Måndagen den 12 juni
Talmannen meddelade att Rune Backlund (c) anhållit om att fr.o.m.
den 30 september 1995 bli entledigad från sitt uppdrag som ledamot av
riksdagen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU 19
Skatteutskottets betänkanden 1994/95:SkU28, SkU31 och SkU43
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU32
Näringsutskottets betänkanden 1994/95:NU27-NU29
Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU 13
Regionalpolitik (prop. 1994/95:100 delvis och 1994/95:161 samt förs.
1994/95 :RR2)
Anf. 1 PATRIK NORINDER (m)
Fru talman! När den regionalpolitiska propositionen förelädes riks-
dagen den 19 april var det med en viss nyfikenhet jag tog mig an läsan-
det av den. Jag hade hoppats att regeringen skulle komma med ett ge-
nomtänkt förslag på en framtidsinriktad modern regionalpolitik.
Efter att ha läst propositionen kände jag mig något kluven.
Å ena sidan kände jag mig lurad. Var detta allt? Hade man inget
mer att komma med? A andra sidan kände jag en lättnad över att ar-
betsmarknadsministern inte kom med några nya fiaskoartade innova-
tioner av slaget RAS eller ungdomsintroduktion. Förtroendet för minis-
terns sätt att sköta sitt revir är, för att inte överdriva, lågt.
Propositionens innehåll upplevde jag som urvattnat. Det fanns inga
riktiga visioner. Mycket av den framtida regionalpolitiken hänskjuter
Regionalpolitik
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 118
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
regeringen till utredningar. Mål och riktlinjer blev intetsägande platti- |
Propositionstexten förklarar t.ex. målen om rättvisa och valfrihet
|
Regionalpolitik |
med att människor i olika delar av landet skall ha en likvärdig standard. På mig ger detta ett intryck av att regeringen inte har orkat tänka Fru talman! Vi moderater har formulerat målet för regionalpolitiken Fru talman! Vi har i vår kommittémotion A49 redogjort för hur vi * ett ansträngt statsfinansiellt läge, där Sveriges ekonomi sätter * ett nyförvärvat EU-inträde, där möjligheter erbjuds men också en * en övergång från ett industrisamhälle till ett mer flexibelt, mång- * ett företagarklimat, som har försämrats efter det socialdemokra- Fru talman! Den regionalpolitik som nu förs måste enligt vårt sätt Under 1960-talet gällde lokaliseringspolitik som skulle stimulera |
2
Det finns i årets regionalpolitiska proposition från arbetsmark-
nadsministern ett hyckleri, eller kanske i värsta fall en svårartad okun-
nighet om företagandets villkor. I propositionen konstateras:
”För att skapa en god ekonomisk tillväxt i hela landet krävs fler fö-
retag och fler företagare. Nya arbetstillfällen bör i första hand till-
komma i näringslivet och i de små och medelstora företagen. Arbets-
marknads- och regionalpolitiken måste därför i högre utsträckning
stimulera tillväxt och arbete.”
Detta skriver en regering som under sitt första regeringsår har be-
drivit en starkt företagarfientlig politik, bl.a. genom skattehöjningar,
försämrade möjligheter till provanställningar och återinförande av
föråldrade arbetsrättsregler.
För att i någon mån kompensera de skador som den socialdemokra-
tiska politiken åsamkar företagen söker regeringen i stället korrigera
med olika former av företagsstöd. Vi ifrågasätter på goda grunder den-
na politik. Sofistikerade stödsystem och bidragsberoende kan aldrig
utgöra grunden för livskraftigt företagande eller regioners utveckling.
Vi förordar nu att en avveckling av de selektiva företagsstöden på-
börjas. I stället för olika former av företagsstöd vill vi främja villkor
som gör att människor och företag av egen kraft och efter egna be-
dömningar kan utvecklas. Förslag till hur detta kan göras återkommer
jag till senare. Avvecklingen av företagsstöden bör ske under en tids-
period som säkerställer att företag som etablerats under vissa givna
villkor inte får spelreglerna drastiskt förändrade.
I propositionen aviserar regeringen en översyn av de statliga före-
tagsstöden. Grunden för hur denna översyn skall göras kan ifrågasättas.
Samtidigt som regeringen talar om en utvärdering av stödformerna
beskrivs hur företagsstöden skall utvecklas och tekniskt samordnas.
Man ifrågasätter över huvud taget inte om stöden skall avvecklas eller
ej. Regeringen konstaterar rakt upp och ned att de ”regionalpolitiska
företagsstöden fungerar i huvudsak väl” samt att det är ”utomordentligt
viktigt att olika former av företagsstöd främjar den ekonomiska tillväx-
ten i landet”.
Regeringen antyder inte ens, att om utvärderingen av stödformerna
visar att dessa är ineffektiva så bör slutsatsen bli att företagsstöden
skall avvecklas.
Vi motsätter oss inte en översyn av de olika företagsstöden och inte
heller en översyn av den geografiska omfattningen. Men vid en sådan
översyn måste inriktningen vara att komma bort ifrån ett stödberoende
och i stället koncentrera insatserna på andra åtgärder, såsom förändrad
skatte- och arbetsrättslagstiftning och på fungerande infrastruktur med
tonvikt på kunskapsutveckling. Ansatsen måste också vara att få en
bred utvärdering av förekommande företagsstöd, inte bara de regional-
politiskt inriktade. Inom arbetsmarknadspolitiken finns t.ex. starta-eget-
bidrag, som överstiger de regionalpolitiska företagsstöd som länsstyrel-
serna disponerar. Vid en nyligen gjord utvärdering av AMS skulle
ungefär hälften av de undersökta ha startat sitt företag utan bidrag.
Endast för 17 % var bidraget avgörande för starten.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Det är bra och viktigt att människor tar steget att starta egna företag.
Däremot bör stor restriktivitet råda vid utdelande av bidrag. Det finns
andra sätt att stödja nystartade företag. Viktig sådan starthjälp kan t.ex.
vara hjälp med marknadsföring, utbildning i företagande, uppbyggnad
av en ordnad redovisning eller hjälp med nätverksbyggande.
Vid en översyn av företagsstöden bör inte bara selektiva stödformer
innefattas utan även generella. Det är dock viktigt att poängtera att
dessa inte bör bli föremål för några förändringar inom den av riksdagen
nu beslutade tidsperioden. Företagen måste ha stabila spelregler. Det
finns heller ingen anledning att regeringen skall besluta om företags-
stödens geografiska omfattning, vilket föreslås vad gäller transportstö-
det. Detta skall vara en fråga för riksdagen. En utredning av sådan
omfattande karaktär - översyn av samtliga företagsstöd och översyn av
regionalpolitiken - bör enligt vår mening ha en parlamentarisk sam-
mansättning.
Fru talman! Avgörande för olika regioners tillväxt är ett högt nyfö-
retagande och ett expansivt småföretagande. Det är i detta sammanhang
viktigt att poängtera att det bakom ett företag ligger en företagare. Det
är enskilda personers initiativ, kunskap och engagemang som gör att
framgångsrika företag skapas och utvecklas.
Det är inte bara en direkt företagarfientlig politik som hotar de sva-
ga regionernas utveckling. Genom den ansträngda statsfinansiella
ställning som Sverige otvetydigt har i dag kommer neddragningar att
bli ofrånkomliga inom den offentliga sektorn. Särskilt kvinnor kommer
att få vidkännas denna neddragning. Det är då av största vikt att alter-
nativa marknader inom den privata sektorn finns för dem som inte
längre kan erbjudas arbete inom den offentliga sektorn. För Moderater-
nas del kommer Christel Anderberg senare i debatten att särskilt ta upp
denna fråga.
Om fortsatt utflyttning av kvinnor och ungdomar är ett av hoten om
en utarmning av glesbygden, så är situationen beträffande både efter-
frågan och tillgång på kompetens ett lika stort hot. Enligt vår mening är
det därför av största vikt att bygga upp en målmedveten satsning på
utbildning inom regionalpolitikens ram. En sådan satsning har bättre
förutsättningar att skapa de villkor som svaga regioner behöver för att
kunna utvecklas, och företag för att kunna expandera, än olika stödfor-
mer med långsiktigt tveksamma effekter.
Den insats för kunskap som vi förordar bör byggas upp från grund-
skolan t.o.m. den högre utbildningen. Det skall också finnas inslag av
vidareutbildning och kunskapsspridning inom högteknologiska områ-
den från universitet och högskolor till företag. Denna speciella kun-
skapssatsning skall innebära att utbildningsmöjligheter erbjuds också
på mindre orter belägna framför allt i mål 6-området.
I dag finns det möjligheter att överbrygga avstånd med modern in-
formationsteknik. Det kan t.ex. ske genom lokal-TV eller genom vi-
deokonferenser i interaktiv form. Tekniken finns och utvecklas. Det
gäller bara att utnyttja den.
Under en tidsperiod om tre till fem år vill vi satsa på en gradvis
uppbyggnad av denna kunskapsinsats som skall till största del ersätta
de företagsinriktade stöden. Efter tre år vill vi anslå 300 miljoner till
denna kunskapssatsning. Resurserna skall kunna användas till alla typer
av kostnader, dvs. löner, drift och investeringar.
Ansvaret för kunskapsinsatsen bör läggas på en organisation i vil-
ken i första hand Umeå universitet, Högskolan i Luleå och Mitthögsko-
lan samverkar. Denna organisation bör tilldelas det fulla ansvaret för
innehåll och kvalitet, men den skall också kunna använda andra för att
förmedla undervisningen. En samverkan med den lokala skolan, inklu-
sive komvux, är självklar.
Det vi har förordat är en uppbyggnad av ett utbildningssystem utan
geografiska och tidsmässiga begränsningar. Det är riktat mot regioner
som i dag inte får del av ett tillräckligt utbildningsutbud. I vår kommit-
témotion A49 har vi utförligare presenterat hur kunskapssatsningen
skall kunna utformas.
Fru talman! Förutom de inhemska regionalpolitiska medlen kommer
Sverige nu även att få ta del av EU:s strukturfondsmedel och gemen-
skapsinitiativ. Detta kommer att innebära en klar förstärkning för att
utveckla regionerna i Sverige.
Målområde 6 är det största till geografisk omfattning och motsvarar
ungefär 55 % av landets yta. På denna yta bor dock endast 5 % av
landets befolkning. Enligt mål 6-områdets utredare, landshövding Lars
Eric Ericsson, har området en befolkning som minskat under lång tid.
Sysselsättningen kännetecknas av stort beroende av offentlig sektor
samt jord- och skogsbruk. Näringslivet domineras av små- och mikro-
företag. De sysselsatta har låg formell utbildningsnivå. De små företa-
gen har också svårt att ta emot högutbildad arbetskraft, vilket innebär
att många akademiker flyttar ut ur området. Områdets möjligheter och
styrka ligger i de många småföretagen, som ger förutsättningar för en
nödvändig sysselsättningsökning.
En stor del av de åtgärder som utredaren förespråkar gäller kun-
skaps- och kompetensutveckling för att stärka konkurrenskraften och
skapa nya affärsmöjligheter. Vi delar och stöder helt denna åsikt och
förespråkar en politik som leder bort från stödfilosofin. De EU-fonder
som Sverige nu kommer i åtnjutande av bör användas för att strukturera
om branscher och regioner med svag tillväxt. Merparten av de projekt
som kan komma i fråga bör understödja den kunskapsutveckling som vi
har förordat.
Slutligen vill jag, fru talman, med några ord ta upp revisorernas
förslag angående regionala utvecklingsinsatser. Utskottet har på samtli-
ga punkter där revisorerna begärt tillkännagivande avvisat dessa. Jag
tycker att detta är anmärkningsvärt. Utskottets majoritet tar härigenom
inte till sig de synpunkter som revisorerna redovisat. Det är svårt att
förstå denna inställning. Det måste från både utskottets och riksdagens
synpunkt vara av stor betydelse att de medel som anslås kommer till
bästa användning och att återrapportering och uppföljning görs på ett
korrekt sätt.
Revisorerna tar upp frågor om beslutsunderlag, budgetfrågor, bi-
dragsflora och samfinansiering, huvudmål för projektverksamheten
samt regeringens styrning av länsstyrelserna genom bestämmelser.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Även om vissa delar av de områden som revisorerna granskat kan
anses ingå i kommande översyner som EU-medlemskapet medför, finns
dock inte någon anledning att frångå revisorernas hemställan om till-
kännagivande till regeringen. De synpunkter som revisorerna har fört
fram är tungt vägande och bör respekteras av såväl utskottet som riks-
dagen. Vi har inte funnit tillräckliga skäl att avvisa revisorernas kritik
och delar därför deras uppfattning att vad de anfört bör ges regeringen
till känna.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra yrkanden i betän-
kandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1
till arbetsmarknadsutskottets betänkande om regionalpolitik.
Anf. 2 LENNART ROHDIN (fp)
Fru talman! I gårdagens Dagens Nyheter fanns ett längre reportage
om IT-satsningarna i min hemkommun Ljusdal. På bara några få år har
flera hundra nya jobb inom den här framtidssektorn tillkommit i en
bygd som fortfarande för tio år sedan präglades av den stagnation och
den pessimism som följde i spåren av 1940-, 1950- och 1960-talens
strukturrationalisering av skogsbruket och den utflyttning och befolk-
ningsminskning som följde på det. I dag däremot, som framgick av
tidningen i går, råder det sjudande utveckling och optimism i bygden.
Det här visar att också i bygder som präglats och dominerats av
basnäringarna ligger framtiden i modern kunskap och teknik. Det visar
att satsning på nya idéer och nya företag inom nya områden inte är
förbehållna högteknologiska växthusmiljöer som Silicon Valley. Det
visar att satsning på utbildning och kunskap i teknikens frontlinjer är
framtiden också för bygder som sett sig själva som baksidan.
Naturligtvis har denna utveckling inte skett utan politiska beslut.
Såväl inom kommun och inom länsorgan som på riksnivå har viktiga
beslut fattats som skapat förutsättningar för denna utveckling. Men vad
den skulle kunna leda till har man inte kunnat fatta beslut om på poli-
tisk väg. Det är människor med idéer och framtidstro som har satsat
och skapat. Exemplet från Ljusdal visar att de finns, och naturligtvis
finns de också på många, många andra håll runt om i vårt land. Det
gäller att släppa loss de skapande krafterna i vårt svenska samhälle.
Fru talman! I det nu föreliggande betänkandet råder det trots det
stora antalet reservationer i grunden en ganska bred enighet i synen på
mål och principer för regionalpolitiken, och det är välkommet. Men det
gäller främst den s.k. lilla regionalpolitiken. I verkligheten skiljer det
sig naturligtvis mera i synen på vårt samhälles framtida utveckling då vi
talar om den s.k. stora regionalpolitiken. Det är desto mer oroväckande.
Under de gångna fyra fem åren har hundratusentals människor
hamnat i arbetslöshet. Hundratusentals jobb har försvunnit, och de
kommer inte tillbaka. I dag när vi befinner oss i en högkonjunktur be-
finner sig fortfarande mer än 300 000 personer i öppen arbetslöshet och
ytterligare drygt 200 000 i något slags arbetsmarknadsåtgärd.
Hur många som har lämnat arbetsmarknaden i hopplöshet vet vi
egentligen inte. Arbetslösheten sjunker ytterst marginellt. Fler än
200 000 människor är långtidsarbetslösa. I Norrland är den öppna
arbetslösheten fortfarande mellan 8 och 12 %. Ingen vågar egentligen
tänka på vad som händer när nästa lågkonjunktur kommer. Vi får in-
nerligt hoppas att det just nu bara rör sig om en tillfällig avmattning.
Fru talman! Sveriges problem kan inte lösas utan att det sker ett li-
beralt skifte i tankesätt och samhällsklimat. Det går inte att ha en låg
arbetslöshet utan att samtidigt ha en hög värdering av innovatörer,
entreprenörer och företagare. Det krävs en dramatiskt annorlunda vär-
dering av företagandet som livsstil för att Sverige skall kunna få fram
de hundratusentals nya jobb i den privata sektorn som behövs för att
massarbetslösheten skall kunna besegras. Villkoren för företagandet
måste bli bättre.
Det behövs dock också en kulturförändring, där enskilda initiativ i
vid mening värderas på ett annat sätt än i dag. Sverige måste helt enkelt
återupprättas som företagarnation.
Sedan regeringsskiftet i höstas har det alltför länge förts en politik
som bara kan beskrivas som företagarfientlig. Genom en felaktig och
otillräcklig saneringspolitik har räntorna stigit. Trots de glädjande, men
inte alls tillräckliga, räntesänkningar vi sett i slutet av våren ligger
räntorna fortfarande på en alldeles för hög nivå. Det är säkerligen den
enskilda mest avgörande faktorn när det gäller att bromsa tillkomsten
av nya jobb och företag. Till detta kommer de många återställare av
ideologisk karaktär som den socialdemokratiska regeringen utlovade
till LO och som samarbetet med Vänsterpartiet under hösten gjorde det
nödvändigt att fullfölja.
Visst måste alla vara med och hjälpa till och spara oss ur krisen.
Men man får inte bita sig själv i svansen. Skattehöjningar och återstäl-
lare som avskräcker från att skapa nya jobb tar oss inte ur arbetslöshe-
ten. Arbetslösheten är den främsta orsaken till vårt alltjämt alldeles för
höga budgetunderskott.
Inget kan vara viktigare i ekonomisk politik i dagens Sverige än att
stimulera fram nya jobb - många nya jobb.
Fru talman! En politik som skapar förutsättningar för att människor
skall våga och vilja skapa företag och jobb är således enda vägen ur
den svacka som Sverige har hamnat i. Nu talar alla om värdet av nya
jobb och nya företag. Men under den gångna valrörelsen talades det
fortfarande om att gynna företag men inte kapitalägare, som man före-
drar att kalla företagarna.
Det skorrar illa i öronen på de många egna företagare som står på
huvudet i maskinerna hela dagarna och i bokföringen på kvällar och
helger. Att tjäna miljoner på tips, bingo och lotto i Sverige är rättvist,
för då avgör slumpen. Att tjäna pengar på att skapa och satsa sin kraft
och sin tid i nya företag och nya produkter är fortfarande orättvist. I
bygder med ringa företagartradition är den inställningen inget som
direkt uppmuntrar till det vanskliga steget att starta eget och nytt.
Fru talman! Den enighet som betänkandet uppvisar beror i hög grad
på att regionalpolitiken befinner sig i ett förändringsskede. Inte minst
de nya stödformer som EU-anslutningen har medfört gör att mycket om
framtiden är oklart. Enigheten är därför stor om behovet av en översyn
av regionalpolitiken, dess grundvalar och stödformer.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Utskottsmajoriteten utvidgar översynsuppdraget utöver det som re-
geringen redan har aviserat. Det rör sig faktiskt närmast om en totalö-
versyn. Trots detta har utskottet avvisat vårt förslag om en parlamenta-
risk utredning av regionalpolitiken. Man nöjer sig med att konstatera:
”Om det efter hand visar sig att utredningsfrågorna får en allt större
räckvidd anser utskottet att organisationen av översynsarbetet bör vid-
gas. I ett sådant skede kan även en parlamentarisk utredning aktualise-
ras.”
Hur mycket mera omfattande den aktualiserade översynen skulle
kunna bli än vad utskottet redan har skisserat är oklart. Här förefaller
det mest vara fråga om att inte skriva ansvarigt statsråd på näsan.
Jag tror emellertid att de flesta i detta sammanhang kan vara över-
ens om att erfarenheterna från hanteringen av det regionalpolitiska
översynsarbetet under den förra mandatperioden och särskilt dess par-
lamentariska förankring inte direkt uppmuntrar till efterföljd.
Fru talman! Ett område som det blir ofrånkomligt att se över är den
regionala stödområdesindelningen. Förutom med de permanenta stö-
dområdena arbetar man inom regionalpolitiken sedan många år tillbaka
med tillfälliga stödområden. Ursprungligen tillkom de för att ge tillfäl-
ligt stöd till kommuner och bygder som i en tillfällig konjunktursvacka
hamnat i svårigheter. Avsikten var naturligtvis att de snart skulle kunna
klara sig utan regionalpolitiskt stöd.
Efter hand som det visade sig att många av de här kommunerna inte
bara har befunnit sig i en tillfällig utan i en mera långvarig strukturför-
ändring, har inplaceringen i tillfälliga stödområden blivit alltmer per-
manent.
Det ligger givetvis inget egenvärde i att tillhöra ett stödområde.
Dessutom förlorar stödområdena sitt värde om alltför många kommu-
ner inbegrips. Regionalpolitiken måste sikta på att stödja de mest utsat-
ta regionerna och kommunerna. Men i många fall saknas i dag varje
annan anledning till att vissa kommuner är inplacerade i permanenta
stödområden och andra i tillfälliga stödområden än tidpunkten för be-
slutet. I rädsla för att helt öppna för en förändring av de permanenta
stödområdena har allt fler kommuner rutinmässigt placerats i tillfälliga
stödområden. Villkoren är desamma för permanenta och tillfälliga
stödområden, men långsiktigheten i spelreglerna skiljer naturligtvis
rejält. Det kan vara mycket avgörande för berörda kommuner.
Fru talman! I förra årets regionalpolitiska debatt visade jag på hur
en kommun i mitt hemlän, Ovanåkers kommun i Voxnadalen, i alla
avseenden har kvalificerat sig för en inplacering i permanent stödområ-
de. Dess strukturproblem är av långvarig karaktär. Den praxis som har
utvecklats i avsaknad av omprövning av indelningsgrunderna är natur-
ligtvis ohållbar i längden. Det vore en brådskande uppgift för en parla-
mentarisk utredning att titta närmare på indelningsfrågorna.
Till detta kommer naturligtvis också de nya stödformer och den
målområdesindelning som EU:s regionalpolitiska stöd innebär. Olika
stödområdesindelningar lappar över varandra i ett alltmer oöverskådligt
nät över stora delar av vårt land. Liksom i ett skattesystem når man till
slut en punkt där nya lappar inte förenklar utan förvirrar och man måste
börja om från början.
Fru talman! I den regionalpolitiska debatten den 1 juni förra året
uttryckte jag min stora glädje över att ett enigt arbetsmarknadsutskott,
efter förslag i motioner från mig och andra ledamöter på Gävleborgs-
bänken, föreslog att Norrlandsfondens verksamhetsområde skulle ut-
sträckas till att omfatta också Gävleborgs län.
Gävleborg - som i alla avseenden är ett utpräglat Norrlandslän, med
den näst högsta arbetslösheten efter Norrbotten under hela den gångna
lågkonjunkturen - skulle nu behandlas som just ett Norrlandslän.
När vi under det gångna året befann oss på väg upp, in i en högkon-
junktur, skulle Norrlandsfondens speciella stödmöjligheter kunna spela
en strategiskt viktig roll genom att stödja nya produkter och idéer på ett
tidigt stadium av utvecklingen. I början av en konjunkturuppgång
skulle det stödet komma synnerligen lämpligt.
