Riksdagens protokoll
1994/95:119

Tisdagen den 13 juni

Kl. 9.00-17.31

Protokoll

1994/95:119

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 7 juni.

2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU20
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU26

Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att efter debatten om finansutskot-
tets betänkande FiU19 skulle beslut fattas i detta ärende samt i de ären-
den som hade slutdebatterats den 8 och 12 juni.

3 § Den kommunala ekonomin

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU19
Den kommunala ekonomin (prop. 1994/95:100 delvis, 1994/95:150

delvis och skr. 1994/95:220)

Anf. 1 LENNART HEDQUIST (m)

Fru talman! När vi nu går till att behandla den del av komplette-
ringspropositionen som berör den kommunala ekonomin och regering-
ens förslag till nytt inomkommunalt utjämningssystem uppstår den
intressanta situationen att propositionens olika lagförslag i denna del
kommer att avslås av riksdagen, t.o.m. av socialdemokraterna, som ju
annars mycket länge var beredda att driva igenom detta grundlagsstri-
diga lagförslag. Vi erinrar oss väl alla finansminister Göran Perssons
mycket karska uttalanden efter Lagrådets granskning. Nu är utskottet
enigt om att respektera grundlagen så långt - men mycket längre tycks
inte enigheten sträcka sig. Det framgår tydligt av utskottstexten att
åtminstone delar av majoriteten har för avsikt att försöka att genom

Den kommunala
ekonomin

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

olika kringgående manövrer gå förbi grundlagens bestämmelser i det kommande förslag som man hoppas att regeringen skall kunna lägga

fram.

Den kommunala ekonomin

Fru talman! Det som beskattas för det lokala ändamålet skall också gå till den egna kommunens skötsel och ändamål. Det är den - som man tycker - självklara princip som den kommunala beskattningsrätten vilar på. Denna princip fastslås i vår svenska regeringsform. Om det är så att en majoritet i riksdagen nu verkligen vill ändra på den ordningen återstår att först ändra grundlagen - och det skall ske i två läsningar med mellanliggande val. Ett lagförslag med samma innebörd som det vi litet senare i dag skall avvisa i riksdagen kan alltså under normala för- hållanden teoretiskt behandlas först hösten 1998. Vi moderater slår vakt om den grundläggande principen att skatte- medel som rubriceras kommunalskatt också skall ograverat tillföras den kommun man betalar skatten till. Detta borde vara självklart. Bryts det sambandet har vi inte längre kvar den kommunala beskattningen, utan vi har ersatt den med någon typ av statskommunal skatt. Det har varit överraskande att följa hur lätt det varit i debatten att förbigå detta. I diskussionen kring ”vinnare” och ”förlorare” i olika omfördelningsspel har många varit beredda att sälja ut den egna beskattningsrätten för en grynvälling. Ett hållbart framtida system skall alltså enligt oss moderater som en grundläggande ingrediens ha att det man betalar i kommunalskatt skall gå till den egna kommunens skötsel. Kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft - och det är det stora flertalet, i ett läge när sta- ten ålagt kommunerna att finansiera så många uppgifter - skall liksom i dag erhålla statsbidrag. Genom det statsbidraget utjämnas skattekrafts- skillnader. Det bidraget skall också i likhet med i dag ta hänsyn till de strukturella kostnadsskillnader som finns mellan olika kommuner. Regeringens förslag till strukturkostnadsindex är härvidlag en förbätt- ring i förhållande till dagens totalkostnadsindex och kan därför i stort användas. Kommuner som har en egen tillräcklig skattekraft för sköt- seln av sina uppgifter skall självfallet inte ha något statligt bidrag. Re- geringens s.k. inomkommunala utjämningssystem - det grundlagsstri- diga, som vi alltså skall avvisa senare i dag - visar här tydligt hur ett fel leder till att hela konstruktionen blir orimlig. Kommunerna skulle näm- ligen först betala till varandra, varefter staten skulle gå in med statsbi- drag till alla kommuner per capita, lika för alla. Konstruktionen av regeringens förslag - och de riktlinjer som ut- skottsmajoriteten säger sig tillstyrka - är också att varje kommun görs helt oberoende av hur skattekraften utvecklas i den egna kommunen. Det innebär att kommunpolitikerna inte har någon morot att vidta åt- gärder som t.ex. ger en högre förvärvsfrekvens, fler jobb och ekono- misk tillväxt. Kommuner som satsar på ekonomisk utveckling bestraf- fas snarast, eftersom det kostar pengar. De får ta på sig de högre kost- naderna utan att, om det går bra, få tillbaka något i form av den högre skattekraften.

2

Jag kan ta ett exempel. Om Göteborgs kommun genom olika aktivi-
teter inför VM i friidrott får högre skattekraft, har man nästan ingen
favör av detta även om den egna skattekraften skulle öka.

Vi moderater visar i vårt alternativ på denna punkt hur man kan
åstadkomma ett hundraprocentigt incitament för alla kommuner att
öka den egna skattekraften och samtidigt genom statsbidragen ha en
mycket hög utjämningsgrad. Det sker genom att frysa referensnivåerna
för den egna skattekraften i bidragssystemet, förslagsvis till nivån tax-
eringsåret 1995.

Jag hoppas under alla förhållanden att regeringen studerar detta al-
ternativ närmare, eftersom det ger den morot till ekonomisk tillväxt
som man säger sig vara intresserad av. Och det är ju ute i kommunerna
många av de åtgärder kan vidtas som stimulerar till det. Då skall man
inte ha ett statsbidragssystem som nästan inte beaktar den faktorn.
Även kommuner torde ju bete sig rationellt, och då skall det löna sig att
stimulera till ekonomisk tillväxt och nya jobb - och inte, som i dag,
nästan tvärtom.

Många av problemen med bidragssystemet för kommunerna hänger
samman med den stora offentliga sektor vi har i vårt land och att en så
stor del av den offentliga konsumtionen handhas av kommunerna och
landstingen. Trots en bred kommunal skattebas och hög skatt på den-
na - vi vet att den i genomsnitt är mer än 30 % proportionellt på samt-
liga förvärvsinkomster - klarar inte den vanliga kommunen, som jag
nyss sade, att finansiera sina uppgifter utan betydande statligt stöd. I
den moderata partimotionen förordar vi därför en grundlig översyn av
uppgiftsfördelningen i samhället. Många uppgifter som i dag är kom-
munala kan bättre och naturligare skötas av andra. Andra uppgifter,
t.ex. skola och barnomsorg, kan få en nationell finansiering via staten.
Vi medborgare skulle då, genom t.ex. en statlig skolpeng, erbjudas
faktiska möjligheter att välja mellan kommunalt drivna skolor och olika
fristående alternativ. Barnomsorgen skulle genom en omläggning av
familjepolitiken kunna ge familjerna motsvarande frihet att välja den
lösning som passar den enskilda familjen bäst. Sjukvården skulle med
fördel finansieras genom en obligatorisk sjukvårdsförsäkring i stället
för genom landstingsskatten.

Om kommunerna på det här sättet avlyfts finansieringsansvaret för
ett antal kostsamma och av staten ålagda uppgifter ges helt andra möj-
ligheter för dem att koncentrera sig på de ursprungliga kärnuppgifterna.
Kommunalskatten kan då sänkas och i viss mån ersättas med en stats-
skatt och/eller försäkringsavgift. Hela finansieringsfrågan för de kvar-
varande kommunala uppgifterna blir då betydligt lätthanterligare än i
dag.

Regeringsförslaget och de utredningar som lett fram till det vittnar
ju om våndan med dagens ordning. Skall vi rädda såväl den kommuna-
la beskattningsrätten som den lokala självstyrelsen krävs därför för-
ändringar i den riktning som vi moderater skisserat i motion Fi36. Den
översyn vi förordar skulle därutöver ge oss som individer bättre möj-
ligheter att välja lösning i det mer varierade utbud inom tjänstesektorn
som då kommer att stimuleras fram på det lokala planet.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119 13 juni

Fru talman! Det är intressant att ta del av regeringens riktlinjer för den kommunalekonomiska utvecklingen de närmaste åren. De över-

ensstämmer väl med fyrpartiregeringens. Däremot kontrasterar de

Den kommunala ekonomin

starkt mot den socialdemokratiska retoriken föregående mandatperiod och under valrörelsen. Välkommen till en mer realistisk hållning! Kommunsektorn hade föregående mandatperiod en starkt ökande produktivitet, efter år av tidigare försämrad eller stagnerad sådan. Ris- ken är nu stor att vi får ett återfall, om det inte mycket tydligt anges att förändringsarbetet måste fortsätta och att skattehöjnings vägen är stängd. Det är därför med stort beklagande vi noterar att regeringen inte vidtar någon åtgärd för att spärra skattehöjningsvägen. Vi moderater visar däremot på en sådan i vår motion. Det här är särskilt intressant mot bakgrund av att vi nu senast har kunnat ta del av konvergensprogrammet, som ju publicerades i går. Där står det på s. 21 som en förutsättning att regeringen räknar med oför- ändrad kommunal utdebitering. Men man gör alltså ingenting för att säkerställa att vi får en sådan. Utskottsmajoriteten har dess värre varit ännu mer vag än regering- en. Man säger sig inte utesluta några skattehöjningar, men man anser att de skall vara en ”sistahandslösning”. Den frasen kommer många socialdemokratiska kommunalråd att ta till sig - sistahandslösningar blir lätt valda alltför tidigt, särskilt av personer som i valrörelsen har uttalat sin beredvillighet att höja skatten ”för att säkra välfärden”, som det så absurt framställts. Vi får se om regeringen har kraft att hålla emot den lokala retori- ken, som kan tendera att ytterligare höja den genomsnittliga utdebite- ringsnivån efter fjolårets stora höjning. Fru talman! Det framgår av vad jag sagt att jag står bakom alla mo- derata reservationer till betänkande FiU19, men för tids vinnande in- skränker jag mig till att yrka bifall till reservation 8, som gäller mom. 6 i utskottets hemställan. Anf. 2 KARIN PILSÄTER (fp) Fru talman! Den här debatten handlar dels om det allmänna eko- nomiska läget i kommuner och landsting samt statsbidragens storlek, dels om det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. För många låter det här absolut knastertorrt och tråkigt - bara siff- ror och tabeller. Men det är dessa siffror som sedan kan förvandlas till dagisplatser till mina barn, till hemtjänst för mina gamla släktingar, till snöröjning i vinter och böcker på biblioteken. Den som tror att verksamheterna kan kopplas loss från ekonomin tror fel. De som bara säger att ”barn måste få kosta” glömmer att det i så fall lätt blir barnen som får betala räkningen. Det är därför som den kommunala ekonomin, statsbidragen och utjämningssystemen är så viktiga för mig och för oss liberaler, som i hjärtat värnar om just den här verksamheten och ser dess betydelse för tillväxten. Sverige behöver både företag och dagis. Läget i den kommunala sektorn behandlas både i kompletterings- propositionen och i en särskild skrivelse, Utvecklingen i den kommuna-

4

la sektorn. Det mest slående är just att regeringens texter nu är så helt
annorlunda jämfört med vad som sades i den socialdemokratiska reto-
riken före valet. Då skälldes den borgerliga regeringen för ideologiskt
betingad nedrustning. Då stod det på valaffischerna att personalen
skulle utvecklas, inte avvecklas. Då lovades det nya pengar till kom-
munerna. Till min egen hemkommun Botkyrka lovades det 200 färska
miljoner om bara Göran Persson kom till makten i Finansdepartemen-
tet. Kort sagt: Då gräts det krokodiltårar över den kommunala verk-
samheten.

Nu skildras läget i ljusa färger. Svensk sjukvård är bäst i världen.
Eleverna lär sig mer. Lika många får vård fast vårdplatserna har blivit
färre. Barnomsorgen håller hög kvalitet.

Det här står i mycket skarp kontrast mot de skräckskildringar som
kom före valet, speciellt som mycket tyder på att Socialdemokraterna i
praktiken vann valet på den retoriken. Man brukar säga att det aldrig
ljugs så mycket som före ett val eller efter en jakt. Nu är björnen skju-
ten och valet vunnet, men det är likafullt fult att ljuga.

Självklart känner sig folk både arga och svikna, allra mest de som
faktiskt trodde på den här retoriken. Med den i minnet måste följande
mening ur propositionen framstå som minst sagt förvånande: ”Sett i ett
historiskt perspektiv, och även i förhållande till andra sektorer, är de
senaste och de kommande årens neddragningar tämligen måttliga.”

Attitydundersökningar visar att förtroendet för den kommunala
servicen t.o.m. har ökat under de år som den borgerliga regeringen av
Socialdemokraterna skälldes för vanstyre.

Vi tror att det som regeringen nu skriver är ganska riktigt. Jag an-
griper inte beskrivningen. Men det är viktigt med hederlighet i politi-
ken.

Fru talman! För oss i Folkpartiet är mycket av den kommunalt fi-
nansierade verksamheten inom vård, omsorg och utbildning, tillsam-
mans med bra fungerande socialförsäkringar, mycket av grunden för ett
anständigt samhälle. De flesta kommuner och landsting har också på ett
bra sätt klarat det omvandlingstryck som funnits. Förnyelse och alter-
nativ har t.o.m. ofta skapat bättre kvalitet till lägre kostnader.

Med regeringsskiftet och maktskiftet i många kommuner stelnar nu
åter betongen i många verksamheter. All kreativitet och skaparkraft,
alla de enskilda initiativ som tagits av anställda och entreprenörer,
börjar nu låsas fast igen. Detta kommer obönhörligen att leda till mot-
satsen: sämre kvalitet och högre kostnader.

Fru talman! Folkpartiet lämnade besked om statsbidragen före va-
let. I Nathalieplanen sade vi att kommunernas utgifter skulle vara realt
oförändrade, och i vårt valprogram sade vi att statsbidragen till kom-
munerna skulle ligga fast i nominella tal. Vi lovade inga nya pengar.

Vi ställer oss bakom den föreslagna nivån på statsbidragen till
kommunerna. Men vi gör det mot bakgrund av vad vi hittills har sagt
och mot bakgrund av de övriga förslagen i vår ekonomiska motion.
Med våra förslag får kommunerna i övrigt en bättre situation genom
förhoppningsvis högre tillväxt, fler människor i arbete och därmed
högre skatteintäkter. Tillsammans med en högre ersättningsnivå i sjuk-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119 13 juni

och arbetslöshetsförsäkringarna ger det ett bättre utfall för kommuner- nas ekonomi.

Vi är mycket oroliga för den ekonomiska utveckling som kan kom-

Den kommunala ekonomin

ma om Socialdemokraternas nu uppsatta prognoser för skatteinkomster och tillväxt inte slår in och för det som kan hända när man lägger häm- sko på förnyelse och kreativitet. Vi kommer att följa den här utveck- lingen mycket noga. Fru talman! Vi är särskilt oroliga för läget i ett antal starkt segrege- rade förortsområden i och kring våra stora och medelstora städer. Des- sa områden präglas av en hög andel invandrare, hög arbetslöshet, högt socialbidragsberoende och många olika typer av sociala problem. Det är uppenbart att vi här har en social bomb som lätt kan brisera. Detta handlar också om de kommuner som de senaste åren har råkat värst ut i det delvis provisoriska utjämningssystem som vi har haft. Det här är en av orsakerna till att vi i Folkpartiet under många år har arbetat för en justering av det kommunala inkomst- och kostnadsut- jämningssystemet. Regeringen har nu lagt fram ett förslag som i utredningen till fullo endast stöddes av de liberala ledamöterna. Socialdemokrater, center- partister och övriga reserverade sig mot stora delar av förslaget. Vi tycker det är bra att socialdemokraterna och centerpartisterna har änd- rat sig och nu lägger fram i princip samma förslag som utredningen, som leddes av Kjell-Åke Henstrand, lade fram. Ingen har kunnat visa på något annat än att det här är det bästa un- derlaget som hittills har tagits fram. Det finns naturligtvis ofullkomlig- heter, brister, och t.o.m. nackdelar med olika komponenter i det här paketet, men alla förslag till förändringar får antingen sämre effekter eller är praktiskt ogenomförbara i dagsläget. Fru talman! I grunden handlar det om att de kostnader som inte är möjliga att påverka och att kostnader som kommunerna har för att få intäkter kompenseras och att inkomstnivåerna utjämnas så gott som till hundra procent. Att regeringen nu lägger fram detta förslag är viktigt för att många av de kommuner som i dag har det svårast att klara den viktiga verksamheten skall få en vettig chans. Vi blev givetvis bestörta när beskedet från Lagrådet kom om att lagförslagens utformning strider mot grundlagen. Detta är en bedöm- ning som absolut måste respekteras och ligga till grund för det nya lagförslag som regeringen skall komma med. Vi anser att regeringen skall få i uppdrag att utifrån de principer som slås fast i min reservation från Folkpartiet lägga fram ett nytt lagförslag för inkomst- och kost- nadsutjämningssystem mellan kommunerna. Givetvis måste det försla- get kontrolleras av Lagrådet så att det blir förenligt med grundlagen innan det läggs fram på riksdagens bord. Fru talman! Vi föreslår också vissa smärre förändringar i regering- ens förslag. De förändringarna har den effekten att de allra flesta av de kommuner i och runt våra större städer som i dag har mycket svårt att ekonomiskt klara sin uppgift faktiskt får litet mera pengar än med ma- joritetens förslag.

6

För det första vill vi ändra inkomstutjämningsnivån. Sverige behö-
ver ekonomisk tillväxt - tillväxt som kommer ur en långsiktigt hållbar
utveckling. För att nå dessa mål om tillväxt och nya jobb krävs att alla
sektorer i samhället drar åt samma håll. Bra utbildning, transporter,
bostäder, kommersiell och offentlig service är några viktiga faktorer,
och där har kommunerna ett avgörande inflytande. Vi tycker att det är
viktigt att kommunen inte bara har den allmänna samhällsekonomin
som drivkraft när det gäller att jobba för höjd skattekraft för kommu-
nens egna invånare utan att man faktiskt får någon egen liten ekono-
misk vinst. Vi föreslår därför att inkomstutjämningen sätts till 90 i
stället för 95 %.

För det andra bör varken de förändringar i strukturkostnadsutjäm-
ning eller införanderegler som föreslås, jämfört med utredningen, ge-
nomföras.

Kommuner och landsting måste få klara spelregler. Den långa infö-
randetiden är oacceptabel. Den leder garanterat till att omvandlings-
trycket för ”förlorarkommunerna” minskar. Inget system för intäkts-
och kostnadsutjämning har över huvud taget överlevt i åtta år. En infö-
randetid på åtta år är detsamma som ett besked om att det här aldrig
kommer att genomföras fullt ut och att man aldrig behöver anpassa sig
helt. Vi föreslår därför en maximerad bidragsminskning på 500 kr per
invånare och år för alla kommuner.

Fru talman! Hela Sverige skall leva, det är en självklarhet. Vi kan
inte ta bort många av de skillnader som finns. I viss mån kan vi dock
kompensera för de skillnader som finns i kostnader. I storstäderna och
dess förorter är de sociala kostnaderna större och andelen missbrukare
är högre. Nästan alla personer som har aids finns i storstäderna. Kost-
naderna för socialbidrag per invånare är mer än tre gånger så höga som
i genomsnittskommunen.

I storstäderna har mer än 6 %, var tjugonde invånare, kommit från
ett land utanför Norden under de senaste tio åren.

Andelen heltidsarbetande kvinnor är högre, antalet barn i barnom-
sorgen är större och den tid de tillbringar där är längre. Självfallet är
detta kostnader som måste räknas med, likaväl som de ökade kostnader
man får för långa avstånd för hemtjänstpersonalen, klimat som ger höga
uppvärmningskostnader eller små barnkullar som ger dyrare skola eller
barnomsorg.

Allt det här är sådant som Strukturkostnadsutredningen och
Henstrands utredning fångar in. Den rödgröna koalitionens förändring-
ar av utredningens förslag är felaktiga och innebär faktiskt att man tar
pengar från de förortskommuner kring landets storstäder där välfärden
är hårdast prövad och där man har mycket stora utgifter.

De här förändringarna utgör ett partipolitiskt hafsverk och är mind-
re rättvist än det ursprungliga förslaget. Regeringens hantering av
kommunernas ekonomi kännetecknas mera av svaghet för intern hög-
ljudd opinion och en önskan om att köpa Centerns stöd än av eftertan-
ke.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119 13 juni

Kostnaderna för denna kohandel uppgår till bortåt 2 miljarder kro- nor. Vi vill att de pengarna skall fördelas enligt samma principer som

för övriga pengar.

Den kommunala ekonomin

Fru talman! Folkpartiets företrädare, framför allt den förra finans- ministern Anne Wibble, har i flera år jobbat för att hitta en lösning på Haninge kommuns särskilda ekonomiska problem. När detta förslag nu har kommit till riksdagens bord, är det självklart för oss att stödja det. Jag vill också särskilt nämna att vi står bakom förslaget att ge Göte- borgs kommun ett tillfälligt stöd för att överbrygga gapet innan det nya systemet är genomfört. Jag vill också passa på att påpeka att vi anser att kommunerna eller rättare sagt landstinget i Stockholms län skall ha kvar rätten till inom- regional skatteutjämning. Förhoppningsvis är detta något som blir onödigt med ett nytt system. Vi anser dock att detta är något som stockholmarna skall kunna fatta beslut om. Det påverkar ingen annan, och därför är det viktigt att den här rätten finns kvar. Fru talman! En mycket viktig del i den kommunala ekonomin gäller just förnyelsen eller, om man så vill, alla de verktyg som kommunen behöver för att faktiskt kunna erbjuda sina invånare god service, vård, omsorg och utbildning till rimliga kostnader. I propositionen anmäler nu regeringen att man tänker gå igenom regelverket. Vi menar att det här måste betyda att de hinder som man har återinfört när det gäller enskilda alternativ, konkurrens och upphandling inom den kommunala sektorn helt enkelt återigen måste tas bort. Det handlar om effektiv upphandling, om konkurrens och om att kunna erbjuda alla verksamma att jobba under de förhållanden som de tycker fungerar bäst. Medbor- garna skall erbjudas den service, vård och omsorg som just de tycker passar bäst. Vi är övertygade om att med vår politik för tillväxt och nya jobb, med trygga socialförsäkringar, med förnyelse och kreativitet inom den kommunalt finansierade verksamheten eller om man så vill, med alla verktygen tillåtna och med ett rättvisare utjämningssystem, kommer kommuner och landsting att kunna klara den här utmaningen inför 2000-talet. Det gäller utmaningen att bevara, utveckla och bygga ut sjukvård, barnomsorg, utbildning och äldreomsorg så att alla kan få de behoven tillgodosedda. Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla våra reservationer, men yrkar bifall bara till nr 2,9 och 12. Anf. 3 LENNART HEDQUIST (m) replik Fru talman! Karin Pilsäter sade en sak som var något förvånande i sitt anförande, nämligen att ingen har kunnat visa att förslaget om in- omkommunal skatteutjämning inte är det bästa. Strax därefter i sitt anförande påtalade hon själv att Lagrådet hade kommit fram till be- dömningen att förslaget var grundlagsstridigt. Många bedömare hade påtalat det långt innan förslaget kom till granskning i Lagrådet. Min fråga till Karin Pilsäter blir därför ganska enkel. Grundlagen har sina bestämmelser om den kommunala beskattningsrätten. Det kommunerna tar upp i kommunalskatt skall gå till den kommun som tar

8

upp skatten. Den konstruktion som den Henstrandska utredningen
byggde på var ett omfördelningssystem av de kommunala skattemed-
len. När vi nu vet att det är grundlagsstridigt förmodar jag att Folk-
partiet står bakom att man skall respektera grundlagen. Eller vill Folk-
partiet ändra grundlagen?

Jag vill också snabbt ta upp att Karin Pilsäter gjorde en poäng av att
Folkpartiet vill öka incitamentet från 5 % till 10 % i utjämningssyste-
met. Vi moderater har framlagt ett förslag med en hög utjämningsgrad,
fortfarande 90 %. Inom ramen för det skapar vi ett 100-procentigt inci-
tament. Varför ansluter ni er inte till det förslaget? Då slipper ni dis-
kussionen om huruvida en ökning från 5 till 10 % bidrar till ekonomisk
tillväxt eller ej. En ökning från 5 till 100 % gör det med säkerhet.

Anf. 4 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! När jag sade att ingen har kunnat visa att något annat
förslag skulle vara bättre handlade det framför allt - vilket också
framgick av sammanhanget - om de olika beräkningsmetoder som man
använder just för att räkna ut vilka kostnader som är opåverkbara och
hur dessa skall kompenseras. Det har kommit fram mycket kritik, där
det sägs att om man räknar på ett annat sätt skulle det bli rättvisare.

Vad jag menar är att när man har tittat på de olika alternativen och
förslagen är de antingen inte genomförbara på grund av att sakligt
statistiskt underlag saknas eller för att de ger orimliga utfall. Det hand-
lar i stor utsträckning om att olika kommuner och grupperingar har
räknat på vad som i praktiken skulle gynna deras egen kommun något
mer och missgynna någon annan som är långt borta och oidentifierbar.

Det handlar om att den strukturkostnadsutredning som gjordes och
som ligger inbakad i det här utredningsförslaget är den bästa metoden
som hittills har kommit fram för att utjämna kostnadsskillnader, och det
står jag för.

När det gäller grundlagsfrågorna tycker jag att det klart framgick att
vi i Folkpartiet tar mycket allvarligt på den kritik som Lagrådet riktar,
och vi förväntar oss att regeringen kommer tillbaka med ett lagförslag
om hur någonting i den stilen skall kunna genomföras i förenlighet med
grundlagen.

Det är vad det handlar om, inte att man med snåriga metoder försö-
ker kringgå denna. Därför vill vi att regeringen skall pröva grundlags-
frågan innan man lägger fram förslaget på riksdagens bord igen.

I frågan om utjämningssystemet menar vi att det intressanta i sam-
manhanget är att kommunerna faktiskt kan få ut något litet av det hela
och framför allt att de flesta kommuner skall ligga utanför ett Pomperi-
possasystem som gör att de t.o.m. förlorar på det. Förändringen till
90 % innebär att de flesta kommuner får ut litet extra. Moderaternas
förslag är ett i grunden helt annat.

Anf. 5 LENNART HEDQUIST (m) replik

Fru talman! Vårt förslag på den punkten innebär att vi accepterar en
högre utjämningsgrad, vilket är av betydelse för de kommuner som har
en mycket låg skattekraft. Folkpartiets förslag ställer dem i en sämre

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119 13 juni

situation. Men i och med att vi fryser referensnivåerna får vi ett hund- raprocentigt incitament.

Jag vill tacka Karin Pilsäter för att hon så klart angav vad hon gilla-

Den kommunala ekonomin

de i Henstrands utredning, nämligen Strukturkostnadsutredningen och strukturkostnadsindex. Jag kan glädja henne med att också jag gillar det, och vi har i vår partimotion framfört att vi står bakom en uppbyg- nad av standardkostnader i strukturkostnadsindex. Jag tycker dock att det är väsentligt att klargöra att grundlagens be- stämmelser om den kommunala beskattningsrätten skall vidmakthållas. Om man inte är beredd till det, vilket det andra utskottet tycks vara, är det en grundlagsändring man föreslår. Jag hoppas att man kommer fram till en lösning som innebär att kommunerna får behålla vad de tar upp i skatt och att det sedan är statens uppgift att ge kommuner med otillräcklig skattekraft ett komp- letterande bidrag. Anf. 6 KARIN PILSÄTER (fp) replik Fru talman! Det är riktigt att vi tycker att man måste anpassa de nya förslagen så att de blir grundlagsenliga. Men vad den kommunala be- skattningsrätten egentligen innebär är inte så entydigt. Moderaterna tycker att man mycket väl kan inskränka den kommu- nala beskattningsrätten genom statliga påbud om vilka skattesatser som skall sättas. Detta tycker jag är en inskränkning i den kommunala be- skattningsrätten, men den kan tydligen passera ur moderaternas synvin- kel. Det är helt uppenbart att det finns stort utrymme för tolkningar av vad som egentligen är grundlagsenligt. Därför tycker vi att det är så viktigt att Lagrådet får pröva det nya förslaget. Anf. 7 SIVHOLMA(v) Fru talman! Vänsterpartiet försvarar arbetarrörelsens grundidé om en gemensam solidarisk sektor som bygger på principen: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Den skall finansieras genom progressiv beskattning av medborgare och företag. Den skall svara för en rättvis fördelning av inkomster och livschanser mellan olika grupper av yrkesverksamma och mellan de yrkesverksamma och dem som står utanför arbetsmarknaden: barnen, de unga, de gamla, de sjuka och de arbetslösa. Vi vill att den gemensamma sektorn skall ges goda möjligheter att vidareutveckla sin omsorgskultur i stället för att kopiera den privata sektorns snäva och omänskliga lönsamhetstänkande. Det handlar om att möta människors behov, inte om att skapa vinster. Sådana alternativ utvecklas på många arbetsplatser, och ofta är det kvinnorna som utvecklar ett omsorgstänkande som bygger på solidari- tet mellan människor. Fru talman! Detta är en del av vår vision. Men hur långt är vi i dag från den visionen? EU-medlemskapet ligger som en våt filt över kom- munsektorn. EU-medlemskapet hjälper inte Sverige att föra en vettig

10

ekonomisk politik - tvärtom.

Nedskärningar och förslag på kommunalt utgiftstak kommer i
slutändan att innebära att tiotusentals offentliganställda blir arbetslösa.
Om vi hade haft de 20 miljarder som vi betalar i avgift till EU hade det
räckt för att behålla dessa människor i arbete.

Fru talman! I en artikel i Dagens Nyheter den 29 maj slår Ingela
Thalén fast att regeringen inte drar ned på statsbidragen till kommuner-
na och att man därmed inte heller bryter några vallöften. Det är samma
person som för några år sedan lärde svenska folket skillnaden mellan
målsättning och löfte.

Genom en liknande språklig piruett skriver hon: ”1 samband med
överenskommelsen med centern anmäldes att kommunerna inte skulle
få kompensation för de nu höjda egenavgifterna. Detta har i debatten
tagits som intäkt för att socialdemokraterna sviker sina vallöften. Men
det är inte fråga om att regeringen drar in några statsbidrag från kom-
munerna.”

Statsbidragen är i sig inget självändamål. Det som är viktigt är vilka
konsekvenser de rikspolitiska besluten får för kommunsektorns eko-
nomi.

Att inte kompensera kommunsektorn för egenavgiftshöjningen mot-
svarar 1 miljard 1995, 4 miljarder 1996, och när detta är fullt genom-
fört handlar det om en försvagning på 10 miljarder 1998. Det innebär
att den kommunala volymen minskas med motsvarande summa.

Minskade statsbidrag eller minskade skatteinkomster - konsekven-
serna för kommunsektorns ekonomi blir totalt desamma.

Karin Rudebeck, chef för Kommunförbundets finanssektion, delar
denna analys. I en artikel med rubriken ”Samma effekt oavsett namn” i
Dagens Nyheter den 11 juni, skriver hon: ”att egenavgifterna har
kommit till för att stärka socialförsäkringssystemets finanser. Eftersom
de är avdragsgilla mot inkomstskatten får dock kommunerna och
landstingen i praktiken betala drygt 30 % av dessa avgifter.” Hon me-
nar att detta är en indragning, även om Ingela Thalén kallar det något
annat.

Socialdemokraterna har hävdat att de hellre sparar i transfererings-
systemen än i kommunsektorn. Men vad händer i praktiken?

Transfereringssystem och kommunsektorn påverkar varandra.
Sänkta bidrags- och ersättningsniviåer innebär en övervältring från
staten till kommunerna av kostnader i form av bl.a. ökade socialbidrag.

Socialdemokraternas löften i valmanifestet om att värna vård, om-
sorg och utbildning har kapsejsat. Däremot har inte Vänsterpartiet gjort
det.

Vi i Vänsterpartiet menar att vi skall återupprätta den offentliga
sektorn, medborgarnas gemensamma sektor. Det räcker inte med att
återta det som har gått förlorat. Det är i den gemensamma sektorn som
jobben kan skapas snabbt och direkt, utan stora och dyra investeringar.
Behoven finns, och de växer. Kompetensen finns och är möjlig att
utveckla. Det genererar i sin tur nya jobb. På så sätt sker en vidareut-
veckling av gemensamma resurser.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

11

Prot. 1994/95:119 13 juni

En väl fungerande gemensam sektor som fördelar välfärden rättvist är ett bra exempel på god hushållning med våra resurser och utgör

själva grunden för verklig jämlikhet och jämställdhet.

Den kommunala ekonomin

Det är återigen dags att skifta system i svensk politik. Vårt system- skifte fokuserar på rätten till arbete och utbildning samt på miljön. Här kan kommunsektorn med sin unika position fungera som en spjutspets in i framtiden. Fru talman! Kompletteringspropositionen och överenskommelsen mellan socialdemokratin och Centerpartiet hänger intimt samman med processen att fullfölja planerna på att klara konvergenskraven och att sedan kunna gå med i den ekonomiska, monetära unionen. Det fanns ekonomer som snabbt kommenterade kompletteringspro- positionen med ”det kommer mera”. De har fått rätt. I går gav rege- ringen besked om ytterligare besparingar på 16 miljarder. Att tvinga fram nedskärningar i kommuner och landsting på det sätt som regeringsförslagen hittills har gjort innebär en direkt kvinnofientlig politik. En fungerande kommunsektor är ju en förutsättning för kvin- nors rätt till arbete och försörjning och utgör dessutom i stor utsträck- ning kvinnornas arbetsmarknad. Det är häpnadsväckande att en sådan politik presteras av en rege- ring som säger sig stå för en avancerad jämställdhetspolitik, och det är besynnerligt att en sådan politik kan accepteras av en riksdag som sägs vara världens mest jämställda. Man kan i detta sammanhang fråga sig hur samhället skall klara av att ta hand om sjuka och gamla med en alltmer krympande offentlig sektor. Förmodligen blir det på samma sätt som i många EU-länder. Kvinnorna får utföra obetalt arbete i hemmet, och maken får kanske göra skatteavdrag. Precis som i de andra EU-länderna drabbar fattig- domen framför allt kvinnorna. De hänvisas till deltidsarbete. Det är framför allt tidsbegränsade anställningar, ibland utan kontrakt, som ökar kraftigt, säsongarbeten och hemarbeten, mycket lågt betalda, med osäkra arbetsvillkor och utan sociala rättigheter som sjukersättning, pension, föräldraförsäkring, vuxenutbildning och skydd mot uppsäg- ning. I Sverige har vi ännu inte kommit så långt, men andelen tillfälligt anställda ökar på många håll till följd av att kommunerna drar ner på den fast anställda personalen för att pressa ner sina kostnader. Mellan var fjärde och var sjätte kommunalt anställd har tidsbegrän- sade arbeten. Påtvingat deltidsarbete på grund av privatisering och omstrukturering börjar också bli ett problem. Nedskärningar i den offentliga sektorn och den urholkning som sker i socialförsäkringssys- temet visar redan att det finns klara tendenser till att särskilt de lågav- lönade kvinnorna med små barn drivs bort från arbetsmarknaden. En annan konsekvens är att en svart tjänstesektor utvecklas, precis som det har skett i Danmark. Den ideella sektorn ökar också i omfatt- ning. Från att ha varit en kompletterande verksamhet får den allt större betydelse och håller gradvis på att i vissa delar ersätta den kommunala. Fru talman! Jag vill återgå till att referera Karin Rudebeck. Hon be-

12

skriver följande utveckling. Under de senaste fyra åren har kommuner-

na minskat sina kostnader för verksamheten med 8 %. 51 000 årsarbe-
ten har försvunnit från kommunerna. Samtidigt har kommunerna byggt
ut servicen inom alla sina tunga områden. Sedan 1991 har 79 000 fler
barn fått plats i barnomsorgen. Människorna över 80 år, som ofta har
stora behov av vård och omsorg, har blivit 31 000 fler. Antalet elever i
grundskolan har vuxit med 44 000. Mot den bakgrunden är uttalanden
från regeringens sida cyniska när man påstår att det finns utrymme för
fortsatta rationaliseringar utan att personalen skall pressas till större
insatser.

Detta har man sagt tidigare. Förra gången var det en borgerlig re-
gering. Anne Wibble vidimerar detta i en debabattartikel från den 2
juni. Hon säger att i den socialdemokratiska kompletteringspropositio-
nen står det samma sak som i den borgerliga regeringens Nathalieplan.

Det svenska folket bytte regering i valet, men man fick inte en ny
politik för kommunsektorn. Det parti som vann förra höstens riksdags-
val på sitt motstånd till högerns systemskifte genomför nu självt detta
systemskifte.

Regeringen har inget egentligt val. Med Maastricht har EU för-
dragsfäst en ekonomisk politik som oavsett konjunkturläge sätter pris-
stabilitet och budgetbalans främst. För att uppfylla EMU:s s.k. konver-
genskrav tvingas regeringen nu till drastiska nedskärningar av statsut-
gifterna. Det är en politik som riskerar att permanenta massarbetslöshe-
ten och problemen med budgetunderskott och statsskuld.

Fru talman! Jag yrkar bifall till en del reservationer från Vänster-
partiet. Mom. 3 i reservation 7 tar upp ekonomiska regleringar mellan
staten och kommuner och landsting år 1995.

Vi visar också på hur vi vill förstärka kommunsektorn. Totalt
handlar det om 6,6 miljarder kronor. Till största delen rör det en riktad
sänkning av arbetsgivaravgiften med 3 %.

Vi avvisar regeringens idé med utgiftstak. Den rimmar illa med tan-
karna bakom den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten. Där
får vi också stöd av konstitutionsutskottet som anser att innan regering-
en går till verket måste analyseras om utgiftstaket är förenligt med
grundlagen. Ett utgiftstak innebär stora problem när det konfronteras
med rättighetslagstiftningen. Om man har rätt till bidrag eller vård
gäller det att bli behövande i början av perioden. Då har man störst
möjlighet att få behovet finansierat. Men om pengarna har tagit slut blir
detta faktum överordnat rättigheten.

När det gäller utebliven kompensation för höjning av egenavgifter-
na utgår vi i Vänsterpartiet från finansieringsprincipen som måste om-
fatta såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar
som statsmakten beslutar om och som påverkar kommunernas och
landstingens ekonomi. Det finns t.o.m. en moderat motion som delar
denna uppfattning och följdriktigt föreslår att beslut som fattas av riks-
dag och regering med effekter som berör den kommunala sektorn också
skall åtföljas av ett finansieringsbeslut.

Jag yrkar också bifall till mom. 7 i reservation 13 som handlar om
utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommu-
ner respektive landsting. Vi är i princip positiva till ett system som

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

13

Prot. 1994/95:119 13 juni

syftar till att nå jämförbar standard i kommuner och landsting vid sam- ma skattesats. Däremot anser vi inte att det förslag som redovisats når

detta syfte fullt ut. Faktorerna för äldreomsorg, arbetslöshet och bris-

Den kommunala ekonomin

tande befolkningsunderlag måste justeras. De små landstingens situa- tion behöver förstärkas. Även faktorn för barnomsorgen behöver få en annan konstruktion. Vi vill att i direktiven när det gäller utvärdering och uppföljning av det nya systemet, som vi tycker är det viktigaste i det här samman- hanget, bör det ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt mer rättvist kommunalt skattesystem. Vi tycker också att systemet med inomregional fördelning är bra. Vi föreslår att man även tittar på om det är någonting som andra regioner kan ta efter. Jag yrkar vidare bifall till reservation 23 som tar upp införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet. Vi lyfter ett varnande finger för att detta nya bidragssystem inte får driva på urbaniseringen. Segre- gationsproblemen kan inte lösas med ett inomkommunalt system. Där fordras mycket större insatser. Statens ekonomiska ansvar måste öka för att garantera alla en lik- värdig behandling och tillgänglighet. Framför allt gäller det skolan, men även barnomsorg, socialbidrag och flyktingmottagning. För dessa verksamheter har staten ett särskilt ansvar. Skolan är ett nationellt an- svar. Barnomsorgen har en särskild rättighetslag. Volymen på socialbi- drag och flyktingmottagning beror på vilken politik staten för när det gäller arbetslöshet och flyktingar. När det gäller kostnadsutjämningssystemet vill vi ha en längre övergångstid. Det viktigaste är dock att vi vill öka den s.k. krisfonden, eller kommunakuten, från 400 miljoner kronor till 2 miljarder, för att ha en möjlighet att undvika att kommuner och landsting som drabbas speciellt hårt skall behöva säga upp anställda, som i huvudsak är kvin- nor och som jobbar inom vård, omsorg och utbildning. Vi har villkorat de kommuner som kan bli aktuella. Det är kommu- ner som har hög utdebitering och hög arbetslöshet. Kostnaderna för den utökade övergångstiden finansieras via den s.k. kommunakuten. En utökning av den är också en förutsättning för att vi skall kunna gå med på att återföra en del av den s.k. EU-avgiften till Göteborg respektive Haninge. Vi tänker inte lämna de kommuner i sticket som drabbas speciellt hårt av utjämningssystemet och av den uteblivna kompensationen för EU-avgiften. De skall kunna söka hjälp från kom- munakuten för att slippa säga upp personal. Det är exempel på två sidor av samma solidaritet: solidaritet med storstäder med problem och med landsbygd som ställs inför nya problem. Anf. 8 ROY OTTOSSON (mp) Fru talman! I dag på morgonen kunde vi höra på radio att en del landsting har problem med att klara vårdgarantin, att köerna växer till en del operationer som omfattas av denna garanti. Vi har också kunnat läsa i sista numret av Kommun Aktuellt att det

14

är en kraftig ökning till barnpsykiatrisk mottagning. Antalet nya sökan-

de till barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar har ökat med nära
80 % under perioden 1991-1994.

Dessa tecken på att man har problem inom den kommunala sektorn
måste vi ta på mycket större allvar än hittills. Vi är från Miljöpartiets
sida mycket kritiska till att man inte kompenserar kommunsektorn för
höjda egenavgifter. Vi har trots det mycket besvärliga statsfmansiella
läget föreslagit att kommunerna år 1996 skall kompenseras med 5 mil-
jarder för dessa. Vi tycker att det bör ske i första hand genom att ar-
betsgivaravgifterna sänks.

Välfärdens kärnområden, skola, omsorg och vård, ligger i hög grad
inom kommunsektorn. De är kärnområden därför att de är så viktiga för
en långsiktigt hållbar och ekonomiskt stark situation. Det är också
grunden för ett rättvist samhälle att vi har en väl fungerande skola och
en väl fungerande omsorg med bra vård för alla.

Jag vill påstå att om välfärdens kärnområden tar stryk, undergrävs
också samhällets produktionsförmåga långsiktigt. Det gör oss alla på
sikt fattigare. Därför är det ur ekonomisk synpunkt oerhört viktigt att
kommunsektorn i hög grad undantas från de sparbeting som staten nu
tvingas sätta upp.

Vi kan spara genom att inte kompensera hög- och medelinkomstta-
gare så mycket i socialförsäkringssystemen, genom att mycket mer
skära ned i det militära försvaret. Varför skall vi satsa 60 miljarder om
året på det? Vi behöver inte bygga improduktiva motorvägar kors och
tvärs i landet. Vi kan på en lång rad punkter spara pengar i staten, men
vi skall inte spara på välfärdens kärnområden. Sådana besparingar
kommer vi att få betala dyrt i framtiden.

Vad gäller kommunernas roll i det svenska samhället anser vi i
Miljöpartiet att det kommunala självbestämmandet är oerhört viktigt
och skall stärkas. Vi vill se en minskning av detaljregleringen, och vi
noterar att man i propositionen och i betänkandet är inne på detta. Det
är utmärkt. Vi ställer oss också bakom den s.k. påsen, dvs. att man ger
statsbidrag till kommunerna vilkas användning kommunerna själva kan
bestämma om.

Vi anser dessutom att kommunen bör få utökad beskattningsrätt,
och det gäller då konkret fastighetsskatten och miljöskatter på t.ex.
drivmedel som på olika sätt är miljöstörande. Vad gäller fastighetsskat-
ten förutsätter detta att staten avstår från att ta ut fastighetsskatt.

Skälet till att vi vill stärka det kommunala självbestämmandet är
naturligtvis demokratisynpunkten. Det är på den kommunala nivån som
demokratin har de bästa förutsättningarna. Den kan genom närheten
mellan medborgare och förtroendevalda där fungera mycket bra. Vi
tycker att det är viktigt att människor i sin vardag har goda möjligheter
att påverka även den offentliga sektorn. Besluten skall helt enkelt, som
vi ser det, flyttas ut så mycket som möjligt i samhället.

