Riksdagens protokoll
1994/95:114

Fredagen den 2 juni

Kl. 9.00-16.57

Protokoll

1994/95:114

1 § Ledighet

Förste vice talmannen meddelade att Kristina Svensson (s) ansökt
om ledighet för utlandsuppdrag under tiden den 3 oktober 1995 - den
30 juni 1996.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Sofia Steiner (s) skulle tjänstgöra
som ersättare för Kristina Svensson.

2 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 8 juni

Förste vice talmannen meddelade att vid frågestunden den 8 juni kl.
14.30 skulle följande statsråd närvara:

Statsminister Ingvar Carlsson, statsrådet Mona Sahlin, utrikesminis-
ter Lena Hjelm-Wallén, kulturminister Margot Wallström och statsrå-
det Jörgen Andersson.

Statsministern skulle besvara allmänpolitiska frågor. Frågor till öv-
riga statsråd förutsattes beröra deras ansvarsområden inom regeringen.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:152

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:152 av Birger Schlaug (mp),
Sveriges hållning inför regeringskonferensen när det gäller nationers
utträde ur EU, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom fyra
veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Jag kommer att besvara interpellationen den 9 juni 1995.
Stockholm den 29 maj 1995

Mats Hellström

Interpellation 1994/95:153

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:153 av Birger Schlaug (mp),
Sveriges hållning inför regeringskonferensen när det gäller små länders
inflytande, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom fyra
veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 9 juni 1995.
Stockholm den 29 maj 1995

Mats Hellström

Interpellation 1994/95:154

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:154 av Peter Eriksson (mp), De
svenska positionerna inför EU:s regeringskonferensen 1996, får jag
meddela att jag inte kan besvara denna inom fyra veckor.

Skälet härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och
mig inte gått att finna under denna tidsperiod.

Jag kommer att besvara interpellationen den 9 juni 1995.
Stockholm den 29 maj 1995

Mats Hellström

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1994/95:215 till utrikesutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motionstiden med hänsyn
till sommaruppehållet skulle förlängas till den 6 oktober.

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95:KU36 och KU43
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU25

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU27

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU16
Kulturutskottets betänkande 1994/95 :KrU28

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95: JoU23

Näringsutskottets betänkanden 1994/95:NU21 och NU24-NU26

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 1
juni

SoU21 Transplantationer och obduktioner m.m.

Mom. 1 (avlidna donatorer)

Yrkanden:

1. utskottet

2. res. 1 (mp

3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. S034 yrk. 1 och 2 (fp)

Förberedande votering:

25 för res. 1

9 för mot.

286 avstod

29 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

286 för utskottet

21 för res. 1

13 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 74 m, 24 c, 13 fp, 12 v, 10 kds

För res. 1:       5 v, 16 mp

Avstod:         2 m, 9 fp, 1 v, 1 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 4 (vävnad från aborterat foster)

Yrkanden:

1. utskottet

2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. So34 yrk. 3 (fp)

Votering:

307 för utskottet

10 för mot.

3 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 74 m, 23 c, 13 fp, 17 v, 17 mp, 10 kds

För mot.:         1 c, 9 fp

Avstod:         2 m, 1 v

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:114

2 juni

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mom. 5 (samvetsklausul)

1. utskottet

2. res. 2 (kds)

Votering:

303 för utskottet

11 för res. 2

4 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 75 m, 24 c, 20 fp, 18 v, 13 mp

För res. 2:       1 mp, 10 kds

Avstod:         1 fp, 3 mp

Frånvarande:    8 s, 5 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU23 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård

Mom. 1 (ansvaret för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten)

1. utskottet

2. res. (v)

Votering:

302 för utskottet

17 för res.

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 24 c, 22 fp, 17 mp, 10 kds

För res.:          17 v

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 2-4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU24 Primärvård, privata vårdgivare m.m.

Mom. 1 (avslag på propositionen)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

242 för utskottet

76 för res. 1

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 23 c, 22 fp, 17 v, 17 mp, 10 kds

För res. 1:       76 m

Frånvarande:    8 s, 4 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 2 (upphävande av husläkarlagen)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

Votering:

221 för utskottet

22 för res. 3

76 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    152 s, 24 c, 18 v, 17 mp, 10 kds

För res. 3:       22 fp

Avstod:        76 m

Frånvarande:    9 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 3 (fast läkarkontakt)

1. utskottet

2. res. 5 (fp)

Votering:

223 för utskottet

21 för res. 5

76 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 24 c, 1 fp, 18 v, 17 mp, 10 kds

Förres. 5:       21 fp

Avstod:        76 m

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 12 (etableringsfrihet för läkare och sjukgymnaster)

1. utskottet

2. res. 10 (m)

Votering:

224 för utskottet

77 för res. 10

19 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 24 c, 2 fp, 18 v, 17 mp, 10 kds

Förres. 10:      76 m, 1 fp

Avstod:         19 fp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:114

2 juni

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mom. 15 (åldersgräns)

1. utskottet

2. res. 15 (m, fp, kds)

Votering:

211 för utskottet

108 för res. 15

1 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 24 c, 17 v, 17 mp

För res. 15:      76 m, 22 fp, 10 kds

Avstod:         1 v

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 77 (remissförfarandet)

1. utskottet

2. res. 17 (c)

Votering:

189 för utskottet

24 för res. 17

106 avstod

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 1 fp, 18 v, 17 mp

Förres. 17:      24 c

Avstod:         76 m, 20 fp, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 22 (ersättningsetablering)

1. utskottet

2. res. 22 (m, fp, mp, kds)

Votering:

195 för utskottet

124 för res. 22

1 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 24 c, 18 v

För res. 22:     76 m, 22 fp, 16 mp, 10 kds

Avstod:        1 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU25 Handikappfrågor

Mom. 1 (handikappolitiken)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, kds)

Votering:

190 för utskottet

130 för res. 1

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 1 c, 1 fp, 18 v, 17 mp

Förres. 1:       76 m, 23 c, 21 fp, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Eva Eriksson (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.

Mom. 2 (Handikapputredningens slutbetänkande)

1. utskottet

2. res. 3 (c, fp)

Votering:

172 för utskottet

44 för res. 3

102 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 2 v, 17 mp

För res. 3:        24 c, 20 fp

Avstod:         75 m, 1 fp, 16 v, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 5 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 4 (hjälpmedel)

1. utskottet

2. res. 7 (v)

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning

Mom. 6 (åldersgränsen för personlig assistans)

1. utskottet

2. res. 8 (kds)

Votering:

309 för utskottet

10 för res. 8

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 24 c, 22 fp, 18 v, 16 mp

Förres. 8:       lOkds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:114

2 juni

Prot. 1994/95:114    Övriga moment

2 juni                  Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU27 SBLVaccin AB

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU16 Bidragsbestämmelserna för fristående skolor

Mom. 1 (bidragsnivån)

1. utskottet

2. res. 1 (m, fp, mp, kds)

Votering:

197 för utskottet

121 för res. 1

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     153 s, 24 c, 1 fp, 18 v, 1 mp

För res. 1:       75 m, 20 fp, 16 mp, 10 kds

Frånvarande:    8 s, 5 m, 3 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. 2 (ersättning för särskilda kostnader, m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 (v)

Votering:

202 för utskottet

18 för res. 3

100 avstod

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 1 m, 24 c, 4 fp, 16 mp, 4 kds

Förres. 3:       18 v

Avstod:         75 m, 18 fp, 1 mp, 6 kds

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Inger Davidson (kds) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Mom. 9 (avgifter)

1. utskottet

2. res. 10 (fp, v)

Votering:

279 för utskottet

41 för res. 10

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 24 c, 16 mp, 10 kds

För res. 10:      22 fp, 18 v, 1 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Mom. /O (tillsyn)

1. utskottet

2. res. 12 (fp)

Votering:

203 för utskottet

22 för res. 12

93 avstod

31 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    151 s, 24 c, 18 v, 10 mp

Förres. 12:      22 fp

Avstod:        76 m, 7 mp, 10 kds

Frånvarande:    10 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU17 Ett högskoleverk

Mom. 1 (avslag på propositionen)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

243 för utskottet

76 för res. 1

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 24 c, 22 fp, 18 v, 16 mp, 10 kds

Förres. 1:       76 m

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 4 (Rådet för grundläggande högskoleutbildning)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp, kds)

Votering:

187 för utskottet

132 för res. 2

30 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    152 s, 18 v, 17 mp

Förres. 2:       76 m, 24 c, 22 fp, 10 kds

Frånvarande:    9 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Prot. 1994/95:114

2 juni

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mom. 12 (decentralisering och rationalisering av högre utbildning och
forskning)

1. utskottet

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

2. res. 5 (mp)

Votering:

303 för utskottet

17 för res. 5

29 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    153 s, 76 m, 24 c, 22 fp, 18 v, 10 kds

Förres. 5:       17 mp

Frånvarande:    8 s, 4 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

7 § Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmarknadspolitik m.m.

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU21

Investeringsbidrag för bostäder samt ett program för miljöinvesteringar

(prop. 1994/95:150 delvis och 1994/95:218 delvis)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95: AU 15

En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. (prop. 1994/95:218 delvis,

1994/95:100 delvis och 1994/95:6)

10

Förste vice talmannen meddelade att bostadsutskottets betänkande
BoU21 och arbetsutskottets betänkande AU15 skulle debatteras ge-
mensamt.

Anf. 1 INGA BERGGREN (m)

Herr talman! Dakapo, skulle man väl kunna säga då vi här i dag
gemensamt skall diskutera investeringsbidrag för bostäder och arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Det handlar alltså om omtagningar. Åter-
igen skall vi överlägga om åtgärder för att förbättra inomhusmiljön i
bostäder och offentliga lokaler, denna gång i form av ett s- och mp-
designat allergisaneringsprogram liksom också ett investeringsbidrag
för att öka nyproduktionen av permanentbostäder. Båda dessa ärenden
avhandlas i bostadsutskottets betänkande nr 21.

Någon speciell plädering för vikten av att byggnaders inomhusmiljö
är och skall vara god och bra för människors hälsa tänker jag inte hålla
här och nu. Det klarade vi av den 29 mars, då bostadsutskottets betän-
kande om byggnaders inomhusmiljö debatterades, om allt från miljö-
och hälsoriktigt byggande till återanvändning och återvinning i byg-
gandet.

Att det ökande antalet allergier och andra effekter av osunda miljö-
er är ett stort problem motsägs inte av någon. Det står helt klart att det

måste göras en hel del för att åtgärda dåliga miljöer och att göra sjuka
hus till friska hus. Inte minst viktigt är att hus och lokaler där det upp-
växande släktet vistas åtgärdas.

Och nu till några moderata synpunkter som också återfinns i reser-
vationerna.

Det föreslagna allergisaneringsprogrammet är knappast lösningen
på problemen med dålig ventilation eller mögel och fukt, varken på
kort eller på lång sikt. Ansvaret för att en bostad eller lokal inte är
hälsovådlig ligger i första hand hos fastighetsägaren. Det finns lagar
och bestämmelser som klart anger detta ansvar.

Det finns också statligt stöd till vissa typer av åtgärder som bedömts
som särskilt angelägna, exempelvis Fukt- och mögelfonden.

Risken med att ständigt komma med nya bidragsformer är att fas-
tighetsägare i stället för att själva sätta i gång med att finansiera åtgär-
der väntar på att storebror nog en gång till skvätter ut litet pengar -
enligt min mening en totalt missriktad välvilja.

Investeringsbidraget som stimulans att bygga nya bostäder står sig
slätt då räntenivån är fortsatt hög. Bara en räntesänkning kan leda till
ökad efterfrågan på bostäder. Dessutom motverkar ett sådant bidrag
priskonkurrens och lägre boendekostnader och en fortsatt och nödvän-
dig omstrukturering av branschen.

Återkommande och tillfälliga tidsbegränsade åtgärdspaket löser inte
heller problemen med arbetslösheten. Att de skulle ge den sysselsätt-
ningseffekt om ca 20 000 årsarbeten för 4 miljarder kronor som det har
talats om tillåter jag mig att starkt betvivla. En utvärdering av SCB
gjord på uppgifter från 1990 visar att 1 miljard kronor i investeringsbi-
drag kan bedömas ge ca 2 600 nya årsarbetstillfällen. Om dessutom
antagandet görs att produktiviteten sedan dess har ökat med 15 %,
skulle effekten i dag vara 2 200 arbetstillfällen per miljard i investe-
ringsbidrag. 4 miljarder skulle således ge 8 800 årsarbeten, inte 20 000,
som anges av regeringen.

Det viktigaste är och förblir att byggaren och fastighetsägaren ges
rimliga förutsättningar för att långsiktigt ta ansvaret fullt ut vad gäller
byggnation, reparation, underhåll och upprustning och därmed ansvara
för finansieringen av åtgärderna.

Vi moderater anser att riksdagen skall avvisa dels allergisanerings-
programmet om 2 miljarder kronor, dels stimulansen i form av investe-
ringsbidrag till nyproduktion av bostäder om likaledes 2 miljarder
kronor.

Härmed ställer jag mig bakom de moderata reservationerna vid be-
tänkandet men yrkar för vinnande av tid endast bifall till reservation 1.

Anf. 2 SIW PERSSON (fp)

Herr talman! Regeringen föreslår i propositionen att ett tillfälligt
investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder skall införas. Vi från
Folkpartiet motsätter oss detta förslag. Vi menar att införande av nya
subventioner till bostadsbyggandet är felaktigt. Vad som behövs för att
få i gång byggsektorn är i stället en politik som inriktas på att sanera
statsfinanserna på ett sådant sätt att räntan sänks varaktigt. Problemet

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

11

Prot. 1994/95:114

2 juni

för byggsektorn är ju i dag att inga nya byggen kommer i gång, på
grund av det alltför höga ränteläget.

Dessutom är förslaget om ett investeringsbidrag ojämlikt. Stöd till

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

byggsektorn är i huvudsak ett stöd till en mansdominerad sektor, där
många män är sysselsatta.

Folkpartiet har tidigare drivit frågan om ett ökat stöd till kvinnligt
företagande. Vi anser att det även i fortsättningen skall utgå ett bety-
dande stöd till kvinnligt företagande, även om naturligtvis också andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till kvinnor bör vidtas. Vi
kan inte fortsätta att föra en arbetsmarknadspolitik som i stort är inrik-
tad på män och deras arbetsmarknad. Den uppgång i konjunkturen som
skett under det senaste året har nästan uteslutande medfört att mäns
arbetslöshet sjunkit, medan kvinnoarbetslösheten tyvärr ligger stilla på
i princip samma nivå.

Regeringen har i propositionen också föreslagit ett investerings-
program för att förbättra inomhusmiljön. Programmet är ett resultat av
den uppgörelse om det riktade anställningsstödet, RAS, som regeringen
kom överens med Miljöpartiet om tidigare i våras.

Naturligtvis välkomnar vi i Folkpartiet det här allergisaneringspro-
grammet. Folkpartiet var faktiskt bland de första att påpeka att man
måste göra någonting åt den dåliga inomhusmiljön. Allergier har tyvärr
utvecklats till något av en folksjukdom, som uppemot 3 miljoner
svenskar i dag lider av. 8 % av de vuxna lider av astma. Särskilt oroan-
de är att många barn drabbas.

Ca 90 % av vår tid vistas vi inomhus, antingen i bostaden, på ar-
betsplatsen eller i andra lokaler. Vi skall komma ihåg att det finns flera
olika faktorer i inomhusklimatet som kan bidra till hälsoeffekter. Det
kan vara kemiska och mikrobiologiska faktorer, allergener och faktorer
som buller, ljus, fuktighet, temperatur och radonstrålning. Exakt hur
alla de här sambanden ser ut i dag har vi tyvärr inte någon fullständig
kunskap om. Kunskapen om enskilda kemiska föroreningars inverkan
på människors hälsa är bristfällig, likaså om inverkan av de partikulära
och mikrobiella ämnena. Påverkan av kombinationer av ämnen - ofta i
små koncentrationer - är tyvärr ännu mindre kända.

Innan vi har skaffat oss denna kunskap får vi arbeta med att minska
alla föroreningar i inomhusluften. Kunskap om hur man gör detta lik-
som kunskaper om hur man bygger för att undvika höga fukthalter
m.m. måste utvecklas.

Kvalificerade gissningar antyder att vi skulle kunna undvika upp-
emot 80 % av de fel som finns i våra byggnader om vi tillämpade de
kunskaper vi har på ett riktigt sätt, och om det dessutom gavs möjlighe-
ter att tillämpa dem. De resterande 20 % är sådana fel som vi inte vet
orsaken till. Det kan t.ex. vara oväntade effekter av nya byggmaterial
m.m.

Sjuka-hus-sjukan, SBS som den kallas, är en annan typ av över-
känslighet som också är direkt kopplad till inomhusmiljön.

Jag vill också påpeka följande. Från kontorsmiljön rapporteras att
ca 40 % av männen och ca 60 % av kvinnorna har minst ett symtom

12

varje vecka. Man uppger att två tredjedelar av dessa är relaterade till
just inomhusklimatet.

Av den rapport som Byggforskningsrådet utarbetat och som kom i
mars i år framgår det att det finns tydliga samband mellan överkänslig-
hetsbesvär och luftkvaliteten inomhus. Det gäller inte minst bland barn.

Det är förfärande att konstatera att mer än var tredje person och
40 % av skolbarnen har eller har haft någon form av allergi eller annan
överkänslighet. Allergierna har fördubblats under det senaste decenniet.
Det är också oerhört oroande att ökningen fortsätter i en alltför snabb
takt.

Folkhälsoinstitutet har låtit sammanställa en beräkning av de sam-
hällsekonomiska kostnaderna avseende allergiska besvär för barn och
vuxna i Sverige under tiden 1983-1993. Vidare utvecklas en ekono-
misk analysmodell för just kostnads- och intäktsanalys av förebyggande
och/eller sjukdomsminskande åtgärder vad det gäller just allergiska
besvär.

De totala kostnaderna skattas till ca 5,6 miljarder kronor per år,
varav drygt 1 miljard avser barn och ungdom. Totalt har kostnaden
ökat med 130 % i löpande priser det senaste decenniet. Det är alltså
oerhört mycket pengar som vi måste kosta på människor som blir sjuka
av vår inomhusmiljö.

Vi i Folkpartiet är alltså för att man sanerar i våra bostäder, men vi
vill påpeka att Folkpartiet inte kan acceptera just den inriktning som
finns i propositionen därför att programmet är alltför begränsat i tiden
för att kunna ge varaktiga resultat. Det är nödvändigt med varaktiga
resultat på det här området. Orsakerna till en stor del av dagens pro-
blem med fukt och mögel i bostäder och olika lokaler är att man har
byggt alltför snabbt och alltför forcerat.

Därför föreligger det en allvarlig risk att det genomförs bristfälliga
reparationsåtgärder och byggs in nya fel om tidsramen för stödet sätts
så snävt som regeringen föreslår. Kommuner och andra fastighetsägare
måste få den tid de behöver för att både projektera och genomföra
åtgärder som skall vara långsiktigt hållbara.

Den stödnivå på högst 30 % som föreslås av regeringen kan dess-
utom leda till att vissa fastighetsägare avstår från att genomföra sane-
ringen. Genomförandet av allergisanering i bl.a. skolor och daghem får
självfallet inte bli beroende av den ekonomiska situationen i kommu-
nen. Stödnivån bör därför höjas och bestämmas till 50 % av kostnaden.

Herr talman! För sparande av tid, som vi har sådan brist på, yrkar
jag endast bifall till reservation 2.

Anf. 3 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Som ett led i arbetsmarknadspolitiken har vi nu att ta
ställning till ett antal förslag som skall skapa arbetstillfällen inom
byggsektorn och också ge oss friskare hus och möjlighet att motverka
uppkomst eller förekomst av allergiframkallande miljöer.

Vänsterpartiet har en större omfattning på sitt program och en del-
vis annan inriktning än regeringen.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

13

Prot. 1994/95:114

2 juni

Att sanera lokaler där barn vistas blir i stort en kommunal fråga.
Det är angeläget och nödvändigt. Eftersom många kommuner har ont

om pengar är investeringsstödet en bra draghjälp för att få saneringen

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

till stånd.

Kommunerna har också önskat att få utvidga åtgärderna till att om-
fatta barnens utemiljö, elsanering och utbildningsinsatser inom t.ex.
städområdet. Alla dessa åtgärder är i förebyggande syfte och skall ses
som ett komplement till de åtgärder som förbättrar inomhusmiljön. Att
stimulera till mer utevistelse är bra för att bygga upp immunförsvaret
och bli friskare.

Omfattningen av problemet med elallergi är inte känd till alla delar.
Men att t.ex. byta ut treledade elledningar mot femledade är ett sätt att
motverka problemens uppkomst.

En bra städning och städteknik är en förutsättning för att allergisa-
neringen skall lyckas helt. Då krävs både information och utbildning
för att förstå allvaret i allergifrågan. Därför tycker jag att man skall gå
kommunerna till mötes i den här frågan och visa respekt för deras
åsikter.

På Byggforskningsrådet varnar man för att det inte är så lätt att
komma till rätta med problemen med sjuka hus. Forskningen är komp-
licerad, och det är svårt att bedöma hur de olika samverkande faktorer-
na påverkar varandra. Därför ligger det något i Folkpartiets krav om att
den här saneringen måste fortsätta och att det är lämpligt att införa
någon form av generellt stöd för framtiden som liknar det stöd som
finns för egna hem i form av Fukt- och mögelskadefonden.

Det hindrar dock inte den kraftfulla satsningen som den nu före-
slagna investeringen ger möjlighet till. Behoven att ta bort fukt och
förbättra ventilationssystem är stora, inte minst i lokaler där barn vistas.
Kommunerna behöver ekonomiskt stöd.

För att undvika dessa problem i framtiden är det nödvändigt med ett
annat kvalitetstänkande vid användning byggmaterial och vid framåt-
skridandet i byggprocessen. Vi tror att en utökad byggfelsgaranti är ett
effektivt medel för ett nytänkande på detta område.

Vänsterpartiet vill göra en kraftig insats i form av gröna investe-
ringar. Vi avsätter 1 miljard kronor för satsningar som förbättrar miljön
i bebyggelse, inom infrastruktur och markområden.

Vi avvaktar inte heller Energikommissionens rapport om hur vi
skall lösa energifrågorna på sikt. Vi vet att vår elenergianvändning
måste minska, vad som än beslutas. Hälften av all elenergianvändning
sker hos enskilda hushåll och i affärs- och servicelokaler. Där finns det
stora besparingseffekter att vinna. Satsningar på solvärmeanläggningar
och ackumulatortankar för vedeldning är bra, men inte tillräckligt. Vi
har inte tid att vänta längre om vi menar allvar med kärnkraftsavveck-
lingen.

Effektivare kylar och frysar, högfrekvensbelysning i lysrör och ef-
fektivare hushållsapparater m.m. kan spara upp till lOTWh till sekel-
skiftet. Bättre isolering, effektiva värmepumpar, modern styr- och reg-
lerutrustning gör att en målmedveten satsning på effektiv energiteknik

14

kan minska elbehovet med 30 % inom 15 år. Detta kräver stimulanser.
Vänsterpartiet avsätter 150 miljoner kronor till den här satsningen.

Det talas ofta och mycket om luftföroreningar, men ljudförorening-
ar nämns inte lika ofta. Att ständigt utsättas för ljud är emot den
mänskliga naturen. Vi blir stressade och mår fysiskt dåligt. Oljud eller
buller är ännu mera störande. Tyvärr är det så att den här faktorn inte
tillmäts tillräcklig vikt när samhället planerar för infrastruktursatsningar
eller bebyggelse i närheten av infrastrukturen. Därför avsätter vi 170
miljoner kronor för bullerbekämpande åtgärder.

Övriga investeringar är utökning av de anslag som redan finns i
kompletteringspropositionen, och vi vet att behovet är större än de
medel som anslagits. Samtliga satsningar ger också det som här är allra
viktigast, fler arbetstillfällen, eftersom åtgärderna är planerade och
snabbt kan sättas i gång.

Vad vi däremot inte tror på är satsningen på ett tioprocentigt inves-
teringsstöd för nyproduktion av bostäder. Ingen i byggbranschen, för-
utom Byggnadsarbetareförbundet, tror på den här idén. Nu är det inte
tillfälliga stöd som behövs utan mer långsiktiga spelregler.

Även om utskottet nu har förenklat utformningen av stöd och skall
se till att Boverket och länsstyrelserna fördelar medlen över landet, kan
jag försäkra att inte en enda lägenhet i t.ex. mitt hemlän Gävleborg
kommer att byggas med detta stöd. Där är det bostadsöverskott, och
nyproduktionsprisema ligger högt över folks betalningsförmåga.

Det som kommer att byggas är bostadsrätter i attraktiva områden i
våra storstäder. Är det socialdemokratisk bostadspolitik att så ensidigt
gynna en sådan bostadsproduktion?

Nej, huvuduppgiften för bostadspolitiken i dag är att värna och vår-
da det som redan är byggt.

I miljonprogramsområdena som byggdes under 60- och 70-talet är
bostadsstandarden bland de sämsta. Boendemiljön är ofta torftig, och
segregationsproblemet är stort. Där är intäkterna av boendet betydligt
större än kostnaderna, vilka i dag subventionerar produktionen från 80-
talet och framåt. De kommunala bolag som äger båda delarna har i dag
inte råd att rusta dessa områden, därför att man måste subventionera
dem som bor bättre och har en bättre boendemiljö i det nybyggda be-
ståndet.

Detta måste åtgärdas, inte minst av rättviseskäl men framför allt för
att komma åt segregationsproblemen. Områdena måste göras mer at-
traktiva för fler grupper av människor, så att den sociala snedrekryte-
ringen bryts. Därför vill Vänsterpartiet satsa 1,5 miljarder på upprust-
ning av miljonprogramsområdena i stället för på ett nyproduktionsstöd
för dem som skall bo på gräddhyllan.

När det gäller nyproduktion tycker vi i Vänsterpartiet att de medel
som anslås för experimentbyggande är bra. Den satsningen vill vi göra
betydligt större genom att t.ex. satsa på ekologiskt byggda bostadshus,
där man satsar på slutna separata VA-system, återvinningsbara material
och miljövänliga, energisnåla byggprodukter som garanterar ett hus
som är fritt från allergiframkallande symtom och som är långsiktigt
hållbart och kretsloppsanpassat.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

15

Prot. 1994/95:114

2 juni

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 4 och
6.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Anf. 4 PER LAGER (mp)

Herr talman! Det var inte länge sedan jag stod här i talarstolen och
pläderade för överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Mil-
jöpartiet vad gällde de två miljarderna för inomhusmiljön, med speciell
tonvikt på allergisaneringen.

Nu är det dags att fatta beslut om finansieringen. Nu är det också
hög tid för framför allt kommunerna att inventera behoven, om man
inte redan gjort det, så att man snabbt kommer i gång med åtgärdspro-
grammen.

Jag är övertygad om att det blir ett genombrott i kampen mot den
växande folksjukdomen allergi och annan överkänslighet. Redan på 70-
talet myntades begreppen dagissjukan och kontorssjukan, som framför
allt hänfördes till carsinogenet i flytspackel. Men det var givetvis inte
hela sanningen.

Vid den här tiden fylldes husen med emitterande plastmaterial och
färger. Ofta var själva byggmetoden och pressade byggtider orsaker till
mögelproblemen. Fukten hade byggts in från början, de platta taken
läckte och det hade slarvats med diffusionsspärrama m.m.

Fukten har sedan dess dominerat problemet och gör det väl än i dag
när det gäller de sjuka husen. Men det är fortfarande inte hela sanning-
en. Sjukligheten består ofta av flera samverkande orsaker, som tidigare
har sagts, t.ex. utebliven eller felaktig luftväxling i kombination med
emissioner från plastmaterialen, limmen och färgerna.

För att bli kvitt det dåliga inomhusklimatet har det satsats hårt på
mekaniska ventilationssystem. Ofta har detta inneburit en stor och dyr
investeringsåtgärd med buller, låsta fönster och ökat luftflöde som
följd. Men på grund av dålig kunskap om och fortsatt skötsel av syste-
men har de många gånger haft motverkande syfte. Luften har faktiskt
blivit sämre, och i vissa fall har ventilationstrummorna t.o.m. blivit en
spridningsväg för hälsofarliga mögelsvampar.

Ventilationskontrollprogrammet, som fortfarande pågår, är därför
en nödvändighet för de redan installerade systemen. Systemen behöver
rengöras, trimmas in, varvtalsregleras efter uteklimatet m.m. samt fort-
satt kontinuerlig skötsel. Men ett dåligt fungerande system får inte
automatiskt leda till att man ökar luftflödena genom att installera flera
och större fläktar. Snarare skall man försöka att så långt det är möjligt
klara sig utan de stora mekaniska ventilationssystemen. I grunden är det
nämligen något som är fel, eftersom vi behöver använda sådan and-
ningshjälp i våra hus. Ett hus skall kunna andas genom självdragsprin-
cipen. Ett hus skall ha fönster som går att öppna. Människor som vistas
i huset skall själva kunna bestämma när de behöver särskilt luftombyte
och avgöra när det blir för kvavt, för varm eller för kallt.

Vad är det som säger att normen 1 000 ppm koldioxid är ett vettigt
gränsvärde inomhus? En sådan koldioxidhalt är långt ifrån farlig för
människan. Men gränsen lär ligga just där, därför att den då indikerar

16

andra möjliga problem - hur nu detta kan stämma.

Överventilerade skolor i Göteborg och Malmö har vid en under-
sökning visat sig ha de största problemen med inomhusklimatet, trots
att värdena där har legat under 1 200 ppm koldioxid. Samtidigt finns
det ett 15-tal nybyggda skolor med självdrag, där erfarenheterna hittills
är mycket positiva. Det kan vara en tankeställare för oss.

I dag hävdar väl ändå de flesta komplexiteten i problemet och var-
nar för den typ av enögdhet som innebär samma lösning - beroende på
vems ärende man går förstås - på alla sjuka-hus-problem.

Varför är det t.ex. fler allergiska barn i norra delen av Sverige, där
luften är torrare? Om man överventilerar lokalerna på vintern blir luf-
ten alldeles för torr. Då laddas man statiskt och drar till sig partiklar,
avgaser, pollen, kvalster, radondöttrar, vilket gör att slemhinnorna och
andningsorganen blir utsatta. En del hävdar också att bakterier och
virus ökar när luften är verkligt torr.

Hur som helst behövs det här ytterligare forskning. Det finns
mycket att reda ut, och vi är överens om att vi står mitt uppe i proble-
men. Som tidigare har sagts är vart tredje barn, ända upp till 40 %, i
dag allergiskt, och antalet bara fortsätter att växa. Vi måste göra något,
och vi måste göra det nu.

Vi måste enligt min mening vara öppna för att problemen kan kräva
många olika och ibland okonventionella lösningar. Men ofta är ganska
enkla åtgärder tillräckliga för att helt förändra inomhusmiljön. Det
viktigaste är att åtgärderna görs i samförstånd med de människor som
vistas i lokalen eller som bor i bostaden. De har nämligen ofta en avgö-
rande erfarenhet och kunskap om problemen.

De svårupptäckta mögelangreppen kan avslöjas förhållandevis bil-
ligt med hjälp av utbildade s.k. mögelhundar som snabbt och säkert
lokaliserar mögel. Det är tråkigt att man från fastighetsägarnas sida
hittills inte tillräckligt velat utnyttja dessa tjänster.

Som sagt, nu är det hög tid att inventera, planera och genomföra de
ur hälsosynpunkt nödvändiga saneringarna av våra bostäder, skolor och
dagis. Det 30-procentiga bidraget är en god hjälp, men samtidigt är det
viktigt att beställarna kravspecifiserar upphandlingen. Det kommer att
krävas extra kunskaper bland entreprenörer och byggare. Vi skall inte
göra om eller förvärra misstagen vad gäller material, konstruktion,
luftväxling m.m. Saneringen skall skapa inomhusmiljöer, där framför
allt våra barn kan andas ofarlig luft och känna trivsel.

I de 2 miljarder kronorna i överenskommelsen mellan Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet ingick också flera andra viktiga miljöbidrag:
56 miljoner kronor till solfångare, med ett bidrag på 25 %, upp till 60
miljoner kronor till ackumulatortankar för vedeldning, med ett bidrag
på 30 %, och 30 miljoner kronor till insatser i kulturmiljövården med
vikten lagd på traditionella byggnadsmaterial och på traditionella tek-
niker samt på kretsloppsanpassning och återanvändning av material. 20
miljoner kronor går till allmänna samlingslokaler med sin ofta dåliga
ventilation, med ett bidrag på 30 %, och till sist går 34 miljoner till
miljöriktiga demonstrations- och utvecklingsprojekt samt till en utvär-
dering av programmets samlade effekter.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Detta innebär satsningar på ekologiska lösningar viktiga för att re-
ellt kunna komma i gång med arbetet på ett långsiktigt hållbart samhäl-
le. Återstår gör satsningar på ytterligare energieffektiviseringar, på
solceller, vindkraft, havskraft och biobränslen - och på alla de förnyel-
sebara energikällor som senast om 15 år, när vi avvecklat den livsfient-
liga kärnkraften, blir helt nödvändiga.

Herr talman! Med detta vill jag tillstyrka den del av betänkandet
som handlar om miljöinvesteringar. När det gäller investeringsbidraget
till nyproduktion av bostäder, också det ett förslag i det här betänkan-
det, vill jag i stället yrka bifall till reservation 5, mom. 3. Till skillnad
från satsningarna på inomhusklimatet och de andra miljösatsningarna,
som i sig genererar väldigt många arbetstillfällen inom byggsektorn, är
detta investeringsbidrag mer ett stimulerande av byggande för byggan-
dets egen skull. Det finns också en risk att det mest blir storstäderna
som får del av bidraget.

Förslaget innebär dessutom en satsning på typiskt manliga jobb in-
om byggbranschen samtidigt som det främst är ungdomar och kvinnor
som kommer att drabbas av regeringens planer på att inte ersätta kom-
muner och landsting för det aktuella skattebortfallet. Det svenska sam-
hället skulle må mycket bättre om dessa dryga 2 miljarder kronor fick
vara kvar i vården, omsorgen och skolan.

Anf. 5 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Boendet är mycket viktigt. I bostaden finns gemen-
skapen, tiden för rekreation osv. ”Mitt hem är min borg” har blivit ett
allmänt talesätt. Denna ”borg” får då inte förstöras av t.ex. fukt och
mögel. Vi tillbringar också alltmer tid inomhus och allt mindre tid
utomhus. Olika mätningar visar att vi genomsnitt vistas så mycket som
till 90 % i bostaden, arbetsplatsen eller i olika lokaler. Detta är givetvis
inte bra - det är något för olika fritidsgrupper att försöka påverka oss
till bättring - men det är ett faktum.

Också inom bostadssektorn behövs mycket av information för för-
bättringsåtgärder. Bostädernas standard har höjts under detta århundra-
de, men nya hälsoproblem har också följt med ny byggteknik. Det är
viktigt med ett miljö- och hälsoinriktat byggande och boende. Möjlig-
heterna till återanvändning och återvinning i byggandet måste tillvara-
tas. Medvetenheten har också blivit större.

Detta år är utnämnt till allergiår. Folkhälsoinstitutet genomför en
brett upplagd kampanj. Det betyder att problem vid allergier skall
framhållas, men givetvis också att förebyggande arbete skall göras.
Detta förstärker regeringens insatser. Dålig inomhusluft kan innehålla
för höga halter av damm, kvalster, pollen, pälsdjurspartiklar och rök
från rökning.

Samhällets kostnader för allergier uppgår till 5-6 miljarder kronor
per år enligt en siffra från 1993 som jag har hittat. Ett åttiotal ämnen
finns på Kemikalieinspektionens lista över allergiframkallande ämnen.
Större delen av felen i våra byggnader skulle kunna undvikas om kun-
skaper tillämpades rätt och om möjligheterna fanns för detta.

18

Vi kristdemokrater har beslutat oss för att tillstyrka investeringsbi-
draget för miljöinvesteringar. Det framstår på ett annat sätt nu när det
är fristående från det olyckliga RAS-projektet som prognostiseras stan-
na på mellan 14 000 och 15 000 arbeten i stället för utlovade 110 000
arbeten.

Det är viktigt att förbättra inomhusmiljön i bostäder och offentliga
lokaler, inte minst där barn vistas. I programmet ingår också bidrag till
solvärmeanläggningar, installation av ackumulatortankar och kulturmil-
jövård. Det är också viktigt att stödformer samordnas.

Ansvaret får givetvis inte fråntas fastighetsägaren som enskild eller
kommun. Stödet kan dock vara en signal som gör att allmänheten får
upp ögonen för att fastighetsägaren har ett ansvar när det gäller sane-
ringsåtgärder. Vi har också erfarit att det tidigare beslutade stödet för
ROT-verksamhet är helt intecknat genom de ansökningar som redan
har kommit in.

Vi kan inte stillatigande se på när vart tredje barn drabbas av allergi
eller överkänslighet. Vi har ett ansvar för daghem, fritidshem och sko-
lor. Liksom vi inte accepterar vilken arbetsmiljö som helst kan inte
barn och ungdomar acceptera en allergiframkallande miljö. Flera olika
projekt för sanering pågår i kommunerna. Det kan leda till en orättvisa
om kommuner som inte prioriterat miljösatsningar får hjälp med 30 %,
medan de som genomfört åtgärder inget får. Men detta får inte vara
skäl för att barnen skall hamna i kläm. Samma gäller givetvis hyresvär-
dar för bostäder i hyres- eller bostadsrättshus.

Vi kristdemokrater har också påpekat negativa effekter för miljön
och hälsan av vedeldning. Vi välkomnar därför stödet till ackumulator-
tankar.

I samband med att allt fler kommuner blir Agenda-21-kommuner
höjs intresset och kunskapen om kretsloppsanpassning över huvud
taget. Vi kristdemokrater tillstyrker alltså program för miljöinveste-
ringar.

Herr talman! Vi kristdemokrater motsätter oss dock att det införs ett
investeringsbidrag till nyproduktion av permanentbostäder. Byggsek-
torn måste stabiliseras på en nivå där naturlig efterfrågan är styrande.
Politiska beslut om bidrag och subventioner kan medföra en ryckighet
som gör det svårt för kommunerna med den långsiktiga planeringen.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 5. En sådan här ryckighet får vi
med en panikslagen regering som saknar strategi för arbetsmarknads-
politiken. Det blir en skvätt här och en skvätt där i stället för kontinui-
tet.

Vi håller på att hamna i en situation i vårt land där markvärdet allt-
mer tar överhanden och där fastighetsbeståndet inte hinner repareras.
Det är därför inte ett klokt beslut att på detta sätt förstärka just nypro-
duktion av bostäder. De områden som behöver nyproducera lägenheter
har också troligtvis en god inflyttning av människor, vilket leder till
ökade skatteinkomster. Det är värre för de kommuner där lägenheter
står tomma, kanske som ett tecken på att folk flyttat därifrån, och dessa
behöver ju ingen nyproduktion. Låt expansiva regioner klara sig själva.
Det är visserligen sant att byggpoduktionen totalt beräknas öka med

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

19

Prot. 1994/95:114

2 juni

bara 10 % 1994-1996 och att den de tidigare tre åren har minskat med

20 %. Jag tror dock att ett land varken kan bygga eller äta sig ur krisen.

Det gäller att arbeta sig ur krisen. Det är inte det billigaste sättet att

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

endast satsa på byggbranschen. I stället torde byggnationen inom nä-
ringslivet få en större ökning under åren framöver, och det på ett natur-
ligt sätt.

Det är också svårt att särskilja arbetskostnaden. Flera komponenter
inom byggandet är i dag förtillverkade. Det finns därför en liten kon-
flikt i att helt lämna detta därhän. Det innebär ingen rättvisa. Det kan
leda till att arbetskostnaden uppskattas schablonvis. Vi kristdemokrater
tycker alltså inte att dessa investeringsbidrag är rätt väg att gå för att
hjälpa lösningen av arbetsmarknadssitutionen en bit på väg. Vi har
också påpekat hur viktigt det är att kommuner och landsting har möj-
ligheter att säkra vården och andra delar.

Anf. 6 LENNART NILSSON (s)

Herr talman! Jag tror det finns anledning att litet grand beröra moti-
vet för de förslag som vi har att ta ställning till här i dag. Det handlar
bl.a. om att vi skall försöka öka sysselsättningen för alla de byggjobba-
re som i dag är utan jobb. Samtidigt handlar det naturligtvis också om
att vi skall medverka till att förbättra bl.a. inomhusmiljön så att männi-
skor kan uppleva friska och sunda hus.

Det handlar om att så snabbt som möjligt få igång olika projekt så
att man skall slippa ha 25-30 % av byggjobbarna arbetslösa i vårt land.
Det är litet märkligt när ledamöter här från talarstolen säger att man nu
satsar på mansdominerade arbeten. Så tillvida är det naturligtvis rätt att
det inom byggbranschen och ute på byggarbetsplatserna i stort sett
enbart är män.

Men om man tycker att det är angeläget att man satsar på den ena
delen, dvs. inomhusklimatet, där det också jobbar flest män, förstår jag
inte motivet till att man inte kan ta även den andra delen. Jag har lärt
mig att för varje byggjobbare som får jobb, skapas tre andra jobb i
andra branscher. Det kan handla om att tillverka kylskåp och andra
saker, och inom dessa verksamheter arbetar det förhoppningsvis en del
kvinnor.

Vi kan inte avstå från att satsa på byggverksamheten, eftersom det
är en så viktig motor i samhällsekonomin, enbart utifrån det faktum att
det tyvärr är ett mansdominerat yrke. Det får vi väl hoppas att man kan
ändra på.

I vårt land rivs det ungefär 5 000 bostäder varje år. Vi är i stort sett
det land i Europa som har haft de lägsta bygginvesteringarna under
senare år. Jag tror inte att någon i den här kammaren har varit med om
så låga bygginvesteringar. Därför finns det ett motiv från samhällets
sida att stimulera byggandet. Byggarbetare går arbetslösa och kostar
ändå pengar, eftersom vi gemensamt måste ställa upp så att de kan få
sin a-kassa. Det finns alltså helt klara motiv till att man gör dessa sats-
ningar.

Sedan kan man naturligtvis diskutera olika åtgärder utifrån om de är

20

de rätta och vad de ger i form av arbetstillfällen och annat. Mycket blir

naturligtvis beräknat utifrån de teoretiska modeller man kan räkna
fram. Ofta är det ju så, det har vi ju lärt oss i den här kammaren, att
praktiken kanske inte alltid överensstämmer med olika räkneexempel.

Det finns en klart uttalad bedömning att om man inte gör någonting
får man inte fram några jobb, utan då får byggnadsjobbarna gå och
stämpla utan att utföra någonting produktivt.

Även om dessa satsningar kanske, när det i varje fall gäller nypro-
duktionen, kommer att inriktas på framför allt de orter där det finns
bostadsbrist, så är de naturligtvis rätt satsningar. Samtidigt vet vi att om
vi inte gör någonting från riksdagen, kommer det inte att byggas nå-
gonting.

Jag håller med om att en avgörande faktor för att få i gång bygg-
verksamheten naturligtvis är att vi också kan få ner ränteläget. Men det
investeringsbidrag, som vi nu förenklar i bostadsutskottet för att undvi-
ka det som man var inne på från kds sida om krångligheten i att beräk-
na arbetskraftskostnad, bygger på en schablon som gör att det är enkelt
att räkna fram vad kostnaderna kommer att bli för olika projekt.

Moderaterna säger att det här är ett dakapo. Fastighetsägarna har ett
ansvar. Jag håller också med om att fastighetsägarna naturligtvis har ett
ansvar för sina fastigheter och för att de skall fungera bra. Men det får
ju inte hindra oss i riksdagen att komma med förslag som innebär att
man kan underlätta framför allt för de byggjobbare som är utan jobb.

Det finns en rad olika funderingar kring de olika program som
handlar om miljön, om vad som är rätt, om man skall göra det eller det
osv. Nu tillsätter man en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet som
skall följa upp det här. Mycket handlar om att man med goda exempel
skall kunna ge information om olika åtgärder på ett brett område, för att
komma till rätta med problemen.

Man kommer alltså att tillsätta en arbetsgrupp med olika intressen-
ter från olika håll och kanter som är berörda av det här för att kunna ge
dessa goda exempel, för att kunna följa upp de frågor som vi bl.a. har
diskuterat här i det förra programmet - när vi diskuterade bl.a. elaller-
gier osv. - och för att kunna följa upp vad som är rätt åtgärder i de här
olika sammanhangen. Som Owe Hellberg sade tvista de lärde; det här
är komplicerade frågor. Det gäller att få fram goda exempel och hjälpas
åt för att vidta rätt åtgärder vid rätt tillfälle.

Även om en del nu inte tycker om det, tror i alla fall Byggnadsarbe-
tareförbundet att om man bara använder sig utav de möjligheter som
står till förfogande, kommer man att kunna halvera byggarbetslösheten
inom ett par år. Om det här blir faktum, det vet inte jag. Det beror na-
turligtvis också på utvecklingen och om olika intressenter - kommuner,
byggherrar och andra - är villiga att sätta i gång, och naturligtvis om de
anser att det är möjligt att klara det här utifrån den ekonomiska situa-
tion som finns. Men det här förslaget kommer i varje fall att underlätta.
Jag är helt övertygad om att de olika åtgärderna kommer att innebära
att byggarbetslösheten minskar samtidigt som vi vidtar en rad åtgärder
som är bra för utvecklingen av samhället på olika områden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i bostadsut-
skottets betänkande.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

21

Prot. 1994/95:114

2 juni

Anf. 7 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Lennart Nilsson sade att om man satsar på inomhusk-

limatet, dvs. på allergisanering, skulle man i konsekvensens namn ock-

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

så kunna satsa på nybyggnation, men det är ju inte sådan konsekvensen
blir. Satsningen på allergisanering är i första hand en satsning på att
bryta denna folksjukdoms utbredning.

Att detta sedan genererar en massa arbeten, precis som de övriga
miljöstöden kommer att göra eftersom de är arbetsintensiva verksamhe-
ter, behöver inte betyda att man därefter måste acceptera ett särskilt
bidrag för nybyggnation. Flera har redan anmärkt att ränteläget och
marknaden avgör det här i mycket högre grad.

Därför tycker jag, Lennart Nilsson, att den satsning vi gör på mil-
jösidan är så stark att den räcker. Speciellt när man ser den i samman-
hang med indragningarna från kommuner och landsting, om man nu vill
göra den jämförelsen, vilket jag gärna vill.

Anf. 8 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Min poäng vad gäller investeringsbidraget för nypro-
duktionen var att man kan angripa den här branschen som manlig, men
även när man sanerar inomhusmiljön är det män som utför saneringen.

När det gäller nyproduktionen är bedömningarna i samtal med olika
intressenter i den här branschen - och jag tror det också, men jag kan
inte exakt veta det - att det här investeringsbidraget kan vara det som
är avgörande för om man sätter i gång ett projekt eller inte. Jag är med-
veten om att ränteläget är det som är avgörande, men det kan finnas
exempel på att man vågar sätta i gång ett projekt med hjälp av det här
investeringsstödet. Det som är poängen i det här är ju att man snabbt
kan komma i gång, att det är tidsbegränsat.

Det handlar ju inte om att vi inte har behov av bostäder. Vi bör
bygga mer bostäder. Nu gäller det för oss att tidigarelägga de projekt
som eventuellt skulle kunna komma i gång nästa år eller året därpå, så
att vi får i gång dem redan nu för att motverka arbetslösheten bland
byggjobbarna.

Anf. 9 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Miljösatsningarna innebär ju just det här som jag sade,
Lennart Nilsson, att det är en satsning på de typiskt manliga jobben,
byggnadsjobben, och det är jättebra i och för sig. Men satsar man sam-
tidigt på nyproduktion, så gör man det, anser jag, på bekostnad av
ungdomar och kvinnor framför allt ute i landstingen och kommunerna.

Jag är väldigt rädd att man bygger för byggandets egen skull. Beho-
ven finns inte i dag. Kanske är det så att vi just nu befinner oss på kul-
men av en högkonjunktur. Jag vill inte gärna vara med om att bygga en
massa nytt som sedan står tomt, som det redan gör i dag på sina håll.

