Torsdagen den 1 juni
Protokoll
1994/95:113
Förste vice talmannen meddelade att utrikesminister Lena Hjelm-
Wallén (s) avsagt sig uppdraget att vara ledamot i styrelsen för Stiftel-
sen Riksbankens Jubileumsfond.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Förste vice talmannen meddelade att f.d. riksdagsledamoten Chris-
ter Lindblom avsagt sig uppdraget att vara suppleant i styrelsen för
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Förste vice talmannen meddelade att professor Per Björntorp avsagt
sig uppdraget att vara suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens
Jubileumsfond.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Företogs val av sex ledamöter och fem personliga suppleanter i sty-
relsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.
Enligt ett till kammaren från valberedningen inkommet proto-
kollsutdrag hade valberedningen berett de på föredragningslistan upp-
tagna valen av sex ledamöter i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens
Jubileumsfond och personliga suppleanter för fem av dem. Valbered-
ningen hade därvid enhälligt beslutat om en gemensam lista av innehåll
som framgick av en i kammaren utdelad promemoria.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Den gemensamma listan upplästes av talmannen och godkändes av
kammaren, varvid befanns att följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits på listan, valts, från tiden för valet till dess
nytt val skulle förrättas under sjätte året därefter, till
ledamöter
Jan Björkman (s)
riksdagsledamot
Mona Berglund Nilsson (s)
riksdagsledamot
Per Unckel (m)
riksdagsledamot
Boel Berner
professor
Gunnel Gustafsson
professor
Jan Belfrage
finansdirektör
personliga suppleanter
Sonia Karlsson (s)
riksdagsledamot
Lena Sandlin (s)
riksdagsledamot
Gun Hellsvik (m)
riksdagsledamot
Henning Johansson
professor
Per Henrik Lindblom
professor
Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet proto-
kollsutdrag tillstyrkt att antalet suppleanter i näringsutskottet skulle
utökas från 23 till 24.
Kammaren medgav denna utökning.
Företogs val av en suppleant i näringsutskottet.
Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i näringsutskottet
Carina Hägg (s)
Förste vice talmannen meddelade att på grund av uppkomna vakan-
ser hade Socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Björn Kaaling
som ledamot och Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp anmält Anne
Wibble som suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileums-
fond.
Förste vice talmannen meddelade vidare att som suppleanter i
nämnda styrelse föreslogs, efter föreskrivet samråd, professor Bengt
Ankarloo och professor Gunnar Törnqvist.
Förste vice talmannen förklarade valda, under tiden från valet till
dess nytt val skulle förrättas under år 1998, till
ledamot i styrelsen för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
Björn Kaaling (s)
suppleanter i styrelsen för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
Anne Wibble (fp)
Bengt Ankarloo, professor
Gunnar Törnqvist, professor
Förste vice talmannen meddelade att en särskild debatt om Sverige
och den europeiska unionen skulle anordnas torsdagen den 8 juni kl.
15.15.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1994/95:229 till lagutskottet
Förslag
1994/95:RR12 till socialförsäkringsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkanden 1994/94:UU23 och UU24
Jordbruksutskottets betänkanden 1994/95:JoU20 och JoU22
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU15
Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU21
Prot. 1994/95:113
1 juni
Prot. 1994/95:113 9§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
1 juni 31 maj
Mom. 1 (hälso- och sjukvård)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
237 för utskottet
76 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 21 c, 22 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Förres. 1: 76 m
Frånvarande: 13 s, 4 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 4 (bilförmåner)
1. utskottet
2. res. 4 (c, fp, v, mp, kds)
Votering:
151 för utskottet
89 för res. 4
36 frånvarande
73 avstod
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 3 m
Förres. 4: 21 c, 22 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Avstod: 73 m
Frånvarande: 13 s, 4 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till res. (m)
Votering:
236 för utskottet
76 för res.
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 21 c, 22 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Förres.: 76 m
Frånvarande: 14 s, 4 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Prot. 1994/95:113
1 juni
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (anslag till Ersättning till Posten AB för rikstäckande betal-
nings- och kassaservice)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
214 för utskottet
21 för res. 2
77 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 20 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Förres. 2: 21c
Avstod: 76 m, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 4 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 6 (privatisering av Telia AB och Posten AB)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
216 för utskottet
76 för res. 3
21 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 21 c, 1 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Förres. 3: 76 m
Avstod: 21 fp
Frånvarande: 13 s, 4 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 10 (telesystemets utbyggnad)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
291 för utskottet
22 för res. 5
36 frånvarande
Prot. 1994/95:113
1 juni
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 76 m, 21 c, 18 v, 17 mp, 11 kds
Förres. 5: 22 fp
Frånvarande: 13 s, 4 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Gravfrid över
m/s Estonia
Förste vice talmannen meddelade att justitieutskottets betänkanden
JuU23, JuU21 och JuU22 samt lagutskottets betänkande LU30 skulle
avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU23
Gravfrid över m/s Estonia (prop. 1994/95:190)
Anf. 1 GUN HELLSVIK (m)
Herr talman! Den 28 september 1994 förliste passagerarfartyget
Estonia under färd mellan Tallinn och Stockholm. Estoniakatastrofen är
den största civila olyckan i vår del av världen på mycket lång tid, och
den är en av historiens allvarligaste fartygsolyckor. Det snabba händel-
seförloppet, hårt väder, mörker och kyla gjorde att flertalet ombord
aldrig kunde lämna fartyget och att antalet överlevande blev lågt.
Den 15 december 1994 beslutade regeringen att Estonia inte skall
bärgas och att åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall vidtas.
Detta beslut var önskat av en del av de anhöriga till Estonias offer men
orsakade samtidigt ytterligare sorg hos andra. Regeringens beslut fatta-
des efter noggranna men svåra överväganden och var i förväg förankrat
hos samtliga riksdagspartier.
Jag är övertygad om att riksdagens ledamöter med mig önskar att vi
skulle kunna lindra den plåga som härrör ur de överlevandes minnen
och den sorg de efterlevande drabbats av. Vad vi kan göra är emellertid
endast att fatta de beslut som krävs för att säkerställa att gravfriden
över den plats där Estonia förliste skyddas.
Efter diskussioner mellan regeringarna i Sverige, Estland och Fin-
land har överenskommelse träffats bl.a. om att vraket efter Estonia och
ett visst anslutande område i Östersjön skall betraktas som ett sista
vilorum för dem som omkom vid katastrofen och som sådant tillägnas
tillbörlig respekt. Verksamhet som stör offrens sista vilorum skall kri-
minaliseras.
I motion Jul9 föreslås att överenskommelsen bör utsträckas till att
gälla samtliga stater runt Östersjön. Justitieutskottet har uttalat att detta
skulle vara önskvärt, och från regeringens sida har utlovats att man
skall verka för att berörda stater ansluter sig till överenskommelsen.
Utöver förslaget att godkänna den ingångna överenskommelsen fö-
reslår justitieutskottet att riksdagen antar förslag till lag om skydd för
gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. Detta lagförslag
innebär bl.a. att dykning och annan undervattensverksamhet förbjuds i
vraket och inom ett anslutande område i Östersjön. Den som bryter mot
förbudet skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst två år.
I den motion som jag tidigare nämnde föreslås åtgärder som skall
försvåra dykning samt efterfrågas informationsinsatser. Justitieutskottet
har på grund av hittillsvarande erfarenheter ansett sig kunna utgå från
att regeringen också i fortsättningen kommer att anlita den bästa till-
gängliga tekniska expertisen för att lösa uppkommande problem och att
den särskilde utredare som regeringen tillkallat för att vara till hjälp
med information och allmän vägledning till överlevande och anhöriga
till offren, på ett grannlaga sätt fullföljer sitt uppdrag.
Herr talman! Som talesman för ett enigt justitieutskott vill jag avslu-
ta med att yrka bifall till justitieutskottets hemställan i betänkande 23.
Anf. 2 THOMAS JULIN (mp)
Herr talman! Man har låtit mig förstå att man egentligen inte alls
vill ha någon debatt om betänkandet ”Gravfrid över m/s Estonia”. Det
är hänsynstagandet till de anhöriga som är orsak till detta. Jag har full
respekt för den åsikten även om jag inte delar den. Jag kan mycket väl
tänka mig att de anhöriga vill ha klara besked från oss politiker om våra
ståndpunkter i denna fråga, även om den är känslig.
Oavsett vilken ståndpunkt vi har när det gäller denna fråga är jag
övertygad om att vi alla känner stort medlidande och medkänsla med
de anhöriga. Anledningen till att jag trots allt tar till orda är den motion
jag väckt med anledning av propositionen, som kallas Skydd för grav-
friden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. För mig ger den
rubriken större förpliktelse och inrymmer mer än enbart det rättsliga
skyddet.
I en så stor och svår fråga borde regeringen i propositionen haft
med informationsinsatser och det tekniska skyddet av m/s Estonia. Nu
omnämns det enbart, vilket jag anser vara en brist.
Att döma av telefonsamtal om oron för att det skall komma att ske
omfattande dykningar på platsen av amatördykare anser jag att de in-
formationsinsatser som jag beskriver i motionen är motiverade.
För att skyndsamt få till stånd ett tekniskt skydd av Estonia borde
riksdagen bifalla mitt förslag att ge Marinen i uppdrag att säkra vraket
mot dykare. Om det sedan sker som jag föreslår, med ett kraftigt
ubåtsnät och elektronisk övervakning, eller om Marinen föreslår något
annat säkert sätt är oviktigt för mig. Det viktiga är att de som har kun-
nande och tekniska resurser för att göra en snabb insats får uppdraget.
Jag anser att man skall ge detta uppdrag till Marinen, som har de resur-
serna. Gravfriden kräver en snabb insats.
Överenskommelsen mellan Sverige, Estland och Finland är bra.
Efter att ha tagit del av betänkandet anser jag att yrkande 3 i min mo-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Gravfrid över
m/s Estonia
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
tion är tillgodosett, eftersom kommunikationsministern anför att hon i |
där skall betrakta dykning vid vraket som gravskändning och bestraffa
|
Gravfrid över m/s |
det därefter. Jag vidhåller däremot mitt yrkande 1 om informationsinsatser och Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 13 §.) 11 § Påföljdsregistrering, m.m. Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU21 |
|
Påföljdsregistrering, m.m. |
Påföljdsregistrering, m.m. (prop. 1994/95:144) Anf. 3 JEPPE JOHNSSON (m) Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 21 behandlas rege- Propositionen innebär i korthet att nuvarande person- och belast- Herr talman! Vi moderater instämmer i stort sett med de flesta för- Många av dagens viktiga frågor är internationella och kräver sam- En stor del av brottsligheten i de europeiska länderna har interna- I propositionen saknar vi moderater förslag om hur de nya brotts- Vi anser det angeläget att regeringen redovisar sin syn på register- Herr talman! Vår andra invändning gäller misstankeregistret. I detta |
8
misstänkt för brott. Vi anser att även de som är under 15 år bör regist-
reras i de fall det är utrett och fastställt att den unge begått ett brott.
För oss moderater är kampen mot brottsligheten ett prioriterat om-
råde. Extra viktigt är det att förhindra att unga människor kommer in i
ett brottsligt beteende. Det första brottet begås ofta redan i 10-12-
årsåldern. För att hindra unga från att komma in på en brottslig bana
måste det brottsförebyggande arbetet med kraft inrikta sig på åtgärder
mot barnen redan före eller i de tidiga tonåren.
Familjens och skolans ansvar är grundläggande. Men även polisens
insatser, särskilt närpolisen, har avgörande betydelse. Därför är de
aviserade neddragningarna på polisen särskilt oroväckande och allvar-
liga.
Herr talman! Med dagens system går det inte att uttala sig om hur
stor del av brottsligheten som begås av minderåriga. Gjorda uppskatt-
ningar tyder på att 3 % av de brott som klaras upp begås av barn under
15 år. För att kunna sätt in effektiva åtgärder mot brottsligheten bland
unga krävs kunskaper om ungdomsbrottslighetens omfattning och ka-
raktär. Kunskapen om ett problem är startpunkten för lösningen av
problemet. Vi hjälper inte de unga genom att sticka huvudet i sanden
och inte se verkligheten som den är.
Genom att inte registrera barn under 15 år som begår brott börjar
man så att säga på noll den dag barnet fyller 15.1 andra sammanhang,
t.ex. vid stadieövergångar i skolan, anses det vara av stort värde att
känna till bakgrunden för att kunna ge bästa och effektivaste stöd och
hjälp till var och en. Samma sak gäller naturligtvis inom detta område.
För att kunna vidta rätt åtgärder är det viktigt att känna till vad som har
hänt innan 15-årsdagen.
Herr talman! Jag ställer mig naturligtvis bakom båda våra reserva-
tioner - nr 2 och 3 - men för att spara tid här i kammaren yrkar jag
bifall endast till reservation nr 3. I övriga moment ställer vi oss bakom
utskottsmajoritetens hemställan.
Anf. 4 INGRID SKEPPSTEDT (c)
Herr talman! Centern har återkommande begärt mera forskning om
våld mot kvinnor och barn. Under den senaste tioårsperioden har det i
Sverige bedrivits en omfattande forskning om våldsbrottslighet utanför
familjen.
När det gäller våld och hot om våld mot kvinnor i nära relationer är
forskningen inte lika omfattande. Det är därför angeläget att en ökad
kunskapsunderbyggnad sker vad gäller omfattningen och orsakerna till
kvinnovåldet.
Bl.a. behöver orsakerna till det höga mörkertalet, samband mellan
olika sociala faktorer, skador och kostnader, varningssignaler, överlev-
nadsstrategier och hur våldet påverkar de berörda barnen utredas. Det
gäller även frågan om en eventuell koppling mellan pornografi och
vålds- och sexualbrott mot kvinnor. En ökad forskning krävs därför på
området.
I det sammanhanget är det viktigt att det i rättsstatistikens redovis-
ningssystem framgår vilken relation som råder mellan gärningsman och
Prot. 1994/95:113
1 juni
Påföljdsregistrering,
m.m.
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
offer. För misshandelsbrott går det visserligen att utläsa om offer och |
statistiken saknas det också uppgifter om kön när det gäller t.ex. sexu-
|
Påföljdsregistrering, m.m. |
albrott och olaga hot. För att få ett bättre underlag för framtida och jämförande studier Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation nr 4. Jag delar uppfattningen i det särskilda yttrandet av Görel Thurdin Mellan åren 1990 och 1993 arbetade utredningen med samhällets Vi vet att det finns en betydande barnbrottslighet. Den genomsnitt- Men för de ungdomar som riskerar att fortsätta begå brott är det Utskottet har tidigare vid flera tillfällen understrukit att det skulle Jag förutsätter att den utredning som nu pågår inom BRÅ, Brotts- Anf. 5 ALICE ÅSTRÖM (v) Herr talman! Den här propositionen handlar om riktlinjer för upp- Den här propositionen innehåller ju inga lagförändringar eller lag- |
|
10 |
förslag utan det handlar om riktlinjer. Samtidigt finns det en utredare |
som skall se över hela det här området och som också kommer att lägga
fram lagförslag. Vi i Vänsterpartiet anser att dessa förslag till riktlinjer
är alldeles för otydliga. De tar inte med alla juridiska aspekter. Vi anser
att man inte skall anta dessa riktlinjer utan vänta tills utredaren kom-
mer med ett samlat förslag.
Detta är oerhört viktiga frågor som gäller medborgarnas rättssäker-
het. Vilken typ av registrering av våra medborgare skall vi ha? Därför
att det oerhört viktigt att man har ett ordentligt underlag där man har
vägt in alla aspekter. Det skall också påpekas att Advokatsamfundet
pekade på just dessa brister i sitt remissyttrande. Detta är en stor brist
ur rättssäkerhetssynpunkt och att man behöver behandla detta i ett
sammanhang.
Därför har vi i Vänsterpartiet reserverat oss och skrivit en motion
där vi anser att man bör avslå dessa riktlinjer. Vi anser att man skall
återkomma när utredaren har lagt fram ett samlat förslag som ger en
heltäckande bild. Vi är inte emot att man gör en ny och bättre upp-
byggnad av registreringsstrukturen, men vi tycker att detta inte är till-
räckligt.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1 under mom. 1.
Anf. 6 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Dessa riktlinjer är mycket viktiga för det kommande
lagförslaget. Miljöpartiet har synpunkter på riktlinjerna.
Vi har inga synpunkter på att man inrättar ett rent belastningsregis-
ter. Det kan väl vara bra att renodla detta eftersom detta register base-
ras på domslut. Innan uppgifterna kommer dit har de behandlats av vårt
rättssamhälle. Vi tycker också att det är bra att körkortsregistrets be-
lastningsdel ingår i registret.
Men det är helt annorlunda beslut som skall antecknas i det här
misstankeregistret. Enligt 6 § i polisregisterkungörelsen får man lägga
in uppgifter om dem som är misstänkta för brott om det har särskild
betydelse för brottsspaning. Man har personblad och olika register med
misstankar. Men polisregisterförfattningen är inte skriven med ut-
gångspunkt att detta skall ADB-föras. Det är skillnaden. Nu läggs all-
ting in på data.
Uppgifterna som finns i belastningsregistret kan ju användas av
andra myndigheter, t.ex. när det gäller olika tillståndsärenden, i dom-
stolar och av åklagare i brottmål.
Och nu är det tänkt att samma förfarande skall kunna ske med
misstankeregistret. Miljöpartiet tycker inte att dessa uppgifter inte är
tillräckligt utredda för att kunna ges ut i samma omfattning.
Det här registret kräver en helt annan försiktighet och behandling.
Riktigheten och tillförlitligheten är inte lika stor. Uppgifterna grundar
sig kanske inte alltid på fakta. Det är lätt att det hamnar uppgifter där
som grundar sig på omdömen, personliga värderingar eller obekräftade
uppgifter eftersom åtal inte har väckts.
Det finns alltså två punkter som är mycket diskutabla. Vi vill att ut-
redaren skall titta på dem. Det gäller utlämnande av uppgifter från
misstankeregistret och vem som skall ansvara för bedömningen av om
Prot. 1994/95:113
1 juni
Påföljdsregistrering,
m.m.
11
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
skälig misstanke föreligger. Räcker det med att en person gör detta, |
Miljöpartiet tycker också att det finns en risk med sådana här regis-
|
Påföljdsregistrering, m.m. |
ter. Målet är ju också att fullfölja konventionerna i EU om ett europe- I och med att detta förs in på data kan det lätt läggas till uppgifter. Den andra sidan är att polisen behöver ett arbetsregister. Det förstår Rikspolisstyrelsen driver dessa tankar hårt. Ur dess synpunkt är det Nu finns det redan underrättelseregister. År 1993 gavs finanspolisen Vi i Miljöpartiet tycker att det är vaga formuleringar och vill ha en Sedan gäller det rättsstatistik för kvinnor. Miljöpartiet yrkar också Anf. 7 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) Herr talman! I Samband med polisväsendets förstatligande år 1965 År 1971 fördes det allmänna kriminal vårdsregistret över från Kri- Uppgifter om den person som är misstänkt för brott får endast tas in |
|
12 |
ningsregistret är uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som bl.a. |
omfattar den som är skäligen misstänkt för brott. Övriga uppgifter om
misstankar registreras i andra typer av polisregister.
Inom polisen används uppgifterna i person- och belastningsregistret
såväl vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och trafik-
polisverksamhet. Uppgifterna används också som underlag i bl.a. kör-
kortsärenden. Uppgifter ur person- och belastningsregistret får under
vissa förutsättningar användas också av andra myndigheter, företag och
enskilda, t.ex. för personalkontroll och i olika tillståndsärenden. Hos
domstolar och åklagare används uppgifterna för handläggningen av
brottmål.
Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identi-
tetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastninguppgifter. Detta register
förs till sin huvuddel av Vägverket. Registrets belastningsdel förs dock
av Rikspolisstyrelsen.
Herr talman! I detta betänkande föreslås att riksdagen skall godkän-
na föreslagna riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur.
Detta innebär att person- och belastningsregister skall ersättas av ett
belastningsregister och att det skall inrättas ett misstankeregister med
uppgifter om bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott enligt den
s.k. personbladsrutinen. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås sam-
ordnad med belastningsregistret.
I reservation 1 anser Vänsterpartiet och Miljöpartiet att de uppgifter
som skall tas in i misstankeregistret, och i vilken omfattning den berör-
de, myndigheter och enskilda skall få ta del av uppgifterna i registret,
inte är tillräckligt utredda. De frågor som Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet reserverar sig för kommer att belysas i det utredningsarbete som
nyligen inletts om den närmare utformningen av den rättsliga reglering-
en av registret.
I reservation 2 angående mom. 2 om EU-anpassning menar Mode-
rata samlingspartiet att regeringen i propositionen borde redovisat sin
syn på registerfrågorna utifrån att Sveriges medlemskap i EU reser
frågor om hur våra nationella register kan komma att förhålla sig till
övriga medlemsländers register i olika avseenden. Då det pågår ett
arbete med att belysa de frågeställningar som aktualiseras i denna re-
servation anser utskottet inte att någon åtgärd från riksdagens sida är
nödvändig.
Herr talman! Vidare menar Moderata samlingspartiet i sin reserva-
tion angående mom. 3 om registrering av minderåriga lagöverträdare
m.m. att det är nödvändigt att den som är under 15 år och skäligen
misstänkt för brott blir föremål för registrering.
Brottsförebyggande rådet har inom ramen för ett regeringsuppdrag i
mars 1994 att ta fram underlag för ett nationellt brottsförebyggande
program. Utskottet anser att resultatet av detta utredningsarbete bör
avvaktas samtidigt som utskottet vill understryka att det skulle vara av
stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk information om brott
begångna av barn under 15 år. Utskottet avvaktar därmed det förslag
som regeringen kommer fram till efter att detta betänkande behandlats.
Herr talman! Slutligen anser Centerpartiet, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet i reservation 4 att det behövs tillgång till bättre statistiskt
Prot. 1994/95:113
1 juni
Påföljdsregistrering,
m.m.
13
Prot. 1994/95:113
1 juni
Påföljdsregistrering,
m.m.
underlag för studier av brottsutveckling m.m. i kampen mot våld och
hot mot kvinnor i nära relationer till gärningsmännen än vad som för
närvarande är tillgängligt.
Kvinnovåldskommissionen skall enligt sina direktiv undersöka om
den nuvarande brottsstatistiken kan och bör könsuppdelas i större ut-
sträckning än för närvarande. Vidare pågår inom Brottsförebyggande
rådet i samarbete med Statistiska centralbyrån ett arbete för att finna
metoder för att statistiskt bättre kunna följa de rättstillämpande myn-
digheternas hantering av ett ärende från anmälan till lagföring.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 8 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Jag vill fråga Ann-Marie Fagerström vad som avses
med ytterligare utredning. Jag tyckte att Ann-Marie Fagerström sade att
de farhågor som jag har belyst i mitt anförande skall utredas ytterligare.
Som jag uppfattar det är det en utredare som sitter och gör arbetet och
för fram sina åsikter. Det verkar inte som att de farhågor som jag har
belyst har tagits upp, utan det är det som behövs göras.
Jag förstår inte vad Ann-Marie Fagerström menar med ytterligare
utredning. Det här betänkandet skall utmynna i ett lagförslag. Har jag
missuppfattat gången?
Anf. 9 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik
Herr talman! Jag vill hänvisa till mitt anförande. Jag uppfattar det
som att Kia Andreasson frågar om reservationen från Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. De frågorna kommer att belysas tydligt.
Det är också värt att komma i håg att detta beslut innebär riktlinjer,
precis som jag sade, för kommande förslag till ny registerstruktur.
Anf. 10 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Hur kommer dessa tankar att belysas? Jag förstår inte
hur det skall gå till. De finns ju bara i Miljöpartiets och Vänsterpartiets
reservation. Utskottet har inte belyst dessa farhågor.
Anf. 11 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik
Herr talman! Det finns inte något lagförslag nu, utan det är efter det
att utredningsarbetet är klart som det kommer att finnas ett lagförslag
som vi kan ta ställning till.
Anf. 12 ALICE ÅSTRÖM (v)
Herr talman! Det är just den här utredningen som jag är ute efter i
reservationen. Ann-Marie Fagerström sade att det här bara är riktlinjer
och att utredaren kommer att titta på de här frågorna. Det är det vi i
Vänsterpartiet har vänt oss mot.
Det görs i de här riktlinjerna en ganska klar uppdelning i fråga om
hur registret skall byggas upp, och det sägs att det skall skapas ett nytt
misstankeregister. Det finns inte några farhågor i fråga om hur uppgif-
14
terna kommer att föras in och vilka som kommer att ha tillgång till
dem.
Därför ansåg vi att det var viktigt att inte anta de här riktlinjerna nu,
utan att vi skall vänta på utredaren, som kommer med ett samlat för-
slag. Det är den gången vi brukar ha i vanliga fall. Om man precis har
tillsatt en utredning borde man vänta tills den kommer med ett förslag, i
stället för att ge så tydliga riktlinjer.
Anf. 13 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
Herr talman! Jag vill vidhålla att vi antar riktlinjerna nu. Utskottet
har den inställningen, och därför avvaktar vi det lagförslag som kom-
mer.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU22
Några delgivningsfrågor (prop. 1994/95:188)
Anf. 14 ANDERS G HÖGMARK (m)
Herr talman! Till det betänkande om delgivningsfrågor som vi nu
skall debattera finns fogade två moderata reservationer, som rör dels
effektiviseringar på delgivningsområdet, dels privata stämningsmän.
Vår utgångspunkt när vi moderater har tagit ställning till proposi-
tionens förslag på det här området är att snabbhet och effektivitet på
delgivningsområdet gagnar rättssäkerheten. Omvänt gäller, att om vi
förhindrar förbättringar i delgivningssystemet kommer detta att miss-
gynna rättssäkerheten. Eftersom rättssäkerheten är central för oss-jag
utgår ifrån att den är det för hela kammaren - är det angeläget att vi har
en öppenhet för att pröva nya vägar och nya metoder för att just öka
snabbheten och effektiviseringen i delgivningsverksamheten.
Det finns också skäl att se över effektiviteten från en annan ut-
gångspunkt. Vi vet att delgivningsverksamheten - framför allt om den
inte omprövas och effektiviseras - tar onödiga resurser i anspråk, bl.a.
från polisen. Då är det viktigt att man kan frigöra resurser från polisen,
i syfte att polisen skall kunna ägna sig åt specifika polisiära uppgifter,
där de är bättre skickade att klara saker som inte andra kan göra.
Det är de två utgångspunkterna som har väglett oss när vi har tagit
ställning till propositionens förslag.
Det är också viktigt att notera att det finns en betydande enighet i
utskottet om att merparten av förslagen i propositionen är någonting
som vi alla sluter upp kring. Det finns också anledning att markera att
enighet råder om betydelsen av att effektivisera delgivningsförfarandet.
Jag tror också att det finns en betydande enighet om att man kan
förenkla. Men man kan komma till en punkt då man inte kan gå längre i
Prot. 1994/95:113
1 juni
Påföljdsregistrering,
m.m.
Några delgivnings-
frågor
15
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
förenklingar av formaliakraven, därför att där går gränsen för vad som |
kan i och för sig vara en bedömningsfråga från område till område att
|
Några delgivnings- |
ta ställning till, men det finns definitivt - det är viktigt att understryka Vi vill alltså från moderat sida på ett par områden gå längre än vad Det har framförts av utskottsmajoriteten att vårt förslag skulle inne- Vi tror också att det är viktigt att regeringen funderar vidare på de För det andra tror vi att det finns fördelar att vinna med en utvidg- Även här menar vi att regeringen bör återkomma till riksdagen un- Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Anf. 15 MARGARETA SANDGREN (s) Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens förslag om |
|
16 |
undan även i ett senare delgivningsärende. |
Delgivningssystemet har under senare år varit föremål för flera
översyner, och lagändringar har företagits vid flera tillfällen.
Den 1 februari 1991 genomfördes vissa ändringar i delgivnings-
lagstiftningen, och reformen har, såsom det aviserades i propositionen,
nu utvärderats. Domstolsverket har avlämnat en rapport, där det sam-
manfattningsvis sägs att man har funnit att de nya reglerna på det hela
taget fungerar tillfredsställande.
Trots de åtgärder som mer eller mindre fortlöpande under de senas-
te decennierna har vidtagits för att effektivisera delgivningsverksamhe-
ten är läget bekymmersamt. Särskilt ansträngd är polisens stämnings-
mannaorganisation.
Bristande delgivning gör ofta att ett förfarande hejdas och leder på
detta sätt till effektivitetsförluster. Bristande delgivning är t.ex. den
viktigaste orsaken till att rättegångsförhandlingar får ställas in.
När försök till effektiviseringar av delgivningsverksamheten över-
vägs måste alltid rättssäkerhetsaspekter beaktas. För att kunna tillvarata
sin rätt måste alla på ett tillräckligt säkert sätt underrättas om vad som
krävs av dem. Å andra sidan är det också en rättssäkerhetsfråga att den
som har ett krav mot en annan inte hindras från att komma till sin rätt
genom att motparten kan hålla sig undan delgivning. Ändringar av
delgivningsregler innebär därför i allmänhet en balansgång.
De nu föreslagna förändringarna syftar till att i än högre grad för-
enkla och förbättra delgivningssystemet med ett bibehållande av en hög
rättssäkerhetsnivå.
Regeringen gör också den bedömningen att de föreslagna lagänd-
ringarna skall leda till att polisens stämningsmannaorganisation kom-
mer att avlastas betydligt samt att även andra myndigheter, särskilt
domstolarna, avlastas en del arbete med delgivning. De nya reglerna
kommer att bidra till effektivare och snabbare handläggning av många
mål och ärenden, och viktiga besparingar kan hämtas hem.
Propositionen innehåller bl.a. förslag om att i ett mål om betalnings-
föreläggande eller vanlig handräckning hos kronofogdemyndigheten
skall information om förenklad delgivning kunna delges svaranden för
att sådan delgivning sedan skall kunna användas genast i tingsrätten,
om målet efter bestridande överlämnas dit för fortsatt handläggning.
I propositionen föreslås också att husrannsakan skall kunna tillgri-
pas för delgivning av stämning i brottmål och för kallelse av den tillta-
lade till förhandling i brottmål, allt oavsett brottets svårighetsgrad. En
förutsättning är dock att delgivningsförsök tidigare har misslyckats
eller bedöms som utsiktslösa.
Från polis- och åklagarhåll anförs bl.a. att husrannsakan för del-
givning hittills inte kommit till användning ofta men att delgivning kan
underlättas om den sökte får klart för sig att husrannsakan kan komma
att företas. Vidare anför man att en möjlighet till husrannsakan kan vara
av stort processekonomiskt värde.
Det sägs också beträffande möjlighet till husrannsakan att propor-
tionalitetsprincipen skall iakttas. I varje enskilt fall gäller således att det
intrång som husrannsakan för delgivning innebär skall uppvägas av de
skäl som talar för att åtgärden vidtas.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Några delgivnings-
frågor
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Några delgivnings-
frågor
18
Enligt regeringens mening bör det i lagtexten uttryckligen markeras
att andra metoder för delgivning skall ha prövats först och misslyckats
eller bedömts som utsiktslösa.
Proportionalitetsprincipen innebär vidare att husrannsakan knap-
past kommer i fråga i helt bagatellartade fall.
I propositionen föreslås också förändringar vad avser notoriskt
svårdelgivna personer. Förslaget innebär, som jag sade inledningsvis,
att om någon vid tidigare delgivningsförsök har varit svår att delge får
dessa erfarenheter användas vid bedömning av om samma person i ett
senare delgivningsärende kan antas ha avvikit eller på annat sätt hållit
sig undan.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag här ta upp förslaget om käran-
dens ansvar för delgivning och också kommentera den reservation som
här lämnats av moderaterna, som föreslår att käranden skall ombesörja
delgivning av stämning i alla dispositiva tvistemål.
Förslaget i propositionen i denna del innebär att rätten kan erbjuda
käranden att ta över delgivning av stämning i ett dispositivt tvistemål
vid påföljd att stämningsansökan eljest skulle avvisas. En förutsättning
är att rätten först gjort aktningsvärda delgivningsförsök men har miss-
lyckats.
Det inträffar att kronofogdemyndigheten trots upprepade försök inte
lyckas delge svaranden föreläggande i målet. Det kan vara så att kraven
för s.k. spikning inte är uppfyllda eller att förutsättningar för delgivning
genom kungörelse inte finns. I den situationen skall kronofogdemyn-
digheten pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sö-
kanden skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Om sökanden
inte antar erbjudandet skall ansökan avvisas.
Från en del remissinstanser påpekas risken att de drabbas som inte
har resurser och kunskaper att själva kunna ombesörja delgivningen. I
propositionen framhålls dock att huvudregeln måste vara att tingsrät-
terna sköter delgivningen och att inför en eventuell tillämpning av
regeln är det lämpligt att beakta parternas processuella styrkeförhållan-
den.
I propositionen understryks också att en tillämpning av den före-
slagna regeln kan leda till att kärandens talan förfaller eller avvisas om
denne inte antar erbjudandet om att ombesörja delgivning eller om
denne antagit erbjudandet men ej inom viss tid inkommer med bevis
om att delgivning skett. Men även om talan förfaller och avvisas så kan
den aldrig ogillas. Käranden har alltid möjlighet att återkomma med en
ny stämningsansökan.
I motion Jul6 av moderaterna föreslås att käranden skall ombesörja
delgivning av stämning i alla dispositiva tvistemål. Som skäl härför
anförs bl.a. att man tycker att det är rimligt att den part som har intresse
av att få till stånd en rättslig process också måste vara beredd att i stör-
re utsträckning än hittills själv medverka till att domstolsförfarandet
inleds genom att ombesörja delgivningen. Man pekar också på vissa
besparingar som kan uppnås genom detta.
Utskottet ifrågasätter om det finns några besparingar att göra när
det gäller de okomplicerade delgivningarna. Däremot, som utskottet
skriver, skulle ett genomförande av motionsförslaget medföra bespa-
ringar för staten och motsvarande ökning av rättegångskostnaderna för
käranden i de fall delgivning går att genomföra först efter ett mer om-
fattande delgivningsförfarande.
Precis som det finns farhågor att det för vissa enskilda kan bli en
övermäktig uppgift att själv ta ansvar för delgivningsförfarande i det
av regeringen framlagda förslaget, är risken än större att dessa drabbas
om ansvaret läggs över på den enskilde att i alla dispositiva tvistemål
svara för delgivning av stämning.
Till sist vill jag kommentera det andra förslaget i moderaternas mo-
tion om utvidgning av stämningsmannabehörigheten till enskilda nä-
ringsidkare som bedriver delgivningsverksamhet.
Frågan om en utvidgning av stämningsmannabehörigheten tas upp i
den promemoria som ligger till grund för propositionen, i vilken skissas
vad som skulle krävas för en sådan utvidgning. En del av dessa krav är
nu föremål för ytterligare överväganden vad gäller tillsyn, avgifter
m.m. och frågan bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
I den av moderaterna lämnade reservationen godtas förvisso att vis-
sa ytterligare överväganden behöver göras, men man vill samtidigt att
riksdagen redan nu tar ställning för principen om privata stämnings-
män.
Enligt utskottets mening bör det pågående beredningsarbetet avvak-
tas innan riksdagen tar ställning och yrkandet avstyrks.
Med det anförda yrkar jag bifall till justitieutskottets hemställan och
avslag på reservationerna.
Anf. 16 ANDERS G HÖGMARK (m)
Herr talman! Margareta Sandgren inledde med att peka på hur all-
varligt läget är när det gäller bristerna i delgivningen och hur de bris-
terna negativt påverkar hela den rättsliga processen. Polisen är an-
strängd och processer fördröjs. Låt oss vara överens om att det är det
faktiska läget.
Regeringen har kommit med förslag som har bejakats. Om detta rå-
der enighet. Vi vill gå längre. Vi tycker inte att vi har råd att låta bli att
pröva ett antal nya grepp. Vi är ganska övertygade om att det går att
kombinera ett ansvar för käranden i dispositiva mål. Man skall klara
det i svårare mål, så varför inte pröva det i lättare mål.
Det kan finnas problem med avvägningar som gäller den kärandes
styrkeposition. Låt oss vara öppna för det. Låt regeringen titta på detta.
När det gäller privata stämningsmän vill jag säga att det inom andra
områden i samhället finns uppgifter som vi för 15-20 år sedan tyckte
var typiska för hantering av den offentliga sektorn och som nu har
överförts till den privata sektorn. Under strikt offentlig tillsyn och kon-
troll skulle man kanske kunna avlasta polisen inom delgivningsområ-
det.
Det är viktigt att kontrollen finns. Vi tycker att det kan finnas skäl
att redan nu godta principen, men att det bör ankomma på regeringen
att närmare överväga hur kontrollen skall ske. Riksdagen skulle kunna
Prot. 1994/95:113
1 juni
Några delgivnings-
frågor
19
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
fatta beslutet under hösten så att det kan träda i kraft den 1 januari |
Motivet är att läget är så allvarligt att rättssäkerheten för många
|
Några delgivnings- |
hotas genom den fördröjning som nu sker på grund av påtagliga brister Anf. 17 MARGARETA SANDGREN (s) Herr talman! Vi är medvetna om att polisens stämningsmannaorga- Man kanske måste gå vidare, men då får man göra det i den takt Stämningsmannaorganisationen är ju föremål för en beredning inom Anf. 18 ANDERS G HÖGMARK (m) Herr talman! Man kan naturligtvis välja olika tempo i denna pro- Vi gör den bedömningen att det går att gå fram något snabbare. Det är glädjande att notera att färdriktningen är någorlunda den- Anf. 19 MARGARETA SANDGREN (s) Herr talman! Jag vill påpeka att vi går ytterligare ett steg när vi ut- Just nu gör utskottet den bedömningen att förslaget är väl avvägt. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 13 §.) |
20
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU30
Löneskydd vid upprepade konkurser (prop. 1994/95:180)
Anf. 20 ROLF DAHLBERG (m)
Herr talman! Lagstiftningen om statlig lönegaranti vid konkurser är
en viktig trygghetsfaktor för de anställda. Det är därför viktigt att lag-
stiftningen fungerar på avsett sätt. Utformningen av reglerna för löne-
garantin har dock visat sig ha stora brister, som framför allt kom i da-
gen då antalet konkurser blev rekordartat stort efter 1980-talets häm-
ningslösa ekonomiska yra.
I omgångar har lönegarantisystemet ändrats för att man skulle
komma till rätta med de uppenbara missbruk som förekommer. Fusket
med lönegarantin är i huvudsak av två slag. Det ena innebär att an-
ställningar görs och anställningsavtal träffas med avsikt att lönegaranti-
systemet inom en snar framtid skall ta över det ekonomiska ansvaret för
det som avtalats. Genom det missbruket blir kostnaderna för systemet
mycket större än vad de egentligen skulle behöva vara.
Den andra typen av missbruk är när man använder lönegarantin för
att tillskansa sig otillbörliga konkurrensfördelar gentemot andra företag
i samma bransch. Det är oerhört viktigt att vi kan komma till rätta med
detta. Det får ofta till följd att företag får lägga ned eller gå i konkurs
därför att andra företag med hjälp av lönegarantipengar kan dumpa
priserna.
Regeringen föreslår nu en ändring i lönegarantilagen. Vi moderater
tycker att det är dags att ta ett samlat grepp om hela konkurslagstift-
ningen och i det sammanhanget göra en total översyn av lagstiftningen
om lönegarantin.
Man bör då pröva om lönegarantisystemet skulle kunna utformas på
samma sätt som den allmänna sjukförsäkringen. Man bör pröva möjlig-
heten att låta försäkringskassan ta över det administrativa arbetet med
lönegarantin.
Vi tror att ett sådant system skulle bli både billigare, enklare och
säkrare än dagens system.
Vi beklagar att utskottets majoritet inte ställt sig bakom vårt krav på
en samlad översyn, men jag hoppas att den utredning som regeringen
tydligen nu skall tillsätta ändå prövar den modell till ett nytt lönegaran-
tisystem som i huvuddrag redovisas i motion L43.
Herr talman! Med detta yrkar jag avslag på utskottets hemställan
och bifall till reservation 1.
Anf. 21 PER ROSENGREN (v)
Herr talman! Lönegarantin har försämrats, och detta har drabbat ar-
betstagare som fortsatt sitt arbete hos den förre arbetsgivaren vid en
rekonstruktion efter konkurs. I gällande fordringskarensregler används
omvänd bevisföring. Enligt propositionen skall gälla att om särskilda
skäl föreligger, skall karens inte förekomma.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Löneskydd vid
upprepade konkurser
21
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Enligt EG:s direktiv skall karens få förekomma endast vid uppenba- |
med sin arbetsgivare. Den föreslagna lagstiftningen strider helt uppen-
|
Löneskydd vid |
bart mot detta direktiv. Man attackerar arbetstagarna när man vill Någon enstaka gång kan det hända att anställda är indragna i verk- Det är mycket viktigt att komma ihåg att lönegarantin är en social Visserligen tas nu regeln om krav på förmedling genom arbetsför- I ett tidigare avgörande i EG-kommissionen sammanfattar kommis- ”Kommissionen är av den åsikten att artikel 10 (a) i direktivet för- I samband med ett ärende med anledning av en tvist angående ka- ”Artikel 10 a) i direktiv 80/987/EEG måste tolkas så att en nationell Klarare kan det inte uttryckas. Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2. Eftersom |
22
Anf. 22 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
Herr talman! I lagutskottets betänkande 1994/95:30 behandlas lö-
neskydd vid upprepade konkurser. Det grundar sig på regeringens
proposition 1994/95:180. I propositionen föreslås en ändring i 9 a §
lönegarantilagen. Enligt regelns nuvarande lydelse har en arbetstagare
som inom två år före konkursbeslutet har beviljats lönegarantiersättning
för lönefordringar vilka har uppstått i huvudsakligen samma verksam-
het rätt till garantiersättning vid den senare konkursen endast om han
av en offentlig arbetsförmedling anvisats den anställning i vilken den
fordran som prövningen avser har uppstått. Den föreslagna ändringen
innebär att det vid regelns tillämpning blir möjligt att ta större hänsyn
till omständigheterna i det enskilda fallet.
Den praktiska tillämpningen av detta är, såsom departementet har
bedömt det, att ersättning skall kunna utgå i det fall det inte föreligger
ett uppsåt där arbetstagare har varit i maskopi med arbetsgivare om att
en ny anställning kommer att leda till en förnyad konkurs.
Att propositionen över huvud taget lagts fram vid det här tillfallet är
av två skäl. Det ena är att den dåvarande borgerliga regeringen den 1
juli 1994 försämrade lönegarantilagen ganska väsentligt bl.a. med av-
seende just på missbruksregeln, såsom här också har framförts. Det
andra skälet är den föreslagna ändringen i lönegarantilagen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet i lagutskottets
betänkande och avslag på de reservationer som avgivits från Modera-
terna och Vänsterpartiet.
Anf. 23 PER ROSENGREN (v)
Herr talman! Det har i debatten anförts att ändringarna skulle vara
föranledda av det statsfinansiella läget och att lönegarantin kostar sta-
ten för mycket pengar. Men om man i alla situationer i första hand vill
hävda det statsfinansiella läget, skulle man lika gärna kunna göra gäl-
lande att det borde införas en längre karensperiod i sjukförsäkringen i
fall där den sjuke inte kan visa att sjukdomen inte har förorsakats av
honom själv. Det är en parallell till det förslag till förändring av löne-
garantin vilket nu föreligger.
Jag hävdade i mitt anförande att lönegarantin är en social skydds-
lag. Det vore intressant att höra om socialdemokraterna delar min upp-
fattning i detta avseende. Är lönegarantin en social skyddslag? I så fall
skall samma principiella regel gälla i dessa sammanhang.
Jag undrar också hur Sven-Erik Österberg kommenterar kommis-
sionens utlåtande angående tvisten i Varbergs tingsrätt.
Anf. 24 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
Herr talman! Såsom departementet har bedömt frågan är det första
skälet till att frågan över huvud kommer upp att det har ingått en anmä-
lan till EFTA-domstolen av att handläggningen inte tillgodoser kraven i
EES-avtalet. En prövning är alltså på gång. Ett sätt för Sverige att
undvika att bli fällt i EFTA-domstolen är att man gör en anpassning av
den nuvarande lagstiftningen i den riktning som föreslås i propositio-
nen.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Löneskydd vid
upprepade konkurser
23
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Det andra skälet, där jag har mycket stor förståelse för det som Per |
för arbetstagaren vid konkurs och upprepad konkurs, så att denne då
|
Läneskydd vid |
inte skall göra en ekonomisk förlust utan i möjligaste mån skall få er- Jag kan också tycka att den ändring som nu föreslås inte riktigt le- En anledning till att det är viktigt att avvakta och nu inte gå längre Anf. 25 PER ROSENGREN (v) Herr talman! Sven-Erik Österberg hävdar i sitt huvudanförande att Antingen råder det en viss förvirring på departementet eller en stor Klarare kan det hela inte uttryckas, och jag förstår inte hur depar- Anf. 26 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) Herr talman! I mitt huvudanförande framförde jag precis det Per Därmed bör det som föreskrivs i EG-direktiven och som Per Ro- Överläggningen var härmed avslutad. |
24
Beslut
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall
till mot. Ju 19 yrk. 1 och 2 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 1 (riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
274 för utskottet
35 för res. 1
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 74 m, 21 c, 22 fp, 11 kds
För res. 1: 1 m, 17 v, 17 mp
Frånvarande: 15 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 3 (registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
234 för utskottet
75 för res. 3
1 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 21 c, 22 fp, 17 v, 17 mp, 10 kds
För res. 3: 75 m
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 4 (rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor)
1. utskottet
2. res. 4 (c, v, mp)
Votering:
254 för utskottet
56 för res. 4
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 75 m, 21 fp, 11 kds
För res. 4: 21 c, 1 fp, 17 v, 17 mp
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds
Prot. 1994/95:113
1 juni
25
Prot. 1994/95:113
1 juni
Mom. 5
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1 (effektiviseringar på delgivningsområdet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
235 för utskottet
75 för res. 1
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 21 c, 22 fp, 17 v, 17 mp, 11 kds
Förres. 1: 75 m
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 4 kds
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
Förberedande votering:
78 för res. 1
32 för res. 2
200 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
218 för utskottet
75 för res. 1
16 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 21 c, 22 fp, 16 v, 1 mp, 11 kds
För res. 1: 75 m
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 c, 4 fp, 5 v, 2 mp, 4 kds
26
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU21
Transplantationer och obduktioner m.m. (prop. 1994/95:148)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU23
Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård (prop. 1994/95:194)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU24
Primärvård, privata vårdgivare m.m. (prop. 1994/95:195 och
1994/95:150 delvis)
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU25
Handikappfrågor
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU27
SBL Vaccin AB (prop. 1994/95:150 delvis)
Förste vice talmannen meddelade att socialutskottets betänkanden
1994/95:SoU21, SoU23, SoU24, SoU25 och SoU27 skulle debatteras
gemensamt.
Anf. 27 LEIF CARLSON (m)
Herr talman! Vi behandlar nu fem betänkanden. Jag vill först säga
att det noggranna och seriösa arbete som nedlagts av alla partier för att
nå en så bra genomlysning som möjligt av transplantationsfrågorna
visar på en väldigt stor vilja att nå fram till en samsyn i dessa mycket
svåra frågor. Ingrid Andersson kommer senare att närmare redogöra för
arbetet.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkande SoU21 om transplanta-
tion m.m., liksom till hemställan i betänkande SoU23 om psykiatrisk
tvångsvård och betänkande SoU27 om SBL Vaccin AB. Vad gäller
betänkandet om handikappfrågor står jag bakom våra reservationer,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1.
Herr talman! Nu till dagens huvudfråga: primär- och privatvården.
