Riksdagens protokoll

1994/95:115

Onsdagen den 7 juni

Kl. 9.00-17.57

19.00-23.14

Protokoll

1994/95:115

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 29, 30 och 31 maj samt den 1 juni.

2 § Meddelande om anmälan till debatter

Tredje vice talmannen meddelade att anmälan till deltagande i
kammarens debatter vid arbetsplenum måndagen den 12 juni skulle
göras till kammarkansliet senast fredagen den 9 juni kl. 11.00.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkanden 1994/95:UU20 och UU26
Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95:JoU21 och JoU24

Meddelande om samlad votering

Tredje vice talmannen meddelade att konstitutionsutskottets betän-
kanden KU43 och KU36, finansutskottets betänkande FiU25, närings-
utskottets betänkanden NU21, NU24, NU25 och NU26 samt kulturut-
skottets betänkande KrU28 skulle avgöras i ett sammanhang efter av-
slutad debatt.

4§ EU:s institutioner m.m.                                          EU:s institutioner m.m.

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU43

EU:s institutioner m.m.

Anf. 1 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Valet till EU-parlamentet i höst närmar sig med
stormsteg och regeringskonferensens förberedelser är i full gång. Men

1

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

den breda offentliga debatten om EU:s framtid lyser nästan helt med
sin frånvaro.

Det är en demokratisk fråga av största vikt att vi har en levande och
öppen debatt om dessa frågor. Det handlar om det politiska systemets
legitimitet. Medborgarna måste få veta vad som är på gång, och de
måste ha chansen att kunna ge sina signaler. Ett stort ansvar vilar på oss
politiker att föra ut denna debatt.

Regeringen har tillsatt den s.k. von Sydowska kommittén. Det är
bra, men det räcker inte. Den skall inte komma med förslag till ställ-
ningstaganden. Den skall ta fram underlag för en bredare debatt. Men
vi vet alla att det inte bränner till i diskussionen och blir en ordentlig
debatt förrän partierna och politiker går ut med uppfattningar om vad
som bör ske.

Därför är det av stor vikt att partier och politiker redovisar sina vi-
sioner och sina uppfattningar om färdriktningen i det framtida EU. Ju
fler preciserade åsikter i ett tidigt stadium, desto bättre. Det kan aldrig
vara till fyllest att uppfattningarna och eventuella åsiktsskillnader blir
synliga först när EU-nämnden skall ge de sista råden till regeringen i
slutfasen av förhandlingarna.

Mot bakgrund av detta och att riksdagen inte kommer att samlas
igen före EU-valet i höst aktualiserade jag frågan om en särskild EU-
debatt i anslutning till detta betänkande. Den debatten går av stapeln i
morgon.

Folkpartiet har presenterat sin valplattform inför EU-valet och sina
uppfattningar inför regeringskonferensen. Bo Könberg kommer i mor-
gon i den särskilt arrangerade EU-debatten återigen att presentera vår
syn. Det är min förhoppning att också de andra partierna kan tala om
sina uppfattningar. Det gäller naturligtvis särskilt regeringspartiet, som
ju skall leda förhandlingsarbetet. Jag kan förstå att det kan finnas vissa
svårigheter med tanke på den splittrade opinion som finns i regerings-
partiet. Men Socialdemokraterna kan inte genomföra en hel valrörelse
utan att partiet och kandidaterna klart preciserar sin uppfattning om
EU:s framtid.

En annan sak är att Sveriges slutliga ställningstagande i regerings-
konferensen måste manglas fram här i riksdagen. Inga partier och inte
ens Sverige som nation kommer i slutänden att få precis som vi vill.
Det är då viktigt att förhandlingsprocessen och positionerna redovisas
så öppet som det över huvud taget är möjligt. Jag skulle vilja fråga
Björn von Sydow som representant för regeringspartiet om han här i
dag eller om Mats Hellström i morgon kan tala om Socialdemokrater-
nas samlade uppfattning om EU:s framtida inriktning, så att väljarna
vet vad de röstar på i höst.

Vi har i KU haft besök av statssekreterare Gunnar Lund inför be-
redningen av det utskottsbetänkande vi nu behandlar. Vi ville veta hur
regeringen lagt upp beredningsprocessen inför regeringskonferensen.
Jag vill inte påstå att vi fick någon riktigt klar bild över hur regeringen
tänkt sig lägga upp förberedelserna.

I torsdags var Mats Hellström här i riksdagen för att tala om hur det
skall gå till. Han talade om att EU-nämnden skulle kopplas in och i

vissa fall Utrikesnämnden. Det är naturligtvis bra. Men det verkar inte
som regeringen har läst riksdagens beslut om hur kontakterna mellan
regeringen och riksdagen skall gå till

I höstas när riksdagen beslutade om inträdet sade vi i KU, och riks-
dagen fattade sedermera beslut om det, att riksdagen som helhet måste
kopplas in i EU-arbetet på ett tidigt stadium. EU-nämndens främsta
uppgift är att finslipa ståndpunkter inför de slutliga besluten i minister-
rådet och rådet. Vi sade att regeringen måste ha direktkontakt med
utskotten, och att EU är en angelägenhet för hela riksdagen.

Mats Hellström antydde i sin information i torsdags att utskotten
skulle kopplas in först när förhandlingsresultatet föreligger. Han sade
så här: Efter hand som arbetet fortskrider kommer säkert också sakut-
skotten vara intresserade av att delta i diskussionerna och kopplas in
inför den senare processen, då riksdagen för sin del skall fatta beslut
om resultaten av konferensen.

Det är en på tok för defensiv strategi. Utskotten och riksdagen som
helhet måste vara med hela tiden. EU-nämnden kan inte fatta några
beslut på riksdagens vägnar, men utskotten kan i sina betänkanden
föreslå riksdagen att fatta vissa beslut. Detta ger vi i vårt betänkande i
dag utrymme för. Utskottet är nämligen enigt i sitt betänkande till riks-
dagen, att regeringen redan i höst skall återkomma till riksdagen med
en skrivelse. Den skall dels redovisa hur förberedelsearbetet inför re-
geringskonferensen är upplagt, dels redovisa mer principiella ställ-
ningstaganden från regeringen sida i de sakfrågor som konferensen
kommer att behandla.

Det betyder att vi lägger grunden för en mycket mer öppen diskus-
sion och debatt än vad regeringen kanske hade tänkt sig. Jag tror att det
är nödvändigt att vi tar alla tillfällen i akt att föra en så öppen diskus-
sion som möjligt för att våra uppdragsgivare skall ha en chans att be-
gripa vad som är på gång och kunna delta i formandet av det framtida
Europa.

Det är ju dessutom en av de frågor som regeringskonferensen skall
behandla, nämligen hur den demokratiska kontrollen skall bli mer ef-
fektiv. Det kan ju inte bara vara en sak för EU självt utan också ett
ansvar för de deltagande nationerna.

Herr talman! Flera partier i riksdagen har i motioner redan nu velat
precisera Sveriges hållning i ett antal frågor som berör det framtida EU.
Även Folkpartiet har lagt fram sådana förslag. Tyvärr får vi, så som
arbetet är organiserat här i riksdagen, ingen samlad behandling av dessa
frågor. Motionernas förslag har remitterats till ett antal utskott. Några
av förslagen behandlas i detta betänkande.

En fråga som många partier tar upp är offentligheten och öppenhe-
ten inom EU. Utskottet är enigt i sin bedömning att detta är mycket
viktiga frågor och att Sverige har en särskild mission att fylla i dessa
frågor i EU. Vi kan också konstatera att det otvetydigt är en ökad öp-
penhet på gång. Vi är i utskottet i huvudsak nöjda med det arbete som
regeringen bedriver och anser att det inte nu finns något behov av yt-
terligare framstötar från riksdagens sida.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

I en reservation vill emellertid Håkan Holmberg och jag ha ytterli-
gare precisering av hur demokratin kan fördjupas inom EU. Vi menar
att parlamentet måste ges en starkare ställning och en tydligare kontrol-
lerande funktion.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och i övrigt till ut-
skottets hemställan.

Anf. 2 KENNETH KVIST (v)

Herr talman! I snart ett halvt år har Sverige nu varit medlem i Euro-
peiska unionen. Vi kan efter denna tid konstatera att mycket av det som
skulle ske i undergörande riktning om vi blev medlemmar i EU har
kommit på skam. Människorna fick nog till viss del ta ställning till en
serie falska föreställningar om vad ett medlemskap skulle innebära.
Därmed blev också utfallet i folkomröstningen ett ja.

EU blev inte vad man lovade och kommer sannolikt inte att förbli
vad det är eller har varit. Regeringskonferensen, som skall ta sin början
nästa år, kommer att handla om att förändra statuterna för EU-
samarbetet.

Vi i Vänsterpartiet har varit kritiska mot EU-medlemskap hela ti-
den. Vi har också tidigt lagt fram ett program för förändringar av EU,
nu när vi är medlemmar.

Det finns inom EU i huvudsak två olika visioner om hur ett framtida
EU skall styras. Den ena är att närma EU till ett Europas förenta stater,
där ett mer eller mindre direktvalt EU-parlament utgör grunden för
demokratin. Vi är bestämda motståndare till en sådan utveckling. Att ge
EU-parlamentet lagstiftande makt är ingen bra lösning på det som kal-
las EU:s demokratiska underskott. Det leder till mycket stora svårighe-
ter för en lagstiftande församling att representera 380 miljoner männi-
skor i en union där människorna har så olikartade kulturer, talar så
skilda språk och saknar gemensamma medier.

Den andra framtidsmodellen är ett EU som består av självständiga
stater i samarbete, där ett direktvalt EU-parlament aldrig kan få ha det
avgörande inflytandet och avgörande beslutsfunktioner. Det är en ut-
veckling som vi i Vänsterpartiet stöder. Vi vill att de beslut som styr
EU skall fattas av nationernas riksdagar och regeringar och att de olika
staterna skall förhandla med varandra utifrån direktiv som de får från
parlamenten. Vi vill förstärka de nationella parlamentens inflytande
över EU. Vi vill inte ge EU-parlamentet ökade maktbefogenheter. Det
hindrar inte att EU-parlamentet kan ha värdefulla funktioner när det
gäller att granska och kontrollera EU-byråkratin och utarbeta föränd-
ringsförslag till ministerrådet. Det är också ett viktigt forum för EU-
debatt över nationsgränserna.

Det finns alltså många saker att diskutera inför regeringskonferen-
sen, som huvudsakligen kommer att behandla institutionella frågor.

Till utskottsbetänkandet om EU:s institutioner har vi tillsammans
med Miljöpartiet fogat en reservation som bl.a. går ut på att vi ser att
det inom EU finns stora risker för att utvecklingen inte går i den rikt-
ning som vi förordar, utan tvärtom i motsatt riktning. Det blir alltså
mera av union och därmed mindre av demokrati, förminskad nationell

suveränitet osv. Det finns illavarslande tecken också i Sveriges ageran-
de som tyder på att krafter i vårt land stöder en sådan utveckling, med
minskade möjligheter till veto för små stater som ett exempel.

Om EU förändras mot en starkare unionsmakt eller starkare cent-
ralmakt, där de mindre staternas ställning försvagas, där olika majori-
tetslösningar blir huvudsaklig beslutsregel och där medlemsländernas
vetorätt minskar, om de nationella parlamentens inflytande fortsätter att
minska och man inför gemensam EU-polis, EU-valuta osv - då ställs
helt enkelt folket inför nya förutsättningar. En sådan utveckling i EU,
antingen den kommer helt eller i väsentlig grad, måste, enligt vårt för-
menande, leda fram till en ny folkomröstning. Då ställs människorna
inför en ny situation som de inte har haft att ta ställning till.

Det är gott att Sveriges partier är eniga om att slå vakt om öppenhet
och offentlighet och också försöka sprida detta inom EU. Frågan är
dock om denna enighet bara gäller ambitioner. Den gäller sannolikt inte
vår uppfattning om vad som är möjligt att nå.

EU som institution är ett elitistiskt projekt med stor maktkoncentra-
tion till byråkratiska och politiska eliter, till internationella diplomater
och jurister i hög ställning. EU är, som det är uppbyggt, egentligen inte
ett demokratiskt projekt som främjar att folket kan styra samhällsut-
vecklingen. Det är viktigt att göra den nyanseringen. Det är gott att vi
verkar gemensamt för mer av offentlighet och öppenhet, men utsikterna
att ändra EU i de styckena är mindre. Där kan vi ha litet olika mening-
ar.

Det är nog svårt att tänka sig. Jag vet egentligen inga historiska ex-
empel på att en maktelit - det är den som har initiativrätten över de
politiska besluten i EU - själv kommer med sådana initiativ som av-
skaffar dess egen position av maktelit. Därför är arbetet för öppenhet,
offentlighet och för mera demokrati inom Europeiska unionen också ett
ganska svårt arbete.

Detta arbete och denna enighet försvagas dessutom om svenska EU-
parlamentariker röstar emot det som man på hemmaplan säger sig vara
överens om, nämligen offentlighetsprincip, meddelarskydd osv., när det
krävs att sådana saker skall skrivas in i EU-dokument.

Man skyller förvisso på att man har röstat fel, att röstningsprocedu-
ren inom EU-parlamentet var oklar, men det är märkligt att felröstandet
så tämligen noga följer vissa bestämda linjer vad gäller hur de olika
EU-parlamentarikerna står i partipolitiska frågor och i EU-frågor i
allmänhet. Det verkar så att säga inte vara en händelse eller en olycka
utan snarare medvetna val som man inte står för inför allmänheten.

Herr talman! Med dessa ord och kommentarer ber jag att få yrka bi-
fall till reservation nr 2 av mig och Peter Eriksson.

Anf. 3 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik

Herr talman! Kenneth Kvist ger en mycket dyster och negativ bild
av EU. Plötsligen har kommunisterna blivit våra mesta nationalister.

Han sade att det inte fanns några historiska exempel på att en mak-
telit hade givit ifrån sig någon makt, och det är naturligtvis hans erfa-

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

renhet från det centralistiska systemet i Sovjetunionen, där ju Moskva
skulle styra och ställa i hela världen.

Men det kan inte vara gamla kommunister med dåliga erfarenheter
som skall bestämma Sveriges inställning för framtiden.

Dessutom är skillnaden den - det kanske Kenneth Kvist inte har
uppmärksammat - att det här är fråga om ett frivilligt samarbete mellan
demokratiska stater som själva har bestämt att gå in i ett samarbete för
att försöka skapa fred i vår del av världen och för att försöka skapa en
bättre miljö och bättre välstånd i vår del av världen.

Att skapa en bättre situation i vår del av världen är alltså det mycket
väl fungerande uppdrag vi har tagit på oss. Det sker på ett demokratiskt
och frivilligt sätt.

Anf. 4 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Birgit Friggebo för en diskussion som befann hon sig
på 50-talet.

Jag kanske gjorde en liten överdrift när jag sade att det inte finns
något exempel på att en maktelit själv har skapat förhållanden som har
avskaffat dess makt. Man kan i någon mån säga att Gorbatjov och
Sovjets kommunistiska parti under hans ledning genomförde sådana
ändringar att dess makt blåste bort.

Det är inte jag som är dyster, Birgit Friggebo. Det är inte gamla
kommunister som styr. Det är faktiskt en bred folkopinion som med
utomordentligt stor besvikelse ser vad som har hänt med alla de löften
som ja-sidan spred inför EU-omröstningen. Man ser att de inte har
hållit.

Birgit Friggebo säger att det är ett frivilligt samarbete mellan de-
mokratiska stater och att det därför av definition måste vara demokra-
tiskt. Så är det inte. EU är uppbyggt med en maktdelningsfilosofi som
inte kännetecknas av en bred folklig förankring utan av makt för höga
jurister, kommissionärer eller eliten inom staternas politiska sfär, i en
ganska stor portion av slutenhet.

Det är ldart att det är parlamentariska demokratier, men vi har ju
inte begärt medlemskap i någon av dessa demokratiska stater utan i EU
som samlad institution. Den kännetecknas inte av demokrati och har
också enligt egen utsago ett demokratiskt underskott.

Anf. 5 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik

Herr talman! Det var Kenneth Kvist själv som drog fram historien.
Vad jag ville påpeka var att han helt har ändrat uppfattning. Han har
gått från att respektera och önska Moskvas överhöghet över hela värl-
den till att bli en renodlad nationalist.

Vi är överens om att vi skall ha en ännu större öppenhet och ett
större inflytande. Hela mitt anförande gick ut på att vi måste få en stör-
re legitimitet för detta arbete.

Vad man glömmer att tala om är att det är ett frivilligt arbete där
stater har gått samman. Det är demokratiska stater som just arbetar för
en ökad öppenhet, en ökad insyn och en större demokratisk förankring i
Europa.

Regeringskonferensen skall ju bl.a. handla om detta och om hur vi
skall kunna innesluta ännu fler länder i detta arbete.

Det skall inte vara gamla sura kommunister med dåliga erfarenheter
som styr detta arbete.

Anf. 6 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! Om jag är sur eller gammal får Friggebo ha vilken
mening som helst om. Däremot tycker jag inte att hon skall ägna sig åt
politiska oförskämdheter. Jag tror inte att jag någon gång i mitt politis-
ka liv har givit uttryck för - sagt, skrivit eller ansett - någon sådan
uppfattning som Friggebo påstår.

Däremot kan jag belägga att jag under hela den tid jag har följt EU-
debatten varit utomordentligt kritisk till EU just därför att det har varit
ett elitistiskt projekt som stöder de starkaste aktörerna på den s.k.
marknaden. Det är ett projekt som försvagar de arbetandes inflytande
över sina arbetsplatser och över samhällsutvecklingen som helhet. Det
är ett faktum.

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! KU har i detta betänkande behandlat ett antal motio-
ner om EU och EU:s institutioner inför regeringskonferensen. Utskottet
har endast i ett par avseenden tagit ställning. Det gäller offentlighets-
principen och svenska språkets ställning, där bl.a. vi från Miljöpartiet i
praktiken har fått bifall för våra motioner. Det är bra.

De förslag som har lagts fram om att begränsa antalet arbetsspråk
inom EU måste tillbakavisas. Det är också viktigt att svenskar inom EU
- parlamentariker och andra - använder svenska språket när det är
möjligt.

Jag träffar en del människor som i sann svensk effektivitetsanda an-
ser att man kan rationalisera bort de många språken och tolkarna, men
det finns tungt vägande demokratiska skäl för att starkt hävda svenskan
och andra mindre språk inom EU-systemet.

Vi har redan problemet att man som EU-parlamentariker i praktiken
måste behärska både engelska, tyska och franska för att kunna fungera
på ett bra sätt.

Det gör att antalet människor som är valbara i valet i höst minskar
dramatiskt. Om man därutöver beränsar antalet arbetsspråk så leder det
till att vi får en situation där EU-människorna lever sitt eget liv i sin
egen värld med ett eget språk. Redan nu struntar vi ofta i att översätta
EU-begreppen. Nästa steg blir att det inte finns någon översättning och
att antalet människor som kan följa med i debatten blir ännu färre.

I allt annat än svenskan och offentlighetsprincipen väljer KU:s ma-
joritet att passa. Det är tråkigt, tycker jag. Här finns en möjlighet för
Sveriges riksdag att ta initiativ för att påverka det politiska skeendet i
stället för att enbart stå vid sidan av och titta på. Men majoriteten ville
inte det.

I den senaste mätningen i söndagens Göteborgs-Posten om svenska
folkets åsikter om EU-medlemskapet får ja-sidan återigen nya botten-
rekord. Det finns inte längre något parti i Sveriges riksdag som har en

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

Prot. 1994/95:115 7 juni

majoritet av sina väljare med sig i åsikten att EU-medlemskapet inne- bär fördelar för Sverige. Var femte svensk som röstade ja i höstas kän-

ner sig lurad i dag.

EU:s institutioner m.m.

Nu är EU på väg att ta nya steg mot överstatlighet, och frågan är om svenska politiker vågar låta svenska folket ta ställning till den nya uni- on som kommer efter regeringskonferensen. I Danmark skall det hållas en ny folkomröstning. I Frankrike har den nyvalde presidenten utlovat en folkomröstning. Till och med i rapporten som antagits av EU- parlamentet och som gått till den s.k. reflexionsgruppen så tar man ställning för nya folkomröstningar inom hela unionen. Det vore lämpligt och rimligt att man från svensk sida också tog ställning för en folkomröstning. Men riksdagens partier vågar inte och regeringen mumlar om att man inte gärna vill ha en ny folkomröstning. Det kan man i och för sig förstå. Socialdemokraterna går ju nu ut i valet till EU-parlamentet med flera listor och utan en egen politik. Men kan ni då inte lika gärna låta folket bestämma? Ett beslut som borde komma upp på regeringskonferensen är Miljö- partiets förslag om att ta fram en lista på konkreta EU-regler som kan upphävas. Alla ni som talade så vackert för den s.k. subsidiaritetsprin- cipen före folkomröstningen borde kunna stödja den här idén. För det var väl ändå inte så att er fina närhetsprincip bara innebar att besluten skulle flyttas ner till Bryssel? Vad som är alldeles klart är att svenska folket inte gav något man- dat för nya beslutsöverlåtelser, för någon gemensam valuta, för att minska inflytandet för de små länderna inom EU-systemet eller för att ta bort vetorätten. Om regeringen och riksdagen vill följa den förra folkomröstningen så bör ni klart deklarera att ni är beredda att använda vetorätten för att förhindra alla förändringar som inskränker de små staternas inflytande. Vetorätten och de små ländernas överrepresentation har, som jag ser det, varit en betydande fördel för EU. Det har begränsat makten och utrymmet för de stora att genomföra farliga äventyr runt om i världen. Det är när de stora trots detta tvingat fram en gemensam hållning som EU:s utrikespolitik skapat problem som t.ex. i Jugoslavien. Vetorätten i viktiga frågor och överrepresentationen för små länder är sannolikt en förutsättning för att den här typen av samarbete över huvud taget skall kunna fungera. I den dominerande liturgin har den tänkta utvidgningen av EU ös- terut kommit att bli det helt överskuggande argumentet för att unionen skall ta nya steg mot överstatlighet och skapandet av den nya stormak- ten, Europas förenta stater. Monnets gamla strategi om att steg för steg bilda den nya unionen lever i högsta grad. Snart sagt varje överstatlighet motiveras numera med utvidgningen. Dogmen lyder som så att när EU går från 15 till 27 stater går det inte längre att behålla vetorätten och effektiviteten. Och det är nu på rege- ringskonferensen som besluten skall fattas. I nyheterna på TV härom- dagen sade reportern t.o.m. att EU redan beslutat om att ta in en lång rad nya medlemmar.

8

Men är det sant? Är besluten om utvidgningen redan fattade?
Kommer EU att ha 27 medlemmar om några få år? Är det nödvändigt
att avskaffa vetorätten när eller om EU utvidgas?

Nej, besluten är inte fattade. De besluten kommer inte heller att bli
aktuella förrän en bit in på nästa århundrade. Frågan om utvidgning är i
själva verket inte direkt kopplad till 1996 års regeringskonferens över
huvud taget. Däremot kommer 1998 att vara ett år som kan bli avgö-
rande för om nya medlemmar skall släppas in. 1998 skall EU omför-
handla budgeten. Då kommer de verkligt svåra frågorna om en refor-
mering av jordbruks- och regionalpolitiken. Innan vi fått en omfattande
reformering och en anpassning från EU:s sida i de här frågorna så
kommer det knappast att vara meningsfullt att inleda några förhand-
lingar med länderna i Österuropa om ett eventuellt medlemskap.

Sanningen är att vi inte vet om det blir någon utvidgning. Alla av-
görande beslut om detta tas efter regeringskonferensen 1996. Först
1998 får vi ett handfast prov på om det finns någon verklig vilja inom
EU att ta in nya medlemmar, något som jag personligen starkt betviv-
lar. Därefter kan förhandlingar eventuellt påbörjas. Det blir med säker-
het en lång och svår process. När det är klart skall både EU-länderna
och ansökarländerna ta ställning till om de fortfarande är intresserade.
Redan nu växer motståndet i öst mot att gå in i EU. När förhandlingar-
na är klara och gemene man får klart för sig att det inte blir något stort
lyft, så är det långt ifrån säkert att människor väljer att kasta bort sin
nyvunna demokrati för att bli andra klassens medlemmar i den europe-
iska unionen.

Är det då nödvändigt att avskaffa vetorätten på en lång rad områden
om EU skall ta in nya medlemmar? Det beror alldeles på vad man vill
att EU skall utvecklas till. Om man vill att EU skall bli en ny stark
stormakt med allt det som hör en nationalstat till så är det nödvändigt.
Om man däremot vill att EU skall bevara karaktären av ett samarbete
med överstatlighet inom vissa begränsade områden och en relativt stor
självständighet för de deltagande länderna i övriga frågor, så är det
alldeles fel väg att gå.

De som har visionen om ett nytt starkt Europa som tar tillbaka led-
ningen från USA och Japan, ett Europa som kan bli en ekonomisk
supermakt och en stat som kan leda världen och sätta kraft bakom or-
den, de kräver naturligtvis att vetorätten skall avskaffas. Det är de här
människorna och idéerna som Socialdemokraterna, Folkpartiet, Kds
och Moderaterna nu vill liera sig med. Men det var inte den unionen
som vi röstade om i höstas och som ni lyckades få 53 % av svenskarna
att rösta för.

Slutsatsen blir att talet om en utvidgning av EU som en utgångs-
punkt inför regeringskonferensen måste ses som ett sätt för federalis-
terna inom EU att driva sina kända krav på mer överstatlighet, eftersom
deras argument i sak är alldeles för dåliga för att vinna något folkligt
stöd. Det är oerhört viktigt att den svenska regeringen och den svenska
opinionen inte låter sig luras så enkelt.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 8 BJÖRN VON SYDOW (s) Herr talman! Successivt formar vi Sveriges ståndpunkter i den

kommande regeringskonferensen. Den här debatten och utskottsbetän-

EU:s institutioner m.m.

kandet är ett steg, och riksdagen kommer om några dagar att ha inter- pellationsdebatter i samma ämne. I det här betänkandet kan man notera att det råder enighet mellan regeringen och hela riksdagen, såvitt jag förstår, om att offentlighets- principen är ett mycket viktigt krav från svensk sida inför EU:s framtid. Frågan är närmast hur offentlighetsprincipen skall formuleras så att den kan bli operativ inom EU:s fördrag och hur vi skall kunna få till stånd en allmän uppslutning kring en sådan fördragsförändring. Vi vill hålla på att alla de 15 medlemsstaterna skall vara med om fördragsförändringar. Det är följaktligen en betydelsefull politisk upp- gift att åstadkomma en total uppslutning från alla medlemsstaterna. Därmed slår vi också vakt om den konstitutionella principen att det är medlemsstaterna som är innehavare av grundlagsmakten inom EU. Det finns mycket att arbeta för. Det är viktigt att man kan lägga konstrukti- va förslag som verkligen har framgångsmöjligheter. Det bör bl.a. göras genom den parlamentariska kommitténs försorg, men naturligtvis inte bara där. På en annan punkt finns det ett utskottsbetänkande som, såvitt jag förstår, kommer att diskuteras sent i dag. Det är jordbruksutskottets betänkande 23. Där uttalar sig utskottets majoritet för att principen om en hållbar utveckling bör föras in i EU:s grundläggande fördragstexter. Även här är det ett grannlaga och viktigt arbete att få fram konkreta förslag som har möjlighet att vinna accepterande av de 15 medlemssta- terna. I och med det här betänkandet uppmanas regeringen av riksdagen att komma till riksdagen med en skrivelse där man övergripande redo- visar vilka prioriteringar och önskemål som Sverige bör ha inför rege- ringskonferensen. Jag tycker att det är mycket värdefullt att riksdagen uttalar sig för detta. Utskottsmajoriteten och vi socialdemokrater har i dag inte önskat binda Sverige för fler ståndpunkter än de som jag nu har nämnt. Dit hör ju också det svenska språkets ställning. Vi vill ha en fortsatt fri diskus- sion som skall föras på alla upptänkliga sätt under de kommande må- naderna. Detta har redan kommit i gång med en viss eldfängdhet i förra veckan genom diskussionen om den s.k. vetorätten när det gäller utri- kes- och säkerhetspolitiken. Det är svårt att bryta ut enskilda element och driva diskussionen enbart kring dessa. Man måste lägga samman alla möjliga förändringar för att se en helhet när man skall ta ställning till vad som skall vara Sveriges position och när man skall göra ett slutligt ställningstagande. Jag vill ta upp åtminstone två punkter och fästa uppmärksamheten på några principiella utgångspunkter för dem. De har att göra med de demokratiska och konstitutionella aspekterna. Den ena gäller de nationella parlamentens ställning i förhållande till EU:s institutioner. Det finns en diskussion om detta på andra håll, bl.a.

10

i sådana länder som inte har en stark parlamentarisk relation mellan

riksdag, parlament, och regering i EU-frågor. Det finns ambitioner att
de nationella parlamenten skall komma direkt in i EU:s beslutandeinsti-
tutioner.

Jag tror att vi i Sverige skall vara mycket tveksamma, och t.o.m.
avvisande, till sådana idéer. Det skall självfallet vara kontakter och
utbyte under hand mellan de olika EU-institutionerna, Sveriges riksdag
och de andra parlamenten. Men en viktig sak bör enligt mitt synsätt
vara att vi i stället skall skärpa den nationella parlamentarismen, dvs.
att regeringen är beroende av ställningen i riksdagen för sitt agerande
primärt i ministerrådet, men även i andra delar av EU-systemet.

Det betyder också att regeringens kontroll över den svenska för-
valtningen när olika ämbetsmän företräder Sverige ytterst måste grans-
kas och ledas från riksdagen på ett effektivt sätt. Vi bör enligt min
mening vara kritiska och avvisande till tanken på att Sveriges riksdag
skall få en beslutande del i EU:s institutioner.

En annan viktig punkt som sammanhänger med institutionerna är
makten över fördragen. Där pågår en viktig diskussion där vi måste ha
positioner. Anser vi att det europeiska parlamentet också skall bli en
likaberättigad part med de 15 medlemsstaterna när det gäller att ha
makt, och t.o.m. vetorätt, över fördragsförändringar? Anser vi att man i
framtiden kan göra fördragsförändringar utan enhällighet medlemssta-
terna emellan? Min uppfattning är att man inte bör gå den vägen. Men
detta är en viktigt position för framtiden.

Sedan har vi tagit upp frågan om stora och små stater och bristen på
diskussion i Europa kring de konstitutionella principerna inom EU:s
organ. Det europeiska parlamentet är i dag i huvudsak ett organ som
bygger på befolkningsproportionaliteten. En stat är underrepresenterad,
och det är Tyskland, men i övrigt råder någorlunda befolkningspropor-
tionalitet vid representationen i det europeiska parlamentet.

De förslag som har ventilerats under det gångna året om att man
skulle öka de stora staternas röstmakt i ministerrådet är såvitt jag kan se
rent orimliga ur konstitutionella och principiella synpunkter. Minister-
rådet är och bör förbli medlemsstaternas organ. Det mest förvånande är
nästan att sådana förslag kan framläggas från tyskt håll. Tyskland har ju
en egen författning som just har en sådan avvägning mellan befolk-
ningsproportion i den ena kammaren och delstaternas relativt likvärdi-
ga ställning i den andra kammaren.

Ett ställningstagande till t.ex. Europaparlamentets ställning inom
EU kan inte göras om man inte samtidigt har klart för sig var befolk-
ningsstorleken skall slå igenom. Att bara tala för att Europaparlamentet
skall få en stärkt ställning - som vissa motioner gör, och det finns även
reservation för detta - låter sig enligt min uppfattning inte göras om
man inte samtidigt bestämmer sig för vilken princip som skall vara
grundläggande. Är det befolkningsstorleken som skall ligga till grund i
Europaparlamentet? Skall statstillhörigheten då också ligga starkare
och tydligt likvärdig staterna emellan i ministerrådet?

Man kan alltså inte göra ett ställningstagande av det här slaget om
man inte har klart för sig på vilken demokratisk grundprincip de olika
institutionerna inom EU skall formas.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

11

Prot. 1994/95:115 7 juni

Vänsterpartiet och Miljöpartiet hävdar i sin kritik att små stater håller på att förlora inflytande. Låt mig avrunda med att säga att de inte

har några positiva och konstruktiva förslag till vad som då skall göras.

EU:s institutioner m.m.

Min uppfattning är att en konstruktiv väg för att värna om små staters framtid är att se till att det ur regeringskonferensen kommer en renod- ling av grundvalarna för representationen i det europeiska parlamentet respektive i ministerrådet. Ministerrådet bör förbli de likaberättigade medlemmarnas organ. I det europeiska parlamentet bör däremot be- folkningsproportionaliteten kunna komma till ett principiellt uttryck. Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan. Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp) replik Herr talman! Björn von Sydow sade att Miljöpartiet och Vänster- partiet inte har några konstruktiva förslag till hur man skall förändra konstitutionen här. Det är kanske riktigt om man bara tittar isolerat på reservationen. Om man ser till den bredare politik som vi företräder har vi haft flera konstruktiva förslag, även om vårt förstahandsbud är att vi faktiskt borde träda ur unionen. Som en andrahandsåsikt har vi att man t.ex. borde stärka de nationella parlamenten. Det är något som jag personligen har jobbat en hel del för. Detta är en sak som du och jag har en gemensam uppfattning om. Det är inte rätt väg att gå att stärka EU-parlamentet och tro att man på så sätt får en bättre och starkare demokrati i den Europeiska unionen. Jag menar att det är genom de nationella parlamenten vi kan få bort det demokratiska underskottet; genom att göra deras röster bättre hörda i processen fram till beslut i ministerrådet. Också kontakterna mellan de nationella parlamenten och den processen bör ökas. Det är ju enbart i de nationella parlamenten som vi har en egentlig folklig, demokratisk förankring, och det är bara där som den kommer att finnas i fortsättningen. Om man flyttar ännu mer makt till Europa- parlamentet, innebär det att man flyttar alltmer makt bort från vanliga människor. Färre människor blir delaktiga i den demokratiska proces- sen. Anf. 10 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Det gläder mig att Peter Eriksson i sin replik påpekade att vi i en fråga har en gemensam ståndpunkt, nämligen i synen på de nationella parlamenten. Men jag vill understryka att det, som jag ser det, ändå är på en indi- rekt väg som de nationella parlamenten bör komma in, nämligen det sätt som vi har börjat arbeta på, även om vi inte nått någon fulländning ännu. Riksdagen kontrollerar och leder genom sina olika organ rege- ringens arbete när regeringen företräder Sverige i ministerrådet. Vi bör slå vakt om ministerrådets ställning bland EU.s institutioner, men det fordrar av oss att vi har en ordentlig demokratisk länk hemma i Sverige mellan befolkningen, vårt politiska system, riksdagen och våra statsråds handlande när de företräder Sverige. Jag vill understryka att vi inte ser något värde i att de nationella

12

parlamenten kommer in som direkta aktörer i EU:s institutioner. Detta

har på vissa håll tagits upp som en möjlig utvecklingsväg. Vi vill se till
att det är regeringen som företräder Sveriges politiska system i minis-
terrådet.

Anf. 11 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Jag sade att vi var eniga på en punkt, men det var fak-
tiskt i frågan om att man inte bör flytta över mer makt till EU-
parlamentet. Däremot anser jag att man kraftigt bör stärka de nationella
parlamentens roll och även på sikt ge dessa ett direkt inflytande i pro-
cessen.

Men det vill inte Björn von Sydow ha. Han vill att de nationella
parlamenten skall komma in indirekt och ha en mer sekundär roll i
processen. Här skiljer vi oss en aning.

Resultaten hittills av det svenska EU-medlemskapet visar tydligt att
det vore oerhört viktigt att få en betydligt starkare förankring i Sveriges
riksdag, så att vi i långt större utsträckning fick debatter i riksdagen om
viktiga sakfrågor. Man skulle tvinga enskilda partier att ta ställning och
tvinga fram en debatt i viktiga sakfrågor.

I dag är hela processen inför ministerrådets beslut upplagt på ett så-
dant sätt att det inte går att ha ett nationellt beslutsfattande och ordent-
liga nationella debatter innan besluten fattas.

Anf. 12 BJÖRN VON SYDOW (s) replik

Herr talman! Jag instämmer helt med Peter Eriksson på den sista
punkten, behovet av att här i kammaren ha rejäla EU-debatter. Men var
det inte det vi hade förra veckan, när statsrådet Hellström var här?
Detta är ett riktigt arbetssätt, som bör kunna utvecklas ytterligare.

Anf. 13 KENNETH KVIST (v) replik

Herr talman! När det gäller konstruktiva förslag för att stärka de
små staterna, har vi i vårt program, Mer demokrati och mindre union,
listat en rad sådana förslag, Björn von Sydow! Vi föreslår t.ex. att
unionens rätt att vidga sin egen kompetens och fatta beslut utanför sina
kompetensområden, artikel 235, avskaffas och att den mycket oklara
subsidiaritetsprincipen ersätts med tydliga regler. Exempel på sådana
regler finns i fördragen, t.ex. i artikel 222, som rör nationella egen-
domsordningar, och i artikel 223, som rör vapenhandel. Vi menar dock
att man måste göra betydligt fler avgränsningar.

Björn von Sydow pekar på många intressanta problem i sitt hu-
vudanförande. Jag är överens med honom så långt som att det gäller att
stärka den nationella parlamentarismen. Jag skulle t.o.m. hälsa med
tillfredsställelse om Björn von Sydow gick med på att konkretisera det
han sade i en replik till Peter Eriksson om att öka parlamentets kontrol-
lerande och ledande av regeringen.

Men Björn von Sydow måste - och gör det säkert också - se ett
problem i att lagstiftningsmakt i och med EU-medlemskapet de facto
övergår från riksdagen till regeringen. Den utövas då av regeringen
som en del av ministerrådet, å Sveriges vägnar. Däri ligger ett problem.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

13

Prot. 1994/95:115 7 juni

Makt förskjuts från riksdagen till regeringen, och riksdagens inflytande över politiken och lagstiftningen minskar.

EU:s institutioner m.m.

Anf. 14 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Angående den sista punkten vill jag säga att det visst sker en förskjutning av lagstiftningsmakten, men den förskjuts till en annan del av riksdagens verksamhet, som också är reglerad i vår rege- ringsform, nämligen till det avsnitt som heter Kontrollmakten. På så sätt kommer kontrollmakten i verkligheten att skärpas om vi i riksdagen använder oss av den på det sätt som redan finns angivet i regeringsfor- men. Något som kanske har varit underdimensionerat under dessa måna- der är utskottens initierande förmåga under beslutsprocesserna. Jag kan för min del inte se något hinder för en ordning som innebär att fackut- skotten mycket tidigt både initierar och informeras om förslag, och även kommer till kammaren med förslag om att riksdagen skall uttala sig i olika riktningar för regeringens prinicipiellt sett långsiktiga hand- lande. Här finns alltså såväl utskotten som plenum och kontrollmakten, kanske med tonvikt på kontrollmakten i framtiden. Att lagstiftnings- makten minskar innebär ju inte att parlamentets makt försvinner i ett svart hål. Anf. 15 KENNETH KVIST (v) replik Herr talman! Det ligger en hel del också i den synpunkten. Men faktum är att vi så att säga har avskaffat delar av riksdagens lagstift- ningsmakt, eftersom EU beslutar om lagar, dvs. om förordningar, som oavsett vilka lagbeslut vi har fattat i riksdagen gäller över dessa. Där- med är riksdagens lagstiftningsmakt visavi EU-rätten satt på undantag. I och med EU-medlemskapet har vi minskat denna lagstiftnings- makt, men vi har ännu inte funnit effektiva medel för att öka riksdagens kontrollmakt över den lagstiftning som nu regeringen är en del av i stället. Detta gör ju att det blir ett problem; EU gröper ur det parlamen- tariska systemet - eller har åtminstone gjort det hittills. Anf. 16 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Från vårt partis sida - och jag skulle tro att det gäller de flesta andra partier - är vi beredda att på alla upptänkliga sätt skärpa kontrollmakten och även riksdagens förmåga att initiera ärenden in i EU-processen. Vi är i konstitutionsutskottet överens om att det skall göras en utvärdering när året är slut. Även talmanskonferensen arbetar med den inriktningen. Då bör det bara en vägledande inriktning att det är ett statsrättsligt faktum att normgivningsmakten, lagstiftningsmakten, utövas inom EU:s ministerråd, men parlamentarismen får då finna andra former på svensk botten, så att det inte blir en minskning vare sig i riksdagens eller i demokratins verkningskrets.

14

Anf. 17 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Björn von Sydow sade att ståndpunkterna nu succes-
sivt formas inför regeringskonferensen och att det behövs en fortsatt
diskussion. Samtidigt sade han att man också behöver se en helhet. Jag
tror att det är väldigt viktigt att man just kan presentera en helhet, så att
man förstår de olika delarna. Jag tror inte att det är bra att partierna
presenterar sina ståndpunkter styckevis och delt, utan att det kommer in
i ett totalt sammanhang.

Vi har i Folkpartiet presenterat våra ståndpunkter och kommer att
driva dem. Min fråga till Björn von Sydow är: När kommer det social-
demokratiska partiet att presentera sin helhet, så att det inte bara blir
delarna?

Jag uppskattar dock mycket att Björn von Sydow själv gör vissa
preciseringar om sin egen ståndpunkt. Det är naturligtvis väldigt vik-
tigt, och vi har nu i vårt betänkande lagt grunden för att riksdagen skall
få mer att säga till om och också kunna fatta beslut.

Men det är också viktigt att den parlamentariska situationen i Euro-
paparlamentet blir bättre. Vi har i vår reservation presenterat våra tan-
kar för framtiden, nämligen att lagstiftningsmakten bör föras över till
parlamentet, där det skall finnas två kammare. Ministerrådet bildar då
en kammare och är staternas/regeringarnas forum, och de direktvalda
parlamentarikerna bildar den andra kammaren, med vidgade funktioner
framför allt när det gäller kontrollmakten. Det är ett sammanhängande
system som vi har presenterat och som uppenbarligen inte vinner sär-
skilt stort gehör här i kammaren. Men vi har talat om vad vi vill.

Anf. 18 BJÖRN VON SYDOW (s)

Herr talman! På den sista punkten och när det gäller det som finns i
Folkpartiets reservation vill jag fasta uppmärksamheten på att det inte
gärna går att uttala sig för ökad makt för Europaparlamentet och för ett
tvåkammarsystem, om man inte har klart för sig vilken representations-
princip som skall förekomma i de två kamrarna. Alla moderna funge-
rande förbundssystem har i allmänhet en tydlighet på den punkten; en
direkt proportionell representation i den ena institutionen och en stater-
nas representation i den andra. Man kan inte seriöst diskutera och inta
en position, som Folkpartiet synes göra, om man inte är helt klar över
vad man menar i den grundläggande representationsfrågan. Det är det
som jag har försökt fästa kammarens uppmärksamhet på i mitt anföran-
de i dag.

Slutligen vill jag svara på Birgit Friggebos fråga om när socialde-
mokratin kommer att precisera sig. Det kommer att ske dels i ett val-
manifest, som såvitt jag förstår kommer att tas fram i augusti och som
kommer att ange vissa riktlinjer både för regeringskonferensen och för
våra socialdemokratiska ambitioner i EU:s arbete i övrigt, dels inför
regeringskonferensen i det att den socialdemokratiska regeringen
kommer till riksdagen med förslag om svenska hållningar eller stånd-
punkter. Jag föreställer mig att det kommer att ske under hösten.

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m.

15

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m

16

Anf. 19 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Vi har i våra förslag preciserat hur kamrarna bör se ut.
Den ena kammaren består av ministrarna, dvs. det som i dag är minis-
terrådet. I dag är ministerrådet lagstiftande, och alla är mycket kritiska
mot att det sker i slutna rum och att det inte är någon öppenhet. Om det
kommer in i en parlamentarisk kammare blir det ett mycket mera for-
maliserat och öppet beslutsfattande. Där skall staterna vara represente-
rade. Den andra kammaren är parlamentet, där det finns direktvalda
personer, och kan då lita mer till befolkningsunderlaget. Självklart kan
man införa detta system med nuvarande representationsregler - de
behöver inte ändras, men det kan alltid diskuteras. Dessutom är EU-
parlamentet naturligtvis inte en förbundsstat.

Björn von Sydow säger nu att regeringspartiet skall presentera sina
ståndpunkter i augusti månad, inför ett val som skall ske i september. I
Folkpartiet hade vi klart för oss mycket tidigt, redan vid folkomröst-
ningen, vad vi ville med det framtida EU. Som vi alla vet tar det oer-
hört lång tid att få genomslag för olika uppfattningar. Är det verkligen
särskilt öppet och demokratiskt att så sent precisera vad man vill med
det framtida EU?

Anf. 20 BJÖRN VON SYDOW (s)

Herr talman! Birgit Friggebo undviker nu att säga någonting om det
som står på dagordningen, nämligen röstviktning i ministerrådet. Röst-
viktning, eller det som har framförts från tyska debattörer om dubbla
majoriteter, dvs. staternas röstetal samt ett hänsynstagande till befolk-
ningsomfattningen för att åstadkomma majoritetsbeslut eller kvalifice-
rad majoritetsbeslut, är det som är kärnpunkten. Man kan inte nöja sig
med att bara proklamera att det skall råda öppenhet. Det är mycket bra
i ministerrådet - det är en stor och viktig sak. Men kärnpunkten när
man tar ställning till maktrelationer mellan EU-parlamentet och minis-
terrådet är ju rösträttsregler, majoritetsbildningsregler. Där har inte
Folkpartiet eller Folkpartiets reservation varit klargörande, såvitt jag
förstår.

Anf. 21 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Birgit Friggebo med
anledning av det hon sade sist.

Folkpartiet - jämte kds - är kanske det parti i Sveriges riksdag som
vill gå längst i federalistisk riktning och satsa allra mest på mer över-
statlighet och på att stärka det europeiska parlamentet på regeringarnas
och de enskilda ländernas bekostnad. Anser Birgit Friggebo och Folk-
partiet att det här kan göras utan någon ny folkomröstning? Eller anser
Folkpartiet att det krävs en ny folkomröstning efter regeringskonferen-
sen 1996? Det är något som jag skulle vilja veta.

Anf. 22 BIRGIT FRIGGEBO (fp)

Herr talman! Det är riktigt att vi vill ge ett större inflytande för EU
när det gäller s.k. gränsöverskridande frågor, där parlamentets makt
också bör öka. Däremot delar vi något av den uppfattning som Peter

Eriksson framförde, nämligen att man bör skala bort en del av de de-
taljfrågor som EU sysslar med. De skall gå tillbaka till de nationella
parlamenten. Vi har pekat på några sådana frågor. Man kan tänka sig
turistpolitik, kulturpolitik, att det skall finnas kvoteringsbestämmelser
för vad som skall sändas i TV och en rad sådana frågor, för att ytterli-
gare göra subsidiaritetsprincipen funktionell.

När det sedan gäller frågan om folkomröstning har vi inte tagit
ställning. Det beror också litet grand på vad förhandlingarna faktiskt
leder fram till. Man bör alltså följa den frågan och ta ställning i takt
med att förhandlingsresultatet växer fram.

Anf. 23 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Menar Birgit Friggebo att Folkpartiet är berett att
stödja kravet på en folkomröstning efter regeringskonferensen 1996 om
den leder till viktiga förändringar i de grundläggande fördrag som
håller samman EU? Det tycker jag i så fall är väldigt positivt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

Prot. 1994/95:115

7 juni

EU:s institutioner m.m

5 § Anslag till Europainformation m.m.

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU36

Anslag till Europainformation m.m. (prop. 1994/95:100 delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)

6 § Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående Gemenska-
pens egna medel

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU25

Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående Gemenskapens egna
medel (prop. 1994/95:210)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

18

7 § Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen,
m.m.

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU21

Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen, m.m.

(prop. 1994/95:118 och skr. 1994/95:116)

Anf. 24 MIKAEL ODENBERG (m)

Herr talman! Hösten 1994 gav svenska folket besked om att Sverige
framgent skulle delta i det nära ekonomiska och politiska samarbetet
med demokratierna i Västeuropa. Vi beslöt då i folkomröstningen att
Sverige skulle söka inträde i Europeiska unionen.

Ett av de fördrag som ligger till grund för framväxten av Europeis-
ka unionen är fördraget om upprättande av Europeiska atomenergige-
menskapen, Euratom, och dagens ärende handlar om vilken svensk
följdlagstiftning som eventuellt bör tillkomma som en följd av Sveriges
anslutning till Euratom.

Nu är Euratomfördraget i stora delar obsolet, dvs. det är på vanlig
svenska inte längre aktuellt och tillämpas i stora delar inte. Fördragets
betydelse för EU:s politik och förhållningssätt är mycket begränsat.
Man skulle kunna säga att Euratomfördraget mest har använts för in-
hemsk konsumtion, inte minst här i Sverige, då Euratomfördraget var
det som nej-sidan i folkomröstningen använde när man försökte
skrämma svenska folket att tro att Sverige vid ett inträde i EU skulle bli
något slags sopstation för utländskt kärnavfall.

Det är därför bra att regeringen nu i sin proposition och riksdagen
litet senare i dag slår fast att det svenska förbudet mot slutförvaring av
utländskt kärnavfall i Sverige inte står i strid med Euratomfördraget
och att det förbudet kommer att upprätthållas.

Regeringen föreslår också att förbudet mot slutförvaring av ut-
ländskt kärnavfall i Sverige skall utvidgas till att också gälla mellan-
lagring av utländskt kämkraftsavfall. Det är ett förslag till förbud som
får stöd från moderat håll. Detsamma gäller de förslag om införande av
vissa nya restriktioner för utförsel av kämkraftsavfall som också före-
slås av regeringen som en följd av Sveriges anslutning till Euratomför-
draget.

Det fördraget gäller ju väsentligen försörjningsfrågor, och även på
den punkten har regeringen framlagt vissa förslag till ny lagstiftning.
Där har vi i betänkandet från näringsutskottet redovisat vissa invänd-
ningar. De är närmast av lagteknisk karaktär; det låter ju väldigt torrt
och tråkigt.

Kärntekniklagen är väsentligen en säkerhetslag, och när regeringen
nu i kärntekniklagen, som alltså är eller bör vara en säkerhetslag, vill
införa regler som har med försörj ningsfrågorna att göra tycker vi att det
är olämpligt. Vi reagerar mot det precis på samma sätt som vi tidigare
har reagerat mot exempelvis det många gånger här i kammaren diskute-
rade tankeförbudet, nämligen den bestämmelse i kärntekniklagen som
förbjuder arbete med utveckling eller projektering av nya kärnkraftsre-

aktörer. Man kan ha olika uppfattningar i sakfrågan, men vi tycker att
det är olämpligt att i en säkerhetslag införa bestämmelser som inte har
med säkerhet att göra utan snarare är något slags politisk markering av
viljan att avveckla den svenska kärnkraften på sikt.

På motsvarande sätt tycker vi att det är olämpligt att man nu för in
regler som har att göra med försörjningsfrågor när det gäller kärnbräns-
let i en lagstiftning som uteslutande borde handla om säkerhetsfrågor.

Till yttermera visso är detta såvitt vi kan bedöma onödigt, av det
enkla skälet att Euratomfördraget är av överstatlig karaktär. De be-
stämmelser som där finns i det här avseendet är tillämpliga i Sverige
även utan att vi för in nya bestämmelser på den punkten i kärnteknikla-
gen.

På en punkt har propositionen inneburit ett klargörande. I den lag-
rådsremiss som regeringen lämnade kunde man när det gällde de här
ändringarna i kärntekniklagen få intrycket att ett svenskt driftstillstånd
skulle kunna återkallas, i varje fall i teorin, om en reaktorägare över-
trätt försörjningsreglerna som följer av Euratomfördraget. Det slås nu
fast i specialmotiveringen i regeringens proposition att så inte är fallet,
och det tycker vi är bra. Men den grundläggande kritiken mot den lag-
tekniska utformning som regeringen har föreslagit kvarstår. Mot den
bakgrunden ber jag att få yrka bifall till den reservation av Chris Heis-
ter m.fl. som i handlingarna har nr 5. I övrigt ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 25 KERSTIN WARNERBRING (c)

Hen talman! Efter Sveriges anslutning till EU gäller ju Europeiska
atomenergigemenskapen, alltså Euratom, också oss. Av den anledning-
en behandlas nu i näringsutskottets betänkande nr 21, precis som Mi-
kael Odenberg sade, förslag till förändringar i kämtekniklagen och i
strålskyddslagen.

Euratom är en av de tre ursprungliga europeiska gemenskaperna;
Euratomfördraget undertecknades precis som Romfördraget år 1957.
Fördragets ursprungliga uppgift var att skapa förutsättningar för en
snabb organisation och tillväxt av kärnkraften och på så sätt bidra till
en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna.

Det finns anledning att misstänka att fördraget med sina snart 40 år
på nacken har mist sin aktualitet. Det har det också. Förhållandena är
helt andra i dag än när fördraget undertecknades. Behovet av forskning
kring kärnkraften är ett annat, synen på kärnkraften som energikälla är
en annan, och behovet att centralt fördela urantillgångarna finns inte,
då det i dag finns ett stort överskott på marknaden.

Fördraget är alltså högst otidsenligt och föråldrat, vilket också EU-
parlamentets kommitté för forskning, teknologisk utveckling och energi
har kommit underfund med. Kommittén har tagit fram ett förslag om en
översyn av Euratomfördraget, och översynen skall utmynna i en s.k.
opinion som skall föreslå att de delar av fördraget som fortfarande är
aktuella skall få bilda ett särskilt kapitel om energi i Maastrichtfördra-
get. Meningen är med andra ord att Euratomfördraget skall bli föremål
för behandling på 1996 års regeringskonferens.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

19

Prot. 1994/95:115 7 juni

I en centermotion begär vi att Sverige aktivt skall verka för att det föråldrade Euratomfördraget skall avvecklas. De få uppgifter det har

kvar, t.ex. att övervaka strålskyddsarbetet och kärnsäkerheten, bör i

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

stället överlåtas till andra organ - internationellt eller, enligt subsidiari- tetsprincipen, nationellt. IAEA har ju redan i dag ett övergripande ansvar för kärnsäkerhetsffågorna. Det finns ingen som helst anledning till att de frågorna skall ligga på dubbla organisationer. Motionen avstyrks av utskottet med hänvisning till pågående dis- kussioner inom EU. Men, herr talman, ett bifall till motionen innebär ju att Sverige går före och på ett verksamt sätt puffar för den ordning som redan nu förbereds i EU. Det kan naturligtvis inte vara något annat än positivt. Av den anledningen, herr talman, yrkar jag bifall till reserva- tion nr 1. Jag står självfallet också fortfarande bakom reservation 2, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall. Men nog borde det väl ändå vara naturligt att Sverige i EU aktivt verkar för att EU:s energipolitik utformas så att den överensstämmer med Sveriges linje. Herr talman! Jag vill också helt kort beröra en flerpartimotion som handlar om uranbrytning. Sedan en tid tillbaka överöses man av någon anledning av färglada broschyrer som berättar om kärnkraftens förträfflighet. Tack vare den har Sverige bland de lägsta elpriserna i världen, och den är ju så säker, så ren och så miljövänlig. Befolkningen i Krasnokamensk i östra Sibi- rien skulle nog inte hålla med om det. Krasnokamensk är ett samhälle präglat av förstörd hälsa och för- störd miljö. Det är där man bryter uran, bl.a. till de svenska kärnkraft- verken. Där överskrider cancerfrekvensen den normala i Ryssland med 200-300 %. I bostadshus har radonhalter uppmätts som är tio gånger högre än gränsvärdet i Ryssland och i Sverige. Nästan vartannat barn i Krasnokamensk föds med någon sjukdom. Detta står det ingenting om i kärnkraftsindustrins glättiga broschy- rer. Det är inte konstigt att elpriserna i Sverige är så låga när befolk- ningen i uranbrytningsområdena får betala de externa kostnaderna i form av försämrad hälsa och livsmiljö. Det första som bör krävas är ursprungsmärkning, dvs. att importö- ren av uran skall redovisa varifrån råvaran kommer. Uranimportens externa kostnader bör självfallet täckas av kärnkraftsindustrin. Det är vår moraliska skyldighet att ta ansvar för de skador vi orsakat, där uran till svensk kärnkraft brutits. Därför, herr talman, ställer jag mig självfallet bakom reservation nr 8, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall. Anf. 26 MAGGI MIKAELSSON (v) Herr talman! Vänsterpartiet har tre reservationer i betänkandet, två tillsammans med Miljöpartiet och Centern och en tillsammans med Centern och kds. Den första handlar om just avvecklingen av Euratom. Där råder också, som tidigare har framgått av debatten här, en bred samsyn om att fördraget är föråldrat och att det borde slopas. Det finns diskussioner

20

om det i EU. Jag menar att texten i betänkandet är alldeles för svagt
skriven. Det borde vara en styrka i att riksdagen uttalar att Sverige
aktivt skall verka för att Euratom slopas.

Nu skriver utskottsmajoriteten: ”Det är en självklarhet att Sverige
aktivt skall delta i de överväganden och diskussioner som pågår inom
EU i den nu aktuella frågan”. Men detta säger ju faktiskt ingenting alls
om vilken linje Sverige skall ha. Det är en till intet förpliktigande fras.
Man skulle kunna hänvisa till föregående debatt, där Björn von Sydow
apropå offentligheten i EU sade att det viktiga är vilken princip som
skall vara grundläggande. Detsamma gäller ju här. Därför vill jag fråga
Lars G Linder om det är majoritetens uppfattning att det vore bra att
slopa Euratom eller inte. Om det vore bra, borde man ju faktiskt stödja
reservationen och tala om att man skall driva den linjen.

Den andra reservationen handlar om hur Sverige skall arbeta inom
EU på energiområdet i stort. Det handlar då om vikten att avveckla
kärnkraften och att ta fram alternativ till kärnkraft och andra fossilbe-
roende energisystem, för det är ju faktiskt inte fråga om ifall vi skall
avveckla kärnkraften eller inte. Det är fråga om hur snabbt det kan ske
och på vilket sätt. Vi känner till riskerna både på kort och på lång sikt.
Vi menar också, som vi skriver i reservationen, att ansvarsområdena
borde övergå till en mer nationell nivå.

En mening som jag reagerade litet på när jag läste betänkandet gäl-
ler slutförvaring genom deponering i djupförvar. Det är ju en ifrågasatt
metod. Nu funderar jag litet grand över hur man skall tolka utskottets
skrivning, att detta är en av de tre metoder som finns. Betyder det att
det är en godkänd och accepterad metod och att riksdagsmajoriteten
med detta beslut tar ställning till vilken typ av slutförvaring vi skall ha
för kämkraftsavfall? Det skulle vara bra att få ett klarläggande i det
avseendet.

Ett annat problemområde som inte nämns alls men som faktiskt är
viktigt är de hundratals kärnkraftsreaktorer som finns på Kolahalvön.
Där borde faktiskt det internationella samfundet ta ett större ansvar än
vad man gör i dag för att inte frågan skall komma på avvägar. Det
skulle vara intressant att få en kommentar till frågan om man inte borde
kunna driva detta inom ramen för EU:s diskussioner om energisyste-
men och också inom ramen för ett omändrat Euratom och ett eventuellt
nytt kapital i Maastrichtfördraget, i vilket skulle ingå det som handlar
om ett konkret hot i vårt absoluta närområde.

Den tredje reservationen, slutligen, handlar om förutsättningarna för
kärnkraft, nämligen uranimporten. Jag tycker att Kerstin Warnerbring
beskrev väldigt bra de konsekvenser som vår kärnkraft i Sverige har på
andra ställen på jorden. Vi framställer kärnkraft som bidrar till att vi
har låga energipriser. Framför blir det ett stort energislöseri, trots att vi
är fullt medvetna om att villkoren för dem som arbetar med uranbryt-
ning är minst sagt miserabla.

Detta har ju, som också redovisas i betänkandet, tagits upp i fråge-
debatter i kammaren. Det verkar ju som om det är en klar linje från
regeringen att detta inte är ett acceptabelt förhållande. Därför tycker jag
återigen att ett uttalande från riksdagen borde visa vilken vikt vi tillmä-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

21

Prot. 1994/95:115 7 juni

ter detta samt också vara en klar indikation om hur vi ser på kärnkraf- ten i hela kretsloppet och i hela systemet. Det är beklagligt att inte

majoriteten vill acceptera reservationen.

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

Eftersom Kerstin Warnerbring inte yrkade bifall till denna reserva- tion, ber jag härmed att få yrka bifall till reservation nr 8. Anf. 27 EVA GOÉS (mp) Herr talman! I dag skall vi i riksdagen behandla frågan om lagstift- ning för atomenergi och kärnsäkerhet samt frågor rörande uranbrytning, kärnbränsle, kärnavfall m.m., alltså anslutningen till Euratom. Det är ett mycket viktigt betänkande, som handlar om Sveriges förhållande till EU och vår eventuella fortsatta chans att ha hårda nationella lagar om kärnteknik, från uranbrytning till kärnavfall. Jag måste tyvärr säga att jag är djupt besviken över den lydelse detta betänkande har fått. La- gändringarna är helt klart anpassade till Euratom, och den nationella säkerheten och kravnivåerna är alldeles för lågt satta. Herr talman! Brister det i kraven på kärnteknik och kärnsäkerhet, så brister det hela kedjan ut. Skärpan måste finnas på ett tidigt stadium. Om lagarna inte har skärpa, försvåras ingripanden från regering eller myndigheter. Jag, liksom de miljöjurister som jag har kontaktat, anser att propositionerna om lagändring med anledning av Sveriges anslut- ning till Europeiska atomenergigemenskapen och konventionen om säkerhet brister i de punkter som jag kommer att räkna upp. Det är viktigt att dessa punkter nedtecknas och förs till riksdagens protokoll. Ingen skall efteråt kunna komma och säga: Jag visste inte vad jag gjor- de. Jag vill emellertid börja med en kort historik om Euratom. Euratom är en av de fyra grundfördragen. Euratom bildades 1957. Artikel 1 i Euratom säger att man skall ”skapa nödvändiga förutsättningar för snabb etablering och tillväxt av kärnkraftsindustrier”. Artikel 2 säger att man skall ”försäkra att alla kärnkraftsanvändare i EU får regelbun- den och rättvis försörjning med malm och kärnbränsle”. Vidare föreslås i artikel 86 att det klyvbara material, dvs. anrikat uran och plutonium, som framställs eller importeras av en medlemsstat tillhör Gemenskapen, dvs. EU. Euratom skall också säkerställa goda avsättningsmöjligheter för kärnkraft och fria kapitalrörelser för inves- teringar på kärnenergiområdet. Euratom förbjuder medlemsländerna att ha tullar eller importbegränsningar för uran, plutonium och andra äm- nen som kan användas som kärnbränsle. Alla avtal om uranleveranser måste godkännas av EU:s uranförsörjningsbyrå. I EU uppkommer varje år ca 80 000 kubikmeter kärnavfall, varav 150 kubikmeter högaktivt avfall. Hittills finns inga slutförvaringsplatser för högaktivt avfall i EU. Den svenska kärntekniklagen säger att utländskt kärnavfall inte skall slutfövaras i Sverige, men det finns en gummiparagraf som säger att undantag från förbudet får göras om det finns synnerliga skäl. Den- na paragraf har nyligen använts, nämligen i början av detta år då SKI bedömde Studsviks ansökan om slutförvaring av utländskt kärnavfall som realistisk. Tyvärr finns det ingen realistisk tolkning om inte lagen

22

är knivskarp. Studsviks verksamhet har blivit kommersialiserad. Var
går då den ekonomiska gränsen - det ekonomiska intresset?

Herr talman! Svenska miljöjurister har kommit med påpekanden
och krav på åtgärder för att garantera att Sverige får en lagstiftning som
behövs för att stå emot det tryck som EU kan komma att utöva på oss
som medlemsland. Man säger att § 5a i Kärntekniklagen obönhörligen
skall ändras till att motsvara ett absolut förbud mot införande av ut-
ländskt kärnavfall.

Det är helt obegripligt för mig att Miljöpartiet som enda parti i riks-
dagen kräver ett totalförbud mot slutförvaring. Ni som vill stödja det
kan rösta på reservation 4.

Man säger vidare att det i kärntekniklagen skall förankras att kärn-
kraften skall avvecklas.

Något som måste åtgärdas är

• att det föreligger bristande insyn via kärntekniklagen

• att den bristande insynen har kritiserats från ett flertal håll, bl.a.
Uppsala universitet

• att det föreligger en tydlig och helt oacceptabel inkonsekvens med
övrig miljölagstiftning såsom t.ex. miljöskyddslagen

• att detta måste tillgodoses i lagens nya lydelse

• att reglerna för miljökonsekvensbeskrivning måste precieras med
hänsyn till att de ej faller under lagen om hushållning med naturresur-
sers tillämpningsområde

• att kärntekniklagens kravregler måste komma upp i åtminstone
samma nivå som tillåtlighetsreglerna § 4-7 i miljöskyddslagen

Detta innebär alltså att lokaliseringsprövning skall göras utifrån
bästa tänkbara - inte enbart lämplig - plats. Jag tänker på exempelvis
Malå och Storuman.

Herr talman! Som svar på proposition nr 116 om kärnsäkerhet på-
pekar miljöjuristema under rubriken Olycka

• att det är oklart vad som i konventionen avses med olycka

• att begreppet används i svensk rätt i atomansvarighetslagen. Där
avses händelse eller en serie händelser med samma ursprung

• att denna definition är hårt kritiserad eftersom det inte står klart
hur naturliga förändringar under lång tid, i exempelvis berggrunden
beaktas i sammanhanget

• att det med hänsyn till att begreppet olycka i svensk rätt har ifrå-
gasatts är angeläget att söka eftersträva en klarare skrivning än vad
konventionen erbjuder.

Det handlar ju inte om en lackeringsverkstad där man sätter upp
hårda kravregler som skall uppfyllas på tio år. Här handlar det om
hundratusentals år. Det kan hända mycket i berggrunden. Den metod
som Maggi Mikaelsson nämnde är ju inte ens godkänd. Man har inte
satt upp kriterierna och man vet inte vad man letar efter i Malå och
Storuman.

Om beslutsunderlaget säger man

• att kravnivån på det beslutsunderlag som skall finnas inför ett till-
stånd till kämenergianläggningar är alltför låg

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

23

Prot. 1994/95:115

7 juni

• att formuleringen i artikel 19 endast utgörs av en svepande för-
klaring om att det bör finnas en säkerhetsanalys

• att det i artikel 19 ej uppställs några egentliga krav på säkerhet-
sanalysens kvalitet

• att det står formulerat att det första tillståndet att driva en kärne-
nergianläggning grundas på en lämplig säkerhetsanalys. Vad avses med
lämplig?

• att kravnivån lämplig kan jämföras med lämpligaste eller bästa ur
strålskyddssynpunkt

• att begreppet lämplig skapar utrymme för riskfyllda avvägningar
av behov och kvalitet. Man kan missbruka ordet lämplig och tolka det
som fan tolkar bibeln.

• att subjektiva värderingar utifrån tillståndssökandenas ekonomis-
ka förmåga eller nationella avvikande utformningar svårligen kan hind-
ras med den nuvarande skrivningen

• att det är helt oacceptabelt att nationella bristfälliga säkerhetsana-
lyser kan komma att betraktas lämpliga trots att de i belysning av inter-
nationella kunskaper inom området håller för låg kvalitet

• att artikel 19 helt enkelt måste höja sin kravnivå.

• att säkerhetsanalysens centrala roll föranleder att kravnivån inte
får vara annan än den högsta möjliga.

Under rubriken Godtagbart förfaringssätt skriver man

• att begreppet godtagna förfaringssätt i artikel 19 är otydligt

• att det inte framgår vad som avses med att ett förvaringssätt är
godtaget

• att tidsperspektivet inte har beaktats. Som jag sade tidigare hand-
lar det inte om tio år utan om hundratusentals år.

När det gäller sekretess har man påpekat

• att sekretessreglerna inte är förenliga med svensk rätt

• att det inte framgår var gänsen skall gå mellan skydd av uppgifter
och allmänhetens insyn

• att Riokonferensen och Brundtlandkommissionen förklarar att det
är mycket betydelsefullt att skapa former för öppna beslutsprocesser
med bl.a. hänvisning till s.k. environmental impact assessment

• att detta inte står i förening med konventionens slutna form.

Herr talman! Med dessa grava brister i beslutsunderlaget och dessa
tydliga påpekanden från miljöjurister är det oförsvarligt att ta betän-
kandet i den form det har i dag. Jag kräver därför en översyn av krav-
reglerna. Alla riksdagsledamöter kan stödja mig, Miljöpartiet och mil-
jöjuristerna i reservationerna 6 och 7.

Herr talman! Maggi Mikaelsson och Kerstin Warnerbring talade om
uranimporten och Krasnokamensk. Inom Miljöpartiet har vi naturligtvis
reagerat mycket starkt mot att Sverige importerar uran som tas fram
under så vidriga förhållanden. Vi anser att konsekvenserna vid uran-
brytning ekologiskt, ekonomiskt och hälsomässigt skall utredas och
redovisas och att all import skall stoppas under tiden detta pågår. Gi-
vetvis skall svenska staten bekosta och åtgärda de miljö- och häl-
soproblem som vi orsakat i utlandet. Detta kan ske genom en hög

24

uranskatt. Dessutom skall en fullständig redovisning göras av var, hur
och med vilka konsekvenser uranet till svenska kärnkraftverk utvinns.

Trots att näringsutskottet har fått en föredragning av Dima Litminov
från Greenpeace som studerat och skrivit en rapport om de fruktans-
värda förhållanden som råder i Krasnokamensk, fortsätter importen
därifrån. Utskottet har inte ändrat sin skrivning i betänkandet efter
detta. Det tycker jag är oroväckande. Var finns inlevelseförmågan?

Efter att ha följt debatterna i kammaren om Krasnokamensk kan jag
bara beklaga nivån på dessa. Vad har kommit ut av dem? En delegation
från SSI åker dit; inte en blandad expertgrupp med oberoende experter
och berörda politiker som tar beslut i frågan åker dit och ser med egna
ögon.

Jag anser t.ex. att näringsutskottets grupp, där jag själv ingår, som
reser till Ryssland, borde besöka Krasnokamensk. Andra som kunde
komma i fråga är miljögrupper och miljöjurister, exempelvis Staffan
Westerlund eller andra som är kunniga i miljörätt. Jag nämner Krasno-
kamensk i reservation 9. Vi går där mycket hårdare fram än andra par-
tier.

Vi har också en reservation mot att låta medel gå ur EU:s fonder till
kärnkraftbyggen i öst. Här låtsas man att det gäller kärnsäkerhet, men
jag har svart på vitt att kärnkraft byts ut mot kärnkraft. Vi i Miljöpartiet
anser att dessa fonder bör stoppas eller blockeras om de används i detta
syfte. Vi har en annan syn på vad Europa behöver för energipolitik.
Den beskriver vi i reservation 2. Det är energieffektivitet, hushållning,
totalt annat innehåll där man satsar på förnybara energislag, skydd av
naturresurser osv. Det skall gälla Öst-, Central-, Nord- och Sydeuropa.
Där är vi överens med flera partier.

Statsrådet Pierre Schori har i denna kammare och i en skrivelse till
mig påpekat att tre kärnreaktorer i öst skall ersättas av fyra fem moder-
na kärnreaktorer. Han har på en direkt fråga erkänt att alternativ energi
i EU för länderna i öst är - kärnkraft!

Vi i Miljöpartiet vill ha en global kärnkraftsavveckling, global ned-
rustning av kärnvapen. Kärnkraft och kärnvapen är siamesiska tvilling-
ar.

Sverige borde gå i bräschen för avveckling. I dag är vi tyvärr det
kärnkrafttätaste landet per capita.

Med mitt inlägg i dag har jag försökt visa att vi måste skärpa våra
lagar, göra oss tydliga om vi menar allvar med kärnkraftsavveckling.
Ingen har ännu löst kärnavfallsfrågan. Varje dag som vi producerar
ytterligare kärnavfall till det som redan finns på denna planet anser jag
därför vara kriminellt. Ingen kan komma efteråt och säga att vi inte
visste vad vi gjorde. Alla vet vi vad vi gör, eller hur?

Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 4, 6, 7 och 9.