Som framgick av en debatt här i kammaren med arbetsmarknads-
ministern för ett par veckor sedan, är förvåningen och upprördheten
stor i Gävleborg över att Norrlandsfonden ännu inte kommit till an-
vändning för vårt län.
Ministern hänvisade till att frågan hade fastnat i Bryssel. Samma
svar fick en kollega till mig på Gävleborgsbänken för snart ett halvår
sedan.
I den folkomröstningskampanj för svenskt EU-medlemskap som vi
bedrev i höstas talades det ofta om huruvida EU skulle innebära guld
och gröna skogar. Jag och andra förespråkare hävdade att inget kom-
mer av sig självt, inte ens med ett medlemskap. Men medlemskapet ger
möjlighet att vara med och argumentera och påverka. Det förutsätter
dock att man på plats aktivt och energiskt driver sina krav.
Det blir allt svårare att tro att så har varit fallet när det gäller frågan
om utvidgning av Norrlandsfondens verksamhetsområde.
När var statsrådet Sundström senast i Bryssel för att driva fram en
lösning på frågan om Norrlandsfonden?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 15 till betänkandet och i
övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 3 HANS ANDERSSON (v)
Fru talman! Den regionala dimensionen i politiken håller på att bli
en sprängfråga i landet. Det handlar om solidaritet mellan människor i
olika regioner, det handlar om rättviseaspekten, det handlar om utveck-
lingskraft i olika regioner och om att tillgång till välfärd skall vara lika
för alla människor i vårt land.
Motsättningar har uppstått i Sverige; man skall inte underlåta att sä-
ga det.
Jag tycker att det klart visades i omröstningen om EU-medlemskap,
där några i storstadsområden och i län med universitet och utvecklings-
potential kände optimism och ville komma med i marknadsströmmarna
inom den europeiska unionen, medan människor i regionalpolitiska
stödområden, i glesbygd, kände främlingskap inför den nya tidens
drivkrafter.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
På samma sätt finns motsättningar när det gäller kommunal skatteut-
jämning och fördelning av statsbidrag.
Det är väldigt farligt om denna klyfta får växa i vårt land. Då får vi
motsatsen till ett solidariskt samhälle. Vi skall bekämpa ett kluvet Sve-
rige. Vi skall bekämpa konflikter som kraftigt kan skada Sveriges ut-
veckling.
Denna negativa sida framkommer tydligt om man läser utveck-
lingsplanerna för mål 6 området, Norrlands inland, och för mål 2 om-
rådet, Bergslagen. Där beskrivs utflyttning, befolkningsminskning,
ogynnsam åldersstruktur, låg utbildningsnivå, högt ohälsotal, hög ar-
betslöshet och nästan alltid svårigheter för kvinnor och ungdomar, som
ju - höll jag på att säga - är de viktigaste grupperna för välbefinnande,
utveckling och framtidstro.
Långtidsutredningens betänkande har en bilaga från NUTEK, i vil-
ken man har utvecklat tidigare rapporter och analyser. Jag vill peka på
några partier i denna, där man analyserar statsbudgetens utgiftssida
fördelad på vad man kallar olika samhällen och samhällsintressen.
Å ena sidan har man akuta, kortsiktiga utgifter, som man kallar för
reaktionssamhället. Den budgeterade regionalpolitiken står för 4 % av
dessa insatser, som är små och kortsiktiga, t.ex. arbetslöshetsbekämp-
ning och transfereringar för att hålla människor försörjda medan de har
stora problem.
Här finns också det som kallas den sekundära regionalpolitiken. Det
är servicesamhället, kompetenssamhället, utbildning och forskning.
Koncentrationen av kompetenssamhället till universitetsorter och stor-
städer är markant.
Detta är den ena typen av analys, och jag tycker att man bör ta den
på stort allvar.
Å andra sidan har vi en annan analys, som sammanfattas på följande
sätt: Det finns en stor regional skillnad i nettot mellan skatter och trans-
fereringar per capita. Spännet går från den region där invånarna betalar
in i genomsnitt 11 000 kr mer i skatt än de får i transfereringar, till den
region där transferingarna är 14 000 kr mer än skatterna.
Det handlar alltså om vilken inkomstkraft man har i form av ege-
ninkomster och vilken levnadsstandard man kan ha beroende på de
utjämnande system som vi har. Det kan gälla a-kassa, förtidspension
eller transfereringar i den kommunala sektorn.
Jag tycker att man bör uppmärksamma att Sverige, i jämförelse med
t.ex. Europa, har de minsta skillnaderna mellan olika regioner. Det
beror inte på den lilla regionalpolitiken, där det är fråga om en eller
annan miljard, utan det beror på det välfärdssamhälle som arbetarrörel-
sen har bidragit till att successivt bygga upp.
Det handlar om den kommunala välfärden, sjukvården, den generel-
la utbildningsstandard som har upprätthållits i vårt land.
Det finns mycket som jag är kritisk mot när det gäller regionalpoli-
tiken, men Sverige har kommit långt när det gäller den övergripande
politiken för att utjämna skillnader, fördela välfärden och ge människor
lika chanser.
10
Men enligt prognosen i Långtidsutredningens bil. 5 har de fortsatta
förändringarna av omfördelningen av resurser mellan individer och
organisationer nu, i högre grad än tidigare, gynnat de starkare regioner-
na. Det står att det är viktigt att konstatera att särskilt snabba och om-
fattande förändringar kommer att få direkt avgörande effekter på en
regions utvecklingsmöjligheter.
Man talar alltså om socialförsäkringssystemet, om a-kassesystemet,
herr arbetsmarknadsminister, om skatteutjämningsförslag och om skat-
tereformen som genomfördes i början av 90-talet.
Denna typ av generella, makroekonomiska och systemförändrande
åtgärder som riksdagen beslutar om har kraftiga regionala effekter.
Slutsatsen är att de har negativa effekter för just de områden som vi vill
stödja med regionalpolitiken och som vi utpekar som stödområden.
Jag kommer alltså in på frågan om den stora politiken och den lilla.
Jag vill understryka att syftet med Vänsterpartiets rättvisepolitik när det
gäller skatter, transfereringar, högskolesatsningar, energipolitik, kom-
munikationspolitik osv. till stor del är att upprätta likställighet och
rättvisa - inte minst regionalt.
Den alltmer marknadsstyrda utvecklingen, vilken förstärks av EU-
medlemskapet, innebär faktiskt försämrade möjligheter för särskilt
utsatta områden och för grupper med svårigheter.
Man brukar diskutera den stora och den lilla regionalpolitiken, och
det görs också i betänkandet. Jag tror att vår syn, som vi har framhållit
gång efter annan i våra motioner och nu senast i motion 38, har fått ett
visst genomslag. Det finns många skrivningar i betänkandet där det
sägs att vi måste se till de regionala konsekvenserna av hela politiken
och gå igenom den regionala fördelningen, inte bara med hänsyn till
den lilla politiken.
Det handlar om bolagiseringar, om avregleringar inom staten, om
skattefrågor, om kommunernas ekonomi osv.
Vi har i vårt särskilda yttrande vad gäller mål och inriktning pekat
på att man skulle ha gått längre, varit tydligare och inte bara efterlyst
utredningar av konsekvensfrågorna. Man borde också ha påtalat det
faktum att det redan finns ett flertal väldokumenterade utredningar.
Vi måste göra någonting åt alla de beslut som är negativa ur regio-
nalpolitisk synvinkel.
En liten detalj: I kompletteringspropositionen, som vi skall besluta
om i övermorgon, drar man in utbildningsexperterna på länsstyrelsen.
De spelar säkert ingen större roll i expansiva län. Men i mitt län, Kop-
parbergs län, och i glesbygdslän är utbildningsexperten en samordnare
av just kompetensutveckling, både i förhållande till EU:s strukturfon-
der, mellan kommunernas gymnasiesatsningar och när det gäller sam-
arbete mellan högskolor och det lokala näringslivet. Det är alltså en
direkt nackdel för det regionalpolitiska utvecklingsarbetet när man gör
en sådan generell besparing.
Eller ta besparingen inom SLU, som inom SLU:s konservativa
värld ledde till att resurserna koncentreras till Uppsala- och Lundområ-
dena och avvecklas när det gäller Garpenberg, där det var viktigt därför
att där fanns skogsindustri och skog. Forskning och utbildning som
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
11
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
12
sysselsätter många och ger kompetens och utvecklingskraft i södra
Dalarna försvinner.
Det vimlar av beslut inom SJ och på andra håll som leder till reg-
ionalpolitiskt mycket negativa konsekvenser, alldeles oberoende av att
riksdagen uttalar sina regionalpolitiska mål.
Regionalpolitiska konsekvensanalyser och bedömningar av politis-
ka beslut av regering, riksdag och statliga myndigheter är ett måste. Det
måste lyftas fram på dagordningen.
När det gäller den lilla regionalpolitiken har vi tidigare fokuserat på
begrepp som underifrånperspektiv, lokal och regional demokrati, kvin-
nor i centrum för utvecklingsarbetet, lokal mobilisering, kompetensut-
veckling och aktivitet i stället för passivt bidragsberoende. Vi har fått
ett slags bidragsknarkande av passiva åtgärder där det inte krävs mot-
prestationer. Jag tycker att nedsatta socialavgifter som en generell åt-
gärd är en mycket dålig åtgärd i det här sammanhanget.
Det gäller också att förstärka den regionala identiteten ur kulturell
synpunkt.
Mycket av vad vi har fört fram tror jag det finns en stark förståelse
för. Jag tycker betänkandet utandas att den nya regionalpolitik som
skall komma måste baseras bl.a. på just de ledstjärnor vi har fört fram.
Vi är förvånansvärt överens med moderaterna när det gäller vikten
av att företagsstödet utvecklas till aktiva, utvecklingsinriktade kompe-
tenshöj ande åtgärder och inte till företagsstöd, individuellt eller
branschvis, eller i ett visst geografiskt område. Förändringen får man
göra på sikt och varsamt eftersom flera investeringsbeslut nu blir grun-
dade på sådana här subventioner. Men det är en dålig regional politik
som jag tror snarast skadar på sikt. Den konserverar gamla strukturer
och leder inte till förnyelsekraft.
Flera har sagt här att regionalpolitiken är i stöpsleven och kommer
att göras om. Det är mycket som talar för det: informationstekniken,
regionernas nya avgränsningar och landstingens nya roll, som regionbe-
redningen föreslagit. Men framför allt är det strukturfonderna från EU
som har lett till ett brett programarbete som grundas på just gemen-
samma regionala program, underifrånperspektiv och inriktning på
kompetens och utvecklingskraft snarare än på passivt bidragstagande.
Det kan stärka de krav på självtillit som vi har fört fram många gånger.
Förra året förde vi som största och viktigaste fråga fram det här med
regionala fonder, där riskkapital skulle finnas. Vi har avstått från det nu
i väntan på vad som skall ske efter de regionala program som för tillfäl-
let är under bedömning i Bryssel. Vi tror att vi med den typen av pro-
gram sedan kan nationellt förstärka de strukturer som uppkommit och
det samarbete som finns för att gynna regional utveckling genom att få
fram riskvilligt kapital. Det är ungefär som vi tänkte när det gällde
Norrlandsfonden.
Vi brukar säga, Lennart Rohdin, att det som gäller EU inte är så ro-
ligt. EU är en stor byråkrati. Det är mycket beklämmande att beslutan-
derätten över vad vi får och inte får göra för regionalpolitisk utveckling
avgörs av byråkrater i Bryssel. Det är ett av våra skäl för att vara
mycket negativa till den faktorn.
Kvinnorna vill jag fortfarande lyfta fram, inte minst när det gäller
kompetensområdet. Jag är mycket kritisk till - jag har sagt det tidigare
när det gäller arbetsmarknadspolitik - att det saknas ett brett kompe-
tensutvecklingsprogram för kvinnor. I glesbygden och i den offentliga
sektorn, där regeringen nu så starkt skär ned, krävs en jätteinsats av
utbildning och kompetensutveckling för att ge chanser till ny syssel-
sättning.
Jag är också mycket kritisk mot att se att företagsstöden år efter år
misslyckas med att uppnå de kvoter som är uppsatta för att kvinnorna
skall få en rimlig andel. Det gällde också det företagsstöd som arbets-
marknadspolitiken lade ut förra året och som nu majoriteten tänker
upprepa i form av en satsning med 400 miljoner kronor för regional
tillväxt.
Jag tycker, som Lennart Rohdin, att vi kunde ha varit ännu tydligare
om en parlamentarisk utredning. Jag tycker det är av yttersta vikt att vi
inte gör som vi gjorde sist med en dålig referensgrupp i förhållande till
en departementsutredning. Det händer så mycket på detta område, så nu
måste vi ha en rejäl utredning av det regionalpolitiska arbetet för fort-
sättningen.
Låt mig bara peka på några enskilda frågor. Småföretagarstödet,
som tas från arbetsmarknadspolitiken, tycker jag är helt orimligt. Det
skulle ha tagits från anslagen C2 och C4, länsanslag och nedsättning av
sociala avgifter, alternativt som en del i den småföretagarsatsning som
ligger i flera av EU:s strukturfondsprogram.
Vattenkraften har vi återigen tagit upp. Vi får väl se vad Centerpar-
tiet tänker göra den här gången - man har lagt fram ett slappt särskilt
yttrande.
Det är en del i idén att lokala resurser får utnyttjas för utvecklings-
arbete. Inte minst just de regioner med riktigt stora problem av den typ
jag pekat på tidigare har stora resurser i form av vattenkraft och produ-
cerar energi av yttersta betydelse för svenskt näringsliv och svenskt
samhälle och leder till stora samhällsvinster och företagsvinster. Vi
anser att ett system för återförande av en del av dessa vinster för regio-
nal utveckling till de vattenproducerande länen skall införas.
Länsparlament borde vi uttala oss kraftfullare för. Regionbered-
ningen har sagt att landstingen eller motsvarande organ bör få ett ökat
ansvar för regional utveckling, för att man skall få en folklig förankring
för de politiska beslut som fattas. I dag är det ju länsstyrelserna som
står för mycket. Jag anser att vi borde ta ett steg vidare, och vi har
reserverat oss för detta.
För att spara kammarens tid skall jag dock mycket lojalt, fru talman,
nöja mig med att yrka bifall till reservation 9 som avser återföring av
vattenkraftsvinstmedel och reservation 22 som avser finansieringen av
de småföretagssatsningar som förs fram i propositionen och betänkan-
det.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
13
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 4 LENNART ROHDIN (fp) replik Fru talman! Hans Andersson sade att problemet med Norrlandsfon- |
den visar problemet med att vara medlem i EU, att så fungerar en tung
|
Regionalpolitik |
byråkrati. Det är förvisso en tung byråkrati i Bryssel. Men regionalpolitiken, Det viktiga med medlemskapet är att det ger oss möjligheter att på- Jag tycker det är litet beklämmande att det i den regering som vi Anf. 5 HANS ANDERSSON (v) replik Fru talman! Det förhållandet att man är EU-motståndare behöver Det som vi har pekat på och som också är angivet i vår reservation Å andra sidan ger denna kompenserande regionalpolitik ett ringa Anf. 6 LENNART ROHDIN (fp) replik Fru talman! Jag förstår fuller väl att Hans Andersson föredrog att |
|
14 |
som vi kan påverka, hur kritiska vi än är till mycket inom EU, inom |
EU:s medlemsstater och i samarbetet dem emellan. Vi har från Folk-
partiets sida framfört och framför fortfarande sådan kritik.
Hans Andersson säger att samarbetet inom EU släpper loss mark-
nadskrafterna. Men om man ställer sig vid sidan om utvecklingen och
inte är med i det samarbete som äger rum mellan EU:s medlemsstater,
är risken mycket större för att man, som t.ex. i Schweiz, är tvungen att
hämningslöst släppa loss marknadskrafterna, för att inte komma allde-
les på efterkälken. Samarbetet inom EU ger en möjlighet att påverka,
att dra åt samma håll och att vara med i samma utveckling.
Hur kritisk man än är mot väldigt mycket inom EU - och det kan vi
inom Folkpartiet vara, precis som man är inom Vänsterpartiet - tror jag
att Vänsterpartiet mycket snart kommer att upptäcka, eller kanske redan
har upptäckt, vilka mycket större möjligheter man har att påverka ge-
nom att vara med i EU än om man står utanför.
Anf. 7 HANS ANDERSSON (v) replik
Fru talman! Jag skall avstå från att ge mig in i en allmän EU-debatt,
även om det i och för sig vore frestande. Låt mig i stället återgå till
frågan.
Jo, jag tycker att det är beklämmande att man inte kan lösa frågan
om inlemmande av Gävleborg i Norrlandsfonden. Det kan inte finnas
några för Europa principiellt viktiga skäl för att inte fatta ett positivt
beslut om detta och att göra det snabbt.
Det gick någorlunda väl när det gällde transportstödet, nedsättning
av socialavgifter osv., men jag tycker att det krävs för mycket av byrå-
krati och tjänstemannabeslut för avgöranden som Sveriges riksdag
anser att man skulle kunna ta.
Jag tror att det är värre när det gäller de begränsningar som införts i
och med antagandet av mål 6-området, som bygger på gleshet. Mål 6
kan inte kombineras med ett flertal andra åtgärder. Jag är fortfarande
mycket osäker om vilket det samlade utfallet kommer att bli för det
som vi har kallat det regionalpolitiska stödområdet och som till mycket
stor del överensstämmer med EU:s mål 6-område.
Detta har att göra med administrativa bökigheter, som jag tycker att
det är nästan förnedrande att Sveriges riksdag skall behöva lyda under.
Anf. 8 BERTIL BORGLUND (mp)
Fru talman! Under en lång följd av år har glesbygden blivit allt gle-
sare medan storstadsregionerna har blivit tätare. Denna urbanisering är
ogynnsam för Sverige och bör därför brytas snarast möjligt.
Landet är inte betjänt av att befolkningen lämnar glesbygderna och
formligen klumpar ihop sig i storstadsregionerna. Det får till följd att
det blir svårt att upprätthålla samhällsservicen i glesbygderna. Jag tän-
ker på sådana saker som skolor, sjukhus, kommunikationer m.m. Även
handeln får svårt att överleva.
Nationen är heller inte betjänt av att storstadsområdena blir större.
Där uppstår också problem, fast av andra slag. Anonymitet råder,
drogmissbruk ökar, allt fler ungdomar har svårt att finna sig till rätta i
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
15
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
16
storstadsmiljön och kriminalitet breder ut sig. Trafiken kännetecknas av
trängsel och köer med stora miljöproblem som följd.
En fortsatt urbanisering förstärker denna bild. Jag tror att vi är täm-
ligen överens om att denna för nationen och människorna negativa
utveckling måste brytas.
Frågan är hur många miljarder kronor som skall satsas på regional-
politik. Regeringen föreslår att vi för nästa budgetår skall satsa 4,2
miljarder kronor. Det är en ganska liten summa. Har vi råd att satsa
mer? Det gäller ju också att få ner budgetunderskottet. Det kan vara
frestande att pruta på denna budgetpost.
För att man skall kunna göra en bra bedömning av hur mycket
pengar som det kan vara lönsamt att satsa på regionalpolitiska insatser
borde en konsekvensanalys göras som visar vilka samhällsekonomiska
kostnader som uppstår, när samhällen och kommuner på grund av ut-
flyttning får för litet befolkningsunderlag.
Slutstadiet, dvs. när bygder avfolkas helt och hållet och blir öde-
bygd, är en tragedi för både människorna och nationen. Vem har inte
hört slagordet ”Hela Sverige skall leva”? Under tiden som vi har hört
det har den ena bygden efter den andra slagits ut och avfolkats. Nu
gäller det att rädda de befolkade glesbygder som återstår. Därför vill
Miljöpartiet öka satsningen på regionalpolitiken med 1 Vt miljard kro-
nor för nästa budgetår. Det bästa sättet att göra det är att stödja de
företagare som finns kvar och som är i behov av stöd för att kunna
fortsätta. Dessutom bör nyföretagande stödjas.
Under en lång följd av år har de regionalpolitiska insatserna kommit
männen till del i mycket större utsträckning än kvinnorna. Det är hög
tid att ta till vara kvinnokraften bättre än i dag, så att inte kvinnounder-
skottet i glesbygden blir ännu större.
Företagsamhet för kvinnlig arbetskraft bör prioriteras. Mycket talar
för att kvinnor kan leda utvecklingen mot starkare och stabilare nä-
ringslivsutveckling i glesbygden de närmaste decennierna.
Miljöpartiet vill inrätta ett särskilt bidrag till kommuner i stödområ-
det för att utveckla ett uthålligt näringsliv. Detta näringslivsbidrag skall
uppgå till 1 miljard kronor för nästa budgetår. Pengarna skall främst
användas till kompetensuppbyggnad i det lokala näringslivets småföre-
tag. Dessutom skall en särskild satsning göras på kvinnligt nyföreta-
gande.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till min reservation nr 8.
Teknikens landvinningar inom informationsteknologin öppnar nya
och stora möjligheter att jobba på distans. Datorteknik och teleteknik
gör det fullt möjligt att sköta kvalificerat arbete hundratals mil från sin
arbetsgivare. Det är därför inte längre nödvändigt att arbetskraften
flyttar till arbetsgivaren eller företaget. Många jobb inom tjänstesektorn
kan med fördel skötas på distans. Men det förutsätter att ett modernt
telenät är utbyggt. Tyvärr släpar utbyggnaden efter i glesbygdsområde-
na.
En snabb utbyggnad av det moderna telenätet i glesbygdsområdena
är en konkret åtgärd som skulle kunna ge många jobb åt glesbygdens
befolkning. En sådan satsning skulle vara en mycket bra regionalpoli-
tisk åtgärd. Folk i glesbygd kan få sin utkomst utan att flytta från sin
hembygd. Det är ju precis det som är målet med regionalpolitiken. Det
är långt ifrån alla regionalpolitiska åtgärder som har den träffsäkerhe-
ten.
Miljöpartiet föreslår därför ett anslag om 500 miljoner kronor för
att i samarbete med teleföretagen kraftigt påskynda utbyggnaden av ett
modernt telenät i glesbygd över hela landet. Dessutom vill vi införa
enhetstaxa över hela landet på telenätet. Även det är en konkret åtgärd
för att stödja glesbygden.
Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall också till min reser-
vation nr 7.
Anf. 9 DAN ERICSSON (kds)
Fru talman! Det är roligt att i en debatt där arbetsmarknadsministern
deltar kunna konstatera att vi har ett stort mått av gemensamma synsätt
på politiken. Det har inte alltid varit fallet i de debatter vi har haft hit-
tills. I detta fall beror det på att regeringen och Anders Sundström har
ändrat uppfattning, och det är bra.
Den socialdemokratiska regeringens budgetproposition i januari vi-
sade en bristande insikt i betydelsen av en aktiv regionalpolitik. Det
påtalade vi i kristdemokraternas regionalpolitiska motion i januari. Det
är positivt att kunna notera att regeringen i dag närmat sig den kristde-
mokratiska synen på regionalpolitiken. I det sammanhanget skall också
sägas att det kan bero på att Centern nu drar in Socialdemokraterna
alltmer mot det politiska mittfältet; en liten ros också till Centern.