22

Anf. 10 INGA BERGGREN (m) replik

Herr talman! Jag vill göra några reflexioner över regeringens förda
byggpolitik, som Lennart Nilsson ställde sig bakom.

Förslagen som är inriktade mot att få byggarbetare i arbete har ju
avlöst varandra sedan i höstas.

Förslagen om investeringsavdrag och investeringsbidrag har utran-
gerats av två andra förslag, nämligen fastighetsskatten med 1 % på
lokaler och höjningen med 13 % på bostäder, dvs. höjningen av fastig-
hetsskatten från 1,5 % till 1,7 % av taxeringsvärdet.

Jag vill fråga Lennart Nilsson: Vilken fastighetsägare vill och kan
investera när en fastighetsskatt som denna motsvarar 20 % av värdet på
sådana investeringar? Om nu investeringen kommer till stånd bidrar
den inte till lägre boende- eller lokalkostnader - något som vi alla
skulle vara betjänta av. Är det inte så, Lennart Nilsson?

Det är inte lätt att hänga med i den här subventionsdjungeln, som är
ett resultat av regeringens olika byggpaket. Inte blir det lättare när de
förändras stup i ett. Denna ryckighet och de ostabila reglerna har med-
fört att man i stället väntar och ser. Vilka byggen kommer då i gång,
Lennart Nilsson?

Inte några byggpaket eller ytterligare andra subventioner kan kom-
pensera för dagens alltför höga realränta. De 4 miljarderna belastar en
redan i hög grad ansträngd statsbudget. Investeringsbidraget är även ett
stort resursslöseri, med tanke på att sysselsättningseffekten starkt kan
ifrågasättas.

Anf. 11 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall inte ge mig in i någon fastighetsskattedis-
kussion här. Jag vill bara konstatera att vi beslutade om höjningen av
fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % därför att vi ville rädda en massa
människor från att få orimliga hyreshöjningar när den borgerliga rege-
ringen ville dra in 3 miljarder för just de årgångar som hade det be-
svärligast. Vi tog alltså in de pengarna för att klara hyreskostnaderna
för människor som bodde i de senaste årgångarna.

När det gäller bostadspolitik har jag, utifrån det program som vi
drev i valrörelsen, anledning att vara stolt över det som har skett. Det är
inte fråga om någon ryckighet, utan om en medveten strävan i bostads-
politiken. Det handlade om att vi såg till att man gav förmånliga av-
skrivningar för industrins bygginvesteringar. Det handlade om ett ROT-
program före jul. Det handlade även om det vi har att behandla här i
dag. Även investeringsbidraget var en del av det program som vi soci-
aldemokrater hade före valet. Det finns en medveten linje i de här de-
larna.

Vi får naturligtvis se sedan hur framtiden kommer att gestalta sig
när det gäller bostadspolitiken. Men jag hoppas, som vi har sagt tidiga-
re här i kammaren, att vi skall få en bred lösning kring en långsiktighet
när det gäller bostadspolitiken.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

23

Prot. 1994/95:114

2 juni

Anf. 12 INGA BERGGREN (m) replik

Herr talman! Jag upprepar min fråga: Hur tror Lennart Nilsson att

en byggnation kan komma i gång med de här olika kontraproduktiva

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

åtgärderna, som tar ut varandra? Jag förstår inte riktigt hur man skall få
det att gå ihop. Investeringsbidraget är, som jag sade, ett stort re-
sursslöseri med tanke på den effekt som det ger.

Anf. 13 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Tror Inga Berggren att det kommer i gång mer verk-
samhet om man ingenting gör än om man gör någonting?

Anf. 14 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Lennart Nilsson ett par saker.

Investeringsbidraget skall ju fördelas av Boverket och länsstyrel-
serna till delar av vårt land. Som jag sade i mitt anförande behövs det
inget anslag i Gävleborgs län och inte heller på många andra håll i
landet, på grund av att vi redan har ett bostadsöverskott och att nypro-
duktionspriserna ligger högt över vad folk kan betala. Det blir alltså en
utbyggnad i storstadsområden, i attraktiva lägen, av i första hand bo-
stadsrätter. Tycker Lennart Nilsson att det här är god socialdemokratisk
bostadspolitik, att så ensidigt gynna en sådan här boendeform, för
människor som troligtvis kan betala hyrorna ändå, utan investeringsstö-
det?

Hur skall vi göra med miljonprogrammet? Vi väntade oss att det
skulle komma någonting om miljonprogramsområdena i komplette-
ringspropositionen. Vi vet hur det ser ut. Vi vet vilka risker förslum-
ningen medför. Vi vet också att miljonprogramsområdena har gett
betydligt större intäkter än vad de kostar i dag. De står alltså för sub-
ventionerna av annan byggnation.

Vi borde göra något åt det här, av rättviseskäl, Lennart Nilsson.
Klarar verkligen de kommunala bostadsbolagen att ordna det här på
egen hand för framtiden? Måste vi inte vidta sådana här åtgärder för att
klara segregationsproblemen? Jag är nyfiken på vad Lennart Nilsson
anser om de sakerna.

Anf. 15 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Jag vill bara säga att jag tror, liksom Owe Hellberg,
att det är viktigt att vi vårdar det som finns. Det är bara att konstatera
att de stora delarna av bostadsproduktionen redan finns. Det som kom-
mer till framöver blir naturligtvis marginellt i förhållande till det som
redan finns. Det är naturligtvis angeläget att vårda det. Det paket som
vi antog före jul, som handlar om ROT-program, gäller även i dag. Det
finns ju möjligheter, med hjälp av de satsningar som riksdagen gjorde
strax före jul, att rusta upp, bygga om och fixa till även de områden
som Owe Hellberg här berörde.

Han har naturligtvis rätt i att det inte finns behov av att bygga nytt
överallt i landet. Det finns behov på en rad olika orter. Det här handlar
om, som jag har sagt tidigare, att vi måste försöka få i gång det här

24

snabbt, eftersom det kommer att byggas framöver. Det handlar nu om

en tidigareläggning, för att skapa jobb inte minst för byggjobbare, om
vi skall slippa höra att vi inte gör någonting nu. Det skulle bli som en
propp som går ur flaskan om några år, och det det skulle bli överhett-
ning. Vi kan alltså få i gång nyproduktionen nu, om än i begränsad
skala, för att undvika det som kan inträffa om några år om ingenting
görs.

Anf. 16 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Jag tror nog att den marginella nybyggnation som
Lennart Nilsson pratar om har möjlighet att komma i gång ändå, men
det gäller människor som har betalningsmöjligheter.

Den satsning som Lennart Nilsson pratade om nyss är naturligtvis
bra, men den är inte alls tillräcklig när det gäller miljonprogramsområ-
dena. Vi anser att man måste se över hela boendemiljön. Det räcker
alltså inte bara att rusta bostäder, utan det gäller att skapa goda boen-
demiljöer, så att alla kategorier av människor vill komma tillbaka till
det här boendet. Det gäller ju, precis som Lennart Nilsson sade, att på
ett bra sätt värna och vårda det som redan är byggt. Det måste vara vår
huvuduppgift. Därför tycker jag att vi skulle ha använt de 2 miljarderna
på ett annat sätt, som Vänsterpartiet har föreslagit.

Anf. 17 LENNART NILSSON (s) replik

Herr talman! Jag vill bara kommentera det Owe Hellberg sade om
dem som har råd att betala. Det kommer naturligtvis alltid att finnas
bostadsområden som finner både köpare och hyresgäster, oavsett vad
det kostar. Men när jag pratar om nyproduktion handlar det inte enbart
om dem. Vi är medvetna om att människor i vårt land blir allt äldre,
och det finns behov av att bygga bostäder inte minst för äldre männi-
skor, för att det skall skapas en större rörlighet på bostadsmarknaden.
Just i den gruppen är det inte säkert att det handlar om välbärgade
människor, utan det kan vara vanliga pensionärer som skulle behöva ha
ett bra boende men kanske inte klarar det i nuläget, just beroende på att
kostnaderna är för höga.

Jag är därför helt övertygad om att investeringsbidraget kommer att
bidra till en produktion som innebär att det kan byggas fler bostäder
även för dem som inte har det gott ställt.

Anf. 18 INGRID SKEPPSTEDT (c)

Hen talman! I detta betänkande behandlas investeringsbidrag för
bostäder samt ett program för miljöinvesteringar. Medel för dessa anvi-
sas från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bostadsutskottet
har också föreslagit hur man på bästa sätt nyttjar anslagen.

Under den förra mandatperioden var det på Centerns initiativ som
det satsades nära 5 miljarder kronor för att stimulera ombyggnadsverk-
samheten och för att bevara byggkapacitet. Att satsa på ombyggnation
var viktigt bl.a. från miljösynpunkt, men också motiverat i en lågkon-
junktur för att undvika att nödvändig och värdefull kapacitet skulle
försvinna ur byggbranschen.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

25

Prot. 1994/95:114

2 juni

Det var också på Centerns initiativ som riksdagen införde en skatte-
reduktion för arbetskostnader i samband med reparationer av bostäder,

s.k. ROT-avdrag, som gällde under åren 1993-1994. Den åtgärden slog

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

mycket väl ut, såväl från sysselsättningssynpunkt som med tanke på det
stora antal ombyggnationer som gjordes. Den nuvarande regeringen har
fortsatt anslå medel till statligt stöd för underhåll, reparation och om-
byggnad. Efterfrågan är fortfarande stor, och totalt har för båda perio-
derna flera hundra tusen lägenheter byggts om.

Vi vet alla att det i dag knappast byggs några nya småhus eller lä-
genheter. Vi vet också att det inom några få år blir bostadsbrist i vissa
områden. Enligt Boverkets långsiktsprognos för bostadsbyggandet fram
till år 2000 beräknas att ca 30 000 lägenheter årligen efterfrågas.

Den nuvarande höga räntenivån är dock en starkt återhållande fak-
tor för bostadsbyggandet. För att avhjälpa detta föreslås nu ett tillfälligt
investeringsbidrag som skall stimulera till en tidigareläggning av nya
byggprojekt. Förslaget är en överenskommelse mellan Socialdemokra-
terna och Centern.

Som sagts tidigare föreslås reglerna för stödet bli så enkla som
möjligt, nämligen att bidrag skall utgå med 10 % av bidragsunderlaget
för det reguljära nybyggnadsstödet. Ansökningar skall inlämnas senast
den 1 oktober 1995 och projektet vara färdigställt till den 1 juli 1997.

När det gäller programmet för miljöinvesteringar har utskottet tidi-
gare gjort tillkännagivanden i betänkandet BoU18 beträffande inom
vilka områden det är angeläget med stödinsatser. Då var inte finansie-
ringen klar. Centern angav då i ett särskilt yttrande att finansieringen
måste lösas innan vi tog ställning till programmet.

Centern har också i flera motioner vid olika tillfällen fört fram be-
hovet av ökat kretsloppstänkande i byggandet och av åtgärder i risk-
fyllda inomhusmiljöer. Det som nu föreslås uppfyller många sådana
krav.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan i be-
tänkande BoU21.

Anf. 19 PER UNCKEL (m)

Herr talman! Dagens debatt om jobben utgör på sitt sätt finalen på
riksdagens första arbetsår efter valet, och i än högre grad finalen på
regeringens första år vid makten i dess allra mest vitala fråga. Få löften
var ju för Socialdemokraterna så heliga som när partiet i valrörelsen
förra hösten lovade att klara sysselsättningen.

”Jag är på väg att föra landet ur massarbetslösheten”, förklarade
följdriktigt också en karsk arbetsmarknadsminister redan några måna-
der efter sitt tillträde - dock, redan då, inför en alltmer undrande all-
mänhet.

Herr talman! I dag vet vi hur det har gått. Sverige är bokstavligen
på väg att fastna i massarbetslösheten. Trots högkonjunkturen sjunker
arbetslösheten endast mycket långsamt, t.o.m. långsammare än vad
regeringens eget arbetsmarknadsverk tidigare hade hoppats och trott.
Allt om allt står en miljon människor och litet till i dag utanför den
ordinarie arbetsmarknaden.

26

Herr talman! Det är egentligen ännu värre än så. Av den proposition
som riksdagen nu diskuterar framgår att regeringen inte ens själv tror
på att den klarar att pressa ned arbetslösheten till acceptabla nivåer. I
de egna långsiktiga bedömningarna kommer man inte längre ner än till
knappt 10 % arbetslöshet. Dessa prognoser förutsätter dessutom att allt,
bokstavligen allt, regeringen företar sig skall lyckas till 100%. De
senaste årens erfarenheter på arbetsmarknadsområdet låter antyda att
sådana antaganden inte i alla delar är direkt realistiska.

Att socialdemokraterna accepterar en arbetslöshet på 10 % på top-
pen av en högkonjunktur är anmärkningsvärt. För enskilda och för
samhällsekonomin är det tragiskt. Att partiet tidigare har misslyckats
med att uppnå sina sysselsättningsambitioner är förvisso uppenbart.
Men att också själva ambitionerna nu förefaller avvecklade är såvitt jag
kan förstå historiskt unikt.

Herr talman! Jag skall inte spekulera i vad detta kan få för konsek-
venser för det socialdemokratiska partiet som parti. Om sådant kan den
intresserade själv varje vecka läsa i LO-tidningen eller i andra partiet
närstående publikationer. Här och nu finns det skäl att notera att initia-
tiven för att främja bättre villkor för nya jobb måste komma från andra.
Socialdemokraterna har kapitulerat i fråga om jobben.

Att initiativen måste komma från andra understryks också av det
gångna årets mera konkreta erfarenheter av arbetsmarknadspolitiken.

När den socialdemokratiska regeringen övertog ansvaret i höstas
stod en s.k. förnyelse av arbetsmarknadspolitiken högt på dagordning-
en.

Tre bärande inslag i denna förnyelse var ett riktat anställningsstöd -
RAS -, en ny s.k. ungdomsintroduktion samt någonting som hade fått
namnet arbetsföretag. Samtliga dessa tre ingredienser i arbetsmark-
nadspolitiken står redan i dag som snabbresta monument över en fel-
tänkt politik.

För att börja med RAS så har denna nya form för stöd till företag
blivit det misslyckande som praktiskt taget alla - Anders Sundström
oräknad - tidigt varnade för. 20 000 ansökningar om stöd har det, såvitt
jag förstår, till slut blivit, jämfört med de över 100 000 som arbets-
marknadsministern tidigare utlovade. Hur många av dessa 20 000 som i
sin tur avser anställningar som inte skulle kommit till stånd annars är
det dessutom ingen som i dag vet.

De sysselsättningsmässiga effekterna av RAS blir därmed precis så
minimala som man kunde befara. Långsiktigt har RAS gjort betydande
skada dels genom att det ytterligare har bidragit till bidragstänkande i
företagen, dels därför att det ytterligare en bit underminerar tilltron till
en arbetsmarknadspolitik värd namnet.

I en tidningsintervju häromdagen uttalade sig arbetsmarknadsminis-
tern om RAS-debaclet och bestämde sig därvid för att skylla problemen
på företagen. Många skulle nog ha ansett det klädsamt om arbetsmark-
nadsministern hade varit karl för sin hatt och medgivit att det var han
som hade fel och kritikerna som hade rätt. En regering som vägrar att
erkänna det uppenbara kommer nämligen att få svårt att bli tagen på
allvar när arbetslöshetsbekämpningen nu måste gå vidare.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

27

Prot. 1994/95:114

2 juni

Herr talman! Ungdomsintroduktionen var regeringens andra ar-
betsmarknadspolitiska förnyelse. Ett anställningskrav bands till insat-

serna för att bereda flera unga kontakt med företag och arbetsmarknad.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Resultatet lät inte vänta på sig - återigen blev det som kritikerna
från början hade varnat för. Antalet ungdomar som kunde bli delaktiga
i de särskilda insatserna minskade lika snabbt som en sten sjunker. Det
innebar att färre fick möjlighet att visa för en kommande fast arbetsgi-
vare vad de egentligen gick för. Härigenom förvärrades ungdomsar-
betslösheten i onödan.

På detta område blev bevisen för misslyckande till slut så överväl-
digande att t.o.m. regeringen nu har kastat in handduken. Det är bra att
det som för Socialdemokraterna för några månader sedan var högsta
visdom nu har blivit tvärtom. Ännu bättre hade det emellertid varit om
regeringen från början hade ”öppnat dövörat”.

Det tredje elementet i regeringens förnyelsepolitik, arbetsföretagen,
förefaller - gudskelov är man beredd att tillägga - inte ens ha överlevt
utredningsstadiet. För detta skall i ärlighetens namn möjligen arbets-
marknadsministern hyllas. Det är emellertid en källa till en än mer
vidsträckt oro att förslagets upphovsman nu har vandrat vidare till
europeiska uppgifter. Det finns skäl att med stor uppmärksamhet följa
det europeiska arbetet för flera jobb från denna speciella utgångspunkt.

Herr talman! Arbetsmarknadspolitiken är en del - men bara en del -
av förklaringen till att arbetslösheten i dag är onaturligt stor. Att de
regeringsförslag som riksdagen i dessa dagar diskuterar på några
punkter innebär helt om är mot denna bakgrund välkommet.

För det första skall den ungdomspraktik som avskaffades för några
månader sedan återinföras åtminstone delvis.

För det andra skall akademikerpraktiken som också avskaffades för
några månader sedan återinföras, om än under nytt namn.

För det tredje sänks ersättningsnivån i a-kassan, efter det att rege-
ringen tidigare i vår utmålat sådant som utslag av den hemskaste hö-
gerpolitik.

Herr talman! Tillåt mig att i det senare hänseendet uppriktigt gratu-
lera regeringen för att den rakryggat bestämt sig för att på denna punkt
byta ståndpunkt. Jag ber också att för framtiden få anbefalla moderata
partimotioner till läsning. Vi är glada varje gång vi ser att modet spri-
der sig.

Herr talman! Aldrig så många åsiktsbyten inom arbetsmarknadspo-
litiken kommer emellertid inte att klara jobben. Jobben kommer inte att
kunna uppstå med mindre än att villkoren för Sverige som företags- och
tillväxtnation förändras i grunden.

I dessa avgörande hänseenden finns få, om ens några, tecken på att
regeringen förstår vad det är som krävs för att kreativitet och utveck-
lingsförmåga skall kunna främjas. När regeringen i höstas chockhöjde
skatten på företagande, minskade provanställningsmöjligheten och
återreglerade arbetsrätten bevisade man - tyvärr - hur litet man har
förstått om villkoren för växt.

Det är min övertygelse att Sverige i dag står inför ett betydelsefullt

28

val av färdriktning. Skall vårt land kunna klara en ny tids utmaningar,

tillväxten och de nya jobben måste företagandet som företeelse, livsstil
och kultur ges försteg framför annat. Skatter och lagar måste prövas
bokstavligen mot frågan om de gynnar tillväxt av företagande eller
motverkar sådant. Det som inte gynnar tillväxt av företagande måste
avvecklas. I annat fall kommer Sverige att fortsätta att rutscha utför -
tillväxten förblir låg och arbetslösheten hög.

Att sätta företagandet som motor för Sverige och som motor för de
nya jobben är, herr talman, moderaternas linje. En sådan linje och bara
en sådan kan pressa arbetslösheten under regeringens 10-procentsnivå.
Ett fortsatt harvande inom de ramar regeringen anger leder inte till ett
acceptabelt resultat, vilket regeringens egna prognoser i dagens de-
battunderlag bekräftar.

Väljs inte företagsvägen är den ofrånkomliga konsekvensen inte ba-
ra att arbetslösheten kommer att fastna på en hög nivå, utan också att
våra samlade tillgångar blir knappare. Det ger lägre löner, sämre sjuk-
vård, sämre skola och en mindre trygg ålderdom.

I fråga om företagandet skramlar regeringspolitiken som tomma
tunnor. Näringsministern är försvunnen. Det regeringen gör går åt fel
håll.

Moderaterna har, herr talman, presenterat sitt program för att för-
bättra villkoren för flera, riktiga arbeten. Det är ett program i sju
punkter som finns utvecklat i den motion som är vårt alternativ till
dagens regeringsförslag.

1. Företagen måste kunna växa och fler företag etableras. En till-
fredsställande riskkapitalförsörjning måste tryggas.

2. Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och före-
tagande, genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatten på arbete.
Dubbelbeskattningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjäns-
ter utformas så att skattekilama reduceras.

3. Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men
också av karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadsparterna bär ett hu-
vudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.

4. Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbets-
marknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öpp-
nas för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare.
Beslut bör omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftning-
en.

5. Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete,
men också för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbets-
marknaden tilltar. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjlig-
heten till evig rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder
bryts.

6. Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå
under hela yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett
system med personliga utbildningskonton introduceras liksom en ny
yrkesteknisk utbildning.

7. Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom
sådana ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas. Arbets-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

29

Prot. 1994/95:114

2 juni

marknadsutbildningen reformeras. Arbetsmarknadsverkets domineran-
de ställning inom arbetsmarknadspolitiken ses över.

Detta, herr talman, är vårt program för att skaffa Sverige nya arbe-

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

ten.

Just nu är det särskilt viktigt att understryka betydelsen av en reso-
lut avreglering av arbetsmarknaden och av sådana skatteförändringar
som kan bidra till en kombination av nyindustrialisering och expansion
av tjänstejobb. Här, herr talman, behövs inga utredningar, utan ett le-
darskap som kan ge Sverige en ny start. Få gånger är det så uppenbart
som i fråga om tjänsterna att ett riksdagsbeslut får snabba och konkreta
effekter. Varför säger socialdemokraterna nej?

Herr talman! Det finns ingen brist på arbetsuppgifter i det svenska
samhället. När arbetslösheten biter sig fast på orimliga nivåer är detta
ett tecken på politiska, och för den delen fackliga, tillkortakommanden
när det gäller att skapa förutsättningar för att dessa arbetsuppgifter
också skall kunna utföras på en öppen marknad.

Politiken kan inte ordna jobben, det är den dyrköpta läxan av den
s.k. svenska modellen. Däremot kan politiken skapa villkor som leder
till att andra kan göra det. Det är denna uppgift politiken nu med all
kraft och kompromisslöshet borde ta sig an.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1 och 6 till
arbetsmarknadsutskottets betänkande och i övrigt understryka att mo-
deraterna självklart står bakom också övriga reservationer med modera-
ta namnunderskrifter.

Anf. 20 ELVER JONSSON (fp)

Herr talman! Arbetslösheten får aldrig accepteras. Det kan synas
vara onödigt att säga det, men erfarenheten visar att tanken snabbt
anpassar sig till nya och högre nivåer. Sedan några år tillbaka står det
helt klart att Sverige står inför en svår uppgift när det gäller arbetslös-
heten.

En radikal kursändring måste till inom arbetsmarknadspolitiken för
att vi skall undvika att hamna i en permanent massarbetslöshet i Sveri-
ge. Risken för att det skall ske är dess värre stor. Den uppgång på ar-
betsmarknaden som vi har sett de senaste åren verkar nu vara bruten.
Varslen om uppsägningar ökar återigen temporärt och antalet lediga
platser har stagnerat.

Kronkursen och räntorna ligger på för hela ekonomin farliga nivåer.
De stora förlorarna är alla som står utan arbete. Man kunde vänta sig att
regeringen skulle ta i med krafttag för att bekämpa arbetslösheten.
Tyvärr är det inte så, eftersom regeringen i stora delar för en felaktig
politik, som leder till att fler och fler hamnar utanför den ordinarie
arbetsmarknaden.

Vem minns inte det jättestora mötet här ute på Mynttorget, då
30 000 människor eldades av den tidigare oppositionsledaren Ingvar
Carlsson i ett yvigt tal. Han sekonderades av den partipolitiskt lojale
LO-chefen. Det var många som trodde på budskapet; ett regeringsskifte
till socialdemokratisk ledning skulle lösa problemen.

30

Men nu är det annorlunda. Statsminister Ingvar Carlsson vill inte
gärna träffa de fackliga ledarna, enligt uppgifter i pressen. LO-chefen
är lika diskret som en legationssekreterare på sin första pryotjänst.

Herr talman! Socialdemokraterna är duktiga på att elda massorna.
Men den socialdemokratiska regeringen har misslyckats med att häva
massarbetslösheten.

Minst en halv miljon nya jobb behövs för att arbetslösheten skall
sjunka rejält. Dessa jobb måste dessutom komma inom det privata
näringslivet. För många politiker är detta en ny iakttagelse, då hela
sysselsättningstillväxten under efterkrigstiden har skett i den offentliga
sektorn. I den privata sektorn finns det i praktiken inte fler sysselsatta
än för 40 år sedan.

Jag är förvånad, herr talman, över att regeringen redan har ställt in
sig på att arbetslösheten kommer att vara nästan 10 % 1998. Det är
märkligt med tanke på att socialdemokraterna i valrörelsen gjorde ett
stort nummer just av sin förmåga att ta ned arbetslösheten.

Det är farligt att, som nu synes vara fallet, ge upp. Från Folkpartiets
sida har vi hävdat att arbetslösheten går att dra ned med hjälp av en
klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv ar-
betsmarknadspolitik. Den har alltså inte enbart konjunkturella orsaker.
För att lösa arbetslöshetsproblemen krävs också insikt om att arbets-
marknaden genomgår förändringar till följd av att Sverige alltmer ut-
vecklas till ett kunskapssamhälle.

Herr talman! Alltsedan maktövertagandet i höstas har Socialdemo-
kraterna med stöd av Vänstern, ivrigt påhejade av LO, genomfört åt-
gärder som på ett allvarligt sätt försvårat för främst småföretagen att
skapa nya arbetstillfällen. Folkpartiet hävdar att det är i den privata
sektorn som vi nu måste hjälpa fram de nya jobben och som regel i de
små företagen.

Propositionen heter En effektivare arbetsmarknadspolitik. Man kan
fråga: Vad är en effektivare arbetsmarknadspolitik? Som framgår av
utskottsbetänkandet skiljer sig meningarna åt.

Regeringen gjorde bedömningen att RAS var effektivt samt att det
var effektivt att återställa arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring från
årsskiftet i år. I den nya propositionen kommer ett lappverk av åt-
gärdsändringar och vissa besparingar. I stället för att gå in på varje
enskild detalj tänkte jag uppehålla mig mer vid några principiella mar-
keringar.

När det gäller effektiviteten har jag en del synpunkter. Det är ju frå-
ga om att främja sysselsättningen genom ett näringsliv som klarar sig
självt och expanderar. Det är också fråga om att hindra långtidsarbets-
lösheten från att få fäste.

Om man lyckas med dessa båda frågor blir det en långsiktig effek-
tivitet. Därför är det viktigt att föra en politik som främjar näringslivets
och särskilt de små företagens expansion. Hindren för företagande
måste undanröjas.

Det är i detta sammanhang man måste bedöma de små förändringar
som den förra regeringen gjorde för att anpassa arbetsrätten. Dessa

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

31

Prot. 1994/95:114

2 juni

innebar steg i rätt riktning för småföretagens del. Dessa steg betydde
uppenbarligen nytt hopp och ny framtidstro för företagarna.

Skattehöjningarna och återställandet av arbetsrätten är alltså exem-

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

pel på att det på ett mycket allvarligt sätt blivit svårare för småföreta-
gen att växa. Syftet med reformeringen av arbetsrätten, som gjordes av
den förra regeringen, var just att göra lagstiftningen flexibel och smidig
för både företag och anställda. Socialdemokraterna gjorde i oppposi-
tion gällande att reformeringen skulle rasera hela arbetsrätten. Nu ver-
kar det faktiskt som om man t.o.m. från fackligt håll ångrar en del av
återställningen när antydningar görs om att det vore bra för sysselsätt-
ningen med längre provanställningar.

Regeringen är uppenbarligen på fel väg i sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadsministern påstod i ett tidigt skede att RAS skulle ge
över 100 000 jobb. Det blev drygt 10 000 jobb. Ungdomsintroduktio-
nen skulle lösa ungdomsarbetslösheten. Det blev en flopp - knappast
några ungdomar fick något jobb. Tyvärr har regeringens handlingsför-
lamning lett till att fler jobb har slagits ut, och många har missat chan-
sen att få pröva sina krafter på arbetsmarknaden. Därmed har vi fått
många förlorare genom regeringens nuvarande politik.

Herr talman! Vad har jag då att säga om vad som borde göras?
Folkpartiet har i motionen och i reservationerna hävdat att det behövs
en helhetslösning för att öka sysselsättningen. Vi har ofta talat om att
för att få en fungerande arbetsmarknad behövs de ”rejäla ben” som jag
har nämnt några gånger tidigare i den här kammaren: För det första en
aktiv arbetsmarknadspolitik, för det andra ett positivt näringsklimat och
för det tredje sunda och sanerade statsfinanser.

Vi vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik som sätter individen i
centrum. Men det handlar också om en politik som inser marknadseko-
nomins värde och nödvändighet. Endast genom en socialt styrd mark-
nadsekonomi kan vi få ekonomisk välfärd och social trygghet. En of-
fensiv arbetsmarknadspolitik som vilar på ett starkt näringsliv gör ock-
så att det går åt mindre anslagsmedel till arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder.

I andra sammanhang har vi hävdat att skatter på företagen bör sän-
kas, vilket leder till att fler företag kan bildas och därmed ett antal nya
jobb kan skapas. Framför allt måste vi satsa på tjänste- och servicesek-
torn som kommer att stå för en stor del av ökningen av jobben.

Regeringens förslag om ny byggstimulans säger vi i Folkpartiet nej
till. Vi menar att det är fel att gå in med nya subventioner i byggbran-
schen. Man borde ha lärt sig från 1980-talets överhettning att alltför
mycket byggsubventioner inte är bra. Visserligen kan förslaget kanske
ge en del jobb. Men vem skall bo i de lägenheter som byggs med en för
hög ränta? Vem har råd att betala hyran? Förmodligen både jag och
arbetsmarknadsministern. Men jag tror att en stor del av de kollektiv-
anställda inte klarar en hyra i en nyproducerad lägenhet på en överhet-
tad byggmarknad. Dessutom innebär byggstimulansen i praktiken att en
mansdominerad arbetsmarknad gynnas ensidigt. Detta rimmar illa med
regeringens och inte minst med Mona Sahlins tal om jämställdhet på
andra områden.

32

Regeringen föreslår att ett allergisaneringprogram införs för att för-
bättra inomhusmiljön. Det är bra, men vi föreslår att programmet skall
vara permanent. Det är fel att inomhusmiljön bara skall förbättras i
tider då många är arbetslösa. Allergier måste alltid bekämpas, även i
tider av högkonjunktur.

Vårt totala budgetalternativ innebär en forcerad budgetsanering
jämfört med regeringens förslag. Det kommer på sikt att gynna syssel-
sättningen genom sänkta räntor, som främst gynnar småföretagen. Till
detta kommer att vi håller fast vid en satsning på en aktiv arbetsmark-
nadspolitik med en social profil.

På ett område har vi emellertid en ”dyrare” politik än regeringen.
Vi anser att insatserna för arbetshandikappade måste vara prioriterade
och att arbetslinjen skall gälla också för denna grupp. Det ligger i linje
med vår sociala syn att arbete har ett värde i sig. Både lönebidrag och
anställningar hos Samhallkoncernen har visat sig vara värdefulla lös-
ningar för arbetshandikappade. Ersättningsnivån för nya beslut om
lönebidrag bör därför nu inte sänkas.

Vi säger alltså nej till regeringens neddragningar på lönebidragen
och anslaget till Samhall för handikappade.

Det är oklokt, för att inte säga asocialt, att i ett läge med hög arbets-
löshet gå in och slå undan benen för dem på arbetsmarknaden som har
allra svårast att få ett jobb.

Långtidsarbetslösheten måste alltså till varje pris motverkas. Vi an-
ser att det är en fara att vänja sig vid höga arbetslöshetstal i samhället.
De sociala aspekterna får inte tappas bort. Människor skall känna att de
behövs.

Att man nu sätter litet hårdare press på de arbetslösa från AMS sida
kan vara berättigat, därför att kraven faktiskt stärker människor i deras
roll på arbetsmarknaden. Arbete har utöver lönen ett värde i sig och det
skall man ta vara på.

Det föreligger ju inte brist på arbete. Den stora paradoxen är att ar-
betslöshet inte beror på arbetsbrist. Bristerna är av annat slag: brist i
företagets lönsamhet, brist i den offentliga sektorns finansieringsförmå-
ga och brist på fantasi att organisera arbetslivet. Det är, herr talman, de
stora bristerna.

Låt mig också efter denna kritik - för att inte säga klagan - lägga
till att det också finns ljuspunkter i regeringens politik. Vissa steg har
tagits i en riktning som ligger nära Folkpartiets. Det gäller speciellt
återställandet av ”återställarna” i den nya åtgärden arbetsplatsintroduk-
tion, vilket innebär att åtgärderna ungdomspraktik, akademikerpraktik
och invandrarpraktik återuppstår - fast under annan skylt - nu igen,
höll jag på att säga.

Det är välkommet att tusenkronan kommer till heders trots att So-
cialdemokraterna tidigare starkt har kritiserat den.

Ändå får man säga att det blir en halvmesyr. Det är i praktiken bara
offentlig sektor som kan ha ungdomspraktikanter utan krav på anställ-
ning, och jag tror att det är en olycklig begränsning. Den enskilda sek-
torn borde få samma villkor. Det skulle med stor säkerhet ge tusentals
jobb - långt fler än hugskottet RAS och floppen ungdomsintroduktion.

Prot. 1994/95:114
2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Regeringen bör överväga dessa frågor och snarast återkomma till
riksdagen med kompletterande förslag.

Vidare anser vi att det är bra att det ställs tydligare krav på den som

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

skall få a-kassa och att det är arbetsförmedlingen som skall avgöra vad
som är lämpligt arbete för den sökande och inte tvärtom, som det nu
ofta kan vara.

Särskilt viktigt är det för ungdomar att snabbt komma in i ordnade
förhållanden. Ett jobb eller en utbildning är de två viktigaste vägarna
till personlig trygghet och medverkan i samhällsbyggandet.

Det måste tas flera steg på vägen mot många nya jobb. Det behövs
alltså en politik som kombinerar de sunda statsfinanserna och en nä-
ringspolitik för tillväxt med en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Denna rätta mix av åtgärder finns i de förslag som vi från Folkpar-
tiets sida har presenterat här i riksdagen. Vi står självfallet bakom de
Folkpartireservationer som finns i betänkandet, men jag vill här yrka
bifall till reservationerna 2 och 44.

Anf. 21 HANS ANDERSSON (v)

Fru talman! Jag skall börja med att göra en mycket tydlig markering
eftersom också jag är mycket kritisk mot arbetsmarknadsministerns sätt
att hantera sitt fögderi, till den låga ambitionsnivån i regeringens politik
och till den försämring av arbetsmarknadspolitiken som skett efter
Centerns inträde i regeringsstallet.

Men jag vill väldigt tydligt markera en annan syn än den som Per
Unckel gav uttryck för. Jag tycker att det är oerhört cyniskt och skam-
ligt att en representant från den regering som förde Sverige upp på
rekordarbetslöshetsnivåer och som tog mycket lätt på sysselsättnings-
frågan här står och hoverar sig över massarbetslösheten. Vad lämnade
ni över efter era år?

Ni har gjort er så breda över Europapolitiken och talat om det
framgångsrika Europa, att Sverige kommer efter och att vi ligger utan-
för. Europa har i tio år levt i en miljö av massarbetslöshet!

Lösningen skulle vara att göra arbetsmarknaden till en riktig mark-
nad och låta människor av kött och blod behandlas som varor på en
marknad. Vi vet hur det går. Den starke klarar sig. Den rike klarar sig.
Men många andra klarar sig inte.

Det är ganska symtomatiskt att Moderaterna inte har någon arbets-
marknadspolitik. Det inser jag när jag läser Moderaternas motion och
reservationer. Det finns inte ens några synpunkter på anslagen. Man har
inte ens funderat på att ta reda på hur mycket pengar som skall gå åt i
arbetsmarknadspolitiken. Man har luftiga ideologiska formuleringar om
hur allting skall bli bra, men ingenting att säga om vad som skall hända
efter den 1 juli för de arbetslösa.

Den dödskyss som Per Unckel ger Anders Sundström är kuslig: Det
går framåt. Ni sänker ändå a-kassan. Ni försämrar kvaliteten i arbets-
marknadspolitiken. Ni för in ungdomspraktiken igen. Ni minskar voly-
merna.

Folkpartiet ger samma goda betyg.

34

Fru talman! Jag är mycket kritisk till sysselsättningspolitiken, som
är en viktig del av den ekonomiska politik som regeringen för. Det
saknas mål för arbetslösheten här och i konvergensprogramsdiskussio-
nerna som gäller Europa.

Det är dåliga satsningar som sker. Det är en mindre volym på ar-
betsmarknadspolitiken. Det kommer att bli sämre utbildningsinsatser.
Det kommer att blir mer av ALU och praktikinsatser med låga ambitio-
ner - just det som socialdemokratin tillsammans med Vänsterpartiet i
åratal har kritiserat den borgerliga regeringen för.

Det är inte rimligt att ha en total arbetslöshet på 9, 10 eller 11 % om
tre, fyra eller fem år här i Sverige. Då har man givit upp. Vi kommer
aldrig att acceptera detta, hur mycket man än pekar på att EU ger möj-
ligheter och att Essenprogrammet från december 1994 ger goda erfa-
renheter. Det tycker inte jag att det gör.

Det är snack och prat om att arbetslösheten är ett stort bekymmer.
Men man undviker sorgfälligt att ta upp de punkter som handlar om
sänkta arbetskraftskostnader vid sidan av de direkta lönerna bland de
fem punkter som Essenmötet formulerade. Det är att sänka arbetsgivar-
avgifterna, och det var i stor utsträckning meningen med RAS-
förslaget.

RAS-förslaget kommer att prövas i Europa. Det är uppe till debatt
både i Holland och Tyskland och på annat håll.

Likadant är det med arbetsföretagen, som presenteras som ett slags
svensk lösning. Det är dåligt utrett i Sverige, men visst förekommer det
idéer av den typen i praktisk verksamhet i Holland och i Tyskland. Det
är ingen egen uttänkt strategi för att bekämpa arbetslöshet. Det är lösa,
ytliga idéer som har vispats runt i den europeiska diskussionen.

Den fjärde punkten från Essen gällde att man skall gå igenom ar-
betslöshetsersättningar osv. för att skapa goda incitament för jobb. Det
är klart att sänkningen av arbetslöshetsersättningen kom som på be-
ställning. Det är inte konstigt att arbetarrörelsens fackliga gren protes-
terar med så stor kraft som möjligt mot denna orättvisa politik. Det är
inte på grund av brist på incitament som människor inte har jobb i
Sverige. Det är i brist på erbjudna jobb. Det är en efterfrågechock som
har drabbat Sverige i första hand.

Långtidsutredningen går igenom arbetsmarknadens funktionssätt
fram till på 90-talet. Det är inte den som har varit dålig. Vi har haft
korta vakanstider. Vi har liten andel långtidsarbetslöshet av hela arbets-
löshetsstocken jämfört med Europa. Vi har god reallöneflexibilitet, som
det så vackert heter bland dem som forskar kring dessa frågor.

Men det är enkelt att skjuta på de arbetslösa och skuldbelägga dem.
Det finns ett sådant moment i regeringens formuleringar kring arbets-
lösheten som tilltar alltmer.

Jag skall inte gå för mycket in på den trista historia som Anders
Sundströms politiska bidrag under den tid som han har suttit som ar-
betsmarknadsminister utgör. RAS var, precis som jag sade tidigare, en
luftpastej. Det bar inte, och det hade vi alla argument för.

Arbetsföretagen kom aldrig ens fram till riksdagens bord. Dåliga ut-
redningar och luftiga idéer var det. Man pratade mycket om nya idéer.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

35

Prot. 1994/95:114

2 juni

Men det var inga nya idéer, utan det var ytliga tankar utan verklighets-
förankring.

Det finns ett inslag i Arbetsmarknadsdepartementets politik av att

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

kasta ur sig pressmeddelanden så fort det kommer en arbetskraftsun-
dersökning - jag tycker att det här är tragiskt med tanke på att massar-
betslösheten nästan är permanentad - om att arbetslösheten har minskat
mellan april 1994 och april 1995 med 7 000 personer.

Det går åt rätt håll. Nu är det fina fisken, tack vare den aktiva poli-
tik som regeringen har formulerat, säger Anders Sundström - som vore
han reklammakare på tivoli. Men det här är alldeles för allvarligt för
sådant.

Häromdagen kom ett pressmeddelande om kvinnornas situation.
Det kan vara jobbigt. Skall vi ha en chans att påverka utvecklingen
skall vi sätta klackarna i marken och samla kunskaperna. Det är särskilt
angeläget när det gäller den ansträngda offentliga ekonomin. Och sedan
skär man ner radikalt i kommuner och landsting. Man skär ner för
kvinnorna när det gäller barntilläggen. Det är redan många som har
hoppat av från sina komvuxstudier. Man angriper de deltidsarbetslösa
på olika sätt och sänker a-kassenivån. Det är inte trovärdigt då att
skicka ut pressmeddelanden.

Jag är mycket kritisk mot Anders Sundströms politik, även om det
inte är han, såvitt jag förstår, som har förhandlat. Göran Persson tycks
hålla i detta. Det gick ju så långt att man skulle plocka bort även ut-
bildningsbidragsnivån som Vänsterpartiet och regeringen för några
månader sedan gjort upp om. Börje Hörnlund ville ha bort nämnda
nivå. Men som tur är fanns det något kurage i den socialdemokratiska
riksdagsgruppen, vilken sade nej.

Jag menar att Anders Sundström mycket hårdare måste hävda ar-
betslinjen. Jag delar LO:s uppfattning. I sina rapporter och i sitt pro-
gram för arbetslösheten sedan någon månad tillbaka, men också i en
rapport om tiden fram till sekelskiftet som LO-ekonomerna gett ut,
varnas det med all kraft och uttalas farhågor för att regeringen är på fel
väg. Man drar åt för hårt på hemmamarknadssidan, och man drar åt för
hårt i kommuner och landsting. Vi kommer att få ha en permanentad
massarbetslöshet.

Däremot går det bra, ja, bättre än förväntat, på ett annat område:
Större skatteinkomster kommer in och budgetsaldot kommer att stabili-
seras tidigare än man förväntat sig. Jag menar att det är resultatet av de
uppgörelser som träffades i höstas och i vintras, framför allt mellan
Vänsterpartiet och regeringen.

Jag skall inte dra statistik här. Men även propositionen andas en
väldigt glättig bild av läget. Utskottet har i sin beskrivning av läget talat
om hur utomordentligt allvarligt läget är med tanke på att sysselsätt-
ningen ökar så litet, att arbetslösheten är så stor och förväntas minska
så litet och att deltidsarbetslösheten ökar mycket kraftigt.

Detta är utgångspunkten för oss i Vänsterpartiet. För oss är den ab-
solut överordnade målsättningen att bringa ner arbetslösheten.

Det finns i proposition 218 och i kompletteringspropositionen ett

36

drag av angrepp mot de arbetslösa, av passivitet och av en låg kvalitet

på åtgärderna. Det finns också ett drag av att man låter bli att med
flexibilitet och övergripande målstyrning peka ut de riktiga punkterna
så riksdagen kan ta ansvar. I stället blir det en väldigt luddig formule-
ring kring volymen. Sedan skall det hela genomföras, och AMS jagas
för att det skall gå.

Den som har någon kunskap om detta kan börja titta på det här. När
pengarna skall börja delas ut och delas på olika åtgärder i de olika
länen kommer pengarna inte att räcka - särskilt inte till de åtgärder som
är litet dyrare och som handlar om kompetens och utveckling. Utbild-
ningsinsatserna kommer att minska. När det gäller ALU-platserna öpp-
nar man med alla medel. Vi höjer ju till 30 000 platser, men man säger
att det går att gå ännu längre och att det går att vända sig till andra
områden än kultur och miljö, som vi tidigare talat om.

Man avvisar våra förslag om att det skall vara ett branschgodkän-
nande genom att arbetsgivare och den fackliga parten skall godkänna
inrättandet av ALU-jobb.

Vänsterpartiets huvudsakliga program är inte en arbetsmarknads-
politik där man skall komma till rätta med arbetslösheten. I stället
handlar det om att öka efterfrågan. Vi menar att det skall ske en omför-
delning i samhället beträffande dem som har mycket pengar och som
spar och eventuellt skickar pengarna till ställen där de slipper skatta för
kapitalförsäkringar. I stället skall vi behålla den a-kassenivå som vi
tidigare haft.

Det behövs mycket mer av investeringar. Näringspolitiken ligger
fullständigt för fäfot i dag. Det gäller energiområdet och miljöområdet.
Det gäller ROT-program osv. Vi har diskuterat det tidigare i bostadsut-
skottets betänkande.

När det gäller småföretagsstimulanser står vi kvar vid våra förslag
om räntesubventioner till investeringar avseende småföretag för att
gynna investeringsverksamhet och därmed sysselsättning men också för
att minska belastningen när det gäller egenföretagare och deras
egenavgifter.

Vi har vidare föreslagit minskad tjänstebeskattning. Det rör sig om
ett beting om 5 miljarder kronor. Dessutom har vi föreslagit att 5 mil-
jarder kronor återförs, eftersom kommuner och landsting drabbas av
införandet av egenavgifter; detta också som en reduktion av arbetsgi-
varavgiften.

Vi föreslår en framtidsfond i kraft av vinstdelning där man framför
allt i näringslivet får resurser för att kompetensutveckla personal.

Vi föreslår en fond för sextimmarsförsök med sysselsättningsök-
ning. Om detta lyckas får man nedsatta socialavgifter.

Vi föreslår, som tidigare, en kraftig begränsning av övertiden och
att arbetstidsförkortningen påbörjas senast 1997.

Vi föreslår kraftiga insatser när det gäller utbildning och forsk-
ningsverksamhet. Vidare gäller det inte minst kompetensutvecklingen i
arbetslivet både inom arbetsmarknadspolitikens ram och inom utbild-
ningsramen i stort. Då krävs det också bättre studiefinansieringssystem.

Beträffande arbetsmarknadspolitiken kräver vi ett socialt ansvar in-
om näringslivet. Det är orimligt att man där resurserna finns inte bekos-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

37

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

38

tar någonting av det som betyder arbetslöshet och dålig kompetensut-
veckling samt av det som skulle innebära rehabilitering och att männi-
skor tas om hand som har skadats i sitt arbete.

Vi vill ha högre volymer för att kunna åstadkomma en arbetsmark-
nadsutbildning värd namnet.

Vi vill ha volymer för att kunna göra riktade utvecklingsprogram
och utbildningsprogram, inte minst för kvinnor som rationaliserats bort
inom kontorsarbete och inom den offentliga sektorn. Än värre lär det
bli med den politik som regeringen har lagt.

Vi vill ha särskilda insatser när det gäller kvinnor och, inte minst,
när det gäller handikappade invandrare. Nu, liksom vi gjorde i januari-
motionen, gör vi en rejäl satsning på lönebidragssidan och på Sam-
hallssidan. Tidigare hade vi Centerpartiet med oss, men det har nu
offrat de handikappade - på, förmodar jag, böndernas och småföreta-
garnas altare.

De handikappade är de som står svagast på svensk arbetsmarknad.
Där finns det goda instrument. Jag är inte förvånad över att både han-
dikapporganisationer och de länsarbetsnämnder som man talar med
vädjar till riksdagen att inte skära ner på de här områdena. Att däremot
lyfta in regionalpolitiska system inom ramen för arbetsmarknadspoliti-
ken med 400 miljoner kronor tycker jag är ofattbart. Jag minns den
häftiga argumentationen i denna kammare från Socialdemokraternas
sida för ett år sedan när den borgerliga regeringen gjorde samma sak.
Det är tydligen värt mycket att hålla Centern i handen. Det är natur-
ligtvis därifrån ett sådant här förslag kommer. Man kan säga att småfö-
retagen får pengar som tas från de handikappade!