Jag menar att vi här står inför ett vägval. Skall vi gå vidare på vägen
och stärka monopolet - den socialistiska vägen med mycket begränsad
valfrihet för patienterna, en vårdgivare och inskränkningar i näringsfri-
heten? Eller skall vi gå vidare på den inledda valfrihetsrevolutionen
och fortsätta med försvaret av mångfald, eget val och en näringsfrihet
med rätt att erbjuda sin kunskap i konkurrens med andra?
Regeringen har nu lämnat sitt besked: Monopol! Det gör den under
en döljande slöja av honnörsord om valfrihet, alternativ och samarbete.
Men det är tomma ord, endast avsedda att dölja en mycket dystrare
verklighet.
Primärvårdens roll som bas i hälso- och sjukvården behöver, enligt
regeringen, förstärkas. Jag började själv för 23 år sedan som provinsial-
läkare, som det då hette. Under hela denna tid har man talat om att
satsa på primärvården, men landstingen har aldrig mäktat med detta.
Nu, utan påtagliga skäl, tror regeringen på deras kompetens, förmåga
och goda vilja. Det verkar minst sagt inte betryggande för primärvår-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
den, särskilt inte om man drar sig till minnes vad Riksdagens revisorer |
verkliga satsningar noteras särskilt i deras rapport Den svenska hälso-
|
Transplantationer |
och sjukvården 1990/91. Nya undersökningar av Landstingsförbundet självt visar också att Herr talman! Under de senaste två åren har Socialdemokraterna När nu regeringen föreslår att husläkarlagen upphävs och ersätts Herr talman! I propositionen talas det bl.a. om lämplig läkartäthet, År 1994 tillsattes 63 ST-tjänster, men tre gånger så många vore me- Historien visar att det är berättigat med misstroende mot landsting- Herr talman! Propositionen handlar också om de privata vårdgivar- |
28
De privata vårdgivarna erbjuds insvepta i vackra ord villkor som
kommer att leda till deras snara utdöende. Den privata vården skall bli
helt utlämnad till landstingspolitikernas godtycke utan lagligt skydd.
Det är ett dystert besked. Landstingen förväntas plötsligt ha blivit sam-
arbetsvilliga och villiga att medverka till vård på likvärdiga villkor för
de privata vårdgivarna.
Jag blev uppringd av en privatpraktiker som vid ett möte med före-
trädare för Stockholms läns landsting på en förfrågan om fortsatt verk-
samhet för sin del fått svaret: Var glad att du har din praktik i bolag!
Nu förlorar du bara den, och inte bil och villa.
Samarbetsviljan kan ta sig egendomliga uttryck!
Det är också dystert för patienterna. Det handlar ju om rätten att
själv få välja vem som skall handskas med något så privat som den
egna hälsan och kroppen. Det handlar också om rätten att som yrkes-
man eller -kvinna få erbjuda sina tjänster och sitt kunnande till den som
efterfrågar dessa. Det handlar om att få ägna sig åt sitt yrke, inte om att
vara anställd hos en monopolarbetsgivare. Det handlar om näringsfri-
het.
Enligt vår mening står propositionens mångordiga tal och därmed
också majoritetens betänkandetext om vikten av alternativ i vården i
bjärt kontrast till regeringens förslag. Den privata vården kommer, om
detta genomförs, att helt avskaffas. En sådan utveckling kan Moderata
samlingspartiet aldrig acceptera.
Herr talman! Förvisso är det svåra frågor som uppkommer runt
kostnaden för sjukvård, effektivt resursutnyttjande och människors rätt
att välja. Regeringen anser sig, med rätta, inte ha erforderliga kunska-
per om privatvårdens utveckling. Det respekterar jag. Vad jag inte
respekterar är att man, trots att man inte har någon kunskap, föreslår
mycket långtgående förändringar och inskränkningar för privatvården.
Det är ytterst beklagligt.
Regeringen konstaterar också att en nationell delegation behöver in-
rättas för att närmare granska effekterna av de privata etableringar som
kom till stånd under 1994. Jag respekterar och delar regeringens upp-
fattning att konsekvenserna av de nya vårdformerna, patientens valfri-
het och samverkan mellan offentlig och privat vård behöver studeras.
Kunskap är en bra grund om man skall fatta beslut. Men det är häp-
nadsväckande att man först avskaffar privatvården och etableringsfrihe-
ten för att sedan tillsätta en delegation som skall se över konsekvenser-
na av det man just satt stopp för. Det är närmast hyckleri, tycker jag. Vi
anser att delegationen skall tillsättas. Men i avvaktan på en rapport
skall ytterligare åtgärder inte vidtas. Är väl en verksamhet avskaffad,
inrättas den sannerligen inte så lätt igen.
Herr talman! Näringsfriheten är av grundläggande värde för vår
rättsordning och den skyddas av grundlagarna. I linje med det bör pri-
vat verksamhet inom det som nu närmast enbart är offentlig verksamhet
underlättas, inte motarbetas. Enskild verksamhet ger människor möjlig-
het att välja mellan olika alternativ och sporrar till effektivitet i både
offentlig och privat vård - skattebetalarna till fromma och patienterna
till gagn. Rätten att välja är förbunden med rätten att erbjuda och att få
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
29
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
30
starta en verksamhet. Försvinner konkurrerande enskild verksamhet, då
försvinner valfrihetens kärnpunkt: att göra vården beroende av patien-
terna och inte tvärtom, som det tyvärr blir med regeringens förslag.
Det intressantaste, tyvärr både i Landstingsförbundets rapport och i
regeringens proposition om de ökade kostnaderna för privatvården och
den fria etableringen, är att man över huvud taget inte ens berör möj-
ligheten att ökade inslag i enskild vård i en förlängning kommer att
innebära ett minskat tryck på landstingsverksamheten. I stället anklagar
man privatvården för att fördyra sjukvården. I valdebatten hävdade
man att alla brister inom sjukvården berodde på att de privata läkarna
och sjukgymnasterna kostade så mycket. I ett land med färre privata
vårdgivare än i nästan alla andra länder skulle sjukvårdens problem
bero på att nämnda vårdgivare är så dyra och så många.
Det är rätt självklart att det tar litet tid för ett privat konkurrerande
utbud att växa fram. Självklart blir kostnaderna för nyetableringar hög-
re om inte förändringar görs i befintlig egen verksamhet. Men sådana
förändringar tycks ligga utanför landstingens föreställningsvärld.
Problemet är inte utbyggnaden av den privata vården, utan proble-
met är att landstingen saknar förmågan och viljan att omstrukturera sin
egen verksamhet! Den fria etableringen måste finnas kvar.
Herr talman! Jag konstaterar också att regeringens förslag saknar
förutsättningar för en bred lösning, om man i en sådan inkluderar de
vårdgivare som skall fullgöra vården. Man bygger in motsättningar
mellan privat och offentlig vård. En samverkan måste bygga på parter
med någorlunda lika styrkeförhållanden. Dessutom måste de ha viljan
att samverka. En part kan inte tillåtas ha diktatorisk makt. Det är en
avgörande invändning mot vårdavtal i den presenterade formen.
Landstingen har en sådan styrka att de kan diktera villkoren i avta-
len. Avtalen blir alltså inte avtal utan föreskrifter från landstingen.
Detta tycks också, trots pratet om samarbete, vara regeringens avsikt.
Man har ju inga tvingande instruktioner att ge.
Man kan också undra om inte den här typen av avtal strider mot de
arbetsrättsliga principerna. Ett sådant avtal mellan landsting och en
privat vårdgivare får tydliga drag av anställningsavtal - utan att lands-
tingen tar åt sig de arbetsgivarrättsliga skyldigheterna. Man kommer
närmast att tänka på livegenskap.
Hen talman! De vårdgivare som har särskilt arvode för tidskrävan-
de patienter utlämnas till landstingens godtycke och blir enligt rege-
ringens förslag tvingade att teckna vårdavtal genom att det särskilda
arvodet skall inrymmas i det totala ersättningstaket och inte som nu
ligga utanför. Det särskilda arvodet har stimulerat och möjliggjort
högkvalitativ specialistvård av sjukgymnaster och läkare utanför sjuk-
hus. Dess avskaffande kommer i princip att omöjliggöra för utsatta
patientgrupper att få sitt vårdbehov tillgodosett.
Herr talman! Ingenstans i propositionen berörs frågan om ersätt-
ningsetablering. Den privata vårdsektorn kräver för sin fortlevnad en
tryggad rätt till ersättningsetablering. Rätten att överlämna sin verk-
samhet garanterar också att verksamheten hålls på en modern, kvalifi-
cerad nivå ända till överlåtelsetillfället. Incitament till nyinvesteringar
blir de sista åren obefintliga om inte dessa kan nyttiggöras genom en
överlåtelse till annan vårdgivare. Detta drabbar direkt de enskilda pati-
enterna.
Jag har svårt att se hur principen om näringsfrihet kan förenas med
att man fråntar privata vårdgivare rätten att överlåta verksamhet. Ingen
torde våga etablera en gruppmottagning då man vet att hela mottag-
ningen kan falla om en kollega slutar. De existerande gruppmottag-
ningarna står också inför att en delägares sjukdom eller pensionering
kan ödelägga hela verksamheten, då t.ex. en mottagning för fyra inte
kan bäras av tre. Detta svär mot regeringens tal om alternativ. Lands-
tingen kommer att få oinskränkt makt att bestämma hur sjukvården
skall organiseras och se ut i framtiden.
Herr talman! Regeringen föreslår att riksdagen skall besluta om
krav på heltidsverksamhet för privatpraktiserande läkare och sjukgym-
naster. Vi anser att regering och riksdag inte skall besluta om arbetsti-
den för en särskild yrkesgrupp. Det måste vara upp till den enskilde att
själv bestämma om han eller hon skall arbeta hel- eller halvtid.
Förslaget om remisstvång i privatvården är mycket illa genomtänkt.
Remisstvång minskar tillgängligheten och valfriheten. En sådan åtgärd
skulle inte medföra den hushållning med resurserna som man eftersträ-
var. Det finns i det här fallet en avgörande skillnad mellan privat och
offentlig vård. Skillnaden består i att det är små kostnadsdifferenser i
privatvården mellan ett besök hos en allmänläkare och hos en specia-
list. Men i den offentliga vården är det stor skillnad mellan besök hos
en allmänläkare och besök hos en specialist. Därför kan det i den of-
fentliga sektorn vara av intresse att styra patienterna.
Herr talman! Det är ett övergrepp av principiell art att diskriminera
på grund av ålder; att man av åldersskäl inte får bestämma över sin
verksamhet. Vi moderater kan inte acceptera förslaget om krav på en
åldersgräns på 65 år för rätten att uppbära vårdersättning. Möjligheten
att fullgöra en mycket god insats inom vården kan inte enbart kopplas
till åldern. För många äldre patienter skulle regeringens förslag innebä-
ra att för länge sedan etablerade vårdrelationer upphör. Dessutom inne-
bär regeringens förslag att bara de som har råd kan behålla sin doktor.
Alternativet är att patienten, för att få förbli hos sin gamle doktor,
måste betala hela kostnaden själv. För de flesta pensionärer är det inget
alternativ alls; det ligger helt utom ekonomiskt räckhåll. Det är egen-
domligt att Socialdemokraterna, som ofta talar om att penningpungen
inte skall få avgöra vård, alltid är de som genomdriver förslag som i
praktiken gör att endast de välsituerade kan åtnjuta valfrihet. Det är
socialism i den högre skolan.
Herr talman! Jag noterar också med förvåning att det förslag om att
stärka skyddet för den personliga integriteten som regeringen har lagt
fram och som är bra förkastas av utskottets majoritet. Här stöder vi
propositionen.
Herr talman! Denna proposition tillför inte primärvården något
substantiellt, utan bara fagra ord. Den utgör ett hot mot patienternas
valfrihet och mot en sund konkurrens i vården. Den är också ett för-
täckt angrepp på näringsfriheten. På sikt leder den till en närmast full-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
31
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
ständig avveckling av den privata vården, alternativet till vårdmonopo- |
honnörsord. Här agnas med ord om samarbete och om vikten av alter-
|
Transplantationer |
nativa vårdformer som komplement och stimulans för att dölja att bytet, Herr talman! Jag står givetvis bakom alla våra yrkanden, men för (Applåder) I detta anförande instämde: Henrik S Järrel, Mikael Odenberg, Be- Anf. 28 ROLAND LARSSON (c) Herr talman! Jag hade faktiskt med glädje noterat den goda närva- Låt mig då i stället passa på att hälsa socialministern välkommen Som här har sagts behandlas fem olika betänkanden i fem olika |
32
Speciellt tänker jag då naturligtvis på oss från mindre partier, som
bara har en representant i varje utskott. Det är risk att vi får mindre
möjlighet att delta med flera representanter i debatten. Detta tycker jag
att man skall vara uppmärksam på, men samtidigt tycker jag att det här
är en bra modell, som man bör kunna pröva även i andra sammanhang.
Det är också viktigt att man tittar närmare på vilken typ av ärenden som
förs samman till en debatt. Det passar inte att föra samman ärenden av
olika typ.
För min del avser jag att kommentera först och främst förslaget om
primärvård, privata vårdgivare m.m. men också i någon mån det betän-
kande som handlar om handikappfrågor. Men givetvis vill jag också
redovisa Centerns ståndpunkt i den oerhört viktiga och svåra frågan om
transplantationer och obduktioner m.m.
Det är en oerhört svår fråga, och den går på djupet i den mänskliga
själen på ett sätt som gör att den känns mycket angelägen. Det känns
också väldigt viktigt att man på ett rejält sätt har funderat igenom den
och diskuterat igenom den. Det är ett bra förslag som har kommit från
departementet, det är en bra proposition - den har blivit ännu bättre av
det arbete som har bedrivits i socialutskottet. Vi har jobbat med den på
ett unikt sätt: Vi har träffats i en särskild beredningsgrupp under Ingrid
Anderssons eminenta ledning och fått diskutera igenom alla de avsnitt
där vi har haft delade meningar. På det viset har vi lyckats uppnå kon-
sensus på en hel del olika, svåra avsnitt. Även om det finns ett par
reservationer har det här arbetssättet visat att det i sådana värderings-
frågor finns ganska stor samsyn mellan riksdagens partier. Den enighe-
ten tycker jag att det är viktigt att ta vara på.
Jag skall inte gå in på innehållet i förslaget, eftersom Ingrid Anders-
son har fått utskottets uppdrag att på hela utskottets vägnar redovisa
det. Jag vill bara säga att på den punkt där Centern hade en motion har
våra önskemål blivit tillgodosedda, och vi är naturligtvis nöjda med
det.
Så, herr talman, över till betänkandet Primärvård, privata vårdgiva-
re m.m. Här föreslås att den husläkarlag som infördes under den förra
regeringen skall avvecklas. Innebörden av förslaget är dock att de po-
sitivaste inslagen i husläkarreformen kommer att finnas kvar. Det
handlar därför som jag ser det mer om att avveckla själva begreppet
husläkare än om att avveckla systemet som sådant.
För Centerns del är det ointressant om den vårdgivare som den en-
skilda patienten väljer kallas husläkare, familjeläkare, primärvårdsläka-
re eller någonting annat. Det viktiga är att patienten själv får bestämma
vem som skall utföra vården och så långt som möjligt också kan påver-
ka vårdens innehåll. Dessa krav tillgodoses i den husläkarlag som vi
hittills har haft, men de tillgodoses också genom den lagändring som nu
föreslås. I ett patientperspektiv kommer det således inte att märkas
någon skillnad.
Skillnaden ligger i att sjukvårdshuvudmannen genom de förelig-
gande förslagen får större möjligheter att utforma primärvården efter
lokala förutsättningar och på ett för befolkningen effektivt sätt. Från
Centerns sida tycker vi att denna förändring är rimlig, precis som vi i
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
34
andra sammanhang, t.ex. när det gäller socialtjänsten, hävdat att den
som har kostnadsansvaret också måste kunna planera och besluta om
hur tillgängliga resurser skall fördelas och hur omfattande verksamhe-
ten får vara.
Centern, som av tradition har en stark ställning i kommunerna, har
alltid värnat om den kommunala och landstingskommunala självbe-
stämmanderätten. Med de krympande resurser som man på kommunal
nivå kommer att tvingas leva med under lång tid framöver såvitt man i
dag kan överblicka är det viktigt att man själv har kostnadskontroll
över all den verksamhet som man har ansvar för.
I Socialtjänstkommittén, där jag ingår, har Centern tillsammans med
Moderaterna och kds varit överens om att den här principen om den
kommunala självbestämmanderätten skall hävdas, t.ex. när det gäller
socialt bistånd. Däremot har Socialdemokraterna och Folkpartiet libera-
lerna haft en annan mening. I frågan om primärvården hävdar vi samma
princip. Här har Socialdemokraterna samma uppfattning som vi, medan
de övriga här nämnda partierna intar en annan hållning. Det förefaller
därmed, herr talman, bara vara Centern som konsekvent står fast vid
principen om att ifall kommunerna och landstingen har kostnadsansva-
ret skall de också ha det avgörande inflytandet över hur resurserna skall
fördelas.
För vårdgivarens del - den enskilde läkaren, privatläkaren - innebär
det här förslaget att den som vill bygga upp en privat verksamhet måste
ha ett vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen. Vi kan inte se det som
någon större nackdel, eftersom vi förutsätter att den politiska viljeytt-
ring som kommer till uttryck på riksnivå har sin motsvarighet på kom-
munal nivå. Med andra ord bör det inte vara någon skillnad mellan de
politiska partiernas uppfattning på olika nivåer.
Jag har därför svårt att förstå den misstro som alltför ofta kommer
till uttryck i den här församlingen när det gäller kommunernas och
landstingens goda vilja att rätta sig efter riksdagens beslut. Det är en
misstro som i grunden egentligen också är en misstro mot det demo-
kratiska system vi har i det här landet.
På ett par punkter har vi från Centern tyvärr inte lyckats få gehör
för de synpunkter vi har fört fram. Det gäller remissförfarandet och
uppföljningen av lagändringen. Här vänder jag mig särskilt till social-
ministern, eftersom jag hoppas på att så småningom få ett visst gehör
för de här tankegångarna.
Inom en del landsting krävs att patienten har remiss från primärvår-
den för att komma till en viss specialist. Förslaget innebär att samma
regler som gäller för sjukvårdshuvudmännen även skall gälla för priva-
ta vårdgivare. Av resursskäl har ett remissförfarande ibland varit moti-
verat, även om det i dag tillämpas i långt ifrån alla landsting. Frågan är
dessutom om det är särskilt kostnadseffektivt.
Centern anser att specialisterna inom gynekologi och psykiatri ge-
nerellt skall vara undantagna kravet på ett remissförfarande. Vi anser
att det finns flera skäl till detta, men vi vill framför allt hänvisa till
integritetsskäl. Vi menar också att de patienter som i dag har en väl
fungerande läkarkontakt med en privatläkare måste kunna få fortsätta
att gå till samma läkare även om denna privatläkare är en specialist.
Patienten skall i det fallet inte först behöva gå till en husläkare eller en
primärvårdsläkare för att få en remiss till en läkare som han eller hon
redan går till.
Vi tycker också att de förändringar som den privata vården ge-
nomgår måste följas upp med den årlig översyn, där det privata läkar-
nas situation redovisas för riksdagen. Eftersom det från vissa håll
inom riksdagen och från de privata läkarna finns en viss misstro mot
landstingets inställning till privata vårdgivare är det viktigt att få be-
lagt om det finns någon täckning för det.
Det är också angeläget att få belyst konsekvenserna av 65-
årsgränsen ur framför allt patientperspektivet. Även en patient som
väljer att vara kvar hos sin privatläkare även sedan denna har fyllt 65 år
måste på samma villkor som andra patienter kunna få del av de resurser
som finns i andra delar av vården, t.ex. röntgen och laboratorietjänster.
Hen talman! Centern anser att det är mycket angeläget att ta ett
nästa steg i genomförandet av Handikapputredningens förslag och att
regeringen skall arbeta fram en plan för detta. Denna mycket viktiga
fråga får inte till följd av alla de problem som finns på ekonomins om-
råde och på andra områden bli liggande på en hylla i garderoben. Vi
föreslår därför att en sådan plan tas fram så snart som möjligt.
Herr talman! Jag står självfallet bakom Centerns samtliga reserva-
tioner i utskottet men nöjer mig nu för tids vinnande med att yrka bifall
till reservationerna nr 17 i SoU24 och nr 3 i SoU25.
Anf. 29 LEIF CARLSON (m) replik
Hen talman! Roland Larsson uttalar en mycket stor tilltro till att
vårdavtalen blir utformade så att privatläkare blir kvar. Jag kan tyvärr
inte dela den tilltron. Landstingen är kostnadsansvariga och de är också
producenter. De har den verksamheten att se på. För att man skall få ett
vårdavtal kommer de att ställa sådana krav att det blir mycket svårt för
en privat läkare att ställa upp på dem om de skall få verksamheten att
gå runt.
Vårdavtalet måste alltid vara tidsbegränsat. Vem vill kanske få ett
treårigt avtal och etablera en verksamhet, investera och kanske få skul-
der på ett par miljoner för att sedan efter tre år upptäcka - när lands-
tinget i sin verksamhet har funnit att man skall bygga ut något själv
eller skärper kraven - att det är omöjligt för en privatläkare att vara
kvar? Ingen kommer att tordas gå in med ett avtal som kanske är tids-
begränsat till tre fyra år och dra på sig skulder som egentligen skall
amorteras över en tjugoårsperiod. Ett system med vårdavtal där lands-
tingen har så oerhört stark ställning kommer att innebära att ingen
kommer att tordas gå in i någon form av privat verksamhet.
Anf. 30 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Regeringens och därmed också riksdagens intentioner
när det gäller synen på privata läkare är helt klara i det här betänkandet.
Det framstår mycket tydligt och det andas en mycket positiv inställning
till att ha privata alternativ i vården.
Prot. 1994/95:113
1 jur>i
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
35
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
36
Det finns inget här som på något sätt talar för att de här vårdavtalen
inte skulle komma till stånd, annat än att landstingen möjligen inte bryr
sig om vad riksdag och regering säger.
Om landstingen inte gör det blir detta en demokratisk fråga. Det är
en fråga om att kunna hantera det demokratiska systemet på det sättet
att det som riksdagen uttalar också får genomslag på den primärkom-
munala och landstingskommunala nivån. Det tycker jag är ett något
annat problem, som inte på något sätt motiverar att man flyttar de här
besluten ner till den nivå där de rätteligen hör hemma.
Anf. 31 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! Det är just historien som talar emot Roland Larsson.
Det vore önskvärt om det vore så som Roland Larsson säger. Men vi
vet att - och det påpekades särskilt av Riksdagens revisorer - lands-
tingen aldrig har visat något intresse av att följa riksdagens och rege-
ringens intentioner inom primärvården och när det gäller de förslag på
vårdens område som har lagts fram. Man kan gå tillbaka till 70- och
80-talet. Man har sagt samma sak. Landstingen har inte agerat på det
sättet utan har byggt ut och handlat på annat sätt.
Detta är ett problem. Men vi måste faktiskt vara realister och se att
historien säger oss att vi inte i detta fall kan se någon beredvillighet hos
landstingen att ta emot privata vårdgivare. Den som har erfarenhet av
sjukvårdspolitik i Sverige, i synnerhet landstingens, vet att det inte
finns någon beredvillighet att ta emot privata vårdgivare.
Anf. 32 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Jag delar uppfattningen att man skall dra lärdom av
historien, men man skall inte bara utgå från historien. Man måste blicka
litet grand framåt också. Den som tittar litet grand bakåt - inte alltför
långt bakåt - kan ändå se att inställningen i de här frågorna har föränd-
rats.
Vi har nu en regering som är socialdemokratisk men som ändå utta-
lar en välvillig och positiv inställning till de privata vårdgivaralternati-
ven. Det är då fråga om att tro på att detta också är allvar. Det tycker
jag att det är viktigt att man kan göra.
Historien är viktig men den är inte allt. Därför har vi från Centerns
sida också föreslagit att det skall ske en uppföljning. Det är här jag
hoppas på socialministerns stöd. Det är viktigt att det här sker i prakti-
ken, så att det inte blir som Leif Carlson säger. Det vore mycket olyck-
ligt.
Anf. 33 KERSTIN HEINEMANN (fp)
Herr talman! Beträffande socialutskottets betänkande SoU21 vill
jag endast hänvisa till Ingrid Anderssons anförande senare i dag. Jag
vill betona det stora arbete som har lagts ned i utskottet när det gäller
dessa svåra frågor och den stora enighet som man ändå nått i detta
betänkande och yrka bifall till utskottets förslag på denna punkt. Jag
yrkar också bifall till utskottets hemställan vad beträffar SoU23 och
SoU27.
SoU25 berör handikappfrågorna. Enligt liberala värderingar har
varje individ - också hon med de allra sämsta förutsättningarna - rätt
att leva ett så värdigt liv som möjligt och rätt till samhällets resurser på
samma villkor som alla andra. Många i Sverige har inte de möjligheter-
na. De tillhör det glömda Sverige. För deras skull måste Handikapput-
redningens alla förslag tas fram.
Den borgerliga regeringen genomförde den första individreglerade
delen, LSS. Slutbetänkandet som innehåller förslag som syftar till att
göra hela samhället tillgängligt för människor med funktionshinder
återstår. Folkpartiet liberalerna anser att regeringen måste utarbeta en
plan för genomförandet av dessa förslag och därefter återkomma till
riksdagen med en redovisning.
Tillgången på hjälpmedel är en annan viktig förutsättning för ett bra
liv för många funktionshindrade. Det finns i dag en rad problem inom
hjälpmedelsområdet. Det händer t.ex. att man köper kortsiktigt billigt
och långsiktigt dyrt. Avvägning mellan kostnaden för hjälpmedlet och
kostnaden för hemtjänst görs inte, och det finns stora skillnader i be-
dömningen av hjälpmedelsbehovet i landet. Folkpartiet liberalerna
anser därför att åtgärder bör vidtas för en mer enhetlig behovsprövning
samt underlag för vilka hjälpmedelsinsatser som är mest effektiva från
en hälsoekonomisk synpunkt.
Vi står naturligtvis bakom samtliga reservationer i det här betän-
kandet, men jag yrkar här bara bifall till reservationera 1 och 3.
Herr talman! Jag övergår nu till det betänkande som behandlar pri-
märvården och privata vårdgivare. I propositionen sägs en hel del posi-
tivt om fasta läkarkontakter i primärvården och om värdet av privata
vårdgivare. Det är roligt och överraskande att läsa när man som jag i
många år arbetat med dessa frågor och mött väldigt litet förståelse och
mycket kritik, inte minst för husläkarlagen. Det är ju den som har bi-
dragit till en stor del av det positiva som hänt inom primärvården under
den senaste tiden.
Det är bra att den socialdemokratiska regeringen erkänner att det
finns fördelar med husläkarlagen och kanske t.o.m. erkänner att det har
skett en utveckling till det bättre för patienterna. I dag torde det vara
åtskilliga som t.o.m. vet namnet på sin husläkare och därmed också vet
vem man skall vända sig till om man får problem. Bara detta är en
mycket stor förändring för många patienter.
Tyvärr, herr talman, är regeringens positiva inställning bara ord i
propositionen, eftersom de konkreta förslagen hotar allt det positiva
som husläkarlagen har åstadkommit. Det ur den synpunkten viktigaste
förslaget är naturligtivs avskaffandet av husläkarlagen och därmed ett
vidhållande av höstens återställarpolitik.
Att återinföra landstingskontrollen över alla ersättningsetableringar
och nyetableringar ger de landstingsmajoriteter som så önskar möjlig-
het att låta den privata vården successivt upphöra. Landstingen och
deras politiker skall på nytt vara de som vet bättre än patienterna. I
detta konkreta förslag är även Centerpartiet en ivrig påhejare för att
förskjuta makten från patienterna till landstingspolitikerna. Frågan om
etableringsrätt är naturligtvis en fråga om möjligheter för en vårdgivare
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
37
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
att etablera sig, men det är också i högsta grad en fråga om patientens |
kan välja honom eller henne.
|
Transplantationer |
Regeringen vidhåller synen på vikten av det landstingsveto som I detta ligger också - relativt dolt - ett avskaffande av den rätt som Herr talman! Vi motsätter oss dessa förslag som vi anser leder till Socialdemokraterna har kritiserat etableringsfriheten med kostnads- Herr talman! I propositionen föreslås också införande av en ålders- Ett skäl för en åldergräns är att ha samma regler för de privata Regeringen nämner i texten den del av den stora pensionsreformen Om de allmänna reglerna snart ändras så att de som önskar ff.o.m. |
|
38 |
landsting som har socialistisk majoritet. |
I propositionens föreslås att de landsting som har eller inför re-
misskrav till egna sjukgymnaster eller till egna specialister skall införa
det också för de privata vårdgivarna. Detta kan synas rimligt utifrån ett
perspektiv av likabehandling. Vi ser dock stora problem i en tillämp-
ning av den föreslagna regeln. Det finns enligt vår mening en bety-
dande risk för att remisserna i stor utsträckning kommer att riktas till
landstingens egna sjukgymnaster och specialistläkare. Den föreslagna
regeln skulle därmed innebära att den minskning av privatvården som
vi befarar på grund av landstingens föreslagna vetorätt mot ersätt-
nings- och nyetableringar blir än större. Så länge dessa risker finns är
vi inte beredda att tillstyrka den föreslagna ändringen.
Herr talman! Jag står även här givetvis bakom samtliga våra reser-
vationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna
3 och 5 när det gäller primärvården.
Anf. 34 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Det finns inget i det här betänkanet som talar för det
som Kerstin Heinemann säger, nämligen att patientens valmöjlighet
skulle begränsas. Tvärtom stryks det mycket ordentligt under att patien-
tens valmöjlighet skall finnas kvar och vara oförändrad.
Patienten skall ha möjlighet att välja sin läkare. Läkarna kommer att
finnas oavsett om de är i privat verksamhet eller i landstingsverksam-
het, så möjligheten att välja den läkare man vill ha kommer inte att
förändras oavsett hur det går.
Därför tycker jag att påståendet grundar sig på en misstanke om att
landstingen inte kommer att bry sig om vad riksdagen säger. Påståendet
bygger på att landstingen inte kommer att ta någon hänsyn till vad
riksdagen uttalar, och det tror jag är fel. Det finns inget som säger att
inte landstingen kommer att följa det riksdagen säger. Misstron mot
landstingen tycker jag är ogrundad. Det finns, som sagt, en viss histo-
risk erfarenhet av att det har varit på det sättet, men nu väljer man en ny
väg där regeringen släpper fram privata vårdgivare. Skulle då risken för
socialism i systemet vara större om socialdemokratiskt styrda landsting
får bestämma än om den socialdemokratiska regeringen får bestämma?
Anf. 35 KERSTIN HEINEMANN (fp)
Herr talman! Förvisso finns rätten att välja läkare med. Men vad vi
är oroliga för är att det då gäller att välja en läkare som är anställd av
landstinget och inte de privata rådgivarna. Då begränsas valfriheten i
högsta grad.
Roland Larsson talar om historia, att det nu har blivit andra tider
och att vi nu skall lita på det. Jag är inte så säker på det. Jag har ganska
lång landstingserfarenhet och känner mycket väl till förhållandena. Det
har varit tillåtet att släppa fram privata vårdgivare, men det har man
inte gjort.
Så många beslut har fattats här i riksdagen, bl.a. med anledning av
Riksdagsrevisorernas anmärkning beträffande hur primärvården sköts
och att den behöver byggas ut, som landstingen inte alltid har brytt sig
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m.
39
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
om. Därför är jag inte lika optimistisk som Roland Larsson när det |
|
Transplantationer |
Anf. 36 ROLAND LARSSON (c) Herr talman! Jag kan bara hoppas att det inte blir så som Kerstin Men jag tycker inte att det som Kerstin Heinemann säger stämmer, Anf. 37 KERSTIN HEINEMANN (fp) Herr talman! Detta handlar inte i första hand om läkarnas eller and- Dessutom tycker jag att det är litet märkligt att Centerpartiet vill (forts. 18 §) |
|
Information från |
15 § Information från regeringen om regeringens politik mot våld Anf. 38 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) |
|
Regeringens politik |
Herr talman! I regeringsförklaringen angavs att regeringen skulle Våldet medför ingripande verkningar för den som drabbas, i form Vi kan aldrig acceptera våldet i vårt samhälle, och vi måste alla va- |
40
En för mig grundläggande och självklar utgångspunkt för att mot-
verka våldet är att arbeta för ett samhälle med social rättvisa. Att mins-
ka arbetslösheten, motverka segregationen och utslagningen och att
ständigt arbeta för att alla skall kunna leva under drägliga och värdiga
förhållanden är själva basen i arbetet. Flera av de åtgärder som jag
kommer att redogöra för har samband med dessa grundläggande mål-
sättningar.
Regeringen har tillsatt en statsrådsgrupp mot våld. Den har till
uppgift att samordna regeringens insatser på detta område. Som ett led i
detta arbete har gruppen beslutat att ta fram en skrift, ”Motverka vål-
det”. Den innehåller en kartläggning och redovisar en del av de åtgär-
der som regeringen och dess myndigheter genomför och planerar.
Skriften offentliggjordes häromveckan.
Såsom inte minst framgår av skriften kan åtgärder mot våldet ak-
tualiseras inom en lång rad samhällssektorer. För att identifiera dessa
områden har det bildats en grupp med företrädare för olika departement
inom regeringskansliet. På detta sätt breddas och fördjupas kunskaps-
basen vid beredning av frågor som kan och bör påverkas av brottsföre-
byggande aspekter, t.ex. skolans roll och uppgifter, socialtjänstens
arbete samt alkohollagstiftningen.
Genom samarbetet förbättras också förutsättningarna för att integre-
ra kampen mot våldet i samhällsplaneringen i stort.
Den 22 maj ägde ett s.k. rundabordssamtal rum på initiativ av
kungen. Närvarande var, förutom kungen och drottningen, bl.a. företrä-
dare för regeringen och riksdagen samt enskilda och representanter från
organisationer som aktivt arbetar för att motverka våldets spridning i
Sverige.
Vid sammanträffandet fick vi tillfälle att lyssna till företrädare för
många intressanta antivåldsprojekt. Regeringen skall bidra till att sprida
deras kunskaper, tips och idéer vidare.
Inom regeringskansliet utarbetas därför en skrift som främst kom-
mer att riktas till enskilda, föreningar, organisationer och skolor.
Skriften skall bl.a. innehålla korta beskrivningar av vad man som en-
skild kan göra, vilket arbete som bedrivs i föreningar och liknande
information. Tanken är att regeringen på så sätt skall kunna främja
enskilda projekt och informera om det omfattande arbete som faktiskt
bedrivs runt om i landet.
Alla måste medverka i kampen mot våldet. De insatser som nu har
beskrivits har syftat till att samla alla i kampen mot våldet, att sprida
kunskap om vad som görs och att uppmuntra till engagemang.
Den bild som vuxit fram under detta arbete visar att insatserna mot
våld runt om i landet präglas av handlingskraft. Jag får gott hopp om
framtiden när jag tar del av all god vilja som förenas i detta arbete. I
mitt fortsatta arbete kommer jag att söka vägar för att samordna insat-
serna.
För att nå framgång är det avgörande att åtgärderna bygger på kun-
skap och att arbetet bedrivs med kontinuitet.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har regeringens uppdrag att utarbe-
ta underlag till ett nationellt brottsförebyggande program. Uppdraget
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
41
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
42
kommer att redovisas under våren. Trygghetsutredningen har i ett del-
betänkande, Trygghet mot brott i lokalsamhället, tagit upp frågor om
hur tryggheten kan ökas på olika sätt och redovisat en kartläggning av
olika brottsförebyggande verksamheter. Därutöver pågår försöksverk-
samhet med lokalt brottsförebyggande arbete på några orter i Sverige,
de s.k. Pilotprojekten. Arbetet i Pilotprojekten har på regeringens upp-
drag stötts av BRÅ och skall även utvärderas av BRÅ.
Med detta som huvudsaklig grund kommer regeringen under hösten
att utarbeta ett nationellt brottsförebyggande program. Programmet
kommer att innehålla statsmakternas övergripande utgångspunkter för
brottsförebyggande arbete och de teoretiska grundvalarna för detta
arbete. Programmet bör också kunna medverka till att kunskap och
erfarenhet sprids över landet.
När det gäller lokalt arbete kommer naturligtvis de erfarenheter som
vunnits vid Pilotprojekten att vara av väsentlig betydelse. Det är vår
förhoppning att vi skall kunna redovisa tänkbara modeller för lokalt
brottsförebyggande arbete, möjligheter och svårigheter på det lokala
planet och tänkbara vägar för att främja samordning. Att finna former
för en målinriktad samverkan mellan t.ex. polis, skola och socialtjänst
skapar väsentligt förbättrade förutsättningar för ett effektivt arbete mot
våldet. Detta kommer inte minst att få betydelse när det gäller att för-
hindra att barn och ungdomar dras in i kriminalitet. Polisens nya in-
riktning mot ett problemorienterat arbetssätt och närpolisverksamheten
bör ge förbättrade förutsättningar för detta arbete.
Jag övergår nu till att beskriva mer specifika åtgärder som vidtas
och planeras inom departementen för att förebygga och bekämpa våld.
Jag vill då understryka att min redogörelse inte begränsas till Justitie-
departementets ansvarsområde. Det förtjänar även att anmärkas att
vissa av de insatser som görs initierats av den förra regeringen. Detta
visar att frågan om insatser mot våld är en fråga som förenar oss över
partigränserna.
Brottsdebuten sker ofta i unga år, ibland redan i 10-12-årsåldern.
Åtgärder måste därför sättas in på ett tidigt stadium. Att ge barn och
ungdomar möjlighet att växa upp till mogna och ansvarskännande
medborgare, att ge dem en trygg och bra start i livet är ett säkert sätt att
motverka våld. En sådan utveckling kan åstadkommas endast genom
långsiktiga åtgärder som berör stora områden i samhällsplaneringen,
t.ex. skola, bostäder och arbete. För att förhindra en brottslig utveck-
ling krävs också ett samarbete mellan familj och myndigheter. Detta
hindrar inte att samhället skall reagera med snabba åtgärder när brott
faktiskt begås.
I utredningen ”Levnadsvillkor i storstadsområden” kommer barn
och ungdomars levnadsvillkor och skolans roll att belysas. Utredningen
skall också föreslå och initiera åtgärder som kan skapa bättre förutsätt-
ningar för de boende i storstädernas bostadsområden.
Ungdomars uppväxt- och etableringsvillkor skall analyseras och re-
dovisas av Ungdomsstyrelsen under år 1996.
Kommittén för det inre arbetet i skolan har bl.a. till uppgift att bely-
sa arbetet i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar. En
fundamental fråga för kommittén är hur skolan bemöter de barn och
ungdomar som har de allra största svårigheterna. Arbetet skall redovi-
sas senast den 1 november 1997.
Barnombudsmannen har på regeringens uppdrag ansvaret för en
bred kampanj mot mobbning.
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag
att följa och dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdo-
mars sociala anpassning och hälsotillstånd. En första översikt skall
presenteras under 1995.
Jag vill i detta sammanhang också nämna den översyn av social-
tjänstlagen som pågår. En grundtanke i Socialtjänstkommitténs betän-
kande är att stärka barnens ställning.
Nya regler om handläggning av mål och ärenden hos polis, åklagare
och i domstol när ungdomar misstänks för brott har trätt i kraft i år.
Målen skall hanteras snabbare och skall handläggas av personer som är
speciellt kunniga och erfarna när det gäller ungdomar. Vårdnadshava-
res och andra vuxnas ansvar för dem som är under 18 år betonas också.
Beredningen av frågan om ett nytt påföljdssystem för ungdomar
fortsätter. Riksåklagaren kommer under sommaren att redovisa ett
uppdrag som avser att beskriva hur medling skall kunna användas i
detta system.
De flesta våldsbrott begås av personer som tidigare är kända för
brottslighet av olika slag. En stor del av dem är drogmissbrukare. Al-
kohol och andra droger är kanske inte en direkt orsak till våldet, men
drogerna kan vara en faktor som utlöser våld. Tre av fyra våldsbrott
begås av berusade gärningsmän. Dessutom medför missbruk ett utan-
förskap och ofta en utslagning ur samhället som skapar en grogrund för
kriminalitet.
Regeringen har avsatt 75 miljoner kronor till åtgärder för att minska
alkoholkonsumtionen. Det förebyggande arbetet bland barn och ung-
domar skall särskilt prioriteras.
Regeringen har dessutom givit en grupp forskare i uppdrag att
sammanställa kunskaper inom olika forskningsområden för att bättre
kunna analysera ungdomars drogmissbruk, asocialitet och våldsbenä-
genhet. Arbetet skall vara slutfört senast den 31 december 1995.
För närvarande pågår också ett arbete med att kartlägga tillgänglig
forskning om olika dopningsmedel och dessas verkningar. I arbetet
ingår bl.a. att analysera om det finns en koppling mellan missbruk av
dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott. Arbetet skall redo-
visas före utgången av 1995.
Stora klyftor mellan människor tenderar till att leda till våld. Vålds-
brottsligheten har inte sällan en koppling till bostadsområden med en
hög andel invandrare, hög arbetslöshet och stort bidragsberoende. Ett
av målen i regeringens politik är att skapa likvärdiga förutsättningar för
invandrare som för den övriga befolkningen. Arbetet mot främlingsfi-
entlighet och rasism är ytterligare ett led i kampen mot våldet.
Regeringen har avsatt 125 miljoner kronor för särskilt invandrartäta
bostadsområden. Tanken är att framför allt storstadskommunerna skall
arbeta fram handlingsplaner som syftar till att bryta den tilltagande
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
43
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
segregationen. Därutöver har en särskild kommitté tillsatts för att ut- |
Inom regeringskansliet utarbetas också förslag till hur arbetet mot
|
Information från |
främlingsfientlighet och rasism skall utformas. Över 7 miljoner kronor |
|
Regeringens politik |
Antalet vapen i Sverige ökar stadigt. Det har blivit allt vanligare att Regeringen har därför nyligen påbörjat ett arbete med en genomgri- En särskild arbetsgrupp arbetar också med frågor om åtgärder för Ett särskilt angeläget ämne är att motverka våld mot kvinnor och Tillämpningen av lagen om besöksförbud har på regeringens upp- Dessutom pågår ett flertal projekt som syftar till att förbättra skyd- Även här är syftet att skapa en samlad bild av de åtgärder som vid- Vad jag har redovisat är de väsentligaste inslagen i regeringens Vi har påbörjat ett långsiktigt arbete, och jag är övertygad om att vi Jag vill emellertid avslutningsvis betona att åtgärder mot våldet inte Anf. 39 GUN HELLSVIK (m) Herr talman! Det är tacknämligt att det finns ett stort engagemang |
|
44 |
från regeringens sida i kampen mot våldet och förhoppningsvis i kam- |
pen mot det som utgör bas för våldet. Våldet har oftast djupare grun-
der. Med tanke på detta är jag något förundrad över den redovisning
som vi har fått. Det finns ändå i dag mycket kunskap.
I justitieutskottet hade vi denna vecka en utfrågning där praktiker,
forskare och även en ung man som företrädde Non fighting generation
deltog. Alla hade den gemensamma synen att det mest avgörande i
brottsförebyggande sammanhang är familjen. Jag lyssnade noga och jag
kunde notera att justitieministern nämnde ordet familj endast vid ett
tillfälle. Det gällde då en strävan att få till stånd samordning mellan
familj och myndigheter.
Om vi inte har klart för oss familjens normöverförande betydelse,
kan vi hålla på att vidta i stort sett vilka åtgärder vi vill, men vi kommer
att få mycket svårt att nå positiva resultat. Därför vill jag höra om det
ändå inte finns planer på reglering som syftar just till att undanröja
hinder för familjen att fungera som normöverförare.
Den borgerliga regeringen införde vårdnadsbidraget av detta skäl.
Det är nu borta. Vi införde skolpengen. Men allt tyder på att den kom-
mer att tas bort genom ett beslut i kammaren i dag.
Jag har vidare uppfattat att vi har varit överens om ett utökat skade-
ståndsansvar för föräldrar.
Det finns säkerligen också andra lösningar, och jag vill gärna höra
vilka planer som finns att på detta område undanröja hinder för famil-
jer.
Anf. 40 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag tror att det inte finns någon i vårt land, Gun
Hellsvik, som inte har familjens normgivande betydelse klar för sig.
Det är så fundamentalt att det ibland förefaller som om moderaterna
hade nyupptäckt någonting som för alla andra är så självklart att de inte
oavbrutet behöver framhålla det.
Att familjen, där barnen växer upp och möter vuxna människors
normer och värderingar, är det viktigaste fundamentet för ett uppväx-
ande barn är en sådan självklarhet i en socialdemokratisk politik att den
genomsyrar hela den politik som vi bedriver. Denna syftar till att skapa
ett samhälle som gör det möjligt för alla - män, kvinnor och barn - att
växa upp under mycket goda förhållanden.
Hela den samlade politiken har för sina ögon att säkerställa att
människor i familjen får en möjlighet att leva ett gott liv. Det är basen
för att barn skall växa upp till bra människor.
Vad är det för hinder som Gun Hellsvik syftar på när det gäller
familjens möjligheter att fungera som normgivare? Om vårdnadsbidra-
get utgör lösningen på det hindret, vore detta problem mycket litet. Det
problem som vi har att möta när vi hanterar ungdomar som är på väg in
i kriminalitet har mycket litet att göra med vårdnadsbidrag. Det har
däremot mycket att göra med sociala förhållanden i uppväxtmiljön,
med hur skolan fungerar och hur vuxenvärlden fungerar i allmänhet i
förhållande till dessa barn. Det har mycket att göra med alkohol och
droger i vårt samhälle men mycket litet att göra med vårdnadsbidrag.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
45
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
46
Anf. 41 GUN HELLSVIK (m)
Herr talman! Vi tror inte att vi har upptäckt familjens betydelse. Det
fanns tidigare i Sverige en enighet över partigränserna om familjens
betydelse, men efter hand som det mer och mer kommit att centralt
bestämmas vad som skall avses med ett gott liv för en familj har vi
insett att alltför många har kommit alltför långt från förståelsen för vad
som egentligen ligger i familjens betydelse. Ett gott liv kan se mycket
olika ut. Det behöver inte se ut så som vi uppifrån försöker styra det
till.
Anf. 42 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Hen talman! En mycket kort kommentar. Jag tror att det råder inte
bara en partipolitisk enighet om familjens betydelse. Jag tror att det
råder en total enighet i det svenska samhället om det.
Anf. 43 BERNDT EKHOLM (s)
Herr talman! Jag vill först säga att jag tyckte att det var en mycket
bred och gedigen presentation som gjordes av en mängd åtgärder. Det
är naturligtvis precis så som man måste gå till väga. Det gäller ett
komplext problem som kräver mångfasetterade åtgärder.
Jag skall koncentrera min fråga till alkoholproblematiken. Vi vet ju
i dag att alkoholkonsumtionen bland ungdomarna ökar, kanske speciellt
ölkonsumtionen. Det har naturligtvis många orsaker, bl.a. den ökade
tillgängligheten. En annan fråga i detta sammanhang är åldersgränser-
na.
Det allra senaste som har kommit på tapeten är folkölet, där vi har
fått se en mycket kraftig ökning av konsumtionen. Jag var häromkväl-
len i en konsumbutik i Gamla stan, där det på en skylt stod att man inte
får köpa tobak, om man är under 18 år. Det fanns dock ingen skylt om
att man inte fick köpa folköl. Jag frågade expediten varför det inte
fanns någon sådan. Då sade hon: Det är så nytt. Hon kände inte till att
det sedan lång tid tillbaka finns en sådan gräns.
Jag skulle vilja fråga justitieministern vilka åtgärder regeringen pla-
nerar för att skärpa ålderskontrollen vid ölinköpen och även för att
minska tillgängligheten, vilket jag tror vore mycket väsentligt.