Regeringen gör i sin regionalpolitiska proposition bedömningen att
det regionala utvecklingsarbetet bör utgå från en långsiktig strategi och
syfta till en långsiktig tillväxt inom ramen för en hållbar utveckling.
Bland målsättningarna nämns också att människor i olika delar av lan-
det skall ha likvärdig standard och att det skall vara möjligt att arbeta
och bo i olika delar av landet. Jag kan inte riktigt förstå det som Patrik
Norinder säger. Jag kan inte se vad det är för negativt med denna mål-
sättning. Jag förstår inte heller varför man från moderat sida därmed
fjärmar sig från de regionalpolitiska mål som vi var överens om i den
tidigare regeringen. Målen ligger fast.
Vi kristdemokrater anser att regionalpolitiken inte kan ses isolerad.
Insatser inom flera olika politikområden påverkar den regionala ut-
vecklingen mer än anslag som finns för regional utveckling över stats-
budgeten och numera via EU:s strukturfonder. Som ett tydligt exempel
kan vi ta neddragningar inom statliga myndigheter i typiska glesbygds-
områden. Det slår oerhört hårt mot sysselsättningen. Då är det viktigare
att man ser på helheten i politiken, hur det slår regionalt.
De direkta anslagen till regionalpolitiken kan trots allt ha en stor
betydelse för den regionala utvecklingen, om de satsas på rätt ställe och
i rätt tid. Utifrån subsidiaritetsprincipen är ansvaret för utvecklingen i
första hand ett ansvar för regionerna. Ökad kommunal och regional
självstyrelse genom direktvalda regionala fullmäktige skulle stärka
kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta ansvar. Staten
har å sin sida i första hand ett ansvar för att skapa grundläggande goda
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
17
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 118
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
förutsättningar för den regionala utvecklingen genom att garantera |
En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får positiva kon-
|
Regionalpolitik |
sekvenser även för den regionala utvecklingen. Det skapar också ut- En grundförutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling är att Målet för det regionalpolitiska stödet måste vara att det skall ge en Vi noterar att regeringen framhåller företagens betydelse för Sveri- Fru talman! Vi kristdemokrater har alltid förordat en politik som Kristdemokraterna har i motionen med anledning av regeringens Det är bra att vi nu får till stånd en översyn av de regionalpolitiska |
|
18 |
nal balans, med målsättningen att hela Sverige skall leva. Att hela Sve- |
rige skall leva får inte bara bli en slogan, som sades här tidigare. Det
måste bli verklighet. Det är det regionalpolitiken skall syfta till.
Utifrån subsidiaritetsprincipen menar vi kristdemokrater också att
det är önskvärt att kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande över
det regionalpolitiska stödet. Detta måste självklart ske i samarbete med
länsstyrelserna och Glesbygdsmyndigheten.
Regeringen talar i sin proposition och även i sin reviderade version
av statsbudgeten om kvinnokraften och betydelsen av att uppmärk-
samma och stötta kvinnor och kvinnligt företagande. Man säger att det
är alldeles för få åtgärder som är riktade till kvinnor och som gynnar
kvinnors verksamhet. Ändå drar man ned på det särskilda stödet till
främjande av kvinnligt företagande.
För att få till stånd den nödvändiga ökningen av sysselsättningen är
det nödvändigt att den potential för nyföretagande som finns bland
kvinnor tas till vara. Enligt Föreningsbankens i dagarna publicerade
barometer över kvinnor som småföretagare ser dessa mer optimistiskt
på den framtida utvecklingen än på flera år. Fler satsar i dag på export.
Dessa positiva tongångar bör tas till vara och bli inspiration och exem-
pel för fler kvinnor att våga satsa på sina idéer.
Företag som drivs av kvinnor är underrepresenterade bland de före-
tag som har fått regionalpolitiskt företagsstöd. Detta bör nu länsstyrel-
serna notera och bevaka extra noggrant, så att man kommer till rätta
med denna skevhet. För min del skall jag försöka att bevaka hur man
fördelar dessa stöd hemma i Östergötland, så att de verkligen kommer
kvinnliga företagare till del.
Fru talman! Vi har en reservation som berör påverkan av EU:s
ambitioner och stöd. Den bygger på kds-motioner och pekar på att
Sverige bör påverka utformningen av EU:s regionalpolitiska stöd, så att
dess syfte inom EU-länderna blir att ge alla människor, oavsett var de
bor, tillgång till arbete, service och en god miljö. Vi tar också upp att
EU:s sociala ambitioner bör höjas samt att familje- och medborgaras-
pekter bör få en framträdande plats i EU. Den sociala dimensionen bör
ge människan och familjen frihet att välja så att socialt ansvar och
personlig utveckling kan förenas.
Vi har inte alltför många reservationer. Vi vill ändå, genom att yrka
bifall till reservation nr 3, markera vår uppfattning att vi skall vara
pådrivande i EU.
Vi har också en gemensam reservation med Vänsterpartiet, reserva-
tion 9, om återföring av resurser från vattenkraftsproduktion till de
producerande länen. Detta är en konkret regionalpolitisk insats. Det är
ett gammalt krav, men det har i högsta grad aktualitet. Därför yrkar jag
också bifall till reservation nr 9.
Fru talman! Avslutningsvis kan vi konstatera att den totala anslags-
ramen enligt regeringens nuvarande förslag uppgår till praktiskt taget
samma nivå som den kds förespråkade i samband med budgetproposi-
tionen. Det handlar om en ökning i storleksordningen 700 miljoner^,2
miljarder. Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna med
EU var att skapa goda möjligheter för återflöde från EU:s strukturfon-
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
19
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
der och genom den s.k. additionalitetsprincipen förstärka de regional-
politiska satsningarna.
Att regeringen nu till största delen återtar sin i budgetpropositionen
aviserade sänkning av anslaget är givetvis bra. Medel från EU:s struk-
turfonder får inte bli en ursäkt för att minska utrymmet för nationella
satsningar på regionalpolitikens område.
Regeringens ändrade förslag till regionalpolitik är en kraftig om-
läggning sedan januari i år och, som jag ser det, ett bra svar på kristde-
mokratiska motionsförslag.
Anf. 10 PATRIK NORINDER (m) replik
Fru talman! Jag blir något förvånad över att Dan Ericsson försvarar
den socialdemokratiska politiken. Jag tror att socialdemokraterna kan
klara av det rätt bra själva.
Det gäller mål och riktlinjer för regionalpolitiken. Vi har tagit upp
frågan eftersom regeringen har sagt att människor i olika delar av lan-
det skall ha en likvärdig standard. Vår regionalpolitik utgår ifrån att
man skall ta vara på de utvecklingsmöjligheter som finns i hela landet.
Dan Ericsson kan, om han ställer upp på den formuleringen, kanske
förklara hur kds i praktiskt arbete ser på att hela landet skall ha en
likvärdig standard. Storstäder, landsbygd, norr och söder skall ha sam-
ma standard. Hur tänker Dan Ericsson utforma det i praktisk politik?
Vi har satt som mål för vår regionala politik att vi skall ge förut-
sättningar för olika regioners och människors möjlighet till utveckling.
Därigenom skall vi bidra till den nationella tillväxten. Det är den grund
som vi tycker att regionalpolitiken skall stå på.
Dan Ericsson kanske kan förklara hur han i praktisk politik tänker
skapa samma standard i hela landet för alla människor.
Anf. 11 DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Det var inte på något sätt meningen att reta upp Patrik
Norinder, men jag tillåter mig ändå en viss förvåning när jag konstate-
rar att Moderaterna mäler sig ur när det gäller regionalpolitiken, trots
att man i betänkandet skriver följande mycket tydligt: I den nu förelig-
gande propositionen föreslås inte några nya mål eller åtgärder för
landsbygdsutvecklingen. De åtgärder som formulerades i samband med
föregående års regionalpolitiska proposition kvarstår därför.
Det var en proposition som vi i fyrpartiregeringen utformade.
Jag undrar vad det är som har förändrats sedan vi hade en fyrparti-
regering, med tanke på att vi nu har en socialdemokratisk regering, när
det gäller de regionalpolitiska målen. Jag ser det som positivt att rege-
ringen har ändrat uppfattning och faktiskt anslutit sig till vad de fyra
partierna kom överens om tidigare.
Fru talman! Det är inte så som Patrik Norinder säger, dvs. att vi
skall ha en likformighet. Det står också mycket tydligt i betänkandet att
utskottet inte har någon annan mening än motionärerna vad gäller upp-
fattningen att varje region skall ha möjlighet att utvecklas efter sina
egna förhållanden och möjligheter.
20
Vi närmar oss ett synsätt där vi försöker ha subsidiaritetsprincipen i
grunden. Den lokala initiativkraften är viktig, och det är regionerna
som själva skall bestämma utvecklingen. Staten skall ha en stödjande
funktion och ge vissa grundläggande förutsättningar.
Det finns ingenting av det som Patrik Norinder talar om i de mål
och den inriktning som betänkandet andas.
Anf. 12 PATRIK NORINDER (m) replik
Fru talman! Jag fick ingen förklaring på hur Dan Ericsson tänker sig
den likvärdiga standard som regeringen har skrivit om. Man har de
facto skrivit om det i sin proposition. Hur man tänker göra det i prak-
tisk politik kräver en förklaring.
Jag antar att Dan Ericsson följde debatten från början och hörde
mitt anförande. Jag sade att vi vill ha en annan typ av regionalpolitik.
Vi vill komma ifrån stödberoende och inrikta regionalpolitiken mer på
kunskapsutveckling och kunskapssatsning. Det är ett nytt sätt att se på
regionalpolitiken.
Jag vet att Hans Andersson stöder den politiken, och kanske gör
Dan Ericsson det också. Att komma ifrån stödberoendet är viktigt i den
regionala politiken.
Anf. 13 DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Om Patrik Norinder lyssnade på det jag sade hörde han
att vi tycker att det grundläggande är de ekonomiska förutsättningarna i
landet och att vi får en tillväxt. Det är på den grunden vi kan gå vidare
och verkligen vara aktiva i regionalpolitiken. Jag ser inte de motsätt-
ningar som Patrik Norinder försöker måla upp. De finns inte. Jag tror
att vi är överens, också med Moderaterna, när det gäller inriktningen
och målen.
Det var därför det var så förvånande att Moderaterna mäler sig ur i
detta sammanhang. Jag tycker att det är beklagligt. Det visar också att
man faktiskt nu backar från de ställningstaganden man gjorde under
den tidigare fyrpartiregeringen.
Anf. 14 LENNART ROHDIN (fp) replik
Fru talman! Jag hade inte direkt väntat mig ett replikskifte med kds,
men efter Hans Andersson från Vänsterpartiet uttalade sig även Dan
Ericsson för en bred parlamentarisk förankring av det kommande regi-
onalpolitiska översynsarbetet. Det uttalandet var tydligen inte tillräck-
ligt för att ansluta sig till vårt yrkande om en parlamentarisk utredning.
Dan Ericsson anslöt sig i stället till utskottsmajoritetens svävande och
ganska hypotetiska skrivningar.
Det skulle vara intressant att veta vad Dan Ericsson föreställer sig
för form av bred parlamentarisk förankring. Det kan väl inte vara ytter-
ligare någon konsult i regeringskansliet, som en följd av att man anslu-
ter sig till regeringens konvergensprogram?
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
21
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 15 DAN ERICSSON (kds) replik Fru talman! Vi har hört att konsulter skall vara bannlysta från rege- |
ringens arbete, så några sådana utgår jag ifrån att man inte kommer att
|
Regionalpolitik |
anskaffa. Vad jag har sagt, fru talman, är att jag tycker att det är nödvändigt Hur regeringen tänker sig detta får vi se. Med tanke på den kon- Anf. 16 LENNART ROHDIN (fp) replik Fru talman! Jag ser också fram emot att få reda på vad regeringen Om kravet på en parlamentarisk utredning enligt Dan Ericsson inte Anf. 17 DAN ERICSSON (kds) replik Fru talman! Jag har inte sagt att den typen av utredning inte skulle Det är klart att vi vill undvika att bli beskyllda för att skjuta allt till Jag upprepar att jag tycker att man har haft en konstruktiv dialog Jag utgår ifrån att man vill ha en fortsatt sådan konstruktiv samver- Anf. 18 BERIT ANDNOR (s) Fru talman! I Gäddede längst upp i nordvästra Jämtland finns Ge- |
|
22 |
40 personer. Det är en betydande del av de sysselsatta i Gäddede. Det |
här har gjort att många har kunnat bo kvar. Skolan och affären och
annan service finns kvar och skapar tillsammans förutsättningar för att
bevara ett levande samhälle.
Utan de regionalpolitiska stöden hade Gelab inte kunnat utvecklas
till ett livskraftigt företag. Troligen hade det därmed inte heller varit
möjligt att bevara samhällsservicen i övrigt. Samma förhållande gäller
för utvecklingen för företag som Polar-bageriet i Älvsbyn, Perma
Scand i Ljungaverk, Fyrås trä och impregnering i Strömsund, Datasvar
i Sveg och Aktsam i Ragunda. Ja, man skulle kunna hålla på att räkna
upp det ena exemplet efter det andra.
Det är dessa exempel som vi kan visa på och som är det som vi
kallar den lilla regionalpolitikens innehåll. Den bygger på de övergri-
pande målsättningarna tillväxt, rättvisa och valfrihet. Det är en politik
som innebär att vi tar vara på de befintliga resurserna, bygger vidare på
de naturliga förutsättningarna och stöttar och stödjer viljan att utveckla
det lokala samhället. På så sätt tar vi vara på hela landets möjligheter
till utveckling och tillväxt.
Det är så vi genom regionalpolitiken kan arbeta för en jämn fördel-
ning av välfärden, så att människor i olika delar av vårt land kan ha en
likvärdig standard. Därigenom ges förutsättningar för att kunna välja
var man vill bo och arbeta. En regionalpolitik som utformas utifrån
dessa förutsättningar skapar ett samhälle med solidaritet och samman-
hållning.
Men regionalpolitik är så mycket mer, som flera tidigare talare har
sagt. Det räcker inte med att Gelab i Gäddede får regionalpolitiskt stöd
för investeringar och utveckling för att bli ett livskraftigt företag. Det är
viktigt men inte avgörande för en positiv utveckling. Det gäller också
att samhället runt omkring fungerar.
Det handlar om hur kommunikationerna, vägar och telekommuni-
kationer, fungerar. Hur ser det ut när det gäller utbildning och forsk-
ning? Hur är kommunernas situation, energiförsörjningen, barnomsor-
gen och posten - ja, all den infrastruktur som är så nödvändig för att
vårt samhälle och våra företag fungerar? Det är inte regionalpolitiken
och de avsatta medlen för den som är avgörande för människors möj-
ligheter att bo och arbeta i olika delar av landet. Det är den samlade
sektorspolitiken som är avgörande.
Därför måste resurserna och insatserna inom olika sektorer utfor-
mas och samordnas på ett sådant sätt att de möjliggör en positiv ut-
veckling i hela Sverige. För att vi skall få en regional balans måste vi
ge förutsättningar för tillväxt ur ett helhetsperspektiv. Vad hjälper
regionalpolitiska stöd om avregleringar, snäva lönsamhetsintressen och
centrala beslut direkt motverkar den regionala balansen? Därför är det
glädjande att det i regeringens proposition så klart står uttryckt att de
regionalpolitiska hänsynen skall genomsyra regeringens arbete.
Dessutom är det av utomordentlig vikt att regeringen nu kommer att
genomföra en kartläggning och analys av de regionalpolitiska konsek-
venser som de senaste årens förändringar av den statliga sektorn har
fört med sig. Denna analys skall visa hur verksamheten, servicen och
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
23
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
tillgängligheten har påverkats av de bolagiseringar, privatiseringar, |
Hans Andersson berörde NUTEK:s rapport om statsbudgetens regi-
|
Regionalpolitik |
onala fördelning. Den är oroande ur ett regionalpolitiskt perspektiv Fru talman! För att skapa livskraftiga regioner i hela landet räcker I Gäddede, Knaften, Byssbon, Huså och i alla andra orter i vårt land I detta sammanhang måste kvinnornas betydelse särskilt betonas. Det lokala perspektivet, den lokala mobiliseringen, kräver ett för- Det kan skapa förutsättningar för en förnyad och utvecklad sam- Fru talman! Under årens lopp har de regionalpolitiska stöden blivit |
|
24 |
regionalpolitiska stöden måste koncentreras och förenklas, att stöden |
skall vara flexibla och anpassas efter de behov och förutsättningar som
finns lokalt. Den djungel som möter den enskilde företagaren skall
rensas och planteras om. Utgångspunkten för stödens utformning skall
vara företagens och regionens behov. Det är inte stödformen som skall
styra stödgivningen.
Det är också en självklarhet att de regionalpolitiska åtgärderna
ständigt måste anpassas till nya förutsättningar. En avgörande föränd-
ring som inträtt är vårt medlemskap i Europeiska unionen. Det återflö-
de vi får ger en betydande förstärkning av de regionalpolitiska resur-
serna. De förutsättningar som strukturfonderna ger skapar nya samar-
betsmönster, nya stödområden, nya krav på planer, uppföljning och
utvärdering. Detta kommer naturligtvis också att ställa krav på utveck-
ling av den nationella regionalpolitiken. Utskottet anser därför att det är
utmärkt att regeringen nu avser att göra en översyn av de olika stöd-
formerna för att skapa de mest effektiva formerna för att åtstadkomma
ekonomisk tillväxt och regional balans.
Utskottet tycker också att den här översynen mycket väl skulle kun-
na utvidgas något till att också omfatta stödområdenas geografi och
innehållet i de olika stödformerna. Om översynen utvidgas och kommer
att ställa krav på stora förändringar av den nationella regionalpolitiken
tycker vi att det är naturligt att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning.
Det är också bra med den försöksverksamhet som regeringen före-
slår. Vi tycker att den bör komma i gång så snabbt som möjligt.
Men inte heller regionalpolitiken klarar sig från besparingar. De är
trots allt av en mindre omfattning och innebär att den tidigare beslutade
höjningen av sysselsättningsbidragen inte genomförs. Det transportstöd
vi har koncentreras till det s.k. gleshetsområdet. Anslaget för de sär-
skilda regionalpolitiska strukturåtgärderna slopas. Det innebär en total
besparing på 366 miljoner på 18 månader.
Men det skapas också utrymme för reformer i den här propositio-
nen. Det blir bättre villkor för småföretagen i stödområde 1. Där höjs
den maximala bidragsnivån till 40 %. Den tidigare beslutade indrag-
ningen av medel från Norrlandsfonden slopas. Expertgruppen för regi-
onal utveckling får mer pengar för att analysera de regionala konsek-
venserna av EU-medlemskapet. Även Glesbygdsverket får utökade
resurser.
Vi har under de senaste åren haft en dramatiskt fallande sysselsätt-
ning, som inneburit att hela landet har drabbats hårt av arbetslöshet.
Samtidigt kan vi konstatera att de regionala skillnaderna i arbetslös-
hetstal kvarstår. Budgetunderskottet och statsskulden ställer krav på
omfattande besparingar. Men vi vet också att dessa besparingar slår
olika ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Vi har prognoser som visar att
sysselsättningen i den offentliga sektorn kommer att minska. Detta slår
naturligtvis särskilt hårt mot de regioner som har en hög andel syssel-
satta inom denna sektor.
De långsiktiga, strukturella problemen i de regionalpolitiskt priori-
terade områdena, som långa avstånd, gles bebyggelse, låga befolk-
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
25
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
ningstal och sned befolkningsstruktur till följd av utflyttning, är pro- |
Det innebär också att en ekonomi i balans och en framgångsrik
|
Regionalpolitik |
kamp mot arbetslösheten kommer att betyda allra mest för de regional- För att på nytt skapa tillväxt, utveckling och nya arbeten måste alla Regionalpolitiken skall vara ett viktigt och kompletterande instru- Fru talman! Det är med stor tillfredsställelse som jag avslutningsvis Fru talman! Med det konstaterandet vill jag yrka bifall till hemstäl- Anf. 19 HANS ANDERSSON (v) replik Fru talman! Det är riktigt att det finns mycket av enighet. Det finns Jag vill ställa några frågor. Jag tror att enigheten kanske inte är rik- Det behövs en parlamentarisk förankring, och Berit Andnor vill re- Punkt två handlar om kvinnosatsningar. Det är oacceptabelt som Anf. 20 BERIT ANDNOR (s) replik Fru talman! När det gäller den parlamentariska utredningen är det |
|
26 |
bara att konstatera att det pågår en process här, precis som vi har skrivit |
i vårt betänkande. Vi är mitt uppe i en process. Det är ett omfattande
arbete som har pågått och som pågår ute i våra olika regioner till följd
av de program som har tagits fram för mål 6, men också för mål 2 och
5b.
Vi är mitt uppe i en process. Det innebär att osäkerheten och oklar-
heterna om hur verkligheten kommer att se ut framöver är betydande. I
vårt betänkande har vi redovisat behovet av en översyn. Vi har också
mycket tydligt sagt, att om den här översynen visar sig bli mer omfat-
tande och om den kommer att ställa krav på stora förändringar av den
nationella regionalpolitiken bör det naturligtvis tillsättas en parlamen-
tarisk utredning. Det är min uppfattning. Men det är för tidigt att i dag
säga att vi just nu skall tillsätta en parlamentarisk utredning.
När det gäller kvinnosatsningar är det bara att konstatera, som jag
sade i mitt anförande, att det är oacceptabelt med den fördelning av
stöden som är i dag. NUTEK har nu sagt att man kommer att anstränga
sig ytterligare för att följa upp de beslut som är fattade ute i landet när
det gäller de regionalpolitiska stöden för att bevaka att kvinnorna får en
större andel.
Det är också med tillfredsställelse som vi kan se att de satsningar
som NUTEK har gjort på lokala kvinnliga rådgivare till kvinnliga före-
tagare har slagit väl ut.
Vid de olika programområdena, framför allt vid mål 6-arbetet, har
vi lagt stor vikt vid att satsningar skall ske på uppbyggnaden av kvinn-
liga kompetenscentrum och kvinnliga nätverk. Men här ligger det ett
mycket stort ansvar just på länsstyrelserna. Där måste man beakta att
kvinnor skall få en större andel av de regionalpolitiska resurserna.
Anf. 21 HANS ANDERSSON (v) replik
Fru talman! Jag tolkar frågan om en parlamentarisk förankring så att
vi är helt överens. Om det behövs en förändring med större räckvidd,
står det i betänkandet, och Berit Andnor argumenterar kraftfullt för att
räckvidden blir hur stor som helst. Jag tror att vi är överens. Jag är glad
över att arbetsmarknadsministern är här i dag med sina två öron.