När det gäller de borgerliga partierna noterar jag att Moderaterna
inte har någon arbetsmarknadspolitik. De har inga synpunkter på ansla-
gen. Folkpartiet drar ner med 4 miljarder kronor, hur nu det är möjligt,
och hänvisar till sina luftiga framtidssatsningar - sänkt skatt osv. Kds
har heller inga anslagssynpunkter, men man har många synpunkter på
detta med att det skall finnas pengar för dem som genom regeringens
politik friställs från kommuner och landsting. Vi har anslagen - ni har
luftprat! Från Miljöpartiet ser jag heller inga egentliga arbetsmarknads-
politiska förslag. Däremot ser jag utomordentliga synpunkter på beho-
vet av skatteväxling och arbetstidsförkortning.

Vi kan inte lämna arbetsmarknadspolitiken åsido. Där är jag över-
ens med Anders Sundström. Detta löser inte arbetslöshetsproblemen,
men det är oerhört viktigt.

Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitik framgår av reservationerna.
Vi har ytterligare två talare i denna debatt, nämligen Ingrid Burman
och Tanja Linderborg. De kommer att särskilt ta upp frågor om handi-
kappade och kompetensutvecklingsinsatser.

Jag nöjer mig med att av den serie reservationer som vi har i detta
betänkande yrka bifall till reservation 3 om den inriktning som vi före-
slår, till reservation 22 om de obligatoriska arbetsplatspraktikantplat-
serna, till reservation 35 om kompetensutvecklingsprogram, till reser-
vation 38 om den anslagsökning på ungefär 5 miljarder kronor som
följer av våra förslag samt reservation 42 om lönebidrag.

Anf. 22 BERTIL BORGLUND (mp)

Fru talman! I regeringens framlagda proposition finns inte ett enda
förslag som på ett märkbart sätt kommer att minska arbetslösheten.
Propositionen kännetecknas av fantasilöshet. Var finns kreativiteten?
Fantasin inskränker sig till att man vill byta namn på en del arbets-
marknadsåtgärder.

Sålunda införs begreppet arbetsplatsintroduktion i stället för ung-
domsintroduktion, arbetsprövning, invandrarpraktik och akademiker-
praktik. Jag har svårt att tro att namnbytet skapar några nya jobb. Jag
kommer osökt att tänka på kejsarens nya kläder.

Den andra stora innovationen i propositionen är att kommunerna
skall få hela ansvaret för arbetslösa ungdomar under 20 år. Hur många
nya jobb det skall ge framgår inte.

Det enda säkra jobb som skapas till följd av den här propositionen
är de som inrättas på arbetsförmedlingarna. Det är beklämmande att
konstatera att vi har en regering som saknar nytänkande på arbetsmark-
nadsområdet i ett läge där arbetslösheten har parkerat på en nivå på
över en halv miljon arbetslösa människor. Det motsvarar 12,8 % av
arbetskraften.

Den höga arbetslösheten har vi trots att vi är mitt uppe i en högkon-
junktur. Många människor, även politiker, känner inte igen högkon-
junkturen. Därför går de fortfarande och väntar på den och hoppas att
den skall lösa arbetslöshetsproblemet. Jag kan ha förståelse för det
eftersom högkonjunkturen inte ser likadan ut den här gången.

Högkonjunkturen begränsar sig till endast exportindustrin. Hem-
mamarknaden är svag, och kommer att så förbli på grund av det stora
budgetunderskottet och på grund av den jättelika statsskuld som vi dras
med. Det finns helt enkelt inte statsfinansiella förutsättningar att stimu-
lera hemmamarknaden. Tvärtom fortsätter nedskärningarna, vilket gör
att såväl hushållens som kommunernas köpkraft förblir låg. Att en stor
del av befolkningen är arbetslös ökar inte köpkraften.

Trots konjunkturuppgången i exportindustrin har arbetslösheten inte
minskat med mer än 1,1 % det senaste året från mars 1994 till mars
1995. De som har jobb arbetar mer än förut. Övertidsarbetet breder ut
sig. I mars 1994 var det 10 % av alla anställda som jobbade övertid. Ett
år senare, alltså i mars 1995, hade det ökat till 11,7 %.

Arbetslösheten fortsätter att öka bland de deltidsanställda. Det
drabbar mest kvinnor. Det har blivit 19 000 fler arbetslösa under det
senaste året i denna kategori.

Arbetslösheten har ökat även i åldersgruppen 55-64 år under det
senaste året, trots konjunkturuppgången. Och ungdomsarbetslösheten är
fortfarande hög - nära 15 %.

Det är bara att konstatera att den arbetsmarknadspolitik som har
förts under de senaste åren, både av den borgerliga regeringen och av
den socialdemokratiska, inte på något påtagligt sätt har minskat arbets-
lösheten. Denna arbetsmarknadspolitik vill regeringen fortsätta med.
Det är naturligtvis ingen lösning på problemet.

Miljöpartiet de gröna menar att vi måste ta helt nya grepp för att få
bort arbetslösheten. Vi måste sänka arbetstiden snarast möjligt till 35

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

39

Prot. 1994/95:114

2 juni

timmar per vecka. På litet längre sikt måste den sänkas till 30 timmar
per vecka. Vi måste dessutom genomföra en skatteväxling på så sätt att

beskattningen på arbete minskar och i motsvarande grad ökar på energi.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Men hänvisning till vad jag här anfört yrkar jag bifall till min reser-
vation nr 4.

Miljöpartiet anser att det behövs särskilda åtgärder för att få in-
vandrare i arbete. En sådan åtgärd är att ge lån för fmansieringsända-
mål i företagsverksamhet.

Jag yrkar därför bifall till min reservation nr 18.

Andra åtgärder som Miljöpartiet föreslår är sänkta arbetsgivaravgif-
ter första halvåret till arbetsgivare som nyanställer invandrare. Vi före-
slår dessutom att statusfyllda och internationella verksamheter med
fördel kan flyttas ut till invandrartäta områden.

Det av regeringen föreslagna pendlingsstödet riskerar att utarma
glesbygden alltmer samtidigt som det medför större miljöförstöring.

Jag yrkar därför bifall till min reservation nr 25.

Regeringen föreslår slutligen lönebidrag med upp till 50 % till ar-
betsgivare som anställer arbetslösa över 60 år. Regeringen klassar
därmed dessa människor som arbetshandikappade. Vad är det för dis-
kriminering? Jag anser det mycket olyckligt om riksdagen sänder ut
signalen att 60-årsåldern innebär ett arbetshandikapp. Jag menar att
lönebidrag skall användas för människor med verkliga arbetshandikapp
och inte till friska 60-65-åringar. Regeringens förslag rimmar dessutom
illa med förslaget om höjd pensionsålder.

Jag yrkar därför bifall till min reservation nr 40.

Tack för ordet!

Anf. 23 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! I dag debatterar vi den helt avgörande frågan för svensk
ekonomis möjligheter till återhämtning. Det är också en helt avgörande
fråga för om de många enskilda arbetslösa skall kunna se framtiden an
med tillförsikt, med ett möjligt jobb i sikte, eller om man skall förbere-
da sig på en situation där massarbetslösheten har permanentats.

Den socialdemokratiska regeringen och dess arbetsmarknadsminis-
ter Anders Sundström har under sin regeringstid misslyckats med den
här huvudfrågan. I stället för att handfast arbeta med att skapa förut-
sättningar för fler jobb i näringslivet har ministern bedrivit en diffus
allmän arbetsmarknadspolitik med inslag av egna besynnerliga förslag.

Regeringens politik riskerar nu att knäcka en positiv konjunktur,
vilket kommer att få förödande konsekvenser för såväl vårt lands eko-
nomi som för alla de enskilda arbetslösa och dem som kommer att
mista sina jobb på grund av den här politiken.

I stället för att med kraft skapa förutsättningar för varaktiga och
stabila arbetstillfällen har Anders Sundström i de arbetsmarknadspoli-
tiska debatter som varit och i diverse tidningsartiklar valt att gå till
angrepp på den tidigare regeringen för att på så sätt försöka dölja sina
egna tillkortakommanden.

Fru talman! Nu kommer verkligheten på ett brutalt sätt i fatt minis-

40

tern. Denna verklighet visar på misslyckandet med att bekämpa arbets-

lösheten. Den här veckans siffror från AMS visar t.ex. att arbetslöshe-
ten ökar trots att vi har en högkonjunktur.

Kritiken från såväl de fackliga organisationerna som från företagar-
na och inte minst från AMS har ju också varit massiv. Den hårdaste
kritiken bör dock komma från alla de arbetslösa som genom regering-
ens politik förvägrats möjligheten att få ett jobb.

Det allvarligaste i den här situationen är regeringens avsaknad av en
politik för att få tillväxt och på så sätt få fler i sysselsättning. Det
handlar om grundläggande fel i den ekonomiska politiken.

Att regeringen sedan också misslyckats med sina arbetsmarknadsåt-
gärder för att hålla den öppna arbetslösheten nere kommer utöver detta.
Det har redan nämnts här i debatten i dag, men jag måste ändå ytterli-
gare få understryka det. Jag vill ta upp två exempel.

Det första handlar om det riktade anställningsstödet RAS. Hur
många som kommer att nyanställas på grund av RAS vet vi inte exakt i
dag. Men den 31 maj, som var sista ansökningsdag, var det enligt riks-
dagens utredningstjänst 8 176 beslutade RAS-anställningar. Arbets-
marknadsministern hävdade från början att RAS skulle ge 110 000 nya
jobb. Man når alltså ett resultat på omkring 10 % av detta. Tala om
misslyckande!

Att själva konstruktionen med RAS också är felaktig gör ju inte sa-
ken bättre. RAS är t.ex. konkurrenssnedvridande. Företag som använ-
der sig av den här skatterabatten kan ge lägre anbud på jobb. Det riske-
rar sysselsättningen i andra företag som inte har fått den här rabatten.
Det är inte att skapa förutsättningar för långsiktiga stabila arbeten,
tvärtom.

Det andra exemplet, fru talman, har redan tagits upp här i debatten.
Det handlar om ungdomsintroduktionen.

Arbetsmarknadsministern inledde sitt fögderi med att avskaffa ett
väl fungerande praktiksystem - ett praktiksystem som innebar att ung-
domar hade arbete i stället för att vara arbetslösa. Tiotusentals ungdo-
mar fick på detta sätt månad efter månad sysselsättning i stället för att
vara öppet arbetslösa.

Sundströms ungdomsintroduktion, som skulle ge 24 000 ungdom-
sjobb, visar sig nu genom siffror från den 29 maj ha gett 7 261 ungdo-
mar jobb. Också denna uppgift kommer från riksdagens utred-
ningstjänst. Resultatet talar ju för sig självt.

Socialdemokraternas utlovade ungdomsgaranti, som skulle ge alla
arbetslösa ungdomar sysselsättning inom 100 dagar, är mer än ett
misslyckande. Man kanske inte skall ta till de stora orden, men det
handlar i detta avseende om en arbetsmarknadspolitisk skandal. Det har
nu gått 256 dagar sedan valet. I april månad var 68 000 ungdomar i
åldern upp till 25 år arbetslösa.

Hur förklarar Socialdemokraterna detta flagranta svek mot såväl
vallöftena som alla dessa arbetslösa ungdomar? Detta är min första
fråga i den här debatten. Jag ställer frågan till såväl utskottets social-
demokratiska representant Martin Nilsson som arbetsmarknadsminis-
tern.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

41

Prot. 1994/95:114

2 juni

Fru talman! Anders Sundström talar och skriver då och då om sina
omfattande sysselsättningsprogram. Men vad har dessa program för

trovärdighet? Ministerns program har ju fallit platt till marken. Vi har

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

ju också sett dagens förskräckande höga arbetslöshetssiffror i relation
till Socialdemokraternas vallöfte om 5 % arbetslöshet under innevaran-
de år. Verkligheten är att vi har en fortsatt hög arbetslöshet på ca 13 %.
Därav är ca 7,5 % öppet arbetslösa.

I den senaste arbetsmarknadspolitiska propositionen, som vi i dag
behandlar i ett betänkande, slår regeringen dock till reträtt. Jag tror att
det sker i viss panikstämning mot bakgrund av den utveckling som har
skett. Bl.a. avskaffar man nu ungdomsintroduktionen och återgår till
praktiksystemet. Man tar i övrigt också fasta på förslag från det politis-
ka mittfältet.

Men, fru talman, det räcker inte med bättre arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, så länge som regeringen inte förstår de grundläggande fakto-
rerna för att få tillväxt och fler jobb. Det handlar om att få ett positivt
företagsklimat, underlätta anställningar i småföretag och att minska
skattekilarna i tjänstesektorn, där den nya stora arbetsmarknaden finns.
På dessa för sysselsättningen så avgörande punkter gör man ingenting
från regeringens sida.

Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande har vi kristde-
mokrater en reservation om en annan inriktning av politiken för att få
fram fler jobb.

Jag vill yrka bifall till reservation nr 5.

Jag vill också yrka bifall till reservation nr 12, som handlar om det
nödvändiga med fortsatta arbetsmarknadspolitiska insatser för dem som
nu hotas av uppsägningar i kommuner och landsting på grund av rege-
ringens politik i övrigt. Denna reservation är värd särskild uppmärk-
samhet. Den handlar faktiskt om en oerhört central fråga, nämligen att
minska den öppna arbetslösheten.

Regeringens politik gentemot kommuner och landsting kan innebära
att 20 000 arbetstillfällen per år hotas under de kommande fem åren,
dvs. att totalt 100 000 människor riskerar öppen arbetslöshet fram till
sekelskiftet.

I går kunde vi i tidningen Landstingsvärlden läsa att uppemot
10 000 anställda i landstingen, alltså inom sjukvårdssektorn, betrakta-
des som övertaliga och att uppsägningar planerades. Detta är något helt
annat än vad Socialdemokraterna lovade under valrörelsen. Då hävdade
man att man skulle värna barnomsorgen, äldreomsorgen, sjukvården
och utbildningen i kommuner och landsting. Nu gör man tvärtom och
beskär brutalt människors välfärd ute i de kommunala verksamheterna.

Till detta kommer att regeringen nu i praktiken avskaffar den möj-
lighet som den förra regeringen tillskapade, bl.a. på initiativ på krist-
demokraterna, för att inte öka arbetslösheten bland personal från kom-
muner och landsting. Hittils har länsarbetsnämnderna kunnat sluta avtal
med just kommuner och landsting om att erbjuda kompetensutveckling
och utbildning till uppsägningshotad personal i stället för öppen arbets-
löshet. Detta har för exempelvis Östgötalandstinget inneburit att ingen

42

personal behövde sägas upp under den förra mandatperioden, då fyr-
partikoalitionen hade ansvaret.

Men nu, fru talman, sägs mängder av personal upp av den social-
demokratiska landstingsledningen och av socialdemokratiska kommun-
ledningar i Östergötland. De får minsann inte något erbjudande om
kompetensutbildning eller utbildning. Nej, de körs ut i öppen arbets-
löshet. Det är den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken och
politiken gentemot kommuner och landsting i sin prydno.

Här kommer min andra två frågor: Hur förklarar Socialdemokrater-
na detta svek av vallöftena och sveket mot alla dem som nu friställs i
kommuner och landsting? Hur förklarar man sveket mot alla dem som
får sämre omsorg, sjukvård och utbildning?

Fru talman! I övrigt har vi från kristdemokraternas sida några ytter-
ligare reservationer i detta betänkande - reservationer som vi delar med
andra partier. Jag skall dock inte här uppta tid med att yrka bifall till
alla dessa, men vi står givetvis kvar vid de uppfattningar som vi i reser-
vationerna uttrycker.

Fru talman! På en punkt vill jag ändå göra ytterligare en markering.
Vad gäller reservation 44 har Elver Jonsson redan yrkat bifall. Också
jag yrkar bifall till denna reservation som är gemensam för Folkpartiet
och kristdemokraterna. Det handlar om Samhall och om ytterligare
föreslagna neddragningar av anslagen som vi motsätter oss. Det handlar
om att få arbetshandikappade i arbete.

Jag har ju ställt frågor till regeringspartiet. Men jag vill även ställa
en fråga till Centern i detta sammanhang, för det märkliga är ju att
Centern nu stöder denna neddragning som man tidigare motsatte sig.
Med anledning av detta vill jag fråga Elving Andersson hur det kom-
mer sig att man på den här punkten har ändrat uppfattning. Antalet
arbetshandikappade i sysselsättning och arbete är ju inte en oväsentlig
fråga. Det är många som nu riskerar att inte få en sådan möjlighet.

Anf. 24 HANS ANDERSSON (v) replik

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Dan Ericsson. Den grundar
sig just på det viktiga moment i betänkandet om arbetsmarknadspolitik
som handlar om kvinnor, framför allt de kvinnor som arbetar i kommu-
ner och landsting.

När jag läser kds motion finner jag att den inte innehåller några yt-
terligare anslag eller resurser. Den innehåller en önskan om att man
skall ta sig an anställda i kommuner och landsting som riskerar att bli
uppsagda. Den möjligheten finns inom ramen för AMS flexibilitet, men
den finns inte i realiteten. Anledningen är att man har minskat åtgärds-
anslagen.

Av just de skäl som Dan Ericsson anför har Vänsterpartiet därför
satsat 2 miljarder kronor för ett brett kompetensutvecklingsprogram för
dem som tidigare varit anställda i kommuner och landsting.

Jag har över huvud taget inte heller sett någon ytterligare finansie-
ring när det gäller kommuner och landsting med avseende på att rege-
ringen nu avskaffar egenavgifterna. Varken beträffande den ekonomis-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

43

Prot. 1994/95:114

2 juni

ka politiken eller arbetsmarknadspolitiken finns det någon materiell
grund för Dan Ericssons suck.

Jag ställer mig bakom reservation 12, som går ut på att det vore

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

mycket bra om man fortsatte med den här typen av avtal. Jag förutsät-
ter att Dan Ericsson ställer sig bakom Vänsterpartiets förslag till fi-
nansiering av denna åtgärd, för det finns inget överskott i den AMS-
budget som regeringen nu föreslår och som utskottet ställer sig bakom.
Tvärtom saknas det pengar till ungdomssatsningar, arbetsmarknadsut-
bildning och mycket annat.

Anf. 25 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Man får tacka för att Vänsterpartiet nu stödjer reserva-
tion 12. Jag uppfattade också att man i voteringen kommer att göra det.
Kanske har man kommit fram till detta i eftertankens kranka blekhet.

I övrigt verkar det som om Hans Andersson inte har följt de debat-
ter som har varit här i kammaren eller läst de motioner som kristdemo-
kraterna har presenterat. Det gäller exempelvis möjligheten till avtal
mellan dels länsarbetsnämnder, dels kommuner och landsting. Vi har
ju i ett antal debatter med arbetsmarknadsministern verkligen försökt
markera att regeringen måste säga till ansvariga myndigheter att den
här åtgärden måste få fortsätta. Dess värre har vi inte fått ett sådant
besked, och det är därför man nu runt om i landet avbryter den här
typen av avtal.

Finansieringen har vi klart redovisat i våra ekonomisk-politiska
motioner. Vi kompenserar för egenavgifterna. Totalt handlar det i våra
penninganslag om ett tillskott för kommunernas ekonomi på 8-10 mil-
jarder.

Anf. 26 HANS ANDERSSON (v) replik

Fru talman! Det är bara luft i det Dan Ericsson säger. Det har varit
diskussioner, jag har hört dem och läst dem, mellan Dan Ericsson och
arbetsmarknadsministern. Dessa har varit mycket luftiga. Dan Ericsson
skulle vilja att man tog hand om människor som sägs upp i kommuner-
na, och arbetsmarknadsministern säger att det kan man väl göra alltef-
ter länsarbetsnämndernas prioriteringar.

Jag säger sanningen och har tagit konsekvenserna: Det finns inte
pengar till detta. Det är därför länsarbetsnämnderna nu inte klarar av att
fortsätta den här verksamheten. Därför har vi, just med hänvisning till
vad som nu händer i kommuner och landsting som får minskade resur-
ser och med tanke på att utbildningsavtalen mellan länsarbetsnämnder-
na och kommunerna löper ut, motionerat om och reserverat oss för att
man måste ha en kompetensutveckling för de stora grupper - inte minst
av kvinnor från kontorsadministration, vård och omsorg - som måste få
vidareutbildning för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Till detta
har vi anslagit 2 miljarder kronor, men varken kristdemokraterna eller
majoriteten i utskottet är intresserade. Man pratar, och man tror att man
skall klara skivan i Östergötland för sin egen politiska karriärs skull.
Men ta då ansvar och tillsätt mer pengar så att det verkligen finns re-

44

surser till den formidabla uppgiften att vidareutbilda och ta hand om de

här människorna, framför allt kvinnor från offentlig sektor som ni låter
gå ut ur den ordinarie verksamheten i kommuner och landsting efter-
som ni dränerar dessa på pengar.

Ni har fel i båda ändarna; både när det gäller den ekonomiska poli-
tiken och när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Ni försöker dra fram
något russin ur kakan genom att prata luft.

Det är inte så att jag ångrar mig, utan det som sägs i kds reservation
är detsamma som det vi uttalar i vår reservation. Det är bara det att vi
tar ansvar och avsätter pengar till den åtgärden.

Anf. 27 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Min slutsats av Hans Anderssons första replik var up-
penbarligen riktig. Vi kommer att få röststöd från Vänsterpartiet här i
kammaren när det gäller att slå vakt om möjligheten för länsarbets-
nämnderna att sluta avtal med kommuner och landsting och för kompe-
tensutveckling och utbildning i stället för att människor skall drabbas
av öppen arbetslöshet. Det är bra att man har tänkt om och att man har
kommit till insikt här i kammaren.

För övrigt, fru talman, måste jag säga att Hans Andersson faktiskt
bör läsa på något bättre när det gäller mina insatser tidigare under de år
som jag har suttit här i riksdagen. Tala inte om att det handlar om den
egna politiska karriären! Det var ett definitivt lågvattenmärke i debat-
ten. Hans Andersson borde hålla sig för god för den typen av utfall. Om
han läser alla de anföranden som har hållits här och de motioner som
har skrivits av kristdemokraterna genom åren och om han ser på hur vi
agerat när det gäller arbetsmarknadspolitiska insatser och möjligheterna
för kommuner och landsting att behålla personal, då tror jag inte att han
skulle kunna uttrycka sig på det sättet. Gå hem och läs på! Det tror jag
Hans Andersson skulle tjäna på inför kommande debatter.

Anf. 28 MARTIN NILSSON (s)

Fru talman! Alltför ofta talas det om arbetslösheten ur ett problem-
perspektiv för individen. Det talas om de eländessituationer som upp-
står med arbetslöshet. Alltför sällan talas det om de positiva effekter
som uppstår om människor har rätten till arbete. Möjligheten att själv
försörja sig, att vara ekonomiskt oberoende och att få det värde det
innebär att ha ett arbete ger ett självvärde och en insikt om ens behov i
samhället.

Arbetslösheten var med rätta ett centralt tema i den svenska valrö-
relsen 1994. Svenska folket röstade bort den regering som misslyckats
med den ekonomiska politiken så till den grad att arbetslösheten ökade
med mer än 400 000 människor under tre år. Svenska folket röstade
bort den regering som såg till att ungdomsarbetslösheten, eller antalet
ungdomar utan fotfäste på arbetsmarknaden, uppgick till över 200 000.

Dessa siffror är och var resultatet av flera olika orsaker. Internatio-
nell lågkonjunktur, blandat med en felaktig ekonomisk politik i Sveri-
ge, ledde fram till den situation av massarbetslöshet som Sverige i dag
befinner sig i.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

45

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Väljarnas dom på detta område var och är tydlig. Väljarna ville ha
en förändring och en ny politik. De ville ha en politik som tar till vara
den mänskliga kompetensen och som visar att alla, inte bara några,
behövs i samhällsbygget, en politik som ser arbetslösheten som det
största och mest avgörande problemet och som orsaken till Sveriges
ekonomiska problem.

Väljarnas mandat är otvetydigt: Bryt utvecklingen mot massarbets-
löshet, ge människor en chans att göra rätt för sig och bryt med den
politik som ledde oss in i krisen!

Per Unckel m.fl. har i dag i denna sal sagt att den socialdemokratis-
ka politiken har misslyckats. Men jämfört med för ett år sedan är i dag
mer än 100 000 personer fler anställda på den ordinarie arbetsmarkna-
den. Man skulle kunna använda detta som argument för att bevisa att
det som Per Unckel sade är fel, och för att den socialdemokratiska
politiken har lyckats. Ärligt talat tycker jag det är oanständigt att i en
demokrati föra den typ av debatt som har förts här inne i dag. Denna
debatt grundar sig på att efter åtta månaders regeringsinnehav döma
den politik som har förts utifrån resultat och statistik; inte utifrån om
åtgärderna är bra eller dåliga. Jag tycker att vi skall överlåta åt väljarna
att 1998 utvärdera resultatet av den politik som förts.

Jag konstaterar att vi har kommit en bit på vägen. 100 000 fler
människor är alltså i dag i arbete än för ett år sedan, men det avgörande
är förstås hur utvecklingen kommer att bli framöver. Vad jag tycker är
än värre är att Per Unckel försöker göra arbetsmarknadspolitiken till en
vetenskap, ungefär i stil med det vid det här laget klassiska begreppet
”den enda vägens politik”. Per Unckel talade förut om att den social-
demokratiska regeringen undviker att göra det som är ofrånkomligt.

Jag tänker senare, efter att jag gått igenom det som utskottet och re-
geringen föreslår, att visa på att det krävs en del mer empiri innan Per
Unckel med något slags trovärdighet kan visa att Moderaternas politik
faktiskt leder till fler jobb.

Arbetsmarknadspolitiken får som sagt aldrig reduceras till att bli ett
slags sifferexercis och ett slagsmål om vems fel allt var. För det är
frågan alltför viktig.

Det vi i stället nu skall diskutera är den sakpolitik som förs och den
som oppositionen vill föra. Jag tycker det var intressant och häpnads-
väckande att höra bl.a. Dan Ericssons inlägg. Det var ju konstant fritt
från vad kds själva vill göra. Vi hörde något slags bifallsyrkande till en
reservation, men vad den innebar fick vi aldrig reda på. Det kan vi
kanske få reda på i ett senare replikskifte.

Det som nu har hänt är att regeringens politik har inneburit ett skifte
i politiken mot arbetslösheten. Nu förs en ekonomisk politik som grund
som skall motverka den tudelning av ekonomin som vi ser. Exportin-
dustrin går som en följd av den flytande kronan bra, medan den in-
hemska ekonomin fortfarande har problem. Dels är detta en följd av en
för staten nödvändig sanering av statsfinanserna, delvis är det en följd
av den politik som tidigare fördes och som inte på något sätt förmådde
möta konjunktursvängningen.

46

Nu görs insatser för att skapa en fungerande inhemsk marknad och
därmed också skapa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Men det
kan inte vara generella stimulanser, ty därtill är statsfinanserna i ett
alltför dåligt skick. Det krävs riktade och noga preciserade stimulanser.
Det är bl.a. sådana som har diskuterats tidigare i dag, dvs. stimulanser-
na för att få i gång byggsektorn. Det finns ingen egentlig anledning att
diskutera det mer, och därtill har det redan diskuterats i dag, i denna
kammare.

Det är också viktigt att stimulanserna skapar jobb inte bara i själva
byggsektorn. De skapar också jobb hos ett antal underleverantörer, som
är viktiga delar av byggsektorn.

Delar av oppositionen säger nej, med hänvisning till att marknaden
löser detta bäst. Det är ett bra exempel på den politik som misslyckats i
sin passivitet och som faktiskt underkändes av väljarna i valet 1994.

Stöd till investeringar och olika åtgärder för att sänka räntan och
stärka tillgången på riskkapital är andra socialdemokratiska åtgärder för
att skapa förutsättningar för jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
Skillnaden är tydlig. En socialdemokratisk regering är inte låst i tron att
marknaden ensam skall lösa de stora samhällsproblem vi står inför.

Nu handlar det om en aktiv politik för fler jobb. Resultatet lär vi få
se. Ge er till tåls, så skall vi ta en seriös debatt när vi faktiskt ser resul-
taten. Man behöver inte ställa sig och orera om misslyckanden efter
265 dagar som Dan Ericsson gör.

Men även om vi lyckas med näringspolitiken och lyckas få i gång
fler jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, gäller det förstås att i ett
akut skede motverka passivitet. Det gäller att utnyttja tiden av arbets-
löshet för att bättre stå rustad att möta arbetsmarknaden.

Här möter vi den mer traditionella arbetsmarknadspolitiken. Den
skapar inte många nya jobb, men den förbättrar just möjligheten för
arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Den underlättar arbets-
marknadens funktionssätt och rörlighet på ett sådant sätt att flaskhalsar
kan motarbetas. Den ger den arbetslöse rutiner och förmåga att snabba-
re ta sig an nya jobb.

Under den förra mandatperioden blev denna politik i alltför stor ut-
sträckning en fråga om att hitta sysselsättningsuppehållande åtgärder.
Nu används åtgärder i större utsträckning för att leda människor in på
den ordinarie arbetsmarknaden.

Då var ungdomspraktik och ALU grundstommen i att hindra männi-
skors passivitet. Nu är grunden att människor skall höja sin kompetens
och utbilda sig vidare. Därför har sedan den socialdemokratiska rege-
ringens tillträde antalet utbildningsplatser ökat. Fler människor får
bättre chans att matcha sin kompetens mot de ökande krav som ställs på
arbetsmarknaden.

Ungdomspraktik och ALU var i sig åtgärder som motarbetade pas-
sivitet - det var deras förtjänst - men som samtidigt till sin konstruk-
tion var ganska kravlösa gentemot arbetsgivarna och därmed ofta ska-
pade olika former av undanträngningseffekter.

Hans Andersson sade tidigare att man nu gör en storsatsning på
ALU. Det skulle vara intressant att höra om Hans Andersson kunde

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

47

Prot. 1994/95:114

2 juni

referera till vad han själv sade i den förra arbetsmarknadspolitiska
debatten här i kammaren om ALU. Kanske skall vi hämta ett protokoll

och läsa högt ur det? Vi tvingas ta in vissa delar av ALU, därför att vi

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

vill se till att inte råka ut för olika utförsäkringsrisker osv. Men det är
fortfarande så att huvudprincipen är att höja kompetensen, och att vidta
åtgärder som ställer krav på arbetsgivare och som leder in till den rikti-
ga och vanliga arbetsmarknaden.

Sedan den socialdemokratiska regeringens tillträde har kraven rik-
tats på det sättet: större krav på arbetsgivarna och tydligare incitament
för att det skall bli riktiga, vanliga jobb. Ungdomsintroduktionen är ett
bra typexempel på det. Det är inte så som somliga talare här har försökt
göra gällande att ungdomspraktiken nu återinförs. Anställningskravet
finns kvar för de ungdomar som är inom den enskilda sektorn i ung-
domsintroduktionssystemet.

I det aktuella betänkandet går nu regering och utskottsmajoritet ett
steg vidare. Efter att ha förstärkt och ökat insatserna tar vi nu nästa steg
och förbättrar sättet de fungerar på. Fler skall mobiliseras i kampen mot
arbetslöshet. Fler skall ta ansvar för att vända skutan bort från massar-
betslöshetens elände.

Det lokala initiativet skall få ett ökat spelutrymme. Tidigare rigidi-
tet vad gäller olika insatser ersätts med en betydligt större flexibilitet.
Lämpligheten i olika åtgärder varierar, och behoven bör i större ut-
sträckning vara styrande än de av politiken ibland väl detaljerade beslu-
ten förmått vara. AMS ges en beställning att uppfylla, att med de resur-
ser som står till buds skaffa fram aktiva ågärder för 240 000 människor.

Huvudlinjen nu, precis som tidigare, är att i första hand hjälpa ar-
betslösa in på den ordinarie arbetsmarknaden. Därför föreslår utskottet
en uppskärpning av regeringens förslag om personalförstärkningar
inom Arbetsmarknadsverket. I stället för ett bemyndigande föreslår nu
utskottet enhälligt att riksdagen skall fatta beslut om resurser till perso-
nalförstärkningarna. Därigenom ökas möjligheterna att snabbt komma
ut på en växande arbetsmarknad. Genom förmedlingsresurser minskar
tiden mellan anmälda nya jobb och anställning. Genom fler förmedlare
ökar tiden för rådgivning. Genom mer resurser ökar möjligheterna till
ett aktivt uppsökande av nya arbetsplatser.

Att matcha var de arbetslösa finns med var de nya lediga jobben
finns handlar delvis om att stärka kompetensen, men också om att sti-
mulera den geografiska rörligheten. Starthjälp och det nya pendlings-
stödet är en del av den politiken.

I den av Socialdemokraterna tidigare föreslagna begränsningen av
ungdomars öppna arbetslöshet till maximalt 100 dagar tas nu nästa steg
mot genomförande. Enligt regeringens förslag får kommunerna möjlig-
het att teckna avtal om att erbjuda sysselsättning för ungdomar under
20 år. Detta ansvar följer principen om ett ökat lokalt ansvar och ökade
möjligheter för lokala parter att formulera de insatser som ungdomarna
skall delta i. Utskottet betonar dock i sitt betänkande att detta inte får
innebära att ungdomar under 20 år med genomförd gymnasieutbildning
får stängas ute från de insatser som arbetsförmedlingen kan erbjuda.

48

Detta ger utskottet regeringen till känna.

Datortek kommer, som planerat, att införas för ungdomar över 20
år.

Det här är åtgärder som - de 265 dagarna till trots - visar att rege-
ringen och riksdagsmajoriteten är på god väg att genomföra de här 100-
dagarsinläggen. Om man är sansad och nyanserad i den politiska debat-
ten, tror jag att man skall ge beslut tid att verka. Jag skulle inte efter
förra valet ha velat ställa kds till svars för att man efter 265 dagar inte
hade genomfört vårdnadsbidraget. Jag tycker att en anständig ton är
viktig i debatten. Men det är värdefullt att se att vi är en bra bit på väg.

Äldres arbetsmarknad stärks i förslaget genom att äldre kan erhålla
ett lönebidrag för anställningar.

Vi ser att utskottet tar initiativ för att kartlägga och analysera den
oro som många känner över kvinnors arbetsmarknad och vad som
kommer att hända när kommuner och landsting får det allt svårare att
klara sig ekonomiskt. En utredning om detta kommer att tillsättas.

För att förstärka utbildningen i arbetslivet föreslås åtgärder som gör
det möjligt för småföretag att använda utbildningsvikariat i större ut-
sträckning än i dag.

Den effektiva åtgärden att satsa på ett stöd på 400 miljoner kronor
till små och medelstora företag som skall administreras via länsstyrel-
serna fortsätter. Den åtgärden har visat sig vara effektiv i de rapporter
som NUTEK har kommit med.

Totalt innebär detta större möjligheter för landets arbetslösa att få
jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, fler i aktiva åtgärder, insatser
för att snabbt ta ner ungdomsarbetslösheten.

Situationen är emellertid, trots dessa insatser, långt ifrån tillfreds-
ställande. Fler åtgärder för att skapa jobb på den ordinarie arbetsmark-
naden och fler insatser för att stimulera fram aktivitet och kompe-
tensutveckling kommer att behöva fortsätta under resten av mandatpe-
rioden. I den situation vi nu sitter i kan ingen sätta sig ner med armarna
i kors och säga att tillräckligt har gjorts. Det är inte heller läge för de
enkla lösningarna och säga, att bara vi gör detta kommer arbetslösheten
att klaras. Situationen är mer komplex än så.

Även om vi är på rätt väg kommer arbetslösheten att vara det över-
gripande samhällsproblemet, som vi har att fightas med i det politiska
livet under resten av mandatperioden.

Från socialdemokratins sida kommer vi självklart att vara redo att
diskutera alla goda idéer för att minska arbetslösheten. Däremot måste
man konstatera - dagens debatt ser ut att vara ett bra exempel på det -
att det finns partier som distanserar sig så långt från den aktiva arbets-
marknadspolitikens grunder att det blir svårt att hitta gemensamma
åsikter.

Hans Andersson berörde i sitt inlägg att det är svårt att hitta den
moderata arbetsmarknadspolitiken, om det över huvud taget finns nå-
gon.

Moderaterna reserverar sig på ett antal punkter till förmån för ett
sjupunktsprogram. Jag skall kommentera detta något. Man hävdar med
samma emfas nu som när man drev den enda vägens politik att detta är
något slags ofrånkomlighet. Så är det inte.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Det första kravet handlar om generella och allmäna skattesänkning-
ar, såsom det har prövats förr. Men det gav litet och dåligt resultat

under den förra perioden. Det är kravlösa metoder, som inte leder till

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

nya jobb och som inte ställer krav på nya företag. Det är bara en gene-
rell stimulans till olika företag, framför allt ofta till kapitalplaceringar.

Det andra kravet från Moderaterna är att ungdomslönerna skall sän-
kas. Det är en åtgärd som visar att Moderaterna inte bryr sig speciellt
mycket om principen att man skall ha lön efter kompetens, kunnande
eller utbildning. Det är en åtgärd som visar att Moderaterna vill ha
större skillnader i samhället mellan gammal och ung än i dag - detta
trots att empiriska studier i ett flertal fall utomlands visar att effekten i
antal nya jobb kan betraktas som marginell, på gränsen till omätbar.

Skälet till detta utvecklar man själv i sin motion. Man vill ha en
lågavlönad tjänstehjonsklass av arbetslösa ungdomar. Om detta är
framtidens arbetsmarknad återstår att se och att bevisa. Kontrasten mot
den socialdemokratiska politiken, med satsningar på kompetensutveck-
ling, framstår som synnerligen klar.

Nästa punkt, som Per Unckel var inne på i sitt inlägg, handlar om
att försvaga arbetsrätten kraftigt. Att arbetsrätten kan behöva förändras
på några punkter ifrågasätter få. På vissa områden behöver den säkert
stärkas, och på vissa behöver den lättas upp i rigiditet. Denna översyn
pågår just nu inom Arbetsrättskommissionen.

Moderaterna vill gå långt. Med de förslag som presenteras i den
moderata motionen skulle mycket av den trygghet som svenska lönta-
gare åtnjuter försvinna. Det skulle också innebära en minskad initiativ-
kraft och ett minskat mod hos de anställda. Genom sådana åtgärder
vinner man i längden få nya jobb och ingen ekonomisk utveckling, vill
jag hävda. Återigen har man förslag utan att via empiri kunna hävda att
mindre grad av arbetsrätt leder till fler jobb.

Slutligen förespråkar man i sin motion förslag som vi såg redan för-
ra mandatperioden. Det är hårdare utförsäkringsregler i a-kassan och en
prioritering av högre utbildning och därmed nerprioritering av
breddutbildningen. Det är, i betydligt större nakenhet, den råa, kalla
och inte speciellt lyckade politik som regeringen Bildts moderata stats-
råd försökte påbörja förra perioden. Den ledde inte till nya jobb då.
Den leder inte till nya jobb nu. Den skapar otrygghet och klyftor i sam-
hället som inte är önskvärda.

Därmed har Moderaterna på egen hand isolerat sig. I dag står de en-
samma i sina trossatser om hur arbetslösheten skall klaras och hur nya
arbeten skall framkomma.

De förslag som regeringen och utskottet lägger fram innehåller
många jobbiga besparingar. Mer insatser skall produceras för lägre
kostnader. Det kommer att bli hårda krav på oss alla. Men vi kan ändå
konstatera att politiken är på rätt väg. Arbetslösheten minskar. Ge den
tid att fungera, och vi skall se till att göra det som inget annat land har
lyckats med, nämligen bryta massarbetslösheten!

Jag vill därmed yrka bifall till utskottets hemställan.

50

Anf. 29 PER UNCKEL (m) replik

Fru talman! Martin Nilsson har det inte lätt när han skall försvara
det som har hänt, och jag håller honom räkning för det. Han har prövat
två linjer för att komma fram till ett försvar som åtminstone skall låta
som någonting.

Det första är att det egentligen är rätt bra, därför att det finns
100 000 fler i arbete nu än det fanns för ett år sedan. Tacka sjutton för
det, på toppen av en högkonjunktur!

Det andra är att det inte alls är så bra, men att detta beror på att
politiken inte har fått verka mer än åtta månader. Vi skall följaktligen
vänta till 1998 innan vi är kritiska till det som har skett.

Till det, fru talman, kan man säga flera saker. Exempelvis har ju re-
geringen redan redovisat vad som skall hända 1998, nämligen att vi får
en arbetslöshet på 10 %. Det är det vi är kritiska mot. Regeringen har
på toppen av högkonjunkturen inte antytt en lösning som skall få ned
arbetslösheten under 10 % på lång sikt. Vad som händer när konjunktu-
ren vänder nedåt från utgångspunkten 10 % arbetslöshet vågar den väl
inte säga. Det, Martin Nilsson, är en viktig utgångspunkt för vår kritik.

När vi sedan tar oss före att kritisera litet snabbare än vad Martin
Nilsson egentligen vill må det väl vara oss förlåtet, med tanke på att
regeringen själv byter politik snabbare än människor byter skjorta.
Förra gången vi diskuterade arbetsmarknadspolitik i den här kammaren
stod regeringsföreträdarna upp och försvarade med emfas den gamla
ungdomsintroduktionen - nu överges den. Man ville avskaffa akademi-
kerpraktiken - den återinförs nu ett par månader senare. Man talade då
om att en sänkning av a-kasseersättningen till 75 % var den förskräck-
ligaste högerpolitik som tänkas kunde. Det går fortare i politiksväng-
ningarna inom socialdemokratin än vad vi ens förmår att ändra vår
kritiska inställning till.

Martin Nilsson kommenterar sedan det sjupunktsprogram som Mo-
derata samlingspartiet har lagt fram. Tyvärr, fru talman, bevisar den
kritik Martin Nilsson levererar att han nog inte har förstått så mycket av
villkoren för företagande. Om jag får ge Martin Nilsson ett råd så är det
att hålla inne något med kritiken gentemot sjupunktsprogrammet. Det
kan nämligen komma att bli fler delar av detta krav än sänkningen av a-
kassan till 75 % som Socialdemokraterna behöver acceptera till nästa
arbetsmarknadsdebatt.

Anf. 30 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag ifrågasätter inte alls att Sverige är på väg in i något
slags högkonjunktur. Självklart kommer det också att få effekter på
sysselsättningsläget. Det är just därför jag tycker man skall vara försik-
tig med dessa bergfasta uttalanden om huruvida politiken har lyckats
eller inte lyckats.

Det finns ju faktorer som hänger samman med politiken, men det
finns självklart också faktorer som hänger samman med hög- och låg-
konjunktur. Därför skall man vara väldigt försiktig med att döma poli-
tiken utifrån statistik och siffror tagna här och där. Jag är glad över att

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

51

Prot. 1994/95:114

2 juni

Sverige i dag har 100 000 fler sysselsatta än för ett år sedan. Det tycker
jag Per Unckel också skall vara.

Sedan vet jag inte hur ofta Per Unckel byter skjorta, men jag tycker

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

ändå att man visst skall kunna vara flexibel och fundera på om åtgär-
derna på varje punkt är riktiga. Det var ju en av erfarenheterna vi drog
av den gamla regeringens arbetsmarknadspolitik. Man var låst i sina
åtgärder, och när felen och problemen började uppstå var man inte
beredd att diskutera dem eftersom det var den enda vägens politik.
Denna mentala fastlåsning, som Per Unckel var ett av de främsta ex-
emplen på, har lett Sverige in i oerhört många och stora problem.

Jag har ingenting emot att Per Unckel kritiserar socialdemokratisk
politik. Det skulle vara mycket mer oroande om han inte gjorde det.
Men jag tycker att kritiken skall gälla sakinnehållet. Jag tycker Per
Unckel skall säga vad det är för fel med ungdomsintroduktion, vad det
är för fel med arbetsmarknadsutbildning, vad det är för fel med den
aktiva arbetsmarknadspolitik och de åtgärder som nu introduceras och
som faktiskt Per Unckel och hans parti på många områden knappt be-
mödar sig om att kommentera. I stället säger man: Det behövs ingen
arbetsmarknadspolitik; det räcker med vårt sjupunktsprogram så löser
vi arbetslösheten. Historien och empirin talar inte till er fördel.

När jag säger att empirin inte talar till er fördel vill jag också fråga:
Vilka studier finns det som bevisar att ungdomslöner ger fler jobb?

Anf. 31 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag får be debattörerna att respektera att vi har två minuters replik-
tid.

Anf. 32 PER UNCKEL (m) replik

Fru talman! Jag ber om ursäkt för överdraget i den förra repliken.

Jag har ett par kommentarer. Martin Nilsson säger att vi är på väg
in i en högkonjunktur. Svaret är att vi är på väg ut ur en högkonjunktur.
Det är det som bekymrar oss alla så till den milda grad, dvs. att rege-
ringen inte har en politik för detta tillstånd.

Får jag sedan återigen fästa Martin Nilssons uppmärksamhet på att
utgångspunkten för många kritiska inlägg är att regeringen inte anser
sig kunna få ned arbetslösheten under 10 %. Många av oss i denna
kammare tolererar inte en arbetslöshet på den nivån. Regeringen gör
det i sina egna redovisningar. Också jag gläds åt de 100 000 nya i arbe-
te, men förtvivlas över de människor som inte kan få ett arbete, därför
att regeringen bedriver fel politik.

Jag håller med Martin Nilsson om att det behövs flexibilitet i synen
på arbetsmarknadsåtgärderna, men då får han bestämma sig. Om vi
accepterar att det finns behov av flexibilitet och debatt för att se hur de
olika åtgärderna verkar, då får han sluta kritisera oss för att vi efter åtta
månader har synpunkter på vad regeringen har gjort. Till yttermera
visso är det, som jag tidigare har påpekat, så att regeringen själv byter
politik under denna period, och då må det väl vara oppositionen obeta-
get att lämna en och annan liten synpunkt på vägen.

52

Fru talman! Martin Nilsson säger att vi bör lägga vikt vid sakinne-
hållet. Det är bokstavligen detta, Martin Nilsson, sjupunktsprogrammet
handlar om - en generell, kraftfull politik för att öka företagandet i
Sverige för att därigenom skapa nya, viktiga arbeten. På den punkten,
fru talman, går regeringen i rakt motsatt riktning. Genom skattehöj-
ningar och återreglering av arbetsrätten fördärvas möjligheten för
människor som skulle ha kunnat få riktiga jobb att komma ut på ar-
betsmarknaden. Det är detta, Martin Nilsson, som vi anklagar er för.

Sist och slutligen vill jag säga att det är självklart att vi behöver en
arbetsmarknadspolitik när andra åtgärder inte förslår. Det är detta
punkt sju i Moderaternas sjupunktsprogram handlar om.

Anf. 33 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Om vi är på väg ut, på väg in eller om vi befinner oss
på toppen av något slags högkonjunktur skall nog inte jag avgöra. Jag
vet inte heller om Per Unckel egentligen är kompetent nog att avgöra
det. Det finns olika teorier inom ekonomkåren. Vi lär väl få se hur det
går.

Jag vill bara peka på att några av de åtgärder som Moderaterna fak-
tiskt förespråkar enligt något slags empiri ändå kan sägas inte alls ha
lett till de slutsatser som man skulle vilja. Man pratar varmt om exem-
pelvis ungdomslöner och att de skulle leda till fler jobb. Låt mig ta det
som ett konkret exempel.

Om man tittar på statistiken kan man konstatera att mellan åren
1989 och 1992 sjönk ungdomslönerna i relation till de äldres löner med
7 %. Det ledde till en ökande arbetslöshet. Man kan också se på statis-
tiken i andra länder i Europa om det finns något samband mellan en
hård arbetsrättslagstiftning och arbetslöshetsnivåerna. Man hittar inte
det samband som Per Unckel och Moderaterna i sin motion försöker
bevisa som något slags empiriskt fakta. Det är en politik som bygger på
trossatser - ingenting mer. Den enda vägens politik är verkligen ingen-
ting. Den är ett påhitt.