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Det är två frågor som jag vill ta upp i samband med
detta betänkande. Den första handlar om uranbrytningen. Den har redan
berörts i debatten. Vid ett par tillfällen har jag själv ställt frågor här i
kammaren, vilket ändå bidragit till att situationen har uppmärksammats.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

25

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det är bra att miljöminister Anna Lindh har reagerat och agerat. Det redovisas rätt utförligt i betänkandet. Ändå efterlyser jag i dag mer av

resultat från såväl regeringens sida som de svenska kraftföretagens sida

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

som importerar uran. Det var i december förra året, alltså för ett halvår sedan, som jag första gången tog upp frågan med Anna Lindh. Då gav hon beskedet att man skulle se på detta från Miljödepartementets sida, och hon har i början av året redovisat vad som har hänt. Men jag vill fråga i dag om vad som egentligen hänt konkret. Har SSI genomfört sin resa till Kras- nokamensk? Vad sägs i så fall i den rapport som skulle lämnas från Miljödepartementet i maj? Vidare måste jag fråga Lars Linder: Varför kunde inte utskottet ställa sig bakom de krav som vi för fram från fyra partier i en gemen- sam motion? Det är faktiskt rimliga krav mot bakgrund av de missför- hållanden som har uppdagats i Krasnokamensk och som näringsutskot- tet genom information från Greenpeace är mycket väl medvetet om. Det är inga omöjliga krav som framfördes i motionen. Det handlar om att de som importerar uran skall åläggas att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats. Jag förstår inte riktigt varför man inte kan ställa detta som krav. Det är rätt så enkelt. Nu har i och för sig kraftföretagen sagt att de skall se över det här och försöka följa internationella riktlinjer. Men det finns inga klara bindan- de konventioner eller något sådant på det här området. Det är mot bak- grund av det som jag tycker att det är rimliga krav och som jag tycker att utskottet borde ha kunnat ställa sig bakom - och även andra. Det handlar om att få en uppfattning om kärnbränslets externa kostnader. I dag kan vi egentligen inte ställa några som helst krav på svenska kraft- företag att väga in sådant här i bedömningen. Det handlar också om ett avvecklingsperspektiv. När vi beräknar vad kärnkraften egentligen kostar kan vi inte räkna in just detta. Där är det också angeläget att få ett underlag. Jag vill fråga varför utskottet inte tyckt det. Jag tvingas i stället yrka bifall till reservation 8 där dessa frågor tas upp. Den andra fråga som jag ville ta upp handlar om Euratom och ge- mensam energipolitik i EU. Jag förde en debatt här i kammaren för en vecka sedan med energiministern om denna fråga och om regeringens hållning till ett nytt energifördrag inom EU. Då sade energiministern att regeringen deltog i arbetet men att man inte bestämt sig för någon hållning, om energipolitiken skall bli en gemensam EU-politik. Min fråga till socialdemokraterna är då hur man tänker sig fullfölja det program som de nordiska socialdemokraterna står bakom om en ny energipolitik för Central- och Östeuropa, baserad på miljövänliga och förnybara energikällor, samtidigt som användningen måste bli mer effektiv. Man slutar programmet med att säga att det är en energipolitik som övriga Europa måste anamma. Hur skall det ske utan en gemensam hållning? Jag tycker alltså att ni redan i och för sig har tagit ställning i och med det nordiska programmet. Varför tveka när vi går in i konkreta samtal om en gemensam energipolitik i EU att ha den hållningen också

26

i det sammanhanget?

Jag skulle vilja rikta en liten fråga till reservanterna med anledning
av reservation 2. Hur får man det att gå ihop när man å ena sidan säger
att vi skall ha en gemensam energipolitik, som står i överensstämmelse
med den svenska, och å andra sidan säger att Euratomfördragets an-
svarsområden överlämnas till nationell nivå? Man måste ändå bestäm-
ma sig för vilket ben man skall stå på. Regeringen har inte bestämt sig.
Reservanterna vet inte vilket ben de skall stå på. Jag tycker att vi måste
ha en klar linje och en klar uppfattning i diskussionerna i EU. Man
måste ändå konstatera att reservation 1 i det här sammanhanget är att
slå in öppna dörrar, för debatten pågår ju definitivt. Det är därför vi
från vår sida inte har en reservation på denna punkt.

Eva Goes nämnde miljöjuristerna. Hon säger att Miljöpartiet går
hårdare fram än övriga partier. Jag har tidigare i energidebatter sagt att
Miljöpartiet på grund av sina krav att kärnkraften skall avvecklas på tre
år har ställt sig offside i den energipolitiska debatten och inte är med
och påverkar. Det beklagar jag. Det uppfattas som litet orealistiskt. I
reservationen om uranbrytningen säger man att det skall vara ett ome-
delbart förbud mot all import av uran. Det är ytterligare ett sätt att ställa
sig litet offside i debatten, t.o.m. utanför spelplan. Det beklagar jag. Jag
tycker att man från Miljöpartiets sida alltmer fjärmar sig från möjlighe-
ten att påverka den svenska energipolitiken. Jag hoppas att arbetet i
Energikommissionen verkligen leder till att vi får en avveckling av
svensk kärnkraft.

Anf. 29 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Om ingen ställer hårda krav så har man redan anpassat
sig halva vägen när man börjar förhandla. Sedan anpassar man sig
25 % till, och till slut ligger man platt.

Det är inget realistiskt alternativ att köra med kärnkraft över huvud
taget. Det realistiska är att stoppa nu. Det handlar helt enkelt om att
man har startat någonting som man inte insett konsekvenserna av. Varje
dag produceras mer och mer plutonium som man kan göra atombomber
av.

Jag har varit i Hiroshima och läst det höga potentater har skrivit om
att detta inte får upprepas. Samtidigt vet vi att plutonium är på avvägar
hela tiden i denna värld. Vem som helst kan komma över det och miss-
bruka det. Jag har varit i Kiev och träffat mödrarna till Tjernobyls barn.
De lider inte av radiofobi. De är sjuka. De har sköldkörtelcancer, leu-
kemi och andra sjukdomar, och de har inga läkemedel.

Jag tycker att det enda realistiska är att vara stenhård när det gäller
kärnkraft och kärnvapen. Det finns inga mellanting. Det är realistiskt.

Anf. 30 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! När det gäller målsättningen att vi skall avveckla
kärnkraften föreligger ingen skillnad mellan Miljöpartiets uppfattning
och kristdemokraternas. Tvärtom har vi för vår del slagits mot kärn-
kraften och försökt redovisa hur man skall kunna avveckla den ända
sedan början av 1970-talet. Miljöpartiet, som bildades i början av
1980-talet, har haft samma mål.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

27

Prot. 1994/95:115 7 juni

Sedan skiljer sig kanske arbetsmetoderna åt. Vi kan måla upp vilka skräckbilder som helst av vad som kan hända med kärnkraftsdrift, men

för den skull får vi inte ställa oss utanför möjligheten att påverka.

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

Verkligheten är hemsk och fruktansvärd, men vi kan inte låta oss nöja med det och säga att det här är hemskt, så låt oss förbjuda allt på en gång. Det går ju inte, herr talman. Man måste redovisa en konkret handlingslinje för hur detta skall gå till. Det är på det sättet vi kan på- verka praktiskt, och få förändringar till stånd. När det gäller uranimporten beklagar jag att näringsutskottet inte följde fyrpartimotionens linje, för det var rimliga krav som framfördes där. Jag tror ändå att det är på det sättet vi kan påverka och försöka styra bort från kärnkraftssamhället. Men att ställa orealistiska och omöjliga krav gör att man ställer sig offside eller till och med utanför spelplanen. Anf. 31 EVA GOÉS (mp) replik Herr talman! Anser Dan Ericsson att det är orealistiskt att vi startar vindkraftföreningar runt om i Sverige? Är det orealistiskt att vi har startat Wellgasprojektet i Härnösand till 400-årsjubileet? Där har vi kört bil på vätgasdrift och haft en vindsnurra som har servat med vät- gas. Vätgas ger bara vattenånga. Är det orealistiskt att jobba internatio- nellt med dessa projekt, som Olof Tegström, miljöpartist, gör, t.ex. inom Världsbanken och inom FN, när det gäller att satsa på solenergi, vind, biogas och fömybara energislag. Är det orealistiskt? Vi pekar på möjligheterna. Just i dag vill jag också peka på att lag- texten är mycket dålig. Den duger inte. Det är därför jag har gått in på den. År 1986, efter Tjernobyl, var alla villiga att stoppa kärnkraften momentant. T.o.m. statsministern sade att kärnkraften inte hörde hem- ma i ett civiliserat samhälle. Med andra ord lever vi i ett ociviliserat samhälle i dag. Kärnkraften är ju här, och den tycks ju höra hemma här. Fler och fler poppar upp av gubbarna som säger att vi skall fortsätta driva kärnkraften. Man hör LO. Man hör de här dinosaurierna som lever i det förgångna och backar in i framtiden. Är det inte dags att sätta hårt mot hårt mot detta som poppar upp hela tiden? Där hoppas jag på kvinnorna, som har närmare till livet. Livet lig- ger nära kvinnor. Jag kan inte glömma ännu att vi har drabbats av Tjer- nobyl i Härnösand, där jag bor. Fisken innehåller 20 000 becquerell och älgarna har höga värden liksom rådjuren. Vi plockar inte svamp än. Vi har inte glömt. Det är andra som har glömt och som har satt på sig skygglappar. Jag anser att det är realistiskt att stoppa kärnkraften momentant. Anf. 32 DAN ERICSSON (kds) replik Herr talman! Jag har inte haft något negativt att säga om utveckling av alternativa energislag och förnybar energi. Tvärtom. Jag var den förste i vårt parti som var pådrivande för en sådan utveckling. Men vi har ändå att hantera en praktisk verklighet, att hantera av-

28

fallsproblematiken. Vi kan inte bortse från att vi har detta kärnkraftsav-

fall, hur mycket vi än önskar att vi inte hade det. Det är ju det Miljö-
partiet gör: Man blundar, man vill inte se den brutala verklighet som vi
som politiker har att hantera. På något sätt måste vi hantera avfallet. Vi
kan säga att vi i dag inte har någon lösning klar, men det måste ändå
göras. Det är också där vi måste gå in i den politiska processen och
försöka förändra, i stället för att bara ställa sig utanför och säga: Vad
hemskt allting är.

Miljöpartiet vill att vi skall avveckla hälften av vår el på tre år. I
Energikommissionen, där jag själv sitter, försöker vi hantera de beslut
riksdagen redan har fattat om att vi skall avveckla kärnkraften till år
2010, att vi skall klara våra koldioxidmål, att vi skall klara att inte
bygga ut älvar och ett antal andra krav.

Det är svårt nog i sig att klara det här, men att som Miljöpartiet
framhärda och säga att det är på tre år detta skall ske, gör, herr talman,
att Miljöpartiet ställer sig offside. Om man går ännu längre i sina krav,
och kraven blir än mer orealistiska, ställer man sig utanför spelplanen.
Det beklagar jag, för vi behöver - också Miljöpartiet - en konstruktiv
debatt för att bli av med kärnkraften.

Anf. 33 LARS G LINDER (s)

Herr talman! I och med det svenska folkets beslut att Sverige skulle
anslutas till EU kom bl.a. Euratomfördraget att bli gällande i riket.
Detta fattade riksdagen beslut om i slutet av förra året i EU-
anslutningsbeslutet.

Euratom, dvs. Europeiska atomenergigemenskapen, är en av de tre
ursprungliga europeiska gemenskaperna. Fördraget undertecknades
liksom Romfördraget 1957. Även om, och det har flera talare redan
noterat, stora delar av Euratomfördraget är föråldrade, används andra
delar fortfarande aktivt, och det finns skäl att göra en del justeringar i
svensk lagstiftning.

År 1994 undertecknades en konvention vid Internationella atom-
energiorganet, IAEA, om kärnsäkerhet. Sverige har aktivt arbetat för
att få konventionen till stånd. Den behandlar säkerhetsfrågor vid land-
baserade civila kärnkraftverk. Sammantaget har ett femtiotal stater
undertecknat konventionen sedan september 1994.

Om dessa saker handlar näringsutskottets betänkande nr 21, och jag
ber att få yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Herr talman! Euratoms centrala uppgift enligt fördraget från 1957
är att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation
och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjd
levnadsstandard i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindel-
serna med övriga länder. Det fredsbevarande syftet, att ställa en poten-
tiellt farlig verksamhet under gemensam kontroll, var naturligtvis
mycket viktigt.

Vid 1950-talets slut var uran en bristvara, och därför var en av ut-
gångspunkterna vid undertecknandet av Euratom att få en rättvis för-
delning av det som fanns. Men, och det har också flera talare noterat,
förhållandena är sedan länge mycket annorlunda. Därför har man ut-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

Prot. 1994/95:115 7 juni

vecklat en praxis som innebär att delar av fördraget inte används. Där- emot används andra delar.

Man har från de hittillsvarande medlemmarna ännu så länge valt att

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

avstå från omförhandlingar av Euratomfördraget, och i stället arbetat aktivt med de delar som används. En viktig sådan del är kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än de är avsedda för, s.k. Safeguards, och en gemensam basnivå för strålskydd. Från svensk sida har vi under de fem månader Sverige har varit medlem i EU fört fram uppfattningen att de initiativ som tagits de sena- re åren kring förändringar av Euratom är principiellt riktiga. Det kan alltså vara så att Euratom redan i samband med 1996 års regeringskon- ferens kan komma att försvinna, herr talman. Eftersom frågan om Euratoms justeringar och förändring redan finns på EU:s dagordning finns det ingen anledning för riksdagen att så här senkommet och i efterhand ta initiativ som säger att vi bör ta upp frågan om förändringar av Euratom. Frågan är redan aktuell. Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på reservation 1, och för den delen även på reservation 2, som i princip handlar om samma sak. Miljöpartiet går i reservation 3 ännu längre, och vill dessutom i synnerhet avveckla en särskild del av Euratomfördraget. Eftersom frågan är under diskussion och debatt kan man inte i allmänhet kräva avveckling och i synnerhet kräva särskild avveckling av en del av ett fördrag. Därför vill jag yrka avslag på reservation nr 3. För att Sverige skall kunna genomföra Euroatomfördraget behövs nationell lagstiftning inom några områden. Det handlar om strålskydd och avfallstransporter, mellanlagring av utländskt och använt kärn- bränsle och kärnavfall, försörjning med kärnbränsle samt säkerhetskon- troll av klyvbart material. Utskottet har en enig skrivning om de ändringar i strålskyddslagen och kärntekniklagen som föreslås inom avsnittet Strålskydd och av- fallstransporter. Förslaget innebär en skärpning av bestämmelserna genom att det kommer att krävas tillstånd även för utförsel av radioak- tivt avfall. Det tycker jag är en bra skärpning. När det gäller förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall innebär propositionen - vilket utskottet tillstyrker - en skärpning jämfört med hittillsvarande bestämmelser. Med bifall till utskottets förslag kommer det att bli förbjudet att i fram- tiden även mellanlagra utländskt kärnavfall. I dag är endast slutförva- ring förbjuden. Principen om att varje land skall ta fullt ansvar för sitt eget avfall är för mig självklar, och riksdagen har också vid upprepade tillfällen ställt sig bakom den. I tre motioner krävs det ett totalt tvärförbud mot all lagring av ut- ländskt kärnavfall. Motionärerna menar att inte ens synnerliga skäl - och det är en stark formulering för svensk lagstiftning - kan medge undantag, vilket utskottsförslaget, precis som dagens lagregler, medger. I principfrågan är utskott och regering överens med motionärerna, nämligen om att Sverige inte skall upplåta plats för förvaring av använt

30

kärnbränsle och annat kärnavfall från andra länder. Det förekommer i
princip nästan inte heller.

Även om huvudprincipen - och den förstärks i och med det här
förslaget, vilket är viktigt att stryka under - är nej till utländskt kärnav-
fall, kan det vid några enstaka tillfallen finnas praktiska säkerhetsmäs-
siga fördelar med en deponi i Sverige. Därför finns det möjligheter för
regeringen om det föreligger synnerliga skäl att medge ett sådant un-
dantag.

Hen talman! I propositionen föreslås en ny paragraf i kärnteknikla-
gen, som reglerar försörjningen av kärnämnen. Genom att införliva
Euroatomfördragets regler skärps den offentliga kontrollen av det som
betraktas som kärnämnen, med försörjningsaspekten som utgångspunkt.
I reservation 5 från Moderata samlingspartiet menar man att den
skärpningen inte behövs. En, som det förefaller, huvudpoäng i reserva-
tionen är att Sverige inte behöver en sådan bestämmelse, eftersom den
inte finns i flera andra EU-länder. För mig kan det förhållandet att det
saknas lagstiftning i andra EU-länder aldrig vara ett argument för att vi
i Sverige skall avstå från att fatta de beslut som riksdagen finner nöd-
vändiga. Vi har behov av att genomföra vissa följdändringar för att
fullfölja de förpliktelser som Euroatomfördraget innebär. Därför vill
jag yrka avslag på reservation 5.

Herr talman! Så över till konventionen om kärnsäkerhet.

Sverige har, liksom ett femtiotal andra nationer, undertecknat
IAEA:s konvention om kärnsäkerhet. Den handlar om säkerhetsfrågor
vid landbaserade civila kärnkraftverk. I artikel 1 läggs målet för kon-
ventionen fast, att uppnå och vidmakthålla effektivt skydd av kärnsä-
kerhet över hela världen, att upprätthålla och vidmakthålla effektivt
skydd i kärnenergianläggningar mot möjliga strålningsfaror samt att
förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och att begränsa
sådana verkningar om de skulle inträffa.

Att det nu finns en kärnsäkerhetskonvention öppen för anslutning är
i sig ett mycket viktigt steg framåt för internationell ökad säkerhet inom
kärnenergiområdet. För Sveriges del befinner sig de befintliga säker-
hetsreglerna på en sådan nivå som konventionen föreskriver. Några
lagändringar blir alltså inte nödvändiga i och med ratificeringen av
konventionen.

Internationella konventioner är alltid resultatet av internationella
förhandlingar, kompromisser och överenskommelser. Det leder med
naturnödvändighet till att man för att över huvud taget kunna göra
några framsteg måste kompromissa med andra stater.

I reservation 7 från Miljöpartiet förs det fram - vilket känns rätt
bakåtsträvande - att vi inte skall ratificera konventionen utan att vi
skall fortsätta att förhandla för att komma fram till exakt de ståndpunk-
ter som vi från svensk sida vill ha. Den modell som finns med innebär i
stället att vi nu tar ett steg framåt och att vi får en bas att föra resone-
mangen vidare på. Jag är förvånad över att man bygger upp hela reser-
vationen just på olycksbegreppet, eftersom det finns en internationell
praxis i INES-skalan som är rätt väl utvecklad. Jag vill alltså yrka av-
slag till reservation 7.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

31

Prot. 1994/95:115 7 juni

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om uranimport, som flera talare här har berört.

Det finns all anledning att vi från svensk sida aktivt använder poli-

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

tiken som en möjlighet att bekämpa olidliga arbetsmiljöer. Det sker ju redan inom många områden, och miljöminister Anna Lindh har - vilket redan har noterats - tidigare instämt i synpunkterna här i kammaren. För att nå framgång även i denna del handlar det om en avvägning mellan principer om bra miljöer och reella miljöförbättringar i andra länder. Politik handlar ju inte bara om att upprätthålla principer utan också om att förverkliga dessa principer. Den aktiva inställning som regeringen har - och som har redovisats här i kammaren - kombinerat med ett såvitt jag förstår uppriktigt intresse från uranimportörernas sida ger förutsättningar att leda utvecklingen framåt när det gäller miljösi- tuationen vid utländsk uranbrytning, framför allt vid Krasnokamensk. Herr talman! Med den nuvarande svenska hållningen nöjer vi oss inte med att darra på rösten och tala om problemen och framföra krav till döva öron. Vi kommer enträget och målmedvetet att fortsätta att driva miljöförbättringskraven med den internationella arenan som grund. På det sättet når man resultat. Jag yrkar avslag på reservationer- na 8 och 9. Anf. 34 EVA GOÉS (mp) Herr talman! Jag kan förstå att Dan Ericsson har dåligt samvete. Men jag tycker att socialdemokraterna borde ta tag i de frågor som jag har nämnt här i dag. Varför inte skärpa kraven redan nu? Det är nu som vi ansluter oss och har chans att visa var skåpet skall stå. Lars G Linder undrade varför jag hade stannat vid olyckshändelser. Om man nu skall tillämpa KBS3-metoden - som man låtsas vara enig om, vilket man inte är, eftersom den ännu inte är godkänd - innebär det att kärnbränslet förvaras i berggrund i hundratusentals år. Vad kan då hända? Är det samma ursprung när vattenförhållanden har ändrats, när kemikalier har blandats, när värmeutveckling har påverkat det material som finns lagrat 500 m ner i jorden? Eller får de invånarna i kommu- nerna så småningom stå för ett utläckage? Det är ju därför som jag har stannat just vid olyckshändelse. Det har jag också gjort därför att Väs- terbotten är ju det område som nu är intressant. Man har gjort en för- studie där bl.a. miljöjurister från Västerbotten har tittat på det här. Jag vill alltså att kammaren skall uppmärksammas på vad det är som vi går in i. Det handlar inte om en lackeringsverkstad som läcker ut någonting som kan åtgärdas på tio år, utan det handlar om någonting mycket stör- re. Tidsperspektivet är kolossalt. När det sedan gäller safeguards och Hans Blix vill jag berätta att jag deltog i icke spridnings-avtalets konferens, NPT-konferensen, i New York. Jag blev icke imponerad av Hans Blix tal. Han talade om att man skall sprida kärnenergin och kärnkraften. Det ökar inte kvaliteten i världen om vi satsar på en sådan energi. Vi klarar inte heller smugg- lingen m.m. med plutonium. Det här med safeguards är vackert formu- lerat, men det räcker inte till.

32

Anf. 35 LARS G LINDER (s) replik

Herr talman! Dan Ericsson har tidigare noterat - vilket jag instäm-
mer i - att Miljöpartiets hållning i kärnkraftsfrågor innebär att man
ställer sig utanför debatten, det finns ingen möjlighet att föra ett reso-
nemang med Miljöpartiet, eftersom man väljer att säga nej till allting.

Med vår hållning har vi i stället genom ratificeringen av kärnsäker-
hetskonventionen möjligheter att - efter att ha tagit det viktiga steg
framåt som kämsäkerhetskonventionen faktiskt innebär - på den inter-
nationella arenan föra ytterligare resonemang och lyfta fram exempel-
vis de frågor som Eva Goés tar upp.

Om vi skulle avstå från att välja ratificering av internationella kon-
ventioner och i stället hela tiden fortsätta förhandlingen innan man ens
satt namnet på papperet, då skulle vi aldrig komma fram till några in-
ternationella överenskommelser. Då skulle inte miljösituationen, säker-
hetsreglerna och lagstiftningen i andra länder alls komma att förbättras
i samma takt som om man väljer att aktivt arbeta med internationella
överenskommelser som grund.

Därför tycker jag faktiskt att det är viktigt att kammaren och riksda-
gen redan i dag ställer sig bakom denna skrivelse från regeringen om
kämsäkerhetskonventionen.

Anf. 36 EVA GOÉS (mp) replik

Herr talman! Lars G Linder menar alltså att vi skall fortsätta att ta
emot kärnavfall, såsom nu sker t.ex. i Studsvik. Där har vi hög- och
låganrikat avfall som vi inte kan ta hand om, men som vi inte heller får
skicka till ursprungslandet USA. Bassängerna är redan fulla. Ändå skall
man ta emot ytterligare kärnavfall till följd av gummiparagrafens
”synnerliga skäl”, vilket man nu också har gjort.

Vi uppvaktade Anna Lindh i höstas och uppmärksammade henne på
fallet. Man ljög oss faktiskt rakt upp i ansiktet och sade att lagret i
Studsvik byggts ut, vilket man inte hade gjort.

Jag vill bara att man skall skärpa synen på detta och se till att vi
åtminstone får ett totalförbud mot att ta emot utländskt kärnavfall i
Sverige.

Titta på Frankrike! Där är man urtuff i det här avseendet. Frans-
männen är inte rädda för att vara skarpa och tydliga.

Anf. 37 LARS G LINDER (s) replik

Herr talman! Låt mig bara få konstatera att ett bifall till förslagen i
näringsutskottets betänkande nr 21 innebär att lagreglerna i Sverige
kommer att skärpas på flera väsentliga punkter.

Förbudet mot lagring av utländskt kärnavfall kommer att innefatta
ett förbud även mot mellanlagring. Vi får förstärkningar som innebär
att även utförsel av kärnämnen skall vara tillståndspliktigt.

Det förslag som kammaren har att ta ställning till innebär förstärk-
ningar och skärpningar av säkerhetsreglema på viktiga punkter.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 38 KERSTIN WARNERBRING (c) Herr talman! Jag har ingenting att invända mot de förändringar i

lagtexterna som föreslås i betänkandet, men jag måste ändå få uttrycka

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

min besvikelse över att Lars G Linder så bestämt tar avstånd från reser- vationerna 1 och 2. Han menar att eftersom initiativ redan har tagits i EU till att föränd- ra Euratom och eventuellt t.o.m. till att avveckla det så att det skall försvinna efter regeringskonferensen 1996, så finns det ingen anledning för Sverige att ta några sådana initiativ eller att påpeka detta i ett riks- dagsbeslut. Jag är av den åsikten att när vi nu är medlemmar i EU så är det självklart att vi skall utnyttja vårt medlemskap till att aktivt driva olika frågor. Det är för mig fullständigt obegripligt att inte utskottets majori- tet respektive Lars G Linder anser att det är självklart att det med ett riksdagsbeslut i botten är lättare att inom EU driva sådana här för oss väldigt viktiga frågor. Anf. 39 LARS G LINDER (s) replik Herr talman! Egentligen skulle jag kunna säga att jag blir upprörd, men jag tycker att ordet är litet väl starkt. Det finns ingen anledning att påstå att Sverige inte skall delta i diskussionen och debatten om Euro- pas framtida hållning till Euratom och dess eventuella upphörande. Som det mycket klart och tydligt framgår av betänkandet och i den allmänna debatten, har Sverige tvärtom deltagit och kommer att delta mycket aktivt i denna debatt. Vad som är litet tveksamt är om riksdagen, eftersom frågan är väckt och initiativ är taget, skall väcka frågan om att frågan skall väckas. Det är inte på den nivån riksdagen bör diskutera frågan. I stället bör vi naturligtvis aktivt delta i själva diskussionen. Det finns anledning att komma tillbaka till detta när det gäller positioner osv. inför regerings- konferensen 1996. Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c) replik Herr talman! Mina invändningar gäller för övrigt också reservation 8. Lars G Linder talade med stor emfas om att Sverige på den interna- tionella arenan skall arbeta för att förbättra de villkor som finns upp- tagna i den motion som reservation 8 grundar sig på. Jag förstår fortfarande inte varför ett riksdagsbeslut i Sverige inte skulle ge regeringen råg i ryggen och kraft att verka i de här riktningar- na på ett helt annat sätt än vad som nu görs. Man måste inte alltid vara först med att väcka frågor. Men med ett riksdagsbeslut som grund kan man fortfarande på ett mycket aktivare sätt driva dem och visa att detta är en samstämmig syn i hela vårt land, därför ger det också kraft på de internationella arenor som Lars G Lin- der talar om. Anf. 41 LARS G LINDER (s) replik Herr talman! När det gäller principfrågan om arbetsmiljöerna i

34

Krasnokamensk och på andra ställen är vi helt överens. Det finns all

anledning att stryka under det. Den typen av arbetsmiljöer, oaktat de
förekommer inom kärnkraftsindustri eller inom andra industrier inter-
nationellt, finns det naturligtvis ingen anledning att acceptera, framför
allt inte från svensk utgångspunkt.

Men för att man skall nå resultat i realiteten, för att man faktiskt
skall kunna skapa en bättre arbetsmiljö vid urangruvorna i Ryssland -
och det är det som vi är överens om är viktigt - krävs det internationellt
samarbete. Ett ensidigt svenskt bestämt ställningstagande innan man
har fört internationella resonemang skulle innebära ett slag i luften och
skulle förmodligen inte påskynda, kanske snarare fördröja den reala
effekten för dem som bor och verkar vid de urangruvor där vi är över-
ens om att arbetsmiljön skall förbättras högst radikalt.

Anf. 42 MAGGIMIKAELSSON (v)

Herr talman! Jag noterar att Lars G Linder inte verkar ha någon lust
att tala om socialdemokraternas uppfattning när det gäller Euratom.
Han vidhåller att det som står i betänkandet räcker, att man skall delta i
diskussionen. Det är väl bra. Men nog är det väl konstigt att vi skall
delta i den europeiska utvecklingen genom att glatt och villigt delta i
diskussionerna, men vi skall inte i Sveriges riksdag avgöra vad det är vi
skall diskutera eller vilken inriktning vi skall ha.

Jag vill upprepa min fråga: Anser Lars G Linder att Euratom skall
slopas om det är någonting som är bra, eller tycker han att vi skall
överlåta på regeringen att avgöra på vilket ben vi skall stå i den här
diskussionen? Jag tycker att det är en mycket märklig syn på demokrati
och faktiskt också en oroande utveckling av riksdagens anseende, att vi
gång på gång överlåter på regeringen att ta ställning till vilken inrikt-
ning vi skall ha i olika frågor.

Jag fick inte heller någon kommentar avseende deponering i djup-
förvar. Skall man tolka utskottets skrivning som ett ställningstagande
för att det är den metoden vi skall använda för slutförvar av kärnbräns-
le? Om det inte är det vore det bra att få ett klart besked i den frågan.

Anf. 43 LARS G LINDER (s) replik

Herr talman! Först till frågan om djupförvar. Det är en redovisning
av möjliga slutförvarsmetoder. Det är inte ett ställningstagande från
utskottets sida. Det finns anledning att återkomma i den frågan.

När det gäller frågan om Euratoms upphörande vill jag påpeka att
detta betänkande behandlar följdlagstiftning på grund av att Euratom
införs i Sverige. Det är inte frågan om positioner inför regeringskonfe-
rensen 1996 som behandlas. Eftersom frågan är väckt vill jag säga att
det finns anledning för riksdagen att komma igen under hösten för att ta
ställning till frågorna inför regeringskonferensen 1996. Det vi i dag har
att debattera och ta ställning till är en följdlagstiftning till följd av Sve-
riges anslutning till Euratom.

Anf. 44 MAGGI MIKAELSSON (v) replik

Herr talman! Jag tolkar det som att socialdemokraterna och övriga i
majoriteten som står bakom betänkandet inte vet vad man tycker än och

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

35

Prot. 1994/95:115 7 juni

att man inte skall bestämma sig förrän i höst. Det är ganska pinsamt, måste jag säga, att Sveriges riksdag inte kan ha en uppfattning om en så

pass viktig fråga. Det finns faktiskt en ganska stor enighet och sam-

Sveriges anslutning till Europeiska atom- energigemenskapen, m.m.

stämmighet i övriga europeiska EU-länder om att Euratom är föråldrat och bör ersättas av t.ex. ett nytt kapitel i Maastrichtfördraget. Men i Sveriges riksdag kan man inte ens skriva ner att vi skall behandla detta närmare till hösten. Här skall vi bara delta i debatten. Anf. 45 LARS G LINDER (s) replik Herr talman! Det framgår av propositionen, det framgår av nä- ringsutskottets betänkande och det framgår av inlägg här i kammarde- batten att Euratom är förlegat och att det skall diskuteras inför näst- kommande år. Det är naturligtvis en viktig utgångspunkt för vad vi under hösten har att ta ställning till. Men det gäller inte främst om Eura- tom skall upphöra eller inte. Det handlar naturligtvis om vilken energi- politik som EU bör ha, om man skall ha någon sådan. Den frågan bör vi debattera i höst. I dag är sakläget att vi är medlemmar i Euratom och har att ta ställning till följdlagstiftning i de frågorna, och det är det betänkandet handlar om. Anf. 46 DAN ERICSSON (kds) Herr talman! Jag ställde i mitt anförande några frågor till Lars G Linder som jag inte fick svar på, men som jag nu vill ge honom en ny möjlighet att svara på. De handlade om uranbrytningen, om SSI:s resa har genomförts -den skulle ha gjorts i maj -, om det finns någon rap- port och vad det står i den rapporten. Den skulle ha lämnats till Miljö- departementet. Jag hade i det sammanhanget också en fråga till utskottsmajoriteten: Varför kunde man inte ställa sig bakom de rimliga krav som finns i motionen om att få in bestämmelser som innebär att den som importe- rar uran åläggs att öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och hanterats? Det är en mycket enkel åtgärd, som inför den avreglering av elmarknaden som kommer till årsskiftet skulle ha gjort det mycket synbart för konsumenterna och gjort det möjligt för dem att själva välja om de vill ha den el som kommer från kärnkraft- verk där man har importerat uran från exempelvis Krasnokamensk. Det tror jag skulle innebära att marknadsekonomin fungerade och att man fick bort importen från just Krasnokamensk. Varför kunde man inte tillmötesgå denna, som jag ser det, rimliga begäran? Ytterligare en fråga handlar om EU:s energipolitik. Det är egentli- gen samma fråga som Maggi Mikaelsson ställde: När skall Socialde- mokraterna skaffa sig en uppfattning om detta? Det är hög tid. Anf. 47 LARS G LINDER (s) replik Herr talman! När det gäller SSI:s studieresa kan jag redovisa att jag med ljus och lykta och allehanda metoder - både modern informations- teknik och andra metoder - har sökt efter den rapporten. Jag är mycket intresserad av den och misstänkte, på goda grunder har det visat sig, att

36

den frågan skulle ställas i kammaren. Jag kan dess värre inte svara på

den frågan, för jag har inte fått se någon rapport. Jag är inte säker på att
den finns ännu.

När det gäller frågan om uranimporten och de i och för sig mycket
rimliga krav som förs fram i motionerna - för det är inte detta det
handlar om - tycker vi att det är viktigt att man inte bara ställer krav,
utan att de också leder till effekter. Ett ensidigt svenskt ställningstagan-
de i en sådan här internationell fråga kommer inte att leda till några
förändringar. Därför, och det har förts fram från regeringens sida, för
man i stället resonemang som leder till internationella överenskommel-
ser, som faktiskt inte bara innebär att vi tycker saker, utan som också
innebär att man i realiteten förändrar och förbättrar arbetsmiljön.

Anf. 48 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! När det handlar om att ställa krav på våra kraftverks-
företag här i Sverige är det väl inga bekymmer om det är ett ensidigt
svenskt ställningstagande, för det är vad det handlar om. Det handlar
om en redovisning för konsumenterna av varifrån man har hämtat uran
för att producera den el som konsumenterna förbrukar och att konsu-
menterna skall kunna välja bort el där man kan se att uranet exempelvis
har kommit från Krasnokamensk. Jag kan inte se någon motsättning.
Jag förstår fortfarande inte motivet för att avstyrka denna rimliga begä-
ran.

Återigen till socialdemokraterna och energipolitiken i EU. Varför
följer man inte upp det som de socialdemokratiska partierna har
kommit överens om på det nordiska planet, att man skall driva en ge-
mensam politik i Europa? Varför tvekar man nu och bortser från detta?
När skall Socialdemokraterna skaffa sig en uppfattning?

Eftersom Eva Goés valde att i sin replik konstatera att Dan Ericsson
hade dåligt samvete, vill jag faktiskt påpeka, herr talman, att jag inte
alls har det. Jag har ett mycket rent samvete, för jag försöker på alla
sätt att påverka energipolitiken åt rätt håll, medan Eva Goés...

Anf. 49 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Repliken gäller Lars G Linder och inte Eva Goés.

Anf. 50 LARS G LINDER (s)

Herr talman! När det gäller den socialdemokratiska inställningen i
EU-frågorna har det här i kammaren i föregående debatt redovisats att
vi kommer att presentera ett valmanifest i augusti. Då kommer natur-
ligtvis den här frågan, som är en av många viktiga frågor inför EU i
framtiden, att redovisas.

Avslutningsvis, herr talman kan jag instämma i att det dess värre är
lättare att föra konstruktiva energipolitiska diskussioner och resone-
mang med Dan Eriksson än med Eva Goés.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

Prot. 1994/95:115

7 juni

Sveriges anslutning
till Europeiska atom-
energigemenskapen,
m.m.

Prot. 1994/95:115 7 juni

8 § Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk- ringsdirektiv

Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk- ringsdirektiv

Föredrogs Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU24 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv (prop. 1994/95:184) Anf. 51 PER WESTERBERG (m) Herr talman! Näringsutskottets betänkande NU24 behandlar pro- position 184 om genomförande av EG:s tredje skade- respektive livför- säkringsdirektiv. Det kan tyckas vara en utomordentligt teknisk fråga, men den har egentligen mer karaktären av en ulv i fårakläder. Det finns mycket som döljer sig bakom den här frågan. Det är inte bara fråga om försäkringstekniska samordningar, utan det är faktiskt också fråga om konkurrensneutraliteten mellan svenska och utländska försäkringsbolag, framför allt de som agerar inom EU-området. Det här har också betydande implikationer för hela den svenska riskkapitalförsörjningen. Det är en fråga om konkurrensneutraliteten mellan svenskt riskkapital och utländskt riskkapital i svenska företag. Under den föregående mandatperioden inledde den dåvarande bor- gerliga regeringen arbetet med att redan den 1 januari 1992 avskaffa förvärvslagstiftningen, som rör utländska företags och personers möj- ligheter att förvärva svenska företag. Senare under mandatperioden avskaffades de bundna aktierna. Samtliga aktier i svenska företag var därmed möjliga att köpa för ut- ländska företag eller utländska medborgare, dvs. svenska och utländska investeringar behandlades lika. De här reformerna, tillsammans med reformerna på skatteområdet, som innebar att dubbelbeskattningen på aktieutdelningar avskaffades, gjorde att vi därmed fick en beskattning som var likvärdig med den som gäller i nästan hela omvärlden. Det gällde förändringar av rea- vinstbeskattningen och genomförande av ett omfattande privatiserings- program som kom att leda till att vi fick en breddad riskkapitalmarknad med över 500 000 nya aktiesparare. Riskkapitalförsörjningen i Sverige via svensk börs ökade 10 gånger jämfört med den nivå som gällde i mitten av 1980-talet. Privatiseringsprogrammet hade således betydande implikationer för riskkapitalförsörjningen, inte bara genom att man drog in pengar till statskassan och därmed avlastade den, utan också genom att man slapp andra typer av upplåningar som annars skulle ha varit nödvändiga. Vi skapade också starkare och mer offensiva bolag, som gjorde be- tydande investeringar, skapade nya jobb och därmed bättre förutsätt- ningar för den svenska ekonomiska återhämtningen. Det gav vidare ett betydande långsiktigt sparande, i och med att 80 % av det kapital som gick till privatiseringarna kom från Spar- banksböcker. 80 % visade sig också vara långsiktigt sparande i aktier,

38

vilket vi eftersträvar för att få en bra försörjning av kapital till den här
typen av företag.

Av de 500 000 nya aktiespararna som tillkom visade sig framför allt
unga kvinnor och unga kvinnor i glesbygden i Norrland vara kraftigt
överrepresenterade i förhållande till andra grupper.

Dessa tre delar innebar att vi skapade förutsättningar för att få fram
pengar till de investeringar och de nya jobb som vi alla anser är nöd-
vändiga.

Inte minst den nuvarande finansministern Göran Persson har i flera
debatter, där jag själv deltagit, varit införstådd med att vi behöver
500 000 nya jobb och att de skall skapas i svenska företag under det
kommande årtiondet.

För att vi skall klara detta fordras betydande nya investeringskapi-
talflöden både från utlandet och från svenska sparare, och det fordras
att vi har en likvärdig beskattning som stimulerar investeringarna i de
svenska företag som vi så väl behöver.

Det innebär med andra ord att vi måste fullfölja programmet i pri-
vatiseringshänseende och se till att vi fortsätter att bredda riskkapital-
marknaden.

Det innebär också att vi måste göra de förändringar i försäkring-
slagstiftningen så att svenska försäkringsbolag får samma möjligheter
att placera sitt kapital i svenska företag som nästan alla andra interna-
tionella försäkringsbolag har.

Herr talman! Jag kan inte acceptera att denna kammare låser svens-
ka försäkringsbolag till striktare begränsningar än vad som gäller för
tyska, brittiska, italienska eller spanska bolag. De svenska bolagen får
inte placera så mycket pengar i riskkapital som de andra bolagen får.
Dessutom får man äga högst 5 % av röststyrkan i ett bolag. I motsva-
rande bolag utomlands finns inte den typen av begränsning.

Resultatet blir en strypning av riskkapitalflödet från svenska för-
säkringssparare, samtidigt som svenska försäkringsbolag tvingas köpa
röstsvaga aktier med kanske en tusendels rösts styrka och därmed
överlåta röststarka aktier till utländska placerare.

Förändringarna i beskattningen och vägran till förändringar i för-
säkringslagstiftningen gör att man diskriminerar svensk riskkapitalför-
sörjning. Vi får mindre kapital till investeringar och nya jobb, samtidigt
som lagstiftningen i det närmaste är antisvensk. Den ger nämligen för-
måner för utländska placerare på svenska placerares bekostnad.

Jag förstår inte att socialdemokratin inom loppet av några år gör
totalt helt om - från att ha försvarat förvärvslagstiftningen och be-
gränsningar för utlänningar gör man precis tvärtom. Utländska placera-
re sätts i gräddfil med i praktiken enkelbeskattning av utdelningar. Det
finns inga begränsningar för utländska försäkringsbolag jämfört med
svenska. Det rimmar inte med bra regler och bra sysselsättnings- och
investeringsklimat för Sverige.

Herr talman! För mig är det inte fråga om att diskriminera utländska
placerare. De skall ha bra regler, och det har de fått i dag i Sverige. Vi
skall för den skull inte överlåta eller få fram diskriminering av svenska
sparare, svenska investerare eller svenska försäkringsbolag. Det är

Prot. 1994/95:115

7 juni

Genomförande av
EG:s tredje skade-
respektive livförsäk-
ringsdirektiv

39

Prot. 1994/95:115 7 juni

viktigt för sysselsättningen och investeringarna att de får bra möjlighe- ter och därmed åtminstone likställs med vad som gäller för utländska

motsvarigheter.

Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk- ringsdirektiv

Det är också viktigt att den svenska tjänstenäringen får likvärdiga konkurrensförutsättningar. Att på detta sätt hämma de svenska försäk- ringsbolagens tillväxt och möjligheter att konkurrera med motsvarande utländska är för mig djupt stötande, såväl ur konkurrensrättslig synvin- kel som ur svensk synvinkel. Det är även stötande mot bakgrund av det gäller att få fram erforderligt riskkapital. Jag förstår därför inte socialdemokratins ståndpunktstagande, och jag förstår än mindre Vänsterpartiets ståndpunktstagande i denna fråga. Herr talman! Från moderat håll har vi bifogat fyra reservationer till detta betänkande. Vi står fast vid samtliga fyra reservationer. För att spara kammarens tid har vi dock bestämt oss för att begränsa oss till att yrka bifall till reservation 4, där vi också kommer att begära rösträk- ning. Anf. 52 TANJA UNDERBORG (v) Herr talman! Den internationalisering av försäkringsmarknaden som nu sker kan komma att förstärka svårigheterna för konsumentkollekti- vet. Eftersom utländska försäkringsbolag i ökad utsträckning nu kan förväntas erbjuda försäkringar till de svenska konsumenterna, tycker Vänsterpartiet att det är angeläget att konsumenterna i ett så tidigt ske- de som möjligt kan få hjälp över nationsgränserna med att bevaka sina intressen. Vår uppfattning är att EU:s direktiv inte är tillräckligt långtgående vad gäller kontrollen. Enligt propositionen skall myndighetstillsynen skötas av två nationella myndigheter, varav den i försäkringsbolagets hemland så att säga skall vara huvudkontrollant och ha störst befogen- heter. Det är naturligtvis bra att någon över huvud taget kontrollerar före- tagens likviditet och soliditet. Med tanke på att allt fler personer teck- nar individuella försäkringar - det gäller exempelvis pensions- och sjukförsäkringar - är det angeläget med ett stärkt konsumentskydd inom detta område. Vänsterpartiet vill därför, som vi säger i reservation 5, att Sverige verkar för att det inom EU inrättas en försäkringsombudsman som tvärsöver nationsgränserna ges befogenhet att undersöka enskilda fall och agera för enhetliga rutiner och principer. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna. Herr talman! Jag skall inte tala längre än så, vi har ont om tid. Jag yrkar bifall till reservation nr 5. Anf. 53 PER WESTERBERG (m) replik Herr talman! Jag är väl medveten om att Tanja Linderborg inte var närvarande vid utskottets justering av detta ärende. Jag vill ändock påpeka att vi är väl medvetna om att vi bör ha bra säkerhetskrav och bra konsumentskydd. En möjlighet för Vänsterpartiet att få detta vore

40

att rösta för eller yrka bifall till den första moderata reservationen, som
bl.a. syftar till detta.

Jag kan inte heller undgå att ställa frågan varför Vänsterpartiet vill
gynna utländskt ägande i svenska företag på bekostnad av svenskt
ägande.

Anf. 54 TANJA LINDERBORG (v) replik

Herr talman! Som Per Westerberg själv sade var jag inte närvarande
vid justeringen av ärendet. Jag skall lägga korten på bordet och säga att
jag över huvud taget inte har deltagit i behandlingen av detta ärende.
Då är det bättre att vara ärlig och säga att jag inte är så insatt i frågan
att jag kan gå in i en polemik med Per Westerberg. Det får Lennart
Beijer svara för.

Anf. 55 BIRGITTA JOHANSSON (s)

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 24 handlar om ge-
nomförandet av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv
och berör vissa ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen. De beslut
som kommer att fattas här innebär att den s.k. tredje generationen av
EG:s skade- och livförsäkringsdirektiv införs i svensk lagstiftning.
Direktiven syftar till att genomföra principerna om en enda auktorisa-
tion och om hemlandstillsyn, som redan har genomförts i övrig finan-
siell lagstiftning.

Principen om en enda auktorisation eller koncession innebär att en
försäkringsgivare skall ha möjlighet att med stöd av koncessionen i sitt
hemland driva försäkringsverksamhet inom hela EU. Innebörden av
principen om hemlandstillsyn är att hemlandets myndigheter skall ha
huvudansvaret för övervakning även av filialer etablerade inom andra
EU-länder och av rörelse som drivs genom gränsöverskridande verk-
samhet i dessa länder.

För att dessa principer skall kunna tillämpas inom hela EU krävs
harmonisering av lagstiftningen i vissa grundläggande avseenden. Nu
föreslås harmonisering av regler beträffande bl.a. lämplighetsprövning
av större ägare och av företagsledning, grunder för försäkringsverk-
samhet, placering av försäkringsbolagens tillgångar och information till
försäkringstagarna.

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i för-
säkringsrörelselagstiftningen. Precis som det har påpekats här tidigare
finns det några frågor som vi inte är helt överens om. En sådan fråga
gäller femprocentsregeln. Regeringens förslag innebär ingen förändring
av den nuvarande begränsningen för försäkringsbolag att äga större
andel av ett aktiebolag än motsvarande 5 % av röstetalet. Detta utvid-
gas även till att omfatta aktier i förvaltningsbolag. Både i försäkringsut-
redningen och i den s.k. placeringspromemorian från departementet
föreslogs att femprocentsregeln skulle upphävas. I den sistnämnda
promemorian sades dock att det är negativt med försäkringsbolag som
majoritetsägare i andra företag.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Genomförande av
EG:s tredje skade-
respektive livförsäk-
ringsdirektiv

41

Prot. 1994/95:115 7 juni

Jag har också noterat att när EES-avtalet avseende försäkringar, som Per Westerberg tidigare pekade på, behandlades i riksdagen ansåg

den förra regeringen att denna regel kunde behållas.

Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk- ringsdirektiv

Nuvarande regering anser att femprocentsregeln inte bör tas bort utan att kunna ersättas med regler som preciserar vilken verksamhet ett försäkringsbolag får bedriva. Här krävs alltså ytterligare beredning. En eventuell förändring av femprocentsregeln inrymmer flera svåra avvägningar. Det kan inte anses vara förenligt med försäkringstagarnas intresse att försäkringsbolag skulle ges möjlighet att bli dominerande ägare i bolag, oavsett bolagets inriktning. Även om ägarens ansvar formellt är begränsad till kapitalinsatsen kan man inte bortse från risken på att krav kan uppkomma på ytterligare kapitaltillskott eller betydande insatser från företagsledningens sida. Bestämmelsen finns alltså för att skydda försäkringstagarens medel och för att bolagens ledningar skall kunna ägna allt sitt intresse åt sina kunder. Det måste finnas vissa restriktioner för försäkringsbolagens ägande i andra företag. Jag vill också erinra om att försäkringsbolagen förfogar över avse- värda tillgångar som kan användas för aktieförvärv. Detta kan komma att än mer förstärka ett fåtal institutioners dominans som ägare av svenska företag. Risken för en sådan utveckling bör analyseras ytterli- gare. Försäkringsbolagen spelar en mycket betydelsefull roll för många människor i vårt land, dels som försäkringsgivare och därmed skapare av trygghet i samband med olika olyckor och skador, dels som förvalta- re av sparmedel. Deras verksamhet måste därför omgärdas av vissa skyddsregler som anger vilken typ av verksamhet som får bedrivas. Det finns frågor i detta betänkande som inte har varit föremål för motioner, men där vi ändå har kommit överens. Det gäller reglerna för TFA-försäkringar. Jag har noterat att vi i utskottet på ett bra sätt kunde ta hand om frågan att värdera skulder och tillgångar. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Anf. 56 PER WESTERBERG (m) replik Herr talman! Beredningen av den proposition som ligger bakom detta betänkande hade ändå gått långt under den borgerliga regeringens tid. Vi var väl insatta i de promemorior och utredningar som då före- kom. Att behålla denna femprocentsregel är faktiskt inte att skydda kon- sumenten. Har man en tusendels röst är det fråga om röstbegränsning. Man köper aktier med en tusendels röst i stället för med en röst och överlåter de röststarka aktierna till utländska eller andra placerare. Det är inte bra att svenska försäkringstagare och svenska försäkringsbolag skall diskrimineras och att vi skall premiera utländsk kontroll över svenska bolag. Jag är för öppenhet mot utlandet, men det skall vara lika behand- ling. Jag har väldigt svårt att se argumenten i övrigt. Frågan är utomordentligt välberedd. Man kan alltid kräva längre be- redning, men när beredningen skadar vitala svenska intressen, svensk

42

sysselsättning och svenskt inflytande har jag väldigt svårt att förstå
varför man skall gynna det utländska på det svenskas bekostnad.

Anf. 57 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik

Herr talman! Per Westerberg talar om att ärendet hade processats
långt under den förra regeringen. Det kan jag instämma i. Men vi har
att vänta på slutbetänkandet från Försäkringskommittén, och vi anser
att i det läget är det viktigt att ta ett helheltsgrepp på denna typ av frå-
ga-

Så sent som när vi antog EES-avtalet fanns det inga avvikande me-
ningar på just denna punkt.

Anf. 58 PER WESTERBERG (m) replik

Herr talman! Det kan inte för någon vara obekant att det är svårt för
svenska företag att i dag få nytt riskkapital via svensk börs. Flera emis-
sioner har misslyckats beroende på svårigheter att uppbringa kapital.

Att här på försäkringsområdet bibehålla större begränsningar för
svenska placerare än för utländska när det gäller att placera pengar på
börsnoterade papper är för mig obegripligt. Det skulle gå att få ett
snabbt avgörande i en utomordentligt väl genomlyst fråga.

Samtidigt är vi väl medvetna om att vi nu börjar vara uppe i ungefär
femtioprocentigt utländskt ägande i några av våra största och mest
vitala svenska företag. Jag upprepar ånyo att jag välkomnar utlänningar
som vill investera i Sverige. Men vi skall inte vara så vänliga att vi ger
dem större förmåner än svenskar som vill placera pengar. Det skapar
inte bra balans. Det skapar inte tillräckligt med riskkapital från Sverige,
som jag tror är nödvändigt om vi skall klara investeringarna och syssel-
sättningen.

Anf. 59 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik

Herr talman! Per Westerberg talar om emissioner som behövs via
Stockholms fondbörs. Jag tycker självklart att det är viktigt att vi har
många svenska företag som kan finansiera sig via Sverige. Men det är
risker med att hantera aktier, och just när det gäller försäkringsrörelser
måste vi vara medvetna om att det är större risker med aktier än med
t.ex. obligationer. När den ekonomiska situationen ser ut som den gör i
dag bör vi vara försiktiga. Vi bör också hinna tänka igenom frågorna så
att de blir så heltäckande belysta som möjligt.

Självklart håller jag med Per Westerberg att det är sysselsättning
som vi skall skapa med de åtgärder vi politiskt fattar beslut om. Då
gäller det att ha långsiktiga spelregler. Att invänta Försäkringsutred-
ningens slutbetänkande tycker jag tillhör dessa långsiktiga spelregler.

Anf. 60 EVA GOÉS (mp)

Herr talman! När detta betänkande skrevs under var jag tillfälligt
sjuk, så Miljöpartiet finns inte med. Jag vill ändå säga att jag tycker
detta är svårt. Jag avvaktar slutbetänkandet från Försäkringsutredning-
en eftersom jag tycker detta gäller oerhört svåra frågor.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Genomförande av
EG:s tredje skade-
respektive livförsäk-
ringsdirektiv

43

Prot. 1994/95:115 7 juni

Jag är helt inne på att man måste titta på konkurrensfrågorna och konsumenternas situation. När vi skrev motioner till detta betänkande

tog vi upp att det finns farhågor för att stora försäkringsbolag genom en

Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk- ringsdirektiv

gemensam försäkringsmarknad kan skaffa sig dominerande ställning, särskilt i mindre länder. Denna risk måste man uppmärksamma, tycker jag. Risker finns också på andra områden. Jag har stått här och talat om Preussen Elektra som köper in sig i Sverige och Sydkraft. Vi har precis samma problem där. De köper in aktier och är nu uppe i 26,5 %. Riksdagen måste börja sätta upp spelregler för den här s.k. markna- den. Jag är helt inne på det. Men för att stärka konsumenternas roll ställer jag mig bakom Vänsterns reservation 5 om försäkringsombuds- man. Jag yrkar bifall till reservation 5 och i övrigt på utskottets förslag, medan vi avvaktar slutbetänkandet från Försäkringsutredningen. Anf. 61 EVA FLYBORG (fp) Herr talman! Genom betänkandet NU24 föreslår utskottet vissa för- ändringar i lagstiftningen om försäkringsrörelser. Härigenom införlivas i svensk lag den s.k. tredje generationen av EG:s skade- och livförsäk- ringsdirektiv. Jag skall här kort uppehålla mig vid en av punkterna, den s.k. femprocentsregeln. Herr talman! Regeringens förslag innebär att gällande begränsning- ar för försäkringsbolagen att äga en större del av ett aktiebolag än mot- svarande 5 % av röstetalet behålls och utvidgas till att omfatta även aktier i förvaltningsbolag. Bestämmelsen är enligt propositionen en konsekvens av förbudet för försäkringsbolag att bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse. Av propositionen framgår dock också att Försäkringsutredningen gjort bedömningen att femprocentsregeln strider mot EG:s bestämmel- ser, i varje fall i fråga om försäkringsbolagens fria medel. Utredningen fann det inte heller motiverat att behålla regeln för medel som motsva- rar de försäkringstekniska skulderna. I stället föreslogs att femprocents- regeln skulle ersättas av rena riskspridningsregler. Även i placeringspromemorian har föreslagits att femprocentsregeln skall upphävas, som också har anförts här tidigare. Femprocentsregeln har sin grund i regler från början av 1900-talet. Den infördes för att försäkringsbolagen inte skulle skaffa sig alltför stort inflytande i företag utanför försäkringssektorn. Under senare år har dock marknadsstrukturen förändrats, och det saknas därmed skäl att behålla denna förlegade reglering. Sett i ett längre perspektiv har aktier gett en bättre värdetillväxt än alternativa placeringsformer som t.ex. obligationer och fastigheter. Det ligger därför i försäkringstagarnas intresse att försäkringsbolagen har tillräckliga möjligheter att placera sina tillgångar i aktier. Regeringen borde väl inte heller vara alldeles ointresserad av den möjlighet som faktiskt öppnar sig vad gäller större tillskott av riskvilligt kapital till

44

svenska företag om man tar bort denna regel.

Börsintroduktioner och nyemissioner kan underlättas om försäk-
ringsbolagen ges ett ökat utrymme för att förvärva aktier. Dessutom
skulle ett upphävande av denna regel ge försäkringsbolagen förutsätt-
ningar att medverka till att ett svenskt ägande av ledande svenska
företag säkerställs.

Svenska försäkringsbolag skall självfallet inte ha sämre villkor för
att förvärva aktier i svenska företag än vad utländska försäkringsbolag
har. Därför föreslår vi att femprocentsregeln avskaffas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4. Folkpartiet står bak-
om reservationerna 1, 2, 3 och 4. På grund av olyckliga omständigheter
står inte Folkpartiet med under reservationerna i detta betänkande.
Ingen tvekan skall dock råda om att vi står bakom dem lika fullt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 11 §.)

Prot. 1994/95:115
7 juni

Genomförande av
EG:s tredje skade-
respektive livförsäk-
ringsdirektiv

9 § Beredskapslagring av olja och kol

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU25

Beredskapslagring av olja och kol (prop. 1994/95:176)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)

10 § Komplettering av normgivningsbemyndigandena i kapital-
täckningslagen m.m.

Föredrogs

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU26

Komplettering av normgivningsbemyndigandena i kapitaltäckningsla-
gen m.m. (prop. 1994/95:172)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Turistpolitik

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU28

Turistpolitik (prop. 1994/95:100 delvis och 1994/95:177)

Anf. 62 KJELL ERICSSON (c)

Herr talman! Detta betänkande handlar om en av landets viktigaste
näringar, nämligen turistnäringen. Som framgår av betänkandet är den

Turistpolitik

45

Prot. 1994/95:115 7 juni

Sveriges tredje största exportnäring. Den har därför också en mycket stor samhällsekonomisk betydelse för Sverige.

Resor, rekreation och fritidsaktiviteter har blivit en allt viktigare del

Turistpolitik

av våra liv. Turist- och besöksnäringen är en av de snabbast växande näringarna i världen. Den svenska rese- och turistnäringen är på fram- fart, och konkurrenskraften har ökat. Därtill har vi en ökad miljömed- vetenhet och ett ökat intresse för naturupplevelser och vildmarksäven- tyr. Sammantaget har detta gjort Sverige mycket intressant som turist- mål. Efter att ha tagit del av utskottsbetänkandet kan jag konstatera att det till mycket stora delar råder enighet om turistpolitiken. Det tycker jag är bra. Jag kan också konstatera att Centerns kommittémotion har fått en positiv behandling i utskottet. Jag vill dock gärna i korthet beröra några delar om inriktningen av turistpolitiken. Som sägs i betänkandet är det de generella förutsätt- ningarna för företagandet inom olika politikområden som också be- stämmer turistbranschens utveckling. De flesta turistföretagen är små- företag. Därför är det av avgörande betydelse att vi har en bra småföre- tagspolitik inom näringspolitiken, skattepolitiken och kanske inte minst regionalpolitiken. Under den förra mandatperioden stärktes de svenska turistföreta- gens konkurrenskraft kraftigt. Det var delvis som en följd av den deprecierade kronan. Men det var också genom olika åtgärder som vidtogs, t.ex. en sänkning av skatter och avgifter för småföretag. Tu- ristmomsen sänktes, kvittningsrätt infördes, riskkapitalförsörjningen förbättrades m.m. Även regionalpolitiken förstärktes. Inte minst det sistnämnda anser jag vara mycket angeläget, eftersom många turistföre- tag ligger i regionalpolitiskt prioriterade områden. Turistnäringen är i bl.a. inlandskommunerna en dominerande näringsgren. I nuläget har tyvärr kvittningsrätten avskaffats. I kompletterings- propositionen aviseras dock ett antal bra näringspolitiska förslag. Bl.a. skall kvittningsrätten återinföras och ett riskkapitalavdrag införas. Man skall även se över beskattningen för onoterade företag. Allt detta är bra, och det stärker de generella förutsättningarna för turistnäringen. Vårt medlemskap i EU ger också ytterligare möjligheter för turist- näringen. EU har antagit ett treårsprogram för att stödja turismen. Här i vårt land har vi också utarbetat olika program, bl.a. för målområde 6, alltså inlandskommunerna. Vi har också utarbetat program för målom- råde 5 B. Det omfattar kommuner där jordbruket är på tillbakagång. I dessa program är turismen och inte minst kulturturismen en prioriterad näringsgren som man skall satsa på. Dessutom pågår arbete med att utarbeta program inom Interreg. Det är alltså program som sträcker sig över flera länder. Även i det arbetet har turismen en prioriterad ställ- ning. Allt detta är bra. Men skall Sverige kunna fortsätta att hävda sig som turistland både nationellt och internationellt måste vi fortsätta att utveckla turismen som näringsgren och inte bara satsa på den traditionella turismen utan även på kulturturism och ekoturism. Just detta att koppla ihop turismen

46

med kultur och näringsliv i övrigt tror jag innebär många olika möjlig-
heter.

När man talar om att satsa på dessa områden vill jag nämna några
goda exempel från mitt hemlän Värmland. Klässbols Linneväveri är ett
gammalt familjeföretag som har växt undan för undan, under senare år i
mycket rask takt. Hela tiden har dock ägarna behållit gamla mönster,
tillverkningssätt och kvalitet. Man har inte någonsin gjort avkall på
kvaliteten. Hela tiden har också antalet besökare till Klässbol ökat
kraftigt. Väveriet är nu ett av de attraktivaste turistmålen.

Ägarna till linneväveriet har därtill hjälpt till i sin omgivning. En
gammal kvarn i närheten har renoverats till en servering. Här finns nu
ett tiotal anställda.

Håkan Hagegård har byggt Hagegården, som också drar till sig
många människor inom kulturen. Ytterligare ett antal hantverkare finns
i omgivningen.

Rackstamuseet i Arvika har också byggts. Där finns utställningar av
bl.a. de gamla konsthantverkare som fanns runt sjön Räcken. Alla dessa
attraktioner har man lagt in i en hantverksrunda. Denna runda har nu
blivit mäkta populär och drar till sig hundratusentals besökare varje år.
Det ger också många jobb i de företag som finns med i rundan.

Allt detta är exempel på att man har tagit vara på den gedigna kun-
skap och kultur som finns i en bygd, som byggt upp ett antal företag
som blivit framgångsrika genom att ha hög kvalitet på sina produkter.
Det finns säkerligen liknande exempel. Jag tror att detta är något som
går att göra mycket mera av på olika håll här i landet.

Jag tror också att andra kulturpolitiska inslag är viktiga för turist-
näringen. Satsningen på museiverksamheten och teaterverksamheten,
stöden till det icke statliga kulturutbudet samt till hemslöjden och hem-
bygdsrörelsen är viktiga. Tänk bara på alla olika bygdespel som pågår
runt om i landet, inte minst sommartid, och hur många människor de
drar till sig.

På samma sätt tror jag att man har stora möjligheter att utveckla
ekoturismen. Basen för ekoturismen utgörs av en unik miljö. Därför
gäller det att vara rädd om denna miljö, så att den inte hotas av överut-
nyttjande och förslitning. Då hotas också själva basen för ekoturismen.

Det är också detta som gör att ekoturismen kan ha goda möjligheter
att vända turismens negativa effekter för miljön till något som kan
skydda unika natur- och djurmiljöer. Ekoturismen har därmed förut-
sättningar för att kunna utvecklas till en långsiktigt hållbar verksamhet.
Det förutsätter dock att turismen utvecklas på ett sunt sätt och att det
sker i samverkan med bofast befolkning.

Turismen måste därför styras för att inte slita ner områden genom
att människor koncentreras till för små ytor. I stället för att utgå från
vad människor vill får naturen sätta gränser. Ett känsligt område kan
kanske inte besökas av så många.

Inom Dalslands kanals område har man startat ett sådant arbete för
att styra turisterna, som i de flesta fall är kanotister, till uppgjorda lä-
gerplatser. Just att förbättra mottagningsmöjligheterna är viktigt för att

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

47

Prot. 1994/95:115 7 juni

få en sund turism. Här är det också viktigt att klargöra vad allemansrät- ten står för, vilka skyldigheter men också vilka rättigheter man har.

Herr talman! Jag konstaterar att utskottet i de allra flesta delarna var

Turistpolitik

enigt. Centern har en reservation. Den gäller medelsanvisningen till Turistffämjandet. Vi anser att det finns goda möjligheter att öka antalet turister från andra länder. De olika positiva faktorer som jag tidigare berört gör Sverige intressant som turistland. Vi menar att ett sådant strategiskt läge måste utnyttjas. Branschen är också sysselsättningsintensiv. Den betyder mycket för de ekonomiskt svaga regionerna. Därför menar vi att anslaget till Turistfrämjandet bör ökas med 12 miljoner. Den ökningen skall i sin helhet gå till marknadsföring utom- lands av Sverige som turistland. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 5. Slutligen vill jag bara uttrycka att det förslag som utskottet kommit fram till när det gäller ett samordningsorgan är acceptabelt. Det är bra att det blir ett organ - i detta fall ett marknadsföringsbolag - som får det övergripande ansvaret för information och marknadsföring av Sve- rige som turistland. Anf. 63 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) Herr talman! Kulturutskottet har många delar inom sitt verksam- hetsområde. I dag debatterar vi turism. Turism är en internationellt snabbt växande näringsgren. Den växer inte minst här i Sverige, där kronfall i kombination med stora turistvärden gör vårt land mycket intressant både för svenskar och speciellt för utländska turister. Jag tror att nya tjänstenäringar kommer att komma till stånd med rätt turistpolitik. Det är särskilt viktigt i glesbygdskommuner med mycket natur och få arbetstillfällen. Särskilt viktigt är det att vi har en god planering och samordning när det gäller turismen. Annars riskerar vi att utarma vår fina svenska natur. En typ av turism vi i Sverige skall satsa på är ekoturism. Det är en turism som strävar efter att minimera turismens miljöpåverkan. Det kan man göra i kombination med att studera och njuta av olika miljövärden och genom att göra enkla saker. Man kan så att säga leva i dåtid. Man kan uppleva Sverige genom en cykelsemester, vildmarksvistelse eller helt enkelt resor där återvinning och förnyelsebara energislag etc. är grunden för själva verksamheten. Vi vet att dessa verksamheter särskilt lockar länder utanför Norden. Det är länder som inte har så mycket egen natur. Av européerna är det särskilt tyskar och holländare, men även fransmän och italienare, som vill uppleva vår natur. Det tycker jag att vi skall ta till vara när vi marknadsför Sverige. Om vi skall få den ekoturism som är så unik för Sverige krävs det också att vi samordnar turismen med andra av riksdagens verksamhe- ter. Vi måste även se till att människor kan ta sig hit på ett miljövänligt sätt. Vi måste också satsa på att bygga ut järnvägar, exempelvis.

48

Att turister kommer med husbilar fullpackade med alla förnödenhe-
ter tär på vårt Sverige. Det ger oss egentligen inga inkomster. Det ger
oss bara utgifter i form av att vi får ta hand om deras skräp.

Myndigheterna och näringen måste samverka så att en turism med
helhetssyn kommer till stånd.

Ansvaret för att utveckla själva näringen och marknadsföra sina eg-
na verksamheter ligger på företagen. Men när det gäller marknadsfö-
ringen av Sverige som turistland tycker jag och Vänsterpartiet att staten
bör ha huvudansvaret.

Utskottet har i sitt betänkande enligt regeringens förslag föreslagit
att en ny turistmyndighet och ett nytt turistbolag skall bildas. Myndig-
heten har som uppdrag att samordna olika statliga insatser som kan
medverka till att stärka turistnäringens utveckling. Den skall också
verka för att öka samverkan mellan staten, regionala organ, kommuner
och näringen, och samordningsinsatserna skall bl.a. syfta till att stärka
olika regioners ställning. Det tycker jag är jättebra.

Herr talman! Det jag däremot inte riktigt kan förstå är att verksam-
heten för informationsinsatser skall bedrivas i bolagsform och att staten
skall gå in som minst hälftenägare. I sak är jag inte emot att näringen
samordnar sin verksamhet i ett bolag, men jag anser att det är resursslö-
seri att staten skall vara hälftenägare.

Enligt Vänsterpartiets sätt att se borde näringen ha ett egenintresse i
att jobba gentemot den statliga myndigheten, som i sin tur tar det över-
gripande ansvaret även för Sverigeinformationen utomlands. Att som
utskottet och regeringen splittra upp dessa verksamheter med två ad-
ministrationer verkar inte ändamålsenligt, tycker jag. Det vore klokare
om myndigheten hade det övergripande ansvaret för att jobba gentemot
näringen, UD, exportråd osv. Sedan kan det vara näringen som utför
själva uppdraget.

En annan reservation som Vänsterpartiet har i betänkandet gäller
samordningen mellan länsstyrelsen, kulturturismen och ungdomsarbets-
lösheten. Inte heller här har utskottet gått på vår linje, trots att den ger
arbetstillfällen och kvalitetsturism. Det är synd.

Jag vill avsluta med några frågor. Hur mycket pengar förväntas
Sverige få genom EU:s strukturfonder? Går de pengarna att använda
till att utveckla kultur och turism? Vem får pengarna? Är det länsstyrel-
sen, myndigheten, det halvstatliga bolaget, eller är det den enskilde
näringsidkaren?

Herr talman! Jag har egentligen inga yrkanden i detta ärende, men
jag står givetvis bakom reservationerna 2, 4, 6, 8 och 9. Eftersom ut-
skottet i övrigt är så överens i denna fråga finner jag ingen anledning
att vi skall votera kring den i kammaren.

Anf. 64 EWA LARSSON (mp)

Herr talman! Turismen är viktig. Det är inte så konstigt att vi som
går upp och talar här säger så. Turismen är vår tredje största exportnä-
ring, som i dag sysselsätter ungefar 200 000 människor i omkring
20 000 olika företag - däribland många småföretag.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

49

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

Turismen omsätter också mycket pengar. Enligt Riksskatteverket går omkring 60 % av omsättningen tillbaka till näringen.

Det satsas också regionalpolitiska medel för att gynna turism som

Turistpolitik

en möjlig näring i avbefolkad glesbygd. Det gör det möjligt för männi- skor att bo kvar i sin hembygd. Internationellt sett är turismen den snabbast växande näringen, och jag har all anledning att misstänka att den trenden också kommer att gälla i Sverige. Det råder i dag en bred uppfattning om att turistbranschen lider av samordningsproblem. Näringsliv, myndighet, kommuner och bran- schorganisationer agerar i dag i en salig röra. Adekvata former för branschsamverkan saknas. Det finns en mängd olika aktörer med mycket olika perspektiv och olika förväntningar på näringen. Den förra regeringen lade ned Sveriges turistråd, eftersom man an- såg att branschen själv skulle kunna finna bättre och effektivare sam- verkansformer än vad rådet förmått göra med offentliga och beskattade medel. Styrelsen för Sverigebilden har i stället utgjort en nedbantad myndighetsfunktion, samtidigt som Next Stop Sweden stått för branschsamverkan i bolagiserad form. Det som nu föreslås i propositionen innebär i princip att Statens tu- ristråd återupprättas. Även om vi i Miljöpartiet delvis delar den kritik som riktas mot den nuvarande konstruktionen, dvs. att små intressenter inte kunnat hävda sig i Next-Stop-Sweden-sammanhang, är vi inte beredda att dra riktigt samma slutsats som regeringen. Stora delar av resenäringen har börjat inrikta sig på mer långsiktigt hållbar turism - både socialt, kulturellt och ekologiskt. Intresset för kultur- och naturupplevelser i det lilla formatet ökar. Det är vad konsumenterna i allt högre utsträckning också efterfrågar. Hen talman! Vid den utfrågning av representanter från olika delar av turistnäringen som kulturutskottet anordnade i våras frågade jag bl.a. om det inte kunde finnas en motsättning mellan turism som en långsik- tigt konkurrenskraftig näring och en hållbar utveckling. Jag syftade då främst på ett kommersiellt missbruk av allemansrätten. En representant för Sverigebilden redogjorde då för hur man på ett tidigt stadium sam- arbetat med Naturvårdsverket för att lägga fast en klar policy i upp- handlingen av marknadsföring av svensk natur. Vi i Miljöpartiet anser att en adekvat beskrivning av allemansrätten alltid skall finnas med. Eftersom intresset för naturturism ökar behövs ett ökat statligt samarbe- te i den miljöpolitiska diskussionen. Nästa steg är det ökade intresset för den rena ekoturismen, dvs. tu- risten som vill ha hela sin resa VDN-deklarerad. Här ligger tyvärr inte svenska företag steget före, och det tycker branschen själv är synd. Företag i andra länder visar i dag ett större kunnande när det gäller miljömedvetenhet än våra svenska företag. Men viljan till ökat kunnan- de och ett långsiktigt tänkande finns inom branschen. Med det minskar naturligtvis risken för intressemotsättningar. Världsnaturfonden gör den bedömningen att miljöanpassningen av

50

den konventionella turismen kommer att gå relativt snabbt. Den pekar

också på ökad efterfrågan på ekoturism. Enligt Världsnaturfondens
definition är ekoturism ett samlande namn för en småskalig turism med
ambition att verka för naturskydd, kulturell förståelse och lokal utveck-
ling. Därför tror vi i Miljöpartiet på de positiva incitament som finns på
marknaden och som den vill ha stöd for i sin utveckling. Vi vill stärka
det genom initialt stöd till en förändrad branschsamverkan i stället för
att kväva det i sin linda genom att staten än en gång går in och tar över
hela ansvaret.

På utlandsmarknaden anser vi att myndighetsformen är en förut-
sättning för kontinuerlig, adekvat och kvalitativ turistinformation. Men
på hemmamarknaden anser vi inte att myndighetsfunktionen behöver
permanentas. Miljöpartiet föreslår ett anslag på 49,5 miljoner kronor
under budgetperioden för turismffämjande åtgärder. Anslaget till den
nationellt riktade verksamheten anser vi successivt skall trappas av, och
det statliga myndighetsområdet skall på sikt inskränkas till samordning
av statliga och kommunala kultursatsningar till gagn för turismen i hela
Sverige.

Herr talman! För att de regionalpolitiska medel som anslås för tu-
rismnäring i glesbygd skall få en bra, långsiktigt hållbar och verksam
användning anser vi att Glesbygdsmyndigheten, som finns mitt i Sveri-
ge, har en viktig roll. Det finns ingen anledning att ett återupprättat
turistråd i Stockholm skall organisera en ny samverkan mellan gles-
bygdskommuner när kontakterna redan finns och förvaltas väl av Gles-
bygdsmyndigheten. Eftersom Glesbygdsmyndigheten ligger i Östersund
finns också utmärkta möjligheter till ett utvecklat samarbete med Mitt-
högskolan, vilket också andra motionärer berör, som har specialkompe-
tens på området. Där finns också den turistdatabas som är en stor po-
tential för branschens utveckling. Även forskningsresurser skall kunna
kopplas dit.

