Onsdagen den 31 maj
Protokoll
1994/95:112
Tredje vice talmannen meddelade att torsdagen den 1 juni skulle fö-
retas val av sex ledamöter jämte personliga suppleanter för fem av dem
1 styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.
Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1994/95:222 och 228 till näringsutskottet
1994/95:230 till bostadsutskottet
1994/95:231 till jordbruksutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Justitietskottets betänkanden 1994/95:JuU21-JuU23
Lagutskottets betänkande 1994/95:LU30
Socialutskottets betänkanden 1994/95:SoU21, SoU23-SoU25 och
SoU27
Utbildningsutskottets betänkanden 1994/95 :UbU16-UbU 19
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas
handläggning
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation m.m
(avsnitt 1-8)
Anf. 1 KURT OVE JOHANSSON (s)
Herr talman! Makt korrumperar, sägs det. Det finns mycket sanning
i det uttrycket. I slutna samhällen är korrumperade makthavare snarare
regel än undantag. Risken för upptäckt och straff minskar ju, ju högre
upp man kommer i hierarkin. I ett öppet samhälle som det svenska
förhåller det sig annorlunda. Där kommer allt fuffens som makthavarna
har för sig förr eller senare upp till ytan.
De missförhållanden inom det statliga Vägverket som nu kommer i
dagen är ett bra exempel på detta. En öppen och effektiv granskning av
makten och dess utövare är en av de viktigaste grundbultarna i ett de-
mokratiskt samhälle och för en levande demokrati. Det är viktigt att
makthavarna granskas kontinuerligt och att det finns granskare som törs
granska. I vårt land finns det ett ganska finmaskigt nätverk av granskare
som oberoende av varandra har uppgiften att syna makten och myndig-
hetsutövningen i sömmarna. Riksrevisionsverket, Riksdagens revisorer
och vårt unika JO-ämbete är väsentliga delar av detta nätverk.
Den viktigaste förutsättningen för en effektiv granskning av makt-
havarna och deras ämbetsutövning är dock att vi har många fria och
fristående medier. Den i det svenska folkdjupet väl förankrade offent-
lighetsprincipen i kombination med seriösa, orädda och grävande jour-
nalister är den bästa garantin mot maktmissbruk. De kan vända ut och
in på vad som sker i maktens korridorer på olika nivåer.
KU:s uppgift som granskare av regeringsmakten skall inte heller
undervärderas. Den utgör en viktig del av den demokratiska kontrollen.
KU:s granskning av den högsta makten har under årens lopp kommit att
bli alltmer uppmärksammad. KU har blivit ett begrepp hos den svenska
allmänheten. Det förpliktigar naturligtvis.
När jag i början av 1970-talet valdes till riksdagsledamot och in-
trädde i konstitutionsutskottet var granskningsbetänkandena ganska
tunna. Dechargedebatterna, som de hette på den tiden, var korta och
inte speciellt heta. Sedan dess har emellertid KU:s granskning föränd-
rats avsevärt. Årets granskningsbetänkande är ett av de mest omfattan-
de någonsin.
KU:s granskningsuppgift som den kommer till uttryck i regerings-
formen 12 kap. 1 § är dock densamma som förut. Utskottets uppgift är
att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand-
läggning. Att granska regeringens och statsrådens göranden och låtan-
den är naturligtvis mot denna bakgrund en mycket grannlaga uppgift.
Det mödosamma arbete som KU lägger ner i sin årliga granskning har
enligt min mening stor betydelse för allmänhetens rätt till insyn i rege-
ringsarbetet och för den demokratiska processen.
Jag vill här också ta tillfället i akt och tacka vårt mycket kompetenta
kansli för insatserna i årets granskning. Det är ingen tvekan om att en
så omfattande granskning inte hade kunnat göras om vi inte hade haft
ett mycket kvalificerat kansli bakom oss.
Årets betänkande innehåller 21 reservationer. Det kan verka myck-
et. Det förtjänar dock att framhållas att det finns mycket av samsyn
mellan riksdagspartierna i de konstitutionella frågorna.
En väsentlig fråga i vårt granskningsarbete har varit att undersöka
hur det går med jämställdhetssträvandena inom regeringskansliet. Vi
kan konstatera att situationen alltjämt är otillfredsställande när det
gäller både personalsammansättning och lönenivåer. Vad beträffar
kansliråd har det skett en klar förbättring när det gäller kvinnornas
löner. Men när det gäller den betydligt större gruppen kvinnliga depar-
tementssekreterare förhåller det sig tvärtom; där har det skett en för-
sämring. Enligt utskottet är det angeläget att arbetet för jämställdhet
intensifieras i dessa avseenden.
KU har sedan länge särskilt granskat kommittéväsendet från jäm-
ställdhetssynpunkt. Årets genomlysning av situationen ger närmast en
beklämmande bild. Många statsråd i den borgerliga regeringen talade
vitt och brett om vikten av flera kvinnor i statliga kommittéer utan att
ha åstadkommit ett enda dyft. Vi har i tidigare granskningar påtalat
vikten av att andelen kvinnor bland sakkunniga och framför allt ordfö-
rande bör öka. Vi kan nu konstatera att det kvinnliga inslaget i båda
dessa grupper minskat. Också sett ur perspektivet jämställdhet ledde
alltså Carl Bildts regeringsperiod till en tillbakagång i detta avseende.
Statsråd i den nuvarande regeringen håller också flammande tal om
jämställdhet. Utskottet utgår därför ifrån att andelen kvinnor bland
sakkunniga och ordförande i statliga kommittéer som regeringen ensam
bestämmer om kommer att öka. Jag hoppas att Mona Sahlin och kamra-
terna i Rosenbad hör mig när jag nu säger: Räkna med kritik från ut-
skottet om ni inte åstadkommer ett ordentligt trendbrott i den f.d. bor-
gerliga regeringens jämställdhetspolitik.
I granskningsbetänkandet riktas hård kritik mot ett par statsråd i den
f.d. borgerliga regeringen. Den som tar del av utskottets redovisning
kommer att finna att den kritik som riktas mot dessa statsråd är berätti-
gad. F.d. statsminister Carl Bildt är den som får den hårdaste kritiken.
Han får kritik bl.a. därför att han på ett otillbörligt sätt försökte blanda
sig i utskottets granskningsarbete. Jag har deltagit i KU:s arbete i unge-
fär 20 år. Aldrig tidigare har det förekommit att en statsminister eller
ett statsråd på ett så flagrant sätt försökt lägga sig i konstitutionsutskot-
tets arbete. Det är beklagligt att moderaterna i utskottet inte hade kura-
ge nog att som alla övriga partier i utskottet ta avstånd från Carl Bildts
klumpiga handlingssätt i det här fallet.
Jag vill gärna tro att utskottets ledamöter oavsett partifärg är besjä-
lade av att objektivt och med bevarad integritet syna regeringens fög-
deri. Det är alltjämt mitt bestående intryck från många års arbete i
utskottet. Det finns alltid, och det måste man som KU-ledamot alltid ha
klart för sig, en gräns för den politiska gråzonen i granskningsarbetet
som inte kan överträdas om utskottet vill förbli trovärdigt. Enligt min
mening har KU genom åren på ett hedervärt sätt klarat den gränsdrag-
ningen.
Men trovärdigheten kräver också att man som granskare har modet
att kritisera egna statsråd när de har gått för långt. Har man inte det
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
modet, då är man en dålig granskare. Det finns exempel i årets gransk- |
Jag tror vidare att ett par av de statsråd som har varit föremål för
|
Granskning av |
KU:s granskning hade vunnit på att medge att man borde ha handlat |
|
Regeringens |
naturligtvis inte heller som statsminister ha varit så slarvig som han var Det är min absoluta övertygelse att utskottet hade beaktat en sådan Det kan som jag ser det inte vara en uppgift för KU i första hand att Ett sådant synsätt på granskningen förutsätter naturligtvis också att Ett statsråd som flagrant brustit i omdöme eller begått allvarliga fel Efter varje års granskning finns det alltid de som anser att KU:s Till sist, herr talman, vill jag ändå slå fast att det aldrig kan vara fel Jag yrkar bifall till utskottets anmälan. Anf. 2 BIRGER HAGÅRD (m) Herr talman! Dechargedebatterna infaller regelbundet i slutet av |
4
KU har anledning att vara kritiskt mot sig självt, sade Kurt Ove Jo-
hansson, för att se om man kan förbättra förhållandena eller situationen
för framtiden. Det finns kanske anledning att upprepa de principiella
betänkligheter som jag för ett år sedan gav uttryck för.
Problemet är självfallet att vi i vårt granskningsarbete befinner oss
någonstans i gränslandet mellan politik och juridik. Situationen har
sedan förra året förändrats på så sätt, att majoritetsförhållandena nu är
andra. Med så mycket större eftertryck kan jag då säga att den kritik
som jag förde fram för ett år sedan, när vi själva kunde räkna med en
majoritet i kammaren, står sig i dag. Därigenom borde den också få
ökad tyngd.
Den stora svagheten är givetvis partipolitiseringen, som vi möter
varje år. Alldeles oavsett hur vi försöker att linda in detta måste vi
erkänna att det finns en klar partipolitisering.
Detta är förvisso inte någonting nytt i konstitutionsutskottets histo-
ria. Politiseringen av anmärkningsförfarandet började redan under
ståndsriksdagens tid. Varje form av kritik kom snart att uppfattas som
en politisk prickning, och successivt kom utskottsanmärkningama ock-
så att mottas med allt mindre respekt.
Under årens lopp har det framförts en rad olika förslag som har
syftat till att effektivisera och avpolitisera granskningen. Min statsve-
tenskaplige lärofader, Nils Andrén, - jag erinrar om honom även i år -
framhöll i det stora arbetet om samhälle och riksdag, som kom ut 1966,
att granskningens stora dilemma låg i svårigheten att ”hålla isär den
politiska funktionen och den i princip opolitiska uppgiften att undersö-
ka och redovisa allmän praxis vid handläggningen av regeringsärende-
na”.
För riksdagen och de granskande riksdagspolitikerna måste det na-
turligtvis vara svårt att undvika partipolitiska synpunkter och taktiska
överväganden.
Nils Andréns förslag till en avdramatiserad och samtidigt effektivi-
serad kontroll var att granskningen skulle utföras av en
”konstitutionsutskottets ombudsman”, en hög och oväldig ämbetsman.
Denne skulle på riksdagens uppdrag och på utskottets vägnar granska
administrativ praxis i kanslihuset, och granskningen skulle sedan publi-
ceras på samma sätt som i dag sker med JO:s ämbetsberättelse.
Detta är ett förslag, som - synes det mig - ligger ganska nära tan-
ken på ett särskilt granskningsråd, som väl då skulle bestå av höga
jurister, såsom har förts fram i en tidningsartikel av Widar Andersson
och som en annan ledamot av denna kammare, Bengt Harding Olson,
sedan har givit sitt stöd.
Jag är inte säker på att det skulle lösa så många problem om vi hade
en konstitutionsutskottets ombudsman eller om vi hade ett särskilt
granskningsråd. Våra utmärkta föredragande i KU klarar med glans att
ta fram fakta i de olika ärendena, och gör det väl så bra som någon
speciell juristkommission - jag vill framföra ett tack till KU:s kansli för
det mödosamma arbete som det har lagt ned och som har gjort det
möjligt för oss att över huvud taget stå här i talarstolen i dag. Det är
dessutom ytterst sällan som meningarna går isär när det gäller den s.k.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
reciten, dvs. just faktaframplockandet. Där brukar det råda stor enighet
om vad som skall stå i betänkandet.
Kanske ligger det största felet i stället i att konstitutionsutskottet nu
känner sig nödsakat att också komma med en betygsättning, som sedan
skall bli föremål för riksdagens omröstning. Ingen kritik, viss kritik,
kan ej undgå kritik, olämpligt, etc. - det är sådana omdömen som bru-
kar fällas i utskottets bedömning. Men vi kan observera att någon fast
betygsskala förvisso inte finns.
Behövs den här betygsättningen över huvud taget? Det är här som
partipolitiseringen sätter in och som de tillfälliga majoritetsförhållan-
dena blir avgörande för riksdagens votum.
Hur riksdagen röstar får inte heller några direkta konsekvenser för
det f.d. eller nuvarande statsråd som blir föremål för anmärkning. Är
lösningen på våra problem kanske så enkel att konstitutionsutskottet
bör avstå från att göra en direkt bedömning och i stället låta de fakta
som har tagits fram tala för sig själva, till rättelse för framtiden? Detta
är ju faktiskt vad som redan sker i fråga om mycket av granskningen av
regeringens administrativa praxis, som ju till större delen har avpoliti-
serats och som förvisso är av stor betydelse när det gäller att förbättra
rutinerna för framtiden.
Kanske borde konstitutionsutskottet också vara betydligt hårdare
vid bedömningen av de anmälningar som kommer in till utskottet. Kan-
ske skulle vi där gemensamt försöka sovra betydligt mer än vad som nu
sker.
Vad beror då detta på? Ja, kanske beror det på att det numera är
många icke-KU-medlemmar som kommer med anmälningar. Tidigare
var det i regel enbart KU-medlemmar som förde fram anmälningar till
utskottet. Det hade måhända en viss återhållande effekt, i varje fall när
det gällde s.k. okynnesanmälningar.
Men all right - vi lever inte i den bästa av världar. Det här var bara
ett litet bidrag till diskussionen om hur man skulle kunna lösa några av
de problem som utskottet har att dras med.
Låt mig nu återgå till den krassa verkligheten och se på årets
granskningsbetänkande. Det präglas förvisso av att vi just nu befinner
oss i en skarv. Majoritetsförhållandena i riksdagen har förändrats, och
socialdemokraterna utnyttjar nu gärna sin nyvunna styrka till att med
främst kommunisters och miljöpartisters hjälp försöka ”sätta dit” sina
motståndare - och då främst de f.d. moderata statsråden - detta också i
sådana frågor där man inte lyckades under förra mandatperioden.
Det har närmast varit fråga om vad man skulle kunna karakterisera
som en förföljelse av Carl Bildt och Ulf Dinkelspiel, och jag måste
säga redan nu att angreppen på Ulf Dinkelspiel hör till de tarvligaste
som har skådats i riksdagen. Här har anständighetens gräns förvisso
överträtts. Det här kompletteras med påhopp på Per Unckel och Per
Westerberg.
Volvo-Renault-affären, Nordbanken, statsrådens förmögenhetsför-
hållanden och Carl Bildts brev till konstitutionsutskottet med anledning
av förre KU-ordföranden Thage G Petersons agerande är gamla bekan-
ta. Men det är ont om nytt vin i de gamla läglarna, och i vilket fall som
helst är det här vinet inte särskilt välsmakande. Det finns all anledning
att på alla punkter avvisa den dåligt underbyggda kritiken.
Jag vill också konstatera att två av de frågor som har tagits upp kan
sägas vara av närmast ideologisk betydelse. Det gäller Volvo-Renault-
affären där den socialdemokratiska bedömningen med så mycket poli-
tisk inblandning som möjligt ligger ljusår från den borgerliga uppfatt-
ningen att staten har sitt ansvarsområde och att det enskilda näringsli-
vet har sitt och att man inte i onödan skall klampa in på det fält som
det enskilda näringslivet har att förvalta. Den andra principiella frågan
av större vikt gäller statsrådens förmögenhetsförhållanden. Ifrån ma-
joritetens sida är man tydligen beredd att helt diskriminera och diskva-
lificera som blivande statsråd de personer som har råkat förvalta sitt
pund väl och som har en förmögenhet att falla tillbaka på.
Herr talman! Jag ber att få återkomma senare till de speciella yr-
kandena under de särskilda punkterna. Jag vill bara avsluta med att
säga att den kritik som har förekommit inte är särskilt väl underbyggd.
Anf. 3 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Det är litet synd att Birger Hagårds anförande var nå-
got ojämnt. Jag tycker att den första delen av Birger Hagårds anförande
var mycket konstruktiv. Han ville i fortsättningen diskutera t.ex. KU:s
betygsättning o.d. i betänkandet. Det fanns också en del andra uppslag i
den första delen av Birger Hagårds anförande som jag tycker kan vara
beaktansvärda. Jag vill gärna säga att vi har delade meningar om det är
så att Birger Hagård menar att en juristkommission eller speciellt ut-
sedda jurister skulle kunna klara uppgiften att granska regeringen på ett
bättre sätt än konstitutionsutskottet. Det tror jag inte särskilt mycket på.
Som jag sade fanns det dock en del uppslag i Birger Hagårds anfö-
rande som det är värt att fundera vidare på. Precis som jag sade i mitt
inledningsanförande kommer det också att ske.
Däremot tycker jag att det var beklagligt att höra den andra delen av
Birger Hagårds anförande. På gammalt känt maner försöker han hävda
att så fort man kritiserar ett borgerligt statsråd är man ute efter en poli-
tisk vendetta. Så är det naturligtvis inte. Jag tror att alla som vill ta sig
den tid det tar att gå igenom konstitutionsutskottets betänkande kom-
mer att finna att den kritik som majoriteten har enat sig om mot de
borgerliga statsråden verkligen är berättigad. Det finns goda sakskäl för
den kritiken.