När det gäller ambitioner uppmanar jag än en gång Per Unckel att
läsa kompletteringspropositionen och sysselsättningspropositionen. Där
framgår att siffrorna bara utgör ett beräkningsunderlag. Ambitionerna
beträffande arbetslöshetsnivån är självfallet betydligt större än så. Ar-
betslösheten skall ner. Det är det som skall avgöras vid valet 1998. Det
är det jag ber er att respektera och att inte döma ut med utgångspunkt
från några siffror. Döm gärna ut åtgärderna. Diskutera åtgärderna, men
gör det på ett seriöst sätt. Det tjänar arbetsmarknadspolitiken på, även
hos Per Unckel och Moderaterna.

Anf. 34 ELVER JONSSON (fp) replik

Fru talman! Efter det att utskottets talesman här har betat sig ige-
nom en högtidligt inledning - där det inte fanns så mycket invändning-
ar- blev han snabbt irriterad över att kritiken är så massiv över att
regeringen har misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik. Hans fältrop
blir: Ge er till tåls, vi har ju regerat kortare tid än ett år.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

53

Prot. 1994/95:114

2 juni

Sedan sade han så träffade: Arbetslösheten var ett centralt tema i
valrörelsen. Egentligen skulle jag ha velat höra honom säga att arbets-

lösheten är ett centralt tema i debatten i dag.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Jag menar att den inte är så centralt uppfordrande som situationen
ger anledning till. Statsministerns och regeringens undanträngande av
den frågan är illavarslande. I dag kan man läsa i LO-tidningen att när
det gäller arbetslösheten möter man en dämpad statsminister. Ja visst,
tonen är dämpad. Men det borde egentligen vara arbetslösheten som
med kraft skall dämpas.

Martin Nilsson säger att det är närmast oanständigt att stå här och
klaga. Min fråga är om Martin Nilsson ändå inte blir bekymrad över att
varslen ökar, att antalet lediga platser stagnerar och att vi har en arbets-
löshet på en nivå som är helt oacceptabel med mått baserade på svensk
tradition och en anständig ambition - för att nu försöka travestera Mar-
tin Nilssons egna ord.

Jag påstod att RAS var en felbedömning och att ungdomsintroduk-
tionen blev en flopp. Var det ett misstag, Martin Nilsson, att RAS sattes
i sjön här? Var det ett misstag att ungdomsintroduktionen över huvud
taget drogs i gång?

Anf. 35 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag tror att om Elver Jonsson efteråt studerar protokol-
let från detta sammanträde kommer han att upptäcka att jag i mitt hu-
vudanförande sade att arbetslösheten både var och är ett centralt tema.
Det rekommenderar jag Elver Jonsson att göra.

När det gäller arbetslöshetsnivån är resultatet inte tillfredsställande.
Jag tror inte att jag eller Anders Sundström senare i debatten kommer
att försöka hävda att vi är nöjda med dagens nivå. Det behövs fler åt-
gärder. Det stora dilemmat är förstås att samtidigt som vi ser att syssel-
sättningen ökar, så ökar också det antal människor som vill ha ett arbe-
te. Det finns en tilltro till politiken och politikens möjligheter att mins-
ka arbetslösheten.

Beträffande RAS och ungdomsintroduktion är det klart att man med
facit i hand kan vara tveksam till om detta var rätt åtgärder. Problemet
var att när denna fråga skulle behandlas i våras sade oppositionen:
Detta är dåligt. Detta skall jag aldrig gå med på. Man presenterade inte
vad man själv ville göra. Det var en enig nejsägarkoalition - ungefär så
som debatten har format sig här i dag. Det skapar inga nya jobb, Elver
Jonsson. Nejsägandet har aldrig skapat några nya jobb.

Modeller som liknar RAS i Sverige har prövats i t.ex. Tyskland. I
sin presidentvalskampanj utlovade Chirac sådana åtgärder. Vi är inte
ensamma om att våga försöka. Det är viktigt att våga försöka även
inom arbetsmarknadspolitiken. RAS skulle förhoppningsvis ha gett
mer, och det håller jag med om. Men vi försökte, och det är värt en hel
del.

Detsamma gäller för ungdomsintroduktionen. Det kommer, och det
ställer krav på arbetsgivarna. Problemet var att den gamla ungdom-
spraktiken faktiskt drog undan lika många jobb som den skapade. Den

54

skapade enorma undanträngningseffekter. Vi stoppade det med ung-
domsintroduktionen. Det är ett bra system.

Anf. 36 ELVER JONSSON (fp) replik

Fru talman! Jag får väl ändå säga att jag tycker att Martin Nilsson
gjorde en klädsam reträtt när han sade att det inte blev som man hade
tänkt sig.

Orsaken till att vi t.ex. sade nej till RAS var inte att det inte fanns
andra förslag. Jag vill ändå ta fast på vad Martin Nilsson sade i sitt
första inlägg, nämligen att man vill ändå ta fasta på alla goda idéer. Det
är klart att om det är fråga om en öppenhet som tidigare inte har visats
skall vi naturligtvis ge oss något till tåls.

Jag har också ett annat bekymmer som även det har med arbets-
marknadspolitik och människors möjligheter att försörja sig att göra.
Socialdemokraterna är med i ett skeende som i grunden innebär en
attack på den generella välfärden. Från Folkpartiet vill vi mycket be-
stämt sätta ned foten och säga: Hit men inte längre! Vi var med och tog
politisk strid för att sänka ersättningsnivån i både a-kassan och sjukför-
säkringen. Men vi sade att vi sätter stopp vid 80 %, och det håller vi
fast vid. Jag tror att det vore rimligt om vi ändå hade en linje i vårt
handlande. Därför hävdar vi välfärdsfrågorna i den här modellen. So-
cialdemokraterna ger sig nu på både handikappades möjligheter till
arbete, a-kassan och barnbidragen. Det betyder en klart sämre ekonomi
- en ekonomi som kommunerna naturligtvis får gå in och klara ut till en
viss del. Det är en attack mot den generella välfärden och även mot
rätten till ett eget arbete.

Anf. 37 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Som Elver Jonsson mycket väl vet debatterar vi i prin-
cip inte a-kassesystemet i dag. Jag kan dock tänka mig att någorlunda
fritt ur huvudet citera den liberala tidningen Expressen som försökte
fundera över vad det var som gjorde att Folkpartiet ser det som en
milsvid konflikt att sänka från 80 till 75 %. Det tål att fundera på, Elver
Jonsson.

Sänkningen av ersättningen från a-kassan skall debatteras vid ett
senare tillfälle. Då är jag beredd att vara med och ta diskussionen med
Elver Jonsson, om det skulle vara lämpligt.

Jag tycker ändå att det är viktigt att komma ihåg att mycket av den
här debatten har handlat om hur man skapar jobb på den ordinarie
arbetsmarknaden.

Man måste konstatera att erfarenheten från den förra mandatperio-
den är den att den politik som då fördes inte ledde till några nya jobb.
Den ledde till fler konkurser och större arbetslöshet. Resultatet ser vi i
dag, nämligen en massarbetslöshet.

Vi måste fundera över hur vi skall få i gång den ordinarie arbets-
marknaden, den inhemska efterfrågan och hemmamarknaden. Jag tror
inte att vi kan göra det via något slags generella stimulanser, utan det
krävs precisa riktade åtgärder för att få i gång viktiga delar av motorer-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

55

Prot. 1994/95:114

2 juni

na i samhällsekonomin, exempelvis byggsektorn, som vi har debatterat
tidigare i dag.

Det är viktigt att ha detta perspektiv när man diskuterar tillväxten i

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

samhället och hur man kan få fram de nya ordinarie jobben. Det är en
viktig diskussion i dag.

Anf. 38 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Jag riktade tre frågor till socialdemokraterna i mitt tidi-
gare anförande. Den första frågan gällde 100-dagarsgarantin. På den
gav Martin Nilsson beskedet att det måste ges tid för besluten att verka.
Men, Martin Nilsson, ni förespeglade väljarna i förra årets valrörelse
att ni skulle ordna jobben. Ni skulle se till att vi år 1995 skulle ha 5 %
arbetslöshet. Ni förespeglade ungdomarna att ni efter 100 dagar skulle
kunna garantera de arbetslösa jobb.

Det har nu gått 256 dagar, och det som ni har kommit med på det
här området är ungdomsintroduktionen, och det förslaget har havererat.
Det är därför som ni nu backar i frågan.

Martin Nilsson menar att det är med facit i hand som man kan säga
så här. Men det var faktiskt en rätt massiv kritik mot ett antal av era
åtgärder, och den socialdemokratiska regeringen genomförde dem
ändå. Det fanns alltså en viss rigiditet också hos denna regering. Nu är
man kanske litet ödmjukare och tvingas lägga om kurs. Det är bra att
man genomför den attitydförändringen.

Den andra frågan, fru talman, handlade om personalen i kommuner
och landsting. Vad säger socialdemokraterna exempelvis till sina parti-
kamrater i Östergötland, som också fortsättningsvis vill ha kvar länsar-
betsnämndens möjlighet att sluta avtal med kommuner och landsting
om kompetensutveckling och utbildning?

Den tredje frågan handlade om välfärden. Det har nu gått åtta må-
nader efter regeringsskiftet, vilket också Martin Nilsson noterade. Han
säger att man skall överlåta till väljarna att 1998 avgöra om det har
förts en bra politik. Jag tror inte att alla de arbetslösa kan vänta till
1998, speciellt med tanke på att man nu också skär ned arbetslöshetser-
sättningen till 75 %. Jag tycker inte att Martin Nilsson skall bagatellise-
ra den nedskärningen. Jag tycker att denna hans inställning är häpnads-
väckande.

Anf. 39 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Som tur är för både mig och Dan Ericsson har jag tagit
med mig en av de socialdemokratiska valbroschyrerna. Jag skall med
glädje överlämna den till Dan Ericsson, så att han ordentligt kan lära
sig vad som sades och inte sades i valrörelsen. Jag skall läsa högt ur
den:

Alla ungdomar som är under 25 år skall erbjudas arbete eller ut-
bildning inom 100 dagar från det att de har blivit arbetslösa.

Det står inte att de skall erbjudas detta 100 dagar efter valet. Det är
Dan Ericssons egen, högst personliga tolkning.

Dan Ericsson borde efter tre år i riksdagen ha varit så pass insatt i

56

riksdagens arbetsformer att han inser att man 100 dagar efter valet

knappt ens har hunnit behandla en proposition från regeringen till riks-
dagen. Inte ens den socialdemokratiska regeringens ledamöter är några
trollkarlar, även om Dan Ericsson skulle hoppas det.

Vad sedan gäller ungdomsintroduktionen vill jag säga att denna inte
är den enda åtgärden. Jag tycker ändå att man skall diskutera den, efter-
som det är viktigt att se skillnaden mellan de ganska hårda kraven i
ungdomsintroduktionen och ungdomspraktikens rätt stora kravlöshet.
Men det har också vidtagits andra åtgärder, t.ex. om det kommunala
ansvaret, som vi i dag fattar beslut om. Det är fråga om stora och vikti-
ga åtgärder. Jag är övertygad om att det kommer fler längre fram, om
så skulle behövas för att klara 100-dagarsgränsen, som skall genomfö-
ras.

När det sedan gäller kommuner och landsting utesluter såvitt jag
förstår inte den flexibilitet som finns i det nuvarande systemet att
kommuner och landsting klarar nu aktuella varianter. Men man skall
inte på det sättet åtgärda permanent övertalighet.

Det är faktiskt också viktigt att komma ihåg att kommuners och
landstings bästa möjlighet att klara sig ligger i den tillväxt som vi nu
ser i ekonomin. Den kommer även kommuner och landsting till del när
det gäller möjligheterna att klara välfärden.

Anf. 40 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Martin Nilsson hävdar att flexibiliteten inte utesluter
möjligheten till den typ av avtal för uppsägningshotad personal som
länsarbetsnämnderna tidigare har slutit med kommuner och landsting.
Men problemet är ju, Martin Nilsson, att man nu inte förlänger eller
tillskapar nya sådana avtal. Sådan är verkligheten, och han borde fak-
tiskt känna till vad som nu händer i län efter län.

Jag vill rekommendera gårdagens nummer av Landstingsvärlden,
där man beskriver just den här processen. Det klara beskedet är att man
inte förlänger avtalen. Bara inom sjukvårdssektorn, på landstingssidan,
hotas nu 10 000 av direkt uppsägning utan att få den möjlighet som
tidigare fanns. Det är verkligheten, Martin Nilsson. Vad säger Martin
Nilsson till sina partikamrater i Östergötland, där man tidigare både i
landsting och i kommuner har kunnat klara diskussionen om detta och
se till att personal från kommuner och landsting inte blir öppet arbets-
lösa? Nu riskerar de öppen arbetslöshet.

På den andra punkten, om 100-dagarsgarantin, kommer Martin
Nilsson ändå inte ifrån det som förespeglades väljarna. Man skulle
avskaffa ungdomsarbetslösheten på 100 dagar. Det är föga tröst för de
68 000 ungdomar som enligt den senaste statistiken var arbetslösa att
Martin Nilsson nu försöker lirka sig bort från dessa förespeglingar.
Huvudfrågan är hur dessa unga arbetslösa skall komma i sysselsättning.
Socialdemokraterna har misslyckats med sitt angreppssätt.

Anf. 41 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag har försökt ”lirka mig bort” från detta genom att
ordagrant läsa högt ur en av de valbroschyrer som vi gav ut till väljarna
i valrörelsen. Jag tror att Dan Ericsson har en sällsynt låg tilltro till de

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

57

Prot. 1994/95:114

2 juni

svenska ungdoms väljarnas urskillning. Den uppfattningen får stå för
honom.

Det som är viktigt att komma ihåg är att arbetslösheten bland ung-

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

domar nu sjunker snabbare än i andra grupper. Ungdomar får del av de
stora satsningarna, både när det gäller det kommunala ansvaret, ung-
domsintroduktionen och Datortek. Det finns en katalog av olika åtgär-
der, och ungdomar får i stor utsträckning del av de stora utbildningsin-
satser som görs.

Jag skall inte säga att alla ungdomar i dag klarar 100-
dagarsgränsen, men det är vårt mål och vår ambition att klara det.
Återigen: Det är väljarna år 1998 som skall avgöra om vi har klarat
detta eller inte. Då skall vi ta den diskussionen. Vi skall fram till dess
bedriva en politik som gör det möjligt att komma dit.

På frågan vad jag svarar mina partikamrater i Östergötland vill jag
säga att den omläggning som nu sker av arbetsmarknadspolitiken inne-
bär att fler beslut skall fattas lokalt. Det skall bli utrymme för fler be-
slut att fattas mer flexibelt. Jag tror att mina partikamrater i Östergöt-
land kommer att vara kloka nog att fundera ut vad de vill få ut av ar-
betsmarknadspolitiken. Jag tror att detta är bra. Det blir bättre åtgärder
på detta sätt än om Dan Ericsson och vi andra i Stockholm i alla avse-
enden skall fatta besluten.

Anf. 42 HANS ANDERSSON (v) replik

Fru talman! Jag kan hålla med Martin Nilsson om att man inte skall
ta till överord och försöka göra kortsiktig politik av dessa stora pro-
blem. Arbetsproblemet är fullständigt enormt. Det gäller inte bara efter-
frågan och konjunkturförlopp utan också stora strukturella förändring-
ar. Jag underskattar verkligen inte detta, och då måste man också vara
noggrann.

Martin Nilsson säger att ungdomsarbetslösheten minskar. Ja, den
har minskat litet grand under ett år, men antalet arbetslösa ungdomar
ökade med 4 000 mellan mars och april. Utvecklingen har stannat upp.
Det hemska är att åtgärderna minskar samtidigt som arbetslösheten
egentligen inte går ned.

Martin Nilsson nämnde att man bygger upp med åtgärder på kom-
petenssidan. Arbetsmarknadsutbildningen har dock minskat med 8 Vi %
på ett år. Utbildningsvikariaten har minskat med 7 16 % osv. Det blir
alltså mindre av utbildningsåtgärder. Jag kan försäkra Martin Nilsson
att även om det inte i propositionen publiceras något underlag för att
beräkna hur mycket arbetsmarknadsutbildning som krävs, innebär detta
en reduktion med kanske 20 000-25 000 platser i arbetsmarknadsut-
bildning i förhållande till det beslut som riksdagen tog med anledning
av budgetpropositionen.

Martin Nilsson ironiserar över att jag vill ha högre volym för ALU.
Mycket tydligt sade jag, att trots att jag inte tycker att det är en fördel-
aktig åtgärd, så river regeringen ner åtgärden för snabbt, för att hindra
utförsäkring. Samma sak gäller antalet beredskapsarbeten. Man hade
räknat på 10 000 ALU-platser och 8 000 i beredskap.

58

Jag föreslog att man skulle fördubbla antalet beredskapsarbeten.
Det är ungefär vad man har gjort, och man har ökat ALU till 30 000
platser. Jag hade föreslagit 20 000. Jag tycker att 30 000 är väl mycket,
särskilt när man säger att man kan öka antalet ännu mer, man kan ta
andra sektorer än man nu har, och när man säger nej till vårt krav att ha
kontroll på vilka ALU-platser som inrättas, för att inte få undanträng-
ningseffekter.

Anf. 43 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Att ungdomsarbetslösheten minskar tror inte jag be-
strids av det faktum att en enskild månad visar ett annat resultat. Men
även där får man se på den långsiktiga tendensen.

Att åtgärderna minskar stämmer inte riktigt, om man räknar in det
faktum att vi faktiskt gör den största insatsen nu, nämligen den insats
som vi gör för alla 18-19-åringar. Vi engagerar kommuner att aktivt
hitta olika åtgärder som är bra och viktiga för ungdomar så att de kan
komma in på arbetsmarknaden och få bättre kompetens. Det är en san-
ning med modifikation.

När det sedan gäller utbildning i företag öppnar vi för att fler av de
mindre företagen får möjlighet att använda systemet med utbildnings-
vikariat.

Beträffande beräkningsgrunderna i förslaget pekar regeringen och
riksdagen, om vi fattar det beslutet, enbart ut att vi vill ha dessa
240 000 människor i åtgärder och att vi avsätter en viss summa för det.
Sedan är det upp till dem på den lokala nivån att besluta om på vilket
sätt man väljer att använda pengarna. Det kan vara till kompetensut-
veckling, till utbildning och till olika former av aktiva åtgärder som inte
berör utbildning. Den tilltron måste man faktiskt ha, att lokalt och ute
på arbetsförmedlingarna finns förmågan att se vad som är bäst. Jag
tycker att man ibland kan känna en tveksamhet över att låsa upp detta.

På något sätt borde kanske Hans Andersson uttrycka någon liten
glädje över att det han sade i mars faktiskt till viss del genomförs. Det
skulle jag i alla fall känna. Det tycker jag Hans Andersson kan visa litet
uttryck för ibland. Det skulle vara så mycket roligare i debatten då.

Anf. 44 HANS ANDERSSON (v) replik

Fru talman! Vi har i motionen uttryckt glädje över att man har gått
oss till mötes på en del punkter. Samma sak gäller AMS, som med sin
sakkunskap med kraft protesterar mot vad Martin Nilsson och riksda-
gen beslutade om.

Man har kommit närmare när det gäller arbetsplatsintroduktion,
flexibilitet i AMS-förslag, höjd volym för beredskapsarbete och perso-
nalförstärkning. Det som vi föreslog i mars och som avslogs av riksda-
gen tycker Martin Nilsson och kompani nu är bra.

Men när det kommer samtidigt som man sänker a-kassan, sänker
utbildningsbidragen, drar ner volymen på arbetsmarknadspolitiken med
över 3 miljarder kronor och samtidigt säger att man inte diskuterar
prioriteringarna - man talar inte om hur många platser detta skall ge -
då gör man någonting fult och väldigt fel. Man avslår alla nya idéer och

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

59

Prot. 1994/95:114

2 juni

framtidsinriktade förslag som handlar om arbetstidsförkortning, om
begränsning av övertid, om att låta näringslivet ta ett större ansvar för

praktikantplatser - det är ju den enda framtidslösningen - och om att

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

hitta kollektivavtal som gör att människor lär upp sig inom näringslivet,
utan att samhället, som saknar pengar i dag, skall muta in t.ex. ungdo-
mar och behöva betala för all kompetensutveckling när näringslivet inte
tar något ansvar.

Vi har lagt fram förslag på samtliga dessa områden, likaväl som när
det gäller rehabilitering för att stoppa den oerhörda förtidspensione-
ringen på grund av skador som uppträder i arbetslivet. Vi har föreslagit
reduktion av tjänstebeskattning, vi har föreslagit skatteväxling osv. Vi
har en lång serie strukturella framtidsförslag. Men vi behöver också för
nästa budgetår pricka de verkligt stora problemen, Martin Nilsson:
kvinnorna, kommunerna, kompetensutvecklingen, de handikappade.

Varför införa ett regionalpolitiskt företagsstöd samtidigt som man
plockar pengar från de handikappade? Nej, det är dålig politik, och det
betyget överväger för mig.

Anf. 45 MARTIN NILSSON (s) replik

Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att jag tycker att det
är en viktig del av arbetsmarknadspolitiken att inse att arbetslösheten är
ett så stort problem att vi alla måste hjälpas åt, att vi alla måste ta vårt
ansvar. I det ligger faktiskt ett givande och tagande, även av Vänster-
partiets förslag.

Väl värt att notera är att Hans Andersson huvudsakligen verkar
missnöjd över att han inte har fått igenom sina förslag. Det kan ju fin-
nas sakliga skäl för det. Det kan vara sådana skäl som att de kostar
pengar i en omfattning som ett land med det statsfinansiella läge som
vårt land har inte klarar av. Det kan vara ett sådant läge att alla åtgärder
faktiskt inte är bra, att obligatoriska praktikplatser mycket väl kan
tänkas skapa just de undanträngningseffekter som vi inte vill ha. Hans
Andersson måste inse att vi bedömer alla förslag som kommer. Är de
bra är det självklart att de skall in i arbetsmarknadspolitiken.

Jag tycker att det är viktigt att veta att det som sker nu är en för-
stärkning av arbetsmarknadspolitiken. När man lyssnar på Hans An-
dersson tror man lätt att det skulle vara en erbarmligt dålig lösning.

Vi får bättre resurser och bättre möjligheter att få ut fler människor
i det ordinarie arbetslivet. Det är första ledet i arbetsmarknadspolitiken
och näringspolitiken, att se till att få ut människor inom byggsektorn,
att se till att få fler arbetsförmedlare, som gör det lättare att komma ut
på arbetsmarknaden, att se till att få det stöd som Hans Andersson så
gärna sätter i någon slags motsatsställning till handikappade. Så skulle
man kunna göra med alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man skulle
kunna säga att om vi inte hade vidtagit denna åtgärd, om vi inte hade
infört Hans Anderssons obligatoriska praktikplatser, hade vi kunnat
göra jättemycket för de handikappade på arbetsmarknaden. Men det är
inte en speciellt bra eller relevant diskussion.

Det vi gör är att se till att stödja det här ledet, att i första hand få ut

60

folk på arbetsmarknaden. I andra hand ser vi till att få en bra arbets-

marknadspolitik som grundar sig just på kompetensutveckling, utbild-
ning i första ledet. Det är det man kommer att få möjlighet att göra
lokalt. Det kommer att bli verklighet med det förslag som har lagts
fram.

Anf. 46 ELVING ANDERSSON (c)

Fru talman! Den här debatten har pågått några timmar nu och alla
talare är överens om att vi har ett oerhört bekymmersamt arbetsmark-
nadsläge. Jag vill också instämma i detta. Även om läget sett över tiden
förbättras enligt tillgänglig statistik är de här förbättringarna för små
och de går för långsamt. Detta inger naturligtvis stor oro inför framti-
den.

Jag tror inte att vi har så lång tid på oss. Om vi inte har ett väsent-
ligt bättre läge än i dag när konjunkturvändningen kommer inom två tre
år har vi i princip förlorat möjligheterna att under mycket lång tid
framöver föra en politik för arbete åt alla.

Jag har i varje arbetsmarknadspolitisk debatt som jag har deltagit i
under det här riksmötet framhållit att nya jobb inte primärt skapas inom
arbetsmarknadspolitikens ram. Det är andra politikområden som måste
samverka. Det handlar om skattepolitik, miljöpolitik, utbildningspolitik
och inte minst näringspolitik.

Den proposition som ligger till grund för det utskottsbetänkande
som vi nu diskuterar är en del i den ekonomisk-politiska uppgörelse
som skett mellan Centern och regeringen. Den här uppgörelsen innehål-
ler också, förutom nödvändiga besparingar i statsbudgeten, också ett
antal offensiva satsningar. Dessa offensiva satsningar handlar bl.a. om
att förbättra villkoren för småföretagen och deras försörjning av risk-
kapital. Alla partier har under lång tid talat både varmt och väl om
småföretagen och att det är i de små och medelstora företagen som de
flesta av de nya jobben kommer att skapas framöver. Det är därför
glädjande att man nu i kompletteringspropositionen äntligen börjar
forma en småföretagarpolitik som kan leda till en positiv utveckling för
denna viktiga sektor.

När man träffar en politisk uppgörelse mellan två eller flera partier
blir naturligtvis resultatet en kompromiss. Den sysselsättningspolitiska
propositionen är därför inte till alla delar utformad på det sätt som vi i
Centern hade önskat. Men det är en uppgörelse som träffats och som vi
i partiet helt står bakom.

Det finns ett antal inslag i propositionen som är särskilt glädjande.
Dessa är att arbetslinjen stärks, att AMS får möjligheter att arbeta mer
flexibelt, att omfattningen av ALU kraftigt ökar, att den framgångsrika
ungdomspraktiken finns kvar inom den s.k. arbetsplatsintroduktionen
och att det införs förbättrade möjligheter för småföretagen att utnyttja
utbildningsvikariaten.

Det är också positivt att 400 miljoner kronor nu satsas på småföre-
tags- och landsbygdsutveckling. Den här stödformen prövades under
förra året med mycket gott resultat. Nya riktiga jobb skapades till en i
de här sammanhangen mycket låg kostnad av 60 000 - 65 000 kr per
nytt jobb.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

61

Prot. 1994/95:114

2 juni

Ett område som dess värre inte tas upp i propositionen är arbetsrät-
ten. Jag har den mycket bestämda uppfattningen att det är av utomor-

dentligt stor vikt att vi snabbt får en arbetsrätt som är anpassad även

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

efter småföretagens förutsättningar och villkor.

En särskild arbetsrättskommission har tillsatts av regeringen. Jag för
min del utgår från att kommissionen med förtur behandlar just småföre-
tagens problem i samband med arbetsrättslagstiftningen. Jag utgår
också från att kommissionen arbetar med mycket stor skyndsamhet.

Den nuvarande arbetsrättslagstiftningen bygger i stor utsträckning
på erfarenheter från arbetsmarknaden under 50- och 60-talen. Den
utformades sedan under 70-talet. Den passar inte på 90-talet med de
nya strukturer som växer fram på arbetsmarknaden. Därför är det nöd-
vändigt att man snabbt får en arbetsrätt som inte verkar hindrande när
det gäller att skapa nya jobb och finna nya lösningar.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag ge ett par kommentarer till RAS,
det riktade anställningsstödet. Vi har nu fått facit av RAS. Det är bara
att konstatera att det blev ett fiasko, precis som vi varnade för när för-
slaget drevs igenom i riksdagen. En del av siffrorna är preliminära, men
det sägs att ungefär 20 000 människor kommer att beröras av det här
stödet. Om man då betänker att det finns 600 000 människor som är
inskrivna som arbetssökande hos arbetsförmedlingarna - många av
dem är väl kvalificerade att ta nya jobb - vore det naturligtvis konstigt
om inte något tiotusental träffades av de specialregler som är förknip-
pade med just det riktade anställningsstödet.

Jag tror att när utvärderingarna av RAS väl är färdiga kommer man
att konstatera att resultatet har blivit i det närmaste noll när det gäller
nya arbetstillfällen.

Det är bara att beklaga att man i regeringen och Miljöpartiet inte
lyssnade när RAS trumfades igenom i riksdagen tidigare i vår. Vi hade
sparat ekonomiska resurser som vi hade kunnat använda på ett annat
sätt inom arbetsmarknads- och sysselsättningspolitikens område och
som hade varit väsentligt effektivare och mer framgångsrika.

Med de här kommentarerna, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i arbetsmarknadsutskottets betänkande, AU15.

Anf. 47 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Anledningen till att jag har begärt replik är att jag ställ-
de en fråga till Elving Andersson i mitt anförande. Jag tycker att frågan
har ett visst intresse.

Centerpartiet motsatte sig tidigare i år mycket kraftfullt nedskär-
ningarna inom Samhall. Det handlar om nedskärningar för att skapa
möjligheter för arbetshandikappade att få arbete och sysselsättning.

Jag kan förstå att man måste ge och ta i en uppgörelse, Elving An-
dersson. Jag skall också säga att den här uppgörelsen är bra på så sätt
att ni har bidragit till att driva arbetsmarknadspolitiken mer mot mittfäl-
tet. Men på just den här punkten om Samhall tycker jag ändå att det
ligger ett litet misslyckande också för Centerpartiet.

62

Varför, Elving Andersson, har ni gått med på att nu ytterligare dra
ner resurserna till Samhall, detta mot bakgrund av de tidigare neddrag-
ningar som har gjorts?

Anf. 48 ELVING ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Det är naturligtvis så, vilket också Dan Ericsson känner
till, att det inte görs nedskärningar på angelägna statsutgifter därför att
man på något vis tycker att det är roligt eller därför att man vill ställa
till skada för människor. Det beror på det oerhört bekymmersamma
statsekonomiska läge som vi har.

Det har efterhand märkts att det krävs alltmer kraftfullare tag och
nya omgångar med rödpennan i utgiftskolumnerna på statsbudgeten.
Jag är den första att beklaga att situationen är som den är. Det drabbar
enskilda människor av olika slag. Det går i det här fallet också ut över
anslagen till Samhall med ett antal miljoner kronor.

Nu kommer nog inte detta att fullt ut få genomslag. Det finns också
möjligheter att effektivisera verksamheten i Samhall. Det går inte att
omsätta i exakt antal människor som annars skulle ha kunnat få syssel-
sättning. Samhall bedriver en bra verksamhet. Det är bara att konstatera
att område efter område måste vara med och ta sin del av saneringen av
statsfinanserna. Det finns inga fredade zoner, dess värre inte heller den
här.

Anf. 49 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! När vi har knappt om pengar och måste dra ner är det
klart att hårda prioriteringar också måste göras. Här tycker jag att Cen-
tern hamnar litet fel när man accepterar en neddragning av möjligheten
att få arbetshandikappade i sysselsättning. Det är den grupp som kanske
har det allra tuffast att få arbete och sysselsättning. Fördelningspolitiskt
sett har i denna fråga Centern definitivt hoppat i galen tunna.

Elving Andersson försvarar nu neddragningen och säger att det går
att genomföra viss effektivisering av verksamheten. Det är inte många
månader sedan Elving Andersson hävdade att det inte gick. Tvärtom
var vi tvungna att slå vakt om Samhall och möjligheten att ge arbets-
handikappade sysselsättning.

Nu har Centern vänt och försvarar att man nu drar ner med i det här
fallet 300 miljoner. Jag tycker att det var en väl snabb vändning, och
jag beklagar att Centern i detta samlade paket gick med på just den här
punkten.

Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Det är självklart så att vi även fortsättningsvis värnar
om Samhall och Samhalls verksamhet. Men som jag tidigare sade finns
det i detta ekonomiska läge inga frizoner, utan besparingsarbetet pågår
över hela det politiska fältet. Då drabbar det också många gånger åt-
gärder som vi tycker är bra och som vi helst skulle vilja undvika att dra
ner på.

Om vi inte får ordning på statens finanser och det galopperande
budgetunderskottet förlorar vi möjligheten att framöver över huvud

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

63

Prot. 1994/95:114

2 juni

taget garantera det som vi menar med en generell välfärdspolitik. Då
får vi än mindre resurser att kunna klara utsatta gruppers behov av stöd

och hjälp, bl.a. inom arbetsmarknadspolitikens ram.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Det är det långsiktiga motivet till varför det i det korta perspektivet
är nödvändigt att svälja en del beska piller. Det är för att alternativet
långsiktigt ter sig än värre. Det är bara att konstatera att detta är en
ekonomisk realitet som vi måste leva efter.

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag har med spänning lyssnat på den diskussion som
förts mellan utskottets ledamöter om propositionen om en effektivare
arbetsmarknad. Den nya regeringen tillträdde i början av oktober må-
nad förra året. Det var en regering som tillträdde efter det att Sverige
under en period hade gått in i en situation som för Sverige var helt ny.

Sverige var ett land som nu levde med massarbetslöshet, någonting
som vårt land aldrig tidigare hade upplevt. Sverige var ett land som
levde med ett gigantiskt budgetunderskott. Det var ett land som på
bägge dessa punkter var väldigt ovant vid den situationen. Massarbets-
löshet hade vi inte upplevt på 60 år. Budgetunderskott hade vi bara haft
en gång tidigare under efterkrigstiden, och det var under den förra
borgerliga regeringen 1976-1982.

Det var så vi började i oktober 1994. Vad har hunnit hända under
de åtta månader som har gått? Det finns ett antal ljuspunkter. Efter det
att vi tre år i rad har haft en fallande produktion stiger nu åter produk-
tionen, tillväxten har kommit igång. Vi hade god tillväxt under 1994, vi
får en rejäl tillväxt under 1995, och vi får det också med all sannolikhet
1996.

Vi har fått en större optimism bland människorna i Sverige. Under
åren 1991 fram t.o.m. början av 1994 lämnade i storleksordningen
500 000 människor arbetskraften. De ansåg helt enkelt att det inte fanns
någon anledning att står kvar och söka ett jobb, utan investerade i stäl-
let i utbildning eller sökte sig bort från arbetskraften.

Nu ökar arbetskraften igen. Man söker sig tillbaks till arbetsmark-
naden. På ett år har arbetskraften i vårt land ökat med i storleksord-
ningen 100 000 människor. Det är ett viktigt besked. Sysselsättningen
ökar också. Sysselsättningen ökade på ett år, som Martin Nilsson be-
rörde, från den 1 januari 1994, för att också fånga in en del av den
borgerliga perioden, med i storleksordningen 135 000 jobb.

Detta år har vi faktiskt haft en snabbare sysselsättningsökning än
under kanske någon annan period tidigare. Det är en mycket kraftig
sysselsättningsökning. Det är ett gott tecken. Men samtidigt har vi
dessa två uppdrag: det gigantiska budgetunderskottet och den höga
arbetslösheten.

Det är ingen enkel resa för Sverige att komma ur denna mycket svå-
ra situation. Svaren finns inte i att vi vänder oss om och tittar på hur vi
gjorde förr. Där hittar vi inte svaren. Svaren finns inte heller i att blicka
ut över världen, vända sig mot övriga Västeuropa och titta på USA och
Japan. Inte heller där har vi svaren på hur vi skall klara att bekämpa

64

massarbetslösheten. När jag har lyssnat på debatten här i dag tycker jag

inte att den har varit så där våldsamt innehållsrik när det gäller att
komma med nya tankar och nya idéer om hur politiken skall förändras.

För oss i regeringen kan sysselsättningen bara öka genom ökad till-
växt. Det går inte att få fart på sysselsättningen när vi har ekonomisk
tillbakagång. Det visar de tre gångna åren. Ekonomisk tillbakagång
leder ofrånkomligt till massarbetslöshet och gigantiska budgetunder-
skott.

Därför är regeringens viktigaste uppdrag att se till att vi får fart på
tillväxten. Det klarar både arbetslösheten och budgetunderskottet. Det
andra är att se till att vi får sådan ordning på statsfinanserna att vi kan
skapa ett robust välfärdssystem. Får vi inte det, får vi inte heller fart på
tillväxten. Ett robust välfärdssystem är den bästa garanten för tillväxt i
vårt land.

När de amerikanska ekonomerna besökte vårt land kring jul var de-
ras viktigaste slutsats att Sverige har lyckats avskaffa fattigdomen.
Sverige har ett välfärdssystem där förmånerna är hårt kopplade till
arbetsinsatserna. Det är det vi måste slå vakt om.

Vi skall naturligtvis också ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Är det
någonting som gläder mig i dagens debatt är det att det egentligen finns
en väldigt bred uppslutning i riksdagen runt den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken. Vi kan ha uppfattningar om en åtgärd skall ha 1 000
platser mer eller mindre, men det finns ett intresse för en aktiv arbets-
marknadspolitik.

När jag lyssnar märker jag att det egentligen bara är en av talarna
som viker av. Det är Per Unckel. På något sätt uppfattar jag honom
som politikens värsting. Han söker lösningar där man gör människorna
mindre skyddade och ger sig på välfärdssystemet och arbetslöshetsför-
säkringen.

Men det känns skönt att konstatera att det ändå finns en så bred
uppslutning i riksdagen runt den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken handlar om precis samma sak
för den arbetslöse som för de ungdomar som väntar på att bli mogna för
att komma ut på arbetsmarknaden, nämligen satsningar i kunnande och
kompetens för att förbereda en rekrytering och en anställning.

Den slutsats vi har dragit i regeringen är att det inte finns någon
”enda väg” som för till en situation där arbetsmarknadspolitiken funge-
rar bra, utan att vi måste gå på flera stigar för att komma till en situa-
tion där vi kan få fart på sysselsättningen och där arbetsmarknadspoliti-
ken är som bäst.

Det är egentligen den idén som har legat bakom den aktuella pro-
position som riksdagen nu skall ta ställning till. Tanken är att fånga in
den omvandling som sker i samhället. Samhället växer nu till stor del
genom lokal mobilisering. Det är de små företagen som växer. Man
växer via nätverk. De stora företagen omorganiseras efter samma
mönster, och vi har på i stort sett alla de andra politikområdena gått
mot en situation där väldigt mycket av politikens utformning sker lokalt
via en lokal mobilisering. Nu är det också dags för arbetsmarknadspo-
litiken att få en sådan utformning.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Det är dags att gå från hierarkin där vi i riksdagen i detalj reglerar
hur många platser som skall finnas i den ena eller andra åtgärden till-

baks till en situation där vi levererar en verktygslåda med verktyg och

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

en påse pengar och sätter upp ett antal ambitiösa mål. Sedan låter vi
den lokala mobiliseringen fungera och nätverken i vårt land åstadkom-
ma de effekter vi vill att arbetsmarknadspolitiken skall leda till.

Jag vill hävda att det är väldigt viktigt att vi lyckas med det. Skall vi
få fart på sysselsättningen är det den nya informationstekniken och
kunskapssamhället som skall dra. Vi ligger bra till. Vi har satsat mycket
på informationsteknik. Vi införde fort ett medbestämmande i vårt land
som lärde företagen att tänka i nätverk och inte i hierarkier. De svenska
anställda fick ett stort inflytande redan på 7O-talet. Det betyder nu att
de svenska företagen ligger främst när det gäller att omorganisera för
den nya strukturen.

Vi har en fin social infrastruktur. Det är oerhört väsentligt för oss
att vi har en social infrastruktur där barnomsorg, äldreomsorg och sjuk-
vård fungerar på ett bra och fint sätt. Det krävs för att företagen skall
kunna växa.

Jag hör till dem som tror att omläggningen i arbetsmarknadspoliti-
ken - först i januari med inriktning mer mot tillväxt, där vi engagerade
närings-, utbildnings- och skattepolitiken, och nu i maj/juni, då vi går
över till att satsa väldigt mycket på att också åstadkomma lokal mobili-
sering - kommer att underlätta för att skapa tillväxt. Det är den om-
vandlingen av arbetsmarknadspolitiken vi nu gör.

(forts.)

Beslut om uppskjuten votering, m.m.

På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att nu pågå-
ende ärende samt de ärenden som hann debatteras färdigt under åter-
stoden av dagens sammanträde fick avgöras i ett sammanhang vid ar-
betsplenum onsdagen den 7 juni efter kl. 11.00.

Dagens arbetsplenum skulle fortsättas längst till kl. 17.00.

7 § (forts.) Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmarknadspolitik
m.m. (forts. BoU21 och AU15)

Anf. 52 ELVER JONSSON (fp) replik

Hen talman! Jag noterar arbetsmarknadsministerns iakttagelse om
att det finns en bred uppslutning kring en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Men Anders Sundström säger det nästan som om det hade varit en
nyhet. Jag vill lägga till att den uppslutningen här i riksdagen har en
stark och god tradition sedan många år tillbaka, för att inte säga flera
decennier.

Arbetsmarknadsministern kritiserar uttryck och säger att arbets-
marknadspolitik inte kan vara ”en enda väg”. Det kan jag väl instämma

66

i. Men man får vara litet försiktig när man kommer in på bildspråk.

Arbetsmarknadsministern började tala om ”flera stigar”, och det är
kanske inte så lyckat. En stig är ju en liten smal vägled där man inte har
någon kontakt med andra. Om vi skall tala i bilder kanske vi skall tala
om att arbetsmarknadspolitik är ett helt batteri som måste ha inbördes
relation och finna en harmoni.

Jag kan inte underlåta, herr talman, att bli smått upprymd av att ar-
betsmarknadsministern använder en vokabulär som man hittade i en
Folkpartimotion som kom för ett tiotal år sedan då han talar om lokal
mobilisering. Jag tror att det handlar väldigt mycket om det, och jag är
glad att arbetsmarknadsministern använder det uttryckssättet.

Jag vill ge några kritiska synpunkter. Arbetsmarknadsministern talar
om att Sverige är ett land i massarbetslöshet. Problemet är att massar-
betslösheten är på väg att cementeras. Det är därför vi från Folkpartiets
sida menar att det vill till betydligt större krafter och framför allt mera
lyckade politiska insatser för att klara det.

I det ingår också ett näringsklimat som arbetsmarknadsministern i
och för sig förde på tal på slutet, men som inte har fått praktiskt ge-
nomslag.

Vi behöver också se i backspegeln. En backspegel fungerar ju så,
att man inte ser det som är nära bakom. Man behöver ett visst perspek-
tiv. Den nya regeringen har varit alltför snabb att skrota delar som har
varit väldigt värdefulla. Jag tänker t.ex. på att ungdomspraktiken fick
ett så kort liv och att den offentliga a-kassan blev för kortlivad. Rege-
ringen bör överväga att återigen återvända helt och fullt till detta.

Anf. 53 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Elver Jonsson tog egentligen bara upp en fråga. Jag
skall svara på den och försöka göra det rätt kort.

Det finns en väldig risk för att massarbetslösheten blir bestående.
Om vi tittar oss om i världen - om vi tittar i vårt Europa - kan vi kon-
statera att de länder som förts in i massarbetslöshet har haft väldigt
svårt att komma därifrån. I den meningen vilar ett väldigt tungt ansvar
på dem som hade makt och inflytande när massarbetslösheten uppstod.

Det må vara historien. Nu gäller det att komma ur detta.

Jag tycker ändå att det finns några glädjande saker. Det första är att
jämförelserna mellan Sverige och andra länder visar att vi genom vår
aktiva arbetsmarknadspolitik lyckas att ge dem som har varit arbetslösa
länge ett nytt jobb i mycket större omfattning än något annat land.

Dagens Industri gjorde i veckan en jämförelse med en del viktiga
nyckeltal mellan de olika OECD-länderna. Just där placerade sig Sve-
rige bäst. Det är viktigt att vi behåller den traditionen.

Det andra gäller nyskapandet av arbeten genom en aktiv närings-
och skattepolitik. Även där var den internationella jämförelsen intres-
sant.

Just på de områden där vi kritiserades hade Sverige de lägsta skat-
terna. Vi ligger inte dåligt till vid en konkurrensjämförelse. Vi har nu
en mycket kraftig sysselsättningsökning i vårt land, och hela syssel-
sättningsökningen sker i det privata näringslivet. Den sammantagna

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

67

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

68

sysselsättningsökningen i det privata näringslivet från den 1 januari
1994 fram till i dag uppgår till i storleksordningen 140 000 jobb.

Anf. 54 ELVER JONSSON (fp) replik

Herr talman! Det återstår väldigt mycket när det gäller att gå från
ord - i och för sig går det att instämma i mycket av det som ministern
säger - till handling som skulle ge ett näringsliv med öppenhet och
flexibilitet och som skulle göra att man blev mycket djärvare att nystar-
ta företag och nyanställa fler människor. Jag tycker att man på tidning-
en Arbetet möjligen var alltför hård när man för någon vecka sedan
hade en stor rubrik om att arbetsmarknadsministerns satsning på nya
jobb är ett fiasko. Där finns RAS-frågan och den ungdomsintroduktion
som var så fjärran från ett väl fungerande system att vi i förväg varnade
för det. Det finns för mycket av gammalt stelbent tänkande i regerings-
kretsen när det gäller att skapa nya arbeten. Det behöver städas ut en
hel del.

Jag vill återigen ta fasta på det som utskottsföreträdaren här sade,
att man vill ha en öppenhet. Men då gäller det också att vara beredd att
gå vidare med många av de inslag som den tidigare regeringen hade
och som fick stöd i denna riksdag. Det gäller både att få en bra tillväxt
och att se till att det kommer fler människor i arbete. Det vi från Folk-
partiet beklagar är att regeringen inte vill vara med och satsa på de
grupper som fortfarande har det svårast på arbetsmarknaden, nämligen
de arbetshandikappade. Det behövs mera av social känsla i regerings-
kretsen för att skydda dessa svaga grupper.

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag har två synpunkter som jag vill ta upp.

Om 140 000 nya riktiga jobb i näringslivet är ett fiasko, hur definie-
rar då Elver Jonsson en halv miljon förlorade jobb under tre år? Det
skulle vara väldigt intressant att få höra det.

Vidare gällde det de arbetshandikappade. Jag vill då passa på att
säga att när det gäller indragningen från Samhall rör det sig inte om
någon indragning av verksamheten. Samhall är ett företag som har en
mycket stark balansräkning. Nu tummar vi något på denna balansräk-
ning genom att ta 300 miljoner kronor från den. Men det innebär ju inte
att den löpande verksamheten i Samhall måste dras ner. Man har fortfa-
rande en mycket god soliditet i företaget.

Anf. 56 PER UNCKEL (m) replik

Herr talman! Arbetsmarknadsministern ansåg sig se många ljusa
tecken vid horisonten. Problemet är emellertid att de mörka tecknen
dess värre överskuggar de ljusa. I denna debatt är naturligtvis av sär-
skilt intresse att trots de nya jobb som har tillkommit har Arbetsmark-
nadsverkets prognoser för hur arbetslösheten skulle utvecklas under
våren visat sig vara för optimistiska. Det borde stämma en arbetsmark-
nadsminister till viss eftertanke.

Herr talman! Jag delar arbetsmarknadsministerns bedömning om att
det är ökad tillväxt som är villkoret för flera jobb. Men då anmäler sig

frågan: Hur i hela friden kan då regeringen i denna anda chockhöja
skatter på företag, öka rigiditeten i arbetslagstiftningen, dra ner på
utbildnings- och forskningsinsatser och låta den informationsteknik
som arbetsmarknadsministern talade om nu i regeringens hänseende gå
in i det som statsrådet Jan Nygren har kallat för en lugnare fas?

Den avgörande frågan är emellertid den som debatterades för en
stund sedan, nämligen vad regeringen avser att göra för att pressa ner
arbetslösheten under de ca 10 % som man själv i propositionen anger
skola ligga kvar fram till sekelskiftet. Många med oss anser att en ar-
betslöshetsnivå av detta slag är oacceptabel.

Vårt program för detta är klart. Vi har redovisat det. Det innebär
bl.a. ett nedpressande av arbetskraftskostnaderna, för övrigt precis av
det slag som statsminister Ingvar Carlsson skrev under på som en del
av slutsatserna från EU:s toppmöte i Essen.

Till sist, herr talman: Arbetsmarknadsministern kallar mig för en
politikens värsting. Om jag får ge arbetsmarknadsministern ett kort råd
skulle det lyda: Var litet försiktig med kritiken. Jag tror att vi flera
gånger än i fråga om a-kassan får anledning att välkomna socialdemo-
kraterna till vad man i retoriken brukar kalla för den moderata öken-
vandringen.

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Per Unckel pekar i sak på tre områden där åtgärder av
det slag som han anger skulle leda till högre sysselsättning.