Det ligger självfallet i branschens eget intresse att utvecklas. Statens
roll skall vara att skapa förutsättningar för en sund och kvalitativ ut-
veckling mot miljöanpassning och ekoturism. Sverige har här utmärkta
förutsättningar att leva upp till vad som sägs i t.ex. Världsnaturfondens
fjärde budord för miljöanpassad turism. Där sägs att kunskap om hur
turism- eller miljökonsekvensanalyser för exploateringsprojekt förbätt-
rar både de långsiktiga förutsättningarna för turismen och de positiva
effekterna av turism. I det åttonde budordet om personalutbildning sägs
att utbildning om miljöanpassning av turismen, hur kunskapen omsätts i
praktiskt arbete och fördelarna med att anställa lokal personal på alla
nivåer, ökar kvaliteten på resandet.

Vid den utfrågning jag tidigare nämnde passade jag också på att
fråga Ulf Dinkelspiel, vår tidigare EU-förhandlare, om det Charlotta L
Bjälkebring tidigare berörde i sitt anförande, dvs. hur stor del av EU:s
strukturfonder som kan komma svensk turismnäring till del och om
kulturturismen kan ha några medel att hämta därifrån.

Tyvärr kunde han inte ge något precist svar, men han ansåg det
självklart att strukturfonderna kan användas för insatser i en region som
tar sikte på att öka turismen. Om det är möjligt att använda fondmedel

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

51

Prot. 1994/95:115 7 juni

för andra insatser som mer indirekt främjar en region är i dag ovisst, men vi får väl pröva.

Jag efterlyser också större kunskap och samordning av en annan typ

Turistpolitik

av turism. Om vi t.ex. lyckas få en mässa till Stockholm om åderför- kalkning anser jag att det vore rimligt att samtidigt erbjuda möjligheter till att få besöka vår förnämliga åldringsvård, som den norra delen av Sverige använt sina skatteintäkter till att utveckla, och inte endast er- bjuda att se midnattssolen. Det finns helt världsunika projekt i bl.a. Jämtland där de gamla själva är med och deltar aktivt i uppbyggnad av sina egna ålderdomshem. Här finns det goda möjligheter att koppla det stora till det lilla, och utvecklingen ligger ännu i sin linda. Det är just de sociala livsmönstren, naturen och kulturen som har den stora dragningskraften på den utländska turisten. En långsiktigt kvalitativ förändring av turismens villkor behöver växa fram inifrån. Statens uppgift är att tillgodose förutsättningarna. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 avseende mom. 1, reser- vation 3 avseende mom.5 samt reservation T avseende mom. 16. Anf. 65 LEO PERSSON (s) Herr talman! Som talesman för utskottsmajoriteten kan jag med till- fredsställelse notera att riksdagen här i dag står nästan enig kring ut- skottsbetänkandet om en ny turistpolitik för Sverige. Även om utskottet har avgivit flera tillkännagivanden har dessa tillkommit i stor enighet i utskotts arbetet. Herr talman! Vi kommer här i kammaren i dag att besluta om en turistpolitik som det råder bred politisk enighet om och som därför bör ha framtiden för sig. Det kan förhoppningsvis bli en milstolpe i turist- politikens historia i Sverige. Den ryckighet turistpolitiken känneteck- nats av inte minst under de senaste åren har inte tjänat vare sig turismen eller näringens utveckling i detta land. Ändå har turismen själv klarat en positiv egen utveckling. Men med en klarare inriktning skulle resul- taten blivit ännu bättre. Efter utskottsbehandlingen av turistpropositionen nr 177 och den utfrågning som utskottet haft med representanter för näringen samt olika organisationer och myndigheter anser jag att den myndighet för turismutvecklingen och det bolag för marknadsföring av Sverige i ut- landet som staten nu förhoppningsvis tillsammans med näringen sätter i sjön den 1 juli i år skall kunna skapa de förutsättningar som behövs för ett långsiktigt arbete såväl för att utveckla Sverige som turistland här hemma som för att i utlandet marknadsföra Sverige som turistland. Statliga myndigheter och bolag klarar inte att lösa alla framtida uppgifter på turistområdet. Den nya turistmyndigheten och bolaget kan medverka till att de verkliga aktörerna på turismens område - och de är ju många som vi vet - känner stöd och stimulans i sitt arbete. Det kan gälla allt från turistföretagare uppe i fjällområdet eller ute i skärgården till de turist- byråer i kommuner och regioner från norr till söder som nu jobbar för högtryck inför den här sommarsäsongen och även planerar för en ännu

52

längre framtid. Det kan också gälla det reseföretag som just nu säljer
resor till ett sommarfagert Sverige.

De skall nu känna att staten helhjärtat stöder dem och att staten bryr
sig om dem. Riksdag och regering skall visa att man är beredda att
koppla på de resurser som finns hos myndigheter centralt och på läns-
styrelserna regionalt för att hjälpa till att göra Sverige attraktivt som
turistland.

Både i regeringens proposition och i det utskottsbetänkande som i
dag ligger på riksdagens bord har vi uttryckligen sagt att staten på olika
sätt skall stödja, stimulera och backa upp de olika aktörernas arbete.

Herr talman! Jag vill påstå att detta är en ny syn på turismen från
statens sida. Den visar att vi politiker har insett turismens betydelse och
dess möjligheter för Sverige och att vi bryr oss om och vill vara med
och stödja utvecklingen. Man kan säga att det är en omvänd turistpoli-
tik mot tidigare. Då gällde det för regioner och turistföretagare att
koppla på de många centrala idéer och kampanjer som var på gång.

Det är alltså en ny syn på statens medverkan i turistpolitiken. Den
nya synen måste nu slå igenom med hjälp av den nya myndighet som vi
i dag skall besluta om och det nya statliga bolag som skall svara för
information och marknadsföring i utlandet. Jag vill alltså understryka
att det är en ny politik som skall genomföras, vilket ställer nya krav på
dessa nya organ som från den 1 juli skall genomföra den.

Jag vill gärna förtydliga detta här i dag och sända med ett budskap
till de båda utredarna som skall lägga fram sina förslag om riktlinjer
och former för den nya myndighetens och det nya bolagets verksamhet
till regeringen den 15 juni.

Herr talman! Vi är eniga i utskottet om de övergripande målen för
turistpolitiken, och därmed om den nya myndighetens och det nya
bolagets verksamhet. Målen kan i korthet beskrivas så att vi bör utveck-
la turismen i och till Sverige så att den ger största möjliga positiva
effekter på ekonomin och sysselsättningen, inte minst i glesbygden.
Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsik-
tigt konkurrenskraftig turistnäring. Kultur- och naturupplevelser även
för våra egna invånare i Sverige skall främjas. Därmed ges fritiden ett
rikare innehåll. Här ingår även vårdandet av allemansrätten och de
frågor som hör till detta.

Herr talman! Utskottet ger regeringen till känna att utskottet anser
att turistpolitikens mål bör vara vidare än vad regeringen har angett i
propositionen. Det gäller framför allt den sista punkten som jag nämn-
de. Utskottet anser alltså att politiken bör omfatta även förutsättningar-
na för den enskilde att resa och få ett meningsfullt innehåll i resandet,
bl.a. genom kultur- och naturupplevelser och olika rekreationsaktivite-
ter.

Utskottet framhåller också vikten av att den samhälleliga verksam-
heten inom turist- och rekreationsområdet inte enbart utnyttjas av några
få utan kommer de flesta till del.

Det andra tillkännagivandet gäller utskottets mening att den nya
myndighetens styrelse inte bör bli så stor som regeringen föreslagit.
Den bör begränsas i omfång för att bli handlingskraftig.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

53

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det finns också motioner, bl.a. från Vänsterpartiet, om att man bör slå ihop myndigheten och bolaget för att på så sätt effektivisera verk-

samheten och minska byråkratin. Utskottet har dock inte stannat för en

Turistpolitik

sådan lösning. Däremot är det ett viktigt påpekande som Västerpartiet gör om att dessa båda organisationer måste samverka och arbeta utifrån en gemensam grundsyn på turistfrågorna. Därför är det angeläget att de båda utredarna som regeringen nyligen utsett för myndigheten respekti- ve bolaget finner lösningar på hur detta skall gå till. Herr talman! Utskottet påpekar vidare för regeringen den stora till- gång för turismens utveckling i landet som de ideella organisationerna utgör. Det gäller t.ex. Svenska turistföreningen, Sportfiskarna, Frilufts- främjandet, Skidsäkerhetsrådet, hela idrottsrörelsen och hembygdsrö- relsen. Deras inneboende kraft bör tas till vara vid utvecklingen och marknadsföringen av Sverige som turistland. I övrigt tillstyrker utskottet propositionens innehåll och avstyrker de motioner som inte kunnat tillgodoses vid utskottsbehandlingen samt framförda reservationer. Till Kjell Ericsson vill jag tillägga att det är helt klart att turismen är en småföretagarverksamhet. Det är viktigt att småföretagarpolitiken och regionalpolitiken fungerar fullt ut på det här området. Jag håller dessutom med Kjell Ericsson om att vår nya turistpolitik nu möjliggör det som han tar upp. När det gäller er reservation om att anslå ytterligare 12 miljoner vill jag säga att vi inte har dessa pengar just nu, och vi kan därför inte ge dem till den här verksamheten för det här budgetåret. Vi får utvärdera och se hur stora statens insatser skall behöva vara i framtiden. Till Ewa Larsson vill jag säga att det ligger på den nya myndigheten att initiera och aktivera till att det tas tag i frågorna kring miljöturism. Den nya myndigheten har som sin huvuduppgift att samarbeta med olika organisationer typ Glesbygdsverket och landets turisthögskolor. Herr talman! Med detta vill jag avslutningsvis framföra en för- hoppning om att de utredare som regeringen nu utsett skall lyckas ska- pa de närmare riktlinjerna för den nya organisationen som vi beslutar om i dag. Det skall vara riktlinjer som tar hänsyn till utskottets och riksdagens tillkännagivanden. Dessa redovisas tydligt i betänkandet KrU28. Jag yrkar härmed bifall till hemställan i betänkandet. I detta anförande instämde Carl-Johan Wilson (fp). Anf. 66 STIG BERTILSSON (m) Herr talman! När Sverige fick en borgerlig regering 1991 fick vi också en mycket tydlig förändring av den politik som hade förts i syfte att främja turismen i vårt land. På förslag av regeringen beslutade då riksdagen att förändra de politiska insatserna på turistområdet. Man lade tyngdpunkten på att påverka Sverigebilden utomlands och att sprida utlandsinriktad information om Sverige. För detta ändamål, och efter diverse turer, bildades Styrelsen för Sverigebilden. Den fick ansvar för att besluta i frågor om de statliga insatserna för turism.

54

Jag tror att man i dag vågar säga att den politik som inleddes under
de borgerliga åren har varit framgångsrik när man mäter resultatet och
ser att vi har fått ett kraftigt ökat intresse för Sverige i de länder dit de
turistpolitiska insatserna har prioriterats.

När den nya näringsministern aviserade en proposition om en ny
turistpolitik ställde vi oss naturligtvis frågande inför detta och undrade
vilka förändringar som skulle komma. Det visade sig att propositionen,
som har legat till grund för det som nu har blivit utskottets betänkande,
var en till mycket stora delar acceptabel fortsättning på det som lagts
fast under tidigare år.

Detta, liksom arbetet i utskottet, är anledningen till att det inte finns
någon moderat reservation till betänkandet. Detta har i stället till-
kommit i dialog med riksdagens samtliga partier och också, vill jag
understryka, med näringen.

Det centrala har varit de organisatoriska frågorna. Vi moderater ha-
de ett motionsyrkande som gick ut på att Styrelsen för Sverigebilden
skulle behållas och att man inte skulle inrätta någon ny myndighet. Vi
har ändå inte sett någon anledning att reservera oss på den här punkten,
eftersom den nya myndighetens uppgifter till mycket stor del samman-
faller med Styrelsen för Sverigebildens uppgifter och också i hög grad
med de motionsyrkanden som vi har gjort, dels under den allmänna
motionstiden, dels i anslutning till arbetet med betänkandet.

Det är klart att den nya myndigheten skall ha ansvaret för statens in-
satser på det turistiska området, inte minst de policyinriktade, och
dessutom ansvar för hur vi hanterar de turistiska frågorna - en sam-
ordning mellan stat, regionala organ, kommun, näring osv.

Sedan har utskottet också beslutat att vi skall ha ett bolag för mark-
nadsföring utomlands av Sverige som turistland. Detta följer mycket
väl den linje som tidigare har dragits upp och som Next Stop Sweden
blev själva exponenten för, nämligen att vi i första hand skall arbeta
utomlands med de turistinriktade insatserna.

Av den anledningen kan också jag, herr talman, yrka bifall till
hemställan i detta betänkande.

Jag vill gärna säga att jag ser mycket goda möjligheter för den nya
turistpolitik som nu läggs fast att få en fortsatt kontinuitet, bl.a. för att
den i allra högsta grad har sin bakgrund i den politik som har förts
under senare år. Jag vill starkt understryka att den ryckighet som Leo
Persson tyckte sig se inte på något sätt kommit till uttryck under arbe-
tet, eftersom den nuvarande organisationen i hög grad ligger till grund
för den fortsatta.

Ewa Larsson har uppfattningen att Sveriges turisråd återinrättas.
Men jag tror inte att det är så svårt att se att det är utomordenligt stora
skillnader mellan de uppgifter som Sveriges turistråd hade och de
uppgifter som den nya, ännu icke namngivna myndigheten har.

Den nya synen på turismen från statens sida, som Leo Persson ut-
trycker det, har funnits grundlagd sedan tidigare. Det är därför jag
yrkar bifall till hemställan i betänkandet.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

55

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 67 LEO PERSSON (s) replik Herr talman! Jag skulle vilja fråga Stig Bertilsson om jag hörde rätt

eller inte. Han sade att det var regeringens förslag att göra en ny över-

Turistpolitik

syn av turistpolitiken. Det var egentligen ett utskottsinitiativ för att få fart på arbetet, om jag minns rätt. För övrigt är det bra att vi har det riktiga stöd som vi ser i kamma- ren i dag - alla partier ställer i princip upp på detta - när vi nu skall genomföra denna nya syn på turistpolitiken. Jag hoppas att det skall bära frukt i framtiden. Anf. 68 STIG BERTILSSON (m) replik Herr talman! I samband med att den förra regeringen och riksdagen ändrade de turistpolitiska insatserna var det att antal turer fram och tillbaka. Jag kan inte nu påminna mig vad som ledde till att Styrelsen för Sverigebilden bildades, men jag är helt klar över att grundtanken att avskaffa den gamla organisationen och etablera en ny, inriktad framför allt på insatser utomlands, föddes i det dåvarande kanslihuset. Jag tycker också att det är mycket tillfredsställande, herr talman, att det finns en betydande samsyn i de här frågorna. Jag tror att den som läser detta betänkande inte har svårt att följa linjen från tidigare, och jag tycker inte att Leo Persson skall behöva känna sig förnärmad eller bekymrad på något sätt för att vi faktiskt har denna samsyn. Det är ju den som gör att den nuvarande oppositionen ställer upp på den fortsatta linje som har dragits upp av det nuvarande Näringsdepartementet. Anf. 69 ROLF GUNNARSSON (m) Herr talman! Ett ärende som handlar om turismen och turister kan lätt förknippas med tankar på enklare fritidssysselsättning, några som- marveckor eller kanske en skidvecka. Men turismen - det vet vi alla här - är mer än så för Sverige, och definitivt för det landskap jag och Leo Persson kommer ifrån: Dalarna. Turismen är en av länets framtidsgrenar, en näringsgren som man t.o.m. i dessa svåra tider kan se en ljusning i och kring. Därför är det viktigt att allt fagert tal från alla, särskilt i valtider, uppfylls. Jag tänker på fagra tal om hur viktiga småföretagen är, hur viktigt det är att småföretag och familjeföretag får en bra grund att verka och stå på. Turismen utgörs - kanske mer än någon annan gren - av en rad pri- vata småföretag, familjeföretag som satsar allt för att klara sig, både tid och pengar. Och just den typen av satsningar ger också stora inkomster till andra näringsgrenar på respektive ort och i respektive bygd. Vi som i mars besökte den stora resemässan TUR -95 i Göteborg vet att dragkampen om turisterna ständigt ökar. Nya länder dyker upp, länder som jagar turister och dollar. I många länder är kostnaderna för att leva och bo sådana att vi inte kan konkurrera med dem. Med den konkurrensen i tankarna gäller det att vi ger företagen här i landet en rimlig chans att klara sig. Herr talman! Jag kommer alltså från Dalarna. Det är ett landskap som, om vi skall tala i de termerna, ligger på en delad andraplats då det

gäller turismen i Sverige. 10 % av turisterna i Sverige väljer just Dalar-
na. Bara Stockholm är större, och i viss mån Göteborgs och Bohus län,
som lär ha samma omsättning i kronor som Dalarna. Därför är turismen
en oerhört viktig näringsgren för oss i Dalarna.

Ett orosmoln över turismen är att landstingen i många län - mitt län
inget undantag - vill vara med och klåfingrigt, och i många fall okun-
nigt, styra turismen. Man kan t.o.m. se dragkamper mellan landsting
och länsstyrelser om vem som skall utgöra något slags övermyndighet
för turismen. Det här är olyckligt. Det för knappast turismen framåt,
utan skapar förvirring och frågetecken.

Alla vet ju också att de flesta landsting har stora svårigheter att kla-
ra av sjukvårdsfrågorna och genast borde ta sina fingrar från turistfrå-
gorna. Tyvärr gör de inte det, utan man kan se ett ökat intresse.

Turismen har en viktig roll inom regionalpolitiken. Här konstlar
man inte fram arbetstillfällen; här finns och skapas arbetstillfällena i
verkligheten.

Alla som har varit i Malungs kommun, i Sälenfjällen, eller i Leo
Perssons hemkommun Älvdalen, med det vackra Idre och den välskötta
fjällanläggningen där - kan ni tänka er vad dessa kommuner vore utan
turister och turismen?

Här har framstående personer i ett tidigt skede och i konkurrens
bl.a. med dåtidens framgångsrika Åre, varit ute och framsynt exploate-
rat områden som är mycket väl lämpade för turister och för god rekrea-
tion.

Det är dock, som vi moderater skriver i vår motion, viktigt att staten
går in med de rätta åtgärderna i turistfrågorna. Personligen tror jag,
liksom flera andra sagt här i talarstolen, att satsningen bör ske på så sätt
att de statliga satsningarna inriktas på att få turisterna hit till Sverige.
Sedan står de många företagen beredda att serva och sköta om turister-
na.

Jag har inget annat yrkande än det som utskottet har. Precis som vi
säger i vårt särskilda yttrande tillgodoses det mesta i betänkandet.

Men klart är således att i dagens läge, då vi behöver förstärka vår
ekonomi, är turismen viktig även om den självklart inte löser Sveriges
ekonomiska problem.

En rejäl satsning på utlandet kan alltså ge vad jag vill kalla vinster
ute i de olika länen, allt beroende på hur länens företagare orkar satsa -
och dessutom lyckas med sina satsningar. Alla kanske inte har samma
goda förutsättningar som Sälen och Idre, som jag tog som exempel.

Det finns i dag perioder med lågt kapacitetsutnyttjande av våra fina
turistanläggningar. En särskild satsning borde göras här. Detta skulle
kunna ge dem som har säsongsanställningar i dag åretruntanställningar.
Följden blir alltså mera skatteintäkter till kommuner och landsting och
en ökad omsättning i näraliggande näringsgrenar.

För att än en gång stanna upp i mitt hemlandskap och hemlän kan
jag berätta att man där med länsstyrelsens hjälp har gjort någonting
som länsstyrelsen passar utmärkt för, nämligen en utredning med sikte
på år 2000. Dit är det visserligen bara några år, men det är bra att det
finns en plan. Och det talas om att det är av största vikt att aktörerna på

Prot. 1994/95:115

7 juni

Turistpolitik

57

Prot. 1994/95:115 7 juni

turistmarknaden får hjälp med just marknadsföringen. Det är där statens roll finns.

En viktig bit är också samverkan. Den delen har varit försummad

Turistpolitik

länge. Men nu går man åt rätt håll, och de flesta inser behovet av att det sker samlade grepp från olika områden i landet. Det finns alltför många skräckexempel där turistorganisationer - i princip i samma by och bygd - nästan konkurrerat ihjäl varandra. Jag har också uppfattningen att kommunerna oftast-jag säger of- tast - är mindre lämpade att sköta turistfrågorna. I en kommunal byrå- krati, ofta med långa och besvärliga beslutsvägar, passar inte dagens turism. Den kanske passade tidigare, då broschyrutdelning var den stora punkten. Herr talman! Jag har bara velat lyfta fram det viktiga i just turistfrå- gorna. Det är större frågor än vad man kan tro, särskilt i län och land- skap som exempelvis det landskap som jag kommer från. Jag vet att den inventering som gjorts visar att turismen bara i vårt landskap tillför 5,2 miljarder. Det är den senaste siffran jag har sett. Med dessa siffror tycker jag att man har påvisat att turismen är en större och viktigare fråga än många frågor vi tar upp här i kammaren. 5 500 årsverken inom turistnäringen i Dalarna säger sitt. Det är 6 % av den totala sysselsättningen i länet. Därför är det viktigt - jag nämner det ännu en gång - att de företag, oftast familjeföretag och småföretag, som det handlar om i dessa turist- sammanhang får och ges rimliga villkor att kunna arbeta och verka. Om alla politiker lever upp till vad de lovade i valrörelsen, dvs. att det var och är viktigt med småföretag, och om man ser småföretagen som en chans till tillväxt och skapandet av nya jobb kommer det att gå bra för turismen, och det kan komma en hel del nya arbeten inom den näringen - som rätt skött ser ut att vara en framtidsnäring i stora delar av vårt land. Överläggningen var härmed avslutad. Beslut KU43 EU:s institutioner m.m. Mom. 2 (EU:s institutionella uppbyggnad och utveckling) 1. utskottet 2. res. 2 (v, mp) 3. res. 1 (fp) Förberedande votering: 40 för res. 2 23 för res. 1 237 avstod 49 frånvarande Kammaren biträdde res. 2.

58

Huvudvotering:

249 för utskottet

32 för res. 2

21 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 72 m, 21 c, 11 kds

Förres. 2:       18 v, 14 mp

Avstod:         21 fp

Frånvarande:    16 s, 8 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU36 Anslag till Europainformation m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:115

7 juni

FiU25 Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående gemen-
skapens egna medel

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU21 Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen,
m.m.

Mom. 1 (avveckling av Euratom)

1. utskottet

2. res. 1 (c, v, mp)

Votering:

249 för utskottet

54 för res. 1

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     145 s, 72 m, 21 fp, 11 kds

Förres. 1:       22 c, 18 v, 14 mp

Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 3 (EU:s fond för kämkraftsutveckling)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

287 för utskottet

14 för res. 3

1 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

59

Prot. 1994/95:115

7 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 71 m, 22 c, 21 fp, 17 v, 11 kds

För res. 3:       14 mp

Avstod:         1 v

Frånvarande:    16 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 5 (förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle
och kärnavfall)

1. utskottet

2. res. 4 (mp)

Votering:

289 för utskottet

14 förres. 4

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 72 m, 22 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

För res. 4:       14 mp

Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 6 (försörjning med kärnbränsle)

1. utskottet

2. res. 5 (m)

Votering:

231 för utskottet

72 för res. 5

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 22 c, 21 fp, 18 v, 14 mp, 11 kds

För res. 5:       72 m

Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 8 och 9 (kravreglema i kämtekniklagen m.m.)

1. utskottet

2. res. 6 och 7 i motsvarande del (mp)

Votering:

288 för utskottet

14 för res. 6 och 7

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    144 s, 72 m, 22 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

För res. 6 och 7: 14 mp

Frånvarande:    17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

60

Mom. 10 (uranimport m.m.)

1. utskottet

2. res. 8 (c, v, kds)

3. res. 9 (mp)

Förberedande votering:

53 för res. 8

14 för res. 9

234 avstod

48 frånvarande

Kammaren biträdde res. 8.

Huvudvotering:

237 för utskottet

65 för res. 8

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 71 m, 21 fp

För res. 8:       22 c, 18 v, 14 mp, 11 kds

Frånvarande:    16 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:115

7 juni

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU24 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäk-
ringsdirektiv

Mom. 4 (femprocentsregeln)

1. utskottet

2. res. 4 (m, c, kds)

Votering:

179 för utskottet

125 för res. 4

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    Mös, 1 fp, 18 v, 14 mp

För res. 4:       2 m, 22 c, 20 fp, 11 kds

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 6 (en europeisk försäkringsombudsman)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

272 för utskottet

32 för res. 5

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

61

Prot. 1994/95:115

7 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 72 m, 22 c, 21 fp, 11 kds

Förres. 5:       18 v, 14 mp

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU25 Beredskapslagring av olja och kol

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU26 Komplettering av normgivningsbemyndigandena i kapital*
täckningslagen m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU28 Turistpolitik

Mom. 1 (kulturturism)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 5 (inrättande av en myndighet för turistfrämjande)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

273 för utskottet

14 för res. 3

15 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 70 m, 22 c, 21 fp, 3 v, 11 kds

Förres. 3:       14 mp

Avstod:         15 v

Frånvarande:    15 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 16 (medelsanvisningen till Turistfrämjande)

1. utskottet

2. res. 5 (c)

Votering:

264 för utskottet

22 för res. 5

18 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

62

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 72 m, 21 fp, 1 v, 13 mp, 11 kds

Förres. 5:       22 c

Avstod:         17 v, 1 mp

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
2 juni

BoU21 Investeringsbidrag för bostäder samt ett program för miljö-
investeringar

Mom. 1 (miljöinvesteringsprogrammet)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (fp)

Förberedande votering:

74 för res. 1

21 för res. 2

208 avstod

46 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudotering:

210 för utskottet

72 för res. 1

22 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 22 c, 18 v, 14 mp, 10 kds

För res. 1:       72 m

Avstod:          21 fp, 1 kds

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 2 (en utvidgning av miljöinvesteringsprogrammet)

1. utskottet

2. res. 4 (v)

Votering:

266 för utskottet

18 för res. 4

21 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:115

7 juni

63

Prot. 1994/95:115

7 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 51 m, 22 c, 22 fp, 14 mp, 11 kds

Förres. 4:       18 v

Avstod:        21 m

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 3 (investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder)

1. utskottet

2. res. 5 (m, fp, mp, kds)

3. res. 6 (v)

Förberedande votering:

123 för res. 5

17 för res. 6

165 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 5.

Huvudvotering:

170 för utskottet

118 för res. 5

17 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 22 c, 1 fp, 1 kds

För res. 5:       72 m, 21 fp, 1 v, 14 mp, 10 kds

Avstod:         17 v

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

AU15 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.

Mom. 1 (arbetsmarknadspolitikens inriktning)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (fp)

4. res. 3 (v)

5. res. 4 (mp)

6. res. 5 (kds)

Förberedande votering 1:

18 för res. 4

11 för res. 5

277 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 4.

Förberedande votering 2:

18 för res. 3

14 för res. 4

272 avstod

45 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

64

Förberedande votering 3:

22 för res. 2

18 för res. 3

265 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 4:
68 för res. 1

24 för res. 2

213 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

170 för utskottet

71 för res. 1

Prot. 1994/95:115

7 juni

64 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:	146 s, 1 m, 22 c, 1 kds
Förres. 1: Avstod:	71 m 22 fp, 18 v, 14 mp, 10 kds
Frånvarande:	15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Fanny Rizell (kds) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Mom. 5 (arbetsrätten)

1. utskottet

2. res. 6 (m)

Votering:

229 för utskottet

71 för res. 6

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     145 s, 21 c, 20 fp, 18 v, 14 mp, 11 kds

Förres. 6:      71m

Frånvarande:    16 s, 9 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 11 (stor flexibilitet m.m.)

1. utskottet

2. res. 12 (kds)

Votering:

211 för utskottet

27 för res. 12

67 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

65

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115

7 juni

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 6 m, 21 c, 22 fp, 2 v, 14 mp

För res. 12:      16 v, 11 kds

Avstod:         66 m, 1 c

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 15 (lån till invandrare som vill starta egna företag)

1. utskottet

2. res. 18 (mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 19 (arbetsplatsintroduktion m.m.)

1. utskottet

2. res. 22 (v)

Votering:

182 för utskottet

18 för res. 22

105 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 2 m, 22 c, 1 fp, 1 mp, 11 kds

Förres. 22:      18 v

Avstod:         1 s, 70 m, 21 fp, 13 mp

Frånvarande:    15 s, 8 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 21 (pendlingsstöd)

1. utskottet

2. res. 25 (m, mp, kds)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 29 (kompetensutvecklingsprogram m.m.)

1. utskottet

2. res. 35 (v)

Votering:

283 för utskottet

19 för res. 35

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 71 m, 22 c, 21 fp, 13 mp, 11 kds

Förres. 35:      18 v, 1 mp

Frånvarande:    16 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 33 (anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder)

1. utskottet

2. res. 38 (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

66

Mom. 35 (utvidgning av målgruppen för lönebidrag)

1. utskottet

2. res. 40 (mp)

Votering:

219 för utskottet

14 för res. 40

68 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    144 s, 3 m, 22 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

För res. 40:      14 mp

Avstod:        68 m

Frånvarande:    17 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Beatrice Ask (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Mom. 37 (den högsta ersättningsnivån för lönebidrag hos ideella orga-
nisationer)

1. utskottet

2. res. 42 (v)

Votering:

283 för utskottet

18 för res. 42

2 avstod

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     145 s, 71 m, 22 c, 21 fp, 13 mp, 11 kds

Förres. 42:      18 v

Avstod:          1 s, 1 mp

Frånvarande:    15 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Mom. 39 (engångsvis besparing på Samhall och anslag till koncernen)

1. utskottet

2. res. 44 (fp, kds)

Votering:

251 för utskottet

50 för res. 44

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    145 s, 70 m, 22 c, 14 mp

För res. 44:      21 fp, 18 v, 11 kds

Frånvarande:    16 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Prot. 1994/95:115 7 juni	UU23 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa år 1994 Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ändringar i utlänningslagen	13 § Ändringar i utlänningslagen Föredrogs Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU16 Ändringar i utlänningslagen (prop. 1994/95:179) Anf. 70 GUSTAF VON ESSEN (m) Fru talman! Den proposition och det betänkande som vi nu behand- lar rör frågor om utlänningars förväntade levnadssätt i samband med prövningar av uppehållstillstånd och medborgarskap. Regeringens förslag bygger i huvudsak på Utvisningsutredningens betänkande. Vidare föreslås i propositionen en uppmjukning av det generella kravet på att uppehållstillstånd i princip skall ha beviljats före inresan. Regeringens förslag om betydelsen av levnadssätt och hederlig vandel innebär bl.a. vissa skärpningar och uppstramningar av utlän- ningslagen. Det tycker vi moderater är bra. På några punkter vill vi dock gå längre. När det gäller uppehållstillstånd för asylberättigade utlänningar ville Utvisningsutredningen att även annan allvarlig eller upprepad misskötsamhet än den som regeringen pekat ut skulle kunna utgöra ett särskilt skäl att vägra asyl. Vi moderater vill i likhet med Utvisningsut- redningen särskilt peka på de s.k. incidentrapporterna, som upprättas på förläggningar för asylsökande. Dessa rapporter innehåller uppgifter bl.a. om hot mot personal, om allmänt störande uppträdande och om olovlig körning. De här incidentrapporterna bör, enligt vår uppfattning, ingå som en del i bedömningen och därmed också i lagen. Jag tycker att det är litet förvånande att majoriteten inte vill väga in i bedömningen om uppehållstillstånd hur en asylsökande faktiskt uppför sig under tiden på förläggningen eller under asylprocessen. Majoriteten skriver visserligen i likhet med regeringen att man i sammanhanget måste ställa krav på rapporterna och på att det i varje fall skall vara fråga om förhållanden som lett till polisanmälan. Det tycker jag att man kan ställa upp på. Det är alldeles utmärkt. Men om incidentrapporterna tar upp sådant som lett till polisanmälan, kan ma- joriteten då tänka sig att infoga dessa incidentrapporter i beslutsunder- laget när uppehållstillstånd skall ges eller ej? När det gäller andra än asylberättigade vidgas med regeringens för- slag möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd om utlänningen inte lever ett hederligt och skötsamt liv. Vi moderater instämmer i regering- ens förslag när det gäller återkallelse men menar att det är naturligt att låta förutsättningarna för återkallelse spegla förutsättningarna för till- stånd. Så tyckte också Utvisningsutredningen, dock inte regeringen och utskottsmajori teten. Enligt majoritetens förslag skall det krävas betydligt allvarligare
68	anmärkningar mot utlänningens skötsamhet än vad som krävs för att det

första tillståndet skall vägras. För oss moderater är det litet stötande att
utlänningar skall kunna gravt missbruka vår gästfrihet och ändå kunna
få fortsatt uppehållstillstånd. Vi talar ju nu inte om flyktingar utan om
människor som fått uppehållstillstånd av andra skäl än flyktingskap.
Samma förutsättningar vid återkallelse som vid tillstånd är, menar vi
moderater, helt i linje med normal rättskänsla. Utvisningsutredningen
föreslog också en sådan ordning liksom flera remissinstanser gjorde.

Fru talman! Vad gäller medborgarskapet för regeringen ett resone-
mang om det skall kunna vara möjligt att i vissa fall återkalla ett beslut
om naturalisation. Regeringen och majoriteten anser inte att det skall
vara möjligt. Vi moderater menar att det i vissa fall borde vara möjligt.
Rikspolisstyrelsen har exempelvis pekat på att det kan te sig stötande
att det inte finns möjlighet att återkalla medborgarskapet för en person
som naturaliserats i en falsk identitet för att exempelvis dölja kriminellt
förflutet eller terroristanknytning.

Jag delar Rikspolisstyrelsens åsikt i det här hänseendet. Bara hotet
att ett medborgarskap kan gå förlorat kan i vissa fall avskräcka. Jag är
visserligen helt medveten om problemen med att upphäva medborgar-
skap - statslöshet blir i många fall följden. Men en hovrätt, Göta hov-
rätt tror jag det är, menar liksom flera kammarrätter att det finns skäl
att införa en återkallelsemöjlighet.

Eftersom majoriteten menar att en naturalisation i alla lägen skall
vara oåterkallelig är det desto viktigare att villkoret om ett skötsamt
och hederligt sätt är uppfyllt. Likaså är det mycket viktigt att den sö-
kandes identitet är säkrad. Av dessa anledningar önskar Moderaterna
att kvalifikationstiden förlängs från fem till sex år.

Fru talman! Sammantaget är det mycket viktigt att vi är glasklara
när det gäller de krav som vi skall ställa på de asylsökande och på
invandrarna. Vi måste utgå ifrån att människor som söker skydd eller
uppehåll här har korrekta och renhåriga motiv. Vi skall givetvis inte
tveka att klart dra tydliga gränser för vad vi tycker är ett acceptabelt
beteende. Det tror jag faktiskt att en stor majoritet av både svenskar
och invandrare tycker. Flummighet och otydliga signaler bidrar till
främlingsfientlighet. Regelsystemet måste bygga på fasthet och på klara
normer.

En ytterligare fråga som vi moderater vill föra fram är att kunskaper
i det svenska språket skall vara obligatoriska för att man skall kunna
erhålla svenskt medborgarskap. Undantag kan gälla för äldre invandra-
re. Kunskaper i svenska är under alla förhållanden viktigt för att in-
vandrare skall kunna vinna insteg på arbetsmarknaden och i samhällsli-
vet. För att bli svensk medborgare är det en särskild förpliktelse att
kunna svenska språket. Ytterst är man ju faktiskt med och tar ett påtag-
ligt ansvar för Sveriges framtid, och för detta är svenskkunskaper en
förutsättning.

Vad slutligen beträffar den utvidgade möjligheten att i vissa fall sö-
ka uppehållstillstånd efter inresa innebär det en mycket svår avvägning
mellan behovet av att hålla fast vid huvudregeln - att ansökan skall ha
lämnats innan inresa skett - och de humanitärt präglade problem som
uppstår om denna huvudregel praktiseras in absurdum.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

69

Prot. 1994/95:115 7 juni

Vi moderater har i denna fråga ingen uppfattning som avviker från regeringens eller majoritetens; vi tillhör majoriteten i den här frågan. Vi

vill dock särskilt inskärpa att huvudregeln fortfarande är att uppehålls-

Ändringar i utlänningslagen

tillstånd skall sökas före inresa. Vi har en reglerad invandring, och en alltför utvidgad rätt att efter inresa söka uppehållstillstånd kan innebära att man öppnar för arrangemang av icke seriöst slag. Vi moderater yrkar för tids vinnande bifall bara till vår reservation nr 14. Anf. 71 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) Fru talman! När regeringens proposition 1994/95:179 om ändringar i utlänningslagen presenterades rönte den, fullt berättigat, stor upp- märksamhet. Propositionens förslag går ju bl.a. ut på att det vid be- dömningen av om en asylsökande skall få stanna eller inte skall göras en bedömning av huruvida denne i framtiden kan förväntas leva sköt- samt och hederligt. Bara det förhållandet att lagen ej skall gälla flyktingar enligt Gené- vekonventionen utan enbart de facto-flyktingar, krigsvägrare samt dem som fått stanna av humanitära skäl visar att något är feltänkt från bör- jan. Likhet inför lagen är en fin gammal regel som vi inte får tumma på. Att rucka på den principen kan visa sig bli förödande för människor som drabbas. I förra veckan diskuterade vi här i kammaren FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I artikel 7 i nämnda FN-deklaration står det: ”Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla är berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av denna åtskillnad.” Vidare står det i artikel 10 i FN-förklaringen: ”Envar är under full likställighet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oav- hängig och opartisk domstol vid fastställande av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.” Att då, som regeringen gör, föreslå att en människa skall förväntas leva skötsamt och hederligt utan att domstol först skall ha sagt sitt är minst sagt uppseendeväckande och kränkande för den som drabbas. Dessutom strider det mot andan i artiklarna 7 och 10 i FN:s förklaring om mänskliga rättigheter som jag nyss citerade. Utskottet har i och för sig ändrat regeringens formulering ”leva skötsamt och hederligt” och återinfört begreppet ”föra en hederlig vandel”. Men i sak betyder det inte så mycket, eftersom motivtexten inte ändrats. Det innebär alltså att bedömningar, som ej är grundade på en lagakraftvunnen dom, kan få fälla avgörandet huruvida en asylsö- kande får stanna eller inte. Även artikel 11 i förklaringen om mänskliga rättigheter är mycket tydlig i detta avseende. Den lyder: ”Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.”

70

Att då, som nu föreslås, vid asylprövning låta mer eller mindre
osäkra bedömningar och överväganden angående människors förvänta-
de framtida beteende utgöra grund för beslut är något som inte borde
förekomma i den svenska lagstiftningen, menar vi. Det gäller att värna
och upprätthålla den svenska rättsstaten.

Eftersom det i dag inte finns någon klar praxis när det gäller hur
grov brottslighet eller asocialt beteende skall betraktas för att asyl skall
vägras en de facto-flykting eller krigsvägrare föreslår regeringen i sin
proposition att en bestämmelse förs in i utlänningslagen om att brotts-
lighet skall kunna utgöra ett skäl för att neka en sökande asyl. Så långt
är allt väl, och detta är något som jag tycker är bra.

Mycket tveksamt blir det dock när regeringen och utskottsmajorite-
ten föreslår att andra allvarliga anmärkningar, som ej är av domstol
fastlagda, mot utlänningens levnadssätt skall få vägas in vid bedöm-
ningen.

Det är här den stora osäkerheten kommer in i bilden. Hur skall den-
na bedömning gå till? Vad konkret är allvarliga anmärkningar mot
levnadssätt? Hur bedömer man detta? Vilket underlag fordras? Hur ser
bevisföringen ut? Ja, det är många frågor man ställer sig.

Här föreligger onekligen stor osäkerhet och därmed risk för felbe-
dömningar och felaktiga beslut, eftersom ingen domstolsprövning sker.
Det är också därför som Folkpartiet säger att endast lagakraftvunna
domar skall beaktas vid bedömningen. Om inte detta utgör grundregeln
föreligger stor risk för att större orättvisor kan komma att begås än vad
som blir fallet om noggrann domstolsprövning får ske först.

Detta framgår tydligt av Folkpartiets reservation nr 2, som jag här-
med yrkar bifall till.

Även vad gäller levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för
andra än asylberättigade menar Folkpartiet att endast lagakraftvunna
domar skall utgöra grund för bedömningen. Detta framgår av Folkpar-
tiets reservation nr 5.

Inte minst mot bakgrund av att dessa lagparagrafer rör människor
som levt under mycket svåra förhållanden, där de många gånger under
lång tid utsatts för tortyr, misshandel och våldtäkt, är det viktigt att det
sker en säker, noggrann och trygg prövning som tar hänsyn till indivi-
dens utsatta läge.

Fru talman! I utlänningslagen finns ett stadgande om överlämnande
av ärenden till regeringen på grund av familjeanknytning eller liknande
samband med annat ärende. Något motsvarande förfaringssätt finns inte
när det gäller medborgarskapsärenden. Även om det kan hävdas att
medborgarskapsärenden inte gör sig gällande med samma styrka som
utlänningsärenden vid prövning med hänsyn tagen till familjeanknyt-
ning, anser Folkpartiet att det ändå finns skäl att närmare överväga om
en sådan möjlighet bör införas även i medborgarlagstiftningen. Detta
utvecklar vi i reservation 18.

Slutligen, fru talman, vill jag aktualisera en folkpartimotion från
den allmänna motionstiden. Motionen beskriver hur utländska kvinnor
som misshandlas av sina män inte vågar bryta upp från sina förhållan-
den, eftersom de tror att de då riskerar att utvisas från Sverige. Men en

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

71

Prot. 1994/95:115 7 juni

kvinna som har goda skäl att lämna mannen skall inte behöva tvingas att lämna Sverige. Något måste ske för att förhindra att män upprepade

gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för övergrepp. I re-

Ändringar i utlänningslagen

servation 25 påpekar vi att Polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta avseende och att det kan finnas anledning att överväga om Invandrarverket skall medges rätt att införskaffa kriminal- registerutdrag för män som upprepade gånger tar hit utländska kvinnor och utsätter dem för svåra övergrepp samt att detta bör ges regeringen till känna. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2 och står na- turligtvis bakom övriga reservationer där Folkpartiet står som under- tecknare. Men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dessa. Anf. 72 ULLA HOFFMANN (v) Fru talman! I söndagens Dagens Nyheter var huvudnyheten: ”Nytt förslag om några veckor: Ännu tuffare flyktingpolitik. Sverige kan komma att skärpa flyktingpolitiken ytterligare. Den kommitté som skall lägga fram förslag i slutet av juni vill vidga flyktingbegreppet, men samtidigt få bort asyl på politisk-humanitära grunder, erfar DN.” Enligt artikeln kommer Sverige även att införa striktare regler för invandring av anhöriga, och fler asylbeslut skall tas redan vid gränsen. Tillfälliga uppehållstillstånd diskuteras, och större insatser i närområdet skall göras för att förebygga flyktingskap. En samsyn råder enligt artikeln, mellan Moderaterna, Centern och Socialdemokraterna, vilket kan för- klara varför Centerpartiet inte har en enda reservation till betänkande SfU16 och att Moderaterna i de reservationer som de framlagt vill skärpa lagstiftningen. Det var ju faktiskt samsyn som var ordet. Före folkomröstningen om EU-medlemskapet utlovades ett gräns- löst EU. Gränslöst kan vara något positivt - en människa kan vara gränslöst god. Men vad gäller flyktingpolitiken innebär detta gränslösa EU en harmonisering av bl.a. visumordningen. I dag har EU visumtvång mot 70 länder. EU-kommissionen har fö- reslagit att det skall vara 130 länder. Hur många länder i världen finns det då kvar, och vilka länder är det? ”Festung Europa” verkar vara ett faktum, och Sverige som länge varit en ljuspunkt och som kämpat för internationell solidaritet ingår i denna fästning med höga murar. Bosni- erna med kroatiska pass har visserligen fått tillfälliga uppehållstillstånd samtidigt som regeringen dock införde visumtvång för kroatiska med- borgare med motiveringen: ”Kan vi inte sända tillbaka ett lands med- borgare till deras eget territorium, då är det rimligt att vi inte heller ger möjlighet för de människorna att resa till Sverige.” Med all rätt ställer vi i Vänsterpartiet oss frågan: Står regeringen fast vid sitt löfte att för- svara asylrätten? Under pingsthelgen anordnade Koalitionen mot rasism tillsammans med Hassans vänner en festival. Samtidigt anordnades en tribunal om svensk flyktingpolitik. Jag var där, men jag var också den enda riks- dagsledamoten. Åtta flyktingar och deras jurister redovisade sina fall. Efter genomgången stod det väldigt klart att svensk flyktingpolitik skärpts, och i många fall råder rena moment 22 för flyktingarna.

72

Asylsökande har rest med legalt pass - anledning till avslag. Asylsö-
kande kan inte förevisa legalt pass - anledning till avslag. Asylsökande
torterades av polisen men släpptes - anledning till avslag. Personer
som torteras till döds kan inte söka asyl. Vad förväntar sig egentligen
svenska myndigheter?

Fru talman! Utlänningens levnadssätt och förväntade levnadssätt
tillmäts stor betydelse i betänkandet. I regeringens proposition föreslås
att begreppet ”hederlig vandel” skall ersättas med ”hederligt och sköt-
samt levnadssätt” vad gäller uppehållstillstånd för andra än asylberätti-
gade. Det var många som reagerade mot att just skötsamhet skulle
införas i svensk lagtext, eftersom detta begrepp inte någonstans har
definierats. Juan Fonseca och jag hade en interpellationsdebatt med
statsrådet Blomberg om just detta.

Vad som är skötsamt förändras över tiden. I seklets början var det
t.ex. skötsamt att gå i kyrkan varje söndag; en sanning som knappast
gäller i dag. Skötsamhet handlar alltså mycket om samhällets normer
som förändras över tiden och som alltid är underförstådda och otydliga.
Hur begreppet skötsam skall kunna göras begripligt, eller glasklart,
som Gustaf von Essen uttryckte det, synligt och avgränsat för en person
som nyss anlänt till vårt land, förstår jag ej. Förslaget står i skarp kon-
trast till begreppet rättssäkerhet som jag trodde gällde även våra flyk-
tingar och invandrade kamrater.

Efter den debatten togs också förväntningarna på att utlänningen
skall leva skötsamt och hederligt bort, och det gamla begreppet heder-
lig vandel skall användas. Det skall majoriteten i utskottet ha heder för.
Samtidigt säger man dock i nästa sats: Utskottet anser inte att uttrycket
utesluter att man i bedömningen av utlänningens levnadssätt kan väga
in att han är misskötsam. Då är vi tillbaka till Gå. Vad är misskötsam-
het?

Vad gäller levnadssättets betydelse för asylberättigade säger utskot-
tet att det inte går att ställa upp några riktlinjer för vilken grad av all-
varlig brottslighet eller misskötsamhet som kan tolereras. Jag vill i
detta sammanhang påpeka att av asylsökande från Bosnien har Sverige
beviljat flyktingstatus endast till drygt 2 % medan Frankrike gett flyk-
tingstatus till ca 60 % och Nederländerna till mellan 80 och 90 % av de
sökande.

Bland de asylsökande som fått stanna av humanitära skäl finns
många som våldtagits eller torterats av polis eller militär i hemlandet.
Att göra det möjligt att neka dessa människor en fristad i Sverige med
hänvisning till en i förväg icke definierad misskötsamhet är förödande.
Vänsterpartiet anser att det i lagtexten klart måste anges att missköt-
samhet i sig inte skall kunna leda till att någon asylberättigad blir nekad
uppehållstillstånd. Det gör det inte med utskottets förslag. Där står på
grund av brottslighet eller någon annan omständighet. Någon annan
omständighet blir då misskötsamhet.

Vad gäller medborgarskap vill regeringen att utlänningen skall ha
levt skötsamt och hederligt och kan förväntas iaktta ett sådant levnads-
sätt även i framtiden. Utskottet har visserligen ändrat ”ha levt skötsamt
och hederligt” till ”fört en hederlig vandel”. Men kan någon berätta för

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

Prot. 1994/95:115 7 juni

mig hur någon över huvud taget kan göra en prognos om vilket lev- nadssätt någon människa kan komma att föra? Vem är det som skall

göra den bedömningen? Enligt Vänsterpartiet räcker det med att en

Ändringar i utlänningslagen

utlänning som söker svenskt medborgarskap skall ha fört en hederlig vandel. Den sittande och alla andra regeringar borde veta hur svårt det är att göra prognoser. Utskottet delar propositionens uppfattning att otvetydigt konstate- rade anmärkningar mot utlänningens levnadssätt skall kunna leda till att uppehållstillståndet dras in. Men ingenstans står vem dessa otvetydiga anmärkningar skall komma ifrån. Om en rasistisk grupp otvetydigt har anmärkt på mosaiska trosbekännare att de besöker synagogan på lörda- gar och undviker att äta fläskkött är det en otvetydigt konstaterad an- märkning. Apropå otvetydigt konstaterade anmärkningar och misskötsamhet kan jag informera dem av kammarens ledamöter som äter surströmming att om man öppnar en burk surströmming i sin egen lägenhet i Tyskland är det en otvetydigt konstaterad anmärkning och misskötsamhet. Den svenska som gjorde det blev vräkt från sin bostad. Hon fick dock behål- la sitt uppehållstillstånd trots denna allvarliga anmärkning mot hennes levnadssätt. Jag tror inte att vare sig regeringen eller utskottet avsett ett sådant fall, men det visar hur viktigt det är att vi formulerar oss rätt. Invandrarverket anser att de alltför sent får kännedom om anmärk- ningar i fråga om utlänningens levnadssätt och vill därför utsträcka tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd från 2 till 3 år. Det gör man samtidigt som man kräver terminalåtkomst till polisregistret. Det får väl ändå vara måtta på Invandrarverkets krav. Dagens datorer är snabba. Om man har tillgång till polisregistret via dem är det väl ändå inte motiverat att utöka tidsfristen för återkallelse till 3 år. Var finns nu det parti som mest brukar motsätta sig dataregistrering för att all sådan kan missbrukas och därmed kränka individens integritet? Vänsterpartiet motsätter sig både den förlängda tidsfristen, som en- bart kan vara av administrativ art, och terminalåtkomsten. Under rubriken Uppehållstillstånd efter inresa anges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag. Vänsterpartiet motsätter sig detta förslag, vilket även innebär en skärpning av praxis från 1992. I praxis från 1992 står att sökanden ”skall ha verkat för” - inte ”finns anledning att anta”. Vem är det som skall göra bedömningen? Låt mig ta ett exempel. Det har faktiskt framkommit att vissa med- lemmar i ANC utövat visst mått av övergrepp, vilket enligt regeringen innebär att alla ANC-medlemmar indirekt medverkat. Med den före- slagna skärpningen av praxis innebär det att exempelvis Nelson Mande- la inte skulle vara välkommen till Sverige. Kan det verkligen vara me- ningen? Vänsterpartiet anser att det minst måste krävas bevis för att utlän- ningen själv skall ha medverkat i sådana handlingar. Är det med stöd av denna ännu icke antagna praxis som Invandrarverket stämplat Napo-

JA

leon Aponte från Peru som terrorist? Är det med stöd av detta som

Invandrarverket har funnit anledning att anta att Napoleon Aponte har
verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika
slag? Några bevis har nämligen inte Invandrarverket. När han dessutom
blev frikänd av åklagaren eftersom man inte kunde hitta några bevis
kvarstår det endast en möjlig väg för Invandrarverket, nämligen att
hävda att det finns anledning att anta. Är det så rättssäkerheten för våra
flyktingar skall fungera i framtiden?

Regeringen betonar också att utgångspunkten måste vara att myn-
digheterna fattat ett riktigt beslut i asylärendet. Det anser Vänsterpartiet
också, men då måste myndigheterna vara beredda att erkänna att de
begår misstag. Det finns enligt undersökningar inget folk i världen som
går sina myndigheter till mötes så troskyldigt som svenskarna. Trots att
Invandrarverket under en tremånadersperiod under hösten 1994 i 15
olika JO-utlåtanden kritiserades, många gånger allvarligt, fortsätter vi
att tro på dem.

Jag vill återigen ta Napoleon Aponte från Peru som exempel.
Aponte avvisades tillbaka till Peru i höstas. Enligt våra myndigheter
fanns det ingen fara för honom att återvända till Peru. Peru sades vara
en rättsstat med ett fungerande rättssystem och Aponte hade inget att
frukta, trots att svenska myndigheter stämplat honom som terrorist.

Aponte anlände kl 4 på morgonen till Lima där han överlämnades
till den väntande polisen. Han utsattes för doppning, dvs. slag med
gummibatong i duschen tills han svimmade. Han utsattes för ubåten,
dvs. blev stoppad i en tunna full av avföring med händerna bundna på
ryggen. Han utsattes för skenavrättning. Tortyr som numera är doku-
menterad av Karolinska institutet. Napoleon Aponte har överlevt och
återvänt och kan vittna om att svenska myndigheter inte alltid fattar
riktiga beslut i asylärenden.

I lördagens Dagens Nyheter kunde vi på debattsidan läsa om famil-
jen Bamane som utvisades av regeringen 1992. Familjen lämnade inte
Sverige utan gömde sig och lämnade in en ansökan där det visades att
det brott som var anledningen till att familjen utvisades inte är straff-
bart i Sverige. Då fattade Invandrarverket ett annat beslut, nämligen
avvisning på grund av att familjen gömt sig undan det felaktiga beslu-
tet.

Som sagt, Vänsterpartiet tror gärna på myndigheterna, men då
måste myndigheterna utan prestige också vara beredda att ändra felak-
tiga beslut.

Fru talman! Kärleken kan träffa människor som en blixt från klar
himmel. Flyktingar är inget undantag. I Sverige finns en grupp kvinnor
som är gifta eller sambor med män med utländskt ursprung. Männen
har flytt från sina länder och sökt asyl i Sverige. Under den långa vän-
tetiden har de träffat svenska kvinnor och inlett förhållanden som
många gånger resulterat i gemensamma barn.

Enligt svenska lagar måste mannen åka tillbaka till sitt land för att
söka uppehållstillstånd. Förhållandet skall också prövas med en tvåårig
prövotid. Det kan ta flera år, särskilt för dem som har män från Ma-
rocko, Tunisien och Algeriet att få denna prövotid. Paren kan ibland
prövas i 4-6 år innan de kan leva ett normalt liv. Den svenska kvinnan

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

75

Prot. 1994/95:115 7 juni

skall helst bevisa sin vilja att få tillbaka den avvisade genom att sam- manbo i dessa länder, dvs. resa från arbete, bostad och det ansvar hon

har här hemma. Hon skall visa upp kärleksbrev, telefonräkningar och

Ändringar i utlänningslagen

resekostnader. Ett enigt socialförsäkringsutskott har begärt att de problem som fö- reningen Återföreningen visar på skulle lösas i propositionen. Vänster- partiet uppskattar de försök som gjorts för att lösa problemen och den beredvillighet utskottet visat i förklarande texter. Men vi anser trots det att betänkandet inte tar tillräckliga humanitära hänsyn. Vi har i vår motion pekat på att en utlänning som gömmer sig anses begå ett brott och därför inte beviljas uppehållstillstånd. Jag har läst ett antal sådana avslag. För många utlänningar med anknytning i Sverige blir det nödvändigt att gå under jorden för att få fortsätta att leva med sin familj. Dessa, oftast fäder, betraktas då som kriminella och kommer därför inte att beviljas uppehållstillstånd. Detta problem är inte löst i betänkandet. Invandrarverket har förklarat att man aldrig avvisar en mamma till en svensk medborgare men att man prövar fäderna extra noga. Man prövar deras intresse för barnen. Man kontrollerar om de betalar un- derhåll och hur ofta de träffar sina barn. Men vad jämför man med - svenska fäders intresse av att betala underhåll och träffa sina barn? Det är enligt Vänsterpartiet viktigt att man även i utlänningsärenden erkän- ner att barn har behov av båda sina föräldrar - inte bara mamman. I ett svenskt fängelse sitter en afrikansk far till två svenska medborgare. Han är dömd till utvisning. Brottet begicks innan han träffade den kvinna som skulle bli mor till hans två barn. Men rättvisans kvarnar mal lång- samt. Efter det att hans första och andra barn föddes dömdes han till fängelse och utvisning. Var finns hänsynen till de två mycket unga svenska medborgarna och deras behov av sin far? Myndigheternas handlande - att aldrig avvisa mödrarna till svenska medborgare men kontrollera fäderna extra noga - innebär att alla inte är lika inför lagen. Vänsterpartiet kommer att driva denna fråga till sin spets. Fru talman! De flesta av de föreslagna förändringarna av utlän- ningslagen innebär skärpningar och gör det svårare för Sverige att utöva en human och generös flyktingpolitik, det som socialförsäk- ringsutskottet en gång sade sig vilja verka för i EU. Men det var kanske bara i EU - inte i Sverige. Vänsterpartiet har elva reservationer till SfU15, och jag står själv- klart bakom Vänsterpartiets alla reservationer, men av hänsyn till den träffade överenskommelsen om att hålla nere antalet voteringar yrkar jag endast bifall till reservationerna 3 mom. 1, 17 mom. 11 och 23 mom. 20. Anf. 73 RAGNHILD POHANKA (mp) Fru talman! Det här betänkandet rör sig om två huvudfrågor. Den ena gäller åtstramningar i asylrätten, den andra utökade möjligheter att få leva tillsammans med den livspartner som man valt, även om den

76

ena parten kommer från ett annat land än vårt.

När det gäller asylrätten, den fråga som jag börjar med, lyder artikel
14 i FN:s deklaration från 1948 om de mänskliga rättigheterna som
följer: Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från
förföljelse.

Men asylrätten håller på att inskränkas genom transportörsansvar,
visumregler och närområdesprincipen. Vad innebär transportörsansvar?
Jo, transportörer övertar en viss del av kontroll- och asylmyndighetens
roll. Genom att utöka antalet länder varifrån ett visum behövs för att
komma till Västeuropa för att söka asyl har man drastiskt minskat anta-
let asylsökande. Genom närområdesprincipen, som innebär att vi skall
hjälpa flyktingar i ett grannland till det land som de flyr ifrån, visar vi
att andra länder kan ha stora flyktingläger, bara inte Sverige. Men då
måste det innebära att vårt land också skulle kunna bli ett närområde.

Alla dessa tre inskränkningar i asylrätten - transportörsansvaret, de
ökade visumkraven och närområdesprincipen i stället för mottagande
av spontanflyktingar - stryper på ett effektivt sätt flyktvägarna till EU-
länder, inbegripet Sverige.

För att undvika ett rättsligt ingenmansland genom de alltmer vanli-
ga internationella zonerna och transitzonerna och närvaron av utländ-
ska poliser på bl.a. flygplatser anser Miljöpartiet att UNHCR:s närvaro
och tillgång till juridiska ombud och närvaro av olika organisationer av
NGO-typ ger den asylsökande en rejäl chans, under väntan på asyl i
Sverige.

Den praxis som utvecklats med hänsyn till skötsamhet hos den
asylsökande och hans familj har blivit så snäv att man utvisat familjer
då en medlem enbart begått ringa brott, något som inte var meningen
med förordningsmotiven 1991:8 respektive 1994:1.

När det gäller anknytning där permanent uppehållstillstånd skulle
ha beviljats har tillstånd vägrats enbart på grund snatteri t.o.m. av min-
deråriga. Att straffas med utvisning står inte i rimlig proportion till ett
så ringa brott som snatteri.

I vår partimotion har Miljöpartiet begärt ett tillkännagivande om att
en förseelse av ett barn inte skall förorsaka en hel familjs avvisning.
Det anser vi i Miljöpartiet vara helt orimligt.

I motion Sf23 av Miljöpartiet yrkade vi att orden skötsam och he-
derlig skulle bytas ut mot den gamla formuleringen hederlig vandel, då
det är ett vedertaget begrepp och ordet skötsam har ett tänjbart inne-
håll. Visserligen har detta ord funnits där tidigare och man har verkli-
gen snävat in begreppen, men trots det vill vi dessutom inte ändra or-
den. Det här tillstyrktes under utskottsbehandlingen, vilket gav lagen i
denna del en tydligare utformning.

Permanent uppehållstillstånd kan återkallas under två år vid speciel-
la omständigheter. Men i och med detta betänkande utökas det av ma-
joriteten till tre år, vilket jag anser vara en onödigt lång tid. Under två
år bör en person, som ofta dessutom väntat länge på sitt uppehållstill-
stånd, ha kunnat visa prov på hederlig vandel. Här ligger endast grövre
brottslighet till grund för ett återkallande. Men vi anser att det borde
anges tydligare vad som har den digniteten att ett permanent uppe-
hållstillstånd kan återkallas. Luddighet kan ge utrymme för en mycket

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

77

Prot. 1994/95:115 7 juni

hård praxis, och det skulle inte vara önskvärt. Det är inte avsikten, som jag ser det, i lagförslaget.

Det står på s. 20 i betänkandet att en ”utlänning som vistats i Sveri-

Ändringar i utlänningslagen

ge med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år---får utvi- sas endast om det finns synnerliga skäl”. Vad betyder det? Det var endast under upp till två års vistelsetid som ett permanent uppehålls- tillstånd kunde sprängas och flyktingar utvisas. Nu blir det eventuellt förlängt till tre år. När det gäller svenskt medborgarskap anser Miljöpartiet att det skall kunna sökas och beviljas efter vanlig prövning redan efter tre år. Centerns förslag att invandrarna skall underrättas om möjligheten att söka svenskt medborgarskap och reglerna härför anser vi i Miljöpartiet vara positivt. Att kunna återkalla ett medborgarskap skulle emellertid vara en helt fel väg. Jag stöder starkt utskottets skrivning att risken för ett A-lag och ett B-lag när det gäller svenska medborgare skulle kunna uppstå, och det vore mycket olyckligt. Det finns en annan formulering här, men jag spetsar till det litet. På ett enigt utskottsinitiativ våren 1995 krävde utskottet att man skulle göra något åt de svenska medborgare eller de flyktingar med permanent uppehållstillstånd som levde i ett seriöst förhållande eller ville ha sin framtid tillsammans. Det är och har varit ett oerhört lidande för dessa människor med eller utan barn. Nu skall man få söka härifrån utan att behöva resa till sitt hemland om det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats. Det är en förbättring. Men Miljöpartiet vill att det skall vara nog med att det är sannolikt att ett permanent uppehållstill- stånd skulle ha beviljats. Det är fruktansvärt att vuxna och barn skall utsättas för separationer som inte har någon relevans i de allra flesta fallen. Det är också viktigt att tänka på dem som inte barn. De har inte ens barnen som kan skingra oron för den kvarvarande. Nu är det viktigaste att tillämpningen blir så generös som det är möjligt enligt lagen och att alla de som hittills gömt sig eller blivit avvisade ges möjlighet att komma in med en ny ansökan. Jag skall ge två konkreta fall som exempel där vistelsetiden och hänsyn till barnen borde ha givit permanent uppehållstillstånd av hu- manitära skäl. Det första gäller en familj från Bangladesh som har bott här i sju år. Den äldsta flickan är tio år, två av barnen är födda i Sveri- ge. Deras vistelsetid räknas inte då de arbetat på ambassaden, helt lagligt. Men de har de facto bott här. Ett annat exempel är det som Ulla Hoffmann nämnde, nämligen en flyktingfamilj från Kamerun som varit i Sverige sex år med fyra barn. De skall avvisas. Det enda skälet är att pappan i familjen för tio sedan begick ett brott i Frankrike som inte ens är straffbart i Sverige. Rege- ringen har uppmärksammat fallet och skriver att gärningar som inte är straffbelagda i Sverige normalt inte bör vägas in även om det i ett annat land föranlett ett fängelsestraff av avsevärd längd. Det är mycket tydligt skrivet. Denna skrivning måste tolkas och tillämpas i detta och liknande fall, skriver man vidare. Vad anser invandrarministem om ”liknande fall”, för det finns fler?

78

Jag vill betona att vi tycker att tvåårsregeln för hård. Vi har funnit
att det är en skärpning här. I stället för att mildra kraven har man skärpt
dem. Det är ännu svårare att få stanna innan två år har gått ut, även om
man har blivit misshandlad och utnyttjad på olika sätt. Det är allvarligt
för kvinnor som inte har någon överlevnadsmöjlighet när de kommer
tillbaka till sitt hemland - möjligen som prostituerade. Det är viktigt att
vi betonar detta, och vi har också en reservation om det.

När det gäller vapen bidrar vi till flykten till Sverige genom att vi
exporterar vapen. Det kommer upp i ett annat betänkande, men det hör
hit. Miljöpartiet vill, liksom en del andra partier, att bistånds-, handels-
och utrikespolitiken skall vara sådan att den minimerar behoven av
flykt. Sverige är ett litet land och vi kan inte ändra på allt det här, men
vi kan bidra till en ändring. Under tiden är vi moraliskt tvungna att ta
hand om dem som knackar på vår dörr och behöver hjälp.

65 % av dem som mellan 1983 och 1994 sökte asyl i Sverige var på
flykt från krigförande länder dit svenska företag under samma period
exporterat krigsmateriel. Vi vill naturligtvis att Sverige inte skall expor-
tera krigsmateriel till sådana länder, men tills det blir så kanske vi har
en viss skyldighet att ta emot dessa människor som har flytt undan
svenska vapen.

Sedan tänkte jag tala om tillfälliga uppehållstillstånd. Vår huvudin-
vändning mot användande av tillfälliga uppehållstillstånd hänger sam-
man med den livssituation som flyktingar tvingas uppleva i exil. Osä-
kerheten om framtiden, och att eventuellt bli tvingad att återvända till
en ohållbar situation i hemlandet, sätter sina spår hos den enskilde
individen. Vi vet att de som har varit på flyktingförläggningar under
lång tid, kanske flera år, har mycket svårt att anpassa sig i samhället.
Barnen har fått problem som kanske inte går över osv.

Det här gäller naturligtvis även dem som bara har tillfälliga uppe-
hållstillstånd. De lever i ett vakuum under tiden och vet inte hur framti-
den skall bli. Vad skall de göra? Skall de få arbeta under tiden? Skall
barnen gå i skola? Hur är det med sjukvården?

Skall man tillåta svenskundervisning? Skall man tillåta utbildning?
Skall flyktingarna få flytta fritt inom landet? Skall separata återvand-
ringsprogram upprättas för personer med tillfälliga uppehållstillstånd?
Vi har nyligen gjort det i ett specialfall när det gäller bosnienkroater,
men det finns stor tvekan inför att med laglig möjlighet utöka detta.

Ett paradigmskifte håller onekligen på att ske i synsättet på flyk-
tingskap. På grund av detta kommer en asylsökande i vår världsdel
troligtvis framöver att betraktas som en person som har gjort ett felak-
tigt val, och inte som någon som genom sin närvaro bekräftar konsek-
venserna av våra demokratiska värderingar och våra åtaganden enligt
internationella konventioner.

En distansmodell för asyl vinner mer och mer gehör. EU-länderna
kommer att avvisa flera spontana asylsökande och lämna ökat stöd till
flyktingläger i grannländerna eller i konflikters närområden. Det här är
positivt. Vi skall göra det också, men vi kan inte neka dem att komma
in som står på trappan hos oss och har flytt för sitt liv.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

19

Prot. 1994/95:115 7 juni

Jag yrkar bifall till reservation 1 mom. 1, reservation 24 mom. 20 och reservation 25 mom. 22, för att inte utöka omröstningsproceduren.

Ändringar i utlänningslagen

Anf. 74 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) Fru talman! I regeringspropositionen som utskottet behandlar i detta betänkande föreslås ett antal ändringar i utlänningslagen. De flesta förslagen handlar om krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt för de utlänningar som önskar få uppehållstillstånd i Sverige eller ansöker om svenskt medborgarskap. Andra förslag skall öka möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd efter en utlännings inresa i Sverige eller efter ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Vi kristdemokrater anser att det är mycket positivt att uppehållstill- stånd enligt förslaget skall kunna beviljas efter inresa i de fall det är uppenbart att tillstånd på grund av anknytning skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan till Sverige. I åtskilliga sådana anknyt- ningsärenden har tillståndssökande helt i onödan tvingats lämna Sveri- ge. Därefter har de från utlandet fått ansöka om uppehållstillstånd, vänta på tillståndet och sedan återvända till Sverige. Vi kristdemokrater delar också den pricipiella grundsyn som ut- trycks i propositionen när det gäller att ställa vissa krav på de personer som önskar bosätta sig i landet eller söka svenskt medborgarskap. Det svenska samhällets reaktion mot brottslighet skall vara tydlig och kon- sekvent. Fru talman! Dock måste lagtexter och motiveringar vara sådana att rättstryggheten inte kommer i fara för utländska medborgare. Enligt vår mening är både lagförslagen och motiveringarna i flera fall alltför vagt utformade. Om lagändringarna antagits ograverat kunde det ha lett till att antalet godtyckliga beslut ökat i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap. Man kan redan i dag finna en sådan utveckling, som följd av till- lämpningen av den s.k. barnpraxisförordningen från den 14 april i fjor. I en del fall har bedömningen av de sökandes vandel lett till orimliga konsekvenser, vilket flera frivilligorganisationer påpekat. I propositionens lagförslag finns ett antal formuleringar som inte är noggrant definierade. Kristdemokraternas hållning till propositionen har varit den, att antingen måste dessa formuleringar i lagtexten ändras, eller också måste motiven utformas på ett tydligare sätt. Fru talman! I propositionen föreslås att det när det gäller de facto- flyktingar och krigsvägrare skall föras in en uttrycklig bestämmelse i utlänningslagen om att brottslighet kan utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja asyl. Vi instämmer i den delen av förslaget. Regeringen och utskottsmajoriteten anser också att om brottslighe- ten ligger på gränsen till det som kan motivera ett avslag på asylansö- kan får även andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnads- sätt vägas in. Detta avspeglas inte på ett logiskt och klart sätt i lagtex- ten, där det heter ”på grund av brottslighet eller någon annan omstän- dighet”. Det kan alltså mycket väl tolkas som antingen-eller.

80

Det måste klart framgå att andra allvarliga anmärkningar mot den
asylsökandes levnadssätt inte ensamma utgör grund för avslag när det
gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare. Ett förtydligande måste
göras. Det kan ske på ett av två sätt: Antingen ändras lagtexten eller
motiveringen.

Vi kristdemokrater står bakom reservation 1 med ändrade motivut-
talanden. Jag yrkar bifall till denna reservation.

Fru talman! I propositionen föreslås att det i utlänningslagen förs in
att utlänningens skötsamhet och hederlighet skall beaktas vid prövning-
en av ansökningar om uppehållstillstånd.

Det bör i detta sammanhang påpekas att Genévekonventionen tol-
kas på skilda sätt i olika länder. En stor del av de flyktingar som i Sve-
rige får uppehållstillstånd av humanitära skäl räknas i ett flertal andra
länder som konventionsflyktingar. Under beteckningen ”humanitära
skäl” döljer sig alltså ett antal personer med lika starka skyddsbehov
som dem som i Sverige räknas som konventionsflyktingar.

I dessa fall måste skyddsbehovet väga lika tungt som när det gäller
konventionsflyktingar. Det skulle vara stötande för vår syn på männi-
skovärdet om exempelvis en person som vägrat delta i krig mellan två
stater erhåller asyl som krigsvägrare, medan den som vägrat att skjuta
på sina landsmän i ett inbördeskrig vägras uppehållstillstånd med hän-
visning till förväntad bristande skötsamhet.

Både Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anser att det bör ges
riktlinjer för var gränsen skall gå för att anmärkningar i fråga om lev-
nadssättet skall medföra avslag på en ansökan. Utlänningsnämnden och
flera frivilligorganisationer anser att endast lagförd brottslighet skall ha
inverkan. Vi kristdemokrater delar denna uppfattning.

Fru talman! Regeringen vill ge vidgade möjligheter att återkalla up-
pehållstillstånd om en utlänning inte lever skötsamt och hederligt.

Man skriver: ”Återkallande bör således komma i fråga endast om
utlänningen dömts till fängelsestraff av avsevärd längd eller om det
annars föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om
levnadssättet.”

Den senare delen av meningen kan tolkas på många olika sätt. Olika
grupper av invånare i Sverige kan framföra anmärkningar på andra
människors levnadssätt. Dessa anmärkningar kan vara väl dokumente-
rade.

Eftersom man i propositionen föreslår vidgade förutsättningar att
döma till utvisning samt att bevilja tillfälligt uppehållstillstånd i de fall
där det finns tvekan om den sökandes skötsamhet, anser vi kristdemo-
krater att en lagändring om återkallelse av uppehållstillstånd inte krävs.
Vårt krav återfinns i reservation 12.

Fru talman! Också i medborgarskapsärenden vill regeringen föreslå
denna lydelse av lagen: ”---har levt skötsamt och hederligt och kan

förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt”.