När det gäller kvinnosatsningen vill jag trots allt ha några fler
kommentarer från Berit Andnor. Det saknas varje åtgärd som innebär
en satsning på kompetensutveckling. Det varnas inte särskilt mycket för
regeringens politik när det gäller nedskärningen på den kommunala
sidan. Med tanke på den åsikt som Berit Andnor uttrycker må det väl
till mer av konsekvensanalys när det gäller denna utveckling eftersom
kvinnor, särskilt i glesbygd, kommer att drabbas.
Det för mig in på frågan om konsekvensanalyser i stort, något som
Berit Andnor poängterade var viktigt när det gäller avreglering och
bolagisering. Jag nämnde skattepolitik och transfereringsförändringar.
Berit Andnor betonade att Långtidsutredningens slutrapport var viktig
och borde ligga till grund för framtida diskussioner. Den ger just den
grunden. Det måste göras en regionalpolitisk analys vid varje ekono-
misk-politiskt beslut. Det finns ett sådant allmänt direktiv, men uppen-
barligen har det inte varit i kraft. Man har inte gjort regionalpolitiska
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
27
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
konsekvensanalyser av de övergripande ekonomiska beslut som har |
|
Regionalpolitik |
Anf. 22 BERIT ANDNOR (s) replik Fru talman! Jag tycker att man skall hålla isär de olika områdena. När det gäller kvinnors arbetsmarknad över huvud taget, inte bara i Anf. 23 PATRIK NORINDER (m) replik Fru talman! Jag tänkte beröra två punkter, dels de regionalpolitiska Berit Andnor tog upp samma punkt som Dan Ericsson berörde, att Vi har kritiserat er för att använda vackra ord och formuleringar Vad gäller företagsstöden är det bra att vi får en översyn. Men när Vi har alla hört att företagarnas riksorganisation vill avskaffa stö- |
28
litet märkligt att socialdemokraterna hela tiden inriktar sig på att behål-
la nuvarande stödformer och inte avskaffa dem.
Anf. 24 BERIT ANDNOR (s) replik
Fru talman! Låt mig inledningsvis bara konstatera att vi i Sverige
har små regionala skillnader. Det är ett resultat av den politik som förts
totalt sett i samhället när det gäller sektorspolitiken och regionalpoliti-
ken.
Så till innehållet i den moderata politiken och de vackra orden:
Patrik Norinder anklagar socialdemokratin för att bara säga vackra ord.
Vad gör då moderaterna? Bakom orden om att man skall ha likvärdiga
förutsättningar i vårt land, som också moderaterna skriver, döljer sig en
rå och brutal politik. Bakom orden döljer sig förslag som att regional-
politiken i stort sett helt skall avskaffas. Det som skall tillföras de regi-
onalpolitiskt prioriterade områdena enligt moderaterna är 100 miljoner
i form av utbildningssatsning som sedan skall växa till 300 miljoner.
Det är nålpengar. Det är en politik som kommer att innebära att Sveri-
ges norra delar, framför allt de inre delarna av Sverige, kommer att
avfolkas och utarmas. Det skulle bli resultatet av den moderata politi-
ken. Det döljer sig bakom de vackra ord som Patrik Norinder svänger
sig med.
När det gäller utredningen om företagsstöden har vi sett behov av
att se över stödformerna utifrån de förändrade förutsättningar som EU-
medlemskapet medför och som överlappningen av de olika regional-
politiska stöden har medfört. Vi har tyckt att det är viktigt att se över
dem. Om vi hade vetat vad resultatet skulle bli, Patrik Norinder, hade
vi faktiskt inte behövt någon översyn. Då kunde vi ha beslutat direkt.
Ett vanligt sätt att arbeta på är att man först utreder, funderar över re-
sultatet och sedan ser vilka konsekvenserna blir. Så gör man, Patrik
Norinder.
Anf. 25 PATRIK NORINDER (m) replik
Fru talman! Angrepp är ofta bästa försvar. Fortfarande fick jag
inget svar om hur man har tänkt sig när det gäller likvärdig standard,
hur det skall omsättas i praktisk politik. Jag lär väl inte få något svar
heller.
Den politik som regeringen förordar kan ifrågasättas. Vi har för vår
del en ny inriktning på regionalpolitiken. Vi tar till vara de möjligheter
till utveckling som finns i hela landet. Därför har vi sagt att en kun-
skapssatsning och att avskaffa stödformerna är det vi vill göra. Det är
samma linje som Hans Andersson var inne på och som många andra
förespråkar. Att vi vill delfinansiera detta med 300 miljoner är inte
något föraktligt. Detta skall riktas till just de områden som Berit And-
nor talar om, dvs. de innersta delarna av Norrland. Vi tror att detta är
den väg man måste gå för att ta vara på den kompetens som finns i hela
landet. Det är kunskapssatsning, inte stödformer, som bör bli det le-
dande i regionalpolitiken.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
29
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 26 BERIT ANDNOR (s) replik Fru talman! Jag kan upprepa vad jag sade i mitt tidigare inlägg. Det |
är små regionala skillnader i vårt. Det är ett resultat av den politik som
|
Regionalpolitik |
förs och har förts hittills när det gäller sektorspolitiken och regional- Det moderaterna förespråkar är i praktiken, som jag sade tidigare, Och ni tycker, som ett exempel på att utveckla de prioriterade Vad gäller satsningen på utbildning är det något magstarkt med Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp) replik Fru talman! Det var inte så mycket som föranledde några invänd- Däremot tyckte jag att det var litet tråkigt att det i ett så långt anfö- Vad gäller den parlamentariska utredningen sade Berit Andnor att Men en intressant fråga är också vem som gör denna bedömning. |
|
30 |
rade partier möjligheten att vara med och ha synpunkter på detta avgö- |
rande. Jag tror att Berit Andnor i oppositionsställning knappast hade
varit nöjd med att överlämna det avgörandet till sittande regering.
Jag sade i mitt inledningsanförande att jag känner föga stolthet över
hur frågan om parlamentarisk förankring av det regionalpolitiska över-
synsarbetet hanterades av föregående regering. Jag tycker att man kan
bli vis av skadan.
Anf. 28 BERIT ANDNOR (s) replik
Fru talman! Jag skall begränsa mig i min replik med att säga att vi
är helt överens, Lennart Rohdin. Så som frågan behandlades av den
förra regeringen har vi inte för avsikt att behandla den i den här rege-
ringen. Jag har det allra största förtroende för regeringen och för ar-
betsmarknadsministern.
Man kommer, utifrån de mycket tydliga skrivningar som jag ändå
hävdar att vi har i betänkandet, att tillsätta en utredning när vi har
kommit över de oklarheter och osäkerheter som finns i dag. Jag är helt
övertygad om detta. Och, som sagt var: Jag har förtroende för att rege-
ringen är kapabel att fatta ett sådant beslut.
Anf. 29 BERTIL BORGLUND (mp) replik
Fru talman! Jag blev glad när Berit Andnor tog till orda i talarsto-
len. Jag tyckte att hon personifierade den kvinnokraft jag talade om när
hon kraftfullt räknade upp exempel på lyckade regionalpolitiska sats-
ningar i Norrland. Gelab i Gäddede och Datasvar i Sveg är glädjande
exempel, men Sverige behöver många fler sådana exempel än dem som
finns i verkligheten.
Med den entusiasm för glesbygd som Berit Andnor visade kan jag
inte förstå varför hon inte stöder Miljöpartiets förstärkning med 1,5
miljarder kronor till regionalpolitiken. 366 miljoner kronor i minskade
transportstöd förbättrar inte heller glesbygdsföretagens möjligheter att
överleva.
Berit Andnor sade att bara arbetslösheten minskar, minskar den
också i glesbygden. Tyvärr stämmer inte detta. Statistiken visar tvärtom
att det är i storstadsområdena och på högskoleorterna som arbetslöshe-
ten minskar, knappast i glesbygden.
Glesbygden är starkt beroende av regionalpolitiskt stöd. Vill Berit
Andnor värna glesbygden, bör hon bifalla Miljöpartiets reservationer
som ger glesbygden ytterligare 1,5 miljarder kronor.
Anf. 30 BERIT ANDNOR (s) replik
Fru talman! Jag skall begränsa mig även i detta replikskifte genom
att säga att till skillnad från Bertil Borglund tar de flesta partier i denna
riksdag hänsyn till det ekonomiska läge som vi i Sverige just nu befin-
ner oss i. Jag hälsar med tillfredsställelse att vi inte har behövt göra
större nedskärningar inom detta område än vad vi har tvingats göra.
Men att gå ifrån det till att plussa på miljarder på det sätt som Miljö-
partiet föreslår anser jag vara mycket oansvarigt.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
31
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
32
Anf. 31 BERTIL BORGLUND (mp) replik
Fru talman! Även i ett ekonomiskt besvärligt läge är det oerhört
viktigt att vi värnar om glesbygden så att inte fler orter slås ut än vad
som har skett redan. Det uppstår oreparabla skador i så fall.
Anf. 32 BERIT ANDNOR (s) replik
Fru talman! Genom en politik som gör att vi får en ekonomi i balans
och genom att vi för en framgångsrik kamp mot arbetslösheten skapar
vi de bästa förutsättningarna för att också de regionalpolitiskt priorite-
rade områdena får en positiv utveckling. Det är dessa områden som har
allra störst behov och som kommer att få tillbaka allra mest om vi får
ekonomin i balans och om vi får ner arbetslösheten. De som vinner
mest på det är de regionalpolitiskt prioriterade områdena.
Som jag sade tidigare är regionalpolitiken en del, en viktig del, men
det är en del i en sammanhållen politik som är så oerhört avgörande
och viktig för hur dessa områden kommer att utvecklas. Det är det som
är väsentligt. Det är inte frågan om någon överbudspolitik med miljo-
ner hit och dit, som den politik som Miljöpartiet förespråkar just i det
här ärendet.
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Regionalpolitiken är ett område som engagerar många
av oss. För mig finns det två delar av regionalpolitiken.
Den ena är att jag ser regionalpolitiken som ett oerhört viktigt bi-
drag till att öka tillväxten i vårt land. Det är viktigt att utnyttja alla de
stora investeringar som har gjorts i infrastruktur, i bostäder, i skolor, i
barnomsorg, i sjukvård och i företag, och utnyttja dem fullt ut.
En kraftig befolkningsomflyttning i vårt land, bort från de perifera
områdena till de centrala, skulle tvinga Sverige in i stora investeringar
för att upprätthålla en vettig levnadsstandard. Därmed skulle man för-
snilla väldigt stora tillgångar.
Regionalpolitiken bidrar alltså till ökad tillväxt dels genom att man
hindrar investeringar i redan överhettade områden, dels genom att man
nyttjar den kompetens och det kunnande som finns i dessa regioner. Jag
menar att den lilla regionalpolitiken, som vi i dag diskuterar, i huvud-
sak är tillväxtorienterad. Den lilla regionalpolitiken handlar om att
stödja företagen, så att man snabbt kan åstadkomma tillväxt.
Den andra delen av regionalpolitiken handlar om en rättvis fördel-
ning, om att se till att alla får del av den tillväxt som skapas i vårt land.
Den hanteras huvudsakligen i den stora regionalpolitiken där sådana
frågor som socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och
skatteutjämningen är centrala för att åstadkomma en rättvis fördelning,
men också en infrastruktur som gör det möjligt för människor i hela
landet att leva.
Den lilla regionalpolitiken har förändrats och förändras, därför att
de lokaliseringsfaktorer som tidigare hade stor betydelse inte spelar
samma roll i dag. När lokaliseringspolitiken kom till på 1960-talet var
syftet att hjälpa företagen att lokalisera sin produktion långt bort från
marknaden och att kompensera för de merkostnader som uppstod för
att transportera varorna från produktionsanläggningar i huvudsakligen
Norrlands inland till marknaderna.
I dag, när inte längre transportkostnaden är det stora hindret, hand-
lar det framför allt om att se till att vi har en bra logistik, att vi snabbt,
till låga kostnader och med korta transporttider kan transportera varor-
na från framför allt Norrlands inland till de stora marknaderna. Det
handlar om att se till att informationstekniken byggs ut så att vi också
kan transportera tjänster på samma sätt som vi tidigare transporterat
varor. Och det handlar om att investera i kunskap som ju nu är den
stora och viktiga produktionsfaktorn för nästan all etablering av alla
företag, oavsett om man tillverkar varor eller tjänster. Därför är inves-
teringar i kunskap oerhört viktiga.
När man tittar på vad som nu händer kan man se att det också upp-
står många nya lokaliseringar. De ser helt annorlunda ut än i slutet av
6O-talet och början av 70-talet, när regionalpolitiken började fungera.
Ett exempel, som Berit Andnor nämnde, är Datasvar i Sveg. När man
sitter i Köpenhamn och har ett problem med sitt program Excel som
man vill få åtgärdat, ringer man Datasvar i Sveg som hjälper till att
ordna upp sitt eget program, mjukvaran i datorerna.
När man söker en taxi i Stockholm ringer man nu till Stockholms
skärgård, till Ingmarsö, för att få tjänsten utförd. När man flyttar eller
när man byter eller säljer bil tar man kontakt med bilregistret i Arje-
plog. När man funderar över ett telefonnummer kan det vara till Sunds-
vall man kommer.
Det är alltså helt nya typer av etableringar, och väldigt många av
dem har sitt motiv i att vi kortat avstånden då det gäller att producera
tjänster. Det är investering i informationstekniken som har haft betydel-
se och det är investering i kunskap och kunnande. Detta är en sak som
händer och som den lilla regionalpolitiken måste fånga upp. Man måste
se till att med den stödja företag som växer i det nya kunskaps- och
informationssamhället.
Det andra som händer är att företagen nu organiserar sig på ett helt
annat sätt än tidigare. De första lokaliseringarna var resultatet av de
stora företagens utlokalisering, där man förhandlade med Ericsson,
ASEA, Scania Vabis och Volvo om utlokalisering av stora produk-
tionsenheter huvudsakligen till Norrland.
Så fungerar inte företagen i dag. Man sitter inte i en koncernledning
och placerar stora produktionsanläggningar i olika delar av landet, utan
i dag fungerar nästan alla framgångsrika företag som många små före-
tag, inte i en tayloristisk organisation utan i ett nätverk. Därför är det
viktigt att regionalpolitiken också formas på det sättet.
Det är inte längre möjligt för en handläggare på Arbetsmarknadsde-
partementet att förhandla med de stora företagens ledningar om flyttan-
det av produktionsanläggningar. Vi måste se till att regionalpolitiken är
så utformad att människor, oavsett om de finns på en länsstyrelse, ett
landstingskansli, en kommunförvaltning eller ute i företagens olika
fackliga organisationer har grepp om och möjlighet att använda den
lilla regionalpolitiken för att i sina nätverk fånga intressanta etablering-
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 118
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
ar till de orter och regioner som behöver utvecklingskraft och som vi |
Det är litet av den förändring som den lilla regionalpolitiken måste
|
Regionalpolitik |
genomgå. Det är därför som vi i propositionen också redovisar att vi Sverige har genom medlemskapet i EU kraftigt ökat sina möjlighe- Jag tycker att det känns mycket glädjande att kunna redovisa, fram- När vi tittar på hur de pengar som kommer från EU skall användas, Inriktningen av EU-pengarna har precis den profil som vi önskar En annan aspekt på EU-medlemskapet och regionalpolitiken är in- Den socialdemokratiska regeringen valde att föreslå att människor- |
34
På det sättet har faktiskt regionerna haft betydligt mer inflytande
över EU:s regionalpolitiska pengar än vad regionerna har haft över hur
det nationella regionalpolitiska stödet utformas. Det tycker jag är en
oerhört intressant aspekt på medlemskapet i EU. Vi kan konstatera att
stödet har ökat kraftigt i de här områdena. Det har fått den inriktning
som medborgarna i de regionerna önskade, och medborgarnas företrä-
dare i de här regionerna får aktivt medverka också till att hantera peng-
arna.
Visst finns det hot, stora hot, när det gäller regionalpolitiken. Ut-
bildningssamhället skapar nya klyftor, avregleringar, privatiseringar,
underskottet i de offentliga finanserna, för att nämna några exempel på
hur besvärligt det har varit. Därför har propositionen sagt att vi skall
prioritera tillväxt. Erfarenheten av de gångna tre åren med stort under-
skott i statens affärer visar att det slår hårt mot de hårdast utsatta.
Vi har sagt att vi vill göra en översyn av företagsstödet för att vinna
kunskapssamhället. Vi vill kartlägga den stora regionalpolitiken för att
på det sättet se över alla de stora förändringar när det gäller avreglering
och privatisering som framför allt den förra regeringen genomförde.
Herr talman! Jag vill sluta med att säga att det känns bra att konsta-
tera att vi i vårt land har en regional harmoni. Det är inga avgörande
skillnader om man bor i Arjeplog, Täby eller Landskrona. Det är en
omistlig tillgång för vårt land. Det är också glädjande att konstatera att
just den samsynen har mycket starkt stöd i vår riksdag. Min förhopp-
ning är att det stöd vi nu har för regionalpolitiken också kan komma att
omfatta andra politikområden.
Anf. 34 HANS ANDERSSON (v) replik
Herr talman! Låt mig först kommentera EU-aspekten utan att ta nå-
gon EU-debatt.
Vi har full frihet att - i enlighet med Vänsterpartiets förslag - ut-
forma en starkare regionalpolitik med flera näringspolitiska och till-
växtpolitiska inslag och att göra det med demokratiskt stöd i den be-
fintliga regionen. Vi har föreslagit bl.a. länsparlament för att hantera
sådana här saker. Vi kan göra detta med den inriktning vi nu har, med
kompetensutveckling o.d. i stället för passiva bidrag. Det tycker jag är
mycket bra.
Vi skall inte glömma, arbetsmarknadsministern, att möjligheten att
utnyttja bidrag på några miljarder bygger på att vi betalar in 20 miljar-
der kronor, vilket kraftfullt belastar statskassan.
Jag tänkte gå vidare under punkten om aktiva insatser och ta upp en
annan sak.
Regeringen har hittills varit ganska svag när det gäller näringspoli-
tiska insatser. Vi har tagit upp ett antal punkter i våra motioner, t.ex. en
satsning på biobränslen. Det skulle ge kraftfulla regionala effekter runt
om i landet, inte minst i stödområdena, samtidigt som det skulle för-
stärka en energipolitisk omställning.
Vi har också motionerat om och reserverat oss för ett återförande av
vattenkraftsvinster. Det skulle gynna inte minst arbetsmarknadsminis-
terns del av landet.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
35
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
36
Vi har föreslagit differentierade bensinskatter med tanke på de
långa avstånden som finns i norra Sverige. Inte minst vill vi satsa på
skogsråvaran och forskning kring träteknik. Där släpar Sverige kraftigt
efter. Vi gynnar volymtillväxten av det vi kokar och säljer på export,
men vi ligger långt efter Finland och Nordamerika när det gäller trä-
teknik och att utveckla vår skogsråvara till högre förädlingsvärden, så
att den kan ge högre exportintäkter och mer sysselsättning.
Jag skulle vilja höra arbetsmarknadsministerns kommentarer kring
de här frågorna.
Anf. 35 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Jag skall börja med EU.
Det är naturligtvis sant att Sveriges riksdag har möjlighet att för-
dubbla vilka anslag som helst, om Sveriges riksdag skulle bestämma
sig för det.
Men nog är det väl ändå föga troligt, Hans Andersson, att denna
riksdag, om vi i höstas hade sagt nej till ett svenskt medlemskap i den
europeiska unionen, hade fördubblat anslagen till regionalpolitiken.
Tror verkligen Hans Andersson att Sveriges riksdag i sådana fall skulle
ha gjort det i dag? Jag hör till dem som är mycket tveksamma till att det
skulle ha inträffat.
Det andra som jag också tycker är intressant när det gäller EU-
medlemskapet är att den socialdemokratiska regeringen i dialog med
EU har bestämt hur man skall försöka förankra och utforma EU-stödet.
Man har konstaterat att förslagen till utformning av programmen när
det gäller EU-stödet inte vuxit fram i en parlamentarisk utredning i
riksdagen utan i ett antal lokala och regionala arbetsgrupper. Vårt för-
slag när vi på nytt vänder oss till Bryssel är att också genomförandet av
EU-stödet skall utformas lokalt och regionalt av parlamentariker, valda
i de lokala och regionala parlamenten.
Det är något, Hans Andersson, som jag tror förvånar många av dem
som argumenterade mot ett svenskt EU-medlemskap. Jag tänker både
på stödets storlek och inriktning och på det inflytande som de lokala
och regionala nivåerna fått och som jag tycker är väldigt intressant.
Näringspolitiken är ett viktigt område. Den lilla regionalpolitiken är
huvudsakligen näringspolitik. Det var därför jag betonade vikten av
den i mitt huvudanförande. Den är utformad som en tillväxtpolitik, med
ett näringspolitiskt stöd till företagen.
Anf. 36 HANS ANDERSSON (v) replik
Herr talman! Det här med volymerna var ju klart före folkomröst-
ningen. Folk visste säkert väldigt väl vilka volymer det skulle bli i
regionalpolitiken.
När det gäller avgränsningen mellan mål och geografiska områden
har Vänsterpartiet och regeringen varit överens. Vi kom överens på den
punkten i höstas innan regeringen fick detta godkänt nere i Bryssel.
Framtagandet av utvecklingsplanerna är utmärkt. Det går precis i
den riktning som jag talar för, och som jag i flera år har talat för: Bort
från det passiva, in med det aktiva! Dessutom handlar det om den loka-
la mobiliseringen. Det här är mycket bra i de allra flesta fall, enligt min
uppfattning.
Jag har en fråga när det gäller befintlig svensk regionalpolitik, som
fortfarande till huvuddelen är passiv när det gäller det nationella. Förra
året föreslog vi en nedtrappning t.ex. av nedsättningen av socialavgif-
ten. Vi har i dag föreslagit att småföretagarstödet, i den mån vi skall ha
ytterligare en variant bland alla de varianter som finns av småföreta-
garstöd, infogas inom ramen för EU-programmen för att därmed få en
profil på just de målområden som vi var överens om geografiskt. Alter-
nativt kunde finansiering ske över nedsatta socialavgiftskonton. Det
hade varit att ta ett första steg från en passiv regionalpolitik till en aktiv
sådan.
Min generella fråga blir då naturligtvis: Hur skall vi klara den of-
fentliga sektorn, dess sysselsättning och dess betydelse för infrastruktu-
ren? Där finns kvinnorna, som har en mycket stor tyngd i de regional-
politiskt prioriterade områdena. Där ligger ett utomordentligt hot under
de närmaste åren med regeringens politik.
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! En gång till om EU: Jag hoppas att vi kan vara över-
ens om att sannolikheten för att vi skulle ha fördubblat anslagen för
regionalpolitik inte hade varit speciellt stor i det nationella parlamentet.
EU-medlemskapet har ändå haft det goda med sig, oavsett uppfattning
innan, att det gett mer resurser till de hårdast utsatta regionerna.