Anf. 44 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Hen talman! Berndt Ekholm tar upp en mycket central fråga i den
här problematiken, nämligen alkoholens tillgänglighet och utbredning i
allt lägre åldrar. Jag tror att flera av de initiativ som har påbörjats,
framför allt aktiviteter på det lokala planet, kommer att handla just om
problematiken kring alkohol. Jag skulle tro att just sådant som att kon-
trollera att det i butiker inte säljs alkohol till minderåriga kommer att
vara centrala inslag i många av de aktiviteter som startar ute i kommu-
nerna.
Jag skulle tro att i den handlingsplan som en kommun ställer upp
för sitt brottsförebyggande arbete kommer frågor kring alkohol och
bl.a. kontrollen av efterlevnad av de regler som finns att ha en central
betydelse i detta sammanhang.
Jag vill understryka att regeringen är medveten om alkoholpoliti-
kens betydelse i sammanhanget. Det är naturligtvis fullt möjligt att föra
en diskussion om förändring av det regelverk som vi har - om ålders-
gränser annat som berör tillgängligheten - men jag tror att det viktigas-
te på detta stadium ändå är att se till att de regler som vi har följs. De är
faktiskt en gång noga övervägda.
Parallellt med detta bör det spridas information kring dessa frågor,
inte bara till ungdomarna själva för att öka deras möjligheter att våga
säga nej till droger utan också till vuxenvärlden, som ju alltför ofta
demonstrerar en total okänslighet inför det här problemets allvar och
betydelse.
Anf. 45 SIW PERSSON (fp)
Herr talman! Jag vill göra en kommentar med anledning av p. 4 på
s. 44 om föreslagna åtgärder för att förbättra möjligheterna för vittnen.
Det är tyvärr mycket vanligt att ungdomar varken vill eller vågar ställa
upp som vittnen. Det är också mycket allvarligt att så många har en så
negativ inställning till myndigheter och av den anledningen inte vill
ställa upp som vittnen. Jag vill gärna få en kommentar från justitiemi-
nistern till detta.
Låt mig också ställa en fråga till, herr talman. Det förs en allt hög-
Ijuddare diskussion om rätten att vittna anonymt, som jag tror vore en
oerhört farlig väg att komma in på. Jag vill fråga ministern: Räcker de
föreslagna åtgärderna för att förstärka skyddet för de vittnen som ett
rättssamhälle så väl behöver?
Anf. 46 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Hen talman! Vi fick ganska nyligen ett betänkande som bl.a. be-
handlar frågan om skydd för vittnen och målsägande. I det betänkandet
framförs ett antal förslag till hur vi skall kunna komma vidare både för
att öka benägenheten att vittna och för att undanröja vissa faktorer som
bidrar till en rädsla hos målsägande och vittnen. Jag tror att många av
de förslagen kan innebära en klar förbättring när de genomförs. Inte
minst tror jag att det är betydelsefullt hur rättsväsendets olika institu-
tioner agerar i förhållande till vittnen.
Vi har i dag ett system som är så koncentrerat på rättssäkerhet, ut-
redning och bevisföring att man nog glömmer bort att man har att han-
tera människor som faktiskt inte frivilligt infinner sig men som uppfyl-
ler en samhällsskyldighet, som dessutom är oerhört väsentlig.
Men vi måste nog gå vidare med det som finns föreslaget i det be-
tänkandet. Denna fråga har många dimensioner. Det handlar dels om att
vanliga människor kan känna obehag i ganska enkla sammanhang, dels
om situationer där vittnen faktiskt är utsatta för mycket allvarligt hot
och riskerar repressalier av olika slag. Inte minst i samband med orga-
niserad brottslighet och vissa typer av gäng förekommer denna typ av
farliga situationer.
Vi arbetar med att utifrån den kunskap och erfarenhet som polis och
åklagare kan samla ihop se vilka förändringar i regelverket och andra
typer av åtgärder som vi kan vidta. Även på det europeiska planet på-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
47
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
går ett arbete med att hitta former för att öka skyddet för dem som skall |
Detta är inte ett svenskt problem. Det är ett mindre problem i Sveri-
|
Information från |
ge än i flertalet andra europeiska länder. Förhoppningsvis kan vi få bra |
|
Regeringens politik |
Anf. 47 KIA ANDREASSON (mp) Hen talman! Jag vill ta upp frågan om våldsskildringar. I boken Enligt mitt sätt att se det behövs inte flera undersökningar. Under- I justitieministerns tal framkom inte någonting om konkreta åtgär- Anf. 48 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) Herr talman! Vi har ett våldsskildringsråd, som har till uppgift att Jag tror inte ett ögonblick på att vi kan förbjuda bort våldsskild- Återkommande i debatten är förhandsgranskning av video. Jag är Vårt problem i dag är att vi inte ens vill ha det våld som vi har god- |
48
censur som förbjuder våldsskildringar som vi i dag accepterar för vux-
na, därför att även barn kan tänkas komma att se dem? Det är den svåra
frågan att svara på.
För min egen del vill jag inte ha ett samhälle där vi i vuxenvärlden
omyndigförklaras bara för att vuxenvärlden inte klarar av att ta ansvar
för barnen och se till att de inte möter den typ av filmer vi anser inte är
lämpliga för barn. Därutöver tycker jag att vi skall ställa högre krav på
våra allmänna medier såsom TV, att de skall vara mycket noggranna i
sitt urval av vilka program de visar på olika tider. Det har blivit betyd-
ligt bättre efter den debatt vi har fört, men jag tror att det kan bli ännu
bättre.
Anf. 49 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Justitieministern säger att det grova våldet är borta
från videorna. Men problemet är att det förekommer en sådan uppsjö.
Vi fick en siffra på att 1 000 videor per vecka kommer in i landet. Det
släpps våldsskildringar som är direkt olämpliga. Var gränsen sedan
skall sättas kan man diskutera. Men om vi hade en bättre kontroll kun-
de man hindra denna översköljning från marknaden. På något sätt
måste vi försöka få kontroll. Vi kan inte bara låta detta som är skadligt
ske.
Jag har inte några direkta förslag till konkreta åtgärder. Men vi
måste ta itu med konkreta åtgärder tillsammans. Vi kan inte släppa det
och säga att vi skall försöka ta ansvar. Det måste till ytterligare lagför-
slag.
Anf. 50 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Om man skall lösa ett problem måste man först vara
noga med att precisera vad som är problemet. En bättre kontroll av den
film som kommer in över våra gränser fyller bara en funktion om pro-
blemet är att det i dag kommer in filmer som inte är tillåtna i vårt land.
Men det är inte det som är problemet. Det tror jag att vi är överens om.
Det är mängden av våldsskildringar över huvud taget som i och för sig
är accepterade. Det finns en del som helst skulle se att vi inte hade
dem. Men det är en annan debatt. Det handlar inte om bättre kontroll.
Då måste vi ta tjuren vid hornen och diskutera om vi skall ha mer cen-
sur i vårt land.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 51 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! I morgon går startskottet för de officiella förberedel-
serna för den stora regeringskonferensen 1996, den konferens som skall
göra en översyn av Maastrichtfördraget. I morgon samlas nämligen för
första gången den s.k. reflexionsgruppen. Det är dess arbete som jag
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Regeringens politik
mot våld
Aktuella EU-frågor
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
—A
50
avser att informera riksdagen om. Den skall förbereda regeringskonfe-
rensens dagordning.
Att mötet hålls just i morgon, den 2 juni, har en alldeles speciell
förklaring. Det är 40-årsdagen av mötet i Messina i Italien, det möte
som var startskottet för det arbete som resulterade i Romfördraget, som
i sin tur lade grunden till ett samarbete mellan länder som i många
avseenden verkligen har fungerat - först EEC, sedan EG och nu EU.
Samarbetet inom den europeiska unionen står inför en stor utma-
ning under de närmaste åren. Hur skall alla de länder som nu bankar på
EU:s dörr och vill vara med i gemenskapen beredas plats? Det handlar
om länderna i Central- och Östeuropa liksom de baltiska staterna som
alla strävar efter en ekonomisk och politisk integrering i unionen. Det
handlar också om Cypern, Malta och Slovenien. För Sverige är det
centralt att de baltiska staterna kommer att finnas med bland de länder
som upptas som nya medlemmar i unionen.
Här ligger en stor uppgift, både för unionen och för de blivande
medlemmarna. För länderna i Central- och Östeuropa kommer det att
krävas en omställning till moderna näringslivsstrukturer och en an-
passning till den s.k. inre marknadens regelverk. För EU ställer det i sin
tur krav på anpassning av arbetssättet för att också i framtiden kunna
bevara handlingsförmåga och beslutskraft. Det är regeringens uppfatt-
ning att det är en huvudfråga för översynskonferensen nästa år att bana
väg för denna framtida utvidgning.
Regeringskonferensen skall alltså förberedas i den s.k. reflexions-
gruppen. Den består av personliga representanter för utrikesministrarna
samt deltagare från kommissionen och Europaparlamentet. Den svens-
ka representanten är statssekreterare Gunnar Lund från UD:s han-
delsavdelning. Syftet med gruppens arbete är att ringa in de frågor som
medlemsländerna behöver förhandla om när regeringskonferensen väl
inleds under 1996. En slutrapport kommer att föreläggas toppmötet i
Madrid i december 1995, det europeiska rådets möte.
Mandatet för reflexionsgruppen lades fast vid toppmötet, det euro-
peiska rådets möte, på Korfu i juni 1994. Enligt slutsatserna från det
mötet skall arbetsgruppen ”reflektera över och vidareutveckla tankar
rörande de bestämmelser i unionsfördraget som skall underkastas
granskning, samt i demokratisk anda pröva och utarbeta förslag till
förbättringar på grundval av rapporternas utvärderingar om genomfö-
rande av fördraget”. De rapporter som avses är utvärderingar av hur
fördraget har fungerat hittills som ministerrådet, kommissionen och
Europaparlamentet har gjort.
Ordförande i arbetsgruppen är den spanske statssekreteraren för Eu-
ropafrågor, Carlos Westendorp. Han har nyligen formulerat uppdraget
så här: Gruppens huvuduppgift är att identifiera de verkliga problem
som EU står inför, t.ex. utvidgningen, det instabila världsläget, den
allmänna opinionens syn på EU och arbetslösheten.
Gruppen avses upprätta en kommenterad dagordning för konferen-
sen och ange alternativa utvecklingsvägar. Gruppen skall inte förhand-
la. Dess form är icke en mellanstatlig förhandling. Förhandla skall
regeringarna sedermera göra, när själva konferensen börjar. Givetvis
kommer gruppens arbete att ha utomordentligt stor betydelse för hur
konferensen sedan startar och vilka frågor som kommer upp till be-
handling. Jag vill i det sammanhanget särskilt framhålla att alla föränd-
ringar i fördragen skall beslutas med enhällighet.
Ordföranden Westendorp kommer att föreslå reflexionsgruppen att
arbeta utifrån fem huvudområden. Det första området kallar han Ut-
maningarna. Europa är i grunden förändrat efter Berlinmurens fall.
Medlemsskaran i EU kommer att växa. Vad kräver det av EU, som i
grunden är den organisation som varit den främsta garanten för freden
på vår kontinent? Även om det fortfarande är fred i största delen i Eu-
ropa kan man konstatera att läget inte har blivit mer stabilt.
För det andra: Institutionella frågor, främst med anledning av den
kommande utvidgningen. Det handlar om förbättringar och effektivise-
ring av rådets, parlamentets och kommissionens arbetssätt och arbets-
metoder. Också balansen mellan de olika institutionerna skall beröras.
Man kommer också att diskutera hur insynen och öppenheten kan ökas.
För det tredje: Medborgaren och den europeiska unionen. Här skall
gruppen diskutera medborgarnas rättigheter. Aktuella frågor är hur
fördraget kan göras klarare och mera lättförståeligt. Hur kan den demo-
kratiska kontrollen bli mera effektiv? Hur kan Europa bli en kontinent
av frihet och säkerhet? Här kommer frågor om samarbetet som rör
inrikesfrågor och rättsliga frågor - den tredje pelaren - också att tas
upp.
För det fjärde: Utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta område avser
man att dela upp i flera delområden. Man skall dels diskutera klassisk
utrikespolitik, fredsbevarande aktioner och gemensamma aktioner, dels
frågor om säkerhet och försvar och vilka relationer som finns och skall
finnas mellan EU och VEU och relationen med NATO.
För det femte: De instrument som EU har till sitt förfogande. Kort
sagt kan man säga att detta område handlar om att indentifiera vem som
skall göra vad i EU och om att fråga vilket som är det bästa sättet att
utnyttja de resurser som finns tillgängliga. Här kommer man också att
ta upp policyfrågor som borde lyftas fram, t.ex. kampen mot arbetslös-
heten. Gruppen kommer att diskutera EU:s instrument i förhållande till
nya samarbetsområden och aktionsområden.
Inför varje möte kommer man att skicka ut ett frågeformulär till alla
deltagare. Det kommer sedan, tillsammans med rapporterna som jag
nämnt, att ligga till grund för diskussionerna.
Jag skulle gärna vilja ta detta tillfälle i akt att läsa upp en fråga från
det första frågeformuläret som jag tycker på ett intressant sätt visar på
det perspektiv som reflexionsgruppen kan få om ordförandens inrikt-
ning blir den som också kommer att vägleda gruppens arbete i prakti-
ken.
I ordförandens brev står det så här: ”1 kommissionens och Europa-
parlamentets rapporter pekar de på en av de stora utmaningarna för EU:
behovet av att få med folket i byggandet av Europa. Det är faktiskt
möjligt att identifiera ekonomiska, politiska och institutionella orsaker
till det ökande missnöjet med EU; arbetslöshet och social utslagning,
problemet med det stora avståndet mellan väljare och valda, den ökade
Prot. 1994/95:113
I juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
51
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
52
komplexiteten och problemet med att förstå och förklara Europakon-
struktionen, att tredje pelaren inte fungerar tillfredsställande i allmän
hetens ögon om man tänker på vilka enorma uppgifter som skall lösas,
t.ex. organiserad brottslighet, narkotikahandel, terrorism och penga-
tvättning, kravet på politisk debatt med omedelbara svar. Kan vi
komma överens om att vi skall ägna en del av vår tid till att identifiera
dessa utmaningar och möjliga vägar att svara på dem?”.
De arbetsuppgifter som ligger framför reflexionsgruppen och sena-
re medlemsländerna i regeringskonferensen är alltså mångfasetterade
och viktiga. Den uppläggning som här har presenterats gör att många
av de frågor som har varit aktuella i den svenska debatten - frågan om
ett öppnare och mer effektivt samarbete som förstärker den demokra-
tiska kontrollen, kampen mot arbetslösheten, den framtida utvidgningen
osv. - väl ryms inom denna uppläggning.
Det är intressant att den spanska ordförandens ansats stämmer väl
överens med den svenska regeringens inställning att man måste närma
sig de institutionella frågorna utifrån de sakfrågor man vill lösa.
I denna förberedelseprocess är det självfallet av yttersta vikt att en
nära kontakt hålls med riksdagen innan svenska positioner fastställs och
att de frågor som kommer att behandlas i konferensen blir föremål för
en bred debatt i det svenska samhället.
Dessa frågor måste också belysas och diskuteras före konferensen.
Det får inte bli så att frågor som rör EU-samarbetets framtid diskuteras
bakom stängda dörrar utan offentlig insyn och debatt.
När det gäller frågan om insynen och utvecklingen av denna pro-
cess vill jag särskilt understryka den viktiga uppgift som den nyligen
tillsatta parlamentariska kommittén i Sverige under Björn von Sydows
ledning har.
Jag förutser ett fortsatt och stort behov av regelbundet samråd från
regeringens sida med riksdagen, både under reflexionsgruppens arbete
och under själva regeringskonferensen. EU-nämnden kommer självfal-
let att vara den viktigaste kontakten mellan regeringen och riksdagen. I
EU-nämnden kommer regeringen före och under regeringskonferensen
att stämma av positioner och diskutera de svenska linjerna. Gunnar
Lund kommer löpande att informera nämnden om arbetet i reflexions-
gruppen. I vissa frågor blir det aktuellt att regeringen samråder också
med utrikesnämnden. Efter hand som arbetet fortskrider kommer säkert
också sakutskotten vara intresserade av att delta i diskussionerna och
kopplas in inför den senare processen, då riksdagen för sin del skall
fatta beslut om resultatet av konferensen.
Med anledning av den diskussion om vetofrågor som har varit i
pressen och på annat håll de senaste dagarna vill jag passa på att un-
derstryka att förhandlingspositioner ännu inte lagts fram vare sig av
Sverige eller av något annat land, såvitt jag vet. Vi avser att komma
tillbaka till EU-nämnden i riksdagen för samråd om svenska förhand-
lingspositioner i höst, när det blir aktuellt. Det är en tidtabell som ligger
väl i linje med hur andra länder hanterar denna förhandling.
Jag redovisade för EU-nämnden i tisdags att vi före midsommar och
inför toppmötet i Cannes kommer att göra en mer allmän redovisning
av vad regeringen har för syn på de frågor som kan komma att tas upp
redan på det toppmötet.
Tisdagens EU-nämndsmöte var inte avsett som ett samråd om posi-
tioner mellan regeringen och riksdagen. Det gjorde jag också helt klart
vid det tillfället. Positionerna kommer att behandlas i höst - såväl frå-
gan om vetorätt som andra frågor.
Med tanke på den debatt som har varit måste jag säga att regering-
ens ledamöter självfallet måste kunna delta i den allmänna debatt som
pågår i olika tal och artiklar. Man kan inte belägga regeringens ledamö-
ter med munkavle i diskussioner av denna art - särskilt inte som vi alla
önskar en öppen debatt. Då är det också viktigt att regeringens ledamö-
ter deltar.
Regeringen kommer att lämna information när det gäller de frågor
jag har talat om nu också här i kammaren, givetvis. Det gäller utveck-
lingen av regeringskonferensen såväl under reflexionsgruppens arbets-
tid under hösten som senare under 1996. I den frågan avser jag att
återkomma mera i detalj vid nästa veckas interpellationsdebatt, som
skall hållas om just dessa frågor.
Herr talman! Jag har också uppmanats att vid detta tillfälle svara på
en fråga som jag har fått från Elisabeth Fleetwood om tillgången på
tolkar inom EU.
Elisabeth Fleetwood har frågat mig om vilka åtgärder som jag avser
att vidta för att under en övergångstid bereda tjänstgöring inom EU för
högt kvalificerade tolkar som har pensionerats under senare år.
Jag vill betona att det svenska språkets ställning i EU är av stor
principiell betydelse. Den är även väsentlig för våra fortsatta strävan-
den efter större öppenhet och demokratisk förankring av EU-
samarbetet.
Regeringen faster alltså stor vikt vid att tolkning från och till det
svenska språket skall fungera på ett fullgott sätt inom EU:s institutio-
ner.
Jag har här i kammaren den 15 maj som svar på en interpellation
noggrant redogjort för regeringens åtgärder när det gäller att värna det
svenska språkets ställning i EU.
Det är naturligt att införandet av ett nytt EU-språk inledningsvis
medför vissa praktiska problem. Det gäller inte minst själva rekryte-
ringen av tolkar, budgetära restriktioner och brist på lokalutrymme. Vi
bör vara fullt medvetna om att det kommer att ta viss tid innan det
svenska språkets ställning blir lika stark som de inom EU sedan länge
etablerade språkens ställning. Det finns dock skäl att aktivt verka för att
den tidsperioden skall bli så kort som möjligt.
Vår erfarenhet av de första månadernas EU-medlemskap har visat
att tolkningen varit långtifrån tillfredsställande. Från svensk sida har
dessa brister kraftfullt påtalats i en rad sammanhang.
Vår EU-representation i Bryssel har rapporterat att vissa framsteg
har skett när det gäller tolkningen under den senaste tiden i både om-
fattning och kvalitet. Men det återstår mycket att göra innan vi kan slå
oss till ro. Regeringen kommer därför att aktivt följa den fortsatta ut-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
53
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
vecklingen för att hävda det svenska språkets ställning i EU-
samarbetet.
Det är viktigt för ett nytt medlemsland att EU:s institutioner snabbt
bygger upp en erforderlig kapacitet av högt kvalificerade tolkar. EU
har valt att i inledningsskedet rekrytera svenska tolkar med stöd av
tillfälliga arrangemang - anställning på s.k. frilansbas - för att påskyn-
da rekryteringen och leva upp till sina förpliktelser.
Vi kan notera att det inom Europaparlamentet för närvarande finns
nio sådana temporärt anställda tolkar för det svenska språket. Fullt
utbyggd skall tolkkapaciteten omfatta 20 personer.
Tolktjänsterna förser rådet, kommissionen, den ekonomiska och
sociala kommittén, regionkommittén och Europeiska investeringsban-
ken med tolkar. Det finns för närvarande en fast anställd tolk, elva
frilanstolkar som utför tolkning till svenska, och ytterligare fyra tolkar
är under utbildning.
Läget är något bättre för tolkningen från svenska. Det råder ofta en
hård konkurrens om de mest kvalificerade tolkarna mellan EU:s insti-
tutioner.
Med hänsyn till det prekära läget för tolkning till svenska språket
har EU nyligen bedrivit rekryteringskampanjer i de svenska universi-
tetsstäderna för att locka blivande tolkar till Bryssel. Ett samarbete med
Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet har också
inletts.
Det bör noteras att även sådana personer som önskar tillfälliga upp-
drag som tolk på frilansbasis måste genomgå ett särskilt antagnings-
prov.
EU:s institutioner har förklarat att det inte föreligger något formellt
hinder för den som har uppnått pensionsåldern att söka ett sådant tids-
begränsat uppdrag. Varje sökande kommer att bedömas på grundval av
sina meriter. De som bedöms ha de högsta kvalifikationer och de bästa
förutsättningarna kommer att erbjudas anställning. Det ger följaktligen
pensionerade tolkar som besitter de erforderliga kvalifikationerna möj-
lighet att erhålla uppdrag under viss tid.
En person som har antagits till en temporär tolktjänst får inte auto-
matiskt en fast tjänst, utan han eller hon måste genomgå ett antagnings-
prov till ordinarie tolktjänst. Den som har uppnått pensionsåldern är
enligt föreskrifterna för EU:s personalpolitik inte behörig att söka fasta
tjänster, däremot tillfälliga tjänster.
Herr talman! Avslutningsvis är jag övertygad om att högt kvalifice-
rade svenska tolkar, även om de skulle vara pensionerade, bör ha goda
möjligheter att göra sig gällande för tolktjänster på det svenska språket.
Anf. 52 HENRIK S JÄRREL (m)
Herr talman! Frågan om offentlighet, insyn och öppenhet i EU-
samarbetet var en av de centrala frågeställningarna inför folkomröst-
ningen den 13 november förra året.
Utrikeshandelsministern har här i dag också understrukit hur viktigt
det är att vi i Sverige har offentlighet, öppenhet och insyn i det arbete
54
mellan EU och medlemslandet Sverige och mellan EU och medlems-
länderna över huvud taget som är eller kan komma att bli aktuellt.
Häromdagen lär det i Studio 1 i Sveriges Radio ha framkommit en
uppgift enligt vilken regeringen egentligen inte hade avsikten att inför
regeringskonferensen 1996 driva frågan om offentlighet och insyn så
att den kommer upp på agendan.
Min fråga till Mats Hellström är: Finns det någon sanning i påstå-
endet att regeringen inte driver detta att frågan om offentlighet och
insyn skall komma upp på regeringskonferensen 1996?
Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Jag kan definitivt dementera den uppgift som Henrik S
Järrel talade om. Den är fullständigt felaktig och befängd, skulle jag
vilja säga.
Det är tvärtom så att vi redan nu före regeringskonferensen har
slutit oss till det danska initiativet för öppenhet som har förts fram
under våren. Det har ju inte med regeringskonferensen att göra. Vi har
lagt ett särskilt svenskt tilläggsförslag där också. Det har handlat om att
öppna fler rådsdebatter och att offentliggöra omröstningsresultat. Det
svenska bidraget var att det sista rådsutkastet före beslut också skall
offentliggöras. I den frågan hade vi delvisa framgångar i måndags. Men
varken Sverige eller Danmark är nöjda med den behandling som frågan
hittills fått i ministerrådet. Det är vad som har gjorts under det löpande
arbetet.
Sedan avser vi självfallet att vidareutveckla detta inför regerings-
konferensen. Den uppgift som citerades är ännu konstigare eftersom
justitieministern, som just debatterat en annan fråga här, nu förbereder
en konferens kring öppenhetsfrågorna till hösten. Den skall vara en
förberedelse för att få en ordentlig input inför regeringskonferensen och
ställningstagandena där.
Justitieministern har också tidigare under maj kallat till medborgar-
samtal om just öppenheten för att förbereda mer systematiska svenska
inslag inför regeringskonferensen om öppenhet och tillgänglighet -
transparens som det heter på det här konstiga språket.
Jag kan definitivt säga att såväl justitieministern som vi andra i re-
geringen arbetar mycket systematiskt för att få upp den här frågan på
regeringskonferensen.
Anf. 54 KENNETH KVIST (v)
Herr talman! Jag har i dag anmält utrikesminister Lena Hjelm-
Walléns uttalande om vetofrågorna inom EU till konstitutionsutskottet.
Utrikeshandelsministern säger här i dag att det var ett diskussionsin-
lägg. Men nog är ett diskussionsinlägg av Sveriges utrikesminister inför
internationella politiker och dessutom, enligt hennes egen utsago, med
ord vägda på guldvåg inte vilket diskussionsinlägg som helst.
Jag vill ställa några frågor till utrikeshandelsministern med anled-
ning av detta.
Om de ord som utrikesministern använde var vägda på guldvåg -
och utrikeshandelsministern har enligt en tidningsnotis i går sagt att han
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
55
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
inte riktigt känner till de exakta formuleringarna i utrikesministerns
uttalande - inställer sig frågan: Vem är det som har vägt? Är det utri-
kesministern ensam?
Det är i alla fall inte EU-nämnden som träffade utrikesministern och
pratade med henne innan hon åkte ner till Bryssel.
Anser utrikeshandelsministern att detta är ett uttalande som innebär
en ny svensk position, nämligen att vi skall kunna ge upp en del av vår
nationella suveränitet? Detta är av en sådan natur att det faktiskt borde
diskuteras i riksdagens EU-nämnd eller t.o.m. i utrikesnämnden.
Jag skulle vilja ha svar på dessa frågor av utrikeshandelsministern.
Anf. 55 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Jag sade nyss och jag sade i EU-nämnden i tisdags att
frågor om svenska positioner över huvud taget inte kommer att diskute-
ras i den svenska regeringen och med riksdagen förrän i höst. Det är
alltså ingen förändring av någon position.
Vi kommer att hantera positioner inför regeringskonferensen 1996
på samma sätt som de andra medlemsländerna, som jag just uttryckte.
Vi kommer att förbereda oss noga under reflexionsgruppens arbetstid.
När tiden är lämplig och när vi finner det befogat kommer vi att gå
fram med positioner efter att ha samrått med riksdagens EU-nämnd.
Det sade jag i tisdags. Det var flera frågor som kom upp då, bl.a.
från Birger Schlaug som ville ha regeringens positioner. Jag klargjorde
då att det här är en fråga för hösten, och det gjorde jag nu också. Jag
tror att det skulle vara litet konstigt om vi skulle gå ut med positioner
så här tidigt. Det måste ju vara någon mening med det förberedelsear-
bete som nu skall göras i reflexionsgruppen.
Jag har just informerat om en förberedelsegrupp som skall börja ar-
beta i morgon. Att regeringen då skulle föregripa detta genom att ändra
i positioner är naturligtvis en orimlighet.
När det gäller utrikesministerns tal är jag fullständigt övertygad om
att om hon hade ansett att hon därmed ändrade Sveriges politik eller
inriktning hade hon självfallet redovisat det för EU-nämnden när hon
besökte den i förra veckan.
Jag har inte sagt det som Kenneth Kvist citerade. Däremot har jag
sagt att jag anser att detta är en fjäder som har blivit en anka eller höna,
vilket det nu kan vara. Det är utan tvekan så att det redan i dag inom
ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken finns möj-
ligheter till en viss majoritetsröstning - och det vet säkert Kenneth
Kvist också. Detta är alltså ingenting nytt. Sådana möjligheter finns i
dag.
Den diskussion som Lena Hjelm-Wallén har fört där hon understry-
ker vikten av att vi icke skall ge upp vetot när det gäller nationellt vik-
tiga säkerhetsfrågor är sannerligen något annat än den bild som Ken-
neth Kvist vill ge av den debatten.
56
Anf. 56 KENNETH KVIST (v)
Herr talman! I går riktades anmärkning mot ett annat statsråd på
grund av vissa slarviga internationella uttalanden. Det finns nog anled-
ning att granska detta utifrån samma måttstock.
Jag menar att Mats Hellström inte skall rida på detta att det inte är
en formell position. Det är dock en helt ny ståndpunkt som är helt an-
norlunda än den som Sverige tidigare har intagit till den nationella
bestämmanderätten, bl.a. inför folkomröstningen om EU.
Jag vill fråga: Kommer regeringen att komma med nya överraskan-
de och mot tidigare intagna ståndpunkter stridande svenska ställnings-
taganden under inledningen av reflexionsgruppens arbete?
Anf. 57 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Nej, inte förrän vi har slutat att slå vår farmor.
Det är en fullständigt orimlig uppläggning som Kenneth Kvist har
av detta. Det handlar inte om att ändra uppfattningar som vi tidigare
skulle ha intagit och låst fast som positioner. Det vet Kenneth Kvist.
Fr.o.m. Maastrichtfördragets tillkomst finns det majoritetsröstning i
vissa begränsade frågor inom ramen för den andra pelaren.
Det vore väl ytterligt egendomligt om inte utrikesministern skulle
kunna föra en diskussion om den här typen av frågor på det sätt som
hon har gjort i sitt tal tidigare i veckan. Det vore tvärtom mycket märk-
ligt om vi å ena sidan är överens om att vi skall ha en öppen debatt
inför regeringskonferensen och å andra sidan säger att regeringens
företrädare icke får delta i denna debatt. Var blir då öppenheten av?
Anf. 58 BERIT LÖFSTEDT (s)
Herr talman! Det finns ungefär 20 miljoner arbetslösa inom EU-
området, och vi bidrar själva med en ganska betydande andel. Det
gläder mig att kunna konstatera att på statssekreterare Westendorps
dagordning inför reflexionsgruppen finns också denna fråga om arbets-
lösheten med, eftersom det tidigare har sagts att man inte skulle kunna
göra så. Man kunde inte angripa sakfrågor, utan man var tvungen att
diskutera i rent institutionella termer.
I anslutning till detta vill jag fråga om statsrådet Hellström i dag ser
funktionella hinder i EU för att ge sig på arbetslöshetsfrågor. Jag skulle
också samtidigt vilja få en kommentar till det som statsrådet Hellström
bitvis har varit inne på, nämligen hur de svenska positionerna läggs
fast.
Vad jag ser för mig är att vi också behöver en kammardebatt i
lämplig form, t.ex. sent under hösten. Det är inte jag som planerar
kammarens arbete, man jag tror att det vore viktigt att vi icke blott för
de viktiga debatterna i EU-nämnden utan också för dem här i kamma-
ren i lämplig form.
Anf. 59 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! När det gäller frågor om sysselsättningen tror i varje
fall jag att det finns om inte hinder så åtminstone ofullständigheter i
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
57
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
EU-systemet som gör att man borde se över den frågan inför regerings- |
Jag tänker särskilt på den ekonomiska och monetära unionen. Där
|
Information från |
har man som vi alla känner till preciserat finansiella kriterier, konver- |
|
Aktuella EU-frågor |
en bli en central bank, osv. I Maastrichtfördraget angavs också hög sysselsättning som ett mål När det sedan gäller frågan om regeringens samråd med riksdagen Därutöver har jag utgått ifrån, som jag sade i min inledning, att det Anf. 60 BO KÖNBERG (fp) Herr talman! Jag har med intresse lyssnat på statsrådets genomgång Till skillnad från Kenneth Kvist tycker jag att den sakliga positio- Såvitt jag förstår är den position som statsrådet intar i den här dis- Anf. 61 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! Ja, det är det naturligtvis. Ju närmare vi kommer re- |
|
58 |
ling. Det är det som Lena Hjelm-Wallén har gjort. Hon har i det sam- |
manhanget också slagit fast vissa grundbultar. Jag tycker att det är bra
att det sker.
Anf. 62 BO KÖNBERG (fp)
Herr talman! Det svaret oroar mig. Låt mig citera de rader i talet i
Bryssel som vi diskuterar. Jag har tagit det direkt från det vi har fått
från Utrikesdepartementet. Jag läser upp det på det språk som vi har
fått det på. Utrikesministern säger i Bryssel: ”---on issues which
are not of a vital national security nature, we have to consider modifi-
cations to the consensus principle.” Är det inte en ny ståndpunkt?
Anf. 63 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Det finns, som jag tidigare sade, redan i Ma-
astrichtfördraget förutsett majoritetsröstningsmöjligheter inom just den
utrikes- och säkerhetspolitik som det tal som Bo Könberg just läste ur
handlar om. Att man diskuterar omfattningen av detta är väl ganska
rimligt.
Anf. 64 BIRGER SCHLAUG (mp)Herr talman! Jag tycker att
detta blir alltmer osannolikt. Nu hörde vi Könberg säga att vi går åt rätt
håll. Det innebär att det är en förändring. Det som sker är ju fullstän-
digt sanslöst!
Hur skall omvärlden veta när utrikesministern talar som egen per-
son, i egenskap utrikesminister eller i egenskap av socialdemokrat?
Någon jäkla ordning måste det väl vara även på statsråd i det här lan-
det! Dessutom måste man ha mycket klart för sig att det är en flyttning
av position när det gäller vetorätten.
Jag skulle vilja fråga Mats Hellström i vilken roll man skall tolka
det när utrikesministern och när Mats Hellström i fortsättning talar. Är
det som sägs i egen sak, är det för regeringen eller är det för Sverige?
Innan folkomröstningen sade Mats Hellström och andra socialde-
mokrater som i dag sitter i regeringen att vetorätten var mer eller mind-
re helig. Man talade om dubbla veton. Vetorätten var den livlina som
Sverige skulle hålla sig i. Mats Hellström sade tidigare att detta är en
fjäder som i debatten i medierna har blivit en höna. I själva verket är
det en livlina som har blivit ett mycket sprött snöre efter inlägget från
utrikesministern i går.
Var står regeringen i själva verket? När skall man tolka utrikesmi-
nistern som utrikesminister för Sverige och inte som egen person?
Anf. 65 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Om Birger Schlaug vill föra en seriös debatt skall han
också citera korrekt. Det citat han hade av mig stämde inte ett smack,
uppriktigt sagt, dvs. att vetorätten är mer eller mindre helig.
Jag har sagt att vetorätten är mycket viktig för oss när det gäller na-
tionella säkerhetsintressen. Det anser jag definitivt, och det anser också
utrikesministern, och det anser den svenska regeringen. Det anser,
skulle jag föreställa mig, större delen av riksdagen.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
59
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
Hur detta skall omsättas i praktiken, när regelverket skall diskuteras
i svenska positioner - det har jag sagt till Birger Schlaug ett antal
gånger tidigare, och det borde Birger Schlaug vid det här laget känna
till - kommer regeringen liksom andra regeringar att gå fram med som
positioner i en förhandling. Vi kommer att göra det i Sverige efter
samråd med den EU-nämnd som Birger Schlaug sitter i. Detta har jag
gjort klart mycket tydligt för Birger Schlaug i tisdags.
Jag tycker att det är litet beklagligt att han så litet vill föra en debatt
i själva sakfrågan. Det är en debatt om debatten som han uppenbarligen
önskar. Det som vi syftade till när den parlamentariska kommitté som
Björn von Sydow leder startade var att ge bättre möjligheter att disku-
tera själva sakfrågorna. Låt oss göra det i stället för att föra en debatt
om debatten.
Det som Lena Hjelm-Wallén har uttryckt är självklart något som
regeringen har som uppläggning. Det har det varit hela tiden. De vitala
nationella säkerhetsintressena är de områden där Sverige kommer att
värna om ett veto.
Herr talman! Det är intressant att höra att vetorätten i dag inte är
detsamma för socialdemokraterna och regeringen som det var före
folkomröstningen.
Sedan vill jag ha svar på min fråga. Hur skall man veta när utri-
kesministrar och statsråd talar som egen person, som representanter för
den socialdemokratiska regeringen eller som representanter för Sveri-
ge? Hur skall omvärlden kunna skilja på det?
Anf. 67 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Det kan omvärlden skilja på utomordentligt väl. När
det gäller förhandlingspositioner vet omvärlden vid det här laget lika
väl som den svenska riksdagen att inget land lägger fram förhandlings-
positioner före regeringskonferensen.
De uttalanden som har gjorts av t.ex. herr Schäuble i Tyskland eller
av utrikesminister Kinkel och andra i den tyska debatten tror jag ingen
som följer debatten har uppfattat som tyska positioner utan som viktiga
debattinlägg. Det är viktigt att regeringsledamöter deltar i den debatten.
Det vore konstigt om man skulle lägga munkavle på just oss.
Anf. 68 GÖRAN LENNMARKER (m)
Herr talman! Nu är det en period för reflexion i Europadebatten.
Det är ju avsikten med att ha en reflexionsgrupp; tanken är att idéer
skall föras fram. I den meningen är det korrekt och riktigt att man med
kraft för fram idéer - också idéer som kanske är litet djärva - och även
är beredd att lyssna på andras idéer. Den meningen välkomnar jag, dvs.
just detta att regeringen i det avseendet har fört fram en tanke.
Vad jag däremot skulle vilja säga är att det vore bra om det här
också präglade hela synsättet. Jag undrar om statsministern är informe-
rad om det synsätt som Europaministern har, nämligen att vi skall ha en
öppen debatt om för landet och för Europa väsentliga frågor. Det är
först 1996 som själva regeringskonferensen börjar, och i den meningen
60
gäller det en förhandling mellan medlemsländerna om traktatsföränd-
ringen. Nu är alltså perioden för detta.
En annan sak som jag vill föra fram är det perspektiv som skall fin-
nas i den här debatten. Jag avser särskilt en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik. Man kan ha många olika perspektiv. Jag tror att det är
viktigt för Sverige att ha ett övergripande perspektiv, att se till att syftet
med det här är att förhindra ett andra Sarajevo, inte att man med nöd-
vändighet startar i själva stadgedebatten. Vad är nödvändigt? På vilket
sätt skall man forma den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
för att förhindra att nya krig och konflikter uppstår i Europa? Man skall
inte genast halka in på väldigt specifika konstitutionella och legala
frågor, som man naturligtvis så småningom måste komma in på.
Jag vill fråga utrikeshandelsministern om han delar den uppfatt-
ningen att vi nu verkligen skall vidga perspektivet i debatten om en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Anf. 69 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Ja, jag delar den uppfattningen. Jag vill som svar till
Göran Lennmarker säga att också statsministern förvisso har deltagit
mycket aktivt i denna debatt.
För min del bedömer jag det så i sakfrågan, den otäcka sakfrågan,
att för att förhindra ett andra Jugoslavien - eller ett andra Sarajevo,
som Göran Lennmarker sade - är det viktigt att EU bygger upp instru-
ment för att kunna påverka utvecklingen. Jag tror inte att beslutsfor-
merna är avgörande. Jag har tidigare sagt att det misslyckande som EU
har haft, som NATO har haft och som FN har haft i det forna Jugosla-
vien inte i första hand har berott på beslutsformerna. Det är min egen
uppfattning i den frågan. Däremot behövs det bättre instrument, och jag
tror att det är en fråga som kommer att diskuteras ganska utförligt.
Anf. 70 GÖRAN LENNMARKER (m)
Herr talman! Det är förvisso riktigt att det inte enbart är fråga om
beslutsformerna, men därför är det också viktigt att regeringen på ett
tidigt stadium formulerar idéer och tankar, just för att föra in dem i den
europeiska debatten. Om man skall prägla synsättet i den här öppna
fasen, som vi nu har lärt oss av Maastricht skall finnas innan man går in
i förhandlingarna, måste man också höras och synas i debatten.
Därför vore det mycket önskvärt om regeringen i den meningen
höjde sin profil ytterligare, i stället för att ligga lågt i många av de här
frågorna, särskilt vad gäller instrumenten och tekniken för att förebyg-
ga kriser och konflikter.
Anf. 71 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Jag tror att det kommer att visa sig av den information
som regeringen kommer att lämna om en stund om Bosnien och det
mycket otäcka och farliga läget där, att den svenska regeringen förvisso
tillhör dem som i praktiken arbetar utomordentligt aktivt i den konflikt-
lösningssituation som råder, som är en mycket farlig situation. Rege-
ringen arbetar både resursmässigt och politiskt väldigt aktivt för att
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
61
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
förhindra den försämring som vi nu befarar när det gäller utvecklingen |
här i kammaren.
|
Information från |
Anf. 72 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) Herr talman! Eftersom Helena Nilsson inte kunde stanna i kamma- |
|
Aktuella EU-frågor |
ren bad hon mig delta i debatten om vetorätten, som utrikesministern Jag vill ta tillfället i akt att ta upp en annan fråga. Riksdagen beslu- Anf. 73 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! Självfallet bör fackutskotten kopplas in tidigt i proces- Jag talade om någonting annat, nämligen att jag utgår från att Anf. 74 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) Herr talman! Det är uppenbart att det inte finns olika åsikter här. |
|
62 |
sätt som regeringen hålla sig underrättade om vilka frågor som är |
brännbara. Riksdagens beslut i höstas innebar faktiskt att regeringen
måste komma till riksdagen med de frågor som fackutskotten på ett
tidigt stadium skall kunna ha åsikter om.
Får jag tolka statsrådet så, att regeringen kommer att känna ett an-
svar för att informera också fackutskotten i den här frågan?
Anf. 75 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Hen talman! Jag kan göra det tillägget att det också gäller samrådet
mellan EU-nämnden och fackutskotten. Vi har gått igenom det ganska
ordentligt, för att inte ha sammanhanget oklart när man står inför ett
ställningstagande, att det är till EU-nämnden som regeringen går. Om
EU-nämnden då vill koppla in fackutskotten är det en riksdagsfråga hur
detta sker. Men det skall självfallet vara en ambition från regeringens
sida att tidigt informera fackutskotten i sakfrågor. Det är viktigt att så
sker.
Anf. 76 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Jag tycker att statsrådet Hellström skall läsa på or-
dentligt i de senaste årens betänkanden från konstitutionsutskottet, som
handlar just om när, hur och var ett statsråd kan uttala sig. Där framgår
med all önskvärd tydlighet att ett statsråd som uttalar sig i officiella
sammanhang uttalar sig som representant inom sitt ämnesområde, som
representant för Sveriges regering och som statsråd, inte som privatper-
son. Jag tror att vi kan få det bekräftat också från de socialdemokratis-
ka ledamöterna i konstitutionsutskottet.
Jag har en fråga. Före folkomröstningen om EU sade Socialdemo-
kraterna väldigt tydligt: Vi har dubbla veto i utrikespolitiken. Nu säger
Mats Hellström: Vi har redan majoritetsbeslut inom EU när det gäller
utrikespolitiken, och därför kan vi lika gärna ta ytterligare något steg åt
det hållet. Anser Mats Hellström att Socialdemokraterna i folkomröst-
ningen om EU fick mandat från svenska folket för att lämna ifrån sig
vetorätten?
Anf. 77 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Nej, det anser jag naturligtvis inte. Det har inte heller
skett. Om man hade lyssnat noga borde man ha uppfattat det i det som
har sagts i den här debatten. Man kan också uppfatta det genom att läsa
Lena Hjelm-Walléns tal.
När det gäller påpekandet, som förvisso inte är nytt, att det inom
ramen för utrikes- och säkerhetspolitiken från första början finns vissa
möjligheter till majoritetsröstningar om genomförandet av aktioner, är
det förvisso ingenting som sägs just efter folkomröstningen.
Det sades från vår sida direkt efter Maastrichtfördragets ikraftträ-
dande. Det är ett konstaterande, ingenting annat.
Om utrikesministern hade gjort en ändring i svensk politik, hade
utrikesministern naturligtvis redovisat det i EU-nämnden. Vad utri-
kesministern talade om var att när det gäller de nationella svenska
säkerhetsintressena är vetorätten orubbad. Det är svaret på Peter Eriks-
sons fråga.
Prot. 1994/95:113
1 jur>i
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
63
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Dessutom har jag inte använt ordet privatperson. Det är uppenbarli- |
att en regeringsledamot i egenskap av regeringsledamot måste kunna
|
Information från |
delta i en allmän debatt. Det är någonting annat. Anf. 78 PETER ERIKSSON (mp) |
|
Aktuella EU-frågor |
Herr talman! Tidigare sade Mats Hellström att Lena Hjelm-Wallén Anf. 79 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! Frågan är väl snarast vad frågeställaren avser med sin Anf. 80 SVEN BERGSTRÖM (c) Herr talman! Jag har en kommentar till vetorättsdebatten. Den blir Sedan vill jag ta upp en annan debatt som är mera positiv. Mats |
|
64 |
manget och människorna ute i landet. |
Jag skulle vilja fråga: På vilket sätt avser statsrådet medverka till att
ställa resurser till förfogande så att även den EU-kritiska opinionen -
den har ju vuxit i kraft betydligt efter folkomröstningen i takt med att
människorna inser att inte många av de löften som gavs från ja-sidan
har uppfyllts - ges rimliga resurser och möjligheter att komma till tals?
Det får inte igen bli en debatt där de stora partierna och EU 96-
kommittén, som i och för sig är bra, är helt dominerande. Även de fria
opinionsgrupperna och organisationerna, studieförbunden m.m. bör få
vara med på ett rimligt sätt.
Anf. 81 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! De viktigaste fora för att föra ut en debatt som både
skall vara lättillgänglig och begripligare än delvis den debatt som förts
här och ge allmänheten möjlighet att ge reaktion tillbaka är å ena sidan
den parlamentariska kommitté som Sven Bergström nämnde, Sydowska
kommittén, och å andra sidan EU-valet i september. I bägge dessa fall
är det riksdagen som beslutar om fördelningen av resurserna.
Anf. 82 SVEN BERGSTRÖM (c)
Herr talman! Jag tycker inte att det räcker med ord, utan det handlar
faktiskt om att ha ekonomiska resurser för att producera trycksaker,
debattskrifter osv. Även om Sydowska kommittén är bra så räcker det
inte. Det är angeläget att man ställer pengar till förfogande så att också
fria grupper och organisationer kan vara med i debatten på ett helt
annat sätt än inför EU-omröstningen, där slagsidan i resursfördelningen
var uppenbar.
Anf. 83 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Det är självklart viktigt att det ställs resurser till förfo-
gande så att fria debattörer och andra kan delta i debatten. Det utrym-
met anser jag finns genom de förslag som har lagts fram och de beslut
som fattats av riksdagen när det gäller Sydowska kommitténs resurser
och resurser inför EU-valet den 17 september.
Anf. 84 SIVHOLMA(v)
Herr talman! Först och främst vill jag säga att också jag står bakom
KU-anmälan om utrikesministern. Den tolkning som utrikeshandels-
ministern här gett till känna är ny och räcker nog inte i KU, skulle jag
tro. Ett statsråd är alltid ett statsråd när man gör officiella uttalanden i
utlandet.