För det första gällde det skatter och företagen. Låt mig återigen
konstatera att företagens skatter i Sverige är vid en internationell jäm-
förelse rätt så låga.

För det andra har Sverige i förhållande till andra länder en mycket
stor privat sektor. Det är bara några få länder i Europa som har fler
sysselsatta i den privata sektorn än vad Sverige har.

För det tredje gällde det arbetsrättslagstiftningen. Jag sade att vi har
en mycket kraftig sysselsättningsökning. Den sysselsättningsökningen
sker huvudsakligen genom flera viss tids-anställningar och kortare
anställningar. Det finns alltså en fungerande flexibilitet på arbetsmark-
naden. Ökningen sker huvudsakligen inte av fasta jobb av den karaktär
som förr var vanliga. Det har med den nya tekniken att göra. De fackli-
ga organisationerna och företagen förmår att hantera detta på ett utom-
ordentligt sätt. Därför får vi en ökad sysselsättning.

Informationstekniken går på ett sätt in i en lugnare fas, och det gäl-
ler då investeringar i strukturen. Däremot investeras ju mer än någonsin
i användarledet när det gäller modern informationsteknik.

Sammantaget leder vår politik till fler jobb i näringslivet. Under Per
Unckels tid i regeringsställning minskade antalet anställda i näringsli-
vet med i storleksordningen 300 000 personer.

Anf. 58 PER UNCKEL (m) replik

Herr talman! Jag vill säga precis det som jag sade till Martin Nils-
son tidigare: Skam vore väl annars om inte jobben skulle öka när kon-
junkturen går upp jämfört med vad som händer när konjunkturen går

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Prot. 1994/95:114

2 juni

ner. Problemen återstår likväl efter Anders Sundströms replik. Hur kan
regeringen acceptera en arbetslöshet på 10 % vid sekelskiftet då kon-

junkturen med till visshet gränsande sannolikhet ändå kommer att ha

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

börjat att gå nedåt?

Herr talman! Anders Sundström påpekade att jag talade om skatter-
na. Ja, det gjorde jag. Hur kan Anders Sundström tro att det blir mer av
företagande i Sverige om man höjer skatterna med 40 miljarder kronor
på företag, precis som regeringen har gjort? Hur tycker han detta står i
överensstämmelse med ett näst intill samtidigt avgivet besked från hans
egen regeringschef i egenskap av ledamot av det europeiska rådet i
Essen i december då Ingvar Carlsson skrev under den samfällda euro-
peiska ambitionen att sänka kostnaderna för arbetskrafterna?

Herr talman! Det hemska är att i ett hänseende säger sig socialde-
mokraterna vara för denna europeiska idé. När man sedan kommer hem
visar det sig att man gör precis tvärtemot.

Anders Sundström säger att vi har en flexibilitet på arbetsmarkna-
den som är tillräcklig. Om detta är Anders Sundströms övertygelse, är
situationen i Arbetsmarknadsdepartementet värre än vad jag trodde.
Det är ju till följd av den bristande flexibiliteten som vi fortfarande i
dag har uppemot 1 miljon människor utanför arbetsmarknaden. Jag tror
att Anders Sundström har skäl att höja sina ambitioner, vidga sitt per-
spektiv och läsa några moderata partimotioner en gång till. Det gick
hyggligt mellan den förra arbetsmarknadsdebatten och den här. Lycka
till i arbetet med läsningen inför kommande meningsutbyte.

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Det är rätt, Per Unckel, att konjunkturer går upp och
ned. Men ingen har i en konjunkturnedgång lyckats skrämma bort så
många människor från jobb i näringslivet som man gjorde under Per
Unckels tid i regeringsställning. Det är hittills en unik insats, såväl
nationellt som internationellt. Vi har nu en ökning av sysselsättningen i
det privata näringslivet som på samma sätt är unik. Den ökningen har
inträffat under en socialdemokratisk regering.

Att flexibiliteten i arbetsmarknadspolitiken skulle vara orsaken till
den höga arbetslösheten kan väl ändå inte Per Unckel tro. Jag säger det
än en gång: Sverige är ett av de länder i Europa som har flest sysselsat-
ta i det privata näringslivet. Ingen skall säga att det var avsaknaden av
flexibilitet som förde oss in i massarbetslösheten.

Det är definitivt inte på det sättet. Snarare är det så att Sveriges sätt
att organisera arbetet genom den lagstiftning som infördes på 70-talet
gav de svenska företagen ett försprång när det gäller att organisera dem
i nätverk i stället för i hierarkier. Detta är också en av anledningarna till
våra framgångsrika transnationella företag.

Jag accepterar inte en arbetslöshet på 10 %. Jag accepterar inte ett
budgetunderskott. Jag lever likafullt med bägge sakerna. Men den här
regeringen är fast övertygad om att vi skall komma ur den situationen.
Vi kommer aldrig att acceptera någon av dessa saker, och jag hoppas
att inte heller Per Unckel gör det.

70

Anf. 60 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Arbetsmarknadsministern valde i dag att hålla en för-
hållandevis låg profil i sitt anförande. Jag tycker nog att det var mer
klädsamt än hans tidigare hållning då han mot en massiv kritikerkår
från fackföreningar, företag, AMS och den politiska oppositionen drev
igenom sina förslag. Dessa förslag har ju nu också havererat. Det är bra
att regeringen nu intar en mer ödmjuk attityd.

Jag hade några frågor till arbetsmarknadsministern i mitt anförande,
och jag vill upprepa åtminstone en som handlar om kommuner och
landsting. Hur förklarar socialdemokraterna sitt svek mot sina vallöften
och mot alla dem som nu friställs ute i kommuner och landsting? Och
hur förklarar man sveket mot alla dem som får sämre omsorg, sämre
sjukvård och sämre utbildning? Det framkom mycket tydligt i den
socialdemokratiska valrörelsen att de kommunala verksamheterna inte
skulle röras, utan de skulle försvaras. Nu är det alltså precis tvärtom.

Herr talman! Jag skulle också vilja ta upp ett par andra aspekter.
Det handlar till att börja med om arbetsrätten där Folkpartiet, Centern
och kristdemokraterna har ett särskilt yttrande fogat till betänkandet.
Elving Andersson sade tidigare att vi måste få en arbetsrätt som är
anpassad till småföretagens villkor. Har Anders Sundström något be-
sked på den punkten? Har han några förslag? Kan vi med tillförsikt se
an det arbete som nu pågår? Blir det verkligen förändringar för småfö-
retagen så att vi får fler arbetslösa i sysselsättning? Det vore väldigt bra
om vi kunde få en signal om detta i dag.

Herr talman! Den 29 november förra året förde jag en debatt med
Anders Sundström. Han sade då att han kunde lova mig och alla andra
att när regeringen redovisar sin mandatperiod kommer den med bred
marginal att kunna överträffa alla de prognoser och löften man gett i
valrörelsen när det gäller arbetslöshetsbekämpningen. Står arbetsmark-
nadsministern kvar vid detta löfte?

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Dan Ericsson tar upp ett par frågor, och jag skall för-
söka besvara några av dem.

När det gäller kommuner och landsting tycker jag att Hans Anders-
son i den förra duellen beskrev det hela på ett ganska bra sätt. Det är ju
inte så att Dan Ericsson anvisar mer pengar inom arbetsmarknadspoli-
tikens ram för att klara situationen i kommuner och landsting.

Det socialdemokraterna däremot gör i ett stort antal kommuner och
landsting är att man väljer att gå fram med såväl skattehöjningar som
avgiftshöjningar för att klara en rimlig nivå på verksamheten.

Jag vet inte i vad mån kds deltar i sådana beslut ute i kommuner och
landsting. Men det jag hittills har kunnat utläsa är att det intresset ver-
kar vara rätt svalt. Dan Ericssons omtanke om de kommunalanställda
tycker jag klingar ganska falsk. Kommunerna lever i huvudsak på
skatter och avgifter.

Låt mig sedan gå över till själva sakfrågan. Det är så att det finns ett
verktyg som gör det möjligt för länsarbetsnämnderna att använda sig av
olika typer av åtgärder för att förhindra uppsägning. Men jag vägrar att

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

71

Prot. 1994/95:114

2 juni

säga att vi här i riksdagen skall bestämma att just den gruppen skall
garanteras någon form av åtgärd via arbetsmarknadspolitiken. Det är

faktiskt så att kommunerna själva bestämmer över sina egna skatter och

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

sina egna kostnader. Så måste det vara också i framtiden. Vi i riksda-
gen kan inte ta över det ansvaret.

Anf. 62 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Arbetsmarknadsministern valde att inte svara på mina
två sista frågor. Jag hoppas att han kan använda sin nästa replik till att
göra det. Vad kan hända på arbetsrättens område? Är det så, som El-
ving Andersson uttryckte en förhoppning om, att vi skall få en arbets-
rätt som anpassad till småföretagens villkor?

Om det gavs ett besked på den punkten här i dag, skulle det i sig va-
ra mycket positivt och göra att man kunde se mer positivt på att anställa
fler personer ute i näringslivet. Då tror jag att man såg att socialdemo-
kraterna faktiskt har tänkt om. Men ges det inget sådant besked kvarstår
detta faktum att den arbetsrätt vi nu har förhindrar att många anställs i
små företag.

Jag skulle också önska ett svar på den andra frågan. Står ministern
kvar vid sitt löfte om att när denna mandatperiod närmar sig sitt slut har
den socialdemokratiska regeringen överträffat alla de prognoser och
löften om arbetslöshetsbekämpningen som socialdemokraterna ställde
ut i valrörelsen?

Sedan har vi detta med kommunerna. Det handlar faktiskt om om-
tanke om de kommunalanställda. Jag förstår inte ministern när han talar
om att det klingar falskt. Det är ju detta vi har slagits för under den tid
vi har funnits här i parlamentet. Vi slåss också för detta ute i kommuner
och landsting.

Under den förra mandatperioden såg vi faktiskt till att inte driva ut
kommunalt och landstingskommunalt anställda i öppen arbetslöshet,
utan man fick ett instrument för att länsarbetsnämnderna skulle kunna
sluta avtal med kommuner och landsting. Det är den möjligheten som
inte finns längre. Det är därför socialdemokratiska landstings- och
kommunledningar ute i verkligheten säger upp personal i kommuner
och landsting. Det är tvärtemot vad socialdemokraterna sade i valrörel-
sen.

Anf. 63 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Men, Dan Ericsson, ni anvisar lika mycket pengar som
vi för arbetsmarknadspolitiken. Om ni ger skenet av att ni den vägen
skall kunna låta fler kommunalanställda behålla sin anställning är det
besked ni ger till dem som i dag är arbetslösa och finns i en aktiv åtgärd
att de får räkna med att gå öppet arbetslösa därför att ni har beslutat att
inom detta anslag prioritera pengar till kommunerna. Dan Ericssons
kritik faller ju på eget grepp på något sätt.

Dan Ericssons engagemang avgörs av hans vilja att bedriva en poli-
tik i kommunerna som går ut på att genomföra skattehöjningar och
avgiftshöjningar för att klara välfärden i hemkommunen. Jag vet inte i

72

vad mån Dan Ericsson har varit beredd till det. Men när jag studerar

den samlade bilden i Sverige kan jag konstatera att intresset från kds är
rätt blygsamt på den punkten, för att inte säga nästan obefintligt.

De andra två frågorna kan jag svara mycket kort på. Vi har natur-
ligtvis tillsatt en arbetsrättskommission därför att vi tycker att man
måste se över arbetsrätten. Vi är mycket glada över att vi har fått med
parterna i den kommissionen. Jag är övertygad om den också kommer
att komma till en lösning.

Svaret på den andra frågan är att vi naturligtvis skall uppfylla de
vallöften vi har ställt ut. Jag känner ingen oro för att vi inte skall klara
av det. Det är t.o.m. så att vi på en rad punkter når vallöftena långt
snabbare än vad vi förutsatte i valrörelsen 1994.

Anf. 64 HANS ANDERSSON (v) replik

Herr talman! Anders Sundström hade en låg profil i sitt anförande,
och jag kan förstå det. Men han visade ganska stor entusiasm över
sysselsättningsutvecklingen. Det är riktigt att det har blivit drygt
100 000 nya jobb på ett år. Men det har faktiskt stannat upp under
1995, och det är djupt oroande.

Om man tittar på långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, lediga
jobb osv. är det inte så uppmuntrande när man läser AMS aprilsiffror.
Det gör att utskottet har valt ett helt annat tonläge än propositionen.
Man skriver så här: ”Mot denna bakgrund finner utskottet det alarme-
rande att sysselsättningen inte ökar mer än marginellt och att arbetslös-
heten inte heller minskar mer än marginellt.---Läget är särskilt

allvarligt för lågutbildade kvinnor, ungdomar, utomnordiska invandrare
och arbetshandikappade.”

På just dessa prioriterade områden har Vänsterpartiet lagt fram
konkreta förslag med medelsanvisningar. Det har kostat prutningar på
andra områden och vissa skattehöjningar. Men det har vi gjort för att
särskilt möta de kvinnor som har rationaliserats bort och som med
regeringens politik kommer att försvinna från kommuner och landsting.
Att hävda något annat är att utmana löjet om man har hört vad lands-
tingen och kommunerna säger.

Det är likadant på handikappsidan. Det har berörts tidigare. Jag
skulle vilja att arbetsmarknadsministern berörde detta.

När det gäller utvecklingen i stort har säkert arbetsmarknadsminis-
tern tagit del av LO:s program mot arbetslösheten som kom i mars eller
april och konjunkturbedömningen och bedömningen av den ekonomis-
ka politiken som kom för någon vecka sedan. De överensstämmer
praktiskt taget helt och hållet med Vänsterpartiets syn. De utandas en
mycket stor oro över både den ekonomiska politiken och ambitions-
sänkningen på arbetsmarknadspolitikens område. Jag skulle gärna vilja
höra kommentarer om dessa mycket svåra frågor. Det är inga lättköpta
saker, men jag tror att frågorna måste tas på mycket större allvar än vad
Arbetsmarknadsdepartementet har lyckats göra tidigare.

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Vem som tar arbetslösheten på största allvar, om det
är jag eller Hans Andersson, kan man naturligtvis fundera ett tag över.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

73

Prot. 1994/95:114

2 juni

I mitt anförande sade jag att det finns ett antal mycket positiva teck-
en, t.ex. en kraftig sysselsättningsökning, men samtidigt lever vi fortfa-

rande med en mycket hög arbetslöshet. Om Hans Andersson lyssnade

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

hörde han säkert att jag sade det också. Sverige befinner sig i en
mycket svår situationen.

Jag försökte också säga i mitt anförande att det inte finns några
enkla vägar ur detta, det finns inga recept utifrån och det finns inga
historiska recept på hur man skall lösa detta. Jag konstaterade också att
det inte kom fram så väldigt många idéer när det gäller tillväxten när
jag lyssnade på debatten här i kammaren under förmiddagen - och det
gäller faktiskt också Hans Andersson. Men för oss är tillväxten viktig.

Med det beslut som jag hoppas att riksdagen fattar anser jag att vi
får en effektivare arbetsmarknadspolitik och att vi därmed kan få ut
mer för pengarna än vad vi fick med den gamla hårt reglerade arbets-
marknadspolitiken. Det är huvudorsaken till att det samtidigt är möjligt
att genomföra besparingar i arbetsmarknadspolitiken och ändå hålla
volymerna uppe. Det hänger samman med den lokala mobiliseringen.

Jag har själv ganska lång erfarenhet av det sättet att jobba. Jag vet
att det ligger en oerhörd effektivitetsökning i att föra ut ansvar och
befogenheter och låter människor själva fatta sina beslut. Då når man
väldigt mycket mer än vad man gör i en mycket planerad ekonomi där
riksdagen också mycket detaljerat reglerar den aktiva arbetsmarknads-
politiken.

Anf. 66 HANS ANDERSSON (v) replik

Herr talman! Som arbetsmarknadsministern vet är också Vänster-
partiet och jag positiva till decentraliseringen. Jag tror också att det bra
att ha ett mer flexibelt regelsystem. Det har också AMS föreslagit en
längre tid. Men därmed kan man inte ge en mindre påse pengar och tro
att man löser fler problem. Så enkelt är det inte.

Anders Sundström säger att det finns en optimism. Det är faktiskt så
att hushållen visar mer pessimism nu än för ett halvår sedan. Under de
senaste månaderna har vi en sämre utveckling än vad vi hade 1994. Det
oroar LO, och det oroar mig.

Vi har lagt fram en serie förslag om tillväxt. Det gäller dels en stör-
re efterfrågan, dels räntesubventioner till mindre företag, dels ett större
investeringsprogram än regeringens, dels en större utbildningsvolym.

Men jag vill framför allt ta upp några frågor om nya idéer. Det har
ju förekommit en del artiklar om arbetsmarknadspooler av Carsten von
Otter t.ex., och från Kommunförbundet talade man om att näringslivet
måste ta på sig ett större ansvar gentemot de äldre som riskerar att slås
ut i och med kompetensutvecklingen.

Vi har lagt en del förslag om framtidsfonder med ungdomsprakti-
kantplatser osv. Förslagen innebär inslag i en politik som låter närings-
livet, som en naturlig del, handha frågor om rehabilitering, utbildning
och praktikverksamhet. Det är nämligen inte rimligt att allt större över-
skott lokaliseras till de privata företagen, medan allt större underskott
lokaliseras till samhällsinstanser, som skall stå för stora samhällsinves-

14

teringar, bekämpa arbetslösheten osv. Då kommer man snarare att få

välja den väg som regeringen nu har valt, att faktiskt prickskjuta mot de
arbetslösa. Man ger de arbetslösa sämre ersättning och låtsas att det är
ett incitamentproblem när det faktiskt handlar om ett kompe-
tensproblem. De har fått för litet utbildning, och utbudet av jobb är för
litet.

Jag skulle vilja höra arbetsmarknadsministern kommentera inslaget
av nya idéer som inte bara Vänsterpartiet kräver utan som förekommer
alltmer i debatten.

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Det finns en stor spridning när det gäller bedömning-
arna av hur stark tillväxten kommer att bli. Hans Andersson citerar
LO:s prognos. Efter LO kom TCO med en prognos för tillväxten som
var helt annorlunda än LO:s prognos. Tillväxten är något som det är
väldigt svårt att säkert veta något om. Jag tycker egentligen att det är
ganska meningslöst att spekulera om den. Vi kan konstatera att ekono-
merna gör litet olika bedömningar. Alla gör dock bedömningen att
tillväxten kommer att fortsätta.

När det gäller den andra frågan om verktygen i arbetsmarknadspo-
litiken är jag helt övertygad om att den verktygslåda som vi har levere-
rat inte är komplett. Det finns säkert ett antal verktyg som behövs för
att arbetsmarknadspolitiken skall fungera än bättre. Jag är väldigt öp-
pen för sådana synpunkter. Vi har också tillsatt en arbetsmarknadspoli-
tisk kommitté just därför att arbetsmarknadspolitiken hela tiden måste
förnyas.

Jag tycker inte att man behöver utkämpa några stora politiska stri-
der om olika verktyg, om man i grunden har samma inställning om att
det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Men man kan ha litet olika
idéer om hur verktygen skall se ut.

När det sedan gäller frågan om ersättningsnivån i a-kassan, som i
och för sig inte hör till dagens diskussion, vill jag bestämt protestera
mot påståendet att minskningen av ersättningsnivån har med incitament
att göra. För mig och för de allra flesta som har varit om att fatta detta
beslut är det uteslutande en fråga om att åstadkomma en statsbudget i
balans. Alla som värnar välfärdssystemet förstår också att upplåning är
farligt.

Anf. 68 OLA STRÖM (fp)

Herr talman! Detta betänkande heter ju En effektivare arbetsmark-
nadspolitik. Man kan nog säga att det inte torde vara så svårt att skapa
en effektivare arbetsmarknadspolitik, i alla fall inte om man ser till vad
som har gjorts under den nya regeringens första tid.

Jag har verkligen försökt att hitta något annat ord än misslyckande.
Ordet misslyckande har ofta använts i debatten i dag, och det är ett
väldigt starkt ord. Men det är klart att när man ser statistiken över ut-
vecklingen är det svårt att hitta någon annan beskrivning än ett miss-
lyckande.

Arbetslösheten för kvinnor har procentuellt ökat sedan förra året.
Det är bara 3 000 färre arbetslösa kvinnor än vad det var vid samma tid

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

75

Prot. 1994/95:114

2 juni

förra året. Man kan räkna upp statistik efter statistik som visar att de
snabba förändringarna, som det talades om i valrörelsen, faktiskt inte

har kommit till stånd.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Jag minns så väl debatterna under valrörelsen, där jag som represen-
tant för Folkpartiet och många andra icke-socialister hade rätt svårt att
förklara för väljarna att nya arbetstillfällen inte kan kommenderas fram.
Flera socialdemokrater sade att om de bara kom till makten så skulle
situationen ordnas snabbt. Statsrådet Mats Hellström besökte min
hemstad Örebro, där han sade: När vi får makten så kommer vi att
trycka på en knapp, och det ger 90 000 nya arbetstillfällen.

Jag tycker att bara detta sätt att uttrycka sig talar om vad många
väljare har förespeglats, inte minst ungdomarna på alla gymnasieskolor,
där man har anordnat paneldebatter. Man har förespeglats att man
skulle garanteras sysselsättning och att om socialdemokraterna bara
kom till makten så skulle allting ordna sig.

Det är mot bakgrund av detta som Martin Nilsson och andra faktiskt
får finna sig i att bli kritiserade, även om det görs efter åtta månader.
Jag och många fler i kammaren inser att det inte är lätt att ordna arbets-
löshetssituationen. Det skulle inte ha varit lätt för någon annan regering
heller. Men ni har ju förespeglat väljarna att det faktiskt är lätt och att
man kan trycka på en knapp, som Mats Hellström uttryckte det.

Det finns anledning för socialdemokraterna att reflektera över hur
det kan komma sig att arbetslösheten, mitt i en så kraftig högkonjunktur
som ändå råder, bara sjunker marginellt. Dessutom har vi en arbets-
marknadspolitik som, både när det gäller volym och resurser, kanske är
störst i världen. Trots detta har vi en extremt hög arbetslöshet. Mitt
uppe i all optimism borde detta ändå lämna litet utrymme för eftertanke
hos majoriteten.

Den stora skillnaden mellan vad vi i de icke-socialistiska partierna
talar om och vad socialdemokrater och andra talar om är att det faktiskt
handlar om att skapa förutsättningar. Martin Nilsson sade tidigare att
man redan har provat att sänka skatten för företag och att det inte stäl-
ler några krav på företagen och de anställda. Jag tycker att det på något
sätt avslöjar spår av socialistiskt tänkande när man tror att man kan
kommendera fram de nya jobben. Man kan inte kommendera fram nya
jobb, och man kan inte trycka på knappar. Vad det handlar om är att ge
bra villkor för företagen. Det är där de nya jobben skall komma. Det
handlar också om att få en flexiblare arbetsmarknad.

Arbetsmarknadsministern höll ändå ett anförande som andades
återhållsamhet och litet ödmjukhet. Det innehöll inte alls den traditio-
nella socialdemokratiska terminologin. Så det är väl dags att göra upp
med socialismen. Det dåliga som regeringen har gjort har byggt på
traditionell socialistisk politik. Det som har gått litet bättre har berott
på avsteg från socialismen.

Jag tycker att ni skall föra en diskussion och argumentation med era
partikamrater ute i landet på det sätt som arbetsmarknadsministern
gjorde här. Ni måste förklara att lägre företagsbeskattning inte är något
som man inför för att göda kapitalister och öka profiten, utan det är

76

något man gör för att det finns någonting gott i marknadsekonomin och

företagsamheten. Det handlar om enskilda människor som strävar efter
att producera och skapa arbetstillfällen.

En flexiblare arbetsrätt handlar inte automatiskt om att man ger fler
arbetsgivare möjlighet att bete sig illa mot sina anställda. Man kan inte
ha ett sådant negativt angreppssätt när det gäller den här typen av flex-
ibilitet.

Vårt budskap från Folkpartiet är: Gör upp med socialismen. Lämna
de gamla förlegade delar som den innehåller. Satsa på en politik som är
företagsvänlig och som gynnar utbildning, sunda statsfinanser och en
arbetsmarknadspolitik som inte glömmer bort dem som är mest utsatta.
Arbetsmarknadspolitiken är viktig, men den kan inte i sig skapa nya
arbetstillfällen.

Jag har inga egna yrkanden utan ansluter mig till Elver Jonssons yr-
kanden beträffande reservationerna 2 och 44.

Anf. 69 MARTIN NILSSON (s) replik

Herr talman! Ola Ström sade att Mats Hellström hade varit i Örebro
och där sagt diverse saker. Jag skall överlåta till Mats Hellström att
konstatera vad han har sagt. Det har ju tryckts på betydligt fler än en
knapp. Men efter ett år kan man konstatera, vilket har gjorts i denna
debatt, att det inte bara blivit 90 000 nya jobb utan t.o.m. 100 000 nya
jobb.

Nu tror jag inte att man skall göra det så enkelt som Ola Ström för-
söker göra det, och jag är övertygad om att Mats Hellström inte heller
gjorde det så enkelt för sig när han var i Örebro.

Vad socialdemokratin före valet redovisade var ju ett program för
hur man skulle kunna minska arbetslösheten. Det är i stora drag det
program som genomförs och som har genomförts och som har fattats
beslut om, nämligen att stimulera fram investeringar inom byggsektorn
och inom andra sektorer i samhället.

Det tycker inte jag kan hävdas vara ett misslyckande, och jag blir
litet bestört över det sätt på vilket detta ord används i denna debatt. Det
är en vårdslös och slarvig användning av ordet. Det är dessutom ett
felaktigt epitet på en politik som knappt har hunnit börja verka, men
som ger resultat där den har börjat verka.

Jag vill kommentera tesen att dessa skattesänkningar skulle ge fler
jobb. Precis som Anders Sundström gjorde tidigare i debatten kan man
konstatera att Sverige har ett förmånligt företagsskatteklimat jämfört
med väldigt många andra länder i vår omgivning.

Man kan nog inte enbart se de svenska problemen som, om man
skall tala i ekonomiska termer, orsakades av ett för högt kostnadsläge
på utbudssidan. Det kan ju lika gärna handla om för svagt tryck på
efterfrågesidan i samhällsekonomin. Där saknar ju tyvärr Folkpartiet
alla tänkbara analyser av vilka konsekvenser det skulle innebära för
politiken.

Det är det som vi försöker göra genom precisa investeringssatsning-
ar inom exempelvis byggsektorn. Man kanske skulle kunna göra en litet
mer djupsinnig analys av samhällstillvaron än den som Folkpartiet

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

77

Prot. 1994/95:114

2 juni

försöker göra i någon slags uppdelning i socialism kontra icke-
socialism.

Om man sedan skall tala om blygsamhet så står jag gärna till tjänst

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

med att citera vad den icke-socialistiske blivande statsministern Carl
Bildt i sin blygsamhet sade inför valet 1991. Jag har också citatet här,
så om vi skall tala om blygsamhet skall vi nog kunna ordna det.

Anf. 70 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Jag var inte alls ute efter Mats Hellströms uttalande.
Jag tyckte att det på något sätt sammanfattade det som socialdemokra-
terna i hela valrörelsen gav uttryck för: Det här med arbetslösheten
skulle ordna sig bara de kom till makten.

Det var till och med ofta så att de mer eller mindre påstod att den
borgerliga regeringen avsiktligt ökade arbetslösheten. Det skulle jag
aldrig påstå att socialdemokraterna gör avsiktligt. Jag tycker att man
skall hålla sig för god för sådant. Jag tror att de reaktioner man nu
möter bland ungdomar och andra som fortfarande är arbetslösa, det är
att de trodde på det ni sade.

Det är inte fel att ha visioner. Det är inte det jag är ute efter. Men
det är ingen mening med att ha valrörelser om man inte har något slags
koppling mellan vad man lovar och vad man faktiskt kan leva upp till.
Det tycker jag är oanständigt mot väljarna. Vi måste hålla oss för goda
för det nästa valrörelse.

Sverige är faktiskt ett land som har för få småföretag. Statsminis-
tern, Socialdemokraterna och till och med Vänsterpartiet är överens om
att det är där de nya arbetstillfällena måste komma. Då måste man ju
bedriva en politik som underlättar och ger bättre förutsättningar för
företagande. Det sade ju till och med statsministern själv i sin rege-
ringsförklaring.

Men så har det ju inte blivit. Det regeringen och riksdagsmajorite-
ten gjort är att man har lagt nya beskattningar på företagen, uppemot 50
miljarder kronor, och fler regleringar och annat. Då är det ju inte kons-
tigt att de här nya jobben inte kommer som man önskar. Man kan inte
kommendera fram dem.

Man måste vårda näringslivet och de små företagen som man vårdar
en planta: Man måste ge den vatten och förutsättningar för att växa.
Sedan får man ha andra regler som tar bort ogräs och tokigheter. Men
man kan inte utgå ifrån att alla företagare skall kommenderas att ordna
nya jobb. Ge dem förutsättningar, så ordnar det sig.

Anf. 71 MARTIN NILSSON (s) replik

Herr talman! Precis som Anders Sundström gav uttryck för tidigare
i denna debatt är det min förhoppning, och det är det jag har försökt
framhäva med något slags emfas här i dag, att de löften som gavs i
valet skall vara uppfyllda fram till nästa valrörelse. Det är det väljarna
skall utvärdera, och de bör diskutera om det har blivit så eller inte.

Jag vill inte heller, även om det kanske skulle framställas så, hävda
att den borgerliga regeringen lät arbetslösheten öka med flit på något

18

sätt. Det är självklart en grov anklagelse. Jag tror inte att det är riktigt

och det är inte alls relevant för debatten. Däremot kan man fundera på
om den ekonomiska politiken var rätt för att bekämpa arbetslösheten.
Där kan man gott och väl vara kritisk. Det är samma kritik som kan
riktas mot Ola Ströms resonemang nu, när han hävdar att de nya jobben
måste komma i små företag osv. Jag tror inte att det är så speciellt
många som ifrågasätter det. Men frågan är hur de kommer. Där måste
man konstatera att de 50 000 konkurser som gjordes under föregående
mandatperiod inte var något direkt lysande resultat av den småföre-
tagspolitik som fördes och den politik som Ola Ström här talar för.

Jag tror att det kan behövas åtgärder på utbudssidan och på skatte-
sidan. Jag tror t.o.m. att det kan behövas vissa förändringar i arbetsrät-
ten -jag utesluter inte det. Men ert problem i Folkpartiet, Moderaterna
m.fl. är ju att ni har en mental blockering mot att se att det även finns
andra frågor, bortanför skattefrågorna, bortanför arbetsrätten, som
handlar om efterfrågesituationen i samhället. Det påverkar småföreta-
garna oerhört mycket om de får någon möjlighet att utveckla sig eller
inte. Riskkapitaltillgången påverkar företagarna och deras möjligheter
att utvecklas oerhört mycket.

Det är sådana saker som vi har tagit itu med. Vi har låga företags-
skatter. Vi ser till att fixa riskkapitalsituationen. Vi ser till att inom
vissa valda sektorer öka efterfrågan i samhället. På det sättet klarar vi
att få i gång den traditionella, riktiga arbetsmarknaden. Det är vår mål-
sättning och vår politik.

Anf. 72 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Det kanske inte är så fruktsamt att diskutera vad som
gjordes rätt eller fel under den förra mandatperioden. Men vad som kan
konstateras är att de förslag till en alternativ politik som Socialdemo-
kraterna hade skulle ha lett till ännu högre budgetunderskott och ännu
sämre förutsättningar för företagen. Det skulle vara mycket intressant
att höra åtminstone något exempel på vad Martin Nilsson anser gjordes
fel och om han kan ge ett konkret förslag om vad den förra regeringen
skulle ha gjort annorlunda för att undvika arbetslöshet. Det har vi inte
hört så mycket om.

Det känns litet märkligt att Martin Nilsson står här och försöker un-
dervisa oss i de icke-socialistiska partierna om att det behövs mer än
låg företagsbeskattning. Det är det vi framhåller i varje motion. Där
finns det en stor samhörighet mellan de fyra icke-socialistiska partier-
na.

Det handlar naturligtvis om näringspolitik, som är nästintill obe-
fintlig i dag. Det handlar om att utbildning skall löna sig. Det handlar
om att marginalskatterna inte skall vara så höga att det inte lönar sig att
anstränga sig och att arbeta vidare. Utan att vara oförskämd mot Martin
Nilsson, tror jag inte att Socialdemokraterna har så mycket att lära oss i
andra partier.

När det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken är det svårt att
tycka att den inte har misslyckats. De reformer som skulle leda till så
många sysselsättningar har inte gjort det. Jag förstår inte hur man kan
använda något annat ord än misslyckande. Jag kan bara ta ungdomarna

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

79

Prot. 1994/95:114

2 juni

som exempel, där insatserna har halverats. Det är svårt att kalla det för
något annat än ett misslyckande.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Anf. 73 LARS STJERNKVIST (s)

Herr talman! Jag tycker, i likhet med statsrådet, att när vi diskuterar
hur vi skall få ner en exempellöst hög arbetslöshet borde alla vara ut-
rustade med en viss ödmjukhet. Jag har inte hört någon som med gott
samvete har kunnat säga att han sitter inne med patentlösningen eller
har kunnat peka på några erfarenheter av hur man löser problemet. En
del av inläggen i dag har verkligen präglats av den ödmjukheten. Det
finns undantag, som vi fick exempel på nu senast. Den typen av påstå-
enden, att om vi socialdemokrater bara stryker ordet socialism i våra
program kommer det att lösa sig, är fördummande lösningar som riske-
rar att leda till att den här församlingen och vi alla förlorar vår trovär-
dighet.

Även om det inte finns några lösningar för hur man pressar ner en
arbetslöshet av den omfattning som vi har upplevt och fortfarande
upplever, pekar alla erfarenheter och alla förståsigpåare i samma rikt-
ning, nämligen att det viktigaste man kan göra är att undvika att hamna
där. Det viktigaste man kan göra är att förhindra att jobben slås ut.

Det var av det skälet som vi socialdemokrater, inklusive jag, under
den förra mandatperioden så ivrigt argumenterade mot de omfattande
uppsägningar som genomfördes inom den offentliga sektorn.

Ola Ström ställde frågan om vi kunde peka på någon punkt där vi
var kritiska och om vi hade något förslag som skulle ha förhindrat den
situationen. Detta är en sådan punkt.

100 000 offentliganställda slogs ut från arbetsmarknaden - detta i
ett läge när vi samtidigt, på grund av konjunkturen, hade stora problem
i övriga sektorer.

I grunden är detta självfallet olyckligt, därför att en massa viktiga
arbetsuppgifter inte blir utförda. Men detta var också ur arbetsmark-
nadspolitisk synpunkt en djupt olycklig utveckling.

Det är av precis samma skäl som jag upprepar detta i dag. Jag tyck-
er att vi måste ägna all kraft och energi - eftersom arbetslösheten fort-
farande, trots högkonjunkturen, ligger kvar på en oacceptabelt hög
nivå - åt att med alla tillgängliga medel förhindra att offentliganställda
slås ut i öppen arbetslöshet.

Det är viktigt att göra ett klarläggande av vad man egentligen menar
när man säger det. Jag uppfattade Hans Andersson som ganska tydlig
och Dan Ericsson som inte fullt lika tydlig när det gäller att vi skall
bevara den kommunala verksamhet och service som finns.

Jag lever däremot i den förvissningen - det gör uppenbarligen ock-
så den majoritet som står bakom betänkandet - att även om vi nu skall
använda alla tillgängliga medel för att förhindra att offentliganställda
kastas ut i öppen arbetslöshet, måste vi göra det på ett sådant sätt att det
möjliggör nödvändiga rationaliseringar. För att vi på lång sikt skall
kunna klara balansen i kommuner och landsting kommer det nämligen
att bli nödvändigt att också minska antalet anställda. Men vi måste göra

80

den bantningen på ett sådant sätt att vi både tar hänsyn till enskilda

människors behov och förhindrar en ökad belastning på arbetsmark-
nadsmyndigheterna i detta läge.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag hittills bara har kommen-
terat tidigare talare - det var inte alls min avsikt.

Av detta skäl är det fortfarande fel att nu försöka lösa de ekonomis-
ka problemen genom att kasta ut offentliganställda i arbetslöshet.

Det besked vi har fått i dag från arbetsmarknadsministern är därför
väldigt bra. Det har pratats om Östergötland - det gläder naturligtvis en
norrköpingsbo - men det här är inte något regionalt problem för Öster-
götland. Vi vet tyvärr att man inom många landsting och många kom-
muner runt om i landet förbereder eller redan har lagt omfattande var-
sel. Detta är alltså inte något lokalt bekymmer.

De som nu sitter runt om i landet och förhandlar och försöker hitta
lösningar för att förhindra att människor slås ut i öppen arbetslöshet har
nu på en punkt fått ett väldigt klart och tydligt besked. Arbetsmark-
nadsministern sade tidigare i dag, att med den proposition och med det
riksdagsbeslut som förhoppningsvis skall klubbas på onsdag får vi ”ett
verktyg för att förhindra uppsägningar i kommuner och landsting”. Det
är bra.

På en punkt är jag fortfarande orolig, i likhet med Hans Andersson,
och det gäller de resurser som vi avsätter genom beslutet på onsdag:
Räcker de? Vi vet inte svaret på den frågan i dag. Men jag kan lova den
här församlingen, att om det visar sig att resurserna inte räcker så
kommer åtminstone jag att verka för att det läggs fram ytterligare för-
slag. Ett litet tips skulle kunna vara att använda de pengar som uppen-
barligen blir över av RAS-stödet till offensiva insatser för att vidare-
utbilda och omskola dem som i dag riskerar att förlora jobben inom
offentlig sektor.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Men jag höjer samtidigt
ett varnande finger för att det kan finnas skäl att återkomma till den här
viktiga frågan.

Anf. 74 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Den borgerliga regeringen fick, och får fortfarande,
kritik för att den ökade arbetslösheten och ökade statsskulden. Jag
frågade i mitt anförande efter förslag på hur den regeringen skulle
kunna ha gjort annorlunda. Nu fick jag ett förslag av Lars Stjernkvist
som skulle ha precis den effekten att det hade ökat underskottet i stats-
budgeten. Min fråga kvarstår alltså fortfarande.

När det sedan gäller det här med socialism får jag be Lars
Stjernkvist om ursäkt om han uppfattar det som om jag vill göra den
här debatten ytligare. Jag tycker faktiskt att det är väsentligt att veta
vilken ideologisk utgångspunkt man har för den politik man skissar
fram. Min fråga är alltså fortfarande om Lars Stjernkvist anser att So-
cialdemokraterna är ett socialistiskt parti och om han i så fall anser att
den politik som nu förs är socialistisk. Jag tycker inte att det är ytligt;
om det uppfattas så ber jag om ursäkt för det.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

Anf. 75 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Jag tycker att vår tid i den här kammaren är alldeles

för begränsad för att användas till sådana här intellektuella övningar

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

om vilken etikett vi vill sätta på varandras politik. Den typen av intel-
lektuella övningar deltar jag gärna i, men jag tycker inte att vi skall
uppta kammarens ansträngda tidsprogram med det.

Jag övergår i stället till själva sakfrågan, det här förslaget som up-
penbarligen Ola Ström var rädd för. Om man skulle ha räddat offent-
liganställda under de tidigare åren så skulle det ha ökat budgetunder-
skottet, säger Ola Ström. Nej, svarar jag. Det är just det som är en
poäng, en av de poänger som vi med en drucken papegojas envishet
upprepade under vår oppositionstid. När alternativet är öppen arbets-
löshet kan man inte spara pengar, vare sig för staten eller på lång sikt
för kommunerna, genom att kasta ut de offentliganställda i arbetslöshet.

Självklart kan man spara pengar, men det förutsätter i så fall att det
finns några andra jobb att gå till. Det är därför det är så oerhört viktigt
att man först skapar förutsättningar så att de som i dag är övertaliga på
grund av ekonomin verkligen skall kunna få andra jobb. Annars orsakar
vi bara en rad mänskliga tragedier utan att spara några pengar.

Detta är alltså ett mycket konkret exempel på att vi under förra
mandatperioden lade fram förslag som skulle kunna ha bidragit till att
begränsa ökningen av arbetslösheten.

Anf. 76 OLA STRÖM (fp) replik

Herr talman! Jag tycker också att vi skall använda tiden väl. Jag
nöjer mig därför med att Lars Stjernkvist svarar ja eller nej på min
fråga om Socialdemokraterna är ett socialistiskt parti.

Anf. 77 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Det var egentligen inte min avsikt att begära replik,
men jag tar naturligtvis gärna chansen att säga någonting.

Mitt personliga svar på den fråga som Ola Ström ställde blir så här:
Jo, jag betraktar den politik som jag står för och som mitt parti står för
som socialistisk. Men det uttalandet blir egentligen tämligen menings-
löst om man inte fyller det begreppet med ett politiskt sakligt innehåll.
För att göra det räcker inte min tvåminutersreplik.

Anf. 78 HANS ANDERSSON (v) replik

Herr talman! Då räcker nog inte heller den politik till som nu förs
av regeringen, om den skall ha det epitetet.

Fram till nu har 100 000 jobb försvunnit under 1990-talet, och
100 000 jobb ytterligare kommer att försvinna. Det som är allvarligt är
att regeringen i kompletteringspropositionen säger att vi skall fortsätta
neddragningen av den kommunala konsumtionen i förhållande till
BNP. Den var 19,8 % år 1992 och skall nu ned till 17,5 %.

Detta är en medveten strategi för att strypa välfärdsinnehållet i den
svenska tillväxten. Det är helt oacceptabelt och kan bara leda till att
kommuner och landsting får mindre resurser till att bedriva verksamhet

82

och ha personal. Det är huvudskälet till att Vänsterpartiet som hu-

vudstrategi lägger pengar direkt till kommuner och landsting. Vi gör
det genom att sänka arbetsgivaravgifterna med ungefär 3 procentenhe-
ter.

Däremot är det alldeles riktigt att viss rationaliseringsverksamhet
måste pågå, och det är också nu många som går ur de här LAN-avtalen.
Därför behövs det ett rejält program för kompetensutveckling. Vi har
också lagt fram ett sådant förslag, och om Lars Stjernkvist är så intres-
serad av det som han säger sig vara intresserad av, bör han stödja re-
servation 35. Där finns ett konkret förslag, och det finns pengar reser-
verade för ett kompetensutvecklingsprogram.

Att använda överblivna RAS-pengar, i den mån de existerar i sinne-
världen, är alldeles utmärkt. Det skulle faktiskt motsvara de 2 miljarder
som vi vill avsätta. Då skulle vi vara överens.

Anf. 79 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Jag försökte i mitt anförande säga att jag tror att man
skall vara mycket försiktig både med att anvisa konkreta lösningar,
någon sorts patentmedicin för hur problemen skall lösas, och med pro-
gnoser. Erfarenheterna visar tyvärr att vi alldeles oberoende av par-
tifårg har haft svårt att uppskatta hur utvecklingen kommer att bli och
vilken effekt olika politiska beslut har.

Jag delar Hans Anderssons uppfattning att det finns skäl att miss-
tänka att den uppskattning som regeringen gör i budgeten om antalet
offentliganställda framöver är väl optimistisk. 15 000 hotade jobb kan
tyvärr visa sig vara en underskattning av problemet.

Samtidigt är jag inte beredd att säga att Hans Andersson och de
fackliga organisationerna ligger närmare sanningen när de nämner
antalet 100 000. Jag tycker att det viktiga besked som vi kan ge är att vi
skall ha en öppenhet inför att återkomma med lösningar, om det visar
sig vara nödvändigt. Det viktiga är att vi i grundfrågan är tydliga och
klara. Utgångspunkten och målsättningen måste vara att undvika att
kommun- och landstingsanställda kastas ut i öppen arbetslöshet. De
praktiska politiska åtgärderna får sedan anpassas till hur verkligheten
ser ut.

Anf. 80 HANS ANDERSSON (v) replik

Herr talman! Jag är överens med Lars Stjernkvist om att det är
mycket svårt att kvantifiera dessa risker. Jag vet inte om det blir
100 000, 80 000 eller 60 000. Blir det 100 000, räcker inte heller vårt
förslag till. Men vad jag vet är att när arbetsmarknadsministern säger:
Jo, men visst skall vi kunna göra någonting åt det här problemet, är
detta med tanke på den budget som utskottsmajoriteten har ställt sig
bakom inte sant. Det utrymmet finns inte, och det vet man redan ute i
länen, där man har fått en preliminärfördelning av sina medel. Därför
måste det till en extra resurs, och den måste öronmärkas för utbildning
på grund av de konsekvenser som kommunnedskärningarna kommer att
få. Detta kommer särskilt att markeras vad gäller kvinnor. Jag tycker då
att det är hederligt att också finansiera detta på det sätt som vi har gjort.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

83

Prot. 1994/95:114

2 juni

Jag håller vidare med om att det inte är lätt att veta exakt vad som
skall hända, och jag har inte någon snabblösning. Den lösning som jag

här förordar kan sägas vara ett slags sistahandslösning. Om man inte

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

orkar upprätthålla den kommunala välfärden, måste man åtminstone på
ett bra sätt ta hand om de människor som har gjort ett bra jobb inom
den. De måste få bättre möjligheter till en alternativ arbetsmarknad.
Båda dessa förslag har vi lagt fram.

Anf. 81 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Utskottsmajoriteten beräknar att det beslut som vi
skall ta på onsdag kommer att leda till att man får resurser som räcker
till 240 000 människor i olika typer av åtgärder. Om det visar sig att
den uppskattningen är rimlig, tycker jag att det finns skäl att vara rätt
optimistisk om möjligheterna att använda pengar också för att förhindra
uppsägningar i kommuner och landsting.

Men detta kan, som sagt, av olika skäl visa sig inte vara en riktig
bedömning. Svaret på det får vi ju ganska snart, Hans Andersson, efter-
som man just nu förhandlar ute i kommuner och landsting. Då får vi en
rimlig uppfattning i frågan om resurserna verkligen kommer att räcka.
Jag kan lova Hans Andersson att om det skulle visa sig att hans mer
pessimistiska prognos är riktig, kommer jag i så fall att fortsätta att
verka för att ytterligare åtgärder vidtas.

Anf. 82 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Lars Stjernkvist sade att jag var otydlig i diskussionen
om kommuner och landsting. Hur då otydlig? Jag själv och de övriga
kristdemokratiska ledamöterna har under hela den period som vi har
suttit här i riksdagen drivit denna fråga. Vi lyckades få med oss övriga
partier i den tidigare regeringskonstellationen på att få till stånd skriv-
ningar i utskottet som möjliggjorde för länsarbetsnämnderna att sluta
de berörda avtalen med kommuner och landsting för att förhindra upp-
sägningar och öppen arbetslöshet. Det är den möjligheten som nu är på
väg att fasas ut från verktygen i den arbetsmarknadspolitiska arsenalen.

Lars Stjernkvist sade att ministern gav ett bra besked på den här
punkten. Vilket besked? Han har inte givit oss något besked utan har
tvärtom tillåtit att avtalen nu inte förlängs och att möjligheter till nya
avtal inte ges.

Jag skulle vilja citera ur den kristdemokratiska reservationen på den
här punkten, reservation nr 12: ”Utskottet anser i likhet med motionä-
rerna i motion A54 (kds) att den möjlighet som tidigare gavs till läns-
arbetsnämnderna att sluta avtal med kommuner och landsting om ut-
bildning och kompetenshöjning i stället för öppen arbetslöshet måste
kvarstå. Det är enligt utskottet väsentligt att tydliga signaler om detta
ges till ansvariga myndigheter.”

Lars Stjernkvist har alla möjligheter att på onsdag liksom Vänster-
partiet ansluta sig till denna uppfattning.

Lars Stjernkvist vill sätta upp ett varnande finger och säger att man
får återkomma med lösningar om det blir nödvändigt. Men tiden är ute.

84

Det är nödvändigt nu. Jag vill anbefalla artikeln i Landstingsvärlden

från i går, enligt vilken 10 000 anställda räknas som övertaliga och
möjligheten att få till stånd den aktuella typen av avtal inte verkar fin-
nas.