Jag tror således att när man tittar på konstitutionsutskottets betän-
kande skall man också uppmärksamma att det inte är så som Birger
Hagård påstår, att det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som nu
i maktskiftets tidevarv försöker ta hämnd på en tidigare borgerlig rege-
ring. Det visar sig att i ett par väsentliga fall är det inte bara Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som står bakom reservatio-
nerna utan också Folkpartiet och Centerpartiet.
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Herr talman! Jag tackar Kurt Ove Johansson för att han tydligen är
seriöst beredd att diskutera de problem som vi kan få i KU. Jag vill
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
bara rätta honom på en punkt. Jag sade inte att en juristkommission var
att föredra. Tvärtom framhöll jag att det jobbet sköter våra utmärkta
föredragande alldeles perfekt. På det området är vi nog ense.
Det är ingen tvekan om att vi ännu inte har kommit dithän att vi kan
sätta oss ovanpå och granska neråt vad som har hänt i regeringen. Här
har partipolitiseringen tagit vid. Till skillnad från Kurt Ove Johansson
är det för mig helt uppenbart att vi, som jag sade, befinner oss i en
skarv. Majoritetsförhållandena har ändrats. Detta tar sig klara uttryck
även i de skrivningar som har gjorts. Det finns anledning att återkomma
till detta under de olika punkter som här är uppsatta.
Anf. 5 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag vidhåller fortfarande att Birger Hagårds historie-
skrivning är fullkomligt fel när han alltså säger att det skulle vara fråga
om någon politisk vendetta från ett par partiers sida och att det nu
skulle få möjlighet att påverka utskottets skrivningar. I de fall där kriti-
ken är som allra hårdast, Birger Hagård, är det inte bara Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet som står bakom kritiken. Den
kritiken står även Birger Hagårds partis tidigare regeringskamrater
bakom. Både Folkpartiet och Centerpartiet står bakom den kritiken.
En sak som jag finner vara mycket anmärkningsvärd och som med-
förde att jag tyckte att vi har rätt att ställa vissa krav även på dem som
granskar, är att när det t.ex. gällde det brev till Saddam Hussein som
Ingvar Carlsson skrev för några år sedan stod Birger Hagårds parti
bakom en ganska skarp skrivning. Man tyckte att det skulle dras i Utri-
kesnämnden. När det nu gäller brevet till Jeltsin, visar det sig att Birger
Hagård helt plötsligt tycker att det inte hade någon dignitet alls och att
det brevet över huvud taget inte skulle behöva dras i Utrikesnämnden.
Denna inkonsekvens i granskningen tycker jag att Birger Hagård skall
ta till sig.
Det är fel och en falsk historieskrivning att prata om politisk ven-
detta när Birger Hagård i så väsentliga avseenden gör helt om i sitt
granskningsarbete. När man gör det, Birger Hagård, är man en dålig
granskare. Därför hoppas jag att vi som har skyldigheten att granska,
också har den ryggrad som behövs när det finns fog att kritisera våra
egna partikamrater.
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Herr talman! I ett par fall är det riktigt att det också finns andra
partier än vänsterpartierna som står bakom kritiken. Men det är snarast
ett problem för dessa partier och inte så mycket för mig eller för oss
moderater.
Jag vill bara erinra om skillnaden mellan brevet till Jeltsin och till
Saddam Hussein. Brevet till Saddam Hussein var förvisso en sensation.
Det var något nytt som inträffade. Däremot var brevet till Jeltsin bara
ett led i en pågående ubåtsdialog.
Anf. 7 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
Herr talman! På KU:s initiativ beslöt riksdagen i höstas att rege-
ringen skall förse fackutskotten med information om EU:s blivande
lagar på ett så tidigt stadium att en offentlig diskussion hinns med och
fortfarande kan påverka utvecklingen. Helst redan innan EU-
kommissionen har lämnat ett förslag bör talmannen få det för distribu-
tion till relevant fackutskott som kan yttra sig till EU-nämnden och
därmed ge denna både sakkunskap och framförhållning. Det är begrip-
ligt om det har varit svårt att klara detta uppdrag på en gång. Jag utgår
från att KU i fortsättningen kommer att granska de rutiner som rege-
ringen bygger upp härför i samband med den administrativa gransk-
ningen.
Herr talman! Enligt grundlagen granskar KU statsrådens tjäns-
teutövning. Vi granskar inte riksdagens ledamöter, talmän, generaldi-
rektörer, tjänstemän, regeringsrådgivare eller ambassadörer. Jag tror
dess värre att mycket få människor i vårt land vet om detta. De spekta-
kulära offentliga utfrågningarna som intresserar massmedierna brukar
regelmässigt fokuseras på personer som utskottet har bett komma för
att belysa ett statsråds tjänsteutövning. Det verkar helt felaktigt som om
det var de inbjudna personerna som sitter på de anklagades bänk. Man
kan få läsa i massmedierna att den eller den talmannen eller styrelse-
ordföranden nu skall ”stå till svars för sina handlingar i KU”. Det före-
kommer också indignerade artiklar om att KU minsann låter bli att
pricka sig självt och att KU friar diverse medborgare - som alla har det
gemensamt att de inte är statsråd och därmed inte föremål för KU:s
granskning.
Inte ens den förre statsministern tycks vara medveten om vilka reg-
ler som gäller för KU, när han skriver brev och kräver att utskottet skall
granska sin egen ordförande.
Det här är ett enormt pedagogiskt problem, eftersom missuppfatt-
ningarna tycks så fast rotade att man inte är öppen för sakargument. Jag
anser att vi i KU verkligen måste ta itu med en diskussion om hur vi
skall kunna göra klart för alla vilken KU:s uppgift är och vad vi faktiskt
enligt grundlagen är förhindrade att syssla med. Det är väldigt viktigt
att vi i KU tar fasta på det.
Det har varit intressant att lyssna på debatten om hur vi skall grans-
ka oss själva och ta till oss kritik, men det här centrala måste vi göra
klart, så att varenda journalist, varenda medborgare i Sverige inser att
vi har en viktig uppgift men att vi inte har i uppgift att granska någon
annan än statsråden.
Centerpartiet kritiserar både den regering som vi har ingått i och
den nuvarande på några punkter, men vi friar hellre än vi fäller. Jag
tänker här göra en kort sammanfattning av Centerns inställning. För att
spara tid kommer jag inte att delta i debatten kring dessa ärenden. Jag
kommer bara att delta i debatten om Öresundsbron och de EU-ärenden
som jag själv har tagit upp.
Centern anser att Carl Bildt borde ha samrått med Utrikesnämnden
innan han sände brev med anklagelser till Rysslands president. Vare sig
det handlar om minkar eller inte så bör inte ett parti skicka brev med
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
betydelse för landets förhållande till främmande makt utan att förankra
det i riksdagen.
Vi tycker vidare att den förra socialdemokratiska regeringen har
brustit i ägaransvar när det gäller Nordbanken. Kjell-Olof Feldt med-
gav att man improviserade. Jag anser också att det är märkligt att man
inte utarbetade en affärsidé för vad staten ville med sitt ägarskap.
När det gäller anklagelserna i Volvo-Renault-affären, dels för att
den borgerliga regeringen visste för mycket och dels för att man visste
för litet, tycker jag att slutsatsen blir att det ibland är bäst att låta storfö-
retagen sköta sig själva.
Jag tycker att den socialdemokratiska regeringen har anklagats helt i
onödan vad gäller metoderna att nominera ämbetsmän till höga EU-
poster. Man följer ju ett välkänt mönster, t.ex. tillämpat av Moderater-
na när de överraskade de flesta med utnämningen av Sveriges represen-
tant i EES övervakningsorgan, vår dittills högsta EU-ämbetsman.
Den borgerliga regeringen övertog rutiner för upphandling av kon-
sulter, rutiner som präglats av en annan lag om offentlig upphandling
än den som gäller nu. Det finns ingen anledning att anmärka på hur
t.ex. Per Unckel försökt komma till rätta med problemen.
Jag tycker att Carl Bildt handlade klokt när han på borggården ock-
så officiellt medgav att Sverige stött den estniska frihetskampen under
5O-talet. Även om praxis då krävde en dementi från svensk sida, är det
ingenting att skämmas för. Jag tror att ökad öppenhet är en förutsätt-
ning för att förtroendet mellan länder skall öka.
Till sist, herr talman! Det finns ingen anledning att anmärka på att
Carl Bildt utsåg Ulf Dinkelspiel till statsråd bara för att Ulf Dinkelspiel
är förmögen, lika litet som det finns anledning att anmärka på att den
socialdemokratiska regeringen anlitade honom som chefsförhandlare i
samband med anslutningen till EU.
Anf. 8 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag begärde replik med anledning av det sista Birgitta
Hambraeus tog upp, nämligen det hon sade om Ulf Dinkelspiel. Jag vill
nog gärna göra kammaren uppmärksam på att det vi har granskat i årets
betänkande inte är Ulf Dinkelspiel, utan vad vi har granskat i årets
betänkande är statsråds förmögenhetsförhållanden och vilka konsek-
venser detta kan ha på regeringsutövningen.
Vår utgångspunkt i den granskningen har gällt 6 kap. 9 § andra
stycket i regeringsformen. Vi har tidigare i utskottsgranskningen mellan
partierna varit överens om att det yttersta formella ansvaret för att stats-
råden uppfyller kraven i 6 kap. 9 § andra stycket i regeringsformen
ligger hos statsministern.
Vi har dessutom varit överens om att statsråds förmögenhetsinnehav
kan medföra intressekonflikter och att det är nödvändigt att vidta för-
siktighetsåtgärder, så att inte allmänhetens förtroende för statsråden och
regeringsutövningen rubbas.
Det är alltså detta som har legat till grund för konstitutionsutskottets
granskning den här gången.
10
Jag märker i debatten att det finns ledamöter som hela tiden hänvi-
sar till Ulf Dinkelspiel, men det är inte honom personligen som
granskningen har gått ut på, utan granskningen har gällt huruvida Carl
Bildt när han bildade sin regering verkligen levde upp till vad som
stadgas i 6 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. På den punkten har
vi i vår granskning kommit fram till att Carl Bildt tog litet för lättvin-
digt på den här uppgiften.
Jag tänker inte nu fördjupa mig särskilt mycket mer i den här debat-
ten, eftersom frågan kommer upp i ett annat sammanhang under dagen.
Anf. 9 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Konstitutionsutskottets roll är att granska och vid be-
hov ifrågasätta regeringens och statsrådens åtgärder. Det är en nöd-
vändig uppgift i en demokrati, och den bör utövas med konsekvens och
med strävan efter rimlighet och saklighet i bedömningarna. Jag vill
också här rikta ett tack till kansliet, som gör sitt bästa för att utskottet
skall klara den uppgiften.
Det är allvarligt när KU:s förmåga att fylla denna roll med innehåll
ifrågasätts. Enligt min mening finns det fog för mycket av den kritik
som har riktats mot KU:s, eller majoritetens i KU:s, sätt att arbeta. Med
”majoritet” avser jag då inte bara den majoritet som kan förknippas
med den för ögonblicket sittande regeringen. Problemet är mer över-
gripande och kan beskrivas på olika sätt.
En del har talat om KU som ett forum för personliga och politiska
vendettor. Andra har konstaterat att partipolitiseringen generellt har
gått för långt. KU är inget vanligt utskott. Det skall, åtminstone i
granskningsarbetet, vara det utskott som är minst partipolitiserat, men
det framstår just i samband med granskningsarbetet som det mest parti-
politiserade i hela riksdagen. Vi har redan fått illustrationer av detta i
dagens debatt.
Det inger naturligtvis inte förtroende när parti A:s ledamöter aldrig
skriver under på kritik mot statsråd från andra partier än parti B och
alltid finner att statsråd från det egna partiet uppträtt föredömligt. Det
inger inte heller förtroende när parti B:s ledamöter gör precis likadant,
fast tvärtom. Om detta mönster skall vara det normala, behövs inte KU-
granskningen alls. Det räcker i så fall med en stämpeldyna eller möjli-
gen två.
Jag vill inte med detta påstå att vissa partier alltid uppträder mindre
rekommendabelt än andra. Det vore att förvandla ett allvarligt problem
just till en fråga om partipolitisering. Därför tror jag inte heller att det
är någon som helst lösning på problemet att - som Widar Andersson
har framkastat - låta mindre partier bli överrepresenterade i KU. Det
finns ingen garanti för att jag och andra som företräder partier som för
ögonblicket är mindre än vi tycker att vi skulle vara skulle uppträda
mer oväldigt än andra. Vad det i stället gäller är att skapa en starkare
känsla hos alla KU-ledamöter för att de åtminstone i granskningsarbetet
har hela riksdagens uppdrag.
I stället för att ge vissa partier en starkare ställning i KU skulle man
möjligen kunna se över formerna för hur ledamöterna över lag utses.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
11
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Utan att här lägga fram något förslag vill jag påminna om det system |
rätt att protestera mot ett visst antal juryledamöter.
|
Granskning av |
Kanske är det här svårt att tillämpa i riksdagen, men kanske kunde |
|
Regeringens |
tillförsäkra sig ett aktivt stöd av större delen av riksdagen. En annan tanke som har kastats fram är att en särskild gransknings- Jag tycker också att de synpunkter som Birger Hagård utvecklade i Herr talman! Jag, Margitta Edgren och Birgit Friggebo skall senare Kurt Ove Johansson har försökt framställa årets granskningsbetän- När det gäller det s.k. Jeltsinbrevet har vi alla haft att utgå från re- År 1991 skrev dåvarande statsministern Ingvar Carlsson ett brev till När Folkpartiet liberalernas ledamöter i KU denna gång hävdar att Som framgått av pressen var de moderata ledamöterna i KU mycket |
|
12 |
gan och att egentligen endast slutsatsen eller sammanfattningen avvek. |
Vi har sedan fått veta att den moderata reservationen avses täcka en
större del av texten än vad som framgick av det material som då hade
offentliggjorts. Även med kännedom om den upplysningen kvarstår
dock mitt intryck att meningsskiljaktigheten i sak inte är så oerhört
stor.
När Kurt Ove Johansson förtjust konstaterar att också Folkpartiet
och Centern har synpunkter på det här brevet borde han fundera över
sin egen trovärdighet. Den hade varit betydligt större, om han själv
1991 hade förmått uttrycka samma synpunkter på Ingvar Carlssons
brev till Saddam Hussein. Det gjorde han nu inte.
Det vore bra om Kurt Ove Johansson i denna debatt klargjorde, om
det går, varför det som var fel 1994 var rätt 1991.
Också när det gäller Carl Bildts brev till KU med anledning av de
olika uppgifter som häromåret spreds av Thage G Peterson kring Vol-
vo-Renault-affären förefaller Kurt Ove Johansson vilja få det att fram-
stå som om Folkpartiet liberalerna och Centern helt delar Socialdemo-
kraternas synsätt och motiv. I själva verket har vi så att säga i den ma-
teriella sakfrågan, den om Thage G Petersons påståenden, betydande
förståelse för den irritation som drev Carl Bildt när han skrev brevet till
KU. Inte desto mindre tycker jag att dessa välmotiverade synpunkter
borde ha framförts på ett annat sätt.
KU:s integritet är naturligtvis en känslig sak och måste så vara för
att vi inte skall glida in i en praxis med skrivelser från än det ena, än
det andra statsrådet. Men dessa två aspekter av ett och samma pro-
blemkomplex måste hållas isär, även om den som försöker göra det
givetvis utsätter sig för vissa risker.
På dessa två punkter har vi tillhört en majoritet i KU som haft syn-
punkter på Carl Bildts agerande. På andra punkter tillhör vi den minori-
tet som finner att kritiken är obefogad och just ett uttryck för den form
av överdriven partipolitisering av KU:s arbete som nu ifrågasatts, jag
höll på att säga överallt utanför detta hus.
Det mest anmärkningsvärda är den kritik som riktas mot att Bildt
utsåg Ulf Dinkelspiel till statsråd utan att ta hänsyn till dennes speciella
förmögenhetsförhållanden och den uppmärksamhet som dessa kunde
skapa. ”Försiktighetsåtgärder” hette det nyss i en replik från Kurt Ove
Johansson. Jag undrar vad Carl Bildt egentligen skulle ha gjort om det
inte var just att låta bli att utse Ulf Dinkelspiel.
Vad är detta för slags inställning till människor och till politiska
förtroendeuppdrag? Skulle en person vara diskvalificerad på förhand
från en statsrådspost, trots att inget jäv kan påvisas och trots att ingen
kritik i sak mot den aktuella personen antytts men bara därför att han
eller hon är förmögen? Vilken typ av samhälle får vi, om en persons
duglighet för en uppgift inte längre skall få vara avgörande när befatt-
ningen tillsätts?