Men jag har en annan fråga som jag skulle vilja ta upp, och det
gäller tolkinsatserna, som Mats Hellström var inne på. Det har kommit
till min kännedom att antingen ministerrådet eller kommissionen har
köpt upp en tolkutbildning från Sverige. Jag undrar om regeringen på
något sätt har varit delaktig och tagit initiativ till det och om de uppgif-
ter som jag fått stämmer, att detta innebär att de som blir utbildade
också kommer att anställas av dem som köpt utbildningen.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Anf. 85 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! Vi har varit aktiva för att främja ökningen av tolkverk- |
samheten. Men jag kan inte uttala mig om hur instituten kommer att
|
Information från |
förfara - detta gäller den senare frågan - för det är inte en fråga för Beträffande den första frågan kan jag säga att varje statsråd natur- |
|
Aktuella EU-frågor |
Anf. 86 SIVHOLMA(v) Herr talman! Ett statsråd kommer alltid att fungera som en represen- / |
|
66 |
Anf. 87 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s) Herr talman! Det har jag sagt, och det står jag för. Så kommer vi Det är självklart att om utrikesministern hade ändrat i svensk poli- Anf. 88 ELISABETH FLEETWOOD (m) Herr talman! Jag vill egentligen ha svar på en enkel fråga som har Anf. 89 FÖRSTE VICE TALMANNEN Svaret är nej. Anf. 90 ELISABETH FLEETWOOD (m) Herr talman! Det fruktade jag. Det betyder att det blir en rumphug- Min utgångspunkt var bl.a. det statsrådet Hellström sade om tolkar, |
kar är ett problem. Problemen måste hanteras genom samverkan mellan
nationella och gemensamma åtgärder.
Det håller jag helt med om. Jag tror att alla är eniga om det. Men
sedan kom det till min kännedom att några högt kvalificerade pensionä-
rer, som nyss hade nått den höga åldern av 65 år, Mats Hellström, hade
erbjudit sig att ställa upp i EU-sammanhang och hjälpa våra svenska
tjänstemän och delegater. Men vid hänvändelse till UD fick de svaret:
”Vi använder oss inte av pensionärer.”
Då reagerade jag. Skall man verkligen bortse från kunskap och ka-
pacitet i en situation där vi verkligen kan använda oss av detta? Vi vet
att det tar tid att bygga upp kunskap så att man blir en riktigt skicklig
tolk. Det gäller inte bara att man talar respektive lands språk, utan man
skall också ha kunskaper på de fackområden inom vilka man skall
verka.
Därför vill jag fråga, med tanke på alla dem som kanske skulle vilja
ställa upp och hjälpa till under en övergångsperiod: Kan man verkligen
inte använda sig av pensionärers kunskaper och erfarenheter?
Anf. 91 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Hen talman! Jag har sagt i mitt svar att det är bra om man kan låta
pensionärer göra detta. Jag tror heller inte att de pensionärer som är
tolkar och som klarar antagningsproven på något sätt skulle blockeras.
Tvärtom har vår representation så sent som för några dagar sedan un-
dersökt med rådet, kommissionen och parlamentet, och alla intygar att
det inte finns någon åldersgräns vid en temporär anställning.
Däremot kan vi diskutera EU:s åldersgränser över huvud taget, som
jag tidigare har varit kritisk mot. Men det är en annan fråga. De finns
när det gäller fast anställning. Det är utomordentligt välkommet om
kvalificerade svenska pensionerade tolkar kan komma i fråga för tem-
porär anställning.
Anf. 92 ELISABETH FLEETWOOD (m)
Herr talman! Jag vill egentligen bara säga att det var ett bra svar.
Men jag hoppas att statsrådet är snäll och ser till att man på UD inte
besvarar frågor från skickliga tolkar som vill ställa upp med att man
inte använder pensionärer, utan att man ser efter i vilken utsträckning
man kan använda deras kunskaper när det gäller vårt framtida samarbe-
te i EU.
Anf. 93 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)
Herr talman! Självfallet bör man inte svara så. Man bör tvärtom
uppmuntra och vara glad för att pensionärer som, det utgår jag från, är
skickliga tolkar kan delta. Det har jag uttryckt i mitt svar. Det önskar
vi, det är utmärkt om detta kan ske. Uppenbarligen delas det svenska
Utrikesdepartementets inställning i det avseendet av kommissionen,
parlamentet och rådet.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Aktuella EU-frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
67
Prot. 1994/95:113 17 § Information från regeringen om den senaste utvecklingen i
Information från
regeringen
Den senaste
utvecklingen i f.d.
Jugoslavien
68
Anf. 94 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Herr talman! Talmannen kanske förstår att det är ganska frestande
för mig att säga någonting om föregående debatt. Jag skall inte göra
det. Jag bara hoppas att vi skall kunna vara överens om att ha en öppen
debatt om EU-frågor och inte tvinga statsråd att endast få yttra sig i
slutna rum ända fram till dess vi lägger fram en formell regeringsposi-
tion.
Jag skall informera om läget i Bosnien och den fredsbevarande
verksamheten där.
Situationen i Bosnien-Hercegovina har under en dryg månad grad-
vis förvärrats och är i dagsläget allvarligare än kanske någon gång
under det senaste året. Kraftig bosnienserbisk beskjutning har skett
framför allt mot Sarajevo och Tuzla, medan den bosniska regeringssi-
dan har inlett offensiver i mindre skala kring Gorazde och i centrala
Bosnien. Upptrappningen har framför allt drabbat oskyldiga civila: Ett
stort antal dödsoffer har skördats, och stoppade leveranser av förnö-
denheter har lett till en försämring av det humanitära läget, som, om
ingen förändring snarast sker, riskerar att bli akut.
För FN-styrkorna har situationen efter hand blivit alltmer ohållbar.
Kulmen nåddes förra helgen då ett stort antal FN-soldater och mili-
tärobservatörer, som en reaktion mot flyginsatser mot bosnienserbiska
vapenförråd utanför Pale, togs som gisslan av bosnienserbiska styrkor.
Drygt 300 man befinner sig för närvarande i gisslanliknande situatio-
ner. De två svenska militärobservatörerna finns enligt tillgängliga upp-
gifter fortfarande på en bosniskserbisk militärbas i Sarajevo respektive
vid en radarinstallation utanför staden. Av allt att döma befinner de sig
väl.
Gisslantagande av FN-personal måste kraftfullt fördömas. Gisslan
måste omedelbart och villkorslöst friges. Det internationella trycket,
där inte minst Ryssland och den serbiske presidenten Milosevic kan
spela en roll, borde leda till en insikt hos den bosniskserbiska ledningen
om att den blir totalt isolerad om inte gisslan släpps. Den svenska re-
geringen bevakar givetvis noga situationen för de två svenskarna och är
fortlöpande i kontakt med FN i frågan, såväl i New York som lokalt.
Den tillspetsade situationen i Bosnien har utlöst betydande aktivitet
vid en rad internationella möten. Fördömandet av bosnienserbernas
agerande är enhälligt och kraftfullt. Samtidigt har det i alla dessa sam-
manhang noga understrukits att konflikten i Bosnien endast kan lösas
med politiska medel.
I detta syfte intensifierades den s.k. kontaktgruppens ansträngningar
att först och främst få till stånd en uppgörelse med Serbien om ett er-
kännande av Bosnien-Hercegovina som en självständig stat inom inter-
nationellt erkända gränser i utbyte mot en suspendering av sanktionerna
för allt utom vapen, strategiska varor och frysta tillgångar utomlands.
Om en sådan uppgörelse nås och Serbiens blockad mot bosnienserber-
na skärps är den bosniska regeringen beredd till en ny vapenvila.
Trycket ökar då också på president Milosevic att förmå bosnienserber-
na att acceptera kontaktgruppens fredsplan, vilken enligt svensk upp-
fattning måste ligga till grund för de fortsatta internationella ansträng-
ningarna.
Trots alla internationella möten den här veckan är det ännu för ti-
digt att uttala sig konkret om vilken det internationella samfundets
respons blir på bosnienserbernas utmaningar. Den svenska regeringen
ser politiska eftergifter som uteslutna. Det gäller också ett tillbakadra-
gande av Unprofor i nuvarande läge. Vi kan konstatera att det interna-
tionellt finns en utbredd vilja att stärka Unprofors möjligheter att ge-
nomföra sitt mandat. Beredskap finns givetvis också för en urdragning,
även om allt måste göras för att detta scenario inte skall bli verklighet.
Under gårdagen presenterade FN:s generalsekreterare en rapport
med förslag till alternativa handlingslinjer. Rapporten skall inom kort
diskuteras gemensamt av alla truppbidragande länder. I rapporten prö-
vas olika åtgärder. Där diskuteras att tillföra såväl mer trupp som tyng-
re beväpning i syfte att minska Unprofors sårbarhet och öka dess möj-
ligheter att omedelbart och bestämt besvara attacker och provokationer
samt att hålla förbindelsevägarna med enklaverna och med Sarajevo
öppna. En annan åtgärd som kan underlätta för Unprofor att uppnå
detta syfte är vissa omgrupperingar och en koncentration av styrkorna.
Situationen för Nordbåt är något annorlunda än för många andra
Unproforbataljoner. Nordbåt har redan i dag tung beväpning och bättre
möjligheter att försvara sig och att uppträda bestämt. För andra förband
gäller snarast att skaffa sig samma möjligheter. Vi välkomnar från
svensk sida sådana förstärkningar, som redan börjat göras från brittisk
och fransk sida. Men vi understryker samtidigt att alla insatser måste
samordnas inom FN:s ram. Unproforinsatsens uppgift är att underlätta
och stödja fredsprocessen. Pågående och planerade biståndsinsatser,
bl.a. till stöd för federationen, spelar också en viktig roll för denna.
En eventuell omdefiniering av Unprofors uppgifter kan givetvis
komma att få direkta konsekvenser för Nordbåt och kan också komma
att leda till att Sverige ombeds att lämna ytterligare bidrag i form av
trupp och materiel. Jag vill dock understryka att någon förändring av
Unprofors mandat knappast är nödvändig för att ett mera bestämt upp-
trädande skall bli möjligt.
Det är lätt att känna desperation över utvecklingen i f.d. Jugoslavi-
en. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid de långsiktiga fredssträ-
vandena och ett internationellt enigt uppträdande. Den regionala kon-
flikten på Balkan har inte skapat någon hård motsättning mellan stor-
makterna, som i stället förmått samarbeta. Det går inte att överskatta
värdet av att EU, Ryssland och USA håller ihop i relation till denna
konflikt. Det går heller inte att underskatta de stora riskerna vid en
allvarlig splittring i synen på hur man skall hantera situationen.
Anf. 95 GÖRAN LENNMARKER (m)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för redogörelsen.
Låt mig först instämma i uttrycket för avskyn över de hemska brott
som bosnienserberna gör sig skyldiga till när gisslan tas, stridande mot
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Den senaste
utvecklingen i f.d.
Jugoslavien
69
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Den senaste
utvecklingen i f.d.
Jugoslavien
70
alla begrepp i folkrätten och över huvud taget mot ett civiliserat bete-
ende. Vi är kanske inte överraskade. Vi har ju tidigare sett barbariska
dåd från just den sidan.
Vidare har vi medkänsla med de personer från Sverige och från
andra länder som nu sitter som gisslan och som gör en mycket viktig
insats för freden och för försörjningen i Bosnien-Hercegovina.
Det är viktigt nu att världssamfundet håller i uppgiften i Bosnien-
Hercegovina. Vi vet att en stor del av landets befolkning - 80 % har
nämnts - är beroende av dagligleveranser av mat, mediciner, kläder
och livsförnödenheter i övrigt.
Det är angeläget att hålla i den här operationen, om inget bättre kan
hittas. Trots all den desperation och förtvivlan vi känner så har ju ingen
kommit med något bättre förslag än att se till att Unproforoperationen
faktiskt kan fortsätta. I det sammanhanget är det viktigt att Sverige har
en beredskap för att snabbt kunna göra de insatser som bedöms nöd-
vändiga - självklart i samråd med alla övriga deltagande i Unproforak-
tionen.
Det är också en lärdom som vi ständigt skall minnas från hela denna
tragedi. De brister som förekom och de misstag som begicks vid upp-
marschen till det jugoslaviska kriget på det diplomatiska och utrikes-
politiska området och kanske också bristen på beredvillighet att ställa
upp för Bosnien-Hercegovina är historia. Men lärdomen gör, jag knyter
då an till den förra debatten, att detta måste vara det perspektiv som
också präglar vårt synsätt när vi diskuterar en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik i Europa. Det får inte bli ett andra Sarajevo!
Anf. 96 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! Först tackar jag utrikesministern för ett tydligare
klarspråk även på det här området de senaste dagarna.
Redovisningen är nästan lika dyster och ödesmättad som den rap-
port som generalsekreteraren i går lämnade till säkerhetsrådet. Där
skissar han på fyra alternativa handlingsvägar.
Status-quo-alternativet har, det inser alla, kollapsat. Det är också
anledningen till att generalsekreteraren utesluter det i sin rapport, lik-
som han för övrigt utesluter ett tillbakadragande.
Det tredje alternativet, att inskränka FN:s roll och uppgifter, skulle
faktiskt innebära att FN på plats ser på medan bosnienserbernas eröv-
ringskrig slutförs. Jag finner det därför fullständigt uteslutet. Det kan
egentligen bara övervägas som en väg att rädda FN:s och omvärldens
ansikte inför den kollaps som har skett.
Om någon form av det fjärde alternativet, att stärka FN:s uppdrag,
ändå visar sig uteslutet kan jag inte se annat än att då återstår bara
alternativ ett, ett tillbakadragande. Det tycker jag bör vara Sveriges
budskap - kanske inte här i kammaren, men i alla fall ett underhands-
budskap - till generalsekreteraren tillsammans med en tydlig signal om
en svensk beredskap för ytterligare insatser om det behövs.
Ingen kan väl i dag föreställa sig konsekvenserna av de vägval som
görs under de närmaste dagarna. Miinchen 1938 visar att det inte går att
undvika svåra och allvarliga konsekvenser - vilket val man än gör.
Anf. 97 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Herr talman! Jag vill understryka både vad Göran Lennmarker och
Lennart Rohdin säger här om hur allvarligt läget är och att alla alterna-
tiv och vägar naturligtvis inte är stängda. Det går fortfarande, menar
jag, att med ett bestämdare FN-uppträdande i Bosnien nå framgångar.
Men vi måste hitta vägarna till det.
Jag hoppas att den här veckans debatt - det är många internationella
möten där jag också själv deltagit - och nästa veckas diskussioner i
New York i säkerhetsrådet kan leda till att det blir en vändpunkt, så att
vi kan se en positivare utveckling och inte bara en situation som blir
värre och värre.
Anf. 98 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! Det är litet paradoxalt, men i år firar vi ju 50-
årsminnet av andra världskrigets slut. Vi vet också vägen fram till dess
början.
Jag vill bara skicka med utrikesministern beskedet att jag uppskattar
det som sägs här. Alla handlingsvägar är inte stängda. Men som jag ser
detta återstår egentligen bara två verkliga handlingsalternativ. Det ena
är det som utrikesministern skissar på och som åtminstone finns som en
möjlighet bland generalsekreterarens fyra alternativ, nämligen ett star-
kare och klarare uppträdande från FN:s sida. Annars återstår bara ett
tillbakadragande.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § (forts, från 14 §) Transplantationer och obduktioner, psykiat-
risk tvångsvård, primärvård, handikappfrågor och SBL Vaccin
AB m.m. (forts. SoU21, SoU23, SoU24, SoU25 och SoU27)
Anf. 99 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation till
socialutskottets betänkande 23. Vi tycker att det av kvalitetsskäl är
angeläget att behålla det statliga huvudansvaret för rättspsykiatrin. Jag
yrkar också bifall till reservation 7 till socialutskottets betänkande 25.
Så över till dagens huvudämne på den sociala sidan.
Det är nu ett halvår sedan vi senast hade en stor sjukvårdsdebatt här
i riksdagen. Då tog vi det historiska beslutet att följa upp väljarnas vilja
att sätta stopp för det pågående systemskiftet inom sjukvården - ett
systemskifte som präglas av en tilltro till olika ekonomiska styrmodel-
ler och köp-sälj-system.
Från den dåvarande vänstermajoritetens sida, med stöd av Miljö-
partiet, lovade vi att återkomma med ett förslag baserat på den traditio-
nella svenska välfärdsmodellen med tonvikt på sunt förnuft men med
hänsyn tagen till dagens realiteter. Nu är vi där. Förslaget ligger på
bordet.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är ett acceptabelt förslag. Vi ställer
oss bakom förslaget i dess huvuddrag. Däremot yrkar vi avslag på
Prot. 1994/95:113
1 juni
Information från
regeringen
Den senaste
utvecklingen i f.d.
Jugoslavien
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
71
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
samtliga borgerliga reservationer. Jag skall senare återkomma till några |
Vårt positiva ställningstagande till propositionen innebär inte att vi
|
Transplantationer |
anser att det inte finns brister. Till vissa delar är förslaget en aning I andra delar kan förslaget tyckas vara en aning för mjukt och snällt Det har på sina håll också funnits förhoppningar om att vi nu med För att ingen skall behöva sväva i tvivelsmål vill jag upprepa Vi kan alltså inte med dagens förslag erbjuda landstingen ett system För att konkretisera skall jag ta några exempel på vad lagen kan in- Efter valet har Stockholms läns landstings revisorer tillsammans 1. Begränsade ersättningstak bör övervägas för samtliga arvodesty- 2. Arvoden bör vara desamma oavsett tidpunkt för vårdgivarens |
|
72 |
etablering. |
3. Vårdgivare som är anställd hos sjukvårdshuvudmannen bör vara
berättigad till ersättning för privat meddelad vård endast om särskilt
avtal med sjukvårdshuvudmannen om detta föreligger.
4. Sjukvårdshuvudmannen bör vara den som beslutar om samtliga
patientavgifter hos alla vårdgivare, och dessa bör vara lika hos offentli-
ga och privata vårdgivare.
5. Sjukvårdshuvudmannen bör vara den som beslutar om ålders-
gräns för vårdgivare som skall erhålla ersättning, dock lägst gällande
åldersgräns för allmän pensionering.
6. Sjukvårdshuvudmannen bör vara den som beslutar om remissför-
farande mellan vårdgivare, varvid samma regler skall gälla såväl priva-
ta som offentliga vårdgivare.
7. Lagstiftning får inte utgöra hinder för finansiären, dvs. lands-
tinget, att genomföra den uppföljning och kontroll som erfordras för att
säkerställa kongruens mellan vårdavtal/utförd vård, ersättningar, medi-
cinsk kvalitet m.m.
Samtliga dessa sju åtgärder som Stockholms läns landsting vill att
vi skall genomföra är till nästan hundra procent genomförda med det
förslag som vi nu skall anta här i dag eller i morgon.
Vi har således gett Stockholms läns landsting och övriga landsting i
Sverige ett verktyg att lösa sina problem, men genomförandet är upp
till varje landsting att klara av.
Den stora och svåra frågan om finansieringen återstår dock att lösa,
men även här ligger ett stort ansvar och stora möjligheter hos lands-
tingen. Huvudansvaret för nedskärningarna inom vården ligger dock i
den brutala, nyliberala politik som förts i landet under de senaste tio
åren - det skall också sägas från kammarens talarstol!
Herr talman! Jag vill också kort kommentera ett par av reservatio-
nerna.
I en reservation av moderaterna gör man sig bekymmer för att anta-
let ST-tjänster minskat kraftigt under senare år och skyller detta på
landstingen. Vad man inte inser är att det är moderaternas egen politik
med fria etableringar, husläkarlag och diverse experiment med köp-
sälj-modeller som lett till denna situation. I och med att primärvårds-
nämnder och distriktsnämnder totalt tappade kontrollen över sin eko-
nomi på grund av de fria etableringarna försvann ju möjligheten till
framförhållning och planering. Ett osäkert läge uppstod, och man blev
tvungen att dra ned på utbildningsinsatserna och minska antalet ST-
tjänster. Även detta rättar vi nu till genom att landstingen får möjlighet
att planera sin ekonomi på ett helt annat sätt och får en helt annan
överblick över sina behov.
I en annan reservation ställs kravet på att rätten till ersättningseta-
blering skall skrivas in i lagen. Vi menar att detta kan lösas på vanligt
sätt mellan parterna vid avtalsskrivningen. Antingen får avskrivningar-
na ingå i kalkylen eller också får avtalstiderna göras så långa att inves-
teringarna betalas av på ett naturligt sätt. Vi bör inte från riksdagens
sida gå in och med lagstiftning överbeskydda vissa privata entreprenö-
rer. Ett visst risktagande måste också ingå i det privata företagandet.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
73
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Eftersom jag har tid på mig skall jag också slå ett slag för reserva- |
på den nya tekniken när det gäller hjälpmedel till handikappade. Ut-
|
Transplantationer |
skottsmajoriteten hänvisar till det kommande samarbetet inom EU. Vi Anf. 100 LEIF CARLSON (m) replik Herr talman! Stig Sandström sade att antalet ST-tjänster måste dras Stig Sandström berörde Stockholms läns landstings revisorers åt- 1 Dagens Nyheter. DN lade t.o.m. till att det faktum att det gick så snett Den landstingsrapport där de här åtgärderna föreslås visar dock inte 2 %. Antalet besök ökade då också med 2 %. Det kan inte vara någon Den kostnad som skulle uppgå till minst en halv miljard har nu ock- Det finns alltså ingen proportion mellan vad landstingets revisorer Anf. 101 STIG SANDSTRÖM (v) replik Herr talman! Jag börjar med det som nämndes sist - Stockholms Av debatten i tidningarna framgår att det är uppenbart att man har |
74
inslag av desperation. Man skriver t.ex. att det blöder i Stockholms läns
landsting.
Jag tror faktiskt att med den nya lag som vi skall anta i dag får man
bättre verktyg för att ta ett grepp om sin situation. Vi kan inte lösa det
här åt dem. Nu ligger bollen hos landstinget.
Beträffande ST-tjänsterna sade Leif Carlson att det här började re-
dan 1993. Det kan nog vara riktigt. Vi vet att landstinget har haft flera
svåra år. Problemen ökade dramatiskt under 1994, och förklaringen är
mycket enkel. Det var väl känt innan husläkarlagen infördes att det
skulle bli vissa konsekvenser. Vilken distriktsnämnd eller primärvårds-
nämnd törs satsa på utbildning om man inte vet hur många anställda
som kommer att vara kvar i verksamheten och hur många som t.ex.
kommer att etablera sig som fria husläkare? Det är klart att utbildning-
arna har avstannat. Det är en logisk följd av hela systemet.
Anf. 102 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! Stockholms läns landsting får väl klara av sina pro-
blem. Det går dock inte att komma ifrån att i rapporten finns det inte en
sådan här förblödning. Den har förvandlats till en ganska smal rännil
som är rätt lätt att förstå. Dessutom har man fått mycket mera sjukvård
för pengarna.
Landstingen har problem med att hantera ekonomin. Men det beror
inte på de privata vårdgivarna utan på landstingets oförmåga - det
gäller landstinget generellt - att begränsa sin egen verksamhet. Man
måste inse att om man vill att ett konkurrerande alternativ skall växa
upp, vilket faktiskt var tanken med de fria etableringarna, måste också
den andra verksamheten dras ner. I annat fall blir det självfallet stora
kostnader. Meningen var att man skulle få valfrihet genom att det verk-
ligen skulle finnas andra vårdnadsgivare. Då måste man självfallet rätta
sig efter det. Landstingen har brustit i förmåga och vilja.
Anf. 103 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Herr talman! Jag har rapporten här, och den är mycket intressant.
Jag förstår att Leif Carlson också har läst den. Jag tror inte heller att
problemen i huvudsak beror på en mängd regler. Jag tror att det är som
i det övriga Landstingssverige att huvudproblemen beror på att resur-
serna har förtvinat. Det sade jag också i mitt anförande. Det har gjorts
stora indragningar från landstingen, och sjukvården har helt enkelt fått
mindre resurser. Det är på dessa områden vi kan finna huvudproble-
men.
Jag tror att de kommer att få ett bättre verktyg genom den här lagen,
och det är precis vad de vill ha också. Jag tycker att vi uppfyller det
bra. Jag tror på den här lagen, och det är därför vi ställer upp bakom
den. Jag tror inte på de här gamla modellerna. De ledde ingen vart,
(forts.)
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
75
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Beslut om uppskjuten votering |
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ären-
|
Transplantationer |
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman- 18 § (forts.) Transplantationer och obduktioner, psykiatrisk Anf. 104 THOMAS JULIN (mp) Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka att jag är mycket nöjd Tyvärr var det några punkter där jag anser att det var nödvändigt Som jag ser det är det mycket angeläget att vi får en bra transplan- Paragrafens andra stycke har följande lydelse: ”1 annat fall än som Om det här stycket införs i lagen, så godkänner riksdagen ett s.k. I Miljöpartiet anser vi att det inte får råda några som helst tvivel om Det går därför inte att hävda förmodat samtycke även om det visat Tillgången på organ skall i stället säkerställas genom information Inrättandet av ett register där man kan få sin inställning till organ- Vi anser inte att det är lagstiftarens uppgift att säkra tillgången på |
|
76 |
till organdonation. |
De här frågorna tycker vi är så viktiga, och reglerna måste absolut
följas. Därför har vi även förslag till en skärpning av straff för brott
mot transplantationslagen. 14 § har nu följande lydelse: ”Den som med
uppsåt utför ingrepp på eller tar biologiskt material från en levande
eller avliden människa eller använder eller tar till vara vävnad från ett
aborterat foster i strid med denna lag döms till böter.” Här anser vi i
Miljöpartiet att fängelsestraff skall ingå i straffskalan.
I betänkandets avsnitt om obduktioner vill vi också att fängelse-
straff skall ingå i straffskalan.
Herr talman! Jag ställer mig bakom Miljöpartiets reservationer i
SoU21, och jag yrkar bifall till reservation 1.
När det gäller betänkande SoU23 Vissa frågor om psykiatrisk
tvångsvård yrkar vi bifall till utskottets hemställan.
Betänkande SoU24 behandlar primärvård, privata rådgivare m.m. I
det här betänkandet som bl.a. innebär att lagen om husläkare upphävs
ställer vi oss bakom betänkandet på alla punkter utom när det gäller
ersättningsetablering. Jag yrkar därför bifall till reservation 22 och
delar uppfattningen att regeringen borde tagit upp frågan om ersätt-
ningsetablering i propositionen.
Utan möjlighet till ersättningsetablering hotas små gruppmottag-
ningar att helt slås ut om en delägare av någon anledning lämnar verk-
samheten, och det vill vi inte medverka till.
I betänkande SoU25 Handikappfrågor ställer jag mig bakom reser-
vation 10 om vårdhem. I Miljöpartiet delar vi uppfattningen att ett litet
väl fungerande vårdhem kan utgöra en väl så god vårdmiljö som ett
gruppboende.
Jag ställer mig även bakom reservation 11 om ensamarbetandes si-
tuation. När det gäller gruppboendet anser vi att arbetsgivaren i sin
planering bör eftersträva att ensamarbete i så stor utsträckning som
möjligt undviks.
Ett sätt att lösa detta är t.ex. att gruppboendeenheterna byggs för
fler än fyra fem personer, eller att fler gruppboenden seriekopplas. Då
kan ensamarbete för de anställda undvikas och de boende erbjuds stör-
re stimulans i form av fler kontakter.
Anf. 105 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Som så ofta i de sociala debatterna här i kammaren har
vi många utomordentligt svåra frågor att behandla. Frågor som tas upp
med anledning av propositionen om transplantationer och organdona-
tioner tillhör de allra svåraste och känsligaste. De är svåra därför att de
på ett alldeles särskilt sätt aktualiserar tankar kring den egna döden. För
människor som drabbas av svår sjukdom är det dock av livsavgörande
betydelse att det finns människor som vill ge organ. Det är viktigt att ha
med dessa perspektiv i debatten. I dessa mycket svåra och känsliga
frågor är det än mer viktigt att debatten förs med ödmjukhet och stor
respekt.
Jag vill redan nu säga att jag är uppriktigt glad över det sätt på vil-
ket vi har kunnat arbeta med dessa frågor i socialutskottet.
Prot. 1994/95:113
I juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
77
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Herr talman! När propositionen om transplantationer, som behand- |
synpunkter framför allt när det gäller användningen av vävnad från
|
Transplantationer |
aborterade foster. Att detta är en oerhört svår och känslig fråga har Herr talman! En fråga där vi kristdemokrater inte fått gehör är frå- Herr talman! Jag yrkar redan nu bifall till reservation 2 i SoU21. Jag går så över till SoU25 om handikappfrågor. Jag vill där uppe- Med anledning av detta vill jag yrka bifall till reservation 8 i Herr talman! Jag övergår sedan till primärvårdsbetänkandet. Rege- Det är väsentligt att lyfta fram olika personalgrupper i primärvår- |
78
Herr talman! Tryggheten i en fast läkarkontakt kan knappast över-
skattas. Huvudargumenten till husläkarlagen var att skapa kontinuitet,
tillgänglighet och möjlighet för den enskilde att själv få välja läkare.
I propositionen framförs samma synsätt. Regeringen delar sålunda
grundtanken i husläkarlagen. Det är positivt. I propositionen föreslås
vidare vissa förändringar i syfte att stärka patientens ställning. Man
anför bl.a. att om likvärdiga behandlingsalternativ finns så ligger avgö-
randet hos patienten. Vi kristdemokrater har alltid hävdat att det behövs
mångfald i vården. I propositionen står det att det är en fördel om det i
varje landsting finns alternativ till den offentliga verksamheten. Det är
bra, men det som är avgörande är hur detta skall bli verklighet. Om det
inte finns olika alternativ, finns det ju i realiteten inget fritt val.
Det är bl.a. mot den bakgrunden som vi kristdemokrater anser att
det måste finnas ersättningsetableringar. Vi anser att det är en förut-
sättning för att den private vårdgivaren skall våga investera. Likaså
måste vi alltid ha i minnet att vård och omsorg är kommunicerande
kärl. Om viss verksamhet tas bort och ett stort antal människor blir utan
läkare måste oftast verksamheten byggas ut på ett annat ställe. Detta
gäller generellt i vårdkedjan. Med anledning av detta vill jag yrka bifall
till reservation 22 i betänkandet.
Herr talman! Samtidigt har vi i vår motion poängterat vikten av att
även privata husläkare inkluderas i primärvården. Detta var otydligt i
regeringens förslag. Det har nu tydliggjorts i socialutskottets betänkan-
de, och det är bra.
Herr talman! Vi ställer oss också avvisande till regeringens förslag
om att införa åldersgräns för privatpraktiserande läkare. Vi anser med
bestämdhet att det skulle vara diskriminerande att sätta en sådan ål-
dersgräns. Det vore ett nytt sätt att diskriminera. Det strider även mot
införandet av en flexibel pensionsålder och medför att regeringen för-
ordar en särlösning för denna begränsade grupp av medborgare. Möj-
ligheten att göra ett gott arbete i vården kan inte enbart kopplas till
ålder, utan måste också bedömas utifrån andra kriterier. Därför vill vi
yrka bifall till reservation 15 i betänkandet.
Regeringens förslag när det gäller remissförfarandet har varit före-
mål för en ganska livlig debatt. Det är förståeligt. Många är rädda för
att vi skall komma tillbaka till den tid då människor inte själva fick
välja till vem och till vilken instans man önskade gå. De senare åren har
allt fler landsting utvidgat den enskildes möjligheter att till och med
söka vård i annat landsting. Vi anser att detta är positivt på många sätt.
Att nu riskera att remisstvånget kommer igen är ett steg tillbaka. Det
inskränker den enskildes rätt. Detta kan vidare få som konsekvens att
läkarbesöken blir fler, sjukdomen kan förvärras under tiden, vilket
medför längre sjukskrivningar etc.
Vi kristdemokrater anser att människor även fortsättningsvis är fullt
kompetenta att själva avgöra var man skall söka vård. Ofta framställs
det i debatten som om exempelvis sjukgymnaster inte skulle ha kompe-
tens nog att göra de rätta bedömningarna. Jag vill då påminna om att
sjukgymnasterna har en legitimation och ett eget ansvar. De har kompe-
tens.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om samverkan i vårdkedjan. |
det är en av de frågor som nu måste prioriteras. Vi har olika aktörer,
|
Transplantationer |
olika huvudmän. Det måste vara så. Men ett viktigt mål måste vara att I den politiska debatten får man ofta intrycket att huvudmannafrå- Så några ord om §19 a som hade smugit sig in i regeringens pro- Med det, herr talman, lämnar jag över ungefär en minut till kamma- Anf. 106 FÖRSTE VICE TALMANNEN Vi tackar för varje extra minut vi får. Anf. 107 CONNY ÖHMAN (s) Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att koncentrera mig kring I stora delar av landet byggdes under 1980-talet primärvården ut i Förutsättningarna för primärvården ändrades dock radikalt när riks- Insikten om problemen med denna lag och kritiken mot densamma Minst lika viktiga är dock förslagen om att slå fast att primärvården |
|
80 |
gande verksamhet och rehabilitering. Detta skrivs nu in i hälso- och |
sjukvårdslagen, och sjukvårdshuvudmännen kan inrikta sina krafter på
att utveckla primärvårdens innehåll och kvalitet.
Primärvårdens arbetssätt måste bygga på samverkan mellan de olika
yrkesgrupperna för att skapa en helhetssyn. Dimensioneringen av olika
yrkesgrupper kan självfallet variera beroende på olika lokala förhållan-
den, men sammantaget måste bemanningen vara sådan att primärvården
kan leva upp till de krav som ställs.
Ett oroande tecken är den minskning som under senare år skett av
antalet ST-tjänster i allmänmedicin. I denna del utgår utskottet ifrån att
regeringen noga följer utvecklingen och tar de initiativ som kan behö-
vas.
Det viktigaste perspektivet vid utformningen av sjukvården är pati-
entens intresse. Som patient befinner man sig alltid i ett utsatt och
känsligt läge. Att få träffa samma vårdgivare underlättar för både pati-
enter och vårdgivare. Kognitet är säkerligen också kostnadsbesparande,
och samverkan mellan sjukhus och primärvård underlättas dessutom av
en fast läkarkontakt.
Utskottet delar självfallet regeringens bedömning att det är riktigt
och viktigt att skriva in i hälso- och sjukvårdslagen att sjukvårdshu-
vudmannen får ansvar för att tillse att invånarna får tillgång till och kan
välja en fast läkarkontakt i primärvården.
En fast patient-läkar-kontakt och en primärvård som tar till vara alla
yrkesgruppers kompetens bidrar till att motverka en kostnadsdrivande
utveckling av en typ som vi sett i flera europeiska länder, där invånarna
konsumerar 15-17 läkarbesök per individ och år.
Regeringens proposition innehåller resonemang och förslag beträf-
fande patientens inflytande över vård och behandling. Utskottet in-
stämmer i att det är angeläget att stärka patientens ställning när det
gäller möjlighet att påverka behandlingsmetod. Denna fråga är dock
komplicerad, både lagtekniskt och i sak.
Prioriteringsutredningen har i sitt slutbetänkande Vårdens svåra val
diskuterat olika principer för prioriteringar inom vården och hur dessa
prioriteringar kan samverka och kollidera med varandra.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisa-
tion, HSU 2000, har dessutom i uppgift att överväga vilka åtgärder som
kan vidtas för att överbrygga det underläge som patienten ofta befinner
sig i gentemot hälso- och sjukvårdens personal. Utskottet anser därför
att riksdagen bör avvakta HSU 2000:s ställningstagande i denna fråga.
Utformningen av en lagbestämmelse om patientens inflytande bör anstå
tills HSU 2000:s överväganden är kända.
Möjligheterna till kontroll av totalkostnaderna inom hälso- och
sjukvården är av central betydelse. Sjukvårdshuvudmännen har ett
planeringsansvar och måste ha möjlighet att styra tillgängliga resurser
dit de bäst behövs. Att då höra Leif Carlson som representant för mo-
deraterna säga att landstingen saknar vilja att omstrukturera sin egen
verksamhet känns något förvånande. Har Leif Carlson inte uppmärk-
sammat de mycket omfattande omstruktureringar och andra åtgärder
som i dag vidtas i alla svenska landsting för att anpassa sig till den
ekonomiska kostym som gäller?
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Dessutom tycker jag det ligger i detta uttalande en misstro mot de |
vill jag gärna instämma i det vi hört Roland Larsson som representant
|
Transplantationer |
för Centern uttala tidigare i denna fråga. Privata vårdgivare är en del av resurserna inom såväl primärvården Behov föreligger dock fortfarande av ett statligt reglerat ersätt- Sedan nuvarande taxa infördes har det skett en betydande kostnads- En betydande ökning har skett av de genomsnittliga arvodena till Detta är självfallet ej acceptabelt i ett läge där sjukvården brottas med Utskottet instämmer därför i samtliga av regeringens förslag när det I svensk sjukvård har remissförfarandet används i begränsad ut- |
82
Remisser har använts för att prioritera bland patienter som sökt sjuk-
husvård.
Beträffande sjukgymnastik har det hittills rått olika förutsättningar
när det gäller krav på remiss. Regeringen föreslår att samma förut-
sättningar skall gälla, oavsett om den drivs i offentlig eller privat regi.
Utskottet instämmer i detta men vill också påpeka att ett eventuellt
remissförfarande inte får leda till att vårdkedjan blir ineffektiv. Da-
gens och kanske än mer morgondagens patienter kommer att ha stor
kunskap om var deras problem i första hand bör handläggas. I ett
sådant läge leder remissförfarandet till risk för dubbla besök och där-
med dålig kostnadseffektivitet.
Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 24 behandlas många
hälso- och sjukvårdsfrågor. Med detta inlägg har jag försökt att kom-
mentera utskottets handläggning av de flesta av dessa frågor. Men
sammanfattningsvis är det ändå tre delar i detta förslag som, enligt mitt
sätt att se det, är viktigast:
För det första att husläkarlagen avskaffas.
För det andra att primärvårdens ansvar och uppgifter liksom patien-
tens rätt att välja en fast läkarkontakt skrivs in i hälso- och sjukvårdsla-
gen.
För det tredje att ett antal preciseringar sker vad gäller landstingens
relation till privata vårdgivare.
Jag är glad över att en klar majoritet av partierna ställer upp på re-
geringens förslag i dessa avseenden.
Efter att tidigare under många år själv ha varit landstingspolitiker är
jag också glad över att Centerns och kds landstingspolitiker i dag får ett
mycket starkare gehör för sina synpunkter hos respektive partiers före-
trädare här i riksdagen.
Herr talman! Sverige behöver en sammanhållen hälso- och sjuk-
vård, där primärvården ges en starkare ställning i sjukvårdssystemet.
Med denna proposition läggs en bra grund för att utveckla ett sådant
arbete.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till socialutskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer som fogats till dessa betänkanden.
Anf. 108 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! Jag förstår inte riktigt Conny Öhmans resonemang.
Han talade om primärvårdens snabba utbyggnad. Men såvitt jag vet
talade man på 70-talet om en läkare per 2 000 invånare, vilket man
också gjorde på 80-talet och man gör det även i dag.
Om man jämför vår primärvård med övriga Europas, finner man att
vår primärvård har legat på 15 % och uppemot 20 % medan den i övri-
ga Europa har legat på 40 %. Vi har alltså haft en dåligt utbyggd sådan.
Landstingen har kännedom om detta men har inte gjort något direkt åt
detta, utan prioriterat på annat sätt och inte följt statsmakterna. Det var
detta revisorerna tog upp. Nu försvann läkarbristen i primärvården i
stort sett i och med husläkarlagen. Då säger Conny Öhman att vi skall
avskaffa den, därför att landstingen behöver kontroll. Är det fråga om
kontroll som innebär att vi återgår till det gamla, dvs. när det inte fun-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
83
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
gerade och det inte fanns läkare i primärvården? Är det detta som är det |
Herr talman! Det är alldeles riktigt, som jag sade, att en fast läkar-
|
Transplantationer |
kontakt är bra. Om man själv får välja en läkare, då väljer man en läka- Det är också riktigt, som Conny Öhman säger, att arvodena har Anf. 109 CONNY ÖHMAN (s) replik Herr talman! När Leif Carlson beskriver den i hans tycke bristfälli- Sedan är vi alla medvetna om att det rådde läkarbrist ganska långt Den som minns hur det var tidigare minns nog den otroligt stora Jag tror att frågan om antalet läkare handlar om något så enkelt som Sedan vänder jag mig emot Leif Carlsons primära inlägg här i dag, |
|
84 |
verksamhet till omvärlden eller till de faktorer som i övrigt påverkar |
saker och ting. Gällde samma förhållande under de tre föregående åren,
Leif Carlson, då i huvudsak varenda svenskt landsting styrdes av bor-
gerliga partiföreträdare? Hur går det här sättet att diskutera på i riksda-
gen ihop med att diskutera på samma sätt med Leif Carlsons egna par-
tibroder, som styrde landstingen under bra många år?
Anf. 110 LEIF CARLSON (m) replik
Herr talman! Inte som representant för något parti utan som patient
anser jag att det är viktigt att hela vårddelen fungerar. Det är fråga om
någon missuppfattning, om man tror att vi enbart är intresserade av
läkarsidan. Men utbyggnaden skedde faktiskt inte i en rimlig takt, utan
man byggde ut andra delar.
Läkarbristen på primärvårdssidan berodde inte i huvudsak på att det
utbildades för få läkare, utan det berodde på att man i stället satsade
mycket stora resurser på läkare inom den slutna vården. De blev fär-
digutbildade i samband med husläkarlagen. De gavs bättre arbetsförhål-
landen och friare möjligheter att etablera sig inom privat verksamhet,
vilket det då fanns intresse för. Det är faktiskt så, att det här har varit en
snedfördelning, vilket har varit det stora bekymret.
Vad det sedan gäller landstingets oförmåga att anpassa sig försöker
förvisso nu landstingen anpassa sin egen verksamhet inför krympande
resurser, vilka har många skäl. Men man har ju inte förmått att anpassa
verksamheten till andra kompletterande vårdgivare - de omtalade al-
ternativen - utan dem skall man styra och föra in i samma fålla och
kväva deras möjlighet. Man måste ju förstå att om man anser att det är
väsentligt med konkurrens, valfrihet och alternativ och man därför vill
tillåta en sådan verksamhet att växa, så måste man också minska den
egna verksamheten. Men det har man inte gjort. I stället har man sagt
att landstingens alla ekonomiska problem beror på dessa fula privata
vårdgivare, som till stor del också anklagas för fusk. Men undersök-
ningar har visat att så inte är fallet, även om det här gjordes försök till
en liten glidning om att det var så.
Herr talman! Det är nog så att det finns blockeringar på s-sidan.
Man kan inte tänka sig att människor själva kan välja, utan de måste
styras via landstingets politiker.
Anf. 111 CONNY ÖHMAN (s) replik
Herr talman! Det sista var ett mycket märkligt uttalande, tycker jag.
En stor del av innehållet i den här propositionen handlar ju om att stad-
fästa i hälso- och sjukvårdslagen att man skall garantera varje svensk
invånare rätten att välja en fast läkarkontakt. Om Leif Carlson har läst
den paragrafen har jag utomordentligt svårt att förstå hur han kan hävda
det som han avslutningsvis hävdade.
När det sedan gäller detta med anpassningen måste man ha varit
ganska långt bort från verkligheten, Leif Carlson, om man inte har
upptäckt att svenska landsting innan de ekonomiska svårigheterna har
haft många stora projekt på gång för att genomföra förändringar, både i
fråga om medicin-teknisk utveckling och i fråga om ökade krav från
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
85
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
86
patienter beträffande vårdstrukturfrågor, vårdkedjeffågor och mycket
annat.
I ena andetaget säger Leif Carlson att de privata vårdgivarna är för
få och för små. I andra andetaget hävdar han att landstingen anser att de
är så pass många och så pass stora att det fanns ett behov att anpassa
sig till dem. Om de privata vårdgivarna vore så fantastiskt små och
obetydliga som Leif Carlson vill ge sken av skulle det inte finnas något
behov att anpassa sig till den lilla verksamhet som det enligt Leif Carl-
son skulle vara fråga om. Det där resonemanget blir ju ett omöjligt
cirkelresonemang, såvitt jag kan förstå.
Anf. 112 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Vi från Centern har en pragmatisk hållning till den här
frågan. De dogmer som emellanåt har kommit till uttryck i diskussio-
nerna om husläkare och privatläkare är vi fria ifrån. Därför låter det
väldigt bra när Conny Öhman här talar om patienternas möjligheter att
kunna välja vårdgivare och ha en fast läkarkontakt som en viktig del av
primärvården.
Jag tycker också att det låter bra när Conny Öhman talar om att
remissförfarande så långt möjligt bör begränsas därför att det är inef-
fektivt samtidigt som det också kan ta dubbla resurser i anspråk. Mot
den bakgrunden är jag litet förvånad över att socialdemokraterna har
avvisat Centerns förslag när det gäller just begränsningen av remissför-
farandet. Vi vill undanta gynekologer och psykiatriker generellt från
remissförfarande. Just dessa två typer av vård som människor behöver
har kopplingar till den personliga integriteten på ett sätt som gör att det
bör vara möjligt för en patient att gå direkt till sådana läkare.
Det andra som vi har föreslagit är att de patienter som redan har en
etablerad kontakt med en privat specialistläkare, som genom denna
lagändring skulle falla inom ramen för remissförfarandet, skulle få ha
kvar den kontakten utan att först behöva gå till en annan primär-
vårdsläkare eller privatläkare för att få en remiss till den läkare som de
redan har en etablerad kontakt med. Det verkar ju ganska tokigt.
Jag är litet förvånad över att socialdemokraterna har avvisat det
förslaget. Jag skulle gärna vilja höra vad det är som gör att man inte har
kunnat acceptera detta när man har accepterat det övriga.
Anf. 113 CONNY ÖHMAN (s) replik
Herr talman! Jag tror att Roland Larsson något övertolkar skriv-
ningen på den här punkten i regeringens proposition. Min tolkning är
att om man finner att man i något sammanhang vill ha ett remissförfa-
rande skall i så fall lika villkor gälla för landstingets egen verksamhet
och privata vårdgivare. I dag är förhållandena olika när det gäller sjuk-
gymnaster. Om remissförfarande skall användas bör det vara ett lika
förfarande oavsett vilken vårdgivare det rör sig om. Sedan ligger det i
sjukvårdshuvudmannens händer att pröva frågan och diskutera huruvi-
da man skall använda sig av detta eller inte. Då kan Roland Larssons
argument diskuteras i varje enskilt landsting inför ett eventuellt ställ-
ningstagande om att tillämpa ett remissförfarande eller ej.
Anf. 114 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Eftersom det från olika håll har ifrågasatts huruvida
landstinget som organisation är berett att följa de intentioner som riks-
dagen beslutar om kan det vara av värde att man fastställer vissa av
dessa principer. Inte för att jag tror att risken är så stor i sig, men så
länge misstanken finns vore det bra med ett fastställande. Jag har
uppfattat precis vad det handlar om. Det är samma remissförfarande
som skall gälla för privata läkare som gäller för landstingets egen
verksamhet.
Men ponera att ett landsting säger att det från och med en viss tid-
punkt kommer att införas ett remissförfarande när det gäller vissa
typer att specialister. Då kommer det att omfatta också privata specia-
lister. Om dessa har en patientgrupp som redan går hos dem, skall de
patienterna då behöva gå till någon annan läkare för att få en remiss till
den specialistläkare som de redan går hos? Det är det som frågan gäl-
ler. Det är ingen stor fråga i sig, men jag tycker att det är en viktig
fråga utifrån det som sägs om patientens valfrihet och valmöjlighet. Det
handlar om att man skall ha respekt för patienterna, inte så mycket om
läkarnas möjligheter att välja.
Anf. 115 CONNY ÖHMAN (s) replik
Herr talman! Som ett direkt svar på den fråga som Roland Larsson
ställde om ett antal patienter med kroniska sjukdomar som sedan en
längre tid tillbaka har en fast läkarkontakt vill jag säga att det vore ett
synnerligen oklokt landsting om man för den gruppen patienter skulle
införa ett remissförfarande som skulle tvinga dem att gå en omväg för
att kunna återkomma till den läkare som de under lång tid har haft
kontakt med.
Anf. 116 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Herr talman! Det låter nästan som ljuv musik när man får höra från
en socialdemokratisk representant att privata vårdgivare är en resurs.
Men jag måste ändå ställa frågan till Conny Öhman om han verkligen
tror att den resursen kommer att finns kvar i framtiden efter de förslag
som nu föreligger och som antagligen kommer att gå igenom i morgon.