De remissinstanser som torde ha den största erfarenheten av att be-
döma framtidsutsikten för personer som varit brottsliga, Rikspolissty-
relsen och Brottsförebyggande rådet, framhåller svårigheterna i att göra
en sådan prognos. Vi kristdemokrater anser det ofrånkomligt att ett

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

visst mått av framtidsbedömning måste ingå i bedömningen i ett med- borgarskapsärende. Men vi vill understryka de svårigheter som remiss-

instanserna påpekat. Vi vill inte ha den lagändring som föreslås, och vi

Ändringar i utlänningslagen

stöder därför reservation 17. Fru talman! Slutligen vill jag nämna något om den utsatta grupp kvinnor som kommit hit efter en kort bekantskap med en svensk eller utländsk man bosatt i Sverige. En del har träffats via kontaktannons, s.k. kvinnoimport. En del av dessa kvinnor råkar illa ut, blir förnedrade och misshandlade. Barn i förhållandet far också illa. Kvinnorna har inte alltid språkkunskaper eller insikt om sina rättigheter för att kunna söka hjälp. Det finns män som satt denna import i system och tagit hit den ena kvinnan efter den andra. Ett sätt att hindra män som misshandlat kvinnor att återigen impor- tera kvinnor är att Invandrarverket får ta del av polis- och kriminalre- gister. Detta skulle hindra fortsatt import för dem som satt det i system. I reservation 25 aktualiseras denna problematik. Jag yrkar bifall till denna reservation. Anf. 75 MAUD BJÖRNEMALM (s) Fru talman! Det här är detta riksmötes sista debatt när det gäller in- vandrar- och flyktingpolitiken. Jag vill därför ta tillfället i akt och tacka Rune Backlund för alla de intressanta och konstruktiva debatter som vi har haft under årens lopp i invandrar- och flyktingpolitiska frågor. Rune Backlund lämnar nu riksdagen. Jag tror att samtliga utskotts- ledamöter instämmer med mig om att det kommer att bli tomt efter dig, Rune. Tack skall du ha för de här åren. Fru talman! Apropå söndagens artikel om Flyktingkommitténs arbe- te vill jag till Ulla Hoffmann säga att det arbetet skall vara färdigt den 30 juni. Då skall vi överlämna ett betänkande till invandrarministern. Sedan tycker jag att vi kan diskutera det som kommer att stå i detta betänkande. Fru talman! Socialförsäkringsutskottet behandlar i det här betän- kandet regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen. Det är fram- för allt två förslag till ändringar som väckt särskild uppmärksamhet. Den ena diskussionen har rört sig om uttrycken leva skötsamt och hederligt. När det gäller uppehållstillstånd för andra än för dem som är berättigade till asyl, dvs. när det kan vara fråga om humanitära skäl eller anknytning, skall hänsyn tas till om utlänningen för en hederlig vandel. Det är i och för sig ingenting nytt, för så är ju praxis för närva- rande. Vad regeringen föreslår är att praxis skall bli lag. Enligt utskottets uppfattning ger också lagstiftningen tydliga signaler om att det svenska samhället ställer krav på den som skall leva och bo här. När regeringen skickade sitt förslag till Lagrådet ansåg Lagrådet att uttrycket hederlig vandel var ett ålderdomligt uttryck. Man förordade därför att ordalydelsen skulle vara ”leva skötsamt och hederligt”. Efter att ha tagit del av motioner, debatter i riksdagen och i mass- medierna om just ordet skötsamhet, beslöt utskottet att ändå använda

82

sig av det juridiskt väl inarbetade begreppet ”hederlig vandel”. Det

finns faktiskt viktigare saker att diskutera när det gäller flyktingpoliti-
ken än hur ordet skötsamhet skall tolkas.

Det andra uppmärksammade förslaget gäller uppehållstillstånd efter
inresa. I utlänningslagen sägs det att ett uppehållstillstånd inte kan
bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs. Hu-
vudregeln är nu och skall även i fortsättningen vara att uppehållstill-
stånd skall sökas före inresa i landet. Det finns undantag, bl.a. asylsö-
kanden och när någon kommer hit för att förenas med en familjemed-
lem som han eller hon har bott tillsammans med utomlands.

Verkligheten har dock visat att lagen har en alltför snäv utformning.
När väntetiderna för unga asylsökande blir långa är det inte så konstigt
att människor träffas, att ljuv musik uppstår och att relationer knyts.

Socialförsäkringsutskottet gjorde redan under förra mandatperioden
ett tillkännagivande till den dåvarande borgerliga regeringen om att
man skyndsamt skulle utreda hur de anknytningar som uppkommer
under asylsökandetiden skulle hanteras.

Den borgerliga regeringen lade fram en proposition med förslag till
förändringar. Men förslaget stämde inte överens med vad socialförsäk-
ringsutskottet hade begärt, så den socialdemokratiska regeringen drog
tillbaka propositionen i oktober 1994.

Det är utskottets begäran som vi nu behandlar, nästan exakt ett år
efter tillkännagivandet. Jag kan förstå all den oro, ängslan och otålighet
som alla som är berörda av det här förslaget känner inför den långa tid
som detta har tagit.

Men det är naturligtvis ingen lätt uppgift att få fram ett förslag som
gör det möjligt att bevilja en tillståndsansökan gjord i Sverige utan att
huvudprincipen sätts ur spel. Men jag anser att regeringen har lyckats
med det.

I utlänningslagen föreslås nu ett nytt stycke som medger att en an-
sökan om uppehållstillstånd får göras här i Sverige av en utlänning, om
det är uppenbart att ansökan skulle ha beviljats om den hade gjorts före
inresan.

Det är inte fråga om permanent uppehållstillstånd med en gång,
utan man kommer att tillämpa s.k. uppskjuten invandringsprövning,
dvs. att uppehållstillstånd ges för sex månader i taget fyra gånger innan
permanent uppehållstillstånd beviljas, under förutsättning att äktenska-
pet eller samboförhållandet varar.

Huvudregeln - och det vill jag än en gång poängtera - är fortfaran-
de att uppehållstillstånd skall beviljas före inresa till Sverige. Det är
nödvändigt för att man skall kunna ha en reglerad invandring. Det är
därför också viktigt att regeringen noga följer tillämpningen av den nya
regeln.

Regeringen föreslår också i propositionen att det skall införas en
bestämmelse i utlänningslagen om att brottslighet kan utgöra ett särskilt
skäl för att inte bevilja de facto-flyktingar och krigsvägrare asyl.

I den nu gällande utlänningslagen är rätten till fristad i Sverige stör-
re för konventionsflyktingar än för krigsvägrare och de facto-flyktingar.
Skall en konventionsflykting vägras asyl krävs det synnerliga skäl,
medan det för de två andra grupperna räcker med särskilda skäl.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

83

Prot. 1994/95:115 7 juni

Någon klar praxis när det gäller att neka krigsvägrare och de facto- flyktingar asyl finns inte. Det kan naturligtvis tolkas så att det inte in-

träffar särskilt ofta att det finns särskilda skäl att neka. Men det skall

Ändringar i utlänningslagen

vara fråga om lagakraftvunnen dom och ett fängelsestraff som inte är alltför kort för att det skall bli avslag eller för att ett avslag skall över- vägas. I propositionen uttrycks det klart att även om det förekommer all- varlig och upprepad misskötsamhet som inte är konstaterad genom lagakraftvunnen dom, så skall inte det leda till ett avslag på asylansö- kan. Det är när det gäller brottslighet som ligger på gränsen till vad som skulle kunna ge avslag på en ansökan som kan man väga in annan misskötsamhet. Det är ju inte så ovanligt att det ena är en följd av det andra. Men den asylsökandes behov av skydd måste alltid ställas i relation till brottsligheten och misskötsamheten. I propositionen föreslås också att möjligheten att återkalla ett uppe- hållstillstånd skall vidgas. Det förslaget har föranlett ett antal reserva- tioner. Detta är ju inte något nytt, möjligheterna att återkalla ett uppe- hållstillstånd finns redan i dag, men det har varit svårt att tillämpa reg- lerna. Utskottsmajoriteten anser att om ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas så måste det krävas betydligt allvarligare anmärkning- ar än vad som krävs för att vägra att ge ett uppehållstillstånd. Skälen för att återkalla ett uppehållstillstånd måste också noga vägas mot skyddsbehovet. Utskottsmajoriteten har heller ingenting emot att tids- fristen för att återkalla ett tillstånd utsträcks från två till tre år. Fru talman! Det finns sex reservationer som gäller frågan om med- borgarskap fogade till betänkandet. Det skall enligt propositionen inte finnas någon möjlighet att återkalla ett beslut om medborgarskap. Det finns i och för sig starka skäl som talar för att införa möjligheten att återkalla ett svenskt medborgarskap som man fått på falska uppgifter. Det är naturligtvis stötande att någon kan bli svensk medborgare med en falsk identitet som kanske döljer en kriminell bakgrund. Men mot detta talar att det skulle finnas två slags svenska medborgarskap: ett oåterkalleligt för den som blir svensk medborgare vid födseln och ett medborgarskap som kan återkallas för den som fått den genom an- sökan. En person som blir fråntagen sitt svenska medborgarskap blir statslös. Huvudprincipen är ju att den som ansöker om svenskt med- borgarskap måste avsäga sig sitt tidigare medborgarskap om man inte förlorar detta automatiskt. Den som fråntagits sitt svenska medborgar- skap får sannolikt inte heller tillbaka sitt gamla medborgarskap. Avsikten med att ta ifrån någon ett medborgarskap är ju att veder- börande skall lämna landet. Men detta är knappast möjligt för en stats- lös. Vart skall han eller hon ta vägen? Följden blir att vi kan få ett antal människor som inte har rätt att vara i Sverige men som på grund av verkställighetsproblem ändå blir kvar här. Utredningarna om svenskt medborgarskap skall också göras fylliga-

84

re än i dag, mot bakgrund av att det inte går att återkalla ett medborgar-

skap. Därför skall den rätt till terminal åtkomst av uppgifter ur polisre-
gistret som det föreslagits att Invandrarverket och Utlänningsnämnden
skall få inte bara gälla uppehållstillstånd, utan också ärenden som rör
svenskt medborgarskap.

Fru talman! Till betänkandet finns 25 reservationer fogade. Jag yr-
kar avslag på alla dessa och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 76 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Maud Björnemalm vill inte ha en diskussion om försla-
get från Flyktingpolitiska kommittén redan nu, utan hon tycker att vi
skall vänta. Det ligger väl någonting i detta, och jag ser fram emot den
diskussionen.

Jag blir litet mer fundersam när Maud Björnemalm säger att vi har
viktigare saker att diskutera än hur ordet ”skötsamhet” skall tolkas.
Hon säger också, när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd, att
”otvetydigt konstaterad anmärkning” skall kunna vara grunden för att
uppehållstillståndet skall kunna återkallas.

I frågan om hederlig vandel sade Maud Björnemalm att praxis nu
skall bli lag. Det visar hur viktigt det är att vi här i kammaren debatte-
rar och diskuterar tolkningar av olika ord. Ta t.ex. betydelsen av
”skötsamhet”. Vad kan innebörden vara i det? Eller vad är ”otvetydigt
konstaterade anmärkningar”? Kommer denna praxis att bli lika med lag
om några år?

Anf. 77 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Som jag sade tidigare var det 25 reservationer till detta
betänkande, 11 stycken består Vänsterpartiet med.

Den fråga som jag tycker är viktig att diskutera med Vänsterpartiet
är vad ni egentligen vill med flyktingpolitiken. Vad vill ni har för reg-
ler, och vad är det för flyktingpolitik ni förespråkar? Skall vi inte ha
någon reglerad invandring? Ni yrkar avslag på det mesta? Skall vi ha
helt öppna gränser till Sverige?

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Jag tror inte att det är helt okänt för Maud Björnemalm
var Vänsterpartiet står i flyktingfrågor. Men jag skall självklart se till
att Maud Björnemalm får den informationen. Jag hinner tyvärr inte ge
den nu, på två minuter, vilket jag gärna skulle göra.

Vad vi tycker finns ganska tydligt angivet i våra olika motioner och
i våra reservationer.

Anf. 79 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Det är viktigt med tydliga signaler och tydliga lagar och
regler. Att vi har fått den här diskussionen beror ju på att vi vill ha det.
Det var därför det fanns en utredning, SOU 1993:120, och det är därför
vi har fått den här propositionen och det här betänkandet.

Nu hade man alltså chansen att på en punkt - det är den jag vill ta
upp, och det är den som vår reservation 2 omfattar - klargöra vad som

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

85

Prot. 1994/95:115 7 juni

skall gälla beträffande lagakraftvunnen dom. Skall det finnas ytterligare signaler om annan misskötsamhet? Jag begränsar mig till detta nu.

Jag refererade i mitt inledningsanförande till FN:s deklaration om

Ändringar i utlänningslagen or

de mänskliga rättigheterna där det står att envar som blivit anklagad för straffbar gärning har rätt att betraktas som oskyldig till dess hans skuld blivit lagligen fastställd. Det är detta vi diskuterar nu. Skall man lägga in sådana signaler som inte har prövats i domstol? Det menar utskotts- majoriteten att man skall kunna göra. Då frågar jag mig: Vem gör detta? Hur skall det gå till? Vem fast- ställer detta? Det skall alltså inte vara en domstol, utan någon annan, och vem är det? Anf. 80 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Till Karl-Göran Biörsmark vill jag säga att man under den borgerliga regeringen fastlade praxis när det gällde att kunna neka uppehållstillstånd på grund av vandel. Ett sådant praxisbildande beslut har Birgit Friggebo på regeringens vägnar undertecknat. Vi har talat om lagakraftvunnen dom. Det är först, som det också står i propositionen, när brottsligheten ligger på gränsen till att ensam utgöra skäl för avslag som man också tar in vandeln och skötsamheten i övervägandet av om det skall bli ett avslag eller ett tillstånd att vistas i landet. Anf. 81 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik Fru talman! Det var inte ett svar på min fråga. Vi vet att det står att brottsligheten skall tas med. Dessutom skall man, om det är ett gränsfall, lägga till annan misskötsamhet. Det är inför detta sätt att agera som vi känner en stor tveksamhet. Precis som det har poängterats från flera håll är det människor som är sargade, skadade och som lever under stor press som vi skall bedö- ma. Då skall man ta in sådant som misskötsamhet i bedömningen. Där- för kommer jag tillbaka till min fråga: Vem avgör detta, eftersom inte domstolen skall få göra det? Det är det här som jag tycker är det allvarliga. Man bryter mot det som jag har refererat till några gånger nu, FN:s paragraf om att inför lagen skall alla vara lika. Man skall få sitt ärende prövat, och man är oskyldig ända tills man i domstol har fått ett utslag. Men här går vi alltså vid sidan av och bedömer där domstol ej har gjort utslag, utan någon annan skall göra det. Vem är det? Anf. 82 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Det kan knappast vara okänt för Karl-Göran Biörsmark att det är Invandrarverket och Utlänningsnämnden som avgör vilka människor som skall få stanna här i landet, och att det är skyddsbehovet som är avgörande. Antingen söker man asyl och får stanna för att man är konventions- flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting, eller också har man andra starka humanitära skäl för att få stanna i landet. Man kanske gifter sig med en svensk eller en här boende utlänning som har uppehållstill-

stånd. Det är de kriterierna som gäller för att man skall få vistas här i
landet.

Om skyddsbehovet inte är så starkt att det är det som är det absolut
avgörande, har man att se på de andra skälen också. Det är i de fallen
det handlar om att Invandrarverket och Utlänningsnämnden gör de
bedömningar som står i lagen, som står i förarbetena och som har utbil-
dats i praxis.

Anf. 83 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Fru talman! Vi är allihop glada för att den del som rör återförening-
en har kommit upp nu. Jag skulle ha önskat en litet generösare behand-
ling, det har jag sagt i mitt föregående anförande. Men varför kunde de
andra frågorna inte ha sparats tills slutbetänkandet från utredningen
kom?

Vi har gång på gång fått höra när vi har lagt fram förslag och väckt
motioner att vi skall vänta tills utredningen är klar. Det är inget fel med
det, men varför fatta beslut om så här stora och viktiga förändringar i
utlänningslagen strax innan två stora utredningar som gäller flykting-
och invandrarpolitiken är klara? Det kan jag inte förstå. Tre veckor
innan slutbetänkandet kommer antar vi nu en hel del nya åtstramnings-
regler när det gäller asylpolitiken.

Jag vill också yrka bifall till reservation 13 mom. 7.

Min fråga är: Varför gör man detta alldeles i slutet av riksmötes-
året?

Anf. 84 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Flyktingpolitiska kommittén skall lämna sitt betänkan-
de den sista juni. Sedan är det tänkt att detta betänkande skall vara ute
på en bred remissomgång till, som diskussionen nu antyder, den sista
oktober. Därefter skall ärendet behandlas av regeringen, gå till lagrådet
och sedan läggas på riksdagens bord.

Det kommer att dröja lång tid innan de frågor som behandlas i
Flyktingpolitiska kommitténs betänkande blir föremål för behandling
och beslut i riksdagen och innan de besluten kan träda i kraft.

Anf. 85 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Fru talman! Jag kanske inte uttryckte mig tydligt nog. Vad är det för
skillnad mellan de förslag som har kommit från andra partier, som vi
har blivit hänvisade till och som vi inte har fått ta upp under tiden som
utredningen pågått och just de frågor som tas upp i detta betänkande i
dag? Jag kan inte förstå att de är särskilt brådskande att ta ställning till.

Det utskottsinitiativ som togs när jag inte var med, under den förra
riksdagsperioden, är ett särskilt ärende från början. Det är inte det jag
talar om, utan det andra. Jag förstår inte den skillnaden och det reso-
nemanget. Det skulle inte behöva vänta så lång tid. Om detta hade gått
genom utredningen kanske det här är ett beslut som inte alls skulle
fattas.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

87

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 86 GUSTAF VON ESSEN (m) replik Fru talman! Det gäller frågan om de här incidentrapporterna. Jag

kommer tillbaka till det litet kort.

Ändringar i utlänningslagen

Om man är asylsökande, befinner sig på en flyktingförläggning och uppför sig tvärtemot alla de regler som finns - det är fråga om hot, trakasserier och andra icke acceptabla beteenden - och om det finns tydliga tecken på att man inte är beredd att leva på det sätt som vi i övrigt önskar, då skall det, sägs det i betänkandet, inte vägas in i be- dömningen. I princip, sägs det, skall det åtminstone ställas krav på att det är fråga om förhållanden som i vart fall lett till polisanmälan. Om det då finns incidentrapporter med förteckningar över olika sa- ker som har lett till just polisanmälan - hur vägs de då in? Kommer de med i den bedömning som skall göras i de aktuella sammanhangen? Kommer de att få någon betydelse? I så fall tycker jag att man skulle se till att Invandrarverket får be- sked om att man skall förteckna och polisanmäla de förseelser som begås på flyktingförläggningar eller under asylprocessen enligt ett särskilt system som man skulle kunna utveckla, så att förseelserna kan vägas in i bedömningen. Annars kan man ju faktiskt uppföra sig hur man vill och ändå få asyl, så som majoriteten tydligen vill. Hur man uppför sig under asylprocessen måste också kunna vägas in. Jag vill ha ett klart besked på den punkten. Anf. 87 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Det är riktigt, som Gustaf von Essen säger, att inci- dentrapporterna inte skall ligga till grund för avslag på asylansökan. Det är personalen på förläggningarna som upptecknar incidenterna, och man kan naturligtvis uppleva sådana här saker olika. Men om man upplever incidenterna som väldigt allvarliga skall man naturligtvis anmäla det till polisen. Såvitt jag kan förstå registreras de hos polisen, och sedan avgör polisen hur pass allvarliga de är och vilka åtgärder man behöver vidta som polismyndighet. Incidenterna finns sedan för- tecknade hos polisen. Eftersom Invandrarverket och Utlänningsnämn- den skall ha tillgång till polisregistren får väl också Invandrarverket och Utlänningsnämnden väga in uppgifterna i de bedömningar som för övrigt finns om utlänningens vandel, och sedan väga det mot skyddsbe- hovet, såvitt jag kan förstå. Men det är min tolkning av incidentrappor- teringen. Anf. 88 GUSTAF VON ESSEN (m) replik Fru talman! Med all respekt för Maud Björnemalm - jag har mycket stor respekt för henne och för vad hon gör - vill jag säga att jag inte är säker på att svenska folket blir så mycket klokare av att höra Maud Björnemalms tolkning av denna fråga. Det vore bättre om rege- ringen eller Invandrarverket klargjorde - helst redan i dag - vad som gäller och inte gäller. Om incidenter som leder till polisanmälningar förtecknas kunde man upprätta något slags förfarande, med rättssäkerhet i botten, som

88

kunde utgöra en del i underlaget för bedömningen av uppehållstill-
stånd.

Det vore bra om det tydligt klargjordes vad som menas när man
skriver att det skall vara fråga om förhållanden som i vart fall lett till
polisanmälan, och hur dessa rapporter i så fall skall tas upp i behand-
lingen.

Jag har väl en halv minut kvar. Eftersom jag inte har rätt till fler in-
lägg tänkte jag också passa på att framföra ett mycket varmt tack till
Rune Backlund som har varit en fantastisk kamrat i de här frågorna
under de fyra år som jag har varit i riksdagen. Jag har lärt mig kopiöst
mycket av Rune Backlund, och även av Maud Björnemalm. Det har
varit ett fantastiskt fint kamratskap. Jag vill tacka Rune Backlund för de
här fyra åren och önska honom ett mycket varmt lycka till i fortsätt-
ningen med det nya arbete som väntar honom.

Anf. 89 ANDRE VICE TALMANNEN

Positiva kommentarer till andra än dem man replikerar på medgives
härmed.

Anf. 90 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! När det gäller incidentrapporterna kan jag inte ge ett
klart svar till Gustaf von Essen, utan det får bli så att jag får ta med mig
det här till Invandrarverkets styrelsen och Gustaf von Essen får ta med
det till Utlänningsnämnden. Så får vi se vad resultatet kan bli.

Anf. 91 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik

Fru talman! Jag vill ta upp de förändringar som föreslås när det
gäller medborgarskapslagen. Jag är litet förundrad över majoritetens
ställningstagande. Det innebär en så stor förändring av lagen att i ma-
joritetstextens sammanfattning står:”I medborgarskapslagen föreslås att
en bestämmelse införs varav framgår att tyngdpunkten i prövningen av
en sökandes levnadssätt bör ligga på en bedömning av om sökanden i
framtiden kan förväntas leva skötsamt och hederligt.”

Vad har månntro regeringen och utskottsmajoriteten gjort med de
farhågor som kommer från remissinstanserna och från dem jag nämnde
i mitt huvudanförande? Det är ju de som bäst kan bedöma svårigheter-
na med den här typen av prognoser, Rikspolisstyrelsen och Brottföre-
byggande rådet. Vad är det som gör att ni inte nöjer er med att detta får
ha en viss betydelse vid prövningen? Här skall nu tyngdpunkten ligga.

Anf. 92 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik

Fru talman! Det gäller alltså tyngdpunkten i prövningen, och jag
tycker inte att det är så särskilt märkvärdigt. När man söker svenskt
medborgarskap har man ju vistats i landet under ca fem år. Då har
Invandrarverket och Utlänningsnämnden möjlighet att kontrollera den
sökandes levnadssätt. Det är väl inte sannolikt att man ändrar sitt fram-
tida levnadssätt, så att man inte fortsätter att leva på samma sätt som
man har levt tidigare.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

89

Prot. 1994/95:115 7 juni

Jag förstår inte varför Rose-Marie Frebran gör så stor affär av den här prövningen.

Ändringar i utlänningslagen

Anf. 93 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik Fru talman! Genom Maud Björnemalms svar blir detta ännu märk- ligare. Den här förändringen betyder alltså ingenting? Det bara för att man hade lust att ändra i lagen - åtminstone var det så för den social- demokratiska gruppen i utskottet. Det skall alltså vara precis som förut. Det är den hederliga vandel man har fört som skall prövas. Men det var roligt att ändra litet, och därför förde man in detta. Fru talman! Jag vill också förtydliga, om jag inte gjorde det i mitt huvudanförande, att vi kristdemokrater naturligtvis står bakom alla våra reservationer, även dem jag inte yrkat bifall till. Anf. 94 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik Fru talman! Jag tycker att Rose-Marie Frebrans replik talar för sig själv. Anf. 95 MARTIN NILSSON (s) Fru talman! I den proposition som ligger bakom det ärende vi just nu behandlar står att gärningar som inte är straffbelagda i Sverige nor- malt inte bör vägas in även om de i ett annat land föranlett ett fängel- sestraff av avsevärd längd. Detta tycker jag är ett ypperligt förslag från regeringen, som utskot- tet också tillstyrker, vilket också jag vill göra. Orsaken till att jag går upp i talarstolen är att jag tycker det är dags att regeringen snabbt visar att man menar allvar med detta. I lördagens Dagens Nyheter kunde vi läsa om ett fall som visade det motsatta i den praktiska hanteringen. Det är ju inte regeringen, utan Invandrarverket som står för hanteringen av de enskilda ärendena. Det handlar om en kamerunsk familj som riskerar att bli utvisad ur Sverige med hänvis- ning till straff för ett brott som begåtts i ett annat land, men som enligt svensk straffskala inte skulle ha rönt samma konsekvenser. I dag visade det sig att det främsta skälet till utvisningen inte längre är det faktum att brottet begåtts, utan att familjen gömt sig undan utvisning under ett antal år. Självklart måste svensk lagstiftning fungera så att det inte skall löna sig att gömma sig undan utvisningsbeslut. Men i det här fallet borde man konstatera att om utvisningsbeslutet i sig bygger på felaktiga grun- der så borde regeringen granska det och skapa något slags prejudikat, så att vi snabbt får genomslag för den text som finns i det här lagförsla- get, alltså att man bör väga in om det är en annan straffskala i ett annat land. Anf. 96 RUNE BACKLUND (c) Fru talman! Jag begärde ordet inte för att förlänga debatten utan för att få tacka för de vänliga ord som riktats till mig från Maud Björne- malms och Gustaf von Essens sida.

90

Under de 13 år jag varit i riksdagen har vi haft många invandrar-
och flyktingpolitiska debatter. En del har varit korta och andra har
varit mycket långa.

Jag vill inte recensera det som har inträffat, men under dessa debat-
ter har vi många gånger över partigränserna fått försvara principerna
och grunderna för den flyktingpolitik som vi har. Inte minst under förra
mandatperioden fördes flera sådana mycket principiella debatter.

Jag vill tacka för min del för det mycket goda samarbetet och den
konstruktiva anda vi har haft när det gäller att hantera och lösa en del
av de problem som i sig är mycket svåra. Det framgår också av den
debatt vi nyss har avlyssnat att det krävs varsamhet och noggrannhet
när man hanterar flykting- och invandrarfrågor.

Jag vill också, fru talman, passa på att säga ett tack till utskottets
kansli, som många gånger på ett mycket konstruktivt sätt har bidragit
till att lösa mycket svåra tekniska frågor på det här området.

Tack, fru talman!

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i
utlänningslagen

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 1 (levnadssättets betydelse vid asyl)

1. utskottet

2. res. 1 (mp, kds)

3. res. 2 (fp)

4. res. 3 (v)

Förberedande votering 1:

27 för res. 2

18 för res. 3

256 avstod

48 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Förberedande votering 2:

36 för res. 1

23 för res. 2

248 avstod

42 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

235 för utskottet

28 för res. 1

42 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

91

Prot. 1994/95:115

7 juni

Ändringar i

utlänningslagen

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    144 s, 69 m, 22 c

För res. 1:       16 mp, 12 kds

Avstod:         1 m, 24 fp, 17 v

Frånvarande:    17 s, 10 m, 5 c, 2 fp, 5 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd)

1. utskottet

2. res. 13 (v, mp)

Votering:

273 för utskottet

37 för res. 13

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 68 m, 23 c, 24 fp, 12 kds

För res. 3:       3 m, 18 v, 16 mp

Frånvarande:    15 s, 9 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 8 (villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd)

1. utskottet

2. res. 14 (m)

Votering:

208 för utskottet

72 för res. 14

26 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 23 c, 23 fp, 3 v, 1 mp, 12 kds

För res. 14:      72 m

Avstod:         13 v, 13 mp

Frånvarande:    15 s, 8 m, 4 c, 3 fp, 6 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 11 (ändringar i medborgarskapslagen)

1. utskottet

2. res. 17 (v)

Votering:

265 för utskottet

45 för res. 17

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 71 m, 23 c, 24 fp, 1 kds

Förres. 17:      18 v, 16 mp, 11 kds

Frånvarande:    15 s, 9 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

92

Mom. 20 (ansökan efter inresa)

1. utskottet

2. res. 23 i motsvarande del (v)

3. res. 24 (mp)

Förberedande votering:

Kammaren biträdde res. 23 genom uppresning.

Huvudvotering:

274 för utskottet

31 för res. 23

4 avstod

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

För utskottet:    144 s, 72 m, 22 c, 24 fp, 12 kds

För res. 23:      18 v, 13 mp

Avstod:         1 s, 3 mp

Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 22 (spruckna anknytningar)

1. utskottet

2. res. 25 (fp, v, mp, kds)

Votering:

241 för utskottet

70 för res. 25

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    146 s, 72 m, 23 c

För res. 25:      24 fp, 18 v, 16 mp, 12 kds

Frånvarande:    15 s, 8 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:115

7 juni____________

Ändringar i
utlänningslagen

14 § Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU27

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m. (prop.
1994/95:202)

Anf. 97 KARL-GÖSTA SVENSON (m)

Herr talman! I det här betänkandet behandlas regeringens förslag
till nya regler för mervärdesbeskattningen av handeln med begagnade
varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. Förslaget utgör en
anpassning till gällande EU-regler. Det innebär att nuvarande regler om
rätt till avdrag för fiktiv skatt skall slopas.

Vidare behandlas ett antal motioner från den allmänna motionstiden
avseende förslag om ändringar i mervärdesskattelagen.

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m.

93

Prot. 1994/95:115 7 juni

Efter det att det svenska momssystemet kompletterats med rätt till avdrag för fiktiv skatt har handeln med begagnade varor och

affärstransaktioner avseende inbyten vid försäljning av olika slag av

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

kapitalvaror fungerat på ett tillfredsställande sätt. Intresse för skatteplanerande åtgärder och s.k. svarta affärer torde inte längre förekomma i någon större utsträckning. Den nuvarande rätten till avdrag för fiktiv skatt omfattar också va- ror av annat slag. Exempelvis förekommer denna rättighet när det gäl- ler privatpersoners försäljning av bär, svamp och honung till någon som är skyldig att betala mervärdesskatt. Det är ingen överdrift att påstå att införandet av fiktiv skatt avseende denna form av affärsverk- samhet bidragit till en bättre redovisning. Risken för s.k. svarta affärer har minskat betydligt. Med hänsyn härtill är det mycket olyckligt att förändra ett bra fun- gerande system till något som inte bara är sämre utan även krångligare och i många fall leder till kumulativa effekter, en form av dubbelbe- skattning. Socialdemokraterna har ofta och återkommande ställt krav på att skattesystemen skall vara enkla, lättbegripliga och lätta att kontrollera. I det här förslaget till ändringar finns inte tillstymmelse till dessa krite- rier. Det är beklagligt att socialdemokraterna på detta sätt bidrar till att vi får en ökad grad av skatteplanering. Risken för svarta affärer är uppenbar. De föreslagna nya reglerna om nytt system för beskattning av be- gagnade varor är krångliga. Det krävs omfattande ändringar i redovis- nings- och bokföringssystem. Information och utbildning är också nödvändiga inslag för att genomföra förslagen. Även om dessa åtgärder genomförs till punkt och pricka kommer vissa branscher att inte kunna klara av sin redovisning på ett fullgott sätt. Det strider mot alla rättsbe- grepp att genomdriva en sådan skattelagstiftning. Handeln med bär och svamp riskerar att återigen återgå till att en stor del av verksamheten hamnar vid sidan om den ordinarie redovis- ningen. Svarthandeln kommer sannolikt att öka. Slopandet av rätten till fiktivt skatteavdrag leder nämligen till att inköpskostnaden för svenska bär stiger med 25 %. En sådan kostnadshöjning innebär att importerade bär från Polen och Ryssland får en klar konkurrensfördel. I den mån uppköparna försöker minska sina kostnader genom att sänka plock- ningsersättningen minskar tillgången på plockade svenska bär, och importen kommer även av detta skäl att öka. Efter en omfattande kritik från oss moderater, folkpartister, krist- demokrater och vänsterpartister har majoriteten i utskottet delvis beak- tat kraven från oss och bl.a. Riksskatteverket att senarelägga ikraftträ- dandet av de nya reglerna till den 1 november i år i stället för den 1 juli. Denna åtgärd är emellertid inte tillräcklig. Utskottsmajoriteten borde ha avvisat föreliggande förslag och gett regeringen direktiv att återkomma med ett nytt förslag som beaktar den kritik som framförts. Herr talman! Vi moderater vill inte på något sätt undandra oss skyldigheten att efter medlemskapet i EU anpassa våra momsskattereg-

94

ler efter vad som gäller inom gemenskapen.

Vi är också fullt medvetna om att vi inte i samband med medlem-
skapsförhandlingarna begärde något undantag när det gäller rätten till
fiktivt skatteavdrag.

När vi nu har blivit medlemmar skall vi utnyttja vårt medlemskap.
Vi finns numera som jämställd part vid beslutsbordet i Bryssel. Det är
därför enligt moderat uppfattning självklart att vi skall utnyttja vår
nyvunna situation genom att ta upp förhandlingar med EU och försöka
påverka de övriga medlemsländerna att ta till sig de goda erfarenheter
vi har i vårt land när det gäller ett fungerande momssystem vid handel
med begagnade varor. Vi måste sälja våra idéer i detta avseende. Det är
viktigt, tycker vi från moderat håll.

Det är uppenbarligen på det viset att det politiska ledarskapet inom
Finansdepartementets skatteområde är bristfälligt. Det är beklämmande
att man inte tar till vara Sveriges intressen.

Det bristfälliga politiska ledarskapet framkommer också när det
gäller de förhandlingar som kommer att företas i EU med anledning av
den övergångsordning som för närvarande gäller inom EG avseende
mervärdesskatten. Vi moderater har begärt att regeringen omgående
skall ta initiativ till en förutsättningslös utredning om hur Sverige vill
att det framtida momssystemet inom EU skall utformas. Det är enligt
moderat uppfattning nödvändigt att en sådan utredning ger besked om
vilka effekterna blir vid olika alternativa lösningar. Även i detta avse-
ende har Socialdemokraterna avvisat vårt förslag utan någon som helst
kommentar.

Herr talman! Det är otvivelaktigt på det viset att även den social-
demokratiska utskottsgruppen har behandlat regeringens förslag på ett
oansvarigt sätt. Utan att ifrågasätta att förslaget i propositionen leder
till ökat krångel, skattebortfall på grund av avsevärt ökad risk för ore-
dovisade transaktioner, skatteplanering och att svenska arbetstillfällen
exporteras genom att verksamheter av skatteskäl kan flyttas utomlands
har regeringens förslag anammats.

Genom att genomföra regeringens förslag rätt upp och ned är risken
uppenbar att verksamheten flyttar utanför landets gränser, som jag har
nämnt tidigare. Det kan vara fråga om bärhandel, resebyråverksamhet
och olika slag av verksamheter som handlar med samlarföremål.

Det är på sin plats att Ulla Rudin ger sin och Socialdemokraternas
syn på detta förhållande.

Herr talman! När det gäller den ekonomiska politiken i stort är de
viktigaste målen att sanera de offentliga finanserna och att skapa till-
räckliga förutsättningar för hundratusentals arbetstillfällen som måste
växa fram i den privata sektorn. Dessa bägge mål är varandras förut-
sättningar.

Utan tillräckligt omfattande och trovärdig budgetsanering uppnås
inte de väsentligt lägre räntor som är ett av de nödvändiga villkoren för
tillräckligt stora investeringar i nya jobb. Utan en politik som i övrigt
medför ett bra klimat för de företag och de företagare som fattar beslut
om de nya jobben försämras möjligheterna att uppnå målet om sanera-
de finanser. Det försämras på ett dramatiskt sätt, vill jag säga.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

95

Prot. 1994/95:115 7 juni

Skattepolitikens inriktning är av avgörande betydelse för att vi skall kunna åstadkomma det goda näringsklimat som gör att de som driver

dagens företag och överväger att starta morgondagens bestämmer sig

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

för att satsa på företagande. Den stora skattekilen på arbete innebär särskilt stora problem för den privata tjänstesektorn. Det måste i vårt land skapas förutsättningar för tillväxt som i sin tur leder till en expansion i den privata tjänstesek- torn. Det är emellertid inte realistiskt att i den nuvarande ekonomiska situationen överväga stora generella skattesänkningar på arbete. Det som främst bör komma ifråga är bl.a. slopad eller sänkt moms avseende vissa tjänster. Skatteministern i den tidigare borgerliga regeringen inledde en dis- kussion med EU om differentierade momsskattesatser avseende tjäns- teproduktion - det kunde vara lägre skattesatser i förhållande till dem vi har för närvarande eller slopad moms - för att på detta sätt bidra till att minska arbetslösheten. Det finns intresse inom EU för att pröva sådana åtgärder, för att på så sätt förbättra förutsättningarna för nya jobb. Jag har nyligen varit i USA och tillbringade i huvudsak tiden i en förstad till Washington D.C. Jag kunde dagligen konstatera hur typiska småföretag utförde trädgårdstjänster både i anslutning till hyreshus och på privata villatomter. I vart fall när det gäller privata villatomter är denna form av verk- samhet mer eller mindre obefintlig i vårt land. En av de bidragande orsakerna är utan tvekan skattekilen. En differentiering av tjänstemomsen är för närvarande inte förenlig med vad som gäller inom EU. Det krävs således förhandlingar, kontak- ter och nya beslut inom EU för att medlemsländerna skall få möjlighet att slopa eller sänka viss tjänstemoms. Regeringen har gång på gång avvisat möjligheterna att genom sänkt tjänstemoms skapa förutsättningar för nya jobb i den privata tjänstsek- torn. Regeringen har visat sig fullständigt ointresserad av att ta upp förhandlingar med EU om att förändra momsreglerna inom detta områ- de. Det är, herr talman, ytterligare ett belägg för att det politiska ledar- skapet i regeringen inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är lika märkligt att Centern, som gång på gång bl.a. velat införa sänkt byggmoms, är lika passiv och underdånig det stora regeringspar- tiet i detta avseende. Vid den skattedebatt vi hade för några veckor sedan frågade jag Anita Johansson varför Socialdemokraterna var så ointresserade av att förändra momsskattesatsen avseende tjänsteproduktion. Jag upprepade frågan utan att få svar. Det är på tiden att vi får svar i dagens debatt på frågan om var Socialdemokraterna står i denna fråga och på frågan varför ni är så hårda motståndare till att skapa bättre förutsättningar inom tjänstesektorn för att på så vis ge tillfälle till nya jobb. En annan tillväxthämmande fråga som berör momsen är den av re- geringen föreslagna förkortade redovisningstiden. I ett läge med mycket hög arbetslöshet - regeringen räknar även vid sekelskiftet med

96

arbetslöshet kring 10 % - åsamkas de svenska företagen nya omfattan-
de skattekostnader.

Likviditetsindragningen uppgår till minst 8 miljarder. Oaktat att de
allra minsta företagen undantagits eller tydligen kommer att undantas
från skyldigheten att redovisa moms tidigare är det ett dråpslag mot
företagsamheten.

Det rimmar illa med det fagra tal som då och då hörs från sosse-
och centerhåll om deras positiva inställning till små och medelstora
företag. Jag kan konstatera att det endast är fråga om fagert tal. Ord och
handling stämmer inte överens.

Är inte Socialdemokraterna tillräckligt brända på att högre skatter
på företag och företagare leder till minskat intresse för företagande och
därmed minskad tillväxt?

Jag är även i detta avseende förvånad över att Centern lämnat sina
tidigare principer. Under den borgerliga regeringsperioden avfärdade
skatteutskottets borgerliga grupp med kraft aviserade utredningsförslag
om förkortade redovisningstider beträffande moms. Vi var fullständigt
överens om att inte rubba de redovisningstider man hade då och som
man har för närvarande.

Herr talman! Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen
med nya förslag om en ändring av mervärdesskattelagen, för att anpas-
sa vår lagstiftning till EG:s regelsystem.

Det har i detta sammanhang diskuterats huruvida moms i framtiden
skall drabba ridsporten. Gällande bestämmelser inom EU avseende
idrottsområdet kan tolkas på ett sådant sätt att det idrottsliga området
även framdeles kan undantas från mervärdesskatt.

Även i detta avseende saknas det politiskt ställningstagande inom
Finansdepartementet. Det råder därför stor osäkerhet om olika idrotter
blir föremål för mervärdesbeskattning eller inte.

Från moderat håll avvisar vi införande av moms inom idrottens om-
råde. Det innebär givetvis att vi slår fast att ridsporten även fortsätt-
ningsvis undantas från moms. Det är enligt vår mening lika självklart
att bowling, tennis, squash, badminton och andra inomhussporter un-
dantas från moms, oavsett i vilken associationsform de bedrivs.

Det fanns ett förslag i höstas om att man skulle ha olika regler när
det gäller denna typ av sporter. Det avvisades från skatteutskottets sida.
Det skulle beredas ytterligare i regeringskansliet.

Jag tycker att det är viktigt att vi slår fast att vi skall ha samma reg-
ler oavsett om sporten bedrivs i privat regi, i bolagsform eller som
ideell verksamhet. Annars kommer vi bara att få olika former av skat-
teplanerande åtgärder.

Eftersom några uttalanden inte finns från regeringssidan när det
gäller denna fråga är det viktigt att den socialdemokratiska utskotts-
gruppen här och nu talar om hur ni vill ha det med momsen avseende
idrottsområdet och visar klar flagg i denna fråga. Den är mycket viktig.

Inom parentes sagt har det varit väldigt osäkert för det stora arran-
gemang som Sverige skall ha med början den 4 augusti - VM i friid-
rott. Om det skulle bli moms på entréavgiften eller inte har varit en

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

väldig osäkerhetsfaktor. Det hade orsakat väldigt stora förändringar i de intäkter som är budgeterade i den verksamheten.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

Vi står givetvis bakom andra reservationer som innehåller moderata namn, men för tids vinnande vill jag bara yrka bifall till den. Jag vill samtidigt deklarera att vi, i den mån vi inte får gehör för denna reser- vation - det är mycket troligt - kommer att stödja reservation 2 om det yrkas bifall till den. Anf. 98 ISA HALVARSSON (fp) Herr talman! Karl-Gösta Svenson svepte över ett väldigt stort och brett område i frågan om medvärdesskatten. Jag tänker fatta mig be- tydligt kortare. Precis som Karl-Gösta Svenson sade är det system som EG har valt för mervärdesbeskattning av handeln med begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter mycket krångligt och komplicerat. Skattskyldiga har därför till vårt utskott klagat på att de inte hinner sätta sig in i det komplicerade nya systemet i tid. Även Riksskatteverket har pekat på svårigheter att hinna med information och utbildning till det av regeringen förslagna datumet den 1 juli 1995. Jag stöder yrkandet på senareläggning av tillämpningen av de nya reglerna till den 1 januari 1996. Det är faktiskt inte trovärdigt när ut- skottet i betänkandet påstår att en sådan senareläggning skulle riskera att komplicera läget genom störningar i handeln. Det är synnerligen viktigt att Sverige som medlem aktivt arbetar för att förändra EG:s momsregler. Om vi i Sverige skall få medborgarna att känna delaktighet i och glädje för ett medlemskap i EU måste regler och lagar kännas meningsfulla. Det innebär mycket mer av aktivitet och intresse från regeringens sida att föra fram Sveriges synpunkter. Regeringen verkar tyvärr vara mycket ivrig att uppfylla varje bok- stav i EG-reglerna. Men det gäller att tänka efter före. Ett exempel på detta överdrivna nit var införandet på s.k. terminalavgifter, dvs. de ersättningar som svenska Posten AB får från utländska postförvaltning- ar inom EU för att distribuera inkommande post. I höstas var det enligt regeringen absolut nödvändigt att införa detta system den 1 januari 1995. Nu har dock redan de negativa effekterna uppdagats som bl.a. jag själv varnade för i en motion i höstas. Rege- ringen säger nu i sin proposition och utskottet instämmer i att starka skäl talar för att de svenska bestämmelserna ändras. Dessa regler skall alltså ändras fr.o.m. den 1 januari 1995, dvs. från det datum de inför- des. Det är bra. Sverige skulle annars vara det enda landet i världen som debiterade moms på terminalavgifter. Det är bra att bestämmelser- na ändras, men det hade naturligtvis varit ännu bättre om de aldrig införts. När det gäller hur nya momsregler skall utformas krävs det att re- geringen verkligen prövar detta mycket noggrant. Ta t.ex. tillämpning- en av EG:s regler när det gäller undervisning. Det får inte som sports ske att ridsporten momsbeläggs. Det går verkligen inte att motivera

98

varför den typiska flicksporten skulle momsbeläggas medan pojkarnas

olika sporter skulle gå fria. Vad är det för skillnad på att lära någon
rida eller lära någon att spela fotboll eller ishockey?

Denna fråga bereds för närvarande av regeringen. Men som vi i ett
särskilt yttrande betonat skulle en utvidgad momsplikt för ridsporten
leda till diskriminering, eftersom den framför allt är en flicksport. Rid-
ningen kan inte som jag ser det betecknas som en utbildningstjänst. Det
är förutom ren sport ett socialt umgänge och en trivsam fritidsaktivitet
för speciellt många flickor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Anf. 99 PER ROSENGREN (v)

Herr talman! Så har vi då ännu ett ärende som innebär att vi skall
EU-anpassa oss, i detta fall till ett krångligt system som i förhållande
till dagens ordning kommer att skapa problem för näringsidkare. EU:s
regler är ju knappast kända för att vara enkla och tydliga. Vi har i Sve-
rige trots ett i övrigt krångligt skattesystem haft ett relativt enkelt sys-
tem med den fiktiva avdragsrätten för moms.

Den anpassning som nu föreslås innebär att vi går över till en mar-
ginalbeskattning som i många avseenden blir mycket krånglig. I vissa
avseenden är marginalbeskattningen att föredra, men som helhet kan vi
nog konstatera att den svenska modellen är överlägsen. Den fiktiva
avdragsrätten kan nämligen öppna för viss svartverksamhet. Men i
förhållande till de farhågor som restes när den fiktiva avdragsrätten
infördes har verkligheten inte riktigt besannat de farhågorna. Det har
inte blivit så mycket svartverksamhet med anledning av den fiktiva
avdragsrättens införande.

Det är inte heller lätt att förstå regeringens agerande när det gäller
att anpassa sig till gällande EU-regler. Ibland gäller det att vara bäst i
klassen. Ibland, som häromdagen när vi i kammaren diskuterade löne-
garantin, gäller det att obstruera så mycket som möjligt, trots att det i
det fallet fanns ett uttalande från kommissionen som borde ha gjort att
regeringen inte fattade det beslut som fattades. Detta är ännu märkliga-
re eftersom regeringens ställningstagande när det gäller lönegarantin
inte vilade på traditionell socialdemokratisk ideologisk grund. Det
borde i det läget ha varit naturligt för Socialdemokraterna att följa
samma linje i lönegarantifrågan som Vänsterpartiet.

Det nu föreliggande förslaget till beslut har orsakat kritik inte bara
från diverse branschorganisationer utan också från RSV, som kritiserar
valet av tidpunkt för ikraftträdande av de nya reglerna. RSV anser att
man inte hinner utbilda personal och att man inte kan komma ut med
information med så kort varsel. Dessutom blir det mycket arbete för att
kontrollera ett litet antal näringsidkare.

I reservation 2 yrkar Vänsterpartiet tillsammans med Folkpartiet att
ikraftträdandet skall senareläggas till den 1 januari 1996. Utskottets
majoritet har insett att tiden blir litet knapp, och föreslår att ikraftträ-
dandet senareläggs till den 1 november 1995, detta efter att först ha
försökt lägga ikraftträdandet till den 1 oktober. Det var ett förslag som
visade på bristen på verklighetsförankring inom departement eller inom
utskottsmajoriteten - jag vet inte vilka som kom med förslaget - efter-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

99

Prot. 1994/95:115 7 juni

som ikraftträdandet i det fallet skulle ha inträffat mitt i en momsperiod. Vi undrar varför man inte kunde gått opinionen, och i detta fall opposi-

tionen, till fullt mötes genom att förlägga ikraftträdandet till den 1

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

januari 1996. Jag yrkar bifall till reservation 2. Under denna tidsfrist skulle Sverige dessutom haft möjlighet att på- verka EU mot ett enklare system som mer liknar det svenska. Flera experter på EU-moms hävdar det varit fullt möjligt för Sverige att få gehör för sin uppfattning. Herr talman! I detta ärende har det slattats in en mängd motioner från den allmänna motionstiden som visserligen handlar om moms men som inte har mycket med ärendet som sådant att göra. Här dyker mom- sanpassningen till EU vad gäller utbildning, kultur och idrott upp, men också möjligheten att införa lägre moms på exempelvis tjänster, eller rättare sagt det med de gällande EU-reglerna omöjliga i att införa såda- na momssatser. Ur sysselsättningsaspekt vore det emellertid önskvärt att den svenska regeringen arbetar för att det skall bli möjligt att på detta sätt införa differentierade momssatser. Vad gäller moms på idrott, kultur och utbildning bör riksdagen undvika att göra en överdriven och snabb EG-anpassning av de moms- regler som återstår att anpassa inom dessa områden. En generell kul- turmoms skulle t.ex. medföra en lång rad komplikationer då den berör mycket vitala delar av kulturlivet, och frågan bör därför inte hastas fram. Ett belysande exempel på de svårigheter som Sverige ställs inför gäller ridsporten. Eftersom fler flickor än pojkar ägnar sig åt ridning skulle flickornas idrottsutövande vid en momsbeläggning drabbas av ökade kostnader samtidigt som andra mer pojkdominerade idrotter åtnjuter momsfrihet. Ett sådant resultat bör naturligtvis undvikas. Det är vår bestämda uppfattning att vi skall vara mycket försiktiga med anpassning till EU-regler i dessa fall, i all synnerhet som det inom EU i dag pågår en diskussion om just dessa områden. Jag står natur- ligtvis bakom samtliga reservationer som undertecknats av Vänsterpar- tiet. Men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 2 och 9. Slutligen är vi nog eniga om, Karl-Gösta Svenson, att det behövs en momssänkning inom tjänstesektorn. Men just när det gäller trädgårds- näringen och privata villatomter tycker jag att det är ganska viktigt att respektive villaägare själv pysslar med trädgården. Vi får faktiskt inte glömma att trädgårdsarbete kanske är en av de viktigaste delarna i svenskens friluftsliv. När det sedan gäller den förkortade redovisningstiden för moms håller jag med Karl-Gösta Svenson om den moderata kritiken i detta läge. Vi får se när den frågan dyker upp vad som kommer fram. Väns- terpartiet valde att inte ta strid med majoriteten i detta ärende. Men det är möjligt att det blir så när ärendet läggs på riksdagens bord. Regeringen har nämligen aviserat att man skall fundera över spe- ciella regler för små och medelstora företag. Man kommer kanske att lindra de regler som nu har föreslagits i utredningen.

100

Slutligen är det intressant att konstatera att Centerpartiet här före-
träds av den socialdemokratiska majoriteten. Det vore i och för sig
ganska intressant att höra varför Centern har bytt ståndpunkt bl.a. när
det gäller momsen. Det är synd att Centern har valt att inte delta i de-
batten.

Anf. 100 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! I vår populära serie ”skatter som skall anpassas till
EU” har vi i dag kommit till momsen på begagnade varor.

Av diskussionen i dag och andra debatter vi har haft om anpassning
av skatteregler, och speciellt när det gäller momsen, får man ibland
intrycket av att vi kan styra hela samhället genom att förändra moms-
satsen. Det är naturligtvis en överdrift. Så är det ju inte. Men det blir
lätt så när man fördjupar sig i dessa detaljer.

Man kan också notera att huruvida vi skall vara snabba med en an-
passning till EU:s regler, eller om vi skall försöka skjuta på det så länge
vi bara orkar och kan med, varierar i alla läger beroende på vilket syfte
vi har med vår argumentering. Det finns liksom inte någon skönjbar
logik i resonemanget från någon. Jag vill inte undanta mig själv heller
från den kritiken. Det är väl helt enkelt så att beroende på vad vi själva
tycker och tänker och vill uppnå använder vi argumenten på det sätt
som passar oss.

Det betänkande som vi nu diskuterar innehåller diskussionen om
man skall ha moms på begagnade varor av olika slag. Om vi nu har
tagit steget att vi skall bli medlemmar i EU får vi kanske anpassa oss
till de regler som gäller på ett hyfsat sätt. Men om vi upptäcker att det
kan innebära ganska många problem för de företag som drabbas om vi
skyndar på den här processen får vi väl låta det ta den tid det tar att
komma över dessa svårigheter genom att ge berörda instanser möjlighe-
ten till utbildning och anpassning till de nya systemen. Det är väl gans-
ka rimligt.

Därför tycker jag att det är positivt att utskottet har fastnat för att
skjuta på införandet av dessa regler till den tidpunkt i slutet av året som
är angiven. Från början föreslogs att vi skulle införa dem från halvårs-
skiftet. Det hade nog blivit ganska besvärligt för en hel del företag. Det
hade varit mycket olyckligt. Men nu kan vi väl acceptera den tidpunkt
som finns.

Jag tänker mest uppehålla mig vid två av de saker som har skickats
med den här propositionen, som någon uttryckte det. Det gäller den
eventuellt aviserade momsen på ridsport och den för ideella föreningar.

Som andra har berört här vore det ganska olyckligt om vi började
klassa just den här idrotten eller sporten som mer utbildningsinriktad än
andra. Det kan inte vara någon större skillnad på lektioner i fotboll eller
ridning. Det är bara frågan om terminologi - om vi kallar den tränings-
pass eller lektioner. Det kan ha en viss betydelse. Vi tycker givetvis att
det är rimligt att ridlektionerna undantas från moms. Det vore olyckligt
med den snedvridning som vi annars kan få.

Sedan vill jag också uppehålla mig litet grand vid momsen på ideel-
la föreningar. Det är samma sak där. Det finns en stor flora av olika

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

101

Prot. 1994/95:115 7 juni

föreningar, men det gäller speciellt de föreningar som sysslar med biståndsverksamhet och handel med begagnade varor i samband med

det. Vi tycker att det vore olyckligt om man försvårar den verksamhe-

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

ten och minskar den möjlighet som dessa organisationer har att bistå andra människor genom att belägga verksamheten med moms. Vi har ingen egen reservation som täcker just det området, men vi har en reservation nr 12 som jag yrkar bifall till. Den handlar om ideel- la föreningar och täcker in detta område. Jag vill även yrka bifall till reservation 9. Den handlar om ridsporten. I övrigt vill jag yrka bifall till reservation 6. Anf. 101 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) Herr talman! Vårt nuvarande momssystem som i vissa fall medger avdrag för fiktiv skatt har fungerat bra under en lång tid. Reglerna har bidragit till en bättre redovisning och ett minskat antal s.k. svarta affä- rer. Det vore mycket olyckligt att byta till ett sämre och krångligare system. Om de nya regler som regeringen föreslår antas av riksdagen finns det en risk för att handeln med bär och svamp återigen kommer att ske utan redovisning. Slopandet av det fiktiva skatteavdraget fördyrar in- köpskostnaderna med 25 %. Det är nu synnerligen viktigt att Sverige på ett aktivt sätt utnyttjar sitt medlemskap i EU för att vi skall kunna få behålla ett väl fungerande momssystem som är avsevärt mycket bättre och mer lätthanterligt för de skattskyldiga och skattemyndigheterna än EU:s motsvarande regler. Inför förhandlingarna inom EU om den övergångsordning som för närvarande gäller för mervärdesskatten bör regeringen snarast ta initia- tiv till en förutsättningslös utredning om hur Sverige vill utforma det framtida momssystemet inom EU. Utredningen bör vara färdig med sitt arbete till den 1 januari 1996, och regeringen bör därefter så snart som möjligt återkomma med ett förslag. I avvaktan på att det pågående utrednings- och förhandlingsarbetet blir klart bör nuvarande regler om fiktiv skatt, omsättning av begagna- de varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter samt beskattning av resebyråverksamhet behållas. Herr talman! Eftersom motioner från den allmänna motionstiden har lagts till detta betänkande utan att de motsvaras av någon del i proposi- tionen vill jag också säga några ord om den ideella sektorn. En ännu så länge oklar fråga är hur Sverige i framtiden skall be- handla ideella föreningar i momshänseende. För ideella föreningar som bedriver second hand-verksamhet, loppmarknader etc. där verksamhe- ten är beroende av skänkta varor och där överskottet går till nödlidande på olika håll i världen skulle momsplikt innebära stora avbräck och upplevas djupt orättvist. Utredningen om Mervärdesskatten och EU (SOU 1994:88) har i sitt lagförslag angett som villkor för att en ideell förening skall vara befriad från moms på insamlings- och försäljningsverksamhet att denna verk- samhet endast får bedrivas i ”skälig omfattning”. Något stöd för en

102

sådan generell begränsning av de ideella föreningarnas skattebefrielse
finns inte i EG:s momsdirektiv.

Enligt EG:s sjätte momsdirektiv är det endast i de fall då skattebe-
frielse medför att en motsvarande kommersiell verksamhet missgynnas
i konkurrenshänseende som medlemsländer har möjlighet att införa
begränsningar av skattebefrielsen för allmännyttiga verksamheter. Av-
görande är således inriktningen på den ideella föreningens verksamhet.

EG:s sjunde momsdirektiv har tillkommit för att eliminera dubbel-
beskattning av bl.a. begagnade varor. I samband med att rådet tog det
slutliga direktivet i februari 1994 antog rådet och kommissionen på
initiativ av Danmark en deklaration som rimligen måste förstås så att
medlemsländerna får tillämpa de regler man finner lämpliga på detta
område förutsatt att de inte leder till konkurrenssnedvridning.

I Danmark och Storbritannien utgår ingen moms på denna typ av
allmännyttig verksamhet. Danmark tillämpar redan EG:s direktiv så att
försäljning av skänkta begagnade varor till förmån för allmännyttig
verksamhet undantas från moms, och det oavsett försäljningens om-
fattning. Storbritannien tolkar direktivet så att det vid försäljning av
skänkta varor till förmån för allmännyttiga ändamål inte finns någon
egentlig vinst eller marginal att beskatta.

Det finns således ett betydande tolkningsutrymme beträffande EG:s
direktiv och inget tvång för Sverige att ändra vår lagstiftning vad be-
träffar ideella organisationers befrielse från mervärdesskatt på omsätt-
ning av skänkta och begagnade varor.

I olika sammanhang har värdet av frivilliga och ideella insatser po-
ängterats. För att få ett ökat engagemang i u-landsfrågor är det viktigt
att ta vara på människors vilja och praktiska möjligheter att verkligen
göra insatser. Biståndsorganisationerna gör i sitt insamlande av begag-
nade saker samtidigt en viktig miljöinsats som bör uppmuntras.

De frivilliga biståndsinsatserna kommer att minska om moms in-
förs. Detta vore olyckligt i en tid då behoven är mycket stora. Vidare
riskerar återanvändningen att minska, och våra soptippar får ta emot en
ökad mängd. Ur miljösynpunkt vore detta en tråkig utveckling. Krets-
loppstänkandet har nu börjat hos fler och fler.

Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag
angående skattepliktens omfattning på utbildnings-, kultur-, sport- och
idrottsområdet samt när det gäller ideell och jämförlig verksamhet. Det
är min uppfattning att skatteplikten ej skall omfatta second-hand-
försäljning, där överskottet går till ideella ändamål.

Det finns all anledning för regeringen att vinnlägga sig om en
mycket noggrann prövning av hur nya momsregler skall utformas för
att passa in i EU:s nya regelsystem och samtidigt ta hänsyn till de prin-
ciper som vi i dessa sammanhang värnat om här i landet.

En tillämpning av reglerna som innebär en utvidgad momsplikt in-
om ridsporten skulle leda till diskriminering, eftersom det är tjejsporten
framför andra. Att flickornas sportutövning blir momsbelagd medan
pojkarnas är momsfri kan naturligtvis inte accepteras.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

103

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det vore intressant att höra vad den socialdemokratiska gruppen i riksdagen egentligen anser om en utvidgad moms som drabbar idrotts-

och biståndsverksamhet.

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

Flera EU-länder har en skattesituation liknande den svenska. I Fin- land har man, trots sitt inträde i EU, beslutat att inte momsbelägga idrottsrörelsens verksamheter. Att EU-medlemskapet med nödvändig- het skulle kräva en ökad momsplikt för ideella organisationer är mycket tveksamt. De ideella organisationerna är redan i dag hårt pressade ekono- miskt. Kommunala besparingar har lett till såväl minskade bidrag som höjda lokalhyror. Utvecklingen tvingar lokala föreningar att skära i verksamheten och/eller ta ut ökade avgifter av sina medlemmar. Det finns all anledning att värna om de ideella organisationernas möjligheter att bedriva en bred förebyggande verksamhet, speciellt i en tid när vi ser en ökning av våld, missbruk, arbetslöshet och andra pro- blem bland unga. Att lägga ytterligare administrativa och ekonomiska bördor på föreningslivet genom ökad momsplikt är att direkt motverka denna strävan. Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reservationer men yrkar för tids vinnande endast bifall till reservationerna nr 1 och nr 13. Anf. 102 ULLA RUDIN (s) Herr talman! Fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital är en central princip i EU-samarbetet. Sedan ett halvt år tillbaka gäller denna princip också oss, och för näringslivet har detta bl.a. inneburit att tidsödande formaliteter vid gränserna har upphört. Men inte bara tullfrågorna är viktiga för näringslivet. Också mer- värdesskattereglerna är av central betydelse för den inre marknadens funktion. Förutom rent handelsmässiga krav på konkurrensneutralitet medlemsstaterna emellan är det också så att EU:s budget bygger på en viss andel av medlemsländernas mervärdesskattebas. Naturligtvis ställs det krav på att EG:s gemensamma kostnader för- delas rättvist mellan staterna. Att så sker övervakas också noggrant. Inför införandet av den inre marknaden 1993 fattade rådet beslut om en rad direktiv, som sammantaget innebar att mervärdesskatten och punktskatterna i stor utsträckning harmoniserades. Så långt det är möj- ligt skall skattebaserna för de olika skatterna, skattesatserna och be- skattningsförfarandet vara lika, i syfte att säkerställa den inre markna- dens funktion. I den mån det finns olikheter mellan medlemsländerna beror det på nationellt framförhandlade undantag. I Sverige påbörjade vi EG-anpassningen redan vid skattereformen 1991. Därefter har vi gjort olika justeringar, senast efter folkomröst- ningen nu i höstas. Nu har turen kommit till regler för mervärdesbe- skattning av handel med begagnade varor, konstverk och samlarföre- mål. Dessa regler, som är obligatoriska för medlemsländerna, antogs av rådet i februari i fjol och skulle ha varit införda i medlemsstaternas lagstiftning den 1 januari 1995. Av naturliga skäl hann vi i Sverige inte

104

uppfylla detta. De nya reglerna innebär att en skattskyldig återförsälja-
res vinstmarginal utgör beskattningsunderlaget.

Samma regler gäller i EG för researrangörer. Dessa regler är i detta
sammanhang på intet sätt nyinrättade; de trädde i kraft redan 1978.
Men likheten i beskattningsförfarandet, dvs. marginalbeskattning, gör
att regeringen har valt att sammanföra förslagen i proposition 202.

Som jag nyss nämnde, är regelverken inom dessa områden tvingan-
de.

De är införda eller håller på att införas i de övriga medlemsstaterna.

Konkurrensneutralitet och förhindrande av dubbelbeskattning gyn-
nar vårt näringsliv. Trots det bygger flera av reservationerna på att
Sverige bör behålla nuvarande interna regler.

Moderaterna och kristdemokraterna begär inte bara att vi skall bryta
mot EG-rätten - vi skall också försvåra handeln för våra svenska före-
tag. Herr talman! Jag finner detta anmärkningsvärt!

Sverige har förvisso hittills haft ett lätthanterligt system för handel
med begagnade varor. Men den enkelheten försvinner naturligtvis nu
när vi ingår i den gemensamma marknaden, där andra regler tillämpas.
Att vidhålla ett eget internt system är inte till fördel för näringslivet.

Detta har även de flesta av remissinstanserna insett, och de har så-
ledes inte ifrågasatt regelsystemet som sådant. Vad de däremot har
klagat på är regeringens förslag till ikraftträdande den 1 juli i år.

Trots olägenhet för handeln och en viss budgetförsvagning för sta-
ten, har utskottsmajoriteten föreslagit ett framflyttande av ikraftträdan-
det till den 1 november. Denna framflyttning och regeringens föreslag-
na övergångsregler bör ge både Riksskatteverket och de skattskyldiga
rimliga möjligheter att klara omställningen.

Hela syftet med EU bygger på samarbete. Naturligtvis kan man gå
in i samverkan på olika sätt. Konfrontation är ett sätt, som bl.a. modera-
terna förespråkar. Det är förvånande, eftersom det ju faktiskt - trots
vad K-G Svenson sade - var den borgerliga regeringen som ansvarade
för anslutningsförhandlingarna.

Det är svårt att förstå att inga försök då gjordes att förändra princi-
perna för t.ex. marginalbeskattning, om nu dessa är så dåliga som mo-
deraterna anför.

EG-samarbetet är en fortlöpande process, så också inom mervärdes-
skatteområdet. Naturligtvis deltar vår regering i förändrings- och för-
bättringsarbetet på ett konstruktivt sätt.

I vårt land är vi duktiga på det här med skattesystem och skattekont-
roll. Vi har mycket att ge. Men det finns säkert mycket som också är
bra för oss att ta emot. ”Blott Sverige svenska krusbär har” - det är
sant. Men det finns en och annan godbit i de andra länderna också.

Det är lättare att respektera Miljöpartiet och Vänstern, eftersom de
ju faktiskt gjorde sitt bästa för att förhindra att medlemskapet blev av. I
en gemensam reservation varnar de för en överdriven och snabb EG-
anpassning av momsreglema.

Jag vill igen påminna om näringslivets behov av konkurrensneut-
ralitet och också om att de regler som vi nu skall fatta beslut om inte är
fakultativa.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

105

Prot. 1994/95:115 7 juni

I det aktuella betänkandet från skatteutskottet behandlas också en mängd motioner från den allmänna motionstiden, vilket har framgått av

dagens anföranden. Jag går inte in på dessa i dag utan återkommer när

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

de är färdigberedda och regeringen har lagt fram sina förslag. Det rör sig om moms på tidningar, på föreningar, osv. Jag kan gärna ta upp detta i repliker. Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till hemställan i skat- teutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Anf. 103 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik Herr talman! Om Ulla Rudin hade lyssnat på mitt anförande hade hon hört att jag inte söker konfrontation när det gäller att införa EG:s bestämmelser. Men jag vill göra det på det sätt som är bäst för natio- nen. Jag vill utnyttja vårt medlemskap, som Isa Halvarsson tog upp, på det sättet att vi är aktiva och gör någonting bra av det. Vi skall inte bara ta emot allt som kommer. Huvudskälet till att vi är medlemmar i EU är att vi skall kunna vara med och påverka och även vara med och sälja våra idéer. I det här fallet är det nog så att vi har ett mycket bättre system, och vi skall då försöka övertyga EU om att man skall ta del av vårt system och att ta en del av det. Vi måste också kompromissa i ett sådant läge - det är självklart. Men vi skall inte genomföra det för tidigt, utan ta alla tillfällen i akt. Det är bra för svensk företagsamhet, och det är bra för att vi fortfarande skall kunna ha ett fungerande system. Vi får uppen- barligen problem i de här sammanhangen. Sedan är det så att regeringen inte till fullo utnyttjar de direktiv som finns. Regeringen är inte ett dugg praktisk. Ni använder inte det förenk- lade marginalbeskattningssystemet, som hade varit mycket enklare att anpassa sig till för företagsamheten i Sverige, om man nu skulle ge- nomdriva det direkt. Ni tar de svåra alternativen och gör det betydligt sämre för svenskt näringsliv i det avseendet. Jag uppmärksammade att jag inte fick något svar från Ulla Rudin på frågan om regeringen är ointresserad av att förhandla med EU om sänkt eller slopad tjänstemoms. Vad är ert skäl för att avvisa de förslag som har kommit från bl.a. oss? Även Vänsterpartiet har de idéerna i en reservation. Anf. 104 ULLA RUDIN (s) replik Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen har haft ansvaret för det här landet sedan i oktober i fjol. Dessförinnan satt de borgerliga partierna i regeringsställning i tre år. Ni hade då alla möjligheter att påverka, förändra och leda utvecklingen. Eller har ni glömt bort att det var ni som ansvarade för förhandlingarna inför anslutningsfördraget, K- G Svenson? Om de här principerna nu är så felaktiga, varför förhandlade ni inte bort dem? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.

106

Anf. 105 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik

Herr talman! Det är egentligen ointressant att diskutera vad som
hände under förhandlingsperioden. Då hade vi en stark ambition att
föra in Sverige som medlem i EU. Därefter skall vi dra nytta av med-
lemskapet. Det är där diskussionen skall börja. Titta inte tillbaka på vad
som kunde ha gjorts i samband med medlemskapsförhandlingarna! Då
var det väsentliga för Sverige som nation att bli medlem i EU och att gå
vidare och utnyttja medlemskapet. Det gör ni alldeles för dåligt, inte
bara på detta område utan även på andra områden.

När det t.ex. gäller tjänstemomsen undrar jag varför ni inte tar ini-
tiativ i EU om att förhandla. EU har ju ett intresse av detta. EU-
länderna har hög arbetslöshet, och de är mottagliga för en sådan dis-
kussion.

På idrottsområdet, som alla talare har varit inne på, är det också på
sin plats att företrädare för utskottet har en kommentar om vilken upp-
fattning den socialdemokratiska EU-delegationen har om moms på
idrott. Vi har inte hört ett ord om det. Den enda kommentaren från
regeringen har kommit från Marita Ulvskog, men från Finansdeparte-
mentet har vi inte hört någonting. Det är viktigt att det ges en uppfatt-
ning om var Socialdemokraterna står i de här frågorna.

När det gäller bowling och den typen av verksamhet ändrade den
borgerliga regeringen reglerna så att det blev likhet inför lagen, oavsett
om verksamheten drevs i ideell regi eller av ett företag - vilket ofta är
fallet i fråga om bowling och badminton. Helt plötsligt skulle den typen
av verksamhet beläggas med mervärdesskatt, och det blev olika be-
skattningseffekter för olika associationsformer. Det ändrade vi på, men
ni har nu aviserat att ni vill ändra tillbaka. Var står ni i dag i de här
sammanhangen?

I fråga efter fråga vet vi inte var Socialdemokraterna står i nuläget.
Det är viktigt att både idrottsrörelsen och andra får del av detta.

Anf. 106 ULLA RUDIN (s) replik

Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte får något svar på min
fråga. Jag förstår att det måste vara väldigt svårt för K-G Svenson att
svara.

De frågor som K-G Svenson här ställer kommer han att få svar på
när regeringen har berett färdigt och har ett underlag.

Om vi nu vill försvåra för näringslivet, är det en väldigt bra idé att
behålla det gamla momssystemet. Det är möjligt att marginalmetoden
är en administrativt krångligare metod än den som används i dag, men
den skapar i alla fall inte bekymmer vid handeln över gränserna. Jag
undrar om det inte var många skattskyldiga som tyckte att det fiktiva
systemet var krångligt när det infördes. Det man behärskar är enkelt.

Jag skall också säga något om tjänstemomsen. Om effekten av den
tvistar de lärde. Saken behöver utredas. Det finns bl.a. definitions-
problem, som K-G Svenson helt bortser från. Faktum är att 90 % av
vårt näringsliv består av tjänsteproduktion. Handeln är den största
enskilda branschen. Men jag tycker att vi diskuterar det vidare när vi
har förslag att gå på.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

107

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 107 PER ROSENGREN (v) replik Herr talman! Ulla Rudin pratade om harmonisering. När det gäller

Finansdepartementets kompetens i fråga om harmoniseringen till EU-

Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m

reglerna och det här med att bryta mot EG-rätten, är jag inte alltför imponerad. Det var inte så länge sedan man lade fram ett förslag om att byggmomsen skulle sänkas - detta trots att det framgick med all önsk- värd tydlighet att man inte kan sänka byggmomsen. Den är inte en av de uppräknade sektorer inom vilka det är tillåtet att göra detta. Trots detta lade man fram ett sådant förslag i samband med överenskommel- sen med Centern. Ulla Rudin sade att vi inte skall bryta mot EG-rätten. Men hur gjor- de ni när det gällde lönegarantin? Det fanns ett färdigt yttrande från kommissionen, men det brydde man sig inte om. Man bryter helt up- penbart mot EG-rätten i det fallet. När det däremot gäller anpassningen till momsen och EU:s moms- regler pågår det i dag en diskussion inom EU, och den skall vi natur- ligtvis utnyttja för att inte göra en alltför snabb anpassning. Det hade varit naturligt att vänta med ikraftträdandet till årsskiftet. Dels hade det gett oss längre tid att försöka påverka reglerna, att göra de förenklingar som är möjliga, dels hade det gett näringslivet och Riksskatteverket längre tid att anpassa sig efter detta. Slutligen vill jag fråga vad sjutton näringslivets krav på konkur- rensneutralitet har med ridmomsen, momsen på utbildning och på kul- tur att göra. Det är de frågorna som vi har diskuterat specifikt här. Ulla Rudin hänvisade till näringslivets krav på konkurrensneutralitet, men det har inte alls med de frågorna att göra. Anf. 108 ULLA RUDIN (s) replik Herr talman! Det är Per Rosengren som blandar ihop mycket. I dag skall vi behandla moms på begagnade varor m.m. Jag vill påminna om att de här direktiven är tvingande, och det är ingenting vi kan välja bort. Hela tiden pågår det en process inom EU, och vår regering deltar naturligtvis i det arbetet. Det är självklart. Om vi vill ha gemenskapens fördelar måste vi också möta de krav som ställs. Ju längre vi väntar med införandet, desto större blir risken för störningar i handeln. Dubbelbeskattning är inte så bra - jag vet att inte heller Per Rosen- gren tycker det. Om en säljare i ett annat EU-land har beskattats enligt den här marginalmetoden skall det förvärvet inte beskattas här i landet. Ett bibehållande av de regler som gäller i dag medför alltså dubbelbe- skattning. Anf. 109 PER ROSENGREN (v) replik Herr talman! Här skall vi behandla momsen på begagnade varor. Det var det vi ville göra i skatteutskottet. Vi ville inte föra hit alla de andra frågorna. Vi ville ha dem kvar och ta ställning till dem när de här ärendena kom. Men ni ville själva dra dem till kammaren, och då måste vi väl få diskutera dem här i dag. De ligger på vårt bord.