Herr talman! I ytterligare några frågor ingår Folkpartiet i en majori-
tet tillsammans med flera partier, bl.a. Socialdemokraterna och Mode-
raterna. Reservationer har där avgivits från helt andra håll. Det handlar
i första hand om de punkter som gäller EU-information. Jag skall inte
nu fördjupa mig i detta utan bara konstatera att jag nog får det intrycket
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
13
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
att det knappast hade varit möjligt att något material från regeringen |
det som regeringen gjorde i dessa frågor, eftersom allt skulle vara fel.
|
Granskning av |
Det är ett slags överdriven partipolitisering, om än i en speciell form. Herr talman! Om kritiken mot konstitutionsutskottet fortsätter blir |
|
Regeringens |
former och formerna för utseende av ledamöter, och det kommer då att Anf. 10 KURT OVE JOHANSSON (s) replik Herr talman! Jag tycker att det är litet grötmyndigt av en ledamot Jag måste när det gäller brevet till Saddam Hussein berätta för Hå- Håkan Holmberg är alltså egentligen ganska dåligt informerad om Anf. 11 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Herr talman! Det är visserligen sant att jag inte har suttit i konstitu- Jag väntade länge på substansen i det som Kurt Ove Johansson sade |
|
14 |
någon kritik mot regeringen inte är befogad. Jag tycker att detta är |
tydligt nog. Man gjorde en annan bedömning av detta brev än vad man
har gjort av det brev som nu är aktuellt.
Detta betyder inte att dessa brev är alldeles identiska vad gäller
graden av komplikation i förhållande till regeringsformen osv. Man kan
diskutera mycket länge och försöka göra olika nyanseringar av vad
olika formuleringar i breven och i utlåtandena från utskottet den gången
och i år egentligen betyder. För allmänheten tror jag att detta praktiskt
taget enbart skulle framstå som hårkly verier.
Vad det är fråga om är att vi här har två tämligen likartade situatio-
ner, där socialdemokraterna 1991 tyckte att allt var i sin ordning och
1994 tycker att det är precis tvärtom.
Anf. 12 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Nej, Håkan Holmberg, det är inte fel att det kommer
in nytt blod i konstitutionsutskottet. Men när man är ny i konstitutions-
utskottet - om man har suttit där i sju månader - bör man nog vara lite
ödmjuk inför uppgiften.
Jag har förvisso suttit i snart 20 år i konstitutionsutskottet, men jag
har blivit allt ödmjukare inför uppgiften ju längre tid som har gått. Det
hade varit snyggt om det så småningom hade satt sin prägel även på
Håkan Holmberg.
Det är riktigt som Håkan Holmberg säger att man skall skilja mellan
äpplen och päron. Man skall skilja agnarna från vetet, som det heter.
Han kom själv in på att det fanns en viss skillnad mellan brevet till
Saddam Hussein och Carl Bildts brev till Jeltsin. Det är helt riktigt.
Det brev som gällde Saddam Hussein hade tidigare i ett frågesvar
behandlats av utrikesminister Sten Andersson. Det som är det intressan-
ta i det sammanhanget är att brevet som Ingvar Carlsson sedermera
sände till Saddam Hussein hade det innehåll som utrikesministern hade
redovisat i kammaren i ett frågesvar. Det är det som är intressant. Det
var alltså ingen skillnad mellan Mellanösternpolitiken i brevet och den
Mellanösternpolitik som riksdagen hade uttalat. Det är det som är skill-
naden.
Folkpartiet och Socialdemokraterna står bakom samma skrivning i
konstitutionsutskottet när det gäller kritik av Carl Bildt. Jag tycker att
det är litet konstigt att Håkan Holmberg vill framställa det på det sättet
att det skulle vara en hederligare kritik från Folkpartiets sida än från
Socialdemokraternas sida. Ni vill inte komma åt Carl Bildt, men vi
skulle alltså vilja göra det. Det är ett tankefel hos Håkan Holmberg på
den punkten.
Anf. 13 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Herr talman! Det är nästan rörande att höra Kurt Ove Johansson tala
om ödmjukhet. Jag reagerade mot hans försök att utan vidare bunta
ihop Folkpartiet och även Centerpartiet med sitt eget parti - det har
skett i tidningsintervjuer och liknande - på de punkter där vi har landat
på samma ståndpunkter. Jag tycker att det är ganska rimligt att man
reagerar mot det, därför att det är helt uppenbart att förutsättningarna är
olika av precis de skäl vi var inne på i det förra replikskiftet.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
15
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Vad det handlar om är huruvida man i första hand vill försöka vara |
år, eller om man snarare förefaller styras av andra hänsyn.
|
Granskning av |
Det finns naturligtvis skillnader mellan dessa brev. Det vore löjligt |
|
Regeringens |
med varandra. Men politik är faktiskt inte någon exakt vetenskap. Vad det handlar om är att det finns föreskrifter om att viktiga utri- Anf. 14 BIRGER HAGÅRD (m) replik Herr talman! Jag vill bara rätta till vad som eventuellt kan vara ett Statsminister Bildt uppgav vid utskottsutffågningen att Jeltsinbrevet Det skall inte förnekas att det utbröt en viss förvirring när vi mode- Eftersom brevet överlämnades den 30 maj i Moskva blir frågan Anf. 15 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Herr talman! Jag vill bara erinra om att jag i min kommentar när det Den grundades på att jag också - jag tror inte att jag på något sätt I ett skede föreföll det som om det skulle ha gått att bli eniga om en Jag tror att det är viktigt för respekten för konstitutionsutskottets |
|
16 |
gör samma bedömningar i likartade ärenden år efter år. |
Anf. 16 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Herr talman! Frågan var just om det var ett ärende av större vikt el-
ler inte. Statsministern gjorde bedömningen att det inte var ett ärende
av större vikt. Det fanns ingen anledning att påstå motsatsen.
Man kan också göra följande reflexion: Om det hade varit ett ären-
de av större vikt hade Ingvar Carlsson eller Lena Hjelm-Wallén rim-
ligtvis tagit upp frågan och berört den närmare på Utrikesnämndens
sammanträde den 9 augusti. De brukar inte vara alldeles buskablyga.
Men det gjorde de uppenbarligen inte.
Anf. 17 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Herr talman! Jag har inga kommentarer till vad Ingvar Carlsson och
andra gjorde och inte gjorde. Det får de fundera över själva.
Jag tycker att det intressanta är den viktiga principfråga som gäller
hur noga man skall vara med att sådant som kan tänkas uppfattas som
väsentliga utrikespolitiska frågor verkligen behandlas enligt alla kons-
tens regler.
Man kan självfallet göra olika bedömningar av sakinnehållet i olika
frågor. Men möjligen är det bättre att vara något för försiktig och re-
dovisa något brev för mycket snarare än att redovisa något eller några
brev för litet, för att undvika att skapa en situation då någon framtida
regering kan tycka att historien ger grönt ljus för att låta bli att ta upp
riktigt viktiga och väsentliga saker i Utrikesnämnden.
Anf. 18 KENNETH KVIST (v)
Herr talman! Hittills har granskningen framför allt handlat om den
borgerliga regeringsperioden. Det är givet att det också då mest blir
den borgerliga regeringen och dess företrädare som får kritik. Den
socialdemokratiska ministären har ju bara suttit några månader, och
ännu kortare tid innan granskningsanmälningar var möjliga att göra.
Jag kan försäkra att vi kommer att eftersträva lika mannamån när
det gäller bedömningen av statsrådens ämbetsutövning och regeringens
handläggning av sina ärenden.
Jag delar i mycket Kurt Ove Johanssons uppfattning, inte minst vad
gäller det han sade i sitt första anförande om nödvändigheten av att
granska makthavarna och att granska makten. Jag förstår att man, om
man skall vara någon sorts försvarsadvokat för Carl Bildt och hans
agerande, kanske vill tona ned det faktum att KU skall fälla omdömen
om statsråden. Det skulle göra den uppgiften något bekvämare. Men
icke desto mindre tror jag att det är nödvändigt att vi har den typ av
granskning och omdömen från konstitutionsutskottet som vi har.
Diskussionen handlar ganska mycket om partipolitisering eller inte.
Detta är en svår och grannlaga avgränsningsfråga som vi inom konsti-
tutionsutskottet har att syssla med. När man som ny ledamot kommer in
i arbetet ser man att det är svårt och grannlaga men också att det fak-
tiskt läggs ner en betydande omsorg på att hålla sig inom vad som är en
bra gräns.
Gränserna mellan är inte skarpa. Det står i regeringsformens 12 kap.
1 § att vi skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsären-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
18
denas handläggning. Det står inte att denna granskning enbart skall
vara juridisk och formell. Det ligger en spänning och dynamik i
granskningsarbetet just därför att gränserna inte är helt skarpa.
Vid förra årets granskningsdebatt sade Centerns dåvarande repre-
sentant Bertil Fiskesjö - en i KU kanske klassisk gestalt, om man nu får
beteckna en erfaren man så - att KU inte får förminskas till något där
man bara tuggar regler, utan att KU och dess granskning befinner sig i
ett gränsland mellan juridik, statsrätt och politik.
Det ligger faktiskt en hel del i detta. KU-granskningen gäller politi-
ken. Även om dess ämnen framför allt gäller hur regeringen sköter sitt
ämbete och genomför sin politik och inte själva politikens innehåll
finner man snart att avgränsningen i varje fall är problematisk och inte
helt självklar.
Om nu vår granskning till stor del är formell och juridisk måste man
också se att juridiken faktiskt har en politisk sida. Lagar och regler är
tillkomna efter politiska beslut. De speglar styrkeförhållandena och
motsättningarna i samhället även när det råder konsensus, dvs. sam-
stämmighet, kring dem.
Den förhärskande rättsuppfattningen är föränderlig och en summa
som är influerad av samhällets olika politiska och moraliska åskådning-
ar, eller den för tillfället rådande hegemoniska uppfattningen, samt
motsättningar och styrkeförhållanden mellan olika åskådningar och
krafter. Därför är också rättsuppfattningen och rätten föränderlig. Den
speglar och understundom påverkar samhällsutvecklingen.
Vi utför alltså en granskning av hur regelverk följs. Men regelverket
står inte över samhällets sociala, ideologiska och kulturella spänningar,
konflikter och utveckling. Därför bjuder granskningsarbetet en spän-
nande dialektik men ställer också krav på oss som granskar att söka
bena isär vad som är medel och innehåll. När det någon gång före-
kommer uppenbara formella fel och brister är definitionsproblemen
mindre. Men inom en räcka ärenden handlar det om en annan typ av
kritik.
Granskningen skall inte avse en regerings eller statsråds åsikter eller
rätt att bedriva politik, om nu politik och åsikter ryms inom de demo-
kratiska ramar som återspeglas såväl i konstitutionen som det i och för
sig föränderliga allmänna rättsmedvetandet och är förankrade i riks-
dagsbeslut, följer lagstiftarens intentioner, osv.
Granskningen måste emellertid också kunna avse omständigheter
och förhållanden som har att göra med regeringens allmänna trovärdig-
het, politikens trovärdighet och också hur man tar till vara i och för sig
kanske inte alltid självklart definierade men dock vad vi kan erkänna
som nationella intressen.
Framöver kommer också granskningen att tvingas att ta hänsyn till
ytterligare en faktor, nämligen EU-medlemskapet. Vi får genom EU-
medlemskapet lagstiftare som är utöver riksdagen och står över riksda-
gen. Det kommer säkert att föranleda ytterligare teoretiska diskussioner
kring granskningsarbetets utgångspunkter.
Min uppfattning är att det måste vara det politiskt sammansatta och
avsättningsbara konstitutionsutskottet som genomför granskningen.
Varje form av en ovanför politiken stående granskningsinstans offrar åt
en illusion att det finns människor i ett samhälle som står över de mot-
stående intressena i ett samhälle. Det strider också mot folksuveränite-
tens princip. I sista hand är det väljarna, folket, som skall styra landet
och dess politiska och rättsliga utveckling.
Det ställer också i granskningen krav på anmälningarna. Det måste
nog diskuteras vidare, och det har berörts förut. Jag menar att anmäl-
ningar inte får bli ett sätt att föra fram åsikter i sakfrågor. Man kanske
är missnöjd med hur man har kommit ut med sin politiska kritik av det
ena eller det andra, och då tar man till en KU-anmälan för att komma ut
i massmedierna för att politiskt föra fram den ena eller den andra åsik-
ten. Det är en svårighet för oss att hitta en metod att begränsa denna
frestelse, eller denna kritik.
Det har diskuterats mycket partipolitisering. Man får vara litet för-
siktig när man tar till de orden. Birger Hagård sade att det har varit en
skarv och att det nu är en ny majoritet. Det som förut inte gav kritik ger
nu upphov till kritik av regeringen, säger Hagård.
Det kanske kan ha varit precis tvärtom mot vad Hagård säger. Par-
tipolitiseringen som moderaterna uppenbart bedriver av KU:s arbete
gjorde att man när man satt i majoritetsställning kunde förhindra befo-
gad kritik medan man nu inte har den möjligheten, och därför framförs
kritiken.
Ser man på en del av anmälningarna som kommer från moderat håll
- inte minst anmälningen av Margareta Winbergs uttalande i folkom-
röstningsdebatten inför EU-valet, som är en anmälning av ett debattin-
lägg vid en folkomröstning, och inte avser ett statsråds ämbetsutövning
eller någonting som har att göra med regeringsärenden eller liknande -
är de snarare ett sätt att försöka få till stånd en sorts åsiktsförföljelse
bedriven av KU. Det är verkligen i ordets sämre mening en partipoliti-
sering av konstitutionsutskottets arbete som måste kritiseras.
Herr talman! Jag hade lovat utskottet att förkorta mitt anförande i
förhållande till den först anmälda taletiden, men jag ser att jag nog
måste utnyttja den tid jag tänkte använda till att göra ett par anmärk-
ningar om de första avsnitten som vi behandlar samt den generella
debatten i övriga frågor. Jag får återkomma i olika sakfrågor senare.
De första avsnitten ger en intressant beskrivning av hur regeringar-
na har arbetat utan att det har förelegat några granskningar.
Jag vill inte minst lyfta fram granskningen av bristerna i jämställd-
hetsarbetet inom regeringskansliet, och det gäller regeringarna oavsett
partifärg. Kvinnodiskrimineringen fortgår trots att vi skryter om att vi
har världens mest jämlika regering.
En annan jämställdhetsfråga som ligger på ett annat plan skymtar
förbi på ett nästan obemärkt sätt i granskningsbetänkandet. KU vanns
för ståndpunkten - och jag vill framhålla att det var Vänsterpartiet som
väckte frågan när 1993/94 års riksdag behandlade lokaldemokrati - att
reglerna för förtroendevalda borde ses över. Vad som främst avsågs var
att reglerna för ledighet för skiftarbetande som har ett förtroendeupp-
drag borde anpassas till realiteterna.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
19
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
20
En förtroendevald skiftarbetande kan ju ha ett arbetspass på natten
och sedan tvingas gå till ett förtroendeuppdrag på morgonen. Då är
man ju formellt ledig när man skall gå till förtroendeuppdraget, men
samtidigt har man kanske inte möjlighet att på ett rimligt sätt fullgöra
förtroendeuppdraget.
Den borgerliga regeringen gjorde ett bemyndigande om att det
skulle tillsättas en utredning. Men efter valet återkallades detta be-
myndigande. Jag menar att det kan komma att ge anledning till kritik av
den nya regeringen. Nu har det sagts att det kommer en utredning i en
annan form och förslag i en annan form. Jag vill avvakta att detta in-
träffar inom rimlig tid. Annars kommer det att bli ett granskningsärende
om hur riksdagens skrivelser hanteras. Det kan ni vara förvissade om.
Herr talman! Jag återkommer vidare under de särskilda punkterna
när de gäller de sakfrågor där jag finner anledning att särskilt markera
mina ståndpunkter. Med detta ber jag att få yrka bifall till de reserva-
tioner som jag har undertecknat ifall det glöms under den långa debatt
som följer.
Anf. 19 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Som politiker vill man naturligtvis nå inflytande. Ett
självklart mål är att få regera och på så sätt få vara med och påverka
och förändra verkligheten.
Men Miljöpartiet är än så länge ett ungt parti. Vi har inte haft för-
månen att få vara med och regera och sitta på regeringstaburetterna.
Som ledamot i konstitutionsutskottet känns detta faktiskt som en liten
fördel. Vi har inga bindningar, vare sig till den gamla regeringen eller
till den nya. Vi har inga bindningar till f.d. statsråd eller till dem som
sitter där nu. När det gäller att granska och att utfärda befogad kritik
känns det litet lättare att slippa tänka på att man har varit med själv i en
tidigare regering.
Det här har varit mitt första år i konstitutionsutskottet. Min erfaren-
het är i sammanfattning att KU trots allt fungerar. Det går naturligtvis
inte att komma ifrån att granskningen påverkas av intressen som vi
politiker har. Jag själv gör granskningsanmälningar som gäller politiska
områden som jag tycker är viktiga och där jag är engagerad.
Det går inte heller att helt komma ifrån ett visst mått av politiskt
taktiskt spel. Vi är inte mer än människor någon av oss i KU.