Detta innebär också att det måste skapas rättvisare förutsättningar
för kommunerna. Vi anser därför att en förutsättning för att man skall
få ett bra kommunalt självbestämmande är att man också får ett bra
skatteutjämningssystem. Den inkomst- och kostnadsutjämning som
föreslås i propositionen tycker vi i grunden är mycket bra. Vi har också

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

15

Prot. 1994/95:119 13 juni

i de utredningar som föregått propositionen medverkat till att få ett system där inkomsterna och även kostnaderna utjämnas. Men det skall

vara sådana inkomster och kostnader som kommunen själv inte rår

Den kommunala ekonomin

över, dvs. skattesatsen skall inte, som en del har föreslagit i debatten, räknas in. I det nuvarande systemet för kommunal skatteutjämning finns en hel del regionalpolitiska inslag. När man går över till ett mer neutralt system, som vi tycker att man skall göra, måste därför regionalpolitiken stärkas. Vi hade en regionalpolitisk debatt i riksdagen i går, och jag skall inte upprepa den. Jag noterar bara att vi har föreslagit att ytterliga- re l*/2 miljard bör gå ut i regionalpolitiskt stöd till framför allt närings- politik och förbättrad infrastruktur för telekommunikation. Regeringens förslag till skatteutjämningssystem har ju stött på pa- trull i Lagrådet. Jag är kanske inte lika övertygad som Hedquist om att det är grundlagsstridigt, och jag noterar att inte heller konstitutionsut- skottets majoritet är det. Men Lagrådet avstyrker, och vi bör därför, som finansutskottets majoritet föreslår, skicka tillbaka förslaget och få en lagreglering som är i bättre överensstämmelse med gällande grund- lagar. Vi tycker att den fördelning som finns i regeringens förslag är helt acceptabel, men den förutsätter en förstärkning av regionalpolitiken. Vi förutsätter självklart också att det nya förslag till lagreglering av kom- munal skatte- och kostnadsutjämning som regeringen skall lägga fram för riksdagen i höst först skall prövas i Lagrådet och att systemet skall träda i kraft den 1 januari 1996. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer och särskilda yttranden vid betänkandet som undertecknats av miljöpartister men yrkar bifall endast till reservation 35. Anf. 9 LENNART HEDQUIST (m) replik Fru talman! Jag skall ta upp den aspekt som Roy Ottosson var inne på i slutet av sitt anförande, nämligen en ytterligare breddning av den kommunala skattebasen. Roy Ottosson menade att kommunerna borde ha rätt att ta upp skatt på ytterligare objekt, bl.a. punktskatter och miljöskatter, som teoretiskt sett ger kommunerna ökade inkomster. Min fråga till Roy Ottosson är: Menar Roy Ottosson att varje kommun skall få behålla dessa skattein- täkter? Av Roy Ottossons fortsatta resonemang framgår att han uppenbarli- gen godtar principen om inomkommunal utjämning, dvs. att kommu- nerna skall betala pengar till varandra och att det alltså inte är så att dessa pengar skall stanna i den kommun som tar upp dem. Det visar att en sådan breddning i grunden är en konstig konstruktion. Det är då klokare att ta upp en statlig skatt - om man nu skall ha en skatt; jag är inte precis anhängare av sådana - och att staten fördelade ut pengar. Roy Ottosson verkade nu sväva på målet också beträffande vad som är grundlagsenligt och inte. Min fråga till Roy Ottosson är närmast: Om det nu är så att Lagrådet tydligt har visat att en inomkommunal utjäm-

16

ning, där kommunernas skatteinkomster skickas runt, är grundlagsstri-

dig, föredrar han fortfarande det systemet och vill ha en grundlagsänd-
ring? Är det inte klokare att i så fall söka finna ett bättre system, t.ex.
med ett statligt bidrag till kommuner med otillräcklig skattekraft?

Anf. 10 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Vad först gäller frågan om behållande av skatteintäk-
terna menar jag inte att skattetrycket skall höjas, utan jag menar att
kommunerna i ökad utsträckning bör kunna styra sig själva. Ett sätt är
att de får en ökad andel av beskattningsrätten. Det skulle t.ex. beträf-
fande fastighetsskatten betyda att staten avstår från att ta ut fastighets-
skatt och överlämnar till kommunerna att ta ut en sådan.

Detta får växlas mot de statsbidrag som i dag går till kommunerna,
så att effekten blir kostnadsneutral. Vår avsikt är inte att höja skatte-
trycket.

Jag har stor respekt för grundlagen och Lagrådet. Därför ställer jag
upp på att lagförslaget skickas tillbaka. Vi får se hur det nya förslaget
som regeringen kommer med blir. Jag tycker att det är för tidigt att ta
ställning till hypotetiska frågor om det.

Jag har mycket stor respekt för grundlagen och tycker att den abso-
lut skall följas. Råder det allvarliga tveksamheter om någonting är
grundlagsstridigt eller ej är det bättre att ta det säkra för det osäkra. Det
är därför jag tycker att förslaget skall skickas tillbaka.

Anf. 11 LENNART HEDQUIST (m) replik

Fru talman! Jag vill fortfarande ha svar på den fråga jag ställde. Om
man nu inför t.ex. kommunala miljöskatter eller kommunala fastighets-
skatter, en lokal skatt, menar Roy Ottosson att den kommun som tar
upp skatten skall få behålla inkomsterna helt eller föresvävar det ho-
nom att även med de pengarna göra någon gigantisk omfördelning?
Den frågan kräver sitt svar. Jag menar att det är fullständigt menings-
löst att låta enskilda kommuner få en bredare skattebas om man sedan
inte har för avsikt att låta dem behålla pengarna. Det var det som Roy
Ottosson verkade vara inne på i slutet av sitt inlägg.

Anf. 12 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Jag tror att Lennart Hedquist missuppfattar det jag sä-
ger. Självklart skall kommunerna behålla den skatt de tar upp. Annars
är det ingen poäng med det. Jag har också poängterat att man i skatteut-
jämningssystemet inte skall ta hänsyn till de skattesatser som kommu-
nen tar ut. Det sade jag i mitt huvudanförande. Jag tycker nog att Len-
nart Hedquist har fått svar på sina frågor.

Anf. 13 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Innan jag går in på den kommunala ekonomin i stort
vill jag hävda vikten av att den kommunala demokratin garanteras. Om
den lokala demokratin skall kunna förstärkas måste det finnas ett lokalt
handlingsutrymme. Plötsliga beslut om skattestopp och nya reformer
pålagda av riksdagen som kommunerna själva får finansiera strider mot
finansieringsprincipen. Beslutet om borttagande av vårdnadsbidraget är

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

18

ett exempel som leder till att barnomsorgslagen kostar kommunerna
ytterligare 5 miljarder kronor. Detaljreglering av kommunernas arbete
gör det lokala politiska arbetet svårhanterligt. Bara det att ersättnings-
nivån vid föräldraförsäkring, arbetslöshet och sjukdom inte kan behål-
las på 80 % utan sänks till 75 % gör att kommunerna kan få betala ut
ytterligare 2 miljarder i socialbidrag.

Den kommunala självstyrelsen är enligt regeringsformen en av
grundpelarna i den svenska folkstyrelsen, en frihetsidé som syftar till
att förstärka den lokala demokratin. Medborgarviljans förverkligande,
den självständiga åsiktsbildningen och medborgarnas aktiva deltagande
behöver stärkt grundlagsskydd. Den utredning om grundlagsskydd för
självstyrelsen som förbundsstyrelsen krävde och som den borgerliga
regeringen hade direktiv klara till, måste fram ur byrålådan. Spelregler
för förhållandet mellan stat och kommun innehåller väsentliga oklarhe-
ter i delar som hur det samhällsekonomiska utrymmet för kommunerna
fastställs, tillämpningen av finansieringsprincipen, statsbidragens ut-
formning och kommunernas framtida skatteunderlag. 401 ombud från
Kommunförbundets kongress kräver att den kommunala självstyrelsen
respekteras och förstärks. Minskade intäkter och krav på ökade kostna-
der är en ekvation som endast kan gå ihop om kommunerna får ett
reellt ansvar för både sin verksamhet och sina finanser.

Regeringens kalkyler bygger på ett skatteintäktsbortfall med 6,5
miljarder kronor 1998 för kommunerna och minskade socialbidrags-
kostnader. Svenska Kommunförbundets beräkningar innebär för 1998
ett bortfall av skatteinkomster och ökade kostnader på 10 miljarder
kronor. Man undrar var 70 000 kommunanställda och 35 000 lands-
tingsanställda skall få arbete. Men framför allt, hur skall vården kunna
tillgodoses? Vart är vårt välfärdssamhälle på väg? Kommunerna har
redan höjt skatten med i genomsnitt 45 öre och nya höjningar aviseras.

Även om allt är en helhet och, som finansminister Göran Persson
uttryckte det vid Kommunförbundets kongress i Kalmar i torsdags, stat
och kommun är som siamesiska tvillingar med gemensamt blodomlopp,
kan vi inte hoppa över den kommunala självstyrelsen. Hjärtat består av
en höger och en vänster hjärthalva som vardera utgör en fullständig
pump och består av två rum, ett förmak och en kammare. När vi nu
uppehåller oss i kammaren skall vi inte helt styra förmaket, dvs. kom-
munsektorn - kommuner och landsting. Det finns klaffmekanismer
mellan förmak och kammare. Om vi undergräver kommunernas eko-
nomi använder vi klaffmekanismen fel.

Det är också känsligt vilka pålagor kommunerna får utan att finan-
sieringsprincipen följs. En rättighetslagstiftning skall gälla de svagaste i
samhället för att garantera dem skydd. En barnomsorgslag som inte
tillåter ett vårdnadsbidrag är ett tecken på att klaffmekanismen mellan
kammare och förmak inte fungerar.

På tal om siamesiska tvillingar är dessa också sammanvuxna med
större eller mindre vävnadsbrygga. Det verkar som om finansminister
Göran Persson vill ha en större vävnadsbrygga än vad som är nyttigt för
den kommunala självstyrelsen. Benämningen siamesiska tvillingar
syftar på tvillingarna Chang och Eng Bunker på 1800-talet. De gifte sig

med två systrar och blev fäder till tio respektive tolv barn. Är det mån-
ne denna bild som också kommer att gälla i regionfrågan, när resultatet
av den utredningen kommer till beslut i kammaren, på så sätt att det
kommer att handla om tio eller tolv regioner? Bildspråk är alltid intres-
santa att tolka. Det är sant att om den ene tvillingen dör, så dör den
andre strax efter. Men det behöver inte betyda att vi medvetet skall ta
död på kommunsektorn genom kvävning.

Siv Holma citerade Karin Rudebecks uppgifter från Svenska Kom-
munförbundet. Enligt dessa har kommunerna de senaste fyra åren
minskat sin verksamhet med 8 % och många arbetstillfällen har för-
svunnit. Hon visade också på att servicen har byggts ut. T.ex. har
79 000 fler barn sedan 1991 fått plats i den kommunala barnomsorgen.
Antalet personer över 80 år har ökat med 31 000, och det är här beho-
vet av omsorg för de äldre finns. I grundskolan har antalet elever vuxit
med 44 000. Det har alltså skett en utveckling.

Som det ser ut nu handlar det om en minskning med ytterligare 8 %
fram till 1998. Det kan betyda minst 50 000 arbetstillfällen. Det hand-
lar om att en fjärdedel av den kommunala verksamheten försvunnit på
sju år, om man ställer de växande behoven i förhållande till neddrag-
ningarna. Det är en besvärande siffra.

I landstingen fanns 435 000 anställda 1990. Där har visserligen en
del förändringar gjorts, bl.a. ÄDEL-reformen och en överflyttning till
kommunerna. Landstingen räknar med 260 000 anställda år 2000, vil-
ket innebär en halvering. Man får dock ta siffrorna med en nypa salt,
eftersom många anställda har flyttat över till kommunerna.

Om man ser på jämställdheten och kvinnolönerna är perspektiven
inte ljusa. Jag har varit ordförande för äldrevården i min hemstad och
fick då uppleva att kvinnosatsningarna på lönefronten betydde att för
varje miljon fick fem stycken lämna skutan. Det blev de andra som fick
springa fortare. Till slut utvecklades en sorts solidaritet - hellre låga
löner än att våra systrar får gå. Detta är inte rätt mot kvinnorna och
jämställdheten. I det perspektivet har jämställdhetslagen tappat sin udd.
Vi vet att 80 % av de anställda i kommunerna är kvinnor.

Fru talman! Att den samlade offentliga sektorn anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger är viktigt. Detta tillstår också vi
kristdemokrater när vi säger ja till konvergensprogrammet i och med
socialdemokraternas löfte att det skall vara balans i de offentliga finan-
serna 1998. Men vården och omsorgen om våra äldre måste under alla
omständigheter vara ett prioriterat område för den offentliga sektorn.
Utrymmet för begränsningar inom vården och omsorgen måste anses
obefintligt. För att kvaliteten skall kunna garanteras krävs ökade resur-
ser.

Vi kristdemokrater anser att kommunsektorn bör förstärkas med 7-
8 miljarder i förhållande till nivån i regeringens förslag. Ett särskilt
bidrag på totalt 4,8 miljarder bör sättas av till kommuner och landsting
för vård och omsorg för äldre. Finansieringen bör ske genom att höj-
ningen av egenavgiften begränsas till 2 procentenheter fram till 1998.
Dessutom skall den breddade fastighetsskatten för kommersiella loka-
ler och industrilokaler användas för skatteväxling till kommunsektorn.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

19

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

20

Det handlar om 2,9 miljarder. Jag yrkar bifall till reservation nr 4 i
detta sammanhang.

Ett av Socialdemokraternas dundervallöften var att kommuner och
landsting skulle skyddas från neddragningar. Detta löfte har levt fram
till beslutet, men nu gäller det plötsligt inte längre. Kommunsektorns
och välfärdssystemets överlevnad får inte handla om att spela Bingolot-
to.

Vi kristdemokrater anser också att delar av fastighetsskatten på sikt
successivt bör växlas mot en kommunal fastighetsavgift för att täcka
kostnader för brandförsvar, gator och annan kommunal service som är
direkt kopplad till fastigheten. Ett utredningsarbete bör omedelbart
sättas i gång. Men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till
reservation nr 36. Givetvis står jag bakom alla kristdemokraternas
reservationer.

Fru talman! En lång och segdragen fråga handlar om riktlinjerna för
ett nytt bidragssystem för kommuner och landsting. 1992 fattade riks-
dagen beslut om omfattande bidragsförändringar för kommunerna, och
samtidigt infördes ett nytt utjämningssystem. Det skulle genomföras på
fyra år med början 1993. Tidigare har statsbidrag lämnats för olika
verksamheter, men nu sammanfördes olika bidrag i ett ”påssystem”.
Avgifter som kommunerna betalade till staten slopades.

Då var kritiken från Socialdemokraterna kraftig.

Samtidigt som förslaget kom tillsattes en ny utredning. Den innebar
stora förändringar för Norrlandskommunerna. Den utredning som före-
går dagens beslut om nytt bidragssystem innehåller de två delar vi har
hört talas om i debatten - inkomstutjämning och utjämning av struktu-
rellt betingade kostnadsskillnader.

I utredningen har kds en reservation vad gäller utjämningen för
barnomsorg och utjämningen för arbetslöshet och svagt befolkningsun-
derlag.

I betänkandet noteras Kommunförbundets eniga yttrande. Men det
är viktigt att säga att det framkommer en del krav från förbundet. Ett
sådant är att vi måste ha ett nytt system för socialbidrag som inte leder
till att staten kan vältra över kostnader på kommunerna. Man måste
även i detta sammanhang se den offentliga sektorn som en helhet.
Kommunförbundet anser också att någon form av extra skatteutjäm-
ningsbidrag bör övervägas, därför att det snabbt kan uppkomma pro-
blem som inte kan beaktas i ett generellt bidragssystem.

Personligen skulle jag ha önskat att landstingen fått ytterligare ett år
på sig, eftersom flera landsting har tagit på sig att själva arbeta med
utjämningsfrågan. Det är för magert att bara ha en kostnadsredovisning
från Malmöhus län som bas. Det hade varit rättrådigt att låta varje
landsting ta fram ett eget material. När staten blir ”rättvisefarbror” får
han inte uppträda alltför godtyckligt.

Men vi kristdemokrater har ställt oss bakom principerna för det nya
utjämningssystemet. Det är viktigt att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner och landsting, men det är också vik-
tigt att det blir noggrant analyserat så att vi verkligen håller oss inom
lagens råmärken.

Man kan fråga sig om det är förenligt med den kommunala självsty-
relseprincipen att göra så drastiska ingripanden som det blir för vissa
kommuner och landsting. Det får heller inte bli så, att lokaliser-
ingsprincipen slås ur spel. Regeringen bör alltså återkomma med ett
nytt lagförslag. Det har vi sagt i en reservation.

Det är viktigt att lyssna på Lagrådet och konstitutionsutskottet. Som
lagstiftare skall vi själva föregå med gott exempel. I dag tar vi alltså
endast ställning till principen och förväntar oss ett lagtekniskt riktigt
förslag för det slutgiltiga ställningstagandet.

Fru talman! Vi kristdemokrater har noterat att regeringens förslag
till kostnadsutjämning innebär en större tyngd på utjämningen för nä-
ringslivs- och sysselsättningsbefrämjande åtgärder och befolknings-
minskningen för kommunerna. Detta gynnar glesbygdskommunerna. Vi
anser däremot att äldrefaktorn fått alldeles för liten viktning. Vi anser
också att en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård är
nödvändig för landstingens del. En snabb utvärdering måste ske för att
vi direkt skall kunna rätta till missförhållanden.

Uppföljning och utvärdering måste genomföras och förändringar
måste föreslås efter två år. Nu skall kommunsektorn redovisas varje år.

Barnomsorgsfaktorn bör ta hänsyn till den barnomsorg som verkli-
gen utförts. Valfriheten befrämjas bäst av ett system som tar hänsyn till
vad som verkligen sker i varje kommun. Tillägg eller avdrag för barn-
omsorg bör alltså beräknas dels efter andelen barn mellan 1 och 2 år, 3
och 6 år, 7 och 9 år och 10 och 12 år, dels efter hur mycket barnomsorg
som utförs i kommunen.

Därför yrkar jag också bifall till reservation nr 14.

Fru talman! När man ser våldet och utvecklingen i vårt samhälle
ställer man sig frågande. Här finns många faktorer som spelar in. Det
skrämmande i dag är att familjedebatten tystnar alltmer. Efter det att
vårdnadsbidraget på ett prestigemässigt sätt drogs bort utan att det gav
några ekonomiska vinster - det blev bara en snara för valfriheten - och
barnomsorgslagen stod kvar som ens sorts garanti hände en del. Barn-
bidraget sänktes, och flerbarnsfamiljerna sattes åt ekonomiskt. Sedan
har debatten tystnat.

Ett slags egoistiskt samhälle håller på att utformas, där var och en
skall klara sig själv. För säkerhets skull stoppar den unge på sig kniven.
Enligt min mening har medievåldet en stor betydelse. Jag kan inte för-
stå varför vi som politiska beslutsfattare så passiva står vid sidan om. I
samband med droger händer det som inte får hända - alla dessa dråp
som skett den senaste tiden. Den svenska sörgårdsidyllen är förbi.

Samtidigt passar regeringen i sin spariver på att konfiskera från
kommunerna redan beslutat statsbidrag till missbrukarvård och ung-
domsvård på 215 miljoner för innevarande budgetår. Denna korta var-
sel ger helt felaktiga signaler. Med tanke på den utveckling som nu
håller på att ske framför våra tafatta ögon är det ett horribelt beslut.
Regering och riksdag måste fatta mera långsiktiga beslut.

För tids vinnande yrkar jag alltså bifall till reservation 4 och 14,
men jag står givetvis bakom alla kristdemokraternas reservationer.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

21

Prot. 1994/95:119 13 juni

Anf. 14 PER OLOF HÅKANSSON (s) Fru talman! Det kan finnas skäl att i debatten om den kommunala

ekonomin påminna om tillkomsten av det system för statsbidrag och

Den kommunala ekonomin

utjämning av kommunala kostnader och intäkter som vi i dag har. Vi det tillfället, som nu ligger ett par år tillbaka i tiden, sade vi socialde- mokrater ja till ”påsen”, men vi avvisade det förslag till tekniska lös- ningar med vilket systemet skulle användas. Vi redovisade också ett bättre alternativ som skulle leda fram till ett annorlunda system. Våra motiv för att säga nej vid det tillfället var att det system som vi i dag har inte omfattar alla kommuner. Det är orättvisa fördel- ningsnycklar som systemet tillämpar. Resan i tiden fram till nu har visat med full tydlighet, tycker jag, att vår bedömning vid det tillfället var riktig, inte minst därför att de över- gångsregler som fastställdes har ändrats. I dagsläget, vilket kanske är det kraftigaste understrykandet av vår bedömning, diskuterar alla parti- er nya system med litet olika innehåll beroende på vilket parti man tillhör. Men ingen för ett resonemang som bygger på de principer som det gamla systemet byggde på. Det nya förslaget, som nu ligger till principbeslut, fullföljer de idéer som vi förde fram vid det förra tillfället. Det är med glädje jag kan konstatera att huvudlinjerna i detta principbeslut har ett mycket brett stöd. Bakom dem står i princip ett enigt kommunförbund. Här i riksda- gen är det i praktiken så, att det enbart är Moderaterna som är avvikan- de - som avviker markant. Mängden av reservationer - 36 stycken - speglar på inget sätt den skiljaktighet som finns. Den är mer ett uttryck för tekniken i att fatta beslut än en spegling av åsiktsskillnader. Man kan också konstatera att det är mycket länge sedan ett betän- kande om den kommunala ekonomin hade ett så brett stöd som dagens betänkande har. Detta till trots finns det ändå anledning att beröra några detaljer och några frågor som kan vara värda att diskutera. Moderaterna avvisar tekniken med inomkommunal utjämning. Men vad sätter de i stället? I reservationen 16 säger man att i stället skall ett bidrag ges till kommu- ner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft, och det skall vara en statlig åtgärd. Jag har litet svårt att se konsekvenserna av detta, Lennart Hedquist. Vad betyder det egentligen? Till vilken nivå skall en kom- mun som har otillräcklig skattekraft kompenseras, och hur stort blir finansieringsbehovet för detta i den statliga budgeten? I reservation 5 förs ett resonemang som jag tycker är litet motstri- digt. Å ena sidan säger man att det skall vidtas åtgärder för att motver- ka och förhindra kommunalskattehöjningar - observera: motverka och förhindra. Det gjorde också Lennart Hedquist ett nummer av i sitt in- ledningsanförande. Men sedan säger man längre fram att det skall or- ganiseras så, att kommuner som höjer skatten endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som höjningen leder till. Hur mycket mindre del är det fråga om, och hur mycket ”motverka och förhindra” handlar det om?

22

I reservation 31 har man ett par ganska fantastiska meningar som
jag gärna vill peka på. Där står: ”Enligt utskottet” - dvs. moderaterna,
som i detta sammanhang är utskottet - ”utgör en offentlig sektor som är
så stor som den i Sverige inte bara ett samhällsekonomiskt problem
utan också ett problem från mänskliga och sociala utgångspunkter.”
Detta måste Lennart Hedquist i dag eller vid något annat tillfälle ut-
veckla. Hur kan en välfungerande offentlig sektor vara ett problem från
mänskliga och sociala utgångspunkter?

Längre fram säger man: ”Men det är också angeläget att pröva vilka
av de återstående offentliga utgifterna som även fortsättningsvis bör ha
ett kommunalt ansvar.” Det kan vara intressant att diskutera. Sedan
säger man: ”För vissa av dessa i dag kommunala uppgifter kan det vara
rimligt att finansieringen sker på nationell nivå.” Vilka uppgifter är det
fråga om, och hur skall det organiseras? Det vore bra om vi fick det
utrett vid något tillfälle.

Karin Pilsäter höll ett intressant anförande som jag lyssnade på. Det
var många ord, men det var trots detta intressant. Hon talade om heder-
ligheten i politiken, och det vill jag gärna ställa upp på. Då skall man
först och främst inte odla myter om löften som aldrig ställs ut. Jag tror
det vore bra om Karin Pilsäter och andra debattörer läste vad vi social-
demokrater skrev i vårt valmanifest och vad som t.ex. sades av Göran
Persson vid kommunkonferensen i Kalmar.

Det skulle vara intressant om Karin Pilsäter på något sätt kunde visa
något litet bevis för det som skrivs i reservation 6 från Folkpartiet. Där
sägs: ”att Socialdemokraterna på såväl riksplanet som den kommunala
nivån satt ett tvärstopp för den kommunala förnyelsen.” Jag tar bestämt
avstånd från detta konstaterande. Det är i grunden falskt och felaktigt.
Jag avvaktar med spänning hur Karin Pilsäter skall motivera denna lilla
mening i reservationen.

Fru talman! I övrigt ber jag att få yrka bifall till hemställan i fi-
nansutskottets betänkande nr 19 i dess helhet.

Anf. 15 LENNART HEDQUIST (m) replik

Fru talman! Per Olof Håkansson var glad över det breda stöd pro-
positionen påstods ha. Stödet går ju ut på att propositionen skall avslås
och att regeringen skall återkomma med ett nytt förslag. Så länge man
inte har sett hur det nya förslaget ser ut kan man möjligen få ett ganska
brett stöd.

Det förefaller av debatten som att det föreligger ett ganska brett
stöd för att grundlagens bestämmelser skall respekteras. Det innebär
onekligen ganska tydliga restriktioner för hur det nya förslaget skall
kunna se ut, om inte Per Olof Håkansson avser att förespråka en
grundlagsändring. Men då får regeringen vänta ett tag med att lägga
fram ett förslag.

Sedan tittar Per Olof Håkansson på alternativen och frågar mig vil-
ket som är moderaternas alternativ och hur det skulle komma att te sig.
Jag har redan sagt att grundbulten måste vara att det en kommun tar
upp i kommunalskatt stannar hos den kommunen. Det är själva grunden
för kommunal beskattning. De kommuner som inte har en tillräcklig

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

23

Prot. 1994/95:119 13 juni

skattekraft, låg skattekraft eller strukturellt ogynnsamma betingelser, måste få en statlig utfyllnad.

Har man så omfattande kommunala uppgifter som i dag är det givet

Den kommunala ekonomin

att den nivån måste ligga ganska högt upp. Vi har i dag grundgaranti- nivåer som ligger på ca 125 % av medelskattekraften, dvs. en mycket bred bas. Skulle man åstadkomma t.ex. en nationell finansiering av skolan, skolpengen och sjukvården blir situationen något annorlunda. Anf. 16 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Fru talman! Lennart Hedquist kan inte bortse från det faktum att det utskottet lägger fram till beslut är ett ganska ledande principbeslut. Detta principbeslut har ett mycket brett stöd. Sedan förstår jag inte riktigt Hedquists resonemang om vad den kommunala skatten skall användas till. Med vilka pengar skall den kommun som skall betala den Hedquistska neutraliseringsavgiften betala om inte med den skatt den tar in? Eller är det några andra pengar som Hedquist förespeglar att kommunerna skall betala neutraliserings- avgiften med? Lennart Hedquist återkommer till detta med grundlagsenligheten. Självfallet skall de beslut som riksdagen fattar vara grundlagsenliga. Men ordvalet ”grundlagsstridigt” är en bedömning som Lennart Hed- quist står för. Inte minst replikskiftet med Karin Pilsäter visade på att det finns andra bedömningar i sammanhanget. Jag kan till ledning för Lennart Hedquists tankeverksamhet säga att Jan Bergqvist kommer senare i debatten att redovisa vår principiella syn på just denna fråga. Anf. 17 LENNART HEDQUIST (m) replik Fru talman! Jag tror egentligen inte att det är särskilt svårt att uti- från regeringsformens lydelse på denna punkt klarlägga huruvida för- slaget är grundlagsenligt eller inte. Den enda möjligheten att åstad- komma en diskussion kring detta är att lyfta fram en rad tidigare glid- ningar som aldrig har varit prövade av Lagrådet. Jag kan bara instämma i, Per Olof Håkansson, att det inte är ett idealiskt förhållande att ha en neutraliseringsavgift i botten på systemet. Men det kan man ha för att reglera uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Det är en helt annan sak att ta pengar som är lokalt be- skattade och öronmärka dem för en omfördelning mellan kommunerna så att kommunerna betalar pengar till varandra. Förespråkar man den lösningen - och jag kan inte förneka att Per Olof Håkansson och säkert Jan Bergqvist också förespråkar den - måste man bekväma sig att först ändra grundlagen. Det finns andra lösningar att åstadkomma på detta område som gör att man respekterar att det en kommun tar upp i kommunalskatt får den också alltid behålla. Anf. 18 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Fru talman! Jag tycker svaret hänger något i luften. Frågan är: Vad syftar neutraliseringsavgiften till om inte att utjämna någonting? Från

24

en mycket snäv principiell utgångspunkt tycker jag att den moderata
synen kan appliceras likväl på neutraliseringsavgiften.

Anf. 19 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! Per Olof Håkansson säger sig vara mycket glad över
det breda stödet för beskrivningarna och förslagen i det här betänkan-
det. Det är så. Det finns ett mycket brett stöd för huvuddragen i det,
men han förbigår trots allt den skarpa kontrast som finns mellan detta
betänkade och deras egen valpropaganda.

Jag var inte på de interna socialdemokratiska utbildningsträffarna.
Jag tror att de allra flesta människorna inte läste det finstilta i valmani-
festen utan lyssnade på retoriken och kritiken mot de nedskärningar
som gjordes av borgerliga majoriteter i kommuner och i riksdagen och
de löften som konkret ställdes ut i kommun efter kommun. Jag vistades
hela valrörelsen i kranskommunerna runt Stockholm. I kommun efter
kommun ställdes det ut konkreta löften på x antal nya miljoner till just
den kommunen. På valaffischerna stod det t.ex.: Personalen skall ut-
vecklas, inte avvecklas.

Människor kan inte ha uppfattat detta som någonting annat än löften
om nya pengar. Jag menar att detta är ett löftessvek.

Det har skett ett mycket kraftigt stopp för förnyelsen dels när det
gäller de signaler som sänds ut, dels genom konkreta beslut här i riks-
dagen när det gäller etablering inom barnomsorg, sjukvård osv. samt
genom många konkreta åtgärder ute i de olika kommunerna. Det är
givetvis så att det har skett på olika sätt på olika håll, men signalen är
ganska entydig.

Jag vidhåller därför att det är ett stopp för förnyelsen i kommunsek-
torn. Det är ett löftesbrott från socialdemokraterna.

Anf. 20 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik

Fru talman! Jag hänvisar återigen Karin Pilsäter till det socialdemo-
kratiska valmanifestet.

I övrigt var nog svaret litet svävande. Det är en väsentlig skillnad på
att säga att det och det har skett någonstans och den formulering som
finns i reservation nr 6, nämligen att socialdemokraterna på såväl riks-
planet som den kommunala nivån satt ett tvärstopp för den kommunala
förnyelsen. Det är inte fallet.

Sedan kan Karin Pilsäter och jag vara överens om att det säkert har
skett i någon enskild kommun. Men det är en väsentlig skillnad att säga
att det har skett på ett ställe och den ganska svepande generella formu-
lering som finns i reservationen.

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) replik

Fru talman! Jag noterar att Per Olof Håkansson helt och hållet
återigen glider över det som är den stora frågan. Detta gäller inte den
exakta formuleringen i min reservation utan den faktiska valpropagan-
da som hela det socialdemokratiska partiet drev ute bland människorna.
Det visades faktiskt papper där det konkret lovades ut nya miljoner. I

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

25

Prot. 1994/95:119 13 juni

Botkyrka kommun lovades det ut 200 nya miljoner. I det här förslaget blir det mycket mindre.

Man kritiserade oss mycket dels för det vi varit tvungna att genom-

Den kommunala ekonomin

föra, dels för det förslag som vi redan då stod bakom, nämligen det som nu i praktiken kommer att genomföras. Jag tycker att den viktiga frågan är, att om man före valet lovar ut konkreta nya pengar eller med mer svävande formuleringar lovar att personal inte skall avvecklas måste man också kunna erkänna att man bryter dessa löften om det skall vara någon mening med en sådan här debatt. Anf. 22 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Fru talman! Det skall självfallet vara någon mening med debatten. Det blir ju en mening med debatten om man ansvarar för det man har sagt. Jag kan försäkra Karin Pilsäter att i det centrala materialet, i vårt valmanifest och vid de valmöten i södra Sverige där jag rörde mig förekom inte den typen av uttalanden av det enkla skälet att det inte fanns någon som helst grund för dem. Om sedan en enskild socialdemokratisk politiker har sagt detta är det väl inte märkvärdigare än att det även i andra partier har sagts saker som man efteråt inser att man borde ha utformat på ett annorlunda sätt. Jag tycker att grunden för den här debatten skall vara det socialde- mokratiska valmanifestet och det som har sagts från centralt håll om den kommunala ekonomin, Karin Pilsäter. Där finns inte en tillstym- melse till det som Karin Pilsäter påstår. Anf. 23 ROY OTTOSSON (mp) replik Fru talman! Per Olof Håkansson och jag är helt överens när det gäller utjämningssystemet. Men i de tidigare anförandena har två andra huvudfrågor varit uppe till debatt, nämligen det faktum att man i reali- teten sparar på kommunerna och därmed på välfärdens kärnområden samt frågan om det kommunala självbestämmandet i vidare bemärkel- se. Per Olof Håkansson berörde inte dessa frågor. Jag hade gärna velat höra några kommentarer kring detta, men det kanske är meningen att Jan Bergqvist skall ta upp dessa frågor senare. Anf. 24 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Fru talman! Vår syn på det kommunala självbestämmandet framgår bl.a. av betänkandet. Vi har ju också fått kritik för att vi har värnat om det kommunala självbestämmandet som innebär att man också skall få lov att fatta beslut om skattesatsen. Vi har t.o.m. sagt att man som en sista åtgärd i ett givet läge skall kunna få lov att höja skatten. Vi har kritiserats för detta av moderaterna. Det är väl ett bra exempel på att vi värnar om den kommunala självstyrelsen. Anf. 25 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik Fru talman! Jag har egentligen en följdfråga till Roy Ottossons frå- ga. I den här debatten ingår ju också regeringens skrivelse 1994/95:220

26

om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Jag tycker inte att vi

någonstans har fått svar på om regeringen tänker ta fram den här ut-
redningen och de direktiv som finns klara för att utreda ett förstärkt
grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen.

Anf. 26 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik

Fru talman! Det måste väl vara ett missförstånd om vad som är ut-
veckling. Utvecklingen sker ju ute i kommunsektorn. Det kan väl inte
vara Ulla-Britt Hagströms mening att man genom centrala beslut och
direktiv från riksdag och regering skall kommendera fram en utveck-
ling som säkert inte kommer till stånd då?

Det är väl bättre att vi var och en jobbar med och skapar förutsätt-
ningar för utvecklingsfrågorna på olika håll och kanter och över hela
fältet på olika sätt. Jag tror att ett bra sätt att få i gång och driva på
utvecklingsverksamheten är att vi får ett nytt statsbidragssystem som är
långsiktigt hållbart. Då vet kommunerna vilken ekonomi de har att lita
till. Tyvärr är det system som vi har i dag inte alls av den arten.

Anf. 27 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Det är helt klart att utvecklingen sker inom den kom-
munala sektorn. Men utvecklingen måste ha ett visst lagstöd för att
kunna leva vidare. Det var ju faktiskt så att 401 ombud på kongressen
som hölls i förra veckan i Kalmar begärde att den här utredningen tas
fram och genomförs. Därför är frågan verkligen öppen. Skall vi här i
riksdagen värna om att ta vara på de förslag och krav som kommer och
ta upp den här frågan?

Anf. 28 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik

Fru talman! Det är självklart att vi skall värna om och ta vara på de
förslag som kommer. Men omvänt får vi inte måla vad som helst på
väggen bara för att man har en idé som inte är den allmänt gångbara.

Jag har en motfråga. Vilken lag förhindrar i dag en kommunal ut-
veckling?

Anf. 29 ROLAND LARSSON (c)

Fru talman! Kommunerna har successivt ålagts ett allt större ansvar
för välfärdspolitiken, för vård och omsorg, för barn och gamla och för
dem som behöver social trygghet eller socialt stöd. De har tagit över en
allt större del av ansvaret för utbildningen och för de viktiga och stora
miljöfrågorna.

Därför är det givetvis viktigt att kommunerna får likvärdiga förut-
sättningar att bedriva den här samhällsgemensamma verksamheten.
Detta är syftet med den kommunala skatteutjämningen. Någon form av
kommunal inkomstutjämning och kostnadsutjämning är nödvändig om
man skall kunna få dessa likvärdiga förutsättningar.

Kommunerna har olika förutsättningar. De ligger på olika platser i
landet och påverkas av sitt geografiska läge. De har olika befolknings-
sammansättning och påverkas av detta. De har olika typer av, vad man
kan kalla, opåverkbara kostnader som de inte kan förändra något
nämnvärt vad de än gör. Jag vill påstå att en utjämning mellan kommu-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

27

Prot. 1994/95:119 13 juni

nerna egentligen inte skiljer sig särskilt mycket principiellt från den utjämning som vi har mellan individer via vårt skattesystem. Det är i

grunden samma princip. Man utjämnar så att man tar från dem som är

Den kommunala ekonomin

starka och ger till dem som är svaga. Sedan kan man naturligtvis disku- tera hur utformningen av skatteutjämningen skall se ut. Det har sagts många gånger att hur man är gör så är det alltid någon som är missnöjd med den kommunala skatteutjämningen. Det beror på hur man ser det. Man skulle kunna se det från den positiva sidan och säga att hur man än gör är det alltid några som är nöjda. En sak är dock ganska klar: alla är det inte. En viktig princip är att alla kommuner omfattas av ett utjämnings- system. Den principen måste ligga fast, menar vi från Centerpartiet, även efter den tekniska förändring som nu regeringen har fått i uppdrag att föreslå. Det är viktigt att systemet står i överensstämmelse med grundlagen, men principen att alla skall omfattas av systemet är vi från vår sida inte beredda att göra avkall på. I skatteutjämningsdiskussionen har kostnadsutjämningen varit den stora diskussionspunkten. Ändå gäller den en mindre del av pengarna. Den stora delen av pengarna gäller inkomstutjämningen. Här står vi från Centerns sida bakom kravet på att det skall vara 95 % utjämning. Vi har hela tiden i utredningen och tidigare hävdat att man skall ligga så högt som möjligt när det gäller inkomstutjämningen. Det är bra att det ges ett besked om att kostnadsutjämningens olika faktorer och parametrar skall ses över under en tvåårsperiod. Det finns brister i förslaget till kostnadsutjämning som bör rättas till. Det finns en del saker som är svårbegripliga, har det sagts. Jag tror för min del att det inte går att skapa ett system som inte är svårbegripligt för gemene man. Det här är en så komplicerad massa att man inte kan kräva att alla som jobbar kommunalt skall förstå detta. Jag skulle vilja säga att det här är ungefär som att skaffa sig en bil. Jag köper en bil men jag vet inte alls hur den fungerar och jag vet inte vad det finns under motorhu- ven, men det är viktigt för mig att den går som den skall och att jag kommer till det mål jag tänker mig. Det särskilda stöd som har getts till Haninge och Göteborgs kom- muner är ett avsteg från vad som hör till den kommunala kompetensen. Det skiljer sig t.ex. i fråga om skatteutjämningen, om den ligger inom ramen för grundlagen, på det sättet att skatteutjämningen har en gene- rell utformning, medan det här är ett selektivt stöd. Nu har det varit nödvändigt, för dessa kommuner har drabbats väldigt svårt och behöver det stödet. Men det får inte bli en felaktig signal till andra kommuner att staten är beredd att avlasta kommunerna ansvaret. Det får inte upp- fattas som något slags generell borgen till kommuner med stora pro- blem som kan tecknas in så att man kan låna till driften. Jag tycker att det var fel när man ändrade kommunallagen på så sätt att det blev möj- ligt för kommunerna att ta lån för driften. Jag tycker att det är bra att det nu signaleras att det inte får bli fallet. Det skulle bara på sikt drabba kommunerna själva på så sätt att den kommunala självbestämmanderät- ten skulle urholkas. Man kan inte låta överföra ansvaret till andra om

28

man skall kunna behålla sin självbestämmanderätt. Det tror jag inte
heller kommunerna vill.

Därför är det bra att man nu ger den här signalen. Att man samtidigt
från riksdagens och regeringens sida framför ett hot om tvångsförvalt-
ning av de kommuner som inte klarar kraven ser jag mera som en mar-
kering och en signal som i praktiken aldrig kommer att behöva tilläm-
pas därför att kommunerna naturligtvis inte kommer att agera så att de
riskerar det.

Fru talman! Förra veckan deltog jag i Svenska Kommunförbundets
kongress i Kalmar. Budskapet därifrån var tydligt. Vi är beredda, säger
kommunerna, att ta vårt ansvar för välfärden. Vi är beredda att fortsätta
ställa upp och vara den spjutspets i samhället som svarar för den
grundläggande tryggheten för människorna. Vi är också beredda att ta
vår del av saneringen av svensk ekonomi.

Vi vet nämligen att om vi inte gör det drabbas vi av högre räntor
och av alla de negativa konsekvenser som följer av en samhällseko-
nomi i obalans. Vi vet att vi drabbas nästan mest av detta, och därför är
vi beredda att ta vår del av ansvaret.

Men - och det är ett viktigt ”men” - vi vill bara ta det ansvaret un-
der förutsättning att staten också ser till att vi får ta hela ansvaret. Vi
ställer inte upp på att staten beslutar om kostnader som vi från kom-
munsektorn sedan får betala. Vi ställer inte upp på t.ex. rättighetslagar i
form av statlig socialbidragsnorm, som skall betalas med kommunala
pengar. Vi ställer knappast upp på barnomsorgslagen; i vart fall hade vi
inte tänkt göra det med mindre än att vi får kompensation.

Det här tycker jag är en viktig signal från kommunerna som vi här i
riksdagen måste ta till oss på allvar. Annars kanske det blir så som
Ulla-Britt Hagström sade, för att hämta litet inspiration från det, att vi
får förmaksflimmer med därmed påföljande risk för en infarkt. Den
risken tycker jag inte att vi skall ta i vårt gemensamma blodomlopp och
med vårt gemensamma hjärta.

Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets betänkande.

Anf. 30 LENNART HEDQUIST (m) replik

Fru talman! Roland Larsson inledde med att peka på hur kommu-
nerna successivt har fått ta över finansieringsansvaret för allt fler aktivi-
teter. I det avseendet har han rätt.

Det är dessutom så att ju mer omfattande det finansieringsansvaret
blir, desto svårare är det att åstadkomma en bra finansieringslösning
mellan stat och kommun. De enskilda kommunerna är ju i första hand
hänvisade till sina egna skatteintäkter och sin egen skattebas, och skat-
tekraften varierar i hög grad mellan kommunerna. Det är därför staten
går in och ger bidrag till de kommuner som har otillräcklig skattekraft,
för att de skall klara sig.

En lösning på det här problemet, eller i vart fall något som skulle
göra det lätthanterligare, är att se över vilka uppgifter som skall ha en
nationell finansiering och vilka som skall ha en lokal finansiering. Det
är det vi moderater har pekat på.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

29

Prot. 1994/95:119 13 juni

Roland Larsson säger också att det nya system man beställer från regeringen skall omfatta alla kommuner. Men det system vi har i dag

omfattar också alla kommuner. Det är bara det att det finns ett antal

Den kommunala ekonomin

kommuner som har tillräcklig skattekraft för sina uppgifter, och de skall naturligtvis inte ha några bidrag. Men Roland Larsson verkar förespråka ett system där man skall kunna gå in och ta ifrån kommunerna det de har tagit upp i lokal skatt och skicka det till andra kommuner. Jag kan inte förmena Roland Lars- son att hävda att man skall göra så, men då får man gå den väg som faktiskt är föreskriven, nämligen att här ändra grundlagen. Jag tycker att det är bättre att se till att vi kan få ett hållfast system, där det man tar upp i skatt lokalt också får stanna i den egna kommunen. Anf. 31 ROLAND LARSSON (c) replik Det utjämningssystem som vi nu har och som Moderata samlings- partiet och Lennart Hedquist en gång har accepterat innebär reellt sett samma sak, nämligen att man tar från vissa kommuner och ger till and- ra. Huruvida alla kommuner omfattas eller inte kan inte ha en avgöran- de betydelse sett till grundlagen. I stället handlar det mera om vilken teknik man använder. Här har staten valt att ta in pengar till staten för att sedan betala ut dem till kommunerna. Det har ansetts acceptabelt. Nu vill vi välja att låta pengarna gå direkt till kommunerna. Men det anses inte accepta- belt. Hur detta skall lösas tycker jag framstår ganska tydligt och uppen- bart. Det behöver kanske inte diskuteras särskilt mycket. Fru talman! En översyn av vad som är kommunala utgifter och vad som är statligt kostnadsansvar kan naturligtvis göras från tid till annan. För oss i Centerpartiet är det dock viktigt att det som kommunerna betalar skall kommunerna också besluta om. Om det är den ena eller den andra uppgiften kan diskuteras från andra utgångspunkter. Den rätta principen måste vara att den som står för kostnaderna också fattar besluten. Det är alltså vår grundläggande uppfattning. Anf. 32 LENNART HEDQUIST (m) replik Fru talman! Grundbulten i det system som vi har i dag är att det som en kommun tar upp i kommunalskatt får kommunen behålla. I samband med införandet och i och med att finansieringsprincipen i fråga infördes har man genom en neutraliseringsavgift reglerat mellan stat och kom- mun när nya uppgiftsfördelningar gjorts eller när själva skattebasen ändrats. Den gamla kapitalbeskattningen t.ex. har ju funnits i botten på det systemet. Jag har redan sagt att neutraliseringsavgiften heller inte är idealisk. Men jag tror att varje kommun, om nuvarande formulering i grundlagen skall vara kvar, får ta upp skatt för skötseln av sina uppgifter. Då måste vi se till att vi har ett system där kommunerna får behålla sina skattein- täkter. Omfördelningen, dvs. att kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft ges statsbidrag, måste i det här systemet åvila staten.

30

Anf. 33 ROLAND LARSSON (c) replik

Fru talman! Lennart Hedquist måste väl ändå tillstå att Moderata
samlingspartiet har accepterat ett system som i praktiken ger samma
effekt som det system ger som nu har föreslagits, så när som på ett par
undantag när det gäller vilka kommuner som varit med eller inte.
Annars har man ju accepterat den grundläggande principen. Det har
man gjort utan någon tvekan om huruvida det strider mot grundlagen
eller inte. Således borde det vara rimligt att kunna hitta en teknik som
löser detta problem.

Låt oss dock inte hänga upp oss på det! Jag är inte en lagkunnig
person och kan inte bestämma detta. Regeringen får återkomma med
det förslag som riksdagen nu ger regeringen i uppdrag att återkomma
med. Det tycker jag är det viktiga här. Jag tycker alltså att vi kan avvak-
ta med den diskussionen till dess.

Anf. 34 ROY OTTOSSON (mp) replik

Fru talman! Eftersom Roland Larsson och Centerpartiet tillhör ma-
joriteten måste jag fråga hur man från Centerpartiets sida ser på kraven
om ett utökat kommunalt självbestämmande med utökad beskattnings-
rätt när det gäller fastighetsskatten och miljöskatter.