Anf. 83 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Jag blir litet smickrad när den ene efter den andre er-
bjuder mig anslutning till reservationer, men jag står ändå fast vid min
slutsats att jag biträder utskottsmajoritetens förslag.

Vad jag menade med talet om otydlighet, Dan Ericsson, var följan-
de - och där ger jag gärna Dan Ericsson en eloge, eftersom han har
arbetat hårt med den frågan. Det är en sak att vi är överens om att det i
dagsläget är fel att kasta ut kommun- och landstingsanställda i öppen
arbetslöshet. Men menar Dan Ericsson att vi också långsiktigt klarar
oss utan att rationalisera och minska antalet anställda i kommuner och
landsting? Det var på den punkten som jag menade att han inte var lika
tydlig.

Även om man vidare kan belägga en mängd uttalanden i olika
sammanhang där Dan Ericsson har uttryckt sig oerhört väl om offentlig
verksamhet och om vilken betydelse sjukvården, barnomsorgen och
äldreomsorgen har, måste han som politiker ibland, åtminstone för ett
ögonblick, jämföra det som han säger med det som han praktiskt har
ansvar för. Tyvärr gör resultatet av de gångna tre åren, Dan Ericsson -
trots alla vällovliga inlägg i denna kammare - att det som finns ned-
skrivet litet grand bleknar.

Anf. 84 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Låt mig vad gäller det resultat som Lars Stjernkvist
talar om ta Östergötland som exempel. Under den förra mandatperio-
den hade vi inte en enda uppsägning från landstingets sida och från de
stora kommuner där det fanns fyrpartikoalitioner, utan löste problemen
via avtal med länsarbetsnämnderna. Det var något som vi drev fram här
i kammaren.

Jag trodde faktiskt att Lars Stjernkvist uppskattade detta och verkli-
gen ville slå vakt om denna möjlighet. Jag blir när jag nu hör Lars
Stjernkvist litet bekymrad inför möjligheten att han ändå kommer att
stödja utskottsmajoritetens uppfattning att man bör avvakta och se. Det
är nu som det händer. Det är nu som avtalen löper ut och som det skulle
finnas möjlighet att sluta nya avtal. Men länsarbetsnämnderna säger nu
att de inte får några tydliga signaler om att detta instrument skall an-
vändas.

Detta instrument håller på att fasas ut ur den arbetsmarknadspolitis-
ka arsenalen. Det kommer vi inte ifrån. Det är på den punkten som vi
från kds har en avvikande uppfattning. Vi menar att detta instrument
skall få finnas kvar.

Vad sedan gäller kommunernas ekonomi, Lars Stjernkvist, vill jag
säga att vårt budgetförslag faktiskt innebär att vi förstärker kommuner-
nas ekonomi med 8-10 miljarder. Det är på det sättet som vi skall klara
verksamheterna: äldreomsorgen, vården, barnomsorgen och utbildning-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

85

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

86

en. Nu försämrar ni dessa verksamheter, tvärtemot vad ni sade under
valrörelsen. Det är verkligheten, Lars Stjernkvist.

Anf. 85 LARS STJERNKVIST (s) replik

Hen talman! Jag förstår inte riktigt vad Dan Ericsson menar när han
säger att det är för sent. På onsdag skall vi här fatta beslut om vilka
regler som skall gälla efter halvårsskiftet. Just nu sitter man och för-
handlar runt om i landet för att hitta lösningar för att förhindra upp-
sägningar. Ingen kan väl rimligen begära att de förhandlingarna skall
vara avslutade innan vi här i riksdagen har talat om vilka resurser och
vilket regelverk som skall finnas efter halvårsskiftet.

På en punkt har det i dag getts ett mycket tydligt besked, nämligen
när statsrådet Anders Sundström sade: Jo, ni får det verktyg som be-
hövs för att förhindra uppsägningar. Tydligare än så kan man rimligen
inte vara. Den reservation kds har skrivit innebär uppenbarligen i det
här läget bara att man slår in öppna dörrar. Den är redan tillgodosedd.
Men det återstår ett frågetecken. Det gäller resurserna. Räcker pengar-
na? Vid åtskilliga tillfällen har jag nu upprepat att om det skulle visa
sig att pengarna inte räcker måste det naturligtvis finnas en öppenhet
för att återkomma.

Anf. 86 INGRID BURMAN (v)

Herr talman! Andra har talat om det här betänkandet i sin helhet.
Jag väljer att koncentrera mig på några enstaka frågor och ett visst
jämställdhetsperspektiv. Jämställdheten i det här betänkandet och i
arbetsmarknadspolitiken i stort lämnar mycket övrigt att önska. Den
verkar helt enkelt inte existera.

Visserligen är arbetslösheten bland män fortfarande några procent-
tal högre än bland kvinnor. Men när sysselsättningen ökar, minskar
männens arbetslöshet. Kvinnorna står och stampar på samma höga
arbetslöshetsnivå.

Parallellt med detta vet vi att ytterligare 40 000 offentliganställda,
mest kvinnor, kommer att lämna sin utbildningsperiod i kommuner och
landsting när avtalen med Lan löper ut. Dessutom kommer ytterligare
ca 60 000 och kanske fler - mest kvinnor - att få lämna sina anställ-
ningar i kommuner och landsting när den kommunala ekonomin för-
sämras ytterligare på grund av riksdagsbeslut. Allt talar för att kvinnors
arbetslöshet kommer att öka markant under det närmaste året om inget
görs.

Vad planerar regeringen att göra åt det här? Hur mycket avser man
att investera för att skapa arbetstillfällen för kvinnor? Svar: ingenting.
Två miljarder i allergisanering är bra. Det behövs. Det kommer dess-
utom att skapa arbeten inom byggsektorn - en typiskt manlig sektor.
Två miljarder till nybyggnation är bra. Det skapar arbetstillfällen inom
byggsektorn.

Ett ROT-program enligt Vänsterpartiets förslag hade varit bättre.
Det hade gett fler arbetstillfällen, men trots allt ger det jobb inom en
sektor där det behövs - en manlig sektor. För kvinnorna blir det ingen-
ting. De är osynliggjorda och bortglömda.

I stället fattar regeringen beslut vars effekter ökar arbetslösheten
bland kvinnor när den kommunala ekonomin begränsas. Vi vet att
nästan varenda krona som satsas i den offentliga sektorn ger arbetstill-
fällen - mest för kvinnor. Vi vet dessutom att behoven av fler jobb i
sjukvården, i barnomsorgen och i äldreomsorgen är akuta. Där finns
behoven, och där finns arbetstillfällena.

Då, för några månader sedan, valde regeringen att satsa på riktat
anställningsstöd. Vad blev utfallet? Tja, 15, kanske 20 registrerade
ansökningar om jobb, varav minst hälften och kanske fler möjligen
skulle ha inkommit i alla fall. Man reserverade 5 miljarder som kunde
ha använts på ett bättre sätt. Sänkningen av matmomsen kostade 8
miljarder. Då fanns det pengar. Det handlar alltså till syvende och sist
om en prioritering, ett val.

Vid sidan av åderlåtningen av offentliga sektorn på arbetstillfällen
har 80 000 kvinnor lämnat kontorsadministrativa yrken sedan 1990. De
har följande gemensamt: en relativt hög ålder, en utbildning som i dag
anses föråldrad, ett yrke som i stort sett är bortrationaliserat. Kvinnors
arbetsmarknad krymper och blir smalare. Hur gärna vi än vill och öns-
kar kan inte dessa kvinnor vara byggnadsarbetare eller tekniker i mor-
gon.

Arbetsmarknaden i stort ställer också helt andra krav på utbildning
med ny teknik och en ny arbetsorganisation som har förändrat arbetsli-
vet. Skall dessa kvinnor ha en reell möjlighet att komma tillbaka på
arbetsmarknaden krävs en bred och djup satsning på kompetenshöj ande
åtgärder.

Vänsterpartiet föreslår att AMS ges i uppdrag att utveckla eller
upphandla utbildning som leder dessa långtidsparkerade kvinnor tillba-
ka till arbetslivet. Vi kan inte blunda för problemet att kvinnors tradi-
tionella arbetsmarknad har krympt och att det krävs särskilda satsningar
för att vidga deras kompetens så att de kan söka arbeten på en bredare
arbetsmarknad. Likaväl som vi investerar i byggnation måste vi våga
investera i kompetens.

Vänsterpartiet har i en rad motioner lagt fram förslag för att säkra
och värna kvinnors rätt och möjlighet till arbete. Det gäller riktade
medel till kommunal sektor. Det gäller kompetensutveckling i arbetsli-
vet, och nu en riktad kompetensutveckling till kvinnor som är arbetslö-
sa. Det gäller satsning på tjänstesektor och åtgärder mot lönediskrimi-
nering. Det gäller deltidsanställdas rätt till heltidsanställningar, arbets-
tidsförkortning och arbetsskadebegreppet. Ja, vi har fler förslag.

Alla dessa förslag har vuxit fram utifrån insikten att kvinnors rätt
och möjlighet att försörja sig själva är grunden till ett jämställt liv och
ett jämställt samhälle.

Vad föreslår utskottets majoritet? Jo, först konstaterar man att pro-
blemen för kvinnorna på arbetsmarknaden är stora och att framför allt
deltidsarbetslösheten har ökat markant bland kvinnor. Man talar om
bristande kunskap och utbildning. Särskilt hos de äldre kvinnorna utgör
det här ett hinder mot rörlighet på arbetsmarknaden. Man talar om
kvinnors dåliga arbetsmiljö. Man har alltså insikt om problemen, och
nu kommer majoritetens förslag till lösning.

Prot. 1994/95:114

2 juni

In vesteringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

87

Prot. 1994/95:114

2 juni

För det första har man lyft fram jämställdheten på arbetsmarknaden
som ett lämpligt ämne för en förvaltningsrevision av riksdagens reviso-

rer. För det andra ger man regeringen till känna behovet av en kart-

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

läggning och analys av kvinnors arbetsmarknad. För det tredje pekar
man på en rad andra utredningar.

Jag har inget att invända mot något av de här förslagen eller mot
andra utredningar som utskottet hänvisar till. Men det här har ingenting
att göra med det faktum att vår arbetsmarknadspolitik för det komman-
de budgetåret även måste omfatta kvinnorna och kvinnornas arbetstill-
fällen.

Jag vill i det sammanhanget passa på att säga att visst är det sympa-
tiskt och bra med detta värnande om åtgärden med Lan-avtal. Jag stö-
der det fullt ut. Men det måste faktiskt vara en prioriterad uppgift att
behålla kvinnorna i arbetslivet, att tillskjuta medel så att de jobb som
behövs blir utförda och icke längre är en åtgärd. Vi bör satsa på att
bygga broar från kvinnor som har lämnat den offentliga sektorn och det
kontorsadministrativa yrket på en ny arbetsmarknad. Det krävs pengar.
Det krävs finansiering.

Vänsterpartiet har ett sådant förslag. Jag välkomnar både Dan
Ericsson och Lars Stjernkvist att stödja reservation 35, så behöver ni
inte vara så bekymrade längre.

Det krävs alltså riktade insatser för att skapa arbetstillfällen för
kvinnor och riktade insatser till arbetslösa kvinnor. Jag tycker att det är
häpnadsväckande att ett betänkande så kemiskt fritt från jämställd-
hetsperspektivet verkar kunna gå igenom i Sveriges riksdag. Samtidigt
vet vi att det kommer ytterligare förslag som kommer att rikta sin udd
mot kvinnor. Det gäller bl.a. förändringarna för deltidsarbetslösa, mest
kvinnor.

Jag skall sluta här genom att kort säga att jag tycker att det här be-
tänkandet i sin helhet kan recenseras med: Och för kvinnorna ingenting,
de skall utredas. Tack.

Anf. 87 MARTIN NILSSON (s) replik

Herr talman! I det svenska politiska systemet är det både ett och an-
nat som skall utredas, både för kvinnor och män. Det kan jag lova. Vi
har den traditionen för att bereda olika frågor.

Jag har ingenting emot den verklighetsbeskrivning som Ingrid Bur-
man ger, även om den är litet väl onyanserad. Men i stora drag är det
som med stor sannolikhet kommer inom den offentliga sektorn ett pro-
blem. Det finns behov av stora förändringar och med dem följer kanske
arbetslöshet.

Jag tror att det är mycket viktigt att komma ihåg de åtgärder som
har vidtagits. När Ingrid Burman beskriver dem blir det ett litet lätt
förlöjligande. Jag tror inte att man gör frågan någon tjänst genom att
anlägga den här litet lätt förlöjligande tonen.

Vi har sett att ett av grundproblemen är att vi i Sverige har en
mycket starkt könssegregerad arbetsmarknad. Vi måste finna åtgärder
för att komma till rätta med denna könssegregation.

88

Den kanske största kvinnofällan när det gäller arbetsmarknaden i
dag är den kraftiga övervikten av kvinnliga representanter bland del-
tidsarbetande. Det måste det göras något åt.

Vi ser som sagt var problem när det sker förändringar i offentlig
sektor.

På detta finns lösningar. Lösningarna handlar inte först och främst
om att se till att alla som har jobb skall få fortsätta att ha det jobbet i all
framtid. Man måste inse att det kommer att behövas omstruktureringar
och förändringar. I de här förslagen ingår utredningar.

Den socialdemokratiska regeringen har uttalat sig för att man vill ha
en förändring i arbetsrätten som ger rätt till mertid vid deltidsanställ-
ningar. Jag tror att man skall vara försiktig med investeringarna. Det
finns en hel del inom byggsektorn som, precis som jag försökte säga i
mitt inledningsanförande, leder över till underleverantörer där väldigt
många kvinnor jobbar. Jag har själv jobbat på en gardinstångsfabrik en
gång i tiden. Jag kan berätta att där var både en och annan kvinna som
fick nytta av att byggandet flöt bra. Jag tror att man skall vara försiktig
med generaliseringarna. De gynnar ingenting. Men vi är medvetna om
problemen i dag.

Anf. 88 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det är tråkigt om Martin Nilsson upplever att mitt in-
lägg var raljerande eller förenklat på något sätt. Det var mycket seriöst
menat, vill jag påstå.

Först och främst blev jag mycket förvånad när man väljer att peka
ut ett utmärkt förslag, som Vänsterpartiet har lagt fram, nämligen att
revisorerna skall titta på jämställdheten i arbetsmarknadspolitiken, som
ett förslag till åtgärd i majoritetens motivering. Det här är alltså en
seriös förvåning över att man behandlar frågan på detta sätt.

När det gäller Martin Nilssons övriga kommentarer delar jag upp-
fattningen att vi skall göra något åt de deltidsarbetslösa. Vi har lagt
fram förslagen.

Jag delar Martin Nilssons uppfattning att det är ett problem med
den könssegregerade arbetsmarknaden. Vi har lagt fram förslagen. Vi
talar om detta kompetensutvecklingsprogram vars inriktning är att
bygga broar. Vi använder t.o.m. det ordet i motionen. Jag delar den
uppfattningen att det här är ett mycket seriöst och mycket stort pro-
blem, därav min förtvivlan över att man i betänkandet enbart registrerar
problemen. Man lämnar analysen, men man har inga förslag till lös-
ningar.

Anf. 89 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)

Herr talman! När man talar om en effektivare arbetsmarknadspolitik
måste naturligtvis, som de tidigare talarna har påpekat, kvinnornas
arbetsmarknad uppmärksammas. Jag måste erkänna att jag också blev
besviken när jag läste propositionen och fann att kvinnoperspektivet i
den var så litet.

Men jag tycker ändå att man i utskottet i stor utsträckning har tagit
del av sådana påpekanden som har gjorts. Bl.a. har vi socialdemokra-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

89

Prot. 1994/95:114

2 juni

tiska kvinnor väckt en motion där vi har framhållit att kvinnornas ar-
betsmarknad måste ses över. Den måste kartläggas. Den måste analyse-

ras.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Vi socialdemokratiska kvinnor har krävt att kvinnornas arbetsmark-
nad skall ses över därför att vi vet att vi är inne i en föränderlig tid och
att arbetsmarknaden kommer att se annorlunda ut i framtiden än den
gör i dag. Men vi vidhåller att ett eget arbete och en egen inkomst ger
frihet och oberoende i ett modernt samhälle, såväl åt kvinnor som åt
män.

Hur skall då kvinnor agera, och hur skall våra erfarenheter och kun-
skaper kunna tas till vara i en tid av sådana här förändringar?

Ja, när vi skrev vår motion var det detta vi menade att man måste
belysa för att kunna fatta bra beslut i framtiden. Vi svenska kvinnor är
yrkesarbetande i dag, och det tänker vi förbli. Men vår ställning på
arbetsmarknaden måste självklart stärkas. För det är alltjämt så att det
är manliga mönster, manliga modeller som gäller, och den könsuppde-
lade arbetsmarknad som vi har kan man inte längre acceptera.

Kvinnornas kunskaper och kvinnornas erfarenheter måste man ta
vara på inom alla arbetsmarknadens områden, likaväl som att män
måste ta sin del i de som vi kallar typiskt kvinnodominerade arbetena.

Det är fortfarande så att kvinnor i mycket högre grad än män tving-
as att jämka samman vardagslivets sociala behov med arbetslivets
många gånger mycket stela organisation. Det är därför vi har de pro-
blem som vi har i dag, med deltidsarbete och deltidsarbetslöshet.

Vi vet också att löneskillnaderna inte har minskat, utan tvärtom ökat
under de senare åren. Det måste hända någonting, så att kvinnor har
chansen att få lika lön som män för ett likvärdigt arbete.

Väldigt många kvinnor arbetar också fortfarande i mycket tunga
och monotona jobb. De kan vara både fysiskt och psykiskt ansträngan-
de. Många av dessa kvinnor arbetar i miljöer som har skapats utifrån att
mannen har betraktats som norm i arbetslivet.

Det har mycket riktigt också påpekats här tidigare att en del kvinno-
jobb har försvunnit under de senaste åren. Det är väldigt många äldre
kvinnor som har sett sina tidigare arbetsuppgifter försvinna. Det kan
vara jobb inom administration, inom förvaltning och inom omsorg. Det
är självklart att de här kvinnorna måste tas till vara på arbetsmarknaden
även i fortsättningen. Det behövs som jag har sagt kompetensutveck-
ling, det behövs utbildning.

Vi socialdemokratiska kvinnor vill ha en utveckling som leder till
att kvinnor inte hänvisas till lågbetalda servicejobb, vilket ju var på
förslag för något år sedan. Vi vill inte heller bli hänvisade tillbaka till
hemmen. Nej, vi vill vara kvar på arbetsmarknaden. Men vi vill vara
med och skapa en ny arbetsmarknad. Vi har visioner om hur en framtid
skall kunna se ut.

Vi står på tröskeln till ett nytt sekel. Det tar inte så många år förrän
vi är där. Vi måste vara med och skapa de nya arbetena. När vi skrev
vår motion menade vi att man måste ha ordentliga analyser av många
olika slag för att man skall kunna fatta ett genomgripande beslut för
framtidens arbetsmarknad.

90

Jag gläder mig åt att arbetsmarknadsministern har varit positiv och
sagt att han tänker starta en utredning där man ordentligt ser över kvin-
nornas arbetsmarknadssituation.

Han har också sagt att han i det sammanhanget skall fasta uppmärk-
samhet på den offentliga sektorns möjligheter i framtiden.

Herr talman! Jag ser fram emot den här utredningen, och jag hoppas
att man snabbt skall komma fram till ett resultat. Det första resultatet
kanske blir att vi minskar könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

I detta anförande instämde Maj-Inger Klingvall, Kristina Svensson,
Karin Olsson och Lilian Virgin (alla s).

Anf. 90 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som Ingegerd Sahl-
ström sade i sitt anlägg från talarstolen. Liksom Ingegerd Sahlström är
vi i Vänsterpartiet glada åt den här utredningen. Vi har biträtt den i
utskottet. Det handlar om det långa perspektivet och om hur vi skall
jobba på lång sikt med den viktiga frågan om en könssegregerad ar-
betsmarknad.

Men vi har också ett kort perspektiv. Det handlar om alla dessa
kvinnor som är på väg ut ur den offentliga sektorn, som befinner sig i
arbetslösheten och som inte kan vänta på en utredning om hur vi i
framtiden skall bryta könssegregationen.

Detta är anledningen till att vi i Vänsterpartiet har lagt konkreta
förslag när det gäller kompetensutveckling, när det gäller mer bidrag
till kommunerna och när det gäller att värna kvinnors arbetstillfällen.
Vi vill värna och lyfta fram de kvinnliga arbetstillfällena i lika hög grad
som vi vill göra det med de manliga arbetstillfällena. Det här betänkan-
det speglar en oerhörd feghet i det fallet.

Det skulle glädja mig ofantligt mycket om Ingegerd Sahlström för
kvinnoförbundets räkning också omsatte sina ord i praktisk handling
och stödde Vänsterpartiets konkreta förslag för att i dag börja arbeta
med det kortsiktiga perspektivet. Då kan vi gemensamt också driva de
långsiktiga frågorna. Det här gäller de flesta av de förslag som Inge-
gerd Sahlström lyfter fram från talarstolen. Hon talar om lönediskrimi-
nering: Vi har lagt ett förslag. Hon talar om deltidsarbetslösa: Vi har
lagt ett förslag.

Anf. 91 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik

Herr talman! Jag tror precis som Ingegerd Burman att vi två i grund
och botten har väldigt lika uppfattningar i de här frågorna.

I det Socialdemokratiska kvinnoförbundet har vi under ett långt
antal år arbetat med frågor som gäller kvinnor och kvinnors arbets-
marknad. Jag tycker att vi genom det långsiktiga arbete som vi har
utfört kan ta åt oss av en del av det positiva som har hänt på kvinnornas
arbetsmarknad. Det vi vill göra i dag är att se till att vi får en ännu mer
jämställd arbetsmarknad. Våra mål, dina och mina, är säkert mycket
lika, men vi har olika medel för att nå dit.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

91

Prot. 1994/95:114

2 juni

Anf. 92 INGRID BURMAN (v) replik

Herr talman! Det är som Ingegerd Sahlström anger. Vi har olika

medel för att nå fram, målen har vi tillsammans.

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

Vänsterpartiet anser att den könssegregerade arbetsmarknaden och
dess effekter är synliga i dag. Den behöver vi inte utreda. Vi måste
värdesätta kvinnors arbetstillfällen lika mycket som vi värdesätter män-
nens arbetstillfällen.

Vi investerar i dag på ett mycket klokt och riktigt sätt för att skapa
arbetstillfällen för män, och vi sitter med armarna i kors och ser kvin-
nors arbetstillfällen försvinna bort. Då är det inte läge för utredningar,
utan det är läge för investeringar. Medlet heter att vi måste sätta eko-
nomiska resurser bakom orden. Annars riskerar vi att våra åsikter en-
bart blir en politisk pamflett på jämställdhetens altare, och det vore
tråkigt.

Vi behöver sätta fokus på de hundratusentals kvinnor som i dag
finns i den öppna arbetslösheten. Jag hade förväntat mig att Socialde-
mokratiska kvinnoförbundet skulle driva dessa frågor tillsammans med
Vänsterpartiet, efter att ha lyssnat på Ingegerd Sahlström i talarstolen.

Anf. 93 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik

Herr talman! Den allra viktigaste frågan är arbete och sysselsättning
åt alla. I propositionen och i betänkandet finns det ändå förslag som gör
att också kvinnor kan få möjligheter utifrån de förutsättningarna.

Jag vill påpeka att vi behöver ha en djupare analys av kvinnornas
arbetsmarknad. Även om vi i dag vet väldigt mycket behöver vi samla
ihop hela vår kunskap och få en samlad bild där många olika faktorer
vävs samman så att vi i framtiden kan få en arbetsmarknad som är lika
bra för både kvinnor och män.

Anf. 94 TANJA LINDERBORG (v)

Herr talman! Vi har, som vi alla vet, en mycket bekymmersam ar-
betslöshetssituation, med en för svenska förhållanden unik hög arbets-
löshet.

Arbetslösheten är dock inte jämnt fördelad. Vissa grupper är vä-
sentligt hårdare drabbade än andra. Hit hör utan tvekan de människor
som har någon form av handikapp. Bland dessa är arbetslösheten vä-
sentligt högre än genomsnittet.

I det betänkande vi nu diskuterar, är det framför allt på två punkter
som jag är mycket kritisk till utskottsmajoritetens förslag. Det gäller
dels neddragningarna för Samhall, dels sänkningen av taket för löne-
bidragen.

Samhall driver en mycket bra verksamhet, som ger meningsfulla ar-
beten åt många människor som annars skulle stå utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. Effektivisering av verksamheten sker kontinuerligt,
och trots den rådande arbetsmarknadssituationen ökar antalet arbetsta-
gare som går från anställning i Samhall till arbete på den ordinarie
arbetsmarknaden. Man har alltså lyckats med utslussningsarbetet. Detta
är ett mycket gott betyg åt Samhalls verksamhet.

92

Att nu minska anslagen till Samhall är inte samhällsekonomiskt
motiverat. Tvärtom är en sådan åtgärd kontraproduktiv. Självklart skall
vi ha ett tryck på Samhall att fortsätta rationalisera verksamheten och
öka produktiviteten. Det måste alla verksamheter kontinuerligt utsättas
för. Men det ekonomiska utrymme som uppstår genom ökad produk-
tivitet och bättre effektivitet bör inte dras in till statskassan utan i stäl-
let användas för att bereda fler människor jobb inom Samhall. Det är
en samhällsekonomiskt klok politik.

Utskottsmajoriteten ställer sig också bakom, vilket jag beklagar, re-
geringens förslag om att sänka taket för bidrag till anställningar med
lönebidrag från 90 % till 80 %. Detta är mycket beklagligt. Detta
kommer att drabba många av de arbetstagare som har lönebidrag
mycket hårt. Inom olika ideella organisationer, inte minst inom handi-
kapprörelsen, finns relativt många anställda med lönebidrag. Det är
inom ett brett spektrum av föreningslivet, inte bara handikapprörelsen,
utan också idrottsrörelsen, andra ideella organisationer och politiska
organisationer, osv. Dessa organisationer har oftast inte ekonomiska
resurser att ta på sig en ökad lönekostnad för sina anställda.

Resultatet kommer därför att bli - jag har redan fått flera signaler
om det - antingen sänkta löner eller, vilket är troligare, att många
kommer att avskedas och ställas utan jobb i ganska stor omfattning.
Dessa folkrörelser har nämligen inte råd att ta på sig en ökad kostnad,
även om dessa människor gör en mycket bra arbetsinsats och sköter
sina jobb utmärkt. Den ideella sektorn är sådan, att det inte finns några
ekonomiska resurser att betala högre lönekostnader för. Det kommer
alltså att resultera i att människor med olika slag av arbetshandikapp
avskedas. Jag tycker att det är både grymt och onödigt. Det finns inga
samhällsekonomiska vinster med ett sådant förfaringssätt.

Herr talman! Det var jag som sade det jag nyss sade, men det var
inte mina ord. Jag har ordagrant använt mig av Elving Anderssons
anförande från den 22 mars i år när arbetsmarknadsutskottets betän-
kande AU12 debatterades. Jag vet inte om det är tillåtet, men jag in-
stämde då i varenda stavelse som Elving Andersson sade, och jag gör
det i dag också. Men det märkliga är, att på tio veckor och två dagar
har Centerpartiet lyckats ändra uppfattning när det gäller handikappa-
des möjligheter till arbete.

Nu är tråkigt nog inte Elving Andersson här i kammaren. Jag hade
tänkt ställa en fråga till honom, men eftersom han inte är här gör jag det
till ett påstående: I sin iver att få komma in i kanslihusvärmen har
Centerpartiet offrat de handikappade.

Vänsterpartiet säljer inte ut de handikappade. Vi vidhåller vår
ståndpunkt när det gäller ersättningsnivån på lönebidragen och bespa-
ringarna inom Samhall. Därför har vi också anvisat 500 000 miljoner
kronor mer än regeringen, och vi avvisar också bestämt förslaget om
engångsvis besparing på Samhall. Annars är man inte trovärdig.

Herr talman! Vi delar regeringens uppfattning när det gäller att vid-
ga kretsen för lönebidrag till att omfatta även äldre. Däremot är vi
oerhört förvånade över att regeringen inte skickar med pengar till Ar-
betsmarknadsverket. Vad är det man har valt att göra i stället? Jo, re-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag för
bostäder, arbetsmark-
nadspolitik m.m

93

Prot. 1994/95:114

2 juni

geringen lägger över ansvaret på den enskilde arbetsförmedlaren att
hålla auktion på handikappad arbetskraft, eftersom regeringen anser att

det blir än mer angeläget att arbetsplaceringarna sker hos företag som

Investeringsbidrag
för bostäder, arbets-
marknadspolitik m.m.

kan ta så stor del som möjligt av lönekostnaden. Tankarna går tillbaka
till den tid då sockenstämman auktionerade bort den som inte kunde
göra rätt för sig till bonden eller storgodsägaren som begärde lägst
ersättning. I det här fallet handlar det om företag som begär lägsta
möjliga statsbidrag.

Herr talman! Det är kolossalt tråkigt att behöva säga det, men jag är
oerhört besviken på socialdemokraterna som sviker den grupp, som
tillsammans med invandrarna, alltid står allra sist i arbetslöshetskön,
oavsett konjunkturläge.

Avslutningsvis har jag inga yrkanden, utan jag instämmer självfallet
i Hans Anderssons tidigare yrkanden.

Anf. 95 MARTIN NILSSON (s)

Herr talman! Nu är ju inte Elving Andersson här. Jag har ingen an-
ledning att tala för Elving Andersson, utan jag talar för mig själv. Såvitt
jag kan erinra mig har Elving Andersson i ett tidigare replikskifte med
Dan Ericsson redogjort för Centerns syn på problematiken kring detta.

Detta är en åtgärd som precis som många andra åtgärder är sådant
som man helst inte skulle vilja göra. Det är klart att besparingarna slår,
och besparingarna drabbar helt uppenbart någon. Varje gång det skall
göras en besparing kan man alltid göra en beräkning av vad som på ett
antal års sikt kan betraktas som samhällsekonomiskt lönsamt.

Det är väldigt många delar av besparingar och budgetförstärkningar
som man kan vara tveksam till vad de får för konsekvenser i ett längre
perspektiv. Man kan diskutera neddragningar inom utbildningssystemet
och fundera på om det på längre sikt är samhällsekonomiskt lönsamt.
Det är det knappast.

Problemet är att vi befinner oss i ett sådant statsfmansiellt läge att vi
är tvungna att gå in på vart enda litet område i hela statsbudgeten och
leta besparingar. Om man då som exempelvis när det gäller Samhall
har haft ett ganska starkt positivt resultat de senaste två åren är det klart
att det också kommer att ske en diskussion om vilket utrymme det finns
att ta.

Där kommer man att bli utsatt för sparkrav. Så enkelt är det. Det är
inget som känns speciellt roligt eller glädjande, utan det gäller bara att
klara statsfinanserna.

Även på lönebidragssidan tror jag att man kanske är litet väl kate-
gorisk när man talar om avskedanden. Jag tror att det finns ganska
många föreningar - jag har själv erfarenhet som arbetsgivare för löne-
bidragsanställda - som försöker göra ansträngningar. På samma sätt
som staten/samhället försöker göra ansträngningar för att få statens
ekonomi att gå ihop, samtidigt som en hyfsad arbetslöshetssituation
klaras, kommer det att finnas ansträngningar i föreningar att försöka
klara anställningar. De här åren innebär en uppoffring, precis som det
blir en uppoffring för hela samhället under de närmaste åren.

94

Anf. 96 TANJA LINDERBORG (v)

Herr talman! Jag har i åratal jobbat med förhandlingar och löne-
bidrag. Själv har jag tvingats medverka till att en arbetshandikappad
kvinna fick lämna sin arbetsplats på en statlig myndighet när det blev
en sänkning från 100 % till 90 %. Det fanns inte ekonomiska margina-
ler att klara det. Så är det faktiskt.

Jag hävdar, och där är jag inte ensam, att det är samhällsekonomiskt
lönsamt att låta handikappade gå i jobb i stället för att de skall välja
alternativet förtidspensionering, som ju blir mycket dyrare för samhäl-
let.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)

8 § Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa år 1994

Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU23
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa år 1994 (skr.

1994/95:163)

Anf. 97 KRISTINA SVENSSON (s)

Herr talman! För första gången behandlar riksdagen en skrivelse
från regeringen om verksamheten i Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa, OSSE.

Redogörelsen avser i huvudsak verksamheten år 1994, men i skri-
velsen görs även en historisk tillbakablick. En framåtsyftande analys
om OSSE:s säkerhetspolitiska roll i Europa är också inkluderad i den
här skrivelsen.

Utskottet välkomnar regeringens initiativ att på det här sättet syn-
liggöra verksamheten inom OSSE.

Vi har från riksdagen, särskilt från Parlamentarikerdelegationen,
framfört önskemål om just en sådan här redovisning och utgår från att
regeringen även fortsättningsvis årligen återkommer till riksdagen med
en skrivelse om verksamheten inom OSSE.

Det är i år 20 år sedan toppmötet i Helsingfors, då 34 europeiska
och nordamerikanska statschefer undertecknade slutakten från Konfe-
rensen om säkerhet och samarbete i Europa. Det innebar att samtliga
länder i Europa - utom Albanien - samt USA och Kanada, som också
deltog, godkände den överenskommelse som var grunden för ESK. Det
viktigaste från slutdokumentet är förmodligen att man här klart marke-
rade att principen om mänskliga rättigheter inte enbart är ett lands
interna angelägenheter.

Tio år senare var Stockholm värd för den stora konferens som in-
ledde en ny fas för ESK. Nedrustningsfrågorna stod då på dagordning-
en.

År 1990 lades grunden för det nya ESK i samband med att Paris-
stadgan antogs. Den innebar ett erkännande av en värdegemenskap

Prot. 1994/95:114

2 juni

Investeringsbidrag för
bostäder, arbetsmark-
nadspolitik m.m

Organisationen för
säkerhet och samarbe-
te i Europa år 1994

95

Prot. 1994/95:114

2 juni

kring demokratins och rättsstatens ideal och kring respekten för de
mänskliga rättigheterna.

ESK byggde successivt upp instrument för konflikthantering. Dessa

Organisationen för
säkerhet och samarbe-
te i Europa år 1994

skulle ge ESK möjlighet att agera på alla stadier av en konflikt; från
tidig förvarning via konfliktförebyggande åtgärder, konflikthantering
och fredsbevarande insatser till deltagande i ett återuppbyggnadsskede.

Vid toppmötet i Budapest i december förra året övergick ESK slut-
ligen från att vara en diplomatkonferens till att vara en internationell
organisation. För närvarande består medlemskretsen av 52 medlemssta-
ter - exklusive f.d. Jugoslavien som är suspenderat.

OSSE har i dag missioner och är direkt engagerat och representerat
på Balkan och i Baltikum samt i Moldova, Ukraina, Georgien, Nagor-
no-Karabach och Tadjikistan.

Fram till juni 1993 fanns även ESK i Kosovo, i Sandjak och
Vojvodina. Men Belgradregeringen vägrade fortsatt närvaro. Nu plane-
rar man också en mission i Tjetjenien.

OSSE har ett fast sekretariat i Wien, och i Warszawa har man ett
kontor för frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Minori-
tetskommissarien, som arbetar med nationella minoriteters rättigheter,
har sitt säte i Haag.

OSSE är en av flera aktörer på den säkerhetspolitiska arenan. De
komparativa fördelar som kännetecknar OSSE är framför allt att orga-
nisationen omfattar samtliga europeiska stater, de nya nationer som
tidigare fanns inom Sovjetunionen samt USA och Kanada. OSSE utgör
alltså ett forum där alla finns med.

Budapestmötet i december 1994 bekräftade också att OS SE är den
övergripande säkerhetsorganisationen i Europa.

Beslutsordningen inom OSSE utgår från konsensusprincipen. Den-
na princip har luckrats upp något och innebär nu att man tillämpar
konsensus minus 1. I en sådan beslutsordning finns det naturligtvis
både fördelar och nackdelar. Den stora fördelen och vinsten är natur-
ligtvis samförståndet i sig, att man genom kompromisser når fram till
en gemensam kärna och att alla omfattar ett sådant beslut. Men sam-
förståndslösningar kan bli urvattnade. Beslutsprocessen kan bli tids-
ödande, och den kan t.o.m. förlama organisationen. Dessa farhågor har
uppmärksammats av OSSE:s parlamentarikerförsamling. Vi förordar att
beslutsordningen reformeras.

Parlamentarikerförsamlingen är en av de yngre institutionerna i
OSSE-familjen. För närvarande består församlingen av 312 ledamöter.
Man har årligen session första veckan i juli. Nästa år samlas försam-
lingen till möte här i Stockholm.

Parlamentet arbetar alltså under mera flexibla former än moderor-
ganisationen. Vi har en beslutsordning där majoritetsbeslut är avgöran-
de.

Man skall se parlamentarikerförsamlingen som ett komplement till
OSSE. Den parlamentariska dimensionen är enligt min mening nöd-
vändig för att förankra OSSE-processen i medlemsstaterna. Under
senare år har enskilda organisationer som arbetar med freds- och kon-

96

fliktlösning knutits närmare OSSE.

Nästa ärende här i kammaren handlar om mänskliga rättigheter. Där
finns det ett avsnitt om Turkiet.

Frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet har tagits
upp av OSSE vid ett flertal tillfällen. Den s.k. Moskvamekanismen har
inte kunnat utlösas på grund av att inte tillräckligt många medlemsstater
ställt upp på att tillämpa den. Det skulle ha inneburit att OSSE skickade
en expertdelegation för att utreda de brott som Turkiet anklagas för.
Men när det inte var möjligt sände parlamentarikerförsamlingen en
grupp om nio parlamentariker för att inför mötet nu i juli i Ottawa
kunna lämna en rapport om förhållandena i Turkiet. Delegationen åter-
kom nyligen och kunde då rapportera i frågan att de nationella minori-
teternas rättigheter är starkt begränsade. Likaså är yttrandefriheten
beskuren, och kurdiska parlamentariker sitter fängslade. Dessutom
förekommer tortyr.

Turkiet har som medlem i OSSE förpliktat sig att efterleva Paris-
stadgan. För att kunna göra det måste emellertid den turkiska konstitu-
tionen ändras. Man arbetar nu med det, bl.a. på uppmaning inte bara av
OSSE utan naturligtvis även av Europarådet och Europaparlamentet.

Herr talman! Det är min absoluta övertygelse att OSSE har en stor
och avgörande roll att spela för säkerhet och stabilitet i vår del av värl-
den.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 98 HELENA NILSSON (c)

Herr talman! Det är viktigt att regeringen årligen till oss i riksdagen
lämnar en sådan här redovisning för verksamheten i OSSE. Därmed får
riksdagen möjlighet att följa arbetet och att debattera vad som händer
inom OSSE.

Under det gångna året slog toppmötet i Budapest i december 1994
fast att OSSE skall vara en övergripande europeisk säkerhetsorganisa-
tion baserad på OSSE:s breda säkerhetsbegrepp och dess gemensamma
värderingar.

Toppmötet beslutade också att öppna vägen för en fredsbevarande
operation i Nagorno-Karabach, där Sverige har spelat en mycket viktig
roll för att detta skall kunna genomföras.

Några veckor efter toppmötet utbröt kriget i Tjetjenien. Till en
början reagerade såväl OSSE som världssamfundet långsamt. Men
under våren har OSSE kommit att spela en mycket viktig roll - en roll
som kan komma att visa att OSSE har en unik uppgift i att arbeta i en
väpnad intern konflikt för att nå en fredlig lösning.

I skrivelsen från regeringen redovisas också områden där toppmötet
inte ledde till resultat. Det är viktigt att visa att man har ambitioner men
att man inte alltid uppnår resultat. Ibland tycker jag att man i den of-
fentliga debatten gärna vill framhålla alla misslyckanden när det gäller
sådana här internationella samarbetsorgan. Det är alltså viktigt att vara
öppen och att även visa negativa resultat.

OSSE är en mycket ung organisation som, som det står i skrivelsen,
har en liten administration. Men förhoppningarna från oss i medlems-
länderna ligger i att OSSE kan utvecklas till en effektiv organisation

Prot. 1994/95:114

2 juni

Organisationen för
säkerhet och samarbe-
te i Europa år 1994

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

som också skaffar sig kunskap och kompetens i fråga om tidig kon-
flikthantering. Dessutom gäller det att utarbeta kontaktsystem för att

samla upp tidiga varningssignaler om hotande konflikter.

Organisationen för
säkerhet och samarbe-
te i Europa år 1994

OSSE:s samarbete med frivilliga organisationer bör utvecklas i
detta arbete, men också i många andra viktiga arbeten som gäller kon-
flikthantering. Det är en fråga som intresserar inte minst OSSE:s par-
lamentarikerförsamling.

I skrivelsen redovisas också regeringens syn på toppmötets beslut
att inför 1996 års toppmöte ha genomfört en granskning av den ryska
federationens förslag om en Europas säkerhetsmodell för nästa århund-
rade. Det skulle enligt regeringen innebära en alleuropeisk dialog om
olika säkerhetspolitiska problem i Europa efter det kalla kriget - en
dialog som kan föras mellan OSSE:s 52 stater.

Det känns angeläget för mig att föra upp detta i den här debatten.
Det känns också angeläget för oss i Centerpartiet att detta uppmärk-
sammas som ett komplement till att samma debatt förs inom EU, VEU
och NATO, där dock bara hälften av antalet stater kan delta. Den här
dialogen innebär också att alla Europas stater kan diskutera nästa år-
hundrades europeiska säkerhetsmodell.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan om
att denna skrivelse läggs till handlingarna.

Anf. 99 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)

Fru talman! Jag skulle egentligen kunna säga att jag instämmer med
de föregående talarna som gett en så uttömmande bild av OSSE och av
den stora nytta som vi här i Europa kan ha av OSSE.

Det är bara ett par saker som slog mig när jag läste redogörelsen om
OSSE och som jag vill lyfta fram här. Det gäller det som jag uppfattade
som OSSE:s visioner. Man talar nämligen om den mänskliga dimensio-
nen och om den ekonomiska dimensionen.

Den mänskliga dimensionen innefattar mänskliga rättigheter, mi-
noritetsfrågor, demokratisk dimension och rättsstatens uppbyggnad.
Den handlar också om vikten av att ha observatörer vid olika rätte-
gångar i Europa.

Den ekonomiska dimensionen är nästan djärvare. Den säger att
tekniskt, vetenskapligt arbete och miljö är väldigt viktigt. Det här är
någonting som vi har sett överallt i världen när det gäller dammbyggen
eller andra stora projekt; det blir nästan alltid en stor konflikt mellan
det tekniska, vetenskapliga arbetet och miljön. Detta fanns egentligen
med i ESK, men det hade en undanskymd roll och mycket mindre be-
tydelse. Det är en av de saker som jag tycker att det är väldigt viktigt
att OSSE har påpekat.

I övrigt tror jag också att en liten administration - som OSSE har -
tillsammans med det sätt man arbetar på, gör att man kan komma fram
till snabba beslut. Jag tror också att OSSE är en flexibel institution.

Det står också, när det gäller t.ex. de fredsbevarande åtgärderna, att
OS SE har ett nära samarbete med FN och Europarådet och att vissa
konfliktfrågor kan hänskjutas till säkerhetsrådet.

98

Med detta yrkar jag också bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni).

9 § Mänskliga rättigheter, m.m.

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU24
Mänskliga rättigheter, m.m.

Anf. 100 INGER KOCH(m)

Fru talman! För människor runt om i världen innebär respekt för
mänskliga rättigheter och demokrati att i det vardagliga livet fritt få
säga sin mening, att fritt rösta på det parti man vill, att få en advokat
när man står inför rätta, att slippa övergrepp och att, om det inträffar,
vara säker på att det åtgärdas.

För allt fler människor i världens länder håller detta i dag på att bli
en verklighet. Demokratin har gjort dramatiska framsteg. Allt fler av
världens länder styrs i dag av regeringar som utsetts av folken i fria val.
I många av de forna diktaturerna pågår nu förberedelser för val till
parlament och lokala demokratiska församlingar och för val till presi-
dent.

Det är viktigt att komma ihåg att respekten för varje människas vär-
de, åsikter och rättigheter - oavsett kön, ålder, ras och etnisk tillhörig-
het - har sin fasta grund i ett demokratiskt styrelsesätt och i rättssam-
hället. Att man kan hävda och utöva sina mänskliga rättigheter är en
naturlig del i demokratins verksamhet och utveckling.

Trots denna glädjande utveckling i riktning mot demokrati och ökad
respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna tvingas vi konstatera att
människors grundläggande rättigheter fortfarande kränks och förnekas
överallt i världen. Det gäller framför allt de medborgerliga och politis-
ka rättigheterna, men även de ekonomiska, sociala och kulturella rät-
tigheterna.

Världens länder har genom olika konventioner inom FN-systemets
ram, inom Europarådet och inom andra internationella och regionala
sammanslutningar antagit folkrättsliga regler som är ägnade att skydda
och värna den enskilda människans rätt. Men efterlevnaden av dessa
grundläggande internationella regler är dålig.

Vi behöver bara läsa dagstidningarna eller följa TV:s nyhetssänd-
ningar för att uppleva att allvarliga övergrepp mot de mänskliga rättig-
heterna förekommer över hela världen i form av åsiktsförtryck, tortyr,
försvinnanden, fängslanden utan rättegång och mord utförda av rege-
ringsanknutna dödspatruller.

Det finns också bevis för att massmord har utförts av regeringsstyr-
kor och att enskilda personer - män, kvinnor och barn - med berått
mod har dödats av sina egna regeringar.

I Amnesty Internationals nyligen publicerade rapport om situatio-
nen i Iran bekräftas återigen att regimens omfattande och grova kränk-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

99

Prot. 1994/95:114

2 juni

ningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. Förtrycket mot religiösa
minoriteter ökar, liksom det systematiska förtrycket av landets kvinnor.

Regimen fortsätter att fängsla och avrätta människor av politiska skäl,

Mänskliga rättigheter,

m.m.

och all politisk opposition är förbjuden.

I Burma fortsätter trots FN:s fördömande landets militärregim sina
övergrepp mot oppositionen bl.a. genom summariska avrättningar och
tortyr. Hundratals politiska fångar sitter fortfarande i fängelse.

På Kuba fortsätter de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rät-
tigheterna. Landets politiska system tillåter fortfarande inte några
grundläggande demokratiska fri- och rättigheter, vilket bekräftas i den
senaste rapporten från FN:s särskilda rapportör för Kuba.

De folkmord som begåtts i Rwanda, Burundi och Bosnien-
Hercegovina har upprört oss alla och också fördömts av världssamfun-
det.

Detta, fru talman, är bara några exempel på hur människors grund-
läggande fri- och rättigheter kränks. I utskottsbetänkandet redogörs
också utförligt för den otillfredsställande situationen när det gäller
respekt för mänskliga rättigheter i många av världens länder.

Samtidigt kan vi konstatera att ett grundläggande internationellt re-
gelverk för skydd av de mänskliga rättigheterna i dag finns. Det fortsat-
ta arbetet kan därför koncentreras på att få världens länder att leva upp
till sina åtaganden och att få fler länder att underteckna de befintliga
internationella konventionerna.

I biståndsdebatten betonade vi moderater hur viktigt det är att
stödja en utveckling mot demokrati, mänskliga rättigheter och konflikt-
lösningar i världens länder, både därför att demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter i sig är viktiga och därför att det också är ett
viktigt bidrag till ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning.

Framsteg på dessa områden är enligt vår mening själva förutsätt-
ningen för en hållbar social utveckling.

Dagens konflikter eller hot om konflikter orsakas i flera fall av att
regeringarna inte accepterar sina minoritetsbefolkningar. Minoritetsfrå-
gorna kommer att spela en viktig roll såväl i europeisk politik som i
världen i övrigt under en lång tid framöver. Bertil Persson kommer
senare i debatten att mer utförligt belysa denna fråga.