Årets granskning har ändå visat att det inte bara är partipolitiska
hänsyn som styr politikernas ställningstaganden i KU. Centerns och
Folkpartiets ledamöter förtjänar en eloge för att de visat integritet när
de två gånger ställde upp på en uppenbart befogad kritik av Carl Bildt.
Speciellt viktigt var det att vi fick en bred majoritet bakom kritiken
av Bildt för det brev han skrev till konstitutionsutskottet där han ansåg
att KU skulle granska uttalanden av sin egen ordförande. Det kanske är
för mycket begärt, men det hade onekligen stärkt konstitutionen och
KU:s ställning om även moderaterna hade anslutit sig till den här kriti-
ken. Men moderaterna orkade inte med att sätta sig över sina egna
intressen. Det försvagar naturligtvis KU, men det är allra mest pinsamt
för moderaterna själva.
Det är väl här som problemet ligger för KU. Har vi politiker med
integritet kan den svenska granskningsmodellen överleva, annars kom-
mer den sannolikt att självdö.
Den fråga som jag menar är mest uppenbar att majoriteten i KU har
misskött är den om informationen till svenska folket inför folkomröst-
ningen om EU. Här har uppenbara och grova övergrepp skett av stats-
rådet Dinkelspiel. De borde innebära att han omöjligen kan få en sådan
position en gång till. Men inget av ja-partierna har haft integritet nog
för att sätta sig över det partipolitiska intresset i den här frågan. Den
frågan är uppenbarligen fortfarande alldeles för känslig.
Den stora fördelen med en institution som KU är ändå att vi gör en
utredning och granskning av ett antal viktiga frågor. Det pågår framför
allt ett seriöst och ofta mycket professionellt arbete från kanslipersona-
len. Vi har duktiga jurister och undersökande tjänstemän som gräver
fram material från regeringen, departementen och även från andra håll
så att det kommer fram i ett offentligt ljus. Våra egna slutsatser är
ibland påverkade av egna intressen. Men det viktigaste är inte alltid de
slutsatser som vi politiker kommer fram till utan lika ofta det förarbete
som görs av utskottets personal.
Även de offentliga utfrågningarna har ett betydande preventivt vär-
de. Mitt intryck är att ingen minister tycker om att offentligt dras fram
inför KU och behöva svara på en lång rad frågor om något de helst vill
glömma, och så skall det vara. Helst skall ministrar ligga sömnlösa
natten före en utfrågning i KU, och skjortan skall vara blöt när de går
därifrån. Därför borde utfrågningarna vara ännu bättre än de är i dag.
Det borde t.ex. räcka om varje parti representeras av en ledamot
under en utfrågning. Vi borde också kunna skärpa upp frågorna or-
dentligt så att vi får ett rappare och mer intressant meningsutbyte. Att
ställa de rätta frågorna är en konst, en svår konst, och där har vi mycket
att lära.
Jag tycker också att det vore en fördel om granskningen i sin helhet
bedrevs löpande under året i stället för att koncentreras till ett betän-
kande under våren. Då skulle vi få en större aktualitet i arbetet, och vi
skulle slippa en sådan maratondebatt som vi får här i dag.
I de inledande avsnitten i KU:s betänkande tar vi upp formella frå-
gor kring regeringens arbete. KU har bl.a. undersökt jämställdshetsffå-
gorna. Flera ledamöter har tidigare kritiserat jämställdheten. Jag vill
också säga att jag kraftigt understöder den här kritiken. Kvinnorepre-
sentationen 1994, under den förra regeringen, var bedrövligt dålig,
framför allt i de statliga kommittéerna. KU sade ifrån redan förra året
och året dessförinnan att det måste till en ändring, men ändå minskade
antalet kvinnliga ledamöter, antalet kvinnliga sakkunniga och framför
allt antalet kvinnliga ordförande i statliga kommittéer.
Detta visar ännu en gång mycket tydligt att den debatt och det tryck
som fanns inför valet 1994 för att förbättra jämställdhetssituationen var
mycket befogade och att det naturligtvis krävs en ändring i dag.
Intrycket hittills är att det faktiskt pågår en förändring på detta om-
råde. Men vi får under granskningsarbetet nästa år se vad som har hänt
och i vilken utsträckning jämställdheten har förbättrats.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
21
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Jag återkommer senare till frågorna om bankkrisen, kritiken kring
konsulttjänsterna och kritiken mot Carl Bildt och EU-informationen.
Anf. 20 INGER RENÉ (m)
Herr talman! Jag skall kommentera just det som Peter Eriksson av-
slutade med, dvs. regeringen och jämställdhetspolitiken.
Utskottet är faktiskt i detta ärende totalt överens om en kritisk
skrivning. Då menar jag inte att vi riktar kritik i den mening som det
talas om i den allmänna debatten, utan att vi har en kritisk skrivning när
det gäller jämställdhetspolitiken.
Kurt Ove Johansson vidimerade för någon timme sedan att vi är
överens. Men Kurt Ove Johanssons historieskrivning, precis som Peter
Erikssons, är inte riktig.
Sedan man satte ett mål om 40 % kvinnlig representation har kur-
vorna stadigt pekat uppåt när det gäller den andel kvinnor som rege-
ringen själv kan besluta om. Jag medger att hastigheten var låg, för låg,
under den borgerliga regeringens tid, men kurvan pekade ändå uppåt.
Men i år bryts denna positiva utveckling. Det är märkligt, för aldrig
tidigare har vi haft en regering som så ofta, så mycket och med ett
sådant eftertryck har talat om att öka kvinnors makt och inflytande.
Därför tycker jag att det är desto mer motsägelsefullt att samma rege-
ring misslyckas med jämställdheten inom det område där man själv har
möjlighet att bestämma, nämligen inom regeringskansliet och kommit-
téväsendet. Ur jämställdhetsperspektiv är detta betänkande en trist
redovisning.
Kvinnors löner har minskat i förhållande till männens när det t.ex.
gäller departementssekreterare. Antalet män med chefslöner har ökat
mer än antalet kvinnor med chefslöner. Kvinnliga departementsråd har
genomsnittligt lägre löner än sina manliga kolleger. Exempelvis grup-
pen kansliråd består av 177 män och 42 kvinnor, alltså knappt 20 %
kvinnor. I och för sig kan jag konstatera att detta är den enda grupp där
kvinnor har högre medellön än männen, men de är alltså alldeles för få.
När det gäller kommittéväsendet ser siffrorna om möjligt ännu tris-
tare ut. Andelen kvinnor har minskat, och andelen kvinnliga ordförande
har minskat än mer - katastrofalt. Så har det inte varit vid tidigare
granskningar. Det är anmärkningsvärt att under den socialdemokratiska
regeringen bryts en positiv utveckling, och vi backar både när det gäller
löneutveckling och rent numerärt.
1988 ställde sig riksdagen bakom målsättningen i propositionen om
jämställdhet inför 1990-talet, att kvinnorepresentationen i statliga sty-
relser och kommittéer skulle öka till 30 % 1992 och till minst 40 %
1995. Vid KU:s granskning 1992 fann vi att andelen kvinnor var 34 % i
kommittéerna, dvs. att vi väl uppfyllde målen. Under 1994 hade ande-
len kvinnor ökat, både när det gällde ledamöter och ordförande. Ök-
ningen var alltså svag, men ändock en ökning. Sedan dess har andelen
kvinnor i båda dessa grupper minskat.
Det är ju förvisso inte den största frågan som regeringen har att
hantera, även om det ibland kanske låter så från en del håll. Men ord
22
hjälper inte. Det fordras konkret handling. Skillnaden mellan regering-
ens agerande internt och den politik som lanseras utåt är uppenbar.
Jag kan se framför mig hur kvinnliga tjänstemän i regeringskansliet
arbetar hårt med att utveckla regeringens jämställdhetspolitik i propo-
sitioner, direktiv, tal och liknande. Samtidigt får de för egen del erfara
att regeringens jämställdhetspolitik inte ens gäller dem i regeringskan-
sliet utan bara är ett spel för gallerierna.
Herr talman! Slutligen får jag i alla fall landa litet positivt och säga
att det är tillfredsställande att utskottet är överens på denna punkt. Det
gör att man kan ha en förhoppning om ett bättre resultat vid nästa års
granskning.
Anf. 21 PETER ERIKSSON (mp) replik
Herr talman! Det finns god anledning att kritisera den nya regering-
en även för jämställdhetspolitiken. Men jag undrar om inte Inger René
har missuppfattat litet grand. Den granskning som vi har gjort i konsti-
tutionsutskottet avser nämligen 1994. Siffrorna avser en genomgång av
kommittéväsendet som gjordes november 1994. Det var bara en månad
efter att den nyvalda regeringen hade tillträtt och man hade inte hunnit
göra förändringar i någon större utsträckning, eftersom många kommit-
téers arbete fortsätter betydligt längre och över regeringsskiften. Därför
tycker jag nog att det just på den här punkten finns större anledning att
kritisera den tidigare, borgerliga regeringen, för det var den som utsåg
dessa ledamöter. Det visade sig också då att antalet kvinnliga ledamöter
minskade svagt men ändå något, från 30,6 % till 30,4 %. Antalet
kvinnliga ordförande minskade också.
Men tillsammans med Inger René följer jag gärna upp hur det
kommer att gå under detta år. Om man nu skall säga något till Social-
demokraternas försvar, så är det ett antal kommittéer som inte ens har
fått påbörja sitt arbete förrän andelen kvinnliga ledamöter har varit
40 %. Jag tror därför att en viss förbättring är på gång, men det får vi
naturligtvis se när året är slut.
Anf. 22 INGER RENÉ (m) replik
Herr talman! De siffror som jag redovisade visar skillnaden från
1993 till 1994. De avser alltså de kommittéer som tillsattes före årsskif-
tet 1994/95 under den socialdemokratiska regeringen. Där har alltså
den numerära andelen kvinnor minskat, och som jag har påpekat har
andelen ordförande minskat än mer.
Anf. 23 PETER ERIKSSON (mp) replik
Herr talman! Den statistik som vi har är från november 1994. Det är
bara ett relativt litet antal kommittéer som den socialdemokratiska
regeringen har tillsatt. Huvuddelen av kommittéerna är tillsatta av den
borgerliga regeringen, så jag tror ändå att det är fråga om litet missupp-
fattning.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
23
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Anf. 24 INGER RENÉ (m) replik Herr talman! Jag hävdar att det inte är någon missuppfattning, där- |
för att detta visar den förändring som skedde i och med regeringsskiftet
|
Granskning av |
1994. I utdraget under rubriken Kommittéväsendet ser man mycket |
|
Regeringens |
Anf. 25 KURT OVE JOHANSSON (s) replik Herr talman! Jag tror att det finns anledning att väsentligt korrigera Jag tycker nog att Inger René skall lugna ner sig litet grand och av- Jag vill gärna upprepa vad jag sade i min inledning, vilket jag rikta- Precis som Peter Eriksson är jag förhoppningsfull när det gäller bå- Anf. 26 INGER RENÉ (m) replik Herr talman! Det är inte Moderata samlingspartiet som vi nu grans- Vi har också granskat regeringskansliet. Man kan inte skylla det Så om olika partiers deltagande i olika kommittéer. Moderaterna i |
24
Anf. 27 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Herr talman! Jag sitter faktiskt i vår styrelse. Jag är med och före-
slår vilka som skall ingå i kommittéer. Jag kan försäkra Inger René att
vi utser i kommittéerna lika många kvinnor som män.
Inger René har rätt när hon säger att KU inte granskar partierna.
Men jag trodde att både Inger René och jag var besjälade av att vi
skulle försöka hjälpas åt för att göra någonting åt det här. Då tycker jag
att det är litet övermaga när Inger René riktar kritik mot ett parti som
verkligen försöker att förverkliga jämställdhetsmålen och i så hög grad
har lyckats när det gäller riksdagsrepresentation och annat.
Inger René säger att man skall nå upp till 40 %. Men Moderaterna
är nöjda om de klarar 25 %. Med andra ord ställer man ännu större
krav på andra partier för att nå upp till 40 %. Om Moderaterna bara
skall nå upp till 25 %, då måste de andra partierna, som är jämställd-
hetsinriktade, gå långt över sina kvoter för att nå 40 %. Inger René
resonerar och räknar som en påse nötter, som man brukar säga hemma i
Norrland. Det skall man kanske inte säga i en riksdagsdebatt, men jag
hittar faktiskt inte något bättre uttryck. Jag tycker att Inger René skall
gå hem och fundera på detta. Gör en insats för jämställdheten i det egna
partiet, då kommer ni målen väsentligt mycket närmare mycket snabbt.
Anf. 28 INGER RENÉ (m) replik
Herr talman! Jag tycker att t.ex. Miljöpartiet, som har 60 % kvinnor
i sin riksdagsgrupp skall ta ett större ansvar när det gäller att nominera
kvinnor till t.ex. kommittéer än Moderaterna, som har 25 % - om man
nu skall tala om att ta ansvar. Det är naturligt för Miljöpartiet att nomi-
nera fler kvinnor än män eftersom det finns fler kvinnor än män i par-
tiet. Det är naturligt för oss att nominera efter resultatet i riksdagsvalet.
Annars skulle resultatet bli att moderata kvinnor skulle sitta i dubbelt så
många kommittéer eller utskott som t.ex. socialdemokratiska kvinnor.
Det blir en ganska häftig arbetsbelastning, även om man säger att kvin-
nor kan.
Inom kommittéväsendet har Socialdemokraterna 47 % kvinnliga le-
damöter, Moderaterna 27 %. Det motsvarar den numerär som vi har i
riksdagen. Socialdemokraterna har nio ordförandeposter, en av dem
innehas av en kvinna. Moderaterna har en ordförandepost som innehas
av en man.
Regeringskansliets upphandling av konsulttjänster
(avsnitt 9)
Anf. 29 INGER RENÉ (m)
Herr talman! I granskningsbetänkandet 1992/93 underströk KU
bl.a. vikten av att allt som förekommit av betydelse i ett upphandlingsä-
rende i regeringskansliet skulle dokumenteras korrekt, så att det i efter-
hand fanns möjlighet att se om upphandlingen skett enligt reglementet.
Årets granskning visar att det har funnits stora brister, stundtals så stora
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringens
sammansättning och
regeringsarbetets
organisation m.m
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
25
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
att det i efterhand inte har funnits möjlighet att granska om upphand- |
Detta gällde under den förra socialdemokratiska regeringen, och det
|
Granskning av |
gällde också under den förra borgerliga perioden. Den borgerliga rege- |
|
Regeringskansliets |
upphandlingsärenden dokumenterades bara i undantagsfall. Per Unckel uppmärksammade i Utbildningsdepartementet behovet Med tanke på dels att de gamla, icke tillfredsställande rutinerna för Herr talman! Nästa del av ärendet gäller anlitandet av företaget Den socialdemokratiska regeringen och nuvarande Utbildningsde- Orsaken till detta är att det i dag är samma byrå som fortfarande har Om någon byrå skulle mena att upphandlingen inte följt lagens in- Inte heller Nämnden för offentlig upphandling, som är tillsyns- Det finns alltså goda skäl att anse att de grundläggande principerna |
|
26 |
mot Utbildningsdepartementet och Per Unckel. |
I betänkandet antyds, herr talman, att bedömningen av Gramma AB
har påverkats av att en av departementets statssekreterare tidigare varit
delägare och chef för företaget. Detta är en försåtlig anmärkning i ljuset
av vetskapen om att upphandlingen, för att ingen misstanke skulle
kunna uppstå, på statssekreterarnivå hanterades av Bjarne Kirsebom,
som inte har haft några ekonomiska intressen i Gramma AB över huvud
taget.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Anf. 30 INGVAR JOHNSSON (s)
Herr talman! Konstitutionsutskottets granskning av Per Unckels
sätt att sköta Utbildningsdepartementet visar att han på ett allvarligt sätt
åsidosatte regelverk, dokumentationskrav och gällande bestämmelser
för upphandling. Han tappade också greppet om departementets eko-
nomi.
För upphandling och för hantering av ekonomiska frågor finns det
fastställda regelverk. Dessa har naturligtvis inte kommit till för sin egen
skull. De har kommit till för att göra det möjligt att granska hur skatte-
medel används och för att undvika misstankar om otillbörligt gynnande
och därmed för att tillförsäkra regeringsmakten allmänhetens förtroen-
de när det gäller oväld i ämbetet.
Granskningen av Per Unckels fögderi visar tydligt att han inte levt
upp till de krav som rimligen kan ställas. I den mycket omfattande
utredning som har gjorts av utskottskansliet påvisas mycket stora bris-
ter i departementets upphandling av i synnerhet konsulttjänster. Doku-
mentationen var bristfällig och sättet att handla upp tjänsterna likaså.
Kravet på anbud och klara specifikationer har inte efterlevts.
Utan vare sig tillfredsställande dokumentation eller regelmässig
upphandling förelåg ett ffekvent bruk av Gramma AB, tidigare ägt av
departementets egen statssekreterare. Jag tycker att detta ger en mycket
besk eftersmak. Företaget Gramma AB fick utan formell upphandling
omkring 4 miljoner kronor i ersättning för tjänster. Detta, herr talman,
kan inte betecknas som något annat än ett systematiskt gynnande av ett
enskilt företag.