108

Vad sedan beträffar störningar inom handeln har jag inte varit di-
rekt motståndare till vinstmarginalssystemet. Vad jag vill komma fram
till är förenklingar även inom detta och att ge näringslivet möjlighet att
utsträcka förändringarna så långt som möjligt i tiden. Det här medför
nämligen komplikationer, både för näringslivet och för de förvaltningar
som skall granska detta.

Jag är också fortfarande mycket intresserad av att höra Socialdemo-
kraternas syn när det gäller moms på ridning, idrott i övrigt, kultur och
utbildning. Vi har ännu inte hört den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pens synpunkt när det gäller detta eller om ni också vill försöka få
regeringen att anpassa oss i litet långsammare takt.

Anf. 110 ULLA RUDIN (s) replik

Herr talman! Frågorna är inte färdigberedda. Men jag vill gärna ci-
tera direkt ur skatteutskottets betänkande, det avsnitt där vi diskuterar
motionerna:

”Utskottet vill emellertid som tidigare betona vikten av noggrann
och allsidig beredning när det gäller utformningen av de förändringar
som blir nödvändiga vid en anpassning till EG:s regler i fråga om un-
dervisning, idrott och kultur. Ett särskilt skäl härför är att anpassningen
kan innebära en utvidgad skatteplikt på några områden.”

Anf. 111 RONNY KORSBERG (mp) replik

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning över
de uppskattande ord vi fick av Ulla Rudin. Det är kanske en vana som
vi alla skulle ta efter litet mer.

Anledningen till att jag begärde ordet var egentligen något som fle-
ra här har berört, nämligen ridmomsen. Jag förstår av de svar som har
givits att det kanske är svårt för Ulla Rudin att svara på var det social-
demokratiska partiet står i den här frågan, men vi kanske åtminstone
kunde få en antydan genom att ställa en direkt fråga till Ulla Rudin om
vad hon själv anser i den här frågan. Anser hon att vi skall ha moms på
ridsporten eller inte? Om hon inte kan eller vill svara på det har jag
dock givetvis respekt för det.

Anf. 112 ULLA RUDIN (s) replik

Herr talman! Jag anser att det här är en viktig fråga som vi måste
hantera noggrant. Jag vill först se propositionen och ha saken ordentligt
utredd - sedan skall jag svara.

Anf. 113 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag tänkte börja med att tacka för den utsträckta han-
den och löftet att diskutera de övriga frågorna, alltså den ideella sek-
torn, i replikerna. Men jag blev kanske litet besviken på den punkten.

Jag är förvånad över att Socialdemokraterna i riksdagen inte kan ha
en uppfattning om huruvida det är önskvärt eller inte att ha moms på
de konkreta exempel som här har nämnts, t.ex. ridsporten, second
hand-försäljningen och biståndsverksamheten. Jag blir litet bekymrad

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

109

Prot. 1994/95:115 7 juni	om det är så att man inte har någon uppfattning eller inte vågar ha nå- gon uppfattning.
Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor, m.m	Anf. 114 ULLA RUDIN (s) Herr talman! Föreningarnas ställning är ett område som för närva- rande utreds. Vi har en utredning, Mervärdesskatten och EG, som ger hopp just när det gäller idrottsföreningar: Det finns hopp om att vi skall kunna momsbefria entréer och idrottsutövning, om det inte är en vinst- givande verksamhet. Det är svårare med ideella föreningar, särskilt de som har de här second hand-butikerna som Michael Stjernström pratar om. Michael Stjernström pratar mycket om faran av konkurrenssnedvridning. Men här har vi ju ett problem, ett fall där detta verkligen kan uppstå. Det finns många second hand-butiker som inte drivs av föreningar. Hur gör vi med dem? Jag tycker detta visar att frågan behöver utredas ordent- ligt. Michael Stjernström hänvisade också i sitt anförande till situationen i Danmark för de föreningar som bedriver försäljning. Men han glöm- de, tror jag, att berätta att försäljningen inte alls är ovillkorad eller total, som han antydde. Den beviljas i perioder. Anf. 115 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) Herr talman! Det är i alla fall bra att vi har kommit någon bit på vä- gen. Jag får vänta på det långa svaret tills propositionen kommer. Jag skulle ändå vilja fråga: Anser Socialdemokraterna att Sverige inte har någonting att lära de andra EU-länderna, att vi bara passivt skall säga ja till allt som kommer från EU-länderna? Anf. 116 ULLA RUDIN (s) Herr talman! Skall jag ta mitt anförande en gång till, Michael Stjernström? Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 1 (nya momsregler för begagnade varor, m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (m, kds) Votering: 226 för utskottet 80 för res. 1 43 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet:     149 s, 24 c, 19 fp, 18 v, 16 mp För res. 1:       68 m, 12 kds
110	Frånvarande:    12 s, 12 m, 3 c, 7 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2 (ikraftträdandet av de nya momsreglerna)

1. utskottet

2. res. 2 i motsvarande del (fp, v)

Votering:

195 för utskottet

116 för res. 2

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    149 s, 5 m, 24 c, 16 mp, 1 kds

För res. 2:       65 m, 22 fp, 18 v, 11 kds

Frånvarande:    12 s, 10 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 5 (skattesatser, m.m.)

1. utskottet

2. res. 6 (mp)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.

Mom. 7 (momsundantag)

1. utskottet

2. res. 9 (v, mp)

Votering:

277 för utskottet

34 för res. 9

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    148 s, 71 m, 24 c, 22 fp, 12 kds

Förres. 9:       18 v, 16 mp

Frånvarande:    13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 10 (ideella föreningar)

1. utskottet

2. res. 12 (mp)

3. res. 13 (kds)

Förberedande votering:

22 för res. 12

12 för res. 13

277 avstod

38 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Huvudvotering:

284 för utskottet

16 för res. 12

12 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

111

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mervärdesskatten
på omsättning av
begagnade varor, m.m

För utskottet:    149 s, 71 m, 24 c, 22 fp, 18 v

Förres. 12:      16 mp

Avstod:         12 kds

Frånvarande:    12 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

15 § Ledningsform för Institutet for forskning och utveckling

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU 18

Ledningsform för Institutet för forskning och utveckling (prop.
1994/95:158)

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet fick avgöras efter
endast en bordläggning.

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mänskliga rättigheter,

m.m.

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under dagens sammanträde fick avgö-
ras vid morgondagens arbetsplenum.

16 § (forts, från prot. 114) Mänskliga rättigheter, m.m. (forts. UU24)

Anf. 117 JUAN FONSECA (s)

Herr talman! Jag skall ta upp två frågor som behandlas i betänkan-
det. Den ena gäller rasism i Europa och i Sverige, och den andra gäller
Colombia.

Vid Europarådets stats- och regeringsmöte i Wien i oktober 1993
antogs en gemensam deklaration med en handlingsplan för bekämpan-
det av rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. I hand-
lingsplanen anges bl.a. riktlinjer för en bred europeisk ung-
domskampanj, som startade 1994 och kommer att vara klar 1996.
Kampanjen koordineras av Europarådet i samarbete med de europeiska
ungdomsorganisationerna, och i varje land bildas en nationell kommit-
té.

112

I Sverige har en kommitté tillsatts inom Civildepartementet under
namnet Ungdom mot rasism. Kampanjen bedrivs enligt två linjer, dels
ett aktionsprogram för lokala aktiviteter, dels opinionsbildning via en
central, massmedieinriktad del, som syftar till att väcka opinion och
fungera i opinionsbildningen och det lokala arbetet.

Ett antal kända personligheter - artister, författare, TV-
programledare, idrottsmän- och kvinnor - och många invandrarungdo-
mar och svenska ungdomar arbetar med kampanjen. Civilministern har
tagit initiativ till en träff med företrädare för privat näringsliv och of-
fentlig sektor för att intressera dessa för frågor som berör diskrimine-
ring i vårt eget land.

Herr talman! Kampanjen Ungdom mot rasism visar att det går att
arbeta intensivt, positivt och med resultat i kampen mot rasism och
främlingsfientlighet i Europa och i vårt eget land.

Herr talman! Jag känner sympati för Eva Zetterbergs förslag om att
Europakonventionen bör kompletteras med ett förbud mot etnisk dis-
kriminering.

Herr talman! I mars månad besökte jag mitt ursprungsland Colom-
bia. Jag fick tillfälle att diskutera landets utveckling och problem med
presidenten, ministrar, företrädare för de flesta politiska partierna från
höger till vänster, landets högste ansvarige för mänskliga rättigheter,
riksdagsledamöter, företrädare för olika folkrörelser, m.fl. Jag fick
också möjlighet att tala i landets parlament. I alla mina samtal och i
mina tal i parlamentet tog jag upp frågor som rör de två av FARC-
gerillan kidnappade svenska ingenjörerna som arbetar för Skanska i
regionen Monteria-Urra. Jag tog också upp frågor som rör våldet och
övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Colombia, behovet av
fredsförhandlingar mellan regeringen och gerillan, behovet av sociala
reformer och en bättre och rättvisare fördelning av resurserna, behovet
av att bekämpa korruptionen inom den offentliga sektorn, kampen mot
paramilitära grupper samt en intensivare bekämpning av kokainkartel-
lerna.

Herr talman! Nästan samtidigt som jag var i Colombia befann sig
där en delegation från Sverige, ledd av före detta överbefälhavare
Bengt Gustafsson. Delegationen har presenterat en rapport om situatio-
nen i Colombia. Jag instämmer i rapportens slutsatser och förslag.

Herr talman! Jag behöver inte upprepa den allmänna beskrivningen
av läget i Colombia. Detta görs på ett bra sätt i motion U605 och i
utskottets behandling av densamma. Jag vill i stället säga att jag delar
motionärernas intentioner och instämmer i yrkandena, som enligt min
mening behandlas positivt av utskottet.

Herr talman! Jag kan inte se att det finns stora skillnader mellan ut-
skottets hemställan och motionens syfte och intentioner. Däremot kan
jag tycka att utskottets argument för att inte tillstyrka motionens yrkan-
den gällande den eventuella svenska medlingen i konflikten i Colombia
är ganska svaga.

Självklart bör Sverige kunna erbjuda sig som medlare i Colombias
konflikt. Sverige är ett land som är mycket respekterat och med gott
anseende i Colombia. I mina samtal med de personer och företrädare

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

114

för organisationer som redovisades inledningsvis togs denna fråga upp.
I de flesta fall var man mycket positiv. I detta avseende bör Sverige
enligt min mening vara litet mer aktivt.

Anf. 118 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Det var bra att Juan Fonseca tog upp Europarådets
kampanj mot rasism och att han också uttryckte sympati för det särskil-
da yttrande i vilket Vänsterpartiet har lyft fram behovet av att Europa-
konventionen också kompletteras med ett särskilt förbud mot rasism.
Jag är naturligtvis intresserad av att höra hur den sympati som Juan
Fonseca hyser för våra förslag kan komma till uttryck i framtiden.
Kommer vi att få aktivt stöd? Kan vi tillsammans driva frågan om att få
in en sådan paragraf i Europakonventionen? Det vore väldigt bra.

Juan Fonseca ger också vad gäller Colombia stöd till oss motionärer
- och jag vill då understryka att motionärerna kommer från samtliga
partier. Jag vill i det sammanhanget beklaga att hans åsikter inte har
vunnit mer gehör i den socialdemokratiska partigruppen här i riksda-
gen.

Anf. 119 JUAN FONSECA (s) replik

Herr talman! Låt mig börja med det sista. Jag tycker att utskottets
behandling av själva motionen är ganska positiv, och jag ser faktiskt
inga stora skillnader mellan utskottets andemening och andemeningen i
motionen. Ur den aspekten är utskottets behandling av motionen gans-
ka positiv, och utskottet för också fram en del av de krav som ställs i
motionen.

Jag har redan redovisat att kampen mot rasism och främlingsfient-
lighet är något som hör till Europa och vårt eget land. Ur den aspekten
anser jag naturligtvis att ett förbud mot etnisk diskriminering måste till
i Europa. I det avseendet delar jag Eva Zetterbergs åsikt.

Anf. 120 EVA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag tackar Juan Fonseca för det sista. Jag hoppas att vi
tillsammans kan driva frågan framöver.

Vad gäller frågan om Colombia och hur utskottet har ställt sig vill
jag understryka att vi är överens i fråga om att se allvaret i situationen
vad gäller våldet i Colombia. På den punkten är vi helt eniga i utskot-
tet.

Skillnaden ligger som jag uppfattar det i att utskottet intar en passiv
hållning medan vi som har reserverat oss faktiskt vill ha en mer aktiv
hållning från Sveriges regering. Vi anser att regeringen skall ta initiativ.
Vi anser att regeringen borde se till att en svensk delegation reser till
Colombia för att lägga kraft bakom orden. Det är det som är skillnaden.
Däremot tror jag inte att vi skiljer oss åt i uppfattningen om hur allvar-
lig situationen faktiskt är.

Anf. 121 JUAN FONSECA (s) replik

Herr talman! Vid de samtal som jag förde i Colombia lyfte jag upp
frågan precis på det sätt som jag har redovisat i mitt anförande, nämli-

gen så att Sverige skulle kunna spela en mycket viktig roll vid en med-
ling i konflikten i Colombia. Anledningen till att jag gjorde detta är att
Sverige är ett respekterat land och att de flesta i Colombia inser att
Sverige skulle kunna spela dennna mycket viktiga roll.

Jag förväntar mig att när frågan om förhandlingarna i Colombia tas
upp kommer regeringen där och de andra i konflikten involverade par-
terna att vända sig till Sverige. Jag tycker att vi självklart skall tacka ja
till en förfrågan från dem.

Anf. 122 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! De mänskliga rättigheterna måste alltid aktas, respek-
teras och aktivt försvaras. Jag tänker emellertid inte utveckla detta
ytterligare, utan jag vill här diskutera kvinnors mänskliga rättigheter.

Oavsett vilket socialt system vi haft i historien har kvinnorna haft en
underordnad ställning, och de har varit och är förtryckta inom alla
klasser och sociala skikt. Förtrycket har ofta varit grovt, brutalt och i
många fall bestialiskt. Situationen är inte annorlunda i dag.

Det talas om en femininisering av fattigdomen, eftersom kvinnorna
utgör den fattigaste delen av befolkningen i tredje världen. Antalet
familjer där kvinnorna är huvudförsörjare ökar. Samtidigt är det kvin-
norna som tar hand om barnen. Det finns undersökningar som visar att
kvinnors inkomster i större utsträckning kommer barnen till del än
inkomster som kontrolleras av mannen.

Fattigdom i kombination med ett tungt familjeansvar vilar på kvin-
norna. Alltsammans är ett uttryck för en könsstruktur, ett könsmönster
som borde relateras till våra tämligen vedertagna föreställningar om
mänskliga rättigheter.

Många av de gamla förtrycksformerna, som i utskottets betänkande
benämns som grundade i ”traditionella sedvänjor”, lever kvar - framför
allt i Afrika och i Asien. Jag tänker då på den s.k. kvinnliga omskärel-
sen eller könsstympningen. Det är ett bestialiskt och smärtsamt ingrepp,
som i de flesta fall invalidiserar kvinnan sexuellt och mentalt för resten
av hennes liv. Ingreppet innebär också att kvinnan får bestående fysiska
men, som gör menstruation och urinavgång till en svår plåga. Många
gånger ruttnar kvinnan inifrån. Alice Walker har beskrivit detta mycket
väl i sin bok Omskärelsen, som jag rekommenderar kammarens leda-
möter till läsning.

Ytterst är könsstympningen ett sätt att hålla kvinnorna på plats och
bevara deras undertryckta ställning. Det handlar om makt. Männens
makt över kvinnorna, männens makt över kvinnlig sexualitet. Ett viktigt
led i kampen för kvinnans frigörelse i stora delar av tredje världen är
därför kampen mot kvinnlig omskärelse.

Flickor och kvinnor försöker att undfly ödet att bli utsatta för detta
övergrepp samtidigt som de flyr från den sociala utstötning som drab-
bar icke omskurna kvinnor. En del av dem tar sin tillflykt till Sverige.
En självklar del av kvinnors mänskliga rättigheter borde vara att dessa
kvinnor inte skickas tillbaka utan beviljas uppehållstillstånd i vårt land
på humanitära grunder. Det vore ett sätt att visa solidaritet med för-

Prot. 1994/95:115

7 juni_____________

Mänskliga rättigheter,

m.m.

115

Prot. 1994/95:115 7 juni

tryckta kvinnor, samtidigt som vi på ett internationellt plan ger uttryck för vår syn på denna brutala könsstympning.

Herr talman! I krigstid har det alltid begåtts brutala brott mot kvin-

Mänskliga rättigheter, m.m.

nors mänskliga rättigheter. I kriget i det forna Jugoslavien används systematiskt våldtäkt som ett sätt att förstöra infrastrukturen. Kvinnor har alltid utsatts för våldtäkt i krig, men det var först med kriget i det forna Jugoslavien som det fördes upp på den allmänna dagordningen genom journalisternas rapportering från kriget. Uttrycket ”ett öde värre än döden” härstammar från tillfällen då soldaterna inte fått betalt i reda pengar utan i stället fått två dagar på sig att ta för sig av kvinnor och av saker. Ibland gick höga befal före och tog livet av kvinnorna, eftersom man ansåg att det var just ett öde värre än döden när soldaterna släpptes lösa. Detta borde tillhöra historien, men det gör det inte - det är högak- tuellt än i dag. Det är ett kvinnoförtryck som har samma aktualitet i dag som det hade på 1600- och 1700-talen. Vi har nu den internationella domstolen, och vi får verkligen hoppas att denna domstol lägger ytters- ta vikt vid att beivra just dessa brott mot de mänskliga rättigheterna, för att vi skall få ett slut på denna del av soldaternas betalning. Det är ännu inte riktigt fastslaget - inte ens i Sverige - att våldtäkter som utförs av poliser och andra representanter för statsmakten skall anses som skäl för asyl. Vi har från Sverige skickat tillbaka kvinnor som utsatts för systematisk våldtäkt av representanter för statsmakten, till Kosova och till Sandzakprovinsen i Restjugoslavien. Vi har i da- garna fått liknande rapporter från krigets Rwanda, där alla av kvinno- kön oavsett ålder våldtas och dödas systematiskt som medel för att slå sönder infrastrukturen. En självklar del av kvinnors mänskliga rättighe- ter borde vara att dessa kvinnor inte skickas tillbaka utan beviljas up- pehållstillstånd i vårt land på humanitära grunder. Herr talman! Utrikesutskottets betänkande om de mänskliga rättig- heterna behandlar också förhållanden som avser stater, områden och enskilda folk. Jag har nogsamt läst igenom de olika avsnitten, men ingenstans utom på ett ställe - som jag återkommer till - nämns kvin- nors mänskliga rättigheter, utan de behandlas övergripande i ett särskilt avsnitt. Ingenting sägs t.ex. om de grova kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter som sker i Iran. Med stöd av lagen kan iranska kvinnor dömas till spöstraff, om de inte bär den obligatoriska religiösa slöjan - upp till 74 spöslag om en hårlock syns. Flickor och kvinnor som inte klär sig rätt enligt islamsk klädkodex betraktas som om de avsagt sig sin religion och kan som sådana straffas med döden, dvs. avrättas. Inte heller tas i betänkandet upp den legala och förtäckta prostitu- tionen i Iran. I Iran kan nioåriga flickor ha som sitt levebröd att sälja sina kroppar, under förutsättning att de observerar de islamiska regler- na och säger de nödvändiga orden inför en mullah. Lagen tillåter irans- ka män att gifta sig för en eller två timmar med en nioårig flicka och utnyttja henne sexuellt, under förutsättning att de islamiska reglerna följs och att männen betalar för denna legala prostitution.

116

Som jag sade tidigare är det endast på ett ställe i de olika avsnitt
som behandlar förhållandet till de olika staterna som kvinnor nämns,
och det är i avsnitt 7, som behandlar Tibet. Där nämns den tibetanska
kvinnorepresentationen i samband med FN:s världskvinnokonferens.
Utskottet noterar att särskilda regler gäller för deltagande i konferensen
och utgår från att regeringen kommer att verka för en ändamålsenlig
handläggning av frivilligorganisationernas deltagande. Det är häpnads-
väckande att FN tillåter ett land att anordna en världskonferens på helt
andra villkor än andra länder. Vänsterpartiet kräver en skarp profil av
regeringen i denna fråga.

Herr talman! Vänsterpartiet anser att kvinnors mänskliga rättigheter
är åtminstone hälften av det övergripande begreppet mänskliga rättighe-
ter och därför borde behandlas i varje avsnitt i ett betänkande som rör
de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet anser också att regeringen i
sitt förhållande till FN och andra stater med kraft skall föra fram kvin-
nors mänskliga rättigheter och kräva handling - inte bara ord.

Anf. 123 LENA KLEVENÅS (s) replik

Herr talman! Jag vill bara ge en upplysning till Ulla Hoffmann,
nämligen att vi nu debatterar ett motionsbetänkande, som alltså behand-
lar de yrkanden som har avlämnats i olika motioner. Det är inte fråga
om en heltäckande redogörelse för Sveriges agerande i MR-frågor. Det
finns en motion, en socialdemokratisk sådan, som tar upp situationen i
Iran, och den är behandlad i betänkandet. Om Eva Hoffmann och
Vänsterpartiet hade haft ett större intresse för Iran, borde man ha väckt
motioner under allmänna motionstiden.

Att kvinnors mänskliga rättigheter just i Iran inte nämns i den ut-
sträckning som Ulla Hoffmann önskar, och som också jag själv kanske
skulle önska, beror alltså på att det inte föreligger motioner och yrkan-
den i frågan. Det finns en mängd övriga områden och länder i världen,
bl.a. Algeriet och Sudan, som skulle ha kunnat nämnas, men det finns
inga motionsyrkanden om dessa för utskottet att behandla.

Anf. 124 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Jag tar för givet att Lena Klevenås blandade ihop Eva
Zetterberg med mig när hon kallade mig Eva Hoffmann. Jag måste säga
att det är smickrande för mig.

Kanske är min erfarenhet av detta för liten, men inte är det väl så att
någon förbjuder utskottet att i sin skrivning behandla kvinnornas situa-
tion genom att ta upp den särskilt eller kanske t.o.m. påpeka att det är
trist att inte någon motion behandlar kvinnors rättigheter.

Anf. 125 LENA KLEVENÅS (s) replik

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag blandade ihop namnen.

I betänkandet finns ett avsnitt som behandlar kvinnans rättigheter.
Att betänkandet inte är mer fullödigt än det är beror, som sagt, på att
det är ett motionsbetänkande, som tar upp de motioner som har väckts.
Såvitt jag har erfarit tar man då inte upp andra än de berörda frågorna
eller länderna, även om andra sådana i och för sig skulle kunna diskute-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

117

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

118

ras under rubriken mänskliga rättigheter. Det gäller ett motionsbetän-
kande, och så här ser motionsbetänkanden ut.

Anf. 126 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Jag tar Lena Klevenås på orden vad gäller det här med
att det i ett motionsbetänkande inte går att ha en skrivning om kvinnors
mänskliga rättigheter. Jag hoppas att Lena Klevenås och socialdemo-
kraterna verkligen har för avsikt att återkomma i andra betänkanden
och att de ser till att kvinnor får sin rättmätiga del. Det får inte ske bara
på det gamla sättet, dvs. att kvinnofrågan behandlas i ett övergripande
avsnitt. I stället hoppas jag att kvinnors mänskliga rättigheter behandlas
i varje avsnitt.

Anf. 127 RAGNHILD POHANKA (mp)

Herr talman! I min motion om Tibet har jag skrivit litet grand om
kvinnoförtryck och om hur kvinnorna behandlas, dock inte som huvud-
ämne.

Det ser inte ljust ut i världen när det gäller respekten för mänskliga
rättigheter. Förtrycket tar inte semester. Bristen på de mest grundläg-
gande mänskliga friheterna är omfattande, och miljoner människor
förtrycks, förföljs, försvinner och mördas.

Det gäller gatubarn i Brasilien och andra sydamerikanska länder.
Det gäller barnprostitution i t.ex. Thailand och barnarbete i Pakistan,
Indien och Bolivia. Det gäller barnarbete i mattfabriker, barns arbete på
gatan som skoputsare eller som blomförsäljare och barns arbete i gru-
vor där barnen redan som små tuggar kokablad för att våga gå ner i
gruvgångarna.

Människor förföljs för sin religion, för sina krav på egen kultur och
eget språk, för sin etniska tillhörighet,för att de bokstavligen sitter på
landets rikedomar m.m.

Om regeringar och parlament följde de konventioner som de skrivit
på och är bundna av skulle vi redan vara en bit på vägen. Det anses att
övriga länder skulle kunna utöva påtryckningar med de möjligheter
som står till buds, även om det skulle medföra förlorade handelsavtal
och ekonomiska förluster.

De senaste åren har en omvälvande utveckling i Central- och Östeu-
ropa inneburit många positiva framsteg när det gäller fria val och poli-
tiska rättigheter. Trots dessa positiva händelser med fria val, en fri
press och ökad rättssäkerhet är problemen inte över. Tvärtom har nya
tillkommit. Konflikter har blossat upp på många håll i Tjetjenien, Ge-
orgien, Nagorno-Karabach och f.d. Jugoslavien. Miljöproblemen är på
många ställen katastrofala. Massvält hotar. Inbördeskrig pågår, eller
hotar.

Sverige deltar med FN-styrkor i Bosnien och på flera andra håll och
uttalar sig kraftfullt mot förtryck och orättvisor. Dessutom har Sverige
under lång tid stött Baltikum.

Smärtan och olyckan kan aldrig bli värre än vad en enda människa
kan lida. Uppförstorat till att gälla folkgrupper blir det naturligtvis ännu
värre. Förföljelse riktad mot en bestämd folkgrupp som resulterar i att

denna folkgrupps möjligheter till överlevnad som ett folk utplånas, vare
sig detta sker genom direkt fysiskt våld eller det sker genom andra
mera subtila metoder, definieras i internationell lag som folkmord.

Sådant pågår på flera håll i världen. Turkiet och Irak hör till de län-
der som gör sig skyldiga till folkmord i sin behandling av minoriteter.
Turkiet har t.o.m. öppet deklarerat att alla som lever inom Turkiets
gränser är turkar och i Turkiet finns inga kurder. De är tvungna att vara
turkar. Det är därför vi har krig, sade den turkiske premiärministern
Yildirim Akbulut i augusti 1990. Någon förändring har inte skett sedan
dess, utan det hela har bara trappats upp.

Saddam Husseins grymma behandling av den kurdiska befolkning-
en i Irak och Turkiets krigföring mot kurderna i östra Turkiet-
Kurdistan har betytt bl.a. förstörelse av 2 500 byar och deportering av
befolkningen. I Irak förstördes närmare 4 000 kurdiska byar för ett
antal år sedan. Överallt förföljs kurderna. Förtrycket i Iran och Syrien
är också grovt.

USA gör sig också skyldigt till folkmord i sin behandling av navajo-
indianerna i sydvästra USA. Där pågår sedan 1974 en grym tvångsför-
flyttning av ca 14 000 navajoindianer. Guatemalas förföljelse av den
övervägande indianska befolkningen gränsar också till folkmord. El
Salvador har praktiskt taget redan utrotat sin indianska befolkning och
fortsätter förföljelsen av de få som finns kvar.

Sedan skall jag säga några ord om Tibet.

På högslätten skyddad av Himalayas fjällkedja ligger Tibet, sago-
landet, som är så bedövande vackert med sitt folk med tusenårig kultur
och med en livsinställning och filosofi som är mot våld.

Om man skall välja ett land att försvara de mänskliga rättigheterna i
är Tibet lättast på grund av dess icke-våldsfilosofi men ett av de svåras-
te när det gäller att nå resultat, då dess förtryckare är det väldiga landet
Kina.

Tibet uppfyller alla folkrättsliga krav för att bli erkänt som ett fritt
land. Tibetanerna är ett eget folk med eget språk och dessutom en
egenartad kultur. Tibet har en exilregering och har aldrig erkänt Kinas
suveränitet. Den 29 oktober 1991 deklarerades Tibet som ockuperat
land av den amerikanska kongressen och områdena Szechuan, Yunnan
Gansu och Qingnai med Dalai Lama och den tibetanska exilregeringen
i Dharansala som enda erkända överhöghet för det tibetanska folket.

Gång på gång har brotten mot mänskliga rättigheter i Tibet påpe-
kats. Senast gällde det en beskickning som var där. Jag har läst om det.
Det som sägs där är mycket bra, och det stämmer överens med alla
rapporter från tibetaner i exil och från tibetaner t.ex. på FN-
konferensen i Köpenhamn. Det är alltså ett förtryck som är helt obe-
gripligt.

I Tibets huvudstad Lhasa bor nu 70 % kineser och 30 % tibetaner.
Tibetanerna bor i de fattigaste kvarteren och har de sämsta skolorna,
den sämsta sjukvården och de lägsta lönerna. Som kulturgrupp håller
tibetanerna på att helt utrotas.

Enorma tvångssteriliseringar har också utförts. Det finns byar där så
gott som alla fertila kvinnor har tvångssteriliserats, gravida eller inte.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

119

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det har varit långt gångna graviditeter - sjunde eller åttonde månaden - och fostren har dödats. De får betalt per sterilisering. Man kan tänka

sig vad dåligt utbildade människor och dåligt utförd sterilisering åstad-

Mänskliga rättigheter, m.m.

kommer med kvinnorna! 1 av 6 miljoner människor har mördats i Tibet. Många är naturligt- vis munkar. Det var ju så många munkar tidigare. När jag var i Lhasa stod beväpnade soldater med k-pistarna skjut- klara överallt i staden på de platta taken - även utanför Jokang, det allra heligaste templet i Tibet. Man har skjutit där, och man har pryglat munkar och åstadkommit ett oerhört förtryck. Det finns inte så många munkar kvar nu. I ett kloster utanför Lhasa där det normalt varit 7 000 munkar finns det i dag bara 200. Då kan ni förstå att de inte ens kan hålla husen i skick. Är klostren då så viktiga? Ja, de betyder allt i Tibet. Klostren är nämligen utbildningsanstalter och sjukvårdsanstalter. Man har också religiösa fester där. Människor har alltså roligt där. Naturligtvis tillber man olika gudar. Klostren är alltså allting. Om klostren slås sönder, slås också utbildning, sjukvård, människors möjligheter att träffas osv. sönder. Kina har skövlat skogarna och dödat de vilda djuren. Kina förvarar radioaktivt avfall i de tibetanska bergen. Dessutom har man tvingats odla vete i stället för basfödan korn. Man har tvingats övergå till att använda jakar i stället för kor t.ex. Men jakarna passar för klimatet bara på några håll. Av 7 000 kloster är ungefär 13 helt oskadda efter kulturrevolutio- nen! Men man började också långt före kulturrevolutionen med att plundra klostren på dyrbarheter och med att förstöra dem. Nu byggs en del av dem upp, därför att de kan vara bra för turismen. Men turismen i Tibet är väldigt begränsad. Dessutom är det svårt att få se byarna och att få komma in där. Man får inte heller vistas fritt i staden. Vi måste agera kraftfullare än som avses i utskottets skrivning, även om en hel del hänt och det blivit bra skrivningar. Det är alltså bråttom, eftersom förtrycket bara ökar. Enligt Amnesty har förtrycket ökat ytterligare under de senaste två tre åren. Jag förstår inte hur det kunde öka ytterligare. För fyra eller fem år sedan var jag i landet för att studera de mänskliga rättigheterna, men det fanns inget att studera. De hade inga mänskliga rättigheter. Situationen är helt enkelt alldeles förskräcklig. Jag yrkar bifall till motion 635 avseende yrkande 5. Sedan skall jag tala om kurderna. Urbefolkningarnas rättigheter måste respekteras. Man räknar med att det finns 250 miljoner människor som kan hänföras till begreppet urbefolkning. Den största enskilda gruppen är kurderna som är ca 25 miljoner. Efter- som de i Turkiet enligt regimen inte existerar utan fortfarande benämns bergsturkar, är den exakta siffran svår att fastställa. Ända sedan freds- fördraget i Lausanne 1923 då den kurdiska regionen delades mellan fem länder - Turkiet, Iran, Irak, Syrien och det f.d. Sovjetunionen, där

120

500 000 kurder lever - har de levt under hårt förtryck. De har hetsats
mot andra och mot varandra i stormakternas och regionens spel.

Det senaste decenniet har förtrycket bara ökat i alla dessa länder -
utom möjligen i det gamla Sovjetunionen där kurderna faktiskt hela
tiden haft det litet bättre än i de andra länderna. Där fick de ha sitt
språk och sin kultur och de fick utbilda sig till många höga befattning-
ar.

Saddam Husseins förtryck är väl det mest kända, även om samma
etniska förtryck egentligen sker också i Turkiet mot kurder, turkmener,
assyrier och aleviter. Även mot fackföreningsfolk, kommunister, jour-
nalister och kurdiska parlamentariker förekommer förtryck.

I dag finns det 300 000 soldater i östra Turkiet under förevändning
att utrota PKK, fast det nu är allmänt känt att det är civila - kvinnor,
män och barn - som lider mest.

Ca 2 500 byar är jämnade med marken och närmare två miljoner
kurder är på flykt i sitt eget land. Dessutom har 35 000 soldater nu i vår
gått in i Irak där de tagit tillbaka flyktingar samt mördat herdar och
oskyldiga människor. Man har alltså också gått in i flyktingläger och
tagit tillbaka flyktingar.

Enligt den turkiske utrikesministern, som besökte Sverige i våras,
pågår en liberalisering, och hänsynen till mänskliga rättigheter ökar.
Det är något som upprepats med samma fraser sedan militärregimen i
början av 1980-talet. Och ingenting händer! Allt har bara blivit värre!

Man talar nu om en tullunion med Turkiet. Där kunde EU utnyttja
sina påtryckningsmöjligheter och kräva ett slut på folkmordet i östra
Turkiet och i Istanbul på aleviterna.

Sverige är ett litet land men vi kan ändå göra vår röst hörd om vil-
jan finns. Jag har här ett yrkande beträffande motion 640, yrkande 3.

Jag vill fortsätta med Iran. Mer än hälften av riksdagsledamöterna
har skrivit under ett upprop med stark kritik mor Irans regim. Det anser
jag vara en stor seger. Det här borde få regeringen att reagera och skär-
pa sitt ställningstagande mot Iran. Iran säljer 1,4 miljoner fat olja till
väst varje dag. Förtrycket bara ökar och de mördade ungdomarna blir
allt fler. Under 1980-talet mördades 100 000 ungdomar. Det finns
namn och bilder på de flesta. Medelåldern på de mördade var 24 år.

Om inte världssamfundet strävar efter att tala klarspråk och lösa
problemen i de här länderna blir där ingen demokratisk utveckling eller
varaktig fred.

Jag står självklart bakom alla motioner som Miljöpartiet har skrivit
när det gäller Burma-Myanmar, Indonesien, Västsahara, Kosova, Co-
lombia, Latinamerika, urbefolkningar m.m., men jag yrkar endast bifall
i enlighet med vad jag tidigare sagt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

Prot. 1994/95:115

7 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

121

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

Yl § Jämställdhet

Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU18
Jämställdhet (prop. 1994/95:164)

Anf. 128 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)

Herr talman! Carl Thams hittillsvarande karriär som utbildnings-
minister har kantats av några spektakulära utspel. I förra veckan har i
denna kammare behandlats centraliseringen och sammanslagningen av
välfungerande, fristående enheter till ett högskoleverk. I andra sam-
manhang har grämelsen över löntagarfondernas omvandling till stiftel-
ser dominerat debatten. Men Carl Tham har framför allt under de allra
senaste månaderna gjort sig känd för att ha skapat en polarisering inom
högskolevärlden genom sin kamp för en förment jämställdhet som vi nu
skall behandla.

Resultatet när Carl Tham har suttit ett år som utbildningsminister är
svagt. Man kan jämföra med Per Unckels tid. På ett par år fick denne
det att sjuda av framtidstro i högskolorna. Att hålla fram den högre
utbildningen, även i så svåra tider som de Sverige nu går igenom, borde
vara en självklarhet om landet skall ha någon framtid.

Carl Tham sparar på högskolan och på forskningen när det är abso-
lut nödvändigt att landet utbildar fler akademiker och andra högre
skolade för en företagsamhet som inte kan få nog av högutbildade
medarbetare. Detta är nödvändigt om Sverige skall ta sig ur krisen och
åter framstå som en ledande nation i Europa och för att vi skall klara
den ökande konkurrensen.

Carl Thams sätt att hjälpa svenskt näringsliv och att stödja universi-
tet och högskolor blir bl.a. att specialinrätta 30 professurer särskilt
inriktade på kvinnor, även om dessa skulle vara mindre kompetenta än
manliga medsökande. Med detta gör han både kvinnorna och landet en
björntjänst.

Dagens diskussion rör också frågan om skolans förmåga att forma
ungdomarnas jämställdhetskänsla under de tidiga skolåren. Vi modera-
ter vill peka på vikten av generella och allmängiltiga kunskaper om
könsskillnader och könsmönster. Skolan skiljer sig från annan verk-
samhet eftersom den arbetar med pojkar och flickor under ständig
utveckling.

Regeringen vill framhålla genusforskning inom skolans område, nå-
got som vi moderater anser vara alltför begränsat och otillräckligt. Det
är stor skillnad mellan att erkänna könsskillnader av biologisk och
psykologisk art och att tolerera olika förtryckssystem baserade på den-
na olikhet.

Den moderata grundsynen är att alla är olika, men har samma män-
niskovärde. Det här är en viktig förutsättning för kampen för jämställd-
het. Vi delar synen att det är viktigt att ett allsidigt forsknings- och
utvecklingsarbete bedrivs inom skolans område, men önskar att man
därvid även tar hänsyn till det biologiska perspektivet.

122

Vi vill peka på alla andra områden vid sidan av genusforskning där
kvinnor borde ha kompetens och lämplig bakgrund för att kunna bli
lärare och professorer. Om man antog att kvinnan skulle ha mindre
förmåga att intellektuellt tillgodogöra sig kunskap, så skulle ju premis-
serna för jämställdhetsarbete inte alls finnas - men det är det ju ingen
som gör.

Det har på senare tid pläderats för åsikter som handlar om minorite-
ternas representation i politiken, men inte bara där utan också i medier-
na, i styrelser och, inte minst, inom utbildningen. Tidigare var kvinnor-
na en sådan minoritet. I dag när kvinnorna i lika stor utsträckning som
männen går ut i arbetslivet, gör de självklart anspråk på att få samma
villkor som männen har. Man hävdar att löneskillnader för lika arbete
och likvärdig utbildning skall minska. Kravet på lika lön för lika arbete
är lika välmotiverat här som när det gäller sociala klasskillnader.

Genom starka nätverk har kvinnorna också på ett högljutt, ofta ag-
gressivt, sätt försökt skynda på en alltför långsam utveckling för att
åstadkomma jämställdhet. Tjänster som i dag är högre avlönade finns
tillgängliga för båda könen att söka. Tyvärr väljer kvinnorna inte alltid
de bäst betalda jobben utan föredrar de s.k. kvinnliga yrkena som är
sämre betalda. Om både män och kvinnor verkligen valde de bäst be-
talda yrkena, skulle marknaden jämna ut de löneskillnader som består.

Nu har det emellertid i de aktuella propositionerna rests krav på
kvotering, och då hamnar man i en besvärlig situation. Vad är det som
hindrar att man, när man kvoterar in ett antal kvinnliga professorer, i
själva verket diskriminerar ett antal socialt rekryterade män från arbe-
tarklassen eller ett antal invandrare, samer, handikappade eller andra
som tillhör en annan minoritet? Vi blir så lätt fångade i fällor vi inte har
avsett.

Tyvärr innebär positiv särbehandling alltid att någon annan diskri-
mineras. Det finns en rad yrken som är dominerade av kvinnor - skall
man tvinga in män där? Det är ju också ett sätt att uppnå jämställdhet.
Vilket samhälle vill vi egentligen ha?

Sedan andra världskriget har kvinnornas möjligheter att lämna de
traditionella kvinnorollerna lett till en explosion av nya roller. Inga
möjligheter är längre av sociala skäl stängda för kvinnor. Den enda
begränsningen är fortfarande den biologiska: att föda barn. För de
kvinnor som väljer att föda barn tidigt finns det en risk att de kommer
för sent ut på arbetsmarknaden, kanske med ofullständiga studiegångar.
För dem som väntar tills de är över 30 år kan barnafödslar bilda svåra
hinder i den karriär där kvinnorna tävlar med männen. Men valmöjlig-
heterna ökar hela tiden. Ökade möjligheter på arbetsmarknaden för
dem som är 40 år och äldre vore ett sätt att hjälpa de kvinnor som
kommer sent ut på arbetsmarknaden.

Fortfarande återstår mycket innan man kan tala om en godtagbar
jämställdhet mellan män och kvinnor. Också kvinnors förmåga att
använda en uppnådd jämställdhet till handling för fortsatt jämställdhet-
sarbete är bristfällig.

Den långsiktiga förvandlingen av vår samhällsstruktur till ett jäm-
ställt samhälle är det i dag ingen som tvivlar på. Vid en analys av uni-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

123

Prot. 1994/95:115 7 juni

versitetsinstitutionernas organisation och ledningsstrukturer finner man att dessa ofta är otidsenliga jämfört med annan verksamhet i samhället.

Det kan finnas ett samband mellan detta och kvinnors svårigheter att

Jämställdhet

meritera sig. Men vi kan också se att vi är i full färd med att gå över från en ekonomi baserad på muskelkraft till en som är baserad på hjärnkraft. Detta ändrar en ofördelaktig situation för kvinnorna, så att de får större möjligheter över huvud taget. Även mannen har fått en ändrad situation. Han är inte längre den enda ekonomiska kraften i familjen och börjar därför revoltera mot en roll som berövat honom mycket av det känslomässiga nöjet att se sina barn växa upp. Det händer ju t.o.m., även om det är ovanligt, att man- nen väljer att stanna hemma för att ta hand om barnen medan hustrun går ut i förvärvsarbete eller studerar. Att sedan en situation som har varit människosläktets bestämmelse i årtusenden inte har kunnat för- ändras totalt på några få decennier är kanske inte så konstigt. Vi moderater anser att det är olämpligt att positivt särbehandla kvinnor vid tillsättning av doktorandtjänster. Att kvinnligt kön vid tillsättning av sådana tjänster skall vara ett kriterium innebär en ned- värdering av kvinnlig kompetens. Det utgör också de facto en diskrimi- nering av kompetenta män. Vi moderater kan inte acceptera att medel öronmärks för kvinnliga forskare. En sådan särbehandling är olämplig. Därigenom blir man bunden till ett visst urval, vilket i sig innebär en nedvärdering av kvin- nor och deras kompetens. Om det föreligger en kraftig obalans, bör man angripa de strukturella problemen som leder till detta och inte medverka till en ökad polarisering mellan män och kvinnor. Detta på- verkar både jämställdheten och kvaliteten inom utbildning och forsk- ning på ett negativt sätt. Vi har alltså starka invändningar mot att positiv särbehandling skall tillämpas vid tillsättning av professurer till förmån för underrepresente- rat kön, i detta fall kvinnor. Kunskap och kompetens bör fälla utslaget vid professorstillsättningarna. Det finns stor risk för att kvinnor, som blir tillsatta därför att de till- hör ett underrepresenterat kön och därför inte är de mest meriterade, blir sedda med misstro. En tillämpning av positiv särbehandling kom- mer därför, enligt min mening, i stället för att gynna jämställdhetssträ- vandena tvärtom att skada dessa. Förfarandet innebär också i sig en nedvärdering av kvinnors kompetens, som inte kan anses vara förenlig med strävandena mot jämställdhet. Nu försvarar man förfarandet med att ingen kommer att tillsättas som inte är kompetensförklarad. Men även kompetensförklaringen är ett subjektivt ställningstagande av de sakkunniga. Vi skall inte glömma bort att kompetensförklaringen endast säger att vederbörande uppfyller vissa minimikrav för att uppehålla en tjänst. Skillnaderna i kompetens mellan två kompetensförklarade akademiker kan vara mycket stor. Enligt oss moderater kvarstår kravet att endast den mest kompetenta skall få tjänsten. En genomförd diskriminering av män skulle medföra en kvalitetsförlust inom områden som är avgörande för Sveriges fram- tid.

124

Detta innebär inte att man inte skall ta itu med de mer grundläggan-
de problemen bakom den sneda könsfördelningen bland professorer.
Dit hör bl.a. nätverk, kulturer och traditioner där manliga intressen
dominerar, men också de brister som finns i definitionen av kompetens
och kunskap. Inte minst otydligheten vid utannonsering av tjänster kan
skapa utrymme för godtycke och omedveten könsdiskriminering.

Man bör inte för universitet och högskolor införa mål avseende
könsfördelningen bland nyrekryterade lärare eller professorer. Vi skall
inte heller acceptera att ange mål i form av särskilda åtaganden under
anslagen för forskning och forskarutbildning och därmed låta dessa
utgöra grunden för bedömningen av resurstilldelningen. Enligt jäm-
ställdhetslagens bestämmelser åligger det redan universitet och högsko-
lor att upprätta jämställdhetsplaner, där åtgärder för att uppnå en jäm-
nare könsfördelning skall redovisas.

Sexuella trakasserier, som också nämns i propositionen, kan natur-
ligtvis inte accepteras. Den lagstiftning som finns i brottsbalken och
jämställdhetslagen till skydd mot sådana trakasserier skall tillämpas för
att komma till rätta med problemen även vid universitet och högskolor.
Ytterligare skrivningar, att universitet och högskolor har en skyldighet
att verka för att studenter inte utsätts för sexuella trakasserier, behövs
därför inte och kan innebära att inte avsedda förlöjligande situationer
kan uppstå.

Kvinnliga lärare och forskare vill knappast ha lösningar som gör att
de hamnar i ett A- eller B-lag. Vi måste se könsskillnaderna i ett histo-
riskt perspektiv. Kvinnorna har successivt erövrat majoriteten av plat-
serna på de lägre nivåerna på högskolorna. Vad gäller lägre examina
har de redan majoritet inom många ämnesområden. Om man undantar
vissa naturvetenskapliga ämnen är inte bristen på jämställdhet särskilt
påtaglig jämfört med i andra samhällssektorer. Detta motsäger i själva
verket en del av den fundamentala feminismens konspirationsteorier.

Vägen till att bli professor är ofta lång. Det kan ta 20-30 år att nå
professorstiteln. Det innebär en eftersläpning för kvinnorna. Men för-
olämpa inte kvinnorna genom att anta att de inte kan komma fram på
annat sätt än genom kvotering!

Egentligen finns det bara ett sätt att åstadkomma fullständig jämlik-
het, nämligen att införa enkönade högskolor, lika många för vardera
könet. Genom att hålla isär studiegången för män och kvinnor skulle
man uppnå jämlikhet och jämställdhet - kanske något att föreslå för
Grönköping.

Jag ställer mig givetvis bakom samtliga moderata reservationer. För
att inte i onödan ta upp kammarens tid yrkar jag dock bara bifall till
reservation nr 14.

Anf. 129 MARIE WILÉN (c)

Herr talman! För Centern är jämställdhet ytterst en demokratiffåga.
Dagens skola lägger till stor del grunden till utvecklingsmöjligheterna
för framtidens kvinnor och män. Därför måste dagens skola ge både
flickor och pojkar likvärdiga möjligheter att utvecklas utifrån sina
behov och förutsättningar.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

125

Prot. 1994/95:115 7 juni

Vi vet av återkommande undersökningar att jämställdhetsarbetet i skolan går alldeles för långsamt. Exemplen är välkända och många.

Pojkar upptar två tredjedelar av tiden till elevernas förfogande i

Jämställdhet

klassrummet. Pojkar tar oftare ordet utan att ha fått frågan. De svarar rätt ut, medan flickorna sitter tysta med uppräckt hand. Flickor väntar på att bli tilldelade ordet för att ge svaret. Den naturvetenskapliga och tekniska undervisningen utgår alltför mycket från ett mans- eller pojkperspektiv. Jämställdhet i skolan är en pedagogisk fråga. Med den nya läropla- nen och genom att jämställdhet nu skrivs in i skollagen ges skolan nya redskap att snabbare komma framåt i jämställdhetssträvandena. Det är positivt att det finns en bred politisk enighet om ändring av skollagen. Nu är det viktigt att vi följer och driver på användningen av de nya redskapen. Jag känner tillförsikt inför detta arbete och att den nya lä- roplanen och ändringen av skollagen verkligen skall ge effekt, att flick- ors möjligheter att komma till tals, resonera och utveckla tankar skall förbättras och att flickors intresse för naturvetenskap och teknik skall utvecklas osv. Det är också viktigt och bra att rektorn ges ett ansvar för att under- visningen planeras så att den gagnar jämställdhet mellan pojkar och flickor och att stor vikt läggs vid fortbildning. Herr talman! Jag anser att det ibland i debatter kan vara på sin plats att också se till det som förenar oss. Det avspeglas också i första delen av betänkandet. Nu till det som skiljer oss åt, nämligen delar inom den högre ut- bildningen. Jag börjar med doktorandtjänsterna, där Centern anser att det är för få kvinnor som får möjlighet att doktorera och att det är vik- tigt att ändra på detta förhållande. Regeringens förslag innebär sammantaget sämre villkor för dokto- rander eftersom man återinför möjligheten att ge utbildningsbidrag. Centern anser att tidigare beslut om att omvandla utbildningsbidragen till doktorandtjänster bör fullföljas. Regeringens förslag om att tillföra extra resurser för att öka antalet kvinnliga doktorander ger positiva möjligheter för kvinnor. Det är dock svårt att se konsekvenserna av båda dessa ovan nämnda åtgärder för utvecklingen av antalet kvinnliga doktorander, vilket också utbild- ningsminister Carl Tham i vaga ordalag sagt under en frågestund i riksdagen tidigare i vår. Det finns alltså en uppenbar risk för att socialdemokraterna totalt sett har skapat sämre chanser för kvinnor att doktorera än de hade in- nan. Med den ena handen tar socialdemokraterna bort möjligheter för kvinnor att få doktorandtjänster, med den andra tillför de möjligheter med de 30 miljoner som finns att fördela. Jag vill därför fråga Carl Tham om det i dag finns någon bedöm- ning från regeringens sida av den samlade effekten ur jämställdhets- perspektiv. Så till den särskilt omstridda delen av regeringens förslag, den om att tillämpa s.k. positiv särbehandling vid tillsättning av nya professu-

126

rer. Jag tror att de flesta av oss är överens om att det i dag finns för få

kvinnliga professorer. Centern har under flera år påpekat att det är
angeläget att öka antalet kvinnliga professorer, bl.a. för att stimulera
kvinnor till fortsatt forskarkarriär och för att skapa flera kvinnliga fö-
rebilder. Professorer är tongivande i samhällsdebatten, och samhället
går miste om kompetens genom den mycket ojämna könsfördelningen
bland professorer. Det är endast 7 % kvinnliga professorer 1995, som
vi alla känner till.

Det är nödvändigt att ta itu med de grundläggande problemen bak-
om den sneda könsfördelningen. Dit hör bl.a. traditioner, nätverk och
kulturer där manliga intressen dominerar men också de brister som
finns i definitionen av kompetens och kunskap. Vi anser att man utan
att tillgripa positiv särbehandling kan rekrytera kvinnor till pro-
fessortjänster. Det finns kompetenta kvinnor inom forskarvärlden. Vad
som behövs är att se till att kvinnor med likvärdig men inte nödvän-
digtvis samma kompetens som män i större omfattning får tjänster som
professorer.

Utskottsmajoriteten har försökt klarlägga synen på innebörden av
begreppet positiv särbehandling. Man har ändrat propositionens uttryck
”mindre kvalificerade” till ”trots att det finns mer kvalificerade”. Men
riskerna med att använda positiv särbehandling kvarstår för att kvinnor
som får tjänster därför att de tillhör det underrepresenterade könet och
inte därför att de är mest meriterade kan bli bemötta med misstro. En
tillämpning av positiv särbehandling kan därför i stället för att gynna
jämställdhetssträvanden tvärtom skada dem. Det finns risk för att det
utmynnar i att det skapas A- och B-professorer. Den utvecklingen vill
inte Centern medverka till.

Det är en förhållandevis knapp majoritet bestående av socialdemo-
krater och vänsterpartister som nu är på väg att driva igenom det för-
slaget, som alltså innebär risk för A- och B-professorer.

Jag tycker att det kunde ha funnits en litet större lyhördhet för den
omfattande kritik som förslaget ändå fått i högskole- och universitets-
världen och i samhället i övrigt.

Jag vill gå vidare till de mål för rekrytering av professorer som re-
geringen har föreslagit och som vi i Centern har ställt oss bakom. Vi
tror att det enbart med de rekryteringsmål som föreslagits kommer att
ta väldigt lång tid att nå upp till nivån 40 %. I debatten har det också
bedömts som orealistiskt att ens nå i närheten av denna nivå under en
tioårsperiod. Vi från Centern har föreslagit att man skall undersöka
ytterligare åtgärder för att inom något slags rimlig tidsperspektiv kom-
ma upp i högre nivåer och har lyft fram två modeller som vi tycker är
väl värda att pröva. En möjlig modell är att om en kvinna i konkurrens
söker en tjänst som professor och blir kompetentförklarad men inte får
tjänsten så inrättas det en professur för henne. En annan möjlig modell
är att varje docentkompetent kvinnlig forskare ges möjlighet att anmäla
sig till en rikslista som sedermera kan användas som underlag vid be-
dömning av behovet av nya professurer på områden där det kvinnliga
inslaget är särskilt lågt. Vi anser att man bör utveckla ett system där
inslag ur de båda modellerna kombineras och att regeringen bör åter-
komma med förslag som tillgodoser detta.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

127

Prot. 1994/95:115 7 juni

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 14 angående s.k. positiv särbehandling. Vi centerpartister står givetvis

bakom samtliga centerreservationer, men med hänvisning till kamma-

Jämställdhet

rens arbetsbelastning avstår jag från att yrka bifall till fler reservationer. Anf. 130 CONNY SANDHOLM (fp) Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är positivt att rege- ringen nu lägger fram en proposition om jämställdhet. Det är en bra fortsättning på det arbete som inleddes under den förra mandatperio- den. Dessutom är det en klar signal till universitet, högskolor och forskningsråd att vi menar allvar med målet att få en jämställdhet inom utbildning och forskning. Vi kan helt klart konstatera att tingens ordning nu när det gäller an- delen kvinnor i akademikervärldens övre del är långt ifrån tillfredsstäl- lande. Verkligheten talar sitt tydliga språk. 56 % av de studerande är kvinnliga och bara 7 % kvinnliga professorer. Enligt professor Harriet Ryd skulle det med den nuvarande takten ta 167 år att nå målet om jämställdhet inom högskolan. Därför är det faktiskt lätt att instämma i regeringens uttalande att utvecklingen går alldeles för långsamt. Det är beklagligt att vi inte har hunnit längre på vägen mot lika förutsättning- ar. När jag som kommunpolitiker en gång fick tillfälle att lyssna på JämO liknades jämställdhetsarbetet vid att dansa tango. Det var ett steg framåt och två tillbaka, och ibland var det tvärtom. Kontentan var att man stod och stampade på samma fläck. Det är så man ibland upplever det här arbetet. Jag inledde med att säga att det var bra att regeringen lade fram en proposition om jämställdhet. Skall man vara snäll kan man säga att även solen har fläckar. Men det är beklagligt att det i det här fallet inte bara är fläckar; det har blivit en total solförmörkelse. Vad jag menar är att en bra målsättning och många bra idéer förmörkas av en enda del, nämligen tolkning av positiv särbehandling vid professorstillsättningar. För mig och många andra - jag tror för merparten av människor - är en professur per definition spetskompetensen inom sitt område. Mot den bakgrunden ter sig texten i propositionen och även i betänkandet att de mindre kvalificerade skall kunna få företräde om de tillhör ett underre- presenterat kön. Det blir en direkt motsats till definitionen och inne- börden av en professur. Folkpartiet anser att det här förfarandet kan skapa fler svårigheter än det löser problem. De uttalanden som gjorts, där en del forskare befarar att dessa kvinnor kan komma att betraktas som B-lag, gör att majoriteten borde ha tänkt om en gång till och för- sökt hitta bättre lösningar. Då hade vi också kunnat få en bredare par- lamentarisk uppslutning kring betänkandet. Det finns ett värde i en bred politisk uppslutning kring jämställdhetsfrågorna. Visst hade det varit bra om vi hade kunnat enas om den alternativa text som finns i folkpartimotionen och som också finns i den gemen- samma reservationen. Där skriver vi att ett underrepresenterat kön skall ges företräde vid likvärdig kompetens. Då hade vi fått en bättre kopp-

128

ling mellan definitionen av en professur med dess kompetensspets och
målet om jämställdhet.

Enligt vår mening är en bra väg att förändra sammansättningen i
Tjänsteförslagsnämnderna för att få en bättre fördelning mellan kvinnor
och män. Därutöver borde man se till underlaget vid kompetensbe-
dömningen och till hur sammanvägning och viktning av olika meriter
sker, t.ex. gjorda publikationer. Skall vetenskapliga arbeten i början av
karriären väga lika tungt som senare gjorda arbeten och publikationer?
Mycket talar för att kvinnor senare i karriären skriver och gör sina
publicerade arbeten. Hur sammanvägning och viktning av olika meriter
sker är helt avgörande.

Vi vill också ha bättre könsfördelning i högskolans beslutsorgan
och i forskningsråden.

Herr talman! Debatterna här i kammaren brukar inte få till följd att
partiernas tidigare ställningstaganden ändras. Det vore mig fjärran att
tro att det skedde också här i dag. Men jag tror att den debatt som har
förts i medierna och den debatt som har förts här har ökat intresset för
och öppnat ögonen på universitetsvärlden. Den här frågan har ju varit
aktuell, och skolan ligger före akademikervärlden, så det ligger nog ett
värde i den debatt som har förts. Men det är beklagligt att regeringen,
trots att jag vet att intentionerna är goda, verkar har hamnat på en kurs
som i en del fall försvårar jämställdheten mer än det stimulerar den. Jag
tänker då på bortagandet av barntilläggen i svux och svuxa, där vi anvi-
sade medel för att kunna behålla det. Man har infört utbildningsbidrag i
stället för doktorandtjänster. Likaså här anvisar Folkpartiet en annan
väg och finansiering, vilket redovisas i reservation 10. I reservation 13
föreslår vi resursförstärkning för forskarassistenter och nya professorer.

Herr talman! Jag har försökt att fatta mig kort. Jag skall försöka att
fatta mig ännu kortare och bara yrka bifall till reservation 14 vid
mom. 31.

Anf. 131 ULLA HOFFMANN (v)

Herr talman! ”Över hustrun skall mannen styra som en statsman, ty
han är bättre skickad att härska än hon. Vad beträffar skillnaden mellan
könen är mannen av naturen överlägsen och styrande, kvinnan under-
lägsen och styrd”, sade Aristoteles på sin tid. Thomas av Aquino me-
nade att kvinnans underordnande ställning påvisas redan i Skapelsen
och är befogad av naturens lagar och hennes egen natur. Kvinnan har
skapats för att hjälpa mannen med fortplantningen inte med något arbe-
te, tyckte han.

Det är denna naturlag som regeringen har utmanat med sitt förslag
om jämställdheten inom utbildningsområdet. Eller som en manlig fors-
kare uttryckte det: Kamrater, män, sätter vi inte stopp för dem nu, så
kommer vi att ligga ner och vara fullständigt borta från all makt om
några år.

Propositionen som ligger till grund för utbildningsutskottets betän-
kande nr 18 förtjänar att läsas i sin helhet, eftersom den tar ett övergri-
pande grepp på dessa viktiga frågor. Vad gäller forskningsområdet är
förslagen väl genomtänkta och behandlar alla olika nivåer i universi-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

129

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

tetshierarkin. Där finns kvoterade mellantjänster, kvinnliga gästprofes- surer, kvinnliga doktorandtjänster, kvinnliga forskningsmedel, översyn

av tjänstetillsättningarna osv. Vissa delar av propositionen har dock

Jämställdhet

väckt mer uppmärksamhet än andra, nämligen förslaget att inrätta 30 nya professurer som skall besättas med kvinnor. Av dem som examineras från grundutbildningarna vid våra uni- versitet och högskolor är största andelen kvinnor - 63 %. Av dem som avlagt doktorsexamen den senaste treårsperioden är endast 30 % kvin- nor. Endast 7 % av professorerna i Sverige är kvinnor. Denna anmärk- ningsvärt låga siffra beror inte på att kvinnor skulle vara mindre läm- pade att vara professorer än män. Den beror inte heller på brist på kompetens eller kvalifikationer. Den måste därför bero på något annat. För att åstadkomma en bättre könsfördelning på dessa viktiga poster har regeringen föreslagit att s.k. positiv särbehandling skall kunna an- vändas vid tillsättning av professurer. För att på kort sikt kunna få en förändring till stånd föreslår man en engångssatsning i form av ett re- surstillskott för inrättande av nya professurer som skall gå till kvinnor. På längre sikt har man ställt upp ett könsfördelningsmål för universitet och högskolor vad gäller nyrekryteringen av professorer. Målen redovi- sas i treårsperioder till dess att bägge könens andel uppgår till minst 40 %. För att kunna uppnå det långsiktiga målet föreslår regeringen dessutom medel för doktorand tjänster och forskningsassistenter för kvinnor, stipendier för kvinnor att forska utomlands osv. Vid varje professorstillsättning sker ett sakkunnigförfarande. Tre sakkunniga - oftast män - utses av fakultetsstyrelsen. De sakkunniga skall föreslå tre kandidater - i första, andra respektive tredje rummet. Vid sakkunnigförfarandet skall olika kvalifikationer, meriter och kom- petenser bedömas. Därefter går förslaget till Tjänsteförslagsnämnden. Vid bedömandet blir det förstås avgörande vilka meriter och vilken kompetens som de sakkunniga lägger vikt vid. En professor skall bl.a. undervisa, forska och vara arbetsledare. Många professorer är arbetsle- dare för stora grupper. Vid sakkunnigförfarandet läggs oftast störst vikt vid den vetenskapliga meriteringen, mindre vikt vid det pedagogiska och ännu mindre vikt vid arbetsledningsförmågan. Det innebär att det oftast är den som är mest kvalificerad vetenskapligt som får tjänsten, inte den som är mest kvalificerad för den. För hade t.ex. den arbetsle- dande kompetensen tillmätts större betydelse än vad den gör i dag hade många manliga professorer inte blivit professorer. Den sökande som placeras i något av rummen är professorskompe- tent. Om en kvinna placeras i något av rummen blir det oftast i det tredje. Det innebär dock att hon är tillräckligt kvalificerad vetenskapligt - hon är helt enkelt professorskompetent. Vad regeringen nu säger är att en professorskompetent kvinna som hamnat bland de tre bästa av de sökande skall - med jämställdhetsaspekten i åtanke - få tjänsten. Det är detta som har fått delar av befolkningen av båda könen att reagera. De som har debatterat har fått förslaget att framstå som att vilken kvinna som helst kan söka och en professur och få tjänsten. Så är för- stås icke fallet. Hon måste vara professorskompetent. Ett annat argu-

130

ment som anförts är att professorerna skulle delas in i ett A- och ett B-

lag - antagligen är det meningen att det är kvinnorna som skulle hamna
i B-laget. De kvinnor som redan i dag är professorer är oroliga för att
de skall bedömas tillhöra B-laget, trots att de tillsattes före den för
kvinnor positiva särbehandlingen.

Resonemanget om A- och B-lag tillämpas enbart när det handlar om
kvinnor. Nyligen skulle en professorstjänst i psykiatri tillsättas. De
flesta trodde att en väl känd och bland många uppskattad psykiatriker
skulle få tjänsten, och han placerades också i första rummet. Men han
ansågs för kontroversiell och en annan man fick professuren. Ingen
argumenterade för att denna man skulle tillhöra ett B-lag.

Vid ytterligare ett annat tillfälle hamnade en manlig sökande i första
rummet. Tjänsteförslagsnämnden gav dock tjänsten till den man som
hade placerats på andra plats, antagligen beroende på att en prominent
ledamot i nämnden hade jobbat tillsammans med mannen i andra rum-
met. Mannen som placerats i andra rummet låg nära den s.k. forsk-
ningsfronten. Vid professorsutnämningar resoneras mycket kring om de
sökande ligger nära ”forskningsfronten” eller ej. Forskningsfronten är
emellertid ett mycket löst begrepp som skiftar innehåll med relativt
korta mellanrum. I allmänhet är det också män som avgör vad som är
”intressant” forskning vid varje tidpunkt. Vissa ämnen är inne, andra
ute. Det handlar inte om ifall det är bra forskning eller ej, dvs. rent
metodiskt, utan det handlar om ifall ämnet är gångbart eller inte. Det är
män som avgör vad som är gångbart och vad som skall beforskas. Där-
för hamnar kvinnoforskarna oftast i väntrummet. Därför hamnar för
kvinnor livsviktig forskning i skymundan. Därför vet vi i dag inom t.ex.
medicinen bara normalvärdet för män. Stora delar av forskningen reso-
nerar utifrån tesen att människa är lika med man om inte något annat
angives. Därför behöver vi en ny spetskompetens, som Conny Sand-
holm kallade det för.

Det handlar alltså om lobbyism och olika utestängningsmekanismer
som benämns vetenskaplig meritering.

Om de båda männen som lyftes upp av Tjänsteförslagsnämnden till
första rummet i mina exempel hade varit kvinnor hade de betraktats
som B-lagare. Men nu var de män, och därför blev det inte någon dis-
kussion. Det verkar som om de manliga A- respektive B-lagarna har
funnit sig i de föga vetenskapliga spelreglerna. Männen har funnit sig i
detta länge, men det gör nu inte kvinnorna. Rosseau menade visserligen
att flickorna redan i tidig ålder måste tvingas till foglighet och saktmo-
dighet för att utan att klaga komma att finna sig i sin makes behandling.
Men Rosseau har tappat greppet om svenska kvinnor.

Resonemanget om att det alltid är den som är mest kvalificerad som
skall erhålla en tjänst leder till att en undersköterska aldrig skulle kunna
få en tjänst så länge som det finns en enda arbetslös sjuksköterska eller
en arbetslös läkare, eftersom de är mer kvalificerade än undersköter-
skan, som dock är mest kvalificerad för tjänsten. Ingen har heller höjt
sin röst och hävdat att en manlig barnskötare skulle tillhöra ett B-lag
när han får en tjänst därför att han tillhör ett - i dessa sammanhang -
underrepresenterat kön.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

131

Prot. 1994/95:115 7 juni

Herr talman! När den första kvinnliga nyhetsuppläsaren gjorde sin debut blev radioväxeln nerringd av kvinnor och män som hävdade att

man inte kunde lita på de nyheter som lästes upp av en kvinna. Om det

Jämställdhet

som inte skulle kunna hända i Harrisburg ändå hade hänt och att det hände precis när den första kvinnliga nyhetsuppläsaren i Sverige skulle läsa nyheterna och fick ta telegrammet - ja, då skulle det som ändå hände i Harrisburg för många i Sverige inte ha hänt. I dag skulle det inte råda något tvivel om att det som hände i Harrisburg verkligen hände - oberoende av om det var en kvinna eller man som förmedlade nyheten. Är det då trovärdigheten det hela handlar om? Är det så att mot- ståndarna till positiv särbehandling av kvinnliga professorskompetenta anser att vetenskapens trovärdighet kommer att urholkas om kvinnliga professorskompetenta särbehandlas? Ja, så skulle man kunna resonera om man tror att det finns en absolut kompetens, en absolut vetenskap - en gång för alla given. Så skulle man kunna resonera om man var helt säker på att de vetenskapliga metoder man utvecklat omfattar båda könen. Och forskningen visar också att det handlar om trovärdighet. När man ger lärare identiska uppsatser men med olika namn, ett kvinnligt och ett manligt, så bedöms de olika. Pojkarna får högre om- dömen än flickorna - och då skall vi inte glömma att det var identiskt lika uppsatser. Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och nämna ett område där fler kvinnliga förebilder kommer att spela en stor roll. Jag sade tidigare att den medicinska forskningen bedrivs utifrån te- sen att människa är lika med man om inte något annat angives. Rektor vid en av våra medicinska högskolor sade när jämställdhetsplanen förelädes honom att det finns bara en enda orättvisa mellan kvinnor och män, och det är att kvinnor lever längre än män. Och med det synsättet är det kanske inte så underligt att alla fysiologiska normalvärden är beräknade efter en 70-kilosman, vilket automatiskt gör alla flickor till avvikare. Eftersom män inte har menstruation, föder barn eller lika påtagligt kommer in i klimakteriet har dessa för kvinnan normala funk- tioner kommit att betraktas som sjukdomar. Ett nytt fält har öppnat sig för medicinsk teknik på manliga villkor, en teknik som används utan att den paras med kvinnors specifika erfarenheter och kunskaper på områ- det. Det är fortfarande lättare att skära bort livmödrar, äggstockar och bröst än att utveckla alternativa icke-kirurgiska behandlingar. När normalvärdet för blodtryck skulle fastställas mättes blodtrycket på ett antal medicine kandidater - alla män, eftersom läkarstuderande var män på den tiden. Utifrån det manliga normalvärde som kom fram ansågs kvinnor ha för högt blodtryck och tvingades äta blodtryckssän- kande medicin för att komma ner i ”normalt”, dvs. manligt tryck. Om normalvärdet skulle vara satt utifrån kvinnor skulle det kunna innebära att hela den manliga delen av befolkningen skulle tvingas äta blod- tryckshöjande medicin. De undersökningar som ligger till grund för bedömningen av blod- fetter är gjorda på män. Det leder till att läkarna i dag vet väldigt litet

132

om vilka blodfettvärden som gäller för kvinnor. Det som för män är det

goda kolesterolet kan för kvinnor vara det farliga. Läkarna kan bara
konstatera att antalet kvinnor som dör i hjärtinfarkt har ökat. När kvin-
nor kommer till sjukhusen för akuta hjärtproblem får de sämre behand-
ling. Livsuppehållande behandling sätts inte in eller sätts in för sent,
eftersom kvinnor inte upplever hj ärtsmärtor på samma sätt som män
och därför beskriver sina smärtor på ett för läkaren okänt sätt.

Jag kan bara konstatera att vi i dag saknar grundläggande kunskaper
om normalvärden för kvinnor, och vi behöver med det snaraste en
utveckling inom den medicinska metodiken. På just det medicinska
området är grundforskning på kvinnors normvärden extra viktig, efter-
som det handlar om liv och död. För kvinnor är det med andra ord
livsviktigt att den manliga forskningsfronten bryts. Ett sätt att göra det
är att vi får fler kvinnliga professorer.

Herr talman! Psykologin som vetenskap har ständigt och systema-
tiskt ansett kvinnan som en avvikare. De teorier som finns om psyko-
logisk utveckling är byggda på observationer av mäns liv. Psykoanaly-
sens fader, Sigmund Freud, konstruerade sina teorier utfrån det manliga
barnets upplevelser, och när kvinnorna inte passade in i teorierna -
varken anatomiskt eller i beteendet - gjorde han inte om teorierna utan
hävdade i stället att flickorna var avundsjuka över det han hävdade att
de saknade och att de upplevde sig som stympade män. Med mannens
liv som den underförstådda normen har vetenskapen försökt forma
kvinnor efter en manlig mall. I livscykeln liksom i Edens lustgård har
kvinnorna varit betraktade som avvikande.