Fru talman! Sveriges riksdag och regering måste starkt reagera på
alla former av förtryck och brott mot mänskliga rättigheter. Att inom
FN-systemet, i samarbetet inom EU och inom andra internationella
organisationer ständigt bidra till att debatten aldrig tystnar, att länder
som förtrycker sina medborgare ständigt blir påminda om att detta
aldrig kan accepteras är ett sätt för Sverige att reagera.

Att initiera och skapa en debatt bland människor i det vardagliga li-
vet är ett annat sätt att visa vårt engagemang för dessa viktiga frågor.

Dialogen, samarbetet och den långsiktiga påverkan är likväl de me-
del som bäst gagnar utvecklingen mot ökade fri- och rättigheter i de
länder där förhållandena ännu inte är tillfredsställande. Isolering är i
regel inte rätt metod för att få till stånd en förbättring. Tvärtom kan
detta bidra till att ett lands diktatur får anledning att göra landet ännu

100

mera slutet och därigenom förhindra att information om fri- och rättig-
heter i världen i övrigt når medborgarna.

Avbrytande av de ekonomiska förbindelserna leder ofta till att dik-
taturen fördjupas och situationen vad gäller mänskliga rättigheter för-
värras. Regimen kan skylla problemen på utlandet.

Genom frihandelsavtal och tullunioner bidrar man tvärtom till att
öka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter. Endast i ytters-
ta nödfall skall sanktioner och bojkott vara ett medel för att påverka
ländernas utveckling och då vara internationellt beslutad av FN:s sä-
kerhetsråd för att få effekt.

Den europeiska unionen utvecklar en målmedveten strategi för att
stödja utvecklingen i Medelhavsområdet. Avsikten är att vidga handels-
förbindelserna för att främja både ekonomi och inte minst demokrati
och mänskliga rättigheter.

I dialogen med Europas partner i Medelhavsområdet är det viktigt
att just frågor om mänskliga rättigheter och demokrati kraftfullt beto-
nas. Den hittillsvarande utvecklingen visar entydigt att det inte räcker
med stort tillflöde av kapital i form av oljeintäkter eller bistånd. Sker
inte en demokratisk utveckling och en kraftig förbättring av respekten
för mänskliga rättigheter kommer södra och östra delen av Medel-
havsområdet att fortsätta att vara en instabil region.

Sverige bör i sitt agerande inom ramen för EU:s Medelhavspolitik
betona respekten för mänskliga rättigheter och demokrati som en förut-
sättning för en stabil långsiktig utveckling.

Till sist, fru talman, vill jag kommentera den moderata reservatio-
nen.

FN är i dag inblandat i en rad länder som övervakare och medlare
vid pågående fredsprocesser och demokratiseringssträvanden i forna
diktaturer runt om i världen. Samtidigt ställs allt fler krav på organisa-
tionen från nationer och olika folkgrupper i världen att FN skall enga-
gera sig för att åstadkomma hållbara lösningar när nya hot och konflik-
ter uppstår.

FN:s roll som konfliktlösare och fredsbevarare behöver stärkas.
Detta kan endast ske genom en effektivisering och koncentration av
verksamheten. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länder-
na tidigare tagit fram förslag som skulle kunna bidra till detta.

Prioriteringar av verksamheten, hårdare kontroll av sekretariatet
och en förbättrad budgetdiciplin är nödvändiga reformer som måste
genomföras för att FN skall kunna möta den nya tidens krav.

Endast ett fåtal av medlemsländerna betalar i dag de bidrag som
man förbundit sig att göra. FN har betydande ekonomiska problem. Vi
tycker därför inte att det i detta läge är rimligt att begära av FN och
dess medlemsstater att dagens knappa resurser skall användas för ytter-
ligare en stor internationell konferens, som utskottets majoritet vill ge
regeringen till känna.

På övriga punkter, fru talman, yrkar jag bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

101

Prot. 1994/95:114

2 juni

Anf. 101 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)

Fru talman! I år är det 50 år sedan FN bildades. Vi har halv-

sekelsjubileumsår i år. Under detta år får FN också motta mycket kritik,

Mänskliga rättigheter,

m.m.

och man lever under stress och stora ekonomiska svårigheter, precis
som Inger Koch nyligen framförde här.

Efter andra världskrigets ohyggliga lidanden hoppades man på att
människans förnuft skulle få råda och att de grymma brott mot mänsk-
liga rättigheter som då hade ägt rum aldrig mer skulle upprepas. Det
var i den andan man stiftade FN.

I Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättighe-
terna, som antogs den 10 december 1948, lade man i 30 artiklar fast
vad som fortsättningsvis skulle vara rättesnöre för FN:s medlemsländer.
Jag tror att det kan vara bra att ibland påminnas om vad man då kom
överens om. Många av de länder som vi i dag kritiserar är ju under-
tecknare av dessa dokument.

Rättighetsförklaringen inleds med följande ord: ”Enär erkännandet
av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och
av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rätt-
visa och fred i världen---kungör generalförsamlingen denna all-

männa förklaring om de mänskliga rättigheterna såsom en gemensam
riktlinje för alla folk och nationer, på det att varje individ och varje
samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter
att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri-
och rättigheter samt genom framstegsffämjande inhemska och interna-
tionella åtgärder säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande
och tillämpning såväl bland folken i medlemsstaterna som bland folken
i områden under deras överhöghet.”

Det är högtidliga ord, det är allvarsamma ord och det är förpliktan-
de ord.

Men ändå - som vi tidigare hörde här - påminns vi ständigt om
brott mot just detta av medlemsländerna själva.

Via TV och radio möts vi av nyheter som pekar på grova brott mot
mänskliga rättigheter. Jag tror att vi alla ofta känner en förtvivlan och
en vanmakt inför allt det som vi via massmedierna får ta del av.

I dag får vi bl.a. uppleva hur de FN-soldater som är satta att skapa
fred och försoning tas som gisslan av bosnienserber och används som
mänskliga sköldar vid olika förmodade militära mål.

Jag skall nämna några rubriker ur pressen bara under den här veck-
an.

Svenska Dagbladet i onsdags hade rubriken: ”Bosnienserber tog
ytterligare gisslan. Karadzic varnar FN”.

Dagens Nyheter av i dag har rubriken: ”Skarp Amnesty-kritik mot
Kina”.

Tisdagens Dagens Nyheter hade rubriken: ”Östtimorianer flydde till
Australien”.

Så kan man läsa i rubrik efter rubrik varje dag.

I går kunde man läsa en rubrik om att var tredje svensk är för döds-
straff.

102

I MR-betänkandet tas flera områden och många länder upp som ex-
empel på hur brott mot mänskliga rättigheter dagligen och stundligen
äger rum. Ibland känner man att det är detta som mest uppmärksam-
mas. Men det är klart att det också finns en positiv utveckling, en de-
mokratiutveckling. Ofta är det väl så, att hälsan tiger still. Det som är
positivt talar man mindre om. Vi accentuerar det som upprör oss, och
det är kanske rätt inställning. Då kan vi försöka att påverka för att det
som är fel skall kunna rättas till.

Amnesty International gav förra månaden ut en rapport om Iran,
som också är ett FN-land. Jag tänkte anföra några citat ur den rappor-
ten.

”Amnesty International är djupt oroat över de fortsatta grova brot-
ten mot mänskliga rättigheter i Iran.”

”Även iranska dissidenter som har flytt landet är inte säkra; flera
har blivit mördade under omständigheter som pekar på att de har blivit
avrättade av den iranska regeringens agenter.”

”1 åratal har myndigheterna vägrat internationella mänskliga rättig-
hetsorganisationer, inklusive Amnesty International, inresa till landet.
Till och med FN:s speciella högkommissarie för mänskliga rättigheter,
som har mandat av det internationella samfundet att undersöka brott
mot de mänskliga rättigheterna i Iran, har förvägrats inresa till landet
sedan 1991”

Sida upp och sida ner kritiserar Amnesty International Iran. Dessa
citat, som är fritt översatta av mig, pekar på hur allvarligt läget är. Det
är många ledamöter i den här kammaren som också har reagerat genom
att skriva under upprop just när det gäller brott mot mänskliga rättighe-
ter i Iran.

Enligt artikel 9 i FN:s Mänskliga rättighets-förklaring må ingen
godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas. Och enligt artikel 11
har envar som blivit anklagad för straffbar gärning rätt att betraktas
som oskyldig till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig
rättegång under vilken han åtnjuter alla för sitt försvar nödvändiga
garantier.

För medlemslandet Iran är det långt kvar till fullföljandet av dessa
mänskliga rättigheter, som man säger sig stå bakom.

I söndagens Dagens Nyheter kunde vi läsa om barnarbete i Colom-
bia. Vi kan se och läsa om hur 15-årige Aurelio Gavilia hackar kol och
lägger det på en träsläde djupt nere i en kolgruva. Han har arbetat där
sedan han var 12 år. Dessa barn kallas för ”de svarta småänglarna”.
Många av dem är yngre än 12 år.

För att ge detta ett ansikte skall jag citera bara några rader ur arti-
keln. Det står så här:

”Ingången till helvetet kröns av en avflagnad madonnafigur. Aure-
lio Gavilia gör ett snabbt korstecken, kastar en blick på den gipsfigur
som sitter ingrävd i bergssluttningen och försvinner in i mörkret. Vi
tittar eftertänksamt på det svarta hålet, granskar trästöttorna som ska
hindra tak och väggar från att rasa och kliver efter.”

När jag läste detta påmindes jag om när jag som tonåring för första
gången besökte en kolgruva i England. Jag lovade mig själv att aldrig

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

103

Prot. 1994/95:114

2 juni

göra om det, därför att det var den mest obehagliga upplevelse som jag
någonsin varit med om. På vägen tillbaka från kolgruvan passerade vi

många kors över barn som hade dött i kolgruvan på 1800-talet. Detta

Mänskliga rättigheter,

m.m.

pågår fortfarande i dag i världen.

Colombia, jämsides med flera andra länder, lever ju inte upp till de
konventionsförklaringar som finns i barnkonventionen och som Co-
lombia har skrivit under. Artikel 32 lyder så här:

”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekono-
miskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller
hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller fysiska,
psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling.”

Detta tas även upp i betänkandet. Man försöker att ge de anonyma
barnen ett ansikte genom att berätta om Iqbal Masih. Han gav ett ansik-
te åt de miljontals barn som i dag tvingas till barnarbete.

En fråga som jag ofta får är: Men vad gör FN? Man känner samma
vanmakt som vi alla kanske gör någon gång. Men vi skall komma ihåg
att FN inte är starkare än vad dess medlemsländer gör FN till. Kedjan
av FN-länder är inte starkare än dess svagaste länk. Därför gäller det att
på olika sätt stärka FN och dess arbete för mänskliga rättigheter och
friheter. Det skall man alltid påpeka när människor frågar sig vad FN
gör.

FN har ju anordnat flera konferenser, och i betänkandet tas det upp
några av dem. Under 1990-talet hölls Miljökonferensen i Rio och MR-
konferensen i Wien. I höst går man vidare med Världskvinnokonferen-
sen och Bebyggelsekonferensen nästa år i Istanbul - allt för att försöka
hitta vägar för att lösa dessa problem.

En kraftig utskottsmajoritet bestående av samtliga partier utom Mo-
derata samlingspartiet ställer sig bakom förslaget i sexpartimotionen
om en FN-konferens som skall ta sin utgångspunkt i den traditionella
mansrollen. En sådan konferens skulle kunna ge viktig kunskap som
kan leda till positiva förändringar för såväl kvinnor som män. Det ver-
kar som att Moderata samlingspartiet egentligen inte har någonting
emot konferensen som sådan. Det är pengarna som är bekymret, och
det kan jag hålla med om. FN har ekonomiska bekymmer. Det är ändå
glädjande att Moderata samlingspartiet ställer sig bakom de formule-
ringar som finns. Jag noterar att det i den moderata reservationen står
att man vill främja ett fortsatt aktivt arbete i frågor som rör män och
jämställdhet, först i ett nordiskt och senare i ett globalt perspektiv. Det
är just detta som vi vill åstadkomma. På ett eller annat sätt skulle man
nog också kunna klara detta ekonomiskt.

Slutligen, fru talman: I reservation 3 ställer Folkpartiet sig bakom
ett tillkännagivande till regeringen med förslag om att man skall över-
väga att sända en officiell svensk delegation till Colombia, detta som
ett bidrag till fredsansträngningarna i landet. Vi menar att Sverige nu
har ett unikt tillfälle att bygga vidare på de kontakter som knöts under
den tid som de svenska ingenjörerna Tommy Tyrving och Danny App-
legate var gisslan där. Dessa kontakter borde man nu kunna använda
för att hjälpa till att bygga fred i Colombia.

104

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 102 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! De mänskliga rättigheterna, som vi i dag skall diskute-
ra, är en självklarhet för de flesta av oss. De har kommit för att stanna.
De första deklarationerna kom för mer än 200 år sedan, och den fasta
grund som vi har i dag vilar på FN-deklarationen av den 10 december
1948.

Men vi är inte oemotsagda. För inte så länge sedan hävdade en de-
battör att det här med mänskliga rättigheter var ett mode, en modeideo-
logi. Jag tror att kampen för mänskliga rättigheter har kommit för att
stanna. Det är en utveckling som måste gå framåt.

Det är väsentligt att understryka att rättigheterna till liv, till ett bra
liv och till att uttrycka sin åsikt inte är - och bör inte vara - annorlunda
om man växer upp i Sverige jämfört med om man växer upp i Kina
eller i något annat land.

Det finns de som ibland hävdar att formen för demokrati och for-
men för människors rätt att uttrycka sina åsikter skall skilja sig åt mel-
lan västvärlden och exempelvis vissa asiatiska länder. Det är ett oac-
ceptabelt sätt att diskutera.

FN har under årens lopp stärkts i sin kamp för de mänskliga rättig-
heterna och i sin övervakning genom att inrätta olika institut. Men
fortfarande är resurserna för den typen av arbete små. Det är viktigt att
visa att de mänskliga rättigheterna omfattar både de medborgerliga
politiska rättigheter som en individ har och de kollektiva rättigheterna
när det gäller ekonomi samt sociala och kulturella rättigheter.

Men vi måste också tala klartext. Betänkandet handlar om mänskli-
ga rättigheter, men det borde egentligen handla om bristen på mänskli-
ga rättigheter. Det är ju det som det rör sig om.

Vi måste också undersöka vad vi kan göra och åstadkomma på de
platser där respekten för mänskliga rättigheter inte finns. Man kan
naturligtvis utnyttja de diplomatiska kanalerna för att uttrycka sitt
missnöje gentemot regeringar som missköter sig, men vi har också
verksamma sanktioner. Sanktionen mot Sydafrika visar t.ex. att detta är
ett instrument som bör användas.

Jag saknar två saker i denna debatt. Det ena är en person från rege-
ringen. Jag anser att det här är frågor som i högsta grad berör den
svenska regeringen, och jag efterlyser en representant för regeringen
när riksdagen diskuterar dessa frågor. Den personen finns inte här i
dag, och det beklagar jag.

Det andra jag saknar i dag är en debatt om ett annat betänkande,
nämligen det som handlar om krigsmateriel. Jag beklagar att vi inte på
samma gång som vi diskuterar mänskliga rättigheter kan behandla det
betänkandet, därför att dessa frågor inte går att skilja åt. Sverige och
andra länder bidrar faktiskt aktivt till att mänskliga rättigheter kränks
genom att vi exporterar vapen till vissa länder. Jag saknar dessa två
saker i debatten.

Det här betänkandet är långt ifrån heltäckande. Vi vet att det finns
oerhörda problem med att få den grundläggande mänskliga rättigheten
- rätten till liv - respekterad i många fler länder än dem som vi faktiskt

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

105

Prot. 1994/95:114

2 juni

diskuterar och analyserar. Jag tänker t.ex. på Algeriet, på Gulfstaterna,
Rwanda, Burundi, f.d. Jugoslavien och en rad andra länder.

Inte heller jag kan naturligtvis vara heltäckande och ta upp allt det

Mänskliga rättigheter,

m.m.

vi borde ta upp. Jag skall bara peka på situationen i allmänhet på några
områden och i några enskilda länder.

Från Vänsterpartiet kommer Ulla Hoffmann senare att särskilt tala
om kvinnor och mänskliga rättigheter samt om situationen i Iran. Jan
Jennehag kommer att tala om situationen i Kina, som förtjänar all upp-
märksamhet på grund av Kinas otroliga försummelser av de mänskliga
rättigheterna.

Fru talman! Jag skall börja från början - jag skall börja med barnets
rättigheter. Den 20 november 1989 antogs Barnkonventionen i FN.
Barntoppmötet i New York 1990 bekräftade sedan konventionen. 170
länder har ratificerat den, och ytterligare några har undertecknat den.
Men det viktiga är ju hur den efterlevs. Det gäller att inte bara under-
teckna.

Vi vet att barnets rättigheter kränks i en rad länder. Det är miljoner
barn som inte har tillgång till det mest elementära, till mat, utbildning
och hälsa. Det är mer än 200 miljoner barn som är ute i barnarbete.
Karl-Göran Biörsmark har på ett bra sätt beskrivit just situationen för
barnarbetare i Colombia. Men det finns tyvärr otroligt många fler ex-
empel.

Vi har i utskottet särskilt uppmärksammat barn inom exportindust-
rin. Där har mordet på Iqbal Masih, företrädare för Bonded Labour
Liberation Front, blivit det tydligaste exemplet på att ett barn som
protesterar mot förhållanden inte får behålla sitt liv.

Men det finns också gatubarn i en rad länder. De finns i Colombia,
Guatemala, Mexico, Chile och på flera andra håll. Dessa barn tvingas
att klara sin försörjning genom att sälja saker på gatan eller genom
kriminell verksamhet.

Jag har också velat peka på betydelsen av hemarbete för barn.
Framför allt flickor i Sydostasien tvingas att arbeta som hembiträden
och leva under slavliknande förhållanden. De utnyttjas väldigt ofta
sexuellt eller säljs som sexslavar.

Sedan har vi barnpornografin. Vi vet att vårt land också i hög grad
har försummat barn och på det viset deltagit i exploatering av barn.

De problem som världens barn har gäller inte alls bara barn i de s.k.
u-länderna. Fattigdomen i Europa ökar och sexuella övergrepp och
barnpornografi finns runt om i vår närhet.

I början av veckan hade vi en europeisk barnkonferens här i riksda-
gen tillsammans med Rädda Barnen. Vi antog en deklaration där vi tog
upp hur barnets rättigheter måste sättas högst på dagordningen. Barn-
konventionen måste helt enkelt följas.

Fru talman! Jag skall nu gå över till situationen i Latinamerika. Jag
kan börja med det som är glädjande i Latinamerika, nämligen att en rad
länder som har levt i diktatur har övergått till en process som leder mot
demokrati. Jag tänker på Chile, Argentina och Uruguay. Det finns fler
länder.

106

Men det är inte så lätt att gå över från diktatur till demokrati. Jag
vet från egna kontakter i t.ex. Chile att bruket av tortyr fortfarande
förekommer och att pressfriheten i Uruguay försummas. De som är
offer för diktaturen i Argentina får fortfarande inte tag i anhöriga. De
ansvariga har inte ställts till svars. Det tar lång tid att gå från diktatur
till demokrati. Vi vet att samma förhållanden gäller i Sydafrika.

Men i flera länder i Latinamerika finns det större problem. Jag tän-
ker på Guatemala, Mexico och flera andra länder där ursprungsbefolk-
ningen har förtryckts. Större delen av befolkningen förtrycks av en liten
minoritet. I Mexico har militären t.o.m. tagit till vapen mot dem som
har opponerat sig mot detta.

Vi har i utskottet diskuterat situationen i Peru. Det är glädjande att
antalet offer för förtrycket i Peru tycks ha minskat. Det gäller förtrycket
från såväl gerillans sida som från de paramilitäras sida och militärens
sida. Men förtrycket har ändå inte minskat totalt sett. Tortyr är mycket
vanligt förekommande. Skenavrättningar sker, och det finns en rad
andra förhållanden som inte hör hemma i en demokrati.

Flera av oss kommer säkert ihåg Napoleon Aponte som utvisades
från Sverige i september 1994. Han har nyligen återkommit och kan
vittna om den omfattande tortyr han utsattes för i fängelset i Peru.

Vi har en lunta från US State Department som handlar om de
mänskliga rättigheterna i hela världen. Den är på 600-700 sidor. Den
beskriver utförligt hur situationen i Peru lämnar allt övrigt att önska när
det gäller de mänskliga rättigheterna.

Jag är därför litet oroad när majoriteten i betänkandet tar upp hur
många förbättringar som har skett. Jag kan inte låta bli att fundera över
om det är så att socialdemokraterna med detta vill markera att förhål-
landen har blivit så mycket bättre att det inte är något problem att utvi-
sa personer tillbaks till Peru. Jag hoppas att jag har fel, men jag är
tyvärr inte säker på det.

Vi har fler länder i Latinamerika med problem. Jag kan bara nämna
Bolivia där det nyligen har varit undantagstillstånd och där de medbor-
gerliga rättigheterna har satts åt sidan.

Jag vill också ta upp Kuba. Det är ett land som har lyckat bekämpa
analfabetism och undernäring. Kuba har under många år inneburit ett
föredöme för oss inom Vänstern när det gäller arbetet med de sociala
frågorna. På Kuba har man en hårt prövad befolkning. USA:s blockad
har inneburit stora umbäranden för befolkningen. Den har sannolikt
också hejdat utvecklingen av demokrati och flerpartisystem. Skulden
på USA:s skuldror är enorm.

Men det fråntar inte Kubas regering ansvaret. Politiska fångar, be-
gränsad yttrandefrihet och enpartisystem hör inte hemma i en demo-
krati. Kritiken från Amnesty mot Kuba måste tas på allvar.

Tidigare talare har varit inne på situationen i Colombia, ett land
som sedan decennier är präglat av våld. Det vi mest talar om är de
ungefär 30 000 mord som begås varje år. Varje dag kränks människor
när det gäller rätten till liv och yttrandefrihet. Vi har också våldet mot
barn som i dag förmenas rätten att växa upp och ha tillgång till mat och
utbildning. De finns i stället i barnarbete.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

107

Prot. 1994/95:114

2 juni

Men vi har också ursprungsbefolkningen i Colombia som på grund
av byggandet av stora dammprojekt, kraftverk osv. undandras möjlig-

heterna till sin traditionella försörjning. De tvingas ut i ännu större

Mänskliga rättigheter,

m.m.

fattigdom.

Det politiska våldet är mycket utpräglat i Colombia. Vi vet att pa-
ramilitära grupper förekommer. Militären har väldigt liten möjlighet att
styra dessa. Vi har också våldet från gerillagrupper. Det har vi blivit
medvetna om genom att svenskar har utsatts för detta våld.

Den colombianska presidenten Samper har lovat att ta itu med MR-
frågor och att nära samarbeta med FN på det här området. Men hittills
har det inte hänt särskilt mycket i praktiken.

Den svenska fonden för mänskliga rättigheter gjorde i mars 1995 en
resa till Colombia. Rapporten rekommenderar bl.a. att en parlamenta-
risk delegation reser till Colombia. Man hade en rad andra viktiga
rekommendationer om hur man tyckte att den svenska regeringen skulle
kunna agera fortsättningsvis.

Jag är litet överraskad över att den socialdemokratiska gruppen med
bl.a. Lena Klevenås, som själv var med på resan och har skrivit dessa
rekommendationer, inte har velat ta med dem i utskottets betänkande
och gå på dessa rekommendationer. Varför vill inte den socialdemo-
kratiska gruppen t.ex. att den svenska regeringen skall ha ett mer aktivt
inflytande och erbjuda sina möjligheter som fredsmäklare eller skicka
en parlamentarisk delegation?

Man kan inte låta bli att undra om det är så att den svenska rege-
ringens intresse för Colombia är något mindre nu när de svenska ingen-
jörerna är frisläppta.

Jag vill också beröra situationen på Östtimor. Indonesiens invasion
i september 1975 har kostat kanske 300 000 människor livet. Det förs
årliga förhandlingar i New York mellan motståndsrörelsen, Portugal
och Indonesien under överinseende av FN. I dagarna avslutas en stor
solidaritetskonferens för Östtimor i Lissabon. Ingbritt Irhammar och
jag hade förmånen att få vara med en del av tiden.

På den här konferensen togs det bl.a. fram ett tal av Xanana Gus-
mao, som är ledare för motståndsrörelsen. Han hade skickat det från
fängelset i Jakarta. Där fanns kravet på att fredsprocessen måste kom-
ma i gång med. Det finns olika faser i detta, bl.a. kravet på en folkom-
röstning och att en FN-närvaro är absolut nödvändig. Man har fullt stöd
från den portugisiska regeringen som i dag försöker att döva sitt dåliga
samvete från den koloniala tiden på ett i mina ögon bra sätt.

Jag kan inte förstå varför inte majoriteten har velat stödja det som
vi har fört fram i ett särskilt yttrande om en ökad FN-närvaro på Östra
Timor.

Portugal har naturligtvis ett särskilt ansvar. Men Sverige och hela
det internationella samfundet måste bidra till att åstadkomma en fredlig
lösning för folket i Östtimor. Men Indonesien förtrycker ju inte bara
människor i Östtimor, utan hundratusentals och kanske uppemot en
miljon människor i Indonesien har mördats sedan militärkuppen 1965.
Det är flera som har tagit upp hur parlamentsledamöter har fängslats på

108

grund av kritik mot regimen. Även där har Sverige ett ansvar, bl.a.

genom att vi fortsatt har vapenexport. Det är inte fråga om nya vapen
utan det handlar om följdleveranser. Vi har handelsrelationer. Sverige
borde på ett helt annat sätt visa solidaritet med befolkningen i Indone-
sien och i Östtimor.

Jag vill också nämna situationen i Turkiet, där tortyr är så vanligt
att det ses som en folksjukdom. Där är kurder, kristna syrier och en rad
andra minoritetsgrupper mycket allvarligt förföljda. Vi har ingående
diskuterat situationen i Turkiet med utrikesministern och fått försäk-
ringar om att Sverige inte kommer att acceptera en tullunion med Tur-
kiet så länge en invasion pågår i Irak. Men hur är det med de mänskliga
rättigheterna i Turkiet? Är den svenska regeringen nöjd, om Turkiet
drar tillbaka sina trupper från Irak? Räcker det med det? Ställer vi inte
högre krav?

Jag vill också nämna att Turkiet har ockuperat Cypern, vilket ibland
tycks vara ett bortglömt faktum. Det skedde 1974. Detta tycks världen
vilja glömma.

Jag vill också nämna Västra Sahara som är ett område där det finns
en fredsplan. Där skulle en folkomröstning genomföras som ännu inte
har ägt rum.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3 angående rege-
ringsdelegation till Colombia. I övrigt vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan. Jag vill göra kammaren uppmärksam på de särskilda ytt-
randen som bl.a. Vänsterpartiet står bakom vad gäller situationen i
Peru, att Europakonventionen bör kompletteras med ett förbud mot
etnisk diskriminering och att Sverige bör ta upp förhållandet att Påve-
staten har samma status som andra stater, vilket vi vill ändra på.

Slutligen, fru talman, vill jag bara konstatera att när vi i dag disku-
terar frågor om mänskliga rättigheter eller bristen på mänskliga rättig-
heter i världen, är det ännu långt kvar till dess att FN:s allmänna för-
klaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs den 10 december
1948, blir verklighet. Vi har en stor uppgift att fylla på detta område.

Anf. 103 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)

Fru talman! Jag skall börja med att ta upp två motioner som berör
internationella miljöfrågor.

Rätten till öppen och fri miljöinformation om olika länders mil-
jöproblem, planerade åtgärder eller redan igångsatta åtgärder, informa-
tion om länders brist på åtgärder eller nonchalans inför uppkomna
miljöskador och miljöpåverkan är information som det är viktigt att
både länder och enskilda miljöorganisationer får tillgång till. Därige-
nom kan man undersöka vad uppkomna miljöproblem beror på och
lyfta fram dem till diskussion för att man i en positiv anda skall kunna
påverka åtgärderna.

Utskottet avslår motionen med motiveringen att flertalet internatio-
nella avtal på miljöområdet innehåller föreskrifter om skyldighet att
lämna information och att en övergripande konvention löper risken att
bara innehålla allmänt hållna principuttalanden som inte får någon
verkan.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

109

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

110

Vi i Miljöpartiet tycker att det är bra om nya konventioner på mil-
jöområdet följs av föreskrifter om informationsskyldighet. Men vi
menar att en övergripande konvention varken behöver bestå av allmänt
hållna principuttalanden eller vara uddlös. Det beror ju helt och hållet
på hur konventionen utformas och vad man vill att den skall omfatta.

I den andra motionen föreslår vi en internationell miljödomstol och
att Sverige inom FN verkar för att en sådan skapas - en domstol som är
öppen för alla nationer och andra berörda parter.

Utskottet har förklarat denna motion besvarad, vilket jag redan i ut-
skottet protesterade mot. Jag anser nämligen inte att motionen är besva-
rad.

Utskottet hänvisar till att den internationella domstolen i Haag kan
handlägga miljömål och att andra internationella domstolar också är
behöriga att pröva miljörättsliga frågor. När 1982 års havsrättskonven-
tion träder i kraft kommer en FN-domstol för havsrättsliga frågor att
inrättas, som man också förväntar sig skall behandla miljöfrågor. Man
menar att det räcker.

Vårt yrkande i motionen lyder: Sverige skall verka för en interna-
tionell miljödomstol, där såväl länder som miljöorganisationer har
talerätt.

I texten till motionen står det också mycket klart: ”Det är av yttersta
vikt att inte bara stater får talerätt vid domstolen. Även miljöorganisa-
tioner bör ha talerätt.” Efter vad jag har hört finns det följande interna-
tionella domstolar som berör miljöskyddsfrågor: Internationella dom-
stolen i Haag, Europadomstolen i Strasbourg och EU-domstolen i Lux-
emburg.

Inga statliga organisationer, t.ex. miljöorganisationer, får agera som
klagande vid de internationella domstolarna. Förutom dessa tre - snart
kanske fyra när det gäller havsrättskonventionen - finns det skiljedom-
stolar som bildats ad hoc för att lösa också tvister mellan två eller flera
stater. Men ingenstans har jag kunnat hitta domstolar som handlägger
miljöbrott där miljöorganisationer har talerätt. Vårt yrkande gäller att
Sverige skall verka för både länder och miljöorganisationer.

Redan 1989 krävde Miljöpartiet i Sveriges riksdag att Sverige
skulle verka för inrättandet av en internationell miljödomstol. Dåvaran-
de utrikesutskottet avstyrkte vår hemställan med motiveringen att det
endast var en minoritet av världens länder som var intresserade av en
sådan domstol. Nu har vi den stora Riokonferensen bakom oss. Värl-
dens länder arbetar ända nere på gräsrotsnivå med Agenda 21. Såväl
intresset för som kunskap om miljön har ökat liksom dess värre mil-
jöproblemen.

Därför tror vi i Miljöpartiet att det behövs en speciell miljödomstol
som har arbetsuppgifter enbart inom miljöområdet. En sådan domstol
blir slagkraftigare och effektivare när det gäller att få medlemsstaterna
att uppfylla sina miljöförpliktelser. Vi tycker att det är naturligt att
också miljöorganisationer får talerätt i miljömål. Det handlar om de-
mokrati.

I uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet om den
nya miljöbalken är man ju överens om att miljöorganisationerna skall

få denna möjlighet. När det gäller kravet på en internationell miljö-
domstol återkommer vi alltså med en ny motion. Vi började 1989 och
vi fortsätter så länge som det behövs. Detta var inte sista gången.

I mars i år var en svensk delegation från frivilligorganisationernas
fond för de mänskliga rättigheterna i Colombia. Vi har redan hört talas
om detta, så jag skall inte säga något mer om det. Jag tycker att man i
rapporten beskriver förhållandena i Colombia och de ständiga brotten
mot mänskliga rättigheter på ett mycket bra och tydligt sätt. Man be-
skriver också att de skyldiga inte ställs till ansvar trots att det i Colom-
bia finns konventioner som handlar om mänskliga rättigheter.

I rekommendationen i den avslutande åtgärdslistan uppmanas den
svenska regeringen att skicka en parlamentarisk delegation till Colom-
bia, vilket också står att läsa i reservationen från Folkpartiet, Vänstern
och Miljöpartiet. Det står också i rapporten att Sverige hittills varit
alltför passivt i sitt agerande vad gäller Colombia.

Vi hörde här att en förklaring till att Sverige ligger lågt i fråga om
Colombia skulle vara att intresset hade blivit svagare nu när de kidnap-
pade svenskarna har kommit tillbaka. Jag tror att det förhåller sig tvärt-
om. Den tidigare försiktigheten berodde nog på hänsyn till de kidnap-
pade och till att man skulle lyckas med att få dem tillbaka. Men jag
håller fullständigt med rapporten om att det nu är dags att ta nya tag
och inte vara passiv utan aktiv.

Det är fem partier som har avgett ett särskilt yttrande om Indonesi-
en, och det stöder jag givetvis också till hundra procent.

Det finns länder som många av oss är engagerade i på grund av
MR-frågorna: Indonesien, Tibet, Turkiet, Colombia, Peru. Det är län-
der som får de stora rubrikerna i pressen. Men jag läste nyligen om ett
litet land som man sällan hör talas om. Brotten mot de mänskliga rät-
tigheterna är inte mindre för att det rör sig om ett litet land och om få
parter som drabbas. Det är ett land som inte har någon egen riktig
identitet. Det klumpas ihop med andra länder under namnet Gulfstater-
na.

Från december till januari i år har fem oppositionella skjutits av
landets beväpnade säkerhetsstyrkor. I januari dog två regimmotståndare
av tortyr. Flera misshandlades och skadades svårt vid en demonstration,
som gällde undertecknandet av en petition till den regerande emiren.
Petitionen innehöll en uppmaning att han skulle återinsätta parlamentet,
som han hade avskaffat för 20 år sedan.

Vad kan man göra för ett sådant litet land, som inte ens Amnesty
har kunnat få in en observatör i? Lönar det sig? På vilket sätt? Vad gör
man?

Vi hade två gäster från Indonesien här för ett par dagar sedan, och
de sade något mycket hoppfullt, nämligen att det bästa vapnet är inter-
nationell uppmärksamhet.

Jag har hört något liknande från Turkiet. Advokater riskerar där li-
vet för sitt arbete med samvetsfångar och andra som fängslats för sina
politiska åsikters skull. Man sade att omvärldens stöd är de här advoka-
ternas livlina.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

111

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

112

Med tanke på behov av omvärldens stöd kommer jag över till Tibet.
Omvärldens uppmärksamhet har ofta riktats mot Tibet, mycket tack
vare landets unike ledargestalt, numera flykting i Indien, Dalai Lama. I
ett uttalande i mars i år konstaterar Dalai Lama att han inte har alla sina
landsmän med sig i den förhandlings- och samarbetslinje som han för-
söker driva gentemot Kina. Han har också föreslagit kompromisslös-
ningen att Tibet tar hand om inrikespolitiken i Tibet och att Kina tar
hand om utrikespolitiken, bara man får till stånd förhandlingar.

Det är 30 år sedan Tibet fick officiell status som autonom region i
Kina, men Kina har aldrig gett detta någon reell innebörd. Inte ens
under de här 30 åren har man kommit till seriösa förhandlingar med
Tibet.

I stället har det tibetanska folket förtryckts på olika sätt. Det har
skett övergrepp mot mänskliga rättigheter. Det har gjorts folkomflytt-
ningar, där tibetansk befolkning har ersatts med kinesiska invandrare,
som har fått skolor, sjukvård och bostäder av en standard som ur-
sprungsbefolkningen inte har tillgång till. Man har förstört tibetanska
tempel och byggnader, och den urgamla tibetanska kulturen och dess
traditioner undertrycks. Dessutom finns kinesiska trupper förlagda i
landet.

Dalai Lama konstaterar också att många års förtryck och brist på
vilja att förändra situationen i Tibet från kinesisk sida försvagar moti-
vationen att reda upp förhållandena i Tibet på den icke-våldsväg som
han själv hela tiden har förespråkat och i den anda som han själv är
beredd till: ”1 en anda av försoning och kompromisser.”

I ett skriftligt uttalande nyligen från Dharmsala, där han bor, talar
han om att hålla en regelrätt folkomröstning bland de landsflyktiga
tibetanerna. I Indien finns ca 100 000 tibetaner. De flesta kom dit efter
den misslyckade revolten 1959. Jag citerar återigen Dalai Lama: ”Jag
inser att det vore omöjligt att genomföra en fri folkomröstning inne i
Tibet under nuvarande förhållanden. Icke desto mindre kommer vi att
finna sätt att samla representativa åsikter till en folkomröstning från
olika delar av Tibet.”

Det verkar vara dags för det internationella samfundet, och kanske
också för Sverige, att ompröva sin inställning till Tibets nuvarande
status och Kinas överhöghet över Tibet.

Slutligen vill jag ta upp två yrkanden från Miljöpartiet som finns i
två olika motioner. De handlar om något som direkt och indirekt berör
en rad yrkanden som Miljöpartiet har lagt om att Sverige bör stödja
urbefolkningarnas krav på att få delta i utarbetandet av deklarationen
för urbefolkningars rättigheter i FN:s MR-kommission. Det är ett vik-
tigt krav.

Utskottet redogör för att Sverige redan stöder detta förslag och talar
dessutom om att Sverige också stöder att representanter för urbefolk-
ningar skall delta i upprättandet av ett permanent forum för urbefolk-
ningar i FN-systemet.

I länder där ursprungsbefolkningens krav och rättigheter ofta kränks
finns ibland inga instanser som man kan vända sig till, och synen på
människovärdet i de länderna skiljer sig ofta från vår syn. Men nu har

man möjlighet att få ett forum för det. Här måste Sverige verkligen
göra en prioritering och starkt arbeta för detta forum.

Till sist yrkar jag bifall till reservation 2 om miljöinformationen och
till reservation 3 om Colombia.

Anf. 104 LENA KLEVENÅS (s)

Herr talman! Kampen för mänskliga rättigheter pågår ständigt.
Brotten mot dem tycks aldrig upphöra. Det är lätt att tappa tron på
människans godhet när man konfronteras med den mängd av övergrepp
som rapporteras från alla håll i världen. Vi skall denna vackra junief-
termiddag, när näktergalarna spelar ute på Djurgården, fördjupa oss i
grava kränkningar, som våldtäkter som ett vapen i krig, mord på fattiga
gatubarn, mord på människorättskämpar, rättsvidriga avrättningar,
mordhot, kidnappningar och tortyr.

Många talare har beskrivit situationen i olika länder, t.ex. i Turkiet,
där de omfattande kränkningarna fortsätter trots kraftiga påtryckningar
från hela världssamfundet. Parlamentariker sitter där i fängelse. Yttran-
defrihet finns inte. Tortyr och avrättningar är vanliga. Byar har bränts.
Förhållandena i fängelserna är omänskliga. Kurderna förvägras sitt
språk och sin kultur.

Problemen i Indonesien och på Östtimor är oförändrat dramatiska
och mycket allvarliga. Andra länder där situationen är oroväckande,
dramatisk och tragisk är Kina, Peru, Guatemala, Mexico, Bolivia och
Västra Sahara. Också i Bosnien pågår allvarliga kränkningar såväl av
mänskliga rättigheter som av den humanitära rätten, som handlar som
krigets lagar.

Jag skall inte ytterligare i mitt anförande ta upp just dessa länder.
Den bedömning av situationen som har kommit fram här delar vi na-
turligtvis även från regeringspartiets sida. Däremot kanske vi inte be-
dömer de åtgärder som föreslås på samma sätt. Förslagen i de tre reser-
vationerna och i de särskilda yttranden som avgivits är inte de som vi
tycker är de mest effektiva och lämpliga. Vi är dock eniga om situatio-
nens allvar.

Kampen för mänskliga rättigheter förs på många plan. Vi har hela
FN:s regelverk med alla deklarationer och konventioner. Vi har FN:s
kommission för mänskliga rättigheter, som sammanträder årligen. Vi
har rapporteringsskyldighet för alla de stater som skrivit under de olika
konventionerna, och vi har olika kommittéer inom FN som granskar
ländernas rapporter.

Vi har också en mängd frivilliga organisationer och folkrörelser
som arbetar målmedvetet och hängivet för att påtala brott mot mänskli-
ga rättigheter varhelst de begås i världen. Mest känd är Amnesty Inter-
national, vars rapporter tas på allvar av hela världssamfundet. Men det
finns också MR-organisationer i de länder där det begås allvarliga
kränkningar, organisationer som arbetar under mycket svåra förhållan-
den och som förtjänar allt stöd.

Problemet med mänskliga rättigheter är inte bristen på internationel-
la överenskommelser, konventioner eller liknande, utan problemet är
bristen på efterlevnad av vad som stadgas i konventionerna. FN:s de-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

klaration om de universella mänskliga rättigheterna från år 1948 och de
båda konventionerna från år 1966 borde egentligen vara tillräckliga för

att mänskliga rättigheter skulle respekteras överallt i världen. Där stad-

Mänskliga rättigheter,

m.m.

gas ju att varje människa är född fri och lika i värde och rättighet.

Fru talman! Det kan vara angeläget att påpeka att det som vi i dag
behandlar är endast ett motionsbetänkande. Att det är ett motionsbetän-
kande innebär ju att endast de frågor som kommit fram i olika mot-
ionsyrkanden har behandlats. Betänkandet ger alltså inte en rättvisande
bild av Sveriges agerande på MR-området. Många länder där grava
kränkningar förekommer behandlas inte. Som exempel kan nämnas
Algeriet. Självklart är vi alla djupt oroade över situationen även i Al-
geriet liksom i alla andra länder som inte nämns i just detta betänkande
men som har motsvarande problem.

Det är mycket glädjande att samsynen mellan riksdagens olika par-
tier när det gäller MR-frågor är mycket stor. Många ledamöter såväl i
utrikesutskottet som i andra utskott har ett stort engagemang för att öka
respekten för MR-frågorna. Ofta har kunskaperna och engagemanget
sitt ursprung i besök som har gjorts i olika länder. Många ledamöter är
också aktiva i alla de olika stödkommittéer och grupper för dessa frå-
gor som finns i riksdagen.

Under en vecka i mars var jag själv deltagare i en delegation från de
svenska frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter, som
skickades till Colombia för att undersöka situationen för mänskliga
rättigheter i det landet. Det var en mycket skrämmande upplevelse. Det
var svårt att inse att respekten för t.ex. barns rättigheter var så bristfäl-
lig, att fattiga gatubarn mördas i stället för att få gå i skolan, i ett land
med budgetöverskott och hög ekonomisk tillväxt, och att t.ex. en kvin-
na som arbetade för rätten att registrera nyfödda barn utsattes för döds-
hot och tvingades leva med livvakt från en internationell fredsorgani-
sation. Det var obegripligt att fackligt och politiskt arbete inte kunde
ske utan dödshot och mord.

Samtidigt var det en positiv upplevelse att se att människor trots allt
fortsätter att organisera sig för att förbättra samhället, att fackförening-
arna trots dödshoten demonstrerar för rätten till liv. Det är också
mycket positivt med det internationella samarbetet och den uppmärk-
samhet som vi alla kan hjälpas åt att rikta mot de missförhållanden som
råder i Colombia och annorstädes.

Jag skall senare återkomma till Eva Zetterbergs påståenden.

Det är det internationella samfundets uppgift att påtala när mänskli-
ga rättigheter kränks. Wiendeklarationen 1993 antog ett handlingspro-
gram innehållande en bekräftelse på att mänskliga rättigheter är univer-
sella. Stater har ett ansvar för att dessa respekteras, och detta är en
legitim angelägenhet för det internationella samfundet. Kränkningar
som begås av stater som ratificerat olika konventioner för mänskliga
rättigheter kan och bör påtalas av andra konventionsstater.

Fru talman! Många av världens 2 miljoner barn lever under mycket
svåra förhållanden. Ar 1989 antogs konventionen om barnets rättighe-
ter. Det är en mycket populär konvention att underteckna. I dag uppgår

114

antalet stater som undertecknat den till 171. Problemet är återigen
efterlevnaden.

Ytterligare ett problem är alla de folkrättsstridiga reservationer som
ett stort antal stater avgivit i samband med ratificeringen. Den svenska
regeringen måste fortsätta sina ansträngningar att påverka stater att
undanröja dessa reservationer.

I september 1990 hölls ett världstoppmöte för barn i New York. I
samband med detta antogs en deklaration och en handlingsplan för
förverkligande av barnkonventionen. Konventionen täcker hela fältet
av rättigheter, ekonomiska, sociala, kulturella, politiska och medbor-
gerliga. Den är folkrättsligt bindande genom ratificering.

Den stora uppslutningen till trots har situationen för världens barn i
flera avseenden försämrats. Barnadödligheten och antalet barnarbetare
ökar i stället för att minska. Därför måste vi se barnkonventionen inte
som ett slutmål utan som en början på kampen för barnets rättigheter.

Det ligger ett stort ansvar på oss i de rika länderna att leva upp till
de fattiga ländernas förväntningar om stöd och bistånd för att de också
skall kunna leva upp till barns rätt till hälsa och utbildning och konven-
tionens genomförande. Nästan allt bistånd har en barnaspekt. De eko-
nomiska reformprogram som genomdrivs i många u-länder måste
kompletteras med sociala skyddsnät för att förhindra att vissa grupper
av barn blir strukturomvandlingens offer. En förändrad syn på mänskli-
ga rättigheter för u-ländernas barn behövs. Det borde inte vara fråga
om välgörenhet utan om barnens rättigheter.

Vi måste särskilt uppmärksamma diskrimineringen av flickor.
Kvinnlig omskärelse och könsstympning är förbjudet enligt barnkon-
ventionen. Ändå tillämpas det fortfarande i många länder. Mord på
nyfödda flickebarn och illegala aborter vars enda grund är kön har
förskräckande omfattning.

Barn blir ofta krigens offer. 90 % av offren i dagen konflikter är
civila. Sverige arbetar aktivt för ett internationellt förbud mot minor
liksom för förbud mot att barn under 18 år skall tvingas delta i krig.

Att skydda barn från varje form av utnyttjande och sexuella över-
grepp är ytterligare ett uppmärksammat krav. Mycket viktiga krav i
barnkonventionen handlar om förbud mot barnprostitution, barnporno-
grafi och exploatering av barn genom försäljning eller barnarbete.

År 1996 kommer Sverige att stå som värd för en internationell kon-
ferens om kommersiell sexuell exploatering av barn. Syftet är att åstad-
komma en gemensam handlingsplan och en global strategi för att finna
vägar till ett slut på den omfattande kommersiella exploateringen av
barn i världen.

Utskottet uppmärksammar särskilt det avskyvärda mordet på den
pakistanske förkämpen mot barnarbete Iqubal Masih. Det finns anled-
ning att aktualisera frågan om barnarbete i alla lämpliga sammanhang.
Utskottet understryker också vikten av att regeringen agerar inom ILO.

Inte bara inom mattindustrin är villkoren usla för världens arbetan-
de barn. Den stora gruppen barn som arbetar som hembiträden i stora
delar av världen måste också uppmärksammas.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

115

Prot. 1994/95:114

2 juni

Fru talman! I höst äger nästa stora FN-konferens rum, kvinnokonfe-
rensen i Beijing i Kina. Där kommer Sverige att driva frågor som rör

stärkandet av flickans och kvinnans ställning och mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter,

m.m.

Hårt arbete måste också till för öka efterlevnaden av kvinnokon-
ventionen. Det gäller att integrera kvinnans mänskliga rättigheter i de
reguljära övervakningskommittéernas granskningsverksamhet och att
frågorna tas upp i kommissionernas länderrapporter och tematiska
rapporter och därefter granskas. Sverige har deltagit aktivt i arbetet
med att formulera deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor,
som FN antog hösten 1993, liksom i arbetet med att inrätta en särskild
rapportör om våld mot kvinnor.

De svenska biståndsinsatserna är i hög grad inriktade på åtgärder
som syftar till att stärka kvinnans och barnets rättigheter. En utredning
pågår också om hur man skall stärka biståndets positiva effekt för kvin-
nor. Vetskapen om att man därigenom lättare når barnen är avgörande.