I sin förklaring har Per Unckel pekat på kompetens och kunskaper
hos Gramma AB och på att företaget har levererat tjänster av hög kvali-
tet. Jag ifrågasätter inte detta, men det är ju inte alls det som gransk-
ningen gäller. Det vi har att granska är om Per Unckel i sin hantering,
styrning och kontroll agerat så att inga misstankar om otillbörligt gyn-
nande kan föreligga, och så att verksamheten kan följas i dokumenta-
tion. Och, herr talman, granskningen visar att Per Unckel har lett Ut-
bildningsdepartementets verksamhet på ett sätt som hotar att undergrä-
va allmänhetens förtroende för lag och reglemente.
Per Unckel kände till statssekreterare Odd Eikens bakgrund. Jag
menar att kopplingen mellan Odd Eiken och företaget Gramma AB
borde ha fått Per Unckel att kräva mycket stor noggrannhet i uppgörel-
ser just med Gramma AB, men så var inte fallet.
Jag har valt att uppehålla mig speciellt vid företaget Gramma AB,
därför att det är ett så klart och tydligt exempel. Men vi vet ju, genom
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
27
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
28
den omfattande utredning som har gjorts, att det finns många fler an-
märkningsvärda upphandlingar.
Det sätt på vilket Gramma anlitades som viktigaste leverantör av
kreativa tjänster saknar enligt min mening helt den affärsmässighet som
departementet enligt regelverket hade att leva upp till.
Grammas inträde på scenen började ju med ett anbud som i pengar
var ett ganska begränsat uppdrag. Till denna upphandling inbjöds tre
stycken till Moderaterna och näringslivshögern närstående kampanjbo-
lag - Gramma, JKL och KREAB. Senare, tydligen dagen efter, fick
också ARE en inbjudan.
Uppdraget gick till Gramma, som efter den första ordern får allt
större uppdrag. Nu sker detta faktiskt utan vare sig anbudsförfarande,
skriven motivering eller dokumentation. Verksamheten rullar på.
Mot bakgrund av de nära personsamband som förelåg mellan Ut-
bildningsdepartementets ledning och Gramma ligger misstankar om
otillbörligt gynnande nära till hands. Dessa misstankar stärks också av
att stora order lagts ut på just detta företag, utan vare sig anbud eller
dokumentation.
I konstitutionsutskottets missivskrivningar anförs att det material
beträffande departementets anlitande av Gramma som ställts till utskot-
tets förfogande är av den beskaffenheten att de enskilda upphandlings-
tillfällena inte fullständigt kunnat kontrolleras på ett tillfredsställande
sätt.
Jag menar att det just beträffande Utbildningsdepartementet till allt
detta kan läggas en rad ytterligare konsultupphandlingar som brustit i
såväl dokumentation som formell hantering. Det förbättrar inte situa-
tionen.
Jag menar också att det är departementschefens ansvar att styra och
leda sin verksamhet.
Utifrån det anförda kan jag bara dra en slutsats, nämligen att f.d.
statsrådet Per Unckels sätt att som chef för Utbildningsdepartementet
styra departementet och handläggningen av bl.a. känsliga upphandling-
ar är värt klander.
De nämnda upphandlingarna lämnar från formell och, därmed också
konstitutionell, synpunkt väldigt mycket att önska. Det handlar om
allvarlig försumlighet i hanteringen, kontrollen och styrningen och om
att konsultupphandlingarna tilläts utan krav på anbud eller ens skriftlig
dokumentation.
Per Unckels handläggning av konsultärendena har därför också för-
anlett misstro hos allmänheten mot regeringsmaktens oväld. Vi menar
att bristerna är så allvarliga att Per Unckel därför inte kan undgå kritik.
Anf. 31 INGER RENÉ (m) replik
Herr talman! Jag har här tre synpunkter.
Ingvar Johnsson sade att man ensidigt gynnade ett enda företag. Ja,
men den nuvarande socialdemokratiska regeringen gynnar fortfarande,
utan ny upphandling, samma företag. Man tycks gilla produkten och
har inte gått ut på marknaden för att handla upp en ny produkt, utan
man fortsätter - för att använda Ingvar Johnssons ord - med detta en-
sidiga gynnande av enskilt företag utan förnyad upphandling. Vidare
säger Ingvar Johnsson att ”verksamheten rullar på” för den socialde-
mokratiska regeringen.
Jag vet inte om Ingvar Johnsson befann sig i kammaren när jag ta-
lade om det personsamband som fanns mellan en statssekreterare och
Gramma. Jag redovisade att denne statssekreterare inte hade något
med upphandlingen att göra. Odd Eiken var över huvud taget inte
inblandad, utan all upphandling låg på Bjarne Kirsebom.
Anf. 32 INGVAR JOHNSSON (s) replik
Herr talman! Argumentet att den socialdemokratiska regeringen inte
ögonblickligen avbröt den här kontakten är väldigt dåligt. Jag menar att
det naturligtvis skulle ha varit lika fel av en socialdemokratisk regering
att hastigt bojkotta ett företag därför att det är aktiva moderater som
leder det som det var fel av det moderatledda departementet att favori-
sera samma företag.
Jag tycker inte att förklaringen håller att man i en departementsled-
ning som jobbar så mycket tillsammans säger att det formellt får vara
en annan statssekreterare som tar besluten.
När vi talar om den här granskningen är det några saker som det är
väldigt viktigt att slå fast. En är att hela den här granskningen har varit
väldigt omfattande. Jag tror att det rör sig om sammanlagt 390 sidor i
KU:s material. Det har funnits brister också i andra departement, och
det har funnits brister under den förrförra regeringens tid. Men det var
ändå när granskningen kom att avse Utbildningsdepartementet under
Per Unckels ledning som de riktigt stora förseelserna uppdagades.
Jag tycker att Moderaternas agerande under förra vårens granskning
väldigt tydligt visar hur allvarligt ni själva då bedömde situationen.
Varför drog ni annars i gång försöken att mörklägga hela granskningen
över valet?
Redan när ni lyckades få Ny demokrati med er på en vidgning av
granskningen tillbaka i tiden visste ni ju att det under den socialdemo-
kratiska regeringstiden inte fanns några så här allvarliga förseelser som
kunde jämföras med dem som hade skett i Pér Unckels departement. Ni
var helt enkelt rädda för att uppgifterna om hur Per Unckel hade skött
sitt fögderi skulle bekräftas i valrörelsen.
Anf. 33 INGER RENÉ (m) replik
Herr talman! Jag skall inte kommentera Ingvar Johnssons historie-
skrivning, vilken naturligtvis är alldeles befängd. Men jag vill läsa
innantill vad som sägs när det gäller granskningen av dokumentationen
under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det sägs t.ex. att
avsaknaden av dokumentation gör att bedömning av upphandlingsförfa-
rande inte kan göras.
Dokumentationen var alltså mycket bristfällig också under den ti-
den. Per Unckel och hans departement ärvde den bristfälliga dokumen-
tationen. Jag har medgett, och det gör vi också i reservationen, att det
var en bristfällig dokumentation, vilket dock rättades till. Vi har inte
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
29
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
30
kunnat finna att den på något sätt förorsakade ekonomiska problem. Att
dokumentationen var bristfällig är alltså rätt.
Anf. 34 INGVAR JOHNSSON (s) replik
Herr talman! Inger René fortsätter med sin väldigt märkliga argu-
mentering. Per Unckel vidtog under de sista månaderna av sin tid i
regeringen en rad åtgärder så att säga under galgen, när det var känt var
KU var på väg att hamna i sina undersökningar. Skall han ha beröm när
han har skött verksamheten på ett så klandervärt sätt under hela den
övriga regeringstiden?
Inger René jämför återigen den socialdemokratiska tiden med vad
som har skett under Per Unckels tid. Men återigen blandar hon bort
korten. Det fanns inte dessa stora upphandlingar utan dokumentation.
Det fanns inte dessa personsammanhang. Det fanns ingenting som var
så allvarligt och som kan jämföras med hur det blev under Per Unckels
tid.
När jag följt det här väldigt omfattande ärendet har jag många
gånger ställt mig frågan: Hur kunde det egentligen bli så att man kom
att hamna så snett och att Per Unckel kom att hamna i den här röran?
Jag tror att det litet grand handlar om att man tappade proportionerna
efter valet 1991. Nu hade det vunnits, och nu skulle man genomföra
den moderata skolpolitiken. Här kunde gamla moderata kompisar bidra
med häftigt material. Att det kostade en del och att gränserna för skat-
tepengar tänjdes - ja, vadå? Det handlade om upphandling med närstå-
ende företag där medarbetare hade starka intressen. Det var känsligt,
men de gjorde ju så fint material - så vadå?
I sitt politiska nit glömde Per Unckel, menar jag, sitt ansvar som
departementschef. Han glömde också att det krävdes oväld i detta äm-
bete.
Anf. 35 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Ingvar Johnsson har tagit upp det kanske viktigaste i
de här ärendena, så jag skall inte bli så långrandig. Vi har haft en oer-
hört omfattande granskning av upphandling av konsulttjänster, framför
allt kring den borgerliga regeringen 1991-1994. Det har funnits brister
i många departement, men under Per Unckel har bristerna i Utbild-
ningsdepartementet varit mycket stora och mycket allvarliga. Man har
hamnat i en situation där man befinner sig i en gråzon mellan vad som
är lagligt och vad som är olagligt. Risken är uppenbar att den här typen
av agerande på ett mycket olyckligt sätt blir en grogrund för mygel och
kamrattjänster. Det är viktigt att vi tar avstånd från det sättet att agera
och att vi mycket hårt hävdar de regler som gäller för upphandling av
konsulttjänster i Sverige. Där tycker jag åtminstone att majoriteten i
KU har tagit ett ansvar.
Jag skall läsa några brottstycken ur skrivningen i betänkandet från
utskottet som alla, även Moderaterna, är överens om:
”Endast undantagsvis finns skriftlig dokumentation av offerter, av-
tal, eller överenskommelser om uppdragets inriktning och omfattning
och de ekonomiska villkoren för uppdragets genomförande.---
Granskningen från utskottets sida har mot denna bakgrund fått in-
skränkas till att kontrollera om någon skriftlig dokumentation över
huvud taget finns som kunnat ge en bild av vad som förevarit i de
enskilda upphandlingsfallen. Dokumentationen omfattar praktiskt taget
genomgående endast fakturor.---
I ett par fall har frånvaron av avtal eller annan formell överens-
kommelse om villkoren för uppdragets genomförande vållat problem
för departementet. Av handlingarna i ärendet har framgått — att i två
fall har det förhållandet att ersättningssumman inte i förväg har be-
stämts fått till följd att departementet och uppdragstagaren börjat för-
handla om beloppet först då fakturan har överlämnats.”
Det här tycker jag är en skrämmande bild av hur det går till i ett de-
partement, som i själva verket borde vara ett föredöme för statliga
myndigheter och andra när det gäller hur upphandling skall skötas.
Med tanke på detta är det naturligt att en majoritet i KU påpekar att det
finns skäl att rikta kritik mot Per Unckel. Jag tycker att det är synd att
borgerligheten inte har klarat av att följa efter.
Utövandet av statens ägande
(avsnitt 10.1.3)
Anf. 36 OLA KARLSSON (m)
Fru talman! Finanskrisen kom att skaka hela det finansiella systemet
i Sverige. KU:s granskning nu visar med all önskvärd tydlighet att den
dåvarande regeringen under perioden 1985-1990, trots insikt om ägar-
rollen och betydelsen av en kompetent styrelse, inte vidtog några åtgär-
der för att undvika kraschen i statligt ägda Nordbanken. En ansvarslös-
het och en formlöshet präglade statens agerande.
Under den period då problemen grundlädes hette de ansvariga stats-
råden Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson. Det är dessa som med sin
låtgåmentalitet bär det politiska ansvaret för kraschen i den statligt
ägda banken.
Finanskrisen inleddes under hösten 1990 i och med att stora förlus-
ter konstaterades i Nordbanken. Till dags dato har krisen lett till utgif-
ter för staten på totalt 65 miljarder kronor, fördelade med 1 miljard
kronor på Första Sparbanken, med 24 miljarder kronor på Gota - nu en
del av Nordbanken - samt med 40 miljarder kronor på Nordbanken.
Till följderna hör också ett antal anmälningar till konstitutionsut-
skottet av vilka den kanske viktigaste berör utövandet av ägandet i
Nordbanken, som staten ägde till 70 %.
Det är först efter mycken envishet från oss moderater som en rela-
tivt omfattande granskning har skett. Den har tyvärr begränsats av att
Nordbankens förre ordförande Tony Hagström har vägrat låta sig ut-
frågas i KU.
Fru talman! Granskningar i efterhand av skandalartade affärer ger
lätt bilden av att det är lätt att vara efterklok och att det först är i efter-
hand som det går att säga vad som skulle och borde ha gjorts. Jag har
därför i min och moderaternas granskning koncentrerat mig på följande
huvudfrågor.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Regeringskansliets
upphandling av
konsulttjänster
Utövandet av statens
ägande
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Utövandet av statens
ägande
1. Var man i departementet medveten om vilka krav ägarrollen
medförde?
2. Vilken strategi hade regeringen vad gäller styrelserekrytering?
3. Vilka direktiv gavs till styrelse och bolagsstämma?
Vad gäller den första frågan om medvetenhet om ägarrollen fanns
det tidigt diskussioner om vilka krav som skulle ställas av ägaren. Re-
dan 1983 tillsattes exempelvis Kreditmarknadskommittén, vars betän-
kande kom i juni 1988. Där beskrivs utförligt styrelsens ansvar.
I ett KU-förhör i februari 1989 angående PK-bankens köp av Car-
negie sade Kjell-Olof Feldt: ”Jag har kommit till den slutsatsen att vi
bör bättre utveckla finansdepartementets roll som ägare.” Vid KU-
förhören i vintras fick vi klargjort att inget mer hände under det år som
Kjell-Olof Feldt satt kvar som minister.
I februari 1990 kom en proposition om ägande i banker och andra
kreditinstitut. I denna skrev Odd Engström: ”Avsaknaden av en möjlig-
het till ägaringripanden under en längre tid skulle kunna konservera en
inkompetent företagsledning till men inte endast för lönsamheten och
aktievärdet utan ytterst för bankens säkerhet och sundhet.”
Vi kan alltså konstatera att alltmedan PK-bankens/Nordbankens
ledning styrde längre in i moraset av tvivelaktiga krediter, fanns i rege-
ringen en insikt och diskussion om vikten av en stark och tydlig ägare.
Men man gjorde inget, fast man insåg betydelsen.
Den andra frågan gäller styrelserekryteringen. Advokaten Otto
Rydbeck skriver i en rapport om styrelseansvar m.m. till Finansdepar-
tementet: ”1 ett fall som det nu aktuella, där en aktieägare (staten) har
varit helt dominerande, kan antagas att ett övervägande antal av styrel-
seledamöterna valts därför att de haft någon kunskap eller erfarenhet
som huvudaktieägaren ansåg sig behöva i styrelsen. Om huvudaktie-
ägaren skulle ha utsett en styrelse efter andra normer än lämpligheten
att fatta kreditbeslut och i övrigt leda en bank kan dock med visst fog
hävdas att aktieägaren till viss del har sig själv att skylla för misstag
som begås i detta avseende.”
Hur hade då staten sett till att styrelsen haft erforderlig kompetens?
Vid KU-utfrågningen visade det sig att staten under Kjell-Olof Feldts
tid aldrig gjorde någon egen bedömning av styrelseledamöterna, eller
med Feldts egna ord: ”Förslagen på hur styrelsen skulle förnyas kom
uteslutande från bankstyrelsens ordförande och verkställande direktö-
ren.” Bankledningen rekryterade själv sin styrelse efter egna kriterier,
och staten utsåg snällt dem som banken ville ha. Man kan förmoda att
en kritisk hållning till den egna verksamheten inte var det första banken
efterlyste.
Kjell-Olof Feldt och sedan Allan Larsson har som ministrar haft det
reella ansvaret att från ägarens sida tillse att banken fick en lämpad
styrelse. Bengt K.Å. Johansson hade från 1988 fram till februari 1990
det formella ansvaret, men de reella kontakterna sköttes av någon an-
nan, nämligen av Feldt. Feldt litade på att banken själv föreslog en
kompetent ledning. Allan Larsson trodde först att Feldt gjort det och
såg ingen anledning till förändring. Det var först när förlusterna explo-
32
derade som Allan Larsson såg till att byta ut de flesta av dem som han
nio månader tidigare formellt haft ansvar för valet av.
Vad gäller den tredje huvudfrågan om eventuella direktiv till
bankledningen har utfrågningarna klargjort att alla reella kontakter
under Kjell-Olof Feldts tid, fram till 1989, skedde vid sidan av bolags-
stämmorna. Stämman hanterade bara de formella ärendena. De reella
överläggningarna skedde vid direkta kontakter mellan Kjell-Olof Feldt
och bankledningen.