Att 30 professorskompetenta kvinnor kommer att utses till professo-
rer kommer inte att ändra den akademiska världen och forskningsfron-
ten över en natt. Men det är en bra början, och det rabalder förslaget
har ställt till med både inom och utanför den akademiska världen visar
att det nu är den sista bastionen som håller på att falla. För mig med
min över 20-åriga erfarenhet som sekreterare till professorer, som
samtliga tjänstgjort som sakkunniga vid professorstillsättningar, är
förslaget om positiv särbehandling - av kvinnor - en befrielse. För
manliga sökande har alltid behandlats positivt - den manliga veten-
skapliga meriteringen har alltid ansetts högre stående. Med nuvarande
takt på utnämningarna av kvinnliga professorer skulle det ta minst 167
år innan vi har lika många kvinnliga som manliga professorer. Vänster-
partiet anser att vi inte har tid att vänta så länge. Det förefaller som om
de flesta partier i riksdagen är eniga om att kvinnor är underrepresente-
rade bland professorer och att det behövs fler kvinnliga professorer.
Förslagen till åtgärder varierar. Hittills har man försökt lösa jämställd-
hetsproblemet med att antingen utöka t.ex. antalet platser eller genom
att inrätta särskilda forum för kvinnor att diskutera jämställdhet. Väl-
digt sällan har jämställdheten lösts med att männen tvingats lämna ifrån
sig makt. Förslaget om positiv särbehandling vid tillsättning av profes-
surer handlar om att männen måste lämna ifrån sig makt - därmed
förändras maktrelationerna mellan kvinnor och män

Herr talman! Eftersom jag bekänner mig till det som Hans Hjortz-
berg-Nordlund kallar den fundamentala feminismens konspirationsteori

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

133

Prot. 1994/95:115 7 juni

yrkar Vänsterpartiet bifall till utskottets hemställan i de delar av betän- kandet som jag berört, nämligen under punkterna 17-40.

Jämställdhet

Anf. 132 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik Herr talman! Det är väldigt mycket i Ulla Hoffmanns anförande som jag skulle vilja diskutera, men jag skall slumpvis välja bara ett par aspekter. Det som Ulla Hoffmann sade om normalvärden för män och kvin- nor har jag hört rätt mycket av i debatten på senare tid, och det har förundrat mig en hel del. Även om normalvärden i sig är någonting så viktigt, undrar jag om detta verkligen är sant. Det kanske var sant på 50- och 60-talen att man saknade normalvärden för både män och kvinnor, men allteftersom nya befolkningsstudier gjorts har detta fak- tiskt ändrats. Jag känner till detta ganska väl, eftersom jag deltagit i befolkningsundersökningar på män. Men samtidigt som jag och några till gjort dessa undersökningar, har andra gjort precis motsvarande undersökningar på kvinnor. Detta är någonting som pågår hela tiden. Vad vi saknar är generella erfarenheter av en lång rad medicinska till- stånd som gäller både män och kvinnor. Det är bara undantagsvis som vi vet mindre när det gäller kvinnor. Det kan gälla en del sjukdomar som ändrar karaktär med åren, t.ex. hjärtinfarkt, där det förekommit en utveckling som man inte riktigt har förstått. Den andra saken som jag vill komma in på är detta med A- och B- lag. Vi har inte haft något B-lag i Sverige. Vad jag talat om är att man inte skall skapa ett sådant B-lag. Precis som jag sade tidigare krävs en viss minimikompetens av en professor. Jag vill inte påstå att alla kvin- nor är mindre kompetenta än män, utan många kvinnor har ju bedömts vara de mest kompetenta, och andelen sådana kvinnor skall väl bli allt större. Men om vi skulle ge kvinnliga sökande en positiv särbehandling och kanske systematiskt börja välja de mindre kompetenta och koppla bort de mest kompetenta skulle det vara utomordentligt olyckligt. Kvinnorna kommer på bred front överallt. På skolans område do- minerar de redan helt och hållet ända fram till studentexamen, varefter de blir färre. Men här kommer en tidsfaktor in i bilden, och hela tiden ökar andelen kvinnor på olika områden. Jag tror inte alls att det kom- mer att ta 167 år, utan vi kommer säkerligen att uppnå detta betydligt tidigare, även utan positiv särbehandling av kvinnor. Det är alltså mycket tvivelaktigt om denna matematik är riktig. Anf. 133 ULLA HOFFMANN (v) replik Herr talman! Det är alldeles riktigt som Hans Hjortzberg-Nordlund säger att kvinnorna kommer på bred front. Om inte annat kan vi konsta- tera det i detta parlament - världens mest jämställda. Hans Hjortzberg-Nordlund säger att det inte finns ett A-lag och ett B-lag men att vi nu håller på att skapa ett B-lag. Med den argumente- ring och den logik som används i debatten om A-lag och B-lag när det gäller positiv särbehandling vill jag påstå att vi i dag fått ett B-lag med manliga professorer, nämligen när man flyttat ner dem som stått i första

134

förslagsrummet och lyft upp dem som stått i det andra. Det är precis
samma resonemang, och det är precis lika logiskt.

Sedan vill jag säga till Hans Hjortzberg-Nordlund att jag inte tycker
att man skall uttala sig om saker som man inte vet någonting om. Jag
tycker att Hans Hjortzberg-Nordlund skall ta reda på hur det förhåller
sig med normvärden för blodtryck, kolesterol osv. och vilken medi-
cinsk forskning som pågår. Jag tror mig veta en del om detta.

Sedan vill jag också tala om att den undersökning som visar att det
kommer att ta 167 år innan vi får lika många kvinnliga som manliga
professorer förstås är gjord av en kvinna.

Anf. 134 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Herr talman! Eftersom jag har ägnat praktiskt taget hela mitt liv åt
normalvärden, hälsokontroller och liknande tror jag att jag vet vad jag
talar om.

Vad gäller professorstillsättningarna talade Ulla Hoffmann om en
manlig professor i psykiatri, som hamnade på andra plats vid en tjäns-
tetillsättning. Då hade man faktiskt för en gång skull tagit hänsyn till
andra saker än forskning.

Jag delar Ulla Hoffmanns synpunkter på att man i dag lägger
tyngdpunkten enbart vid forskning. Vi tycker inte helt olika. Men det
finns exempel på att man faktiskt har börjat ta ställning också till lä-
rarskicklighet och liknande. Jag tror att om vi får fortsätta ett tag till på
den vägen kan man komma fram till ett sätt att bedöma professorskom-
petens och professorsskicklighet utan att det skall behöva innebära att
man kvoterar in kvinnor.

Det som gör att jag reagerar är att kvotering alltid innebär en dis-
kriminering. I vissa ämnen finns det kanske bara en eller två profes-
sorstjänster i landet. Det kan ta 20-30 år att meriteras till en sådan
tjänst. Jag vill inte vara med om diskriminering av män - det finns en
sådan också.

Jag föreställer mig en gubbe som kanske har hållit på att meritera
sig i 20-30 år. När han är nästan framme vid målet och tjänsten utlyses
kommer det en kvinna, som i och för sig har professorskompetens, men
som kanske bara har hållit på i fem sex år inom ämnet. Hon är långt
ifrån den spetsforskare som han, och även andra, upplever att han är.
Hon kommer att gå förbi honom enligt det här förslaget.

Positiv särbehandling innebär automatiskt att orättvisor skall åstad-
kommas!

Anf. 135 ULLA HOFFMANN (v) replik

Herr talman! Den man som har forskat väldigt länge och som håller
på med spetsforskning, som Hans Hjortzberg-Nordlund talade om,
kommer att bli ”sidsteppad” av en kvinna som bara har forskat i fem år.

Det är just spetsforskningen, alltså det som kallas för forsknings-
fronten, som vi vill förändra. Det är livsviktigt för kvinnor att vi får en
annan forksningsfront.

Det är också livsviktigt för hela samhället att vi får ta till vara den
erfarenhet och kunskap som kvinnor har.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

135

Prot. 1994/95:115 7 juni

Hans Hjortzberg-Nordlund säger att kvotering alltid innebär en dis- kriminering. Jag tror att moderaterna egentligen tycker att kvotering är

gannska bra så länge det inte handlar om könskvotering. Jag brukar

Jämställdhet

skämta med Gullan Lindblad och säga att hon faktiskt är kvoterad in i riksdagen. Hon är sjuksköterska och kommer från Värmland. Modera- terna har vad jag förstår två mandat från Värmland. Alltså är hon kvo- terad eftersom inte hela riksdagen består av värmlänningar. (forts.) Ajournering Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. 17 § (forts.) Jämställdhet (forts. UbU18) Anf. 136 GUNNAR GOUDE (mp) Fru talman! Regeringens proposition om jämställdhet berör hela utbildningsområdet - dels det offentliga skolväsendet, dels högre ut- bildning och forskning. Jag vill börja med förslagen som handlar om det offentliga skolväsendet. Förslagen är enligt vår bedömning i stort sett mycket bra, dvs. de sammanfaller till stora delar med Miljöpartiets förslag. Jämställdheten skrivs explicit in i skollagen. Det betonas att jämställdhet är en angelä- genhet för alla verksamma i skolan. Bakgrundstexterna och angivna skäl för regeringens bedömningar lyfter fram viktiga områden inom vilka jämställdhetsarbetet skall intensifieras. Man poängterar att jämställdhet är ett pedagogiskt problem och att det är viktigt att jämställdhetsfrågan får en framskjuten plats även i lärarutbildningen. I propositionen konkretiseras förslagen om jäm- ställdhetsarbetet på ett föredömligt sätt. De handlar om vardagsarbetet i skolan, och det förefaller åtminstone som om man sökt och funnit några av de knutar som måste lösas upp för att jämställdheten skall kunna frigöras i våra skolor. En svag punkt i regeringens förslag är emellertid frågan om tillsy- nen av hur den nya skollagen efterlevs. Den har man i stort sett glömt bort. Inte heller ställer man krav på en samlad utvärdering av föreslag- na åtgärder utan nöjer sig med vaga antydningar om kommande upp- drag till Skolverket att ”i sitt forskningspolitiska program initiera och stödja forskningsinsatser, som har sin utgångspunkt i den pedagogiska processen i klassrummet, som ett stöd för skolans pedagogiska jäm-

136

ställdhetsarbete”. Det här bådar inte gott.

Miljöpartiet föreslår att Skolverket och kommunerna i sitt till-
synsarbete särskilt skall uppmärksamma hur skolorna uppfyller de nya
kraven på jämställdhetsarbetet och se till att vi får en uppföljning av
hur jämställdhetsarbetet framskrider.

Men, som jag redan har sagt, regeringens förslag vad gäller jäm-
ställdhetsarbetet i skolväsendet förefaller vara väl genomtänkta och
valida och borde kunna innebära ett steg framåt i det långsiktiga arbetet
för ökad jämställdhet mellan flickor och pojkar i våra skolor, så att
grunden läggs för jämställdhet mellan kvinnor och män i hela det
svenska samhället.

Så över till den del av propositionen som handlar om högre utbild-
ning och forskning. Utbildningen vid våra universitet och högskolor har
successivt öppnats, från att vara en huvudsakligen manlig sysselsättning
till att gälla såväl kvinnor som män. Detta har tagit lång tid, men nu är
vi i alla fall där. Vi har i stort sett lika många kvinnliga som manliga
studerande vid våra universitet.

Däremot har vi inte anpassat studieförhållanden och karriärvägar så
att samma villkor gäller för män och kvinnor. Precis som för det of-
fentliga skolväsendet så ligger en stor del av problemen i den s.k. pe-
dagogiska situationen. De kvinnliga studenterna möter en organisation
och ett ämnesinnehåll som återspeglar decenniers utveckling under en
helt mansdominerad styrning. De kvinnor som önskar gå vidare efter
grundexamen till forskarutbildning och ett fortsatt arbete som forska-
re/lärare möts av många hinder som inte de manliga studerande möter.

Det börjar redan tidigt i utbildningen och om inte förr så när C-
studierna påbörjas. Valet av uppsatsämne är en sådan punkt. Handle-
darna är som regel män, och uppsatsämnena ligger inom deras forsk-
ningsprojekt. Det finns en tydlig tendens att kvinnliga studerande väljer
egna ämnen i stället för att, som manliga studerande normalt gör, anslu-
ta sig till redan existerande projekt.

Antagningen till forskarutbildning sker med bl.a. examensuppsatsen
som merit. De studenter som arbetar inom projekt på institutionen har
bättre prognos för forskarutbildningen och har därför lättare att bli
antagna i forskarutbildningen. Väl inne skall avhandlingsämne väljas,
med en handledare vid institutionen. Och samma problem möter kvin-
norna som tidigare vid C-uppsatsen, men nu av mer genomgripande
betydelse. Nu handlar det om större forskningsuppgifter som dessutom
kräver ordentlig finansiering. Den som inte ansluter sig till existerande
projekt har nästan inga möjligheter att få sitt avhandlingsarbete finansi-
erat.

Kvinnan närmar sig nu också den ålder då hon normalt bildar familj
och föder barn. Den sociala tryggheten är av större betydelse för kvin-
nan än för mannen i denna situation. Kvinnan är något mer beroende av
tillgången på doktorandtjänster än männen. Antalet doktorandtjänster
är helt otillräckligt. Dessutom behöver vi i Sverige öka antalet forskar-
studerande.

Nåväl, allt fler kvinnor tar sig igenom även denna något ojämlika
konkurrenssituation - och doktorerar. Då har kvinnan nått den ålder att
det nu om inte förr är dags att ägna sig åt familjeliv, föda barn och

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

Prot. 1994/95:115 7 juni

återinträda i den normala livscykeln. Det handlar om att även kvinnor i forskarkarriär skall kunna ha ett fullödigt liv med full livskvalitet. Även

om kvinnan endast totalt är hemma i samband med barnafödsel i ett år

Jämställdhet

så kommer hon som regel efter i meritering jämfört med sina manliga kamrater. Den enda postdoktorala tjänst som finns att konkurrera om är fors- karassistenttjänsten. Här räknas fortfarande på många ställen endast meriter under de närmaste fem åren efter doktorsexamen. Därmed är i praktiken många kvinnor helt chanslösa, med manliga kolleger som har ett handikapp på ett till två år. Övriga universitetstjänster är som regel också låsta. Adjunkter, lektorer och professorer sitter ofta på livstid. Några rörliga mellantjänster finns inte vid våra universitet. Hur skall kvinnan då kunna ta sig in i och upp i detta system? Det är inte ett dugg förvånande att ytterst få kvinnor har lyckats meritera sig med sådan kvalitet och omfattning att de kan konkurrera om professu- rer. Det är inte alls förvånande att endast 6-7 % av landets professorer är kvinnor. Mot denna bakgrund har Miljöpartiet i sitt utbildningsprogram fö- reslagit en rad åtgärder. Ändra på studieförhållandena redan på C-nivå, garantera handledning även av självständiga studenter och skapa möj- ligheter för forskarstuderande att få egna medel för avhandlingsprojekt. Detta löser upp en del hinder för kvinnor vid antagningen till forskar- utbildningen. Universiteten måste vidare vidga handledarnas arbetsuppgifter till att även omfatta ämnen i utkanten av sina egna forskningsområden. Öka antalet doktorandtjänster. Ändra meriteringsgrunden för antagning till forskarassistenttjänster. Inför fler forskarassistenttjänster. Bryt upp tjänstestrukturen vid universitet och högskolor och inför en rad olika mellantjänster med visstidsförordnande. Uppmärksamma frågan om meriteringsgrunden för professurer så att inte mängden artiklar totalt är utslagsgivande utan så att tyngdpunkten läggs på den vetenskapliga kvaliteten. Det finns undersökningar som tyder på att kvinnor har en annan fördelningsprofil i sin meritering med en ökad aktivitet i slutet av 30-årsåldem, medan männen har sina toppar tidigare. Jämställdhetslagen ger tydliga möjligheter att arbeta för en jämnare fördelning av män och kvinnor på olika tjänster. Miljöpartiet har före- slagit att efterlevnaden av jämställdhetslagen bör skärpas genom att man vid varje tjänstetillsättning i tjänsteförslagsnämnden skall ha en särskild ledamot som har till uppgift att bevaka att jämställdhetslagen uppmärksammas och verkligen används vid alla tjänstetillsättningar. Dessa åtgärder plus några till har vi föreslagit i våra motioner. Vad har då regeringen gjort? Ja, man skär ner på forskningsmedel totalt, minskar fakultetsansla- gen och minskar antalet doktorandtjänster. Bl.a. avbryter man helt utbyggnaden av utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Allt detta drabbar kvinnorna särskilt hårt. Man finner i propositionen ingen ana- lys av vari bristerna i jämställdheten består. Det är väl sannolikt en av orsakerna till att de få förslag man har för ökad jämställdhet förefallet omotiverade.

138

Man föreslår öronmärkta tjänster för kvinnor - några doktorand-,
tjänster, några forskarassistenttjänster och några professurer, 30 styck-
en, speciellt för kvinnor. Det handlar om några få tjänster och i jämfö-
relse med nedskärningarna mycket blygsamma insatser av närmast
symbolisk karaktär. Om detta har man lyckats få en jättedebatt, som i
och för sig kunde ha varit intressant, om den inte hade haft den förfarli-
ga effekten att den kastat en slagskugga över hela det egentliga pro-
blemet med bristande jämställdhet vid universitet och högskolor. Det
debatten handlat om är just symbolvärdet. Har det ett positivt eller
negativt symbolvärde att inrätta några professurer speciellt för kvinnor?
Carl Tham har varit relativt ensam om att tycka att symbolvärdet har
varit särskilt positivt. Risken med att ge kvinnor tjänster som de inte av
egen kraft kan få har påtalats av många. Vi får väl hoppas att farhågor-
na inte besannas.

Under alla omständigheter måste vi konstatera att den viktiga jäm-
ställdhetsfrågan vad gäller universitet och högskolor har slarvats bort i
regeringens förslag. Det här är faktiskt ett ärende där man skulle kunna
våga prediktionen att ingen här i kammaren kommer att gå upp och
hävda att regeringens förslag kommer att innebära någon väsentlig
förbättring för kvinnorna i högre utbildning och forskning vid våra
universitet och högskolor. Jag yrkar bifall till reservationerna 11, 14
och 19.

Som en särskild punkt i propositionen tas frågan om sexuella tra-
kasserier upp. Det skall klart utsägas att sexuella trakasserier är ett
allvarligt problem för många kvinnliga studerande, att detta är full-
ständigt oacceptabelt och att kraftfulla åtgärder skall vidtas för att få
bort beteendet snabbt och effektivt. Miljöpartiet ställer sig bakom re-
geringens förslag men vill gå ett steg längre och föreslår tillsammans
med Vänstern och kds i en gemensam reservation att man utvidgar
lagregeln i jämställdhetslagen till skydd mot sådana trakasserier till att
gälla också studenter i den högre utbildningen. Jag yrkar därför bifall
till reservation 24.

Anf. 137 INGER DA VIDSON (kds)

Fru talman! För oss kristdemokrater är det en självklarhet att alla
människor, varje individ, har rätt att utvecklas till sin fulla potential
utan strukturella, traditionella eller andra hinder. Eftersom utbildnings-
väsendet är ett av de viktigaste områdena för att förmedla de värde-
ringar som ligger till grund för en sådan inställning är det särskilt vik-
tigt att just utbildningsväsendet genom hela sin uppbyggnad och hela
sitt innehåll inriktas på att skapa ett jämställt samhälle.

Jämställdhet handlar både om kvantitet och kvalitet. En jämn pro-
centuell fördelning mellan kvinnor och män behöver i sig inte vara ett
tecken på att man har uppnått jämställdhet inom ett visst område. Ännu
viktigare är att kvinnors och mäns kunskaper, värderingar och erfaren-
heter möts med samma respekt och tas till vara på lika villkor och att
varje kvinnas och mans rätt till integritet, rätt att bli betraktad som
subjekt och inte som objekt respekteras. För att uppnå jämställdhet i

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

139

Prot. 1994/95:115 7 juni

dess mest positiva mening krävs därför en grundläggande attitydför- ändring i hela samhället.

Tyvärr präglas skolan fortfarande i alltför stor utsträckning av tra-

Jämställdhet

ditionella könsroller och har inte lyckats tillgodogöra sig de forsknings- resultat som faktiskt finns när det gäller pedagogikens betydelse och betydelsen av undervisningens innehåll på det här området. Därför är det positivt att regeringen har lagt fram ett förslag med ambitionen att förbättra jämställdheten inom hela utbildningsväsendet. Förslagen som till stor del bygger på slutrapporten Vi är alla olika, som arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan har tagit fram, och rapporten Kartlägg- ning och utvärdering av jämställdhetsprojekt inom universitet och hög- skolor ligger i linje med vår politik. Det har därför varit helt naturligt att vi ställt oss bakom många av de förslagen. I det avsnitt av betänkandet som handlar om åtgärder inom det obli- gatoriska skolväsendet märks samstämmigheten mellan partierna ge- nom att inget parti har reserverat sig i den delen. Jag tänker av den anledningen inte uppehålla mig vid de frågor som tas upp där, även om vi kristdemokrater hade en del förslag till ytterligare åtgärder i våra motioner, bl.a. när det gäller insatser för att stimulera pojkar att välja mer otraditionellt, precis som vi gör när det gäller flickor. När det gäller högre utbildning och forskning ser vi positivt på att regeringen har ambitionen att förbättra jämställdheten på flera nivåer i forskningssamhället. Det fmns ett stort antal kompetenta kvinnor inom det området. Det har vi hört flera gånger här i dag, och det vet vi sedan tidigare. En viktig del av jämställdhetsarbetet är att det också visar sig i att de får sin rättmätiga tilldelning av högre tjänster. För att uppnå det målet behöver flera olika åtgärder vidtas. Jag kan ta några exempel. Det är viktigt att definiera och ibland omdefiniera vilken kompetens som krävs t.ex. vid en professorstillsättning. Kvinnor och män har inte alltid utvecklat samma typ av kompetens, men det hindrar inte att den kan bedömas som likvärdig. Därför är det för det första viktigt att den kvinnliga kompetensen identifieras på ett tydligt sätt. För det andra måste rekryteringsmål ställas upp för fler tjänstekate- gorier än professorer för att tillförsäkra en jämnare könsfördelning på längre sikt. Det gläder mig att utskottet ställt sig bakom kristdemokra- ternas motion på det området. För det tredje kan ämnesinriktningarna behöva förändras så, att äm- nen där kvinnor av tradition är överrepresenterade integreras med mer mansdominerade ämnesområden. Det kan, för det fjärde, handla om att aktivt söka kvinnor som är kompetenta forskare och inrätta och utlysa professurer inom de områ- den där de finns. Goda villkor för doktorander är, för det femte, A och O för rekryte- ring av fler kvinnor. Att inrätta nya doktorandtjänster för kvinnliga doktorander är därför en positiv åtgärd. Men att en stor del av dokto- randtjänsterna kommer att omvandlas till tjänster med utbildningsbi- drag, med dåligt socialt skydd, som regeringen föreslagit tidigare i år,

140

kommer samtidigt att motverka nyrekryteringen. All erfarenhet visar att

just doktorandtjänster bidrar positivt till att öka antalet kvinnliga dokto-
rer. Regeringens signaler är därför väldigt motstridiga när den försäm-
rar villkoren för framför allt många kvinnor genom att avskaffa ett antal
doktorandtjänster samtidigt som man föreslår att ett antal nya dokto-
randtjänster speciellt avpassade för kvinnor skall inrättas. Det vore
intressant att få en förklaring av statsrådet till hur det är tänkt.

Vi kristdemokrater motsätter oss av flera skäl regeringens förslag
att vid utnämningen av professorer, som det uttrycks i propositionen,
”en tjänst tillsätts med en kompetent sökande av underrepresenterat
kön, även om vederbörande är mindre kvalificerad än medsökande av
det andra könet”. Att utnämnas till professor trots att en annan bedömts
som betydligt skickligare kan inte vara en särskilt bra utgångspunkt
varken för den som fått utnämningen, för klimatet på institutionen eller
för samhällets kompetensutveckling. Jag är däremot inte beredd att
upphöja denna fråga till en fråga om liv och död, som Ulla Hoffmann
gjorde tidigare. Det tycker jag är att gå litet väl långt.

Hittills har jämställdhetslagens rätt till positiv särbehandling be-
gränsats till att medge att sökande av underrepresenterat kön med i stort
sett lika kompetens som den mest kompetente sökanden har kunnat få
företräde. I propositionen och betänkandet nöjer man sig med att tala
om tillräcklig kompetens, alltså ett slags behörighet.

I professorskonkurrensen handlar det om att samla på sig meriter av
olika slag för att höja sin kompetens. Vilka meriter som skall krävas
och vilken betydelse olika meriter skall tillmätas kan, som jag sade
tidigare, diskuteras. Det bör också diskuteras. Men att man helt skall
kunna bortse från att en person som skall utses till en tjänst på den nivå
handlar om här har betydligt högre kvalifikationer än den som får
tjänsten gagnar varken den enskilde eller samhället. Som symbol för
missriktad jämställdhetssträvan kan det i stället få negativa konsekven-
ser för utvecklingen mot bättre jämställdhet i stort, är jag rädd för. Jag
yrkar bifall till reservation 14.

Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om skydd för sexuella tra-
kasserier. Att känna trygghet och trivsel är kanske den viktigaste förut-
sättningen för att man skall kunna utvecklas och ta till vara sin potential
fullt ut. Tyvärr upplever många kvinnliga studerande tvärtom otrygghet
och vantrivsel i sin vardag på grund av att de utsätts för sexuella trakas-
serier av manliga lärare, handledare eller andra studenter. Det är ett
problem som har tilltagit under senare år, enligt flera undersökningar.

Vid flera universitet och högskolor har man redan utarbetat åt-
gärdsprogram för att förebygga och motverka sexuella trakasserier. Det
bör göras vid alla lärosäten. Därför är det en bra och viktig markering
att det skrivs in i högskoleförordningen att det är en skyldighet för
universitet och högskolor att arbeta för att studenter inte utsätts för
sådana trakasserier.

Men vi kristdemokrater tycker att det är dags att ta ett steg till ge-
nom att utvidga tillämpningsområdet för jämställdhetslagen så att den
också kan omfatta studenter. Jag är förvånad över att regeringen och
utskottsmajoriteten inte går med på det. Det hjälper inte hur många

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

141

Prot. 1994/95:115 7 juni

insatser vi gör på andra områden för att förbättra jämställdheten så länge kvinnor tillåts betraktas och behandlas som sexobjekt.

En lagreglering ger den tydliga signal som krävs för att visa att

Jämställdhet

samhället tar klart avstånd från alla former av sexuella trakasserier. Det tvingar alla ansvariga att ta problemet på allvar och vidta åtgärder som leder till att både kvinnliga och manliga studenter kan få genomföra sin utbildning i en trygg miljö, vilket som sagt är grundförutsättningen för att man skall lyckas. Jag yrkar bifall till reservation 24. Anf. 138 ULLA HOFFMANN (v) replik Fru talman! Jag blev direkt apostroferad, så jag känner mig tvingad att svara. Jag hade i och för sig ändå tänkt att begära ordet. Inger Davidson säger att hon inte vill upphöja frågan till att handla om liv och död. Jag vill inte heller upphöja den till att handla om liv och död. Egentligen är det bara en liten debatt i det stora hela. Det är ett jättestort, övergripande bra program för utbildningsområdet. Vad jag menade när jag sade ”liv och död” var att det är väldigt viktigt att forskningsfronten inom den medicinska forskningen ändras så att den inte ser ut som den gör i dag, utan att vi får reda på de norm- värden som jag talade om i mitt inledningsanförande. Om inte annat visar också t.ex. det som har kommit fram om Medi- cinska forskningsrådet och hur man har beviljat pengar där på att det faktiskt är viktigt. Med tanke på att vi inte vet någonting om kvinnors normvärde kan det i förlängningen vara en fråga om liv och död för kvinnor, men kanske inte för de kvinnliga professorerna. Jag skulle vilja ta upp en annan sak som Inger Davidson sade, näm- ligen att professurerna skulle tillsättas av kompetenta sökande av un- derrepresenterat kön, men inte den som var mest kvalificerad. Jag und- rar varför den akademiska världen skall vara en skyddad verkstad. I övriga arbetslivet finns det i dag ingen som ifrågasätter positiv särbe- handling eller att vi t.ex. försöker rekrytera och tillsätta kvinnliga che- fer som är kompetenta sökande av underrepresenterat kön, men kanske inte de mest kvalificerade. Det är accepterat överallt annars i arbetsli- vet, dock inte i den akademiska världen. Anf. 139 INGER DAVIDSON (kds) replik Fru talman! Jag tror inte att skillnaden blir så stor att den gäller liv och död om vi tillsätter dessa 30 professorstjänster på ett annat sätt än man gör normalt. Jag tror inte alls att det får så stor betydelse. Det är betydligt viktigare att vi vidtar alla de andra åtgärder av vilka vi har räknat upp flera stycken. De skall på lång sikt och förhoppningsvis också på litet kortare sikt än tidigare leda fram till att kompetenta kvin- nor får de tjänster som de är berättigade till. Man går faktiskt ett steg längre när det gäller praxis, dvs. att tilläm- pa jämställdhetslagen. Tidigare har man sagt att en person av underre- presenterat kön med i stort sett samma kompetens som den mest kvali- ficerade skall kunna få företräde. Men här talar man om ett slags behö-

142

righet som på ett sätt inte räcker. Professorstillsättningar är så speciella.

Det handlar om att samla på sig meriter. Det kan bli så att en person
som kanske har samlat meriter under väldigt kort tid utnämns till pro-
fessor, medan en som har samlat meriter i tio år ställs åt sidan.

Det blir alltså en mycket skevare bild i just detta sammanhang än i
många andra. Det brukar som sagt inte vara den skillnaden som man för
fram annars när man tillämpar jämställdhetslagen.

Anf. 140 ULLA HOFFMANN (v) replik

Fru talman! Då har nog Inger Davidson och jag uppfattat jämställd-
hetslagen på olika sätt. I min del av arbetslivet har man valt en kompe-
tent sökande när man har tillämpat positiv särbehandling. Man be-
stämmer vilka kvalifikationer man vill ha och tar sedan en kompetent
sökande av underrepresenterat kön, även om någon av det överrepre-
senterade könet är mycket mer kompetent eller kvalificerad.

Jag tycker att det är märkligt att just den akademiska världen skall
vara en skyddad verkstad. Inger Davidson säger att det är speciella
meriter och en speciell tillsättning. Vi i Vänsterpartiet vill ändra på det.
Vi tycker inte att den akademiska världen skall vara en skyddad verk-
stad längre, just därför att det handlar om så många viktiga saker och
om att förändra hela samhället.

Nog tycker jag att den akademiska världen tillhör arbetslivet. Den
skall behandlas som övriga arbetslivet.

Anf. 141 INGER DAVIDSON (kds) replik

Fru talman! Det tycker jag också. Jag tycker att man skall tillämpa
jämställdhetslagen, men jag tycker att man skall göra det så som man
har gjort hittills och inte gå ett steg längre. Det är det man gör. Vi me-
nar att det är fel.

Man skall inte utse någon till professor om det är stora skillnader i
kvalifikationerna. På den nivån måste det faktisk vara så, att den som är
mest lämpad också får utses.

I stället handlar det om att se till att det blir massor av kvinnor som
är mest lämpade. Jag tror inte att det är några problem om vi använder
oss av alla de andra möjligheter som vi har räknat upp. Då kommer det
att bli ett förhållande i den akademiska världen - det kan det bli på
ganska kort sikt om vi förändrar snabbt - som gör att vi får högkvalifi-
cerade kvinnor och att de blir de mest kvalificerade. Det kommer inte
alls att vara några problem. Det är jag övertygad om.

Anf. 142 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)

Fru talman! År 1842 stadgades om allmän folkskola i Sverige.
Varje socken och stadsförsamling skulle ha minst en fast skola. Den
undervisning som där erbjöds skulle även gälla flickor. Detta var den
första undervisningen för flickor som samhället ordnade. För pojkar
hade det under ett par århundraden funnits pojkläroverk.

I början av 1860-talet gavs så rätten för flickor att avlägga student-
examen. Då flickorna inte erbjöds någon plats på läroverken fick de
avlägga examen som privatister.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

143

Prot. 1994/95:115 7 juni

År 1883 disputerade den första kvinnan i Sverige. 1937 fick vi den första kvinnliga professorn. Då hade flickorna och kvinnorna funnits i

det svenska utbildningsväsendet i nästan 100 år. Nästan 100 år hade det

Jämställdhet

tagit innan den första kvinnan släpptes fram till en topposition i vårt utbildningsväsende. 100 år! År 1937 fick vi den första kvinnliga professorn. I dag, 58 år senare, innehar 147 kvinnor professur. Det är 146 fler än 1937. Dessa kvinnor utgör 7 % av det samlade antalet professorer i ett utbildningsväsende som faktiskt omfattar alla. Vad beror detta på? Beror det på sämre intellektuella förutsättning- ar för kvinnor att ägna sig åt studier och forskning? Jag tror inte att någon i dag ansluter sig till denna förklaring. Fru talman! I 150 år har flickorna funnits i klassrummen tillsam- mans med pojkarna. De har funnits där, men har de någonsin fått den uppmärksamhet som pojkarna fått? Har de någonsin blivit synliggjorda på samma sätt som pojkarna blivit? Skolan har alltid funnits mitt i byn. Skolan har alltid verkat mitt i samhället. Den har speglat samhällets värderingar. Skolan prioriterade därför länge öppet pojkarnas behov. De skulle bära upp samhället som ledare och betald arbetskraft. Samhället har förändrats. Kvinnor deltar i dag aktivt i samhällets styre och i arbetslivet som betald arbetskraft. Skolan prioriterar inte i dag öppet pojkarna, men i den sublima undervegetationen finns ett manligt synsätt kvar av tradition, av vana, svårare att se och greppa, men dock. Fortfarande läggs ofta undervisningen upp efter pojkarnas behov och villkor. Lärarna ägnar mer tid åt pojkarna. Läromedlen är fyllda av pojkarnas värld och pojkarnas erfarenheter. Flickorna känner att bild- ningssystemet är pojkarnas men att de faktiskt också får befinna sig där. Framför allt är matematik, teknik och naturvetenskap pojkarnas värld, och när flickorna i gymnasiet får möjlighet att lämna den världen gör de det. Men matematik, teknik och naturvetenskap är i dag basen för tän- kandet i vårt samhälle. Från dessa sektorer emanerar utveckling och problemlösning. Dessa sektorer växer sig nu ännu större och bredare i det kunskapssamhälle vi inträtt i. Dessa sektorer skapar varje ny gene- rations världsbild. Det är därför allvarligt att hälften av befolkningen, kvinnorna, här är så dåligt företrädda. Män drar sina slutsatser i en manlig värld. Perspektivet blir snett och slutsatserna för snäva, som Ulla Hoffmann så ingående gav exempel på. Jämställdhet måste lyftas fram som en pedagogisk fråga och ett kunskapsområde. Det är viktigt att initiera och stödja forskningsinsatser som har sin utgångspunkt i den pedagogiska processen i klassrummen. En sådan forskning skulle gynnas av ett arbete över institutionsgränser- na. Vi delar regeringens uppfattning att arbetet för en ökad jämställdhet inom bildningssystemet går för långsamt. De borgerliga ledamöterna i utskottet gör det också, till en viss gräns. Den gränsen går vid grinden

144

till bildningssystemets maktpositioner, varifrån forskningens priorite-

ringar och forskningens utveckling styrs. När det gäller att fatta beslut
om konkreta åtgärder för att snabbare öka antalet kvinnliga forskare är
det slut på samsynen.

Fru talman! Låt oss vandra upp i den akademiska hierarkins trappa.
Vi har i dag drygt 250 000 studenter i Sverige. Av samtliga studerande
är mer än hälften kvinnor. Två tredjedelar av lärarna och forskarna är
emellertid män. Rektorerna vid de statliga högskolorna är till 78 %
män.

Prefekterna, som i sin egenskap av institutionschefer har stort infly-
tande vid lönesättning av lärare och fördelning av doktorandtjänster, är
till 88 % män. Dekanerna och prodekanerna, som har stor makt över
universitetens hela verksamhet är till 90 % män, och landets professo-
rer är till 93 % män.

Vi delar regeringens uppfattning att det nu är hög tid att starta arbe-
tet för en ökad jämställdhet i bildningssystemet. Vi ställer oss bakom
regeringens förslag att som en engångsåtgärd anvisa medel för inrättan-
de av nya professurer för att åstadkomma en jämnare könsfördelning.
Pengarna räcker till ca 30 tjänster. Ingen behöver känna makten rub-
bad. Vi ökar antalet kvinnliga professorer från 7 % till 8,2 %. Vi anser
vidare liksom regeringen att positiv särbehandling bör tillämpas vid
tillsättandet av dessa tjänster.

Detta skall ses som ett första steg mot att uppnå målet att bägge kö-
nens andel av professurerna vid högskolan skall uppgå till minst 40 %.
Sådana mål bör inte finnas bara för professorer utan även för andra
tjänster som lärare och forskare inom högskolan. Det är den delen av
propositionen som är den viktiga delen. Därför är det väldigt glädjande
att alla partier utom ett står bakom den målsättningen.

För att nå detta mål krävs ett långsiktigt arbete med att öka kvinnors
möjlighet att skaffa sig den kompetens som dessa tjänster kräver. Vi
ställer oss därför bakom regeringens förslag till extra åtgärder för att
stimulera kvinnor att avlägga doktorsexamen.

Vi ställer oss också bakom regeringens avsikt att öronmärka pengar
för postdoktorala stipendier för kvinnliga forskare. Vi anser det som
mycket viktigt att underlätta för kvinnor att skaffa sig internationella
meriter. På detta sätt förbättrar vi ju möjligheterna för kvinnor att kon-
kurrera med män om forskartjänster. Hur kan dessa förslag till åtgärder
skapa ett sådant ramaskri i debatten?

Först 1937 fick vi den första kvinnliga professorn. I dag 58 år sena-
re har vi ökat detta antal till 147. Dessa kvinnor utgör 7 % av det sam-
lade antalet professorer i landet. Tillåts denna ökningstakt att fortsätta
har vi uppnått nämnda 40-procentsmål om ett par hundra år, som flera
talare har sagt tidigare.

Det som borde uppröra och skapa ramaskriet i debatten är väl den
brist på jämställdhet som finns i bildningssystemets högre sfär. Vi vill
förhindra en fortsatt negativ särbehandling av kvinnor i forskarsam-
manhang. Ett större antal kvinnor måste ta del av styrningen av forsk-
ningsinriktning och utveckling. Flickorna i vårt utbildningsväsende
behöver fler kvinnliga intellektuella förebilder för att se på forskning
som också en kvinnlig del av samhället.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

145

10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

Fru talman! Jag vill som avslutning läsa följande ur protokollet från Europaparlamentets sammanträdeden 16 mars 1995:

”3. Parlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresente-

Jämställdhet

rade på beslutsfattande poster inom den ekonomiska, sociala och kultu- rella verksamheten. 4. Parlamentet anmodar de europeiska medlemsstaterna i deras egenskap av arbetsgivare att ställa upp mål i siffror för rekrytering av kvinnor till ansvarsposter.” Det är just detta det handlar om. Det är därför beklagligt att dessa strävanden möts av Moderaterna med argument som att det är funda- mentalistisk feminism som kräver förändring på ett högljutt och ag- gressivt sätt. Jag vill med hänvisning till det anförda yrka bifall till utskottets hemställan. Anf. 143 GUNNAR GOUDE (mp) replik Fru talman! Majléne Westerlund Panke har gjort en historieskriv- ning som jag helt håller med om. Den var dessutom väl formulerad. Problemet i stort håller vi miljöpartister också helt med om. Däremot kan vi inte dela förvåningen när det gäller ramaskriet. Det är naturligtvis inte ett skri över någon stor orättvisa. För alla oss som arbetar för ökad jämställdhet är det en farhåga som ofta har ut- tryckts relativt milt, att det inte gagnar kvinnorna och att det inte ökar jämställdheten. Fru talman! Nu sade Majléne Westerlund Panke att när det gäller konkreta åtgärder för ökad jämställdhet är det slut på samsynen. Det är inte alls så. I varje fall inte för Miljöpartiets del. Vi beklagar att det saknas en lång rad konkreta åtgärdsförslag i regeringens proposition. I stället har vi i stort sett bara fått tre punkter där man lägger in pengar för öronmärkta tjänster på tre nivåer. Det tycker vi är synd. Vi har fått en debatt som är sned. Den skulle ha fokuserats på de verkliga orsakerna till varför det ser ut på det här sättet. Kvinnorna behöver ett ordentligt aktivt stöd för att situationen skall bli bättre. Det är alltså en farhåga för att era förslag är alltför magra och alltför dåliga som gör att debatten tar fart från vår sida. Anf. 144 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik Fru talman! Jag tycker att det är besvärande att man redan i den här debatten har misstänkliggjort de 30 professorer som kommer att inneha de öronmärkta professurerna. Redan innan man vet vilka kvinnor som kommer att inneha dessa professurer har man kallat dem för ett B-lag. Jag tycker att detta är det mest förnedrande för kvinnorna i den här debatten. Redan innan man vet vilka kvinnor som kommer att inneha professurerna är de stämplade som mindre kompetenta, mindre kvalifi- cerade och mindre meriterade än männen. Vi har tillstyrkt regeringens konkreta förslag på åtgärder när det gäller fördelning av medel. Men som jag betonade i mitt anförande är det faktiskt inte de 30 professurerna som är det viktigaste i det här

146

förslaget. Det viktigaste är 40-procentsmålen. Med den avreglering

som har skett av universitets och högskolors verksamhet förväntar vi
oss att man på universitet och högskolor kommer att utarbeta metoder
för att uppnå dessa 40-procentsmål.

Jag utgår också ifrån att man nogsamt kommer att följa upp och ut-
värdera de förslag till förändringar som varje universitet och högskola
är skyldiga att göra. Vi har uttalat ett nationellt mål på 40 %. Vi har
inte talat om när detta mål skall vara uppfyllt - bara att det skall uppfyl-
las.

Anf. 145 GUNNAR GOUDE (mp) replik

Fru talman! Vi hade önskat oss litet mer. Vi skulle ha velat veta hur
man uppnår dessa 40 %. Det är klart att man kan säga att universiteten
får klara av detta själva, men det är alldeles uppenbart att man skulle ha
kunnat komma med konkreta förslag som skulle ha fört frågan betydligt
längre.

En del av de prutningar som görs i propositionen drabbar ju kvin-
norna hårdare än männen. Detta måste ju uppmärksammas.

Jag tror inte att vi har misstänkliggjort något, i alla fall inte från
Miljöpartiets sida. Vi har i stället påpekat att om det nu är så att rege-
ringens förslag går igenom, vilket är det troliga, är det väl lämpligt att
inrätta dessa 30 professurer på områden där vi redan har framstående
och kvalificerade kvinnliga forskare. Det är ingen konst att leta reda på
30 sådana inom områden som är deras specialområden och inrätta
professurerna där. Det är ingen som på något sätt misstänker att det
skulle leda in på en tokig väg.

Däremot är det mindre bra att man, som regeringen har föreslagit,
skulle inrätta dem på de områden där det finns få kvinnor representera-
de, dvs. där det inte finns särskilt väl meriterade kvinnor. Det skulle
möjligen kunna leda till ett sådant B-lag som några har talat om. Jag
har inte använt den termen i debatten tidigare. Det känns litet främ-
mande. Men risken finns, och det finns goda skäl att uppmärksamma
detta och titta på dessa tjänster på ett litet annat sätt.

Det finns erfarenheter från andra länder där man gör den här typen
av åtgärder som visar att det inte alltid blir så lyckat. Jag tror att det
vore bra med en viss försiktighet, inte minst med tanke på de kvinnliga
professorernas arbetssituation.

Anf. 146 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Jag vet inte om Gunnar Goude har läst den skrivning
som finns i betänkandet, men jag skall göra det. Då blir kanske oron
mindre.

Där står ordagrant: ”Det är därför angeläget att inrättandet av de
nya professurerna sker i samverkan mellan forskningsråden och uni-
versitet och högskolor.” Dessa ”bör ges ansvaret för att i samråd---

fastställa inriktning och placering av de nya professurerna. Härvid skall
ämnen väljas där könsfördelningen bland professorerna nu är ojämn
och där en förstärkning också är motiverad från forskningens och fors-
karutbildningens utgångspunkter. Vid valet av ämnen för de nya pro-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

147

Prot. 1994/95:115

7 juni

fessurerna skall även beaktas att det finns kvalificerade presumtiva
sökande som tillhör det underrepresenterade könet.”

Jämställdhet

148

Anf. 147 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Fru talman! Vi moderater har inte misstänkliggjort de kvinnor som
skall tillsättas på dessa tjänster som mindre meriterade. Det har faktiskt
regeringen gjort i sitt förslag. Den säger att de skall tillsättas även om
de inte har samma kompetens som andra. Även om de är mindre meri-
terade skall de tillsättas. Jag tycker att det är en självklarhet att de
kommer att vara mindre meriterade. Det handlar inte om något miss-
tänkliggörande.

Man skall hålla isär olika saker här. Detta behöver inte innebära att
det blir dåliga professorer. Det kan mycket väl bli bra även om de kan-
ske inte har hunnit med en fullständig meritering ännu.

Majléne Westerlund Panke har redan berört ett av de stora proble-
men här. Vissa saker är vi ju överens om, t.ex. historieskrivning osv.
Det har vi ingenting att invända mot. Det har varit en mycket tragisk
utveckling för kvinnorna, inte bara inom utbildningsväsendet, utan
även på arbetsmarknaden och överallt. Den har så småningom börjat
rättas till på olika sätt.

Nu har vi hunnit till ett yrkesområde där kvalificeringen till dessa
tjänster är utomordentligt långsträckt. Det tar många år innan man
kommer dit. Efter studentexamen eller motsvarigheten tar det ytterliga-
re 20-30 år innan man blir professor. Det betyder att kvinnorna inte har
kommit fram dit ännu. Det är mycket tragiskt att kvinnor inte ägnar sig
åt matematik, teknik och naturvetenskap på det sätt som vi skulle öns-
ka. Alla skulle vilja ha fler kvinnliga professorer inom dessa områden.

Men situationen är inte lika illa överallt. Det finns vissa områden
där det finns gott om kvinnor. Det börjar t.ex. bli allt fler kvinnor bland
språkprofessorerna i landet. Det finns många andra områden där kvin-
nor är mycket framstående.

Men ni siktar in er på den grupp där det finns katastrofalt litet kvin-
nor, i och för sig med rätta, men man skall inte ta till brösttoner här. Jag
tycker att man skall göra något åt detta. Man måste se till att få fram
dessa kvinnor på ett tidigare stadium så att de blir meriterade för tjäns-
terna.

Anf. 148 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att höra det argument
som nu upprepas igen, nämligen att det inte finns några kompetenta
kvinnor. Jag känner nämligen igen det från diskussionerna i det politis-
ka livet.

Där började man med att säga, när kvinnor ville komma fram, att
det inte fanns några kvinnor. När det visade sig finnas kvinnor, sade
man att det inte fanns några kompetenta kvinnor. Jag tycker att man
fortfarande befinner sig på den nivån när man diskuterar den här frå-
gan.

Jag tycker att moderaternas partimotion i den här frågan andas ett
kvinnoförakt. Där säger man att regeringens synsätt är nedvärderande

mot kvinnor och mot de forskningsinstitutioner där ett viktigt veten-
skapligt arbete utförs.

Vad i Herrans namn - förlåt uttrycket - menar man? Blir det inget
viktigt vetenskapligt arbete om det kommer kvinnor till institutionen?
Detta kan paras ihop med det synsätt som finns i moderaternas valana-
lysgrupps beskrivning av problemet kvinnor och makt. Där säger man:
Vi är säkra på att det är möjligt att öka det kvinnliga deltagandet i den
moderata politiken utan att ge avkall på kvalitetskraven.

Här finns ett samband i synen på kvinnor och ansvarsfulla poster i
samhället.

Anf. 149 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Fru talman! Jag vill fortfarande poängtera att det faktiskt inte är vi
som har föreslagit att kvinnor skall kunna vara mindre meriterade än
män, utan det är ni själva. Därför är situationen som den är i dag.

När man ser på utnämningar av professorer under senare tid, visar
det sig att andelen kvinnor som söker i stort sett motsvaras av andelen
kvinnor som får professurer. Om man bara får 5-10 % kvinnliga pro-
fessorer inom ett visst område beror det på att siffran ungefärligen
motsvarar antalet sökande kvinnor. Om kvinnorna bara söker så får de
jobben.

I en artikel hade man gått igenom de 30 senast tillsatta professurer-
na vid Uppsala universitet och funnit att 3 kvinnor hade tillsatts sedan
1988, dvs. 10 %. Men det var bara 20 kvinnor som hade sökt, dvs.
8,2 %. Om siffrorna stämmer, vilket jag inte vet, är kvinnorna t.o.m.
något överrepresenterade vid tillsättningen. Det är ett litet material,
som inte är värt särskilt mycket, men så kan det också se ut.

Anf. 150 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Vi har kommit in på ett annat problemområde som
hänger intimt samman med det som vi tidigare har diskuterat, nämligen
att kvinnor inte söker professurer. Varför gör de inte det?

Jo, därför att det oftast redan vid utannonseringen av professuren i
fråga är möjligt för alla med inblick i den akademiska världen att räkna
ut vem som skall ha den. Annonsen är nämligen i regel så konkret och
snävt skriven när det gäller önskemålen om hur den kommande profes-
sorn skall vara, att det klart framgår vem som skall ha professuren. Det
är oftast en man.

Specialprofessurer är inte något särskilt ovanligt i vårt land. Ofta
begär t.ex. näringslivet att en professur skall tillsättas inom ett visst
område. Då skriver man en väldigt snäv annons för att det skall passa
en person som man i stort sett redan har utsett. I regel är det män som
får dessa tjänster. Vi kan alltså tala om positiv särbehandling även i
detta fall.

Anf. 151 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Denna proposition heter Jämställdhet mellan kvinnor
och män inom utbildningen, och flera talare har påtalat att den ju
handlar om hela utbildningssystemet och om många olika frågor.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

149

Prot. 1994/95:115 7 juni

Propositionen handlar också om att försöka bryta ett mönster som finns i vårt samhälle, där traditions- och könsrollsbestämda val avgör

mäns och kvinnors utbildnings- och yrkesval. Därför handlar det också

Jämställdhet

ytterst om att bryta den segregation som fortfarande finns på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet alla vilka följder denna segregation får, bl.a. att kvinnor oftast återfinns i låglönegrupperna. Detta är en svår och omfattande åtgärd, som kräver många års arbe- te. Vi kan i dag se att det finns mycket att göra också i vår skola, och det råder enighet om detta. Men det går ju, vilket både Ulla Hoffmann och Majléne Westerlund Panke har påpekat, en gräns för den enigheten när man kommer in på den akademiska världen. Det är att märka, att just den akademiska världen är den mest mans- dominerade av alla utbildningssystemets delar. Att diskussionen om just detta blir så intensiv beror kanske på att det också handlar om makt. Kunskap är makt. I vårt vetenskapsberoende samhälle ger det makt att inneha en le- dande forskningstjänst. Det ger möjlighet att delta i den allmänna de- batten, det öppnar dörrar som annars skulle vara stängda och det ger inflytande i samhället långt utöver vetenskapsrollen. Det är därför denna debatt är så viktig. Det är verkligen inte bara en akademisk fråga, om uttrycket tillåts. Den har effekter på hela samhäl- let. Ulla Hoffmann och Majléne Westerlund Panke har påpekat detta. Många har i debatten pekat på att frånvaron av kvinnor på professurer- na och de högre forskningstjänsterna inte bara påverkar forskningen, utan också undervisningen och relationen mellan mäns och kvinnors studieval. Jag tycker att detta i det stora hela har varit en mycket stimulerande och bra debatt. Det råder inget tvivel om att denna proposition och den debatt som den har dragit i gång har satt i gång en process utöver de rent konkreta förslagen. Ingenting kommer längre att vara sig riktigt likt i den traditionellt mansdominerade akademiska världen; det tror jag faktiskt att man vågar påstå. Alla partier utom Moderaterna har ju ställt sig bakom det kanske viktigaste förslaget i propositionen, nämligen kravet på högskolorna att ställa upp mål avseende könsfördelningen bland de nyrekryterade pro- fessorerna. De målen kommer för första gången att anges vid budget- propositionen inför 1996, inför budgetåret 1997 och inför den kom- mande treårsperioden. Om dessa mål skall infrias kommer det självfallet att krävas bety- dande åtgärder av högskolorna, liksom möjlighet att utnyttja jämställd- hetslagens bestämmelser om positiv särbehandling. Det är den fråga som har blivit mest kontroversiell. Man kan naturligtvis fråga sig hur påpekandet av att man kan till- lämpa en lag som funnits i snart 15 år kan förorsaka en så intensiv debatt. Att Moderaterna går emot detta tycker jag på ett sätt är ganska na- turligt; det gick som ensamt parti emot jämställdhetslagen på den här punkten när den antogs 1979. Moderaterna har aldrig varit för jäm- ställdhet när det har kommit till kritan. Det har debatten under decenni-

150

er visat, alltsedan debatten på 60-talet om att avskaffa sambeskattning-
en.

Mer svårförståeligt är det att Centern och Folkpartiet slår följe med
Moderaterna. Men det måste sägas att Centern har avgett en reservation
som i praktiken innebär samma sak som positiv särbehandling. Man vill
bara ge den en annan form, nämligen att öppna möjligheten till instif-
tande av professurer som i praktiken skall vikas för kvinnor. Detta är
också en form av positiv särbehandling, om än inte just i lagens form.

Något som bekymrat och förvånat mig är att Folkpartiet har intagit
denna position. Det var ju Folkpartiregeringen som lade fram proposi-
tionen om jämställdhetslagen. Conny Sandholm talade om en solför-
mörkelse, men jag har en känsla av att den har drabbat Folkpartiet. Det
tycks ju som om inte ens Folkpartiets ordförande känner till vad lagen
innehåller, att döma av hennes uttalanden.

Jag måste fråga Folkpartiet: Är det så att man skall tolka ert och de
andra borgerliga partiernas ställningstagande i denna fråga som att ni
vill att jämställdhetslagens bestämmelser om möjlighet till positiv sär-
behandling skall gälla på samhällslivets alla områden, utom just i det
akademiska livet? Det måste vara innebörden av ert ställningstagande.

Hur kan det komma sig att Folkpartiet, som under så många år har
arbetat för jämställdet och som har gjort ett utmärkt arbete också när
det gäller den högre utbildningen genom Margitta Edgren, intar en
sådan position? Detta, om något, måste ju vara en sorts solförmörkelse,
eller möjligen ett utslag av den jämställdhetstango som Conny Sand-
holm talade om - ett steg framåt och två, möjligen tre, steg tillbaka.

Man kan naturligtvis fråga sig hur det kan komma sig att förslaget
har väckt en sådan debatt. Om man ser till debatten över hela landet
och inte bara läser Svenska Dagbladet, visar det sig att det är ganska
jämt fördelat mellan dem som tycker att förslaget är bra och dem som
ogillar det mer eller mindre mycket.

Min övertygelse är att orsaken till att det här har väckt en sådan de-
batt i det akademiska livet är att förslaget har fyllt sin funktion. Det är
egentligen ett obetydligt förslag; det handlar om 30 tjänster. Inte ens
den mest rabiata kvinnomotståndare i det akademiska livet kan egentli-
gen känna sig hotad av dessa 30 tjänster.

Orsaken till att det har väckt sådan debatt är att det hotar den aka-
demiska självbilden, föreställningen om att dessa tjänster utses efter en
högre vetenskaplig, ja, nära nog gudomlig skala och sanning. Så är det
inte. Det är snarare så, som docenten och forskaren Ulla Wikander
uttryckte det i en artikel, att det ofta är slump, relationer och utvaldhet
som i hög grad bestämmer urvalet av professorer.

Det är helt uppenbart att det finns situationer där en person är oer-
hört meriterad. Inger Davidson talade om detta och frågade om en
person som är betydligt mer meriterad verkligen skall få stå åt sidan. I
så fall tillämpas ju inte den här bestämmelsen. Det framgår alldeles
klart av vad som står i propositionen. Det framgår också klart av den
lagtolkning som har gjorts av kammarrättslagmannen Margit Kärrström
i den utvärdering av jämställdhetslagen som gjordes för ett antal år
sedan.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

151

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det här har skakat om föreställningen om de objektiva principerna. Nu har dessa objektiva principer hittills i stor utsträckning inneburit i

sin tillämpning att det är män som utses. Det finns så många exempel

Jämställdhet

på detta. Det går inte att blunda för att det är förhållandet. Det är också på det sättet att kvinnor inte söker tjänster därför att de vet att de inte har någon chans - inte på grund av att de nödvändigtvis har sämre meriter, utan därför att de som gör bedömningarna i de här församling- arna helt enkelt inte uppskattar eller värderar deras meriter på samma sätt som när det gäller männen. Det är där vi står i dag. Det är därför vi har den här situationen. Det är därför som det krävs krafttag. De krafttagen gäller naturligtvis inte bara detta; jag vill ge dem som har påpekat detta alldeles rätt. Det är massor med åtgärder som krävs. Dit hör naturligtvis också att kvinnor skall vara med och vara väl representerade i Tjänsteförslagsnämnden, sakkunniga och andra grupper, så att det sker en annan sorts meritvär- dering. Ytterst är det ändå på det sättet att det är den rådande ordningen i dag som bara är illusoriskt könsneutral. Den ordningen innebär, bort- sett från allt övrigt, bortsett från rättviseaspekter och mer ideologiska aspekter, ett väldigt mänskligt kompetensslöseri. Det är i själva verket majoriteten, männen, som är positivt särbehandlade. Det är, för att citera jämställdhetsombudsmannen Lena Svenaeus, den negativa särbe- handlingen av kvinnor som är ”roten till det onda”. Anf. 152 CONNY SANDHOLM (fp) replik Fru talman! Nej, vi tar inte avstånd från lagen, Carl Tham. Vi läser inte heller bara Svenska Dagbladet. Vad vi ville var att finna vägar till en bredare lösning och få en dia- log. Den möjligheten såg jag i utskottet bland majoritetens företrädare, men jag tolkade det så att det fanns en propp längre upp som var hind- ret på de vägarna. Jag tyckte att det hade varit bra om vi hade hittat en väg som elimi- nerar de svårigheter som kan uppstå just med den skrivning som finns i propositionen. Det var beklagligt att vi inte hittade den vägen. Det är inte att motarbeta jämställdhet. Det är synd, Carl Tham, om vi skall förstöra den samsyn som finns i de stora målsättningarna med en ralje- rande debatt. Anf. 153 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Jag måste säga att jag blev oerhört överraskad över att Folkpartiet intog den här ståndpunkten. Det hade varit naturligt, med tanke på Folkpartiets traditioner och särskilt med tanke på att det var Folkpartiet som lade fram den här lagen, att Folkpartiet hade stött det här förslaget. Varför skall jämställdhetslagen inte kunna utnyttjas just på det akademiska området, när den skall kunna tillämpas på alla andra samhällsområden? Det är ändå en ganska viktig fråga att besvara. Det råder ju inget tvivel om vad som gäller, utan det finns i lagtex- ten och i kommentarer. Jag skall gärna läsa upp vad Margit Kärrström,

152

som verkligen är sakkunnig på det här området, skrev i sin kommentar

till lagen på den här punkten. Den hade Folkpartiet säkert också kunnat
läsa. Först citerar hon lagen och vad där står, och vidare säger hon:
”Det bör understrykas att positiv särbehandling inte innebär att perso-
ner utan tillräcklig kompetens skall kunna tillsättas på grund av att de
tillhör ett visst kön. Vad det gäller är att bland fullt kompetenta sökan-
de välja en person som tillhör ett underrepresenterat kön, trots att det
finns mer kompetenta sökande av det andra könet.”

Det är vad som står i kommentaren till lagen. Det hade varit mycket
enkelt för Folkpartiet att ta reda på det.

Jag tror faktiskt att orsaken till att det inte blev den samsyn med
Folkpartiet som jag hade förutsett var att man möjligen i högre eche-
longer i Folkpartiet trodde att det skulle vara tacksamt att driva ett
motstånd mot det här förslaget. Jag tror att det var ett allvarligt misstag.

Anf. 154 CONNY SANDHOLM (fp) replik

Fru talman! När det gäller Folkpartiet och jämställdheten vet Carl
Tham att vi har engagerat oss väldigt mycket och är stolta över den
lagstiftning som finns. Men det har gått snett i den skrivning som Carl
Tham hänvisar till. Vi tillämpar naturligtvis lagen - det är självklart.

Anf. 155 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Det är konstigt att Conny Sandholm säger att Folkpar-
tiet är stolt över den lagstiftning som finns, när man inte vill tillämpa
den. Det är för mig en något gåtfull position.

Men all right! Jag tycker ändå att det finns goda förutsättningar för
en samverkan med Folkpartiet kring de här frågorna. Det är alldeles
riktigt, som Conny Sandholm säger, att Folkpartiet har varit pådrivande
under många år. Jag vill gärna betrakta samgåendet med Moderaterna
just på den här punkten som en tillfällig lapsus.

Anf. 156 MARIE WILÉN (c) replik

Fru talman! Jag ställde i mitt anförande en fråga som gällde dokto-
randtjänsterna, men jag fick inget svar. I de beslut som fattades tidigare
öppnade man för möjligheten att återinföra utbildningsbidrag, och nu
tillför man resurser för kvinnliga doktorandtjänster. Man tar alltså med
den ena handen och ger med den andra. Jag skulle gärna vilja veta om
det nu görs någon bedömning från regeringens sida av hur den samlade
effekten blir ur jämställdhetsperspektiv av den åtgärden.

Sedan har jag en annan fråga, som möjligen är något mindre men
som jag trots allt skulle vilja ha svar på. Den berör SLU. Jag har utgått
från att det är självklart att även det universitetet ingår i de här sats-
ningarna. Men vi fick ett brev till utskottet den 4 maj från Jordbruksde-
partementets statssekreterare där hon skriver att hon ”ser det som ange-
läget att de åtgärder som kommer att vidtas och de medel som skall
reserveras för detta ändamål kommer SLU till godo”. Därför vill jag
fråga utbildningsministern om också jämställdhetsarbetet kommer SLU
till godo.

Det är mina två frågor.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

153

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 157 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Beträffande den första frågan, om doktorandtjänsterna

och utbildningsbidragen, har detta diskuterats här i kammaren vid flera

Jämställdhet

tillfällen tidigare. Jag skall inte förlänga debatten här i kväll med att gå in på den frågan igen, men låt mig säga några saker. Orsaken till att vi har öppnat för den här möjligheten är att vi vill erbjuda möjligheter för flera doktorander. Problemet var nämligen att doktorandtjänsterna var slut på många håll och inom många områden, och det omöjliggjorde för många doktorander att över huvud taget få något stöd för sina studier. Det var därför den åtgärden vidtogs. I ett läge när inga andra än trollkarlar kan åstadkomma några nya pengar var det nödvändigt att göra en prioritering, och vi gjorde den här. Det finns ingenting som säger att detta ensidigt kommer att ha ef- fekt för kvinnor. Det har hävdats i debatten, men det finns inget under- lag för det påståendet i dagsläget. Men vi skall naturligtvis noga följa utvecklingen - det är självklart. Det är alltså orsaken till att den här åtgärden har införts. SLU berördes ju inte i propositionen. Jag kan gärna medge att det kunde ha varit önskvärt att så hade skett. Vi får se vad som kan göras när vi hanterar det här regleringsmässigt. Det är självfallet vår strävan att det här arbetet skall bedrivas över hela det akademiska fältet. Jag vill tillägga att detta inte är sista ordet. Jag betraktar inte den här propositionen som någon slutpunkt utan snarare som en början på ett arbete som jag hoppas att vi skall kunna bedriva under flera år för att driva utvecklingen vidare på det här området. Anf. 158 MARIE WILÉN (c) replik Fru talman! Statsrådet sade på tal om doktorand tjänsterna att det bara är trollkarlar som får fram nya pengar i ett besvärligt statsfinan- siellt läge och att det handlar om prioriteringar. Ja, det är just priorite- ringar det handlar om! Bl.a. Centern och Folkpartiet prioriterade dokto- randtjänster framför att återinföra utbildningsbidragen. Centern gjorde också andra prioriteringar - vi tog t.ex. bort NT-arvodet. Nu är det ju osäkert vilken den samlade jämställdhetseffekten av det här blir. Som jag uppfattar det kan inte heller statsrådet säga exakt vilken effekten blir. Det finns alltså en risk att det egentligen blir för- sämringar, och det vore olyckligt. När det gäller SLU vill jag säga att jag utgår ifrån att jämställdhets- satsningar inom den högre utbildningen måste beröra alla universitet. Något annat vore ju väldigt konstigt. Det skulle innebära att man priori- terar olika utbildningar olika i en sådan fråga. Jag skulle därför vilja ha ett positivt besked om att jämställdhetssatsningarna kommer även SLU till del. Anf. 159 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! I den senare frågan har jag ingenting att tillägga utöver vad jag redan har sagt. I den förra frågan är debatten nu också egentligen ganska genom-

154

gången. Det är ingen person - inte ens statsrådet, hur mycket han än vet

- som kan säga exakt hur det här kommer att slå. Det är självklart att vi
måste följa utvecklingen och, om det behövs, ingripa med åtgärder.

Anf. 160 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Fru talman! Vi i Moderata samlingspartiet är inte emot jämställdhet.
Vi är däremot mycket emot kvotering, och kvotering är vi emot även så
till vida att vi sannolikt är det enda parti som inte har officiell kvotering
till politiska organ. Det gör att vi kan se våra kvinnliga politiker som
absolut lika kvalificerade som de män som vi har i vårt parti eller mer
kvalificerade än de.

Det här är ett liknande problem. Här gäller det individer som skall
representera på en hög nivå. Vi anser att det finns en rättviseaspekt som
kommer före jämställdheten i det här fallet, och det av det enkla skälet
att om man kvoterar in någon så måste man diskriminera någon annan.

Vi menar att jämställdhetslagen i dag - det är i alla fall 16 år sedan
den antogs - är en hygglig lag. Den är inte bra, men den är hygglig. Vi
tror också på den. Men enligt den lagen kvoterar man in folk när meri-
terna är likartade. Men nu talas det högst tydligt om att man skall kvo-
tera till professorstjänster och även andra tjänster vid sämre meritering.
Det innebär att könet i sig skall vara den merit som man skall gå efter
och ingenting annat. Då har man gått för långt. Då hänger vi inte med
längre, och vi vill därför avslå propositionen om de 30 professorerna.

Anf. 161 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Jag tror ändå att den här diskussionen hade vunnit på
att de som så intensivt är emot förslaget också hade tagit reda på vad
som faktiskt gäller och även vad deras egna tidigare förslag innebär.

När jämställdhetslagen infördes av riksdagen 1979 behandlade ut-
skottet frågan om positiv särbehandling. Det framgick då väldigt tydligt
att man kan ta en person med sämre meriter före en person som har
formellt bättre kvalificerande meriter, nämligen om åtgärden är ett led i
en positiv särbehandling som syftar till att främja jämställdheten i stort.
Det är just den paragrafen som nu åberopas.

Det är något helt annat än det som brukar kallas för att särskilt be-
akta jämställdhetsaspekten. Det är ett uttryck som normalt används vid
statliga tjänstetillsättningar. Det innebär att en sökandes kön kan avgö-
ra en tjänstetillsättning till förmån för en person av underrepresenterat
kön om personen är lika eller i stort sett lika kvalificerad som sin
medsökande. Detta är att, som det heter, särskilt beakta jämställdhet-
saspekten. Det är någonting helt annat än den positiva särbehandlingen.
De båda sakerna går naturligtvis i samma riktning, men positiv särbe-
handling är ändå någonting annat än att särskilt beakta jämställdhetsas-
pekten.

Som jag sade i mitt anförande, fru talman, gick Moderaterna emot
det här när det infördes, och ni är ju fortfarande emot det. Ni är emot
det därför att ni tycker att jämställdhet är någonting som historiens
egen gång så småningom skall få förverkliga.

Jag noterade också att Hans Hjortzberg-Nordlund sade att det bara
är Moderata samlingspartiet som kan betrakta sina kvinnliga riksdags-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

155

Prot. 1994/95:115 7 juni

ledamöter såsom varande lika kvalificerade som männen. Det var ett mycket intressant uttalande.

Jämställdhet

Anf. 162 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik Fru talman! Jag kan förklara det sista litet tydligare genom att säga: Inte någon av våra kvinnliga riksdagsmän är sämre meriterad än män- nen i vårt parti. Anf. 163 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Jag tror att saken bara blir värre av ytterligare förkla- ringar. Anf. 164 GUNNAR GOUDE (mp) replik Fru talman! Jag tycker att utbildningsministern delvis har bekänt färg. Han framställer nu den proposition som vi diskuterar som relativt betydelselös; han skildrar inrättande av de 30 professurerna och de få tjänster som det är tal om på lägre nivåer som ganska obetydliga åtgär- der. Egentligen har de redan fyllt sin funktion, nämligen så att det har rört om i den jämställdhetsdebatt som pågår. Det är väl en bra beskrivning, och det är väl bra att vi har fått debat- ten - jag kan hålla med så långt. Men jag tycker inte att det är någon bra början på den fortsättning som utbildningsministern annonserar; han sade att det här skall ses som ett första steg. Det är inte ett första steg i rätt riktning! Det är många här i landet - politiska partier, aka- demiker, forskare - som arbetar för jämställdhet. Jämställdhetslagen har funnits och varit i kraft i 15 år. Ingen är okunnig om de här proble- men, och man arbetar på olika sätt. Det som nu hade behövts var en kraftfull samordning, t.ex. av den kvinnoforskning vi har. Man borde inriktat sig på just de ömma punkterna, de stora hindren för kvinnorna i forskarkarriären och i den akademiska karriären. Det handlar om sådana saker som universitetens stelhet, tjänstestrukturer och brist på instrument för självsanering. Det handlar om konkreta åtgärder för att hjälpa kvinnorna i karriären när det gäller handledning, möjlighet till finansiering av egen forskning, osv. Där tycker jag och Miljöpartiet att förslaget från regeringen är väldigt magert. Det är en brist på konkreta åtgärder där de skulle behövas och en brist på analys. Anf. 165 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Det är möjligen bara i Gunnar Goudes inbillning som jag har hävdat att den här propositionen skulle vara betydelselös. Jag vill verkligen inte hävda att så skulle vara fallet. Jag hävdar däremot att detta inte är sista ordet, utan det kommer mera och det behövs mera. Det finns massor med saker som kan och bör göras och som inte nämns här. Åtskilligt måste göras av högskolorna själva. Med det sys- tem vi har är det ju högskolan och dess ledning och lärarna och studen- terna tillsammans som nu måste arbeta med de här frågorna för att gå vidare och för att högskolorna skall få möjlighet att infria de rekryte- ringsmål som de nu skall sätta upp.

156

Detta kommer att påverka hela strukturen. Det är det som är det fina
med förslaget. Efter vad jag har hört och förstått av många möten ute
på högskolorna är man i full färd med att diskutera hur man skall gå
vidare. Det finns i dag ett helt annat intresse för de här frågorna än för
bara något år sedan. Då kommer alla de här konkreta åtgärderna in.

Sedan tillkommer att propositionen innehåller en rad konkreta åt-
gärder av det slag som ofta brukar efterlysas. Det heter ibland att posi-
tiv särbehandling inte är så bra och att vi i stället skall satsa på att få in
kvinnor i Tjänsteförslagsnämnderna. Detta finns med i propositionen.
Eller det heter att fler kvinnor behöver få chansen att få s.k. post-doc-
stipendier. Också detta finns med i propositionen. Propositionen inne-
håller en hel lång rad av sådana åtgärder.

Det är klart att man alltid kan säga att det behövs mer. Så kan man
självfallet alltid säga. Jag menar ändå att det här är en mycket god
början på ett arbete som nu måste drivas vidare hårt och som naturligt-
vis framför allt måste drivas ute på universitet och högskolor.

Anf. 166 GUNNAR GOUDE (mp) replik

Fru talman! Jag vill inte väcka strid i denna fråga. Om utbild-
ningsministern vill driva dessa frågor hårt är det bra, och om de konkre-
ta förslagen blir fler vartefter tiden lider är också det bra.

Det som jag ser som en liten risk är att en del av den här debatten,
inte minst på grund av utbildningsministerns sätt att agera, har kommit
att hamna litet fel. Man talar t.ex. om en positiv särbehandling av män.
Man gör då en glidning som - för att uttrycka det milt - lätt uppfattas
som om män vid tillsättning av tjänster skulle ges företräde framför lika
kompetenta kvinnor, och det är helt enkelt inte sant. Det är inte grund-
regeln vid tillsättningen av tjänster, och det är inte där felet ligger. Det
finns ytterst litet som skulle stödja en sådan tanke men väldigt mycket
som stöder tanken att det inte är fråga om någon positiv särbehandling
av män. Däremot har män mycket gynnsammare villkor för sina studier
än kvinnorna har, och det är någonting annat.

Det är viktigt att man håller isär detta, för annars kommer en motre-
aktion från universiteten, som lyssnar, hör och får en orättvis beskyll-
ning. Risken är att en del av aktiviteten i den här debatten har uppstått
på grund av man har uppfattat det som att man har fått orättvisa be-
skyllningar på en punkt som är litet känslig. Det är min synpunkt på
denna fråga.

Anf. 167 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Jag vill gärna medge att begreppet positiv särbehand-
ling av män i det här avseendet inte är en juridisk formulering. Det är
helt korrekt.