Nu seglar det tyvärr upp orosmoln över kvinnokonferensen. I Sve-
rige har vi den synen på folkrörelser att de är en stor tillgång och en
förutsättning i ett demokratiskt arbete, naturligtvis även i internationel-
la sammanhang. Därför ser vi med oro på de försvårade möjligheter
som kommer att ges folkrörelserna i Beijing genom att deras konferens
placerats långt utanför staden. Jämställdhetsministern har också givit
uttryck för att Sverige eventuellt kommer att bojkotta konferensen, om
ingen ändring sker.

Fru talman! Utskottet gör ett tillkännagivande i betänkandet, och
det gäller behovet av en FN-konferens om mansrollen. Utskottet kon-
staterar att en FN-konferens som tar sin utgångspunkt i den traditionella
mansrollen skulle ge viktig kunskap om sambandet mellan den traditio-
nella mansrollen och krig och våld mot kvinnor och barn. Regeringen
bör på lämpligt sätt och i samverkan med övriga nordiska länder aktua-
lisera frågan i FN och i andra lämpliga forum.

Till slut, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på de tre reservationerna.

Anf. 105 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Lena Klevenås sade i sitt anförande att hon skulle åter-
komma med ett svar på min fråga, men jag hörde inget svar. Jag vill
därför upprepa frågan: Varför har inte Lena Klevenås och den social-
demokratiska gruppen fullföljt de rekommendationer som fanns i den
utmärkta rapport från MR-fonden som Lena Klevenås har medverkat
till, från resan i Colombia?

Anf. 106 LENA KLEVENÅS (s) replik

Fru talman! Orsaken till att jag inte återkom var att tiden inte räckte
till. Jag var anmäld bara för tio minuters taletid.

Jag tror att skillnaden i vår bedömning av Sveriges agerande inför
situationen i Colombia snarast ligger i olikheter i temperament än i de
åtgärder som vi faktiskt föreslår. Aldrig någonsin tidigare har utskottet
lyft upp Colombia på det sätt som skett i dess redogörelse. Man beskri-

116

ver mycket ingående vad de tematiska rapportörerna har sagt om läget.

Vi säger också att om läget ej förbättras, bör regeringen ha beredskap
att föreslå kraftiga åtgärder.

I frågan om att skicka i väg en delegation skriver vi att en sådan
brukar vara en följd av en förfrågan från parterna i den aktuella konflik-
ten, och någon sådan förfrågan har inte kommit. Vi skriver däremot att
det ”är utskottets uppfattning att regeringen bör verka för att den starka
avsiktförklaring som Colombias regering gjort angående ett tätare sam-
arbete med FN:s tematiska rapportörer och högkommissarien på alla
sätt understöds”.

Det är faktiskt så att den colombianska regeringen i ord har uttryckt
att man tänker förbättra möjligheterna. Den nya presidenten Samper har
suttit på sin post sedan den 7 augusti, och tiden sedan dess är kanske
aningen för kort för att man skall kunna göra en bedömning. Vi säger
”att nästa års möte med FN:s kommission för mänskliga rättigheter får
utvisa om MR-situationen inte har förbättrats. Om så inte skett bör
frågan om en landrapportör för Colombia åter övervägas.” Om läget
inte förbättras, skall regeringen alltså ha beredskap att föreslå kraftiga
åtgärder.

Jag tror att vi delar bedömningen av det mycket allvarliga läget i
Colombia. Det finns ingen anledning för Vänsterpartiet att låta påskina
att intresset från vår sida skulle vara litet eller att vår oro på något sätt
inte skulle kunna mäta sig med Vänsterpartiets.

Anf. 107 EVA ZETTERBERG (v) replik

Fru talman! Jag är övertygad om att oron bland oss är lika stor på
olika håll. Därvidlag finns ingen skillnad. I den analys som vi gemen-
samt har gjort i utskottet återspeglas den allvarliga situationen och
kränkningarna av mänskliga rättigheter - det gäller våldet men det
gäller också övergrepp mot barn som saknar rättighet att leva ett nor-
malt liv, som Lena Klevenås själv anförde. Därvidlag är vi helt över-
ens.

Anledningen till att utskottet för första gången har uppmärksammat
Colombia är att det faktiskt har väckts en flerpartimotion, där samtliga
partier har en företrädare bland undertecknarna. Det är ingen tillfällig-
het att vi uppmärksammar de här frågorna nu. Men det var inte riktigt
det som min fråga gällde, Lena Klevenås. Den reservation som avgivits
vid betänkandet är inte Vänsterpartiets egen, utan den delas av Folk-
partiet och Miljöpartiet.

Min konkreta fråga gällde en enda sak, nämligen det som finns i vår
reservation och som återkom som en mycket tydlig rekommendation i
den rapport som Lena Klevenås själv har skrivit under, nämligen att det
vore lämpligt att skicka en delegation från Sverige, parlamentarisk eller
utsedd av regeringen. Dess form har inte angivits klart, men det gäller
något slag av parlamentarisk delegation.

Jag tycker fortfarande inte att jag har fått svar på min fråga.

Anf. 108 LENA KLEVENÅS (s) replik

Fru talman! Den här motionen och dess yrkanden är inte avstyrkt
utan besvarad med en förklaring. Det är möjligt att den svenska rege-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

117

Prot. 1994/95:114

2 juni

ringen svarar positivt om Colombias regering kommer med en förfrå-
gan.

Jag var en av deltagarna i MR-fondens resa. Jag står naturligtvis

Mänskliga rättigheter,

m.m.

bakom den rapporten. De föreslagna rekommendationerna är till stor
del accepterade. Framför allt när det gäller specialrapportören står det
även i MR-fondens rapport att man skall avvakta. Det sägs att om det
inte förbättras före årets slut måste man vidta kraftigare åtgärder. Året
är inte slut än. Jag vill återupprepa att jag tror att detta mer är en skill-
nad i temperament och metoder när det gäller att göra vad vi båda anser
behöver göras.

Anf. 109 INGBRITTIRHAMMAR (c)

Fru talman! Brott mot de mänskliga rättigheterna är en internatio-
nell angelägenhet.

Som vi har hört här tidigare kränks de mänskliga rättigheterna runt
om i världen genom att enskilda utsätts för tortyr, avrättningar och
andra grova övergrepp.

Efter att just ha anlänt hem efter den interparlamentariska konfe-
rens, som Eva Zetterberg nämnde, som berörde Östtimors framtid,
finner jag det vara anledning att betona att vi i Sverige har ett stort
ansvar och kanske ett särskilt ansvar när det gäller att värna små folk-
gruppers rätt mot större stater.

Vi är själva en relativt liten nation. Vi har därför förståelse för det
behov av stöd från vänner som mindre stater har. Den lilla statens eller
den mindre folkgruppens rätt mot den större ockupations- eller innova-
tionsmakten kan ofta jämföras med Davids kamp mot Goliat.

På Östtimorkonferensen fanns flera av dessa folkgrupper represen-
terade. Och de hade alla samma vädjan till oss svenskar och andra
parlamentariker som var där:

Hjälp oss! Vi behöver ert stöd. Vi behöver er röst för att skapa en
världsopinion mot det förtryck och mot de övergrepp som vi utsätts för.

Västsaharierna var där liksom representanter för Dalai Lama och ti-
betanerna. Självklart var össtimoreserna där, men också representanter
för oppositionen i Burma och för kurderna.

Flera av dessa folkgrupper har kämpat i årtionden för demokrati
och respekt för mänskliga rättigheter. De har inte gett upp.

Deras hopp har förstärkts av

• att det ockuperade Namibia har blivit självständigt,

• att apartheid har bekämpats,

• att en fredsprocess nu pågår mellan palestinierna, israelerna och
deras grannstater och

• att den långvariga väpnade konflikten på Nordirland har upphört.

Dessa händelser inger hopp. Man ser att det som för några år sedan
var nästintill omöjligt att uppnå går att finna lösningar på.

Vad gäller Östtimor gjordes gemensamma uttalanden som gick ut
på timoresernas rätt att själva bestämma över sin framtid. Sverige har
också länge hävdat denna ståndpunkt och betonar att vi står bakom
kravet på en folkomröstning, där folket skall uttala sin vilja om själv-

118

ständighet eller ej. Den allmänna uppfattningen är att mellan 70 och
90 % av timoreserna önskar självständighet från Indonesien.

Särskilt betonades kravet på att timoresernas representanter skulle
få deltaga i samtalen om sin framtid. Det är något som kan tyckas
självklart men som alls inte är det.

FN-samtalen pågår i dag mellan FN, Indonesien och Portugal utan
att timoreserna får sitta med vid bordet vid dessa samtal. Visserligen
har FN och Portugal regelbundna samtal med olika timoresiska repre-
sentanter, men det sker mera inofficiellt.

Timoreserna framförde krav på att få deltaga i samtalen. De krävde
också ett frisläppande av Xanana Gusmao. Krav framfördes på att
Gusmao skulle frisläppas så att han skulle kunna deltaga i FN-samtalen.

Nu ställer sig utskottet bakom kraven från Centern på att inte bara
Xanana Gusmao utan alla politiska fångar skall friges.

Det vittnades om fortsatt förföljelse av timoreser på ön - misshan-
del, arresteringar och mord. Nyligen har en grupp timoreser flytt till
Australien, precis som Karl-Göran Biörsmark nämnde, för att rädda
sina liv. Förtrycket av den indonesiska ockupationsmakten är mycket
omfattande.

Kraven på ett trupptillbakadragande måste tillgodoses. En perma-
nent närvaro av FN på Östtimor är nödvändig för att trygga folket på
ön.

Tidigare har här påtalats det särskilda yttrande som vi är flera som
står bakom. Det betonar vikten av en ökad FN-närvaro. I avvaktan på
att en särskild FN-styrka skall kunna finnas på ön är det alltså viktigt att
andra FN-organ som FAO och WHO kan vara permanent på ön.

Timoreserna betonade också vikten av att olika grupper besöker ön
- internationella och enskilda organisationer, massmedierna och sär-
skilt MR-organisationer - för att kunna följa timoresernas kamp mot
ockupationsmakten. Det får inte bli så att Indonesien begår brott mot
mänskliga rättigheter på ön i hemlighet. Det måste påtalas.

Fru talman! Övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter är väl
dokumenterade i Östtimor och på andra håll. Jag avser nu att tala om
Kina.

Vi har här tidigare fått exempel på vilka övergrepp som sker i Kina.
Det är likadant i Tibet.

Vår svenska kamp för att dessa brott skall tas upp i FN:s kommis-
sion för mänskliga rättigheter måste fortsätta. Även om vi från svensk
sida liksom från det internationella samfundets sida inte har ifrågasatt
Kinas överhöghet över Tibet, måste Kina enligt sin egen konstitution se
till att Tibet kan åtnjuta visst självstyre såsom autonom region i Kina.

I går frågade jag tibetanernas representant vid Östtimorkonferensen
vilka frågor han ansåg vara viktigast att lyfta fram i debatter runt om i
parlamenten just nu.

Han menade att visst var en dialog mellan Dalai Lama och den ki-
nesiska ledningen viktig och visst var det viktigt med utländska besök i
Tibet och besöksutbyten. De oroar sig för att inte kunna komma till tals
vid kvinnokonferensen i Peking.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

119

Prot. 1994/95:114

2 juni

Allra värst enligt Dalai Lamas sändebud var dock att kineserna tar
över landet. Kineser flyttar dit. Kineser tar hand om näringsliv, handel

och utbildning. De skövlar skog och förstör miljön. De tar över Tibet

Mänskliga rättigheter,

m.m.

på samma sätt som indonesierna försöker ta över Östtimor och på
samma sätt som ryssarna gjorde förr under Sovjettiden när de flyttade
in i de baltiska staterna.

Den här integreringsprocessen sade Dalai Lamas särskilda sände-
bud var det absolut största hotet mot Tibets framtid. Det var detta han
ville att vi skulle protestera mot runt om i parlamenten. Det var också
detta han ville att vi skulle lyfta fram vid Pekingkonferensen i höst.

Västsaharierna utgör en annan mindre folkgrupp som pendlar mel-
lan hopp och förtvivlan vad gäller framtiden. Deras framtid skall avgö-
ras i en folkomröstning. Det har slagits fast. En gemensam fredsplan
lades fram redan 1988 och accepterades av både Polisario och Ma-
rocko. Trots detta har den folkomröstning som enligt fredsplanen skulle
ha ägt rum redan i januari 1992 skjutits upp gång efter gång och år efter
år.

Från marockansk sida försöker man ständigt förhindra att FN-
planen genomförs. Först vägrade man öppna kontor för FN:s identifie-
ringskommitté. Sedan ville man inte justera röstlängder. Dessutom har
man motarbetat att observatörer och journalister skall kunna följa re-
gistreringen, och det pågår fortfarande. Nu fortsätter man att göra det
besvärligt.

Men nu har ändå FN lyckats påskynda identifikationsarbetet vad
gäller de röstberättigade. I bästa fall kan, som utskottet skriver, folkom-
röstningen genomföras i januari.

I en centermotion till årets riksdag påtalar vi att det från svensk sida
bör göras ytterligare ansträngningar för att fredsplanen skall kunna
genomföras. Vi har dessutom krävt att det skall tas initiativ för att poli-
tiker och observatörer från humanitära organisationer skall vara där och
övervaka folkomröstningen och att marockanska styrkor måste lämna
det ockuperade Västsahara före en folkomröstning.

Det har skett mängder av fängslanden under åren av befrielsekamp.
Nya fängslanden har skett de senaste månaderna av dem som proteste-
rar mot att fredsplanen inte kan genomföras. Det var i huvudsak ung-
domar. Fortfarande saknas 800 västsaharier. Man vet inte vad som har
hänt med dem.

Vi måste fortsätta att agera så att alla fångar beviljas amnesti och
frisläpps före folkomröstningen. Det framhålls också i betänkandet. Det
betonas även att vi skall försöka närvara vid folkomröstningen.

Avslutningsvis vill jag bara uttrycka min glädje över att utskottet
ställer sig bakom och tillstyrker motionerna, bl.a. centerkvinnornas
motion om att regeringen bör agera för att en FN-konferens om mans-
rollen anordnas. En FN-konferens som skall ta sin utgångspunkt i den
traditionella mansrollen bör kunna ge mycket viktig kunskap som kan
leda till positiva förändringar, inte bara för männen utan framför allt för
kvinnorna.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

120

Anf. 110 TUVE SKÅNBERG (kds)

Fru talman! Jag vill göra vad jag kan för att koncentrera mitt anfö-
rande. Betänkandet omspänner en mängd viktiga ställningstaganden när
det gäller olika länder, deras folk och de mänskliga rättigheterna. Det
skulle föra för långt att upprepa vad andra har sagt. Vi kristdemokrater
yrkar bifall till hemställan i betänkandet. Jag vill be riksdagens ledamö-
ter observera att vi kristdemokrater ingår bland dem som står bakom ett
särskilt yttrande om Indonesien. Det har utvecklats tidigare.

Jag vill koncentrera mig på två av de kristdemokratiska motioner
som betänkandet UU24 behandlar. Jag vill också fästa uppmärksamhe-
ten på den otillfredsställande situationen för judarna i f.d. Sovjetunion-
en och för assyrierna och syrianerna i östra Turkiet.

I motion U609 påtalar vi kristdemokrater att den utbredda antise-
mitismen i f.d. Sovjetunionen, i synnerhet i Ryssland, innebär en
mycket svår situation för judarna.

Utskottets betänkande ger i långa stycken den kristdemokratiska
motionen rätt i den oro vi ger uttryck för. Utskottet konstaterar, liksom
motionen, att problemet inte är en bristande lagstiftning och författning,
utan att staten inte på ett tillfredsställande sätt upprätthåller individers
och gruppers rättstrygghet.

Vi kristdemokrater noterar med tillfredsställelse att utskottet dekla-
rerar att den distribution av antisemitisk press som förekommer i
Ryssland är oroväckande och att det är ovedersägligt att det förekom-
mer antisemitiska stämningar i en del av de f.d. sovjetiska staterna,
kanske särskilt i Ryssland. Utskottet anför vidare många exempel på
hur rättsvårdande organ eftersatt sin plikt att beivra diskriminering av
judarna, och att det inte kan uteslutas att passiviteten från myndigheter-
nas sida i Ryssland kan bero på eftergifter åt ett ökat stöd för en mer
nationalpatriotisk politik som drabbat minoriteter som judarna, som
inte anses höra hemma i det ”rena” Ryssland.

Med dessa klara ord kan jag konstatera att utrikesutskottet i allt vä-
sentligt delar den oro som den kristdemokratisk motionen ger uttryck
för, och som föranleder att vi kristdemokrater menar att det är otänk-
bart att utifrån de kända förhållandena i t.ex. Ryssland, avvisa judiska
flyktingar därifrån.

Jag vill också anföra vad International Helsinki Federation for Hu-
man Rights skrev i november 1994: ”Det är Helsingforskommittéens
skyldighet att varna alla ESK-stater för den växande faran när det gäller
extremt nationalistiska rörelser i Ryssland. De omfattar öppet deklare-
rade nazist- och fascistorganisationer och en mycket bred samling
stalinister och ultranationalister.---Det finns snabbt växande illegala

paramilitära grupperingar, ett växande antal ungdomar i svarta unifor-
mer, människor som såväl talar om ‘arier-ryssar och tyskar’ som deras
‘heliga symbol hakkorset’.---I dessa provinser finns det dessutom

öppet antisemitiska publikationer.---Vi vill uppmärksamma alla

ESK-stater på att situationen börjar bli hotande. Vi uppmanar dem att
sätta press på den ryska regeringen så att den omedelbart tillämpar
konstitutionen och redan existerande lagar för att skydda och upprätt-

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

121

9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 114

Prot. 1994/95:114

2 juni

hålla säkerheten för alla medborgare i Ryssland och försvara deras
mänskliga rättigheter.”

Jag kan nu konstatera att den varning som Helsingforskommittéen

Mänskliga rättigheter,

m.m.

utfärdade för ett halvår sedan, och som den kristdemokratiska motionen
förde på utrikesutskottets bord, nu resulterat i den tydliga reaktion från
Sveriges riksdag som jag tidigare citerade. Det är angeläget att Invand-
rarverket och Utlänningsnämnden beaktar riksdagens syn på den otill-
fredsställande situationen för judar som flyr från de f.d. sovjetiska
staterna, och särskilt från Ryssland. Jag vill erinra om att det finns ett
hundratal judiska familjer i Sverige som väntar på ett avgörande från
Invandrarverket.

Jag vill nu gå vidare till utrikesutskottets svar på den kristdemokra-
tiska motionen U610 där vi uppmärksammar assyriernas och syrianer-
nas otillfredsställande situation i Turkiet.

Utskottet medger att vissa religiösa trossamfund, som de kristna sy-
risk-ortodoxa, ofta diskrimineras i Turkiet. Jag citerar ur betänkandet:
”Assyrierna, liksom den övriga civilbefolkningen, har under striderna i
sydöstra Turkiet kommit att utsättas för ett dubbelt tryck såväl från den
turkiska militären som från den kurdiska PKK-gerillan. Deras utsatta
ställning utnyttjas också av de grupper i området som med hot och våld
försöker driva ut assyrier och ta över deras egendomar. Under det se-
naste årtiondet har assyriernas antal minskat betydligt till följd av en
omfattande flykt, främst till Europa. I dag uppskattas deras antal i syd-
östra Turkiet uppgå till omkring 2 000, mot uppskattningsvis ca 70 000
år 1960. I hela Turkiet finns i dag endast omkring 80 000 kristna mot
ca 2 miljoner år 1900.”

Jag kan konstatera att utskottet till fullo delar den oro som den
kristdemokratiska motionen ger uttryck för vad gäller den svåra situa-
tionen för assyrier och syrianer i Turkiet. Utskottet anför t.ex. erfaren-
heterna hos den svenska delegation, som reste till Turkiet på uppdrag
av dåvarande MR-ministern Alf Svensson i augusti 1994. Utskottet
noterar att de samtal delegationen hade i Turkiet bekräftar bilden av
assyriernas svåra belägenhet särskilt i landets sydöstra delar.

Förvisso är situationen särskilt alarmerande i Turkiets sydöstra de-
lar, men det förtjänas att sägas att delegationen också påpekade att
situationen för de assyrier och syrianer som flytt inom Turkiet, och då
särskilt till Istanbul, var mycket svår om de inte hade ett starkt socialt
nät i form av väletablerade och välbeställda anhöriga i Istanbul. Det var
delegationens mening att avvisning eller utvisning av assyrier och syri-
aner till Turkiet, med hänvisning till att Istanbul skulle vara mer väst-
ligt präglat, endast borde ske av sådana personer som bevisligen har ett
starkt fungerande socialt skyddsnät och tillräckliga ekonomiska resur-
ser.

Fru talman, där väljer jag att sätta punkt. Jag har redan yrkat bifall
till hemställan i betänkandet.

122

Anf. 111 BERTIL PERSSON (m)

Fru talman! Det har varit en påtaglig enighet i den här debatten i
dag. Respekten för de mänskliga rättigheterna är något som ligger väl-
digt djupt i den svenska folksjälen.

Men jag tror ändå att det är viktigt att de här frågorna uppmärk-
sammas i en omfattande riksdagsdebatt.

Respekten för mänskliga rättigheter handlar om själva grunden för
den mänskliga samlevnaden och bygger på den humanistiska etikens
fyra grundprinciper om självbestämmande, rättvisa, lidandeminimering
och godhet. Det har kodifierats av Förenta nationerna har därmed fått
en världsvid tillämpning, och sedan 1993 har vi också en högkommis-
sarie som skall övervaka dessa frågor. Ändå har vi alla dessa bekym-
mer världen över.

Respekten för mänskliga rättigheter har visat sig var mycket nära
kopplad dels till utbildningsnivåerna i de aktuella länderna, dels till
utvecklingen av rättsamhället och utvecklingen av demokratin. Det gör
att det har sett mörkt ut länge, och det är mörkt på många håll. Det
börjar komma en del ljuspunkter i och med att man nu ser en revolution
vad gäller demokrati och marknadsekonomi i många länder där pro-
blemen har varit stora, men vägen är lång att gå.

Jag vill ta upp några av de problem som föreligger. Först är det frå-
gan om minoriteterna och deras skydd. Det finns fortfarande världen
över ett påtagligt förtryck mot minoriteter. Vi har kommunistländerna
på Balkan, där kosovoalbanerna är utsatta för ett omfattande förtryck,
och där det internationella samhället egentligen inte har kommit någon
vart. Vi har ungrarna i Rumänien. De gamla kommunistländerna har en
tragisk historia, och ljuspunkterna är väldigt få.

Vi har också Turkiet, där det inte bara handlar om kurderna, som
här har belysts. Det handlar också om assyrier, syrianer och även ro-
merna, och det finns ytterligare en lång rad olika grupper som för-
trycks. Situationen är den att man står i en valsituation. Jag tror att det
är angeläget att ändå bevara Turkiet inom den västerländska kulturkret-
sen och att inte stöta ut det, utan sträva efter att i stället driva MR-
frågorna till en positiv lösning genom att aktivt påverka regimen.

Sedan har vi alla de länder där man genom påtvingade folkförflytt-
ningar har folk som lever i minoritet i eget land. Vi har tibetanerna, och
vi har faktiskt också ett hotande problem framöver i många av Ryss-
lands delrepubliker, där man nu har ryska majoriteter i länder som har
haft en annan befolkningsmajoritet från början. Där kan vi se problem
framöver. Sedan har vi naturligtvis urbefolkningarna. Det gäller inte
minst indianerna i Colombia, Mexico, Peru, osv. Vi har västsaharierna,
och det finns också många andra exempel på detta.

Vi har inget bra sätt att hantera minoritetsproblemen. Men den ut-
veckling av subsidiaritetsprincipen som vi har sett tillämpad i Europa i
allt större utsträckning kan ändå på något vis dämpa dessa motsättning-
ar. EG har med sitt regionala råd och sin subsidiaritetsprincip kunnat
dämpa en hel del av de konfliktanledningar som vi har sett t.ex. i Kata-
lonien, Baskien, Sydtyrolen, Nordirland och Belgien.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

123

Prot. 1994/95:114

2 juni

Vi moderater har, för att ta upp en annan fråga, en betydande för-
ståelse för önskan om mansrollskonferensen. Men vi har ändå, även om

vi har förståelse för önskemålen att få den här typen av diskussioner, en

Mänskliga rättigheter,

m.m.

tvekan till att driva den frågan vidare i dagens läge. I nästan varje FN-
konferens är jämställdhetsfrågor uppe som ett mycket viktigt inslag i
debatterna. Det kan väldigt lätt gå inflation i den typen av FN-
konferenser.

Det blir lätt, om varje fråga skall tas upp som särskild FN-konferens
av världstyp, att man får den situationen att många pratar och ingen
lyssnar, att många skriver och ingen läser. Jag tror att det är viktigare
att vi driver jämlikhetsfrågorna konsekvent och kraftfullt i de organ där
vi är verksamma. Det är fråga om lika rätt till utbildning, lika rätt till
alla yrken, lika lön, lika rätt till karriär och rätten till reproduktiv hälsa.
Där har Sverige en gammal, god och stark tradition som är välkänd i
hela FN-systemet.

Detta att försöka att separera och skapa motsättningar mellan män
och kvinnor när det gäller att i stället skapa ett genderperspektiv i vårt
generella agerande i alla världssamfundets olika organ tror jag egentli-
gen är att ta ett steg tillbaka och börja om från början, och det tror jag
är onödigt.

Vi har som moderater talat mycket och länge om MR-frågor. Jag
vill i en sådan här debatt understyrka att vi under mycket lång tid har
framhållit att även biståndet bör användas som ett viktigt påtryck-
ningsmedel när det gäller att få effekt och genomslag för respekten för
mänskliga rättigheter.

Vi menar att det i länder som inte visar någon som helst respekt för
mänskliga rättigheter inte finns någon anledning att gå in med kraftfullt
svenskt bistånd direkt till regimen. I sådana länder skall man ge sitt
bistånd via NGO:s och via andra kanaler, men det finns ingen anled-
ning att stötta regimer som inte visar respekt för mänskliga rättigheter.

Det är för dessa länder många gånger en fördel om en regim som
icke kan respektera mänskliga rättigheter faller än att vi håller den kvar
vid makten genom ett fortsatt svenskt bistånd, så att den sitter kvar
längre än nödvändigt.

Anf. 112 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid tre frågor: judarna i f.d.
Sovjetunionen, något om kurderna, framför allt i Turkiet, och en del
om situationen i Iran.

Jag deltog nyligen i en av invandrarministern initierad resa till
Ryssland och Ukraina för att studera judarnas situation. Vi var två
parlamentariker, tre representanter för regeringskansliet och två från
Judiska centralrådet. Resan följdes upp av ett seminarium som ägde
rum i går.

Vi upplevde situationen för judarna i dessa länder som mycket all-
varlig. Det är sant att det inte finns statligt sanktionerad antisemitism.
Däremot tyder mycket på att en sådan är på gång. Vi såg med egna
ögon att Zjirinovskijs skrifter och andra ännu värre dominerade det
bokbord som fanns inne i duman i Moskva. Allt oftare framförs anti-

124

semitiska slagord från talarstolen där. Jeltsins MR-kommitté, vars ord-
förande Kovaljov besökte Sverige i våras, är på väg att upplösas, efter-
som den ser sig som gisslan och inte kan göra något.

Den folkliga antisemitismen är stark. De politiker som vill bli om-
valda angriper inte antisemitism. Presidenten säger inget i Moskva,
bara vid besök i t.ex. Washington. Det finns ett starkt behov av synda-
bockar i Ryssland. Det drabbar judarna och även andra grupper, just nu
mest kaukasierna.

Men det finns en viktig skillnad som utskottet kanske inte riktigt har
insett. Kaukasierna avskys därför att de påstås vara skurkar, tjuvar och
allmänt kriminella som åker till Moskva och lurar ryssarna. För att
avsky judarna behövs inte sådana skäl. De avskys för att de just är
judar. Den skillnaden är viktig att komma ihåg när man mer allmänt
diskuterar Rysslands bristande förmåga att skydda sina egna medborga-
re.

I Ukraina finns betydligt mer av det gamla sovjetsamhället kvar.
Bilden var mer splittrad. På ytan verkade det ganska bra, medan en helt
annan bild växte fram när vi talade med människor i enrum. Särskilt i
västra Ukraina i staden Lviv upplevde vi en stor rädsla hos judarna, en
rädsla för att över huvud taget tala om sin situation.

Vi fick en mängd rapporter om framväxande ultranationalistiska
grupper och partier, om antisemitiska uttalanden i TV, om trakasserier
och förföljelser av enskilda judar samt om att myndigheterna inte stäl-
ler upp för dessa judar.

Det finns två rapporter från resan, en från regeringskansliet och en
från det judiska centralrådet. Dessa rapporter rekommenderar jag till
läsning. Vi är ganska överens. Jag har deklarerat att jag ställer mig
bakom slutsatserna i rapporten från det judiska centralrådet. Det finns
alltså välgrundade skäl för många judar att lämna dessa länder. Den
minimala rännil av dessa som kommer till Sverige bör behandlas gene-
röst, och deras berättelse skall tas på största allvar.

Vi får aldrig upprepa de misstag som gjordes i Sverige under 30-
talet då judar sändes tillbaka till Tyskland under förevändningen - som
det står i ett protokoll från 1939: Det faktum att judarna vantrivs i
Tyskland utgör inte skäl för asyl. Detta är undertecknat av en person
som senare fick en ganska hög ställning i det svenska politiska livet.

Kurdffågan har här tidigare berörts ganska mycket. Det handlar i
stor utsträckning om den totala MR-situationen i Turkiet. Den frågan
har vid flera tillfällen diskuterats här i kammaren, och det finns en
väldigt utförlig beskrivning i betänkandet. Det råder ju stor enighet om
att Sverige på alla nivåer och i alla relevanta internationella samfund
måste arbeta för bättre förhållanden när det gäller mänskliga rättigheter
i Turkiet.

Utskottets möte med Turkiets utrikesminister var i det avseendet
ganska deprimerande, eftersom han över huvud taget inte verkade ta
ansvar för hela regeringens politik. Han talade nämligen bara om sitt
eget parti, vilket är ganska konstigt när det är fråga om en koalitionsre-
gering.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

125

Prot. 1994/95:114

2 juni

Jag vidhåller att Turkiets starka önskan att inträda i EU:s tullunion
skapar möjligheter att utsätta Turkiet för ett större tryck just nu för att

få dem att, innan de kommer med i samarbetet, ta åtminstone några

Mänskliga rättigheter,

m.m.

viktiga steg på vägen.

Fru talman! Jag tänkte också säga några ord om situationen i Iran,
delvis med tanke på den kampanj för namnunderskrifter som bedrivits
här i riksdagen under den senaste tiden.

Det är inte svårt att förenas i fördömandet av det förtryck av
mänskliga rättigheter som sker i Iran och av fatwan mot Salman
Rushdie. Däremot är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att ta
ställning till vilken typ av opposition som man skall stödja.

Jag minns alla de iranska studenter som under shahens tid fanns här
i Sverige och som på olika ställen propagerade för Khomeini och för
hur bra allt skulle bli bara han kom till makten. Nu vet vi hur det gick.
Därför är det angeläget att skilja på motståndet mot det förtryck som
finns och det okritiska stödet för dem som även med våld arbetar mot
förtrycket.

Fru talman! Jag har inget yrkande utöver utskottets hemställan i
betänkandet. Jag ville bara tillföra dessa synpunkter till det som står i
betänkandet och till det som sagts här i dag.

Anf. 113 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Jag är ledsen om jag förlänger debatten, men jag vill
säga några ord med anledning av vad Marianne Anderssons uttalade
om okritiskt stöd för oppositionen när det gäller Iran.

Jag vet inte riktigt vad som åsyftas. Jag misstänker att det som avses
är att de parlamentariker som här har reagerat mot det som sker i Iran
skulle vara okritiska mot sådana som i dag är i opposition. Så är inga-
lunda fallet.

Det finns olika grupper som jobbar för att få en ändring till stånd i
fråga om situationen i Iran. Ibland kan det vara svårt att veta vilken
man skall stödja. Men så länge de stöder genomförandet av demokrati
och mänskliga rättigheter - det är ju det som är grunden - tror jag att
det är viktigt att ge dem sitt stöd som jobbar just för detta.

Beträffande Sydafrika och andra länder som levt med förtryck har
det ju i omgångar varit diskussioner om huruvida man kan stödja or-
ganisationen i fråga eller inte. ANC var utsatt för mycket hård kritik i
omgångar, men vi stödde dem ändå därför att de stod för en demokra-
tisk utveckling i Sydafrika.

Det finns också organisationer som gör samma sak i Iran. Därför
tror jag att det är väldigt viktigt att vi ger dem stöd.

Anf. 114 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Jag riktar inte kritik mot någon speciell grupp. Jag tror
dock att det är väldigt viktigt att vara vaksam i alla sådana här situatio-
ner. Jag tror att vi båda egentligen har samma uppfattning i den här
frågan. Det finns ju ingen meningsskiljaktighet här. Jag tror dock att
det är viktigt att vara väldigt varsam när man tar ställning till olika

126

grupper. Självklart arbetar vi alla för demokrati och mänskliga rättighe-
ter.

Anf. 115 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik

Fru talman! Vi har ju haft en diskussion här i kammaren t.ex. om
ANC och dess agerande i olika sammanhang. Det var när människor
levde i exil och under mycket svåra förhållanden. Då riktades kritik
mot ANC. Det sades att de i sin organisation inte levde upp till kraven
när det gäller de mänskliga rättigheterna. Så kan det vara också när det
gäller andra organisationer.

Jag tror att det just i arbetet för mänskliga rättigheter och demokra-
tins genomförande i de här människornas hemländer är viktigt att vi ger
stöd åt dem som lever som flyktingar utanför sina länder och som lever
under svåra förhållanden. Man skall kanske ibland tona ner kritiken i
det avseendet.

Anf. 116 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Fru talman! Jag instämmer i mångt och mycket av det som Karl-
Göran Biörsmark säger. Vad jag gjort är att jag refererat till hur det
faktiskt kan vara och till det som hänt i Iran. Jag nämnde som ett exem-
pel hur det såg ut före förra maktskiftet i Iran. Situationen blev då ännu
värre än förut. Därför är det viktigt att ha en vaksamhet här.

Alla som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter skall
självklart stödjas. Där tror jag att vi är helt överens.

Anf. 117 JAN JENNEHAG (v)

Fru talman! Vår värld förändras snabbt. Ett nytt fenomen är folkre-
publiken Kinas växande styrka och nya ekonomiska och politiska in-
riktning.

De ekonomiska framgångarna har haft ett pris i form av växande
sociala klyftor. Stora regionala skillnader har uppstått. Inkomstklyftor-
na växer. Miljöproblemen växer med en hastighet som troligen saknar
motstycke i världen. Inkomstklyftor och miljöproblem medför att den
sociala oron i landet tilltar. Illavarslande är också att Kina i ökande
grad tenderar att uppträda på den internationella scenen med stor-
maktsmaner. Flera uttalanden av personer i den högsta ledningen, bl.a.
presidenten, tyder på detta. Samtidigt rustar sig Kina allt intensivare
militärt.

Kina har också börjat uppträda som en stor krigsmaterielexportör i
världen. Ofta exporterar man till länder där de politiska och militära
spänningarna är starka och där vi inte sällan ser brott mot mänskliga
rättigheter.

I Tibet uppträder de kinesiska myndigheterna på ett sätt som när-
mast kan betecknas som nykolonialt. Amnestys rapport om Tibet re-
dovisar tydligt hur förtrycket har tilltagit under 1993 och 1994. Den
tibetanska kulturen hotas, och de ekonomiska fördelar som marknads-
ekonomin kan medföra för vissa skikt av befolkningen tillkommer
främst inflyttade kineser.

Prot. 1994/95:114

2 juni

Mänskliga rättigheter,

m.m.

127

Prot. 1994/95:114

2 juni

Den tibetanska produktionsapparaten, det traditionella jordbruket
som har försörjt sin befolkning under sekler, slås sönder.

Den kritik som kommer från kinesiska medborgare mot olika delar

Mänskliga rättigheter,

m.m.

av den förda politiken hanteras mycket hårdhänt. Regimkritiker fängs-
las. Människor, som till följd av den ekonomiska utvecklingen slagits
ut och hemfallit åt kriminalitet, behandlas med stor brutalitet. Man
tillämpar i allt större utsträckning dödsstraffet för att uppfostra massor-
na.

Enligt Amnesty dömdes 1993 närmare 2 000 personer till döden,
varav åtminstone drygt 1 000 avrättades. Mellan juli och december
1994 kunde Amnesty rapportera om dödsdomar och rättegångar inför
masspublik. Ofta verkställs dödsdomar direkt efter avkunnad dom. Det
är inte alltid som brotten är grova. Rättssäkerheten är med andra ord
minimal.

Brutal hantering av opposition och kritik liksom hårda straff när det
gäller brottslighet som har sin grund i sociala missförhållanden kommer
att medföra ännu större sociala problem och allt svårare sociala orolig-
heter. Denna metod att möta kritik och sociala problem med våld mani-
festerades för några år sedan på torget vid Himmelska fridens port.

Den kinesiska statsledningen har fortsatt på denna väg. Kina är
därmed fortfarande en av de värsta förbrytarregimerna när det gäller
brott mot mänskliga rättigheter.

Om Kina skall undvika en ekonomisk och politisk utveckling som
slutar i en social explosion krävs att man slår in på en annan väg - att
den kinesiska statsledningen försöker lösa sociala och politiska pro-
blem med fredliga medel och i ständig dialog med kritiker och oppo-
nenter.

Fru talman! Att undertrycka kritik och opposition medför på kort
sikt ytterligare våld. På längre sikt medför det stagnation och förfall.
Självfallet måste Sverige brännmärka den totala bristen på positiva
förändringar i alla sammanhang i det internationella umgänget.

Detta innebär att vi skall föra en kritisk dialog med Kina utan att
snegla på om en sådan dialog eventuellt kan försvåra handelsutbyte
eller svenska företags möjligheter att utvecklas i Kina, eller i övrigt
kosta något.

Vidare måste det svenska biståndet satsas på att bekämpa fattigdom
och miljöförstöring och inte inrikta sig på att ge krediter till investe-
ringar i de områden i Kina som har den snabbaste ekonomiska tillväx-
ten.

Vi är oroade av den politiska utvecklingen i Kina, vilken för tillfal-
let uppmärksammas alltför knapphändigt i dagens massmedier.

Kränkningar av mänskliga rätigheter är inte ett botemedel mot väx-
ande sociala problem. Detta bör påpekas inte minst inför FN:s kvinno-
konferens i höst.

Regimen har förvisat den alternativa kvinnokonferensen till en av-
lägsen del av Kina långt bort från Beijing.

Signalerna om att bojkotta FN-konferensen måste tas på allvar. Om
en bojkott i större skala blir verklighet riskerar utvecklingen av det som

128

konferensen behandlar att ta flera steg tillbaka. När en bojkott har sin

grund i protest mot kränkningar av mänskliga rättigheter har Kinas
statsledning det fulla ansvaret.

(forts, prot. 115)

Prot. 1994/95:114

2 juni

10 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att ärende-
behandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 7 juni.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Utrikesutskottets betänkanden

1994/95:UU20 Krigsmaterielexport
1994/95:UU26 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område

Jordbruksutskottets betänkanden

1994/95:JoU21 Vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av EU-
medlemskapet

1994/95:JoU24 Kompletteringspropositionen

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1994/95 :AU 18 Ledningsform för Institutet för forskning och utveck-
ling

12 § Kammaren åtskildes kl. 16.57.

Förhandlingarna leddes

av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 20
(delvis),

av andre vide talmannen därefter t.o.m. anf. 51 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m.8 § anf. 98 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

129

proLi994/95:i 14 innehållsförteckning

130

1 § Ledighet.......................................................................................1

2 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 8

juni................................................................................................1

3 § Meddelande om svar på interpellationer..................................1

4 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2

5 § Förnyad bordläggning................................................................2

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 1 juni..............................................................................3

SoU21 Transplantationer och obduktioner m.m.......................3

SoU23 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård........................4

SoU24 Primärvård, privata vårdgivare m.m.............................4

SoU25 Handikappfrågor...........................................................7

SoU27 SBLVaccin AB.............................................................8

UbUlö Bidragsbestämmelsema för fristående skolor...............8

UbU17 Ett högskoleverk..........................................................9

7 § Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmarknadspolitik

m.m.............................................................................................10

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU21.......................10

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU15...........10

Anf. 1 INGA BERGGREN (m)............................................10

Anf. 2 SIW PERSSON (fp)..................................................11

Anf. 3 OWE HELLBERG (v)...............................................13

Anf. 4 PER LAGER (mp).....................................................16

Anf. 5 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)...........................18

Anf. 6 LENNART NILSSON (s)..........................................20

Anf. 7 PER LAGER (mp) replik...........................................22

Anf. 8 LENNART NILSSON (s) replik...............................22

Anf. 9 PER LAGER (mp) replik...........................................22

Anf. 10 INGA BERGGREN (m) replik................................23

Anf. 11 LENNART NILSSON (s) replik.............................23

Anf. 12 INGA BERGGREN (m) replik................................24

Anf. 13 LENNART NILSSON (s) replik.............................24

Anf. 14 OWE HELLBERG (v) replik..................................24

Anf. 15 LENNART NILSSON (s) replik.............................24

Anf. 16 OWE HELLBERG (v) replik..................................25

Anf. 17 LENNART NILSSON (s) replik.............................25

Anf. 18 INGRID SKEPPSTEDT (c)....................................25

Anf. 19 PER UNCKEL (m)..................................................26

Anf. 20 ELVER JONSSON (fp)...........................................30

Anf. 21 HANS ANDERSSON (v)........................................34

Anf. 22 BERTIL BORGLUND (mp)....................................39   Prot. 1994/95:114

Anf. 23 DAN ERICSSON (kds)............................................40   2 juni

Anf. 24 HANS ANDERSSON (v) replik..............................43   ----

Anf. 25 DAN ERICSSON (kds) replik..................................44

Anf. 26 HANS ANDERSSON (v) replik..............................44

Anf. 27 DAN ERICSSON (kds) replik..................................45

Anf. 28 MARTIN NILSSON (s)...........................................45

Anf. 29 PER UNCKEL (m) replik........................................51

Anf. 30 MARTIN NILSSON (s) replik.................................51

Anf. 31 ANDRE VICE TALMANNEN................................52

Anf. 32 PER UNCKEL (m) replik........................................52

Anf. 33 MARTIN NILSSON (s) replik.................................53

Anf. 34 ELVER JONSSON (fp) replik.................................53

Anf. 35 MARTIN NILSSON (s) replik.................................54

Anf. 36 ELVER JONSSON (fp) replik.................................55

Anf. 37 MARTIN NILSSON (s) replik.................................55

Anf. 38 DAN ERICSSON (kds) replik..................................56

Anf. 39 MARTIN NILSSON (s) replik.................................56

Anf. 40 DAN ERICSSON (kds) replik..................................57

Anf. 41 MARTIN NILSSON (s) replik.................................57

Anf. 42 HANS ANDERSSON (v) replik..............................58

Anf. 43 MARTIN NILSSON (s) replik.................................59

Anf. 44 HANS ANDERSSON (v) replik..............................59

Anf. 45 MARTIN NILSSON (s) replik.................................60

Anf. 46 ELVING ANDERSSON (c).....................................61

Anf. 47 DAN ERICSSON (kds) replik..................................62

Anf. 48 ELVING ANDERSSON (c) replik..........................63

Anf. 49 DAN ERICSSON (kds) replik..................................63

Anf. 50 ELVING ANDERSSON (c) replik...........................63

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................64

(forts.)......................................................................................66

Beslut om uppskjuten votering, m.m...............................................66

7 § (forts.) Investeringsbidrag för bostäder, arbetsmark-

nadspolitik m.m. (forts. BoU21 och AU15)...............................66

Anf. 52 ELVER JONSSON (fp) replik.................................66

Anf. 53 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................67

Anf. 54 ELVER JONSSON (fp) replik.................................68

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................68

Anf. 56 PER UNCKEL (m) replik........................................68

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................69

Anf. 58 PER UNCKEL (m) replik........................................69

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................70

Anf. 60 DAN ERICSSON (kds) replik..................................71

131

Prot. 1994/95:114          Anf. 61 Arbetsmarknadsminister ANDERS

2 juni                    SUNDSTRÖM (s)..................................................................71

---------------- Anf. 62 DAN ERICSSON (kds) replik.................................72
Anf. 63 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)..................................................................72

Anf. 64 HANS ANDERSSON (v) replik..............................73

Anf. 65 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)..................................................................73

Anf. 66 HANS ANDERSSON (v) replik..............................74

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)..................................................................75

Anf. 68 OLA STRÖM (fp)...................................................75

Anf. 69 MARTIN NILSSON (s) replik................................77

Anf. 70 OLA STRÖM (fp) replik.........................................78

Anf. 71 MARTIN NILSSON (s) replik................................78

Anf. 72 OLA STRÖM (fp) replik.........................................79

Anf. 73 LARS STJERNKVIST (s).......................................80

Anf. 74 OLA STRÖM (fp) replik.........................................81

Anf. 75 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................82

Anf. 76 OLA STRÖM (fp) replik.........................................82

Anf. 77 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................82

Anf. 78 HANS ANDERSSON (v) replik..............................82

Anf. 79 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................83

Anf. 80 HANS ANDERSSON (v) replik..............................83

Anf. 81 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................84

Anf. 82 DAN ERICSSON (kds) replik.................................84

Anf. 83 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................85

Anf. 84 DAN ERICSSON (kds) replik.................................85

Anf. 85 LARS STJERNKVIST (s) replik.............................86

Anf. 86 INGRID BURMAN (v)...........................................86

Anf. 87 MARTIN NILSSON (s) replik................................88

Anf. 88 INGRID BURMAN (v) replik.................................89

Anf. 89 INGEGERD SAHLSTRÖM (s)...............................89

Anf. 90 INGRID BURMAN (v) replik.................................91

Anf. 91 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik....................91

Anf. 92 INGRID BURMAN (v) replik.................................92

Anf. 93 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik....................92

Anf. 94 TANJA LINDERBORG (v)....................................92

Anf. 95 MARTIN NILSSON (s)..........................................94

Anf. 96 TANJA LINDERBORG (v)....................................95

(Beslut skulle fattas den 7 juni.).............................................95

8 § Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa år
1994............................................................................................95

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU23.........................95

Anf. 97 KRISTINA SVENSSON (s)....................................95

Anf. 98 HELENA NILSSON (c)..........................................97

Anf. 99 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)......................98

(Beslut skulle fattas den 7 juni)..............................................99

132                   9 § Mänskliga rättigheter, m.m......................................................99

Utrikesutskottets betänkande 1994/95 :UU24..........................99

Anf. 100 INGER KOCH (m).................................................99

Anf. 101 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)....................102

Anf. 102 EVA ZETTERBERG (v).....................................105

Anf. 103 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp)..................109

Anf. 104 LENA KLEVENÅS (s)........................................113

Anf. 105 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................116

Anf. 106 LENA KLEVENÅS (s) replik..............................116

Anf. 107 EVA ZETTERBERG (v) replik...........................117

Anf. 108 LENA KLEVENÅS (s) replik..............................117

Anf. 109 INGBRITTIRHAMMAR (c)..............................118

Anf. 110 TUVE SKÅNBERG (kds)....................................121

Anf. 111 BERTIL PERSSON (m).......................................123

Anf. 112 MARIANNE ANDERSSON (c).........................124

Anf. 113 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..........126

Anf. 114 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................126

Anf. 115 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik..........127

Anf. 116 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................127

Anf. 117 JAN JENNEHAG (v)...........................................127

(forts, prot. 115)....................................................................129

10 § Beslut om fortsatt ärendebehandling...................................129

11 § Bordläggning..........................................................................129

12 § Kammaren åtskildes kl. 16.57..................................................129

Prot. 1994/95:114

2 juni

133

gotab 48713, Stockholm 1995