Jag måste också fråga hur Roland Larsson ser på det faktum att man
faktiskt drar in pengar från kommunerna. Kommunerna själva räknar
med att de under de närmaste åren till följd av en rad statliga beslut
kommer att tappa i storleksordningen 9 miljarder kronor. Jag har tidi-
gare i debatten påpekat att vi åtminstone när det gäller egenavgifterna
borde kompensera kommunerna, för annars slår det mot välfärdens
kärnområden som ju Roland Larsson uttalar sig så varmt för. Hur ser ni
i Centerpartiet egentligen på detta? Är ni beredda att verka för att
kommunerna får kompensation för höjningen av egenavgifterna eller
inte?

Anf. 35 ROLAND LARSSON (c) replik

Fru talman! Roy Ottosson vet att vi har ställt upp på ett förslag som
ligger på riksdagens bord och som innebär att kompensation för ege-
navgifterna inte finns med. Vi har uppfattat att kommunsektorn accep-
terar att man får vara med och ta en del av det ansvar för saneringen av
statens ekonomi som är rimligt med tanke på sektorns storlek. Men
man vill ha fasta spelregler, och det här med fasta spelregler är det
huvudkrav man har. Jag tror inte att kommunerna någonsin undandragit
sig det ansvaret.

Den kommunala fastighetsskatten har vi ju en gång i tiden varit med
om att avveckla. Det är inte så enkelt att genomföra den, för det får
effekter som är ”orättvisa” i så måtto att många kommuner får betydligt
större skatteintäkter än som egentligen är rimligt på grund av fastig-
hetsvärden osv. som sammanhänger med koncentration och vad det nu
kan vara.

När det däremot gäller kommunala miljöavgifter, jag vill inte kalla
dem för miljöskatter - alltså kompensation för kostnader som kommu-
nerna har för att kunna hålla en god miljö - tycker jag att en diskussion

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

31

Prot. 1994/95:119 13 juni

kan föras. Det är inte på något sätt orimligt. Där är vi dock inte ännu, utan den diskussionen tror jag att vi får ta vid ett senare tillfälle.

Den kommunala ekonomin

Anf. 36 FREDRIK REINFELDT (m) Fru talman! Dagens betänkande och dess förhistoria är ett utmärkt exempel på varför medborgarna i detta land har anledning att känna oro inför den maktfullkomlighet och förkärlek för politisk kohandel som många av våra ledande politiker visat upp. Inbäddat i detta 126-sidiga dokument som ligger på våra bänkar finns alla element av välj arförakt som en ny generation politiker och en ny majoritet i denna kammare har anledning att ändra på. Här finns först och främst kohandeln. Dagens förslag är en slutpro- dukt efter åratal av förhandlingar fram och tillbaka. Olika systemlös- ningar har avlöst varandra och har varje gång lett till nya utfall för landets kommuner. Alla har sedan jämfört sig med det förslag som varit mest gynnsamt för den enskilda kommunen. På detta sätt har alla varit förlorare eller vinnare, åtminstone någon gång. Socialdemokraterna och Centern vill med dagens betänkande lugna starka välj arregioner utanför storstäderna. Detta leder fram till kohan- delns slutresultat: den obegripliga kompromissen. Det är en kompro- miss, som också med Roland Larssons ord, framställs som politiskt acceptabel för majoriteten men som ingen egentligen är riktigt glad över. Det är en kompromiss av och för politiker som är snart sagt helt omöjlig för vanliga medborgare att se igenom eller att förstå någonting av. Det andra elementet är nysvenskan. Här talas det om att ta från de rika kommunerna och ge till de fattiga. Men vem är det vi egentligen tar från, och vad är en rik respektive en fattig kommun? En rik kom- mun är en kommun som äger restauranger, som driver äventyrsbad eller som anser sig ha råd med en aktiv turistpolitik. En fattig kommun är en kommun som koncentrerar sina resurser genom att införa måltidsavgif- ter i gymnasieskolan och minska personaltätheten i barnomsorgen. Det borde vara exempel på en rik respektive en fattig kommun. Men med nysvenskan i denna kammare är det precis tvärtom. Här tas inte hänsyn till vad kommunerna anser sig ha råd med, hur mycket pengar de faktiskt har som kommuner. Om det är en rik eller fattig kommun bestäms utifrån hur mycket de medborgare i genomsnitt tjänar som bor i respektive kommun. Det är faktiskt två skilda saker. Det är inget självändamål att ha rika kommuner som äger nästan all mark, som anställer snart sagt alla kommuninvånare och som driver snart sagt all affärsverksamhet inom kommunens område. Uppmuntras den typen av beteende, då uppmuntras faktiskt en form av svensk Sov- jetekonomi, fastän på det lokala planet. De s.k. rika kommunerna, som egentligen är fattigare än många av de kommuner som framställts som svältfödda, skall i dag straffas för att de med sina politiskt valda lokala församlingar har haft oförskämdhe- ten att nedprioritera de kommunala anspråken och i stället via en lägre utdebitering överlåtit på medborgarna att ha mer att säga till om. Det är det som majoriteten här är ute efter. Nysvenskan skall dölja den ideo-

32

logiska upprördheten över att det inte i alla delar av landet har förts en
socialdemokratisk högskattepolitik på det kommunala planet. Det skall
nu rättas till.

Förmodligen skall det ske med en s.k. Robin Hood-skatt, en skatt
som vi känner igen från 8O-talet som inte har någonting med Robin
Hood att göra och som mest följer den syn på förhållandet medborga-
re-stat som företräds av sheriffen av Nottingham i samma film. Här
finns den största paradoxen.

Täby kommun som jag kommer från blir bestulen på 401 miljoner
kronor under införandeperioden. De pengarna kommer inte någon
kamrer på Täby kommun att gå ner och hämta i skattkammaren. De
pengarna måste i stället tas in antingen via höjd skatt i Täby eller andra
kommuner som drabbas på detta sätt eller via försämrad kommunal
service. Då är frågan: Vilka drabbas av en försämrad kommunal service
och höjda kommunala skatter? Det är här som jag menar att paradoxen
kommer in. Det blir ju de som mest använder kommunal service eller
de som till största delen av sin inkomst betalar kommunal inkomstskatt,
dvs. de som har det sämst ställt och de som har svårast att få månaderna
att gå ihop. Det gäller alltså låginkomsttagare, oftast inom LO-
grupperna.

De som har kunnat bryta den bostadssegregation som ofta diskute-
ras i denna kammare och som faktiskt skaffat sig råd att bo i de här
kommunerna - ofta norr om Stockholm, där markpriser och marknads-
priser för bostadsrätter är mycket höga - och som tack vare den låga
utdebiteringen på marginalen har klarat att bo kvar kläms nu åt. På
detta sätt skapas faktiskt inom några få år rena rikemansreservat i dessa
kommuner. Ovanpå de höga boendekostnaderna skall ju också här
tvingas fram högre skatter för dessa låginkomstgrupper. Det är det som
jag tycker blir effekterna av en retorik där det talas om att ta från rika.
Men på detta sätt får det egentligen en helt annan effekt.

Till sist finns här också maktfullkomligheten, känslan av att de som
bidragit till detta beslut anser sig kapabla och lämpade att ställa sig
över principer och lagar. Lagrådet, vars uppgift i svenskt samhällsliv
bl.a. är att värna den svenska grundlagen, har gjort just det. Lagrådet
har sagt att hela operationen att ta från en kommun enbart för att ge till
skötseln av en annan kommun är grundlagsvidrig. Ändå säger man här
att det skall ändras, dvs. med några paragrafanpassningar. Vad riksda-
gen i dag gör är att ett utfall beställs. Det skall alltså bli precis samma
utfall. Förvisso har den första principen som målats ut varit grundlags-
vidrig. Nu beställer vi ett annat utfall. Det menar jag är en ny form av
Lidbomeri som kommer att drabba väldigt många invånare. Det kom-
mer dessutom inte att stanna vid de tre kommuner som vi i dag inleder
med, utan det kommer att växa ut. Det kan vi vara övertygade om.

Anf. 37 SIV HOLMA (v) replik

Herr talman! Fredrik Reinfeldt gör sig väldigt lustig över den de-
mokratiska process som har föregått det förslag som här har kommit.
Jag vill fråga vilka alternativ han har till den demokratiska process som
han kallar för kohandel.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

33

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

När det gäller demokratisynen och det som han säger om Lagrådet vill jag framhålla att konstitutionsutskottet har sagt att det sammantaget

finns flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än

Den kommunala ekonomin

den som Lagrådet har gjort. Det handlar också om en demokratisyn när det gäller det som konstitutionsutskottet har sagt. Den beskrivning som Fredrik Reinfeldt gör sig skyldig till beträf- fande skattekraften är felaktig. I fråga om vilka kommuner som är rika eller fattiga handlar det ju om skattekraften hos individerna i kommu- nen. Där har en jämförelse gjorts. Hur går det ihop att hävda att staten skall gå in och stödja kommu- ner med låg skattekraft och samtidigt säga att kommunsektorn i sin helhet skall drabbas av indragningar som är ännu större än de som finns i det nu liggande förslaget? Anf. 38 FREDRIK REINFELDT (m) replik Herr talman! Lennart Hedquist har tidigare i denna debatt bl.a. re- dogjort för Moderaternas syn. Sedan många år för vi en diskussion om just detta, eftersom vi också under 8O-talet hade en liknande Robin- Hood-skattediskussion som jag mer liknade vid sheriffen av Notting- ham. Vi moderater har alltså slagit fast att vi vill ha ett lokalt självbe- stämmande. De pengar som tas ut i skatt lokalt skall också gå till fi- nansieringen av den lokala verksamheten. Vi har också biträtt att man kan gå in och stödja vissa kommuner, i det här fallet de flesta, för kostnader utöver vad den lokala skatten faktiskt räcker till. Vi är dock ensamma om att hela tiden slå fast detta som en grundprincip. Alla andra anser ju att man av olika skäl kan gå in och brandskatta vissa kommuner, vilket också 80-talets diskussion gällde. De flesta har sagt att Lagrådet sällan är så tydligt som det har varit denna gång när det gäller det grundlagsstridiga i det som detta förslag innebär. Man får peka på andra glidningar som redan har skett för att gömma sig bakom den kritik som Lagrådet framför. Det är faktiskt att gripa efter ett halmstrå att leta upp Lagrådets lilla formulering om att man kanske skulle kunna hitta en annan teknik. Med annan teknik avser ju Lagrådet just att man skall frångå idén att ta pengar från vissa kommuner för att ge till verksamhet i andra kommu- ner. Här i kammaren vill man ju ha kvar det som är själva utfallet, det grundlagsstridiga. Sedan skall man hitta en annan teknik. När det gäller den tredje frågan får jag återkomma. Anf. 39 SIV HOLMA (v) replik Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att beträffande den kom- munala självstyrelsen och beskattningsrätten komma ihåg att det är en principstadga som riksdagen har möjlighet att fylla med ett innehåll som är förenligt med de intentioner som man hade när man införde den här möjligheten. Det här med Lagrådets enighet är också en viktig konstitutionell fråga. Det handlar om en avvägning mellan juridiken och politiken för

34

att se vad som är avgörande. Vad jag har förstått är det politiken som i

det här sammanhanget avgör vad grundprincipen/principstadgan skall
innehålla.

Anf. 40 FREDRIK REINFELDT (m) replik

Herr talman! Detta var en utmärkt sammanfattning av vad som
ibland kallas för rättsstatens förfall i Sverige. Politiker säger att när
grundlagar och andra lagar ställs i vägen för vad som anses ligga i tiden
just nu, eller stå i vägen för den kompromiss som kohandeln just den
här veckan har gett upphov till, så kan lagen maka åt sig. Politikerna får
bestämma vad som helst.

Problemet är att det inte blir någon överblickbarhet i ett sådant
system. Medborgarna har ingen faktisk möjlighet att följa vad som
gäller, eftersom detta nästa vecka kan gås runt. Det är ju själva idén
med grundlagen, att den inte skall kunna ruckas på med veckobeslut,
som det nu tummas på.

Jag vill återkomma till en sak som Siv Holma sade i sitt huvudanfö-
rande och som är en i grunden helt felaktig syn. Siv Holma sade att en
rik kommun är en kommun som har hög skattekraft. Men det är inte
säkert. En rik kommun är lika ofta en kommun som har hög utdebite-
ring, dvs. som tar en stor andel av sina medborgares pengar och som
unnar sig saker, framför allt gäller det utanför storstäderna, som stor-
stadskommunerna inte skulle kunna drömma om. Jag nämnde att det är
frågan om äventyrsbad, om att äga stora delar av den vanliga affärs-
verksamheten eller att driva en aktiv turistpolitik.

Det hänger alltså också på vilken utdebitering som görs, vilken pri-
oritering kommunerna gör utifrån frågan om det är medborgarna som
skall bestämma över sina pengar eller om dessa skall tas in till den
lokala församlingen.

80-talet var i detta avseende intressant. Många kommuner i våra
storstäder påbörjade då en utveckling mot att pressa ned sina offentliga
utgifter och mot att sänka utdebiteringarna. Därmed fick medborgarna
bestämma mer själva.

Förvisso är skattekraften högre på vissa håll än på andra. Men det
leder inte automatiskt till att vi har rika kommuner som det bara är att
brandbeskatta och hämta pengar ifrån. Det är den felsynen som har
skapat det politiska läge som nu gör att många ursäktar sig med att det
skulle vara någonting bra att man brandbeskattar framför allt Stock-
holmsregionens kommuner på detta sätt.

Anf. 41 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik

Herr talman! Jag har inte att göra med vilken sida Fredrik Reinfeldt
steg upp på i morse, men uppenbarligen var det åt fel håll. Ordvalet i
hans anförande förvånade mig i hög grad.

Anförandet var också avslöjande - det avslöjade att Fredrik Rein-
feldt inte har förstått ett dugg av det förslag som majoriteten uppenbar-
ligen är beredd att ställa sig bakom. Inkomstutjämningen har inte ett
dugg att göra med ned- och upprioriteringar i den kommunala verk-
samheten. Alla de exempel som han nämner är fullständigt skilda från
inkomstutjämningen.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119 13 juni

Inte heller på kostnadssidan har det ett dugg att göra med det han säger. Kostnadsutjämningen syftar till att skapa likvärdiga förutsätt-

ningar att driva kommunal verksamhet. Kvarstående skillnader skall

Den kommunala ekonomin

självfallet finnas, och de skall bero på den av kommunen själv valda kvaliteten, kvantiteten och effektiviteten. Jag rekommenderar Fredrik Reinfeldt att ta ett par lektioner hos Lennart Hedquist, en gammal hederlig kommunalman som säkert har god förmåga - det vet jag - att beskriva majoritetens förslag. Anf. 42 FREDRIK REINFELDT (m) replik Herr talman! Jag får väl citera Lennart Hedquist som säger att ma- joritetens förslag är ett avslag på regeringens proposition. Därefter får vi gå på de majoritetsskrivningar som finns. Det märkliga i dessa ma- joritetsskrivningar är att man med hänvisning till Lagrådets kritik, upp- följd av konstitutionsutskottet, konstaterar att det förslag som ligger på riksdagens bord i kompletteringspropositionen inte är förenligt med grundlagen. Därför skall regeringen återkomma. Men utfallet skall, säger man, vara detsamma. Det är det som är så märkligt. En annan teknik skall användas för att åstadkomma samma sak. Det blir något svårt att beskriva för medborgarna hur det som är grundlagsvidrigt ändå skall ge samma effekter. Man behöver inte vakna på fel sida på morgonen för bli irriterad över detta eller tycka att det är svårt att förstå sig på. Jag får återkomma till det övriga. Anf. 43 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Herr talman! Fredrik Reinfeldt hänvisade i något förklenande orda- lag till Carl Lidbom. Jag skall också hänvisa till Lidbom och säga att detta är trams! Beträffande det vi från majoritetens sida avser att bestäl- la kan Fredrik Reinfeld läsa innantill, det skall jag inte upprepa. Den beskrivning Fredrik Reinfeldt gav stämmer inte med det vi avser att beställa. Vi har beställt någonting som bygger på vissa principer, där vissa effekter beskrivs tydligt i propositionen. Förslaget har inte alls det syfte som Fredrik Reinfeldt ger det. Anf. 44 FREDRIK REINFELDT (m) replik Herr talman! Det påpekas flera gånger, och det döljs bakom att det är så oerhört viktigt för kommunerna i sin budgetbehandling att veta vad utfallet av statsbidragen skall vara för det kommande året, att sig- nalen är att utfallet skall bli detsamma. Ikraftträdandedagen är den- samma, den 1 januari 1996. Det är bara lagtekniken som skall föränd- ras - nu nickar Per Olof Håkansson. Det är ju precis det jag säger: Effekten är att vi kommer att brandbeskatta vissa kommuner, gå in och ta deras pengar för att ge till andra kommuner. Det är den effekten ni inte tar debatt om, och det är det som har varit kritiken. Och ändå skall utfallet vara detsamma. Vad gäller påståendet att jag skulle ha beskrivit inkomstutjämnings-

36

effekterna på ett felaktigt sätt vill jag säga att jag bara har bestridit de

beteckningar som allmänt har använts i debatten, nämligen beteckning-
en rika kommuner, som alltid ligger i storstäderna, och beteckningen
fattiga kommuner, som alltid ligger utanför storstäderna, företrädesvis i
Norrland.

Jag har tyckt att det har varit märkligt att man i en del av dessa
kommuner utanför storstäderna anser sig ha råd med olika typer av
verksamhet. Det finns aldrig pengar till sådant i storstadskommunerna,
där man har pressat kostnader sedan tidigt 8O-tal. Karin Pilsäter be-
skrev mycket målande effekterna av detta.

Det är för enkelt att hävda att man kan avgöra huruvida en kommun
är rik bara genom att se till skattekraften. Man måste också se till ut-
debiteringen, dvs. vilken prioritering man har gjort i förhållande till
vem som skall ha hand om pengarna: kommunen eller de enskilda
medborgarna.

Jag menar att man i dag vill straffa vissa välskötta, företrädesvis
borgerligt styrda kommuner i Stockholmsregionen.

Anf. 45 TORSTEN GA VELIN (fp)

Herr talman! Jag kommer i det här anförandet att hålla mig till frå-
gorna i motion Fi39.

Förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner
och landsting är ett dåligt förslag för landet i stort, speciellt för geogra-
fiskt stora och ekonomiskt svaga kommuner i norra Sverige.

Förslaget är mindre dåligt för storstadsområdena och geografiskt
små och ekonomiskt starka kommuner i södra Sverige. Det löser näm-
ligen problemet med att vissa kommuner i storstadsområdena kunnat
etablera sig som höginkomstkommuner med mycket låga skattesatser,
medan grannkommunerna fått ta hand om arbetsplatser, höghusområ-
den m.m. som lett till höga skatter. Denna segregation motverkas i det
förslag som nu är framlagt genom att lågskattekommunerna kommer
med i utjämningssystemet. Det sker dock på bekostnad av övriga landet
som får ett system där bara ett fåtal kommuner känner igen sig.

Huvudsyftet med regeringens förslag är att skapa likvärdiga eko-
nomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Detta
skall ske genom en långtgående utjämning av skillnaderna i beskatt-
ningsbara inkomster och strukturellt betingade kostnader. Ett annat
syfte är att skapa ett stabilt och överblickbart system som inte ändras år
från år.

Jag anser att dessa syften inte nås med föreliggande förslag.

I förslaget från regeringen, som även Centern och dessutom åtmins-
tone Miljöpartiet står bakom, anges att tidigare utjämningssystem inne-
hållit mer av politiska bedömningar än av objektivt mätbara faktorer
och att föreliggande förslag i stället bygger på fördelning på objektiva
grunder.

Jag ifrågasätter detta vad gäller metoderna för kostnadsutjämning.
Valet av standardkostnadsmetoden innebär att helhetssynen riskerar att
förloras, bl.a. i fråga om socialtjänstens kostnader. Förebyggande insat-
ser inom fritid och kultur tas inte med, och insatserna mot arbetslöshet
värderas lågt.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

37

Prot. 1994/95:119 13 juni

Framräknade statistiska samband tas till intäkt för att det finns or- sakssamband, vilket kan ifrågasättas på en rad punkter. Bristen på sta-

tistiskt samband tas ibland till intäkt för valet av andra indikatorer.

Den kommunala ekonomin

Valet av samband förefaller gynna vissa typer av kommuner på ett systematiskt sätt. I detta val finns stort utrymme för politiska värde- ringar. För hälso- och sjukvård, individ- och familjeomsorg och kol- lektivtrafik - verksamheter där storstadsområdena har höga kostnader - tillämpas metoder baserade på kostnadsskillnader, medan man för äldreomsorgen, där kostnaderna är höga i gles- och landsbygdskom- muner, i stället tillämpar en behovsanpassad modell. Metodvalet miss- gynnar konsekvent de flesta av skogslänens kommuner. Jag ifrågasätter över huvud taget det möjliga i att infånga både Bjurholms, Sveriges minsta kommun, och Stockholms förhållanden inom samma matema- tiska formler. Kommunerna har uttryckt starka önskemål om ett hållbart och sta- bilt system vars konsekvenser är överblickbara under en följd av år. Liggande förslag innehåller övergångstider på upp till åtta år, kontroll- station efter två år och en parlamentarisk uppföljning. Jag ifrågasätter om förslaget därmed uppfyller kommunernas öns- kemål om stabilitet och förutsägbarhet. I stället tolkar jag detta som ett tecken på att förslagsställarna är medvetna om förslagets många brister. Utformningen torde leda till ständiga krav på förändringar, vilka till en del också kommer att verkställas successivt. Kommunförbundets en- hälliga tillstyrkan synes mest vara ett uttryck för uppgivenhet. Den metod för inkomstutjämning som föreslås har två för mig oac- ceptabla konsekvenser. För det första skapar det mycket komplicerade utjämningssystemet s.k. pomperipossaeffekter. Det innebär att vissa kommuner får sänkta intäkter om skattekraften i kommunen ökar och vice versa. För det andra blir inte utjämningen fullständig, utan de fattigaste kommunernas skattekraft blir 3-5 % lägre än de rikaste. De svagaste kommunerna missgynnas alltså till skillnad från i tidigare utjämnings- system. Motivet till att regeringen och Centern inte väljer ett enkelt och rakt system med lika skattekraft i alla kommuner sägs vara att ”systemet därmed skulle ge kommuner och landsting, med en skattekraft under genomsnittet, direkta incitament att höja skatten”. Jag delar inte denna misstänksamhet gentemot kommunpolitikerna. Medvetenheten om nackdelarna med en hög kommunalskatt är i dag mycket stor, varför någon okynneshöjning inte förekommer. Däremot föreligger olika politiska värderingar om skattens storlek. Införandeperioden föreslås bli hela åtta år, och kommunerna som får sänkta inkomster drabbas av en sänkning som inte är större än 250 kr per skattekrona och år. Man stryps, men det går långsamt. Däremot innehåller inte förslaget några begränsningar av vilka kommuner som skall få tillskott och vilka som skall få sänkta inkomster med hänsyn till respektive kommuns skattesats och kommunalekono- miska status. Jag finner det stötande att lågskattekommuner med god ekonomi, t.ex. Lund, får inkomstförstärkningar med ca 1 500 kr per

38

invånare, medan högskattekommuner med dålig ekonomi, t.ex. Över-
kalix, förlorar 2 000 kr per invånare.

Jag tillsammans med tre andra folkpartister från skogslänen, Sigge
Godin, Lennart Rohdin och Lennart Fremling, står bakom motion Fi39,
där vi föreslår att regeringen bör återkomma med ett bättre förslag. De
stora problem som otvivelaktigt finns i några kommuner, däribland
Göteborg, kan tills vidare åtgärdas på annat sätt än genom att tvinga på
alla Sveriges kommuner ett komplicerat system som man inte kan
överblicka, ett system där man inte känner igen sig och som kommer att
bli utsatt för ständiga förändringar.

Efter att ha läst finansutskottets betänkande står det slutgiltigt klart
för mig att vi inte kommer att få stöd av en majoritet här i kammaren.
Jag avstår därför från att yrka bifall till motionen, men vid voteringen
om momenten 6 och 7 kommer vi motionärer att avstå från att rösta och
därmed visa att vi står fast vid våra ståndpunkter i den här frågan.

I detta anförande instämde Lennart Rohdin (fp).

Anf. 46 SIV HOLMA (v) replik

Herr talman! Jag har lyssnat på Torsten Gavelin och känner igen
mycket av den argumentering som han har fört.

Jag skulle vilja höra vad Torsten Gavelin anser om det förslag som
Vänsterpartiet har lagt, att ha en kommunakut som t.ex. kan vara till
stöd för just en kommun som Överkalix som drabbas speciellt svårt av
utjämningsförslaget. Skulle inte förslaget kunna vara en öppning i det
här sammanhanget?

Anf. 47 TORSTEN GAVELIN (fp) replik

Herr talman! Nej, Siv Holma, jag tror inte på någon kommunakut.
Jag tror på att ett helt nytt utjämningssystem skulle ge en bättre effekt
för sådana kommuner som t.ex. Kalix.

Med exempelvis det system som vi har haft tidigare - de kommuna-
la utjämningssystemen har ju utbytts rätt ofta - hade säkert en sådan
kommun som Överkalix haft betydligt bättre möjligheter att klara sig.

De kommunakuter som nu t.ex. Göteborg och Haninge tvingas ut-
nyttja är ju ett tecken på att det nuvarande systemet inte fungerar bra.

Anf. 48 SIV HOLMA (v) replik

Herr talman! Jag tycker att det är sorgligt att man inte kan stödja ett
förslag om kommunakut. Precis som Torsten Gavelin konstaterade i sitt
anförande finns det en politisk majoritet för det nya utjämningssyste-
met. I avvaktan på att detta system skall utvecklas tycker jag att de
kommuner som Torsten Gavelin talar för skall kunna få stöd och hjälp
genom en kommunakut.

Anf. 49 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall begränsa mig till en enda fråga till Torsten
Gavelin. Den har att göra med hans genomgång om att detta för vissa

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

39

Prot. 1994/95:119 13 juni

kommuner är ett bra förslag och att det för vissa kommuner är ett dåligt förslag. Jag undrar då: Jämfört med vad?

Den kommunala ekonomin

Anf. 50 TORSTEN GAVELIN (fp) replik Herr talman! Det är ju fråga om en jämförelse med förhållandena sedan en lång tid tillbaka. Som jag nyss sade i min replik till Siv Holma har vi ju fått nya utjämningssystem vart annat eller vart tredje år. Det är alltså en successiv process som vi har genomlevt. Men det är väl allde- les uppenbart att det i jämförelse med det system som just nu gäller blir mycket drastiska konsekvenser. Anf. 51 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik Herr talman! Jag vet inte om Torsten Gavelin har upptäckt det, men faktum är att inget enda parti och ingen enda enskild riksdagsledamot har sagt att det system som vi har i dag är bra. Då undrar jag: Varför då fortsätta att göra en jämförelse med något som ingen egentligen vill ha och som vi alla är överens om är kört? Anf. 52 JAN BERGQVIST (s) Herr talman! Jag var med när vi i konstitutionsutskottet arbetade fram den nya grundlagen. Bl.a. arbetade vi oss igenom de paragrafer som i dag gäller för kommunerna. Därför läste jag med förvåning vad Lagrådet skrev om grundlagen och den kommunala skatteutjämningen. Men, herr talman, att jag har invändningar mot just detta lagrådsytt- rande betyder inte att jag vill avfärda Lagrådet som institution. Tvärtom är Lagrådet en tillgång för oss lagstiftare. Vi skall inte klanka på Lagrådet för att det kan göra olika bedöm- ningar beroende på vilken sammansättning det har. Vi skall komma ihåg att Lagrådet inte är en domstol. Lagrådet är ett expertorgan med tre experter, som skall ge synpunkter på nya lagförslag. Vi skall inte heller underskatta Lagrådet för att dess yttranden kan vara av skiftande kvalitet. Lagrådet yttrar sig över lagkomplex på vitt skilda områden. Det ligger i sakens natur att de tre domarna inte kan vara experter på allt. Vi kan inte heller kräva att Lagrådet alltid skall dra en knivskarp gräns mellan juridik och politik. Gränsen är ofta hårfin. Jag tror att Lagrådet många gånger har anklagats för att politisera där det inte alls har varit avsikten. Men visst är detta en svår och känslig fråga. Enligt den studie som docent Karl-Göran Algotsson har gjort med stöd av Riksbankens jubi- leumsfond har Lagrådet till stor del gjort sig till tolk för den ekonomis- ka liberalismen - inte sällan i konfrontation med arbetarrörelsens väl- färdsideologi. I en del högerkretsar sågs också länge Lagrådet som ett slags motvikt till vad man kallade ”demokratins lagstiftningsraseri”. Herr talman! Hade riksdagen följt Lagrådet, så skulle Sverige bl.a. •    inte fått lagstadgad åttatimmarsdag 1919, •    inte avskaffat dödsstraffet 1921, •    inte gett kvinnan rätt att bli domare 1923, •    inte fått lagstadgad semester 1938,

• inte genomfört den moderna barnavårdslagen 1960,
inte gett de sämst ställda pensionärerna de förbättringar som
1987 följde i engångsskattens spår.

Jag tror att alla partier kan ge egna exempel på situationer då det
varit olämpligt att följa Lagrådets råd. Algotsson påpekar att varken
Moderaterna eller Folkpartiet sparade på krutet när de på 80-talet an-
grep ett par av Lagrådets yttranden för att de var undermåliga och för
att de grovt missade i själva grundlagsanalysen.

Ändå ser jag övervägande fördelar med vårt nuvarande system.
Tack vare Lagrådet har lagarna många gånger blivit bättre formulerade
och riksdagens beslut fått bättre kvalitet.

Men en positiv inställning betyder ju inte att vi skall avstå från att
öppet och kritiskt granska vad Lagrådet säger. Att vi skall pröva och
granska ligger ju i själva det system vi har. Det är aldrig Lagrådet som
har sista ordet, utan det sker alltid en juridisk och sakpolitisk prövning
efter det att de tre experterna i Lagrådet har sagt sitt. Lagrådet är som
sagt ingen författningsdomstol.

Det lagråd som yttrande sig den 12 maj säger följande:

a)   En kommun får bara ta ut skatt för att sköta sina uppgifter.

b)   Dessa uppgifter måste vara knutna till kommunens eget områ-
de eller till kommunens egna medlemmar.

c)   Av denna s.k. lokaliseringsprincip följer att skatt som tas ut
för att tillföras andra kommuner strider mot grundlagen.

Detta är i koncentrat Lagrådets yttrande, och då frågar man sig: Var
i grundlagen står det att kommunerna är förhindrade att ta ut skatt som
skall omfördelas till andra kommuner, om detta sker genom kommunal
skatteutjämning som riksdagen beslutar om? Var står detta?

Och varför måste man tolka regeringsformens ord om att
”kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter” som att
det gäller varje kommun för sig och inte kommunkollektivet? Det står
dock ”kommunerna” i pluralis och inte ”kommunen” i singularis.

Vidare måste man ställa frågan: Varför är Lagrådets skrivning så
ofullständig när man åberopar lokaliseringsprincipen? Hur kommer det
sig att Lagrådet inte alls berör att både de befogenheter och de skyldig-
heter som riksdagen kan lagstifta om mycket väl kan gå utöver vad som
följer av en strikt lokaliseringsprincip? För övrigt är det just i vanlig
lag och inte i grundlag som riksdagen har lagt fast lokaliseringsprinci-
pen. Och grundlagen hindrar inte riksdagen från att med vanlig lag
modifiera denna lokaliseringsprincip.

När vi på 70-talet arbetade i konstitutionsutskottet med det nya
grundlagsförslaget jämförde vi hela tiden med den då gällande författ-
ningen. I 57 § i den dåvarande regeringsformen fanns det bestämmelser
om den kommunala beskattningen som löd så här:

”Huruledes särskilda menigheter må för egna behov sig beskatta
bestämmes i kommunallagarna” - jag kunde det utantill på den tiden.
Ett av de hjälpmedel som vi hade i vårt arbete var Robert Malmgrens
Sveriges grundlagar. Där sägs i kommentaren till uttrycket ”egna be-
hov” att detta inte bara avser de uppgifter som uppstår som en naturlig
följd av samboendet i kommunen utan också avser sådana uppgifter

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

41

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

42

som kommunen ålagts av staten, och som på detta sätt ”blivit kommu-
nala, ehuru de icke tillgodose deras egna behov utan allmännare intres-
sen.”

Om jag upprepar samma sak med litet modernare ord betyder det
alltså att en kommun kan av riksdagen åläggas att ta ut skatt, inte bara
för uppgifter som tillgodoser kommunens egna behov i snäv mening
utan också för uppgifter som tillgodoser mer allmänna intressen.

Vad vi kunde se i KU var att systemet med kommunal skatteutjäm-
ning byggde på en väl etablerad konstitutionell praxis. När vi så före-
slog den nya regeringsformen utgick vi ifrån att de nya formuleringarna
inte innebar någon förändring av förutsättningarna för kommunal skat-
teutjämning. Detta har betydelse när man skall tolka den grundlagsbe-
stämmelse om den kommunala beskattningsrätten som Lagrådet åbero-
par. Observera att vid tiden för införandet av den nya bestämmelsen
fanns det sedan länge vanliga lagregler om kommunal skatteutjämning,
inklusive det mycket långtgående utjämningssystemet mellan kyrkliga
kommuner.

Det är för mig en gåta varför Lagrådet inte alls berör denna sak.

Genom åren har olika konstruktioner använts för att åstadkomma en
kommunal skatteutjämning. Oavsett hur konstruktionerna har sett ut har
de dock alla gått ut på att kommuner med låg skattekraft skall kompen-
seras jämfört med ekonomiskt starkare kommuner.

1973 överlämnades till KU grundlagsförslaget med bl.a. den här
bestämmelsen om att kommunerna kan ta ut skatt för skötseln av sina
uppgifter. I propositionen sades att bestämmelsen inte kan ”läsas så att
den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen
att varje kommun helt obunden kan bestämma skatteuttagets storlek”. I
utskottet kommenterade vi detta uttalande med att förslaget väl upp-
fyllde de krav som kunde ställas på ett grundlagsskydd för den kom-
munala självstyrelsen, och riksdagen godkände också detta uttalande.

Värt att notera är också vad Holmberg-Stjernquist säger i sin
grundlagskommentar. Deras slutsats är att ”föreskrifterna i 1 :a kapitlet
inte i samma utsträckning som föreskrifterna i de andra kapitlen kunna
betraktas som bindande rättsregler”.

Varför går Lagrådet inte in på dessa uttalanden?

Ingenstans sägs det i grundlagen att kommunerna är förhindrade att
ta ut skatt som omfördelas till andra kommuner efter riksdagsbeslut om
kommunal skatteutjämning. Vilka uppgifter som kommunerna kan ta ut
skatt för har inte definierats i regeringsformen. I stället sägs det i 8:e
kapitlet att grunderna för den kommunala beskattningen skall meddelas
av riksdagen genom vanlig lag. Detta är den springande punkten i hela
frågan. Det är riksdagen som genom lagstiftning både sätter gränser för
kommunernas befogenheter och ålägger dem deras skyldigheter. Hur
den kommunala beskattningsrätten närmare skall förverkligas bestäm-
mer riksdagen genom sin lagstiftning.

Det som jag tycker är mest beklagligt med Lagrådets yttrande är
inte att det hoppar i galen tunna. Det har många lagråd gjort förr. Men
det verkligt beklagliga är att Lagrådet inte ens försöker sig på en rejäl
analys. Lagrådet startar inte med en omsorgsfull definition av de cent-

rala begreppen. Man fortsätter inte med en noggrann genomgång av de
författningsmässiga förutsättningarna. Man går inte vidare genom att
systematiskt analysera de avgörande frågeställningarna med sikte på att
steg för steg nå fram till en logisk och väl underbyggd slutsats.

Konstitutionsutskottet har däremot i sitt yttrande genomfört den
analys som saknades hos Lagrådet. Milt men bestämt konstaterar kon-
stitutionsutskottet att det sammantaget finns flera omständigheter som
ger utrymme för en annan tolkning än den som Lagrådet har gjort.

Mot bakgrund av den analys av grundlagsfrågan som KU har pre-
senterat anser finansutskottet att det i och för sig är möjligt för riksda-
gen att godkänna regeringens förslag om kommunal skatteutjämning.
Det är grundlagarna och inte Lagrådet som sätter gränser för riksdagens
beslutanderätt. Men samtidigt vill vi inte i oträngt mål pressa den
ståndpunkten. Vi har ju en samarbetstradition i Sverige som innebär att
vi strävar efter bred enighet om hur lagförslag skall förhålla sig till
grundlagarna.

I det här fallet finns både tid och möjlighet att välja en annan ut-
formning som ger samma utjämning, och då skall vi göra det. Det är en
god svensk tradition att arbeta på det sättet.

Herr talman! Till sist: Utjämningen mellan kommunerna har med-
verkat till att öka välfärden för medborgarna i Sverige. Ett väl funge-
rande system för skatteutjämning är inte ett hot mot kommunernas
självstyrelse, utan det är tvärtom någonting som stärker och vitaliserar
den kommunala självstyrelsen. Och den kommunala demokratin kan
aldrig ta skada av solidaritet.

Anf. 53 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jan Bergqvists anförande var en god illustration till
det som vi redan visste, nämligen att det nog satt väldigt långt inne
innan socialdemokraterna accepterade att man fick bekväma sig till att
ta hänsyn till Lagrådets enhälliga uttalande beträffande kompletterings-
propositionens avsnitt om den kommunala ekonomin och det inom-
kommunala utjämningssystemet.

Nu höll Jan Bergqvist ett ingående anförande som torde lämpa sig
för en diskussion på ett statsvetenskapligt seminarium, där jag tror att
hans åsikter inte skulle vara oemotsagda.

Jag tycker, Jan Bergqvist, att den formulering som finns i vår
svenska grundlag beträffande kommunernas beskattningsrätt egentligen
är ganska enkel för en läsare att tolka; kommunerna har beskattnings-
rätt för skötseln av sina uppgifter.

Om det nu är så att Jan Bergqvist och socialdemokraterna är så an-
gelägna att ändra på den ordningen och t.ex. genomföra ett omfattande
inomkommunalt utjämningsystem finns det ju en ordning för hur man
går till väga i så fall. Då ändrar man först grundlagen på ett sådant sätt
att den inte kan vara föremål för olika tolkningar. När den därefter är
ändrad enligt socialdemokratiska önskemål - och jag kan inte förmena
socialdemokraterna rätten att i två läsningar göra detta - skulle riksda-
gen, som ju är den lagstiftande församlingen, ha rätt att införa de spe-
ciallagar som Jan Bergqvist nu gör sig till talesman för.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

43

Prot. 1994/95:119 13 juni

Jag tycker att det är oärligt att driva linjen att man med den lydelse vi har i grundlagen i dag och med den princip som har varit väldigt...

Den kommunala ekonomin

Anf. 54 JAN BERGQVIST (s) Herr talman! Var i grundlagen står det att en kommun är förhindrad att ta ut skatt till följd av ett riksdagsbeslut om kommunal skatteutjäm- ning? Lennart Hedquist har hela dagen fört debatten som om lokalise- ringsprincipen fanns fastlagd i själva grundlagen. Det är ju inte så. Riksdagen har lagt fast lokaliseringsprincipen i vanlig lag, och ingen- ting i grundlagen hindrar riksdagen från att modifiera den. Anf. 55 LENNART HEDQUIST (m) Herr talman! Jan Bergqvist menar att lokaliseringsprincipen skulle ha upphävts i riksdagen tidigare. Så är det ju inte, annat än på det sättet att riksdagen har antagit ett antal lagar där man har givit kommunen rätt att anvisa medel även till ändamål som ligger utanför det snävt kommunala. Men då bör det poängteras att det är kommunen själv som har att besluta om detta. Det system som socialdemokraterna i regeringställning har velat in- föra är ju en tvångsordning där kommunerna inte själva skall få dispo- nera de kommunalskatteintäkter som tas in, utan de skall skickas emel- lan de olika kommunerna. Jag tycker att det bör poängteras, i samband med att Jan Bergqvist refererar till hur den senaste svenska grundlagen kom till, att vi då hade haft ett skatteutjämningsystem i vårt land för kommunerna som enbart vilade på att det var staten som svarade för utjämningsbidragen och icke kommunerna sinsemellan. När det däremot gäller de kyrkliga församlingarna som Jan Bergqvist också åberopar, har kyrkan inte haft något inomkommunalt system utan sedan lång tid tillbaka en ordning där viss del av försam- lingsskatten under vissa omständigheter tillförts Kyrkofonden, som sedan har haft möjligheter att fördela medel. Anf. 56 JAN BERGQVIST (s) Herr talman! Lennart Hedquists synpunkter får en alldeles utomor- dentlig kommentar i konstitutionsutskottets yttrande till finansutskottet. Jag upplever det så att Lennart Hedquist under debatten tyvärr har gömt sig litet grand bakom den förmenta auktoriteten hos Lagrådet snarare än att använda sig av faktiska argument. Det ger mig anledning att erinra om vad moderaternas nuvarande partiledare sade 1983 när Lagrådet hade tagit en ställning som inte passade moderaterna. Då förklarade Carl Bildt att Lagrådet sluter upp kring rättslöshet och principlöshet, ja i praktiken och i själva verket någonting som betyder rättsstatens avskaffande. Och efter att ha konsta- terat att den nya generalklausulen skulle träda i kraft 1984 skrev han: Just 1984, men det tänkte nog inte justitierådet Fredlund, regeringsrå- det Brodén och justitierådet Palm på, när de godkände det hela. Vem

44

vet, en vacker dag kanske någon av dem blir laglöshetsråd i ett kom-
mande orättsministerium. Så lät det på den tiden.

Anf. 57 LENNART HEDQUIST (m)

Herr talman! Jag skall kanske inte förlänga debatten så väldigt
mycket mer. Låt mig bara säga till Jan Bergqvist, som tidigare i dag har
citerat och anfört en rad lagrådsyttranden där han har menat att Lagrå-
det har tagit fel, att han gärna må rada upp de här exemplen.

Men vad vi nu har att ta ställning till är, i motsats till många av de
tidigare utslag som Jan Bergqvist åberopar, ett enhälligt lagråd som har
gjort en mycket klar och tydlig skrivning i den här frågan som dess-
utom rör grundlagens tolkning. Det är det förhållandet som Jan
Bergqvist nu använder en stor del av sin tid att polemisera mot.

Jag hoppas att den inställning som Jan Bergqvist nu gör sig till tolk
för inte är den som gäller inom socialdemokratin, för då är det ju up-
penbart så att vi kommer att få ta emot ett grundlagstridigt förslag igen
till hösten.

Anf. 58 JAN BERGQVIST (s)

Herr talman! Min polemik bygger på det som konstitutionsutskottet
har skrivit i denna fråga. Konstitutionsutskottet åberopar det förhållan-
det att beskattningsrätten i grundlagspropositionen omnämns som en
rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt medelsbehov utan
närmare uppgift om vad detta medelsbehov kan omfatta.

Vidare säger konstitutionsutskottet att enligt utskottets mening bör
grundlagen tolkas så att den dels ger kommunerna rätt att ta ut skatt,
dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana uppgifter som
riksdagen genom lag gett kommunerna kompetens för respektive ålagt
dem att sköta.

Vad som närmare skall anges inom ramen för kommunernas åläg-
ganden i regeringsformens principstadgande får närmare bestämmas
genom lagstiftning. Utvecklingen av denna konstitutionella praxis har
varit tydlig säger konstitutionsutskottet.

Min uppfattning är precis densamma som konstitutionsutskottets.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrym-
me)

1. utskottet

2. res. 2 (fp)

3. res. 4 (kds)

Förberedande votering:

23 för res. 2

11 för res. 4

279 avstod

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

45

Prot. 1994/95:119 13 juni

36 frånvarande Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

Den kommunala ekonomin

187 för utskottet 25 för res. 2 109 avstod 28 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    1 s, 1 m, 18 c, 17 mp För res. 2:       25 fp Avstod:          2 s, 75 m, 4 c, 17 v, 11 kds Frånvarande:    8 s, 4 m, 5 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds Mom. 3 (ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och landsting år 1995) 1. utskottet 2. res. 7 (v) Votering: 304 för utskottet 17 för res. 7 28 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:     152 s, 76 m, 23 c, 25 fp, 17 mp, 11 kds Förres. 7:       17 v Frånvarande:    9 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds Mom. 6 (riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och utjäm- ningssystem) 1. utskottet 2. res. 8 (m) 3. res. 9 (fp) Förberedande votering: 78 för res. 8 20 för res. 9 221 avstod 30 frånvarande Kammaren biträdde res. 8. Huvudvotering: 194 för utskottet 76 för res. 8 52 avstod 27 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan.

46

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 23 c, 17 mp, 1 kds

För res. 8:       76 m

Avstod:         25 fp, 17 v, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 7 (utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan
kommuner respektive landsting)

1. utskottet

2. res. 12 (fp)

3. res. 13 (v)

4. res. 14 (kds)

Förberedande votering 1:

18 för res. 13

11 för res. 14

293 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 13.

Förberedande votering 2:

22 för res. 12

17 för res. 13

283 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Huvudvotering:

194 för utskottet

21 för res. 12

106 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    151 s, 3 m, 23 c, 17 mp

Förres. 12:      21 fp

Avstod:         2 s, 72 m, 4 fp, 17 v, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 5 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 10 (införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet)

1. utskottet

2. res. 23 (v)

Votering:

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 23 (kommunal fastighetsbeskattning)

1. utskottet

2. res. 35 (mp)

Votering:

277 för utskottet

17 för res. 35

28 avstod

Prot. 1994/95:119

13 juni

Den kommunala
ekonomin

Prot. 1994/95:119     27 frånvarande

13 juni                 Kammaren biföll utskottets hemställan.

--------------------- Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 23 c, 25 fp

Förres. 35:      17 mp

Avstod:          17 v, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats
den 8 juni

UU26 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FöU7 Vissa forskningsresurser till Militärhögskolan

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU21 Vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av EU-
medlemskapet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU24 Kompletteringspropositionen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU22 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra
luftföroreningar

Mom. 5 (samlad redovisning av försurningsproblemen m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

288 för utskottet

33 för res. 3

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 76 m, 23 c, 25 fp, 11 kds

För res. 3:       17 v, 16 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 2 mp, 4 kds

48

Mom. 7 (kväveutsläppen)

1. utskottet

2. res. 4 (mp)

Votering:

305 för utskottet

17 för res. 4

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 76 m, 23 c, 25 fp, 17 v, 11 kds

Förres. 4:       17 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 20 (fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m.)