Inför bolagsstämmorna våren 1990 var Kjell-Olof Feldt på väg ut ur
regeringen och Allan Larsson in. Skiftet skedde i februari 1990. Feldt
hade inga kontakter inför stämmorna den 15 mars och den 25 april, och
Allan Larsson hade helt andra saker för sig och trodde att Feldt hade
skött den detaljen. Inga kontakter togs alltså inför dessa stämmor från
ansvariga statsråd.
Alla kontakter mellan ministrarna och bankledningen, Tony
Hagström, skedde muntligen. I och med att Tony Hagström har vägrat
komma till konstitutionsutskottet för utfrågning har en ordentlig ge-
nomlysning av vilka kontakter som tagits och vilka direktiv som givits
inte blivit möjlig att göra. Uppgifterna om Tony Hagströms begränsade
uppdrag samt att hans uppgift, enligt Hagström direkt uttalad av ägaren
staten, var att ombesörja de övergripande strategiska frågorna i banken,
inte syssla med kreditgivning, har därför inte varit möjliga att kontrol-
lera.
Först när förlusterna offentliggjordes och det blev uppenbart att en
uppröjning behövde göras agerade Allan Larsson. Då avsattes den
gamla ledningen och en ny tillsattes. Då formulerades krav på kompe-
tens. Då agerades det. Inför de första kapitaltillskotten i samband med
maktskiftet efter valet 1991 rådde också en politisk enighet, den s.k.
samlingsregering som det har pratats om. Men det var alltså först i
uppstädningsfasen.
Fru talman! Ansvaret för de gångna gärningarna är tydlig. Det bärs i
stor omfattning av Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson. Därför riktar vi
moderater berättigad kritik mot dem i KU, vilket också Centerpartiet
och Miljöpartiet gör. Kostnaderna för finanskrisen får skattebetalarna
till stor del bära.
Fru talman! Låt oss ta lärdom. Låt oss formulera en ägarpolicy för
statens ägande av företag. Låt inte detta hända igen.
Anf. 37 PETER ERIKSSON (mp)
Fru talman! Bankkrisen i Sverige har kostat skattebetalarna många
dyra pengar. Många tiotal miljarder har den kostat. I alla de diskussio-
ner som har förts kring detta har man ofta sagt att ingen kunde förutse
dessa problem. Ingen av oss som då hade möjligheten att påverka visste
vad t.ex. kreditavregleringen skulle innebära. Men det var inte sant.
Det var helt uppenbart, bl.a. under den utfrågning vi hade med
Kjell-Olof Feldt, att Kjell-Olof Feldt var fullt medveten om vad en
omfattande kreditavreglering, som den han och socialdemokraterna
m.fl. genomförde i slutet av 80-talet, skulle innebära för risker för det
svenska bankväsendet. På direkt fråga svarade han mig: Jo, vi kände till
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Utövandet av statens
ägande
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Utövandet av statens
ägande
de problem som fanns i t.ex. USA och Norge, att det kunde innebära
stora förändringar på fastighetsmarknaden osv.
Jag menar att det finns en person som har ett större ansvar än någon
annan för bankkrisen i Sverige och för att skattebetalarna har tvingats
punga ut med alla dessa pengar. Det är nog faktiskt Kjell-Olof Feldt.
Han hade möjligheten att påverka, i sin egenskap av finansminister och
genom att han hade kontroll över Finansdepartementet och ansvarade
för ägandet av Nordbanken - den bank som kom att lida de allra största
förlusterna i bankkrisen.
Han hade kunnat gå in och utöva ett aktivt ägande, sett till att man
på Nordbanken faktiskt tänkte över situationen med de ökande risker-
na. Men ingenting gjordes för att förhindra den kris som uppstod i
Nordbanken. För detta måste man utsätta Kjell-Olof Feldt för kritik.
Den passiva ägarroll som har utmejslats på många håll inom svens-
ka staten är uppenbart farlig. Skall vi ha ett statligt ägande över huvud
taget måste det utövas i ett aktivt ägarskap. En passiv ägare är en dålig
ägare. Det här exemplet visar det tydligare än någonsin. För framtiden
tycker jag att socialdemokraterna måste ta detta oerhört allvarligt. Är
man ägare är man också ansvarig. Man kan inte skylla på andra efteråt.
Anf. 38 WIDAR ANDERSSON (s)
Fru talman! Utskottet skriver i sin bedömning att staten har varit väl
passiv i sin ägarroll. En stor del av vårt betänkande när det gäller det
här området går också ut på att föra en framåtsyftande diskussion. Vi
försöker säga: Hur skall statens ägarroll i framtiden kunna förbättras?
Det finns en mängd inbyggda problem i statens roll som ägare.
Å ena sidan gäller samma regler som för andra aktieägare när staten
äger aktier. Å andra sidan är staten i en annan roll den som utfärdar
bl.a. sådana lagar som gäller för banker, t.ex. bankaktiebolagslagen.
Därmed är staten som ägare i en suverän position jämfört med privata
ägare av banker.
När jag lyssnade till Ola Karlssons tvärsäkra uppfattning om när fi-
nanskrisen började kom jag att tänka på ett TV-program av Staffan
Heimerson som jag såg förra sommaren. Nattcafé tror jag att det hette.
Carl Bildt var gäst. Det var i valrörelsen, och Carl Bildt var i full gång
med att försöka få i gång en argumentation för den borgerliga regering-
en. Han blev avbruten av Staffan Heimerson som sade: Men, Carl
Bildt, de senaste 18 åren har det varit 9 års socialdemokratiskt styre
och 9 års borgerligt styre, har ni inte i alla fall ett delat ansvar för det
som varit? Kan du verkligen skylla allt på socialdemokraterna?
- Nej, fick Bildt hålla med om. Sedan blev det en annan, djupare,
mer analyserande diskussion om Sveriges problem.
Att vi i efterhand kan se att det under de senaste 15, 20, 25 åren på
många områden har förts en politik som vi nu tycker borde ha varit
annorlunda är ett gemensamt ansvar som vi får ta. Ola Karlssons tvär-
säkerhet när han säger att finanskrisen inträffade just då Kjell-Olof
Feldt, Allan Larsson och Bengt K.Å. Johansson var ansvariga statsråd
är inte med sanningen överensstämmande, i den mån det finns någon
34
sanning. Det är i varje fall inte överensstämmande med en seriös analys
av vad som faktiskt har hänt.
Det vi skriver om i vårt betänkande är också att under större delen
av 80-talet, när statens ägande utövades på ett icke formaliserat sätt,
var bankens utveckling mycket positiv. Den var jämförbar med de
andra bankerna, de privata affärsbankerna och föreningsbankerna. Över
huvud taget var utvecklingen mycket bra.
Vi konstaterar också att när väl problemen blev uppenbara, hösten
1990, agerade staten alltmer kraftfullt. Detta fortsatte sedan under den
borgerliga regeringen, under Anne Wibble, men framför allt under Bo
Lundgren. Det har visat sig vid de utfrågningar och de diskussioner vi
har fört i utskottet, och även Bo Lundgren har uttryckt det så, att där
tog partierna i Sveriges riksdag ett gemensamt ansvar.
Jag delar naturligtvis Peter Erikssons och alla medborgares inställ-
ning att man kan känna en vrede och ett slags hopplöshet över att inte
få utkräva ansvar efter den finanskris som har drabbat det svenska
samhället så hårt. Men då måste vi också säga att det inte är ett brott
mot den svenska konstitutionen att föra en politik som i efterhand visar
sig inte ha varit helt lyckosam.
Vi skriver också i vårt betänkande att vi utgår från - och det visade
också de utfrågningar vi har haft med Jan Nygren och Anitra Steen -
att staten måste formalisera sin ägarroll på ett helt annat sätt i framti-
den. Man skall klart säga om man har andra förväntningar på de företag
som staten äger än man skulle ha på privata företag. Om man har för-
väntningar att de skall bedriva en viss regionalpolitik, att de skall ta
hänsyn till det och detta skall det klart anges i de dokument och policy-
beskrivningar som skall styra företagen. I övrigt, om företagen skall
vara statliga bara för att balansera upp den privata marknaden, och i
övrigt bedriva sin verksamhet som vilket privat företag som helst, skall
statens ägarroll vara precis lika passiv eller aktiv som vore det privata
företag. Detta är på gång inom regeringskansliet. Konstitutionsutskottet
har ett särskilt ansvar att följa upp detta.
Jag vill också säga att konstitutionsutskottet vid ett flertal tillfällen
har granskat och diskuterat de här frågorna under årens lopp. På ett
mycket aktivt och genomlysande sätt tror jag att varenda detalj i finan-
skrisen, i vart fall vad avser bankerna, är genomlyst och diskuterad.
Den har också blivit föremål för riksdagsbeslut. Konstitutionsutskottet
är inget organ som överprövar riksdagsbeslut, gubevars. Vill riksdagen
föra en annan politik än riksdagen tidigare gjort, får riksdagen komma
fram till det själv.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att konstitutionsut-
skottet har gjort en mycket kritisk bedömning av statens roll som ägare.
Vi har framhållit behovet av förändringar inför framtiden.
Anf. 39 PETER ERIKSSON (mp) replik
Fru talman! Jag håller naturligtvis med Widar Andersson om att
konstitutionsutskottet inte kan kritisera eller gå in och granska riks-
dagsbeslut. En dålig politik är inte det som vi skall kritisera eller grans-
ka.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Utövandet av statens
ägande
35
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Men det vi kan granska är om staten i sin egenskap av ägare har |
konstitutionsutskottet en klar möjlighet och en uppgift att följa upp det
|
Granskning av |
som har hänt. Där menar jag att staten inte har tagit sitt ansvar. Det finns naturligtvis många som är ansvariga för finans- och bank- |
|
Utövandet av statens |
måste åläggas ett större ansvar än många andra på grund av att han Det visade sig att statens egen bank drabbades allra värst. Därför är Anf. 40 WIDAR ANDERSSON (s) replik Fru talman! Jag vill bara för klarhetens skull säga att varken Kjell- Dessutom får Peter Eriksson rikta kritiken av kreditavregleringen Peter Eriksson får bestämma sig. Om man skall genomföra en sådan Det kan ju inte vara så att staten ägnar sig åt för mycket insideraffä- Anf. 41 PETER ERIKSSON (mp) replik Fru talman! Jag är inte motståndare till statliga företag. Jag har inte Det är helt uppenbart att de privata företag som ledde stora banker i |
|
36 |
något slags insiderinformation att kreditavregleringen hade lett till stora |
bankproblem i andra länder. Att överlämna en sådan information och
att agera i enlighet med det kan knappast vara något insiderbrott, Widar
Andersson. Det är naturligtvis att ta sitt ansvar som ägare. Det är det
jag är ute efter. Det är viktigt, för annars visar staten att man inte klarar
av att vara ägare. Jag tycker att det vore mycket olyckligt.
Anf. 42 WIDAR ANDERSSON (s) replik
Fru talman! Staten har tagit sitt ansvar som ägare. Nordbanken går
mycket bra, och Gotabanken är också en statlig bank.
Sedan är det ytterligare en miljard som har gått till Sparbankerna
och som de skall betala tillbaka.
Staten har fått tillskjuta oerhört mycket pengar till sina banker,
precis som de privata ägarna, S-E-Banken och Handelsbanken, har
gjort. Det är ett ägaransvar som staten har fått ta. Det har man gjort de
här senaste fyra fem åren.
Anf. 43 OLA KARLSSON (m) replik
Fru talman! Det vi i dagligt tal kallar för bankkrisen inleddes under
hösten 1990 i och med att förlusterna uppdagades. Sedan har Widar
Andersson naturligtvis rätt i att det fanns ett förspel till det här i och
med kreditavregleringen och mycket annat.
Men ansvaret för statens ägande under den här perioden har alldeles
klart innehafts av Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson. Det har legat på
deras ansvar att utöva ägandet på bolagsstämmorna och att på olika sätt
ge direktiv till bankens ledning.
Direktiven till bolagsstämmorna har varit ganska lätta att kontrolle-
ra. Direktiven till bankledningen i övrigt har inte gått att kontrollera
därför att de har getts muntligt och direkt till Tony Hagström, som har
vägrat att komma till KU.
Men en betydande del av ägarutövandet ligger i att utse och välja en
kompetent styrelse. Om man då till styrelse utser sådana personer som
inte har kreditkompetens och som inte har möjlighet att bedöma den
typen av frågor, påtar man sig ett mycket stort ansvar som ägare.
Accepterar man Lillemor Arvidsson som vice ordförande i en bank
och accepterar man 95 000 kr i arvode till henne för att hon sitter i
Kreditkommittén och hon dessutom inte ens går dit, då är det klart att
man har ett stort ansvar.
Anf. 44 KENNETH KVIST (v)
Fru talman! Jag pekade tidigare under den här debatten på hur
grannlaga det är att hålla isär olika saker när det gäller KU:s gransk-
ning.
Det är givet att bankkrisen, som vi kallar den, hänger samman dels
med en kapitalism som till sin karaktär är sådan att den alltmer ägnar
sig åt spekulation - det var en kraftig spekulationskonjunktur i slutet av
80-talet, dels med avreglering av kreditmarknaden. Det var ju politiska
beslut, som i riksdagen stöddes av i princip alla partier utom Vänster-
partiet.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Utövandet av statens
ägande
37
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Det finns anledning att kräva politiskt ansvar i den allmänna poli- |
Bankkrisen och finanskrisen var ett uttryck för hur det kapitalistiska
|
Granskning av |
systemet fungerade. Det gjordes grova felbedömningar. Vi måste granska regeringens göranden ur konstitutionell synvinkel. |
|
Utövandet av statens |
teten, som jag ansluter mig till, vidgår att regeringen var passiv i sin Om inte bankkrisen ägt rum hade denna kritiska debatt inte uppstått. Däremot ligger det ett politiskt ansvar på den riksdagsmajoritet som Anf. 45 PETER ERIKSSON (mp) Fru talman! Jag tycker att Kenneth Kvists historiebeskrivning är fel. Att man ansåg att de beslut som riksdagen fattade var dåliga är na- |
|
Uppgifter om under- |
Uppgifter om underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen på 1950- (avsnitt 11.1) Anf. 46 BIRGER HAGÅRD (m) Fru talman! Vänstermajoriteten i utskottet vill rikta, som det heter, Den fråga som behandlades avsåg den svenska underrättelseverk- Från utskottsmajoritetens sida menar man att ett avvikande från en Det är emellertid alldeles uppenbart att det var fråga om uppgifter |
|
38 |
riktades mot Sovjetunionen. Redan regeringsbeslutet i januari 1993 om |
att ex gratia ge en halv miljon kronor till den tidigare estniske mot-
ståndsmännen Evald Hallisk innebar ett erkännande från svensk sida att
verksamhet av det här slaget hade ägt rum. Evald Hallisk hade suttit i
sovjetiska koncentrationsläger. Han misslyckades med sin uppgift. Han
blev fast praktiskt taget omedelbart när han landsteg på den estniska
kusten.
När Carl Bildt yttrade sig i samband med vissa pressuppgifter i au-
gusti 1994 uttalade han sig svepande, men menade att de ryska protes-
terna på 1950-talet var berättigade. Orsaken till att han gjorde dessa
uttalanden var önskemålet om en större öppenhet i relationerna med
Ryssland, en större beredvillighet att erkänna att det har funnits mot-
sättningar; motsättningar som man nu hoppas skall vara över, men som
förvisso var en del av det kalla kriget.
Statsministern har däremot inte kommit med några nya uppgifter.
Den omständigheten att han förordar öppenheten tycker jag snarast är
något man bör ge ett plus i kanten för. Det finns alltså ingen anledning
att rikta någon som helst anmärkning mot statsministern för hans age-
rande i det här sammanhanget. Tvärtom vill jag se både denna anmälan
och majoritetsuttalandet som okynnesanmälan och okynneskritik som
är helt obefogade. De bör avvisas av riksdagen.
Anf. 47 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Fru talman! Okynnesanmälan eller inte, men man får en känsla av
att den kritik som majoriteten har samlats kring är exempel på en efter-
släng med bakgrund i en långvarig utrikespolitisk rivalitet mellan en
del socialdemokrater och Carl Bildt. Det är välbekant att det har funnits
en sådan. Man hävdar att här har skett en avvikelse från en tidigare
officiell ståndpunkt och att det borde ha beretts på olika sätt.
Nu handlar det ju inte om vilken tidigare officiell ståndpunkt som
helst, utan en som blivit fullständigt passerad av den historiska utveck-
lingen. Det var allmänt bekant redan på 1950-talet att Sverige stödde
viss verksamhet i Baltikum som syftade till att återupprätta dessa ocku-
perade grannländers självständighet. Det var naturligtvis känt i Moskva
också. Man läste svenska tidningar och insåg naturligtvis att det var väl
känt även i Sverige att det förhöll sig på det sättet. Man tog säkert
dessutom reda på ett och annat.
Man kan konstatera att Carl Bildt i det här fallet har påmint om en
verklighet som existerade men som inte längre är aktuell. Inga detaljer
av något slag om något som kan tänkas vara känsligt har avslöjats. Om
konsekvenserna av detta blev att Evald Hallisk fick en bättre uppgörel-
se med staten än vad som annars hade varit möjligt, ser jag inte att det
har med ämnet att göra.