Hans Andersson hade också ett par frågor som jag kort tänkte be-
svara. En gäller socialavgifterna. Jag anser att den frågan bör finnas
med i översynen av företagsstödet. I budgetpropositionen annonserade
vi ju en besparing. Vi avsåg bl.a. att spara när det gäller nedsättningen
av socialavgiften inom jord- och skogsbruket samt inom den lokala
servicen. I förhandlingarna med Centerpartiet gick regeringen med på
att behålla det stödet. Men det är klart att man ordentligt behöver titta
på om just den typen av nedsättningar leder till nya jobb, något som
Dan Ericsson prisade som insatser för att skapa en massa nya arbetstill-
fällen. Jag tycker att det här ändå hör till det som vi behöver fundera
över för att se om det leder till nya jobb.
Den offentliga sektorn betyder naturligtvis väldigt mycket för
Norrlands inland och också för många delar av storstäderna. Hur den
offentliga sektorn klarar sig bestäms av den tillväxt vi får. Får vi en bra
tillväxt i vårt land och riksdagen samtidigt kan föra en så vettig fördel-
ningspolitik att en del av den tillväxten kommer den offentliga sektorn
till del, kan vi upprätthålla en hyfsad offentlig sektor.
Där menar jag att regionalpolitiken är en viktig del i tillväxtpoliti-
ken. Det tycker jag alltför sällan betonas. Ofta framställs regionalpoli-
tikdebatten i nationella medier som ett slags hembygdens dag. Men det
är en oerhört central del av tillväxtpolitiken att nyttja varje människa
och varje del av landet så effektivt som möjligt.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
37
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 38 LENNART ROHDIN (fp) replik Herr talman! Arbetsmarknadsministern använde förvisso en gång i |
sitt anförande ordet entreprenörer. Trots att jag närmast serverade på
|
Regionalpolitik |
silverfat, eller kanske just därför, saknar vi åtminstone några ord om Jag har två frågor: 1. Hur ser arbetsmarknadsministern på förutsättningarna för en 2. Norrlandsfonden - naturligtvis: När var arbetsmarknadsministern Jag föreställer mig att det i första hand inte är fråga om delade Nästa gång jag har möjlighet att ställa frågan till arbetsmarknads- Anf. 39 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s) Herr talman! Först till detta med vilka jag nämnt och inte nämnt i I den andra frågan, om hur parlamentet skall delta i utformningen Jag har uppfattningen att det ligger ett oerhört stort värde i att regi- I ett första skede handlar det om en kartläggning. I det kartläggande Till sist några ord om Bryssel. Bryssel besöker Stockholm denna |
|
38 |
vecka - jag vet inte om det är lika fint som om jag skulle besöka Brys- |
sel. Det gäller bl.a. frågan om Norrlandsfonden. Jag tar egentligen åt
mig väldigt litet av kritiken, därför att när jag kom in i regeringen hade
den förra regeringen gjort väldigt litet för att förbereda frågorna om
regionalpolitiken i Bryssel.
Anf. 40 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Visst kan man tycka att det är retorik att fråga vilka
som nämns och inte nämns. Men efter den mycket påtagliga och verkli-
ga återställarpolitik som landets företagare fick känna av under hösten,
vars följder man fortfarande känner av, tror jag att litet retorik från
arbetsmarknadsministern och andra socialdemokratiska företrädare i
debatten just när det gäller företagarna inte skulle skada.
När det gäller Norrlandsfonden tycker jag att det är mycket bra om
Bryssel kommer till Stockholm. Det borde de göra väl så ofta som
Stockholm åker till Bryssel. Där håller jag med. Men visst är det ar-
betsmarknadsministerns och regeringens ansvar vad som har skett eller
inte skett under de gångna nio månaderna. Det finns åtminstone ett
statsråd i den socialdemokratiska regeringen som närmast åkt i skyttel-
trafik till Bryssel för att försöka påverka Bryssel - med ganska gott
resultat, tycker jag. Det manar till efterföljd i den övriga regeringskret-
sen.
Den parlamentariska förankringen, säger arbetsmarknadsministern,
kan se ut på olika sätt. Men då tror jag att arbetsmarknadsministern inte
har lärt sig särskilt mycket av det som hände under förra mandatperio-
den. Det är väl ungefär så man såg det då också, dvs. att de här sakerna
kunde hanteras på litet olika sätt. Att hänföra till möjligheten till en
beredning från ett annat sakområde som regeringen hanterat denna vår
tycker jag inte heller direkt tyder på framgångsmöjligheter.
Jag skulle vilja uppmana arbetsmarknadsministern att inte dra den-
na fråga i långbänk. Jag försäkrar att det inte blir en vinnardebatt.
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Det är riktigt att det finns en hel del av återställarpoli-
tik i vårt sätt jobba. Den viktigaste återställaren har för oss varit att få
ordning på statsbudgeten. Jag tyckte att det var mycket angeläget att
komma tillbaka till en situation där statens utgifter och inkomster är
balanserade. Det gillar också företagarna, för de lever ju i precis sam-
ma värld. De är inte vana vid att utgifterna är större än inkomsterna.
Om Norrlandsfonden och om vårt sätt att sköta förhandlingarna
med Bryssel vill jag säga att den här riksdagen i maj i fjol, alltså för
drygt ett år sedan, beslutade om en utvidgning av Norrlandsfonden. När
jag tillträdde den 6 oktober hade Norrlandsfonden inte fått mer pengar,
och man hade inte heller klarat ut förhandlingarna med Bryssel. Sedan
dess har vi sett till att Norrlandsfonden har fått den utökade volym som
riksdagen beslutade om. Vi har också startat och genomfört förhand-
lingarna. Vi har en förhandlingsrunda i den här veckan.
När det gäller det regionalpolitiska stödet, som är lika omfattande
som det nationella stödet från EU, så var programarbetet inte alls på-
börjat den 7 oktober. Men våra finska vänner, som inte heller hade
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
39
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
medlemskapsomröstningen klar, hade kommit oerhört långt i sitt arbe-
te. Jag vidhåller därför att i stort sett allt som har gjorts på det här om-
rådet faktiskt har gjorts efter den 7 oktober. Innan dess hade i stort sett
ingenting gjorts i fråga om regionalpolitiken och EU.
Anf. 42 DAN ERICSSON (kds) replik
Herr talman! Anders Sundström sade att han nu har ett starkt stöd i
kammaren för regionalpolitiken. Det beror på att man har förändrat sin
politik från den 10 januari, då budgetpropositionen lades fram, till den
12 april då beslut fattades om den regionalpolitiska propositionen. Det
är positivt att man har tänkt om och att man har gjort den här föränd-
ringen. Det är ju det som är grunden för att vi nu har en samsyn; att
man ansluter sig till de mål som den tidigare regeringen satte upp på
det regionalpolitiska området.
I övrigt fanns det egentligen inte så mycket att replikera på i Anders
Sundströms anförande, men jag har ändå två frågor till honom.
Den första anknyter litet till något som Lennart Rohdin redan har
haft uppe, nämligen det här med EU. Där har ju vi också en särskild
reservation i betänkandet. Jag skulle vilja ha en liten redovisning från
Anders Sundström om på vilket sätt han bedriver regionalpolitiken
övergripande i EU, och om han försöker överföra vårt synsätt och våra
målsättningar till att gälla i ett större perspektiv.
Den andra konkreta frågan handlar om de särskilda stödområdena,
och om det ligger många ansökningar inne om att få komma in i ett
särskilt stödområde. Jag vet att det finns det för Östergötlands del, och
jag undrar om regeringen har planer på att fatta några beslut i den rikt-
ningen.
Anf. 43 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Det förvånar mig att Dan Ericsson sade att det fanns
så litet att replikera på när det gäller arbetsmarknadsministern. Som jag
har lärt känna Dan Ericsson har han en väldig förmåga att åstadkomma
repliker.
Det första jag skulle vilja säga gäller inriktningen av regionalpoliti-
ken. Det är inte alls så att regeringen har ändrat uppfattning om inrikt-
ningen av regionalpolitiken sedan i januari. Regeringen valde att inte
presentera inriktningen i januari, utan tog i stället det i en särskild pro-
position som nu behandlas i riksdagen.
Regeringen hade ambitionen att genomföra en större besparing i ja-
nuari jämfört med vad som nu blev produkten. Det är väl känt att detta
till mycket stor del är ett resultat av förhandlingarna med Centerpartiet.
Men det är viktigt att komma ihåg att de besparingar som uteblev inte
handlade om additionalitet till EU, som Dan Ericson säger, utan fram-
för allt om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland
för jordbrukare, för skogsbrukare och för det lokala näringslivet i det
området, alltså för den lokala servicen. Det är väl inte förvånande att
Centern intog den ståndpunkten. Det handlade alltså inte om additio-
nalitet till EU.
40
Sedan vill jag svara på den tredje frågan om tillfälliga stödområden.
Det finns rätt många kommuner som är intresserade av att komma in i
tillfälliga stödområden. Samtidigt konstaterar jag att riksdagen ju mins-
kar anslagen för det regionalpolitiska stödet till företagen. Det är därför
inte troligt att vi totalt sett kan utvidga antalet stödkommuner. Då ham-
nar vi i den situationen att de redan hårdast utsatta orterna får ett sämre
stöd än i dag.
Anf. 44 DAN ERICSSON (kds) replik
Herr talman! Vi kommer ändå inte ifrån att det är en väldigt stor
skillnad mellan det som man från regeringen sade den 10 januari och
det som regeringen beslutade om den 12 april när det gäller regional-
politiken och omfattningen av stödet. Det kan inte Anders Sundström
förneka. Men det är inget fel med det. Man har ändrat sig och anslutit
sig till de mål som den tidigare regeringen hade. Då skall vi också
försöka hålla fast vid detta mål. Här har vi en överensstämmelse. Om
sedan andra partier förflyttar sina positioner bara för att socialdemokra-
terna ändrar sig, förändrar det inte vår uppfattning. Vi står fast vid det
som vi hävdat sedan tidigare. Det är det som skapar grunden för att vi
har en bred samsyn kring regionalpolitiken.
Sedan fick jag inget svar på frågan om EU och hur aktiv arbets-
marknadsministern är när det gäller att driva de övergripande synsätten.
Jag vet inte exakt hur regeringen har sin arbetsgång beträffande de
tillfälliga stödområdena, men finns det några särskilda tidpunkter där
man stämmer av och analyserar om det finns läge för att göra ytterliga-
re en insats. Här måste man ha stor flexibilitet i hanteringen, därför att
det sker snabba förändringar ute på det lokala fältet.
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Först och främst kommer det att ske en översyn av det
tillfälliga stödområdena den 1 juli. Alla tillfälliga stöd upphör den 30
juni i år.
När det sedan gäller den nationella regionalpolitiken är regeringens
uppfattning att den skall utformas på nationell nivå. Vi har inget intres-
se av att EU lägger sig i, intervenerar, vår regionalpolitik. Det är en
väldig skillnad ifråga om jordbrukspolitiken i det avseendet. Jord-
brukspolitiken formas ju faktiskt i ett EU-perspektiv. Där är det natio-
nella inflytandet ytterst begränsat. Jag hoppas att ingen i riksdagen
eftersträvar en lösning för regionalpolitiken av liknande slag som för
jordbrukspolitiken. I så fall blir det verkligen en nyorientering av regi-
onalpolitiken.
Dan Ericsson återkommer till att vi skulle ha ändrat oss och anslutit
oss till nya mål i regionalpolitiken. Jag vet inte, Dan Ericsson. Om ni
säger det en gång, hundra gånger eller tusen gånger blir det inte mer
sant för det. Det är ju inte på det sättet, och det vet säkert Dan Ericsson
också. Det förvånar mig att han så där ogenerat framför någonting
sådant. Det är inte så, att vi har ändrat oss. Det är inte inriktningen som
har förändrats. Däremot har vi ett högre anslag än vad vi hade i januari.
Det beror framför allt på att vi behåller ett stöd till jordbruk, skogsbruk
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
41
Prot. 1994/95:118 och lokal service i Norrlands inland. Detta är den stora skillnaden i
12 juni regionalpolitiken i förhållande till hur den var i januari.
Regionalpolitik
42
Anf. 46 PATRIK NORINDER (m) replik
Herr talman! I arbetsmarknadsministerns anförande fanns det
mycket som jag kan instämma i. Det gäller den tillväxtorienterade
delen och att stöden skall gå till de hårdast drabbade regionerna.
Jag saknar dock några delar i anförandet, som jag gärna skulle vilja
ha kommentarer till. Det gäller arbetsmarknadsministerns inställning
till företagsstöden. I ett pressmeddelande från Företagarnas riksorgani-
sation säger man att det inte är mer företagsstöd som medlemmarna
efterfrågar. Företagare behöver inte fler bidrag utan i stället bra och
stabila regler för att kunna bli fler, växa och nyanställa. Jag skulle gär-
na vilja ha en kommentar till detta.
Sedan vill jag att arbetsmarknadsministern också kommenterar den
kunskapsinsats som vi har föreslagit. Vad är arbetsmarknadsministerns
inställning till den? I de utvecklingsplaner för Mål 6-området som Lars-
Erik Eriksson har varit ansvarig för betonar man just den delen om
kompetensutveckling och utbildningsutveckling. Detta är de viktigaste
punkterna i många av programmen liksom även att forskning och ut-
veckling är av grundläggande betydelse för ekonomisk tillväxt. Det är
precis samma satsning som vi vill göra i regionalpolitiken. Jag vore
tacksam för en kommentar från arbetsmarknadsministern vad gäller
stödformerna och kunskapsinsatserna.
Anf. 47 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Jag hör till dem som anser att man behöver se över fö-
retagsstödet, framför allt när vi nu går in i ett samhälle som har mer
inslag av tjänsteföretag. Det behövs en annan typ av stöd till tjänstefö-
retag än det som det gamla varuproducerande företaget behöver.
Min bild är inte densamma som Patrik Norinders när det gäller före-
tagen. När jag möter företagen och deras organisationer i det område
som berörs ser de företagsstödet som i sig väldigt värdefullt. Jag kan
anföra mängder av pressuttalanden från handelskamrar och från Före-
tagarnas riksorganisations länsavdelningar som säger att det naturligtvis
är oerhört viktigt att man kan få ett företagsstöd som bidrar till att
minska den merkostnad som man ändå har för en etablering i Norrlands
inland. Jag har alltså en litet annan bild än vad Patrik Norinder ger
uttryck för och vad Företagarnas riksorganisation på nationell nivå
förmedlar. Jag tror inte att man alltid har stöd hos sina lokala aktörer.
När det sedan gäller kunskap och satsning på kunskap känns detta
oerhört angeläget, och det är också så som EU-programmen i huvudsak
är utformade. Det jag kanske är litet förvånad över, Patrik Norinder, är
moderaternas inställning till hur man skall se till att kunskapssatsning-
arna kommer ut till de hårdast utsatta regionerna. Den förra regeringen
valde att lägga forskningspengar utanför parlamentets inflytande på
dolda mörka stiftelser, där det inte ens fanns någon företrädare för de
mer perifera regionerna. Man valde också att ändra styrningen av hög-
skolorna på ett sådant sätt att inflytandet för att hävda de små och me-
delstora högskolornas självständighet och styrka i de perifera regioner-
na försvagades. Där ifrågasätter jag verkligen Patrik Norinder och
moderaternas inställning till att via parlamentet styra mycket av kun-
skapssatsningen inom den högre utbildningen och forskningen till de
hårdast utsatta regionerna. Det var inte på det sättet ni agerade medan
ni hade regeringsmakten i det här landet. Ni försvårade för parlamentet
att påverka utformningen av kunskapssatsningarna.
Anf. 48 PATRIK NORINDER (m) replik
Hen talman! Till det som arbetsmarknadsministern avslutade med
kan jag säga att det är väl ingen utbildningsminister som har byggt ut
de små och medelstora högskolorna så mycket som utbildningsminister
Per Unckel gjorde under den förra regeringen. Efter valet fick de mind-
re högskolorna och universiteten mindre resurser. Vi kan bara konstate-
ra att det är så.
Vad gäller företagsstöden skulle jag vilja ha en kommentar av An-
ders Sundström om hans inställning till att avveckla vissa stödformer.
Kan arbetsmarknadsministern tänka sig att avveckla vissa stödformer i
regionalpolitiken?
Arbetsmarknadsministern sade att han hade en annan bild än under-
tecknad. Men den bild som jag målade upp var inte min bild. Jag läste
bara upp vad Företagarnas riksorganisation hade anfört, samma organi-
sation som arbetsmarknadsministern hänvisade till. Företagarnas riks-
organisation säger själv att företagarna inte behöver mer bidrag utan i
stället bra och stabila regler. Socialdemokraterna har fört en politik
som går precis tvärtemot. Företagsamhetens villkor har försämrats.
Berit Andnors lovsång till de regionalpolitiska stöden går i rakt motsatt
riktning till vad företagarna själva önskar.
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Herr talman! Jag tycker att det finns anledning att ta en debattvända
om företagsstödet i Norrlands inland.
Varför finns det ett särskilt företagsstöd till Norrlands inland? Jo,
därför att där skall man bygga upp helt nya företag, och det måste man
göra snabbare än vad som är den normala takten på grund av den
mycket höga arbetslösheten.
Stödet ges genom att man på olika sätt förstärker kapitalet och kun-
skapen som finns i företagen, kapitalet i form av byggnader, maskiner
och rörelsekapital och kunskapen i form av mänskligt vetande. Sverige
har, liksom alla andra länder som sysslar med aktiv regionalpolitik,
använt sig av olika former av stöd till företagen för att snabba på en
företagsutbyggnad.
Skulle vi avskaffa företagsstödet i regionalpolitiken och bara an-
vända oss av infrastruktursatsningar t.ex. på kunskapsområdet, skulle vi
välja en väg som inget annat land som sysslar med aktiv regionalpolitik
har valt. Det är väl självklart att större tillgång till kapital i form av
maskiner, byggnader och rörelsekapital ger ökade möjligheter för före-
taget att snabbare bygga ut jämfört med om man inte hade haft tillgång
till detta.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
43
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Därför förvånar mig Patrik Norinders resonemang om att företags- |
Norrlands inland. Följer man den tankekedjan hela vägen innebär det
|
Regionalpolitik |
faktiskt att det inte skulle ha någon betydelse hur mycket resurser före- Det är ett rätt märkligt resonemang, att de ekonomiska incitamenten Jag trodde att detta var en teori som Patrik Norinder ansluter sig till, Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c) Herr talman! Det decentraliserade samhälle som Centern arbetar för ”Hela Sverige skall leva” är ett väldigt populärt uttryck som många, Genom den regionalpolitiska proposition som lades fram av den Vi fick en offensiv regionalpolitik som tar till vara de lokala förut- Det är därför glädjande att konstatera att det nu föreliggande försla- Som det tidigare har konstaterats här i debatten är det bara modera- Just den formuleringen har ju diskuterats en del tidigare i debatten, Herr talman! Det är av mycket central betydelse att den ekonomiska |
|
44 |
tillväxt som nu sker i vårt land verkligen kommer alla regioner och |
landsändar till del. Det är först då som vi kan skapa regional balans
som är till gagn för hela Sverige.
I den regionalpolitiska debatten målas ibland upp motsättningar
mellan landets olika delar. Storstäder ställs mot stödområden, stad
ställs mot land och södra Sverige ställs mot norra Sverige. Det här är en
bild som inte är sann. Det är motsättningar som är konstruerade och
inte reella. Det som är bra för stödområdena är bra för storstäderna, och
det som är bra för landsbygden är också bra för städerna.
Regionalpolitisk obalans skapar problem på alla håll. Det skapar
problem i form av underutnyttjade resurser i avfolkningsbygder och
överhettnings-, miljö- och trängselproblem i inflyttningsorterna. Detta
har vi upplevt väldigt tydligt på både 60- och 80-talet. Under senare år
har vi inte haft några större folkomflyttningar i vårt land på grund av
den lågkonjunktur som har varit, då det har varit brist på jobb överallt.
Det är därför som det nu är så viktigt att den ekonomiska tillväxt som
nu sker verkligen kommer hela landet till del, så att vi inte i den hög-
konjunktur som vi nu befinner oss i återigen tvingas uppleva en omfat-
tande fly ttlasspolitik.
Den pågående utvecklingen rymmer både hot och nya möjligheter.
Till hoten hör att konjunkturuppgången kan gå stora områden förbi.
Förlorad produktionskapacitet är i många fall svår att återvinna. Nä-
ringslivets utveckling innebär att den ekonomiska tillväxten inte gene-
rerar nya jobb på samma sätt som under 70- och 80-talet. Dessutom kan
inte den offentliga sektorn, som tidigare, bära upp en ny sysselsättning.
Till möjligheterna hör utvecklingen av informationstekniken, den
kraftiga utbyggnaden av de regionala högskolorna och utbildningssys-
temet i övrigt, den småföretagaranda som spirar runt om i landet samt
det lokala engagemang för jobb, service och utveckling som manifeste-
ras, inte minst i de många lokala utvecklingsgruppernas arbete.
Det är kraften och viljan i politiken som avgör om det är hoten eller
möjligheterna som kommer att dominera den regionala utvecklingen.
För att möjligheterna skall dominera krävs ett aktivt och positivt sam-
spel mellan lokal och central nivå.
Trafikmöjligheterna på väg, järnväg, till sjöss och i luften måste va-
ra goda i hela landet. Den nya informationstekniken ger tidigare oanade
möjligheter att utveckla arbetsplatser utan geografisk bindning. Kvali-
ficerad utbildning har de senaste åren byggts ut i landets olika delar.
Med detta som grund kan nya företagsidéer och företag spira och
växa. Småorterna och landsbygden kommer att ge ett bra bidrag till
landets välfärdsutveckling, om hela Sverige får leva. Det är då som den
moderna, livskraftiga landsbygden utvecklas.
I den regionalpolitiska debatten används ofta begrepp som den stora
respektive den lilla regionalpolitiken. Till den lilla regionalpolitiken
hör framför allt det som vi behandlar i dag, alltså direkta regionalpoli-
tiska insatser som företagsstöd, lokaliseringsstöd osv.
Men den stora regionalpolitiken är ju den som har den avgörande
betydelsen för utvecklingen och som avgörs inom andra politikområden
som t.ex. näringspolitik, trafikpolitik, miljöpolitik, skattepolitik, ut-
bildningspolitik osv. Därför är det oerhört väsentligt att det finns en
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
45
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
regionalpolitisk grundsyn inom hela det politiska fältet, så att man inte |
riktning mot de mål som har lagts fast inom regionalpolitiken.
|
Regionalpolitik |
Tyvärr finns det väldigt många exempel på beslut som fattas inom Jämfört med budgetpropositionen i januari och vad som där avise- Den regionalpolitiska propositionen är en del av den ekonomisk- Andra delar i uppgörelsen som också är viktiga ur regionalpolitisk En politisk uppgörelse mellan två eller flera partier blir naturligtvis Därför, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i arbetsmark- Anf. 51 PATRIK NORINDER (m) replik Herr talman! Elving Andersson tar åter upp vår inställning till målet Vi har reagerat på att man använder ord som ibland inte kan använ- |
|
46 |
landsbygd. Jag har t.ex. svårt att föreställa mig att man i Annefors i |
Hälsingland skulle kunna ha ett operahus av samma standard som
stockholmaren har eller att stockholmaren skall kunna ha den fantastis-
ka natur och miljö som hälsingen har. Det är också standard i olika
former, men det kanske finns andra begrepp som Elving Andersson
lägger i ordet standard. Utskottet försökte ju komma ifrån detta genom
att säga: Det skall inte alls vara likvärdig standard - så skall man inte
läsa det - utan det betyder skillnader i landet. Vi har reagerat mot detta
och tycker att man också skall kunna leva upp till det man säger och
handla därefter.