Dessa förslag kan sammantaget betyda att den privata vården ganska
snabbt avvecklas. Då tänker jag inte minst på ersättningsetableringsfrå-
gan som kan få en väldigt stor betydelse när det gäller antalet privata
vårdgivare.
Anf. 117 CONNY ÖHMAN (s) replik
Herr talman! Jag tror att den privata vårdens framtid mest hänger
samman med i vad mån den privata vården kan visa upp bra kvalitet till
konkurrenskraftiga priser. Det är den privata vården som måste bevisa
att den faktiskt står för detta. Då tror jag inte att det finns någon anled-
ning till oro på den punkten.
Låt mig påminna om att långt innan vi hade husläkarlag och annat
har vi haft privat vård i det här landet. Som exempel kan jag nämna att
jag som landstingspolitiker har varit med om att fatta beslut om vårdav-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
87
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
88
tal med privata vårdgivare om att driva en hel vårdcentral i Norrköping.
Jag tror att den risk som man här målar upp är något överdriven.
Anf. 118 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Herr talman! Det var ju lugnande ord från Conny Öhman, men vi
får se vad som händer ute i verkligheten. Jag har också som landstings-
politiker varit med och fattat beslut om en privat vårdcentral. I det
fallet var skälet från socialdemokratisk sida att man inte hade råd att
satsa på att bygga en ny vårdcentral. Därför överlät man åt de privata
vårdgivarna att ordna det. Det är alltså i nödsituationer som man har
tillåtit privata vårdgivare. Det är det som gör mig orolig inför framtiden
när det gäller den privata vården.
Anf. 119 INGRID ANDERSSON (s)
Herr talman! Mitt anförande grundar sig på regeringens proposition
om transplantationer och obduktioner, som till stor del rör hur våra
kroppar får hanteras efter döden.
Herr talman! Vi vet inte när, men vi vet med säkerhet att vi alla dör.
Det är vanligt att man skjuter det ifrån sig. Vi undviker att tala om
döden och om frågor som hör samman med döden. Därför är det en
svår fråga att behandla och därför har utskottet tagit god tid på sig.
Vi inledde med en utfrågning av Statens medicinsk-etiska råd och
företrädare för rättsmedicin och kirurgi. Vi hade ytterligare en utfråg-
ning av företrädare för Medicinsk-etiska rådet för att få två frågor be-
lysta, nämligen frågan om reglerna för samtycke till donation och frå-
gan om att få använda vävnad från aborterade foster. Detta är två frågor
som vi har ägnat särskild omsorg i utskottet.
En grupp med en ledamot från varje parti har haft i uppdrag att sär-
skilt bereda utskottets ställningstagande, och det har skett ett samarbete
i ordets rätta bemärkelse för att skapa insikt och trygghet inför den nya
lagen.
Vi har lagt partipolitisk taktik åt sidan och fördjupat oss i de svåra
etiska diskussioner som har krävts. Vi har kommit fram till ett betän-
kande som grundar sig på en human och etisk värdegemenskap. Det är
ett i huvudsak enigt ställningstagande som redovisas.
Transplantationer är numera en etablerad del av sjukvården. Det är
klarlagt genom undersökningar att det finns en övervägande positiv
inställning till att donera organ. Endast 10 % av befolkningen är nega-
tiv till donation. Personer som redogör för en positiv inställning till
donation har uttryckt att det känns bra att veta att deras död kan ge en
annan människa ett fortsatt gott liv.
Anhöriga som har mist en närstående kan känna det trösterikt att
den kära på något sätt lever vidare, att det svåra som har hänt ändå har
inneburit något gott för en annan människa.
Men det finns också människor som av olika och helt legitima skäl
inte vill att deras kroppar skall röras efter döden. Detta måste ovillkor-
ligen respekteras. Det är alltid den enskildes vilja som skall vara avgö-
rande. För att detta skall vara möjligt är det viktigt att vi tänker igenom
vår inställning och gör den känd. Det är kärnan i lagförslaget.
Herr talman! För att organ från en avliden skall få tas till vara skall
denne ha medgett detta eller också skall det ha utretts att det sker i
överensstämmelse med den avlidnes vilja. Om det finns ett på något
sätt dokumenterat avståndstagande, eller om det på annat sätt står klart,
t.ex. genom ett muntligt besked, att den avlidne inte ville donera organ,
får inget ingrepp ske.
Om inställningen hos den avlidne är okänd eller oklar skall personer
som stått denne nära tillfrågas om den avlidnes inställning. Inget in-
grepp får då göras om en nära anhörig motsätter sig det. I sådana fall
får inte heller något ingrepp göras innan någon som stått den avlidne
nära har underrättats och fått vetskap om rätten att förbjuda detta. Rim-
lig tid för ett ställningstagande måste ges.
När den avlidnes inställning inte kan utredas, och när anhöriga inte
har motsatt sig donation anser vi i utskottets majoritet, i full enlighet
med propositionen, att övervägande skäl talar för att man skall utgå
ifrån att den avlidne var positiv till donation. Vi menar att ett sådant
presumerat samtycke svarar bäst mot den avvägning som måste göras
mellan självbestämmandeprincipen och godhetsprincipen, som handlar
om att göra gott i relationer mellan människor. Man utgår ifrån att
personen varit positiv till att hjälpa en lidande medmänniska.
Just på den punkten finns en reservation från Miljöpartiet, som har
den uppfattningen att man i dessa fall inte bör utgå från att den avlidnes
inställning varit vare sig positiv eller negativ, men att organ får tas till
vara. Jag tycker att det är väldigt svårt att i reservationen finna vad som
skiljer Miljöpartiets mening från utskottets majoritet. Resultatet blir på
något sätt detsamma.
Utskottet fick god hjälp att reda ut begreppen genom utfrågningen
av Statens medicinsk-etiska råd. När vi använder godhetsprincipen i
detta sammanhang är det inte i betydelsen samhällsnytta eller allmän-
nytta, utan i betydelsen att en enskild människa kan göra något gott för
en annan medmänniska i en svår situation. Det är nyttan för den enskil-
de individen som är viktig.
Vid presumtion mot samtycke, när ett nej till donation förutsätts,
kan vi hävda att självbestämmandeprincipen riskerar att inkräkta på och
förtränga godhetsprincipen. Det blir en obalans. Vi vet ju att de flesta
har en positiv inställning.
Vid presumtion för samtycke, när ett ja till donation förutsätts, me-
nar vi att godhetsprincipen inte tar över självbestämmandeprincipen,
eftersom det i denna lag finns möjlighet att säga nej till organdonation.
Därigenom blir det en balans, och förutsättningen är att det är känt för
alla att man kan säga nej. Det finns viktiga förslag i propositionen som
gör detta möjligt, nämligen förslag om donationskort och ett register
förenat med genomgripande informationsinsatser. Registreringen blir
naturligtvis frivillig.
Socialstyrelsen får ansvaret för att donationskort och register upp-
rättas, och för att det och den viktiga informationen skall hinnas med
har utskottet skjutit fram ikraftträdandet av denna lag till den 1 juli
1996.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
89
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
90
Informationens utformning och utbildning av personalen betonas av
utskottet, inte minst av den anledningen att det finns många invandrare
och olika religioner representerade i vårt land. Informationen måste
förmedla kunskap om vad transplantation innebär och konsekvenser för
både donator och givare. Samtyckesreglerna måste bli kända av såväl
allmänhet som personal. Staten tar ett inledande stort ansvar. 10 miljo-
ner finns avsatta för ändamålet. På sikt kommer ansvaret i huvudsak att
ligga på sjukvårdens huvudmän.
Donationskort och ett register säkerställer att den enskildes vilja lätt
kan bli känd och kan följas. Det finns i utskottsmajoriteten en tilltro till
att den utformning som lagen föreslås få med positiv presumtion skall
ge incitament, anledning, för dem som är emot donation att göra detta
känt.
Utskottet anser att det skall vara möjligt att ändra ett ställningsta-
gande och att det bör finnas möjlighet att begränsa donation till vissa
organ. Det ges regeringen till känna.
Också donation från levande omgärdas av strikta regler. Det gäller
särskilt om givaren är underårig eller har en psykisk störning. Samtycke
krävs alltid.
I nu gällande lag får smärre ingrepp göras utan samtycke. Den nya
lagen innebär att samtycke krävs för alla former av ingrepp. Farhågor
har framförts till oss om att det skulle medföra brist på t.ex. donerad
hornhinna. Utskottet anser att detta noga får följas av Socialstyrelsen
och mötas med informationsinsatser.
Herr talman! Användande av vävnad från aborterat foster är en sär-
skilt känslig fråga, eftersom det här finns tre parter: kvinnan, fostret
och en mottagare. Verksamheten är i dag inte reglerad i lag. Här finns
endast riktlinjer utfärdade av Svenska läkaresällskapet. Metoden an-
vänds t.ex. i syfte att söka bot mot det svåra tillståndet Parkinsons
sjukdom. Nu kan vi fatta beslut om en lagstiftning som anger att foster-
vävnad endast får användas för medicinska ändamål och om den är i
hög grad angelägen, t.ex. att den krävs för att uppehålla liv eller är av
avgörande betydelse för mottagaren. Parkinsons sjukdom kan vara ett
exempel på detta.
Finns andra behandlingsalternativ, skall de väljas. Utskottet betonar
att det är viktigt att forskning för att finna andra alternativ genomförs.
Användande av fostervävnad får ske bara om särskilt tillstånd läm-
nats. Socialstyrelsen får som oberoende myndighet uppgiften att efter
etisk provning ge sådant tillstånd. Det markerar tydligt att propositio-
nen behandlar verksamheten som särskilt känslig, och vi har i utskottet
ytterligare markerat det genom att skärpa lagtexten. Tillstånd får läm-
nas om det finns särskilda skäl, står det i propositionens förslag. Den
nya ordalydelsen blir ”synnerliga skäl”, som är ett starkare uttryck i
juridisk mening. Det motsvarar mycket väl intentionerna i propositio-
nens text. Därmed tillgodoser utskottet också ett motionskrav från kds.
Också tagande av fostervävnad kräver samtycke. Det får endast ges
av den kvinna som burit fostret. Hon skall få ordentlig information och
tid att överväga sitt beslut. Självfallet har kvinnan möjlighet att ändra
sitt beslut om abort och därmed upphäva ett givet samtycke. Verksam-
heten skall vara neutral i förhållande till abortverksamheten och får inte
påverka hur, när eller varför abort sker.
Någon koppling får inte finnas mellan individuell givare och motta-
gare. I propositionen sägs också att det av lagen bör framgå att den som
beslutar om användning av fostervävnad inte får vara samma person
som den som utför aborten eller bestämmer tid och metod för denna. I
vårt betänkande gör vi ett tillägg så att detta klart uttrycks i lagtexten.
Denna verksamhet får inte leda till att synen på aborter förändras.
Det är en fortsatt viktig målsättning för oss att genom olika insatser
minska antalet aborter. Utskottet har alltså utifrån propositionens re-
striktiva förslag i denna del gjort ytterligare skärpningar.
Kds har väckt frågan om att det skall finnas en samvetsklausul som
ger vårdpersonal möjlighet att avstå från att delta i verksamhet där
vävnad från aborterat foster används. Detta avstyrker utskottet med
hänvisning till att frågan om samvetsklausul nyligen har utretts och
avvisats av riksdagen.
Vi accepterar inte att det köpslås med donerade organ. Det införs nu
ett förbud mot kommersiell hantering i samband med biologiskt mate-
rial. Ansvar skall kunna utkrävas av alla som medverkar. Straffskalan
innehåller böter och fängelse upp till 2 år.
Är brottet av mindre allvarlig art och utan vinstsyfte, kan böter ut-
dömas enligt 14 §. Miljöpartiet reserverar sig för att även fängelse i 1
år skall ingå i straffskalan. Utskottet påpekar att straff också kan ådö-
mas enligt andra bestämmelser i brottsbalken. När det gäller brott mot
griftefrid finns t.ex. en straffskala som nyligen höjts till fängelse i 2 år.
Den lagparagraf som innehåller böter i straffsatsen är avsedd att i viss
mån ersätta den disciplinpåföljd som tidigare kunde utdelas av Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd. Vi tycker därför att straffskalan är väl
avvägd.
När lagen om kriterier för bestämmande av en människas död an-
togs, förekom det en diskussion om hur länge cirkulationen på konstlad
väg skulle få upprätthållas. Nu föreslås kriterier för när och hur länge
cirkulationen får upprätthållas. Tiden bestäms till högst 24 timmar om
inte synnerliga skäl föreligger.
Också det avsnitt som behandlar obduktioner utgår från respekten
för den enskildes integritet och självbestämmande och hänsyn till de
efterlevande. Ibland måste samhällets intresse få ta över den enskildes
bestämmanderätt. Det gäller t.ex. när det är särskilt viktigt att fastställa
dödsorsaken, om den är oklar. Det gäller också när brott misstänks vara
upphov till dödsfallet. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och
anser också att det tillgodoser den moderata motion som tar upp frågor
om rättsmedicinsk undersökning. Utskottet utgår från att all obduk-
tionsverksamhet följs upp, så att de obduktioner som behövs för att
säkerställa kvalitet i vården och de rättsmedicinska undersökningar som
behövs för att upptäcka brott verkligen blir utförda.
Brott mot obduktionslagen är straffbelagt. Straffsatsen är böter.
Även här kan brott vara straffbart som brott mot griftefrid, med straff-
skalan upp till 2 år. Av den anledningen avstyrks även här det yrkande
om höjd straffskala som framförs av Miljöpartiet.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
91
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Herr talman! Det här är grannlaga frågor att i korthet redogöra för. |
redogörs noga för de etiska överväganden och den respekt för integritet
|
Transplantationer |
och självbestämmande som är grunden för lagens utformning. Vi tror att lagstiftningen får till följd en öppnare diskussion och att Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på Anf. 120 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Vi människor berörs väldigt starkt av det som händer Det vi behöver nu är trygghet, arbetsro, fasta och hållbara spelreg- En del av de förändringar som har skett tidigare inom hälso- och De beslut som riksdagen nu står i avsikt att fatta lägger fast en bra När det gäller bl.a. den del av propositionen som handlar om pri- |
|
92 |
punkten. |
Det är ändå tydligt att samhällskostnaderna för privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster ökade kraftigt under andra halvåret 1994. Ett
viktigt skäl till kostnadsökningen är höjningen av ersättningen till pri-
vatpraktikerna, som skedde samtidigt med att den fria etableringsrätten
infördes. De beräkningar som är gjorda av Riksförsäkringsverket visar
att enbart taxehöj ningen har lett till kostnadsökningar på 30-40 %. Då
är inte ökningen av antalet läkare och sjukgymnaster inräknad. Detta är
ett av skälen till att det för närvarande görs en omfattande översyn av
taxan.
En majoritet i riksdagen har redan upphävt den fria etableringsrät-
ten. Fr.o.m. i år krävs det avtal med landstinget för att nya privatprakti-
ker skall kunna få tillgång till samhällsfinansiering för sin verksamhet.
Det gäller även vid s.k. ersättningsetableringar. Det har lett till protes-
ter från privatpraktikernas sida.
Syftet är först och främst att vi måste ha en flexibel hälso- och sjuk-
vårdsstruktur. Då går det inte att ha ett system som innebär att det för
all framtid skall finnas t.ex. fem barnläkare i en viss stadsdel om det är
så i dag.
Vi kommer naturligtvis alltid att behöva ha ersättningsetableringar.
Men de ersättningsetableringar vi bör ha kan med fördel regleras i de
vårdavtal som vi gärna ser tecknas mellan privata vårdgivare och sjuk-
vårdshuvudmännen. Det har också framförts av flera i debatten.
I en reservation till utskottsbetänkandet, reservation 22, lyfts kritik
fram mot att regeringen inte tagit upp frågan om ersättningsetableringar
i denna proposition. Eftersom denna fråga behandlades redan i decem-
ber, vid behandlingen av proposition 109 Vissa privatpraktiserande
läkares och sjukgymnasters etablering, ansåg vi inte att frågan behövde
tas upp ännu en gång.
I den proposition som socialutskottet har behandlat om primärvård
och privata vårdgivare och som är föremål för riksdagens behandling
läggs fast riktlinjer för primärvården och spelregler för den privata
vården, som bör kunna hålla sig på lång sikt. Husläkarlagen försvinner.
Den bärande väggen i hela husläkaridén, nämligen rätten att välja en
fast läkarkontakt, skrivs in i hälso- och sjukvårdslagen. Det är alldeles
utmärkt.
Utskottet har ändrat en del i förhållande till propositionen, nämligen
rätten för patienterna att välja behandlingsmetod. Utskottet gör be-
dömningen att utformningen av en sådan lagbestämmelse bör övervä-
gas ytterligare av Hälso- och sjukvårdsutredningen 2000.
Min uppfattning är att det hade varit positivt om vi med dagens be-
slut hade kunnat flytta fram positionerna ännu ett steg och ge patienter-
na rätt att välja behandlingsmetod. Nu får vi avvakta ett år eller så,
innan HSU kan komma med sina samlade förslag till hur patienternas
ställning skall stärkas. Jag är övertygad om att utredningen i det sam-
manhanget också lyfter fram valet av behandlingsmetod.
Herr talman! En första utgångspunkt för förslagen och diskussionen
är att primärvården skall vara basen i hälso- och sjukvården. Det skrivs
också in i hälso- och sjukvårdslagen. För att kunna fullgöra dessa upp-
gifter krävs bl.a. en tillräcklig tillgång till läkare och, vilket också har
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
93
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
framförts i debatten, till annan vårdpersonal, dvs. samverkan mellan |
En läkare per 2 000 invånare är den rekommendation som ges
|
Transplantationer |
propositionen och som utskottet ställer sig bakom. Det är ett rimligt Den andra frågan som är väsentlig i proposition och utskottsbetän- De samverkansorgan mellan privat och offentlig vård som vi nu ser Enligt min uppfattning bör de privata specialistläkama och sjuk- Det är min uppfattning, och uppenbarligen också socialutskottets Den nationella taxan kommer att finnas kvar. Den kan användas när Herr talman! En del av propositionen och utskottsbetänkandet Roland Larsson från Centern har framfört oro över att remisskravet Roland Larsson har tagit upp uppföljningen av dels remissförfaran- |
|
94 |
det, dels vård- och samverkansavtal och annan nödvändig uppföljning |
av propositionens förslag. Sådan uppföljning kan ske i den nationella
delegation som föreslås eller via Hälso- och sjukvårdsutredningen 2000
eller möjligen genom ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen. Till detta
avser jag att återkomma med ett särskilt beslut efter det att riksdagen
har fattat beslut om dagens ärende.
Herr talman! Utskottet har tagit bort det förslag till ytterligare reg-
lering av patientsekretessen som föreslogs i propositionen och som där
motiverades av integritetsskäl. Det frågan gäller är om landstinget skall
kunna kräva in uppgifter som visar patienters identitet av de privata
vårdgivare som begär ersättning.
Utskottet påpekar att de regler om tystnadsplikt och sekretess som
redan finns är tillräckliga för att trygga patientens integritet. Jag accep-
terar naturligtvis utskottets bedömning på denna punkt.
Herr talman! Regeringens förslag har fått kritik - en hel del kritik -
i debatten, men kritiken har haft helt motsatta utgångspunkter. Sjuk-
vårdshuvudmännen har framfört sitt missnöje med att vi inte ger sjuk-
vårdshuvudmännen den fullständiga kontrollen över sjukvårdskostna-
derna. Privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster är missnöjda med
etableringsffågor, med att de inte längre har rätt att fritt överlåta sina
praktiker när de pensionerar sig, och de ogillar 65-årsgränsen i den
nationella taxan. En del har även framfört synpunkter när det gäller de
särskilda åtgärderna, men de är faktiskt färre än jag hade trott.
Tyvärr finns det en ömsesidig misstro mellan den privata och den
offentliga vården. Denna misstro riskerar att stå i vägen för en fruktbar
samverkan. Men jag anser att det både är möjligt och nödvändigt att
överbrygga dessa motsättningar. Jag hade kanske hoppats att debatten i
dag inte hade bidragit till att förstärka misstron. Jag kan säga att det
hade varit bra om några av inläggen hade tonat ned misstron mot de
förtroendevalda i landstingen, jämfört med vad som verkligen har skett.
De förslag som den socialdemokratiska regeringen har lagt fram om
privatvård och privata vårdgivare, som nu får stöd av en bred riks-
dagsmajoritet, syftar till att skapa förutsättningar för en långsiktigt
hållbar hälso- och sjukvårdspolitik, och också för en konstruktiv sam-
verkan mellan offentlig och privat vård och för en effektiv resursan-
vändning. En sådan politik gynnar både patienter och övriga medborga-
re.
Herr talman! Låt mig också säga någonting om ett par av de övriga
förslag som är uppe till debatt.
När det gäller handikappolitiken vill jag bara informera kammaren
om att FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funk-
tionsnedsättning delaktighet och jämlikhet nu finns översatta och
tryckta på svenska. I regeringskansliet är vi i full färd med att skriva ut
dem och bl.a. skicka dem ut till kommuner och andra berörda för att de
på ett mera praktiskt sätt skall få kunskap och därmed också kunna
börja arbeta efter FN:s standardregler.
Det finns en klar överensstämmelse mellan innehållet i reglerna och
målet för den svenska handikappolitiken. Reglerna berör praktiskt taget
alla samhällsområden. För Sveriges del är det naturligt att ha FN:s
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
95
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
standardregler som utgångspunkt i det pågående handikappolitiska |
Betydande delar av Handikapputredningens förslag har på förslag
|
Transplantationer |
av förra regeringen blivit genomförda i stor politisk enighet. Mest känd Med anledning av en del inlägg i dag vill jag passa på att informera En väldigt viktig del av Handikapputredningen handlar om trafik- Arbetet med telekommunikationer pågår inom Kommunikationsde- Miljödepartementet har, vilket har framgått i pressen, lämnat en På mitt initiativ har regeringen också tillsatt en arbetsgrupp för att Det jag nu pratar om skall ses som ett utslag av en systematisering När det gäller Handikapputredningen är det viktigt med en fortsatt Herr talman! Låt mig avslutningsvis också uttrycka min glädje över Med detta, herr talman, tackar jag för ordet. Anf. 121 LEIF CARLSON (m) replik Herr talman! Jag delar helt socialministerns bekymmer över tvära |
|
96 |
total kontroll över det som skulle vara nyttig konkurrens som de nu får. |
Misstron mot landstingen bottnar i den omöjliga rollen - man skall
både företräda patienten och vara finansiär och producent - och i erfa-
renheter av hur detta har tillämpats, speciellt i socialistiska landsting.
Det är inte märkligt att det finns en misstro från den privata sidan.
Jag är mycket glad över att socialministern intar en nyanserad håll-
ning till kostnadsökningarna och inte deltar i den häxjakt som faktiskt
dragits i gång i en del landsting - från landstingssidan - som också ökat
misstron.
Om man bortser från taxehöjningarna är min uppfattning att kost-
nadsökningarna beror på att landstingen inte anpassat sin verksamhet
till den faktiska vårdresurs som finns, dvs. privatläkarna. Då skulle det
bli billigare.
Om man tittar på Landstingsförbundets egna siffror ser man att ett
besök hos en privat gynekolog i Stockholm kostar 467 kr inklusive
ersättning från landsting och patientavgit. Offentligt kostar det 1 170
kr. Besök hos en privat kirurg kostar 467 kr, och hos en offentlig 1 330
kr. Gäller det särskilda åtgärder, som t.ex. en skrapning, kostar det
privat 1 315 kr och offentligt 2 952 kr.
Självfallet kan en sådan verksamhet i konkurrens, om landstingen
släpper fram den, göra vården billigare totalt. Men det är just det att
man inte släpper fram denna resurs utan vill kontrollera den på ett så-
dant sätt att den stryps som är problemet.
Anf. 122 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Det är inte det förslag som den socialdemokratiska re-
geringen nu har lagt fram och som får en bred majoritet i riksdagen
som har gjort att det blivit tvära kast. Det beror tvärtom på den borger-
liga regeringen, som under förra mandatperioden kunde ha fått en bred
majoritet framför allt kring utformningen av husläkarsystemet. Men
man avstod från att söka denna bredare majoritet, och det är en av
orsakerna.
När det gäller frietableringen är det på samma sätt. I början av förra
mandatperioden hade man kunnat söka bredare lösningar över block-
gränserna, men avstod av skäl som jag inte känner till.
Misstron sades bygga på de olika rollerna. Detta är ju en del av de-
mokratins dilemma, men också en del av demokratins styrka.
Jag vill bara erinra Leif Carlson om att de utländska analytiker som
har granskat svensk hälso- och sjukvård och som ibland har haft syn-
punkter på produktivitet och ibland på fördelning har slagit fast en sak,
nämligen följande: Vad ni än gör, så överge inte er demokratiskt styrda
hälso- och sjukvård! Den är Sveriges styrka. Men den kan naturligtvis
också förbättras.
Sedan säger Leif Carlson att jag skall bortse från taxehöjningarna.
Det går inte alls. Taxehöjningar ser ut att vara den allra största delen av
de kostnadsökningar som har varit. Men vi kan återkomma till det när
vi har granskat detta ytterligare.
Men det är ingen dålig ökning av kostnaderna per besök det handlar
om. Och den kan inte alls förklaras av att det handlar om fyra års fram-
rullning eller tillbakarullning, hur man nu ser det.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Anf. 123 LEIF CARLSON (m) replik Herr talman! Jag sade inte att man skulle bortse från det, utan att |
man skulle se vilka kostnader som ligger i organisationsformerna. Jag
|
Transplantationer |
tycker att det fanns en viss nyansering där. När det gäller landstinget och den demokratiskt styrda sjukvården Jag plockar några citat från det som statsrådet just anförde. Det är Herr talman! Det är många vackra ord i denna proposition om Det finns så mycket i lagtexten som försvårar för privat verksamhet. Vårdavtalen blir diktat. Det går inte att komma överens på ett lik- Anf. 124 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Genom det förslag som finns i propositionen och det Vi hade inte skrivit detta om vi inte hade för avsikt att verka för och Valfriheten utgår enbart ifrån tillgången till fri etablering för läkare. |
98
så får möjligheten att bära det fulla ansvaret för den slutliga planering-
en och finansieringen.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
18 § (forts.) Transplantationer och obduktioner, psykiatrisk
tvångsvård, primärvård, handikappfrågor och SBL Vaccin AB
m.m. (forts. SoU21, SoU23, SoU24, SoU25 och SoU27)
Anf. 125 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik
Herr talman! Jag hoppas att alla har haft en avkopplande middags-
paus.
Jag skulle vilja fråga socialministern om ersättningsetableringarna.
Det finns väldigt bra formulerade ambitioner i regeringens proposition
om att den privata verksamheten verkligen skall ha en framtid. Då
skulle jag vilja fråga en sak. Om man nu inte har ersättningsetablering-
ar finns det väldigt få som vågar satsa ordentligt och investera och på
så vis få en hög kvalitet på den vård man ger. Hur ser socialministern
på det?
Socialministern nämnde detta med fem barnläkare i en viss stads-
del. Jag tror att det i regel ordnar sig självt. Om det inte finns underlag
finns det ju inte heller möjlighet att ha en etablering. Jag tror att det är
viktigt att komma ihåg det.
På många mindre orter där detta sedan länge har varit en del av
verksamheten har man gjort nerdragningar av det skälet att det har
funnits en privat verksamhet. Jag ser det som ytterligt bekymmersamt
om man då inte skulle få möjlighet att överlåta sin etablering. Jag vill
höra socialministerns synpunkter på det.
Anf. 126 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Min utgångspunkt är naturligtvis att det skall vara er-
sättningar när etableringar upphör. Genom diskussioner med sjuk-
vårdshuvudmannen och genom vårdavtal skall man se till att man får en
etablering. Jag kan förstå den oro som uttrycks när det gäller etable-
ringar som handlar om kooperativ eller samverkan mellan olika specia-
lister där den ena specialisten är beroende av att den andre verkligen
finns. Det kan t.ex. vara ett arbetslag där var och en är etablerad för sig,
men ändå arbetar tillsammans.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
99
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Vi har också påpekat att just i sådana fall skall man verkligen vara |
vårdgivarens möjligheter till den typen av kompletteringar när etable-
|
Transplantationer |
ringen upphör på grund av pensionering eller av något annat skäl. En Det är klart att man kan säga att det inte blir fem barnläkare om det Anf. 127 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik Herr talman! Det finns ju olika skäl till detta. De patienter, vårdta- Jag fick inte något riktigt svar när det gäller investeringar. Även en Sedan tror jag att det är viktigt att komma ihåg att vi har vissa tra- Det kan vara en sådan anledning till att man har fler specialister. De Anf. 128 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Min utgångspunkt är förmodligen exakt densamma När det gäller det här förslaget är det min uppfattning, att genom att |
100
m.m., också måste få möjlighet att handskas med detta på ett rimligt
sätt så att de kan stå till svars, vilket vi ju vill att de skall göra.
När det gäller investeringsersättningar och kostnaderna har jag ock-
så i propositionen uttryckt att jag utgår ifrån att man när man diskuterar
ersättningar och vårdavtal tar hänsyn till att man investerar i en etable-
ring, men också att man för patientens säkerhets skull fortsätter att
investera i kunskap, material, maskiner, osv. så att inte etableringen
utarmas. Detta skall ingå i diskussionerna om vårdavtal vid ersätt-
ningsetableringar.
Anf. 129 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för upplysningar om det fort-
satta arbetet kring Handikapputredningen.
Jag vill ställa en fråga till statsrådet. Vi har i en motion nu begärt att
regeringen utarbetar en plan för det fortsatta genomförandet. Vi vill
gärna också att en sådan plan skall redovisas för riksdagen. Kan vi
förvänta oss en sådan plan?
Jag har ytterligare en fråga. Statsrådet sade i sitt anförande beträf-
fande remissförfarandet att patienten bör ha rätt att få välja till vilken
vårdgivare patienten vill gå. I åtminstone ett landsting vet jag att man
vill styra det till att det är läkaren som bestämmer till t.ex. vilken sjuk-
gymnast patienten får gå. Är det en läkare i primärvården blir det i
regel den sjukgymnast som finns på vårdcentralen.
Jag vill därför fråga statsrådet, mot bakgrund av hennes uttalande
här i kammaren i kväll, om statsrådet tar avstånd från en sådan regel.
Anf. 130 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka till Kerstin Hei-
nemann. Vad ligger i förslaget om att utarbeta en plan? Jag har läst
motionerna noga, men har inte riktigt fått klart för mig på vilket sätt en
sådan plan skulle se ut, om det skall vara en tidsplanering, en detaljerad
arbetsplan, en studie eller ett upplägg av propositions- och förslagsför-
teckningar.
Jag försökte att på en ganska kort tid redovisa den systematisering
av det fortsatta arbete som nu pågår inom regeringskansliet när det
gäller Handikapputredningens förslag. I dessa frågor är vi väldigt eniga
i en stor majoritet av riksdagspartierna, även om vi har olika uppfatt-
ningar också inom respektive partier om detaljer i de olika inslagen.
När det sedan gäller frågan om remiss känner jag inte till det ensta-
ka fall som Kerstin Heinemann berör. Min uppfattning är den, och det
har jag uttryckt i propositionen, att när man står inför beslut att ge en
remiss skall patienten kunna välja på respektive nivå. Jag skall inte
kunna välja om jag vill gå till en specialist eller till en sjukgymnast,
utan till vilken sjukgymnast eller vilken specialist jag anser att jag bör
gå-
Får jag också i detta sammanhang säga, att man skall vara mycket
restriktiv med remisser och inte använda dem hur som helst. Jag delar
en del av den oro som finns för att detta kan leda till ineffektivitet.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
101
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Anf. 131 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik Herr talman! Jag får tacka för det sista svaret. Jag tycker att det var |
ganska klargörande. Jag hoppas att det finns många landstingspolitiker
|
Transplantationer |
som läser riksdagens protokoll och kan rätta sig efter vad som har sagts När det gäller Handikapputredningen är vi i Folkpartiet ivriga att Anf. 132 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Jag kanske inte blev klokare av det svaret, men jag Jag vill erinra Kerstin Heinemann om att det som nu återstår av Det är i det syftet som vi nu skickar ut FN:s standardregler till Anf. 133 STIG SANDSTRÖM (v) replik Herr talman! Jag vill haka på frågan om de handikappade. Jag har Socialministern nämnde att FN:s standardregler är översatta och att Nu läser jag i dagens nummer av Aftonbladet: ”Ministern stoppade Nu undrar jag: Är socialministern informerad om detta? Kan vi i så |
102
Anf. 134 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Under den tid frågan har varit i Lagrådet har man
kunnat konstatera att det inte fanns några ordentliga beräkningar på
kostnadsaspekter av att genomföra åtgärderna.
Eftersom riksdagen nu står i avsikt att fatta beslut om att inte lägga
ut uppdrag på bl.a. kommuner och landsting som medför ökade kost-
nader utan att samtidigt anvisa hur man skall finansiera den typen av
nya åtgärder, har Boverket fått i uppdrag, eller kommer att få i upp-
drag, att se över hur detta skall kunna beräknas och återkomma med
en redovisning av kostnadsberäkningar på förslagen.
Därefter bör det vara möjligt att komma tillbaka till riksdagen till
hösten med en särproposition när man har fått ordentliga underlagsbe-
räkningar.
Anf. 135 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Herr talman! Jag är ändå fortfarande litet nyfiken på detta. Riksda-
gen har vid ett par tillfallen anslagit pengar till miljardsatsningar på
byggområdet. Jag tänker på allergisatsningar och den senaste
byggsatsningen. Vilken syn har Socialdepartementet på detta? Vore det
inte rimligt att man också kunde använda litet av byggsatsningarna till
sådana angelägna ändamål? Jag skulle vilja höra socialministerns upp-
fattning i den frågan.
Anf. 136 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att man använder
investeringsmedel i de fall där man går in och gör reparation, ombygg-
nad och tillbyggnad eller där man gör allergisaneringar. Man kan då se
till att utnyttja möjligheten att göra bostäder, allmänna lokaler och
annat tillgängliga.
Nu handlar det här förslaget om en tillgänglighet i vid mening, och
inte enbart det vi nu pratar om, nämligen sådant som kunde få hjälp av
investeringsmedel via ROT-anslag. Därför bör det dels bearbetas fram i
utkast till föreskrifter, dels kostnadsberäknas. Det är anledningen till att
det går till en särskild prövning.
Anf. 137 TOMAS HÖGSTRÖM (m)
Herr talman! Med anledning av hur den här debatten har gestaltat
sig tycker jag att det finns skäl att se över debattordningen. Vi är nu
inne i den tredje perioden av debatten. Jag vill påstå att ingen debatt
vinner på den här typen av uppläggning.
Jag går nu över till själva primärvårdsdebatten.
Herr talman! Förslagen i propositionen om primärvård och om pri-
vata vårdgivare är att betrakta som ett veritabelt lustmord på de privata
vårdgivarna. För att öka effekten ytterligare ser man till att processen
blir utdragen. Resultatet kan dock bara bli ett: Privata vårdgivare har
genom förslagen ingen framtid.
Detta gör samma regering som säger sig vilja satsa på små och me-
delstora företag. Det gör samma regering som säger sig vilja satsa på
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
103
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
kvinnligt företagande. Var finns många små företagare? Var finns |
Socialdemokraterna säger en sak men genomför i praktiken något
|
Transplantationer |
helt annat. Då framstår sveket mot väljarna som totalt. Slagen som nu riktas mot de privata vårdgivarna i propositionen ”Vi kan bara hoppas att landstingen inte utnyttjar möjligheten att Jag anser att privata vårdgivare skall erbjudas villkor som gör att de Genom propositionens innehåll överlämnas privata vårdgivare till Herr talman! Propositionens innehåll är inte enbart ett slag mot pri- Jag anser att privata vårdgivare berikar vårdutbudet. Nya verksam- Sist men inte minst är förlorarna alla de patienter som ser privata Anf. 138 ROLAND LARSSON (c) replik Herr talman! Det förekommer många övertoner i debatten. Det blir De här övertonerna får mig att tänka på något jag läste en gång i Man menar att det inte är naivt att tro att landstingspolitiker funge- |
104
privata vårdgivare, och det kommer att finnas privata vårdgivare även i
framtiden.
Det som är skillnaden mot det som nu gäller med husläkarlagen är
bara att det skall vara vårdavtal, och det är för dem som etablerar sig
efter detta. De som redan är etablerade som privata vårdgivare får fort-
sätta som vanligt om de inte kan komma fram till ett avtal. Jag tycker
därför att vi kan avstå från de här övertonerna, försöka se till vad som
är pragmatiskt och praktiskt och försöka föra debatten om det som kan
vara ett problem. Det kan nämligen finnas problem, precis som det har
funnits problem med den nuvarande husläkarlagen. Låt oss föra en
diskussion om det i stället för att försöka göra saker till någonting
annat än vad de är.
Anf. 139 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik
Herr talman! Det är egentligen inga övertoner som finns här, Ro-
land Larsson. Jag svarar för en ganska god kunskap om hur landstingen
agerar i de här frågorna. Kerstin Heinemann nämnde ett exempel, och
jag vill påstå att det finns flera exempel på att landstingen går in och
försöker påverka valfriheten för medborgarna. Det är politiska mål, och
det är en politisk realitet i dag att det finns grupper av landstingspoliti-
ker som till varje pris motarbetar etableringar av privata vårdgivare.
Det är realiteten.
Anf. 140 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Om det nu är på det sätt som beskrivs här, är det något
fel med vår svenska demokrati. Då är den kommunala självbestämman-
derätten någonting som i grunden måste vara fel. Om man på den
kommunala och landstingskommunala nivån struntar i vad riksdagen
säger i bred enighet måste man se över det demokratiska systemet. Då
skall man inte angripa problemen på något annat ställe än just där. Det
är där man skall titta på vad som skall göras. Kanske partierna behöver
byta ut sina företrädare på olika håll, om de struntar i vad vi som före-
träder riksdagen säger.
Hos oss har vi inte det problemet, utan våra politiker stöder våra
partiprogram ute i det kommunala arbetet och i det landstingskommu-
nala arbetet. Jag förutsätter att andra politiska partiers företrädare gör
likadant. Därför skall det här inte behöva bli något problem.
Det ni förespråkar från olika håll är en vision, som inte har någon
täckning i det förslag som nu ligger.
Anf. 141 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik
Herr talman! Då kan man ställa sig frågan: Om man nu anser att
privata alternativ är en tillgång och de inte finns, varför lämnar man då
över till landstingen att bestämma i de här frågorna? Varför behåller
inte riksdagen initiativet i de här frågorna? Man kan också ställa den
frågan mot bakgrund av att man nu inför och förhindrar möjligheten till
ersättningsetableringar, vilket i praktiken kommer att innebära att kåren
riskerar att försvinna.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
105
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Anf. 142 CARINA MOBERG (s) Herr talman! När man är fardigutbildad och godkänd sjukgymnast |
förklaras man av Socialstyrelsen behörig att utöva yrke inom hälso- och
|
Transplantationer |
sjukvården m.m. Då får man sin legitimation. Anledningen till att jag berättar detta är att jag behöver det stödet i Själva poängen är nämligen att det medicinska yrkesansvaret, dis- Den motion jag har skrivit tar alltså upp frågan om remissförfaran- Det viktigaste för all hälso- och sjukvård är att bästa möjliga be- I motionen berättar jag att remisskravet för privatpraktiserande Jag kan inte nog understryka Riksförsäkringsverkets och Socialsty- Jag tror i och för sig inte att vare sig regeringen eller socialutskottet Läkarordination har historiskt varit en grundläggande förutsättning LSR, som är legitimerade sjukgymnasters riksorganisation och Riksförsäkringsverket har hävdat att kravet på remiss har en be- |
106
I och med att ett ekonomiskt utgiftstak med speciella taxor föreslås
sättas för utgifterna inom verksamheten drar jag slutsatsen att den poli-
tiska styrningen av verksamheten säkras.
För att ytterligare beskriva problematiken skall jag nämna ett par
konkreta exempel på problem som diskuterats inom hälso- och sjuk-
vården. I Ludvika hälso- och sjukvårdsstyrelse i Dalarnas landsting går
man t.ex. in och styr antalet sjukgymnastiska behandlingar på den poli-
tiska nivån. Man använder remissredskapet för detta ändamål.
Detta skulle i förlängning kunna innebära en politisk styrning av
den sjukgymnastiska behandlingen. Detta vore mycket olyckligt, och
jag ifrågasätter starkt tanken bakom detta. Det minsta det kan vara är
att vara kostnadseffektivt därför att det leder till förmodad ökad admi-
nistration, därför att inget kommunikationsinstrument i världen kan
ersätta själva åtgärderna. Detta uppmärksammade Conny Öhman och
även Ingela Thalén i sina anföranden, vilket var bra.
Ett annat konkret exempel har jag hämtat från landstinget i Väst-
manland. Där står att läsa i ett protokoll från förtroendenämnden att
fritt val av sjukgymnast i princip innebär att patienten själv kan välja
sin behandling genom att välja en sjukgymnast som uppfyller hans eller
hennes önskemål. Därför skall remissen vara ett tvång.
Jag tycker att det här handlar om synen på yrkesutövandet och hur
man i flera sammanhang använder remisstvång som lösning på ett
olyckligt sätt. Det är att göra det enkelt för sig på kort sikt.
Det får inte gå att missuppfatta socialutskottets inställning i denna
fråga och uppfatta det som ett instämmande i det ovanstående och som
en ytterligare bekräftelse på att kvinnodominerade yrkesgrupper fortfa-
rande inte alltid behandlas utifrån kompetens.
Om det skulle vara så att en sjukgymnast bevisligen bedriver
”skenbehandling”, exempelvis utifrån en patients omotiverade egna
önskemål, bör legitimationsrätten för den enskilde yrkesutövaren ses
över. För detta ändamål finns såväl disciplinära åtgärder som an-
svarsnämnd.
Herr talman! Jag kommer inte att yrka på någon vidare prövning av
mitt förslag, men jag känner det absolut nödvändigt att föra fram dessa
synpunkter och följa upp min motion här i kammaren.
Är man legitimerad sjukgymnast så är man legitimerad. Det finns
bara en definition på det. Remissen är inte ett bra instrument för att
styra verksamheten, varken ekonomiskt eller administrativt. Det säger
oss erfarenheten.
Jag ber därför socialutskottet att ha följande i minnet: Om konsek-
venserna av de i propositionen föreslagna förändringarna skulle visa sig
motverka syftet, att resurser ges för sjukgymnastisk behandling som är
föranledd av skada eller sjukdom, bör regeringen uppmanas överväga
behovet av eventuella åtgärder. Tack!
Anf. 143 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Jag kan instämma i väldigt mycket av vad Carina Mo-
berg sade. Jag kan också råda henne att i kommande voteringar stödja
något av de borgerliga partierna, som inte tycker att vi skall ha re-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
107
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
108
misstvång och som sätter väldigt stor tilltro till yrkesutövarna inom
vården och icke enbart till landstingsmonopolet.
Jag har gått den långa vägen i svensk sjukvård. Jag har arbetat som
vårdbiträde, sjuksköterskeelev och sjuksköterska ganska många år.
Dessutom har jag varit landstingspolitiker i många år. Jag tror att jag
vet vad jag talar om, mer än många som skriver och säger vackra ord
men som i handling gör någonting helt annat.
Jag har med stort intresse lyssnat på dagens debatt men också med
stort vemod. Om det blir så att utskottsmajoritetens förslag blir riksda-
gens beslut - allt tyder på det - är det en sorgedag för svensk sjukvård.
Det är ett beslut som kommer att ha oerhört stor principiell betydelse
för vårdens framtida utformning. Jag beklagar att socialministern inte
är här nu, för hon hade behövt lyssna till några sanningens ord.
Om beslutet blir så som jag tror och som allt tyder på, kommer
svensk sjukvård att bli totalmonopoliserad och politikerstyrd, mer so-
cialiserad än på decennier. Frågan är om den någonsin har varit så
socialiserad. Är detta de fasta spelregler som socialministern så vackert
talade om?
Den begynnande valfrihetsrevolution som den borgerliga regering-
en genomförde är totalt bortblåst. Inom kommunerna har vi kunnat
notera att vi nu är tillbaka på t.ex. ett totalt kommunalt barnomsorgs-
monopol. Vi står i begrepp att införa ett totalt landstingsmonopol.
Jag sade att vi inledde en valfrihetsrevolution i den borgerliga re-
geringen. Vi inledde, men vi borde ha fortsatt och gått vidare. Men
därtill hade det krävts en annan finansiering och andra idéer när det
gäller utformningen av svensk hälso- och sjukvård. Jag beklagar djupt
att HSU 2000 inte ens får utreda en annan finansiering än landstingens
och landstingsskatten.
Jag skall inte upprepa alla de argument som framförts tidigare av
borgerliga företrädare, men jag skall ta upp tre aspekter som jag tycker
är viktiga, nämligen valfrihet, näringsfrihet och jämställdhet.
Valfriheten: Inom så gott som alla samhällsområden anser vi det va-
ra viktigt med valfrihet och konkurrens. Vad skulle vi som kunder
tycka om vi enbart hade Konsum eller ICA att gå till, att enbart bli
erbjudna en sorts tandkräm eller falukorv? Vi anser det vara fullstän-
digt självklart att vi skall kunna välja mellan olika varor och olika al-
ternativ. Men när det gäller ett samhällsområde, vården, som vi alla
någon gång i livet är beroende av - ofta när vi är särskilt utsatta - ja, då
skall vi bara ha det allenarådande landstinget att gå till. Detta är absurt,
mina vänner!
Näringsfriheten: Även om många av oss anser att Sverige är ett
ganska socialiserat land och framför allt att flera steg har tagits tillbaka
i socialistisk riktning, så tillhör vi dock en marknadsekonomi. Vi bru-
kar ju i alla fall berömma oss av detta. I regeringsformen slås det fak-
tiskt fast att rätten att driva näring endast i undantagsfall får inskränkas.
Näringsfriheten är med andra ord av fundamentalt värde i vår rätts-
ordning, och den utgör en mänsklig fri- och rättighet enligt Euro-
parådskonventionen. Få drömmer väl i dag om en återgång till lönta-
garfondsekonomin. Nej, vi ser valfrihet och konkurrens som ett bra sätt
att öka effektivitet och service och som en möjlighet att hålla priserna
nere. Vi vet också att den privat bedrivna vården är effektiv och att
kostnaden är två tre gånger högre i den offentliga vården än i motsva-
rande privatvård.
Men, herr talman, när det gäller vård och omsorg är det klent be-
ställt med konkurrensmöjligheterna. De alternativ som har växt upp
inom dessa sektorer på senare år kan knappast sägas kunna konkurrera
på samma villkor som giganterna det kommunala och landstingskom-
munala monopolet. Jag tänker då främst på ojämlikheten t.ex. när det
gäller moms och annat inom service- och tjänstesektorn och monopol-
ställningen för de offentliga verksamheterna. Landstingen, som är pro-
ducenter av vård, skall vara den instans som bestämmer över konkur-
renterna, de privata vårdgivarna. Tala om livegenskap!
I och med att den privata vården nu blir helt livegen under lands-
tingen blir näringsfriheten lika med noll för de läkare och sjukgymnas-
ter som önskar driva egen verksamhet. Yrkesgrupperna inom vården är
alltså negativt särbehandlade i mer än ett avseende. De vet inte om de
kan överlåta sin verksamhet på annan person genom ersättningsetable-
ring. Landstinget bestämmer godtyckligt. En yrkesutövare som fyller
65 år göre sig icke besvär! Om vederbörande skall fortsätta sin verk-
samhet får hon ta ett högt pris för sin vård. Socialdemokraterna inför en
vård för de rika.