Man kan emellertid inte hävda att det inte sker en i de flesta fall
sannolikt omedveten men i vissa fall också medveten diskriminering av
kvinnor i det akademiska livet. Det finns mängder av belägg för detta.
Det allra mest betydelsefulla belägget är de faktiska realiteterna, verk-
ligheten som den ser ut, det förhållandet att vi i många ämnen, i flerta-
let ämnen, har många kompetenta kvinnliga forskare på lägre nivåer.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

157

Prot. 1994/95:115 7 juni

Det gäller t.ex. inom medicinen, där andelen kvinnor på lektorsnivå eller forskarassistentsnivå är 30-35 %, medan man däremot har 4 %

kvinnliga professorer. Detta kan inte vara ett uttryck enbart av en hög-

Jämställdhet

sta, vetenskaplig rättvisa, utan detta är ett resultat av ett akademiskt samhälle som har fungerat på ett visst sätt. Jag tror att propositionen och den debatt - den positiva debatt - som den har skapat kommer att leda till att man i framtiden ser på de här frågorna på ett helt annat sätt. Det var intressant att höra vad ord- föranden i Medicinska forskningsrådet litet hjälplöst och på sitt sätt väldigt uppriktigt sade när han ställdes inför den avslöjande undersök- ningen om hur de kvinnliga sökandena hade sorterats bort från forskar- assistentstjänstema: Det bara blev så, det var nog en slump. Jag tror inte att någon ordförande i något forskningsråd kommer att säga så i framtiden, utan man kommer på ett helt annat sätt att vara medveten om att det krävs en vaksamhet och en medveten strävan för att korrigera de här förhållandena. Anf. 168 INGER DAVIDSON (kds) replik Fru talman! Jag tror att jag vågar påstå att alla i den här kammaren är för ökad jämställdhet. Vi har också i dag konstaterat att vi i långa stycken är rätt överens om hur vi skall nå dit. En punkt som vi diskute- rar här i dag är vi emellertid oense om. Jag tror inte, vi kristdemokrater tror inte att det främjar jämställdheten om man specialdestinerar 30 professurer för kvinnor. Vi tror tvärtom att det kan få motsatt effekt, och vi förbehåller oss rätten att tycka det och att försöka påverka ut- bildningsministern och andra att ändra åsikt. Vi är inte heller de enda som tycker så här. Det är inte bara fem riksdagspartier som har reagerat på samma sätt, utan det har också stora delar av forskarvärlden gjort, och studenterna, SFS, alltså de som för- hoppningsvis är de blivande professorerna, har gått emot det här för- slaget. Det finns alltså ett starkt motstånd, men som vanligt - vill man kanske säga i det här sammanhanget - är det förslaget från regeringen som gäller. Detta går liksom inte att diskutera, utan det är det som är det allena saliggörande. I stället misstänkliggörs de som vill gå fram på ett annat sätt. Om det nu är så - och det är väldigt mycket som tyder på det - att det är slump och relationer och utvaldhet som styr en del av tillsätt- ningarna, då är det det vi måste komma åt. Vi måste ta bort alla hinder, både synliga och osynliga, som gör att inte alla de kompetenta och välmeriterade kvinnor som finns släpps fram. Anf. 169 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Jag har inte misstänkliggjort vare sig Inger Davidsons eller någon annans uppfattning i den här frågan. Jag har tillåtit mig att argumentera för den uppfattning som är regeringens. Vi anser nämligen att det här är en riktig åtgärd. Det är klart att man kan ha delade åsikter om detta. Det är också uppenbart att den diskussion som förslaget har lett till

158

ute på universiteten och i det akademiska livet har blottlagt en hel rad

förhållanden som inte bara har med jämställdheten att göra utan också
med hur hela tjänstetillsättningssystemet fungerar, liksom den har
blottlagt en hel rad andra intressanta aspekter som gäller själva forsk-
ningens och det akademiska livets struktur. Detta kan ge tankar för
framtiden också i det avseendet.

Det är därför jag vill hävda att den här debatten har varit konstruk-
tiv. Självfallet respekterar jag dem som har en annan uppfattning om
hur frågan bör drivas just på den här specifika punkten.

Om man - och jag tänker då på det akademiska livet och kanske
inte så mycket på riksdagen - har en annan uppfattning just i det här
avseendet tycker jag att man kunde nöja sig med att konstatera detta
och sedan säga att vi får se hur det går. Det har man emellertid inte
gjort, utan man har utmålat de förskräckliga fasor som skulle följa av
genomförandet av det här förslaget. Det är där överdrifterna har funnits
och inte i de få inlägg som jag har gjort i det här sammanhanget.

Jag är glad över att konstatera att det här i kammaren - möjligen
bortsett från moderaterna - finns en betydande enighet om det mesta i
propositionen. Detta gäller ju inte på alla områden, så det får vi notera
som en framgång för riksdagens strävan att åstadkomma en ökad jäm-
ställdhet också inom det akademiska livet.

Anf. 170 INGER DAVIDSON (kds) replik

Fru talman! Också jag tror att själva debatten har varit nyttig. Det
behöver röras om i de här frågorna, och det har ju verkligen skett. Men
överdrifter har gjorts från båda sidor, det vill jag verkligen hävda.

Jag tror att enigheten hade kunnat bli mycket större - det är det jag
vill framhäva här - om regeringen hade varit beredd att lyssna och göra
en förändring, nämligen att slopa just det här symbolförslaget, som vi
är så övertygade om får motsatt effekt.

Regeringen menar att denna symbol skall främja hela jäm-
ställdhetsarbetet. Vi från fem riksdagspartier och väldigt många andra
tror att den kommer att få motsatt effekt. Vi hade därför önskat att
diskussionen här hade kunnat leda till en öppning för att detta förslag
inte skulle ha funnits med. Vi skulle då ha kunnat gå vidare med jäm-
ställdhetsarbetet på enad front, och det tror jag hade varit mycket posi-
tivt.

Anf. 171 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Den här debatten börjar likna en debattyp som ganska
ofta förekommer i riksdagen, nämligen en debatt om vem som är mest
för samförstånd och vem som vidtar åtgärder som gör samförstånd
omöjligt. Jag tror inte att vi kommer så långt i den debatten.

Det är klart att vi på den här specifika punkten har olika meningar.
På samma sätt som Inger Davidson förbehåller sig rätten att argumente-
ra för sin mening så argumenterar jag för den mening som jag, rege-
ringen och den majoritet som finns här i riksdagen har i denna fråga.

Jag menar att förslaget om att tillämpa en lag som redan existerar
och som införts just för att bidra till att främja jämställdheten är en fullt
rimlig åtgärd också i det akademiska livet. Det är på den punkten som

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

159

Prot. 1994/95:115 7 juni

våra meningar skiljer sig. Vi får se hur det går. Jag är övertygad om att de här åtgärderna, naturligtvis tillsammans med andra, kommer att leda

till att vi om i varje fall ca fem, sex år kan konstatera att utvecklingen

Jämställdhet

har blivit väsentligt mycket bättre och har gått åt rätt håll. Anf. 172 CHRIS HEISTER (m) Fru talman! Till grund för regeringens förslag när det gäller jäm- ställdhet i skolan ligger det arbete och de förslag som arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan presenterade för snart ett år sedan. Det gör mig naturligtvis särskilt glad, eftersom jag hade förmånen att som ordförande få leda arbetsgruppens verksamhet under nästan två år. I arbetsgruppen fanns personer med lång och omfattande erfarenhet av skola, lärarutbildning och forskning på detta område. Det finns anledning att framhålla att både regeringen och utbild- ningsutskottet i allt väsentligt delar och följer upp arbetsgruppens för- slag. Det är en styrka för jämställdhetsarbetet i skolan att övertygelsen om vad som behöver göras delas av både den förra regeringen, som tillsatte arbetsgruppen, och den nuvarande. Jag skall därför fortsättningsvis koncentrera mitt inlägg till den del där vi moderater i utbildningsutskottet har haft en annan uppfattning än utskottets majoritet. Arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan kom fram till - och det bygger på den kunskap som 30 års jämställdhetsarbete i skolan givit - att det nu behövs för att förnya och förbättra jämställdhetsarbetet fördjupade kunskaper om könsskillnader och olikheter, ökad medve- tenhet om könstillhörighetens betydelse för flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar. Man måste komma bort från det kortsiktiga tänkandet med tonvikt på ”matematisk” jämställdhet. Om pojkar inte väljer att utbilda sig till yrken inom vård och omsorg och flickor väljer tekniska yrken mindre ofta än pojkar, beror det inte på att det är fel på pojkarna eller på flick- orna. Det är de djupt bakomliggande orsakerna som det är väsentligt att få belysta och få en djupare och bredare kunskap om. Majléne Westerlund Panke gör i sitt anförande sig till tolk för syn- sättet att pojkarna är jämställdhetsproblemet i skolan. Tidigare pekades flickorna ut som det stora problemet. Man försökte med olika informa- tions- och kampanj insatser att få flickor att söka till bilmekaniska ut- bildningar, t.ex. genom att visa bilder på flickor i rosa overaller, man talade om tjejduschar i byggfuttar för att fler flickor skulle söka till byggteknisk linje osv. Jag tror att det är farligt att på detta sätt låta pojkar och flickor vara bärare av jämställdhetsproblemet i samhället. Problemet är ju att var- ken pojkar eller flickor får den undervisning och utbildning som de är i behov av och berättigade till. Jämställdhet i skolan måste därför ses som en pedagogisk fråga och ett tvärvetenskapligt kunskapsområde. Det handlar om hur man som pedagog och pedagogisk ledare, utbildningsplanerare och ansvarig hanterar könsskillnader och könsmönster i skolan och i klassrummet.

160

Då blir kunskap om jämställdhet i skolan en betydelsefull förutsättning

och en grund för att planera skolans hela verksamhet. Det gäller för-
delning av resurser och fördelning av timmar, skolstart, arbetsmetodik,
läromedel m.m.

Då är jämställdhet inte en specifik kvinnofråga eller en särskild an-
gelägenhet för enbart kvinnor. Då är jämställdhet inte enbart en fråga
för studie- och yrkesorienteringen eller en yrkesgrupp i skolan. Då är
den en pedagogisk fråga som berör alla och som alla som arbetar inom
och med skolan har ansvar för.

Detta synsätt, som arbetsgruppen presenterar, har fått ett starkt och
massivt stöd från remissinstanserna. Många som vi i arbetsgruppen
hade kontakt och överläggningar med under själva utredningsarbetet
betonade betydelsen av att man på detta sätt ger jämställdhet i skolan
för första gången en konkret innebörd. Man kände att man äntligen fick
någonting konkret att ta på.

Regeringen och utbildningsutskottet delar arbetsgruppens uppfatt-
ning att jämställdhet i skolan bör lyftas fram som en pedagogisk fråga
och ett tvärvetenskapligt kunskapsområde, och det är mycket bra. Det
innebär behov av översyn av både lärarutbildning, fortbildning och
rektorsutbildning. Det innebär ökat behov av forskning och utveck-
lingsarbete om jämställdhet i skolan. Men mycket kan göras redan i dag
i skolans vardagsarbete genom att skolan utnyttjar och använder resur-
serna på ett mer flexibelt och effektivt sätt med utgångspunkt i varje
elevs behov, intressen och förutsättningar. Arbetsgruppen gav en rad
exempel på hur detta kan gå till.

Men vi moderater har både i motioner och i en reservation till be-
tänkandet velat ge uttryck för att vi anser att både regeringen och ut-
bildningsutskottets majoritet inte i alla delar är lika konkreta och tydli-
ga som arbetsgruppen. Framför allt gäller det kunskapsdelen. Man
skulle t.o.m. kunna säga att ni är litet väl fega.

Könstillhörighetens betydelse och könsskillnader måste förstås ses
såväl utifrån kulturella, sociala och biologiska förklaringsmodeller som
ur ett individ-, grupp- och samhällsperspektiv.

Det är därför enligt vår uppfattning för snävt och otillräckligt att ba-
ra tala om genusforskning på skolans område. Skolan skiljer sig från
annan verksamhet i samhället eftersom den arbetar med flickor och
pojkar i ständig utveckling och mognad. Att då välja bort det biologis-
ka perspektivet ser vi mer som ett uttryck för att de ideologiska skygg-
lapparna fortfarande sitter så hårt att man inte är beredd att bejaka en
allsidig forskning på detta så viktiga område.

Anf. 173 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Vi har mycket ingående diskuterat just jämställdheten
som en pedagogisk fråga, och vi betonar i betänkandet vikten av tvär-
vetenskaplig forskning i dessa frågor. Vi har hela tiden betonat kultu-
rella och sociala skillnader, men jag håller med om att vi faktiskt, Chris
Heister, hela tiden har skyggat inför den biologiska modellen, som ni
kallar en ideologisk modell.

Så till vida kan jag väl ge Chris Heister rätt att man t.ex. i USA un-
der 70- och 80-talen lyfte fram det s.k. biologiska förklaringsmönstret.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

161

11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

Då gör man detta litet grand till ett kusligt begrepp, eftersom man med detta mönster kan förklara i stort sett alla skillnader som biologiskt

betingade och därför naturliga.

Jämställdhet

Om det skulle vara på det sättet slår man ju faktiskt undan fotterna för hela jämställdhetsdebatten. Flickor och pojkar är olika och väljer olika yrken. Jag fick en viss känsla av att Majléne Westerlund Panke, när hon sade att kvinnor går in i vård och omsorg och att pojkar läser teknik litet grand ville säga so what? Det här är biologiskt betingat. Därför kan vi inte göra någonting. Så uppfattade vi det hela när man plötsligt satte vingar på den här forskningen. Under historiens gång har vi ju sett hur denna del av forskningen använts politiskt. Där är vi väldigt tveksamma. Anf. 174 CHRIS HEISTER (m) replik Fru talman! Vi i arbetsgruppen hade, när vi påbörjade vårt arbete, i uppgift att gå igenom den kunskap och den forskning som finns på detta område. Man kan konstatera att forskarna, var och en utifrån sina teorier, kom fram till och var överens om att könstillhörigheten har betydelse både för hur vi bemöts och för hur vi bedöms i skolan. Alla var de överens om att könsskillnaden t.o.m. konserveras och förstärks i skolan. Alla var också överens, även biologerna, om att det går att göra nå- got åt detta och om att skolan är viktig. Framför allt ansågs kunskaper på dessa områden vara viktiga. Det är också mot den bakgrunden som vi ansåg det vara oerhört betydelsefullt att tvärvetenskapligt få en grundläggande och fördjupad kunskap på detta område. Det är intressant att se hur väl de förslag som arbetsgruppen lade fram - man tog med också den biologiska mognadsutvecklingen - togs emot av remissinstanserna. Just vikten av fördjupade kunskaper och ett tvärvetenskapligt kunskapsområde betonades. Jag tror att det är oerhört viktigt och betydelsefullt att, för att både inse och se att man jobbar med jämställdhetsfrågorna i skolan som en pedagogisk fråga, inte välja bort en viktig del av den kunskap som behövs. Framför allt när det handlar om barn och ungdom som är i ständig utveckling och mognad är det viktigt att veta vad det är som händer med barnen; detta för att se till att den utbildning som barnen är i behov av och den undervisning som alla, oavsett om det är pojkar eller flickor, är berättigade till verkligen ges. Jag återkommer i nästa replik till den matematiska jämställdheten. Anf. 175 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik Fru talman! Jag skulle vilja att Chris Heister utvecklade det ideolo- giska när det gäller den biologiska forskningen. Skulle vi ha ideologis- ka skygglappar här så måste det betyda att ni har ideologiska priorite- ringar när det gäller just den biologiska forskningen. Om nämnda bio- logiska skillnad finns skulle jag vilja att Chris Heister utvecklade detta på ett sådant sätt att jag kan förstå vad hon egentligen menar.

162

Anf. 176 CHRIS HEISTER (m) replik

Fru talman! Arbetsgruppens förslag står för en allsidig kunskap på
detta område. Det är regeringen i propositionen och utskottets majoritet
som gör sig till tolk för något annat och vill snäva in kunskapen på
detta område.

Jag tror att det för att vi skall kunna ta ett steg till när det gäller
jämställdhet i skolan är oerhört viktigt och betydelsefullt att se till att
det blir en pedagogisk fråga att bejaka en allsidig kunskap på detta
område. Vi skall ha kunskaper om sociala, kulturella och biologiska
skillnader och olikheter och skall inte säga nej till en del av detta. Det
är snarare Majléne Westerlund Panke som skall försöka förklara varför
man väljer bort en del av detta. I stället kan man väl vara positiv och
bejaka en allsidig kunskap och forskning samt ett allsidigt utvecklings-
arbete på detta område.

Anf. 177 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Jag skall börja med att läsa upp några stycken i ett brev
som jag fick för nästan ett år sedan. Det gäller en odisputerad man som
fick gå före fem disputerade kvinnor. Det står så här:

Tyvärr var det bara jag som överklagade. Men jag kan samtidigt
förstå att de andra fyra kvinnorna inte gjorde det. Också jag blev av-
rådd, inte bara av sådana som ville försvara institutionens anseende
utan även av sådana som ville mig väl. En, en lektor vid vår institution,
gjorde en sådan träffande kommentar. Hon sade: Jag vet ju att du gör
detta med livet som insats. Hon syftade då på mitt överklagande och
det som jag blivit utsatt för under den tid som har gått sedan dess.

Du frågar om du får använda mina papper i debatten. Naturligtvis.
Det är ju just det jag vill - att det skall göras känt vad som pågår och
hur det går till, att det inte längre handlar om att kvinnor saknar kompe-
tens utan om att man ändrar bedömningar om vad som är relevant när
kvinnor börjar konkurrera om samma tjänster som män och formellt är
kompetenta.

Men det finns också annat som jag har lärt mig under den långa tid
som gått sedan jag överklagade. Det blev helt plötsligt alldeles tyst
omkring mig. Kolleger slutade hälsa och vände ryggen för att slippa ta
ställning till om de skulle hälsa en eller inte, och jag blev utesluten när
det gäller information.

Jag tror att vi måste bli mycket mer medvetna om hur svårt det är i
sådana här organisationer att gå emot makten när makten är tydlig och
tyrannisk. Därför borde vi kanske också sprida den kunskapen. Kanske
är det t.ex. bättre att inte överklaga, även om du som kvinna vet att du
har blivit förbigången. Kanske måste vi låta männen ha sina organisa-
tioner i fred om vi anar att deras motstånd kommer att bli mycket stort.
Den personliga risken är alltför stor.

Själv kan jag inte ångra att jag överklagade. Men samtidigt är min
situation speciell. Jag är redan så gammal att makten inte kan sabotera
min framtid. Den har jag ändå till stor del bakom mig. Jag har också ett
ansvar inför studenter och doktorander, ett ansvar för att göra det lätta-
re för dem att få tillträde till universitetet på bättre villkor. Dock menar

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

163

Prot. 1994/95:115 7 juni

jag att det inte längre för mig är självklart att råda någon yngre kvinna att överklaga en tjänstetillsättning.

Så står det alltså i brevet.

Jämställdhet

Det är i denna verklighet som det förslag för att stödja jämställdhe- ten i högskolan som vi nu skall besluta om skall verka. Vi är alla över- ens om att några formella hinder inte finns. På papperet har varje indi- vid i Sverige, kvinna som man, lika stora eller lika små möjligheter i konkurrensen om tjänster och studieplatser. Men verkligheten visar att ju högre upp på karriärstegen och i organisationspyramiden, desto färre kvinnor. Högskolan är inget undantag. I grundutbildningarna finns det 55 % kvinnor, enligt vissa källor 57 % - en siffra som successivt mins- kar för att beträffande de högsta tjänsterna vara 7 %. Hur skall då detta förstås? Har kvinnor sämre begåvning än män? Detta gäller i Sverige, eftersom det på andra håll i Europa ser annor- lunda ut. Nej, det är väl ändå ingen som på allvar påstår att det beträf- fande varje svensk student som har förutsättningar att utvecklas och en dag bli professor skulle gå 18,5 män på varje kvinna. Den relevanta frågan är om det kön som är underrepresenterat inom ett område kan ha så stora svårigheter att övervinna att ett särskilt stöd kan behövas som motvikt. På frågan är svaret troligtvis ja. När det trots formellt lika villkor finns dolda hinder förblir jämställdheten en rättvi- sefråga och ett mål att sträva mot. Jag vill betona att jag vet att hinder kan vara av olika slag både i omgivningen och hos individerna. Jag menar att vi säkerligen måste satsa mycket mer på insiktsfulla och målmedvetna åtgärder redan från förskolan och upp genom skolåren. I dag tänker jag koncentrera mig på högskolans synbara brist på jämställdhet, trots ny högskolelag och ny högskoleförordning, där an- svaret för jämställdhet tas upp som högskolans eget ansvar. Den sneda könsfördelningen mellan och inom ämnen bör uppmärk- sammas även av andra skäl. JÄST-gruppen, arbetsgruppen för jäm- ställdhet i högskolans utbildningar och forskning, i vilken jag är ordfö- rande, har gått i bräschen för synen på jämställdhet som en kvalitetsfrå- ga för högskolans utbildningar och forskning samt för samhället. Vi stöder oss då på kreativitetsforskningen som tydligt visar att det är i korsningen mellan olika erfarenheter och kunskaper som något nytt händer. Det finns en risk för att åsikter och mönster som etableras blir alltför dominerande och kväver nya tankar. Att män och kvinnor inte är lika i alla avseenden och delvis har oli- ka erfarenheter är ett förhållande som rymmer en kreativ potential. Detta synsätt ligger väl i linje med de analyser som gjorts av samspelet mellan olika grenar och ämnen i högre utbildning. Det läggs ned massor av arbete för att skapa kreativa arenor och torg för möten mellan t.ex. humaniora och teknik för att underlätta samspel och skapa förutsättningar för utveckling. För dessa oväntade möten mellan människor som bär på olika erfarenheter och kunskaper finns det alltså förutsättningar, om man inser att det finns möjligheter till nytänkande genom meningsutbyte mellan män och kvinnor tillsam-

164

mans. I detta perspektiv utgör kvinnorna inom tekniken och männen

inom omvårdnaden eller förskolan en kvalitetsfaktor som vi inte har råd
att undvara. Sverige är ett litet land med begränsningar av olika slag.
Låt oss då underlätta alla möjligheter att använda hela vår mänskliga
potential.

I debatten här och i tidningar har hävdats att om vi nu får ett till-
skott på 30 kvinnliga professorer, så kommer kvaliteten att sänkas. Jag
tycker att de som anser detta skall svara mig på frågan om kvaliteten i
högskolan hänger på om vi har 7 % eller 8,5 % kvinnliga professorer.
Tvärtom måste andelen öka, när vi samtidigt är överens om att vi skall
öka antalet kvinnor i sakkunniggrupper och i tjänsteförslagsnämnder.
För att inte de ynka sju procenten kvinnor skall slita livet ur sig måste
de bli fler. Annars kommer vi på sikt att inte ha någon.

Mona Eliasson i Uppsala undersökte tjänstetillsättningar mellan
1973 och 1983, sammanlagt 139, där män och kvinnor tävlat om sam-
ma tjänster. Hon fann att kvinnor fick en lägre andel av jobben, om
man tar hänsyn till kompetens och antal sökande. Speciellt tydligt var
detta vid lektorstillsättningar. Mona Eliasson säger att det verkar som
om man först bestämmer sig för vem som skall ha tjänsten och att man
sedan letar efter argument som passar. Ett typfall som hon stötte på var
där en man fick tjänsten trots att han enligt utlåtandet ansågs mindre
noggrann, ibland ytlig och ensidig och trots att han inte fått docent-
kompetens. Kvinnan hade den bästa avhandlingen men ansågs vara för
försiktig. Detta stämmer väl med undersökningar från Norge som har
gjorts av Elisabeth Furst. Hon konstaterar att kvinnors meriter syste-
matiskt undervärderas. Observera att jag inte säger att denna nedvärde-
ring systematiskt är medveten. Nej, ofta beror den dels på att manliga
bedömare inte känner igen kompetens som något avviker från den egna
erfarenhetssfaren och forskningsparadigmet och dels det som Carl
Tham var inne på men som också den norske vetenskapssociologen
Hans Christian Sörhag har skrivit: ”När könsdiskriminering kommer på
dagordningen krockar dess problematik med vetenskapssamhällets
idealbild av sig själv som saklig, neutral och objektivt opartisk.”

Självfallet är universitet, högskolor och samhälle präglade av vär-
deringskonflikter, intressekonflikter och maktkamp. Men detta vill
universitets- och högskolevärlden inte inse. Under sken av saklighet
och objektivitet kan fördomar, oreflekterade påståenden och fobier
torgföras.

På JÄST-gruppens initiativ och på Linköpings universitets och de-
partementets uppdrag pågår just nu en undersökning i Sverige om
tjänstetillsättningar. Den utförs av professor Ulla Riis och skall vara
färdig till hösten.

För att återknyta till kvinnan som jag tidigare citerade: Osynlighe-
ten är det svåraste. Man finns där men ändå inte. I högskolans intellek-
tuella miljö borde man ändå ha de bästa förutsättningar att diskutera
dessa frågor, men så är det inte.

Menar vi allvar med de teoretiska mål vi har satt upp för jämställd-
heten, bör vi nu våga stå loppet ut och visa vårt allvar i praktisk hand-
ling.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

165

Prot. 1994/95:115 7 juni

Som utskottet och nu även kammaren vet har jag och mitt parti inte riktigt samstämmiga åsikter just nu i frågan om de 30 kvinnliga profes-

surerna. Jag anser att förslaget är en logisk fortsättning på den väg som

Jämställdhet

inleddes med den första jämställdhetslagen av Jan-Erik Wikström 1979. Därför bifaller jag i denna del hemställan i betänkandet och stö- der inte reservation 14. Fru talman! Jag skall som avslutning be att få läsa upp ett tänkvärt citat av Niccolo Machiavelli som i Fursten 1513 skrev följande, som jag tycker är en utmärkt illustration av vad det handlar om: ”Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så väldigt att leda, ingenting så osäkert i framgång, som att införa en ny tingens ordning: ty den som försöker har nämligen alla dem till fiender som drog fördel av den gamla ordningen och han har endast ljumma försvarare i dem som drar fördel av den nya. Denna ljumhet beror delvis på rädsla för motstån- darna, som har lagen på sin sida, och delvis på människornas klentro- genhet, ty de tror inte på nyordningar om de inte ser dem som följd av en lång erfarenhet. Därav kommer det sig att var gång de som är fient- ligt inställda har tillfälle att angripa de nya förordningarna, de gör det med våldsamt ursinne under det att de andra försvarar dem så ljumt, att man i deras sällskap råkar i fara.” Anf. 178 GUNNAR GOUDE (mp) replik Fru talman! Jag reagerade på tre punkter. Jag tror att det är väldigt olyckligt att ta upp den här typen av exempel. Det är naturligtvis så, att det vid tillsättningar av den här typen av tjänster sker orättvisor, mätt på alla möjliga sätt. Men det är långtifrån på något sätt bevisat att dessa orättvisor skulle drabba kvinnor mer än män, i alla fall inte under de senaste 20 åren. Jag tror nog att man kan säga att det genomsnittligt tvärtom är så, att man är uppmärksam på kvinnliga sökande. Man är dessutom glad över de kvinnliga sökande. Det finns inget skäl att misstänka att det finns något slags systematisk diskriminering av kvin- nor när det gäller tjänstetillsättningarna. Jag skulle vilja fråga Margitta Edgren vad den nya ordningen går ut på. Är det inte just en ordning som innebär saklighet vid tillsättningar, att sakkunniga måste lägga sig vinn om att noga i skrift motivera sina ställningstaganden och att möjlighet finns att överklaga tillsättningar? Eller är det något annat system som Margitta Edgren tänker sig? Mona Eliassons undersökning är intressant därför att den rör tiden innan jämställdhetslagen trädde i kraft. Den är intressant därför att den visar just att antalet kvinnor som sökte professurer också fick professurer i proportion till det antal som sökte, i själva verket var det en liten överrepresentation för kvinnor. Det är också viktigt att påpeka att Mona Eliasson hör till de kanske kraftfullaste motståndarna mot de 30 professurerna. Det finns alltså ingenting i det materialet som stöder en tanke att det skulle vara en diskriminering av kvinnor vid tillsättningsförfarande.

166

Anf. 179 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Mona Eliassons undersökning gäller tiden fram till
1983, om jag inte är fel underrättad. Då hade lagen fungerat i fem år.
Nu får vi nya undersökningar på svenskt material om var vi står i dag.
Det som har publicerats internationellt, bl.a. undersökningar om till-
sättning av forskningsassistentstjänster inom medicin, stöder detta att så
går det till. Men jag sade mycket medvetet att jag inte tror att det i alla
lägen är en medveten diskriminering, utan det handlar om en oförmåga
att identifiera kvinnlig kompetens när den avviker från det traditionella,
och det traditionella är oftast det manliga.

Det finns, Gunnar Goude, också ett stort inslag av självcensur när
det gäller att söka tjänster inom forskningsvärlden, som jag tycker väl
kan jämföras med t.ex. biskopsvalet i Växjö alldeles nyligen. Där sökte
ingen kvinna. De visste på förhand att de inte hade en möjlighet att
fungera inom Växjö stift, alltså sökte man inte. Den typen av självcen-
sur finns det mycket av inom forskningsvärlden, som jag har förstått.

Jag förstod inte riktigt första delen av Gunnar Goudes fråga till mig
när det gäller sakkunniga och vad som skulle ändras. Ända sedan vi
fick en jämställdhetslag har man även i det akademiska livet haft att ta
hänsyn till jämställdhetsaspekten och förklara sig när det gäller sak-
kunnig bedömning av tjänsteförslag. Man har närmast haft en stämpel
som man satt på ansökningar. Så har man skrivit: Jämställdhetsaspekten
har tillgodosetts. Man har aldrig avkrävts förklaring till vad det bety-
der. Man har med stämpeln klarat av det, men man har aldrig satt sig in
i vad det i det enskilda fallet egentligen skulle ha inneburit.

Anf. 180 GUNNAR GOUDE (mp) replik

Fru talman! Mona Eliassons undersökning gäller alltså perioden
1973-1983. Under de sista åren var alltså jämställdhetslagen i funktion,
det är riktigt.

Det finns även andra undersökningar - Lindgren och Ribbing har
redovisat en del material. Men jag tror ändå att det är olyckligt att man
gör detta till huvudfrågan, det finns så många andra frågor som är
oändligt mycket mer väsentliga för kvinnorna i forskarkarriären, t.ex.
det sista Margitta Edgren nämnde, att man ser till att jämställdhetslagen
fungerar. Vi har föreslagit från Miljöpartiet att man i varje tjänsteför-
slagsnämnd skall ha en särskild ledamot som har till uppgift att bevaka
jämställdhetslagen. Det är ett exempel på förslag till konkreta åtgärder
som vi behöver vidta.

Det är alldeles sant, Margitta Edgren, att självkänslan är viktig, na-
turligtvis. Men den blir inte större, i varje fall inte på något äkta sätt,
om man bibringar en hel grupp av kvinnor föreställningen att den brist-
ande självkänslan skulle bero på att de har missgynnats vid tjänstetill-
sättningar. Det är inte sant, det är inte där problemet ligger.

Anf. 181 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Jag förstår att det gör ont, Gunnar Goude, att konfron-
teras med sådana här brev, men jag har en hel pärm med fullständiga
uppsättningar ansökningshandlingar, så jag kan visa att det händer. Jag

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

167

Prot. 1994/95:115 7 juni

säger inte att så sker i de flesta fall, men så länge det finns ett enda sådant fall är det viktigt för oss att reagera på de områden där vi har en

politisk makt att reagera, och det har vi här. Jag förstod att det i Gunnar

Jämställdhet

Goudes professorssjäl gör ont - det gör ju ont hos oss alla. Därför vill vi ha en förändring. Det är inte i merparten fall som sådant händer, men det händer. Där- för är det för mig en oerhört viktig fråga att se till att även dessa kvin- nor kommer till tals, genom mig och genom andra. Vi vill visa att detta är ett allvarligt problem som vi inte vill acceptera. Anf. 182 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) Herr talman! Först ett tack till Margitta Edgren för ett utmärkt anfö- rande. Jag vill också ge Margitta Edgren en komplimang och ett varmt erkännande för hennes mod och självständighet i denna fråga. Att Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag till åtgärder för att öka jämställdheten är väl knappast någon överraskning för dem som följt debatten. Men jag vill ändå säga att det för mig personligen både som kvinna och som lärare känns särskilt roligt att få uppleva att värld- ens mest jämställda parlament fattar beslut som rör jämtsälldhetsarbetet inom utbildningens hela område, från årskurs 1 i grundskolan t.o.m. tillsättning av professurer på universitet och högskolor. För oss i Vänsterpartiet ingår begreppet jämställdhet i det vidare jämlikhetspers- pektivet. Båda handlar om rättvisa - jämlikhet om rättvisa oavsett ras, social eller kulturell tillhörighet och jämställdhet om rättvisa mellan könen. Det faktum att jämställdheten skär tvärsigenom sociala och kulturella strukturer gör frågan både komplex och svårhanterlig. Att försöka bryta mansväldet och därigenom rubba rådande maktstrukturer väcker starka känslor hos många och upplevs som ett hot mot det be- stående systemet. För djupast sett är det här fråga om hur makt fördelas mellan kvinnor och män. Det är kanske symtomatiskt att vi i utskottet, oberoende av politisk tillhörighet, i stort sett haft samstämmig uppfatt- ning så länge vi diskuterat förhållandena i grundskolan och gymnasie- skolan men att åsiktsskillnaderna blev allt tydligare ju högre upp i utbildningshierarkin vi kom. Vid professorstillsättningen var det tvär- stopp. Kvinnor är förtryckta som grupp i sin egenskap av att vara just kvinnor. Till Chris Heister, även om jag tror att hon har lämnat den här församlingen för dagen, skulle jag vilja säga följande. Hon talade om att jämställdhetsarbetet så lätt fick en slagsida mot att enbart gälla kvinnor och ur ett kvinnoperspektiv. Men jämställdhetsarbetet skall ju ge alla möjligheter att utvecklas oberoende av kön. Det finns alltså både en kvantitativ och en kvalitativ dimension, kvantitativ i den me- ningen att det skall finnas en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden i samhället och kvalitativ i den bemärkelsen att både mäns och kvinnors kunskaper och erfarenheter tas till vara och belyses på lika villkor. Det är riktigt, som många har sagt, att de formella hindren för att uppnå jämställdhet är få i vårt samhälle, men de informella hindren är

168

fortfarande många. Debatten fokuseras alltför ofta på de formellt lika

möjligheterna. Då bortser man från den faktiska verkligheten och de
hinder som fortfarande kvarstår. Det är därför så viktigt att vi identifie-
rar de informella hindren för att vi skall kunna uppnå verklig jämställd-
het.

På samma sätt negligerar man det förhållandet att förväntningar och
omdömen om prestationer många gånger är beroende av kön, vilket
omöjliggör en objektiv och saklig kompetensvärdering.

Vad är det då som förklarar könsskillnader? Ja, jag tror att det är ett
komplicerat samspel mellan genetiska, biologiska, sociala och kulturel-
la faktorer. Det är klart att människans skiftande sociala villkor har stor
betydelse, även för hur hennes biologi kommer att utvecklas.

Man kan faktiskt få ont i ryggen av att ha dålig ekonomi eller av att
vara arbetslös. Och man kan få svullna knän av att leva i ett dåligt äk-
tenskap. Människor är alltså inte endimensionella utan sammansatta.
Biologi och samhälle samverkar i hög grad och är så sammanvävda i
människan att det mycket sällan går att plocka ut en del av henne och
säga vilken sida det tillhör, hur stor del av beteendet som beror på
biologin och hur stor del som beror på samhället.

I samband med detta skulle jag vilja något kommentera den första
reservationen där moderaterna talar om att även ett biologiskt perspek-
tiv skall beaktas i FoU-arbetet inom skolans område. I motionen som
också Chris Heister berörde och som ligger till grund för reservationen
säger motionärerna att det biologiska perspektivet har valts bort av
ideologiska skäl. Nu är väl detta något grumliga påstående i första hand
riktat mot regeringen och socialdemokratin, men jag anar att även
Vänsterpartiet skulle kunna vara inberäknat i detta.

Men så här är det givetvis inte. Människan är en biologisk varelse,
och det kan och får vi inte bortse ifrån. Men jag tycker att det finns skäl
att stanna upp och fundera över de biologiska förklaringsmodellernas
frammarsch i vårt samhälle och i andra samhällen. Det finns faktiskt
forskning som försöker bevisa att ojämlikheten mellan kvinnor och
män beror på hormonerna. Biologisk särartsforskning kan vara suspekt,
och resultaten kan bli löjeväckande och också förskräckande när meta-
forer i biologin tillämpas socialt.

För att ta ett slitet exempel kan man beskriva ägget som stort,
mjukt, runt och passivt och de små spermiema som aktiva och aggres-
siva och sedan med en tjusig piruett föra över detta till hur män och
kvinnor fungerar. Vips kan man få en förklaring till varför vi har så få
kvinnliga professorer.

Biologisk särartsforskning ger förenklade förklaringsmodeller som
bortser från samhället och som anser att det endast sker en envägspå-
verkan, dvs. att biologin påverkar samhället men blir inte själv påver-
kad. Det här är farligt, tror jag, därför att det kan ge föreställningar och
det kan användas som argument t.o.m. av politiker för att inte vidta
åtgärder för nödvändiga samhällsförändringar som är viktiga från social
rättvisesynpunkt. Då blir det farligt.

I det pedagogiska arbetet gäller det att lära sig att hantera skillna-
derna mellan könen, antingen de är kulturellt, socialt eller biologiskt
betingade. Det gäller arbetet med både individer och grupper. Men det

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

169

Prot. 1994/95:115 7 juni

kräver att lärarna och skolan har kunskaper om flickors och pojkars olika förutsättningar och också om deras olika erfarenheter.

Om flickor och pojkar upplever samma inlärningssituation på helt

Jämställdhet

olika sätt, har olika inlärningsstil och prioriterar olika, då får det bety- delse för hur undervisningen strategiskt skall läggas upp. Det får också betydelse för hur undervisningen skall organiseras och hur man skall välja stoff, läromedel, metoder etc. Flickor har ofta intresse för sådant som hör ihop med det egna livet. Många gånger fäster de också större vikt vid att förstå sammanhang och helheter medan pojkar är mer roade av att manipulera apparater. De har alltså en mer instrumentell inställning till kunskap. Det blir någonting som man visar upp för lärarna och som är bra för betygen. Det finns alltså många viktiga områden att bearbeta i lärarutbildningen, i fortbildningen av lärare och i forsknings- och utvecklingsarbetet. Men framför allt måste jämställdheten komma till uttryck i det dagliga arbe- tet. Jag vill också markera en sak som jag tycker är oerhört viktig. De elever som väljer otraditionellt med tanke på kön, klass eller kulturell bakgrund måste få mycket stöd och uppmuntran, framför allt av sina lärare. Till sist skall jag ta upp vårt yrkande om att jämställdhetslagen bör utvidgas till att omfatta inte bara arbetslivet utan också högre utbild- ning. Med tanke på vad utbildningsministern tidigare sade om jäm- ställdhetslagen, som han talade så varmt för, tycker jag att det mest konsekventa vore att låta lagen gälla även inom utbildningsområdet. Därför yrkar jag bifall också till Vänsterpartiets, Miljöpartiets och kds reservation nr 24. Det är viktigt att lagstiftningen mot sexuella trakasserier skärps. Att sexuella trakasserier förekommer i så pass stor utsträckning vid våra universitet och högskolor är någonting som vi inte kan acceptera. Men det är också skamligt att det fortfarande förekommer, tycker jag. Stu- denter är beroende, och det gör dem till en mycket utsatt grupp. Jag är fortfarande förvånad efter den diskussion som vi hade i utskottet. Jag har ännu inte förstått varför inte detta stöds av samtliga partier. Anf. 183 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik Herr talman! Jag vill bara ta upp litet grand om de biologiska forskningsmodellerna. Varför vi vill ha med de biologiska förklaringsmodellerna är därför att jag tror att det för närvarande finns ett överflöd av förklaringsmo- deller såväl från det samhälleliga som från det individuella och grupp- perspektivet. Men när det gäller det biologiska tog man det under många år som en alldeles självklar sak. Sedan har man i stort sett för- summat det biologiska som ett litet skamligt område, vilket har kommit fram tidigare under den här debatten. Jag tror att man får vara väldigt försiktig med de biologiska förkla- ringsmodellerna. Men det hindrar inte att man tar upp dem, eftersom de sannolikt kan förklara en del av de skillnader som finns mellan män och kvinnor.

170

En biologisk förklaringsmodell skulle röra sig bara om någon sorts
beskrivning av personlighet, mentala egenskaper, begåvning och så-
dant. Här vet vi tillräckligt mycket för att kunna säga att det inte är
fråga om några stora skillnader. Men vad betyder t.ex. i dagens samhäl-
le skillnaden i muskelstyrka och sådana saker? Det handlar inte bara
om hormoner, utan det handlar om mycket annat. Vi vet att en gång i
tiden var styrkan helt avgörande. Den tiotusenåriga traditionen med
männen som sitter på toppen härrör sannolikt från krigarkasten som var
starka och duktiga och som hade mycket muskler. I dag har det ingen
betydelse. Vi har en helt annan situation, och vi vet inte riktigt hur vi
skall hantera den här frågan. Av den anledningen måste vi ta itu med
också detta problem. Det är inget märkligt med det, tycker jag.

Anf. 184 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Nej, vi tycker inte heller att det är märkligt. Vad jag
tycker är märkligt är att moderaterna har gjort en så stor affär av det
hela. Jag tycker att det som man påstår i motionen när man åberopar de
något grumliga ideologiska skälen är märkligt.

Det är självklart att vi vet att män i gemen har större muskelstyrka
än vad kvinnor har - sedan finns det stora individuella olikheter mellan
män och kvinnor. Men det har väl lindrigt sagt ingen större betydelse
för utbildningsområdet att vi är medvetna om detta. Jag kan inte förstå
dessa kopplingar. Jag kan inte heller förstå den diskussion som vi hade
i utskottet. Alla sade att vi var överens om att det fanns biologiska
skillnader. Men moderaterna fortsatte att framhäva detta som någonting
oerhört viktigt och någonting som på något sätt skulle höra ihop med en
ideologisk ståndpunkt.

Anf. 185 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Herr talman! Vi ville inte ha med detta i utskottstexten. Det var an-
ledningen till att vi tog upp frågan i vår motion. Det här med ideologis-
ka skäl får nog till mycket stor del stå för er. Vi har inte framhävt detta
problem särskilt mycket, men vi ville få med det bland andra saker. Det
var därför som vi tog upp det.

Anf. 186 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Nu får Hans Hjortzberg-Nordlund det att låta som att
detta var en väldigt liten sidokommentar. Men jag uppfattade det ändå
som att det här var ganska viktigt för moderaterna, enligt diskussioner-
na i utskottet.

Jag har fortfarande inte fått svar på frågan om de ideologiska skä-
len, och jag tror inte att det går att svara på den frågan. Förmodligen
skulle det avslöja ganska många fördomar mot vänsterpolitik över
huvud taget.

Jag stannar där. Jag har inte så mycket mer att tillägga. Vi är över-
ens om att det finns biologiska funktioner.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

171

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 187 MONICA GREEN (s) Herr talman! Det känns angeläget för mig att ta upp och reda ut litet

om ordet feminism, eftersom det av vissa här i kammaren i dag har

Jämställdhet

gjorts försök att insinuera att feminism är något förfärligt fult och hemskt. Vad är feminism? Ja, feminism är ett uttryck för en åskådning som innebär att man erkänner att kvinnor har en underordnad ställning i familj, arbetsliv och samhälle. Feminist kan den kalla sig som erkänner detta och vill göra något åt det, oavsett partifärg. Eller hur? När man däremot går vidare i analysen och frågar varför underord- ningen uppstår och hur man kan komma till rätta med ojämställdheten, då framträder skiljelinjerna. Dessa skiljelinjer har framkommit mycket tydligt här i dag, tycker jag. De socialdemokratiska kvinnorna har länge arbetat för att skolan skall bli en institution som bryter det ojämställda samhället och bryter den könsuppdelade arbetsmarknaden, eftersom skolan formar framti- dens vuxna. Därför måste osynliggörandet av flickor, tjejer och kvinnor brytas i skolan på ett mycket tidigt stadium. Mina lärarkolleger påstår ofta att de själva märker att de ger poj- karna mer uppmärksamhet och frågor för att pojkarna då blir mer in- tresserade och inte förstör lektionerna, medan flickorna är intresserade utan att behöva få alla frågorna. Lärarna märker själva detta utan att veta vad de skall göra för att flickorna skall få mer uppmärksamhet. De socialdemokratiska kvinnorna har skrivit en motion om de 30 kvinnliga professorstjänsterna. Denna akademiska värld handlar om en mansvärld i ordets rätta bemärkelse. 1993 fanns det 1 947 professurer i Sverige. Av dessa innehades 147, dvs. 7 %, av kvinnor. Med förslaget om 30 kvinnliga professurer skulle vi komma upp i den hiskeliga sum- man av nästan 8*/2 % kvinnliga professurer. Detta, mina vänner, skulle tydligen rubba hela maktbalansen och sätta alla rutiner ur spel. Visst vet jag att kvinnor kan. Men det är ändå att ta till en viss överdrift att påstå att dessa 30 kvinnliga professurer skulle få en sådan effekt att de redan utnämnda professorernas världsbild skulle falla samman. Förslaget går ju ut på att de kvinnor som är förklarade som professorskompetenta skulle särbehandlas positivt för en gångs skull. Av nuvarande antalet manliga professorer kan vi förstå att det tidi- gare har varit en merit att vara man. Männen har alltså tidigare särbe- handlats positivt. Men de känner sig inte mindre kompetenta för det. Och det är de inte heller. Män ser män. Män känner män. Män har satt upp kvalifikationerna, och därför har män positivt särbehandlats. År 1993 fanns det 521 professorer i medicin. Av dessa var 5 % kvinnor. Det fanns 502 professorer i teknik. Av dessa var 3 % kvinnor. Det fanns 284 professorer i naturvetenskap, av dessa var 4 % kvinnor. Det var 240 professorer i samhällskunskap, av dessa var hela 9 % kvin- nor. I humaniora och teknologi fanns det 173 professorer, där var det 15 % kvinnor. Sedan 1990 har det tyvärr inte hänt ett enda dugg. Det är plus minus noll på de allra flesta områdena. Kvinnorna har ökat med 2 % inom

172

samhällsvetenskap men har i gengäld minskat med 2 % i humaniora

och teknologi. Så vi kan inte med tidens hjälp få någon ändring av den
här snedfördelningen.

Vi måste visa att vi vill någonting med jämställdheten, och då kan
detta vara ett sätt att få in fler kvinnliga professorer. Men det finns
också många andra mycket bra förslag i betänkandet.

Jag vill avsluta med att säga att jag inte tycker, som några har påpe-
kat här, att positiv särbehandling skulle försämra i det här fallet. För
den främjar rättvisan och den främjar och förbättrar kvaliteten. Då
gagnar den jämställdheten, samhället och framtiden.

Anf. 188 INGRID BURMAN (v)

Herr talman! Dagens debatt är en mycket viktig debatt, tycker jag.
Den berör delvis själva nyckeln till jämställdhet i samhället, dvs. jäm-
ställdheten i skolan.

Jag vill börja med att konstatera att det är ett mycket bra betänkan-
de som vi diskuterar i dag. Det lyfter upp jämställdhetsffågorna i det
obligatoriska skolväsendet och gör dem till ett prioriterat område. Det
ger en plattform till att börja hantera både pojkar och flickor utifrån
deras egna förutsättningar i inlärningssituationen.

Själva insikten om att eleven skall bemötas utifrån sina förutsätt-
ningar och att de här förutsättningarna faktiskt skiljer sig åt mellan
olika individer och mellan könen tycker jag är ett mycket stort steg
framåt. Det är i det perspektivet nästan tråkigt att den allmänna debat-
ten och det allmänna intresset har koncentrerats till en del i betänkan-
det, nämligen satsningen på att utöka antalet kvinnliga professorer. Det
är i sig en mycket riktig satsning, och Vänsterpartiet står helt bakom
den, men inte desto mindre utgör den bara en del av betänkandet. Jag
tänker därför koncentrera mig på de andra delarna, de som berör det
obligatoriska skolväsendet.

I dag har vi alla en bred och djup kunskap om att flickors situation i
klassrummet skiljer sig mycket starkt från pojkarnas. Vi vet att pojkar-
na får dubbelt eller nästintill dubbelt så mycket av lärarnas tid. Vi vet
att pojkar som kollektiv dominerar i klassrummet, de hörs och de syns,
medan flickorna som kollektiv är tystare. De får mindre av lärarnas tid.
De får läromedel som redovisar männens värld, och de får männens
historia och utveckling att identifiera sig med.

Så danas flickorna i all tysthet till underordning, medan pojkarna
synliggörs och bekräftas. Otaliga forskningsrapporter publicerade un-
der den senaste tioårsperioden pekar alla på samma sak. Skolan arbetar
i dag med en pedagogik som bäst passar pojkar, med läromedel som
främst riktar sig till pojkar och med lärare som vänder sig till pojkar.
Detta är vederlagt och känt sedan lång tid.

När det gäller valet av utbildningslinje har vi också sedan lång tid
tillbaka kunskap om att skolan är starkt könssegregerad. Flickor väljer
de humanistiska och sociala linjerna på gymnasiet och pojkarna de
tekniska. Inom de yrkesinriktade programmen är könsuppdelningen
närmast total. Inom programmen skogsbruk, värme och ventilation är
andelen flickor lägre än en halv procent.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

173

Prot. 1994/95:115 7 juni

I dag befäster alltså och förstärker skolan den könssegregerade ar- betsmarknaden genom att redan från början lotsa flickor till en typ av

utbildning och pojkar till en annan. För det är väl ingen i dag som tror

Jämställdhet

att flickor skulle födas som mer lämpade att vårda, medan pojkar föds som mer lämpade att arbeta med tekniken. Det synsättet hoppas jag att vi alla har lämnat bakom oss. Det handlar alltså om vad vi stimuleras till och hur vi stimuleras när våra intresseområden växer fram. Där är den svenska skolan nyckeln till att bryta ett könsuppdelat arbetsliv. I mer än 20 år har de skilda villkoren för pojkar och flickor i ut- bildningssystemet faktiskt varit kända. Fortfarande har man kvar sam- ma mönster. Mycket litet har hänt. Det är alltså dags att vi prioriterar den här frågan. Vi kan inte fortsätta att utbilda halva Sveriges befolk- ning till en alltmer avsmalnande arbetsmarknad och den andra halvan till en annan arbetsmarknad. Det enda sorteringsinstrument vi verkar ha är könet. Det är alltså dags att bryta den här underordningen. Då är det trev- ligt att läsa det betänkande som är föremål för den här debatten. Man pekar på allt detta och säger att jämställdheten skall lyftas fram som en pedagogisk fråga. Man konstaterar att jämställdhetsffågan inte är en attitydfråga - det är en kunskapsfråga. Jag delar den uppfattning som man skisserar i betänkandet. Innehållet är alltså bra, analysen är bra och förslagen är bra. Pro- blemet gäller bara hur och i vilken takt vi kan få genomslag för försla- gen i betänkandet. Här har kommunerna ett stort ansvar. Det pekar man på i texten. Skall betänkandets alla goda förslag och påpekanden få genomslag i verkligheten krävs inte att bara vi här i rummet är eniga utan att alla kommunalpolitiker tar till sig det här betänkandet och att man faktiskt avsätter resurser så att skolans personal får praktisk möjlighet att arbeta i enlighet med betänkandet. Det är där min oro finns. Det krävs nya läromedel. Det står en majoritet i den här kammaren bakom. Då krävs det utbildning av lärarna i ny pedagogik. Det krävs fortbildningsresurser och medel. Det här gäller inte bara dem som skall gå en ny lärarutbildning, utan det gäller alla dem som finns i skolan i dag. Det står vi alla bakom som säger att vi stödjer betänkandet. Det handlar också om den massiva satsningen på läromedel, den nya pedagogiken och fortbildningen. Det gäller kommunernas resurser. Sker inte allt detta, och om man inte följer upp det på kommunal nivå, blir lagändringen bara ytterligare en politisk pamflett på jämställdhe- tens altare - det altare som samtliga politiska partier säger sig tillbedja. Sällan eller aldrig följer man upp sina radikala åsikter med medel för att förslagen skall kunna genomföras. Detta betänkande förpliktar. Jag tycker att detta betänkande delvis har illustrerat det här. Samtli- ga partier står bakom förslagen om att skolan skall främja jämställdhe- ten i skolan, och det är bra. Inget parti har lämnat något särskilt yttran- de eller någon motivreservation när det gäller betänkandets text eller analys, och det är bra. Men det innebär också att ni har pekat på beho- ven. Det här kräver kommunala resurser.

174

I det perspektivet tycker jag att det är tråkigt att tvingas konstatera
att Vänsterpartiet är det enda parti som i andra sammanhang har mot-
satt sig de besparingar och de neddragningar som riksdagen har riktat
mot kommunerna. Vi vill i stället tillföra ytterligare medel till den
kommunala sektorn.

Vän av ordning kan då säga att det kanske inte bara gäller pengar
till kommunerna. Nej, det kan så vara. Men om det här skall bli verk-
lighet krävs antingen mera resurser till kommunerna för att sjösätta det
hela eller omprioritering i kommunerna. Det är samma kommuner där
Vänsterpartiet har kommunalpolitiker och där alla övriga partier har
kommunalpolitiker.

Jag skall inte uppta kammarens tid ytterligare i den här frågan. Jag
har valt att lyfta fram även detta perspektiv på det här betänkandet. Det
gläder mig och, vad jag har förstått av den här diskussionen, alla andra
i denna kammare, att vi nu har analyserat jämställdheten och fått ett
redskap för att gå vidare. Men då krävs det också, enligt min och
Vänsterpartiets mening, resurser för att de redskapen skall kunna an-
vändas så att vi inte råkar ut för det som har hänt i andra sammanhang
med just jämställdhetsfrågorna - nämligen att betänkandet blir en hyll-
värmare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

18 § Vissa betygsfrågor m.m.

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU19
Vissa betygsfrågor m.m. (prop. 1994/95:174)

Anf. 189 BEATRICE ASK (m)

Herr talman! Den proposition som vi nu skall behandla innehåller
två mycket viktiga frågor.

Inledningsvis vill jag säga att jag är förvånad över att frågan om att
ersätta det viktigaste kärnämnet i gymnasieskolan med ett nytt ämne för
vissa elever, har bakats in som en krumelur i ett betänkande där man
inte ens av rubriken kan ana vad det handlar om. Jag kan inte bedöma
om det beror på att regeringen inte har förstått frågans principiella
innebörd och de verkningar som det här förslaget kan få på längre sikt
eller om man medvetet har valt att ”ligga lågt”.

I ärendet föreslår Socialdemokraterna införandet av ett i det här
sammanhanget nytt ämne - svenska 2 eller svenska som andraspråk -
som alternativ till ämnet svenska i gymnasieskolan. Bakgrunden till
förslaget är enligt regeringen rapporterna om invandrarelevers bristan-
de språkfärdigheter i svenska. Genom att föreslå det här nya ämnet med
egen kursplan tror regeringen att språkproblemen skall minska. Vi
moderater delar inte den uppfattningen.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Jämställdhet

Vissa betygsfrågor

m.m.

175

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

176

Tvärtom är vi övertygade om att den viktigaste insats vi kan göra
för att skapa gemenskap mellan människorna i vårt land är att stärka
svenska språket. Skolan har en nyckelroll i det sammanhanget.

Vi vet att många barn och ungdomar lever i miljöer där de varken
har möjligheter eller uppmuntras till att utveckla sina kunskaper i
svenska språket. De insatser som görs i skolan får därför inte tillräck-
ligt god effekt. Men även invandrarungdomar som växer upp i andra
miljöer kan ha dåligt djup i språket, vilket skapar problem vid vidare
studier när texter och sammanhang blir svårare. Dessa ungdomar är
ungefär lika duktiga i svenska som de flesta av oss här i salen är i eng-
elska. Språket fungerar bra i sociala sammanhang, men blir till ett hin-
der när man skall läsa mera komplicerade artiklar eller föra ett profes-
sionellt samtal där nyanser och precision är viktigt.

Detta är allvarliga problem. Men om alla människor i Sverige skall
ges likvärdiga förutsättningar att studera vidare, skaffa sig ett arbete
och bli respekterade som individer med lika värde kan vi inte låta pro-
blemen bero eller sopa dem under mattan. Men det är precis vad rege-
ringen gör i den här propositionen. När regeringen med skolministern i
spetsen säger att invandrarungdomar i gymnasiet skall slippa läsa äm-
net svenska och jämföras med sina svenska kamrater hyfsar man möjli-
gen statistiken i rapporter om elevernas allmänna resultat. Men det sker
till priset av ytterligare segregation och handikapp för stora ungdoms-
grupper.

Vi moderater är mycket oroade över den språksegregation som re-
dan finns i dag. Vi är också väl medvetna om att problemen är komp-
lexa och att skolans pedagogik måste varieras med hänsyn till indivi-
duella behov. Att lära sig ett främmande språk är annorlunda än att lära
sig mer av modersmålet.

Nu handlar frågan och propositionen emellertid om elever i gym-
nasiets nationella program. De har kvalat in där med minst betyget
godkänd från nian, dvs. deras kunskaper i svenska och i andra ämnen är
ganska goda och i de flesta fall fullt jämförbara med de svenska elever-
nas. Varför i hela friden vill socialdemokraterna att dessa ungdomar
skall läsa svenska som andraspråk i stället för den vanliga kursen?
Varför skall vi dela upp elever beroende på var deras föräldrar kommer
ifrån? Många av dessa elever är födda och uppvuxna i Sverige.

Varför vill socialdemokraterna inte att ämnet svenska skall förbli ett
kärnämne för alla elever också i gymnasiet?

När detta är sagt vill jag understryka att vi moderater anser att mer
måste göras i gymnasiet för elever som har svenska som andraspråk.
Det var ett av skälen till att den borgerliga regeringen tog upp invand-
rareleverna och svenska språket som en av de viktigaste punkterna i
den utvecklingsplan för skolan som vi lade fram. Den socialdemokra-
tiska regeringen hänvisar dock hela denna problematik till Invand-
rarutredningen, vilket gör att jag hyser föga hopp om snabba analyser
och insatser. Men kammaren har naturligtvis möjlighet att råda bot på
det genom att i ett första steg bifalla de moderata förslagen om att er-
bjuda svenska 2 som komplement till den ordinarie undervisningen i
svenska, inom ramen för elevernas val i form av en särskild nationell

kurs. Jag är fullt beredd att diskutera också andra insatser som kan
göras som komplement till ämnet svenska i dessa program.

Jag yrkar bifall till reservation 4, som innebär avslag på det social-
demokratiska förslaget att göra svenska 2 till ett nytt kärnämne i gym-
nasiet. Vi moderater vidhåller givetvis vad vi anfört i de andra reserva-
tionerna i betänkandet, men vi kommer inte att begära votering i fråga
om dem.

Den andra frågan i regeringens proposition handlar om att social-
demokraterna nu vill avskaffa gymnasieelevers rätt att komplettera
betygen under gymnasietiden. Att elever som är missnöjda med sitt
betyg och frivilligt läser om en kurs också skall ges möjlighet att få sina
kunskaper korrekt redovisade i slutbetyget tycker vi moderater är rim-
ligt och rätt. Men si, det vill inte socialdemokraterna. Detta vill man
förhindra. Endast elever som har fått underkänt skall kunna tentera om.
Övriga får vänta till efter studentexamen, då de kan hoppas på att få
läsa om kursen på komvux.

Resultatet av en sådan politik blir att färre ungdomar stimuleras att
förkovra sig extra, att färre ungdomar har de betyg de behöver för att
komma in på önskad utbildning i högskolan eller att fler ungdomar
genom att maska rejält skaffar sig underkänt för att kringgå regeringens
förbud. Jag skulle bli mycket överraskad om någon socialdemokrat
kunde förklara på vilket sätt denna åtgärd gör svensk utbildning bättre.
För mig för åtgärder av detta slag bara tankarna till Gröna Lund, där
det finns en aktivitet som går ut på att banka ner alla huvuden som
sticker upp. Att slå ner så många som möjligt snabbt är hela poängen
med aktiviteten. Det tycks också vara fallet med att förbjuda be-
tygskomplettering.

Vi moderater önskar faktiskt att fler ungdomar verkligen ansträngde
sig för att läsa extra. Vi tycker därför att det är viktigt att de får tentera
upp betygen. Vid den senaste diskussionen jag har haft i denna fråga
påpekade en pappa för mig att betygskomplettering inte bara är viktigt
för de duktiga utan framför allt för dem som har svårigheter i skolarbe-
tet, vilket är helt korrekt. Det gäller inte minst dem med läs- och
skrivsvårigheter. Att få en andra chans, att få pröva en gång till, om
man behöver mer tid för att få ett riktigt bra betyg, är viktigt. Möjlighe-
ten visar att skolan respekterar och har tilltro till elevernas ansvar för
sina studier. Av vilken anledning socialdemokraterna bara anser det
giltigt om en elev misslyckats helt har jag svårt att förstå.

Nu är det inte principfrågorna som har styrt regeringen. Det finns
inga sådana argument i propositionen. I den heter det i stället att möj-
ligheterna för gymnasieelever att höja betyg under tiden de går i gym-
nasieskolan ”lett till vissa problem”. Vilka problem det handlar om
preciseras inte och inte heller hur regeringen har fått insikt om dem.

Det var därför vi i utskottet begärde att få träffa representanter för
departementet. Det kom också sådana. Men något annat än det som står
i propositionen framkom inte av den diskussionen. Den beredning som
genomförts i departementet som grund för att avskaffa rätten att
komplettera betygen för de flesta är en hearing på tre timmar den 14
december förra året, om jag har förstått det hela rätt. Fyra gymnasiesko-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

177

12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

lor hade fått skicka representanter till mötet. Därtill fanns tre komvux- gymnasier med, dvs. de som får fler elever om förbudet införs.

Av minnesanteckningarna från mötet framgår att frågan om kom-

Vissa betygsfrågor m.m.

plettering av betyg varit en av fyra frågor vid det tre timmar långa mö- tet. Ämnet belyses med åtta rader text i minnesanteckningarna. Där finns inget förslag om att avskaffa möjligheten att komplettera betygen, vilket är vad regeringen nu föreslår. Jag skäms faktiskt över så dåligt förarbetade ärenden. Hur skall vi som riksdagsledamöter kunna vinna ungdomars respekt, om vi saknar underlag för beslut som är så viktiga för deras framtid? Jag skulle kun- na göra det enkelt för mig genom att säga att vi moderater var emot förslaget. Men inte ens det köper ungdomar. Man måste faktiskt kunna förklara. Regeringen har icke presenterat någonting vettigt och konkret i denna fråga. De nya betygen och möjligheten att komplettera dem arbetades fram av två parlamentariska betygsberedningar. Det togs fram mängder av sakligt underlag. Vi hade en mycket bred remissom- gång. Nu rycker socialdemokraterna ut en väsentlig del och inför ett förbud och tycker uppenbarligen inte att det behövs konkreta argument och underlag för att göra så. Det bekymrar mig. Till sist vill jag säga att vi moderater har talat med representanter i ganska många kommuner. Det finns praktiska problem med komplette- ringen av betygen. Vi föreslår också i vår motion förändringar för att reda ut det. Många kommuner hade säkert också genomfört sådana förändringar, om regeringen inte hade ryckt ut för att förbjuda allt från början. För oss moderater är det viktigt att betygen visar vad eleverna fak- tiskt kan och att ungdomar konsekvent uppmuntras att göra sitt allra bästa. I det sammanhanget är möjligheten att tentera upp betygen vik- tig- Anf. 190 ANDREAS CARLGREN (c) Herr talman! Det är viktigt att bygga upp skolsystemet så att vi inte bygger in återvändsgränder. Då måste det vara viktigt att behålla möj- ligheterna att komplettera och förbättra ett betyg som man har fått i tidigare studier. I ett kunskapsrelaterat system är betygen ett belägg för att eleven uppnått en viss nivå i fråga om kunskaper. Om en elev efter en avslutad kurs når kunskaper som motsvarar ett högre betyg är det också naturligt att det skall kunna visas i ett högre betyg. Från Centerns sida kan vi se att det är befogat att skärpa reglerna, så att man undviker nackdelar med upprepade prövningar under terminens gång. Jag tror att det är sunt förnuft. Däremot är det svårt att förstå varför inte förbättringar skall kunna avspeglas i slutbetyget. Om man lyckas komplettera kursen och göra den bättre, varför skall det inte tas hänsyn till det i slutbetyget? Varför skall man kunna komplettera först efter avslutad gymnasieutbildning? Varför skall det behöva vara en princip att misslyckandet skall hänga som en skylt, genom livet? Det

178

har vi mycket svårt att förstå.

Det förslag som vi nu diskuterar innebär också att man tar bort be-
teckningarna yrkesförberedande och studieförberedande. Vi har inte
varit emot det. Vi tycker att det är motiverat att minska skillnaderna
mellan de yrkesförberedande och de studieförberedande utbildningar-
na. Men att ta bort namn löser inte det djupare problemet.

En avgörande fråga måste gälla ställningen för de elever som går på
yrkesförberedande program. Det kommer att behövas insatser för att
stärka dessa elevers möjligheter både under gymnasietiden och när det
gäller eventuell vidareutbildning. Från Centerns sida menar vi att det
viktigt att regeringen återkommer med förslag som leder till sådana
förbättringar för att stärka elever på yrkesförberedande program.

Det vi diskuterar i dag gäller också regeringens förslag att förändra
reglerna för svenska som andraspråk. Det är ganska naturligt att man
kan behöva en annan form av inlärning om man har svenska som mo-
dersmål än om man är invandrare. Det skall finnas en skyldighet att
anordna svenska 2. Men skyldigheten att tillhandahålla undervisning i
svenska som andraspråk regleras ju redan i grundskoleförordningen
och i gymnasieförordningen. Syftet med att uppnå kunskaper eller ge
kunskaper till dem som inte har svenska som modersmål måste vara att
så fort som möjligt kunna inlemma dem i den reguljära undervisningen.

Fyrklöverregeringen föreslog inte en egen kursplan för svenska som
andraspråk. Det berodde på att vi ville bygga vidare på en kursplan
med mål och riktlinjer, men som inte detaljstyr hur undervisningen
skall läggas upp. På så sätt kunde man välja olika former men se till att
man nådde de uppsatta målen.

Risken med detta menar vi i stället är att man åstadkommer mer
centralstyrning och framför allt att man också i praktiken sänker kraven
för dem som inte har svenska som modersmål.

Om riksdagen ställer sig bakom de förslag som regeringen har lagt
fram är risken att man sätter en stämpel i pannan på invandrarelever
som säger att de inte klarar samma krav som elever med svenska för-
äldrar som har svenska som modersmål. Då är risken att invandrarele-
ver och elever med svenska som modersmål får söka sig fram i olika
filer genom utbildningssystemet, och det är inte bra.

Centern har ställt sig bakom flera reservationer i utskottet och står
bakom alla, men jag yrkar nu bifall bara till reservation 1.

Anf. 191 MARGITTA EDGREN (fp)

Herr talman! Jag skall be att få starta med att hälsa från Nackagym-
nasiet, varifrån man ringde mig precis innan jag gick hit inför förra
debatten. En lärare därifrån hade elevernas uppdrag att ringa mig. De
var oerhört irriterade över det vi nu står i begrepp att göra, dvs. att
plocka bort konkurrenskomplettering av betygen. Även om man kan
bevisa att man har kunskaper för ett högre betyg, kan detta inte använ-
das i slutbetyget. De kände sig lurade. Jag lovade att framföra det.

Jag tycker att propositionen vittnar om att regeringen inte fullt ut
accepterat det nya kunskapsrelaterade betygssystemet, eftersom rege-
ringen för en argumentation i sin proposition som om vi fortfarande
hade ett relativt system.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

179

Prot. 1994/95:115 7 juni

I det kunskapsrelaterade betygssystemet är betyget ett kvitto på vis- sa på förhand definierade kunskaper. Folkpartiet anser att den verkliga

nivån på kunskaperna också skall dokumenteras i slutbetyget. Av det

Vissa betygsfrågor m.m.

skälet tycker vi att det är mycket märkligt att regeringen och också utskottet föreslår att elever skall kunna pröva för högre betyg, men att dessa inte skall räknas in i slutbetyget. Den elev som genom konkurrenskomplettering visar att hon besitter högre kunskaper skall självfallet erhålla ett högre betyg. Detta skall lika självfallet räknas in i slutbetyget. Regeringen och utskottsmajoriteten anser dessutom att möjligheten att pröva vid ett obegränsat antal tillfällen riskerar att urholka betygs- systemet. Betygen är som jag sade tidigare kvitto på vilka kunskaper eleven nått. Om eleven genom prövning visar att han har en högre kunskapsnivå och därmed får ett högre betyg är det ju positivt för ele- ven att anstränga sig, och därmed blir också kompletteringen motive- rad. Detta visar, tycker jag, det nya betygssystemets kunskapsstimule- rande effekt. Systemet urholkas inte när fler elever får bättre betyg, eftersom det mäter elevens egen kunskapsutveckling. Alla i en klass kan få högsta betyg om de har kunskaper som motsvarar det betyget. Jag menar att regeringen och utskottsmajoriteten har tänkt fel. Det var det relativa betygssystemet som urholkades när allt fler elever prö- vade för och nådde ett högre betyg. När det sedan gäller svenska som andraspråk menar jag att man omigen tänker fel. Den nya läroplanen för grundskolan stärkte ju sko- lans och kommunens ansvar för att alla elever skulle föras till godkända kunskaper i svenska. Därmed stärkte vi kraven på att extraresurser skulle sättas in för elever som riskerade att inte nå denna nivå. Det innebär en stor förändring, inte minst för elever med annat mo- dersmål än svenska. Dessa elever och föräldrar kan nu kräva att skolan tar sitt ansvar och ger eleverna undervisning på det sätt, i den pedago- giska form och i den mängd som krävs för att kravet på godkända baskunskaper i svenska skall uppfyllas. Enligt grundskoleförordningen har invandrarelever rätt till under- visning i svenska som andraspråk. Det finns ju, som tidigare sagts, en samstämmig uppfattning bland lärare och språkpedagoger att elever med annat modersmål behöver annorlunda metodik och pedagogik i svenska än andra elever. Mål- och resultatstyrning i skolan medför att kursplanen inte styr hur undervisningen bedrivs utan vilka mål som skall uppnås i olika ämnen. Vägen dit, dvs. hur undervisningen bedrivs, är och måste vara olika för varje elev. Det skall riksdagen inte nu börja detaljreglera. Anledningen till att förra regeringen inte gav svenska som and- raspråk egen kursplan var ju att kursplaner anger mål att sträva mot och mål att uppnå. Målet i svenska som andraspråk bör enligt Folkpartiet sättas lika högt för invandrarelever som för svenska elever, eftersom även de självfallet måste kunna använda språket som ett verktyg för nyansrik kommunikation och eget lärande.

180

Jag vill understryka att den undervisning som lärarna i svenska som
andraspråk bedriver har stor och central betydelse för våra invandrar-
elever och därmed för skolan och att den lärarutbildning som leder
fram till kompetens att undervisa i svenska som andraspråk därmed är
en förutsättning för denna goda undervisning. Däremot avvisar vi folk-
partister nu regeringens förslag att införa kursplan för svenska som
andraspråk i grundskolan och gymnasiet.

Dessutom föreslår regeringen och utskottsmajoriteten att svenska
som andraspråk skall bli kärnämne i gymnasieskolan och därmed ge
allmän behörighet till högskolestudier. Jag delar tidigare framförda
uppfattning att detta faktiskt är ett sätt att lura in vissa ungdomar på en
väg som inte bär ända fram.

Redan i dag är det ett jätteproblem i högskolans undervisning att
väldigt många ungdomar har alldeles för dåliga svenskkunskaper, allde-
les för dålig träning och alldeles för få möjligheter att uttrycka sig le-
digt på svenska. Att dessutom få vissa elever att tro att man skall kunna
komma runt problemet genom att göra ämnet till kärnämne med egen
metodik är faktiskt att lura dem.

Folkpartiet liberalerna anser att målet för allmän behörighet måste
ha samma innebörd för alla studerande. Eftersom målen skall vara
desamma för undervisning i svenska och svenska som andraspråk finns
det heller ingen anledning att göra svenska som andraspråk till ett
kärnämne. Vi avvisar således regeringens och utskottets förslag om att
göra svenska som andraspråk till kärnämne.

Jag yrkar bifall till reservation 1 och 4.

Anf. 192 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

Hen talman! Rätten till konkurrens-och behörighetskomplettering
på gymnasieskolan tycker vi i Vänsterpartiet är angelägen att behålla.
Den hör ihop med det kunskapsrelaterade betygssystemet och med
strävan att bygga upp ett utbildningssystem utan återvändsgränder och
en skola där eleven ges många chanser att reparera eventuella miss-
lyckanden.

Men jag har i mina kontakter med olika skolledare och lärare för-
stått att konkurrenskompletteringen är förenad med vissa problem. I
dag kan en elev pröva för högre betyg i stort sett hur många gånger som
helst. När det har satts i system blir studierna ryckiga och okoncentre-
rade och eleven kan hamna på efterkälken i kurs efter kurs. Då blir de
upprepade prövningarna inte bara ett organisatoriskt utan också ett
pedagogiskt problem.

Det finns alltså enligt vår mening skäl för att begränsa möjligheter-
na till konkurrenskomplettering under pågående gymnasieutbildning.
Det är de pedagogiska skälen som har varit avgörande för vårt ställ-
ningstagande i frågan. Andra skäl som har åberopats, som att betygs-
systemet kommer att urholkas, tycker jag personligen inte är speciellt
relevanta.