En tanke som tycks finnas i majoritetens argumentering är att Carl
Bildts uttalande skulle ha bidragit till att framställa Tage Erlander, som
ju hade det yttersta ansvaret för dessa ting på 1950-talet, som en person
som då for med osanning. Det är ju inte det som det är fråga om.
Det som sades officiellt på 1950-talet var naturligtvis det enda som
kunde sägas då, det enda som var rimligt att säga under pågående kallt
krig mellan två samhällssystem. De historiska förutsättningarna var
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
39
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
40
totalt annorlunda. Men det som inte kunde sägas då kan ofta sägas nu -
det gäller inte bara just det här ärendet, utan över lag förhållanden som
var aktuella för 30 eller 40 år sedan.
En annan tanke tycks vara att det skulle vara särskilt allvarligt att
Carl Bildts uttalande var allmänt och svepande. Men det var naturligt-
vis just så han borde uttala sig om han nu skulle kommentera de här
frågorna. Om man går in på detaljer tar man naturligtvis risken att säga
något som kanske på någon punkt skulle ha förbehållits en trängre
krets.
Att i allmänna ordalag påminna om något som varenda intresserad
och läskunnig person vetat om i årtionden kan inte gärna ha skapat
några problem. Kanske är det rent av så att det här uttalandet bidrog till
att lätta upp samtalsatmosfaren mellan Sverige och Ryssland och skapa
ett större mått av förtroende.
Jag kan i alla fall inte på något sätt se att riket har utsatts för några
risker genom detta uttalande, och därför tycker jag att den rimliga slut-
satsen här är att kammaren borde bifalla reservation 4.
Anf. 48 KURT OVE JOHANSSON (s)
Fru talman! Den 9 augusti 1994, direkt efter ett sammanträde med
Utrikesnämnden, höll dåvarande statsminister Carl Bildt en mycket
improviserad presskonferens på Stockholms slotts borggård. Som på-
pekats här gjorde Carl Bildt då uttalanden om bl.a. vissa händelser på
1950-talet och notväxlingen mellan Sverige och Sovjetunionen 1957,
där svenska myndigheter hade anklagats för att ha bedrivit omstörtande
verksamhet mot Sovjetunionen.
Som väl alla måste komma ihåg och hålla med om väckte statsmi-
nisterns uttalande stor uppmärksamhet och ledde till att en häftig debatt
utbröt i svenska medier. Det blev även en häftig debatt mellan statsmi-
nister Carl Bildt och oppositionsledaren vid den tidpunkten, Ingvar
Carlsson.
Exakt hur Carl Bildt formulerade sig har inte kunnat fastställas, men
enligt samstämmiga uppgifter i medierna skulle Carl Bildt ha sagt att
han i samtal med ryssarna erkänt att Sverige tidigare bedrivit någon
form av spionage mot ryssarna. Enligt Dagens Nyheter hade Carl Bildt
uttalat att han för ryssarna förklarat att de hade haft rätt den gången
under det kalla kriget när de protesterade.
Inför utskottet - det kan inte bestridas - har Carl Bildt förklarat att
tidningsuppgifterna om att han med företrädare för Ryssland skulle ha
fört förtroliga samtal om saken är felaktiga. Vid utfrågningen har Carl
Bildt inte helt kunnat utesluta att han använt ordet spionage när han
talade till journalisterna. Det är också viktigt att lägga på minnet. Han
har alltså inte kunnat utesluta att så kan ha skett.
Klart är emellertid att Carl Bildt uttalar sig mycket svepande, precis
som tidigare talare här har nämnt. Det skulle ju också senare visa sig att
hans mindre genomtänkta formuleringar på borggården skulle skapa
problem och få besvärande konsekvenser. Samtidigt som Carl Bildt
uttalade sig svepande på borggården om 50-talshändelserna säger han
ju klart och tydligt att han varit fullt medveten om att det pågick en
domstolsprocess mellan staten och Evald Hallisk, en av de 14 estniska
motståndsmän som hade arresterats av ryssarna.
Detta medgivande måste betraktas som mycket uppseendeväckan-
de. Att som statsminister uttala sig otydligt och svepande i ett ärende
under en pågående domstolsprocess, med alla de risker som föreligger
för missförstånd, är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Det är ingen
okynnesanmälan från socialdemokraternas sida som ligger bakom den
här granskningsanmälan, Birger Hagård. Det är knappast välbetänkt av
en statsminister att uttala sig svepande i en fråga i ett läge då dom-
stolsprocess pågår. Jag tror uppriktigt sagt att t.o.m. Carl Bildt i dag
innerst inne kan erkänna det för sig själv.
Ett statsministeruttalande är faktiskt inte vilket uttalande som helst.
JK, som företrädde staten i målet mot Hallisk, kom genom statsminister
Carl Bildts oförsiktiga uttalande i ett besvärligt läge. Det glömde både
Birger Hagård och Håkan Holmberg att tala om! Hallisks advokat
förklarade också den 17 augusti i en skrivelse till JK att saken nu hade
kommit i ett annat läge.
Carl Bildts svepande formuleringar på borggården och hans age-
rande därefter skapade med andra ord en osäkerhet i processen mellan
staten och Evald Hallisk. Det blev t.o.m. nödvändigt för justitiekanslern
att försöka få klarhet i om statsministerns uttalande i sak var skiljande
från det regeringsbeslut som fattats den 28 januari 1993 och på vilket
JK hade byggt upp sitt svaromål i processen.
Att i det läget hävda att denna anmälan skulle vara en okynnesan-
mälan är ju verkligen okynnigt sagt. Den här anmälan bär såvitt jag
förstår väldigt långt, eftersom man inte kan utesluta att statsministerns
kanske inte alltför väl valda ord på borggården bidragit till att förändra
situationen i en rättslig process. Det är egentligen, får man väl erkänna,
en ganska allvarlig situation.
Man kan alltså, mot den bakgrund som jag har försökt beskriva, inte
komma fram till någon annan ståndpunkt än att det mycket väl kan
förhålla sig så att statsministerns uttalande på borggården den 9 augusti
förändrat situationen i själva domstolsprocessen, och det kan man inte
bara bortse från. Vi vet alla att varje ord i ett uttalande av en statsminis-
ter vägs på guldvåg.
En statsministers uttalande i en fråga som rör förhållandet till
främmande makt bör därför övervägas noga och utformas så, att det
inte ger upphov till några onödiga missförstånd. Inte minst gäller det
om den svenska underrättelseverksamheten är berörd. Då måste man
vara särskilt noga. Är avsikten att avvika från en tidigare intagen offi-
ciell ståndpunkt i en viss fråga är det naturligtvis rätt att, som utskotts-
majoriteten säger, uttalandet bör föregås av en beredning och övervä-
gande i de former som normalt förekommer vid ställningstaganden i
sådana fall.
Håkan Holmberg säger att det här historiskt sett är en fullständigt
passerad fråga. Ja, att uttalandet gäller en händelse som ligger långt
tillbaka i tiden är naturligtvis obestridligt - 1957. Å andra sidan skall
vi komma ihåg, Håkan Holmberg, att vi har 70-årig sekretess. Att en
händelse ligger långt tillbaka i tiden förändrar egentligen ingenting i
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
41
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
sak i det avseendet. Sekretessen är naturligtvis ändå ett viktigt faktum
att ta hänsyn till.
Även om en händelse ligger långt tillbaka i tiden upphäver man inte
7O-årssekretessen hur som helst. Man måste vara väldigt noga med hur
man hanterar den. Det borde vi ändå kunna vara överens om, Håkan
Holmberg. Man kan diskutera om frågan om att lätta på en sådan sekre-
tess är en fråga för en statsminister att ensam avgöra vid ett möte med
pressen på borggården den 9 augusti, utan särskild genomgång och
beredning.
Jag tycker att det är fullt berättigat att ställa sådana frågor. Att kalla
det för okynne tycker jag att Birger Hagård borde hålla sig för god för.
Jag tycker att det här ärendet verkligen fyller de krav som man kan
ställa för att KU på ett allvarligt sätt skall gå in och granska förhållan-
dena.
Utskottsmajoriteten har kommit fram till att Carl Bildt som stats-
minister i det nu aktuella fallet inte har levt upp till de krav som jag för
en stund sedan redovisade och som jag tycker att man borde ställa i det
här sammanhanget. Däri ligger också den kritik som vi i det här fallet
riktar mot f.d. statsminister Carl Bildt.
Anf. 49 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Det är alltid lika roligt att debattera med Kurt Ove Jo-
hansson. Han har en förmåga att elda upp sig till den milda grad att han
t.o.m. tror på vad han säger. I det här fallet fanns det åtskilliga dunkla
punkter i vad Kurt Ove Johansson sade.
Han talade om att 70-årssekretessen skulle ha varit berörd. Natur-
ligtvis inte! Här uttalar sig alltså statsminister Carl Bildt i mycket sve-
pande ordalag om ting som hände på 1950-talet och som är var mans
egendom. Vi visste egentligen alla vad som pågick, om vi över huvud
taget var intresserade av att ta reda på något. Att svensk underrättelse-
verksamhet riktades mot Sovjetunionen, att vi vidtog åtgärder för vårt
försvar, var definitivt inte någon nyhet. Man behövde inte ens, som jag
själv råkade, vara engagerad i den svenska underrättelsetjänsten vid
den här tidpunkten för att känna till vad som pågick.
Den häftiga debatten i svenska medier och den häftiga debatten
mellan Ingvar Carlsson och Carl Bildt var kanske inte fullt så häftig
som Kurt Ove Johansson i efterhand vill göra gällande. Det är möjligt
att den var häftig från Ingvar Carlssons sida, men det var väl också det
enda i det sammanhanget.
Att uttalandet skulle ha påverkat domstolsprocessen finns det väl
inte någon större anledning att tro. Här hade regeringen redan i januari
1993, alltså nästan ett och ett halvt år dessförinnan, fattat ett beslut om
att bevilja Evald Hallisk en halv miljon kronor. Därmed hade man de
facto erkänt att Sverige hade förpliktelser mot Hallisk. Att Hallisk inte
var nöjd utan ville gå vidare är en annan sak; det uppnåddes i det sam-
manhanget en förlikning där Evald Hallisk fick ytterligare 120 000 kr.
Detta är verkligen är att göra en höna av en fjäder. Jag står fast vid
vad jag tidigare sade: Detta är en okynnesanmälan, och den har lett
42
fram till en okynneskritik. Den är egentligen inte värd att behandlas av
KU.
Anf. 50 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Det förvånar mig oerhört mycket att Birger Hagård så
envist håller fast vid att det här skulle vara en okynnesanmälan.
Man kan naturligtvis fråga sig vad det kan finnas för anledning att
egentligen diskutera en så här allvarlig fråga med en person som anser
att saken skulle vara så bagatellartad. Med utgångspunkt i det kan man
förutsätta att vederbörande inte har varit särskilt intresserad av att sätta
sig in i själva sakförhållandet. Om Birger Hagård inte hade betraktat
det här som en okynnesanmälan kanske han skulle ha använt mer tid till
att försöka tränga in i ärendet. Jag tror att det skulle ha varit nyttigt.
Jag är också något förvånad över Birger Hagårds resonemang när
det gäller 70-årssekretessen. Jag hoppas verkligen att det inte är en
moderat ståndpunkt att betrakta 70-årssekretessen på det lättvindiga
sätt som Birger Hagård gör.
Jag tror alltså att de flesta som har försökt sätta sig in i sekretessfrå-
gorna skulle reagera ganska häftigt om t.ex. Birger Hagårds parti skulle
inta den ståndpunkt i den frågan som han ger uttryck för.
Birger Hagård har rätt på en punkt, nämligen att regeringen tog
ställning första gången om att medge Hallisk 500 000 kr i januari 1993.
Intressant i sammanhanget är att JK efter borggårdstalet faktiskt tving-
ades att gå upp till regeringskansliet för att förhöra sig om huruvida det
verkligen förhöll sig så att statsministerns anförande inte hade förändrat
sakförhållandet. JK tvingades till detta. Kom då inte och säg att det inte
skulle ha betydelse i sammanhanget.
Anf. 51 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Det är väl alldeles utmärkt att JK är nitisk och sköter
sitt ämbete. Om JK finner att det föreligger några oklarheter skall han
naturligtvis också reda upp det.
Samtidigt vill jag påpeka att det inte finns något som helst belägg
för att Carl Bildt på någon enda punkt skulle ha brutit mot 70-
årssekretessen. Det är fråga om allmänna och svepande ordalag. Precis
som Håkan Holmberg sade tidigare var det bra att det var så; därige-
nom var det inte fråga om att han behövde bryta mot 70-årssekretessen.
Jag är litet förvånad över att man över huvud taget tar upp den här
frågan från socialdemokratiskt håll. Jag undrar om det inte i ganska stor
utsträckning hänger samman med att man anser att den gamla myten
om Erlanders och Undéns ofelbarhet har blivit naggad i kanten och att
det är den man så gärna vill slå vakt om.
Anf. 52 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag vet inte om det är medvetet från Birger Hagårds
sida, men jag upplever att vi litet grand pratar förbi varandra. När jag
pratar om 70-årsregeln så pratar jag om den utifrån rent principiella
utgångspunkter. Då spelar det kanske mindre roll vilken fråga det gäl-
ler.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
43
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
Faktum är att 70-årsregeln inte har tillkommit av en tillfällighet.
När det gäller den typ av frågor som faller under sekretessen är det
naturligtvis oerhört viktigt - även om frågan ligger långt tillbaka i tiden
- att man hanterar den här typen av sekretessfrågor på ett tillfredsstäl-
lande sätt enligt praxis i de här sammanhangen. Jag varnar för att t.o.m.
statsministrar på borggården och på improviserade presskonferenser
kastar ur sig sådana uttalanden som kan falla under sekretess utan att ha
gjort en sådan prövning som förutsätts skall ske innan man gör sådana
uttalanden.
Birger Hagård sade att JK är nitisk. Vi har en duktig JK. Men även
Birger Hagård måste väl tycka att det är uppseendeväckande att en JK
som är inblandad i en process som statens talesman mot Evald Hallisk
mitt under processen skall behöva gå till regeringen för att få klarhet i
om regeringens ståndpunkt är densamma då som den var i januari
1993. Nog borde väl även Birger Hagård kunna inse att en sådan situa-
tion kan påverka domstolsprocessen som sådan. Det kan inte bestridas.
Anf. 53 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Fru talman! Jag vill påminna om att uttrycket okynnesanmälan inte
från början var mitt, och jag tog inte ställning till om det var en sådan
eller inte.
Däremot tycker jag att det här ärendet har drag av politiska efter-
slängar till en debatt och kontrovers mellan olika personer i svensk
politik, vilket vi är vana vid sedan ganska många år tillbaka. Som sådan
finner jag att hela frågeställningen är ganska konstruerad.
Kurt Ove Johansson uppehöll sig vid 70-årssekretessen. Det är klart
att det är en viktig princip. Men när man talar om principer så kan man
ibland råka hamna i något som kanske bättre skulle kunna karaktärise-
ras som principrytteri.
Jag vill påminna om att Carl Bildt inte offentliggjorde några de-
taljuppgifter utan uttalade sig mycket allmänt om sådant som egentli-
gen var allmänt bekant. Dessutom berörde uttalandena ett land som inte
längre existerar, Sovjetunionen, och det handlade om ett ockuperat
grannland som inte längre är ockuperat och vars självständighet är
internationellt erkänd av bl.a. det numera icke existerande Sovjetunion-
ens efterföljare Ryssland. När världshistorien har förändrats så till den
grad, måste jag säga att det blir mycket ansträngt och konstruerat att
ifrågasätta att statsministern i det här fallet undslapp sig en kommentar
om mycket allmänt kända förhållanden så som han gjorde. Jag kan inte
på något sätt bli upprörd över detta. Hade det varit så att Carl Bildt
hade gett detalj upplysningar om saker och ting från denna tid hade det
naturligtvis kunnat vara annorlunda. Men det var inte så det gick till.
Den debatt som möjligen var upphetsad och som pågick har naturligtvis
något att göra med att det så länge har varit så tyst i Sverige om vad
som i verkligheten skedde under denna period.
44
Anf. 54 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag är glad över att Håkan Holmberg tar avstånd från
att den här anmälan kallas okynnesanmälan. Jag tycker att det faktiskt
är hederligt av Håkan Holmberg att säga det.
Samtidigt vill jag bestrida att det här skulle vara ett slags politiskt
eftermäle. Det är det absolut inte. Jag hoppas verkligen att de som
lyssnade på min inledning ändå insåg att den här anmälan verkligen är
allvarligt menad. Det framgår också av granskningsbetänkandet att den
kritik som vi riktar mot Carl Bildt i det här fallet verkligen är befogad.