Men, Elving Andersson, förklara gärna för mig vad Centern lägger i
begreppet likvärdig standard.
Anf. 52 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Jag vill passa på att påminna Patrik Norinder om att
det var jag som ställde en fråga i mitt anförande. Jag skall gärna försö-
ka att svara på Patrik Norinders frågor, men jag skulle uppskatta om
den vänligheten besvarades genom att Patrik Norinder försökte svara
på de frågor som jag har ställt om vad man egentligen menar med att ta
avstånd från målet. Vad vi fick reda på är att vi inte kan ha operahus
överallt. Det var vad Patrik Norinder sade, och det tror jag nog att vi
allihop hade insett redan tidigare. Det är naturligtvis inte sådana saker
som det handlar om.
Vad det handlar om är naturligtvis, precis som här har sagts av flera
talare som Patrik Nordinder har ställt dessa frågor till, att se till att
skapa likvärdiga förutsättningar i landet så långt det över huvud taget är
möjligt. Det gäller t.ex. tillgång till bra kommunikationer, att man kan
upprätthålla flygtrafik på Norrlands inland - för några veckor sedan
röstade Moderaterna för en sänkning av bidragen för att ett upprätthål-
lande av flygtrafiken på Norrlands inland - vilket är ett sådant exempel
där man inom andra politikområden skall medverka till att skapa förut-
sättningar.
Det handlar om bra tillgång till post och telekommunikationer, kan-
ske lika anslutningsavgifter till ISDN-nätet oavsett var man är lokalise-
rad i landet, tillgång till utbildning, satsning på de mindre och medel-
stora högskolorna - som moderaterna har motarbetat tidigare - osv.
Det är det här som menas med att skapa likvärdiga förutsättningar, som
kan ge en likvärdig standard över hela landet.
Men vad menar egentligen moderaterna med sin reservation? Vilka
områden och vilka människor i vårt land skall undantas från målet om
en likvärdig standard?
Anf. 53 PATRIK NORINDER (m) replik
Herr talman! Elving Andersson frågade vad som ”skall undantas
från målet”. Jag har flera gånger här i kammaren försökt förklara att vi
anser att det är viktigt att ord och handling skall kunna följas åt. Det är
en omöjlighet, enligt mitt sätt att se det, att leva upp till målet likvärdig
standard. Det går inte att ha samma standard på alla områden i hela
landet. Jag tror att Elving Andersson också inser det.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Däremot skall vi försöka, som jag också sade att vi självfallet ställer
upp för, göra vad vi kan för att överbrygga de geografiska avstånden
och klimatfaktorerna och göra de utbildningsinsatser som behövs inom
regionalpolitiken.
Men det är en omöjlighet att leva upp till målet likvärdig standard
över hela landet. Jag vet inte var Elving Andersson skall få pengar till
det, om han vill ha samma flygförbindelser i Norrlands inland som i
storstadsregionerna och om han vill ha kommunikationer överallt. Det
är mycket svårt för mig att förstå hur det här skall gå till i praktisk
politik.
Anf. 54 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Nu börjar Patrik Norinder svinga sig på retorikens
högre höjder. Jag har definitivt inte pratat om att Gunnarn, Arvidsjaur
och de andra flygplatserna skall ha samma utbud av flygtrafik som
storstäderna. Men det har tidigare funnits ett anslag på 15 miljoner
kronor som ett bidrag för driften av de här kommunala flygplatserna,
för att de skall kunna upprätthålla viss trafik. Moderaterna var för några
veckor sedan här i riksdagen med om att avskaffa det anslaget. Det är
ett exempel på att man inte medverkar till att skapa någon form av
likvärdiga förutsättningar för att orter, regioner och företag skall kunna
utvecklas på olika håll.
Det måste väl ändå vara så, att om man inte ställer upp bakom målet
om att ha en likvärdig standard över hela landet måste det innebära att
man tycker att vi skall ha en orättvis och en ojämlik standard över
landet. Det måste bli resultatet.
Jag har inte, trots att jag har ställt flera frågor, fått något svar från
företrädare för Moderaterna vad man egentligen menar med det här.
Vilka orter, vilka regioner och vilka människor är det som inte skall
omfattas av målet om en likvärdig standard? Jag beklagar att vi inte har
fått något svar i den här debatten, men vi får kanske anledning att åter-
komma.
Anf. 55 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Jag har en fråga till Elving Andersson, men först vill
jag göra en liten kommentar till ett uttryckssätt, även om det inte var
Elving Andersson som använde det först. Jag tillhör dem som står bak-
om den breda samsynen i utskottsbetänkandet, men som företrädare för
ett idéparti tycker jag att det är ganska stötande att gång på gång få
höra att partier som utifrån åsiktsskillnader redogör för en annan åsikt,
på något sätt mäler sig ur någon form av objektiv gemenskap. Man
framställer sig själv som något slags objektiv politikens riktkarl. Jag
tycker att det är litet stötande. Politiken handlar faktiskt om idé- och
intresseskillnader.
Då kommer jag till frågan, och den gäller naturligtvis en parlamen-
tarisk utredning om regionalpolitiken. Centern har naturligtvis försäkrat
sig om fullständiga möjligheter till insyn, förankring och påverkan. Det
skulle ändå vara intressant att höra hur Elving Andersson och Centern
48
ser på möjligheterna för oppositionen här i riksdagen att få full insyn i
och påverka arbetet med den regionalpolitiska översynen.
Anf. 56 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Den här frågan var inte särskilt förvånande, eftersom
Lennart Rohdin har ställt den till alla tidigare talare. Jag kan egentligen
bara instämma i vad de tidigare talarna har sagt, bl.a. Berit Andnor.
Vi är från Centerns sida alltid mycket angelägna om att skapa par-
lamentarisk förankring, och vi har ingen annan uppfattning i den här
frågan. När det drar ihop sig, efter att kartläggning och utvärdering har
gjorts och man skall ta nya tag och eventuellt föreslå nya riktlinjer och
nya typer av stöd för regionalpolitiken, utgår vi från att det sker på ett
sådant sätt att det blir en så bred parlamentarisk förankring som det är
möjligt att åstadkomma, dvs. att alla partier kommer att vara inblanda-
de i den diskussionen på ett eller annat sätt.
Anf. 57 LENNART ROHDIN (fp) replik
Herr talman! Jag nöjer mig med att notera att Elving Andersson
som företrädare för Centerpartiet som vanligt instämmer med föregå-
ende socialdemokratiske talare.
Anf. 58 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Eftersom vi har en likartad uppfattning i den här frå-
gan är det ganska självklart att jag inte förlänger kammarens debattid
med onödigt tjafs utan i stället kort konstaterar att jag kan instämma
med föregående talare.
Anf. 59 DAN ERICSSON (kds) replik
Herr talman! Jag delar gärna ut rosor när man drar politiken åt rätt
håll. Det kommer jag att fortsätta att göra.
Men det var en väldigt stor skillnad mellan vad Elving Andersson
sade i sitt anförande och vad arbetsmarknadsministern sade i sitt anfö-
rande när det gäller synen på förändringen av regionalpolitiken mellan
januari och april. Det var väldigt tydligt när Elving Andersson sade att
det hade skett en avgörande förändring av politiken. Jag skulle egentli-
gen bara vilja ha en bekräftelse från Elving Andersson, som ju har haft
en god insyn i det här arbetet, på att det har blivit en avsevärd föränd-
ring såväl vad gäller inriktningen på regionalpolitiken som vad gäller
anslagsnivån.
Jag har också en enkel fråga till Elving Andersson. Jag skall inte
bråka alltför mycket om detta, men i fråga om att återföra resurser till
vattenkraftsproducerande län - som vi har varit överens om rätt lång
tid - släppte Centerpartiet stödet för reservationen. Jag vet inte varför
man gjorde det: Är det av en sorts välvilja mot Socialdemokraterna
som man börjar släppa angelägna krav? Jag vet inte om det är en fram-
gångsrik förhandlingstaktik.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
49
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 118
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
50
Anf. 60 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! På vilket sätt som målen och resurserna till regional-
politiken har förändrats mellan januari och april får var och en dra
slutsatser om, genom att jämföra de skrivningar och texter som finns
dels i budgetpropositionen, dels i det här föreliggande aktstycket.
När det gäller återförande av resurser från vattenkraftsproduktionen
till de producerande regionerna, har vi från Centerns sida inte ändrat
uppfattning i den frågan. Det framgår av ett särskilt yttrande som jag
har bifogat till utskottets betänkande. Det är bara så, som jag sade i mitt
huvudanförande, att när man träffar en politisk uppgörelse mellan olika
partier får man inte igenom allt som man vill ha; det är politikens vill-
kor. Jag tror att Dan Ericsson också vet det. Det här är ett område som
vi inte har lyckats med från Centerns sida, men det innebär inte att vi
har gett upp våra tankar eller gett avkall på dem. När lämpliga fora
erbjuds avser vi att återkomma i det här avseendet.
Anf. 61 CHRISTEL ANDERBERG (m)
Herr talman! I fredags fick jag ett brev från företagarna i Malungs
kommun. De framhåller att företagsamheten i Malung vill bidra till att
ta Sverige ur krisen.
Näringslivet där bygger framför allt på turismen. Sälenfjällen har i
dag en marknadsandel på 33 % av vinterturismen i vårt land, men även
under sommaren är turismen betydande. Vidare finns i kommunen en
lång småföretagartradition, med skinnhanteringens gamla traditioner,
som lagt grunden för Malungs i dag mer än 600 småföretag i olika
branscher.
Enligt en artikel i Dagens Industri den 12 maj i år hamnade Malung
på andra plats, näst efter Stockholm, bland de regioner som genererar
mest inkomster till staten. Men företagarna i Malung är synnerligen
bekymrade över att staten alltmer missköter uppgiften att svara för en
väl fungerande infrastruktur. Vägarna i kommunen är så dåliga att
turisterna börjar tröttna på att få sina bilar sönderkörda och därför
söker sig till andra alternativ. Industrin börjar få sin existens hotad på
grund av att transportskadorna på godset leder till allt högre kassation.
Brevet från företagarna slutar med följande ord: ”Vi företagare i
Malungs kommun har bestämt oss för att våga, växa och vinna i en
global konkurrens och tänker inte finna oss i att brister i infrastruktu-
ren, i form av undermåliga vägar, skall lägga hinder för denna vår strä-
van att flytta fram positionerna.”
Märk väl - det är inte några bidrag som företagarna i Malung begär.
De har endast det högst motiverade kravet att staten sköter det som
bara staten kan och måste göra, nämligen tillhandahålla en god in-
frastruktur, bl.a. i form av vägar och kommunikationer.
Vi moderater stöder företagarnas krav, såsom framgår av vår reser-
vation nr 6 till betänkandet.
Företagarna skall inte behöva finna sig i att brister i infrastrukturen
håller på att sätta krokben för näringslivet. Vi anser att regionalpoliti-
ken bör ha som mål att främja regionernas egen växtkraft. Sådana
långsiktiga infrastruktursatsningar är av avgörande betydelse för att
glesbygden skall kunna leva vidare och utvecklas. Det är tragiskt att
Socialdemokraterna i stället duttar ut miljarder i diverse selektiva före-
tagsstöd, om vilka vi numera vet att de i bästa fall är ineffektiva men
alltför ofta är direkt skadliga, bl.a. genom den rubbning av konkurren-
sen som de medför.
Av samma eller t.o.m. större betydelse än den fysiska infrastruktu-
ren är utbildning och forskning, Sveriges intellektuella infrastruktur.
Eftersätts denna blir skadorna allvarliga, långsiktiga och svåra att repa-
rera.
Om norra Dalarna drabbats av regeringens försummelser när det
gäller vägunderhållet så har de södra länsdelarna drabbats av den soci-
aldemokratiska reträtten vad gäller forskning och utbildning. Jag tänker
på beslutet att lägga ett besparingskrav på 104 miljoner på SLU, vilket
föranlett styrelsen för SLU att besluta om nedläggning av Skogshög-
skolan i Garpenberg.
Etableringen i Garpenberg var resultatet av en regionalpolitisk
satsning för 25 år sedan - en mycket framgångsrik sådan. Ett interna-
tionellt utvärderingsteam visade 1992 att Garpenberg hävdar sig
mycket väl i fråga om vetenskaplighet. Skogshögskolan i Garpenberg
har kommit att få en oerhört stor betydelse för den skogliga utbildning-
en och forskningen, för att höja utbildningsnivån i Dalarna och bilda ett
blomstrande kunskapscentrum i samverkan med Högskolan i Fa-
lun/Borlänge samt för att skapa arbetstillfällen. Detta är precis en sådan
form av infrastrukturinvestering i kunskapsuppbyggnad som vi modera-
ter helhjärtat stöder.
Det klingar falskt när regeringen i propositionen framhåller att re-
surserna skall inriktas mot de mest utsatta områdena. När det gäller
Garpenberg innebär politiken att verksamheten lokaliseras från utsatta
kommuner som Hedemora och Avesta till överhettade områden som
Lund, Uppsala och Umeå.
Den regionalpolitiska konsekvensanalysen bakom beslutet lyser
med sin frånvaro. Berit Andnor talade med malm i stämman om Soci-
aldemokraternas omsorger om forskning och utbildning även utanför
universitetsstäderna. Nå - upp till bevis!
Jag kräver att regeringen gör omprioriteringar inom regionalpoliti-
ken så att den skogsvetenskapliga fakultetens lokalisering i Garpenberg
får leva vidare. Nedläggningsbeslutet berör 140 människor. Har man en
gång beslutat sig för en regionalpolitisk satsning av detta slag har man
faktiskt tagit på sig ett långsiktigt ansvar, både för verksamheten och
för de anställda. Dalfolket kräver att regeringen nu tar det ansvaret i
stället för att dutta ut 450 miljoner i nya lokaliseringsstöd av tvivelak-
tigt värde.
Inte heller när det gäller regionalpolitiska aspekter på kvinnors ar-
betsmarknad förstår Socialdemokraterna vikten av långsiktigt hållbara
strukturella åtgärder. Regeringen framhåller att det råder kvinnounder-
skott i glesbygden och att kvinnoflykten inte har gått att stoppa. Trots
denna insikt saknas i propositionen alla ansatser till nytänkande. Soci-
aldemokraterna fortsätter att tala om olika stödåtgärder och tror att
länsstyrelserna skall kunna lösa problemen inom ramen för regional
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
51
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
projektverksamhet. Det går emellertid inte att kompensera en felaktig
skatte- och näringspolitik och brist på sunda företagsbetingelser genom
allehanda projekt.
I nuvarande samhällsekonomiska läge har det blivit alltmer uppen-
bart att kvinnornas arbetsmarknad är sårbar. Regeringen räknar själv
med att antalet anställda inom dessa sektorer kommer att minska med
100 000 personer under de närmaste åren. Detta blir särskilt kännbart i
glesbygd, där några alternativ att tala om inte finns för närvarande.
Vi anser att de offentliga monopolen måste brytas upp så att kvin-
nor i lika hög grad som män kan finna alternativa arbetsgivare. Kvin-
nors arbetsmarknad skall avregleras så att den faktiskt blir det som
ligger i ordet marknad.
I vår kommittémotion A816 har vi närmare utvecklat betydelsen av
att snarast göra det skattemässigt möjligt för en privat tjänstesektor att
växa fram. Vi påvisar där hur en privat marknad för hemtjänster snabbt
skulle kunna ge upphov till många nya arbetstillfällen med en betydan-
de potential för kvinnligt egenföretagande inom sektorerna vård och
hemtjänster.
För många kvinnor i glesbygden utgör turismen och närliggande
servicenäringar andra branscher med goda möjligheter till tillväxt,
sysselsättning och småföretagsamhet. Att utveckla kvinnornas kunska-
per och ta till vara deras engagemang inom dessa sektorer är några av
de åtgärder som krävs, bl.a. för att möta neddragningen inom den of-
fentliga sektorn.
Herr talman! Jag står bakom samtliga moderata reservationer till
betänkandet, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig med sam-
ma yrkande som det min kollega Patrik Norinder har framfört.
Anf. 62 ELVING ANDERSSON (c) replik
Herr talman! Jag instämmer i väldigt mycket som Christel Ander-
berg sade om infrastrukturens betydelse, t.ex. hur viktigt det är med bra
vägar för den lokala industrins behov. Det är då bara att beklaga att
Christel Anderberg inte berättat om den här moderata inställningen för
sina partivänner i trafikutskottet så att dessa hade kunnat ställa upp för
att skapa ökade resurser för det glesa vägnätet. I så fall hade vi kanske
kunnat lösa en del av de här problemen för företagarna i Malung.
Anf. 63 HANS ANDERSSON (v) replik
Hen talman! I mitt huvudanförande pekade jag på bil. 5 till Lång-
tidsutredningen, där NUTEK har gått igenom hur resurserna har förde-
lats under de senaste åren. Utvecklingen under den borgerliga perioden
under 1990-talet har varit allt mindre resurser till stödområden och
alltmer resurser till storstäder och universitetsstäder. Kvinnornas ar-
betslöshet rakade i höjden, precis som männens, under den borgerliga
tiden. Arbetslösheten var hög. Ni lade fram förslag på mycket drastiska
neddragningar, som gick mycket längre än vad regeringen nu har före-
slagit. Det som nu sägs skulle föranleda högre kvinnoarbetslöshet på
den offentliga sidan.
52
Det ges inget stöd till kompetensutveckling, utan tvärtom sker en
neddragning av arbetsmarknadspolitik, som skulle kunna bidra till att
förbättra situationen för kvinnor.
När det gäller infrastruktur i termer av mindre vägar i Malung är jag
helt överens med Christel Anderberg. Om vi hade byggt litet färre
motorvägar och jätteprojekt och mera satsat på underhåll, som Väns-
terpartiet föreslagit, skulle turisterna och Malungs befolkning och före-
tag har vägar att transportera både människor och produkter på utan att
de skakar sönder.
När det gäller SLU delar jag uppfattningen. Det framgick av vad
jag sade tidigare. Tyvärr handlar det om ett statligt myndighetsbeslut -
i detta fall inom SLU - som gravt åsidosätter både regionala intressen
och intresset att utveckla forskning och utbildningsverksamhet med
anknytning till skogsråvaran.
Anf. 64 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik
Herr talman! Det är roligt, Hans Andersson, att vi åtminstone kan
vara överens om det orimliga i beslutet att lägga ner verksamheten vid
Skogshögskolan i Garpenberg. Detta är ett beslut som har tillkommit
nu, och det motsatte vi moderater oss när betänkandet i fråga diskute-
rades.
Hans Andersson vet likaväl som jag att arbetslösheten började raka
i höjden redan 1989. Det var då alla kurvor började peka fel. Att ar-
betslösheten sedan fortsatte att öka under några år var resultatet av den
politik som hade förts under 1980-talet.
Hans Andersson efterlyser kompetensutveckling för de kvinnor som
nu kommer att friställas inom den offentliga sektorn. Frågan är bara
inom vilket kompetensområde utvecklingen skall ske.
Den offentliga sektorn kommer nämligen aldrig någonsin mera att
bli vad den har varit. Den kommer aldrig mera att kunna expandera
såsom den gjorde på 70- och 80-talet och svälja allt större andel av
arbetskraften. Därför har vi motsatt oss kompetensutveckling inom
sådana områden som är under avveckling. Något annat vore bara att
lura kvinnorna att satsa tid och kraft på fel saker.
Anf. 65 HANS ANDERSSON (v) replik
Herr talman! Jag måste upplysa herr talman om att det inte alls är
som Christel Anderberg säger. Jag har inte förespråkat att vi skall ut-
bilda kvinnor till den offentliga sektorn. Jag har sagt att det är ett av de
områden från vilket en mängd kvinnor ställs fria precis som från kon-
torsadministrationen och handeln. Moderata samlingspartiet stöder
inget program till stöd för dessa 100 000 och fler kvinnor.
När det gäller nya jobb skall det förekomma inom tjänstesektorn. Vi
har föreslagit sänkningar av beskattningen. Vi värnar faktiskt om väl-
färden. I dag skapas välfärden, särskilt i glesbygden, inom kommuner-
nas regi. Det finns utomordentligt stora behov som vi har anledning att
täcka med hög kvalitet när det gäller åldringsvård, sjukvård och omsorg
om barnen - inte minst i glesbygden. Det borde vara ett intresse -
t.o.m. för Christel Anderberg.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
53
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 66 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik Herr talman! Det problem som svenska kvinnor har, Hans Anders- |
son, har det socialistiska samhället skapat. Det gäller nämligen ett ex-
|
Regionalpolitik |
tremt beroende av den offentliga sektorn. Det är oförskämt mot dessa Uppgiften blir alltså att hitta nya former för att organisera och fi- Anf. 67 KRISTINA ZAKRISSON (s) Herr talman! Målet i den här regionalpolitiska propositionen är högt Ett av de områden som är mycket viktigt för oss som bor i Norr- Tidigare, före avregleringen, när vi skulle locka företagare att Berit Andnor påpekade att vi skall göra en kartläggning och analys Berit Andnor lyfte också fram några exempel på företag som har Vi har t.ex. nyligen inrättat en del myndigheter, bl.a. Folkhälsoinsti- Jag hoppas att man vid nya etableringar verkligen tar till sig riksda- |
54
Det finns också en del goda exempel på utlokaliseringar. I Kiruna
har vi fått Radiotjänst och Posten Frimärken. Det är till största delen
kvinnor som har fått arbete på de här företagen. Det är mycket lyckade
lokaliseringar.
Ett annat exempel är att driften av personregistret för folkbokfö-
ringen förlädes till Kiruna 1989 med hjälp av lokaliseringsstöd. Det är
också en bra verksamhet och en lyckad satsning.
Den här verksamheten kommer att förändras något. Riksdagen har
nyss fattat beslut om att man skall införa ett nytt register. Då hoppas jag
att man använder lokaliseringspengarna på ett vettigt sätt och förlägger
även det nya registret till samma företag. Det finns nu kompetens och
maskinutrustning tack vare lokaliseringsstödet så att man kan sköta
även de nya uppgifterna.
Vi måste försöka komma ihåg att om vi skall uppfylla målet, måste
vi i alla sammanhang påpeka vikten av att förlägga verksamhet utanför
storstäderna.
Herr talman! Jag är övertygad om att om alla goda krafter samver-
kar, kan vi uppnå det högt ställda målet. Som Anders Sundström sade
är det viktigt och ekonomiskt vettigt för hela landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU20
Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.