Jämställdheten: Sverige berömmer sig av att ha världens mest jäm-
ställda riksdag och regering. Landets vice statsminister är tillika jäm-
ställdhetsminister. Hon borde vara här i kammaren i dag och vara djupt
indignerad över att kvinnor inom vårdyrken är så särbehandlade i för-
hållande till män och kvinnor inom andra yrken. Vad finns det för jäm-
ställdhet i att kvinnor inom vårdyrkena endast skall ha en arbetsgivare,
landstingen, att gå till eller att dessa kvinnor skall förmenas rätten att
bedriva egen verksamhet? JämO borde bestämt ta sig en titt på situatio-
nen för kvinnor inom vården.
Herr talman! Jag upprepar: Det är i dag en bedrövelsens dag för
svensk sjukvård om majoritetens förslag går igenom. Valfriheten för-
svinner, det görs ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten, och kvinnorna
inom vården särbehandlas i förhållande till andra yrkesutövare.
Roland Larsson har talat vackert om att det nog inte blir så farligt -
han har en from förhoppning om att det inte blir det. Socialministern
sade att här skall inte stängas några dörrar. Jag vill bara berätta att
inom det röda Värmlands läns landsting har alla vårdavtal sagts upp.
Vad blir det för valfrihet och rättvisa för patienter och yrkesutövare?
Jag bara frågar.
Men jag är ändå inte pessimist. Även om landstingspolitikerna i vårt
avlånga land gör som man gör i det röda Värmlands läns landsting,
kommer människorna förr eller senare att ta saken i egna händer. De
kommer att kräva alternativ även i vården. Och även inom denna sek-
tor, herr talman, kommer Socialdemokraterna att få inse att verklighe-
ten är Socialdemokraternas värsta fiende.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till de reservationer som Leif
Carlson har yrkat bifall till.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
109
|
Prot. 1994/95:113 I juni |
Anf. 144 MARGARETA E NORDENVALL (m) Herr talman! Landstingen måste ta ett större ansvar, skriver Ingela |
Thalén på Brännpunkt den 7 april. Detta budskap genomsyrar också
|
Transplantationer |
regeringens proposition om den framtida primärvården. Jag beklagar Roland Larsson vill att vi skall debattera det som kan bli problem. Remisstvång uppmuntras, och det är landstingens sak att själva be- Det är beklagligt att man i propositionen inte har förstått vad kon- Det finns även tendenser till att patienter styrs bort från den privata Behovet av ersättningsetableringar för läkare och sjukgymnaster har Behovet kommer att aktualiseras ytterligare i och med en ålders- Det innebär också att alla dessa patienter kommer att belasta den Bara för att läkarna försvinner, försvinner inte patienterna. Detta fö- Avsaknad av ersättningsetablering slår väl så hårt mot de privata |
|
110 |
att vårdgivarna vågade investera i modern utrustning och att man på så |
sätt kunde följa med i den tekniska utvecklingen. Det finns inte längre
någon garanti för att kunna överlåta sin praktik, vilket innebär att priva-
ta läkare och sjukgymnaster på sikt kan försvinna helt.
Herr talman! Sverige har aldrig tidigare haft motsvarande socialise-
rad sjukvård, och detta i en tid när muren mot öst har fallit. Det är
ofattbart.
Socialministern har i tidningar bemött den massiva kritiken av den-
na proposition med att säga att alla kan verka som privatläkare, bara
samhället inte behöver betala. Ja visst, alla patienter som har råd har
också valfrihet. Det handlar inte bara om att betala patientavgiften
själv, utan man måste också betala alla de undersökningar som doktorn
remitterar till, t.ex. magnetröntgen för flera tusen kronor.
Ånyo: Under socialdemokratiskt styre har plånboken börjat styra i
sjukvården. Gratulerar!
Jämlikhet ligger den socialdemokratiska regeringen varmt om hjär-
tat, men inte när det gäller kvinnor i den privata vården, särskilt inte
sjukgymnaster, som till mer än 80 % är egna företagare. Förutom brist
på ersättningsetablering föreslår regeringen krav på heltidsverksamhet.
Dessa kvinnor är också mammor, de har barn och kan behöva arbeta
deltid. Skall kvinnor som arbetar i privat vård diskrimineras? Behöver
dessa kvinnor inte behandlas på samma sätt som andra kvinnor?
Hela propositionen är en attack och ett misstroende mot den privata
vården. Det är en proposition som ger landstingen en starkare mono-
polställning än någonsin tidigare. Privatvården har förföljts sedan den
socialdemokratiska regeringen tillträdde. Privatläkarna fuskar, privatlä-
karna knäcker landstingets ekonomi, har vi hört sedan i höstas. Men,
när den tidigare omtalade granskningen av privatläkarna blev färdig i
slutet av mars blev det konstigt nog tyst. Anledningen kanske var att
granskningen inte visade något fusk. Inte heller visade den någon an-
märkningsvärd ökning av vare sig antalet privatläkare eller kostnader
för desamma. Misstron var således ogrundad mot de läkare som tar
emot mer än fem miljoner patientbesök per år.
Däremot har det nyligen publicerats en undersökning om lands-
tingets skrämmande låga trovärdighet som arbetsgivare. Conny Öhman
talade om att landstinget skall verka som ett samverkansorgan för vår-
davtal. Men inte skulle väl Conny Öhman som t.ex. Konsumförestånda-
re avskeda sin personal för att ICA skulle kunna öppna på andra sidan
gatan?
Droppen som får bägaren att rinna över är sysselsättningsgarantin.
Kostnaden för de ca 2 000 övertaliga i Stockholms läns landsting mot-
svarar de besparingar som man nu gör i sjukvården. Skall man spara på
patienternas sjukvård för att kunna behålla övertalig personal i lands-
tinget? Det kan väl inte vara rimligt att stänga patienternas sjukhus för
att garantera personalen sysselsättning?
När nu socialministern med varm hand överlåter sjukvården i sin
helhet till landstingen är jag inte säker på att socialministern inser de
verkliga konsekvenserna.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Herr talman! Jag hoppas att vi inom snar framtid får se en ny pro- |
är vad Sverige behöver.
|
Transplantationer |
Anf. 145 ROLAND LARSSON (c) replik Herr talman! Jag noterar att Margareta E Nordenvall konstaterar, I Socialtjänstkommittén, där jag är ledamot, har moderaterna, kds Moderaterna är inte konsekventa när de i det ena fallet säger att det Den privata verksamheten är bra och den behövs. När den är bra Anf. 146 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik Herr talman! Remisstvånget har vi varit inne på det tidigare. Vi sa- Sedan kan vi diskutera vem det är som betalar sjukvården. Jag tyck- Jag skulle gärna vilja fråga Roland Larsson: Tycker Roland Larsson |
112
Anf. 147 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Jag tror inte att landstingen kan klara detta i längden
med de ekonomiska resurser man har. Sysselsättningsgarantin får man
säkert vara beredd att ompröva på många håll. Det tror jag. Men det är
ett problem för sig.
Det jag skulle säga var att vi från Centerns sida har en reservation
när det gäller remissförfarandet som handlar om gynekologer och
psykiatrer och som också säger att man bör vara försiktig med remis-
ser. Jag sade i ett tidigare anförande att kan det finnas misstanke om
att man skulle missbruka detta bör man tillse att den möjligheten inte
finns kvar, om så bara därför att misstanken finns.
Anf. 148 MARGARETA E NORENVALL (m) replik
Herr talman! Det gläder mig att Roland Larsson inte tycker att vi
skall ha ett remisstvång och att det inte bör se ut som det faktiskt gör i
dag. Då hoppas jag att Roland Larsson med de kontakter Roland Lars-
son har med regeringen också försöker verka för att vi tar bort de regler
som tyvärr kommer att strypa valfriheten för patienterna i sjukvården.
Jag tycker att det är beklagligt att jag inte kan få ett svar på frågan
om sysselsättningsgarantin. Det är också önskvärt att Roland Larsson
kan föra vidare att det icke kan vara försvarbart att man stänger sjukhus
för att kunna ha personal i sysselsättning som i själva verket är överta-
lig. Detta är i dag en verklighet. Jag tror inte att våra patienter kommer
att ställa upp på det länge till.
Anf. 149 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! För mig som liberal, liksom motionärerna bakom mo-
tion 34, innebär en humanistisk människosyn - för mig personligen
också en kristen människosyn - att människan aldrig får betraktas som
ett medel. Människan är ett mål i sig.
Bara hon själv kan uttryckligen avgöra om, och i vilken utsträck-
ning, hon vill ställa sig själv, sin kropp och sina gärningar till sina
medmänniskors tjänst. Jag önskar innerligt att så många människor som
möjligt kommer fram till ett sådant personligt ställningstagande.
Ytterst är avgörandet ändå hennes eget. Samhället kan inte, får inte
utöva någon påtryckning eller sätta sig i den enskildes ställe, bara un-
derlätta det ställningstagande den enskilde väljer att göra eller inte
göra.
Även framgent bör alla transplantationer bygga på den enskilde do-
natorns uttryckliga samtycke. Finns inte detta samtycke skall donation
inte förekomma. En människa får aldrig ses som en organbank, vare sig
död eller levande, hur frustrerande det än kan vara för en människa i
desperat behov av donation, för anhöriga eller för berörd vårdpersonal.
I det fallet kan endast den enskilde själv stå i centrum.
I utskottets enhälliga, men undvikande och överslätande, betänkan-
de skriver man - säkerligen av största övertygelse - om vikten av att
respektera den enskildes integritet. Ändå förs resonemanget i allt vä-
sentligt på ett sluttande plan, där man urgröper ett entydigt förhåll-
ningssätt.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
114
Det allvarliga är att det inte görs utifrån en seriös redovisning av
konstaterade allvarliga och integritetsstörande följder för den tänkbara
men uteblivna donatorn, som inte lämnat något uttryckligt medgivande.
Nej, med hänvisning till diverse undersökningar söker man leda i bevis
att människor i mycket högre utsträckning än vad som sker skulle ha
velat ställa sig till förfogande.
Utskottet skriver att ett aktivt samtycke har ”vissa negativa aspek-
ter. En sådan regel skulle alltför starkt betona den ena sidan av själv-
bestämmandet, nämligen att ingrepp inte får göras i strid med den av-
lidnes vilja.” För mig som liberal kan den enskildes självbestämmande
aldrig betonas för starkt i frågor av så grundläggande art.
Inte helt oväntat följer några rader därefter konstaterandet: ”En yt-
terligare konsekvens skulle med all säkerhet bli en minskning av till-
gången på organ och därmed försämrade möjligheter att behandla sjuka
med organtransplantation. Även om dessa negativa konsekvenser i viss
mån skulle kunna minskas t.ex. genom ökad information får man räkna
med att många människor inte kommer att ge klart uttryck för sin in-
ställning till organdonation.”
Herr talman! Detta är naturligtvis pudelns kärna. Tillgången på do-
nerade organ hänger inte med vare sig i den medicinsk-tekniska ut-
vecklingen eller i den ökade efterfrågan på organ.
Därför kan varken regering eller utskott ”förorda en samtyckesregel
som innebär krav på aktivt samtycke från den avlidne för att ingrepp
skall få göras”. Samhället måste hjälpa alla dem som det kan presumera
skulle ha ställt sig till förfogande. Det fulla ansvaret för och konsek-
venserna av den enskildes handling eller icke-handling tar samhället
över.
För mig som liberal är detta otänkbart. Utvecklingen kan aldrig hej-
das. Det gör att grundläggande etiska frågor aldrig kan få en praktisk
slutlösning. De måste ständigt på nytt prövas mot nya förhållanden och
ny kunskap. Det etiska samtalet måste hållas ständigt levande och minst
i fas med befintligt vetande.
Men grundprincipen, om den enskildes fulla och odelbara integritet
och ansvar för alla konsekvenser det för med sig, är inte en fråga om
teknisk utveckling utan en etisk grundprincip. Den får ett godhetsfullt
samhälle med aldrig så goda avsikter aldrig ta över.
I motionen krävs att statens medicinsk-etiska råd först skulle få be-
handla förslaget. Utskottet har, för att vinna tid, valt att i stället fråga ut
vissa medlemmar av rådet. Utskottet har inte på något sätt sökt visa att
frågan av principiella skäl är tidsmässigt så brådskande att det motive-
rar detta genande. Det får därmed ta på sig det fulla ansvaret för att de
som är betänksamma har svårt att känna förtroende för slutsatserna.
Utskottet godtar vidare att tagande av vävnader från aborterade
foster inte längre skall ske efter bedömning från de etiska forsknings-
kommittéerna av varje forskares ansökan. Nu skall Socialstyrelsen ge
tillstånd. Vår bedömning är att detta vidgar användningsområdet och
att det minskar utrymmet för forskningsetiska ställningstaganden. Utan
kommentar ställer sig utskottet bakom propositionens förslag och un-
danröjer därmed inte på något sätt våra farhågor. Hade det funnits
godtagbara förklaringar skulle det inte ha varit särskilt svårt att utveck-
la dem.
Herr talman! Slutligen avvisar vi tanken på att utsträcka tidsgränsen
för medicinska insatser efter döden till 24 timmar. När riksdagen 1987
införde en lag om kriterier för när döden inträtt var många oroade för
att ett viktigt skäl kunde vara att öka möjligheten att säkerställa organ
för donation.
Som vanligt för den här typen av principiella frågor avvisades na-
turligtvis dessa invändningar med emfas. Som vanligt visar det sig efter
några år, när man hoppas att människor har vant sig vid de nya förhål-
landena, att farhågorna tvärtom var befogade. Kanske allvarligast är att
det på ett avgörande sätt undergräver enskilda medborgares tilltro till
de beslut i etiskt svåra frågor som vi fattar i denna kammare.
Herr talman! Jag står bakom samtliga yrkanden i folkpartimotionen
So34. Men eftersom utskottet är enhälligt i sitt betänkande begränsar
jag mig här till att yrka bifall beträffande yrkandena 1, 2 och 3.
Anf. 150 INGRID ANDERSSON (s)
Herr talman! Jag måste säga att jag blir litet beklämd när jag hör
Lennart Rohdin säga att vi i utskottet inte skulle ha behandlat det här
seriöst. Det påståendet vill jag alldeles bestämt tillbakavisa.
Flera av de sakfrågor som framförs här stämmer inte överens med
verkligheten, tycker jag. När vi t.ex. säger att det är Socialstyrelsen
som skall ge sin tillåtelse för att man skall kunna använda sig av foster-
vävnad så skall det göras först efter en etisk prövning. Den etiska
prövningen lämnas alltså alls inte utanför.
När det gäller förslaget och den del som gäller tagande av foster-
vävnad måste jag säga att detta är mycket insnävat i propositionen. Vi
har gjort vissa ingrepp därutöver som gör att det blir ett väldigt snävt
område i fråga om användandet av fostervävnad. Vi ställer mycket
höga krav på att det skall vara mycket angelägna användningsområden.
Det kan gälla svårt sjuka människor och människor som kanske är
obotligt sjuka.
Ett av de första områdena där fostervävnad användes var framställ-
ningen av poliovaccin. Jag måste säga att jag inte skulle vilja ha det
ogjort.
Den verksamhet som nu pågår är ju alls inte lagreglerad. Jag tycker
att det borde vara tillfredsställande att vi nu får en lag som snävar in
och som håller kontroll på detta område som vi alla tycker är mycket
känsligt.
Jag skulle ha litet förståelse för Lennart Rohdins påstående om do-
nation av organ om det var så att lagen skulle träda i kraft nu. Men
lagen träder i kraft om ett år. Då finns det många regler som gör att den
enskildes integritet och självbestämmande väl kan tas till vara.
Anf. 151 LENNART ROHDIN (fp)
Herr talman! Jag instämmer i vad Ingrid Andersson sade i sitt anfö-
rande tidigare i dag, nämligen att det här är väldigt svåra frågor och att
det dessutom är svårt att redogöra för dem och att utveckla dem under
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
115
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
tidspress. Men just av det skälet tycker jag och övriga som står bakom |
betänkande, det är ju det enda vi har tillgång till, på allvar hade bemö-
|
Transplantationer |
dat sig om att bemöta och även argumentera mot de invändningar som I min inställning, och det gäller även motionen, ligger också ett Med formuleringarna här blir det i stället en uppmaning till den en- Anf. 152 INGRID ANDERSSON (s) Herr talman! Vi i utskottet har all respekt för att människor har en Jag tycker inte att denna fråga förtjänar ett resonemang där man ci- Anf. 153 LENNART ROHDIN (fp) Herr talman! Jag kan försäkra Ingrid Andersson att jag har läst be- Problemet är naturligtvis att vi har olika grundsyn. I mitt och mo- Ingrid Andersson sade i sitt inlägg från kammarens talarstol att vi |
|
116 |
vet att de flesta har en positiv inställning. Men om man säger att de |
flesta har en positiv inställning är budskapet - från oss, från samhället -
om hur vi bedömer deras uppfattning väldigt klart. Det är också en
påtryckning som jag tycker är helt otillbörlig.
Ingrid Andersson sade vidare: Möjligheten finns ju att säga nej.
Skall den enskilde verkligen ha en skyldighet att informera samhället
om hur han eller hon ser på sig själv, sin kropp, sitt liv? Det är ungefär
samma resonemang som vi har hört tidigare under åren om kollektiv-
anslutningen till det socialdemokratiska partiet: Man har ju rätt att
reservera sig! Vi som från principiella utgångspunkter har ifrågasatt det
resonemanget har hävdat att det skall råda respekt för den enskilde i
sammanhanget.
Anf. 154 INGRID ANDERSSON (s)
Herr talman! Jag vill bara för klarhets vinnande säga att det inte
finns några krav på att människor skall fylla i donationskort eller regis-
ter. Det kommer att bli högst frivilligt. Men jag vill gärna säga att jag
tror att den ordning som föreslås nu faktiskt kommer att bli bättre och
lättare att hantera för alla människor än den ordning som råder i dag,
när människor i väldigt svåra situationer ställs inför frågan: Skall vi
donera eller inte? Frågan är kanske inte genomfunderad, och ingen vet.
Det upplevs som väldigt, väldigt svårt.
Herr talman! Med all respekt för Lennart Rohdins uppfattning yrkar
jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Jag hoppas att det
kommer att visa sig när det här genomförs i verkligheten att människor
kan lita på att deras vilja helt tas till vara. Det är lika viktigt att ett ja till
donation respekteras som att ett nej till donation respekteras. Det är
också vår utgångspunkt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU16
Bidragsbestämmelserna för fristående skolor (prop. 1994/95:157)
Anf. 155 ULFMELIN(m)
Herr talman! I årets budgetproposition skriver regeringen när det
gäller fristående skolor på grundskolenivå följande: ”Regeringen har
för avsikt att göra förändringar i det nuvarande regelsystemet för fristå-
ende skolor. I syfte att uppnå ett brett politiskt stöd i dessa frågor
kommer regeringen att tillsätta en parlamentarisk beredning som bl.a.
skall behandla frågor som rör bidrag, avgifter, godkännande av och
tillsyn över de fristående skolorna.”
Samtidigt som regeringen fastställde direktiven till denna utredning
lade man fram en proposition till riksdagen om att sänka den garantera-
de bidragsnivån till de fristående skolorna från 85 till 75 % från den
Prot. 1994/95:113
1 juni
Transplantationer
och obduktioner,
psykiatrisk
tvångsvård, primär-
vård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB
m.m
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
117
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
118
1 juli. Att regler för bidragsgivningen ingår i utredningens direktiv
hade uppenbarligen ingen betydelse. Socialdemokraterna hade redan
bestämt sig för att minska stödet.
Anmärkningsvärt är också att regeringen varken har redovisat nå-
gon aktuell översikt av de fristående skolornas ekonomi eller redovisat
något underlag för nedskärningen. Mot bakgrund av bristerna i be-
slutsunderlaget och med vetskap om att ett utredningsförslag är att
förvänta i november borde regeringen ha väntat med förslag tills kon-
sekvenserna kunnat bedömas. Eftersom utredningen som sagt skall vara
klar i november hade det inte behövt innebära någon lång väntan.
Hade regeringen velat åstadkomma långsiktigt rimliga villkor för
friskolorna och menat något med talet om brett politiskt stöd och lång-
siktiga spelregler hade man knappast börjat med att fatta ett tillfälligt
beslut. Med sitt agerande föregriper regeringen utredningens resultat å
det grövsta. Jag har tolkat agerandet så att det gällde att tysta ned de
socialdemokratiska fundamentalisterna och dogmatiska kommunala
företrädare. Widar Andersson är tyvärr en av de få i det socialdemo-
kratiska partiet som kämpar för de fristående skolorna.
Socialdemokraterna gillar inte och har aldrig gillat fristående skolor
av rent ideologiska skäl. Det finns massvis med exempel på detta i
riksdagsprotokoll, pressmeddelanden och artiklar. För socialdemokra-
terna gäller att alla barn skall gå i samma skola - därmed basta! Bar-
nens behov och önskemål är av underordnad betydelse.
Under förra mandatperioden hade vi en ständig kamp med social-
demokraterna i denna fråga. De hittade hela tiden något fel med
friskolorna. Antingen var de för stora, så att de hotade den kommunala
skolan, eller också var de för små, vilket hotade barnen. Antingen var
de för olika den kommunala skolan för att vara ett alternativ eller också
var de för lika och behövdes inte. Argumenten skiftade, men motstån-
det bestod.
Under den borgerliga regeringsperioden förbättrades de ekonomis-
ka villkoren för friskolorna radikalt. Äntligen fick de ekonomiska vill-
kor som var likvärdiga de offentliga skolornas. Den nationella skol-
pengen - om jag får använda det uttrycket - innebar att fristående
grundskolor har rätt att få ett elevanslag motsvarande 85 % av genom-
snittskostnaden i det kommunala skolväsendet. Resultatet av denna
reform samt det faktum att elevers rätt att välja skola slogs fast är att vi
fått en dramatisk ökning av antalet friskolor. En annan positiv effekt är
att elevavgifterna sjunkit eller helt försvunnit. Därmed kan alla oavsett
inkomst välja, vilket jag tycker är riktigt.
Enligt överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centern
om sänkningen av ersättningsnivån skriver man in i skollagen att kom-
munen skall ta hänsyn till om den fristående skolan har särskilda kost-
nader på grund av:
1. att skolan drivs av en enskild fysisk eller juridisk person och inte av
kommunen,
2. att skolans åtagande omfattar elever med behov av särskilda
stödinsatser, och
3. att skolan erbjuder skolhälsovård.
Det är bra att detta skrivs in i skollagen, i varje fall jämfört med
förslaget i propositionen, där det föreslogs en sänkning rakt av. Men
brasklappen är trots allt att det är kommunen själv som avgör om man
skall beakta om en fristående skola har ett större åtagande eller inte.
Med den uppgörelse som har träffats mellan Socialdemokraterna och
Centern är skolorna utlämnade till kommunpolitikernas välvilja, eller
som det konkret står på s. 9 i betänkandet: ”Utskottet anser att kommu-
nen vid prövningen av bidrag skall kunna ta hänsyn till om de särskilda
kostnader som utskottet har behandlat i det föregående ryms inom
schablonbidraget.”
En fristående skola har kostnader som kommunen inte har, exem-
pelvis när det gäller momsskyldigheter, pensionsåtaganden och arbets-
givaravgift. Även om en friskola har elever med funktionshinder, elever
som behöver stödundervisning, undervisning i hemspråk eller under-
visning i svenska som andraspråk och erbjuder skolhälsovård kan
kommunen genom den brasklapp jag nyss citerade besluta att detta
ryms inom 75-procentsnivån. Det finns också anledning att påpeka att
de flesta skolorna uppfyller kriterierna.
Erfarenheten av det nuvarande systemet är vidare att 85-
procentsnivån i regel har blivit både det lägsta och det högsta bidraget
från kommunerna - alltså både ett golv och ett tak. Risken är uppenbar
att det nya golvet och taket blir 75 %, eftersom det är kommunen som
ensidigt beslutar om ersättningsnivån. I så fall tvingas friskolorna att
minska kostnaderna med 10 procentenheter utöver det som krävs med
anledning av att kommunernas genomsnittskostnader i många fall också
minskats.
Jag vill därför fråga majoritetsföreträdarna i den här debatten: Vad
gör ni om det visar sig att kommunerna inte beaktar om en friskola har
åtagande som står i skollagen utan ger den lägsta möjliga ersättning?
Låt mig ta ett exempel. Jönköpings kommun styrs den här mandat-
perioden av Socialdemokraterna och Centern. Jönköpings kristna skola
har inga problem att få elever.
I dag har den 43 elever mot 27 vid starten för tre år sedan. Skolan
har flera gånger uppvaktat skol- och barnomsorgsnämnden i Jönköping
om att få ytterligare pengar utöver minimibeloppet 85 %, men fått nej.
Några elevavgifter tas inte ut, och föräldrarna har vanliga eller låga
inkomster. Skolan har tagit hand om barn med särskilda behov, och
skolan har skolhälsovård och skolskjuts. De ledande socialdemokrater-
na i kommunen anser att friskolorna är överkompenserade och välkom-
nar den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån. Förmodligen kom-
mer Jönköpings kristna skola att få ersättningen sänkt. Kan skolan i
framtiden ta emot elever med särskilda behov eller elever med invand-
rarbakgrund? Det är en berättigad fråga.
Under riksdagens muntliga frågestund den 18 maj gjorde utbild-
ningsminister Carl Tham följande uttalande med anledning av en fråga
av Birgitta Wichne angående Sverigefinska skolan i Borås. Han sade
följande:
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
119
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
”För det första har vi i regeringen klart markerat att vi inte vill ha en |
följande segregation. Detta gjordes också klart i valrörelsen.
|
Bidragsbestämmelser- |
För det andra har vi tillsatt en utredning som skall se över hela sys- Det är dock helt klart att man inte kan ha ett system där privatskolor Detta uttalande av departemenstchefen visar tydligt den socialde- Jag skulle vilja fråga utskottsmajoriteten om ni delar den uppfatt- När den här typen av signaler kommer från departementschefen och De viktigaste förutsättningarna när det gäller att driva en verksam- Jag skulle vilja fråga statsrådet Ylva Johansson: Vad är skälen till Hen talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Anf. 156 MARGITTA EDGREN (fp) Herr talman! Låt mig först markera att, vilket också står i vår |
|
120 |
välkomnar den parlamentariska utredningen. Vi går in i det arbetet i |
avsikt att skapa långsiktiga och politiskt brett förankrade ekonomiska
förutsättningar för fristående skolor.
Merparten av de fristående skolorna i dag baseras antingen på en
speciell pedagogik eller på konfession. Folkpartiet liberalerna hävdar
att det finns en betydligt större potential av fristående skolor som kan
utvecklas om politisk stabilitet och långsiktighet kunde uppnås så att
även friskolorna kunde planera långsiktigt. Oaktat utvecklingen tror vi
aldrig att antalet fristående skolor kommer att överstiga 10 % av sko-
lorna i det totala skolväsendet. Det viktiga är dock inte antalet utan
möjligheten och rätten att starta en sådan skola.
En hittills ofta förbisedd potential utgörs av kreativa entusiastiska
lärare som tillsammans vill pröva idéer inom sitt professionella område
och föredrar att göra det utanför den kommunala skolan. De vill vara
mera självstyrande än vad som är möjligt med det kommunala regel-
verket och tillsammans med barn, ungdomar och föräldrar utveckla den
egna skolan på bästa sätt. Enligt vår uppfattning finns det inga skäl att
bromsa en sådan utveckling. Tvärtom kan det också fungera som en
stimulans som kommer föräldrar, elever och lärare till godo. Måhända
kan den konkurrensen också fungera som katalysator när det gäller att
förmå kommunpolitiker att släppa mer beslutsrätt till de lokalt verk-
samma i de kommunala skolorna.
För att säkerställa att alla har möjlighet att välja en ffiskola om de
så önskar har vi också klart markerat att de skall vara avgiftsfria. Skat-
tepengarna till skolverksamheten ingår i det generella statsbidraget och
skall omfatta kommunens alla barn oavsett om de väljer att gå i en
kommunal skola eller i en ffiskola. Därför har vi markerat denna vår
inställning genom reservation 10, som jag dock icke yrkar bifall till.
Det kommer kanske våra reservationskamrater att göra.
En fråga som ofta tas upp i debattinlägg från socialdemokrater och
även från vänsterpartister gäller barn med särskilda behov. Friskolorna
framställs då ofta som segregerande när det i stället finns mycket som
tyder på att friskolorna - kanske beroende på sin annorlunda pedagogik
- ofta gör betydande insatser för barn med särskilda behov. Flera av
friskolorna har t.o.m. inriktningen att specialisera sig på barn med
särskilda behov, t.ex. dyslektiska elever. Hotet mot friskolorna är alltså
också ett hot mot dessa elever, som i friskolorna har hittat en miljö som
passar just dem.
Folkpartiet har också reserverat sig när det gäller tillsynen. Vi krä-
ver i reservation 12, som jag härmed yrkar bifall till, att Skolverket
fortsättningsvis skall vara den enda tillsynsmyndigheten för de friståen-
de skolorna. Däremot vill vi ändra tillsynen så att samma regelverk
skall gälla för kommunala och fristående skolor. Vi menar att det är
logiskt att kommunen tar helhetsansvar för all den skolverksamhet som
bedrivs inom kommunen och för de barn som bor där. Jag vet att den
parlamentariska kommittén också har fått i uppdrag att titta på hur man
skall fördela tillsyns- och tillståndsverksamheten. Genom vår reserva-
tion har vi klart markerat hur vi vill ha det i framtiden.
En väg för att få veta om allt fungerar bra och vad som kan bli bätt-
re vore att fler kommuner följer exemplet från några kommuner som
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
121
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
122
har inrättat en kommunal skolinspektör. Det borde som sagt prövas i
ännu fler kommuner.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan
förutom på de punkter där Folkpartiet har avgivit reservationer. Jag
yrkar än en gång bifall till reservation 12.
Anf. 157 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
Herr talman! I en motion från Vänsterpartiet från den allmänna mo-
tionstiden begärde vi att regeringen skulle återkomma med förslag om
rättvisare former för ekonomiskt stöd till friskolorna. Vi sade i motio-
nen att vi tyckte att 85 % var en för hög ersättningsnivå och att skol-
pengen som infördes under den förra regeringen var ett alltför statiskt
och okänsligt resurstilldelningssystem.
Vi anser att det offentliga stödet bör utformas på ett mycket mer
flexibelt och behovsinriktat sätt och att vi i högre grad skall ta hänsyn
till vilka elever som finns i den enskilda skolan. Det är alltså barnens
behov som skall styra resurserna.
I dag överkompenseras friskolorna i vissa fall. Jag tycker att det är
viktigt att alla skolor i en kommun ges likvärdiga förutsättningar för
arbetet - ekonomiskt, pedagogiskt och organisatoriskt.
Resurserna måste fördelas så att de så långt som möjligt kompense-
rar för olikheter i den sociala sammansättningen. Skolpolitiken måste
utformas så att segregationstendenser av olika slag motverkas.
Rätten att välja skola skall givetvis finnas kvar, men valfriheten får
inte betonas så starkt att den motverkar strävan till ökad jämlikhet och
minskade sociala klyftor.
Jag är därför nöjd med att regeringen nu har tillsatt en parlamenta-
risk utredning som skall se över de framtida villkoren för friskolorna.
Arbetet skall ju vara färdigt senast den 1 november i år, då också ett
förslag till lagändringar skall läggas fram.
Jag vill markera att vi inom Vänsterpartiet inte är negativa till själva
friskoletanken som sådan. Friskolorna kan vara utmärkta komplement
till den kommunala skolan. De kan skapa utrymme för spännande alter-
nativ och på så sätt bidra till pedagogisk förnyelse och utveckling. De
kan profilera studierna med inriktning mot olika kulturformer.
Vi anser att det är sådana skäl, dvs. de som hör ihop med den peda-
gogiska särarten, som skall vara avgörande när man fattar beslut om att
inrätta nya friskolor, inte själva privatiseringen som sådan. Även
Margitta Edgren nämnde den pedagogiska särarten, om jag tolkade
henne rätt. Nu är det ju inte alltid det som är skälet till att man startar
en friskola.
Jag tycker att Ulf Melin uttryckte en ganska låg uppfattning om
kommunalpolitiker när han sade att friskolorna blir utlämnade till
kommunernas välvilja. Jag tror att kommunerna är de som bäst kan
avgöra hur deras verksamhet skall organiseras. Vi tycker därför att
kommunerna bör få större inflytande, både när det gäller att ge tillstånd
till nya friskolor och när det gäller att utöva tillsyn över skolorna.
Förutsättningen för att få offentliga bidrag måste vara att grundläg-
gande demokratiska principer följs enligt skollagen och läroplanen och
att friskolan har kompetenta och behöriga lärare. Skolarbetet skall
präglas av öppenhet, tolerans, allsidighet och saklighet.
Vi anser att elevavgifter inte får förekomma om skolan vill ha of-
fentligt stöd. Annars urholkas den reella möjligheten till fritt val av
skola. Valet kommer i stället att styras av föräldrarnas ekonomiska
förhållanden. Enligt rapporten Valfrihet inom skolan ökar visserligen
kvaliteten i skolor för de välbärgade genom existensen av elevavgifter,
men de flesta andra skolpolitiska mål motverkas, prestationssegrege-
ringen ökar och likvärdigheten urholkas.
Med detta vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets och Folkpartiets re-
servation nr. 10 om att friskolorna i princip skall vara avgiftsfria.
I propositionen föreslås att bidraget till friskolorna skall motsvara
75 % av genomsnittskostnaden för kommunens grundskoleelever.
Reglerna skall gälla i väntan på att utredningen om friskolorna redovi-
sat sina slutsatser. 75-procentsnivån är identisk med vårt andrahandsyr-
kande när riksdagen tog beslut i frågan.
Vänsterpartiet ställde sig bakom förslagen i regeringens proposi-
tion, vilket också Socialdemokraterna var informerade om. Genom
överenskommelsen med Centerpartiet förändrades dock förutsättning-
arna något. Jag vill säga att jag inte är sur, eller besviken över att So-
cialdemokraterna och Centern kommit överens, endast kanske litet lätt
förvånad över att resultatet presenterades i massmedia innan utskottet
över huvud taget hade behandlat frågan.
Centerpartiet har brutit upp från den något prestigefyllda låsning
som övriga borgerliga partier har i frågan om ersättningsnivå till
friskolorna. Det är vi glada över. Däremot är jag mer tveksam till
sakinnehållet och har därför reserverat mig mot de förändringar i
skollagen som är resultatet av överenskommelsen. Det har jag gjort av
flera skäl. 75 % är ett golv, och skall betraktas som ett sådant och inte
som ett tak. Kommunerna har alltså full frihet redan nu att ersätta
friskolorna med ett högre belopp. I den meningen är alltså
överenskommelsen ett slag i luften. Det är viktigt att slå vakt om
kommunernas självstyre. Jag tror att kommunerna själva har bästa
kunskap om friskolorna inom den egna kommunen och därmed också
möjlighet att bedöma i vilken utsträckning och av vilka skäl en högre
ersättningsnivå eventuellt bör utgå. Att förändra skollagen nu, innan
utredningen är klar med sin rapport, anser jag på ett olyckligt sätt skulle
föregripa utredningens arbete. Jag är rädd att utredningens möjligheter
att diskutera frågan förutsättningslöst skulle minska. Jag tror att den
kanske medvetet vaga formuleringen kan skapa tolkningssvårigheter
och därmed onödigt byråkratiskt krångel.
Jag yrkar därmed bifall till reservation nr. 3.
Till sist vill jag göra en mer ideologisk förklaring, som Ulf Melin
efterlyste. Vi tycker att det är viktigt med en sammanhållen likvärdig
skola för alla barn. Det är den skolan Vänsterpartiet i första hand vill
lägga ner energi och kraft på att utveckla och förbättra. Den skolan är
inte kommunalgrå. Där finns mängder av fantasi och kreativitet.
Det är min övertygelse att det är av stort socialt värde att barn går i
en närbelägen skola, där de undervisas tillsammans med andra barn
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
123
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
med olika bakgrund, förutsättningar och intressen. Det är ofta den |
viktigaste motmedlet mot fördomar och våld. I den skolan bygger vi
|
Bidragsbestämmelser- |
egentligen grunden också för vår demokrati. Anf. 158 ULF MELIN (m) replik Herr talman! Britt-Marie Danestig-Olofsson sade att jag har en låg Hela resonemanget är egentligen felaktigt. Både Vänsterpartiet och När det gäller elevavgifterna skulle jag vilja ställa en fråga. Om Anf. 159 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik Herr talman! Jag har alltid uppfattat att skolpolitiken har sin grund Jag tyckte faktiskt att Ulf Melin uttryckte en ganska låg uppfattning Jag uppfattade inte frågan om avgifterna. Om Ulf Melin upprepar Anf. 160 ULF MELIN (m) replik Herr talman! Jag skall upprepa frågan. Om man nu sänker bidrags- Sedan har vi olika syn på planering, det är uppenbart. Jag tycker |
|
124 |
föräldrar skall göra och ingen annan. |
Anf. 161 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Jag har en absolut övertygelse om att kommunalpoliti-
kerna klarar av att bedöma det här. Vad jag vände mig emot när det
gäller överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
är att den ändring de föreslår att man skall göra i skollagen inte täcker
in speciellt mycket. Jag tycker att man måste ha ett mycket mera nyan-
serat sätt att se på friskolorna.
Jag antar att det kan finnas friskolor som klarar sänkningen till
75 % utan att kvaliteten sänks alltför mycket. Men det finns friskolor
som inte kommer att klara det och som har andra åtaganden, ungefär
som man har skrivit här, men det kan också vara helt andra saker. Då
skall naturligtvis kommunen bedöma om man skall ge 85, 95 eller
100 % av den genomsnittliga kostnaden till dem. Det är alltså en be-
dömningsfråga.
Anf. 162 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Herr talman! Jag blev riktigt rörd när jag hörde Britt-Marie
Danestig-Olofsson med schwung i rösten tala om friskolornas kreativa
lärare, om spännande alternativ och pedagogiska särarter. Men jag fick
det inte att gå ihop när hon några minuter senare hävdade att de
samtidigt ökar segregationen och ojämlikheten. Jag vill ha en liten
förklaring på hur detta hänger ihop.
Min andra fråga, som också har med detta att göra: Britt-Marie Da-
nestig-Olofsson ifrågasatte skälen till att man startar skolor. Om det
inte är de skäl hon först talar om - spännande alternativ, pedagogisk
särart osv. - vilka skäl tänker Britt-Marie Danestig-Olofsson då på?
Det vill jag också gärna veta.
Den sista raka frågan: Departementet sätter till en parlamentarisk
utredning med en lång rad direktiv inom just detta område, och vi alla
utser dem vi tror är bäst skickade att komma fram med ett bra förslag.
Är det tillfredsställande att man samtidigt släpper i väg en proposition
som tar stora delar av det arbete den parlamentariska kommissionen
skulle uträtta? Tycker Britt-Marie Danestig-Olofsson att det är ett kor-
rekt sätt att hantera riksdagen?
Anf. 163 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Först den pedagogiska särarten och av vilka skäl man
startar friskolor. Som jag sade i mitt inlägg tycker vi att det är bra med
skäl som hänger ihop med den pedagogiska särarten. Men man har
tyvärr inte alltid detta skäl.
Jag skall ta ett praktiskt exempel. I den kommun som jag kommer
ifrån ligger det en högstadieskola i ett mycket resursstarkt område.
Föräldrarna är välutbildade och har ganska höga inkomster. Nu är
grundskolan överdimensionerad i kommunen. Kommunen väljer då -
därför att skolan är nersliten - att föreslå att just den skolan skall läggas
ned. Då uppstår tanken på en friskola hos föräldrarna. Det tycker jag är
ett dåligt skäl att starta en friskola.
Då rullar man bara problemet med överdimensioneringen till ett an-
nat område, där föräldrarna inte har så starka resurser och inte kan
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
125
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
driva frågan på det sättet. Det kanske drabbar ett område där barnen |
Jag kan räkna upp andra dåliga skäl också. Det finns kommunalpo-
|
Bidragsbestämmelser- |
litiker som har drivit friskoletanken just därför att det har gett en möj- På så sätt kan friskolorna inverka menligt och förstärka segregatio- Anf. 164 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Jag uppskattar att jag fick svar, men jag är inte riktigt Sedan skulle jag vilja att Britt-Marie Danestig-Olofsson också sva- Anf. 165 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik Herr talman! Min erfarenhet och min kunskap säger mig, som jag Med de stora nedskärningar vi har inom kommunerna nu och som Anf. 166 GUNNAR GOUDE (mp) Herr talman! Det är svårt att förstå varför regeringen hastar fram ett Av rapporter från Kommunförbundet att döma är man ute i kom- Miljöpartiet ser de fristående skolorna som en viktig resurs inte |
|
126 |
vis skall också de fristående skolorna få bidrag enligt samma regler |
som de kommunala, alltså med hänsyn tagen till barnens behov. Och
naturligtvis måste hänsyn tas till skillnader i de ekonomiska spelregler-
na för privata och kommunala skolor, t.ex. vad gäller moms och pen-
sionsbetalningar.
Något underlag för det förslag som nu hastats fram finns inte. Un-
derlaget skall ju tas fram av den just påbörjade utredningen. Förslaget
är extra olyckligt eftersom det inte yttrar sig om hur de fristående sko-
lornas baskostnader skall beräknas, utan endast innehåller diffusa
skrivningar om att speciella hänsyn skall tas till om skolan har skolhäl-
sovård eller elever med speciella behov. Det är upp till kommunen att
bestämma bidraget, precis som tidigare. Det enda nya är att kommu-
nens svängrum har ökat, så att det omfattar även intervallet 75-85 %.
Herr talman! Sammanfattningsvis kan man säga att detta förslag är
dåligt underbyggt. Det gagnar inte de fristående skolorna och det öpp-
nar upp för ett ökat godtycke från kommunernas sida vid beräkningen
av bidragets storlek. Förhoppningen är att kommunerna som redan
kommit mycket långt i budgetarbetet för 1995/96 inte alls påverkas av
beslutet, och att man inför nästa budgetår har utredningens förslag att
gå efter. Mycket talar för att utredningens förslag kommer att bli
mycket bättre när det gäller garantier för en rättvis resursfördelning till
de fristående skolorna.
Jag yrkar bifall till reservation 1 mom. 1 och därmed avslag på re-
geringens förslag.
Anf. 167 INGER DA VIDSON (kds)
Herr talman! Som flera talare redan har konstaterat är regeringens
hantering av de fristående skolorna mycket märklig. Samtidigt som en
utredning tillsattes, som bl.a. skulle behandla just bidragen till frisko-
lorna, kom regeringens förslag om en förändring av bidragsnivån från
85 % till 75 % av genomsnittskostnaden för en elev i den offentliga
skolan. Det är en märklig hantering av flera skäl.
För det första har det nya systemet knappt hunnit börja verka.
För det andra finns huvud taget inte någon utredning eller analys,
när det gäller de fristående skolornas ekonomi i förhållande till de
offentligas, som ger belägg för vare sig underkompensation eller över-
kompensation av friskolorna. Båda argumenten förekommer ju i debat-
ten, som ni vet.
Förslaget kan bara ses som en eftergift till de starka krafter inom
socialdemokratin som av ideologiska skäl till varje pris vill försämra de
ekonomiska villkoren för friskolorna för att på det sättet långsamt stry-
pa deras verksamhet.
För att nämna litet historia har ett litet antal friskolor under många
år antingen fått leva på svältgränsen - de har har bara överlevt på grund
av att lärarna jobbat för låga löner och genom att föräldrarna har bi-
dragit med matlagning, städning, basarer och liknande - eller så har
skolorna tvingats ta ut skyhöga avgifter, vilket har medfört att bara barn
till föräldrar med tjocka plånböcker har kunnat gå i friskola. Detta har
minimerat antalet elever i friskolor samtidigt som det har lett till en
otillfredsställande segregation.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
127
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
128
Den förra regeringen ändrade på detta genom att införa ett bidrags-
system som var mer likvärdigt med den offentliga skolans. Genom att
en lägsta bidragsnivå fixerades kunde friskolorna för första gången
börja planera på litet längre sikt. Det ledde dels till att ett antal nya
skolor startade, dels till att de flesta skolor som tidigare hade tagit ut
avgifter sänkte avgifterna eller tog bort dem helt. För första gången
öppnades alltså möjligheten att välja en fristående skola för helt vanliga
föräldrar som av någon anledning ville satsa på det för sina barn.
Genom att med kort varsel sänka nivån på bidraget med tio procen-
tenheter har den nuvarande regeringen återigen slagit undan benen för
den långsiktiga planering som är en förutsättning för verksamheten.
Därmed har regeringen redan nu angett riktningen och har på det sättet
bakbundit den kommitté som borde ha fått utreda bidragsbestämmel-
serna förutsättningslöst utifrån de erfarenheter som man nu börjar kun-
na dra av det gamla systemet.
Det förslag som vi nu skall ta ställning till bygger på en uppgörelse
mellan Centern och Socialdemokraterna. Jag tror att det har varit Cen-
terns ärliga vilja att minska det ursprungliga förslagets skadeverkningar
för friskolorna. Samtidigt tror jag att uppgörelsen ger helt motsatt ef-
fekt.
Centern binder sig redan nu till en uppgörelse, dels om en lägsta
procentsats, dels om ett antal listade faktorer som man skall ta hänsyn
till vid bedömning av bidragets storlek.
Det är bra att en del av de extra kostnader som fristående skolor
ofta har lyfts fram. Men Centern går dessutom med på att kommunerna
skall ha tolkningsföreträde fullt ut när det gäller att avgöra hur reglerna
skall tillämpas. Det är alltså kommunerna som skall avgöra vilka av
friskolornas särskilda kostnader som skall anses kunna räknas in i den
lägsta procentsatsen för bidrag. Med den uppläggningen och med vet-
skapen om hur situationen tidigare har varit vid förhandlingar mellan
kommuner och friskolor är det svårt att tro att det kommer att få någon
som helst praktisk betydelse att friskolornas extra utgifter har listats.
Britt-Marie Danestig-Olofsson borde informera sig om hur för-
handlingarna mellan friskolor och kommuner gick till innan 85-
procentsregeln infördes.
De 75 procenten kommer i praktiken att bli ett tak, precis som de 85
procenten tidigare har varit. Dessutom bidrar uppgörelsen till att ytter-
ligare bakbinda den sittande utredningen.
Jag är övertygad om att saken hade gagnats betydligt mer, om Cen-
tern hade medverkat till att arbeta fram ett mer genomarbetat och ge-
nomtänkt förslag i den pågående utredningen tillsammans med de par-
tier som inte bara i ord utan i praktisk handling vill visa att de tycker att
det är viktigt att offentliga och fristående skolor kan leva sida vid sida
på samma villkor. Nu har det blivit en halvmesyr som utredningen
kommer att få mycket svårt att ändra på, och de som drabbas är som
vanligt friskolorna som återigen får leva i ovisshet om framtiden.
Herr talman! Det är inga stora mängder barn som går i fristående
skolor. Det rör sig om knappt två procent av alla skolbarn. Om den
positiva utvecklingen hade fått fortsätta kanske det hade blivit några
procent ytterligare. De allra flesta barn kommer också i framtiden att gå
i en offentlig skola nära hemmet. Det visar erfarenheter från andra
länder. Det är ju också helt naturligt, därför att det är mest praktiskt och
för att det för det mesta också fungerar alldeles utmärkt.
Om det skall vara något värde med de internationella konventioner
som Sverige lovat leva upp till och den svenska lagstiftning som tillför-
säkrar föräldrar möjligheten att under vissa givna förutsättningar själva
avgöra vilken undervisning de vill att deras barn skall få, så måste
alternativen finnas kvar. Förutsättningen är då att de får arbeta på
likvärdiga villkor. Sämre ekonomiska villkor leder till sämre kvalitet,
vilket i sin tur leder till att Skolverket inte kan godkänna fortsatt verk-
samhet. Det är ett sätt att spela svälta räv, som inte är värdigt ett demo-
kratiskt samhälle.
Frågan om hur de fristående skolorna behandlas är av stor princi-
piell karaktär. Den ger en bild av hur de styrande politikerna ser på den
enskilde medborgare som engagerar sig och själv tar initiativ till en
verksamhet som ligger litet vid sidan av den huvudfåra som politikerna
anser vara den bästa. Hur bidragssystemet utformas är en viktig del i
det sammanhanget.
Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkande UbU16.
Anf. 168 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Jag tycker att Inger Davidson gav uttryck för en upp-
fattning om kommunpolitiker som för mig är något främmande.
Jag vill fråga Inger Davidson om hon inte alls tycker att det är bar-
nens behov som skall styra tilldelningen av resurser. Om man tror att
det är så, så måste en mängd kriterier få vara avgörande för besluten.
Man måste ha ett slags fingertoppskänslighet, om man skall kunna göra
nyanserade bedömningar. Efter Inger Davidsons inlägg blev jag väldigt
tveksam till att hon kan se att den möjligheten finns.
Anf. 169 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Jo, jag tycker att det är viktigt att man skall utgå från
barnens behov. Jag tror att de som bäst kan bedöma barnens behov i de
allra flesta fall är föräldrarna.
Att välja en skola ankommer på föräldrarna, eftersom de är förmyn-
dare för sina barn. För att de skall kunna välja, måste det finnas några
alternativ att välja på. Varje förälder som av någon anledning vill välja
en annan skolform än den offentliga skolan för sina barn kan ju inte
starta en egen skola, utan det måste finnas några alternativ att välja på.
Därför är principen så oerhört viktig, att man skapar villkor för de
fristående skolorna så att föräldrarna kan avgöra hur undervisningen
skall ordnas för sina barn.
•Jag har ingen negativ inställning till kommunpolitiker, och jag
brukar ofta stå upp och försvara dem i olika sammanhang. Men här
ställs föräldrarätten mot kommunens naturliga rätt att försvara sitt revir,
så att säga. Det finns oerhört många exempel på hur man, innan 85-
procentsregeln infördes, vid de fristående skolorna fick sitta i dagar och
nätter för att förhandla med kommunpolitiker från år till år, innan det
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
130
blev klart hur bidragen skulle utformas. Det var en fullständigt ohållbar
situation. Det är därför det är så viktigt att lägga fast en procentsats, så
att man vet vad man har att rätta sig efter.
Anf. 170 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Nu är det så, Inger Davidson, att föräldrarna inte kan
styra den offentliga resurstilldelningen. Det skulle väl i så fall bli gans-
ka knepigt. Det är något som vi måste överlåta till kloka och kunniga
kommunalpolitiker som också kan vara föräldrar.
Jag kan inte förstå hur man skall kunna skilja på föräldrarätten och
det här. Är föräldrarätten låst till 85 %?
När någonting är nytt tar det alltid sin tid innan man har känt på
varandra. Det råder brist på kunskaper och erfarenheter. Men nu finns
friskolor och nu har vi den här öppningen. Då har jag fullt förtroende
för att detta kommer att ordna sig alldeles utmärkt i framtiden.
Anf. 171 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Det är självklart att föräldrarätten inte är låst till 85 %.
Det sade jag inte heller. Jag sade att det är viktigt att man fastställer en
procentsats. Som jag tidigare har sagt är jag villig att diskutera vilka
olika faktorer som skall ingå. Men man måste vara väldigt noggrann
och inte göra det på en höft, litet grand som jag upplever att man har
gjort i det förslag som nu har lagts fram. Man måste verkligen noggrant
gå igenom vilka extra kostnader som de fristående skolorna har och
som vi måste ta hänsyn till. Vilka extra utgifter har den offentliga sko-
lan som man måste ta hänsyn till och som inte den fristående skolan
har? Utifrån detta får man sedan fastställa en procentsats. Och som jag
sade är det viktigt att systemet utformas så att de fristående skolorna
skall ha möjlighet att planera på lång sikt. Det är en fullständigt ohåll-
bar situation att hålla på att förhandla år från år.
Anf. 172 EVA JOHANSSON (s)
Hen talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer, så är det gjort.
Regeringens förslag och betänkandet är ett första steg för att för-
ändra bl.a. bidragssytemet när det gäller de fristående skolorna. Beslu-
tet innebär ett provisorium i avvaktan på att den utredning som har
diskuterats och tillsatts och som har ett betydligt bredare uppdrag än
bara bidragssystemet blir klar.
För att undanröja alla missförstånd vill jag också inledningsvis säga
att det finns många bra fristående skolor liksom det finns många bra
kommunala skolor. Vi från vårt håll har ingen önskan att strypa några
av dessa bra skolor. Men vi vill ställa samma grundläggande krav på
alla skolor när det gäller bl.a. allsidighet och saklighet och t.ex. också
kompetenta lärare. De allra flesta, både kommunala och fristående
skolor, uppfyller dessa krav på ett bra sätt.
När riksdagen för cirka tre år sedan beslutade om konstruktionen av
de nuvarande bidragen till de fristående skolorna styrdes det beslutet i
mycket hög grad av moderaternas privatiseringsiver. Det gällde då att
så snabbt som möjligt fatta beslut som skulle skynda på bildandet av
privata skolor.
Beslutet fick mycket hård kritik, inte minst från moderaternas eget
kommunfolk som menade att på det sättet som systemet konstruerades
ryckte det undan grunden för kommunernas möjligheter att planera sitt
skolväsende och uppfylla skollagens och läroplanens krav på en be-
hovsstyrd resursfördelning. Det var stelt och statiskt. Man ansåg att det
gick den kommunala självstyrelsen för när och att staten inte bara be-
slutade hur de statliga resurserna till skolan skulle fördelas utan också
hur kommunernas egna resurser till skolan skulle användas.
Vi delade mycket av den kritiken. Vi tror nämligen inte - och det är
också ett svar till Inger Davidson - att all förtroendevald klokskap är
samlad här i denna kammare. Den är visserligen väl representerad, men
den finns dessutom i kommunerna där man är väl skickad att handskas
med dessa frågor.
Men den dåvarande regeringen ville inte lyssna. Vår kritik avfärda-
des med ganska föraktfulla påståenden om att vi bara var ute efter att
inskränka rätten att välja skola och efter att lägga ner fristående skolor.
Moderaterna hade en ambition att framstå som den enda kraft som
försvarade valfriheten och möjligheterna att starta fristående skolor. Att
det skulle kunna finnas ett annat bidragssystem som bättre svarar mot
den lagstiftning som styr skolan ville de inte höra talas om. Därför, herr
talman, blev det en total låsning så länge moderaterna satt i Utbild-
ningsdepartementet. Det var mycket olyckligt, och det har inneburit en
lång orolig tid för många fristående skolor som dessutom skrämdes av
moderatpropagandan.
Desto bättre synes det nu finnas mycket goda möjligheter för en
bred uppslutning kring andra och bättre regler och bidragssystem för
fristående skolor i framtiden. Det behövs långsiktiga lösningar, ökad
stabilitet och mycket klara spelregler. Det tror jag att alla är betjänta
av, både kommuner och fristående skolor.
Den huvudsakliga kritiken mot det nuvarande bidragssystemet be-
står i att det inte medger att resurserna fördelas efter behov. Med ett
mycket högt schablonbelopp per elev ges det inte utrymme för hänsyns-
tagande till de mycket stora skillnader i behov som olika skolor och
elever har. I starkt segregerade kommuner behövs det större möjlighe-
ter att behovsstyra än dem som 85-procentsregeln medger. Jag tror att
också att ett schablonbelopp på 75 % - som vi nu diskuterar - är en
alltför snäv gräns i de allra mest segregerade kommunerna, där skillna-
derna mellan olika kommundelar är så stora att dessa kommuner skulle
behöva ha ett ännu större utrymme.
Men detta skall ju den utredning som har påbörjat sitt arbete disku-
tera. Jag har faktiskt gott hopp om att den skall hitta bra lösningar. Till
dess är det beslut som vi nu skall fatta ett bra steg på vägen. Men här
finns ingen låsning för framtiden. Vi har poängterat - och det poängte-
ras också i propositionen - att det här är ett provisorium och att kom-
mittén inte är bakbunden.
Kommitténs uppdrag är vidare än att man bara skall se på bidrags-
konstruktionen. Man skall komma med förslag om bl.a. tillsyn och
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
131
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
uppföljning, om kriterierna för godkännande och avgifter. Detta är |
riksdagen fattade beslut för tre år sedan. Den dåvarande regeringen
|
Bidragsbestämmelser- |
lade ju fram sitt förslag ett par veckor innan den utredning som då Vi ville upprepade gånger återigen ta upp dessa frågor till övervä- Nu blir de här viktiga principiella frågorna grundligt belysta. Även Utredningen skall ju också överväga principerna för bidragssyste- Precis som Britt-Marie Danestig-Olofsson sade handlar det här om Med de kompletteringar som utskottet gör främst med anledning av Och det tycker jag är svar på Ulf Melins, Margitta Edgrens och Inger Moderaternas besvikelse är ju inte att ta miste på, och det kanske Ulf Melin påstod att vi socialdemokrater alltid har varit ute efter att |
132
Vi har i praktiken kunnat visa att det vi har sagt i debatten under tre
år faktiskt är riktigt. Vi är beredda att ge de fristående skolorna villkor
som är likvärdiga med dem som finns för kommunernas skolor.
Jag har svårt att förstå varför Folkpartiet, Miljöpartiet och kds hakar
på moderaternas uppfattning. Det begriper jag uppriktigt sagt inte. När
jag har läst deras motioner har jag uppfattat det så att dessa partier vill
ha en sjyst behandling av de fristående skolorna, och att de vill ha
rättvisa.
Som jag har sagt många gånger förut finns det ingenting som ställer
krav på att vi skall ha ett orättvist bidragssystem för de fristående sko-
lorna. Jag hoppas att dessa partier skall bli övertygade av utredningsar-
betet om att det faktiskt finns både en ärlig och en seriös vilja att hitta
lösningar som är både bra och trygga för såväl kommunerna som de
fristående skolorna.
Detta insåg Centerpartiet och Andreas Carlgren. Ingen kan väl med
bästa vilja i världen påstå att han är ute efter att strypa de fristående
skolorna. Tvärtom har jag uppfattat Andreas Carlgren som en mycket
varm anhängare av både pedagogiska alternativ och alternativa huvud-
mannaskap. Med den grundsynen har han riktat in sig på att nå bra
resultat i sak och lämnat den retorik som alltför länge har styrt debat-
ten.
Vi kan bara konstatera att han har lyckats bra. Dessutom uppstod
det faktiskt inte några väldiga problem i vårt gemensamma sökande
efter lösningar. Anledningen var mycket enkel; vi var överens om
mycket. Jag tror att den samsynen skulle kunna vidgas till att omfatta
många fler. Det vore bra för kommunerna, för de fristående skolorna
och inte minst för barn och föräldrar. Valet av utbildning och skola för
barnen är ju ett långsiktigt och viktigt beslut som skall gälla för många
år framöver, och i sådana frågor är det särskilt viktigt med stabila spel-
regler.
Förslaget innebär också att en skola som vill bli godkänd och få bi-
drag måste lämna in sin ansökan något tidigare nu jämfört med vad
som varit fallet förut. Motivet är enkelt: kommunerna måste för sin
ekonomiska planering och för planeringen av sitt skolväsende få be-
sked tidigare om vilka skolor som planeras att bli godkända. Får inte
kommunerna det ökar risken för att vi i slutändan tvingas betala för
dubbla organisationer. I en tid med begränsade resurser borde ju alla
kunna instämma i det. Det är bara moderaterna som inte ser nödvän-
digheten i detta.
Herr talman! Jag kan bara konstatera att i och med detta beslut har
de borgerliga partierna spruckit när det gäller den fråga som för den
tidigare borgerliga regeringen var något av ett huvudnummer. Det
återstår inte särskilt mycket av det som var regeringspolitik för bara
drygt ett halvår sedan.
Jag tänker i första hand inte på Centerns ställningstagande. Vi har
nog känt på oss att Centern under de gångna åren haft det svårt att
anpassa sig till både språkbruk och innehåll i den moderata skolpoliti-
ken. Nej, jag tänker i första hand på att det nu bara är moderaterna kvar
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
133
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
som hårdnackat fortsätter att vägra att ens diskutera ett rättvist bidrags- |
Jag har tolkat såväl Folkpartiets som kds och Miljöpartiets motioner
|
Bidragsbestämmelser- |
så att dessa partier nu är beredda att föra diskussioner om förändrade Anf. 173 ULF MELIN (m) replik Herr talman! Jag har då aldrig hört Eva Johansson vid något tillfälle Jag log väl litet grand i min kammare när jag första gången läste Jag tyckte vidare att det var ganska intressant när Eva Johansson Vad sedan gäller ryckigheten undrar jag om det inte är ni som står Jag vill också fråga Eva Johansson om hon delar följande uppfatt- ”För det första har vi i regeringen klart markerat att vi inte vill ha en Har Eva Johansson samma uppfattning som Carl Tham har i denna Anf. 174 EVA JOHANSSON (s) replik Herr talman! Vi har varken skrivit i betänkanden eller sagt här i Vår huvudsakliga kritik i den här frågan har inte riktats mot fristå- |
|
134 |
ende skolor utan mot det bidragssystem som Ulf Melin var med om att |
införa. Det undanröjer möjligheterna för kommunerna både att planera
sin skolorganisation på ett vettigt sätt och att fördela resurser efter
elevernas behov. Detta har kommunerna i uppdrag att göra. Vi måste
alltså endera ändra på kommunernas uppdrag eller på bidragssystemet.
Jag tycker nog att uppdraget att fördela resurser efter behov är vida
viktigare än att hålla fast vid ett orättvist resursfördelningssystem.
När det sedan gäller utredningen vill jag säga att den har sina di-
rektiv. Den är fri att lägga fram de förslag som den tycker är bra för
den framtida skolan. Sedan kommer naturligtvis de förslagen att bedö-
mas i vanlig ordning. Om Ulf Melin kan få utredningen med sig på att
höja bidragen till 85, 90 eller 100 % och om det finns skäl för det, får
vi sedan pröva den saken.
Anf. 175 ULF MELIN (m) replik
Herr talman! Eva Johansson säger att man hade kritik mot bidrags-
systemet. Ja, jag skall direkt erkänna att ni verkligen har haft det. Men
det intressanta är att ni när ni satt i regeringsställning före 1991 års val
inte gjorde ett smack för att förbättra de fristående skolornas situation.
De fick låga bidrag, hade låga lärarlöner och stöddes genom stora in-
satser från föräldrar och andra ideella krafter. I många fall fick man ta
ut elevavgifter, just därför att ni var så njugga mot dessa skolor.
Utvecklingen med det bidragssystem som vi föreslog och riksdagen
beslutade om visar att de fick hyggliga villkor. Det har också givit till
resultat att vi åter har fått en större mångfald i skolsystemet.
Vad sedan gäller att föregripa utredningen måste väl Eva Johansson
hålla med om att det är det som man gör. Reglerna för bidrag är trots
allt en central fråga för de fristående skolorna. Det är kanske den vikti-
gaste frågan i utredningen, och den föregriper ni. Vi tycker inte att det
är rimligt.
Jag vill slutligen, herr talman, än en gång fråga Eva Johansson om
hon delar följande uppfattning, som Carl Tham redovisade här i riksda-
gen:
”För det första har vi i regeringen klart markerat att vi inte vill ha en
utveckling som innebär fler och fler privatskolor i landet och därmed
följande segregation. Detta gjordes också klart i valrörelsen.”
Delar Eva Johansson Carl Thams uppfattning?
Anf. 176 EVA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Ulf Melin har alldeles rätt i att vi inte har samma ideo-
logiskt styrda vilja att privatisera skolväsendet. Därvidlag skiljer sig
moderaterna och socialdemokraterna åt. Jag tror att vi har ett ganska
gott stöd både i skolan som organisation och bland elever och föräldrar
för vår inställning.
Den sammanhållna grundskolan är oerhört viktig, men det har inte
lett oss fram till att vi vill strypa de fristående skolor som i dag är ett
alternativ och som många gånger gör ett bra jobb. Det är en stor skill-
nad däremellan, och jag tror att också Ulf Melin inser det, när stridens
hetta har lagt sig litet grand.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
135
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Ulf Melins sätt att jämföra den nuvarande debatten med de förhål- |
men av bidragssystem för fristående skolor är ett knep som man tar till
|
Bidragsbestämmelser- |
när argumenten tryter litet grand. Ingen människa förfäktar ju i dag att Anf. 177 INGER DAVIDSON (kds) replik Herr talman! Jag kan förstå att den spricka i den förra regeringen Det provisoriska systemet kan bara vara i kraft i avvaktan på ut- Jag upplevde inte precis när debatten under den förra perioden var Om man vill ha fler exempel kan man leta bland de socialdemokra- Man kan också se på den kritik som ordföranden i Fristående sko- Min ambition är, som jag sade, att vi skall försöka komma fram till |
136
Anf. 178 EVA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Det tycker jag är bra. Jag sade också i mitt inlednings-
anförande att jag har upplevt att sprickan i borgerligheten inte går
mellan å ena sidan Moderaterna, Folkpartiet och kds och å andra sidan
Centern. Den går någon annanstans. Jag har läst era motioner och
kommit fram till att det nu bara är Moderaterna som skiljer ut sig och
inte vill vara med om någon diskussion. Däremot har Inger Davidson
och hennes parti tillsammans med både Folkpartiet och Centern marke-
rat i sina motioner att de är beredda att medverka i denna diskussion.
Det är bra.
Direktiven till utredningen ligger fast. Om det nu är så att Inger
Davidson har känt sig bakbunden tycker jag nog att hon kan känna att
bojorna lossnar litet. Ni har mandat att lägga fram de förslag ni tycker
skulle bidra till att vi får en bättre tingens ordning.
Våra motioner från vår oppositionstid var så konkret utformade att
det t.o.m. fanns lagförslag i någon av dem. Det var sannerligen inte
bara kritik. Vi lade oss vinn om och kunde presentera ett konstruktivt
alternativ till det vi tyckte var dåligt. Det tyckte vi var vår uppgift som
opposition.
Anf. 179 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Jag gläder mig om mina bojor börjar lossna. Det
känns bra. Jag tackar för det.
Jag vill gå tillbaka till något som Eva Johansson sade i sitt förra in-
lägg, nämligen det om kommunal självstyrelse kontra föräldrarätt. Hon
sade att all förtroendevald klokskap inte finns här i riksdagen. Det skall
gudarna veta att det inte är så. Men all klokskap kanske inte heller finns
på den kommunala nivån, dess värre.
När det fanns en gräns på 85 % som lägsta nivå fungerade den alltid
som tak. Jag skulle gärna vilja veta vad Eva Johansson tror om anled-
ningen till det. Jag vet faktiskt inte något exempel där man har gett
bidrag utöver 85 %. Om Eva Johansson har ett sådant exempel skulle
jag vara tacksam att få höra det.
De kommuner som skall tala om vilka bidrag de fristående skolorna
skall ha är på ett sätt jäviga, eftersom de också skall bestämma om
bidragen till sina egna skolor. Vi håller med om att resursfördelningen
skall göras efter behov. De fristående skolorna har aldrig fått 100 % av
det bidrag man ger för en genomsnittselev i den kommunala skolan. De
har alltid fått mindre än 100 %.
Jag har mycket svårt att förstå det som ofta förs fram, att det är en
överkompensation och att det är därför man måste ändra systemet. Jag
skulle gärna vilja ha en förklaring till det också. Men framför allt vill
jag veta om det finns något exempel på att man har tagit hänsyn till
extra kostnader.
Anf. 180 EVA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Det finns faktiskt ganska många sådana exempel. Jag
kan göra det mycket enkelt för mig och säga att jag har ett i min egen
hemkommun. Den finskspråkiga skolan, som blev fristående, har fått
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
137
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
mer än de 85 procenten därför att behoven bedömdes som sådana. Om |
tiet till Ny demokrati, som jag antar var med på det på den tiden.
|
Bidragsbestämmelser- |
Det finns en hel del klokskap. Detta förekommer också på många Jag kan inte heller förstå misstänksamheten mot kommunalt för- Anf. 181 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Eva Johansson tog upp att den borgerliga regeringen Då gällde det att ge förutsättningar för alla barn och föräldrar att Eva Johansson har uppfattat mig helt rätt. Folkpartiet vill ha en sjyst Jag tror fortfarande att det till del är ett strategiskt misstag att införa Anf. 182 EVA JOHANSSON (s) replik Herr talman! Jag tycker faktiskt inte att vi upprepar den borgerliga |
|
138 |
denna utredning. Däremot tycker vi att vi kan ändra på nivån för minsta |
garanterade bidrag till fristående skolor och öka möjligheten för kom-
munerna att göra en behovsanpassning.
Vi gör också en tydligare markering än den borgerliga regeringen.
Det kanske var er underlåtenhet i det avseendet som medförde att en
del kommuner har betraktat nivån 85 % som ett tak. Vi markerar
mycket tydligt kommunernas ansvar för att göra en behovsbedömning
och låta den styra det faktiska bidraget. Därmed får de fristående sko-
lorna ett bidragssystem som i mångt och mycket är detsamma som det
för de kommunala skolorna. Jag bedömer det som att det bara är i de
allra mest segregerade kommunerna som det fortfarande kommer att
finnas ett glapp.
Anf. 183 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Herr talman! För mig ingår det i de grundläggande principerna att
ge de fristående skolorna en garanti för att det skall vara möjligt att
överleva, med lärare, lokaler, läromedel osv. Det verkar som om Eva
Johansson menar att det inte är så viktigt. Det är viktigt med stabila
spelregler.
I sitt anförande sade Eva Johansson att ändringen innebär ett provi-
soriskt system. Jag kan fortfarande inte förstå att man vill göra detta
som jag tycker strategiska misstag, att införa ett provisoriskt system
och ändra i spelreglerna på ett sätt som gör att det kanske blir svårare
att komma överens över partigränserna. Vi har ju nu hört Eva Johans-
son och även Britt-Marie Danestig-Olofsson bedyra att det är mening-
en.
Vi är ju alla positivt inställda till friskolorna. Vi vill alla att de skall
överleva. Vi vill alla att de skall kunna utvecklas - eller hur?
Anf. 184 EVA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag delar den uppfattningen, i alla de fall där vi har
bra fristående skolor. Jag har ingen anledning att vilja strypa någon av
dem.
Däremot kan jag inte förstå varför just de skolorna skall ha en ga-
ranti som ingen annan kommunal skola har, nämligen en garanti vad
gäller 85-procentsregeln. Det har ingen kommunal skola. Kommunerna
fördelar sina resurser till skolorna efter behov, om de följer läroplan
och skollag. För en del skolor innebär det att de hamnar under 85 %,
och andra hamnar långt över 100.
Det är likheten med det systemet som vi eftersträvar. Vi önskar inte
strypa någon enda skola.
Anf. 185 GUNNAR GOUDE (mp) replik
Herr talman! Miljöpartiet var inte med förra mandatperioden, så det
är intressant att höra historiken över hur det såg ut då.
Vi kan konstatera att läget i dag är så, att vi i samtliga partier är to-
talt överens om att vi vill ha de fristående skolorna. Samtliga är överens
om att det gamla bidragssystemet inte är bra. Alla är överens om att vi
behöver ett nytt. Alla hälsar utredningen som nu sitter och arbetar väl-
kommen. Ingen är emot detta.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
139
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Det enda som är obegripligt är att man har hastat fram med detta |
Det är för oss obegripligt att man sänker gränsen till 75 % utan att
|
Bidragsbestämmelser- |
vi har något nytt regelsystem utarbetat. Det innebär en liten risk för att Jag skulle vilja ställa en enkel fråga. Jag misstänker nämligen att Anf. 186 EVA JOHANSSON (s) replik Herr talman! Jag tycker faktiskt inte att vi ens skall försöka att svara Vi vet att den bästa kompetensen för detta finns ute i kommunerna, Men jag vet att det finns många exempel. Britt-Marie Danestig- Men hur det ser ut över landet totalt sett är jag som sagt inte beredd Det är klart att det finns risk för att en skola kan få för litet pengar. Det gäller att använda de pengar som finns så vettigt som möjligt Jag tycker som sagt att det är viktigast att vi inväntar utredningen i |
140
Anf. 187 GUNNAR GOUDE (mp) replik
Herr talman! Eva Johansson talade om ”gräddfilen”. Det var det
som gjorde att jag ställde frågan. Det kan vara trevligt att veta hur stor
”gräddfilen” är, så att säga.
Jag tycker nog att det är anmärkningsvärt att man går till beslut utan
att ha en aning om huruvida det över huvud taget finns ett reellt pro-
blem. Vi får komma ihåg att de kommunala skolorna under de senaste
tre åren har haft mycket kraftiga nedskärningar, och att genomsnittsbe-
loppet kommer att ligga mycket lågt. Genomsnittsbeloppet beräknas i
de flesta kommuner dessutom inte med hänsyn till de kostnader man
har för barnens speciella behov, eftersom de ligger utanför beräk-
ningskalkylen.
Jag kan inte annat än att tycka att det är någonting konstigt med
förslaget. Jag har en känsla av att det finns ett annat skäl som inte re-
dovisas, som har gjort att man på detta mycket ovanliga sätt föregripit
en utredning och kommit med ett hastigt förslag som kommunerna
knappast ens hinner arbeta enligt.
Anf. 188 EVA JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag skulle bara avslutningsvis vilja lugna Gunnar
Goude: Det finns inga andra skäl än de vi har redovisat. Vi tycker att
de är goda nog.
Anf. 189 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Vi för nu en lång debatt om fristående skolor. Jag
måste kanske påminna om att de elever som går i fristående skolor ändå
utgör en väldigt liten del av det totala antalet elever i svenska skolor.
De villkor som gäller för elever i fristående skolor gäller alltså bara
några av eleverna i det svenska skolsystemet.
Låt oss tala om fristående skolor eftersom vi nu debatterar det! Jag
vill säga att fristående skolor är en naturlig del i det svenska skolsyste-
met. Det finns fristående skolor som har positiva effekter inte bara för
de elever som går där utan också för skolsystemet i sin helhet.
Men alla fristående skolor har inte det. Låt oss komma ihåg det
också. Det finns också negativa effekter. Det finns fristående skolor
som inte håller en god kvalitet för de elever som går där, och det finns
fristående skolor som har effekter på det övriga skolsystemet som inte
är positiva utan snarare negativa.
Det känns angeläget att påpeka det när flera talare mycket vältaligt
har talat om de goda effekterna och de bra sakerna med fristående
skolor. Jag kan instämma i det i många fall.
Men anledningen till att vi för denna debatt, lägger fram förslag om
förändringar och har tillsatt en utredning är ju att det också finns pro-
blem. Det är de problemen som inte är alldeles lätta att lösa.
När man vill stimulera och stödja en valfrihet och att det skall vara
möjligt för elever att välja att gå i en fristående skola påverkar det
också möjligheterna för den elev som inte väljer att gå i en fristående
skola. Vi som politiker måste ta ansvar både för de elever som väljer att
gå i en fristående skola och för de elever som väljer att inte göra det. Vi
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
141
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
bör skapa ett sådant system att valet inte styrs av att man får bättre |
betala höga avgifter i den ena skolformen.
|
Bidragsbestämmelser- |
Ibland kan den fristående och den kommunala skolan positivt stödja Det är svårt att göra den avvägningen. Det är därför vi för denna Vi vill ha valfrihet i skolsystemet, men vi vill också ha trygghet i Det är nödvändigt att det finns en viss förutsägbarhet i handhavan- Vi för också en diskussion om behovet av centrala regler. Det är sä- Vi ställer krav på att det skall finnas en god kvalitet i samtliga sko- Därför är jag oroad över en del signaler och kritik som har fram- Låt oss också erkänna att vi har ett inneboende problem när vi har Jag tycker att det är viktigt att alla skolor är tillgängliga för alla ele- |
|
142 |
skola man vill gå oavsett om man råkar ha särskilda svårigheter i sko- |
lan, oavsett om man råkar ha ett funktionshinder och oavsett storleken
på föräldrarnas plånbok. Vi är inte där ännu. Det finns flera olika saker
som hindrar elever från att faktiskt välja den skola man vill gå i. Det är
också en fråga som vi bör se över.
Regeringen har därför tillsatt den parlamentariska utredning som
det hänvisats till flera gången här i debatten. Jag har höga förhoppning-
ar på vad den parlamentariska utredningen skall kunna komma fram till
för förslag. I avvaktan på de förslagen har regeringen föreslagit att vi
skall ändra i det regelsystem som styr bidragsgivningen till de godkän-
da fristående skolorna.
Det är inte korrekt som en del debattörer här har sagt att regeringen
föreslår att man generellt sett sänker bidragsnivån till de fristående
skolorna. Det är inte innebörden av vårt förslag, och det kommer inte
att bli innebörden av riksdagens beslut.
Innebörden är att vi utökar möjligheten för kommunen att göra en
bedömning av elevernas och skolornas behov och ta hänsyn till detta i
bidragsgivningen. Kommunerna har att ta hänsyn till behoven hos ele-
ver som väljer att gå i fristående skolor och också till behoven hos
elever som väljer att inte gå i fristående skolor. För att den avvägningen
skall kunna göras på ett så rättvist och rimligt sätt som möjligt behöver
utrymmet för kommunerna öka i förhållande till det som har gällt under
det regelsystem som föreslogs av Beatrice Ask.
Det är inte heller så att vi har föregripit utredningen. När vi lade
fram propositionen sade vi mycket tydligt, och det finns hänvisat till
det i propositionen, att det här är ett förslag som vi lägger fram i avvak-
tan på utredningen. I en del fall har man i dag en överkompensation av
fristående skolor, det gäller inte alla fristående skolor men det gäller
vissa fristående skolor. De som har erfarenhet av de kommuner och de
stadsdelar där det sker vet vilka oerhört stora problem det skapar i
konkurrensen med den kommunala skolan.
När resurserna till eleverna i skolan generellt sett är knappa är det
oerhört viktigt att de kan fördelas så att de elever som har de största
behoven också får de största resurserna. Då måste vi skapa ett utrymme
för kommunerna att med de knappa resurser man har också göra de
viktiga politiska avvägningarna.
Jag välkomnar de tillägg till regeringens förslag som utskottet i
samarbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har åstad-
kommit. Jag tycker att det har förbättrat regeringens förslag. Det visar
tydligare att vi strävar efter ett bidragssystem som är mer behovsorien-
terat än det som hittills har rått.
Eva Johansson har redan gett exempel på att det finns flera kommu-
ner som redan i dag ger bidrag till fristående skolor som är högre än de
85 % som är en miniminivå i dag. Det är därför som jag inte känner
mig orolig för att kommuner inte skulle ge högre bidrag till de skolor
som är i behov av det när miniminivån blir 75 %. Redan i dag gör man
ju det till de skolor som är i behov av högre bidrag än 85 %.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
143
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Anf. 190 ULF MELIN (m) replik Herr talman! Under de år som jag har lärt känna Ylva Johansson |
har mitt intryck varit att hon är en tänkande kvinna. Jag tror egentligen
|
Bidragsbestämmelser- |
att hon inte ville lägga fram den här propositionen. Jag tror att den har När det gäller sänkningen på 25 % är det klart att man kan säga att Sedan skulle jag vilja ställa en fråga om utredningen. Ylva Johans- Anf. 191 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! På den sista frågan vill jag svara att jag hoppas att den Jag vill också säga att det förslag som vi nu har lagt fram och som Vi har faktiskt haft effekter av att vissa fristående skolor har blivit Det är mot den bakgrunden som detta skall ses. Vi har inte tyckt att |
144
Anf. 192 ULF MELIN (m) replik
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det svar jag nu fick av skolmi-
nistern visar att den överenskommelse som är träffad mellan Socialde-
mokraterna och Centern när det gäller ersättningsnivån är långsiktig.
Då har man ju faktiskt föregripit utredningen genom denna överens-
kommelse. Det lär majoriteten i utredningen bara ha att rätta sig efter.
Sedan skulle jag vilja fråga Ylva Johansson om Carl Thams upp-
fattning som han delgav här i kammaren: För det första har vi i rege-
ringen klart markerat att vi inte vill ha en utveckling som innebär fler
och fler privatskolor i landet och därmed följande segregation. Detta
gjordes också klart i valrörelsen.
Herr talman! Nu tror jag att Ylva Johansson inte kommer att svara
på den frågan. Det gjorde inte heller Eva Johansson. Skälet tror jag är
att de tycker att det egentligen är litet pinsamt när den gamla folkpartis-
ten är mer socialdemokrat än vad socialdemokraterna själva är.
Anf. 193 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Jag måste rätta Ulf Melin. Jag svarade alldeles nyss att
jag hoppades att det samtalsklimat och det samarbetsklimat som har rått
i utbildningsutskottet skall vara långsiktigt. Men den konkreta utform-
ningen av de regler som skall gälla för bidragsgivningen får den parla-
mentariska utredningen arbeta med, och sedan får vi ta ställning till det.
Jag skall faktiskt svara på Ulf Melins fråga där han tar upp lösryck-
ta citat från ett annat statsråd. Mitt svar på den frågan är att jag inte
tänker bidra till att sänka nivån på den här debatten till en så pass låg
nivå som det skulle innebära att statsråd stod i riksdagens kammare och
recenserade lösryckta citat från andra statsråd framförda av moderata
företrädare.
Anf. 194 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Jag är förvånad över att minnet är så kort när det
handlar om situationen för de fristående skolorna. Det är knappast så
att valet har styrts av att man har velat ha bättre ekonomiska resurser
när man under 70- och 80-talet mot alla odds har startat och drivit
friskolor eller låtit sina barn gå i en fristående skola. Man har verkligen
fått kämpa för att det hela skall gå runt. Lärarna har fått jobba för låga
löner, och föräldrarna har fått städa, osv.
Det är också oerhört tydligt att det finns en spricka inom Socialde-
mokraterna i den här frågan. Det handlar inte bara om lösryckta citat
från statsråd, utan det finns citat från alla möjliga håll som man skulle
kunna ta fram här. Men jag inser att det är svårt för Ylva Johansson att
få belägg för om de är riktiga eller inte, så jag tänker inte göra det. Men
jag tror att de flesta är medvetna om att det är så.
Jag tycker därför att det är roligt att Ylva Johansson så tydligt säger
att de fristående skolorna är en naturlig del i det svenska skolsystemet.
Det betyder mycket att ett socialdemokratiskt statsråd slår fast det så
tydligt, och det vill jag tacka för.
Sedan till frågan om att de knappa resurserna ger minskade bidrag.
Det blir tyvärr minskade bidrag till alla. Det skall fastläggas en mini-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
145
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
146
mikostnad, en genomsnittskostnad, för eleverna. Den måste då ligga på
100 %. Sedan ligger nivån på 85 % eller nu 75 % för de fristående
skolorna. Det innebär sänkta bidrag för alla.
Ylva Johansson sade att fristående skolor är centralstyrda, och det
är inte de offentliga skolorna. Skillnaden är att varje enskild fristående
skola skall godkännas. Godkännandet skall inte skilja sig åt från kom-
mun till kommun. Därför är det viktigt att Skolverket står för godkän-
nandet och att de kvalitetskrav vi har blir lika över hela landet.
Anf. 195 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Till det sista Inger Davidson sade vill jag säga att de
fristående skolorna inte är centralstyrda, men det regelsystem som styr
de fristående skolorna är centralstyrt och detaljreglerat medan det re-
gelsystem som styr de kommunala skolorna är decentraliserat och mål-
styrt. Det är skillnad mellan dessa två styrsystem.
Än så länge har vi kanske sett måttliga effekter av problemen med
dessa två styrsystem. Men jag tror att vi på sikt riskerar att få en ganska
kraftig kollision mellan dessa två styrsystem som skall gälla för skolor
som skall arbeta under likvärdiga förhållanden. Det är problem som vi
behöver lösa.
Även om den genomsnittliga kostnaden för eleven säger en del om
vad man satsar på eleverna i skolan säger den inte allt. Det visar sig vid
utvärderingar när man undersöker hur nedskärningar på skolans område
har slagit för olika elever att den genomsnittliga eleven har klarat sig
ganska hyggligt. Men det är de elever som har de största behoven som
har fått betala det högsta priset.
Därför tror jag att vi i flera sammanhang skall akta oss för att knyta
för mycket av våra utvärderingar och våra resurser till den genomsnitt-
liga eleven. Vi måste bli mer noga med att se till behoven, särskilt när
resurserna är knappa och särskilt när politikens verkningskraft är
kringgärdad. Då blir det särskilt viktigt att våga göra politiska priorite-
ringar och att våga satsa på de elever som har störst behov av satsning-
ar.
Anf. 196 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Jag håller fullständigt med om att det är viktigt att vå-
ga prioritera när man gör nedskärningar. Det hade jag önskat att rege-
ringen hade gjort litet mer, bl.a. att man verkligen hade slagit vakt om
resurserna till basverksamheten som man lovade så tydligt i valrörel-
sen. Men detta är ett litet sidospår.
Jag skulle vilja rikta en direkt fråga till Ylva Johansson om detalj-
regleringen och centralstyrningen. Tycker Ylva Johansson att det vore
bättre att kommunerna fick mer inflytande också över godkännande och
tillsyn av de fristående skolorna?
Anf. 197 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Herr talman! Av direktiven till den parlamentariska utredning som
har i uppgift att se över villkoren för de fristående skolorna framgår att
man bör utarbeta ett förslag där kommunerna har en större roll än i dag
när det gäller tillståndsgivningen och att man bör komma med förslag
om ett delat tillsynsansvar mellan kommunerna och Skolverket. Hur det
skall se ut och hur stora de olika andelarna skall vara är sådant som
kommittén får överväga.
Jag vill också kommentera det som Inger Davidson sade. Hon ut-
trycket sig ungefär så här: Kom ihåg hur det såg ut på 70- och 80-talet
för de fristående skolorna. Låt oss komma ihåg det. Det var ett helt
annat styrsystem. Då var det kommunerna som avgjorde ifall en fristå-
ende skola skulle bli godkänd eller inte, och det var staten som betalade
pengarna, eftersom vi då hade ett sådant styrsystem. Det var vi social-
demokrater som tog initiativ till att ändra det styrsystemet så att i stället
godkännandet skulle ligga på central nivå och bidragsgivningen på
kommunal nivå.
Anf. 198 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Herr talman! Jag var väldigt fascinerad av Ylva Johanssons inled-
ning. Men samtidigt var hon väldigt gåtfull. Jag skulle uppskatta om
Ylva Johansson gav exempel på vad hon menar med att vissa friskolor
är problemskolor och att vissa utlöser problem även i de kommunala
skolorna. Jag skulle uppskatta det. Att tala ur skägget skulle också på
något vis bidra till att lyfta debatten.
Jag kan gissa vad det är Ylva Johansson menar. Vi kan väl ändå va-
ra överens om att det inte handlar om Waldorfskolor, Montessorisko-
lor, finska skolor eller Estniska skolan. Det är inte där problemen lig-
ger. Jag skulle vilja att vi lyfte debatten.
Jag vet ett fall som jag tyckte var ett problem under förra mandat-
perioden. Det var en skola i Höör som visade sig vara en friskola - hur
den nu släpptes igenom kommer jag inte riktigt ihåg - på tredje termi-
nen med en elev och som aldrig haft mer än en elev. Det är att göra
parodi av hela friskolan. Det tyckte jag var ett problem. Det blev så
småningom förändrat. Det var Beatrice Ask som gick in och undersökte
det vidare och sedan Skolverket.
Det sades att primärkommunen och vi riksdagsmän vill värna
trygghet och kvalitet. Det är också det föräldrarna vill. Det är ett av
skälen till att de i vissa fall för sina barn väljer en friskola.
Ylva Johansson garanterar oss här att en sänkning inte är innebör-
den. Nej, men det kommer att uppfattas så, trots våra och era goda
intentioner.
Jag har bara en fråga: Vilken egen extra kontroll har statsrådet på
att det inte bara blir en sänkning tvärs över, speciellt i detta resursläge?
Anf. 199 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Hen talman! Föräldrarna vill självklart också ha trygghet, kvalitet,
rättvisa och valfrihet i skolsystemet. Men vi politiker har också till
uppgift att i de fall det kan råda någon motsättning mellan olika föräld-
rar, mellan olika elever och mellan olika mål att göra en helhetsbe-
dömning och se till att alla elever i en kommun har rätt till en skola, där
man har valfrihet, trygghet, rättvisa och kvalitet. Det är just det som
ibland kan skapa problem - vi skall inte blunda för det.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
147
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Det kan finnas problem - det vet vi att det gör - i vissa fristående |
Margitta Edgren själv tog som exempel, dvs. extremt få elever. Som
|
Bidragsbestämmelser- |
jag också sade i mitt anförande är jag orolig över den kritik som har I en kommun med ett sviktande elevunderlag och med knappa Jag menar att det i det valet och med den problemställningen inte är Anf. 200 MARGITTA EDGREN (fp) replik Herr talman! Jag delar självklart den uppfattningen. Men vi har Jag vill bara få klargjort att vi tillsammans vill visa uppskattning för Anf. 201 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s) Herr talman! Tyvärr kan vi inte bortse från pengar - det är sällan vi |
148
Kanske vi har en noggrannare kontroll på hur många timmar man
har i varje ämne än på vad man egentligen gör på lektionerna. Om det
är så får vi fundera på hur vi annars skulle ha både tillsynsorganisatio-
nen ordnad och reglerna utformade. Det är ingen lätt uppgift, men jag
har ändå ganska gott hopp om att den parlamentariska utredning som
arbetar skall kunna klara den uppgiften, eller åtminstone leda den så
pass långt framåt att vi kan komma till en bättre situation än den vi har i
dag.
Anf. 202 ANDREAS CARLGREN (c)
Herr talman! Min bakgrund när jag har deltagit i arbetet med att ta
fram det förslag som riksdagen kommer att fatta beslut om har varit att
jag har sett den verklighet som de fristående skolorna upplever. Jag har
sett oron hos dem som har arbetat med fristående skolor och som har
varit oroliga för att deras framtid skulle hotas av ovilliga myndigheter.
Jag har sett föräldrarnas engagemang, när de har samlat pengar, arbetat
med basarer och på andra sätt ansträngt sig för att rädda sin skolas
överlevnad. Jag har sett glöden hos lärare och föräldrar i arbetet på det
som de tror på.
Nu har vi i timmar fått höra om alla de fel som har begåtts i det för-
gångna. Vi har fått höra om olika partiers illvilja i det förgångna. Inte
en oförrätt tycks vara glömd.
Ändå kan man om man läser utskottsbetänkandet se att ett enigt ut-
skott, med precis alla partier, har gjort följande principiella uttalande
om de fristående skolornas betydelse:
”Dessa utgör enligt utskottet ett viktigt inslag i den öppenhet och
den valfrihet som skall känneteckna skolväsendet. Den mångfald som
följer härav måste få utvecklas inom ett sammanhållet skolväsende,
med likvärdiga villkor och utan inslag av segregation.”
Jag höll på att säga att min blygsamhet förbjuder mig att säga att det
här var ett ordagrant citat ur Centerns motion. Men det är också ett
exempel på att politiker ibland blåser upp en oenighet för att debattera i
timmar. Jag tycker mycket om Centerns f.d. regeringskamrater, men jag
är förvånad över att de nu i timmar har låtit så arga över att Socialde-
mokraterna är med om ett så bra uttalande.
Riksdagen kommer att besluta att ändra reglerna för schablonbidra-
get, så att en kommun får göra avdrag på högst 25 % i stället för dagens
15 %. Det här var ett politiskt faktum, eftersom vänstern förklarade att
man ville ge Socialdemokraterna majoritet för 15 %. Om Centern inte
hade ingripit hade det blivit riksdagens beslut i dag och inget mer. Men
nu blir det mer, i och med att Centern valde att träffa den här uppgörel-
sen.
Det blir ett tillägg i skollagen ff.o.m. den 1 juli i år som innebär att
det utöver schablonbidraget skall kunna bli särskilda bidrag för extra
kostnader. Det är ett sätt att komma till rätta med orättvisor som vi alla
har sett.
Hittills har en kommun kunnat minska bidragen utan att beakta
kostnader till följd av att skolan drivs i enskild regi. Nu kommer den, i
och med den här lagändringen, inte att kunna göra det.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
149
11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
Hittills har en kommun kunnat minska bidragen utan att beakta |
ver med behov av särskilt stöd. Nu kommer den inte att kunna göra det.
|
Bidragsbestämmelser- |
Hittills har en kommun kunnat minska bidragen oavsett om den fri- Det här är den del av beslutet som är följden av Centerns motion Men det här är också ett svar på den fråga som Ulf Melin ställde. Svaret är att en kommun skall följa lagen. Ulf Melin är ledamot av Det står i utskottets betänkande att kommunerna i och med lagänd- Om en fristående skola anser att den är orättvist behandlad, kan den Ulf Melin ställde frågor om Jönköping och Borås. Jag tänker inte Jag tror inte att vi med det här riksdagsbeslutet löser alla problem. Jag vet att det finns en stor oro bland fristående skolor inför det |
|
150 |
stabila och förutsebara villkor. Därför skall kommunernas skyldigheter |
regleras i lag. Utskottet har understrukit att det är viktigt att vi nu söker
brett stöd för dessa förändringar i det kommande utredningsarbetet.
Misstro inte detta ett ögonblick - det vill jag säga till mina f.d. rege-
ringskamrater. Utredningsarbetet kommer att vara viktigt.
Jag välkomnar gärna den inställning som Margitta Edgren redovi-
sade om behovet av att medverka till brett politiskt stöd och långsiktiga
spelregler. Jag vill också säga till Inger Davidson att vi kommer att
engagera oss i utredningen tillsammans med er för att åstadkomma bra
villkor. Det jag tycker var orimligt var att låta en nedskärning av bidra-
gen slå blint. Jag tycker att det är obegripligt att vi i timmar fått höra att
det skulle ha varit bättre att bara låta det ske i avvaktan på en utred-
ning. Så säger ni: Det sade ni då, det missade ni då. Beskyllningarna
flyger kors och tvärs i luften, men det hjälper inte de fristående skolor-
na ett dugg om inte era debattminuter ger kronor till de fristående sko-
lorna. Det gör de ju inte. Det blir inte ett öre till de fristående skolorna
av den sortens inställning, man bara anklagar andra.
I Danmark finns det, förutom regler, en värdegemenskap för de fri-
stående skolornas villkor. Jag önskar att vi skulle kunna uppnå en så-
dan värdegemenskap också i Sverige. Det skulle vara en trygghet för de
fristående skolorna. Vi är inte där ännu, men vi har kommit en viktig
bit på vägen.
Jag tycker att socialdemokraterna har varit konstruktiva. De har
stått i alla delar för det som vi kommit överens om. Det bådar gott. Jag
hoppas att detta skall kunna ge andra som deltagit i debatten en del
inspiration och mod på vägen för att våga samarbeta i stället för att
ropa att vargen kommer. De ropen hjälper inte en enda fristående skola.
Jag har hört Ulf Melins repliker, och jag vet att han är en positiv
och klok person. Jag hoppas att han blir lika klok och positiv i denna
fråga som i andra efter litet sommarlov.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 203 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Innan vi går vidare med de repliker som begärts vill jag meddela att
avsikten är att vi i kväll skall kunna slutdebattera dels innevarande
ärende, UbU16, dels nästa ärende, UbU17. Dock måste vi göra det
innan kl. 23.00, annars kommer vi att få uppskjuta behandlingen av
delar av nästa ärende till någon gång nästa vecka.
Anf. 204 ULF MELIN (m) replik
Herr talman! Det gäller alltså att fatta sig kort om vi skall klara även
betänkande 17.
Andreas Carlgren sade att han var förvånad över att vi hade höjt
rösten och var kritiska. Det intressanta är att Andreas Carlgren hade
exakt likadant språkbruk som andra tidigare i debatten. Det förvånar
mig efter Andreas Carlgrens inledning.
Det vi kritiserade - uppenbarligen har Andreas Carlgren lyssnat då-
ligt - är att regeringen lade en proposition på riksdagens bord samtidigt
som man gav direktiv till utredningen. Tycker inte även Andreas
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
151
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
152
Carlgren att man i det fallet har föregripit utredningen? Sedan stämmer
det att ni har gjort upp med socialdemokraterna.