1. utskottet

2. res. 9 (mp)

Votering:

304 för utskottet

17 för res. 9

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 75 m, 23 c, 25 fp, 17 v, 11 kds

Förres. 9:       17 mp

Frånvarande:    8 s, 5 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:119

13 juni

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU23 Det svenska miljöarbetet i EU - inriktning och genomfö-
rande

Mom. 1 (utgångspunkter för det svenska miljöarbetet i EU)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 3 (c)

4. res. 2 (fp)

5. res. 5 (mp)

6. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. Jo27 yrk. 1-6, 9, 14, 16 och 17 (kds), Jo604 yrk. 9 (kds) samt
K224 yrk. 11, 12, 15 och 16 (kds)

Förberedande votering 1:

17 för res. 5

13 för mot. Jo27, Jo604 och K224

292 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 5.

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119

13 juni

Förberedande votering 2:

26 för res. 2

17 för res. 5

279 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 3:

23 för res. 3

25 för res. 2

273 avstod

28 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 4:

76 för res. 1

25 för res. 2

220 avstod

28 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

167 för utskottet

76 för res. 1

79 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     152 s, 1 fp, 13 v, 1 mp

För res. 1:        76 m

Avstod:          1 s, 23 c, 24 fp, 4 v, 16 mp, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 4 (transportsektorns miljöanpassning)

1. utskottet

2. res. 14 (v)

Votering:

201 för utskottet

17 för res. 14

103 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 23 c, 24 fp, 1 kds

Förres. 14:      17 v

Avstod:        76 m, 17 mp, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

50

Mom. 5 (kemikaliekontrollen)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 17 (mp)

3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. Jo27 yrk. 19 och 20 (kds)

Förberedande votering:

18 för res. 17

11 för mot. Jo27

293 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 17.

Huvudvotering:

273 för utskottet

17 för res. 17

31 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 4 c, 24 fp, löv

Förres. 17:      17 mp

Avstod:          19 c, 1 v, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 8 (bevarandet av kulturväxter m.m.)

1. utskottet

2. res. 23 (mp)

Votering:

269 för utskottet

41 för res. 23

11 avstod

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    52 s, 76 m, 23 c, 1 fp, 17 v

Förres. 23:     4 fp, 17 mp

Avstod:          11 kds

Frånvarande:     9 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Sven Bergström (c) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Mom. 9 (internationellt miljösamarbete)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 25 (v)

3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. Jo27 yrk. 7, 8 och 11 (kds)

Prot. 1994/95:119

13 juni

51

Prot. 1994/95:119

13 juni

Förberedande votering:

18 för res. 25

13 för mot. Jo27

291 avstod

27 frånvarande

Kammaren biträdde res. 25.

Huvudvotering:

218 för utskottet

17 för res. 25

87 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    152 s, 1 m, 23 c, 25 fp, 17 mp

Förres. 25:      17 v

Avstod:          1 s, 75 m, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 11 (miljö och handel)

1. utskottet

2. res. 29 (mp)

Votering:

304 för utskottet

17 för res. 29

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 75 m, 23 c, 25 fp, 17 v, 11 kds

Förres. 29:      17 mp

Frånvarande:    8 s, 5 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats
den 12 juni

AU13 Regionalpolitik

Mom. 1 (mål och riktlinjer för regionalpolitiken)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

246 för utskottet

76 för res. 1

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

52

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 23 c, 25 fp, 17 v, 17 mp, 11 kds

Förres. 1:       76 m

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 3 (påverkan av EU:s ambitioner och stöd)

1. utskottet

2. res. 3 (kds)

Votering:

311 för utskottet

11 för res. 3

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 23 c, 25 fp, 17 v, 17 mp

Förres. 3:       11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 15 (utveckling av telekommunikationer i glesbygden)

1. utskottet

2. res. 7 (mp)

Votering:

304 för utskottet

17 för res. 7

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 76 m, 23 c, 25 fp, 16 v, 11 kds

Förres. 7:       17 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 18 (kommunalt näringslivsbidrag)

1. utskottet

2. res. 8 (mp)

Votering:

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 21 (avgifter för vattenkraftsproduktionen)

1. utskottet

2. res. 9 (v, kds)

Votering:

266 för utskottet

31 för res. 9

22 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:119

13 juni

53

Prot. 1994/95:119

13 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    147 s, 76 m, 7 c, 24 fp, 12 mp

För res. 9:        1 s, 1 fp, 17 v, 1 mp, 11 kds

Avstod:         4 s, 16 c, 2 mp

Frånvarande:    9 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 3 mp, 4 kds

Peter Eriksson (mp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha avstått från att rösta.

Ewa Larsson (mp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Mom. 32 (översyn av de regionalpolitiska stöden)

1. utskottet

2. res. 15 (fp)

Votering:

224 för utskottet

25 för res. 15

73 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 3 m, 23 c, 17 v, 17 mp, 11 kds

Förres. 15:      25 fp

Avstod: 73 m

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 50 (småföretagsstödets finansiering)

1. utskottet

2. res. 22 (v)

Votering:

303 för utskottet

17 för res. 22

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 23 c, 24 fp, 17 mp, 10 kds

Förres. 22:      17 v

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU20 Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostads-
lån m.m.

Mom. 1 (enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån
m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

54

Votering:                                                            Prot. 1994/95:119

243 för utskottet                                                         13 juni

76 för res. 1

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     151 s, 23 c, 24 fp, 17 v, 17 mp, 11 kds

Förres. 1:       76 m

Frånvarande:    10 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU22 Viss ändring av reglerna för statliga kreditgarantier m.m.

Mom. 1 (BKN:s medverkan i ackordsliknande uppgörelser)

Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och där-
efter ifråga om motiveringen.

Hemställan:

1. utskottet

2. res. 1 (m, kds)

Votering:

236 för utskottet

86 för res. 1

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 1 m, 23 c, 25 fp, 17 v, 17 mp

För res. 1:        75 m, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Per Bill (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha röstat

ja-

Motiveringen:

Godkännande av

1. utskottets motivering

2. motiveringen i res. 2 (v)

Votering:

222 för utskottets motivering

17 för motiveringen i res. 2

82 avstod

28 frånvarande

Kammaren godkände utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna::

För utskottet:    152 s, 5 m, 23 c, 25 fp, 17 mp

Förres. 1:       17 v

Avstod:         71 m, 11 kds

Frånvarande:    9 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

55

Prot. 1994/95:119 Mom. 2 (kopplingen mellan bostadslån och räntebidrag)

13 juni                    1 • utskottet

----------------------- 2. res. 3 (v)

Votering:

302 för utskottet

17 för res. 3

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    151 s, 75 m, 23 c, 25 fp, 17 mp, 11 kds

Förres. 3:       17 v

Frånvarande:    10 s, 5 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

KU49 Ytterligare medel till regeringskansliet

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU50 Kampanjkostnader vid valet till Europaparlamentet

Mom. 1 (medelsanvisning till kampanj kostnader m.m.)

1. utskottet

2. res. (m)

Votering:

243 för utskottet

76 för res.

3 avstod

27 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 21 c, 25 fp, 17 v, 16 mp, 11 kds

Förres.:        76 m

Avstod:         2 c, 1 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU20 Konvention om Europaskolorna

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU21 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1994

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU22 Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets område

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU19 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile

Mom. 1

Kammaren biföll utskottets hemställan.

56

Mom. 2 (ekonomiska konsekvenser m.m.)

1. utskottet

2. res. (m, kds)

Votering:

234 för utskottet

87 för res.

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 23 c, 24 fp, 17 v, 17 mp

Förres.:        76 m, 11 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

SfU20 Kontroll av socialförsäkringen

Mom. 2 (socialförsäkringen och myndigheterna)

1. utskottet hemställan med godkännande av utskottets motivering

2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 1 (m)
Votering:

234 för utskottet

75 för res. 1

9 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets motivering.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 23 c, 24 fp, 17 v, 16 mp, 1 kds

Förres. 1:       75 m

Avstod:         9 kds

Frånvarande:    8 s, 5 m, 4 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 5 kds

Ewa Larsson (mp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
vara frånvarande.

Mom. 4 (patientombudsman m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (v, mp, kds)

Votering:

276 för utskottet

45 för res. 2

28 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    152 s, 76 m, 23 c, 25 fp

För res. 2:        17 v, 17 mp, 11 kds

Frånvarande:    9 s, 4 m, 4 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:119

13 juni

57

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

6 § Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU32
Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m. (prop. 1994/95:100

delvis och 1994/95:140)

Anf. 59 BIRGIT HENRIKSSON (m)

Herr talman! Lagutskottets betänkande 1994/95:LU32 behandlar
bl.a. konsumentpolitikens mål och inriktning.

Från Moderata samlingspartiets sida har vi utarbetat en ganska om-
fångsrik motion, där vi drar upp de riktlinjer vi vill att den framtida
konsumentpolitiken skall följa. Enligt vår mening är tiden nu mogen för
en annorlunda grundsyn på konsumentpolitiken än den som kommer till
uttryck i propositionen. Vår grundsyn rimmar även bättre med de rikt-
linjer för konsumentpolitik som EU ger uttryck för, nämligen att fria
organisationer skall arbeta med konsumentfrågor och att statlig styrning
eller monopol inte bör finnas.

Konsumenten har en avsevärt starkare ställning i marknadsekono-
min än i planekonomin. I en marknadsekonomi fattas de ekonomiska
besluten av dem som är direkt berörda. De enskilda människornas,
familjernas och företagens önskemål kommer där direkt till uttryck. De
produkter och tjänster som svarar mot konsumenternas krav på kvalitet
och pris blir efterfrågade, medan produkter och tjänster som inte håller
måttet sorteras bort. Marknadsekonomin ger konsumenterna makt att
välja och makt att välja bort.

I Moderata samlingspartiet anser vi att konsumentpolitiken bör
syfta till att öka den konkurrensutsatta sektorn, att vidga området för
privat näringsverksamhet, att avveckla offentliga monopol och minska
offentligt ägande i näringsverksamhet, att underlätta för företag att
driva sin verksamhet och att ta bort hinder för nyetableringar.

Men naturligtvis bör också konsumentverksamheten syfta till att
skapa medvetna konsumenter - konsumenter som enskilt eller i frivillig
samverkan tar till vara sina intressen. Det är kunniga och kritiska kon-
sumenter som är basen för en väl fungerande marknad. Vi moderater
tror på medborgarens förmåga att ta eget ansvar. Och vi har sett otaliga
exempel där konsumenterna - exempelvis genom att inte mera köpa en
vara - har styrt utbudet i den riktning man vill ha. Mycket snabbt gick
t.ex. omställningen till mer miljövänliga tvättmedel och till borttagande
av klorblekt papper, när opinionen väl var väckt. Grundsynen i konsu-
mentpolitiken borde alltså utgå från medborgarens/konsumentens för-
måga och vilja att ta ansvar.

Konkurrensverket likom den nya konkurrenslagen spelar en viktig
roll i den moderata konsumentpolitiken. Konkurrens är den bästa ga-
rantin för att konsumenter skall få så bra varor och så bra tjänster som
möjligt, till rimliga priser. Det är också av avgörande betydelse för den
internationella konkurrenskraften hos svenskt näringsliv att konkurren-
sen upprätthålls på hemmamarknaden.

58

Herr talman! Denna grundsyn som vi moderater vill lägga fram
skulle innebära att konsumentsammanslutningar och intresseorganisa-
tioner bereds tillfälle och möjlighet att växa och ta på sig allt större
uppgifter. Det statliga engagemanget skulle naturligtvis minska i mot-
svarande mån. Resurser skulle i stället kunna användas för åtgärder där
de verkligen skulle göra mycket stor nytta - exempelvis genom att rikta
arbetet mot medborgargrupper beträffande vilka speciella hänsyn bör
tas - på grund av glesbygdsboende, fysiska handikapp eller ekonomisk
utsatthet.

I Moderata samlingspartiet anser vi att en särskild princip bör gälla
för konsumentpolitiken - en princip som innebär att åtgärder i statlig
regi bara skall vidtas när de är väsentliga och när de inte kan utföras
bättre av några andra.

Moderata samlingspartiet utgår från en helt annan grundsyn än so-
cialdemokraterna. Vi anser att det är medborgarna som är bäst lämpade
att fatta beslut som rör den egna livssituationen. Det egna ansvarsta-
gandet och engagemanget bör vara avgörande vid konsumentens val av
produkter eller tjänster. Det innebär att vi måste respektera att männi-
skor är olika, att de har olika behov och ideal och att det är det som
avgör de egna ställningstagandena. Varje människa mår väl av att upp-
leva att hon kan välja fritt och själv bedöma och ta ansvar för sina egna
beslut.

I många andra länder tillgodoses konsumentintressena till största
delen genom frivilligorganisationer, som jag redan har påpekat. Kon-
sumenterna har i de här länderna en utomordentligt god ställning och
mycket stora påverkansmöjligheter. Den ökande internationaliseringen
talar även den för en förändrad syn på de principiella och övergripande
frågorna rörande den framtida konsumentpolitiken. Jag kan därför inte
ställa mig bakom regeringens förslag till konsumentpolitiska mål. De
bör utformas på det sätt som vi har föreslagit i vår motion.

Vi menar att målen och inriktningarna för konsumentpolitiken skall
vara

- att främja konsumenternas intressen på marknaden

- att stärka konsumenternas ställning vad gäller ekonomiskt och
rättsligt skydd, hälsa och säkerhet. En väg att gå här är t.ex. att införa
grupptalan i allmän domstol vad gäller konsumentfrågor

- att beakta konsumentintresset vad gäller pris och kvalitet

- att skapa goda förutsättningar för hushållen att utnyttja sina resur-
ser enligt egna önskemål

- att främja konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt
långsiktigt hållbar utveckling och

- att verka för att konsumenternas önskemål om en god miljö får
genomslag.

Herr talman! Det är viktigt att frivilligorganisationernas ansvar
stärks i väsentliga avseenden. Det kan till en början ske genom att
resurser överförs från de statliga konsumentmyndigheterna till organi-
sationerna. Målet bör vara att det primära ansvaret på konsumentområ-
det överförs från statliga organ till frivilliga organisationer så snart det
är praktiskt möjligt.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

59

Prot. 1994/95:119 13 juni

Jag har nu, herr talman, tagit upp de rent principiella skillnaderna mellan socialdemokratisk och moderat konsumentpolitik, som vi be-

handlar i reservationerna 2 och 3. För tids vinnande yrkar jag endast

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

bifall till reservation 2 under mom. 1. Vad gäller reservation 5 har jag redan påpekat vikten av att rege- ringen bör verka för att frivilligorganisationernas ansvar stärks i vä- sentliga avseenden och att man därmed bör överföra resurser från sta- ten till organisationerna. I reservation nr 8 påpekar vi vikten av att ungdomar får de kunska- per de behöver för att kunna bli bra konsumenter på en fri marknad, där de skall kunna göra säkra och goda val som passar just dem. Naturligt- vis är det i första hand föräldrars och vårdnadshavares sak att fostra och lära unga människor att bli ekonomiskt medvetna och att lära sig göra inköp på rätt sätt. Men även skolundervisningen har stor betydelse i detta sammanhang, framför allt som stöd och komplement till många familjer som, det vet vi, behöver detta stöd. Herr talman! I reservation nr 11 lägger vi moderater fram en ny modell för kommunal konsumentverksamhet. Det är en modell som vi tror kan bli mycket effektivare, nå konsumenterna på ett bättre sätt och därför också komma alla till del på ett enklare sätt. Vi moderater anser att det statliga engagemanget vad gäller konsumentverksamhet skall minska och att det kommunala ansvaret skall öka. Närheten till konsu- menten är ett viktigt inslag i god konsumentpolitik. Vi menar att den s.k. finska modellen borde kunna utgöra en förebild för den kommunala konsumentverksamheten också i Sverige. De riktlinjer som regeringen i sin proposition föreslår skall ligga fast har sin grund i snart 30 år gamla beslut. Under dessa år har utveck- lingen inom många områden gått från centralisering till decentralise- ring. Kommunerna har fått ett eget ansvar i förhållande till staten i de flesta frågor som ligger kommuninnevånarna nära. Jag kan bara nämna ÄDEL-reformen, omhändertagandet av psykiskt störda och kommuna- liseringen av lärartjänsterna. I dag ges dessutom inga specialdestinera- de medel till kommunerna, utan de får medel i en påse och avgör själva inriktningen för användningen. Kommunerna har alltså fått eget ansvar. Det är i dag angelägnare än någonsin att låta kommunerna själva få bedöma det framtida behovet av konsumentpolitik. Vi vet att många kommuner i dag, genom konsumentsekreterare eller socialsekreterare utför ett mycket gediget rådgivningsarbete, inte minst i budgetfrågor. Dessa goda erfarenheter och mål kan aldrig uppnås genom statliga direktiv. Vi vet också att många har lätt att ta kontakt med någon före- trädare för den egna kommunen just i sådana frågor. Det ligger i allas intresse att lösningen blir så bra som möjligt och godtagbar för alla parter. Personkännedom kan ha stor betydelse i många fall. Däremot anser vi inte att man bör lagstifta. Det bör ankomma på varje kommun att avgöra hur man vill utforma sin konsumentpolitik och var den i så fall skall ligga. Den moderata jordbrukskommittén har i en motion framhållit vikten av att ffivilligorganisationerna, de som aktivt arbetat med konsument-

60

politiska frågor, får insyn i myndigheternas arbete. Vi anser att rege-

ringen bör ge särskilda direktiv till myndigheterna, så att en insyn gene-
rellt kan komma till stånd. För att konsumentorganisationerna verkligen
skall kunna påverka i konsumentpolitiska frågor måste deras synpunk-
ter tas till vara.

Regeringen föreslår ju att vissa områden skall prioriteras. Man lyf-
ter t.ex. fram åtgärder som främjar konsumentintressena i det interna-
tionella samarbetet. Därför borde man från utskottets sida helt ha kun-
nat stödja vår uppfattning att konsumentorganisationerna skall få insyn
i myndigheternas arbete med dessa frågor. När det gäller det internatio-
nella arbetet finns också vissa risker förknippade med nuvarande ord-
ning. Det ankommer ju på regering och riksdag att utforma den politik
som Sverige skall bedriva i EU. Men alla vet att med ett stort statligt
verk som förhandlar utomlands finns det vissa risker för
”maktförskjutning”.

Herr talman! Utskottsmajoriteten säger sig se mycket positivt på
den utredning som regeringen tillsatt. I betänkandet sägs följande:
”Härigenom skapas möjligheter att vitalisera och utveckla det konsu-
mentpolitiska engagemanget genom de frivilliga konsumentorganisa-
tionerna samtidigt som nya organisationer kan komma att initieras.
Utskottet förutsätter att de frågor som tas upp i de nu aktuella motio-
nerna kommer att bli föremål för ytterligare överväganden inom ramen
för utredningsarbetet.”

Det är bra att man vill stärka de frivilliga organisationerna. Det är
bra att man t.o.m. säger sig vilja initiera bildandet av flera. Men varför
måste man ha en utredning? Utredningen Konsumentpolitik i en ny tid
lade fram sitt betänkande SOU 1994:14 så sent som förra året. Vi mo-
derater anser att utredningen bör läggas ned. De frågor som utrednings-
uppdraget avser kan mycket väl lösas inom nuvarande forskningsorga-
nisationer. Vi anser inte att en utredning skall ha till uppgift att arbeta
fram förslag till hur forskning skall bedrivas. Det bör vara en uppgift
för forskarna att ta ställning till.

Hen talman! Det är viktigt att man även inom konsumentområdet
tar till vara den nya informationstekniken. Med den kan man snabbt nå
ut till ansvariga med aktuell information. Det kan gälla farliga tillsatser
i mat, brister eller dolda fel i barnleksaker eller en allmän upplysning
om testresultat. Fler och fler konsumenter får tillgång till snabb infor-
mation genom den nya infotekniken och dessutom på ett billigt sätt.
Det är därför vi moderater anser att staten skall medverka till en ut-
byggnad av den del av infrastrukturen som är en förutsättning för in-
formationstekniken. Vi anser att utskottet borde uppdra åt regeringen
att ge tilläggsdirektiv till IT-kommissionen att, för att säkerställa att så
sker, ge lösningsförslag som innebär att staten helt eller delvis tar på
sig ansvaret för att en erforderlig utbyggnad av denna infrastrukturella
del kommer till stånd.

Vi moderater anser, vilket jag även tidigare påpekat, att det statliga
engagemanget inom konsumentområdet borde föras över till andra
aktörer. Dessa borde, åtminstone på sikt, kunna bedriva en mycket
effektivare, billigare och mera framgångsrik konsumentpolitik än vad
staten någonsin kan göra. Erfarenheter från många länder både inom

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

61

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

62

och utom Europa visar att så är fallet. Vi anser även att Konsumentver-
ket i första hand måste öka sin intäktsfinansiering. Vissa verksamheter
som verket nu ägnar sig åt borde helt kunna utgå. Ett exempel är prov-
ningsverksamheten. Det är ett område där många branscher och frivill-
igorganisationer redan i dag utövar en stor verksamhet. Resultaten
publiceras i massupplagor, upplagor som verkligen når allmänheten.

Herr talman! Jag vill särskilt ifrågasätta ett moment i verksamheten.
Av en mängd olika skäl kan det verkligen ifrågasättas om den nuvaran-
de ordningen med en konsumentombudsman som chef för Konsument-
verket är lämplig. Egentligen är det mer än bara en fråga om lämplig-
het. Konsumentombudsmannen kan i sin egenskap av part i Marknads-
domstolen åberopa regler som han i sin egenskap av generaldirektör för
Konsumentverket själv har utfärdat. Detta anser vi moderater vara
oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Här borde det verkligen finnas
behov av en utredning. KO borde, enligt vårt synsätt, ha en helt själv-
ständig ställning gentemot Konsumentverket. Att KO i egenskap av
åklagare kan åberopa regler som han själv i egenskap av generaldirek-
tör för verket har utarbetat torde kollidera med grundläggande rättsliga
principer.

Herr talman! Många kommuner löser i dag själva en stor del av de
tvister som uppkommer mellan konsument och näringsidkare. Många
tvister löses även genom branschorganisationernas egna organ. Allt fler
sådana inrättas. Man kan därför ifrågasätta om Allmänna reklamations-
nämnden verkligen fyller en funktion i dag, speciellt med tanke på de
nya förslag angående grupprättegångar som nu är ute på remiss. All-
männa reklamationsnämndens blotta existens kan faktiskt verka hind-
rande för att fler branschvisa nämnder för reklamationsärenden inrättas.
Vi anser därför att Allmänna reklamationsnämnden bör avskaffas. Den
behövs helt enkelt inte längre.

Herr talman! Vi i Moderata samlingspartiet anser att riksdagen re-
dan nu borde kunna besluta om såväl vissa anslagsminskningar för
Konsumentverkets del redan kommande budgetår som vissa bespa-
ringsåtgärder inom hela konsumentområdet för de följande budgetåren.
Besparingarna skall enligt vårt förslag uppgå till 30 miljoner år 1998,
inte minst med tanke på det statsfinansiella läget men även mot bak-
grund av de konsumentpolitiska mål och de principiella synpunkter på
lagstiftningen som vi har lagt fram.

Vi menar att det är viktigt att det framtida lagstiftningsarbetet på
konsumentområdet är inriktat på att främja individernas valfrihet.
Lagstiftningen skall säkerställa att fria och självständiga konsumenter
och producenter kan mötas på de marknadsplatser och på de villkor
som de själva väljer. Lagstiftningen skall innehålla de restriktioner som
behövs, både för konsumenter och producenter, för att förhindra bete-
enden som på ett uppenbart sätt strider mot den allmänna rättsuppfatt-
ningen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara kort beröra en del av det
särskilda yttrande vi lagt fram. Det gäller EU:s skaderapporteringssys-
tem EHLASS. Insamlade skaderapporter m.m. är en värdefull kun-
skapskälla i det framtida produktsäkerhetsarbetet. Riksdagen behöver

information från detta arbete, och vi utgår ifrån att regeringen kommer
att lämna sådan information när tillfälle ges. Vi är ju alla gemensamt
intresserade av att arbetet inom EHLASS fortsätter och utvidgas.

Anf. 60 RIGMOR AHLSTEDT (c)

Herr talman! Ekonomi i balans, stabil krona, ett bra ränteläge, kon-
vergensprogram och rättvis kommunal skatteutjämning - om detta talas
det i timmar i denna kammare och även i andra beslutande församling-
ar. Det skrivs och debatteras i massmedierna, spalter upp och spalter
ned.

Visst är det oerhört viktiga bitar. Det är väldigt viktigt för landet att
vi får ordning på pengarna och på ekonomin. Det skall vi också se till
att vi får.

Men vad hjälper det oss enskilda människor om ekonomin är bra
och vi har många kronor men luften vi andas är förpestad, vattnet vi
dricker är förgiftat och den mat vi äter inte ger oss den näring vi så väl
behöver - om vardagen inte fungerar? Vad är valfrihet värt, moderater,
om tjänsterna inte fungerar, om skola och omsorgen om barn och äldre
inte motsvarar den kvalitet och kvantitet som vi har rätt att fordra?

Om alla dessa vardagsfrågor handlar faktiskt konsumentpolitiken.

Kära konsumenter! Konsumenter är vi ju allihopa, såväl talmannen
som vi enskilda riksdagsledamöter. Alla är vi konsumenter - alltifrån
den lilla bebisen till den äldre, äldre människan. Alla konsumerar vi
varor och tjänster. Utifrån vad vi efterfrågar och anser oss ha behov av
produceras det. Varje dag, varje stund, alla tider på dygnet och hela
året om är vi verksamma. Har ni tänkt på vilket ansvar vi konsumenter
har? Det är vi som egentligen leder producenterna.

Vi skall ha ett bra liv, den stund vi har här på jorden. Det vill vi
också att alla medmänniskor på andra platser på vår gemensamma jord
skall ha. Därför är detta betänkande om konsumentpolitikens mål och
inriktning oerhört viktigt. Det är viktigt att vi antar mål och ger inrikt-
ningar, men det viktigaste är att vi ser till att de också efterlevs. Varda-
gen måste nämligen fungera.

Inom parentes måste jag få berätta för er att vi representanter för
olika politiska kvinnoorganisationer här i riksdagen i fredags träffade
kvinnor från Bosnien, som var på besök. De berättade för oss hur var-
dagen blir i ett land där det mål man måste ha för att livet skall fungera
är förfelat och när hat och aggression får råda.

”Vi har inte färskt rent vatten i Sarajevo.” Orden ekar fortfarande i
mitt huvud.

Jag träffade faktiskt kvinnorna i en paus just i mitt arbete med att
förbereda detta inlägg om konsumentpolitikens mål och inriktning för
oss i Sverige och för oss som medlemmar i Europa. Det kändes mycket
märkligt att gå tillbaks till skrivbordet och fortsätta, men samtidigt
oerhört angeläget. Engagemang för frågor måste vi ha - engagemang
för krig och fred och för att ekonomi och ekologi hör ihop.

Målet för konsumentpolitiken - att främja utvecklingen av en god
miljö och på sikt inlemma konsumentpolitiken i det s.k. kretsloppssam-
hället - ser nu ut att få sin fullbordan. Från Centerns sida ser vi detta

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

63

Prot. 1994/95:119 13 juni

med tillfredsställelse. Konsumenternas ställning - dvs. allas vår ställ- ning - skall också stärkas på marknaden, och en konsumentmedveten

strategi skall utvecklas även i det internationella sammanhanget, inte

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

minst i EU. Vi anser emellertid att det är litet beklagligt att arbetet har fördröjts genom att den nuvarande regeringen återkallar den förra regeringens proposition, som faktiskt i huvudsak hade liknande innehåll. Den åt- gärden tycker vi var helt onödig. Det finns dock ingenting som är så olönsamt och så resurskrävande som att gråta över spilld mjölk. Det tänker vi från Centern inte göra, utan vi ser nu framåt. Vi är beredda att hjälpa till så att Sverige får ett heltäckande konsumentpolitiskt program. Det är långt kvar dit, men detta är en bra början. De i propositionen föreslagna målen och inriktningarna är i stort identiska med de mål som vi anförde från Centerns sida under den allmänna motionstiden. Vi har dock i vår motion krävt ett tydligare uttalande när det gäller miljömålets prioritering. Men eftersom man faktiskt i detta betänkande skriver att en utredning skall tillsättas som har direktiv att arbeta med miljöfrågorna nöjer vi oss för närvarande med att till betänkandet foga ett särskilt yttrande över de frågorna. Vi kommer att bevaka att utredningen verkligen följer intentionerna, och vi avvaktar med stort intresse inför 1996, då man säger att den skall vara klar. Jag vill ändå berätta för er vilka mål vi i Centerpartiet har när det gäller konsumentpolitiskt program. Först och främst har vi miljömålet. Det skall främja konsumenternas intresse av att bidra till en god miljö och ett hållbart samhälle. Konsu- menternas hälsa och säkerhet skall också främjas. Konsumenternas rättsliga ställning, dvs. konsumenternas makt och inflytande, skall stär- kas. Hushållens möjligheter att väl utnyttja sina resurser skall främjas, och konsumenterna skall hjälpas till ett bra val. Det finns dock några områden som inte är tillfyllest i detta betän- kande och som vi har tagit upp i våra reservationer. Vi vill påtala det här i dag. Det är frågor som rör konsumentinflytande och konsum- entengagemang i reservation nr 7 mom. 5. Vi påtalar där vikten av en landsomfattande kampanj i syfte att ge oss konsumenter kunskaper om vad EU-medlemskapet innebär. Det är en ny situation, och det florerar en massa rykten om vad det handlar om. Vilka nya regler är det som gäller för oss, och vilka kon- sumtionsmönster ger de? Vidare gäller det reservation 14 om konsumentpolitiskt arbete inom EU. Vi vill ha ett tilläggsdirektiv till Konsumentberedningen. Vi anser nämligen att det finns ett behov att låta någon utanför regeringskansliet analysera och granska den internationella utvecklingen på konsumen- tområdet. Dessa två reservationer yrkar jag bifall till, fru talman. Men vi står naturligtvis även bakom de andra reservationerna, t.ex. reservation 19 om möjligheterna för miljö- och konsumentorganisationer samt småfö- retagare att ha representation i Miljömärkningsstyrelsen.

64

Inte minst viktigt är det vi påtalar i reservation 21 om insatser för
utbildning och utnyttjande av ny informationsteknik.

Till sist, fru talman, gäller det också Konsumentverkets framtida ar-
betsuppgifter. Vi framför att Konsumentverket även skall ha ansvar för
livsmedelsfrågorna.

Beträffande frågan om diskriminerande reklam vill vi erinra om att
vi har samma inställning som vi redovisade för två månader sedan i
betänkandet 1994/95 :LU 16. Vi anser fortfarande att ett förbud mot
diskriminerande reklam är påkallat. Bort med sådant otyg!

Vi vill också erinra om betydelsen av konsumentupplysning och
samarbete med frivilliga organisationer, bl.a. studieförbunden och
hushållningssällskapen. De är en stor resurs.

Jag vill alltså med detta yrka bifall till Centerns reservationer nr 7
och nr 14. Jag uttalar också en tillfredsställelse över att vi nu äntligen
har påbörjat arbetet med att få fram ett mål för konsumentpolitiken i
Sverige.

Anf. 61 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik

Fru talman! Rigmor Ahlstedt sade att det är viktigt, att det är var-
dagsfrågor och att vi alla är konsumenter. Just därför anser jag att det
är viktigt att konsumenterna själva, dvs. vi alla, lär sig att ta ansvar. Vi
måste lära oss att driva bra konsumentfrågor och utnyttja den starka
ställning som upplysta konsumenter har.

Jag blev litet konfunderad när Rigmor Ahlstedt sade att konsumen-
ternas makt och inflytande skall stärkas. Men vem är det som skall
stärka detta om inte upplysta, välutbildade konsumenter som tar sitt
eget intresse till vara?

Anf. 62 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Fru talman! Jag är inte alls förvånad över att Moderata samlings-
partiet inte förstår att det finns vissa människor i vårt samhälle som
behöver stöd. Det finns faktiskt människor som behöver bli stärkta.

Jag vet t.ex. att man från Moderata samlingspartiet vill ta bort
skuldsaneringslagen. Det är en lag som stärker och hjälper människor
som inte alltid klarar sig så bra av olika anledningar, emellanåt helt
oförskyllt. Jag är inte alls förvånad att vi har litet delade åsikter i den
frågan.

Anf. 63 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik

Fru talman! Där är vi faktiskt helt överens, Rigmor Ahlstedt. Jag
sade också vid flera tillfällen i mitt anförande att vi är medvetna om att
det finns många familjer som - det vet vi, och jag upprepar det nu -
behöver stöd, råd och hjälp. Men därför skall man inte minska andras
möjligheter att genom egna frivilliga organisationer få ett starkt och bra
konsumentinflytande.

Människor är olika och har olika behov. Man bör också kunna driva
sina frågor på det sätt som passar bäst. Vi har hela tiden poängterat -
och det gör vi inom alla områden, inte bara när det gäller konsument-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

politik - att de som verkligen behöver hjälp skall ha ordentlig hjälp, inte bara som i dag ett grovmaskigt nät där många faller igenom.

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

Anf. 64 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik Fru talman! Det är ganska viktigt att det finns ett grundskydd. Vi människor vet aldrig när vi kommer i den situationen att vi kanske är den människa som behöver hjälp. Det gäller att vi har en organisation i Sverige som är någonting att bygga på för alla människor. Anf. 65 KERSTIN HEINEMANN (fp) Fru talman! Folkpartiet liberalerna anser att propositionens innehåll är förvånansvärt tunt, och alla viktiga frågor hänskjuts till vidare bear- betning. Det tycker vi är beklagligt. Vi hade dessutom gärna sett ett bredare och modernare synsätt på konsumentpolitiken. Propositionen är en riktlinjeproposition, och därför redovisar även vi våra riktlinjer för den framtida konsumentpolitiken. ”Konsumtionen är meningen med all produktion. Producenternas intressen bör tillgodoses endast i den mån det är nödvändigt för att främja konsumenternas intressen.” Detta konstaterande gjordes av den ekonomiska liberalismens fader Adam Smith. Hans och vår utgångs- punkt är att den enskilda människan bäst känner sina unika behov och önskemål. Därför är marknadsekonomin, där konsumenterna gör själv- ständiga val mellan olika varor och tjänster, överlägsen alla andra eko- nomiska system. I en marknadsekonomi tillåts olika producenter kon- kurrera om konsumenternas gunst. För att marknadsekonomin skall fungera tillfredsställande krävs dock kunniga och välinformerade konsumenter. En liberal konsument- politik förutsätter därför en balans mellan den renodlade marknadseko- nomin å ena sidan och satsningar på konsumentupplysning, utbildning och information å andra sidan. Här behövs olika insatser från olika instanser och inte minst från frivilliga organisationer. Särskilt anser vi att man bör beakta de s.k. utsatta grupperna, som kan vara invandrare, funktionshindrade och inte minst ungdomar. För att barn och ungdomar skall kunna granska marknadens utbud av varor och tjänster är det viktigt att de så tidigt som möjligt tränas och utbildas i konsumentfrågor. Det handlar om att värdera påträngan- de marknadsföring, att i vardagslivet tillreda sin egen måltid och inse betydelsen av sambandet mellan kost, motion och hälsa. Detta är en viktig uppgift för skolan. Konsumentfrågorna är integrerade i hemkun- skapsutbildningen. I gymnasiet däremot är det beroende av vilket pro- gram eleven väljer vilka möjligheter eleven har att få kunskaper om konsumentfrågor. Därför bör dessa också tas upp i ämnesområdena samhällskunskap, matematik, ekonomi och svenska. För de äldre ungdomarna är den ekonomiska rådgivningen speciellt viktig. Hur skall man hantera sin privata ekonomi: boendet, hushålls- budget, krediter och samboavtal? Olika ungdomsorganisationer har drivit projekt för att öka ungdomarnas medvetenhet. Erfarenheterna från detta projekt bör användas även i fortsättningen för att stärka ung- domarna i deras roll som konsumenter.

66

Fru talman! Vi anser det också viktigt att belysa konsumentens
ställning i den offentliga tjänsteproduktionen. Den statliga maktutred-
ningen har i en studie belyst förhållanden i samband med köp av t.ex.
kapitalvaror och vid utnyttjandet av offentliga tjänster. Konsumenter av
diskmaskiner och stereoanläggningar anser sig ha en avsevärt starkare
position än konsumenter av sjukvårdstjänster, barnomsorg eller utbild-
ning.

Känslan av bristande inflytande är särskilt stor vad gäller sjukvår-
den och skolan. Maktutredningen använder begreppet ”tyst vanmakt”
för att beskriva konsumentens roll på dessa områden. Folkpartiet libera-
lerna anser detta förhållande oacceptabelt. Dels vill vi se mer av kon-
kurrens och alternativ i den offentliga sektorn, dels vill vi stärka kon-
sumenternas ställning med att föreslå att kommunerna, visserligen på
frivillig basis, skall upprätta medborgarkontrakt.

Det grundläggande medborgarkontraktets innebörd kan konkretise-
ras i tre huvudpunkter. För det första skall varje medborgare veta vad
han/hon kan kräva och vänta sig av den offentliga sektorn.

För det andra skall medborgarna kunna jämföra tillgängliga alter-
nativ. Man skall inte behöva vara högutbildad eller van att söka infor-
mation för att kunna ta reda på vilka möjligheter som finns. Därför
skall utvärderingar och jämförelser vara lättillgängliga.

För det tredje skall medborgarna veta vart man skall vända sig med
klagomål. Man skall inte behöva känna oro för att skickas fram och
tillbaka mellan olika befattningshavare. Ansvaret skall vara tydligt
placerat hos någon. Då misstag begåtts av en myndighet skall den
drabbade medborgaren ha rätt till förklaring och ursäkt och eventuellt
ersättning. Det skall inte vara så, att man har en svagare ställning som
konsument av sjukvård än som konsument av t.ex. diskmaskiner.

Fru talman! När det gäller den offentliga sektorn finns ytterligare
problem ur kosumentsynpunkt att åtgärda. I många kommuner bedrivs
en allt större del av den kommunala verksamheten i aktiebolagsform.
Motivet för att flytta över tillgångar och verksamhet - det kan handla
om bl.a. vatten och avlopp, fastighetsförvaltning och renhållning - från
kommunal förvaltning till kommunägda företag är att det sägs öka
effektiviteten. Kommunerna vill samtidigt kringgå de lagar som regle-
rar kommunal verksamhet och få snabba beslutsvägar, undvika offent-
lighetsprincipen och erhålla friare lönesättning.

Det kan tyckas vara ett rimligt ställningstagande, men samtidigt är
utvecklingen olycklig från konsumentsynpunkt. Därför är vår slutsats
att bolagisering bör undvikas. Verksamhet som måste ligga i offentlig
sektor skall bedrivas enligt det regelsystem som skapats för den sek-
torn. Om verksamheten lämpligen bedrivs enligt andra regelsystem bör
den inte ligga i den offentliga sektorn utan avvecklas eller avyttras.

Fru talman! De varor och tjänster som finns på marknaden måste
uppfylla vissa krav när det gäller kvalitet, säkerhet och ur miljösyn-
punkt. Priset har naturligtvis också en stor betydelse för konsumenten.
En stark konsument har möjlighet att påverka alla dessa faktorer. Olika
myndigheters arbete och politiska beslut kan också behövas för att
påverka dessa faktorer.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

67

Prot. 1994/95:119 13 juni

Hälsa och säkerhet är ett viktigt konsumentpolitiskt mål. Det finns ett nära samband mellan säkerhet och hälsa. För t.ex. en allergiker har

en riktig innehålisinformation på livsmedel en mycket stor betydelse.

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

Standardiseringsarbetet är också viktigt, inte minst för att göra olika produkter tillgängliga för personer med funktionshinder. Konsumenterna vill ofta bidra till en bättre miljö. Därför måste konsumentpolitiken syfta till en långsiktig hållbar utveckling av resurs- hushållning och kretsloppstänkande. Agenda 21 :s mål med hållbara produktions- och konsumentmönster i ett globalt perspektiv måste därför vara vägledande. Det lokala engagemanget och miljöarbetet ser vi därför som grundläggande. Därför anser vi också att propositionens förslag om en åtgärdsinrik- tad handlingsplan för hur miljömålet skall uppnås är en bra del av pro- positionen. Vi anser också, som det anges i propositionen, att där kon- sekvenserna är utredda och belagda kan ekonomiska styrmedel och lagar vara verksamma medel för att påverka utvecklingen. Därför väl- komnar vi beslutet om en utredning om förutsättningar för en ökad miljörelatering av skattesystemet. Fru talman! Det svenska EU-medlemskapet gynnar de svenska kon- sumenterna. Genom det skärpta konkurrensläge som den fria rörlighe- ten för varor, tjänster och kapital innebär tvingas producenter och dist- ributörer att förbättra kvaliteten och pressa priserna. Det finns också en omfattande konkurrenslagstiftning. Kartellförbud och förbud mot miss- bruk av monopol är också en viktig del. Som medlem i EU bör Sverige fullt ut och aktivt arbeta för att en hög konsumentskyddsnivå förverkligas. Det är viktigt att de varor som cirkulerar på marknaden är säkra. Konsumentinformationen är viktig för att konsumenterna skall kunna ta vara på fördelarna med den inre marknaden. En förutsättning för att den inre marknaden skall fungera är för övrigt att konsumenterna kan lita på att varor, oberoende av till- verkningsland, uppfyller samma säkerhetsnivåer. Det är därför angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning av livsmedel, miljömärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna för att bl.a. tillgodose allergikernas intressen. Rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd, t.ex. om marknadsföring, hemförsäljning, konsumentkrediter och produktansvar, har i allmänhet minimikaraktär. Varje medlemsland säkerställer med detta att konsumenterna får utnyttja minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är viktigt att det så får förbli för att Sverige nationellt skall kunna ha strängare regler. Fru talman! Som jag sade i inledningen slår propositionen fast vissa riktlinjer. Vi har presenterat våra riktlinjer utifrån ett liberalt perspek- tiv. Flera frågor skall ju utredas och beredas ytterligare, så det finns säkert anledning att återkomma till dessa. Jag står bakom samtliga våra yrkanden, men jag yrkar endast bifall till vår reservation nr 1 under mom. 1.

68

Anf. 66 TANJA LINDERBORG (v)

Fru talman! Aktiv konsumentpolitik är ju temat för den här debat-
ten. Men vad menas egentligen med konsumentpolitik? Det beror na-
turligtvis på vem man frågar. Är det låga matpriser? Är det tillgången
på butiker? Handlar det om servicenivån? Eller är det miljömärkta
produkter?

Ja, ni ser att frågan inte är helt enkel att besvara.

För min mamma, som nästan bara har folkpension, är det viktigt
med låga matpriser och tillgång till en närbutik. Men för mig med en
god inkomst är hög kvalitet på maten och bra service viktigare än pri-
set.

Men konsumentpolitik är så mycket mer. Det är ingen isolerad före-
teelse utan en viktig faktor i närings- och välfärdspolitiken. En god
konsumentpolitik är också en viktig fördelningspolitisk fråga.

Den utveckling som sker mot storföretag och koncentrationer på
marknaden, inte minst genom vårt medlemskap i den europeiska unio-
nen, gör det allt svårare för oss konsumenter att överblicka och välja i
varuflödet. Likartade varor med små kosmetiska skillnader säljs under
olika produktnamn. I tider då det blir allt svårare för konsumenterna att
använda sina egna resurser på rätt sätt blir behoven av konsumentpoli-
tiska insatser allt nödvändigare.

Fru talman! Mitt första ärende som nybliven riksdagsledamot i
höstas var att lägga en avslagsmotion på den förra regeringens konsu-
mentpolitiska proposition, framför allt i den del som rörde Konsument-
verket.

Vi vet att den nuvarande regeringen sedermera drog tillbaka den
propositionen och utlovade en ny. Den ser ut så här. Jag hade rätt stora
förväntningar på den. Därför blev jag ganska förvånad över att den är
så allmänt hållen och mest mynnar ut i ett antal utredningar, särskilt
mot den bakgrunden att de konsumentpolitiska frågorna fanns med i
regeringsförklaringen. Såvitt jag vet har man aldrig tidigare tagit upp
konsumentpolitiska frågor i en regeringsförklaring.

Men på det stora hela ställer vi oss bakom regeringens förslag till
inriktning. Vi tycker att de nationella målen är bra. Vi välkomnar sär-
skilt inslaget av miljömål. Vänsterpartiet ser fram emot den åtgärdsin-
riktade handlingsplan som nu skall utarbetas.

Konsumenternas miljöengagemang har ju stor betydelse inte minst
när det gäller utveckling och breddning av miljövänliga produkter. Allt
fler konsumenter har ambitionen att handla mer miljövänliga varor,
men tyvärr råder det fortfarande brist på ekologiskt odlade produkter.

Intresset för miljömärkta varor har också ökat betydligt på senare
tid. Men som konsument är det inte alltid så lätt att hitta rätt i den upp-
sjö av olika miljömärkningssystem som florerar i butikshyllorna.

Civilministern har uttalat att konsumentpolitiken skall ha en tydliga-
re miljöprofil med minimering av kemiska tillsatser och tydligare mil-
jömärkning. Det är mycket bra. Vänsterpartiet delar denna uppfattning.
Men vi vill i sammanhanget peka på att miljövarudeklarationen bör
omfatta hela varans kretslopp. Varumärkningen måste få en tydligare
miljöprofil och bli enklare och mer överskådlig. Vi tycker att det är

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

69

Prot. 1994/95:119 13 juni

viktigt att märkningssystemet är begripligt för alla konsumenter och inte bara för entusiasterna.