I ett kunskapsrelaterat system utgör betygen helt sant och visst ett
kvitto på vissa definierade kunskaper. Rent hypotetiskt borde alltså
målet vara att samtliga elever skulle nå den högsta nivån, vilket skulle

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

181

Prot. 1994/95:115 7 juni

betyda betyget mycket väl godkänd. Jag tror själv att betygen i framti- den kommer att få en allt mindre betydelse som urvalsinstrument till

högre studier. Urvalet kommer förmodligen att göras på helt andra sätt,

Vissa betygsfrågor m.m.

genom intervjuer, lämplighetsbedömningar, arbetsprover, etc., och bygga på kriterier som har stort prognosvärde såväl då det gäller att förutse förmågan att bedriva högre studier som lämpligheten för en viss profession. Men än så länge har vi alltså trots Vänsterpartiets långa kamp bety- gen kvar. Det är därför viktigt att betygen som kompletteras efter avslu- tade gymnasiestudier bedöms likvärdiga med slutbetyg i betyget från gymnasieskolan vid tillträde till högre utbildning. Den frågan måste noggrant följas upp. Så till Vänsterpartiets ständiga kamp mot avgifter inom utbildning- ens område. Regeringen talar visserligen här om att begränsa rätten att avgiftsbelägga behörighets- och konkurrensprövningar. Men det räcker inte. Signalsystemet måste vara entydigt. Studier som leder fram till fördjupade kunskaper skall i princip alltid uppmuntras från skolans sida. Då är det inte bra att elever med dessa ambitioner möts av eko- nomiska hinder när de vill höja sina betyg. Det är viktigt att alla elever oavsett ekonomiska förutsättningar har samma möjlighet till högre studier. Hur skall vi annars komma åt den sociala snedrekryteringen på högskolorna? Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 2 och i övrigt till utskottets hemställan i denna del. Samtliga partier i utskottet är överens om att kraftfulla insatser måste göras för att öka språkfärdigheten hos många barn och ungdomar i invandrartäta områden. Det är inte ovanligt att invandrarungdomar har svårigheter med svenska språket även när de börjar gymnasieskolan. Regeringen föreslår nu att timplanen ändras så att svenska som andra språk kommer att utgöra ett kärnämne och ett alternativ till kärnämnet svenska. Frågan om hur undervisningen i svenska skall organiseras för att ge invandrarungdomar bästa möjliga undervisning är komplex och svår. Invandrarungdomar utgör ingen homogen grupp, utan har väldigt olika behov och förutsättningar. Vi har i Vänsterpartiet efter moget övervä- gande tagit ställning för regeringens förslag, och det har vi gjort efter att ha lyssnat uppmärksamt till vad invandrarna själva tycker. Jag har också varit i kontakt med erfarna lärare och några språkforskare inom området. Det är ju så att språkmetodiken när det gäller att lära ut ett främmande språk är till delar skild från den som används vid under- visning i det egna språket, dvs. modersmålet. Bifall alltså till utskottets hemställan på denna punkt. Då det gäller invandrarungdomars situation är det naturligtvis vik- tigt hur kursplanerna i svenska är utformade, men ännu viktigare är det stöd de får under hela sin skoltid. Med de stora nedskärningar som har skett och sker i kommunerna inom skolans område drabbas de ungdo- mar som har störst behov av särskilt stöd hårdast. Det är bl.a. därför Vänsterpartiet vill återinföra sektorsbidraget till skolan. Det är därför vi säger nej till ytterligare förslag om kraftiga nedskärningar i den kom- munala ekonomin.

182

Anf. 193 BEATRICE ASK (m) replik

Herr talman! Jag blev oerhört glad när jag lyssnade till Britt-Marie
Danestig-Olofsson. Om jag förstod vad som nu sades från talarstolen
rätt har man delvis ändrat uppfattning. Britt-Marie Danestig-Olofsson
sade att det är pedagogiska skäl som gör att Vänsterpartiet anser att
man måste begränsa möjligheterna till komplettering i förhållande till
dagsläget.

Regeringens proposition innebär ju att man förbjuder huvuddelen
av ungdomarna att göra betygskomplettering. Men vill man bara be-
gränsa möjligheten, vilket Britt-Marie Danestig-Olofsson sade alldeles
nyss, är det snarast så att det är reservationen som borde gälla när vi
skall votera så småningom. Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande.
Om det är så att Vänsterpartiet har ändrat uppfattning skulle det göra
mig mycket glad. Eller är det så att Vänsterpartiet ändå av något annat
skäl tänker stödja regeringens förbud?

Anf. 194 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Jag skulle hemskt gärna vilja glädja Beatrice Ask, men
Vänsterpartiet har inte ändrat uppfattning. Jag kanske uttryckte mig
något oklart. Jag menar att eleverna har möjligheten till betygskomplet-
tering fast det får ske efter avslutad utbildning. Men möjligheten kvar-
står trots allt.

Anf. 195 GUNNAR GOUDE (mp)

Herr talman! I dag har eleverna rätt att pröva för högre betyg vid
gymnasiet även under pågående gymnasiestudier. Det har kommit till
regeringens kännedom, som det står i propositionen, att det ”finns ten-
denser till att detta har satts i system i vissa skolor”, dvs. att eleverna
tenterar flera gånger i samma ämne. Dessutom förekommer det att
elever tenterar om en lägre kurs sedan de gått en högre och därmed lätt
höjer sitt betyg.

Den naturliga slutsatsen vore väl att införa en övre gräns för antalet
tentamina för att stävja missbruket. Problemet med att man lär sig mer
när man går en högre kurs kan ju rimligtvis inte vara något betygs-
problem. Vi har ju målrelaterade betyg, så det är fullt möjligt att tala
om vad betyget på den högre kursen motsvarar för betyg på den lägre,
eller man kan också skriva in det direkt. Det borde också klargöras att
man inte behöver tentera om den lägre kursen för att höja sina poäng då
sammanräkning av betyg från olika kursnivåer ej skall förekomma vid
någon form av antagningsförfarande.

Regeringen föreslår ingen av dessa enkla åtgärder utan i stället att
man skall förbjuda all omprövning med undantag för prövning för att
höja betyget underkänt. Åtgärden verkar minst sagt överdriven. Dess-
utom är det risk att den skapar nya oönskade strategier hos eleverna.
Och framför allt, att ta bort möjligheten till komplettering under gym-
nasietiden är orätt så länge vi inte har garantier för att kompletteringar
efter gymnasiet jämställs i meriteringsvärde med slutbetyg vid antag-
ning till högre utbildning. Man bör inte ta bort rätten till omprövning
för en elev som på grund av sjukdom, dålig undervisning eller av andra

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

183

Prot. 1994/95:115 7 juni

skäl inte kunnat göra sig själv rättvisa och fått ett för lågt betyg. Det är ju också en fördel om en elev vill lägga ner litet mer arbete på ett visst

ämne och komma igen med en bättre tentamen. Vi anser att rätten att

Vissa betygsfrågor m.m.

pröva för högre betyg skall finnas kvar men med vissa begränsningar vad gäller antalet prövningstillfällen. Jag yrkar bifall till reservation 1. Jag ser att jag har tillräckligt med taletid för att jag skall kunna göra en röstdeklaration för Miljöpartiets del när det gäller svenska som andraspråk. Regeringen kommer nu, som vi tidigare hörde, att med Vänsterns stöd driva igenom att vi får svenska 2 som kärnämne. Det finns också ett borgerligt förslag som på vissa punkter skiljer sig mar- kant från detta förslag. För Miljöpartiets del är det inget lätt val, eftersom inget av försla- gen är fullt utarbetat så att det garanterar den förstärkning av undervis- ningen i svenska för invandrarbarn som vi vill se. Men det finns i dagsläget klara fördelar med regeringsförslaget. För det första fokuse- rar det ordentligt på svenskundervisningen för invandrarbarnen, och det blir tydliggjort. Det stimulerar utvecklingen av den speciella pedagogik som behövs för undervisning av invandrarbarn som inte har svenska som sitt modersmål. En nackdel är naturligtvis risken för segregation. En fördel med det borgerliga förslaget är att det pekar på indivi- dualiseringen. Behovet av detta är stort eftersom invandrareleverna skiljer sig åt mycket markant när det gäller grundkunskaperna i svens- ka. Om regeringens förslag går igenom tror vi att man i de kommuner där man är speciellt angelägen om att sköta detta på rätt sätt kan utnytt- ja det pedagogiska svängrum som finns. Man kan t.ex. använda de fria timmarna till att bygga ut undervisningen för de invandrarbarn som behöver mer stöd när det gäller svenskan. Man kan också samordna undervisningen i de två former av svenskundervisning som förekom- mer. Där är spelrummet ganska stort. Men det är viktigt att den förändring som vi nu beslutar om följs upp och kompletteras med förslag om mera djupgående insatser så att vi ganska snart får en ökad satsning på invandrarelevernas svenskun- dervisning. Anf. 196 INGER DAVIDSON (kds) Herr talman! Hur vi på bästa sätt skall komma till rätta med elever- nas dåliga svenskkunskaper i allmänhet och invandrarelevernas i syn- nerhet är verkligen en svår och komplicerad fråga. Vi kan konstatera att vi inte har lyckats särskilt väl hittills. Alltför många elever lämnar sko- lan utan att ha tillräckliga språkfärdigheter. Eftersom tillgången till språket är så fundamental för livskvaliteten över huvud taget och för möjligheterna att klara sig i samhället är det katastrofalt - jag använder faktiskt det uttrycket - om den här utvecklingen får fortsätta. I dag gäller frågan hur vi på bästa sätt skall underlätta för elever som inte har svenska som modersmål att tillgodogöra sig svenskunder- visningen på gymnasiet. Det första som då är viktigt att komma ihåg är

184

att de elever som antas till ett nationellt program på gymnasiet skall ha

uppnått minst betyget godkänd i svenska. De som inte gör det får gå på
ett individuellt program där särskilda åtgärder, anpassade efter den
enskilde eleven, kan sättas in. Det vi diskuterar är alltså elever som har
en någorlunda bra språklig grund att stå på när de börjar gymnasiet.

Många elever med ett annat modersmål än svenska kommer ändå att
behöva en annan typ av undervisning med en annan pedagogik och en
annan inriktning för att komma upp till samma nivå som sina kamrater
som redan av naturliga skäl uppnått en betydligt högre färdighet. Så
långt är vi alla överens.

Frågan är då om invandrarungdomarna gagnas bäst av att deras
svenskundervisning lyfts ut helt från den övriga svenskundervisningen,
blir ett eget kärnämne, kallas svenska 2 och får andra mål och riktlinjer
för undervisningen. Det andra som är viktigt att komma ihåg i den här
diskussionen är att det är målen och riktlinjerna det handlar om, inte
hur undervisningen skall organiseras.

Eller gagnas invandrarungdomarna bäst av att alla i det nationella
program som de går på har svenska som kärnämne tillsammans, får
betyg i det och att de som behöver mer svenskundervisning får möjlig-
het att läsa en nationell kurs i svenska och också kan välja svenska som
tillvalsämne?

Ju mer jag har satt mig in i den här frågan desto mer övertygad har
jag blivit om att det är det sistnämnda alternativet som är bäst. Då
undviker man för det första den segregation som det automatiskt inne-
bär att elever lämnar gymnasiet med betyg i svenska respektive svenska
2.

För det andra vet vi inte i dag om svenska 2 kommer att ge behörig-
het till högre studier. I ett så viktigt ämne som svenska, som är ut-
gångspunkten för alla andra ämnen, är det troligt att många universitet
och högskolor kommer att göra bedömningen att det inte räcker med
betyg i svenska 2 för att bli behörig.

För det tredje är det viktigt att elever med ett annat modersmål än
svenska i så hög utsträckning som möjligt får tillfälle att vara tillsam-
mans med sina kamrater som har svenska som modersmål. Det är en
träning i sig. Motsatsen, nämligen att elever som alla har brister i språ-
ket är tillsammans, tenderar att befästa felaktigt uttal och felaktig
grammatik.

Nu tror inte jag att den lösning som vi föreslår är lösningen med
stort L för att på alla sätt komma till rätta med de bristande språkfär-
digheterna hos elever med annat modersmål. Men jag tror att det är en
mycket viktig signal som visar dels att skolan har ett lika stort ansvar
för dessa ungdomars språkfärdigheter, dels att vi tror att det är möjligt
för dem att uppnå tillräckligt goda kunskaper just i ämnet svenska.

Det behövs också många andra åtgärder för att underlätta språkin-
lärningen. Alla lärare som undervisar på gymnasiet skulle t.ex. behöva
en kort introduktion om vilka problem dessa elever kan förväntas upp-
visa och behöva hjälp med. Alla lärare är ju primärt eller sekundärt
lärare i svenska.

Jag beklagar verkligen att majoriteten i utskottet inte anser att vi
skall ha samma mål och riktlinjer för ämnet svenska för alla gymnasie-

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

185

Prot. 1994/95:115 7 juni

elever på de nationella programmen. Det blir elever med ett annat mo- dersmål än svenska som kommer att förlora på det. Jag yrkar bifall till

reservation 4.

Vissa betygsfrågor m.m.

Herr talman! Jag vill också yrka bifall till reservation 1 som handlar om att gymnasieelever skall ha rätt att komplettera sina betyg redan under gymnasietiden. Det är en självklarhet för oss kristdemokrater att eleverna inte skall motarbetas, och t.o.m. förbjudas, om de på eget initiativ väljer att försöka höja ett betyg efter avslutad kurs. Det är klart att praktiska hinder, som flera varit inne på, kan medfö- ra att antalet provtillfällen måste begränsas eller att prövningen får ske utanför ordinarie skoltid. Men rätten att höja sina betyg måste få finnas kvar. Märkligt nog sägs ingenting om de praktiska svårigheterna som uppstår för eleverna om de inte tillåts höja ett betyg och det leder till att de inte kommer in på den högre utbildning som de hade tänkt sig. Det kan verkligen bli praktiska svårigheter, t.ex. i form av att de får vänta ett år eller liknande. Jag har verkligen försökt förstå varför Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ta bort den här möjligheten, och jag kommer bara på en orsak. Det är att den kallas konkurrenskomplettering, och konkur- rens är ju alltid ett fult ord i vissa kretsar. Praktiska problem kan lösas om bara viljan finns, men om det handlar om ideologiska låsningar är det betydligt svårare. Även i det här fallet är det tyvärr eleverna som blir förlorare. Anf. 197 JAN BJÖRKMAN (s) Herr talman! Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Detta ger oss många plusvärden som det är angeläget att efter bästa förmåga ta vara på. Skolan utgör i detta sammanhang en viktig resurs. Regeringen har också på olika sätt uppmärksammat invandrarnas situation i vårt samhälle. Det gäller t.ex. de 125 miljoner som satsas på särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden. Det gäller Skolver- kets uppdrag att se över hemspråksundervisningen. Det är ett uppdrag som skall redovisas våren 1996. Det gäller den av regeringen nyligen tillsatta kommitté som skall belysa det inre arbetet i det offentliga skol- väsendet. Kommittén skall överväga på vilket sätt skolan kan ta till vara det faktum att vårt samhälle är mångkulturellt och använda detta som en resurs i sitt arbete. Allt detta är bra och nödvändigt. Till detta kommer att regeringen i den proposition som vi nu be- handlar föreslår att svenska som andraspråk skall betraktas som ett eget ämne i alla skolformer. Bakgrunden är att trots alla insatser som hittills har gjorts finns det fortfarande många invandrarbarn med språkliga handikapp. Vi vet ju också från en rad undersökningar att det finns ett klart samband mellan studieresultat och språkfärdigheter. För oss socialdemokrater är det självklart och naturligt att se svens- ka som andraspråk som ett eget ämne. Det är inte samma sak att lära sig svenska när man har ett annat modersmål som grund som det är när man är uppväxt med det svenska språket. Att ge alla elever likvärdiga

186

möjligheter att lära sig svenska är en viktig förutsättning.

Utskottet delar regeringens bedömning att ämnet bör få en egen
kursplan, där man tydligt beskriver ämnets syfte, karaktär och struktur.
Att ge dessa elever ännu ett alternativ för att ta sig igenom ämnet
svenska är en viktig satsning för framtiden, och man skall komma ihåg
att det inte handlar om att sänka kraven; man har samma mål, men
vägen dit kan variera.

Det känns egendomligt att konstatera att motståndet på den borger-
liga sidan är så kompakt. De problem och de möjligheter som vi ser
framför oss på det här området kräver insatser. Vi har inte råd att blun-
da och hoppas att svårigheterna skall försvinna.

Detta är heller ingenting som socialdemokraterna ensamma har hit-
tat på, som man kanske skulle kunna tro när man lyssnade på Beatrice
Ask. Läroplanskommittén föreslog ju just detta, och dessutom fanns en
stark remissopinion när frågan behandlades i samband med fastställan-
det av nya läroplaner.

Häromveckan fick jag också ett brev från lärarutbildare och forska-
re i svenska som andraspråk vid universiteten i Göteborg, Linköping,
Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala samt ett antal högskolor, där man
skrev:

”Det bästa sättet för elever med annat förstaspråk än svenska att
uppnå tillräckliga svenskkunskaper för att kunna fungera i skolan och
samhället på samma villkor som svenska elever, är att de erbjuds en
undervisning i sitt andraspråk med utgångspunkt i deras egna inlär-
ningsvillkor och studieförutsättningar. En grundförutsättning är att
svenska som andraspråk har status som eget ämne, med kursplan och
betyg och inte betraktas som ett stödämne.”

Det är just denna förutsättning som det socialdemokratiska förslaget
nu ger, inte som ett tvång utan som ytterligare ett alternativ att ta sig
fram till goda kunskaper i svenska och därmed också till bra förutsätt-
ningar i övriga ämnen.

De borgerliga partierna konstaterar i sin reservation att språkfärdig-
hetsnivån hos många barn och ungdomar i invandrartäta områden är
oroväckande låg och tenderar att sjunka. Trots detta konstaterande
orkar man inte samla ihop sig till en aktiv insats för att ge dem bättre
förutsättningar utan konstaterar att det får ske inom de ramar som är
beslutade.

Dessutom konstaterar man att den undervisning som ges av lärarna i
svenska som andraspråk är av central betydelse. Men man bekymrar sig
inte om att de beslut som fattades i dessa frågor under den förra valpe-
rioden, och som man nu slår vakt om, bidrar till att lärarkandidater i
svenska som andraspråk känner osäkerhet och vill övergå till utbildning
i något annat ämne, som faktiskt finns kvar i skolan. Detta äventyrar
självfallet på sikt undervisningen på det område som man säger sig
vilja slå vakt om.

Det känns extra egendomligt att den borgerliga sidan - samtidigt
som man avslår kravet på eget ämne och kursplan - föreslår att Skol-
verket skall få i uppdrag att utarbeta kursplaner för svenska som till-
valsämne och för den nationella kursen i svenska. Det som är elände
och fördärv i det ena fallet blir en nödvändighet i nästa!

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

187

Prot. 1994/95:115 7 juni

Riksdagen gör klokt i att följa utskottets förslag i denna fråga. Herr talman! I detta betänkande föreslås också att benämningarna

yrkesförberedande och studieförberedande inte längre skall användas.

Vissa betygsfrågor m.m.

Detta är ju närmast en självklar konsekvens av besluten om den refor- merade gymnasieskolan. Alla program i gymnasieskolan av i dag inne- håller både yrkesförberedande och studieföreberedande inslag. Att det är så är ju ett uttryck för att skolan skall förbereda för vidare studier, arbetsliv och ett aktivt medborgarskap. Dessutom kan det spe- cialutformade programmet innehålla kombinationer av hela gymna- sieutbudet. Alla nationella program och det specialutformade pro- grammet ger ju allmän behörighet. Mot detta har Moderaterna och Folkpartiet reserverat sig utan att egentligen ha något annat argument än att elever riskerar att välja fel om dessa benämningar, som redan är överspelade och förlegade, inte finns kvar. Det blir nog med denna fråga som med reformeringen av gymnasie- skolan, dvs. att Moderaterna och Folkpartiet motsätter sig besluten men i efterhand kommer att konstatera att förslaget var ganska klokt. Regeringen konstaterar också i den proposition som vi nu behandlar att man vill avskaffa rätten för elever i gymnasieskolan att under stu- dietiden höja ett redan godkänt betyg. Rätten skall finnas kvar för ele- ver som har slutfört sin gymnasieutbildning. Bakgrunden till detta är den kursutformade gymnasieskolan, där ämnena är indelade i kurser och där betyg sätts på varje kurs. Mot denna begränsning i rätten att komplettera reserverar sig ett antal parti- er. Utskottsmajoriteten delar regeringens bedömning att det är riktigt att begränsa rätten. Möjligheten att pröva för högre betyg hur många gånger som helst har sina nackdelar, och att under studietiden kunna höja ett redan godkänt betyg på en lägre nivå riskerar att urholka be- tygssystemet, precis som Margitta Edgren redovisade. Jag kan också konstatera att motionerna från samtliga partier som tillhör reservanternas skara innehåller krav på olika typer av reglering- ar. Det sägs t.ex. att det är befogat att skärpa reglerna för att undvika de nackdelar som upprepade prövningar under terminstid kan ge upphov till, att man bara skall gå läsa upp ett betyg under ferietid, att en övre gräns för prövningar kan tillämpas, att det inte är självklart att en elev efter genomgången fortsättningskurs skall få pröva för högre betyg i en grundkurs på lägre nivå osv. Utskottet menar att det förslag som regeringen har lagt fram är väl avvägt. Regeringen redovisar också att man överväger att begränsa rätten för skolhuvudmännen att ta ut avgifter för prövning. Rätt till avgiftsfri prövning finns för de elever som inte nått kursplanemålet efter nionde skolåret och för dem som inte blivit godkända på en kurs i gymnasie- skolan. Regeringen överväger därutöver att göra möjligheterna att delta i prövning mer jämlika, bl.a. genom att maximera avgiftens storlek.

188

Vänsterpartiet har, vilket framgått av Britt-Marie Danestig-
Olofssons inlägg, önskemål om att gå ett steg längre och helt slopa
rätten att ta ut avgift för prövning.

Utskottsmajoriteten ställer sig bakom regeringsförslaget, bl.a. mot
bakgrund av att det faktiskt innebär kostnader för huvudmännen att
anordna prövningar.

Herr talman! Med anledning av det anförda ber jag att få yrka bifall
till utbildningsutskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 198 BEATRICE ASK (m) replik

Herr talman! Med tanke på den korta tid som återstår skall jag inte
kommentera den synpunkt som Jan Björkman framförde vad gällde
termerna yrkesförberedande och studieförberedande. Däremot vill jag
säga att vår uppfattning bygger på övertygelsen om att det är viktigt att
framhålla värdet av gedigen yrkesutbildning.

Men den viktiga frågan i kväll är emellertid språkfrågan. Först vill
jag vända mig emot att alla som är för regeringens förslag hela tiden
talar om barn. Vi talar om ett förslag som handlar om ungdomar, i en
del fall myndiga medborgare, på tröskeln till vuxenlivet. Förslaget
innebär att vissa av dessa ungdomar skall läsa svenska som andraspråk,
dvs. att de inte skall läsa den kurs som finns för övriga elever i det
ordinarie programmet.

Jag skulle vilja fråga Jan Björkman om socialdemokraterna i och
med detta har lämnat tanken på en gemensam kärna för alla i den
svenska gymnasieskolan? Varför anser socialdemokraterna inte längre
att det är angeläget att arbeta för en allmän, likvärdig skola för alla i
hela landet? När man segregerar ämnet svenska tar man själva huvud-
ämnet och delar upp det på två nivåer, och jag tror att det är fel.

Anf. 199 JAN BJÖRKMAN (s) replik

Herr talman! Man kan undra vad det är som är så hemskt i det som
regeringen föreslår och som Beatrice Ask oroar sig för. Jo, det är att
svenska 2 skall vara ett eget ämne och att det skall finnas en kursplan.
Det skall alltså finnas två vägar att lära sig svenska, och på de två vä-
garna skall man ta hänsyn till de skilda förutsättningar som eleverna
har. Det är viktigt att poängtera att det inte rör sig om två olika nivåer,
utan att det rör sig om två olika sätt att ta sig till samma mål.

Man skall komma ihåg att det här är ett erbjudande, ytterligare ett
alternativ - ett utslag av den valfrihet som Beatrice Ask åtminstone till
och från brukar bekänna sig till. Det är inte ett tvång att välja, men det
är ytterligare ett alternativ.

Jag gläder mig åt att Beatrice Ask oroar sig över tendenser till seg-
regation i skolan. Tyvärr kände jag inte alltid genomslag för den oron i
de propositioner som kom från Utbildningsdepartementet under den
förra mandatperioden, när Beatrice Ask hade ansvaret för förslagen
från det hållet. Men det är bra att den insikten har växt och att hon nu
är stark och tydlig - gärna det, även om den insikten är senkommen.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

189

Prot. 1994/95:115 7 juni

För mig ligger risken för segregation inte i detta faktum att det finns två olika möjligheter att lära sig svenska i gymnasieskolan. Risken för

segregation uppstår om man inte får tillräckligt bra baskunskaper med

Vissa betygsfrågor m.m.

sig ut i det samhälle där man skall fungera, där man skall verka och där man skall söka jobb. Det är en viktig likvärdighetsfråga att man får de förutsättningarna att lära sig svenska på ett bra sätt. Anf. 200 BEATRICE ASK (m) replik Herr talman! Menar Jan Björkman att invandrarelever kommer att lära sig svenska bättre om de inte skall gå i samma klass och läsa sam- ma kurser på gymnasiet i ämnet som svenska kamrater? Sedan säger Jan Björkman att ämnet svenska 2 på gymnasiet är yt- terligare ett alternativ och inte så mycket att förfara sig över. Nej, det är möjligt, men jag vill påpeka att skolministern har uttalat att hon hoppas att många invandrarungdomar skall välja att läsa svenska som and- raspråk i stället för ämnet svenska, som är det ordinarie ämnet, eller har varit det hittills. Men svara gärna på den fråga som jag ställde inled- ningsvis! Anf. 201 JAN BJÖRKMAN (s) replik Herr talman! Jag återkommer gärna till detta att det inte är segrega- tion när man lär sig svenska på två olika sätt i gymnasieskolan eller i någon annan skolform. Det är inte segregation ens om man råkar sitta i olika klassrum när man lär sig ämnet svenska. Men det blir segregation om vi inte tillåter eleverna att få med sig tillräckliga språkkunskaper. Det är det som är utgångspunkten för det här förslaget. Dessutom skall vi komma ihåg att det inte är så att eleverna kom- mer att vara åtskilda under gymnasietiden. Det handlar om ett ämne, nämligen ämnet svenska, där man genom möjligheten med egen kurs- plan kan skaffa sig en annan väg till bra svenskkunskaper, som också ger förutsättningar inte bara för att vistas i samma lokaler utan också för integration, för samtal och för diskussion med kompisar när man genomgår de andra ämnena som gymnasieskolan innehåller. Därför är det konstigt att vi inte kan vara överens om att acceptera att det finns två vägar, eller t.o.m. flera, att ta sig fram till bra språk- kunskaper och som kan ge bra förutsättningar för att klara gym- nasiestudierna. Det är viktigt att komma ihåg att det inte handlar om att sänka nivån. Det handlar om att använda olika metoder för att ta sig fram till målet, nämligen bra svenskkunskaper. Dessutom är det viktigt att själva det faktum att vi har en kursplan ger underlag för lärarrekry- tering på sikt, som är en viktig grund för att vi skall kunna ge en bra undervisning i svenska som andraspråk. Anf. 202 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Får jag börja med det som Jan Björkman pådyvlade Folkpartiet när det gäller begreppen studieförberedande kontra yrkes- förberedande. Jan Björkman menade att vi hade använt beteckningen ”väljer fel”. Det har vi inte gjort i vår motion. Däremot anser vi att det

190

här att man försöker tricksa mer är en kosmetisk fråga, även om det i

sig döljer en värdering som går ut på att nedvärdera de yrkesförbere-
dande utbildningarna. Det är vår utgångspunkt.

Frågan om svenska 2 är oerhört viktig. Om det nu är så att Jan
Björkman har rätt när han säger att en kursplan för svenska som and-
raspråk underlättar rekryteringen av de lärarna, är det ju en viktig sak
att sätta in i det här sammanhanget.

Vad jag vill utgå från är att vi nu har gått ifrån regelstyrning och
gått över till ett resultat/mål-styrt skolväsende. Förändringen när man
nu för in svenska som andraspråk igen innebär att man faller undan för
dem som aldrig har velat lämna regelstyrningen. Det innebär att vi
minskar pressen på primärkommunerna och på skolan att alla elever
skall föras till samma nivå.

Jan Björkman säger att de skall nå samma nivå på olika vägar, men
det är precis det som det har handlat om hela tiden. Om målet är det-
samma - det vill vi ju - är det inte en riksdagsfråga vilken metod, me-
todik och pedagogik man använder. Det var det som den förra rege-
ringen sade, och det är det som vi håller fast vid.

Jag skulle vilja avsluta, herr talman, med att citera vad utbildnings-
utskottet och riksdagen var överens om 1989/90 i UbU3, men jag får
återkomma till det.

Anf. 203 JAN BJÖRKMAN (s) replik

Herr talman! Jag konstaterar med en viss förväntan att jag får vänta
på att få veta vad vi var överens om 1989/90.

Däremot skall jag konstatera att jag inte tror mig ha pådyvlat vare
sig Margitta Edgren eller Folkpartiet någonting - det vore mig fjärran.
Jag har tagit mig friheten att läsa ur den reservation, nr 3, som i varje
fall Conny Sandholm från Folkpartiet står bakom. Där står det: ”Det
finns enligt utskottets mening en ökad risk för att elever väljer fel i
förhållande till sina önskemål vad gäller vidare studier---.”

Jag läste direkt ur reservationen, men jag visste inte att Folkpartiet
hade ändrat sig på den punkten. Jag ber om ursäkt för det.

När det gäller den andra frågan, om svenska 2, är det oerhört ange-
läget att konstatera att det har betydelse hur vi hanterar den här under-
visningen. Man skulle kunna säga att det är två viktiga krav som har
funnits med i debatten sedan 70-talet. Det ena är att svenska som and-
raspråk skall ha en egen kursplan och vara ett eget ämne. Det andra är
att det skall finnas med i lärarutbildningen för att man skall kunna skaf-
fa kompetens den vägen.

Vi löste problemet med lärarutbildningen 1985. När det gäller egen
kursplan trodde väl många att vi 1993 var framme vid att lösa det pro-
blemet också och ge dem andra förutsättningar, nämligen en egen
kursplan. Läroplanskommittén presenterade sitt förslag. Jag visste inte
att Läroplanskommittén stod för gammaldags regelstyrning, till skillnad
från dem som var moderna och kämpade för målstyrning. Jag trodde att
Läroplanskommittén, med den kompetens som fanns i den gruppen, var
något slags auktoritet på det här området. Jag hoppades att förslaget
skulle kunna ha en viss inverkan på oss politiker när vi fattar besluten
och att vi skulle dra lärdom av de synpunkter som kom den vägen.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

191

Prot. 1994/95:115 7 juni

Anf. 204 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Jag skall be att för Jan Björkman få läsa upp vad vi i

utskottet och riksdagen var överens om 1989/90:

Vissa betygsfrågor m.m.

”Enligt vad utskottet erfar är bristande kunskaper i svenska hos de studerande ett stort problem inom vissa utbildningar i högskolan. Ut- skottet anser att villkoren för allmän behörighet inte bör knytas till svenska som andraspråk. Målet måste vara att allmän behörighet har samma innebörd för studerande med invandrarbakgrund som den har för övriga högskolestuderande.” Vi folkpartister står fast vid den bedömningen och anser inte att denna proposition gynnar elever med invandrarbakgrund i ett kun- skapsintensivt arbetsliv. Socialdemokraterna står inte fast vid den be- dömningen i sitt förslag, utan de gör tydligen en annan bedömning. Anf. 205 JAN BJÖRKMAN (s) replik Herr talman! Om det hade varit så att vi från socialdemokratisk sida eller från utskottsmajoritetens sida hade sagt att det är två olika nivåer, två olika målsättningar eller att vi sätter ribban olika högt, hade jag kunnat förstå innebörden av det citat som Margitta Edgren läste upp. Men det är inte fallet. Vi slår ju tydligt fast att samma krav kommer att gälla. Vi har samma mål, men vi kommer att traska olika vägar för att ta oss dit. Jag vill koppla detta till det Margitta Edgren sade om högskolan i sitt huvudanförande. Jag uppfattade Margitta Edgrens kommentar så, att hon sade att väldigt många elever på högskolan hade bristande språkkunskaper och svårigheter. Å andra sidan argumenterade Margitta Edgren i samma anförande mot egen kursplan i svenska 2 på gymnasie- skolan, eftersom eleverna hade med sig kunskaper från grundskolan som gjorde att det inte behövdes. För mig går det inte ihop, i varje fall inte samma kväll och i samma debatt. Anf. 206 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! Goda språkkunskaper är A och O om man skall klara sig i samhället, både när det gäller att få ett arbete och när det gäller att klara av ett arbete, vilket ställer allt större krav på individen och indivi- dens utveckling. Det är en nödvändighet för att man skall bli antagen till vidare studier och för att man skall klara de vidare studierna på den abstraktionsnivå och med de komplicerade begrepp som man blir tvungen att tillägna sig för att kunna tillgodogöra sig vidare studier. Det är nödvändigt för att man skall kunna agera aktivt för att ta till vara sina egna rättigheter i vår demokrati och för att man skall kunna delta i vårt gemensamma samhällsbygge. Det räcker inte att man har språkkunska- per så att man klarar sig i mer begränsad omfattning - man måste kun- na uppfylla alla dessa krav. Vi vet i dag att det i vårt land finns barn och ungdomar - och för- visso också vuxna - som saknar de kunskaper i svenska språket som faktiskt krävs. Det är för mig som skolminister en djupt oroande situa- tion.

192

Jag träffar ungdomar - de är inte så många, men de finns - som ta-
lar mycket bruten svenska. De saknar en väsentlig del av ordförrådet
och väsentliga begrepp. De kan berätta att de är födda och uppvuxna i
Sverige, och de har ändå inte haft möjlighet att skaffa sig tillräckligt
goda kunskaper i svenska språket. De ungdomarna går en mycket be-
svärlig framtid till mötes. Vi måste göra allt vad vi kan för att underlät-
ta deras situation och för att allt färre skall hamna i den situationen.

Om man har ett annat modersmål än svenska kommer man att få ar-
beta hårdare än om man är född in i svenska språket, eftersom man
måste tillägna sig två språk. Dels måste man utveckla sitt eget
hemspråk, sitt modersmål, dels måste man tillägna sig det nya språket,
andraspråket, svenskan, som är nyckeln till det svenska samhället.
Kraven måste ställas så högt - annars kommer man inte att klara sig i
det svenska samhället.

De allra flesta barn och ungdomar med invandrarbakgrund har dock
goda kunskaper i svenska språket. Det är också viktigt att komma ihåg i
den här debatten. De som har goda kunskaper i svenska språket besitter
också någonting mer: De har kunskaper i ett eget modersmål, och de
har andra kunskaper som berikar det svenska samhället; de har andra
kunskaper än den som ”bara” har kunskaper i svenska. Men det är
bristerna som är oroande, och det är bristerna som vi här talar om.

Det är de brister som vi ändå kan konstatera som är anledningen till
att regeringen har lagt fram förslag om att ämnet svenska som and-
raspråk också i fortsättningen skall finnas som eget ämne i grundskolan
och i gymnasieskolan. Vi vet att det inte räcker med åtgärder i skolan
för att komma till rätta med de problem med bristande språkfärdighet
och språkkunskap som finns för vissa grupper av barn och ungdomar
med invandrarbakgrund. Det behövs åtgärder i hela samhället, och det
behövs omfattande åtgärder dels mot segregationen, dels mot effekter
av segregationen. Inte minst är det viktigt att lösa problemen med ar-
betslösheten.

Sedan 1982 finns ämnet svenska som andraspråk som ett eget ämne
i grundskolan. När riksdagen i morgon har fattat sitt beslut om att åter-
införa ämnet svenska som andraspråk kommer ämnet att vara kvar
också i höst och inte att försvinna som det annars skulle ha gjort.

Sedan 1990 finns ämnet svenska som andraspråk i gymnasieskolan
och den kommunala vuxenutbildningen. Det ämnet har nu börjat av-
vecklas efter de beslut som fattades på initiativ av fyrpartiregeringen.
Med det beslut som riksdagen kommer att fatta i morgon kommer den
avvecklingen att upphöra.

Varför behövs då ett särskilt ämne, svenska som andraspråk? Det är
inte, som har framförts här i debatten, t.ex. av Beatrice Ask, fråga om
en annan nivå på svenskkunskaper. Låt oss sudda ut den missuppfatt-
ningen om ämnet svenska som andraspråk. Har man den uppfattningen
kommer man garanterat att hamna väldigt konstigt i debatten. Det
handlar inte om en A- och en B-nivå. Det handlar inte om allmän och
särskild kurs. Det handlar om olika ämnen. Det ena är modersmåls-
svenska, och det andra är svenska som ett andra språk när man redan
har ett annat modersmål än svenska.

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

193

13 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

Vi vet att invandrarelever lär sig det allra mesta av sina svenskkun- skaper utanför svensklektionerna. Det sker på andra lektioner i skolan,

där svenskan är det språk som man använder, det sker på rasterna, det

Vissa betygsfrågor m.m.

sker på fritiden, det sker i samtal med vuxna och jämnåriga. Där sker den viktigaste utvecklingen av kunskaperna i svenska språket. Men då är det också viktigt att vi använder de relativt få timmar som finns avsatta i timplanen för undervisning i svenska, så att den verkligen blir så effektiv som möjligt i den språkinlärning som man är inne i. En samlad opinion av språkforskare hävdar att det bästa sättet att göra det är att utgå från just det faktum att man lär sig ett andra språk. Därför bör svenska som andraspråk vara ett eget ämne. Det är så man får det bästa resultatet och de mest gedigna kunskaperna i svenska språket Det var också den slutsats som Läroplanskommittén kom fram till, det var den slutsats som Kommunförbundet kom fram till i sitt remiss- svar, och det var den slutsats som Lärarnas Riksförbund, Lärarförbun- det, Statens invandrarverk, ja, en stor majoritet av alla remissinstanser, kom fram till. Anledningen till att man behöver ett eget ämne borde vi kanske inte behöva upprepa här. Det borde vara självklart att det är en annan sak att fortsätta att utveckla sitt eget modersmål när man redan har mycket gratis - man har en grammatik, fastän man inte är medveten om den, och man har ett stort ordförråd som man har insupit från barnsben. Man behöver då i stället få en möjlighet att pröva sitt språk och jämföra det med andra språk. Det sker i kursplanen i svenska som modersmål, t.ex. genom att man gör jämförelser med danska språket, med norska språket och med fornnordiskan. Den som lär sig svenska som ett andraspråk har redan ett annat språk att jämföra med. Där undervisar man mera kontrastivt, genom att jämföra de olika språken. Där har man ett annat grundspråk att jämföra med, och undervisningen blir annorlunda. Målsättningen är att man skall nå kunskaper som är lika goda, som håller lika hög kvalitet. Men det sker på olika sätt, och det sker genom att ämnena har olika karaktär. Låt oss komma ihåg, Margitta Edgren, att de nya kursplanerna inte bara talar om vad målsättningen är, vad kravnivåerna är för att man skall bli godkänd i ämnet. Kursplanerna talar också om vilken ämnets karaktär är och vilket dess väsen är. Där skiljer sig svenska som and- raspråk från svenska som modersmål. När riksdagen under förra mandatperioden fattade beslut om att av- skaffa ämnet svenska som andraspråk som eget ämne ledde det ome- delbart till en dramatisk minskning av antalet sökande till lärarutbild- ningen i svenska som andraspråk. Självklart kommer få ungdomar eller vuxna att gå in i en lärarutbildning för ett ämne som inte längre finns i grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning. Sedan kan man säga, som Margitta Edgren gör - säkert med en viss övertygelse - att det är viktigt och värdefullt med den särskilda lärar- utbildning som krävs för att man på ett bra sätt skall kunna undervisa i svenska som andraspråk. Men det blir ingenting värt om man inte sam-

194

tidigt har ett ämne som grund för den lärarutbildningen.

Det handlar inte bara om att invandrarelever skall få särskilt stöd i
svenska språket. Särskilt stöd i svenskundervisningen behöver t.ex.
svenska lågpresterande elever, som det brukar heta, elever med läs- och
skrivsvårigheter; där behövs ett särskilt extra stöd i modersmålssvens-
ka. Men den som har ett annat modersmål är inte i första hand hjälpt av
sådant extrastöd utan behöver bli bemött utifrån sin särskilda inlär-
ningssituation.

Regeringen arbetar nu med förslagen till de nya kursplanerna.
Kursplanerna kommer att utformas på ett sådant sätt att betyget god-
känt i ämnet svenska som andra språk i grundskolan skall hålla en så-
dan kvalitet att det är likvärdigt med betyget godkänt i svenska som
modersmål och därmed rimligen kan ligga till grund för behörighet vid
antagningen till nationella program i gymnasieskolan. Det är också
meningen att kursplanen i B-kursen i svenska som andraspråk skall
hålla en sådan nivå att man med godkänt i B-kursen i svenska som
andraspråk skall kunna gå vidare till C-kursen i modersmålssvenska
och därmed också skaffa sig den allmänna behörigheten för högre stu-
dier.

Jag vill till sist säga att jag ställer mig frågande till vad det är som
egentligen har skapat den upprörda tonen i debatten om svenska som
andraspråk. Jag vill inte tro att det finns någon i den här kammaren som
inte är ärlig i sin vilja att stärka kunskaperna i svenska hos samtliga
barn och ungdomar i vårt land, men jag kan inte frigöra mig från miss-
tanken att det ändå finns ett drag av intolerans i fråga om det faktum att
vårt samhälle är mångkulturellt och att det kräver en mångfald också i
sättet att skaffa sig de kunskaper i svenska språket som behövs för att
klara sig i samhället. Jag vill ställa frågan: Måste man vara svensk, eller
räcker det att man har goda kunskaper i svenska språket?

Anf. 207 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Herr talman! Jag vet att Centern och Socialdemokraterna inte bru-
kar ha svårt att hitta varandra när det gäller att betona och stå för hur
viktigt det är med sammanhållningen i den svenska skolan. Det är
självklart att elever med olika bakgrund så långt det över huvud taget
går skall ha lika goda möjligheter i skolan. Just därför vänder vi oss
emot det här förslaget. För att det mångkulturella samhället inte också
skall bli det splittrade samhället och det segregerade samhället är det
mycket viktigt att vi sköter den här frågan rätt. Samma kursplan hindrar
ju inte att man söker sig fram på olika vägar. Det nya sättet att arbeta
fram kursplanerna är just att ge så stor frihet när det gäller metoder och
pedagogiska former så att det skall vara möjligt att söka sig fram på
olika vägar.

Det som står i regeringens proposition är ju att svenska som andra
språk också skall ha ett eget mål. Det står uttryckligen. Jag påstår att
det ni nu säger, att ämnena skulle ha samma mål, är en efterhandskon-
struktion. Vad ni säger i propositionen är att ämnena skall ha samma
status, och det är ju tyvärr något som regeringen inte kan kontrollera.
Utskottet vill inte ens bedöma om det går att låta ämnet svenska 2 ligga

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

195

Prot. 1994/95:115 7 juni

till grund för allmän behörighet. Nog måste väl det vara ett tecken på att man inser problemen?

Om man har goda kunskaper skall man självfallet ha ett bevis för

Vissa betygsfrågor m.m.

det, och detta bevis skall vara av samma värde oavsett om man är svensk eller invandrare. Anf. 208 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! Ett eget ämne utformas självfallet inte i relation till ett annat ämne utan utifrån sin egen karaktär, sin egen målsättning. Som vi klart har redovisat är kraven i samhället på goda kunskaper i svenska språket så höga att vi inte har råd att ställa kraven för lågt för elever med ett annat modersmål än svenska. Tyvärr måste den som kommer till Sverige och har ett annat modersmål än svenska arbeta hårdare, men det är nödvändigt för att man skall klara sig i det svenska samhället. Målsättningen i kursplanen för svenska som andra språk skall vara att man skall nå en kvalitativ nivå som är lika hög som den man når i sitt första språk. Vägen dit och sättet att definiera den kvali- tativa nivån kommer ändå att skilja sig något åt. Jag tycker inte att det är förvånande att utskottsmajoriteten inte har kunnat ta ställning till hur denna kvalitativa nivå skall ligga till grund för allmän behörighet. Man bör ju rimligen se förslaget till kursplaner innan man kan ställning till detta. Jag har nu sett det förslag till kurs- planer som Skolverket har lämnat, eftersom regeringen just nu bereder frågan och inom kort avser att ta ställning och fatta beslut i frågan om kursplaner. När dessa kursplaner är färdiga kan vi alla debattera och diskutera ifall detta är en rimlig kravnivå och ifall det är rimligt att den skall ligga till grund för vidare studier. Det är min övertygelse att många kommer att se att kravnivån är tillräckligt hög för att ligga till grund för vidare studier. Anf. 209 ANDREAS CARLGREN (c) replik Herr talman! Jag tror självfallet att Ylva Johansson vill nå målet att minska segregationen. Vad jag menar är bara att regeringen, Ylva Jo- hansson och utskottsmajoriteten i det här fallet har valt fel väg. Jag tycker också att Ylva Johansson bekräftar det i sitt inlägg, eftersom det framgår att man kan ta sig till samma kvalitativa mål på olika vägar även med samma kursplan. Det är just det vi hävdar. Till sist: Gör en gång tankeexperimentet att vi skulle välja den här metoden på andra områden. Ta t.ex. de många elever som är dyslekti- ker, en grupp som jag själv har arbetat med som lärare. Skall vi också för dem ha en egen kursplan? Det är självklart att den här vägen är ett sätt att bryta upp sammanhållningen i skolan i stället för motsatsen. Anf. 210 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! Den enda skillnaden mellan svenska som andraspråk och svenska som modersmål är inte en pedagogisk fråga om hur man lägger upp undervisningen i klassrummet. Det är också en fråga om vilken karaktär ämnet har, och det är en fråga om vilken utbildning den

196

lärare har som skall undervisa i ämnet. Detta återspeglas i kursplaner-

na. Kursplanerna utgörs inte enbart av de kravnivåer som skall gälla
utan också av andra beskrivningar av ämnet.

Det är inte så att vi inför något nytt ämne eller att vi delar upp ele-
ver i olika klasser eller i olika grupper. Vi erbjuder också i fortsättning-
en särskild undervisning i ämnet svenska som andraspråk. Det är också
så att vi i förslaget lutar oss mot en samlad expertis på området.

Anf. 211 BEATRICE ASK (m) replik

Herr talman! Jag delar Andreas Carlgrens uppfattning att skolminis-
terns påpekande om de höga mål som skall gälla i kursplanen för
svenska 2 är en efterhandskonstruktion. I den meningen har debatten
varit mycket viktig och betydelsefull.

Jag skulle dock vilja fråga skolministern om hon fortfarande hoppas
att också de elever som har goda svenskkunskaper men invandrarbak-
grund skall läsa svenska 2 i stället för ämnet svenska.

Vi fick också i debatten lära oss att det inte handlar om två nivåer,
även om propositionstexten faktiskt antyder det, och detta är väl i så
fall ett viktigt konstaterande. I stället handlar det om helt olika ämnen.
Konsekvensen av detta, skolministern, är att Socialdemokraterna nume-
ra inte anser att alla elever skall ha ämnet svenska som obligatoriskt
ämne i gymnasieskolan. Jag tycker inte att det är märkligt om många
ifrågasätter den slutsats som Socialdemokraterna i så fall har dragit.

Jag har också i den här debatten upptäckt det som är det verkliga
skälet till Socialdemokraternas arbete här, och det är att man är bekym-
rad över möjligheten att rekrytera lärare som utbildar sig i svenska 2
och möjligheten att hitta tjänster för dem. Jag respekterar att man kan
ha den synpunkten, men jag tror likväl att detta har lett tanken helt fel i
den här propositionen.

Anf. 212 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Det är litet märkligt att höra hur Beatrice Ask söker
efter orsaker till regeringens förslag. Vi har en mycket god grund för
vårt förslag, samma grund som Beatrice Ask hade när hon en gång
avvisade förslaget. Men Läroplanskommitténs samlade remissopinion
och en samlad expertis på språkforskningsområdet stödjer regeringens
förslag. Jag tycker inte att det är någon helt dålig grund att stå på.

Jag vill också dementera att det skulle vara något slags efterhands-
konstruktion att kraven i ämnet svenska som andraspråk skulle vara
likvärdiga i kvalitet med dem som vi ställer i ämnet svenska som första
språk. Jag sade här i kammaren för snart två månader sedan i ett frå-
gesvar till just Beatrice Ask:

”Det är min uppfattning att kursplanerna i svenska som andraspråk
bör utformas så krävande att godkänt betyg i svenska som andraspråk
från gymnasieskolan eller den gymnasiala vuxenutbildningen skall
kunna ge allmän behörighet till högskolestudier.”

Jag vill också på Beatrice Asks fråga svara att jag fortfarande har
den uppfattningen att jag hoppas att elever som har ett annat moders-
mål än svenska kommer att välja att läsa ämnet svenska som and-
raspråk. Jag är oerhört oroad över tendenser till att man försöker släta

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

197

14 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 115

Prot. 1994/95:115 7 juni

över grundläggande brister i svenska språket som kan uppenbaras sena- re, kanske när man redan är antagen till högre studier. Då har man inte

den språkliga grund som krävs för att man skall kunna tillgodogöra sig

Vissa betygsfrågor m.m.

komplicerade resonemang och abstrakta begrepp. Jag är oroad över att man försöker dölja de bristerna och inte i stället går in för att åtgärda dem. Därför har vi ett särskilt ämne som är till just för att bygga den goda grund i svenska språket som alla behö- ver och som behöver byggas på ett särskilt sätt för den elev som inte har svenska som modersmål. Anf. 213 BEATRICE ASK (m) replik Herr talman! Jag skulle vilja ta upp den fråga som Ylva Johansson ställde litet tidigare, om man måste vara svensk eller om det räcker med att tala svenska. De ungdomar som vi diskuterar i den här debatten talar i många fall dålig svenska, men de är svenskar. De är födda och uppvuxna här. Det får aldrig vara så att definitionen på att vara svensk är att man talar svenska. Det får inte ens vara så att man måste vara svensk, dvs. med- borgare i vårt land, för att ha samma rättigheter och möjligheter i den svenska skolan. Jag tror att det är oerhört centralt för politiker att ha klart för sig att det viktigaste vi kan göra för att alla skall platsa och få likvärdiga för- utsättningar är att slå vakt om och stärka ämnet svenska i skolan och att arbeta med svenska språket. När man vill rekommendera många av de ungdomar som det gäller att läsa svenska som andraspråk handlar det ju om att man vill att de skall göra det bara därför att de har föräldrar som kommer från något annat land. Det är enligt min mening ett felaktigt synsätt. Jag är rädd för att många ungdomar som mycket väl skulle kunna vara självklara i den vanliga undervisningen kommer att lockas att läsa en alternativkurs eller, som skolministern säger, ett alternativt ämne och därmed inte kommer att få möjligheter som är desamma som eller likvärdiga med kamraternas, och det bekymrar mig djupt. Anf. 214 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! Beatrice Ask kan inte frigöra sig från tanken att det är en kvalitetsskillnad mellan modersmålssvenska och svenska som and- raspråk, att det skulle handla om en A-kurs och en B-kurs. Men det är inte det som det är fråga om. Jag kan dock förstå att Beatrice Ask lever i den föreställningen. Det är den enda tänkbara förklaringen till det hårdnackade motstånd hon tidigare som skolminister visade och nu som riksdagsledamot visar mot förslaget om att återinföra svenska som andraspråk. Låt mig en gång till säga: Det handlar inte om en A-kurs och en B- kurs. Det handlar inte om ett ordinarie ämne och någon stödkurs. Det handlar om två till sin karaktär olika ämnen, som bör ha lika värde i skolan och som bör resultera i likvärdig kvalitet i kunskaperna i svens- ka.

198

Man lär sig ämnen på olika sätt. Det handlar inte bara om vilken
pedagogik som används i klassrummet utan också om de grundläggan-
de resonemangen kring hur kunskaper växer och utvecklas - om man
har svenska som modersmål, fortsätter att utveckla det och jämföra sina
kunskaper i svenska med kunskaper i andra språk, eller om man har en
grund i ett annat modersmål och lär sig ett nytt språk, svenska, varvid
man prövar de skillnader och likheter som man finner mellan sitt tidiga-
re modersmål och det nya språket.

Anf. 215 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Herr talman! De ungdomar som Ylva Johansson har träffat och som
talar dålig svenska, trots att de är födda här, har också jag träffat. Tror
statsrådet verkligen att de ungdomarna blir hjälpta av en egen kursplan
och av att svenska som andraspråk införs som kärnämne på gymnasiet?
Tror Ylva Johansson att det är en lösning på detta jättelika problem? Är
det inte alldeles för sent? Är det inte att i efterhand kasta in jästen i
ugnen?

Om det är det problemet som vi tillsammans skall lösa - och det
tror jag faktiskt att vi vill, eftersom vi alla är utbildningspolitiker och
ofta är ute på skolor och pratar med många ungdomar - skall vi då inte
gå en annan väg så att vi kan hitta former för att barn som inte har
svenska som modersmål redan i dagisåldern, och kanske ännu tidigare,
får systematisk och metodisk träning i att lära sig ett annat språk? Här
är det alltså fråga om fel väg.

I den andra frågan, och där håller jag med Andreas Carlgren, har
jag uppfattningen att man under tiden mellan propositionsskrivandet
och debatten här i dag har ändrat sig om detta med eget mål. Det står ju
i propositionen att elever i gymnasieskolan och komvux med betyg
både i svenska som andraspråk och i vanlig svenska skall få tillgodo-
räkna sig båda betygen. Då är det ännu mera ologiskt att här i dag säga
att det är samma mål. Någonting har hänt på vägen.

Anf. 216 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)

Herr talman! Självklart tror inte jag att det beslut som riksdagen
fattar förhoppningsvis i morgon bitti om att svenska som andraspråk
skall vara kvar i skolan löser de på vissa håll mycket stora problemen
med bristande kunskaper i svenska språket. Det sade jag också i mitt
huvudanförande.

Vi vet att vi inte klarar av de problemen enbart inom skolans ram.
Vi vet att det krävs åtgärder också i samhället i stort. Det handlar om
att viktiga nycklar är att motverka bostadssegregationen och arbetslös-
heten. Det handlar också om att komma till insikt om behovet och vik-
ten av goda kunskaper i svenska. Den insikten är omfattande och bety-
dande hos väldigt stora grupper av invandrare eller personer med in-
vandrarbakgrund, men den är inte lika stor överallt.

Det är viktigt att vi betonar behovet av goda kunskaper i svenska
och att vi skapar förutsättningar för att man skall kunna skaffa sig de
här kunskaperna. Där kan vi ändå göra något genom att behålla ämnet
svenska som andraspråk i skolan med de särskilda möjligheter som det

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

199

Prot. 1994/95:115 7 juni

erbjuder. Men jag tror inte att vi löser alla problem. Jag tror definitivt inte att man skall vänta med svenskinlärning tills barnen/ungdomarna

kommer till grundskolan eller gymnasieskolan. Självklart måste detta

Vissa betygsfrågor m.m.

vara centralt hela tiden. Vi måste också ha en beredskap t.ex. för ungdomar som kommer till Sverige och som redan har nått tonåren. Anf. 217 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Trots tredje vice talmannens avböjande huvudskak- ningar vill jag avslutningsvis säga att detta icke på något sätt får ge ett intryck av att vi härmed vill minska det ansvar som grundskolan har för att alla ungdomar förs fram till ett godkänt betyg i svenska. Anf. 218 JUAN FONSECA (s) Herr talman! Jag skall ta upp en mycket viktig fråga som behandlas i betänkandet, nämligen svenska som andraspråk för elever med in- vandrarbakgrund. Herr talman! Låt mig understryka att jag i huvudsak delar uppfatt- ningen i utskottets betänkande och i regeringens proposition. Däremot är jag särskilt orolig på en punkt. Målsättningarna för äm- net svenska som andraspråk definieras på ett suddigt och intetsägande sätt. Enligt utskottets betänkande kan det bli givet att svenska som andraspråk för elever med invandrarbakgrund utvecklas till en andra klassens språkundervisning för andraklassens medborgare. Detta är verkligen inte andemeningen i utskottets betänkande. För att inte riskera att ämnet blir ett andraklassens alternativ till den ”riktiga” svenskan är det nödvändigt att likställa dess mål med svenska som förstaspråk. Det är samma språkkompetens som skall åstadkom- mas genom två olika pedagogiska metoder. Något annat kan inte vara acceptabelt. För att undvika alla risker för särbehandling av elever som läst svenska som andraspråk borde inga skillnader göras mellan ämnena vad gäller slutbetyget. Detta är särskilt viktigt när dessa unga männi- skor skall söka arbete. Att till en arbetsgivare lämna betyg som visar att man har läst svenska som andraspråk kan innebära att denne reagerar negativt, dvs. arbetsgivaren kan tro att personen i fråga inte har till- räckliga kunskaper i det svenska språket. Detsamma gäller även vid ansökan till högre utbildning på universitetsnivå. Herr talman! Jag vill också understryka att utskottets betänkande och regeringens proposition innehåller mycket positiva inslag av valfri- het och förståelse för elevernas olika behov och kunskapsnivå. Det gör däremot inte den borgerliga reservationen. Moderaterna fortsätter kon- sekvent att bedriva en assimileringspolitik gentemot invandrargrupper. Den borgerliga reservationen präglas av moderaternas blindhet inför de särskilda problem som drabbar den del av befolkningen som har in- vandrarrötter. För att uppnå samma resultat - i det här fallet samma språkkompe- tens - fordras olika metoder och differentierade insatser. Att erkänna

200

att medborgarna har olika förutsättningar är grunden för en politik som

syftar till att skapa likvärdiga möjligheter inför livet. Denna blindhet
inför den mångfald av faktiska situationer som i dag präglar Sverige är
förvånande med tanke på att det är fråga om partier som ofta säger sig
vilja utveckla ett mer pluralistiskt samhälle.

När det verkligen gäller försvinner valfriheten och tanken på plu-
ralismen. Det enda som återstår är ett primitivt ”lika för alla”, oavsett
hur olika människorna egentligen är. Det är som någon har sagt: Som-
liga biter sig själva i svansen.

Herr talman! Trots min kritiska synpunkt på utskottets betänkande
och regeringens proposition, som jag hoppas att ministern lyssnar på,
yrkar jag bifall till utskottets hemställan. Den ger utrymme för valfrihet
och mångfald, och innehåller insikt om att det finns olika behov och
olika nivåer av kunskaper, också bland elever med invandrarbakgrund.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

19 § Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbud-
geten för budgetåret 1994/95

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU20

Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:125 delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

20 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att ärende-
behandlingen fick fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

21 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU42 Anpassning av ersättningsreglerna

Lagutskottets betänkande

1994/95 :LU31 Konkursgäldenären

Justitieutskottets betänkande

1994/95 :JuU25 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Trafikutskottets betänkanden

Prot. 1994/95:115

7 juni

Vissa betygsfrågor

m.m.

201

Prot. 1994/95:115 7 juni

1994/95 :TU27 Ändringar i fartygssäkerhetslagen 1994/95 :TU28 Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen Försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU7 Vissa forskningsresurser till Militärhögskolan 22 § Meddelande om KU42 Anf. 219 TREDJE VICE TALMANNEN Beträffande KU42 avser talmannen att i morgon föreslå kammaren att detta ärende får avgöras efter endast en bordläggning. 23 § Kammaren åtskildes kl. 23.14. Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 33 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 12.46, av andre vice talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 15.01, av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 127 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.57, av andre vice talmannen därefter t.o.m. 17 § anf. 181 (delvis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

202

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:115

7 juni

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Meddelande om anmälan till debatter.......................................1

3§ Förnyad bordläggning................................................................1

Meddelande om samlad votering.......................................................1

4 § EU:s institutioner m.m................................................................1

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU43..................1

Anf. 1 BIRGIT FRIGGEBO (fp).............................................1

Anf. 2 KENNETH KVIST (v)................................................4

Anf. 3 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..................................5

Anf. 4 KENNETH KVIST (v) replik......................................6

Anf. 5 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..................................6

Anf. 6 KENNETH KVIST (v) replik......................................7

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp)............................................7

Anf. 8 BJÖRN VON SYDOW (s).........................................10

Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp) replik................................12

Anf. 10 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................12

Anf. 11 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................13

Anf. 12 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................13

Anf. 13 KENNETH KVIST (v) replik..................................13

Anf. 14 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................14

Anf. 15 KENNETH KVIST (v) replik..................................14

Anf. 16 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................14

Anf. 17 BIRGIT FRIGGEBO (fp).........................................15

Anf. 18 BJÖRN VON SYDOW (s).......................................15

Anf. 19 BIRGIT FRIGGEBO (fp).........................................16

Anf. 20 BJÖRN VON SYDOW (s).......................................16

Anf. 21 PETER ERIKSSON (mp)........................................16

Anf. 22 BIRGIT FRIGGEBO (fp).........................................16

Anf. 23 PETER ERIKSSON (mp)........................................17

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................17

5 § Anslag till Europainformation m.m.........................................17

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU36................17

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................17

6 § Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående Ge-

menskapens egna medel.............................................................17

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU25...........................17

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................17

7 § Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemen-

skapen, m.m................................................................................18

203

Prot. 1994/95:115           Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU21.........................18

7 j_Uni                  Anf. 24 MIKAEL ODENBERG (m)....................................18

_______________        Anf. 25 KERSTIN WARNERBRING (c)............................19

Anf. 26 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................20

Anf. 27 EVA GOÉS (mp).....................................................22

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds)...........................................25

Anf. 29 EVA GOÉS (mp) replik...........................................27

Anf. 30 DAN ERICSSON (kds) replik.................................27

Anf. 31 EVA GOÉS (mp) replik...........................................28

Anf. 32 DAN ERICSSON (kds) replik.................................28

Anf. 33 LARS G LINDER (s)..............................................29

Anf. 34 EVA GOÉS (mp).....................................................32

Anf. 35 LARS G LINDER (s) replik....................................33

Anf. 36 EVA GOÉS (mp) replik...........................................33

Anf. 37 LARS G LINDER (s) replik....................................33

Anf. 38 KERSTIN WARNERBRING (c)............................34

Anf. 39 LARS G LINDER (s) replik....................................34

Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c) replik..................34

Anf. 41 LARS G LINDER (s) replik....................................34

Anf. 42 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................35

Anf. 43 LARS G LINDER (s) replik....................................35

Anf. 44 MAGGI MIKAELSSON (v) replik.........................35

Anf. 45 LARS G LINDER (s) replik....................................36

Anf. 46 DAN ERICSSON (kds)...........................................36

Anf. 47 LARS G LINDER (s) replik....................................36

Anf. 48 DAN ERICSSON (kds) replik.................................37

Anf. 49 FÖRSTE VICE TALMANNEN..............................37

Anf. 50 LARS G LINDER (s)..............................................37

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................37

8 § Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livför-

säkringsdirektiv.........................................................................38

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU24.........................38

Anf. 51 PER WESTERBERG (m)........................................38

Anf. 52 TANJA LINDERBORG (v)....................................40

Anf. 53 PER WESTERBERG (m) replik.............................40

Anf. 54 TANJA LINDERBORG (v) replik..........................41

Anf. 55 BIRGITTA JOHANSSON (s).................................41

Anf. 56 PER WESTERBERG (m) replik............................42

Anf. 57 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik.......................43

Anf. 58 PER WESTERBERG (m) replik.............................43

Anf. 59 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik.......................43

Anf. 60 EVA GOÉS (mp).....................................................43

Anf. 61 EVA FLYBORG (fp)..............................................44

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................45

9 § Beredskapslagring av olja och kol...........................................45

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU25.........................45

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................45

204

10 § Komplettering av normgivningsbemyndigandena i

kapitaltäckningslagen m.m........................................................45

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU26.........................45

(Beslut fattades efter 11 §.).....................................................45

11 § Turistpolitik.............................................................................45

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU28..........................45

Anf. 62 KJELL ERICSSON (c)............................................45

Anf. 63 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).....................48

Anf. 64 EWA LARSSON (mp).............................................49

Anf. 65 LEO PERSSON (s)..................................................52

Anf. 66 STIG BERTILSSON (m).........................................54

Anf. 67 LEO PERSSON (s) replik........................................56

Anf. 68 STIG BERTILSSON (m) replik...............................56

Anf. 69 ROLF GUNNARSSON (m).....................................56

Beslut.................................................................................................58

KU43 EU:s institutioner m.m..................................................58

KU36 Anslag till Europainformation m.m..............................59

FiU25 Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående
gemenskapens egna medel.......................................................59

NU21 Sveriges anslutning till Europeiska atomenergige-
menskapen, m.m......................................................................59

NU24 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive liv-
försäkringsdirektiv ...................................................................61

NU25 Beredskapslagring av olja och kol................................62

NU26 Komplettering av normgivningsbemyndigandena i
kapitaltäckningslagen m.m......................................................62

KrU28 Turistpolitik.................................................................62

12 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 2 juni.............................................................................63

BoU21 Investeringsbidrag för bostäder samt ett program för
miljöinvesteringar....................................................................63

AU 15 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m...................64

UU23 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
år 1994.....................................................................................68

13 § Ändringar i utlänningslagen...................................................68

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU16.........68

Anf. 70 GUSTAF VON ESSEN (m).....................................68

Anf. 71 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)........................70

Anf. 72 ULLA HOFFMANN (v)..........................................72

Anf. 73 RAGNHILD POHANKA (mp)................................76

Anf. 74 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................80

Anf. 75 MAUD BJÖRNEMALM (s)....................................82

Anf. 76 ULLA HOFFMANN (v) replik................................85

Anf. 77 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik..........................85

Anf. 78 ULLA HOFFMANN (v) replik................................85

Anf. 79 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..............85

Prot. 1994/95:115

7 juni

205

Prot. 1994/95:115          Anf. 80 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................86

7 juni                    Anf. 81 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik.............86

_______________         Anf. 82 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................86

Anf. 83 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................87

Anf. 84 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................87

Anf. 85 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.....................87

Anf. 86 GUSTAF VON ESSEN (m) replik..........................88

Anf. 87 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................88

Anf. 88 GUSTAF VON ESSEN (m) replik..........................88

Anf. 89 ANDRE VICE TALMANNEN...............................89

Anf. 90 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................89

Anf. 91 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................89

Anf. 92 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................89

Anf. 93 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik..................90

Anf. 94 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik.........................90

Anf. 95 MARTIN NILSSON (s)....................... 90

Anf. 96 RUNE BACKLUND (c)..........................................90

Beslut.................................................................................................91

14 § Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor,

m.m.............................................................................................93

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU27..........................93

Anf. 97 KARL-GÖSTA SVENSON (m)..............................93

Anf. 98 ISA HALVARSSON (fp)........................................98

Anf. 99 PER ROSENGREN (v)...........................................99

Anf. 100 RONNY KORSBERG (mp)................................101

Anf. 101 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).....................102

Anf. 102 ULLA RUDIN (s)................................................104

Anf. 103 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik................106

Anf. 104 ULLA RUDIN (s) replik......................................106

Anf. 105 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik................107

Anf. 106 ULLA RUDIN (s) replik......................................107

Anf. 107 PER ROSENGREN (v) replik.............................108

Anf. 108 ULLA RUDIN (s) replik......................................108

Anf. 109 PER ROSENGREN (v) replik.............................108

Anf. 110 ULLA RUDIN (s) replik......................................109

Anf. 111 RONNY KORSBERG (mp) replik......................109

Anf. 112 ULLA RUDIN (s) replik......................................109

Anf. 113 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).....................109

Anf. 114 ULLA RUDIN (s)................................................110

Anf. 115 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).....................110

Anf. 116 ULLA RUDIN (s)................................................110

Beslut...............................................................................................110

15 § Ledningsform för Institutet för forskning och utveck-

ling............................................................................................112

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95: AU 18.........112

206                   Beslut...............................................................................................112

Beslut om uppskjuten votering......................................................112

16 § (forts, från prot. 114) Mänskliga rättigheter, m.m. (forts.

UU24)........................................................................................112

Anf. 117 JUAN FONSECA (s)...........................................112

Anf. 118 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................114

Anf. 119 JUAN FONSECA (s) replik.................................114

Anf. 120 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................114

Anf. 121 JUAN FONSECA (s) replik.................................114

Anf. 122 ULLA HOFFMANN (v)......................................115

Anf. 123 LENA KLEVENÅS (s) replik..............................117

Anf. 124 ULLA HOFFMANN (v) replik............................117

Anf. 125 LENA KLEVENÅS (s) replik..............................117

Anf. 126 ULLA HOFFMANN (v) replik............................118

Anf. 127 RAGNHILD POHANKA (mp)............................118

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)............................................121

17 § Jämställdhet...........................................................................122

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU18...............122

Anf. 128 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)..........122

Anf. 129 MARIE WILÉN (c)..............................................125

Anf. 130 CONNY SANDHOLM (fp).................................128

Anf. 131 ULLA HOFFMANN (v)......................................129

Anf. 132 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 134

Anf. 133 ULLA HOFFMANN (v) replik............................134

Anf. 134 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 135

Anf. 135 ULLA HOFFMANN (v) replik............................135

(forts.)....................................................................................136

Ajournering.....................................................................................136

Återupptagna förhandlingar.........................................................136

17 § (forts.) Jämställdhet (forts. UbU18)........................................136

Anf. 136 GUNNAR GOUDE (mp).....................................136

Anf. 137 INGER DAVIDSON (kds)...................................139

Anf. 138 ULLA HOFFMANN (v) replik............................142

Anf. 139 INGER DAVIDSON (kds) replik........................142

Anf. 140 ULLA HOFFMANN (v) replik............................143

Anf. 141 INGER DAVIDSON (kds) replik........................143

Anf. 142 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)............143

Anf. 143 GUNNAR GOUDE (mp) replik...........................146

Anf. 144 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik..146

Anf. 145 GUNNAR GOUDE (mp) replik...........................147

Anf. 146 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik.. 147

Anf. 147 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 148

Anf. 148 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik ..148

Anf. 149 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 149

Anf. 150 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik ..149

Prot. 1994/95:115

7 juni

207

Prot. 1994/95:115          Anf. 151 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............149

7 juni                    Anf. 152 CONNY SANDHOLM (fp) replik......................152

_________________         Anf. 153 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............152

Anf. 154 CONNY SANDHOLM (fp) replik......................153

Anf. 155 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............153

Anf. 156 MARIE WILÉN (c) replik...................................153

Anf. 157 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............154

Anf. 158 MARIE WILÉN (c) replik...................................154

Anf. 159 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............154

Anf. 160 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 155

Anf. 161 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............155

Anf. 162 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 156

Anf. 163 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............156

Anf. 164 GUNNAR GOUDE (mp) replik.........................156

Anf. 165 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............156

Anf. 166 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................157

Anf. 167 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............157

Anf. 168 INGER DAVIDSON (kds) replik........................158

Anf. 169 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............158

Anf. 170 INGER DAVIDSON (kds) replik........................159

Anf. 171 Utbildningsminister CARL THAM (s)...............159

Anf. 172 CHRIS HEISTER (m).........................................160

Anf. 173 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 161

Anf. 174 CHRIS HEISTER (m) replik...............................162

Anf. 175 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 162

Anf. 176 CHRIS HEISTER (m) replik...............................163

Anf. 177 MARGITTA EDGREN (fp)................................163

Anf. 178 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................166

Anf. 179 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................167

Anf. 180 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................167

Anf. 181 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................167

Anf. 182 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)... 168

Anf. 183 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 170

Anf. 184 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................171

Anf. 185 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik 171

Anf. 186 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................171

Anf. 187 MONICA GREEN (s)..........................................172

Anf. 188 INGRID BURMAN (v).......................................173

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)...........................................175

18 § Vissa betygsfrågor m.m........................................................175

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU19..............175

Anf. 189 BEATRICE ASK (m)..........................................175

Anf. 190 ANDREAS CARLGREN (c)...............................178

Anf. 191 MARGITTA EDGREN (fp)................................179

Anf. 192 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)... 181

Anf. 193 BEATRICE ASK (m) replik................................183

208

Anf. 194 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)        Prot. 1994/95:115

replik.....................................................................................183    7 juni

Anf. 195 GUNNAR GOUDE (mp)....................................183   --------------

Anf. 196 INGER DAVIDSON (kds)...................................184

Anf. 197 JAN BJÖRKMAN (s)..........................................186

Anf. 198 BEATRICE ASK (m) replik................................189

Anf. 199 JAN BJÖRKMAN (s) replik................................189

Anf. 200 BEATRICE ASK (m) replik................................190

Anf. 201 JAN BJÖRKMAN (s) replik................................190

Anf. 202 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................190

Anf. 203 JAN BJÖRKMAN (s) replik................................191

Anf. 204 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................192

Anf. 205 JAN BJÖRKMAN (s) replik................................192

Anf. 206 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................192

Anf. 207 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................195

Anf. 208 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................196

Anf. 209 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................196

Anf. 210 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................196

Anf. 211 BEATRICE ASK (m) replik................................197

Anf. 212 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................197

Anf. 213 BEATRICE ASK (m) replik................................198

Anf. 214 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................198

Anf. 215 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................199

Anf. 216 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................199

Anf. 217 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................200

Anf. 218 JUAN FONSECA (s)...........................................200

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)............................................201

19 § Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1994/95....................................201

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU20...................201

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)............................................201

20 § Beslut om fortsatt ärendebehandling...................................201

21 § Bordläggning..........................................................................201

22 § Meddelande om KU42...........................................................202

Anf. 219 TREDJE VICE TALMANNEN...........................202

23 § Kammaren åtskildes kl. 23.14..................................................202

209

gotab 48714, Stockholm 1995