(prop. 1994/95:219)
Anf. 68 KNUT BILLING (m)
Herr talman! Den proposition som vi nu skall behandla utgör en be-
kräftelse på att problem har uppstått inom bostadslångivningen när
staten genom olika politiska åtgärder, subventioner och regleringar, har
ingripit i ekonomins funktionssätt.
Den understryker också att den bästa lösningen för en kostnadsef-
fektiv och långsiktigt hållbar bostadslångivning är att man får rent
marknadsmässiga villkor för denna och att man för en ekonomisk poli-
tik som håller nere räntenivån.
Vi är överens om att det är nödvändigt att omstrukturera de statliga
bostadslånen. Det är en förutsättning för en framtida privatisering av
SBAB. Vår invändning riktar sig mot den undermånliga beredningen
av ärendet i regeringskansliet.
Förslaget innebär ju att civilrättsliga avtal ersätts av bestämmelser i
lag, vilket vi anser vara principiellt mycket betänkligt.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Regionalpolitik
Enhetlig räntesättning
och finansiering av
statliga bostadslån
m.m.
55
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Något remissförfarande har inte föregått lagrådsremissen, och vi |
och en djupare konsekvensanalys.
|
Enhetlig räntesättning |
Förslaget måste också innehålla regler som garanterar varje enskild Herr talman! Jag skall fatta mig kort, så även om jag står bakom Anf. 69 LENNART NILSSON (s) Herr talman! Låt mig börja med att rikta mig till Knut Billing. Det Jag kan i viss mån instämma i kritiken som handlar om remissverk- Nu gäller det en omstrukturering av statens bostadsfinansieringsak- Det är bara att konstatera att detta är bra, både för staten och för Moderaterna talar om statens företag. Jag vill hävda att SBAB har Moderaternas inställning är ju att man skall sälja SBAB, så att and- Därför hävdar vi att eventuella planer på privatisering är onödiga. Det gäller nu att klara av detta. Även om det kan hända att en och Jag ser alltså inga större problem i detta sammanhang, och proble- |
56
Men jag vill påstå att den politiken är en av orsakerna till en del av
kreditförlusterna, eftersom man förändrade spelreglerna för räntesätt-
ning, drog in räntesubventionerna osv., vilket i sin tur har lett till pro-
blem för vissa bostadsintressenter och även för exempelvis SBAB.
SBAB är ju inte unikt i förhållande till Spintab, Stadshypotek och
de andra instituten. Skulle Knut Billing och de andra moderaterna vilja
att staten gav en garanti till alla enskilda låntagare, även inom dessa
institut, som riskerar att få betala någon ränteskillnad? Det blir ju fallet
om lånen inte ligger i statsbudgeten.
Min bedömning är att inga större bekymmer kommer att uppstå.
Kanske kan man hävda att förslaget borde ha remissbehandlats, och om
propositionen hade kommit i januari hade vi kunnat se till det. Men vår,
och även Lagrådets, bedömning är att det inte finns några invändningar.
Det handlar ju nämligen om att se till dels att man klarar av SBAB:s
framtida roll, dels att det finns tid att under hösten diskutera olika vill-
kor med låntagarna. Därmed har man löst problemet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 70 KNUT BILLING (m)
Herr talman! Jag har litet svårt att förstå hur man kan beklaga att
ärendet inte har remissbehandlats och i samma andetag säga att inga
invändningar har rests i ärendet. Hur kan man ha några invändningar
om ärendet inte har remissbehandlats? Invändningar mot ett förslag kan
man väl ha först när man har fått möjlighet att yttra sig?
Därför är det argumentet inte hållbart, Lennart Nilsson! En brist på
remiss är en allvarlig brist, och vi vet nu inte riktigt vad detta förslag
kan komma att innebära.
Det är bra att Lennart Nilsson och jag är överens om att det är en
brist, men det hade varit bättre om vi hade varit överens om hur ärendet
skulle ha handlagts för att man skulle ha kunnat eliminera problemet.
Villkoren på bostadslånemarknaden skall vara marknadsmässiga.
Om marknaden godtar dessa villkor finns inget problem. Problemet
uppstår först i det ögonblick ett statligt företag får favörer som bekostas
av skattebetalarna.
Anf. 71 LENNART NILSSON (s)
Herr talman! Skillnaden mellan mig och Knut Billing är att han i
varje situation utgår från att staten skall betala till förmån för den en-
skilde.
Det är bara att konstatera att SBAB har förlorat omkring 200 miljo-
ner kronor, eftersom man inte har kunnat ta ut ränteersättning vid inlö-
sen av lån.
Vad är det för skillnad på skattebetalare och skattebetalare, Knut
Billing? Dessa pengar som på ett eller annat sätt måste skjutas till sta-
tens företag får även Knut Billing och jag vara med och betala. Gör
man ingenting åt detta riskerar vi att få betala ännu mycket mer. Jag
förstår inte logiken i Knut Billings resonemang. Om det är fel på staten
i det ena sammanhanget så är det väl så också i det andra?
Prot. 1994/95:118
12 juni
Enhetlig räntesättning
och finansiering av
statliga bostadslån
m.m.
57
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Anf. 72 KNUT BILLING (m) Herr talman! Som framgår av reservationen, som Lennart Nilsson |
inte kan vara okunnig om, har vi klagat på bristen på remissbehandling.
|
Enhetlig räntesättning |
När ärendet hade varit hos Lagrådet borde det ha remissbehandlats. Det Lennart Nilsson har erkänt att det hade varit bättre, och han bekla- Vad som återstår är att man kunde dra konsekvenser av att ärendet Det räcker inte. Anf. 73 LENNART NILSSON (s) Herr talman! I motsats till Knut Billing tillhör jag dem som ibland Det är naturligtvis inte enbart det här med remissförfarandet som vi Anf. 74 KNUT BILLING (m) Hen talman! Det är riktigt att det i betänkandet även finns en reser- Så länge Lennart Nilsson har det yrkandet kommer vi säkert tillba- Därmed tycker jag att det inte finns mycket mer att tillägga, efter- Anf. 75 LENNART NILSSON (s) Herr talman! För att då ta några ord till så tycker jag att SBAB är |
58
Anf. 76 KNUT BILLING (m)
Herr talman! Jag är helt övertygad om att det är viktigt att vi får fler
institut på marknaden. Ju fler institut, dess bättre är det. Men, Lennart
Nilsson, det viktiga är att dessa institut konkurrerar med varandra och
inte ägs av staten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU22
Viss ändring av reglerna för statliga kreditgarantier m.m.
(prop. 1994/95:150 delvis)
Anf. 77 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)
Herr talman! Dagens andra bostadsutskottsärende gäller ett betän-
kande som grunder sig på två förslag i regeringens kompletteringspro-
position, vilka syftar till att underlätta obeståndshanteringen i låneären-
den där säkerheten utgörs av bl.a. en statlig kreditgaranti för ny- och
ombyggnad av bostäder. Syftet är att begränsa kostnaderna för syste-
met, och utgångspunkten är att konkurser skall kunna undvikas i situa-
tioner där ackordsliknande uppgörelser ger ett bättre utfall för såväl
staten som långivare och låntagare. Detta är naturligtvis lovvärt.
I det ena fallet, ges Statens bostadkreditnämnd, BKN, möjlighet att
under vissa förutsättningar medverka till uppgörelser mellan bostadslå-
neinstitut och låntagare som innefattar kapitaleftergifter. I det andra
förslaget slopas gällande krav på att bidragsunderlaget inte får översti-
ga de lån som en bostadsrättsförening tagit för ny- eller ombyggnad
enligt 1992 års regelsystem. För dessa föreningar gäller, till skillnad
från villkoren för övriga upplåtelseformer, att räntebidraget minskar om
en nedsättning av låneskulden sker i förtid.
I det första fallet, om ändrade regler för garantiersättning, innebär
regeringens förslag en uppmjukning, i och med att man tar bort kravet
på en ovillkorlig försäljning av den belånade fastigheten för att ersätt-
ning för kreditförluster skall kunna utgå. Vissa krav skall dock vara
uppfyllda, nämligen att låntagaren redan är eller kan förväntas komma
på obestånd, att han ingår avtal med långivaren som innebär att kredit-
förlusterna blir lägre än de som kan förväntas uppstå vid en försäljning,
och att det finns en grundad anledning att anta att låntagaren har till-
räckliga ekonomiska förutsättningar för att fullgöra de åtaganden som
följer av avtalet.
I dessa stycken delar Moderata samlingspartiet utskottets mening,
men i ett avseende menar vi att de av regeringen förordade villkoren
bör omformuleras. Det gäller kravet på att ägare av bostadsfastigheter
som är upplåtna med hyresrätt skall svara för kapitaltillskott i samband
Prot. 1994/95:118
12 juni
Viss ändring av
reglerna för statliga
kreditgarantier m.m.
59
Prot. 1994/95:118
12 juni
Viss ändring av
re g lema för statliga
kreditgarantier m.m.
60
med en uppgörelse som ett villkor för BKN:s medverkan i en ackords-
liknande uppgörelse.
Kravet på kapitaltillskott förutsätts endast gälla för hyresrätter.
Därmed menar vi att det kan ifrågasättas om reglerna för kreditgaranti i
detta avseende verkligen uppfyller kravet på neutralitet mellan upplå-
telseformerna.
Vi menar att det är viktigt att alla upplåtelseformer får samma reella
möjligheter till uppgörelse av det här slaget.
Vi har i reservationen pekat på att det kan föreligga situationer där
ett krav på kapitaltillskott är både riktigt och rimligt, men att det också
kan finnas situationer där ett sådant krav helt omöjliggör en ackordsl-
iknande uppgörelse, även om detta skulle vara det bästa för alla parter.
Detta skulle kunna bli särskilt aktuellt vid enskild näringsverksamhet,
där fastigheten ägs direkt av personer och inte via bolag. I en sådan
obeståndssituation har fastighetsägaren per definition inget kapital kvar
som skulle kunna användas som ett kapitaltillskott för att minska långi-
varens förluster.
Mot denna bakgrund vill vi, som vi anger i reservation 1, ändra
skrivningen till att utskottet anser att villkoret för BKN:s medverkan i
en obeståndshantering, som avser uppgörelser med ägare av bostadshus
som är upplåtna med hyresrätt, är att ägaren skall ha uttömt sina möj-
ligheter att förse fastigheten med nytt eget kapital.
Med en sådan formulering skulle BKN ges bättre möjligheter att
agera så att statens kostnader i det enskilda obeståndsfallet kunde hållas
så låga som möjligt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till ut-
skottets förslag.
Anf. 78 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! Detta betänkande är en följd av det sena 1980-talets
och tidiga 1990-talets spekulationsekonomi. Bygg-glada entreprenörer
byggde dyrt och ibland utan kunder. Banker levde farligt, med högt
risktagande när man lånade pengar till bostadsbyggande. Mäklare gav
sugna bostadsköpare glättiga kalkyler, där man bara talade om det
första årets kostnader och inte redogjorde för ett längre förlopp när det
gällde kostnadsbilden.
Spelet gav naturligtvis både vinnare och förlorare. Till slut är det
alltid staten och därmed skattebetalarna som får ta den stora smällen.
För att lindra den smällen har staten vid ett flertal tillfällen ändrat
gällande villkor. Man har snabbat på avtrappningen av räntebidragen,
vilket inte gjort saken bättre för dem som nu lever under betalnings-
svårigheter. Om detta är avtalsbrott eller inte prövas just nu juridiskt
sedan en bostadsrättsförening anmält staten för avtalsbrott, något som
det enligt min mening också är, i varje fall moraliskt.
Vänsterpartiet har i nuläget inget emot att staten försöker förhindra
en lång rad konkurser genom att tillåta även Bostadskreditnämnden att
delta i ackordsliknande uppgörelser, för att undvika större förluster än
nödvändigt för staten och personliga tragedier för dem som måste läm-
na sin bostad, med allt vad det innebär.
Vi vänder oss dock emot att det enbart verkar gälla bostadsrättsin-
nehavare. Egnahemsägare nämns inte i propositionen men skall natur-
ligtvis omfattas av de nya regler som gäller, innebärande att man kan
undvika en utförsäljning och göra upp med nya villkor som grund.
Egnahemsägaren drabbas ju dubbelt. Han mister bostaden men inte
skulden, eftersom den är personlig. Bostadsrättsinnehavaren kan lämna
sin bostadsrätt efter två år utan personliga skulder, förutom eventuell
skuld för insatskapitalet.
Är det hållhaken på egnahemsägarna som gör att de inte nämns i
propositionen? Vi talar om neutralitet mellan olika boendeformer, och
en sådan bör gälla även här.
I den andra delen av betänkandet tas frågan om kopplingen mellan
räntesubventioner och faktisk lånebild enligt 1992 års lånevillkor för
bostadsrättsföreningar upp. För att det skall vara meningsfullt att re-
konstruera en bostadsrättsförening anses det att kopplingen mellan den
faktiska lånebilden och räntesubventionen skall slopas. Med andra ord
får hela räntesubventionen behållas, trots att lånefordringen skrivs ner.
Denna åtgärd införs generellt, vilket innebär att bostadsrättsföreningar
med god ekonomi skulle kunna manipulera med föreningens lån. De
enskilda bostadsrättshavarna kan ta personliga lån, sänka föreningens
låneskulder, behålla räntesubventionerna och samtidigt utnyttja möjlig-
heten till avdrag för de egna lånen. Denna möjlighet strider mot de
regler som är till för att skapa neutralitet mellan de olika upplåtelse-
formerna.
Vänsterpartiet godkänner den här tillfälliga lösningen, men bara för
de föreningar som kommer att omfattas av ackordsliknande uppgörel-
ser. Att genom generella beslut öppna möjligheter för spekulation och
fusk är onödigt och demoraliserande.
För framtiden bör kopplingen mellan faktiska lån och räntesubven-
tioner stärkas, liksom mellan subventionsräntan och den ränta som
bolåneinstituten ger vid bindning av lån. Att ge generella subventioner
utan koppling till lånebild eller faktisk ränta är säkert administrativt
enkelt och bekvämt, men det kan kosta betydligt mer än de smakar.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3.
Anf. 79 LENNART NILSSON (s)
Herr talman! Motivet till propositionen är att man skall försöka
undvika problem, både för staten och för enskilda människor. Det är
naturligtvis angeläget att Bostadskreditnämnden kan agera innan det
uppstår en konkurs, så att man kan rätta till problem som av olika orsa-
ker har uppstått.
Efter att ha lyssnat på mina föregångare här i talarstolen kan jag
konstatera att det finns en hel rad av bekymmer och frågetecken om-
kring transaktioner för att komma till rätta med dessa problem. Det är
naturligtvis därför som regeringen i propositionstexten talar om en
restriktivitet, om att man måste sätta upp särskilda villkor för att undvi-
ka olika former av sådana transaktioner som Owe Hellberg är rädd för.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Viss ändring av
reglerna för statliga
kreditgarantier m.m.
61
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Det finns kanske, som moderaterna här har anfört, vissa risker för- |
det kan å andra sidan också förekomma transaktioner som leder fram
|
Viss ändring av |
till en situation där staten får stå för de stora förlusterna. Tanken med Om man hamnar i en situation där man kan råka ut för obestånd, Vi skriver i betänkandet att detta kommer att utvärderas. Om det Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan. Anf. 80 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) Herr talman! Lennart Nilsson erkänner att det finns vissa risker, Anf. 81 LENNART NILSSON (s) Herr talman! Jag utgår från att förhandlarna i Bostadskreditnämn- Anf. 82 OWE HELLBERG (v) Herr talman! Jag vill ställa ett par frågor till Lennart Nilsson. Jag Varför nämner man över huvud taget inte egnahemsägarna i detta Varför måste man vidare generellt avskaffa kopplingen mellan rän- |
62
Anf. 83 LENNART NILSSON (s)
Herr talman! Jag utgår ifrån att alla boendeformer som har BKN-
garantier i botten kommer att omfattas av en diskussion, om en sådan
här situation uppstår.
När det sedan gäller frågan om bostadsrättsföreningarna för Owe
Hellberg här ett litet teoretiskt resonemang, eftersom kreditinstituten
har sagt att de inte skall medverka till uppläggningen av sådana här
transaktioner. Vidare talade Owe Hellberg om föreningar med god
ekonomi. En bostadsrättsförening med god ekonomi kommer natur-
ligtvis inte att hamna i en obeståndssituation. Resonemanget är alltså
ganska teoretiskt.
Anf. 84 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! Det finns andra möjligheter för föreningar med god
ekonomi. De behöver inte vända sig till bostadslåneinstitut. Det finns
andra möjligheter att få lån omsatta. Jag tycker att det verkar ganska
onödigt att införa en sådan möjlighet i detta läge.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU49
Ytterligare medel till regeringskansliet (prop. 1994/95:150 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU50
Kampanj kostnader vid valet till Europaparlamentet (prop. 1994/95:150
delvis)
Anf. 85 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
Herr talman! Valet till Europaparlamentet i höst är betydelsefullt av
många skäl som jag inte behöver utveckla här. Därav följer emellertid
inte att partierna bör beviljas extra anslag för sina kampanj kostnader.
Det statsfinansiella läget är ansträngt, vilket också utskottet skriver.
Enligt vår mening bör då även de politiska partierna visa återhållsam-
het och bidra till att statens utgifter hålls nere och därmed också föregå
med gott exempel.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Viss ändring av
reglerna för statliga
kreditgarantier
Kampanjkostnader vid
valet till Europa-
parlamentet
63
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Kostnaderna för de informations- och kampanjinsatser som partier- |
inom det ordinarie partistödet, som inte är helt försumbart. Det rör sig
|
Kampanjkostnader vid |
om mer än 120 miljoner per år, vartill kommer det särskilda stödet till Herr talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen, som Anf. 86 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) Herr talman! Självfallet kan och skall alla kostnader granskas uti- Nu har vi hört Nils Fredrik Aurelius tala för Moderaterna, som un- Jag menar, och jag tror att det är grunden för konstitutionsutskottets Jag ställer mig bakom utskottets hemställan och räknar med att det Anf. 87 NILS FREDRIK AURELIUS (m) Hen talman! Pär-Axel Sahlberg frågar efter det verkliga motivet. Vi Får jag fråga Pär-Axel Sahlberg: Är det inte litet problematiskt att |
64
tidigt är nödvändigt med så många besparingar på så många andra
områden?
Pär-Axel Sahlberg tillåter sig en liten gliring. Han säger: Om ni
moderater nu är så oerhört emot extra pengar, varför avstår ni då inte
från att ta emot dem? Det skulle måhända passa socialdemokraterna. Vi
resonerar på det sättet att vi följer de beslut som fattas här. Skulle vi
avstå från medel som alla andra partier tar emot, rubbas jämvikten inför
valet på ett sätt som inte är rimligt. Det rimliga är att man strävar efter
att gradvis minska partiernas beroende av partistöd från staten.
Anf. 88 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)
Herr talman! Jag kan ändå inte bortse från att det hade varit kon-
sekvent att man avstod från sin del och sparade nationens surt förvär-
vade kronor. Så principiell är man alltså inte från moderaternas sida,
utan skall stödet fördelas skall man vara med.
Jag frågade om det i botten faktiskt finns en skillnad i synsätt på det
demokratiska värdet. Vi är nu alldeles nyblivna medlemmar i den euro-
peiska unionen. Den har sina demokratiska former och begränsningar.
Vi vet att inte ens alla svenskar är på det klara med att det är ett val på
gång i september i år. Det motiverar naturligtvis en stor insats från de
politiska partierna och därmed också de extra pengarna, som Aurelius
kallade dem för. Nu är det inte fråga om extra pengar, utan det är rikta-
de medel för ett speciellt ändamål, nämligen vårt första val till Europar-
lamentet.
Anf. 89 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
Herr talman! Pär-Axel Sahlberg frågar om jag inte inser det demo-
kratiska värdet. Det är snarast en retorisk fråga. Det är klart att vi inser
det demokratiska värdet i detta EU-val. Är det något parti som har
insett det värdefulla i att Sverige kommer med i EU och också är med
och förrättar detta val till parlamentet, så är det just Moderaterna. Det
tror jag nog att den gode Pär-Axel Sahlberg har klart för sig. Därav
följer inte att man nödvändigtvis skall anslå 30 miljoner, bara därför att
man säger att det är demokratiskt värdefullt att partierna agerar inför
EU-valet. Partierna har redan fått ett stort statligt partistöd för detta val,
som inte kommer som någon överraskning.
Får jag än en gång fråga Pär-Axel Sahlberg och Socialdemokrater-
na: Ligger det inte något i att det vore bra om partierna kunde vara
goda föredömen i dessa tider av nödvändig sparsamhet?
Anf. 90 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)
Herr talman! Det var det jag sade i inledningen, att man alltid kan
diskutera olika medel eller anslag. Jag tycker att vi har en förhållande-
vis billig demokrati i vårt land, med tanke på hur oerhört omfattande
den är och vilken aktivitet som utförs i våra politiska partier. De är
måhända olika. Jag vill ändå gärna tro att vi gemensamt står bakom
både den demokratisyn och den partiapparat vi har valt och utvecklat i
vårt land.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Kampanjkostnader vid
valet till Europa-
parlamentet
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 118
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Jag känner dock en oro inför den moderata reservationen i denna |
kammaren och göra av med sina 6 miljoner. Man har vunnit i fråga om
|
Kampanjkostnader vid |
en princip som man vill hävda, men man har också fått pengarna. Det Överläggningen var härmed avslutad. 8 § Konvention om Europaskolorna Föredrogs Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU20 Konvention om Europaskolorna (prop. 1994/95:214 och 1994/95:100 Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. 9 § Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1994 Föredrogs Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU21 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1994 (redog. Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. 10 § Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets område Föredrogs Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU22 Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets område (prop. Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. |
66
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU19
Konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile (prop.
1994/95:199)
Anf. 91 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Mot bakgrund av statens ekonomiska situation har vi
moderater i en motion framhållit att alla utgifter noga måste granskas
och värderas - även utgifter som förknippas med de sociala konventio-
nerna. Jag vill betona att vi i sak inte har några invändningar just mot
konventionen mellan Sverige och Chile. Vi tar upp frågan principiellt,
men påtalar det faktum att det aktuella förslaget lika litet som andra
liknande ärenden innehåller någon som helst ekonomisk konsekvensbe-
skrivning av vad konventionens förmåner beräknas uppgå till för den
svenska staten och därmed för skattebetalarna.
Jag vill gärna säga, herr talman, att jag kan uttrycka min tillfreds-
ställelse med att utskottets majoritet tagit frågan på stort allvar. Utskot-
tet skriver följande på s. 4 i utskottsbetänkandet: ”---det är angeläget
att regeringen i propositioner till riksdagen ger en utförlig information
om effekter såväl vad gäller beräknade kostnader till följd av föreslag-
na förändringar som i fråga om förväntade beteendeändringar hos be-
rörda individer. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att konsekvens-
beskrivningarna i propositionerna är bristfälliga i olika avseenden.
Även Riksdagens revisorer har påtalat brister i detta hänseende.”