Under den allmänna motionstiden skrev Vänsterpartiet en kommit-

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

témotion om konsumentpolitik utifrån miljöaspekter. Den tar upp frå- gan om konsumenternas roll som pådrivare, miljömärkning av leksaker m.m. Vi står naturligtvis fortfarande bakom den här motionen, men jag har valt att inte reservera mig till förmån för motionen eftersom jag tycker att man kan vara generös och invänta resultatet av den utredning som skall titta på hur miljömålet skall uppnås och vad den arbetsgrupp som skall utarbeta en strategi för det svenska EU-arbetet på konsumen- tområdet kommer fram till. Fru talman! Även jag vill peka på de frivilliga konsumentorganisa- tionernas betydelse för en aktiv konsumentpolitik. Vi delar regeringens åsikt att dessa organisationer är ett viktigt komplement till statlig och kommunal verksamhet. Det finns flera organisationer som förtjänar att omnämnas. Jag tänker t.ex. på Naturskyddsföreningen, Svenska Kon- sumenters Riksförbud, Konsumentgillet och Konsumenter i samverkan - Underverket. Dessa organisationer är viktiga konsumentupplysare och fungerar som biåslampor på producenterna. Som alla andra ideella organisationer kan de bara förlita på den egna kraften, och det är inte dåligt, men de måste också förlita sig på inbetalda medlemsavgifter. Alla vi som jobbar ideellt, och det gör ju alla som sitter här, vet ju att det kostar blod, svett och pengar att driva opinionsarbete. Det är få organisationer som är så resursstarka som t.ex. LRF. Därför tycker Vänsterpartiet att det är väl motiverat med en anslagshöjning till stöd för konsumentorganisationerna. Därför vill jag yrka bifall till reserva- tion 32 i mom. 31. Den innebär 2 miljoner kronor utöver tidigare anvi- sade medel. Fru talman! Jag vill avslutningsvis nämna några ord om motion L49 av Miljöpartiet om förbud mot diskriminerande reklam. Jag har natur- ligtvis precis samma uppfattning som jag hade för 6-7 veckor sedan då jag reserverade mig mot att det inte infördes ett sådant förbud i mark- nadsföringslagen. Nu gör jag den bedömningen att inte heller riks- dagsmajoriteten har ändrat sin uppfattning eftersom det är samma le- damöter då som nu. Jag har alltså valt att inte reservera mig på nytt. Anf. 67 YVONNE RUWAIDA (mp) Fru talman! Det finns mycket positivt i regeringens proposition om konsumentpolitikens mål och inriktning. Bl.a. har man infört ett miljö- mål. Man har tillsatt en enmansutredning om en miljövänlig konsum- tion. Men vi tycker från Miljöpartiets sida att man skulle ha kunnat gå längre redan i dag på miljösidan och när det gäller konsumenternas ställning på marknaden och deras informationstillgång och även när det gäller EU-arbetet. Jag skall börja med de konsumentpolitiska målen. Miljöpartiet tycker att miljötänkandet måste genomsyra allt, hela konsumentpoliti- ken. Man kan inte separera miljöfrågorna, utan de måste vara helt in- tegrerade i varje beslut och område. Som det påpekas i propositionen är det mest miljövänliga inte alltid det mest ekonomiska. Det är konflikter

70

där. Det beror på det man inom den miljöekonomiska teorin kallar
politiska och marknadsekonomiska misslyckanden, dvs. att externa
effekter inte ingår i marknadspriset. Det finns många exempel på det.
Därför blir det mest ekonomiska inte alltid det mest miljövänliga.
Regeringen bör arbeta för en politik där alla miljökostnader ingår i
priset på varor och tjänster.

Miljöpartiet anser att målen för konsumentpolitiken skall vara att
hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och
andra resurser medvetet, samtidigt som man bibehåller eller helst ökar
naturkapitalet - vi har där alltså ett tillägg jämfört med utskottets
skrivning. Vi anser det vara viktigt. Det är en miljöpolitik där miljöfrå-
gorna är integrerade.

Vi vill förändra konsumtions- och produktionsmönstret i samhället
till att vara miljöanpassat och resursbevarande. I utskottsbetänkandet
säger man att man vill minska påfrestningarna på miljön och bidra till
en långsiktigt hållbar utveckling. Det är väldigt lätt att skriva ”en lång-
siktigt hållbar utveckling”. Det är ett ofta använt uttryck, nästan en
klyscha vid det här laget. Ambitionen att minska påfrestningarna på
miljön anser vi inte räcker, utan vi vill att man skall förändra konsum-
tions- och produktionsmönstren i samhället till miljöanpassade och
resursbevarande. Vi har alltså en högre ambitionsnivå än utskottsma-
joriteten.

Det är väldigt viktigt att det konsumentpolitiska arbetet skall inrik-
tas på att öka engagemanget på lokalnivån i första hand, i andra hand
att även främja konsumentintressena på det nationella och internationel-
la planet. Varför det? Ja, det gäller Agenda 21- arbete. Allt utgår från
individen. Det viktigaste är att väcka individerna. Annars kan man sitta
och komma med bra förslag till Konsumentverket som inte får någon
betydelse. Därför vill vi när det gäller inriktningen på arbetet poängtera
detta.

Jag yrkar härmed bifall till reservation 4 som handlar om konsu-
mentpolitikens mål och inriktning och även till reservation 31 som
handlar om anslaget till Konsumentverket och konsumentorganisatio-
nerna. Jag kommer inte att yrka bifall till övriga reservationer, men jag
vill påpeka att Miljöpartiet ställer sig bakom alla reservationer. Dess-
utom vill jag påpeka att vi inte reserverat oss i frågorna om information
om produkten, det har vi gjort i ett tidigare behandlat betänkande.

En för mig viktig fråga är varför vi i ett demokratiskt samhälle som
individer skall acceptera kränkande och påträngande marknadsföring.
Det gäller reklam med inslag av diskriminering som är oacceptabel,
men jag kommer inte att gå in på det i dag. Varje dag när man kommer
hem är brevlådan fylld med reklam för olika produkter. Det är inte bara
det att min och andras integritet kränks, dessutom fördyrar reklamen
produkterna. Det är alltid konsumenterna som får stå för kostnaden för
reklamen. Oftast hamnar allt i soptunnan, eller helst i pappersinsam-
lingen, som hemma hos mig. Oavsett ändamål och resultat är det slöseri
som medför onödig pappersproduktion och orsakar skogsavverkningar,
kalhyggen och utsläpp av miljöfarliga ämnen och som utgör intrång i
människors integritet.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

Prot. 1994/95:119 13 juni

Ibland riktar sig reklamens hjärntvätt med personliga brev mot sär- skilt utvalda offer, s.k. målgrupper. Och visst träffas målet i många fall,

annars skulle hanteringen vara olönsam och snart upphöra. Man kan

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

inte försvara sig om man inte tar eget initiativ till att stoppa adressför- säljning via länsstyrelser, Postverket m.fl. genom att med stöd i datala- gen begära hos Dafa och andra att få slippa direktreklam. Jag vet att det i många fall tyvärr inte fungerat. Jag anser inte att man behöver ta eget initiativ, utan det är upp till producenterna att be om lov att få skicka reklam till konsumenterna. Vi tycker från Miljöpartiets sida att produ- centerna inte skall kunna tvinga på oss reklam. Vi anser att kommer- siell oadresserad reklam inte skall kunna skickas. Miljöpartiets strävan är att det som är långsiktigt hållbart också blir kortsiktigt lönsamt för konsumenterna. Detta innebär att vi vill gynna de produkter som är bättre för miljön så att de som är sämre för miljön konkurreras ut på marknaden. Ett sätt att nå detta mål är att lägga en miljöprofil också på det tra- ditionella skattesystemet genom att reducera eller avveckla momsen på miljömärkta produkter. Därmed skulle konsumenten direkt i plånboken känna av att de miljövänliga produkterna är lönsamma också kortsiktigt privatekonomiskt. Ett sådant momssystem skulle ha flera hakar. Vi har en del funde- ringar på lösningar. Vi har yrkat på att man helt enkelt låter en utred- ning titta på detta. I betänkandet hänvisas till en utredning om förut- sättningarna för ett miljörelaterat skattesystem. Den utredningens hu- vudmål är att se på miljöskatter vid källan och inte gå in på momssys- temet. Vi anser det nödvändigt att man begär en utredning. Jag går nu över till frågan om EU. EU har faktiskt stärkt producen- ternas och försvagat konsumenternas ställning. Jag vill ge några exem- pel på försämringar för konsumenterna i och med EU-medlemskapet. ”Icke djurtestat” är i dag ej tillåtet som försäljningsargument. När det gäller salmonella fick Sverige i förra veckan en garanti om att allt kött, formellt beslutas det den 19 juni, är fritt från salmonella. Men det finns problem. Man har inte lyckats enas om analysmetoderna inom EU, så att producenterna i dag ännu inte kan lämna intyg om salmonellafritt kött. Trots det får tullen inte göra några stickprovskontroller. Fler till- låtna ämnen är det i maten, t.ex. färgämnen och sötningsmedel. Mil- jöskatteklassningssystemet av fordon togs bort för klass I-bilar, då kraven var högre än EU:s. Förpackningsdirektivet för EU sätter en maxgräns för hur stor del av olika material som får återvinnas. Det här är bara en kort lista. Jag vill inte verka okonstruktiv och ba- ra säga att EU är någonting dåligt. Jag tycker att det är viktigt att man visar vad EU är dålig på för att kunna bättra det. Man måste se proble- men för att kunna åtgärda dem. Producenterna stöds i EU med olika bidrag och program för indust- rin som omsätter miljardbelopp. Man säger att Europa måste bli mer konkurrenskraftigt och få högre tillväxt och stöder därför producenter- na, men inte i samma mån konsumenterna. För att vara medlem i BEUC måste man betala 15 000 kr per år. De flesta av konsumentor- ganisationerna i Sverige har inte råd med detta. Jag anser att man bör

72

avsätta mer medel för att stödja konsumenterna i EU där konsumenter-
nas ställning har försvagats. Enligt the European Environmental Bureau
har vi i EU en backlash på miljöområdet. Det drabbar också konsumen-
terna. Man tog fram s.k. EU:s femte miljöhandlingsprogram. Det tog
fem år att förhandla fram. Det har funnits i två år nu, men man har inte
kunnat leva upp till de miljökrav som man skulle leva upp till. Det har
alltså varit en backlash. Det slår tillbaka mot konsumenterna.

Vi har i EU någonting som kallas Molitorgruppen. Det är höga po-
litiker i EU som i en rapport föreslår - den skall läggas fram vid topp-
mötet i Cannes i slutet av juni - att bl.a. återvinningskrav skall vara ett
handelshinder och att andra miljöskyddsregler också skall vara ett
handelshinder, för det hindrar tillväxt och sysselsättning. Jag vill bara
visa den bakåtvridande kraft EU är för konsumenterna i olika aspekter.

Vad gör man i Sverige? Jag tycker att vi från Sveriges sida skall
agera kraftfullt. Vi skall vara det föregångarland som många hoppas på
att vi skall vara. Men i betänkandet hänvisas till t.ex. att regler kan
komma i konflikt med de åtaganden som Sverige gjort med sitt med-
lemskap i EU.

På inget sätt hänvisar vi, vilket jag tycker att vi borde göra i vissa
viktiga frågor, till 101 § punkt 4 Romfördraget, det man i EU-
valrörelsen kallade miljögarantin. Man kan alltså ha regler som strider
mot harmonisering om man hänvisar till denna paragraf. Jag tycker att
vi skall använda den möjligheten, och jag vill fråga varför vi inte gör
det.

Sedan vill jag gå in på miljömärkningen. Man säger i betänkandet
att EG:s miljömärkningsförordning inte utgör något hinder för andra
parallella nationella miljömärkningssystem. Jag har bett utskottet att
tydligt uttrycka att vi skall jobba för att vi skall kunna ha ett parallellt
nationellt miljömärkningsystem, eftersom det finns tendenser i EU som
vill visa att miljömärkningssystem är ett handelshinder.

I detta fall har utskottet inte velat skriva så utan man avvaktar och
ser. EU fungerar så att när EU-kommissionen har lagt fram ett förslag
om att nationella miljömärkningssystem skall vara ett handelshinder
och inte skall få finnas - det finns i väldigt få länder, och bara i skandi-
naviska länder i dag - blir det väldigt svårt att påverka. Vi måste vara
med från början.

Där tycker jag att vi i Sverige inte ännu - det är kanske därför att vi
inte har varit medlemmar så väldigt länge i EU - är så duktiga som vi
borde vara. Vi måste vara där innan beslut tas, för sedan är det oftast
för sent.

När det gäller EU och miljön, skrev man i ett annat betänkande att
man i EG:s miljömärkningssystem skulle lära sig av den nordiska mil-
jömärkningen, speciellt då i fråga om utveckling av kriterier för olika
produktgrupper. Det är olyckligt att man tycker så. Jag anser att man i
EG:s miljömärkningssystem bör ta lärdom av Sveriges nationella mil-
jömärkning Falken, därför att den är bra. Jag har i motioner - och det
står också i betänkandet - angett olika argument till varför jag tycker
att svanmärkningen är dålig. De dåligheter som svanmärkningen har
kommer att minska svanmärkningens och miljömärkningens trovärdig-

Prot. 1994/95:119
13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

73

Prot. 1994/95:119 13 juni

het. Om det händer, kommer vi förmodligen att förlora ett väldigt ef- fektivt system och vapen för en bättre miljö.

Jag skall kort gå in på beslutsprocessen i Sverige när det gäller hur

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

vi agerar i konsumentfrågor. Vi anser att regeringen inför principiellt viktiga ställningstaganden i EU:s alla organ - det gäller COREPER, det gäller EU-kommissioner, det gäller överallt - skall samråda med övriga i riksdagen representerade politiska partier, men även med alla relevan- ta frivilligorganisationer. Dagens system med EU-nämnden är inte tillräckligt för att åstadkomma en bred demokratisk förankring och debatt här i Sverige. Vad gäller konsumentfrågor skulle regeringen kunna förmedla in- formation om vad Sverige gör och vad som händer i EU i ett nyhets- brev till riksdagens partier, frivilligorganisationer och andra intressera- de. Man borde dessutom ha ambitionen att ge informationen väldigt tidigt, innan beslutsprocessen börjar. Anf. 68 KARIN OLSSON (s) Fru talman! Jag vill göra en liten kommentar så här i början. Flera av de tidigare debattörerna har slagit fast att konsumentpolitiken är ett mycket viktigt område. Nu kolliderar denna debatt förmodligen med lunch, för det är väldigt få deltagare här. Men det jag tycker är mest intressant och samtidigt glädjande är att denna viktiga fråga får bli kvinnornas ansvar. Jag tror inte att det tidigare har varit en praktiskt taget enkönad debatt när det gäller viktiga frågor. Fru talman! Vi har en bra och välutvecklad konsumentpolitik i Sverige. Det är resultatet av den svenska modellen för det konsument- politiska arbete som bygger på ett betydande offentligt engagemang, ett ansvar hos företagen att lösa de problem som konsumenterna möter på marknaden och ett starkt inflytande från konsumenterna och deras organisationer. Det finns anledning att påminna om att konsumentpoli- tiken för första gången på mycket länge togs upp i regeringsdeklaratio- nen, vilket redan har berörts. Samhällsutvecklingen har inneburit att konsumenterna i dag står in- för radikalt nya krav och förutsättningar jämfört med vad som gällde för bara ett knappt decennium sedan. Internationaliseringen, EU- medlemskapet, ökad konkurrens med åtföljande vidgat utbud av såväl varor som tjänster, ny teknik, förändrad distributionsstruktur och inte minst den ekonomiska utvecklingen har sammantaget lett till att kraven på och behovet av en aktiv konsumentpolitik har förstärkts. Det är därför synnerligen angeläget och motiverat att riksdagen i dag beslutar om en ny inriktning på konsumentpolitikens område. Vi behöver en konsumentpolitik som tar fasta på sakfrågorna och inte främst på organisationsfrågorna. Den proposition och det betänkande som vi skall besluta om i dag tycker jag är mycket bra, även om betänkandet inte är så tjockt. Det är även i framtiden viktigt att tillförsäkra hushållen goda möj- ligheter att utnyttja sina ekonomiska och övriga resurser effektivt, samt att ge konsumenterna en stark ställning på marknaden. Konsumentpoli-

14

tiken måste ha en tydlig fördelningsprofil där hushållens kostnader för

det som tillhör vardagsbehoven lätt kan ställas samman och på så sätt
visa de egentliga kostnader ett hushåll har.

Avgifter som förs in på olika områden påverkar också familjens
ekonomiska situation. Det är med tillfredsställelse vi noterar att rege-
ringen inom begreppet baskonsumtion också tar med olika typer av
offentliga tjänster, t.ex. vård, omsorg, utbildning, el, tele, värme och
vatten.

Förutom de traditionella målen för konsumentpolitiken - dvs. att
konsumenterna skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska
och andra resurser och att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden - lyfter vi nu fram ytterligare två mål inom nya och, om
Folkpartiet så vill, moderna områden. Dessa är dels skyddet för kon-
sumenternas hälsa och säkerhet, dels utvecklingen av sådana konsum-
tions- och produktionsmönster som minskar påfrestningen på miljön
och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.

I det konsumentpolitiska arbetet prioriteras sådana åtgärder som av-
ser hushållens baskonsumtion och ger stöd till konsumentgrupper som
är ekonomiskt och socialt utsatta eller av andra skäl är i behov av sär-
skilt stöd. Det gäller också åtgärder som stöder konsumenterna i det
internationella samarbetet. Konsumentverkets verksamhet anpassas till
dessa nya nationella mål för konsumentpolitiken. Det är alltså riksda-
gen som fastställer Konsumentverkets mål och inte någon annan.

Fru talman! Konsumentpolitiken är en del av den svenska välfärds-
politiken. Konsumentpolitiken syftar särskilt till att ge konsumenterna
det stöd de behöver för att på bästa sätt kunna tillgodose sina behov i
rollen som aktörer på marknaden och som brukare av varor och tjäns-
ter. I detta ligger också att konsumentpolitiken måste ha ett fördel-
ningspolitiskt inslag. Det är särskilt angeläget att uppmärksamma si-
tuationen för de hushåll som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller har
behov av särskilt stöd.

En god konsumentpolitik innebär också att det finns regler som bi-
drar till en effektiv konkurrens på sunda villkor. Detta skall självklart
även omfatta avgifter som tas ut i olika sammanhang. En väl fungeran-
de marknad kräver att alla aktörer på denna marknad ges rimliga förut-
sättningar att fungera så effektivt som möjligt.

Det är mot den bakgrunden av stort värde att samhällets organ en-
gagerar sig i de välfärdsfrågor som ryms inom konsumentpolitikens
ram. Konsumenterna är självständiga aktörer på marknaden, men den
enskilde konsumenten befinner sig ofta i underläge i förhållande till
många av de övriga aktörerna på marknaden, t.ex. producenter och
distributörer av varor och tjänster. Här kan samhällets insatser och
engagemanget i de många frivilliga konsumentorganisationerna, i de
andra organisationerna och i folkrörelserna bidra till att stärka konsu-
mentens ställning.

Fru talman! De snabba förändringarna i kommuner och landsting, i
form av avreglering och privatisering samt genom kooperativa och
ideella lösningar, har i många fall fått betydande konsekvenser för de
enskilda medborgarna. Vi har fått en omfattande diskussion om dessa
konsekvensers nytta för medborgarna. Somliga har mötts av positiva

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

75

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

76

reaktioner och somliga har mötts av starkt motstånd. I enlighet med
riksdagens tidigare önskemål har regeringen beslutat tillsätta en parla-
mentarisk utredning för att göra en samlad uppföljning och utvärdering
av de omfattande förändringar och reformer som har genomförts inom
den kommunala verksamheten.

Vi socialdemokrater anser att det primära ansvaret på konsum-
entområdet skall ligga på staten. Men också den lokala konsumentverk-
samheten är av största vikt. Det måste även i fortsättningen vara ambi-
tionen att landets samtliga kommuner har en så väl fungerande konsu-
mentverksamhet som möjligt. Men det måste vara kommunerna själva
som avgör hur den verksamheten skall organiseras på grundval av ett
frivilligt åtagande. Det statliga konsumentverket har bl.a. en betydelse-
full uppgift i att stödja den kommunala konsumentverksamheten.

En annan myndighet som har betydelse är Allmänna reklamations-
nämnden. Jag har en fråga till moderaterna som gäller Allmänna rekla-
mationsnämnden. Det är en opartisk instans som billigt, snabbt och
enkelt prövar konsumenttvister på ett för konsumenten kostnadsfritt
och dessutom rättssäkert sätt. Näringslivet vill att Allmänna reklama-
tionsnämnden skall finnas kvar. Jag förstår inte riktigt moderaternas
inställning: Skall man ta bort en väl fungerande verksamhet?

Likadant är det med Konsumentverkets ansvar för livsmedel. Det är
en annan fråga som har kommit upp nu. Där pågår en översyn av roll-
fördelningen och samordningen mellan myndigheter. Vi får väl se om
det blir någon förändring där, annars är det Livsmedelsverket som har
det ansvaret. Som jag ser det fungerar det väl.

Det är också mycket viktigt, ja, helt avgörande för en framgångsrik
konsumentpolitik i konsumenternas och medborgarnas tjänst, att det
finns ett aktivt och brett engagemang och inflytande hos konsumenterna
och deras organisationer i det konsumentpolitiska arbetet. Konsu-
mentorganisationerna kompletterar på ett betydelsefullt sätt den statliga
och kommunala konsumentverksamheten. Dessa organisationer är
också en viktig faktor för att fördjupa diskussionen om hur konsument-
skyddet skall kunna stärkas i Europa. De svenska konsumentorganisa-
tionerna och deras sätt att verka inom det svenska samhället kan bli en
stor tillgång som förebilder för konsumentinflytandet inom de övriga
EU-länderna. Det är därför mycket positivt att regeringen skall tillsätta
en kommitté med uppgift att utreda och föreslå åtgärder som kan öka
medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen.

Ungdomar utgör en mycket stor och köpstark konsumentgrupp.
Men undersökningar visar också att ungdomars kunskaper om konsu-
mentfrågor ofta är bristfälliga, inte minst när det gäller ekonomi och
konsumenträtt. Det är därför nödvändigt att nå ut med mer och bättre
kunskaper och information till ungdomsgrupperna. Skolan har här sin
givna roll. Kursplanerna i såväl grundskolan som gymnasiet tar upp
olika konsumentfrågor inom bl.a. ämnet hemkunskap och i några av
gymnasieskolans utbildningsprogram. Men det är också viktigt att
konsumentkunskap i högre grad än hittills ses som ett ämnesövergri-
pande område som kan tas upp i många andra ämnen, t.ex. samhälls-
kunskap, ekonomikunskap, svenska och matematik.

Den miljö som dagens ungdomar lever i är i flera avseenden mycket
annorlunda än den som gällde för bara något tiotal år sedan. Såväl
samhällsutvecklingen i stort som den tekniska utvecklingen har bl.a.
lett till nya former för kontakt och kommunikation, särskilt tydligt
markerat inom ungdomsgenerationen. Det gäller därför att försöka
koppla ihop ungdomarnas naturliga intresse för hushållsekonomiska
frågor med deras egen vardagssituation.

Utöver skolundervisningen om konsumentfrågor måste därför också
ovanliga och otraditionella vägar och medier prövas för att nå ut med
kunskap och information till ungdomar. Bl.a. kommer olika konsu-
mentprojekt för ungdomar att lyftas fram, särskilt vid fördelning av
medel ur Allmänna arvsfonden. Det här handlar definitivt inte om att ge
politiska pekpinnar till ungdomarna. Det är tvärtom en naturlig an-
passning till en ny tids krav och en markering av att samhället är berett
att aktivt stödja ungdomarna på deras egna villkor.

Fru talman! Frågor om produktsäkerhet och om skyddet för männi-
skors hälsa och säkerhet har fått en ökad aktualitet inom konsument-
politiken. Genom bl.a. EU-samarbetet har vi på senare tid fått en rad
nya lagar om leksaker, personlig skyddsutrustning och livsmedelsimi-
tationer samt nya ordningar för produkt- och marknadskontroll. Det
europeiska standardiseringsarbetet blir allt viktigare. Mot denna bak-
grund är det naturligt att sätta upp säkerhet som ett konsumentpolitiskt
mål.

En varas skadliga egenskaper kan utgöra ett hälsoproblem. Behovet
av tydliga och korrekta innehållsdeklarationer är allmänt sett viktigt för
konsumenterna, i synnerhet för t.ex. allergiker. Det är också viktigt att
man kan lita på vad som sägs i reklamen för olika produkter. Det här
visar att det finns ett nära samband mellan säkerhet och hälsa och att
konsumentpolitikens mål också måste omfatta skyddet för konsumen-
ternas hälsa.

Massproduktionen av konsumtionsvaror har lett till en kraftigt ökad
levnadsstandard för människor i vår del av världen. Men samtidigt med
den ökade levnadsstandarden har vi successivt fått uppleva avigsidor
med denna konsumtionsstandard. Slit-och-släng-epoken har lett till
stora avfallsproblem. I många fall har det också uppstått brist på vissa
råvaror. En rad ämnen som används i produktionen i såväl livsmedel
som andra varor har visat sig ha kraftigt skadliga effekter på vår miljö.
Vårt nuvarande konsumtionssamhälle har visat sig kunna leda till
mycket allvarliga problem i vår livsmiljö. Många av miljöproblemen är
dessutom globala till sin natur. Det får vi inte glömma bort.

Det är mot den bakgrunden självklart att vi nu lyfter fram ett nytt
mål för konsumentpolitiken. Det måste vara en viktig konsumentpoli-
tisk uppgift att länka in människor i sådana konsumtionsmönster som
belastar miljön så litet som möjligt. Vi måste underlätta för konsumen-
ten att bedöma de miljömässiga konsekvenserna av sitt levnadssätt och
sin konsumtion. På så vis kan konsumenterna leva på ett sätt som mins-
kar belastningen på miljön. Det är mot denna bakgrund mycket värde-
fullt att regeringen har beslutat att utarbeta en åtgärdsinriktad hand-
lingsplan för hur miljömålet i konsumentpolitiken skall kunna uppnås.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

77

Prot. 1994/95:119 13 juni

Jag tycker att Miljöpartiet måste hälsa framför allt den delen med till- fredsställelse. Handlingsprogrammets övergripande syfte är att identifi-

era de miljöproblem som är en risk för hälsan och att lämna förslag till

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

åtgärder för att minska dessa risker. I ett antal motioner och i några reservationer framförs bl.a. krav på bättre innehållsdeklarationer och miljömärkning av en rad olika varor och produktgrupper. Enligt min mening står motionskraven i huvudsak och i flertalet fall i god överensstämmelse med vad som presenteras i regeringens proposition. Bättre innehållsdeklarationer och miljömärk- ning är till stor hjälp för konsumenterna i deras produktval. Som regeringen redovisar i propositionen pågår det ett omfattande arbete inom det här området i syfte att underlätta för konsumenterna att göra kloka produktval. I vissa fall krävs det mer kunskap för att kunna gå vidare. I andra fall krävs fortsatt internationellt arbete för att flytta fram konsumenternas positioner. Mot den bakgrunden menar vi i ut- skottsmajoriteten att det saknas skäl att göra några särskilda tillkänna- givanden till regeringen i dessa frågor. Jag tycker att vi efter fem månaders medlemskap i EU faktiskt måste hälsa med tillfredsställelse att konsumtionsfrågorna numera har ett eget generaldirektorat, DG 24, där konsumentministern faktiskt har varit mycket pådrivande. Vi får beröm för EU-arbetet, framför allt på det livsmedelspolitiska området. Till skillnad från Miljöpartiet tycker jag att miljömärkningssystemet med svanen är ett bra system. Fru talman! Reklam med inslag av diskriminering i olika former är oacceptabel. Någon speciallagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot könsdiskriminerande eller annan diskriminerande reklam finns inte. För att en sådan lagstiftning skall kunna införas krävs det grund- lagsändringar. Utskottet har redan tidigare sagt att inskränkningar av de grundlags- fästa rättigheterna inte behövs för att komma till rätta med problemen vad avser diskriminerande reklam. I stället bör det vara möjligt att skärpa de insatser som görs genom egenåtgärder inom näringslivet, t.ex. genom näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Andra former av diskriminerande reklam kan tas upp av Marknadsetis- ka rådet som är ett överbranschetiskt råd som behandlar frågor av principiell karaktär. Därutöver konstaterade utskottet att regeringen noga kommer att följa utvecklingen. Om inte näringslivets egenåtgärder kan stävja den diskriminerande reklamen finns det enligt regeringen anledning att på nytt ta upp frågan om åtgärder. Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets hem- ställan i betänkande LU32 och avslag på samtliga reservationer. Sam- tidigt vill jag tacka för den generositet som Vänsterpartiet och även Centerpartiet har visat oss, liksom i vissa stycken även ni andra har gjort. Vi ser också fram emot resultatet av de utredningar som tillsatts, och vi kommer naturligtvis att få anledning att framföra synpunkter även då de tas upp till behandling.

78

Anf. 69 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik

Fru talman! Karin Olsson sade att det är viktigt att man kan ge stöd
till dem som behöver detta, att vi har ansvar för bl.a. utsatta hushåll.
Det är just därför, Karin Olsson, som vi från Moderata samlingspartiet
har framhållit att det är viktigt att ge kommunerna större ansvar. Där
finns närheten, där är möjligheten att lösa många av problemen mycket
enklare. Det har redan visat sig att man har gjort detta i många kom-
muner i dag, och det har också visat sig att människor har lättare att gå
dit för att få råd och stöd. Det primära ansvaret för kommuninvånarna
bör ligga på kommunerna. Därför menar vi att det är rätt att omfördela
vissa medel.

Det ekonomiskt trängda läget - staten har inte mycket pengar i dag
- har också inneburit att vi har sett oss om efter besparingsobjekt. Vi i
Moderata samlingspartiet har sagt att det kan vara tid att fortsätta den
renodling som vi har arbetat för inom många områden. Det är därför vi
har föreslagit en indragning av Allmänna reklamationsnämnden, eller
ARN, som det förkortas.

Vi menar - och det har vi tagit fram i vårt särskilda yttrande - att
det förslag som är ute på remiss, där man talar om särskild grupptalan
till domstolar, inte minst inom konsumentpolitiskt område, bör kunna
vara en god ersättning. Vi ser i dag att man löser allt fler av tvisterna
inom kommunerna och att de belopp som går till ARN blir mindre och
mindre. Detta är förklaringen.

Anf. 70 KARIN OLSSON (s) replik

Fru talman! Vi har naturligtvis olika syn på värdet av att behålla
Allmänna reklamationsnämnden. Vi lär inte enas, vad jag kan förstå av
Birgit Henrikssons replik.

Kommunernas roll i det konsumentpolitiska arbetet tycker vi också
är av största vikt. Skillnaden, som jag ser det, ligger i att vi tycker att
kommunerna själva, utifrån ett eget åtagande, skall se till att det kon-
sumentpolitiska arbetet fungerar väl, så att människor får den konsu-
mentpolitiska hjälp från kommunerna som jag tycker att de har rätt att
kräva. Den finska modellen innebär att det är ett obligatorium för
kommunerna att starta konsumentpolitisk verksamhet.

För övrigt förefaller vi vara helt överens om att kommunernas roll i
det konsumentpolitiska arbetet är oerhört viktig.

Anf. 71 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik

Fru talman! Som förtydligande vill jag påpeka att vi just har poäng-
terat att det inte är en lagstiftning vi vill ha. För övrigt hade inte heller
alla kommuner i Finland inrättat denna funktion, trots lagstiftning.

När Karin Olsson talar om eget åtagande har hon helt rätt. Men
även kommunerna lever i dag i en utomordentligt trängd ekonomisk
situation. Man kan inte lasta mer och mer på kommunerna utan att
samtidigt ge någon ersättning. Vi menar att en del av medlen från Kon-
sumentverket skulle få enormt mycket större effekt och genomslags-
kraft om de hamnar i kommunerna, nära de medborgare som bor i

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

79

Prot. 1994/95:119 13 juni

kommunen. Man skulle kunna göra mycket mer för konsumenterna. Det är därför vi vill fördela på ett annat sätt.

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

Anf. 72 KARIN OLSSON (s) replik Fru talman! Men, Birgit Henriksson, den finska modellen innebär väl ändå ett obligatorium. Det är det ni hänvisar till i er reservation. För övrigt tycker jag att debatten om den kommunala verksamheten är avslutad, eftersom vi är överens om att den är viktig. Anf. 73 YVONNE RUWAIDA (mp) replik Fru talman! I dag har vi antagit förslagen i betänkandet Den kom- munala ekonomin, FiU19. Det innebär att kommunsektorn kommer att få mindre pengar. Vi har nu sett att skuldsaneringsarbetet i kommuner- na tar väldigt mycket tid av konsumentvägledningen, vilket är synd. Det här är en ganska aktuell fråga. Vi vill själva återföra 5 miljarder till kommunsektorn via skatteväxling, men vad vill ni göra? Jag avser att återkomma när det gäller miljöfrågorna när vi har fått åtgärdsprogrammet för miljövänlig konsumtion, men när det gäller svanmärkningen vill jag fråga Karin Olsson: Anser Karin Olsson att det är bra att underlagsarbetet till ett miljömärkningssystem inte är offent- ligt och att dokument saknar referenser? Det är svårt att förstå vilken information och kunskap kriterierna är baserade på och man kan inte utsätta kriterierna för en extern granskning. Anser Karin Olsson att det är bra att tillverkarna använder ett sys- tem där man kan kompensera en dålig egenskap med bättre värden på en annan egenskap, dvs. att man inte använder sig av substitutions- principen eller försiktighetsprincipen? Anser Karin Olsson att det är bra, eller är det Karin Olssons allmänna uppfattning att svanen är bra? Anf. 74 KARIN OLSSON (s) replik Fru talman! Först och främst undrar jag om inte Yvonne Ruwaida är ute i litet fel ärende. De förslag i FiU19 som vi antog för en liten stund sedan innebär en inomkommunal fördelning av pengar. Kommunsek- torn har inte fått mindre pengar, utan man fördelar de pengar som finns mellan kommuner. Det kan innebära att vissa kommuner får mindre, men att andra får mer. Många produkter är nu märkta med svanen. Vad jag vet fungerar det väl. Det är klart att vi får prova olika miljömärkningssystem, för det viktigaste är att vi får ett märkningssystem som fungerar så väl att vi som konsumenter lätt vet att vi väljer rätt varor efter de krav vi har. Anf. 75 YVONNE RUWAIDA (mp) replik Fru talman! Jag vet att det i dag är många varor som har svanmärk- ningen. I dag har svanmärkningen en trovärdighet hos konsumenterna. Felet är att svanen inte är tillräckligt bra. Förmodligen kommer miljö- märkningssystemen i sig att förlora trovärdighet när konsumenterna upptäcker bristerna med svanmärkningen. Just därför måste man för- bättra bristerna. Att det redan i dag finns många produkter som har

80

märkning är inget argument för att märkningen är bra. Det anser inte
jag-

Beslutet med anledning av FiU19 innebär begränsningar för kom-
munerna i den kommunala sektorn. Förutom det som gäller FiU19 skall
jag fråga Karin Olsson: Vad anser Karin Olsson att vi skall göra åt att
skuldsaneringsarbetet tar så mycket tid från konsumentarbetet i kom-
munerna?

Anf. 76 KARIN OLSSON (s) replik

Fru talman! En finanspolitisk debatt trodde jag inte att vi skulle föra
här.

Den kostnad som kommunerna får med anledning av skuldsane-
ringslagen är naturligtvis en allvarlig sak. Det finns därför tunga skäl,
tycker jag, för att man från kommunalt håll skall satsa på konsum-
entvägledning. Det är ett bra sätt att klara av den delen, i stället för att
som i dag tvingas ta resurser från andra verksamheter i kommunen.

När det gäller miljömärkningssystem förväntar jag mig också
mycket av den utredning som pågår nu. Vi har kanske anledning att
diskutera svanen och de andra miljömärkningssystemen ytterligare. För
min personliga del kan jag inte säga att svanen är ett dåligt miljömärk-
ningssystem, utan jag tycker att det är bra.

Anf. 77 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik

Fru talman! I propositionen har man tagit med att även de offentli-
ga tjänsterna bör räknas in i baskonsumtionen och alltså vara av kon-
sumentpolitiskt intresse. I mitt anförande tog jag upp hur man enligt
Maktutredningen känner sig maktlös som enskild konsument när det
gäller inflytande i fråga om exempelvis sjukvård, studier och annat.

Vi har föreslagit att man från kommunernas sida, i och för sig fri-
villigt, upprättar medborgarkontrakt där man talar om vad det finns för
möjligheter, vad man har för skyldigheter och vart man kan vända sig
när det gäller problem med tjänster från offentlig sektor.

Jag skulle vilja fråga Karin Olsson om det finns ett intresse från
Socialdemokraterna, det har vi hört väldigt litet om i betänkandet, för
att stärka konsumenternas roll även när det gäller tjänsterna i den of-
fentliga sektorn.

Anf. 78 KARIN OLSSON (s) replik

Fru talman! Ja det finns det, Kerstin Heinemann!

Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)

Fru talman! Vi har inte varit med i beredningsarbetet i lagutskottet
och därför får jag yrka bifall till motion L48, punkterna 1 och 2. Jag
yrkar även bifall till motion L905.

Allmänt sett har vi tidigare formulerat målet för konsumentpolitiken
på följande sätt: att främja hushållens möjligheter att utnyttja sina re-
surser på bästa sätt enligt egna önskemål, att främja konsumenternas
rättsliga ställning, att främja konsumenternas hälsa och säkerhet och att

Prot. 1994/95:119
13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

främja konsumenternas intresse av att medverka till en långsiktigt håll- bar utveckling genom att bidra till en god miljö.

Såvitt vi kan förstå, överensstämmer detta i det stora hela med de

Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.

mål och riktlinjer som regeringen nu har lagt fram. Det är alltså inte någon förändring egentligen i förhållande till vad som sades i den pro- position som drogs tillbaka av den tidigare regeringen. Det är gott och väl att konstatera att man i stort sett är överens om de övergripande målen. Då kan man gå vidare. Vi har bara några syn- punkter beträffande riktlinjerna i fråga om några kompletteringar. Vi tycker att de konsumentpolitiska åtgärderna bara skall vidtas i statlig regi när detta är väsentligt och bara när åtgärderna inte kan utfö- ras bättre av någon annan aktör. Ett väsentlighetskrav skall därför stäl- las upp. Vad som kan anses vara väsentligt får prövas i relation till de uppställda målen. Konsumentpolitiken skall uppmärksamma sådana produkter som har nödvändighetskaraktär. Den statliga konsumentverksamheten bör, t.ex. vad det gäller baskonsumtionen, inte omfatta produkter som an- tingen kostar förhållandevis litet och alltså har liten betydelse för hus- hållens utnyttjande av sina ekonomiska resurser, eller som har föga betydelse för möjligheterna att spara tid eller pengar. Inte heller bör den gälla produkter av utpräglad lyxkaraktär. En annan komplettering är att frågan om inrättande av lokala re- klamationsråd bör prövas. Det är en frågan som jag i och för sig inte kunnat se att utskottet över huvud taget har behandlat. Enligt vår bedömning skulle väl fungerande lokala reklamationsråd kunna spela en viktig roll i konsumentpolitiken. Råden kan exempelvis arbeta för goda förhållanden mellan konsumentintressena och närings- idkarna lokalt. De kan också förmedla information om gällande regler till bl.a. det lokala näringslivet. Råden kan dessutom medverka till lösning av tvister mellan näringsidkare och konsumenter. De kommuna- la konsumentvägledarna bör spela en viktig roll i ett sådant råd. I övrigt tycker vi att det är gott och väl med det mesta som sägs här, och vi är inte bekymrade för att man skall komma väl ut i den här frå- gan. En detalj som ligger litet vid sidan av det här, är vår motion om auktorisation av fastighetsvärderare. Jag vill bara notera att utskottet har behandlat den här frågan flera gånger tidigare, och att man alltid har avvisat det här kravet. Nu avvisar man det dessutom med hänvis- ning till att det efter fastighetskrisen är självklart att aktörerna anlitar fastighetsvärderare med hög kompetens och stor integritet. Det är inte så alldeles säkert, men man får ju hoppas att det är så. Fastighetsvärderare är ju en rätt anonym yrkeskategori, och gemene man har egentligen ingen riktig uppfattning om vad de håller på med. Jag skulle dock vilja försäkra att fastighetskrisen enligt min mening till en del förorsakats av felaktiga värderingar. Det har varit väldigt olyck- ligt och ännu har inte detta kunnat utredas till fullo, men man har haft en väldigt central roll. Därför tycker vi att det vore väldigt viktigt att man för framtiden såg till att vi i vårt land hade auktoriserade fastig- hetsvärderare, så att man kunde förlita sig på att de verkligen har den

82

utbildning, erfarenhet och integritet som krävs för detta faktiskt ganska
viktiga värv.

Av någon anledning har man haft mycket lättare att lagstifta om
fastighetsmäklare. Det är väl i och för sig intressant att fastighetsmäk-
larna gör ett bra jobb, men det har ganska liten betydelse för nationens
väl och ve.

Anf. 80 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Jag vill bara upplysa Rolf Åbjörnsson om att det finns
skrivet om reklamationsråd på s. 57 i betänkandet. Vi hänvisar där till
Allmänna reklamationsnämnden, den kommunala konsumentverksam-
heten och den frivilliga försöksverksamhet som pågår.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Konsumentpolitikens
mål och inriktning,
m.m.

Beslut

Mom. 1 (principiella och övergripande frågor)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 2 (m)

3. res. 1 (fp)

4. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. L48 yrk. 1 (kds)

Förberedande votering 1:

23 för res. 1

11 för mot. L48

277 avstod

38 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Förberedande votering 2:

85 för res. 2

23 för res. 1

206 avstod

35 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

202 för utskottet

75 för res. 2

37 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 22 c, 1 fp, 16 v, 13 mp

För res. 2:       75 m

Avstod:         22 fp, 4 mp, 11 kds

Frånvarande:     11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

83

Prot. 1994/95:119 Mom. 3 (konsumentpolitikens mål och inriktning)

13 juni                    1 ■ utskottet

--------------------- 2. res. 4 (mp)

Votering:

228 för utskottet

17 för res. 4

69 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 7 m, 22 c, 23 fp, 15 v, 11 kds

Förres. 4:       17 mp

Avstod:         68 m, 1 v

Frånvarande:     11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 5 (konsumentinflytande och konsumentengagemang)

1. utskottet

2. res. 7 (c, mp)

Votering:

252 för utskottet

39 för res. 7

22 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 73 m, 3 fp, löv, 10 kds

Förres. 7:       22 c, 17 mp

Avstod:         2 m, 20 fp

Frånvarande:     11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 5 kds

Bengt Harding Olson (fp) anmälde att han avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Mom. 12 (konsumentpolitiskt arbete inom EU)

1. utskottet

2. res. 14 (c)

Votering:

214 för utskottet

22 för res. 14

77 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 2 m, 22 fp, 16 v, 13 mp, 11 kds

För res. 14:      22 c

Avstod:         72 m, 1 fp, 4 mp

Frånvarande:     11 s, 6 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

84

Mom. 28 (lokala reklamationsråd)

Yrkanden:

1. utskottet

2. mot. L48 yrk. 2 (kds)

Votering:

304 för utskottet

11 för mot. L48

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    151 s, 75 m, 22 c, 23 fp, löv, 17 mp

Förmot. L48:   11 kds

Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 30 (anslag till Konsumentverket)

1. utskottet

2. res. 31 i motsvarande del (mp)

Votering:

227 för utskottet

17 för res. 31

71 avstod

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     151 s, 5 m, 22 c, 23 fp, 15 v, 11 kds

Förres. 31:     17 mp

Avstod:         70 m, 1 v

Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 31 (stöd till konsumentorganisationer)

1. utskottet

2. res. 32 (v)

3. res. 31 i motsvarande del (mp)

Förberedande votering:

26 för res. 32

17 för res. 31

271 avstod

35 frånvarande

Kammaren biträdde res. 32.

Beatrice Ask (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Huvudvotering:

283 för utskottet

16 för res. 32

16 avstod

34 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:119

13 juni

85

Prot. 1994/95:119

13 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     151 s, 75 m, 22 c, 23 fp, 1 mp, 11 kds

Förres. 32:      16 v

Avstod:        16 mp

Frånvarande:    10 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Ragnhild Pohanka (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Mom. 40 (fastighetsvärderare)

1. utskottet

2. mot. L905 (kds)

Votering:

303 för utskottet

11 för mot. L905

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    151 s, 75 m, 21 c, 23 fp, 16 v, 17 mp

Förmot. L905:  11 kds

Frånvarande:    10 s, 5 m, 6 c, 3 fp, 6 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

86

Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att återstoden av dagens
ärenden fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.

7 § Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU28

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m. (prop.

1994/95:203)

Anf. 81 CARL FREDRIK GRAF (m)

Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 28 är ett tjockt doku-
ment, som skulle kunna ge utrymme för flera olika debatter, t.ex. om
ekonomisk politik, om den europeiska unionen och om skattepolitik i
allmänhet samt en hel rad skilda punktskatter. Det är därför nödvändigt
att i någon mån försöka att begränsa debatten. Jag kommer i första
hand att diskutera de skatteförslag, som regeringen valt att lägga fram i
propositionen i anslutning till detta betänkande och de effekter som
dessa kan ha.

Den övergripande ekonomiska debatten äger som bekant rum i
morgon i denna kammare. Likväl finns det anledning för mig att redan

på detta stadium göra klart, för att det inte skall råda något missförs-
tånd på den punkten, att även vi moderater självfallet medverkar till
finansieringen av medlemskapsavgiften till den europeiska unionen.
Det gör vi inom ramen för vår motion som lagts fram i anslutning till
kompletteringspropositionen. I den framgår att vi har ett alternativ som
är åtskilliga miljarder starkare än regeringens när det gäller effekterna
på stadsbudgeten, trots att vi avvisat skattehöjningar som ett medel för
att nå uppställda mål.