Jag gav Eva Johansson beröm för att hon ställt upp på en del av
skrivningarna, eftersom jag aldrig tidigare hört henne säga något posi-
tivt om fristående skolor.
Andreas Carlgren var förvånad över reservation 1. Jag tycker att
han borde läsa även reservation 2, där vi tar upp just de delar som And-
reas Carlgren kritiserade oss för att inte ha gjort.
När det gäller skollagen finns det på s. 9 en brasklapp. Det kan
Andreas Carlgren inte smita undan. Den finns där. Det står uttryckligen
så här: ”Utskottet anser att kommuner vid prövningen av bidrag skall
kunna ta hänsyn till om de särskilda kostnader som utskottet behandlat i
det föregående ryms inom schablonbidraget.” Det är alltså 75 %. Det
står där helt klart, och det gäller. Det är en brasklapp gentemot skolla-
gen. Hade det inte stått där hade jag kunnat säga att förslaget till skol-
lag är bra, men brasklappen finns där. Den har ni inte lyckats förhandla
bort. Där har Centern sålt ut sig. Ni har helt enkelt hamnat fel i båten.
Anf. 205 ANDREAS CARLGREN (c) replik
Herr talman! Min avsikt var inte alls att recensera språkbruket. Jag
har hört sådana i flera timmar nu, och jag är trött på dem.
Min avsikt var i stället att ge litet uppmuntran så här i slutet på da-
gen. Om ni tycker, som det står i er reservation, att regeringens förslag
hade gett så katastrofala konsekvenser, då är det väl bra att vi har sett
till att det inte blev så. Det tycker jag att Ulf Melin kunde kosta på sig
att säga redan innan sommarlovet.
Det är ingen brasklapp som vi infört. Det är en text i det som kom-
mer att fungera som motivtext som anger att det skall vara sunt förnuft.
Är det så att en kommun uppenbart ser att de kostnader som vi talar om
inte finns, måste man kunna ta hänsyn till det också. Det är en själv-
klarhet. Jag tycker att Ulf Melins replik är en bra bekräftelse på att Ulf
Melin inte längre påstår, som han gjorde i sitt inledningsanförande, att
det är upp till kommunalt godtycke om man vill beakta dessa kostnader
eller inte. Så är det definitivt inte, utan nu blir det lag på det. Följer inte
kommunerna lagen, blir det överklaganden eller behandling vid dom-
stol. Så enkelt och tydligt blir det, Ulf Melin.
Anf. 206 ULF MELIN (m) replik
Herr talman! Jag vill att också Andreas Carlgren skall få ett bra,
trevligt och avkopplande sommarlov.
Jag sade faktiskt i mitt inledningsanförande att överenskommelsen
ändå var bättre än propositionen. Däremot är jag fortfarande kritisk till
brasklappen.
Det är klart att man kan gå till domstol, det är alldeles riktigt. Men
det är nog inte så lätt för en fristående skola att hålla på att processa
gentemot de kommunala politikerna, och det gör nog att man kan ham-
na i besvärliga situationer.
Jag beklagar det som står på s. 9 i betänkandet. Hade det inte fun-
nits med, hade förslaget varit ganska bra.
Anf. 207 ANDREAS CARLGREN (c) replik
Herr talman! Det är bra. Den här debatten driver ihop oss mer och
mer. Nu ger också Ulf Melin förslaget beröm, och det välkomnar jag.
Det är också bra att Ulf Melin nu inte med ett ord försöker säga att
det skulle vara kommunalt godtycke som avgör om lagen följs eller
inte. Ulf Melin bekräftar också den möjlighet som finns att få dessa
ärenden prövade i domstol.
Det som skiljer oss åt är att Moderaterna inte vill ha någon lagstift-
ning. Jag har läst alla era reservationer, och jag vet att det där ordagrant
står att man nu inte vill föreslå någon lagstiftning som innebär en skyl-
dighet att beakta de kostnader som vi nu fattar beslut om.
Efter den här repliken från min sida är det väl då klart att skillna-
derna t.o.m. är ännu mindre än vad som hittills har visat sig i debatten.
Anf. 208 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Det kan ibland vara litet svårt att förstå vilken värde-
bas Centerpartiet utgår ifrån. En sak tror jag ändå att jag har förstått,
nämligen att decentralisering är ett väldigt viktigt grundläggande be-
grepp för Centerpartiets politik.
Då skulle jag vilja fråga Andreas Carlgren: På vilket sätt blir regel-
verket kring de fristående skolorna mindre centralstyrt och detaljregle-
rat genom det här tillägget i skollagen, som är ett resultat av överens-
kommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet?
Anf. 209 ANDREAS CARLGREN (c) replik
Herr talman! Det är inte ett dugg svårt att förstå Centerns värde-
grund. Det handlar i det här fallet om valfrihet och mångfald, precis
som vi har skrivit i vår motion och som vi till sist har fått alla partier att
skriva under på i utskottet.
Decentraliseringen ligger i att kommunerna nu i samarbete med de
fristående skolorna får beakta vilka kostnader man faktiskt har. Tidiga-
re har riksdagen centralt sagt att det skall röra sig om 85 %. I praktiken
har det kommit att fungera som ett tak. Nu blir i stället den procentsats
som finns angiven ett golv, och man får bedöma om det över det finns
kostnader och behov och åtaganden som skall betalas. Det finns en lag
som kommer att reglera det.
På den här punkten har Vänsterpartiet och Moderaterna efter vad
jag förstår samma uppfattning. Ni har skrivit olika reservationer, men
innehållet i dem är detsamma, dvs. ni motsätter er ett lagligt stöd för de
fristående skolorna - det är ett faktum. Jag blev mycket förvånad när
jag läste detta i utskottsbetänkandet.
Anf. 210 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Jag tycker inte att jag fick svar på min fråga. Jag fick
reda på vad Centerpartiet har för värdebas, att det handlar om valfrihet
och mångfald.
Motivet här kan ju vara väldigt förståeligt, att Andreas Carlgren ge-
nom det här tillägget vill värna om de fristående skolorna. Men, om vi
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
153
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
skall vara ärliga: Valfriheten för kommunerna och mångfalden har väl |
Jag tror inte att man kan säga att Vänsterpartiet och Moderaterna i
|
Bidragsbestämmelser- |
de här sammanhangen har samma uppfattning. Vi tror på det kommuna- Anf. 211 ANDREAS CARLGREN (c) replik Herr talman! Jag svarade faktiskt på Britt-Marie Danestig- Låt mig göra det hela ännu tydligare. Vänsterpartiet vill ju ha en Valfriheten och mångfalden skall i det fallet gälla föräldrarnas möj- Anf. 212 INGER DAVIDSON (kds) replik Herr talman! Jag är väldigt förvånad över att Andreas Carlgren så Andreas Carlgren talar väldigt starkt om sitt engagemang, om hur Kommunerna kan mycket väl göra bedömningen att den kostnad en |
|
154 |
att räkna fram den här genomsnittskostnaden, att man gör olika i olika |
kommuner, osv. Därför finns det alla möjligheter för kommunerna att
hävda att alla extrakostnader ingår i dessa 75 %. Det handlar inte om
lagöverträdelser, utan det handlar om att man anser sig komma fram till
det när man gör beräkningen.
Därför är jag rätt övertygad om att det fr.o.m. den 1 juli kommer att
handla om 75 %, och då blir det alltså enligt Andreas Carlgren fråga
om en grad av helvete.
Anf. 213 ANDREAS CARLGREN (c) replik
Herr talman! Jag tycker alldeles för mycket om Inger Davidson för
att stå och raljera. Om det lät så, var det inte min mening.
Jag har inte uttryckt mig så som Inger Davidson säger. Vad jag sade
var att vi har försökt skapa ungefar samma jordiska villkor för de fri-
stående skolorna som för kommunala skolor. Det är ju, som tur är,
skillnad på jord och på helvete - jag tror nog att både Inger Davidson
och jag är medvetna om att det är en skillnad.
Godtycket har diskuterats mycket i dag. Jag tycker faktiskt inte att
det är bra att flera av riksdagens ledamöter ger intryck av att kommuner
bara skulle kunna strunta i lagar stiftade av Sveriges riksdag. Det är bra
att Ulf Melin bit för bit backade på den punkten, men jag tycker att
också Inger Davidson skulle kunna vara tydligare i det sammanhanget.
Om igen, som en uppmuntran: Utredningen kommer att arbeta med
mycket stort allvar. Det är jag övertygad om efter vad jag har hört Eva
Johansson och Ylva Johansson säga. Visar det sig att vi kan göra för-
bättringar här, är det självklart att vi skall göra det. Vi har försökt vara
konstruktiva, och det är vår mening att försöka vara konstruktiva också
sedan.
Anf. 214 INGER DAVIDSON (kds) replik
Herr talman! Snabbprotokollet får visa vem som har rätt när det
gäller hur Andreas Carlgren uttryckte sig, men jag hörde att han sade
att han, genom Centerns ingripande, hade mildrat den grad av helvete
som skulle ha blivit följden av sänkningen till 75 %.
Jag tar inte tillbaka det jag sade om att jag vet att det går till så här
vid beräkningarna. Om Andreas Carlgren är så insatt och har levt så
nära de fristående skolorna som han i sitt första inlägg gav uttryck för
borde han också veta hur förhandlingarna har gått till och hur olika
beräkningarna har gjorts.
Det handlar inte om några medvetna lagöverträdelser. Jag anklagar
inte kommunerna för det. Jag tror inte ett ögonblick att det är det de
gör. Men det är så snårigt och det finns så många olika faktorer som
man kan föra in i de här beräkningarna att det gör att man kan komma
fram till att de här kostnaderna ingår. Det har man bevisligen mycket
ofta gjort hittills, när den 85-procentiga nivån gällde.
Nu när nivån är lägre är det möjligt att en del kommuner kommer
att tycka att det är litet för lågt, om man har skolhälsovård eller vad
man kan ha, och kommer att ta hänsyn till det. Men många kommer
också att komma fram till och tycka sig ha rätt i, att när regeringen nu
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
155
|
Prot. 1994/95:113 1 juni |
har slagit fast en lägre nivå får det räcka med den och att man kan räk- |
|
Bidragsbestämmelser- |
Anf. 215 ANDREAS CARLGREN (c) replik Herr talman! Det skulle naturligtvis vara mycket lockande att fort- Jag vill också säga att jag är mycket medveten om den snårskog Det här är en skyldighet för kommunerna, och det tror jag att kom- Anf. 216 TOMAS HÖGSTRÖM (m) Herr talman! Sedan 1992 har en kraftig expansion av friskolor skett Konsekvenserna av reformen har inneburit att många skolor startats Det förslag som föreligger i denna proposition riskerar att rasera det Signalen till verksamheten är att friskolor skall svältas ut. Enbart of- Thamismen kännetecknas av en övertro på politisk styrning, att |
156
skolorna. Offren blir föräldrar som har sina barn vid dessa skolor. Men
även samhället kommer att förlora på att friskolereformen havererar.
Samtidigt har regeringen tillsatt en utredning som skall se över bi-
dragsreglerna. Varför denna brådska, varmed man i praktiken förbigår
den utredning som man har tillsatt? Något entydigt svar har vi inte fått,
trots att dessa frågor har ställts ofta i dagens debatt.
Det är trots allt mycket förvånande att i det här läget vara tvungen
att konstatera att Centerpartiet nu deltar i en uppgörelse som innebär att
friskolorna i större utsträckning lämnas ut till det kommunala godtycke
som blir följden av förslaget till sänkt ersättningsnivå och ändrade
regler. Visserligen hävdar Centern att man genom sin uppgörelse tryg-
gat friskolornas existens. Men ingenting är enligt min mening mer
felaktigt.
De förändringar som Centern åstadkommer innebär att kommuner-
na skall beakta friskolornas extra kostnader på grund av om skolan
drivs av enskild eller juridisk person, om elever med behov av särskilda
stödinsatser finns och om skolan erbjuder skolhälsovård. Enligt min
mening innebär den här skrivningen inte att kommunen är skyldig att
täcka dessa kostnader. Detta är ytterligare ett exempel på hur man ge-
nom politiskt manipulerande försöker dölja effekten av det beslut man
deltar i.
De som står bakom propositionsförslaget försöker förleda bl.a.
friskoleföreträdare att tro att friskolorna inte kommer att förlora på
förslaget. Det är märkligt med tanke på hur många kommunala företrä-
dare som sagt sig vilja klämma åt friskolorna, detta oavsett om de en-
ligt det socialdemokratiska språkbruket är överkompenserade eller inte.
Friskolearbetet behöver långsiktiga och stabila regler. Det har ytt-
rats ofta i den här talarstolen de senaste timmarna. De behöver regler
som garanterar arbetsro och likvärdiga villkor. Även socialdemokrater-
na instämmer nu i att friskolorna är till gagn för utvecklingen inom
utbildningsområdet. Men då det förslag som nu föreligger innebär helt
motsatta förhållanden jämfört med vad friskolorna behöver är det väl
knappast arbetsro att man på ett års sikt går in och gör de här föränd-
ringarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU17
Ett högskoleverk (prop. 1994/95:165)
Anf. 217 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)
Herr talman! Betänkandet om ett högskoleverk grundar sig på en
proposition med förslag till en sammanslagning av bl.a. Kanslersämbe-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Bidragsbestämmelser-
na för fristående
skolor
Ett högskoleverk
157
12 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 113
Prot. 1994/95:113
1 juni
Ett högskoleverk
tet, Rådet för grundläggande högskoleutbildning, Verket för högskole-
service och delar av Centrala studiestödsnämndens arbete.
Vi tycker att detta är en onödig centralisering, varför vi har yrkat
avslag på propositionen. Det är ett onödigt ingrepp i ett fungerande
system, och det står inte i samklang med den fortsatta frigörelsen av
universitet och högskolor.
Vi anser att regeringen i stället borde återkomma med ett nytt för-
slag, där Kanslersämbetet med sin fokusering på kvalitetsfrågor borde
svara för myndighetsutövningen. Vi anser också att det är viktigt att
behålla Rådet för grundläggande högskolearbete, då detta bidragit till
en stor förnyelse av högskolan. Det bör fortsätta att vara självständigt.
Till sist önskar vi att Sveriges lantbruksuniversitet överförs till
Utbildningsdepartementet, liksom tillhörande forskningsråd. Motivet
till detta är att få en likartad behandling när det gäller anslag till alla
högskolor och universitet.
Vi stödjer självfallet alla våra fyra reservationer, men yrkar bifall
endast till reservation nr 1.
Anf. 218 MARGITTA EDGREN (fp)
Herr talman! Det var med viss tvekan som vi accepterade inrättan-
det av ett högskoleverk. Det kan nämligen vara fel signal ut i högskole-
världen om det egna ansvaret för den egna verksamheten. Det hade
kanske varit bättre att vänta på att de själva kom till rätta med de barn-
sjukdomar som bevisligen finns och de felsteg som man också har
gjort. Det kan ha behövts mer analys innan man fattar detta beslut.
Samtidigt har vi respekt för departementets arbetsbörda och ser att
detta kanske i denna balans är en väg som man måste gå.
Jag skulle också vilja säga några ord om Grundutbildningsrådet,
som nu avskaffas i och med att det skall ingå i Högskoleverket.
Grundutbildningsrådet inrättades 1992 på förslag av den s.k. grundbul-
ten - en grundläggande utredning om utbildningarna inom högskolan
som leddes av Håkan Westling från Lund.
Grundbultens stora förslag var att man som aldrig tidigare skulle
markera grundutbildningen och utbildningarnas betydelse inom hög-
skolan. Därmed inrättades ett forskningsråd för utveckling av pedago-
gik och metodik inom grundutbildningarna. Detta har utvärderats, och
under förra regeringsperioden inrättades rådet efter en utvärdering
internationellt.
Det är viktigt att den självständiga verksamhet som rådet bedrivit
kan behållas, mera som en symbol och som ett erkännande av att ut-
bildningarna är viktiga och att pedagogisk utveckling inom högskolan
är lika viktig som ämnesutveckling.
Ingen här kommer väl ens på tanken att styra forskningsråden, som
har ansvaret för ämnesutvecklingen, in i Högskoleverket. Samma an-
svar har Grundutbildningsrådet. UHÄ hade på sin tid uppgiften att
verka och ansvara för pedagogiskt utvecklingsarbete. Men det hände
inte särskilt mycket under den tiden. Däremot har det hänt mycket
under den tid vi haft Grundutbildningsrådet.
158
Det är just detta med fristående som är så viktigt för att markera
statusen för dem som fungerar i grundutbildningarna och för att göra
det här lika viktigt som ämnesutvecklingen.
Jag måste fråga Bengt Silfverstrand varför man gör som man gör.
Det finns inga sakliga skäl. Har de skött sig dåligt? Nej. Har de kostat
för mycket? Knappast. Har de haft dålig ledning? Nej, det kan man inte
säga. Har de haft dåliga projekt? Nej, det kan man inte säga.
Varför skall då Grundutbildningsrådet tvingas in i Högskoleverket
och därmed mista sin fristående ställning?
Herr talman! Med anledning av den knappa tiden nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 2. Blir den bifallen, så gäller mitt yrkande
också reservation 7. Men naturligtvis står vi bakom alla reservationer
som vi undertecknat. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkan-
det.
Anf. 219 GUNNAR GOUDE (mp)
Herr talman! Under de senaste åren har organisationen av det
svenska universitets- och högskoleväsendet genomgått stora föränd-
ringar. Utvecklingen har gått mot ökad decentralisering med större
handlingsfrihet och beslutsrätt ute på de enskilda universiteten och
högskolorna. Mellaninstanserna har reducerats t.ex. när det gäller bud-
getarbetet och anslagsförfarandet.
Under den förra mandatperioden accentuerades denna utveckling.
Man fick ökad fri konkurrens mellan universiteten som genom mark-
nadskrafterna skulle leda till rationaliseringar och kvalitetshöjning i
fråga om forskning och utbildning. 1993 års universitets- och högskole-
reform innebar ytterligare ett steg från centralstyrning till decentralise-
ring och mer företagslika arbetsvillkor för universitet och högskolor.
För närvarande ligger flera små enheter av myndighetskaraktär
mellan regeringen och högskolorna: Verket för högskoleservice, Kans-
lersämbetet, Rådet för grundläggande högskoleutbildning, Överklagan-
denämnden för högskolan och Högskolans avskiljande nämnd. Denna
organisation brister i en mängd avseenden. Splittringen på små enheter
ger förluster i kraft och innebär slöseri med resurser för intern admi-
nistration genom onödiga dubbleringar. Ansvarsfördelningen på de
olika enheterna är ibland otydlig, och myndighetsansvar blandas med
serviceuppdrag på ett i vissa fall olyckligt sätt. Regeringen föreslår nu
en genomgripande förändring för att åtgärda problemen.
Regeringen föreslår inrättandet av ett större verk, Högskoleverket,
som har att sköta myndighetsutövandet inklusive tillsynsansvaret. Det
skall följa utvecklingen inom universitet och högskolor och samman-
ställa material som kan vara till vägledning för riksdag och regering
men också för universitet och högskolor i deras utvecklingsarbete.
Högskolornas behov av gemensam service och samordning skall
skötas av ett statligt servicebolag som leds av universitet och högskolor
gemensamt.
Regeringens förslag innebär i allt väsentligt en klar förbättring.
Miljöpartiet stöder förslagets huvudinnehåll.
Prot. 1994/95:113
1 juni
Ett högskoleverk
159
Prot. 1994/95:113
1 juni
Ett högskoleverk
När det gäller decentraliseringen konstaterar vi att man inte har vå-
gat ta steget fullt ut, utan man låter vissa delar ligga kvar på Högskole-
verket, trots att de tydligt bör hänföras till högskolornas egna angelä-
genheter. Det gäller t.ex. datororganisationen, SUNET, men kanske
ännu mer sådana angelägenheter som pedagogisk utveckling och fort-
bildning av lärare. De bör snarast flyttas över från Högskoleverket till
högskolornas eget gemensamma servicebolag.
Miljöpartiet har i många sammanhang påpekat att decentralisering-
en inte förberetts tillräckligt. Universiteten är alltför stela och osmidiga
organisationer för att rätt kunna utnyttja fördelarna med den vunna
friheten. Därför föreslår vi att en utredning tillsätts för att finna bättre
former för kanalisering av forskningsmedel, rationalisering av universi-
tetets tjänstestruktur, modernisering av fakultetsorganisationen och mer
ändamålsenliga placeringar av yrkesutbildningar.
Jag yrkar därför bifall till reservation 5, mom. 12.
Anf. 220 BENGT SILFVERSTRAND (s)
Herr talman! Det finns anledning att något belysa bakgrunden till
dagens förslag om att inrätta ett nytt sammanhållet verk på högskole-
området.
En omfattande reformering av den svenska högskolan inleddes i
slutet av 80-talet. Större ansvar lades på högskolorna genom ökad mål-
styrning och med resurstilldelning i treårsperioder. Det centrala linje-
systemet har avvecklats. Grundutbildningen har förstärkts både kvali-
tativt och kvantitativt.
Den borgerliga regering som tillträdde 1991 fortsatte förvisso ex-
pansionen av den högre utbildningen men inledde samtidigt en process
som ledde till en stark centralisering och onödig politisering av många
högskolefrågor. Genom att avveckla Universitets- och högskoleämbe-
tet, UHÄ, fick vi ett system där beslut som tidigare fattats av en opar-
tisk myndighet nu pressades uppåt till regering och utbildningsminister.
Från Utbildningsdepartementet dirigerades beslut och utredningar som
tidigare ombesörjts av neutrala beredningsorgan.
Som skäl för en avveckling av UHÄ och UUH, Utrustningsnämn-
den för universitet och högskolor, anförde den borgerliga regeringen i
prop. 1991/92:76 bl.a. att ”en förenkling av den centrala myndighets-
strukturen kan bidra till ett effektivare utnyttjande av resurserna”.
Den förändrade myndighetsstrukturen förutsågs kunna leda till en
besparing på berörda anslag på 10 miljoner kronor. I själva verket
ökades anslagen till berörda nya myndigheter - Verket för högskole-
service, VHS, Kanslersämbetet och Överklagandenämnden - med 4
miljoner kronor i 1992 års budget. I 1994 års tilläggsproposition över-
skreds Utbildningsdepartementets ramanslag under punkten A.l med
20 miljoner kronor, dvs. med 43 %.
Som skäl för det kraftiga anslagsöverskridandet anförde den mode-
rate utbildningsministern Per Unckel att den förändrade myndighets-
strukturen, dvs. nedläggningen av UHÄ och SÖ, fått större konsekven-
ser för departementets arbete än vad som förutsetts.
160
Förväntade besparingar blev alltså i stället kraftiga fördyringar.
Lägg därtill att rättssäkerhet och inflytande, inte minst för studenterna,
kraftigt urholkats genom den starka centraliseringen och politiseringen
av beredningsprocessen för högskolefrågor.
Mot denna bakgrund framstår beslutet att samla uppgifter som na-
turligen hör hemma på nationell förvaltningsnivå i en enda myndighet
som välgrundat. Det nya högskoleverket får det samlade ansvaret för
att genom utvärdering, uppföljning och analys ta fram underlag för
statsmakternas överväganden och beslut. Andra viktiga uppgifter blir
kvalitetsbedömningar av utbildning, beslut om offentliga högskolors
rätt att utfärda examina samt att främja pedagogisk förnyelse och ut-
vecklingsarbete inom högskolan.
Som bl.a. Riksdagens revisorer i ett förslag till riksdagen påpekat
fordrar avreglering, decentralisering och delegering en ökad kontroll
från statsmakternas sida. Ett huvudsyfte med reformeringen av den
centrala myndighetsstrukturen måste därför vara att skapa en ända-
målsenlig tillsynsfunktion.
Det bör också understrykas att det nya statliga servicebolag som se-
nare skall bildas för att ta hand om serviceuppgifter för högskolorna
tillkommit på initiativ av högskolorna själva.
Så några korta kommentarer till några av reservationerna.
Att moderaterna i reservation nr 1 yrkar avslag på hela propositio-
nen är knappast ägnat att förvåna. Att motivera avslagsyrkandet med att
ett högskoleverk inte står i överensstämmelse med en fortsatt frigörelse
av den svenska högskolan framstår dock som minst sagt magstarkt med
tanke på den ineffektivitet, fördyring och splittring av resurserna som
den oklara ansvarsfördelningen mellan departements- och myndighets-
nivå gett upphov till.
I reservation 2 yrkar Moderaterna, Centern, Folkpartiet och kds att
Rådet för grundläggande högskoleutbildning skall kvarstå som själv-
ständig myndighet. Vi delar förvisso uppfattningen att rådet föredöm-
ligt utvecklat och förnyat det pedagogiska arbetet inom högskolan.
Detta arbete kommer emellertid att ges en fortsatt hög prioritet i ett
högskoleverk som förfogar över en samlad kompetens och där det finns
en naturlig anknytning till arbetet med utvärdering och uppföljning.
Centern, kds och Folkpartiet motsätter sig i reservation 4 att kvali-
tetsbedömningen av utländska utbildningar i samband med beviljande
av studiemedel överförs från Centrala studiestödsnämnden till det nya
högskoleverket. Som bl.a. en statlig utredning framhållit motiverar den
kraftiga ökningen av internationella studier tillsammans med de höga
kraven på kvalitetsgranskning i Sverige en reformering av nuvarande
system för kvalitetsbedömning av utländska utbildningar på eftergym-
nasial nivå. Starka skäl talar för att kvalitetsbedömningen av dessa
utbildningar sker sammanhållet och likvärdigt.
Den av reservanterna befarade begränsningen av svenska studenters
möjligheter att få studiemedel som en följd av denna reform är obefo-
gad. Dels kommer övergångsregler att garantera studerandes rätt att
fullfölja redan påbörjade utlandsstudier enligt de villkor som redan
gäller, dels kommer en särskild utredare att närmare överväga hur över-
Prot. 1994/95:113
1 juni
Ett högskoleverk
161
Prot. 1994/95:113
1 juni
Ett högskoleverk
föringen av uppgifter från CSN till Högskoleverket i praktiken skall
genomföras.
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall
till utskottets hemställan på samtliga punkter.
Anf. 221 MARGITTA EDGREN (fp)
Herr talman! Det är helt rätt som Bengt Silfverstrand sade, att an-
svaret successivt har ökat sedan 1980-talet och att man därmed har fått
en viss centralisering till departementet. Men man kunde också ha gjort
på ett annat sätt: Departementet kunde ha analyserat det egna området;
kanske fanns det arbetsuppgifter som kunde utföras av högskolan själv,
och då kunde man ha petat ut ansvar och arbetsuppgifter tillbaka till
högskolorna.
Sedan kommer Bengt Silfverstrand återigen dragandes med det här
överdraget, trots att Bengt Silfverstrand är mycket väl medveten om att
en stor del av det var ett flytande underskott på grund av dåliga bud-
getrutiner som ärvts från den socialdemokratiska regeringen. När vi
ville täcka det sade socialdemokraterna nej, men när socialdemokrater-
na sedan omedelbart efter regeringsskiftet täckte det var det okej! Jag
vill inte säga vad jag tycker att det vittnar om.
Jag är glad över att Bengt Silfverstrand mycket starkt betonade att
Högskolerådet har utfört ett föredömligt arbete. Det är bra. Men det
finns ju faktiskt ingen naturlig koppling mellan Rådet för grundutbild-
ning och Högskoleverket, som Bengt Silfverstrand påstår att det måste
finnas, med utvärdering och uppföljning inom Högskoleverket. Så var
det ju faktiskt på UHÄ:s tid. UHÄ hade ansvaret också för det peda-
gogiska utvecklingsarbetet, och där hände det ju ingenting.
Nu fick vi ett fristående råd, och Bengt Silfverstrand säger själv att
det har fungerat föredömligt. Varför skall man då slå sönder det? Då
bortser Bengt Silfverstrand helt från den betydelse rådets fristående
ställning haft för utvecklingen av och statusen på den grundläggande
utbildningen i förhållande till forskningen.
Anf. 222 BENGT SILFVERSTRAND (s)
Herr talman! Det är bara att konstatera att den decentralisering som
påbörjades kommer att fortsätta. Flera av de uppgifter som tidigare låg
på myndigheter ligger nu på högskolorna själva. På den punkten kom-
mer det inte att bli någon förändring. Det är bara att konstatera att hög-
skolorna uppenbarligen är tillfreds med den situationen, och det är
högskolornas egna organ som har föreslagit att exempelvis servicebo-
laget skall vara en statlig uppgift.
Den andra punkt där vi är kritiska gäller att man har lyft uppgifter
från myndigheter som har gjort ett neutralt beredningsarbete och där vi
har haft en demokratisk process där alla har fått komma till tals. Det
som inträffade under regimen Unckel var att man i departementet själv
gjorde beredningarna. Sedan sammankallade man intressenterna - i ett
bestämt fall, nämligen när det gällde resurstilldelningssystemet, till en
konferens ute på Arlanda. Den konferensen pågick tre timmar inklusive
162
lunch, och sedan fattade man beslut. Det är den odemokratiska och
ineffektiva processen som vi vill ta bort.
När det sedan gäller Rådet för grundutbildning är det på det sättet,
Margitta Edgren, att om man har en kompetens och en erfarenhet, som
man onekligen har - och det har vi uttalat oss positivt om - och man
samtidigt bestämmer sig för att kraftsamla och förlägga alla resurserna
på ett ställe inhämtar man naturligtvis de erfarenheter och den kompe-
tens som finns. Men det blir ju ingen skillnad i sak om man bestämmer
sig för att man nu skall utföra de här uppgifterna inom Högskoleverket,
där man har de samlade resurserna. Man flyttar alltså kompetensen från
ett ställe till ett annat, men man behåller den och utvecklar den. Detta
förnyelsearbete skall ha stor tyngd i det fortsatta arbetet också inom
Högskoleverket.
Anf. 223 MARGITTA EDGREN (fp)
Herr talman! Vad som inträffade var ju en kulturkollision eller en
kulturchock i hela Högskoleverket. Man fick ansvar och man tog an-
svar. Det sjuder av vitalitet, energi och vilja, och det är detta som jag -
och säkert också Bengt Silfverstrand - vill skall fortsätta. Risken är att
det nu igen blir någon annan som har ansvar.
På tal om att kraftsamla och på tal om högskolans grundutbud vill
jag bara fråga med anledning av vad jag har sagt tidigare och vad
Bengt Silfverstrand säger: När tänker Bengt Silfverstrand föreslå att
Medicinska forskningsrådet skall ingå i Högskoleverket? Det är två helt
jämförbara storheter.
Anf. 224 BENGT SILFVERSTRAND (s)
Herr talman! Jag tycker att Medicinska forskningsrådet först skall
klara ut de problem som man där onekligen har, och det har inte ett
dugg att göra med grundläggande högskoleutbildning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Anmäldes och bordlädes
Skrivelse
1994/95:215 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets minis-
terkommitté år 1994
Konstitutionsutskottets betänkanden
1994/95:KU36 Anslag till Europainformation m.m.
1994/95:KU43 EU:s institutioner m.m.
Finansutskottets betänkande
1994/95 :FiU25 Godkännande av ett beslut av EU-rådet angående ge-
menskapens egna medel
Prot. 1994/95:113
• juni
Ett högskoleverk
163
Prot. 1994/95:113
1 juni
Skatteutskottets betänkande
1994/95:SkU27 Mervärdesskatten på omsättning av begagnade varor,
m.m.
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SfU16 Ändringar i utlänningslagen
Kulturutskottets betänkande
1994/95 :KrU28 Turistpolitik
Jordbruksutskottets betänkande
1994/95:JoU23 Det svenska miljöarbetet i EU - inriktning och genom-
förande
Näringsutskottets betänkanden
1994/95 :NU21 Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemen-
skapen, m.m.
1994/95:NU24 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livför-
säkringsdirektiv
1994/95:NU25 Beredskapslagring av olja och kol
1994/95 :NU26 Komplettering av normgivnings- bemyndigandena i
kapitaltäckningslagen m.m.
Kammaren beslöt på förslag av förste vice talmannen att ärendebe-
handlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.
24 § Kammaren åtskildes kl. 22.58.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. voteringen
kl. 13.27,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 73 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.59,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 172 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
164
/Barbro Nordström
1 § Avsägelser.....................................................................................1
2 § Val till styrelsen för stiftelsen Riksbankens Jubileums-
fond ...............................................................................................1
3 § Utökning av antalet suppleanter i näringsutskottet..................2
4 § Val av suppleant i näringsutskottet............................................2
5 § Meddelande om kompletteringsval till styrelsen för Stif-
telsen Riksbankens Jubileumsfond.............................................3
6 § Meddelande om särskild EU-debatt...........................................3
7 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................3
8 § Förnyad bordläggning.................................................................3
9 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-
rats den 31 maj.............................................................................4
SkU25 Beskattning av vissa förmåner.......................................4
SkU26 Avisering av folkbokföringsuppgifter............................4
SkU39 Ändrade övergångsbestämmelser till tullagen...............4
SkU40 Vissa ändringar i skattelagstiftningen med anledning
av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt...............................5
SkU41 Höjning av förseningsavgiften enligt tullagen
(1994:1550)...............................................................................5
TU25 Post- och telekommunikation..........................................5
Meddelande om samlad votering.......................................................6
10 § Gravfrid över m/s Estonia.........................................................6
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU23............................6
Anf. 1 GUN HELLSVIK (m)..................................................6
Anf. 2 THOMAS JULIN (mp)................................................7
(Beslut fattades efter 13 §.).......................................................8
11 § Påföljdsregistrering, m.m..........................................................8
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU21............................8
Anf. 3 JEPPE JOHNSSON (m)...............................................8
Anf. 4 INGRID SKEPPSTEDT (c).........................................9
Anf. 5 ALICE ÅSTRÖM (v).................................................10
Anf. 6 KIA ANDREASSON (mp)........................................11
Anf. 7 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)............................12
Anf. 8 KIA ANDREASSON (mp) replik..............................14
Anf. 9 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik..................14
165
Prot. 1994/95:113 Anf. 10 KIA ANDREASSON (mp) replik............................14
1 juni Anf. 11 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik...............14
_______________ Anf. 12 ALICE ÅSTRÖM (v)..............................................14
Anf. 13 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)..........................15
(Beslut fattades efter 13 §.).....................................................15
12 § Några delgivningsfrågor.........................................................15
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU22.........................15
Anf. 14 ANDERS G HÖGMARK (m).................................15
Anf. 15 MARGARETA SANDGREN (s)............................16
Anf. 16 ANDERS G HÖGMARK (m).................................19
Anf. 17 MARGARETA SANDGREN (s)............................20
Anf. 18 ANDERS G HÖGMARK (m).................................20
Anf. 19 MARGARETA SANDGREN (s)............................20
(Beslut fattades efter 13 §.).....................................................20
13 § Löneskydd vid upprepade konkurser....................................21
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU30...............................21
Anf. 20 ROLF DAHLBERG (m)..........................................21
Anf. 21 PER ROSENGREN (v)..........................................21
Anf. 22 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)...............................23
Anf. 23 PER ROSENGREN (v)...........................................23
Anf. 24 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)...............................23
Anf. 25 PER ROSENGREN (v)...........................................24
Anf. 26 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)...............................24
Beslut.................................................................................................25
JuU23 Gravfrid över m/s Estonia...........................................25
JuU21 Påföljdsregistrering, m.m............................................25
JuU22 Några delgivningsfrågor..............................................26
LU30 Löneskydd vid upprepade konkurser............................26
14 § Transplantationer och obduktioner, psykiatrisk
tvångsvård, primärvård, handikappfrågor och SBL
Vaccin AB m.m..........................................................................27
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU21..........................27
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU23..........................27
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU24..........................27
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU25..........................27
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU27..........................27
Anf. 27 LEIF CARLSON (m)...............................................27
Anf. 28 ROLAND LARSSON (c)........................................32
Anf. 29 LEIF CARLSON (m) replik....................................35
Anf. 30 ROLAND LARSSON (c) replik..............................35
Anf. 31 LEIF CARLSON (m) replik....................................36
Anf. 32 ROLAND LARSSON (c) replik..............................36
Anf. 33 KERSTIN HEINEMANN (fp)................................36
Anf. 34 ROLAND LARSSON (c)........................................39
Anf. 35 KERSTIN HEINEMANN (fp)...............................39
Anf. 36 ROLAND LARSSON (c)........................................40
166
Anf. 37 KERSTIN HEINEMANN (fp).................................40 Prot. 1994/95:113
(forts. 18 §)..............................................................................40 ] juni
15 § Information från regeringen om regeringens politik
mot våld......................................................................................40
Anf. 38 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................40
Anf. 39 GUN HELLSVIK (m)..............................................44
Anf. 40 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................45
Anf. 41 GUN HELLSVIK (m)..............................................46
Anf. 42 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................46
Anf. 43 BERNDT EKHOLM (s)...........................................46
Anf. 44 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............46
Anf. 45 SIW PERSSON (fp).................................................47
Anf. 46 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................47
Anf. 47 KIA ANDREASSON (mp)......................................48
Anf. 48 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................48
Anf. 49 KIA ANDREASSON (mp)......................................49
Anf. 50 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................49
16 § Information från regeringen om aktuella EU-frågor...........49
Anf. 51 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................49
Anf. 52 HENRIK S JÄRREL (m).........................................54
Anf. 53 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................55
Anf. 54 KENNETH KVIST (v)............................................55
Anf. 55 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................56
Anf. 56 KENNETH KVIST (v)............................................57
Anf. 57 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................57
Anf. 58 BERIT LÖFSTEDT (s)............................................57
Anf. 59 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................57
Anf. 60 BO KÖNBERG (fp).................................................58
Anf. 61 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................58
Anf. 62 BO KÖNBERG (fp).................................................59
Anf. 63 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................59
Anf. 64 BIRGER SCHLAUG (mp).......................................59
Anf. 65 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................59
Anf. 66 BIRGER SCHLAUG (mp).......................................60
Anf. 67 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................60
Anf. 68 GÖRAN LENNMARKER (m).................................60
Anf. 69 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................61
Anf. 70 GÖRAN LENNMARKER (m).................................61
Anf. 71 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................61
Anf. 72 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)................................62
Anf. 73 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................62
Anf. 74 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)................................62
Anf. 75 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................63
Anf. 76 PETER ERIKSSON (mp)........................................63
Anf. 77 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................63
Anf. 78 PETER ERIKSSON (mp)........................................64
Anf. 79 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s)........................64
Anf. 80 SVEN BERGSTRÖM (c).........................................64
167
Prot. 1994/95:113 Anf. 81 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................65
ljuni Anf. 82 SVEN BERGSTRÖM (c)........................................65
________________ Anf. 83 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................65
Anf. 84 SIV HOLMA (v)......................................................65
Anf. 85 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................66
Anf. 86 SIV HOLMA (v)......................................................66
Anf. 87 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................66
Anf. 88 ELISABETH FLEETWOOD (m)...........................66
Anf. 89 FÖRSTE VICE TALMANNEN .............................66
Anf. 90 ELISABETH FLEETWOOD (m)...........................66
Anf. 91 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................67
Anf. 92 ELISABETH FLEETWOOD (m)...........................67
Anf. 93 Statsrådet MATS HELLSTRÖM (s).......................67
17 § Information från regeringen om den senaste utveck-
lingen i f.d. Jugoslavien.............................................................68
Anf. 94 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s).......68
Anf. 95 GÖRAN LENNMARKER (m)................................69
Anf. 96 LENNART ROHDIN (fp).......................................70
Anf. 97 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s).......71
Anf. 98 LENNART ROHDIN (fp).......................................71
18 § (forts, från 14 §) Transplantationer och obduktioner,
psykiatrisk tvångsvård, primärvård, handikappfrågor
och SBL Vaccin AB m.m. (forts. SoU21, SoU23, SoU24,
SoU25 och SoU27).....................................................................71
Anf. 99 STIG SANDSTRÖM (v).........................................71
Anf. 100 LEIF CARLSON (m) replik..................................74
Anf. 101 STIG SANDSTRÖM (v) replik.............................74
Anf. 102 LEIF CARLSON (m) replik..................................75
Anf. 103 STIG SANDSTRÖM (v) replik.............................75
(forts.).....................................................................................75
Beslut om uppskjuten votering.......................................................76
18 § (forts.) Transplantationer och obduktioner, psykiatrisk
tvångsvård, primärvård, handikappfrågor och SBL
Vaccin AB m.m. (forts. SoU21, SoU23, SoU24, SoU25
och SoU27).................................................................................76
Anf. 104 THOMAS JULIN (mp)..........................................76
Anf. 105 CHATRINE PÅLSSON (kds)...............................77
Anf. 106 FÖRSTE VICE TALMANNEN ...........................80
Anf. 107 CONNY ÖHMAN (s)............................................80
Anf. 108 LEIF CARLSON (m) replik..................................83
Anf. 109 CONNY ÖHMAN (s) replik..................................84
Anf. 110 LEIF CARLSON (m) replik..................................85
Anf. 111 CONNY ÖHMAN (s) replik..................................85
Anf. 112 ROLAND LARSSON (c) replik............................86
Anf. 113 CONNY ÖHMAN (s) replik..................................86
Anf. 114 ROLAND LARSSON (c) replik............................87
168
Anf. 115 CONNY ÖHMAN (s) replik..................................87
Anf. 116 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik.....................87
Anf. 117 CONNY ÖHMAN (s) replik..................................87
Anf. 118 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik.....................88
Anf. 119 INGRID ANDERSSON (s)....................................88
Anf. 120 Socialminister INGELA THALÉN (s)..................92
Anf. 121 LEIF CARLSON (m) replik...................................96
Anf. 122 Socialminister INGELA THALÉN (s)..................97
Anf. 123 LEIF CARLSON (m) replik...................................98
Anf. 124 Socialminister INGELA THALÉN (s)..................98
(forts.)......................................................................................99
Ajournering.......................................................................................99
Återupptagna förhandlingar
...........................................................99
Prot. 1994/95:113
1 juni
18 § (forts.) Transplantationer och obduktioner, psykiatrisk
tvångsvård, primärvård, handikappfrågor och SBL
Vaccin AB m.m. (forts. SoU21, SoU23, SoU24, SoU25
och SoU27)..................................................................................99
Anf. 125 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik......................99
Anf. 126 Socialminister INGELA THALÉN (s)..................99
Anf. 127 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik....................100
Anf. 128 Socialminister INGELA THALÉN (s)................100
Anf. 129 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik...................101
Anf. 130 Socialminister INGELA THALÉN (s)................101
Anf. 131 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik...................102
Anf. 132 Socialminister INGELA THALÉN (s)................102
Anf. 133 STIG SANDSTRÖM (v) replik...........................102
Anf. 134 Socialminister INGELA THALÉN (s)................103
Anf. 135 STIG SANDSTRÖM (v) replik...........................103
Anf. 136 Socialminister INGELA THALÉN (s)................103
Anf. 137 TOMAS HÖGSTRÖM (m)..................................103
Anf. 138 ROLAND LARSSON (c) replik...........................104
Anf. 139 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik........................105
Anf. 140 ROLAND LARSSON (c) replik...........................105
Anf. 141 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik........................105
Anf. 142 CARINA MOBERG (s).......................................106
Anf. 143 GULLAN LINDBLAD (m)..................................107
Anf. 144 MARGARETA E NORDENVALL (m)...............110
Anf. 145 ROLAND LARSSON (c) replik...........................112
Anf. 146 MARGARETA ENORDENVALL (m) replik ....112
Anf. 147 ROLAND LARSSON (c) replik...........................113
Anf. 148 MARGARETA E NORENVALL (m) replik.......113
Anf. 149 LENNART ROHDIN (fp)....................................113
Anf. 150 INGRID ANDERSSON (s)..................................115
Anf. 151 LENNART ROHDIN (fp)....................................115
Anf. 152 INGRID ANDERSSON (s)..................................116
Anf. 153 LENNART ROHDIN (fp)....................................116
Anf. 154 INGRID ANDERSSON (s)..................................117
169
Prot. 1994/95:113 (Beslut skulle fattas den 2 juni.)...........................................117
1 Junl 19 § Bidragsbestämmelserna för fristående skolor....................117
170
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU16..............117
Anf. 155 ULF MELIN (m).................................................117
Anf. 156 MARGITTA EDGREN (fp)................................120
Anf. 157 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)... 122
Anf. 158 ULF MELIN (m) replik.......................................124
Anf. 159 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................124
Anf. 160 ULF MELIN (m) replik.......................................124
Anf. 161 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................125
Anf. 162 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................125
Anf. 163 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................125
Anf. 164 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................126
Anf. 165 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................126
Anf. 166 GUNNAR GOUDE (mp).....................................126
Anf. 167 INGER DAVIDSON (kds)..................................127
Anf. 168 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................129
Anf. 169 INGER DAVIDSON (kds) replik........................129
Anf. 170 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................130
Anf. 171 INGER DAVIDSON (kds) replik........................130
Anf. 172 EVA JOHANSSON (s)........................................130
Anf. 173 ULF MELIN (m) replik.......................................134
Anf. 174 EVA JOHANSSON (s) replik.............................134
Anf. 175 ULF MELIN (m) replik.......................................135
Anf. 176 EVA JOHANSSON (s) replik.............................135
Anf. 177 INGER DAVIDSON (kds) replik........................136
Anf. 178 EVA JOHANSSON (s) replik.............................137
Anf. 179 INGER DAVIDSON (kds) replik........................137
Anf. 180 EVA JOHANSSON (s) replik.............................137
Anf. 181 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................138
Anf. 182 EVA JOHANSSON (s) replik.............................138
Anf. 183 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................139
Anf. 184 EVA JOHANSSON (s) replik.............................139
Anf. 185 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................139
Anf. 186 EVA JOHANSSON (s) replik.............................140
Anf. 187 GUNNAR GOUDE (mp) replik..........................141
Anf. 188 EVA JOHANSSON (s) replik.............................141
Anf. 189 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................141
Anf. 190 ULF MELIN (m) replik.......................................144
Anf. 191 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................144
Anf. 192 ULF MELIN (m) replik.......................................145
Anf. 193 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................145
Anf. 194 INGER DAVIDSON (kds) replik........................145
Anf. 195 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................146
Anf. 196 INGER DAVIDSON (kds) replik........................146
Anf. 197 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)....................146
Anf. 198 MARGITTA EDGREN (fp) replik.....................147
Anf. 199 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................147
Anf. 200 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................148
Anf. 201 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s).....................148
Anf. 202 ANDREAS CARLGREN (c)...............................149
Anf. 203 FÖRSTE VICE TALMANNEN...........................151
Anf. 204 ULF MELIN (m) replik........................................151
Anf. 205 ANDREAS CARLGREN (c) replik....................152
Anf. 206 ULF MELIN (m) replik........................................152
Anf. 207 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................153
Anf. 208 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................153
Anf. 209 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................153
Anf. 210 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)
replik.....................................................................................153
Anf. 211 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................154
Anf. 212 INGER DAVIDSON (kds) replik........................154
Anf. 213 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................155
Anf. 214 INGER DAVIDSON (kds) replik........................155
Anf. 215 ANDREAS CARLGREN (c) replik.....................156
Anf. 216 TOMAS HÖGSTRÖM (m)..................................156
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)............................................157
20 § Ett högskoleverk....................................................................157
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU17...............157
Anf. 217 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)..........157
Anf. 218 MARGITTA EDGREN (fp).................................158
Anf. 219 GUNNAR GOUDE (mp).....................................159
Anf. 220 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................160
Anf. 221 MARGITTA EDGREN (fp).................................162
Anf. 222 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................162
Anf. 223 MARGITTA EDGREN (fp).................................163
Anf. 224 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................163
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)............................................163
22 § Bordläggning..........................................................................163
23 § Beslut om fortsatt ärendebehandling...................................164
24 § Kammaren åtskildes kl. 22.58..................................................164
Prot. 1994/95:113
1 juni
171
gotab 48712, Stockholm 1995