Utskottet säger vidare att man i betänkande SfU20, som vi skall de-
battera senare, också påtalar brister när det gäller konsekvensbeskriv-
ningar m.m. Man har föreslagit ett tillkännagivande i frågan.
Jag är medveten om att det kan vara svårt att göra fullödiga kon-
sekvensbeskrivningar vad gäller konventioner, men en viss ledning om
konsekvenserna bör ändå kunna ges, menar utskottet. Därmed anser
utskottet att motionsyrkandet är tillgodosett. Vi motionärer är faktiskt
ganska nöjda med att man har tagit upp frågan och att utskottet också
har uttalat detta, även om motionen enligt gällande regler avslås i sin
helhet.
Vad gäller yrkande 2 om att riksdagen hos regeringen bör begära en
utredning om de sociala konventionernas innehåll, funktion, konsek-
venser och ekonomiska kostnader är utskottsmajoriteten däremot kall-
sinnig. Man menar att en sådan utredning inte ger någon användbar
information.
Vi moderater har tillsammans med kds representant i utskottet i en
reservation ansett att regeringen bör få ett sådant uppdrag, eftersom
någon större genomgripande studie om de sociala konventionernas
funktion och kostnader för Sverige respektive de andra konven-
tionsländerna inte har genomförts. Vi är naturligtvis medvetna om att
Prot. 1994/95:118
12 juni
Konvention om social
trygghet mellan
Sverige och Chile
61
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Sverige i vissa fall kan stå som vinnare och i andra fall som förlorare, |
gripande utredning.
|
Konvention om social |
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen. Anf. 92 BÖRJE NILSSON (s) Herr talman! Det brukar inte uppstå någon större debatt i riksdagen Arbetet med denna konvention med Chile påbörjades under våren - Gullan Lindblad känner väl till - hon har också citerat den här - ut- Vi menar att det kan vara svårt att göra konsekvensanalyser med Gullan Lindblad vill gå ett steg längre. Hon vill i yrkande 2 göra en Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande. Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m) Herr talman! Jag anser att vi är ganska överens i de stora dragen i Anf. 94 BÖRJE NILSSON (s) Herr talman! Jag noterar att Moderaterna biträder konventionen |
|
68 |
nyttan och användbarheten. |
Men man bör ändå i alla propositioner sträva efter en kon-
sekvensanalys. Det tycker vi är värdefullt i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU20
Kontroll av socialförsäkringen (förs. 1994/95:RR10 och prop.
1994/95:147)
Anf. 95 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Betänkande 20 handlar i huvudsak om Riksdagens
revisorers förslag Kontroll av socialförsäkringen. Låt mig först säga att
hela utskottet har uttalat sin uppskattning av det förtjänstfulla arbete
som Riksdagens revisorer har utfört. Det är viktigt för oss i utskotten
att ha tillgång till riksdagsrevisorernas kompetens när utskottens upp-
gifter numera innefattar ett ökat ansvar för såväl uppföljning som ut-
värdering av utskottens arbete. Tidigare har kanske vårt arbete mest
bestått i att fatta beslut, men numera - och det är alldeles riktigt - har
vi också ett stort ansvar för att följa upp vad som händer med våra
beslut och konsekvenserna av desamma.
Det är naturligtvis särskilt angeläget med denna uppföljning och ut-
värdering i en tid av ekonomiska svårigheter. Men med tanke på social-
försäkringens omfattning - drygt 300 miljarder kronor, motsvarande ca
20 % av bruttonationalprodukten - är kontroll och revision av försäk-
ringen alltid oerhört viktig. Utskottet begärde också enhälligt för något
år sedan utredning och kontroll när det gäller det s.k. bidragsfusket.
Vi är alltså alla måna om att vi skall ha en ordentlig kontroll och
uppföljning. Det är inte minst viktigt för att upprätthålla förtroendet för
försäkringssystemen.
Utskottet föreslår nu enhälligt ett tillkännagivande om att revisorer-
nas förslag om enklare och tydligare regler samt om kartläggning av de
fördelningspolitiska effekterna av radikala förenklingar bör överlämnas
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Det framgår av revisorernas rapport att lagen om allmän försäkring
sedan sin tillkomst år 1962 har ändrats 235 gånger, och därav på mer
än 200 ställen sedan 1990. Det är klart att de ändringarna i huvudsak
har föranletts av ekonomiska skäl och varit nödvändiga. Men de har
naturligtvis bieffekter.
Jag skall nu inte alls starta någon ideologisk debatt. Det är inte rätt
tillfälle, och vi skall heller inte uppta tid med detta. Men jag tror att vi
alla kan vara överens om att snabba klipp inom försäkringssystemen
ofta kan ha negativa effekter och leda till ökade utgifter inom andra
delar av försäkringen än de avsedda. Därutöver vet vi också att det kan
Prot. 1994/95:118
12 juni
Kontroll av
socialförsäkringen
69
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
ha negativa effekter för samhällsekonomin i stort, t.ex. vad gäller |
Utskottet påtalade också nyligen i sitt yttrande till finansutskottet,
|
Kontroll av |
1993/94:SfU4, brister i regeringens redovisning av effekter av olika I utskottets nyligen avlämnade yttrande har utskottet uttalat att ut- På en punkt i detta betänkande har vi moderater en reservation. Den Riksdagens revisorer har aktualiserat frågan om en centraliserad När det gäller en eventuell centraliserad internrevision har indigna- Riksdagsrevisorerna drar slutsatsen att en helt centraliserad intern- De förslag till förändringar som har lämnats av Riksförsäkringsver- Anf. 96 ULLA HOFFMANN (v) Herr talman! Socialförsäkringarna är en del av den generella välfär- |
|
70 |
alla och ett inkomstbortfallsskydd. Under senare år har av olika skäl ett |
antal, närmare bestämt ca 200, förändringar gjorts. Förändringarna har
ökat komplexiteten i systemen och gjort dem oöverskådliga för allmän-
heten, och för den delen också för politikerna.
För att medborgarna skall kunna utnyttja sina rättigheter, för skyl-
digheterna är obligatoriska, krävs att systemen är överskådliga och
enhetliga. Riksdagens revisorer har därför föreslagit att de fördelnings-
politiska effekterna skall kartläggas när systemen förändras. Det tycker
Vänsterpartiet är utmärkt. Vi motionerade i allmänna motionstiden om
just att de förändringar som den socialdemokratiska regeringen föreslår
skall granskas ur ett klass- och könsperspektiv. På initiativ från Väns-
terpartiet föreslår också socialförsäkringsutskottet att detta uppdrag
överlämnas till Sjuk- och arbetsskadeberedningen för beaktande i det
fortsatta beredningsarbetet.
Vänsterpartiet har i alla sammanhang efterlyst konsekvensanalyser
av de olika förslagen i de propositioner som lämnar regeringen. Detta
behov blev särskilt tydligt i budgetpropositionen, där regeringen för
pensionärerna föreslog olika åtgärder vad gällde beräkningar av bo-
stadstillägget och det särskilda grundavdraget som sammantaget inne-
bar att pensionärer med hög inkomst skulle få bostadstillägg medan
pensionärer med låg inkomst skulle få ett försämrat bostadstillägg. En
ordentlig konsekvensanalys hade med all säkerhet givit vid handen att
förslagen inte skulle läggas fram. I budgetpropositionen och komplet-
teringspropositionen har regeringen tillsammans med Centerpartiet
föreslagit en rad nedskärningar som drabbar främst lågavlönade eller
arbetslösa kvinnor. De enda konsekvensanalyser som gjorts är schema-
tiska diagram.
Socialförsäkringsutskottet har påpekat detta tidigare, och nu gör
även riksdagens egna revisorer det. Det handlar inte bara om konsek-
venser för den enskilda kvinnan eller mannen utan också om konsek-
venser för andra socialförsäkringsförmåner och andra samhällssektorer.
På initiativ av Vänsterpartiet skall nu även behovet av konsekvensana-
lyser ges regeringen till känna. Vi i Vänsterpartiet kommer att driva
frågan om konsekvensanalyser. Vi anser att de är nödvändiga för att
kunna föra en vettig fördelningspolitik.
Herr talman! Enligt förvaltningslagen skall varje myndighet hjälpa
den enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjäl-
pen skall lämnas i den utsträckning som anses lämplig med hänsyn
tagen till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens
verksamhet. Det innebär att det anses att den enskilda inte skall behöva
experter eller konsulter för att kommunicera med myndigheterna.
Rättshjälp utgår därför inte vid en konflikt mellan medborgarna och
myndigheterna.
En enskild individ, utan någon som helst juridisk förkunskap, ställs
mot en avdelning med ett antal kvalificerade jurister, alla experter på
socialförsäkringsrätt. Det som skall prövas är ofta av avgörande bety-
delse för den enskildas hela livssituation. Det ställer stora krav på den
enskilda för att hon skall kunna ta till vara sina intressen i en så utsatt
situation. Det ställer också stora krav på myndigheterna, som i vissa
lägen skall erkänna att de begått ett misstag.
Prot. 1994/95:118
12 juni
Kontroll av
socialförsäkringen
71
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
Vänsterpartiet anser att Riksförsäkringsverket skall finansiera ett |
att på eget initiativ gå in som motpart. Utskottet säger sig ha förståelse
|
Kontroll av |
för vårt önskemål om att stärka de enskildas möjligheter att ta till vara Herr talman! Jag känner mig nöjd med att utskottsmajoriteten till- Anf. 97 BÖRJE NILSSON (s) Herr talman! Det är naturligtvis värdefullt att Riksdagens revisorer Vi delar uppfattningen att socialförsäkringen har blivit svåröver- Därför ser utskottet i sin helhet positivt på att det ingår i Sjuk- och När det gäller den interna revisionen tycker vi att Riksdagens revi- Men vi är tveksamma till att en förstärkning av internrevisionen |
72
Hela socialförsäkringens verksamhet bedrivs ute i landet och ute på
faltet. Och då skall självfallet internrevisionen också finnas där, men
man skall arbeta efter centrala riktlinjer.
Utskottet säger mycket klart att vi föredrar en decentraliserad in-
ternrevision som den nuvarande framför en centraliserad på Riksför-
säkringsverket. Det är på den punkten som Gullan Lindblad har argu-
menterat för en annan linje.
När det gäller patientombudsmannen tror jag att vi alla har förståel-
se för det allmänna önskemålet att stärka de enskilda människornas
möjligheter att ta till vara sin rätt i olika avseenden. Men här kommer
också kostnadsaspekten in. Att i dagens läge bygga ut ombudsmanna-
organisationen kostar, och det ekonomiska utrymmet är begränsat.
Som Ulla Hoffmann mycket väl vet har myndigheterna ett ansvar att
sörja för att utredningarna blir ordentliga, grundliga och objektiva.
Verket kan ju också föra processer för den enskilda parten gentemot
domstol. Vi menar att det finns en viss säkerhet här. Men det är klart att
kostnadsaspekten väger mycket tungt i det här sammanhanget. Det
kostar, och i det ekonomiska klimat som vi befinner oss i måste man
vara något återhållsam.
Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 98 ULLA HOFFMANN (v) replik
Herr talman! När Börje Nilsson diskuterar det här med patientom-
budsmannen har han tydligen inte observerat att det Vänsterpartiet vill
ha - och det har också kds och Miljöpartiet anslutit sig till - är möjlig-
heten att få ett juridiskt biträde som Riksförsäkringsverket skulle stå
för. Det innebär alltså inte en ökad kostnad för staten, utan det skall
rymmas inom Riksförsäkringsverkets anslag. Det är faktiskt en viss
skillnad på en patientombudsman och det som vi begär.
Det alldeles riktigt att det står att Riksförsäkringsverket skall verka
för att bestämmelserna skall tillämpas likformigt och rättvist. Men det
betyder ju inte att det är rätt. Det betyder bara att verket skall se till att
alla bedöms likformigt. Därför menar jag att man faktiskt kan behöva
ett juridiskt biträde vid de komplicerade utredningar som den enskilde
skall försöka tolka och ge synpunkter på.
Sedan har jag inte heller fått svar på min fråga om vad den förståel-
se som utskottet uttrycker egentligen innebär.
Anf. 99 BÖRJE NILSSON (s) replik
Herr talman! Ett juridiskt biträde kostar ju också pengar. Ulla
Hoffmann menar att man skall ta det av det anslag som verket får, men
det är ju begränsat. Det kostar också att anlita biträden.
Jag upplever inte detta som något större bekymmer ute i landet. Jag
har själv varit verksam i försäkringskassorna och i socialförsäkrings-
nämnderna, och jag har inte upplevt detta som någon stor fråga. De
allra flesta kan ju få hjälp via fackliga organisationer och genom handi-
kapprörelsen om det skulle behövas, och många får det också. Vi vet
att LO har byggt ut en rättshjälp för detta. Många kan få hjälp på detta
sätt om det skulle behövas. Jag upplever det inte som något större pro-
Prot. 1994/95:118
12 juni
Kontroll av
socialförsäkringen
73
|
Prot. 1994/95:118 12 juni |
blem. Men det är klart att det kostar pengar. Det blir en ny uppgift för |
mycket det kostar, men det väger tungt i sammanhanget.
|
Kontroll av |
Anf. 100 ULLA HOFFMANN (v) replik Herr talman! Börje Nilsson säger att han inte har stött på de här De allra flesta kan också få hjälp av facket, handikapprörelsen osv., Anf. 101 GULLAN LINDBLAD (m) Herr talman! När det gäller den interna revisionen säger Börje Nils- Riksrevisionsverket har sett på försäkringkassornas administration Man säger också att Riksförsäkringsverket lämnar en gemensam Det är naturligtvis en speciell situation. Det är synd att utskottet lå- Anf. 102 BÖRJE NILSSON (s) Herr talman! Genom mitt engagemang vet jag själv att detta med Som Gullan Lindblad vet skall det ske en stor administrativ översyn |
74
Jag uppfattar det så att det pågår en liten maktkamp mellan kassor-
na och Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket vill bygga upp en
mycket stor enhet för detta i Stockholm. Jag tycker att det är fel. På den
privata sidan ligger mycket av internrevisionen ute i landet, ute i före-
tagen. Jag tycker att den hör hemma där. Jag vill nog påstå att modera-
terna har lyssnat litet väl mycket på Riksförsäkringsverket i det här
avseendet.
Anf. 103 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Någon eventuell maktkamp mellan Försäkringskasse-
förbundet och Riksförsäkringsverket ger jag mig inte in i att bedöma.
Jag beklagar om så är fallet. Jag ser på försäkringen, dess funktion och
dess kostnader. Är det så att revisionen skulle kunna göras ännu mer
effektiv och rationell så att vi använder våra pengar ännu bättre än i
dag, anser jag att det vore skäl att pröva detta, även om jag då kanske
blir betraktad som något centralistisk. Det finns positiva saker med
decentralisering, men det kan också bli väldigt stora olikheter i be-
dömningarna. Det är en nationell försäkring som skall bedömas lika.
Människor i hela vårt land skall ha samma typer av förmåner osv. Det
kunde finnas någonting positivt i att man finge en enhetlig överblick
över det hela.
Jag beklagar att inte utskottsmajoriteten kunde skriva i betänkandet
att en administrativ översyn skall ske och att utskottet anser att frågan
bör tas upp då. Nej, det har man inte sagt, man har bara sagt att allt är
bra som det är och så skall det förbli. Jag hoppas att regeringen ändå
tar detta till sig och ser att det finns även andra bedömningar.
Anf. 104 BÖRJE NILSSON (s)
Herr talman! Mycket kan naturligtvis göras bättre. Det är självklart
att socialförsäkringen och försäkringskassorna innebär en väldigt stor
administration. Den är komplicerad och omfattande. Man måste sträva
efter att förenkla den så att den fungerar ännu bättre - det är självklart.
Men jag tror inte man skall inrikta sig på den interna revisionen för då
hamnar man fel. Det är mycket annat man bör titta på.
Jag tror att Gullan Lindblad har läst betänkandet litet slarvigt. Där
säger vi mycket klart att det skall ske en administrativ översyn. Den
nuvarande regeringen har tagit initiativ till det. En utredningsman har
tillsatts. Man kommer att se över verksamheten i dess helhet för att få
den att fungera bättre.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
Prot. 1994/95:118
12 juni
Kontroll av
socialförsäkringen
75
Prot. 1994/95:118 13 § Bordläggning
12 juni
------------------ Anmäldes och bordlädes
Finansutskottets betänkande
1994/95 :FiU20 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering
för budgetåret 1995/96
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JuU26 Arvoden enligt rättshjälpslagen, m.m.
14 § Kammaren åtskildes kl. 14.37.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 33 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 86 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
76
1 § Avsägelse......................................................................................1
2 § Förnyad bordläggning.................................................................1
3 § Regionalpolitik.............................................................................1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU 13..............1
Anf. 1 PATRIK NORINDER (m)...........................................1
Anf. 2 LENNART ROHDIN (fp)............................................6
Anf. 3 HANS ANDERSSON (v).............................................9
Anf. 4 LENNART ROHDIN (fp) replik................................14
Anf. 5 HANS ANDERSSON (v) replik................................14
Anf. 6 LENNART ROHDIN (fp) replik................................14
Anf. 7 HANS ANDERSSON (v) replik................................15
Anf. 8 BERTIL BORGLUND (mp)......................................15
Anf. 9 DAN ERICSSON (kds)..............................................17
Anf. 10 PATRIK NORINDER (m) replik.............................20
Anf. 11 DAN ERICSSON (kds) replik..................................20
Anf. 12 PATRIK NORINDER (m) replik.............................21
Anf. 13 DAN ERICSSON (kds) replik..................................21
Anf. 14 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................21
Anf. 15 DAN ERICSSON (kds) replik..................................22
Anf. 16 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................22
Anf. 17 DAN ERICSSON (kds) replik..................................22
Anf. 18 BERIT ANDNOR (s)...............................................22
Anf. 19 HANS ANDERSSON (v) replik..............................26
Anf. 20 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................26
Anf. 21 HANS ANDERSSON (v) replik..............................27
Anf. 22 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................28
Anf. 23 PATRIK NORINDER (m) replik.............................28
Anf. 24 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................29
Anf. 25 PATRIK NORINDER (m) replik............................29
Anf. 26 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................30
Anf. 27 LENNART ROHDIN (fp) replik..............................30
Anf. 28 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................31
Anf. 29 BERTIL BORGLUND (mp) replik..........................31
Anf. 30 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................31
Anf. 31 BERTIL BORGLUND (mp) replik..........................32
Anf. 32 BERIT ANDNOR (s) replik.....................................32
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................32
Anf. 34 HANS ANDERSSON (v) replik..............................35
Anf. 35 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................36
Anf. 36 HANS ANDERSSON (v) replik..............................36
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................37
77
Prot. 1994/95:118
12 juni
78
Anf. 38 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................38
Anf. 39 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................38
Anf. 40 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................39
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................39
Anf. 42 DAN ERICSSON (kds) replik.................................40
Anf. 43 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s).................................................................40
Anf. 44 DAN ERICSSON (kds) replik.................................41
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s).................................................................41
Anf. 46 PATRIK NORINDER (m) replik............................42
Anf. 47 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................42
Anf. 48 PATRIK NORINDER (m) replik............................43
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................43
Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c)....................................44
Anf. 51 PATRIK NORINDER (m) replik............................46
Anf. 52 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................47
Anf. 53 PATRIK NORINDER (m) replik............................47
Anf. 54 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................48
Anf. 55 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................48
Anf. 56 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................49
Anf. 57 LENNART ROHDIN (fp) replik.............................49
Anf. 58 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................49
Anf. 59 DAN ERICSSON (kds) replik.................................49
Anf. 60 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................50
Anf. 61 CHRISTEL ANDERBERG (m)..............................50
Anf. 62 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................52
Anf. 63 HANS ANDERSSON (v) replik..............................52
Anf. 64 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik....................53
Anf. 65 HANS ANDERSSON (v) replik..............................53
Anf. 66 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik....................54
Anf. 67 KRISTINA ZAKRISSON (s)..................................54
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)...........................................55
4 § Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bo-
stadslån m.m..............................................................................55
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU20.......................55
Anf. 68 KNUT BILLING (m)..............................................55
Anf. 69 LENNART NILSSON (s)........................................56
Anf. 70 KNUT BILLING (m)..............................................57
Anf. 71 LENNART NILSSON (s)........................................57
Anf. 72 KNUT BILLING (m)..............................................58
Anf. 73 LENNART NILSSON (s)........................................58
Anf. 74 KNUT BILLING (m)..............................................58
Anf. 75 LENNART NILSSON (s)........................................58
Anf. 76 KNUT BILLING (m).............................................59
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................59 Prot. 1994/95:118
5 § Viss ändring av reglerna för statliga kreditgarantier 12 juni
m.m..............................................................................................59
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU22.......................59
Anf. 77 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)...................59
Anf. 78 OWE HELLBERG (v)............................................60
Anf. 79 LENNART NILSSON (s)........................................61
Anf. 80 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)...................62
Anf. 81 LENNART NILSSON (s)........................................62
Anf. 82 OWE HELLBERG (v).............................................62
Anf. 83 LENNART NILSSON (s)........................................63
Anf. 84 OWE HELLBERG (v).............................................63
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................63
6 § Ytterligare medel till regeringskansliet...................................63
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU49................63
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................63
7 § Kampanjkostnader vid valet till Europaparlamentet............63
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU50................63
Anf. 85 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................63
Anf. 86 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...................................64
Anf. 87 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................64
Anf. 88 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...................................65
Anf. 89 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................65
Anf. 90 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)...................................65
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................66
8 § Konvention om Europaskolorna..............................................66
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU20.................66
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................66
9 § Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1994.......66
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU21.................66
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................66
10 § Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets
område........................................................................................66
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU22.................66
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................66
11 § Konvention om social trygghet mellan Sverige och
Chile............................................................................................67
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU19.........67
Anf. 91 GULLAN LINDBLAD (m)......................................67
Anf. 92 BÖRJE NILSSON (s)...............................................68
Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m)......................................68
Anf. 94 BÖRJE NILSSON (s)...............................................68
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)............................................69
79
Prot. 1994/95:118 12 § Kontroll av socialförsäkringen..............................................69
12 juni____________ Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU20.........69
Anf. 95 GULLAN LINDBLAD (m).....................................69
Anf. 96 ULLA HOFFMANN (v)..........................................70
Anf. 97 BÖRJE NILSSON (s)..............................................72
Anf. 98 ULLA HOFFMANN (v) replik................................73
Anf. 99 BÖRJE NILSSON (s) replik....................................73
Anf. 100 ULLA HOFFMANN (v) replik..............................74
Anf. 101 GULLAN LINDBLAD (m)...................................74
Anf. 102 BÖRJE NILSSON (s)............................................74
Anf. 103 GULLAN LINDBLAD (m)...................................75
Anf. 104 BÖRJE NILSSON (s)............................................75
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)...........................................75
13 § Bordläggning...........................................................................76
14 § Kammaren åtskildes kl. 14.37...................................................76
80
gotab 48717, Stockholm 1995