Jag anser vidare att den koppling som regeringen gör mellan alla de
skattehöjningar, som nu föreslås och medlemsavgiften till EU är felak-
tig-

Redan titeln på propositionen visar på denna felsyn. I andra sam-
manhang talas det inte om att vissa skatter skall användas för ett visst
ändamål. Samma sak borde gälla i detta sammanhang. Det är också
påfallande hur sparsamt både regeringen i propositionen och utskotts-
majoriteten i betänkandet motiverar alla skattehöjningar. Det konstate-
ras rätt upp och ned att statskassan behöver tillföras 14 miljarder för att
man skall klara medlemsavgiften. Drygt hälften tog riksdagen ställning
till i höstas, och nu lägger man fram resten av förslagen. Med skatte-
höjningar som sammantaget under detta riksmöte är de kanske mest
omfattande någonsin under så kort tid borde det vara på sin plats att
föra ett resonemang kring vilka effekter allt detta kan tänkas få för
enskilda personer, för industrins konkurrenskraft och därmed samman-
hängande möjligheter att skapa nya arbetstillfällen. Om detta skriver
socialdemokraterna endast några få rader, för att omedelbart sedan
kasta sig över skattelagarna och omformulera dessa så att skattetrycket
ökar.

Jag frågar mig: Är det på det sättet att Sverige har för låga skatter?
Är det så att det flesta bedömare av ekonomisk politik har samlat sig
kring uppfattningen att högre skatter ger bättre tillväxt i den svenska
ekonomin? Mitt svar är nej. Socialdemokraterna väljer emellertid en
traditionell väg, skattehöjningar.

Under ett par år i början av 90-talet fick jag intrycket att det fanns
en begynnande insikt inom socialdemokratin om att skattetrycket gått
igenom taket. Men efter vad som hänt här i riksdagen under detta
riksmöte och i de flesta socialdemokratiskt styrda kommuner och
landsting framstår det nu som helt klart att partiet återgår till en gam-
mal beprövad linje, trots att den visat sig vara olycklig i många avseen-
den. Majoriteten har dessutom försett det betänkande som vi nu disku-
terar med en särskild liten knorr genom att hos regeringen beställa
ytterligare en skatt, en båtskatt. Socialdemokratiska riksdagsledamöters
uppfinningsrikedom när det gäller att komma på nya skatter förnekar
sig aldrig. Det kan väl ändå inte vara på det sättet som man avser att
lösa de statsfinansiella problemen.

Varför tror socialdemokraterna att skattehöjningar just nu skulle va-
ra en metod att lita på, när den tidigare visat sig misslyckas och visat
sig vara en orsak till de problem som vi har?

Låt mig så kommentera några av de enskilda förslagen. Jag hinner
emellertid inte ta upp alla av lätt insedda skäl.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

87

Prot. 1994/95:119 13 juni

Skattehöjningar är dåliga av flera skäl, men det finns några som diskuteras i det här betänkandet som jag har anledning att särskilt tala

om, också av principiella orsaker.

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Först gäller det den begränsade avdragsrätten för pensionssparande. I tider när det allmännas möjligheter att svara för pensionsåtaganden ifrågasätts, är den nu föreslagna förändringen helt fel signal. Det priva- ta pensionssparandet bygger på mycket långsiktiga beslut som fattas av den enskilde. På kort tid har socialdemokraterna emellertid ändrat förutsättningarna på denna punkt, dels genom att höja avkastningsskat- ten i höstas, dels genom den nu föreslagna begränsningen av avdrags- rätten. Tilltron till enskilt pensionssprande sätts ifråga. Man kan ställa sig frågan: Vad skall nästa steg bli? Presentationen av denna del av försla- get fick också en mycket olycklig karaktär genom att regeringen gick ut med ett stoppdatum. Syftet skulle vara - som det heter i propositionen - att undvika omfattande skattebetingade premie- och kontoinbetal- ningar. Jag vill därför be utskottsmajoritetens företrädare om ett klar- läggande på denna punkt. Anser Lisbeth Staaf-Igelström att privat pensionssparande är något som människor ägnar sig åt för att trygga sin pensionering, eller är det helt enkelt en fråga om skatteplanering? Inte bara ur den enskildes perspektiv, utan även ur nationalekono- misk synvinkel är ett högt sparande viktigt. Företagens kapitalförsörj- ning är beroende av att bl.a. pensionsspararna ställer delar av sitt kapi- tal till förfogande. Vidare innehåller denna del av förslaget ingen närmare analys kring hur regeringen ser på risken att människor väljer andra sparformer t.ex. att placera sina tillgångar i utlandet, varvid skattebasen i Sverige blir sämre. En annan principiell nymodighet gäller att skatten på arbetande kapital i företagen nu återinförs, om än i annan tappning än tidigare. Skatt på industrienheter innebär att avkastningskraven i företagen ökar, en försvårande omständighet inte minst för mindre och nystartade rörelser. När det gäller skattehöjningar förvånas jag inte längre när de kom- mer från socialdemokraterna, men att även Centern ställer sig bakom detta gör mig bekymrad. Jag trodde vi var överens om behovet av goda förutsättningar för inte minst just de mindre och medelstora företagen. Dessutom tar skatten, liksom skatten på kommersiella lokaler, inte hänsyn till om fastigheten ifråga ger avkastning. Det finns fortfarande många tomma industrifastigheter och kommersiella lokaler i landet. En bransch som av många bedöms ha goda framtidsutsikter är turistsek- torn. Hotell- och restaurangföretag lever emellertid med mycket knappa marginaler. Ibland får man intrycket av att fastighetsskatten endast påverkar fastighetsbolagen, och det är illa nog. Men även turistföreta- gen kommer att få se sina möjligheter begränsade med dessa fastighets- skatter. Det finns därför anledning att tro att risken för påfrestningar i det finansiella systemet kommer att öka. Det var som bekant inte helt

88

utan skäl som den borgerliga regeringen lade fram förslag om slopad
skatt på lokaler.

I anslutning till detta betänkande behandlas även motioner om bo-
stadsbeskattningen från den allmänna motionstiden. I egenskap av
riksdagsledamöter får vi alla säkerligen olika typer av kontakter med en
bred allmänhet. För egen del är ett av de vanligaste samtalsämnena på
senare tid bland människor som ringer mig eller på annat sätt kontaktat
mig just bostadsbeskattningen.

Kombinationen höjda taxeringsvärden, höjd fastighetsskatt - sär-
skilt för den grupp som haft tillfälligt en lägre sådan - och förmögen-
hetsskattens bibehållande riskerar att under 1996 få effekter som är
synnerligen olyckliga. Det gäller speciellt i s.k. attraktiva områden. Inte
minst tror jag att förmögenhetsskattens inverkan underskattats i den
allmänna debatten.

Just ordet förmögenhet ger associationer till väldigt rika människor.
Men i dagens läge, med sambeskattning av förmögenhet är det inte så
svårt att hamna i en situation där taxeringsvärdet överstiger gränsen för
förmögenhetsskatt så mycket att fastighetsägaren även med viss skuld-
sättning måste tjäna in pengar på annat sätt för att kunna få ihop till
förmögenhetsskatten.

Vi hör nu efter hand också hur man räknar med att taxeringsvärdena
skall öka runt om i landet. Människors oro nu kan under nästa år över-
gå till en skatterevolt, när konsekvenserna blir uppenbara i sin fulla
vidd. Ett första steg i att lindra effekten hade varit att bifalla den mode-
rata motionen om att åtminstone bibehålla fastighetsskatten för småhus
på nuvarande nivå.

Fru talman! Vidare föreslås en lång rad höjda energiskatter av olika
slag. För egen del är jag inte främmande för att i ett längre perspektiv
överväga ytterligare energiskatter utöver dagens nivå. Men då vill jag
se en liknande utveckling i resten av Europa, så att inte miljöbelast-
ningen i Sverige ökar genom import, samtidigt som antalet arbetstillfäl-
len minskar. I ett första steg ökas nu bl.a. koldioxidskatten och skatten
på elkraft. Omställningstiden kan för vissa branscher bli mycket kort.
För närvarande arbetar som bekant en utredning med frågan om hur
skatterna kan användas i miljöarbetet. Det är min förhoppning att detta
utredningsarbete kan leda till förslag som innebär att stabila, långsiktigt
hållbara och internationellt konkurrenskraftiga skatter på energiområ-
det kan införas i Sverige.

När det gäller flera av skatteförslagen har regeringen visat en
okänslighet av betydande mått. Skattebetalare av olika slag måste ges
rimlig tid att ställa om och att kunna lägga in kostnadsökningarna i sina
kalkyler. Låt mig nämna några exempel, som kanske kan synas vara av
ringa betydelse i det stora hela när vi diskuterar ett så här stort betän-
kande, men som för enskilda får betydande konsekvenser både för dem
själva och för de verksamheter som de arbetar i.

Först vill jag peka på skyldigheten att använda högbeskattad miljö-
klassad dieselolja för jordbruks traktorer och andra arbetsfordon.
Många lantbrukare har tankar i en storlek som överstiger årsförbruk-
ningen. Dessa fylldes på långt innan de nya bestämmelserna träder i

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

89

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

90

kraft den 1 oktober. Extra kostnader kommer att uppstå för den som
vill vara laglydig, dels för att sanera och forsla bort oanvänt bränsle,
dels för att köpa nytt bränsle. I vårt förslag är detta inget problem, men
i rådande läge borde majoriteten kunnat formulera en annorlunda över-
gångsbestämmelse för att avhjälpa saken. I det här fallet är det många
enskilda runt om i landet som ställer frågan: Vad kommer Socialdemo-
kraterna konkret att rekommendera alla dem som hamnat i ett läge där
de fyllt sina lager på de premisser som tidigare gällde och nu får svårt
att rätta sig efter den nya lagstiftningen?

När det gäller industrins energiskatter får vi nu ett läge med dels
höjda skatter, dels avisering om ytterligare förändringar. Det hade varit
bättre att försöka sig på möjligheten att lösa flera frågor samtidigt när
underlaget fanns framme. Låt mig nämna två branscher som verkar ute
i den verklighet som vi skall skapa förutsättningar för. Vargön Alloys
AB har långt framskridna planer på att göra ytterligare investeringar.
De föreslagna elskattehöjningarna gör att förutsättningarna ändras.
Långsiktigheten äventyras, och möjligheten till ytterligare arbetstillfäl-
len minskar.

En annan bransch, som är betydligt mindre än processindustrin och
som många säkert inte känner till men som naturligtvis har stor bety-
delse för den lilla marknaden, gäller grönfodertorkarna. Skillnaderna
gentemot de främsta konkurrenterna i Danmark är redan nu mycket
stora. Den höjda CO₂-skatten ökar emellertid problemen. Slår sedan
den aviserade förändringen om höjda energiskatter igenom till hösten
hotas hela branschen av att bli helt utkonkurrerad av utländska intres-
sen. I detta fall finns det emellertid en skrivning i betänkandet - det är
glädjande - som innebär att utskottet förutsätter att regeringen gör
ingående analyser av utformningen av nedsättningsreglerna såsom de
skall presenteras till hösten. Vi kommer självfallet för vår del att följa
detta mycket noga. Vi anser att det inte finns några ekonomiska eller
miljömässiga vinster att göra, om en viss produktion tvingas flytta ut ur
landet och motsvarande produktion uppstår i ett annat land, kanske med
miljömässigt sämre betingelser.

Risken är naturligtvis att dylika exempel gör ett sådant här anföran-
de alltför detaljrikt i en debatt av detta slag. Men jag har ändå velat
visa att vi inte får underskatta konsekvenserna av det som händer i
denna kammare. Vi skall komma ihåg att varje liten skattehöjning får
stort genomslag på alla dem som det berör.

Därmed återkommer jag till min inledning och drar slutsatsen att
detta förslag i första hand är ett kameralt räknestycke med visst syfte.
Regeringen har inte utnyttjat möjligheten att på ett genomtänkt sätt
förbättra strukturen i skattesystemet.

Fru talman! Det finns åtskilligt mer att säga om de skatter som dis-
kuteras i detta betänkande, t.ex. reklamskattens snedvridande effekter,
fiskeföretagens situation etc. Jag begränsar mig emellertid tills vidare
till det sagda, där jag velat lyfta fram avsaknaden av konsekvensbe-
skrivning för enskilda, näringslivet och ekonomin i sin helhet vad gäller
de rekordhöga skatter vi nu skall leva med. Möjligheten till en bättre
fungerande ekonomi ligger inte i höjda skatter utan i minskade utgifter,

ändrad arbetsmarknadspolitik, en uppvärdering av enskilda människors
och företags roll när det gäller möjligheter till ansvar för sig själv och
för andra.

Jag vill avsluta med ett citat från finansplanen i januari. Då skrev
regeringen:

”Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är därefter begränsat.
Ytterligare höjningar av skatterna riskerar att försämra ekonomins
funktionssätt bl.a. genom att de ger försämrade förutsättningar för en
icke-inflationsdrivande löneutveckling. Vidare skulle lönsamheten för
skatteplanering och skattefusk öka.”

Jag har i mitt anförande varit kritisk till regeringens politik. Jag
tänkte dock avsluta med beröm och instämmande i de citerade åsikterna
från finansplanen.

Frågan är dock: Instämmer även Lisbeth Staaf-Igelström i vad som
sades i finansplanen, och kommer hon och hennes socialdemokratiska
kolleger att leva upp till detta i fortsättningen? Kan majoritetens tales-
man lova att det inte blir några fler skattehöjningsförslag här i riksda-
gen?

Fru talman! En hel rad reservationer är fogade till betänkandet.
Moderaterna står självfallet bakom samtliga med moderata namn, men
för att spara tid yrkar jag endast bifall till reservation nr 1.

Anf. 82 ROLF KENNERYD (c)

Fru talman! Det betänkande som vi nu diskuterar är betitlat Finansi-
ering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Först vill jag säga några ord om den del som är hänförlig till finan-
siering av medlemskapet i Europeiska unionen och som vilar på rege-
ringens proposition i detta ärende.

Innehållet i denna proposition skall ses mot bakgrund av den situa-
tion som växte fram under årets första månader och som innebar en
betydande och tilltagande turbulens på ränte- och valutamarknaderna.
Den turbulensen hade sin grund i framför allt två företeelser. Den ena
företeelsen var den inriktning som den ekonomiska politiken fått under
hösten genom det samarbete som regeringen företagit med i första hand
Vänsterpartiet. Den andra företeelsen var den politiska osäkerheten och
instabiliteten inför framtiden.

I det läge som uppkommit var det naturligt för Centerpartiet att, i
enlighet med sina traditioner att ta ansvar i för landet pressade situatio-
ner, medverka till samarbete och att därmed uppnå politisk stabilitet.
Detta samarbete innefattade arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken
och den ekonomisk-politiska inriktningen i kompletteringspropositio-
nen och i den proposition som ligger till grund för det här nu aktuella
betänkandet.

Att ta ansvar för gemensamma beslut för landets bästa innebär med
naturnödvändighet att parterna ger och tar för att åstadkomma gemen-
samma ståndpunkter. Så har skett också i detta fall. Från Centerpartiets
sida delar vi inte alla de värderingar som kommer till uttryck i proposi-
tionen, men vi står ändå bakom de förslag som har framlagts.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

91

Prot. 1994/95:119 13 juni

Vi har t.ex. tidigare från Centerpartiets sida hävdat att det inte finns anledning att öronmärka inkomstförstärkningar till visst ändamål - i

detta fall finansieringen av medlemskapet i Europeiska unionen. Vi

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

tycker detta alltjämt, men eftersom tekniken introducerades redan un- der höstens riksdagsbeslut har vi accepterat att för budgetsaldot nöd- vändiga inkomstförstärkningar genomförs med denna teknik. Jag kan i dag konstatera att alla partier, utom möjligtvis Moderaterna, accepterar detta principiella synsätt genom att ha accepterat delar av den finansie- ring som föreslogs i propositionen. Genom att på sätt som skett ta ansvar för en helhet har Centerpartiet kunnat påverka utformningen av de förslag som har framlagts. De vik- tigaste förändringarna gentemot tidigare av regeringen aviserade för- slag måste betecknas vara att fastighetsskatten på jord- och skogsfas- tigheter kunnat avföras från dagordningen och att viktiga inslag i miljö- och energibeskattningen kunnat tillföras. Det ter sig för övrigt närmast patetiskt att Moderaterna, Folkpartiet och kds funnit anledning att reservera sig mot införandet av nämnda fastighetsskatt på jord- och skogsfastigheter - ett införande som genom vårt agerande saknar aktualitet. Det belyser emellertid tydligt skillna- den mellan att å ena sidan genom ansvarsfullt samarbete åstadkomma resultat i sak och att å andra sidan uttrycka samma åsikt i reservation utan någon som helst påverkan i sak. Jag vill emellertid i detta sammanhang uttrycka min och Centerpar- tiets besvikelse över att det inte i detta läge har varit möjligt att också avfärda fastighetsskatten på industribyggnader. Fastighetsskatt på olika typer av näringsfastigheter har alla den svagheten att beskattningen inte är ett uttryck för beskattning efter bärkraft. Fastighetsskatt på närings- fastigheter innebär en belastning även för den verksamhet som bedrivs i eller på fastigheten och som går med förlust. Samma skäl och samma argument som gjorde det möjligt att avfärda skatten på jord- och skogs- fastigheter, gäller även för industrifastigheter. I propositionen och i betänkandet anges emellertid att fortsatta dis- kussioner skall klargöra förutsättningarna för att också fastighetsskatten på industrifastigheter tas bort och ersätts med koldioxidskatt eller andra miljöskatter för industrin. Jag utgår från att de starka argument som möjliggjort att införandet av fastighetsskatt för jord- och skogsfastighe- ter förhindrades också skall möjliggöra att fastighetsskatten på industri- fastigheter tas bort redan innan den börjat tillämpas. Jag vill vidare beröra det latenta hot mot skattebelastningen av jord- och skogsfastigheter som införande av en naturvårdsavgift utgör. Även om en sådan skatt ges ett annat namn är ju dess karaktär och dess effek- ter precis desamma som en fastighetsskatt. Exakt samma invändningar kan därför anföras mot en naturvårdsavgift som mot en fastighetsskatt. Här har emellertid Folkpartiet och kds icke funnit anledning att an- sluta sig till den reservation som Moderater och Centerpartiet har av- givit. Innebär detta att dessa båda partier accepterar en fastighetsskatt på jord- och skogsfastigheter om den ges namnet naturvårdsavgift? Fru talman! Jag ber att i den del av detta betänkande som vilar på

92

regeringens proposition få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru talman! Jag vill därefter kort beröra något av det som ryms un-
der rubrikens ”m.m.”, dvs. berörda motioner från allmänna motionsti-
den. Jag har därvid redan berört en eventuell naturvårdsavgift och vill i
anslutning därtill yrka bifall till reservation nr 5.

En utomordentligt viktig fråga inför framtiden är frågan om takten
och utformningen av beskattningen och avgiftsbeläggningen av miljö-
störande verksamhet - den s.k. skatteväxlingen. Denna fråga inrymmer
- liksom praktiskt taget alla andra viktiga frågor - avvägningar mellan
en rad olika faktorer, men det är tvivelsutan så att vi har anledning att
driva på utvecklingen såväl i Sverige som inom EU i riktning mot ökad
belastning av miljöstörande verksamheter och motsvarande lättnader i
beskattningen av arbete. Enligt vår uppfattning bör en skatteväxling i
storleksordningen 25 miljarder genomföras före sekelskiftet. Den
minskade skatten på arbete bör i första hand inriktas på en sänkning av
arbetsgivaravgiften för små och medelstora företag. En sådan inriktning
skulle ge förutsättningar såväl för ökad sysselsättning som för bättre
miljö - i båda fallen till gagn för framtida generationer.

Det vore frestande att mot denna bakgrund yrka bifall till reserva-
tion 26, men jag avstår för att undvika tidsödande kontraproposi-
tionsvoteringar.

Fru talman! Omvandlingen av vårt energisystem inom transportsek-
torn kräver omedelbara insatser som komplement till skatteväxlingen.
Vi utvecklar vår syn på detta i ett antal reservationer, varav det vore
mest frestande att yrka bifall till den mera övergripande nr 44. Men av
skäl som jag tidigare anfört avstår jag även från detta.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag uttala min tillfredsställelse över
att ett enigt utskott begär förslag om en avveckling av hundskatten och
den därmed sammanhängande registerskyldigheten. Hundskatten är en
otidsenlig kvarleva av kineserikaraktär. Det är bra att den nu försvin-
ner. Det är desto mer beklagligt att regeringspartiet tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet finner anledning att begära förslag om
en annan beskattning av kineserikaraktär, nämligen införandet av en
båtskatt i samband med registerskyldighet för fritidsbåtar. Det ter sig
desto mer ologiskt mot bakgrund av att den frivilliga registreringen av
fritidsbåtar synes få mycket god anslutning.

Fru talman! Jag yrkar därför allra sist bifall till reservation nr 64.

Anf. 83 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Jag brukar inte replikera på kollegan Rolf Kenneryd,
men i det här fallet har jag två frågor till honom - en av principiell
karaktär och en detaljfråga. I sitt anförande spände Rolf Kenneryd över
ett brett fält när det gäller skatt på arbetande kapital. Han ville inte vara
med om det beträffande jord- och skogsfastigheter, och det är bra. Han
uttryckte själv att det kan komma tillbaka bakvägen. Det är då motive-
rat att vi i vår reservation uttalade våra betänkligheter mot detta för att
vara säkra på att det inte skall återkomma. Han tyckte inte heller att det
var bra beträffande industrienheter, men han gick med på det.

När det gäller kommersiella lokaler hörde jag inte honom uttala nå-
gon uppfattning alls. Jag måste då ställa mig frågan: Vari ligger Cen-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

93

Prot. 1994/95:119 13 juni

terns principiella hållning? Tycker man om skatt på arbetande kapital eller gör man det inte?

Detaljfrågan gäller alla de lantbrukare som jag var inne på i mitt

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

huvudanförande som råkar i en något prekär situation till följd av den här ändringen av beskattningen för arbetsfordon. Vilken rekommenda- tion ger Rolf Kenneryd dessa människor om hur de skall hantera sin situation efter det lagförslag som han själv har medverkat till att få igenom i denna riksdag? Anf. 84 ROLF KENNERYD (c) replik Fru talman! Jag besvarar först den första frågan. Centerpartiets principiella inställning till fastighetsskatt på kommersiella lokaler är densamma som för övriga näringsfastigheter. Av de tre typer vi nu har berört - jord- och skogsfastigheter, industrienheter och kommersiella lokaler - är den senare den till sin volym den för statsbudgeten mest betydelsefulla. Jag finner det mot denna bakgrund vara svårast att avstå från denna fastighetsskatt. Därför uppehöll jag mig enbart vid de två tidigare formerna. Beträffande den rekommendation jag gett till de jordbrukare som Carl Fredrik Graf nämnde i sitt inledningsanförande, avhåller jag mig från att offentliggöra den. Jag har haft anledning att ge den till åtskilli- ga enskilda, men jag finner inte anledning att här upprepa den. Anf. 85 CARL FREDRIK GRAF (m) replik Fru talman! I den sista delen hänvisar vi alltså de enskilda lantbru- karna till Rolf Kenneryds anknytning här på riksdagen så får de besked. När det gäller min första fråga undrar jag avslutningsvis i detta re- plikskifte om Rolf Kenneryd och Centerpartiet i ett senare skede i den politiska utvecklingen är beredda att än en gång överväga att åter av- skaffa skatten på kommersiella lokaler, just mot bakgrund av den prin- cipiella inställning som han här redogör för. Anf. 86 ROLF KENNERYD (c) replik Fru talman! I enlighet med deklarerad principinställning är svaret självfallet ja. Vi är beredda att överväga detta. Anf. 87 ISA HALVARSSON (fp) Fru talman! Regeringen fortsätter sin befängda linje att öronmärka speciella statliga intäkter för att betala medlemsavgiften till EU. Från Folkpartiets sida har vi kritiserat det förfaringssättet tidigare och gör det även nu. Principen om specialdestinering av finansiering av med- lemsavgiften strider mot vedertagna regler i svenskt budgetarbete. Medlemskapet i EU ökar Sveriges chanser att få en god ekonomisk utveckling, och jämfört med ett utanförskap innebär det, enligt vår bedömning, att tillväxt och sysselsättningsgrad har förutsättningar att bli högre. Detta är till fördel för svensk ekonomi och därmed för alla Sveriges medborgare. Det är direkt vilseledande när regeringen framhärdar i

94

uppfattningen att vissa medborgare drar större fördelar av medlemska-
pet än andra och därför skall betala en större andel av utgifterna.

Medlemskapet är till för alla och till fördel för hela landet. Det är
både egendomligt och stötande att ha en speciell finansiering av denna
utgift. Dessutom förstärker det helt onödigt en negativ känsla hos dem
som röstade nej i folkomröstningen.

Efter regeringsskiftet i höstas har det fattats flera beslut om skärpt
beskattning av företagande. Det nu aktuella förslaget om fastighetsskatt
på industrilokaler är ett sätt att bakvägen återinföra skatt på arbetande
kapital. För att betala den skatten måste pengar tas ur företaget, dvs.
från resurser som annars skulle kunna användas till nya investeringar
och nya jobb.

Innan den borgerliga regeringen tillträdde togs förmögenhetsskatt ut
på s.k. arbetande kapital i företagen, dvs. på maskiner och byggnader.
Särskilt mindre och medelstora företag drabbas mycket negativt av en
sådan skatt.

Vad motiverar denna skatt, Lisbeth Staaf-Igelström? Det kan ju inte
gärna vara att vi har för många investeringar eller för många människor
anställda i de små och medelstora företagen.

Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår att avdraget för premier
till pensionsförsäkring skall halveras och ändrar på så sätt förutsätt-
ningarna för pensionssparande. Förslaget aviserades i en skrivelse och
skall gälla från detta datum, trots att något beslut inte fattats i riksda-
gen.

Pensionssparandet är ett långsiktigt, bundet sparande som kräver
stabila regler och förutsebarhet. Förslaget torde främst leda till att spa-
randet försvinner ur landet, eftersom förtroendet för svensk lagstift-
nings förmåga att skapa beständiga regler går förlorat.

Den ekonomiska krisen har gjort att många människor också är
osäkra på om de offentliga pensionsåtagandena verkligen kommer att
hållas, och intresset för kompletterande privata pensioner har av den
anledningen ökat.

Från Folkpartiets sida anser vi att det är viktigt att staten i denna
situation har en positiv syn på de privata pensionerna. De är ett alter-
nativ till och en komplettering av de allmänna pensionerna och tjänste-
pensionerna.

Pensionsreformen innebär bl.a. att den s.k. livsinkomstprincipen in-
förs som den väsentligaste grunden för intjänande av pensionsrätt. Det
troliga är att många människor önskar en pension som står i viss rela-
tion till inkomsten åren närmast före pensioneringen. Då uppstår behov
av ett frivilligt pensionssparande.

Det är mycket märkligt att socialdemokraterna och Centern redan så
kort tid efter reformen nu står bakom en begränsning av utrymmet för
det frivilliga pensionssparandet. Avdragsrätten utgör inte någon otill-
börlig skatteförmån utan är endast en metod för att spara arbetsinkoms-
ter. Pensionen beskattas ju sedan vid utbetalningen.

Regeringen menar att det är en fördel om förslaget leder till en
minskning av det totala sparandet. Detta är en felsyn.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

95

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

96

Ett stort sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till
kaptital så att detta kan motsvara de investeringar som är nödvändiga
för att klara förnyelsekraven inom näringslivet, och dessutom för att i
ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.

Den hast i vilken förslaget fördes fram illustrerar regeringens oför-
måga att inse vikten av stabila spelregler för sparande. Risken är att
förslaget ökar osäkerheten om framtida villkor för sparande, och de
enda som tjänar på det är spekulanter, som frodas ju större osäkerheten
är.

Förslaget är direkt kontraproduktivt i förhållande till önskemålet att
öka förtroendet för en långsiktig, klok inriktning av den ekonomiska
politiken i Sverige.

Den socialdemokratiska regeringen är, enligt Folkpartiets uppfatt-
ning, inne på en helt felaktig väg. Efter regeringsskiftet har flera beslut
fattats som har skärpt beskattningen på företagande, sparande och jobb.
Detta kommer att få negativa konsekvenser för den svenska ekonomins
förmåga att utvecklas och växa och därigenom skapa fler arbetstillfäl-
len.

Arbetsgivaravgifterna höjdes i höstas, och också den höjningen
skedde för att, som det sades, finansiera EU-avgiften. Denna höjning är
märklig, inte minst mot bakgrund av att EU rekommenderar sänkning
av arbetsgivaravgifterna i kampen för fler jobb.

Enligt alla försök att bedöma den framtida arbetsmarknaden kom-
mer nettotillskottet av nya jobb i allt väsentligt att komma inom den
privata tjänstesektorn, där småföretagen är starkt dominerande. Den
arbetskraftsintensiva tjänstesektorn är känslig för höga skatter och
behöver alltså minskade skatter och rakt inga höjda.

Inom Folkpartiet skulle vi föredra att sänka mervärdesskatten på
tjänster, men detta är för närvarande tyvärr inte möjligt av hänsyn till
EU-bestämmelser.

Sveriges regering borde med kraft driva på en förändring inom EU,
så att en sådan differentiering av mervärdesskatten blev möjlig inom
ramen för EU-samarbetet. Tyvärr har vi nu en regering som är totalt
passiv på detta område - och detta trots att vi har ett så allvarligt läge
på arbetsmarknaden.

Folkpartiet föreslår att arbetsavgivaravgifterna sänks för den privata
tjänstesektorn. Det första steget bör omfatta drygt 6 miljarder kronor,
och därefter bör ett lika stort steg tas 1997 med ytterligare 6 miljarder
kronor. Detta skulle innebära att arbetsgivaravgifterna sänktes med
sammantaget ca 7 procentenheter.

Folkpartiet har länge arbetat för tanken att förorenaren skall betala,
att det skall sättas pris på miljön. Vi vill fortsätta att förskjuta skattebe-
lastningen från arbete till miljöbelastande verksamhet. Vår ambition är
att arbetet i den utredning om skatteväxling som nu har påbörjats skall
ge underlag för en fortsatt sådan process.

Miljöpolitiken måste bygga på ett personligt ansvarstagande, och
svensken i gemen är beredd att ta ansvar för miljön. Genom informa-
tion, miljöavgifter och rätt utformade skatter kan de utsläpp som upp-
står på grund av hushållens konsumtion minskas.

Folkpartiet har redan tidigare förespråkat en skatteväxling genom
ökad skattebelastning på miljöfarlig verksamhet och minskad skattebe-
lastning på arbetskraft och tjänsteproduktion.

Vi föreslår här en viss skärpning av vissa miljöskatter - på koldiox-
id och tobak - som en delfinansiering av en omfattande sänkning av
arbetsgivaravgifterna för den privata tjänstesektorn. Skatter på det som
förstör miljön kan då samtidigt ge inkomster som gör det möjligt att
sänka skatter på det som Sverige behöver mer av, t.ex. jobb i tjänste-
sektorn.

En ökad användning av miljöskatter och miljöavgifter höjer miljö-
politikens effektivitet. Vi föreslår alltså att skatten på koldioxid höjs
med ca 1 miljard kronor utöver regeringens förslag och med ytterligare
1 miljard år 1998. Med hänsyn till företagandets internationella rörlig-
het bedömer vi att en större skattebelastning för närvarande inte är
möjlig.

Vi anser att den svenska regeringen bör se det som en prioriterad
uppgift att inom EU verka för en skatteväxling och aktivt arbeta för
införande av minimiregler för en koldioxidskatt i EU.

Fru talman! Karin Pilsäter och Conny Sandholm har väckt en mo-
tion där de poängterar att arbetet för att skapa drägliga villkor och
förutsättningar för människor som vill bo, arbeta och verka i skärgår-
den måste fortsätta.

Riksdagen bör nu prioritera arbetet med att finna en lösning på
problemet med fastighetstaxeringens konsekvenser för många bofasta
skärgårdsbor.

Många ägare av attraktiva skärgårdsfastigheter har under hela sitt
liv bott och verkat i skärgården. De har försörjt sig på fiske, jordbruk
eller annat småföretagande. Plötsligt värderas deras fastigheter till
mångmiljonbelopp, och ägarna klarar inte av de höga boendekostna-
derna utan tvingas sälja sina fastigheter.

En utredning bör göra en förutsättningslös genomgång av fastig-
hetsskattens effekter på skärgårdsbefolkningen och ange möjliga lös-
ningar.

Erling Bager och Kenth Skårvik har väckt en motion om skattebe-
frielse för de mindre fiskefartygen. Ny lagstiftning har ställt till stora
problem för fiskebåtarna. Båtarna måste inköpa den högbeskattade
ofärgade dieseln för att därefter kvartalsvis ansöka om att få skatten
tillbaka. En stor del av det mindre tonnaget riskeras att slås ut genom
en lagstiftning som egentligen var ämnad att befästa skattefrihet för
fiskefartyg.

Skälen till denna regel uppgavs i propositionen och nu av skatteut-
skottets majoritet vara kontrollskäl. Detta är dock en helt felaktig bort-
förklaring, eftersom det krävs särskilt fartygstillstånd för att bedriva
yrkesmässigt fiske. Majoritetens förslag är både småaktigt och oför-
klarligt. Utan problem skulle Lagen om skatt för fartygsbränsle ome-
delbart kunna kompletteras med en möjlighet för innehavare av far-
tygstillstånd att använda den skattefria grönfärgade dieseln. Avsikten
med lagstiftningen kan ju inte vara att gynna oljebolagen på bekostnad
av yrkesfiskare med dieseldrivna båtar.

Prot. 1994/95:119
13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

Apropå båtar har med anledning av ett antal motioner av socialde- mokrater och vänsterpartister framförts krav på införande av båtskatt.

Utskottsmajoriteten vill att regeringen skall pröva frågan om båtskatt.

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Det tycker inte jag, inte Folkpartiet heller. Det finns ingen anledning att pröva införande av båtskatt. I en av motionerna står det: Vi har i dag skatt på fritidshus, husvag- nar eller husbil men fritidsbåtar har alltid varit undantagna fast de re- presenterar ett stort förmögenhetsvärde. Vad säger man om det? Bilägarna betalar inte skatt på ägandet av bilen. Man betalar skatt för användandet av vägnätet. Om bilen avre- gistreras betalas inte heller någon skatt. Fritidshuset är en fast egendom och representerar en real tillgång. En skatt på fritidsbåten skulle vara en beskattning av ägandet av lös egendom. Ingen annan vara eller lös egendom är beskattad vad gäller innehavet som sådant, bortsett från förmögenhetsskatten, som natur- ligtvis också omfattar fritidsbåtar. En båtskatt har inte heller någon statsfinansiell betydelse. Vid samtliga undersökningar har det visat sig att kostnaderna för administ- ration och kontroll överstiger intäkterna. Då kan man undra: Hur mycket får avundsjukan kosta? Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reservationer som jag har undertecknat, men med hänsyn till kammarens ansträngda tid nöjer jag mig med att yrka bifall till 1,11 och 64. Anf. 88 LARS BÄCKSTRÖM (v) Fru talman! Vi politiker tycker att ordet populism är väldigt hemskt. Det är ungefär som att spela Svarte Petter: Du är populist! Nej, nej, nej, ropar alla. Ingen vill vara populist. Jag tycker att man kan använda det här betänkandet för att undersö- ka begreppet populism. Varför tycker vi politiker det är så hemskt? Vi kan ju inte mena att det hemska är att en populist säger sådant som folk tycker om att höra. Om det är det hemska med populism är ju per de- finition alla stora partier populistiska och alla små partier icke populis- tiska, för små partier säger rimligtvis sådant som folk inte tycker om. Det måste vara något annat. Kanske är en populist en som säger så- dant som folk skall tycka om, men samtidigt tror politikern inte att det går att göra det som politikern föreslår, och politikern vill helst inte att den politiken skall bli genomförd. Man skall bara ha den för att fånga röster. Man vill inte ta ansvar för sin politik. Egentligen handlar nog populism om ansvarslöshet. Vem är det som tar ansvar i det här betänkandet? Vi i Västerpartiet sade nej till EU. Det var två partier här i kamma- ren som sade nej, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Övriga partier sade ja till EU. Så kom vi då in i EU och då sade Vänsterpartiet: Nu får vi försöka skrapa ihop pengar när vi nu gått med i den här föreningen. Det var ganska arbetsamt. Det är att ta ett oerhört stort ansvar. För Vänsterpartiets del var det ungefär så här. Man skickade en in-

98

bjudan, men Vänsterpartiet sade: Vi vill inte komma på kalaset. Nu var

vi tvungna att komma på det, men de gäster som kom frivilligt vill inte
vara med att betala, medan de som blev ditsläpade, dvs. Vänsterpartiet,
halade fram plånböckerna och ställde upp på att betala.

När festen hade hållit på ett tag säger Vänsterpartiet: Det var en
tråkig fest också, men vi betalar. Men de andra vill inte vara med att
betala. Vi tar ansvar, men det finns andra här i kammaren som springer
ifrån notan. Det är dåligt.

Man kallar det befängt att finansiera vår kostnad för EU. Det är väl
inte befängt! Alternativet, fru talman, är att ha ett sämre budgetsaldo,
eller göra 14 miljarder kronor mer i besparingar än vad regeringen
redan har drivit igenom.

Alla här vet och känner debatten kring sänkta barnbidrag. Alla här
känner och vet debatten om konsekvensen av sänkta ersättningsnivåer
till 75 %. Men de två posterna skulle bara räcka till hälften av dessa
14 miljarder. Det visar att de som sade att detta inte behövs tar på sig
ett väldigt stort ansvar och presenterar oerhört hårda, stora och omfat-
tande besparingar.

Fru talman! I höstas stod vi i Vänsterpartiet ensamma om att ta an-
svar. När det gäller begreppet populism vet jag att vi i Vänsterpartiet
inte behöver analysera vår politik. Det kan andra göra med sin politik.
Men nu i vår har vi ytterligare ett parti med oss i fråga om finansiering-
en av EU. Det är Centerpartiet. Det är bra. Synd bara att det inte kunde
ske redan i höstas. Det var väl lika angeläget att finna lösningar i höstas
som det är att finna lösningar denna vår. Jag kan inte för mitt liv förstå
varför det är nödvändigt nu på våren, men inte var nödvändigt i höstas.
Men det kanske någon kan förklara för mig.

Var det då svårt att bredda den här överenskommelsen? Nej, det var
inte svårt, tycker jag. Vi fick bort fastighetsskatten på skog. Det tycker
jag är bra. Vi hade i vår motion anvisat alternativ. Det fanns en utred-
ning om en smörjoljebeskattning som Centern hade motionerat om. Det
hade vi tyckt vara det bästa alternativet till beskattning av skog. I detta
betänkande har märkligt nog Centern inte ställt sig bakom den reserva-
tionen. Det är jag som vänsterpartist som stött Olof Johanssons motion.
Det tycker jag är litet konstigt.

Sedan tog vi bort skatten på jordbruksfastigheter. Det kunde vi till-
styrka, men det var inte helt oproblematiskt. Vissa jordbrukare har
tjänat kopiöst mycket på EU-medlemskapet - t.ex. de på Skåneslätten,
vad de nu heter, Piper och Tott och Knoll, jag vet inte alla. Många av
dem har tjänat oerhört mycket på detta. Men det finns många småbön-
der i Norrland som inte tjänat någonting alls. Därför sade vi i Vänster-
partiet: Skall vi ha den här fastighetsskatten på jordbruksfastigheter
skall en del av medlen gå tillbaka till de mindre jordbruksföretagen.

Det gick socialdemokraterna med på, men jag måste erkänna att jag
inte hittat någon bra teknik för denna återföring, och socialdemokrater-
na hittade inte heller någon bra teknik. Så man kan inte bara i glädjen
över att komma åt några jordbruksföretag som tjänat oerhört mycket på
medlemskapet hårt slå mot små jordbruksföretag som har tjänat ringa
eller inget.

Prot. 1994/95:119
13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

99

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

100

Därför tyckte vi det var rimligt att lyfta bort denna jordbruksbe-
skattning också. Men då uppstod naturligtvis ett finansieringsbehov.
Mycket snabbt kunde vi enas om att halvera avdragsrätten för privata
pensionsförsäkringar. Den åtgärden slår på ett fördelningspolitiskt
mycket bra sätt.

Jag tycker det är oerhört positivt att Centerpartiet gick med på detta.
Det tycker jag var rejält gjort av Centerpartiet, men jag har litet svårt
att förstå det, även om jag är glad över resultatet. Men kanske var det
så att man tyckte det var så oerhört värdefullt för Centern att man kun-
de stärka en näring som ligger partiet varmt om hjärtat, jordbruksnä-
ringen, så att man gick med på den halverade avdragsrätt som man
tidigare varit så negativ mot. Det är möjligt, men det får vi analysera
vidare.

Många talare har tagit upp fastighetsbeskattningen. Jag vill ge några
av de talarna rätt. Carl Fredrik Graf och Isa Halvarsson hävdar att detta
är en form av förmögenhetsskatt på arbetande kapital. Det skall erkän-
nas att detta inte är helt bra - jag tycker ni har en poäng när ni säger
detta från talarstolen.

Men vad gör vi för att få in de här pengarna? Man kan tvingas göra
saker som man inte är jätteglad över. Det är aldrig speciellt roligt att
höja en skatt. Jag tror att det alltid på något sätt har negativa effekter.

Jag hade gärna personligen sett - och jag tror även att jag lätt hade
kunnat få med mig mitt parti på det alternativet - att vi i stället för att
lägga det på förmögenhetsskatt, som ni kallar det, hade lagt det på
vinststbeskattningen och därmed höjt företagsbeskattningen.

Jag skulle här vilja höra centerpartister, moderater och folkpartister
gå upp och säga: Nu, Bäckström, har du visat tillmötesgående mot våra
argument, och naturligtvis skall vi visa tillmötesgående mot dina argu-
ment. Låt oss diskutera en höjning av bolagsskatten.

Det skulle vara en debatt med spänst i. Det skulle inte bara vara ett
kverulerande över hur hemskt det är med skatter. Vi skulle då försöka
analysera skatteuttaget och skapa ett skattesystem med så litet av stö-
rande effekter som möjligt.

Men detta gör ni inte. Ni säger bara nej till de inkomstförstärkning-
ar som behövs. Det är det som det egentligen handlar om. Sedan hittar
ni argument längs den stig som ni följer, som är att bara säga nej till
alla skattehöjningar och ja till alla skattesänkningar.

Diskutera litet mer kreativt, så går det att hitta lösningar!

Vad gäller CO2-beskattningen är det oerhört positivt att Centern har
kommit med på EU-uppgörelsen. Centerpartisterna drivs här enligt min
mening av ett starkt miljöpatos, en känsla för resurshushållning och
ekologisk balans. Jag anser att det blir ett mycket grönare resultat i
dessa frågor vid ett samarbete med socialdemokraterna och regeringen,
om vi i Vänsterpartiet och i Centern kan delta i det samtidigt. Jag tror
att det då blir en oerhörd förstärkning av möjligheterna att verkställa
den höjning som vi vill genomföra av industrins CO₂-beskattning till
hälften av den allmänna nivån.

Men vi har i detta sammanhang problemet med EU-rätten, som
måste analyseras nogsamt under hösten för att vi skall kunna åstad-

komma detta. Vi har fått många och långa föredragningar från depar-
tementets tjänstemän som visar hur svårt det är att få fram undantags-
regler. Höjningen av CO₂-skatten får ju inte slå ut svensk industri, och
det behövs därför takregler och möjligheter till lättnader för viss indu-
stri.

Man har sagt att detta är omöjligt, men jag vill peka på att Bengt
Hurtig i EU-parlamentet har ställt en fråga om Sveriges nuvarande
lagstiftning och om huruvida de lättnadsregler som vi redan har är
förenliga med EU-rätten. Den kallades en ”oral” fråga, även om frågan
var skriftligt ställd och fick ett skriftligt svar. Svaret hade den innebör-
den att vår nuvarande lagstiftning står i överensstämmelse med EU-
rätten.

Denna uppgift var motsatsen till den som jag och andra har fått från
departementets tjänstemän. Detta visar hur nogsamt vi måste borra oss
in i denna fråga för att lyckas höja CO₂-skatten och samtidigt se till att
vi inte slår ut svenska industriföretag. De måste naturligtvis ha rimliga
frister för omställning av sin produktion.

Jag vill också göra en positiv kommentar till Folkpartiet, som har
lyft fram frågan om fastighetsbeskattningen i bl.a. attraktiva skär-
gårdslägen. Också Moderaterna, Vänsterpartiet och, om jag inte
missminner mig, också Kristdemokraterna har anslutit sig. Här har
partier som står oerhört långt från varandra kunnat finna varandra i
skatteutskottet. Det är bara synd att inte också Miljöpartiet och Centern
har kunnat ingå i en sådan konstruktiv opposition och genom det par-
lamentariska tryck som vi skulle ha kunnat utöva hjälpa regeringen att
komma vidare i denna fråga.

Isa Halvarsson tog upp en väsentlig reservation angående de mindre
fiskefartygens särskilda problem, som även vi i Centerpartiet har slutit
upp bakom.

Fru talman! Vi har till detta betänkande avgivit en reservation angå-
ende reklamskatten. Det är i detta betänkande en liten fråga, men det
gäller en i det svenska samhället oerhört stor och central fråga i det
svenska samhället. Det räcker att nämna namnet Berlusconi för att detta
skall framstå klart.

Frågan om reklamskatt ingår i större mediepolitiska överväganden.
För närvarande har denna kammare ingen samlad mediepolitisk syn,
och det är en oerhört allvarlig brist. Det måste till en samordning mel-
lan det arbete som bedrivs i kulturutskottet och i konstitutionsutskottet
och det arbete som bedrivs i skatteutskottet, så att vi kan garantera den
mångfald som behövs i vårt svenska samhälle i pressdebatten och i
debatten i etermedier, TV och radio. I det sammanhanget är det en
nödvändighet att även ta upp frågan om reklamskatt i radio och TV för
att skapa resurser och, som jag ser det - och jag tror att jag vågar tala
även för mitt parti - framför allt för att trygga mångfalden i det tryckta
ordet i dagspressen.

Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 68 under
mom. 52 om reklamskatt. Som jag ser det är det inte bara en fiskal
fråga, en fråga om kronor och ören, utan det gäller att skapa resurser
och strukturer för en bred och allsidig mediesituation.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

101

Prot. 1994/95:119 13 juni

Detta är de viktigaste ståndpunkter som jag vill lyfta upp i denna debatt, fru talman. Jag har också gjort anteckningar om vad mina med-

debattörer har sagt. Jag vill bara lyfta fram det som Carl Fredrik Graf

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

sade om problemet för vissa mindre företag. Jag delar Carl Fredrik Grafs bedömning av t.ex. grönfodertorkningsföretagen i Hallands län. Jag tycker för min del att utskottet borde ha haft starkare skrivning- ar på det området. Jag hade gärna sett ett tillkännagivande. Det gäller ett litet företag med få anställda, men vi kan som politiker inte offra enskildheterna på helhetens altare. Vi måste också försöka se de pro- blem som uppstår för den enskilda människan och det enskilda företa- get. Det kan mycket riktigt, som någon sade, finnas problem för vissa företag. Carl Fredrik Graf tog upp Vargöns Alloys. Framför allt är det stora problemet att vi alltför länge har fått leva med en osäkerhet, att man inte har fasta spelregler. Det är därför oerhört viktigt att det arbete som Centern, Vänsterpartiet och socialdemokratin skall bedriva i rege- ringsställning kring industrins energibeskattning kommer till ett snabbt slut och att vi kan inleda den väg mot skatteväxling som Kenneryd talade om. Jag delar helt Kenneryds ståndpunkt att det är oerhört vä- sentligt att vi får till stånd en sådan skatteväxling. Men jag tror att det är för tidigt att börja tala om kronor och ören och antal miljarder. Det utredningsarbete som skall göras är ännu icke gjort utan har just påbörjats, men jag tror att Kenneryd kan ha rätt och att vi kan göra stora insatser här. Vi skall naturligtvis använda detta utrymme för att minska skatten på arbete. Det har folkpartisten Isa Halvarsson helt rätt i. Men det underliga är att Isa Halvarsson sade att vi skall minska skatten på arbete i den privata tjänstesektorn, för skomakaren, frisören och den private konsulten. Varför inte också på allt det viktiga tjänste- arbete som görs i det glömda Sverige, inom vården och omsorgen? Där haltar Folkpartiets logik. Fru talman! Min anmälda taletid tar just nu slut. Jag begränsar mig till att yrka bifall till reservationerna 57 och 68. Jag står naturligtvis bakom den proposition som Vänsterpartiet, regeringen och nu även Centerpartiet har förhandlat fram. Anf. 89 ISA HALVARSSON (fp) replik Fru talman! Det lät på Lars Bäckström som om han menade att vi hade sagt att det är befängt att betala EU-avgiften. Jag hoppas att jag tolkade det uttalandet fel. Det är klart att EU-avgiften skall betalas. Vad jag har sagt och vad vi tycker är att det är befängt att det skall vara fråga om specialdestinerade pengar. Vi har inte specialdestinerade medel till försvaret, till JAS, till RAS eller till något sådant, utan peng- arna till sådant kommer från budgeten i dess helhet. Vi har från Folkpartiets sida med råge täckt EU-finansieringen, t.o.m. med 15 miljarders råge Så visst finansierar vi EU-medlemskap- et.

102

Anf. 90 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Vi kan tyvärr inte föra en hel finanspolitisk debatt, men
jag vill säga att det var oerhört viktigt att efter folkomröstningen ge ett
snabbt besked till marknaden och till de skattskyldiga människorna i
Sverige, innebärande att vi politiker inser att det här är fråga om en
merkostnad för det svenska samhället. Notan är dyr och skall betalas,
och vi måste därför snabbt ge besked om hur vi skall betala denna
merkostnad om 20 miljarder.

Det hade varit mycket olyckligt för finansmarknaden om man hade
sagt att vi skall ta itu med det problemet någon gång i januari eller
någon gång i en dimhöljd framtid. Det är snabba besked som behövs,
när man får en utgift på 20 miljarder. Det kan man inte lämna åt be-
redningar eller allmänna principer.

Anf. 91 ISA HALVARSSON (fp) replik

Fru talman! Det var bra att Vänsterpartiet känner ett behov av att ge
snabba besked. Vi menar att vi har gett klara besked sedan ganska
länge om att detta skall finansieras.

Anf. 92 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Isa Halvarsson säger att Folkpartiet har gett besked om
att medlemskapet skall finansieras. Men vän av ordning frågar sig: Hur
- med besparingar eller med inkomstförstärkning via skattehöjningar?

Det är väl en tröst i bedrövelsen att man i alla fall inser att det skall
finansieras. Men ni har t.o.m. svävat på målet när det gäller det i vissa
stycken, inte lika mycket som ett annat, jättestort socialdemokratiskt
parti gjorde under tiden fram till EU-omröstningen, men även ni sväva-
de på målet. Ni talade litet om momssidan, men ni gav inga tydliga
besked, om kronor och ören eller miljarder. Det är siffror, och inte
principer, som behövs när man skall klara hem en budget.

Anf. 93 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Lars Bäckström förde inledningsvis en diskussion om
populism. Jag behöver nog hans hjälp för att reda ut detta. Jag undrar
vem som är mest populistisk. Är det den som är generös med offentliga
utgifter och förespråkar skattehöjningar eller den som är kärv i sin
attityd till offentliga utgifter och förespråkar skattesänkningar? Vi kan
kanske få en betraktelse kring det.

För det andra vill jag ta upp Lars Bäckströms insikt om betydelsen
av skatteförändringar för de enskilda företagen och de fasta spelregler-
na. Jag delar Bäckströms uppfattning i det avseendet. Jag ser fram emot
att vi under hösten tillsammans skall kunna medverka till lösningar som
ger långsiktigt fasta spelregler. Det tror jag är viktigt.

Lars Bäckström sade faktiskt att Centern, Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet i regeringsställning skall ta ställning till de nya mil-
jöskatterna. Jag vet inte om det var en felsägning. Vi får väl alla ta
ställning till dem, i regeringsställning eller inte.

Till sist vill jag ta upp reklamskatten. Riksskatteverket har uppfatt-
ningen att reklamskatten bör avskaffas, av skäl kända både för Bäck-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

103

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

104

ström och för mig. Hur värderar Bäckström Riksskatteverkets uppfatt-
ning i denna fråga?

Anf. 94 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Jag kan i alla fall svara på frågan vem som är minst po-
pulistisk. Det är den som ger det raka beskedet till Sverige att just nu
behövs både skattehöjningar och kraftfulla besparingar för att få ord-
ning på Sveriges ekonomi. Det är den som är minst populistisk. Sedan
får andra recensera resten.

Vad gäller det som sades om regeringsställning vill jag säga följan-
de: Centern är i opposition. Vänsterpartiet är i opposition. Socialdemo-
kraterna är i regeringsställning. Med det menar jag att det i denna fråga,
dvs. koldioxidskatten, inte räcker att bara diskutera med socialdemo-
kraterna här i kammaren. De kan nog ibland vara mer förståndiga än
socialdemokraterna i regeringskansliet. Jag vågar mig på den utsagan,
efter att ha varit i skatteutskottet.

Carl Fredrik Graf tog också upp reklamskatten. Det finns stora tek-
niska problem med den nuvarande reklamskatten. Min stora poäng är
att reklamskatten skall breddas till att omfatta nya etermedier. Det är
väldigt vanligt i våra grannländer på kontinenten att man har reklam-
skatt på etermedier.

Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Jag tror att Bäckström väljer en felaktig väg när det
gäller att bredda reklamskatten. Den är tekniskt svår att hantera. En
breddning tror jag gör den ännu mer komplicerad. Det raka beskedet i
det avseendet är att reklamskatten bör avskaffas. De intäkter som den
genererar i dag kan man få in på andra sätt. Det är jag övertygad om.
Alternativt får man ägna sig åt ytterligare besparingar. Som Bäckström
vet kostar denna skatt mycket att administrera. Sådana skatter är inte
bra.

Anf. 96 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Skatter som är svåra att administrera är inte bra. Det
har Carl Fredrik Graf rätt i. Därför bör man se över den. Därför har vi
haft en reklamskatteutredning. Jag är helt med på noterna att vi kan
göra om skatten, för mediesituationen förändras hela tiden. Det behövs
nytt utredningsarbete. Men min stora poäng är att om vi skall ha kvar
Svenska Dagbladet som en levande storstadstidning behöver vi ett
finansiellt utrymme för att klara presstödet.

Jag vill ha kvar en fri moderat storstadstidning i Stockholm. Då be-
höver vi resurser för att finansiera den, för marknaden klarar inte att
bära den tidningen. Jag vill ha kvar den, och då behöver vi en reklam-
skatt för att finansiera det.

Anf. 97 RONNY KORSBERG (mp)

Fru talman! Detta betänkande syftar, som framgått, till att tala om
hur vi skall finansiera medlemskapet i den europeiska unionen. Vi hade
naturligtvis helst sett att vi slapp delta i finansieringen. Men nu är si-

tuationen som den är. Jag delar Lars Bäckströms uppfattning att man
får vara med och ta ansvar och göra det bästa som är möjligt av situa-
tionen.

Det finns en lång rad olika förslag i betänkandet. Där tas också upp
många motioner från den allmänna motionstiden. Framför allt finns en
hel del reservationer från Miljöpartiet. Jag tänkte försöka uppehålla
mig kort vid varför det ser ut som det gör och varför våra förslag på en
del punkter ganska drastiskt skiljer sig från dem som läggs fram i be-
tänkandet.

Först och främst kan man konstatera att vi kan ställa oss bakom de
flesta av förslagen till hur man skall finansiera medlemskapet, en kost-
nad på 20 miljarder. En del tycker vi är sämre. En del kan vara okej
som de är.

Egentligen kan man tänka sig att dessa pengar kunde ha tagits in i
alla fall, för att finansiera annat. Vi har länge drivit tanken att man
skulle förändra skattesystemet på ett ganska genomgripande sätt, ge-
nom att minska skatten på arbete och höja skatten på miljöstörande
verksamheter, energi och råvaruuttag. Fler och fler partier kämpar hårt
för den tanken. Det blir en allt bredare uppslutning kring grundtanken.
Det manifesterades senast vid gårdagens tillkännagivande av konver-
gensprogrammet, som ett antal partier står bakom. Under avsnittet
Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken kan man läsa följande:
”Sverige eftersträvar att bland annat tillgodose miljöhänsynen genom
en ändring av skattestrukturen, så att skattebelastningen på arbetskraf-
ten lättas och beskattningen på miljöstörande utsläpp ökas - så kallad
skatteväxling.” Som exempel nämns att man skall försöka harmonisera
koldioxidskatten, för att minska problemen med klimatförändringar.

Man hänvisar också till den skatteväxlingsutredning som arbetar.
Det är många som hänvisar till den och säger att vi måste vänta på
utredningen och se vad den kommer fram till. Men i konvergenspro-
grammet står också att man för närvarande prövar frågan om hur en
växling skall gå till och inte om en växling skall komma till stånd. Vi
tycker naturligtvis att det är oerhört positivt att man har kommit så
långt att man i ett dokument från regeringen av detta slag markerar det
på ett så kraftigt sätt.

Jag skall uppehålla mig vid några av de förslag som läggs fram. Det
gäller t.ex. koldioxidskatten. Vi för fram förslag som innebär mycket
kraftigare höjningar av koldioxidskatten än de förslag som framförs i
betänkandet. Varför gör vi det? Jo, det beror på att våra ambitioner när
det gäller skatteväxling går betydligt längre än andras. Vi vill gå litet
raskare fram. Då blir alla våra förslag som gäller höjning av energiskat-
ter mer drastiska. Det skall ses i perspektivet av en växling mot lägre
skatt på arbete. Det är en förklaring till skillnaden. Principen står vi
naturligtvis bakom.

Jag vill nämna en annan fråga. Det är industrins energianvändning
och skatten på den. Några bekymrar sig för att det kommer att slå un-
dan benen för en del av vår energiintensiva industri om man höjer den-
na skatt. Det är en oro som vi i och för sig kan dela. Vi har ett eget
förslag till hur man skall komma till rätta med detta problem.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

105

Prot. 1994/95:119 13 juni

Vi har i en motion föreslagit ett tak på energiskattehöjningen som innebär att man, om man får en total energikostnad som överstiger 2 %

av produktionskostnaden i företaget, inte skall behöva ge mer skatt än

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

så. Men - och det är ett viktigt men - det skall vara kopplat till att man visar att man har ambitionen att sänka sin energiförbrukning. De nuva- rande reglerna säger bara att man slipper betala skatten om energikost- naderna brakar i väg. Det ger inte de incitament som industrin behöver för att ta till sig ny teknik och sänka energiförbrukningen. Vi hade i och för sig gärna sett att ett sådant förslag hade antagits. Jag skall också kommentera ett avsnitt som handlar om ett förslag om att höja försäljningsskatten på fordon. Vi är egentligen inte riktigt säkra på att det är en bra lösning. Det kan finnas en risk för att viljan att byta ut gamla fordon minskar om man höjer försäljningsskatten på fordon. Därmed får man inte ut bättre bilar med renare återvinningsbara motorer. Vi hade hellre sett att man lade denna höjning på fordonsskatten, som gör att det totalt sett blir dyrare att äga en bil. Det är inte helt olo- giskt. Ju större andel som är fast kostnad och ju mindre andel som är rörlig kostnad, desto svårare blir det att motivera att man äger en bil. Det är alltså lättare att gå över till andra transportmedel. Det hade varit en fördel om man hade lagt beskattningen på det sättet. En tredje fråga som jag vill kommentera, som har rönt ett visst me- dialt intresse de senaste dagarna, är frågan om båtskatt. Vad som inte framgår av betänkandet är att vi även från Miljöpartiet har lagt fram ett förslag om att man borde införa en båtskatt. Att det inte har kommit med beror förmodligen på en definitionsfråga. Vi har föreslagit att avgiften skall relateras till ett register. Det är helt klart i motionen att det vi avser är att det båtregister som fanns skall återinföras. Man skall använda det som underlag för att beskatta även fritidsbåtar, kopplat till det förslag som fanns en gång i tiden. Vi tycker inte alls att det är en orimlighet eller att det skulle vara något slags avundsjukeskatt. Det är tvärtom snarare en rättviseskatt. Ingen kan i dag med gott samvete påstå att båtarna inte på något sätt ger upphov till störningar eller kostnader för övriga samhället. Det finns i stort sett inte någon verksamhet som är beskaffad på det sättet. Vi tycker att det är ganska rimligt att båtägarna är med och tar sitt ansvar och betalar för att vi skall kunna komma till rätta med de pro- blem som finns. Jag skall för tids vinnande inte yrka bifall till alla de reservationer vi har vad t.ex. gäller en hel rad punktskatter, utan nöja mig med att yrka bifall till våra reservationer nr 19 och nr 29. Vi står självfallet bakom alla de reservationer som finns, men vi inser också att det i nuläget, med tanke på inställningen till skatteväxling, är föga troligt att de skulle vinna bifall här i kammaren. Anf. 98 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) Fru talman! Riksdagen har i dag att behandla ytterligare en propo- sition om delfinansiering av medlemskapet i EU. Självfallet kan vi vara

106

överens om att avgiften skall finansieras fullt ut, liksom alla övriga

åtaganden som vi beslutar om i denna kammare. Men sättet att finansie-
ra medlemsavgiften ger närmast belackarna av fördelarna med ett EU-
medlemskap vatten på sin kvarn. EU-medlemskapet framställs som en
budgetbelastning.

Det är till att börja med viktigt att slå fast att denna avgift är väl an-
vända pengar för Sverige. Det är en investering som kommer att ge en
mycket bra utdelning för svenska folket. Det ger oss möjlighet att på-
verka i stora frågor som sträcker sig över nationsgränserna, inte minst
på miljöområdet och när det gäller relationerna mellan i- och u-
länderna. Dessutom bidrar vi genom vår medlemsavgift till att förbättra
villkoren för en positiv utveckling för folken i central- och östeurope-
iska länder som startat processen mot medlemskap i den allt större
europeiska unionen.

I proposition 1994/95:40 redovisar regeringen sin principiella in-
ställning att EU-medlemskapet borde finansieras genom en belastning
inom olika områden som gynnas av medlemskapet. Från principiella
utgångspunkter är detta ett felaktigt synsätt.

Kristdemokraternas hållning, som bygger på en principiell syn på
budgetens utformning, innebär att EU-avgiftens finansiering inte skall
öronmärkas genom specifika skattehöjningar eller besparingar. Den
skall i stället finansieras inom ramen för det ordinarie budgetarbetet.

Öronmärkningsprincipen är ett nytt och ovälkommet inslag i stats-
budgeten. Lika litet som exempelvis Sveriges andel av FN:s budget
fordrar specialdestinerade skatter fordrar EU-avgiften öronmärkt fi-
nansiering. Hur skulle det se ut om vi börjar med öronmärkning av
olika utgiftsposter - bostadsbidrag, Försvaret, Polisen osv.?

Vi anser emellertid att Sveriges finanser behöver förstärkas främst
genom besparingar men även genom inkomstförstärkningar och anser
av detta skäl att vissa av de skattehöjningar som föreslås bör accepte-
ras. Här avses förslaget om breddad fastighetsskatt, höjd koldioxid-
skatt, vissa ändringar i industrins energiskatter, höjningen av försälj-
ningsskatten på motorfordon och de ändrade reglerna för bränsle i
arbetsfordon. I dessa delar har vi därför inga yrkanden.

Fru talman! Kristdemokraterna avvisar förslaget om en halvering av
utrymmet för privata pensioner. Den ekonomiska krisen har gjort att
många människor är osäkra på om de offentliga pensionsåtagandena
verkligen kommer att hålla. Intresset för kompletterande privata pen-
sioner har därför ökat.

Vi anser att det är viktigt att man i denna situation har en positiv
syn på de privata pensionerna som ett alternativ och en komplettering
av den allmänna pensionen och tjänstepensionerna.

Flera debattörer efterfrågar i dag fasta spelregler. I dagens debatt
var det Lars Bäckström som stod för detta inlägg. Fasta spelregler är
synnerligen viktigt inom pensionsområdet.

Pensionsreformen innebär bl.a. att den s.k. livsinkomstprincipen in-
förs som den väsentligaste grunden för intjänande av pensionsrätt.
Givet att många människor önskar en pension i viss relation till lönen
åren närmast före pensioneringen kommer behovet av frivilligt pen-
sionssparande att öka. Detta var de fem partier som deltog i överens-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

107

Prot. 1994/95:119 13 juni

kommelsen medvetna om. Därför är det mycket märkligt att två av dessa partier nu står bakom ett förslag om en begränsning av utrymmet

för det frivilliga pensionssparandet.

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Från principiella utgångspunkter finns det inte några invändningar mot det privata pensionssparandet. Skattereglerna har alltid givit ett visst utrymme för att spara arbetsinkomster till pensioneringen. Detta uppnås genom att sparandet är avdragsgillt och den utfallna pensionen skattepliktig. Avdragsrätten utgör således inte någon skatteförmån, utan är endast en metod för att spara arbetsinkomster. Samma princip gäller för övrigt inom den allmänna pensioneringen. Regeringens negativa syn på privat pensionssparande och den hast med vilken förslaget genomförs påverkar även den som inte direkt berörs av förslaget. Man kan utgå ifrån att många inte bara överväger att minska sitt sparande i traditionella svenska former och övergå till annat svenskt sparande utan i stället väljer utländska försäkringar, främst kapitalförsäkringar. Regeringen menar att det är en fördel om förslaget leder till en minskning av det totala sparandet. Det är en felsyn. Ett stort sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Att angripa det höga sparandet är fel, även om den mycket kraftiga omsvängningen från extremt lågt sparande till ett sparande som i ett internationellt perspektiv inte är på en påfallande hög nivå bidrar till omställningsproblem. Dessa problem får dock inte tas som skäl för att försämra villkoren för sparande. Kristdemokraterna avstyrker rege- ringens förslag om begränsning av avdragsrätten för privata pensioner. Låt mig sedan gå över till frågan om de attraktiva områdena. I skärgården och andra områden som berörs av kraftiga höjningar av fastighetsvärdena utgör den höjda fastighetsskatt som följer av detta förhållande ett problem. Problemet har under senare år berörts inom ramen för olika utredningar, men någon lösning har inte presenterats. Regeringen bör nu prioritera arbetet med att finna en lösning på de problem som fastighetsskatten för med sig i vissa attraktiva lägen, vilket flera har instämt i här i dag. Kristdemokraterna föreslår att riks- dagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att göra en förut- sättningslös genomgång av fastighetsbeskattningens effekter på bl.a. skärgårdsbefolkningen och ange möjliga lösningar. Jag vill också ta upp frågan om fastighetsskatt på tomträtter. I dag har vi en orimlig ordning som innebär att en tomträttsinneha- vare skall betala fastighetsskatt för mark som han inte äger utan endast innehar med nyttjanderätt. Den grundläggande principen vad gäller fastighetsskatt är att skatten tas ut av ägaren. I enlighet med detta bör naturligtvis tomträttsinnehavaren betala skatt för den byggnad som han äger, men inte för marken. Regeringen bör lämna riksdagen förslag om de regelförändringar som behövs för att tomträttsinnehavaren inte skall behöva betala fastig- hetsskatt för tomträttsmarken.

108

Fru talman! Miljön förorenas utan att den som orsakar det får stå
för de verkliga kostnaderna. Miljöproblemen har alltmer övergått från
punktutsläpp till diffus miljöpåverkan förorsakad av konsumtions- och
livsmönster samt utsläpp till luft, mark och vatten genom ett stort antal
små källor. En förändring kan inte ske utan medverkan från många
enskilda människor. Det förutsätter att incitament skapas som påverkar
enskildas beteende.

Ekonomiska styrmedel är ett sådant verksamt medel. Även om
Sverige internationellt sett har en relativt sträng miljölagstiftning finns
det fortfarande mycket kvar att göra på miljöområdet. En effektiv mil-
jöpolitik kan förvisso innebära problem på kort sikt för vissa branscher,
men den kan samtidigt medföra att nya marknader öppnas och syssel-
sättning skapas inom andra branscher.

Beskattningen bör omfördelas inom ramen för nuvarande skatte-
tryck från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp, begränsade naturre-
surser och energi. Det är dags för en ny skattereform med en omfattan-
de skatteväxling med sänkta skatter på arbete, exempelvis arbetsgivar-
avgifter, och samtidigt höjda skatter på t.ex. koldioxid, kväveoxider,
svaveldioxid, avfall, m.m. Det skulle skapa motiv och incitament för en
miljövänligare produktion och konsumtion.

Utrymmet för en skatteväxling kan mot bakgrund av internationella
studier uppskattas till minst 20-30 miljarder kronor. Det motsvarar en
sänkning av arbetsgivaravgifterna med 4-5 procentenheter eller slo-
pande av tjänstemomsen. De nya jobben måste skapas i den privata
tjänstesektorn och i andra framtidssektorer. En sådan sektor är miljön.
Här finns möjligheter till en mångfald av olika arbeten. Arbetstillfällen
kopplade till kretsloppssamhället kan växa fram som t.ex. återvin-
ningsindustri och ny och småskalig energiteknik med inhemska och
förnybara energikällor. Den internationella marknaden för olika former
av miljöteknik växer också snabbt. En skatteväxling innebär dock att
näringslivet i stort miljöanpassas, och stora delar gynnas genom lägre
arbetsgivaravgifter.

Erfarenheter från så gott som samtliga övriga marknader visar att
det är mycket sällan företag blir framgångsrika internationellt med
produkter som inte först producerats för hemmamarknaden. En skatte-
växling, och i övrigt en effektiv miljöpolitik, skulle bidra till en ut-
veckling av miljö- och energiteknik i Sverige som skulle skapa förut-
sättningar för att svenska företag att nå internationella framgångar inom
miljöområdet och därmed skapa nya arbetstillfällen i Sverige.

En reform i denna storleksordning kräver en bred parlamentarisk
uppslutning. Det är nödvändigt för att skapa den långsiktighet och
förutsägbarhet som såväl företag som privatpersoner har rätt att kräva
för att få tid för anpassning. Särskilda regler och övergångsperioder
kan vara nödvändiga, bl.a. för svensk basindustri.

Under budgetåret 1995/96 inleds enligt kristdemokraternas förslag
en skatteväxling. Arbetsgivaravgifterna minskar med 1,5 % fr.o.m. den
1 januari 1996, och en nettodeponiskatt, avfallsskatt, införs fr.o.m. den
1 juli 1995 med den skattesats som Avfallsskatteutredningen föreslagit.
Sverige bör i olika internationella organ - EU, OECD, FN, etc. - verka

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

109

Prot. 1994/95:119 13 juni

för att skattesystemen får en miljöprofil genom exempelvis skatteväx- ling från arbete till miljöbelastning. Det är ytterst angeläget att rege-

ringen kraftfullt ämnar stödja arbetet inom EU-kommissionen för skat-

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

teväxling på EU-nivå. EU-länderna har också att brottas med hög ar- betslöshet samt miljöförstöring. I en i denna kammare nyligen ställd fråga av kristdemokraten Dan Ericsson svarade miljöminister Anna Lindh att regeringen intar en positiv hållning till skatteväxling. Det tycker jag är bra. Fru talman! Den parlamentariska utredning som har i uppgift att lämna förslag till hur en skatteväxling för miljön kan utformas bör få i uppgift att utreda skatteväxlingsmöjligheterna även på trafikens områ- de, exempelvis att momsen på kollektivtrafik sänks och på sikt avskaf- fas. Biobränslen bör skattebefrias även vid låginblandning. En skatte- växling på trafikens område bör vidare innebära en successiv höjning av koldioxidskatten på drivmedel. Totalt sett måste styrmedlen på trafikens område leda till kraftigt förbättrad bränsleeffektivitet i hela fordonsparken, att alternativa bränsleslag gynnas och kollektivtrafikens andelar av trafikarbetet ökar på bekostnad av privatbilism. Höjningarna av skatten på transporterna, främst bränslet, skall motsvaras av en sänkning av skatten på arbete. Tydliga mål bör fastställas för att utvecklingen skall drivas i rätt riktning och öka aktörernas möjlighet att arbeta med god framförhåll- ning. Ett tydligt mål bör vara att minst hälften av alla bilar år 2010 drivs med annat än fossila bränslen. En tydlig strategi för hur detta mål skall nås bör utarbetas. Jag har tidigare talat om avfallsskatten. Kristdemokraterna anser att en sådan avfallsskatt bör införas i enlighet med Avfallsskatteutredning- ens förslag. Den modell som bör väljas är en s.k. nettodeponiskatt. Den fungerar så att skatten baseras på de invägda avfallsmängder som vägs in för deponering eller förbränning under en viss period, reducerat med de mängder som vägts ut under samma tidsperiod, dvs. gått ut på en kretsloppsmarknad. På detta sätt beskattas endast deponins tillväxt. Skatten bör omfatta alla deponier med en tillåten mottagningsplikt överstigande 50 ton per år. För att inte detta skall leda till en överflytt- ning av avfall till mindre deponier bör ett fribelopp om 50 ton införas för samtliga skattskyldiga deponier. Skatten bör omfatta både s.k. kon- sumtionsavfall, vilket definieras som hushållsavfall, park- och träd- gårdsavfall, bygg- och rivningsavfall, icke branschspecifikt avfall och slam samt produktionsavfall. Produktionsavfall är sådant avfall som är knutet till produktionsprocessen, dvs. branschspecifikt avfall. Avfallsskatten är ett första steg i en kristdemokratisk skatteväxling där skatten oavkortat skall gå till miljöförbättrande åtgärder och till en sänkning av arbetsgivaravgiften. Om man sätter skattesatsen till 0,6 % av basbeloppet per ton avfall och skattesatsen för avfall som går till förbränning på 2,4 % av basbeloppet, inbringas ca 2 miljarder per år. Till slut vill jag säga några ord om båtskatten. Med anledning av att det finns fem olika motioner om en båtskatt har utskottet utan någon som helst motivering förordat att regeringen bör pröva frågan i sam- band med överväganden om ett fritidsbåtsregister. Enligt kristdemokra-

110

ternas mening saknas det skäl för att ta upp denna tanke till särskild
prövning. Fritidsaktiviteter av olika slag subventioneras i dag i stor
utsträckning av allmänna medel, men detta gäller inte i fråga om båt-
sporten. De avgifter som kan tas ut i form av hamnavgifter, priser på
sjökort m.m. torde mer än väl täcka kostnaderna för denna verksamhet.
Därtill kommer den skatt som båtägarna erlägger för drivmedel och
som blir mycket hög i förhållande till färdsträckan och till de jämförel-
sevis små samhällsinsatser som båtsporten drar med sig.

Jag står bakom samtliga reservationer som har kristdemokratisk
beteckning men yrkar endast bifall till reservationerna nr 1, 30 och 62.

Låt mig också säga några avslutande ord till Rolf Kenneryd, som
talade om att påverka i sak. Det är viktigt att påverka i sak, men det
finns olika sätt att göra det. Det finns saker som händer utanför detta
hus som inte handlar om regeringsförhandlingar, men där man ändå
driver opinion för vissa frågor. Där menar jag att fler partier har varit
verksamma att driva opinion mot förslaget om fastighetsskatt på jord-
och skogsbruk. Om Centern tror att endast det har påverkat fastighets-
skatten i Sverige får man väl tro det. Men jag tycker inte att det är
rimligt att framställa det på det sättet.

Anf. 99 RONNY KORSBERG (mp) replik

Fru talman! Jag kan inte avhålla mig från att ställa en fråga till Mi-
chael Stjernström som en i raden av talare som påpekar att finansie-
ringen av EU-medlemskapet strider mot svensk beskattningsprincip och
är ett ovälkommet sätt att behandla skatter på, dvs. att man öronmärker
pengarna på det här sättet.

Jag måste fråga Michael Stjernström: Är inte detta egentligen bara
en fråga om hur man väljer att definiera detta? Om man i ett visst stats-
finansiellt läge bestämmer sig för att ytterligare spä på kostnadssidan
med 20 miljarder, är det då inte rimligt att man också anger hur man
har tänkt sig att förstärka inkomstsidan? Det behöver inte nödvändigt-
vis tolkas som att pengarna är öronmärkta, utan man anger hur det skall
finansieras.

Sedan måste jag också fråga: Hörde jag rätt när Michael Stjem-
ström sade att avfallsskatten oavkortat skulle gå till miljöförbättrande
åtgärder? Är inte det i så fall att öronmärka skattemedel?

Anf. 100 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Jag vet inte hur noga Ronny Korsberg lyssnade på mitt
anförande. Om man har en öronmärkningsprincip lyfter man fram det
som en belastning på statsbudgeten. Detta är ett ovälkommet inslag.
Det är mycket mer rimligt att ta det i helheten över statsbudgeten.

Avfallsskatten ingår som en del i den skatteväxling som kristdemo-
kraterna föreslår. Där finns det många delkomponenter.

Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Jag sade att jag stödde den här propositionen. Då bör
man ju rimligtvis även stödja den i kammaren och stödja vännen Lis-
beth Staaf-Igelström med argument.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

111

Prot. 1994/95:119 13 juni

Jag börjar med pensionsavdragen. Michael Stjernström säger att detta inte är en skatteförmån. Om det inte är det, Michael Stjernström,

föreslår alltså ni kristdemokrater att man tar bort de nuvarande regler

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

som finns. Man skall få dra av hur mycket som helst. Nu är det ett basbelopp, och det är 10 % för inkomster mellan 10 och 20 basbelopp. Men om det inte är någon skatteförmån kan man ta bort alla dessa regler, eller hur? Det är bara kristdemokraterna som intar den här positionen. Alla andra partier har accepterat att vi skall ha vissa begränsningsregler. Men det kan ju inte ni göra, eftersom ni inte ser det som en förmån. Det är naturligtvis en förmån. Det är en skattekredit - självklart är det så. Det är bra om människor sparar till sin pension. Det är bra om människor investerar riskkapital. Det är bra om människor investerar och bygger hus som de kan bo i. Men jag tycker inte att vi politiker skall styra människors sparande. Michael Stjernström säger att det är bra med ett stort sparande. Det lärde jag mig när jag såg tidningen Spara och Slösa i skolan. Om man spar mycket får man pengar till investeringar. Men nu har vi en inter- nationell ekonomi. Vad Michael Stjernström egentligen menar är att det är bra med investeringar. Ett stort finansiellt sparande är inte alls detsamma som investeringar. Det kan t.o.m. hämma investeringarna, och det gör det just nu i Sverige. Jag tycker att det kan behövas en båtskatt för att vi skall få in peng- ar. Jag tycker att de pengarna bl.a. skall användas för sjösäkerhet, Mi- chael Stjernström. Hur mycket pengar har Kustbevakningen att röra sig med för sjösäkerheten? Skar inte regeringen ner här sist? Hur mycket pengar har Sjöfartsverket för sina satsningar för fritidsbåtsturismen? Hur mycket pengar har de att röra sig med? Hur mycket skar regering- en i de anslagen sist? Jag vet svaren på dessa frågor. Därför vet jag att det behövs pengar. Jag vet att en stor del av sjösäkerhetsarbetet får utföras av ideella or- ganisationer, som Svenska Livräddningssällskapet, på fritiden. De arbetar dag som natt och har oerhört dålig ersättning. Jag vet att det behövs mer pengar till sjösäkerheten. Därför tycker jag att det är rim- ligt med en båtskatt. Anf. 102 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik Fru talman! Det handlar alltså om en fördelning och att man väntar med att ta ut sina arbetsinkomster till senare i livet, Lars Bäckström. Man får ändå skatta för dem när de faller ut. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi i Sverige uppmuntrar till sparande och inte har den här ryckigheten i beskattningen som innebär att det kommer nya regler varje år. Det ökar osäkerheten och gör att människor håller ändå hårda- re i sina pengar. Jag är tveksam till om det här förslaget verkligen kommer att leda till en minskning av sparandet. Det finns så många andra osäkerhetsmoment. Jag tror faktiskt att man har fel även i detta. Jag är bekymrad över regeringens och stödtruppernas mycket nega- tiva syn på sparandet. I olika sammanhang för man även fram att spa-

112

rande i aktier skulle vara en passiv placeringsform. Jag tycker att detta

har inspirerats mycket av LO:s resonemang, där man talar om passivt
och aktivt sparande. Jag är bekymrad över den utvecklingen.

Anf. 103 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik

Fru talman! Nu är vi alltså överens om att detta är en förmån, Mi-
chael Stjernström. Vi har begränsat förmånens storlek. Att man har rätt
att göra avdrag är en förmån. Vi är överens om att det skall finnas ett
tak för hur stora avdrag man skall få göra. Då är vi överens om princi-
pen. Nu diskuterar vi nivån inom samma princip. Vi har tydligen sam-
ma principsyn. Vi diskuterar en rimlig nivå.

Då säger vi att det kan vara rimligt att sänka den här nivån något
just nu när Sverige har så oerhört dåligt med pengar att vi inte har råd
att hålla en anständig nivå på sjukvården. Det har kristdemokraterna
påtalat.

När vi inte har råd att hålla en anständig nivå för dagens pensionä-
rer och på äldreomsorgen kan det kanske vara rimligt att vi drar ner på
den här förmånen för morgondagens pensionärer. Det är detta vi säger.

Det är samma resonemang när det gäller båtskatten. Jag säger att
det behövs pengar till ökad sjösäkerhet och ökade insatser för strand-
städning längs kusterna. Det behövs pengar till dessa saker. Då sägs det
att det inte skall vara någon öronmärkning.

Ni kan avvisa alla inkomstförstärkningar med argumentet att det
inte skall vara någon öronmärkning, och ni använder det ständigt och
jämt. Ni tycker inte om att finansiera saker och ting. Det är bättre att
lova förbättringar - bättre service, skattesänkningar och förmåner för
den som skall investera i aktier och för den som skall pensionsspara.
Dessutom har vi ett litet skatteavdrag för den som tänker bygga hus.
Men det fungerar inte med den typen av önskningar.

Anf. 104 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! När det gäller den sista slängen om finansiering vill jag
säga att vi har finansierat de förslag som vi för fram i en total budget.
Den är starkare än regeringens förslag.

Om det finns något område i den proposition som vi nu diskuterar
som kräver långsiktighet är det faktiskt pensionsfrågorna. Det begrep
de partier som gjorde upp om detta i pensionsuppgörelsen. Det låter
litet märkligt att man talar om fasta spelregler när man inte är beredd
att göra detta på pensionsområdet.

Jag tror inte att förslaget om båtskatt kommer att ge speciellt
mycket pengar om det realiseras. Jag tror att det statsfinansiellt kom-
mer att vara ett mycket lågt belopp.

Anf. 105 ROLF KENNERYD (c) replik

Fru talman! Michael Stjernström berörde i likhet med Isa Halvars-
son och Lars Bäckström, och möjligen också Carl Fredrik Graf, de
problem som är förknippade med fastighetstaxeringen i attraktiva om-
råden, dvs. skärgårdsfastigheter och liknande. Han begär i en reserva-
tion en utredning med uppgift att göra en förutsättningslös genomgång

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

av fastighetsbeskattningens effekter på bl.a. skärgårdsbefolkningen och ange möjliga lösningar.

Det finns alltså inga egna förslag till lösningar. Till detta vill jag

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

gärna replikera att det finns angivet i betänkandet att den här fråge- ställningen, som i och för sig är mycket besvärlig, har berörts av Fas- ti ghetsskatteutredningen 1992. Den har berörts i betänkandet Princi- piella utgångspunkter för beskattning av fastigheter 1994 och i betän- kandet från Skärgårdsutredningen 1994. Den är också för närvarande föremål för beredning inom den bostadspolitiska utredningen. Jag anser att detta är en reservation som definitivt inte tillför något som helst sakligt mervärde. Den kan definitivt inte anses vara ägnad att påverka i sak. Den ger ingen som helst inriktning när det gäller möjlig- heterna att lösa de problem som i och för sig är stora och som jag per- sonligen betvivlar att man över huvud taget kan lösa inom fastighetsbe- skattningens ram. Anf. 106 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik Fru talman! Det finns många förslag på hur det här skulle kunna se ut. Men man har ännu inte hittat den rätta modellen. Jag tycker att det är beklämmande att det är flera partier här i riksdagen - kanske t.o.m. en majoritet av partierna - som egentligen tycker att detta är ett pro- blem, men man har ännu inte kommit till skott och hittat en lösning. Det hade varit en styrka om vi hade fått en majoritet för ett tillkännagi- vande från riksdagen till regeringen att verkligen ta itu med detta. Jag beklagar att det inte blev så. Anf. 107 ROLF KENNERYD (c) replik Fru talman! Michael Stjernström hade kunnat bidra med åtminstone embryot till ett förslag till lösning. Det hade jag betraktat som en vä- sentlig större styrka än den reservation som nu föreligger. Den är totalt uddlös. Anf. 108 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till skatteutskottets hemställan i betänkande 28 och avslag på de 73 reservationer som fogats till betänkandet. Samtidigt vill jag rikta ett tack till vännen Lars Bäckström för hans stöd när det gäller pensionssparandet och båtskat- ten. Jag skulle inte ha kunnat uttrycka det bättre själv. Avgiften för Sveriges medlemskap i EU beräknas långsiktigt öka de offentliga utgifterna med 20 miljarder kronor. Riksdagen har under hösten 1994 fattat beslut som sammantaget år 1998 ger en inkomstför- stärkning för den offentliga sektorn på ca 7,5 miljarder kronor. I detta betänkande tillstyrker utskottet ytterligare förslag om finan- sieringen. De förslag som tillstyrks avser en begränsning av avdragsrät- ten för privata pensioner, en fastighetsskatt på lokaler och industrifas- tigheter och höjningar av koldioxidskatten, skatten på el, produktions- skatterna på vattenkraftverk och kärnkraftverk, bilaccisen och bräns- leskatten för arbetsfordon. En mindre avvikelse från regeringens för-

114

slag görs när det gäller vissa fordon inom gruvindustrin. De föreslagna
inkomstförstärkningarna uppgår till 6,5 miljarder kronor.

I betänkandet behandlas även ett antal motioner från den allmänna
motionstiden beträffande bostadsbeskattningen och de indirekta skat-
terna. Utskottet föreslår tillkännagivanden till regeringen i fråga om en
eventuell båtskatt och i fråga om en slopad hundskatt.

Fru talman! Vi socialdemokrater har varit mycket tydliga när det
gäller vilka principer som skall råda vid finansieringen av EU-avgiften.
Vi har även varit mycket tydliga och på ett tidigt stadium talat om hur
vi vill finansiera avgiften, och vi lägger nu fram förslag som uppfyller
kraven på den återstående finansieringen.

Ett förslag är att det allmänna avdragsutrymmet för privata
pensionsförsäkringspremier och insättningar på pensionssparkonton
begränsas. Från utskottsmajoritetens sida anser vi att det med hänsyn
till de numera väl utbyggda systemen för allmän pension och
tjänstepension är möjligt och rimligt att trappa ned avdragsutrymmet
till en mer avvägd nivå. Eftersom pensionssparandet ger höginkomst-
tagarna en större skattefördel än andra har nedtrappningen också
fördelningspolitiska fördelar. Och det är en viktig princip för oss
socialdemokrater att de som har mest får vara med och betala, även
medlemskapet i EU. Förslaget har granskats av Lagrådet som har ansett
att förfaringssättet, dvs. retroaktiviteten, kan godtas eftersom mycket
annars skulle tala för att ett annat förfarande skulle medföra omfattande
åtgärder som betingas av skatteskäl och som till stor del skulle
motverka syftet med lagändringen.

Ett annat förslag är att fastighetsskatten breddas till att omfatta
kommersiella lokaler och industrifastigheter. Det finns flera skäl som
talat för att välja ett ökat fastighetsskatteuttag framför andra skattehöj-
ningar. Basen för fastighetsskatten är orörlig och ger därför upphov till
begränsade ekonomiska snedvridningar. Den är enkel att administrera,
och utrymmet för skattefusk är mycket begränsat. Nackdelen är att
skattebelastningen är oberoende av den faktiska avkastningen. Detta
gör att nivån generellt bör vara låg. Det gäller särskilt fastigheter som
är utsatta för internationell konkurrens. En ytterligare synpunkt är att
fastighetsskatten innebär en något mindre belastning i näringsverksam-
het, eftersom kostnaden för skatten är avdragsgill. Regeringen har där-
för bedömt att en skälig nivå för fastighetsskatten är 0,5 % av taxe-
ringsvärdet för industrilokaler och 1 % av taxeringsvärdet för kom-
mersiella lokaler.

Utskottsmajoriteten instämmer i regeringens synpunkter på detta
område och anser att förslaget om en breddning av fastighetsskatten
uppfyller de krav som lagts fast när det gäller finansieringen av Sveri-
ges medlemskap i EU.

Under den allmänna motionstiden har väckts ett antal motioner på
fastighetsbeskattningsområdet. Jag skall kommentera några.

I motioner från moderaterna och kds yrkas att den beslutade höj-
ningen av fastighetsskatten skall återställas från 1,7 % till 1,5 %. Ut-
skottsmajoriteten anser att beslutet om höjd fastighetsskatt skall ligga
kvar. Vi anser bl.a. att det är oansvarigt att i det besvärliga ekonomiska

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

115

Prot. 1994/95:119 13 juni

läge som vårt land befinner sig i försvaga statsbudgeten med ca 2 mil- jarder kronor. Vidare har höjningen av fastighetsskatten också gjort det

möjligt att undvika den extra höjning av den garanterade räntan för

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

vissa bostäder som annars skulle ha skett. I ett flertal motioner begärs utredningar eller åtgärder som tar sikte på de problem som fastighetsskatten innebär för den bofasta befolk- ningen i skärgården och andra liknande områden. Bostadsutskottet har i sitt yttrande till skatteutskottet anfört att detta är en viktig fråga, inte minst i bostadspolitiskt perspektiv. Man anser vidare att innan någon ställning tas i frågan bör resultatet av den nyligen tillsatta bostadspoli- tiska utredningen avvaktas. Denna fråga har under senare år behandlats av flera utredningar, som konstaterat att möjligheterna att finna lös- ningar inom fastighetsbeskattningen är små. Utskottsmajoriteten anser att de effekter som uppkommer när fas- tighetspriserna inom vissa områden stiger, utan att detta beror på en ökad ekonomisk bärkraft hos ägarna, är ett allmänt problem som är svårt att lösa via skattereglerna. Vi är medvetna om att situationen för de fastboende i skärgården är bekymmersam, och vi förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen, då särskilt fastighetsbeskattning- ens effekter för de fastboende i dessa områden, samt vid behov vidtar åtgärder. Fru talman! En annan del av finansieringen av EU-avgiften är för- slaget om höjning av koldioxidskatten på bränsle och skatten på elkraft. Koldioxidskatten är en viktig del i miljöhänsynen inom skattesystemet, och en höjning av den allmänna nivån både ger ett ekonomiskt tillskott och bidrar till en skärpning av miljöprofilen. Energiskatten på elkraft höjs för att man skall kunna behålla balansen mellan kostnaderna för uppvärmning med el och olja. På detta förslag har dels yrkats avslag, dels har ytterligare höjningar av skatterna föreslagits. Energikommis- sionen, som har till uppdrag att bl.a. lägga fram förslag om program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet, arbetar för närvarande med de frågor som tas upp i motionerna. Kommissionen skall avlämna en rapport senast den 1 december i år. Från utskottsma- joritetens sida anser vi att det inte är påkallat att ta ställning till yrkan- den som är inriktade på en allmän omställning av energisystemet, utan i denna del bör Energikommissionens slutsatser avvaktas. Ett annat finansieringsförslag är att höja koldioxidskatten för in- dustrin från en fjärdedel till hälften av den allmänna nivån. En sådan höjning kräver dock ett samtidigt införande av utökade nedsättnings- möjligheter för energiintensiva företag, om inte motsvarande beskatt- ning införs samtidigt i våra konkurrentländer. Sådana regler kan emel- lertid komma i konflikt med gemenskapsreglerna och kräver därför djupare analyser. Dessa överväganden pågår nu inom regeringskansliet. Det är av största vikt att de överväganden som nu sker beträffande industrins skatteregler även omfattar växthusnäringen m.fl. branscher som befinner sig i ett utsatt läge. Det är viktigt att regeringen beaktar de problem som de konkurrensutsatta företagen har och utformar de kommande nedsättningsreglerna på ett sådant sätt att de svenska före-

116

tagen inte får svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.

I propositionen föreslås vidare att trafikbeskattningen av arbetsfor-
don även skall gälla för fordon som används i industriell tillverkning.
Här gör utskottsmajoriteten en mindre avvikelse från regeringens för-
slag, och det gäller de specialbyggda motorfordon som uppfordrar
malmen ur gruvorna. De skall även i fortsättningen omfattas av in-
dustrinedsättningen.

En höjning av produktionsskatterna för vattenkraftverk och kärn-
kraftverk ingår också i finansieringen. Det sägs vidare i propositionen
att det under beredning av detta förslag förts fram önskemål om att
vattenkraftsskatten i sin helhet skall ersättas med en fastighetsskatt.
Denna fråga prövas nu inom regeringskansliet. Utskottsmajoriteten
anser att även en höjning av skatten på äldre vattenkraft och på kärn-
kraftverk bör genomföras som ett led i budgetförstärkningen som en
följd av EU-medlemskapet. När det gäller andra motionsyrkanden på
detta område vill jag hänvisa till de överväganden som sker inom rege-
ringskansliet.

I ett flertal motioner tas upp frågan om skatterna och miljön. Rege-
ringen har i en skrivelse ”Miljön - vårt gemensamma ansvar” presente-
rat inriktningen av det miljöpolitiska arbetet. Det är angeläget att öka
användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken för att bl.a.
skapa en riktig prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av na-
turresurser. En ökad användning av miljöskatter och avgifter kan öka
lönsamheten för investeringar i miljöskyddande och resursbesparande
teknik, vilket ofta i sin tur leder till teknisk utveckling.

Miljöanpassningen av det svenska energisystemet fortsätter, bl.a.
för att minska riskerna för globala klimatförändringar. Beskattningar
inom energisektorn är ett viktigt instrument i miljöpolitiken som bör
utvecklas ytterligare. Dessa frågor kommer att bli föremål för en
mycket ingående behandling i Skatteväxlingskommittén som nyligen
påbörjat sitt arbete. Kommittén har en parlamentarisk sammansättning,
och den har en stor frihet när det gäller inriktningen av dess viktiga
arbete.

På trafikområdet föreslås att försäljningsskatten höjs på personbilar
samt lätta bussar och lastbilar. Skatteuttaget för lätta fordon och motor-
cyklar har i princip varit oförändrat sedan 1987. Vidare föreslås att
försäljningsskatten indexeras.

Ett annat förslag är att skyldigheten att använda högbeskattad, mil-
jöklassad dieselolja utvidgas till jordbrukstraktorer, terminaltraktorer,
motorredskap och terrängfordon. När det gäller det sistnämnda försla-
get uppfylls med detta den av riksdagen beslutade målsättningen om en
miljöstyrning också beträffande arbetsfordonen.

Det har väckts ett antal motioner om olika former av miljöstyrning
inom trafiksektorn som avstyrks med hänvisning till det utredningsarbe-
te som pågår inom området.

I ett flertal motioner tas upp frågan om de mindre fiskefartygens
skattebefrielse. Fartyg som används yrkesmässigt är befriade från
energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt. När drivmedelsbeskattning-
en den 1 januari i år utvidgades till att omfatta fritidsbåtar bedömdes
det som nödvändigt att låta de mindre yrkesfartygen övergå till ett

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

117

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119 13 juni

restitutionsförfarande. I flera motioner framförs att restitutionsförfaran- det innebär en belastning för de mindre yrkesfartygen.

Utskottsmajoriteten har förståelse för den kritik som riktas mot re-

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

stitutionssystemet men vill understryka att den ökade skillnaden i skat- tenivå för dessa bränslen medför ett ökat kontrollbehov. Vi utgår dock ifrån att regeringen noga följer utvecklingen på området och prövar möjligheterna till alternativa lösningar, som minskar olägenheterna med nuvarande bestämmelser. Fru talman! På två områden föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. Det ena är frågan om slopad hundskatt, och det andra är frågan om eventuell båtskatt. När det gäller hundskatten anser utskottet att tiden nu är mogen att överväga att avskaffa hundskattelagen och registreringsskyldigheten från 1923. Skatten har en begränsad finansiell betydelse, och det kontrollbehov som motiverade att lagen infördes föreligger inte längre. Det har framställts ett flertal motionsyrkanden om båtskatt. Ut- skottsmajoriteten anser att det är lämpligt att i samband med de över- väganden som skall göras beträffande ett fritidsbåtsregister även pröva frågan om en båtskatt. Fru talman! Moderaterna har yrkat avslag på samtliga förslag till skattehöjningar som behandlas i detta betänkande. De hänvisar till att de fullt ut har finansierat EU-medlemskapet och hänvisar till sin eko- nomiska partimotion från januari i år. Deras förslag innebär att skatter- na sänks med 46 miljarder kronor fram till 1998. De besparingar som föreslås är liksom tidigare riktade mot de sva- gare i samhället, medan skattesänkningarna gynnar höginkomsttagarna. Skall man göra uppoffringar, besparingar eller finansiera något, såsom t.ex. EU-medlemsavgiften, så måste dessa förslag på ett eller annat sätt kunna upplevas som någorlunda rättvisa av medborgarna i vårt land. Det är här skattepolitiken kommer in i bilden. Skattepolitiken är förmodligen det bästa fördelningspolitiska instrument vi har att tillgå. Det är troligtvis därför som Carl Fredrik Graf och moderaterna är så negativa till skattehöjningarna. Spåren av era skattesänkningar, som genomfördes under de borger- liga regeringsåren, förskräcker. Dessa skattesänkningar innebar att vi nu har en mycket stor och tung ryggsäck att bära på, och denna rygg- säck innehåller en mycket stor statsskuld, ett budgetunderskott och en mycket hög arbetslöshet. Anf. 109 CARL FREDRIK GRAF (m) replik Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström har på ett utifrån hennes ut- gångspunkter förtjänstfullt sätt redogjort för vad som står i denna handbok för skattehöjare, vilket man skulle kunna beteckna det här betänkandet som. Jag har en ganska kort repliktid, och det är därför svårt att kommen- tera samtliga punkter. Jag vill emellertid upprepa några av de frågor som jag ställde i mitt huvudanförande och som utskottets representant här inte med ett ord antydde något svar på.

118

Den första principiellt viktiga frågan är naturligtvis det skattetryck
som kommer att gälla i det här landet efter det att riksmötet avslutas på
torsdag. Är det för lågt, är det lagom, eller är det för högt? Det är en
fråga som jag vill ha svar på.

En andra fråga som jag ställde var huruvida Lisbeth Staaf-Igelström
ansåg att pensionssparandet är ett uttryck för skatteundandragande eller
ett sätt för enskilda människor att trygga sin pensionering.

Den tredje frågan gäller huruvida Lisbeth Staaf-Igelström instäm-
mer i det som jag citerade ur finansplanen från i januari. Där ansåg man
ju att skattetrycket nu började nå gränsen.

Den fjärde frågan är en fråga som jag vet är en av Lisbeth Staaf-
Igelströms hjärtefrågor, nämligen båtskatten. Hon har funderat över
den under många år och har förmodligen därför en uppfattning om
vilket nettotillskott den kan ge till statsverket. Om detta skulle jag vilja
ha, om inte en exakt beräkning, så åtminstone en idé.

Slutligen konstaterar jag att man saknar en känsla för hur dessa för-
slag berör enskilda människor, företag och näringsidkare ute i landet. I
stället resonerar utskottsmajoritetens representant med utgångspunkt
från det rent fiskala behovet och ser inte de långsiktiga konsekvenserna
av det som nu kommer att hända. Detta tycker jag att det finns anled-
ning för Lisbeth Staaf-Igelström att fundera och reflektera litet grand
över. Jag gjorde ett försök i mitt anförande att just koppla förslaget till
enskilda människors situation.

Anf. 110 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik

Fru talman! Jag börjar med frågan om båtskatten och hur mycket
den kommer att ge i nettotillskott. Vi kan tyvärr inte svara på den frå-
gan ännu. Det är därför vi uppdrar till regeringen att utreda och pröva
frågan för att sedan återkomma till riksdagen med ett förslag. Utifrån
det får vi sedan se vad som gäller.

När det gäller skattetrycket tror jag att det är ungefär lagom högt för
att klara det budgetunderskott och den tunga ryggsäck som ni drog på
oss under era borgerliga år.

När det gäller pensionssparandet måste vi väl vara överens om att
detta faktiskt är en skatteförmån och att det främst är höginkomsttagar-
na som tjänar på denna skatteförmån. Sedan kan man diskutera hur stor
skatteförmånen skall vara.

Anf. 111 CARL FREDRIK GRAF (m) replik

Fru talman! Båtskatten håller på att bli något av ett huvudnummer i
detta betänkande, som omfattar finansieringen av EU-medlemskapet.
Men jag tolkar ändå Lisbeth Staaf-Igelströms replik så, att om ett infö-
rande av båtskatt inte ger så särskilt mycket så kan hon tänka sig att
man skall avstå från att införa den. Då kan hon ju utan att ha sett någon
beräkning tala om för mig var gränsen går någonstans. En sådan öpp-
ning kan ju göras redan i dagsläget utan någon beräkning, så att vi har
någonting att gå efter i framtiden.

Jag har inte fått svar på frågan om huruvida Lisbeth Staaf-Igelström
och socialdemokraterna instämmer i dag med vad som stod i finanspla-

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

119

Prot. 1994/95:119 13 juni

nen i januari om att skattetrycket håller på att gå igenom taket. Jag tycker faktiskt att frågan vore värd en kommentar från utskottsmajorite-

tens representant.

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Däremot fick jag ett svar: Nu är skattetrycket rätt. Det var väl det som Lisbeth Staaf-Igelström sade? Vi skall alltså i Sverige leva med ett skattetryck på mellan 55 % och 60 %, vilket är väsentligt högre än i de flesta andra europeiska länder. Det är det besked som socialdemokra- ternas representant ger till kammarens ledamöter i dag. Av den orsaken har jag anledning att vara litet orolig för utvecklingen i den svenska ekonomin i framtiden. Anf. 112 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik Fru talman! Detta med att göra båtskatten till ett huvudnummer i dagens debatt har inte jag bidragit till. Jag tror att jag ägnade ungefär fem rader i mitt anförande åt frågan om båtskatten. Det är Carl Fredrik Graf och andra här som har bidragit till att det har blivit ett huvud- nummmer. Som jag sade skall man pröva och utreda frågan. Sedan skall man återkomma till riksdagen med ett eventuellt förslag när det gäller båtskatten. När det gäller det här med skattetrycket, att vi hade nått taket osv. höjde ni under de borgerliga regeringsåren utgifterna och sänkte in- komsterna. Det är den ryggsäcken som vi fortfarande har att jobba med. Anf. 113 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström sade i sitt anförande att krist- demokraternas förslag om att återställa fastighetsskatten till 1,5 % skulle vara ofinansierat. Men så är det inte. Kristdemokraterna står däremot fast vid den överenskommelse som träffades 1992 om en ned- trappning av bostadssubventionerna med 3 miljarder. Fördelningen gjordes på ett sådant sätt att höga kapitalkostnader fick en lägre ned- trappning eller befriades helt. Det är vår mening att fastighetsskatten bör återställas till 1,5 % och att besparingen i räntebidragen genomförs som vi kom överens om. Jag vill rikta en annan fråga till Lisbeth Staaf-Igelström. Tror soci- aldemokraterna här i riksdagen verkligen att en minskning av pen- sionsavdraget minskar sparandet? Är det inte så, att förslaget i stället ökar osäkerheten och att behovet av att spara kvarstår? Anf. 114 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik Fru talman! Ni vill sänka fastighetsskatten från 1,7 % till 1,5 %. Det tycker vi är oansvarigt i dagens läge när vi har den ekonomiska situa- tion i vårt land som vi har. Dessa pengar behövs. De har också använts för att hålla nere hyran för människor som bor i vissa bostäder. Den neddragning av pensionsavdraget som vi föreslår berör 10 % av dem som sparar i pensionssparande. 90 % berörs inte över huvud taget.

120

Anf. 115 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Om det vore så enkelt som att det bara berör 10 % vore
jag glad. Men det sänder en psykologisk signal till människor som
sparar i pensionssparande. De undrar om detta ytterligare kommer att
förändras i framtiden. Blir det ytterligare neddragningar nästa år? Kan
man lita på att politikerna ser till att det finns stabilitet i de olika eko-
nomiska systemen? Jag är rädd för att detta ökar osäkerheten ytterligare
samtidigt som det kanske blir helt kontraproduktivt. Det gör människor
så osäkra att de sparar ännu mera.

Anf. 116 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik

Fru talman! Vi skall också komma ihåg att pensionssparandet fort-
farande är ett gynnat sparande. Jag tror att de flesta kommer att fortsät-
ta att spara i pensionssparande.

Anf. 117 ISA HALVARSSON (fp) replik

Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström sade att hon hade förståelse för
problemet med de små fiskebåtarna. Varför då inte hjälpa dessa fiska-
re? Fiskare som jag har talat med är bestörta över det som de upplever
som en ren trångsynthet. Kontrollskälen är ju inte längre aktuella. Det
krävs ett speciellt fartygstillstånd för att man skall få bedriva yrkes-
mässigt fiske. Då behöver man inte befara att fritidsbåtar tankar på
felaktiga grunder. Fiskarna säger också att de inte blir räddade av nå-
gon allmän välvilja.

Jag vill också ta upp detta med pensionssparande, som är speciellt
viktigt för kvinnor som har en ojämn arbetsinkomst - livsinkomsten
skall ju vara det avgörande. Jag har mött kvinnor som har blivit väldigt
oroade just över de signaler som har sänts ut.

Sedan lever vi i en internationell ekonomisk miljö. Alternativet till
pensionssparande i svenska institut är ju att man sparar utomlands.
Förra året placerades 10 miljarder kronor utomlands, men det gjordes
säkert inte av dessa kvinnor, och bara 6 miljarder inom landet. Oroar
inte detta Lisbeth Staaf-Igelström? Är inte ni socialdemokrater medvet-
na om behovet av fasta spelregler för sparande, speciellt när det gäller
pensionssparande?

Anf. 118 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik

Fru talman! När det gäller de mindre fiskefartygens skattebefrielse
sade jag i mitt inledningsanförande att vi är medvetna om att det finns
problem. Vi utgår också ifrån att regeringen noga följer frågan och om
det behövs prövar möjligheterna till alternativa lösningar som minskar
olägenheterna med nuvarande bestämmelser. Vi har alltså uppmärk-
sammat frågan.

När det sedan gäller pensionssparandet för kvinnorna vill jag åter-
igen upprepa att det är 10 % av pensionsspararna som berörs av detta.
90 % berörs inte. Jag är helt övertygad om att det är ett ytterst fåtal
kvinnor som befinner sig bland dessa 10 %, tyvärr måste jag säga.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

121

Prot. 1994/95:119 13 juni

Det investerades 10 miljarder utomlands i olika försäkringar och 6 miljarder inom landet. Hur kan det komma sig att detta hände under

1994? Vi hade ju en borgerlig regering ända fram till oktober månad.

Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m.

Anf. 119 ISA HALVARSSON (fp) replik Fru talman! Jag är oroad över att man på det viset får ett ökat ut- ländskt sparande, men det tycks inte Lisbeth Staaf-Igelström vara. Jag vill ta upp det här med båtskatten, som har varit en stor fråga. I morse framställdes det som att detta med båtarna är en nagel i ögat på socialdemokraterna. Det var därför som jag talade om avundsjuka och undrade hur mycket den var värd. Alldeles nyss fick vi veta att det skulle kosta att meta. Nu skall det kosta att ha båt. Vad är det nästa som man får betala för? Skall det kosta att ha cykel? Båtägarna betalar ju ändå ganska mycket i och med drivmedelsskat- ten. Båtklubbarna bedriver en ideell verksamhet, och det ser jag som någonting positivt i motsats till vad som har sagts här förut. På Båt- klubben hemma i Kristinehamn jobbar man med strandstädning och engagerar sig för sjöräddning. Det är ideella verksamheter. Man tar ansvar för bryggor och båtuppställning, och man arbetar verkligen med sin fritidssysselsättning. Man tycker inte att det behövs något statligt båtregister, eftersom det frivilliga fungerar väldigt väl. Staten behöver inte lägga sig i så mycket. Anf. 120 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik Fru talman! Först och främst, Isa Halvarsson, fick jag inte något svar på min fråga vad det berodde på att 10 miljarder kronor gick till olika försäkringar i utlandet förra året då det var en borgerlig regering fram till oktober månad. Den frågan fick jag inte något svar på. När det gäller vårt pensionsförslag leder inte detta till att pensions- sparandet i utlandet ökar. Det gäller då avdragsmöjligheten. Beträffande båtskatten vill jag hänvisa till min vän Lars Bäckström. Han har tyvärr lämnat kammaren nu, men han talade så vällovligt om båtskatt tidigare att jag kan instämma i det. Fru talman! När det sedan gäller skatt på cykel är jag en mycket stor cykelentusiast. Det tror jag inte att jag kommer att medverka till. Anf. 121 LENNART FREMLING (fp) Fru talman! Vi behandlar nu ett ärende som kallas Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m. Jag skall tala om ”m.m.”, dvs. min motion om hundskatten. Det är en motion som jag har uppre- pat ett par gånger. Den gäller att man skall avskaffa både hundskatten och kommunernas skyldighet att hålla ett hundregister. En del frågar mig hur många hundar jag har - de tror alltså att jag agerar i egen sak. Då måste jag göra dem besvikna. Jag har ingen hund. Jag är envis med mitt motionerande därför att jag är liberal och vill avskaffa förlegade regler av olika slag. Från många års yrkesverksamhet med tekniska fordonsbestämmel- ser vet jag att det är lätt att införa nya regler, men det är ofta mindre

122

uppskattat att arbeta för att förenkla regelsystem, som man ibland t.o.m.

struntar i för att de inte längre är så angelägna. Vi liberaler anser också
att det är viktigt att det inte införs krångliga nya skatter, t.ex. på fritids-
båtar, eller en ny fiskevårdsavgift.

Hundskatten har redan funnits alltför länge och bör nu avskaffas.
Det ursprungliga syftet att hålla reda på hundägandet och att kunna ta
hand om herrelösa hundar kräver inte nu längre ett system med hund-
register och hundskatt.

Med stor glädje har jag noterat att ett enigt utskott föreslår bifall till
min och övriga motioner där man yrkar på ett borttagande av hundskat-
ten.

Detta är ett litet steg mot ett bättre samhälle. I det stora perspektivet
är det en liten fråga, men det är viktigt att vi ger signaler om att ta bort
krångelregler.

Fru talman! Människans bästa vän är ju hunden. Hundens bästa vän
kanske är riksdagen, som nu gör ett tydligt tillkännagivande till rege-
ringen.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan på denna punkt.

Anf. 122 SIGRID BOLKÉUS (s)

Fru talman! I detta betänkande tillstyrks min motion angående
hundskatten, och jag vill tacka för det. Patrik Norinder från Moderater-
na, Anders Svärd från Centern och Lennart Fremling från Folkpartiet
har också motionerat i frågan.

Utskottet säger till vår glädje att tiden nu är mogen att överväga ett
avskaffande av hundskatten och registerskyldigheten. Regeringens
överväganden bör enligt skatteutskottet inriktas på att lagen om hund-
skatt upphävs, och detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Tiden är verkligen mogen, och hundskatten håller på att tas bort ute
i kommunerna. Detta har nu stöd i domstolsbeslut.

Flera utredningar har behandlat hundskatten, senast Åklagarutred-
ningen, som föreslog att skyldigheten att betala hundskatt skulle av-
kriminaliseras och att lagen om hundskatt upphävs.

Jag var med i utredningen, och i de enkäter vi skickade ut till t.ex.
polis och åklagare om förslag på brott som kan avkriminaliseras åter-
kom hundskatten i många svar. Vi samlade också in synpunkter från de
kommuner som redan avskaffat hundskatten och från dem som hade
den kvar.

I betänkandet SOU 1992:61, Ett reformerat åklagarväsende, skrev
vi:

”Hundskatten uppgår i regel till endast ett par hundra kronor per år.
Det är tveksamt om skatten ens räcker till att täcka de kostnader i form
av registrering och uppbörd och liknande som är förbundna med hund-
skattesystemet.”

I regeringens proposition 1994/95:23 Ett effektivare brottsmålsför-
farande fanns inte förslag om avkriminalisering av skyldigheten att
betala hundskatt med. Justitieutskottet ansåg dock enhälligt att rättsvä-
sendet inte skall belastas med mål om brott mot hundskattelagen och
tillstyrkte motionerna.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

123

Prot. 1994/95:119

13 juni

Finansiering av
medlemskapet i
Europeiska unionen,
m.m.

Undantag från
förmånsbeskattning
beträffande statsminis-
terns tjänstebostad

124

Flera kommuner har behållit hundskatten just för att inte bryta mot
gällande lag. Efter att regeringsrätten i en dom den 13 januari 1994 gett
Örkelljunga, och därmed alla kommuner, rätt att avskaffa hundskatten
har ännu flera gjort det, bl.a. min hemkommun Bollnäs.

Fru talman! I detta betänkande har skatteutskottet tagit klar ställ-
ning, och nu återstår bara regeringens överväganden. Även om hund-
skatten är en liten fråga har den debatterats livligt och länge i beslu-
tande församlingar. Talesättet ”mycket väsen och litet ull” passar bra
in på 72-åringen som nu föreslås bli historia.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

8 § Vissa inkomstskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU31
Vissa inkomstskattefrågor (prop. 1994/95:187)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 12 §.)

9 § Undantag från förmånsbeskattning beträffande statsminis-
terns tjänstebostad

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkU43

Undantag från förmånsbeskattning beträffande statsministerns tjänste-
bostad

Anf. 123 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Fru talman! Ett enhälligt skatteutskott står bakom det här betänkan-
det och det utskottsinitiativ som är taget. Det är bra. Vi i Vänsterpartiet
tycker att det är ett bra beslut. Jag vill ändå kommentera det litet grand,
och därför har jag satt upp mig på talarlistan.

Den här frågan har väckt en oerhört stor debatt i framför allt medi-
erna. Det kommer fram människor till mig som vet att jag är skattepo-
litiker och säger: Där ser ni, politiker, vilka lagar ni har skapat! Inte ens
landets statsminister kan leva efter de regler ni har infört, utan ni måste
skapa undantagsbestämmelser.

Det här skapar en tveksamhet och utgör en möjlig grogrund för kri-
tik, som är obefogad.

Jag läste i en tidning att det skulle vara fråga om skatteeffekter på
40 000 kr, att landets statsminister inte ens skulle klara att betala hyran.
Det verkar ju konstigt. Om inte ens statsministern kan klara hyran, hur
skall då en vanlig skattskyldig klara att leva efter de regler som finns i
det svenska samhället?

Jag vill i samband med detta ärende säga - kanske inte så mycket
till kammarens ledamöter, som jag tror är hyfsat insatta i de här frågor-
na - att de medieuppgifter som har cirkulerat är inte korrekta. Det är
just uppgifter - det finns inga beslut i den här frågan. Det finns uppgif-
ter om ett förhandsbesked. Mig veterligen är ett förhandsbesked en
affär mellan den som har begärt beskedet och den som har lämnat det,
dvs. mellan den som skall ha beskedet och skattemyndigheten. Jag kan
inte gå in och titta i några handlingar och utläsa vilka kostnadseffekter-
na blir. Detta är bara rykten, antaganden och gissningar.

Då kan jag tillåta mig att anta, att om vi inte hade gjort den här
ändringen hade det blivit effekter, men inte alls i den omfattning som
har diskuterats. Det kanske kunde ha blivit fråga om ett förmånsvärde
på 10 000 kr-det är min gissning-som sedan kanske också borde
jämkas med tanke på de säkerhetsaspekter som finns.

Det är ju så, att vad gäller Sagerska palatset hade man gjort en
jämkning i förhållande till representationsuppdrag och i förhållande till
säkerhetsaspekten i fråga om personskyddet, och det hade sänkt för-
månsvärdet väsentligt.

Vi kan alla erinra oss debatten om Svanholm, chefen för ABB. Den
debatten gick i motsatt riktning. Då skrev en del medier att det var
uppseendeväckande låga förmånsvärden. Nu extrapolerar man det åt
det andra hållet.

Om jag då säger att man kanske inte hade behövt göra den här
lagändringen. Jo, jag tror att man behöver göra den i alla fall. Landets
statsminister är nämligen inte bara en person vilken som helst, utan det
är vår nations politiske representant. Här är det inte bara fråga om
personskydd i största allmänhet, utan här är det fråga om ett nationellt
skyddsintresse, som är oerhört viktigt att beakta. Då menar jag att det
är rimligt att man utformar en särregel med tanke på det nationella
skyddsintresset och det här uppdragets oerhört speciella och viktiga
karaktär för nationen.

Här har skatteutskottet kommit fram till en mycket bra teknisk lös-
ning, som tillgodoser alla krav som kan ställas. Det finns ett uttryck
från en gammal pjäs som jag en gång såg, och det är att ”Caesars hustru
får inte ens misstänkas”. Det är riktigt. Landets främste företrädare får
inte ens misstänkas för att få otillbörliga förmåner. Med den konstruk-
tiva anda som har rått i skatteutskottet har vi skapat en lagparagraf som
tillgodoser det kravet, dvs. att inte ens en misstanke faller om otillbör-
lig förmån.

Därmed vill jag också säga att detta inte på något sätt är en indika-
tion på att lagstiftningen i övrigt skulle vara grovt felaktig. Men visst
kan vi se över den, som utskottet har sagt. Jag vill dock med det här
säga att vi politiker får akta oss för att ta intryck av en uppskruvad
mediedebatt, som ibland kan förekomma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 12 §.)

Prot. 1994/95:119

13 juni

Undantag från
förmånsbeskattning
beträffande statsminis-
terns tjänstebostad

125

10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 119

Prot. 1994/95:119

13 juni

Kompletterings-
propositionen

10 § Ny pantbankslag

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU27
Ny pantbankslag (prop. 1994/95:178)

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut fattades efter 12 §.)

11 § Kompletteringspropositionen

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU28
Kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 delvis)

Anf. 124 OLA KARLSSON (m)

Fru talman! Vi har nu att hantera näringsutskottets delar av vårens
kompletteringsproposition. Vi kan med denna kompletteringsproposi-
tion konstatera den socialdemokratiska regeringens kortsiktighet på
näringspolitikens område. Det som var högsta visdom i januaribudge-
ten tvingas man nu revidera och justera.

Man justerar och går i riktning mot en del av de invändningar vi
moderater hade då.

I januari föreslog man utgiftsökningar på t.ex. anslag för främjande
av kvinnors företagande, tekniköverföring och investeringsfrämjande.
Nu ändrar man inriktning och föreslår indragningar.

Bristen på en klar strategi och inriktning av näringspolitiken är
skadlig. Tillsammans med de tidigare återställarna med återreglering av
arbetsmarknaden och de stora skattehöjningarna, har det bidragit till
försämringar av näringsklimatet i landet. Den optimism som fanns i
många företagarkretsar för ett år sedan har nu förbytts i misstro.

I dagens betänkande behandlas ökade anslag till Kommerskollegi-
um och till NUTEK. Vidare tillstyrks lagändringar vad gäller avveck-
lingsstyrelsens verksamhet samt kreditgarantier till flygmotorindustrin.
I dessa delar instämmer vi moderater i utskottsmajoritetens ståndpunkt,
varför jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dessa delar.

Vidare föreslås också att avkastningskraven vad gäller ALMI re-
spektive Industri- och nyföretagarfonden sänks. Vi anser att detta är fel.
Det innebär dels att kapitalet kommer att förbrukas, dels att vissa lån
blir ännu mer subventionerade än normala lån på marknaden. Vi bör ha
en fungerande riskkapitalmarknad där det med riskkapitalavdrag och
skattevillkor även i övrigt blir lättare att förmedla kapital. Med den här
föreslagna förändringen fördröjs den nödvändiga utvecklingen. Jag
yrkar därför bifall till den moderata reservationen, reservation nr 1.

Fru talman! Eftersom detta väl är näringsutskottets sista debatt för
riksdagsåret vill jag också passa på att till protokollet få framföra mitt
tack till Birgitta Johansson för trevligt genomförda sammanträden.

126

Anf. 125 BO BERNHARDSSON (s)

Fru talman! Näringsutskottet har, som framgår av betänkandet,
kunnat enas på de flesta punkter i NU28. Det gäller t.ex. anslaget till
Kommerskollegium, förvaltningen av det som återstår av löntagar-
fondsmedlen och kreditgarantier för civil flygmotorproduktion.

Däremot har vi inte lyckats bli eniga om att sänka avkastningskra-
ven för ALMI och för Industri- och nyföretagarfonden. Det är ett för-
slag som har till syfte att öka utlåningen till projekt som kan bidra till
ökad tillväxt, teknologisk förnyelse och nya jobb - inte minst i de
mindre och medelstora företagen.

I den reservation som moderaterna står bakom framförs i princip två
invändningar.

Med den första invändningen uttrycker man en oro för att ett sänkt
avkastningskrav skall leda till att kapitalet urholkas på sikt. Det är
förstås svårt att hävda motsatsen. Det sker med viss automatik om man
förändrar avkastningskravet till att kapitalet bara skall bevaras nomi-
nellt intakt.

Den andra invändningen handlar om att den här förändringen skulle
innebära en subventionering av den här typen av lån i förhållande till
de lån som marknaden erbjuder. Detta skulle i sin tur försvåra en över-
gång till en kommersiellt fungerande riskkapital- och kreditmarknad,
som man uttrycker det i reservationen.

Det går som sagt inte att invända mot att ett sänkt avkastningskrav
innebär att kapitalet mer eller mindre, beroende på inflationen, urhol-
kas. Det uppstår med andra ord förr eller senare en kostnad för staten.

Den här åtgärden måste dock, som vi ser det, ses mot bakgrund av
de svårigheter som mindre och medelstora företag sedan en tid och för
tillfället upplever när det gäller tillgången till riskvilliga krediter. Det är
svårigheter som i sin tur beror på problemen allmänt i ekonomin och på
krisen som banksektorn har genomlevt och delvis fortfarande genomle-
ver.

I det här läget menar vi att det krävs särskilda åtgärder bl.a. på det
här området för att underlätta kreditförsörjningen och för att främja nya
företag som kan bidra till att öka tillväxten och skapa nya jobb.

Vi måste därmed ta i beaktande att när förutsättningarna förändras,
t.ex. så att den kommersiella kreditgivningen fungerar bättre än i dag
på de här områdena, kommer regering och riksdag att vidta åtgärder
som anpassar avkastningskraven till de ändrade förutsättningarna. Det
är förstås fullt tänkbart i ett bättre statsfinansiellt läge att tillföra nytt
kapital.

Det viktiga i dagsläget, i det korta perspektivet, är att ge ALMI och
Industrifonden ett ökat handlingsutrymme i en situation där behovet av
insatser är stort.

Argumentet att ALMI:s och Industri- och nyföretagarfondens verk-
samhet skulle fördröja utvecklingen mot en normalt fungerande kom-
mersiell riskkapital- och kreditmarknad tycker jag är litet svårt att för-
stå. Det handlar ju om att skapa utrymme för ett något större risktagan-
de och att därmed också ge utrymme för nya projekt.

Prot. 1994/95:119

13 juni

Kompletterings-
propositionen

127

Prot. 1994/95:119 13 juni

ALMI:s och Industri- och nyföretagarfondens verksamhet har fram- för allt kommit till för att komplettera marknaden på avsnitt där den här

marknaden inte fungerar. Det finns bevisligen segment på riskkapital-

Kompletterings- propositionen

och kreditområdet där den kommersiella utlåningen inte fungerar till- fredsställande. Det är generellt sett där riskerna är något större, vid nya projekt och utvecklingsområden, vid nyetablering av företag osv. Ofta fungerar krediterna från ALMI som en nyckel som öppnar dör- ren också för mer kommersiella krediter. Industri- och nyföretagarfon- dens verksamhet är på motsvarande sätt ofta en förutsättning för att ett teknologiförnyelseprojekt skall komma till stånd över huvud taget. Vi menar att det är riktigare att se det så att de olika kreditformerna, samhällets insatser och de mer kommersiella insatserna kompletterar varandra snarare än att de konkurrerar med varandra. Fru talman! Jag låter mig nöja med detta. Ola Karlsson sade att det sker vissa justeringar av summorna bl.a. till kvinnligt företagande i kompletteringspropositionen. Jag vill bara konstatera att det sker förvisso en sådan justering av anslagssummorna, men det sker ingen förändring av den principiella inriktningen på det området och inte heller på andra områden. Det är fortfarande en priori- terad verksamhet, liksom teknologiförnyelse, teknikspridning och andra insatser som tidigare är aviserade. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 12 §.) 12 § Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om kredit- marknadsbolag Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU29 Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om kreditmarknadsbolag Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. Beslut SkU28 Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen, m.m. Mom. 1 (privat pensionssparande) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (m, fp, kds) Votering: 204 för utskottet 107 förres. 1 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan.

128

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 22 c, löv, 15 mp, 1 kds

För res. 1:        75 m, 23 fp, 9 kds

Frånvarande:     11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 3 mp, 5 kds

Ingrid Näslund (kds) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.

Mom. 7 (naturvårdsavgift)

1. utskottet

2. res. 5 (m, c)

Votering:

216 för utskottet

97 för res. 5

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 23 fp, löv, 16 mp, 11 kds

Förres. 5:       75 m, 22 c

Frånvarande:    11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 15 (attraktiva områden)

1. utskottet

2. res. 11 (m, fp, v, kds)

Votering:

184 för utskottet

126 för res. 11

1 avstod

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 19 c, 15 mp

Förres. 11:      75 m, 2 c, 22 fp, 16 v, 11 kds

Avstod:         1 mp

Frånvarande:    11 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 18 (industrins energiskatter)

1. utskottet

2. res. 19 (mp)

Votering:

212 för utskottet

17 för res. 19

85 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     150 s, 2 m, 23 c, 23 fp, 3 v, 11 kds

Förres. 19:      1 m, 16 mp

Avstod:        72 m, 13 v

Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:119

13 juni

129

Prot. 1994/95:119

13 juni

Mom. 25 (skatterna och miljön)

1. utskottet

2. res. 29 (mp)

3. res. 30 (kds)

Förberedande votering:

22 för res. 29

11 för res. 30

280 avstod

36 frånvarande

Kammaren biträdde res. 29.

Huvudvotering:

152 för utskottet

22 för res. 29

139 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     149 s, 1 c, 1 fp, 1 v

Förres. 29:     6 v, 16 mp

Avstod:         75 m, 22 c, 22 fp, 9 v, 11 kds

Frånvarande:    12 s, 5 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 42 (smörjoljor)

1. utskottet

2. res. 57 (v)

Votering:

280 för utskottet

31 för res. 57

1 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 75 m, 23 c, 23 fp, 11 kds

Förres. 57:     löv, 15 mp

Avstod:        1 mp

Frånvarande:    13 s, 5 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 46 (en avfallsskatt)

1. utskottet

2. res. 62 (kds)

Votering:

248 för utskottet

27 för res. 62

38 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

130

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 75 m, 22 c, 1 fp

För res. 62:      16 mp, 11 kds

Avstod:         22 fp, löv

Frånvarande:    11 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 49 (båtskatt)

1. utskottet

2. res. 64 (m, c, fp, kds)

Votering:

182 för utskottet

129 för res. 64

3 avstod

35 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    149 s, 2 c, löv, 15 mp

För res. 64:      75 m, 20 c, 23 fp, 1 mp, 10 kds

Avstod:          1 s, 1 c, 1 kds

Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds

Per Lager (mp) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.

Mom. 52 (reklamskatt)

1. utskottet

2. res. 68 (v)

Votering:

217 för utskottet

18 för res. 68

78 avstod

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    150 s, 1 m, 23 c, 23 fp, 10 mp, 10 kds

Förres. 68:     löv, 2 mp

Avstod:        74 m, 4 mp

Frånvarande:    11 s, 5 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 2 mp, 5 kds

Gudrun Lindvall (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU31 Vissa inkomstskattefrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU43 Undantag från förmånsbeskattning beträffande statsminis-
terns tjänstebostad

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:119

13 juni

131

Prot. 1994/95:119 13 juni

NU27 Ny pantbankslag Kammaren biföll utskottets hemställan. NU28 Kompletteringspropositionen Mom. 3 (avkastningen på vissa lånemedel, m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 237 för utskottet 75 för res. 1 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:    149 s, 23 c, 22 fp, löv, 16 mp, 11 kds Förres. 1:       75 m Frånvarande:    12 s, 5 m, 4 c, 4 fp, 6 v, 2 mp, 4 kds Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. NU29 Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om kredit- marknadsbolag Kammaren biföll utskottets hemställan. 13 § Kammaren åtskildes kl. 17.31. Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 36 (delvis), av tredje vice talmannen härefter t.o.m. 6 § anf. 60 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 70 (delvis), av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 101 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 108 (delvis) och av talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

132

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:119

13 juni

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2§ Förnyad bordläggning.................................................................1

Meddelande om samlad votering.......................................................1

3§ Den kommunala ekonomin.........................................................1

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU19.............................1

Anf. 1 LENNART HEDQUIST (m)........................................1

Anf. 2 KARIN PILSÄTER (fp)...............................................4

Anf. 3 LENNART HEDQUIST (m) replik.............................8

Anf. 4 KARIN PILSÄTER (fp) replik....................................9

Anf. 5 LENNART HEDQUIST (m) replik.............................9

Anf. 6 KARIN PILSÄTER (fp) replik..................................10

Anf. 7 SIV HOLMA (v)........................................................10

Anf. 8 ROY OTTOSSON (mp).............................................14

Anf. 9 LENNART HEDQUIST (m) replik...........................16

Anf. 10 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................17

Anf. 11 LENNART HEDQUIST (m) replik.........................17

Anf. 12 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................17

Anf. 13 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................17

Anf. 14 PER OLOF HÅKANSSON (s).................................22

Anf. 15 LENNART HEDQUIST (m) replik.........................23

Anf. 16 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................24

Anf. 17 LENNART HEDQUIST (m) replik.........................24

Anf. 18 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................24

Anf. 19 KARIN PILSÄTER (fp) replik................................25

Anf. 20 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................25

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) replik................................25

Anf. 22 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................26

Anf. 23 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................26

Anf. 24 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................26

Anf. 25 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik................26

Anf. 26 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................27

Anf. 27 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik................27

Anf. 28 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................27

Anf. 29 ROLAND LARSSON (c).........................................27

Anf. 30 LENNART HEDQUIST (m) replik.........................29

Anf. 31 ROLAND LARSSON (c) replik...............................30

Anf. 32 LENNART HEDQUIST (m) replik.........................30

Anf. 33 ROLAND LARSSON (c) replik...............................31

Anf. 34 ROY OTTOSSON (mp) replik.................................31

Anf. 35 ROLAND LARSSON (c) replik...............................31

Anf. 36 FREDRIK REINFELDT (m)...................................32

Anf. 37 SIV HOLMA (v) replik............................................33

Anf. 38 FREDRIK REINFELDT (m) replik.........................34

Prot. 1994/95:119           Anf. 39 SIV HOLMA (v) replik...........................................34

13 juni                   Anf. 40 FREDRIK REINFELDT (m) replik.........................35

---------------         Anf. 41 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................35

Anf. 42 FREDRIK REINFELDT (m) replik.........................36

Anf. 43 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................36

Anf. 44 FREDRIK REINFELDT (m) replik.........................36

Anf. 45 TORSTEN GAVELIN (fp)......................................37

Anf. 46 SIV HOLMA (v) replik...........................................39

Anf. 47 TORSTEN GAVELIN (fp) replik...........................39

Anf. 48 SIV HOLMA (v) replik...........................................39

Anf. 49 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................39

Anf. 50 TORSTEN GAVELIN (fp) replik...........................40

Anf. 51 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik......................40

Anf. 52 JAN BERGQVIST (s).............................................40

Anf. 53 LENNART HEDQUIST (m)...................................43

Anf. 54 JAN BERGQVIST (s).............................................44

Anf. 55 LENNART HEDQUIST (m)...................................44

Anf. 56 JAN BERGQVIST (s).............................................44

Anf. 57 LENNART HEDQUIST (m)...................................45

Anf. 58 JAN BERGQVIST (s).............................................45

Beslut.................................................................................................45

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 8 juni............................................................................48

UU26 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område.......48

FöU7 Vissa forskningsresurser till Militärhögskolan..............48

JoU21 Vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av EU-
medlemskapet .........................................................................48

JoU24 Kompletteringspropositionen......................................48

JoU22 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och
andra luftföroreningar.............................................................48

JoU23 Det svenska miljöarbetet i EU - inriktning och ge-
nomförande .............................................................................49

5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 12 juni..........................................................................52

AU13 Regionalpolitik.............................................................52

BoU20 Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga
bostadslån m.m.......................................................................54

BoU22 Viss ändring av reglerna för statliga kreditgarantier
m.m.........................................................................................55

KU49 Ytterligare medel till regeringskansliet........................56

KU50 Kampanjkostnader vid valet till Europaparlamentet.... 56
UbU20 Konvention om Europaskolorna.................................56

UbU21 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år
1994........................................................................................56

UbU22 Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets
område....................................................................................56

134

SfU19 Konvention om social trygghet mellan Sverige och         Prot. 1994/95:119

Chile........................................................................................56 13 juni

SfU20 Kontroll av socialförsäkringen.....................................57

6 § Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.......................58

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU32................................58

Anf. 59 BIRGIT HENRIKSSON (m)....................................58

Anf. 60 RIGMOR AHLSTEDT (c).......................................63

Anf. 61 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik.........................65

Anf. 62 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik.............................65

Anf. 63 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik.........................65

Anf. 64 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik.............................66

Anf. 65 KERSTIN HEINEMANN (fp).................................66

Anf. 66 TANJA LINDERBORG (v).....................................69

Anf. 67 YVONNE RUWAIDA (mp)....................................70

Anf. 68 KARIN OLSSON (s)................................................74

Anf. 69 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik.........................79

Anf. 70 KARIN OLSSON (s) replik.....................................79

Anf. 71 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik.........................79

Anf. 72 KARIN OLSSON (s) replik.....................................80

Anf. 73 YVONNE RUWAIDA (mp) replik..........................80

Anf. 74 KARIN OLSSON (s) replik.....................................80

Anf. 75 YVONNE RUWAIDA (mp) replik..........................80

Anf. 76 KARIN OLSSON (s) replik.....................................81

Anf. 77 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik.......................81

Anf. 78 KARIN OLSSON (s) replik.....................................81

Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)....................................81

Anf. 80 KARIN OLSSON (s)................................................83

Beslut.................................................................................................83

Beslut om samlad votering...............................................................86

7 § Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen,

m.m..............................................................................................86

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU28..........................86

Anf. 81 CARL FREDRIK GRAF (m)...................................86

Anf. 82 ROLF KENNERYD (c)...........................................91

Anf. 83 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.........................93

Anf. 84 ROLF KENNERYD (c) replik.................................94

Anf. 85 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.........................94

Anf. 86 ROLF KENNERYD (c) replik.................................94

Anf. 87 ISA HALVARSSON (fp).........................................94

Anf. 88 LARS BÄCKSTRÖM (v)........................................98

Anf. 89 ISA HALVARSSON (fp) replik.............................102

Anf. 90 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik............................103

Anf. 91 ISA HALVARSSON (fp) replik.............................103

Anf. 92 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik............................103

Anf. 93 CARL FREDRIK GRAF (m) replik.......................103

Anf. 94 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik............................104

135

Prot. 1994/95:119          Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m) replik......................104

13 juni                   Anf. 96 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik...........................104

---------------        Anf. 97 RONNY KORSBERG (mp)..................................104

Anf. 98 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).......................106

Anf. 99 RONNY KORSBERG (mp) replik........................111

Anf. 100 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........111

Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.........................111

Anf. 102 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........112

Anf. 103 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik.........................113

Anf. 104 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........113

Anf. 105 ROLF KENNERYD (c) replik............................113

Anf. 106 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........114

Anf. 107 ROLF KENNERYD (c) replik............................114

Anf. 108 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)..................114

Anf. 109 CARL FREDRIK GRAF (m) replik....................118

Anf. 110 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........119

Anf. 111 CARL FREDRIK GRAF (m) replik....................119

Anf. 112 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........120

Anf. 113 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........120

Anf. 114 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........120

Anf. 115 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...........121

Anf. 116 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........121

Anf. 117 ISA HALVARSSON (fp) replik..........................121

Anf. 118 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........121

Anf. 119 ISA HALVARSSON (fp) replik..........................122

Anf. 120 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s) replik........122

Anf. 121 LENNART FREMLING (fp)..............................122

Anf. 122 SIGRID BOLKÉUS (s).......................................123

(Beslut fattades efter 12 §.)...................................................124

8 § Vissa inkomstskattefrågor......................................................124

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU31........................124

(Beslut fattades efter 12 §.)...................................................124

9 § Undantag från förmånsbeskattning beträffande stats-

ministerns tjänstebostad.........................................................124

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU43........................124

Anf. 123 LARS BÄCKSTRÖM (v)....................................124

(Beslut fattades efter 12 §.)...................................................125

10 § Ny pantbankslag....................................................................126

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU27.......................126

(Beslut fattades efter 12 §.)...................................................126

11 § Kompletteringspropositionen...............................................126

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU28.......................126

Anf. 124 OLA KARLSSON (m)........................................126

Anf. 125 BO BERNHARDSSON (s).................................127

(Beslut fattades efter 12 §.)...................................................128

136

12 § Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om
kreditmarknadsbolag...............................................................

Prot. 1994/95:119

13 juni

128

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU29.......................128

Beslut

SkU28 Finansiering av medlemskapet i Europeiska unio-

nen, m.m................................................................................128

SkU31 Vissa inkomstskattefrågor.........................................131

SkU43 Undantag från förmånsbeskattning beträffande
statsministerns tjänstebostad..................................................131

NU27 Ny pantbankslag.........................................................132

NU28 Kompletteringspropositionen......................................132

NU29 Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen om
kreditmarknadsbolag.............................................................132

13 § Kammaren åtskildes kl. 17.31..................................................132

137

gotab 48718, Stockholm 1995