Jag tycker att Håkan Holmberg litet för lättvindigt går förbi åtmins-
tone en del av problemet, nämligen det faktum att Carl Bildts inhopp
den 9 augusti och det sätt som han uttryckte sig på innebar att JK kom i
en besvärlig situation i en pågående domstolsprocess. Det kan man inte
bara helt sonika gå förbi. Som framgår av vår skrivning i gransknings-
betänkandet är det en väsentlig del i det här sammanhanget.
Håkan Holmberg vet efter sju månader i konstitutionsutskottet att vi
faktiskt ser ganska allvarligt på om statsråd springer i väg och kommer
med ogenomtänkta påståenden i ett läge när det pågår domstolsproces-
ser. Det har Håkan Holmberg säkert lärt sig redan under den här
sjumånadersperioden. Därför menar jag att man inte kan gå förbi detta
hur lättvindigt som helst.
Jag har för Birger Hagård gjort klart att Carl Bildts uttalande på
borggården mycket väl kan ha påverkat domstolsprocessen.
Anf. 55 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Fru talman! Jag skall inte än en gång gå in på Kurt Ove Johanssons
val av spydigheter. Jag konstaterar bara att jag inte ser något underligt i
att man gör anmälningar även på områden där det visar sig att det inte
riktigt finns ett ordentligt underlag för att rikta kritik. Det är det som är
idén med den här proceduren. Man har en känsla av att någonting kan-
ske borde utredas närmare och så gör man en anmälan.
På det sättet är förhoppningsvis varje anmälan i någon mening all-
varligt avsedd. Man bör då också kunna medge att grunden för anmälan
är svag om den visar sig vara svag.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är precis det som är
konsekvensen av det material som har framkommit och de allmänna
omständigheter som jag och Birger Hagård har berört. Uttalandena
hade allmän karaktär. Det var inte fråga om några detaljer. Uttalandena
handlar om ett land som inte ens existerar längre.
Metoden att dra upp 70-årssekretessen i detta sammanhang är
mycket konstruerad. Det gäller naturligtvis även de andra aspekterna i
det här ärendet. Jag vidhåller mycket bestämt att det här ärendet har
drag av politiska efterslängar som jag inte tycker hör hemma i det här
sammanhanget.
Anf. 56 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag kan hålla med Håkan Holmberg så långt att man
naturligtvis inte skall driva en anmälan vidare om man lämnar in en
granskningsanmälan och det sedan visar sig att det inte finns något fog
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Uppgifter om under-
rättelseverksamhet mot
Sovjetunionen på
1950-talet
45
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
för det som låg bakom anmälan. På den punkten är Håkan Holmberg |
Men i det här fallet tycker vi oss faktiskt ha funnit att det fanns skäl
|
Granskning av |
att fullfölja den här granskningsanmälan. Jag anser nog att vi har fått |
|
Uppgifter om under- |
tydligt av vårt granskningsunderlag att det pågick en domstolsprocess När man verkligen finner skäl för att rikta kritik mot det som har |
|
Brev till Rysslands |
Brev till Rysslands president (avsnitt 11.2) Anf. 57 BIRGER HAGÅRD (m) Fru talman! Den här frågan kom vi att beröra redan i den inledande När det gäller brevet till Jeltsin från statsminister Bildt kan jag bara Sedan uppstår frågan om ärendet skulle ha dragits i Utrikesnämnden Det blev då också klart att ärendet hade berörts i Utrikesnämnden, Man kan också konstatera att den stora tvistefrågan är 10 kap. 6 § |
46
Det finns alltså inte någon anledning att i det här sammanhanget
framhärda i någon kritik mot den förre statsministern.
Fru talman! Jag ber så att få yrka bifall till reservation nr 5. För
ordningens skull vill jag nu också nämna de andra reservationer som
jag vill yrka bifall till, så har jag det gjort. Det gäller reservation nr 1,
som det redan har yrkats bifall till. Det gäller också reservationerna nr
9, nr 10, nr 11 och nr 13.
Anf. 58 KURT OVE JOHANSSON (s)
Fru talman! Det brev som Carl Bildt för ganska precis ett år sedan
översände till den ryske presidenten Boris Jeltsin var, Birger Hagård,
faktiskt inte vilket brev som helst. Det var i själva verket från både
säkerhetspolitisk och utrikespolitisk synpunkt ett mycket betydelsefullt
brev. Detta tror jag att Birger Hagård skall hålla i minnet.
Den 1 mars 1994 kom ÖB:s rapport till regeringen om misstankar
om fortsatta kränkningar av svenskt territorialvatten också under 1993.
Om ÖB:s uppgifter var korrekta skulle det innebära att Jeltsin hade
övergett den avsiktsförklaring om att stärka freden och säkerheten i
Östersjön och öka förtroendet mellan staterna som han och Bildt ställt
sig bakom i februari 1993. Jag kan förstå om Bildt i det läget kände ett
behov av att på ett lämpligt sätt meddela ryssarna att man på den
svenska sidan var besviken och irriterad över vad ÖB hade rapporterat.
Det var när Bildt bestämde sig för att koppla samman de här två sa-
kerna, dvs. hur ubåtssamtalen fortsättningsvis skulle bedrivas och reak-
tionen på ÖB:s rapport, som det planerade brevet fick sin speciella
karaktär. Detta tycks Birger Hagård helt ha förbisett. Då fick det, som
det står i granskningsbetänkandet, en annan och högre dignitet. Jag vill,
Birger Hagård, hävda att ett brev med det här innehållet blev ett viktigt
utrikespolitiskt dokument, som inte bara angick den dåvarande rege-
ringen utan också angick den svenska riksdagen.
Birger Hagård sade att det inte fanns skäl för någon konstitutionell
anmärkning i det här sammanhanget. Jag vill då påminna Birger Ha-
gård om att vi faktiskt har regler om hur regeringen bör förfara i sådana
här situationer. Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen
fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska
förhållanden som kan få betydelse för riket. Det står där att regeringen
skall överlägga med nämnden i alla utrikesärenden av större vikt men
också att man skall överlägga om sådant som kan få betydelse för riket.
I det här perspektivet framstår det enligt min mening närmast som
en naturlig sak att Bildt borde ha tagit upp sina överväganden kring
brevet till Jeltsin i Utrikesnämnden. Det fanns faktiskt, Birger Hagård,
ett alldeles utmärkt tillfälle att göra detta, och det var den 20 maj, dvs.
fem dagar före den tidpunkt då brevet färdigställdes och underteckna-
des av Carl Bildt. Från den beredningsprocess som vi har haft i konsti-
tutionsutskottet vet vi att det här brevet inte kom till på en enda dag.
Brevet hade förberetts väldigt länge. När Utrikesnämnden samman-
trädde den 20 maj fanns det alltså så att säga fem dagar att spela på. Då
hade Carl Bildt utomordentliga möjligheter att presentera innehållet i
brevet.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Brev till Rysslands
president
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Birger Hagård kan knappast förneka att brevet från Carl Bildt till |
den del som berörde de eventuella kränkningarna av svenskt territorial-
|
Granskning av |
vatten. Carl Bildt drar sig ju faktiskt inte för att ange nationaliteten på Carl Bildt skriver att ”ansvaret för denna verksamhet kan ligga i |
|
Brev till Rysslands |
olika kvarvarande ex-sovjetiska strukturer eller aktionsmönster”. Det Mot den bakgrunden var det faktiskt inte svårt att räkna ut att den Jag måste också säga att det framstår som ytterst märkligt att Bildt I Utrikesnämnden säger han bara i förbigående den 9 augusti att det Konsekvensen, Birger Hagård, av Bildts underlåtenhet blev faktiskt Det var faktiskt först i början av 1995 som den socialdemokratiska Ett enigt utskott, med undantag för moderaterna, har förklarat att |
48
Anf. 59 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Jag upprepar att det är 10 kap. 6 § regeringsformen som
här är aktuell och som striden står om. Var det fråga om ett ärende av
större vikt? Var det något nytt som hade inträffat? Var det något som
borde ha föranlett ett särskilt inkallande av Utrikesnämnden? Hur
frågan i detalj bereddes före den 20 maj känner vi inte till, men det
fanns naturligtvis fullgoda skäl till att man inte tog upp detta den 20
maj.
Skulle då Utrikesnämnden särskilt ha inkallats? Kanske menar Kurt
Ove Johansson att så skulle ha skett. Statsministern Carl Bildt gjorde
en annan bedömning. Så skulle inte behöva ske. Han berörde sedan
brevet den 9 augusti. Det hade varit många involverade, och inte heller
någon annan tycks ha tagit upp det.
Mot denna bakgrund kan jag inte se annat än att denna kritik är
ogrundad.
Anf. 60 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! I och för sig skulle man måhända kunna låta det bero
med vad som har sagts, men jag menar att situationen är allvarligare än
så. Det är faktiskt så att det finns ett mönster i Carl Bildts handlande på
det utrikespolitiska området som också är anmärkningsvärt. Han försö-
ker att leka med utrikespolitiken i en egen ringhörna, utan att blanda in
några andra partier, som om utrikespolitiken med Carl Bildt som
statsminister skulle vara en enskild moderat fråga.
Vi vet nu genom det material som finns att det var dåligt beställt
också med hur man inom den borgerliga regeringen i övrigt hanterade
den här frågan. Man har sagt att Bengt Westerberg inte fick veta nå-
gonting därför att han var bortrest vid tillfället. Men man vet att brevet
förbereddes under mycket lång tid, och Bengt Westerberg kan omöjligt
ha varit borta så lång tid. Också det förhållandet är mycket märkligt.
Att inte heller Olof Johansson har fått någon information är också
välbekant. Han har ganska klart sagt till pressen att om han hade vetat
vad som stod i brevet, skulle han omedelbart ha reagerat. Det är bara
att beklaga att Carl Bildt så att säga lekte med utrikespolitiken på sin
egen planhalva. Jag är ganska övertygad om att om han hade visat det
här brevet både för Bengt Westerberg och för Olof Johansson, hade det
fått en helt annan lydelse. Det hade kanske inte ens sänts i väg.
Anf. 61 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Med tanke på alla dem som var inblandade - det har
talats om ett tiotal personer inom Utrikesdepartementet och Statsråds-
beredningen, och även försvarsministern har blivit informerad - finner
jag det högst osannolikt att inte detta måste ha nått också de andra
ledamöterna i regeringskretsen. Det är uppenbart att i varje fall Alf
Svensson kände till det. Bengt Westerberg kan inte ha varit ovetande
om det, och jag ifrågasätter om ens Olof Johansson kan ha varit ove-
tande om det.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Brev till Rysslands
president
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Man överlät väl måhända också - kanske bl.a. på grund av Carl |
Carl Bildt.
|
Granskning av |
Anf. 62 KURT OVE JOHANSSON (s) replik Fru talman! Det som Birger Hagård nu senast sagt styrker egentli- |
|
Brev till Rysslands |
gen bara det som jag sade dessförinnan, nämligen att moderaterna Jag tror att man av vad som har sagts kan läsa ut att Olof Johansson Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att utrikespolitiken Denna diskussion har visat att det är en ytterst beklämmande histo- Det är väl bara att med glädje notera att övriga partier i konstitu- Mot denna bakgrund är det ännu märkligare att moderaterna inte Anf. 63 HÅKAN HOLMBERG (fp) Fru talman! Ärligt talat har större delen av denna debatt redan förts Det är självklart att regeringen sköter den praktiska utrikespolitiken, Jag tror att det finns skäl att förankra ett och annat brev och ett och Frågan är naturligtvis vad som är väsentliga ting och vad som är |
50
att det som har förevarit inte med automatik leder till slutsatsen att
Utrikesnämnden borde ha fått tillfälle att diskutera detta.
Jag kan respektera den slutsatsen, men just detta ordval innebär
också att man öppnar för en annan tolkning. Det är inte totalt fel att
göra en annan tolkning. Vi gör en annan tolkning.
Jag tror att det är viktigt att man gör det och att man försöker hålla
den linjen inte minst därför att det, som vi var inne på i inledningsrun-
dan, finns ett tidigare exempel på liknande brev. Breven är inte exakt
likadana, men de är jämförbara i viktiga avseenden. De har berört stora
utrikespolitiska frågor där Sveriges ställningstagande, uppträdande,
agerande och sätt att uttrycka sig har haft betydelse.
Det är faktiskt mycket viktigt att man försöker hålla samma linje
från det ena året och det ena brevet till det andra. Jag påtalade den brist
som jag tycker fanns i socialdemokraternas agerande för ett antal år
sedan, då det förra brevet var uppe.
Jag vill också få sagt att jag inte tycker att det duger att hänvisa till
att det den gången ändå gavs ett svar på en fråga i kammaren och att
det skulle ersätta det som står i grundlagen om samråd i Utrikesnämn-
den. Man kan inte låta en fråga ställd av en enskild ledamot ersätta vad
som är stadgat i regeringsformen.
Parallellen är om inte exakt så ändå tillräckligt uppenbar. Det finns
starkt underlag för att hävda att denna typ av frågor bör hanteras med
konsekvens från ett år till ett annat och inte förvandlas till en fråga om
färgen på den regering som för ögonblicket råkar sitta vid makten.
Anf. 64 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag skall egentligen inte förstöra Håkan Holmbergs
sammanfattning på något sätt. Jag vill bara på en enda punkt upprepa
vad jag sade i ett tidigare sammanhang när det gäller det socialdemo-
kratiska brevet för några år sedan.
Det framgår - jag upprepar det ännu en gång, Håkan Holmberg -
att både utrikesminister Sten Andersson och utskottet underströk att det
hade varit en fördel om brevet hade presenterats i Utrikesnämnden. Jag
vill ha detta noterat i protokollet.
Anf. 65 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Fru talman! Då får väl jag till protokollet läsa in slutorden i majori-
tetstexten från 1991, där det heter att någon kritik mot regeringen inte
är befogad. Det framstår ändå för var och en som läser detta och jämför
från det ena året till det andra så att det görs olika bedömningar bero-
ende på vem det råkar handla om.
Anf. 66 KURT OVE JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Det är egentligen inte så märkligt, Håkan Holmberg,
eftersom man från regeringskansliet medgav att det hade varit en fördel
om brevet hade dragits i Utrikesnämnden. Hade Carl Bildt eller varför
inte moderaterna i utskottet sagt att brevet självfallet skulle ha dragits i
Utrikesnämnden och att utrikespolitiken skulle ha skötts på ett annor-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Brev till Rysslands
president
51
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Brev till Rysslands
president
52
lunda sätt hade utskottets skrivningar kanske sett litet annorlunda ut än
vad de gör i dag.
Anf. 67 KENNETH KVIST (v)
Fru talman! Det mesta är kanske i och för sig sagt i denna debatt.
Men det vi har att granska är faktiskt den dåvarande regeringens hand-
havande av 10 kap. 6 § i regeringsformen. Där heter det att regeringen
har att informera Utrikesnämnden om frågor som kan få betydelse för
riket.
Om man riktar ett brev till en annan stat som spetsar till relationerna
mellan Sverige och denna stat har det naturligtvis betydelse för riket.
Om man sedan dessutom inte tar tillfället i akt och informerar Utrikes-
nämnden om detta, vare sig då Utrikesnämnden träffas strax innan
brevet sänds i väg eller då Utrikesnämnden träffas en tid efter det att
brevet sänts i väg, ställer man riksdagen i en position som är något
märklig. Det är märkligt inte minst mot bakgrund av att det inte var
svårt att gissa att det fanns en viss risk för regeringsskifte, med tanke på
hur opinionssiffrorna såg ut i augusti. Då fanns det nog anledning att
informera i Utrikesnämnden kring detta.
I sådana här fall gäller det att grannlaga informera riksdagens parti-
er, eftersom alla partier har ett internationellt kontaktnät och därmed
också verkar i detta. Företrädare för Sveriges riksdag skall inte behöva
bli påhoppade av företrädare för andra länder i frågor som har vikt för
Sveriges relationer med omvärlden, som de ju rimligen borde känna
till, och vara helt okunniga om vad som har förevarit.
Jag menar att det finns fog för den kritik som majoriteten i utskottet
har samlat sig kring.
Det visar att den moderata partipolitiseringen av KU verkligen är
tillspetsad när man inte vill ha granskning av de moderata makthavarna.
Det är ett faktum.
Anf. 68 PETER ERIKSSON (mp)
Fru talman! Jag skall försöka att fatta mig kort. Frågan om Carl
Bildts brev till president Jeltsin grundar sig på en rapport från ÖB
under våren 1994 om viss undervattensverksamhet som enligt rappor-
ten pågått ända fram till 1993. Undervattensverksamheten visade sig
efter ett tag vara fråga om minkar. Den som kan litet grand om biologi
och ekologi vet att minkarna härstammar från Nordamerika.
Carl Bildt skrev ett brev till Jeltsin. I brevet som var väldigt väl för-
berett och som man jobbat med länge i regeringskansliet hävdar Bildt
att undervattensverksamheten härstammade från Ryssland, och inte
bara det. Det berodde också på, som han säger, ex-sovjetiska strukturer
som finns kvar.
Det som utspelade sig under vattenytan i den svenska skärgården
har varit en av de verkliga huvudfrågorna för svensk utrikespolitik
under mer än ett decennium. Carl Bildts brev och Sveriges relationer
med Ryssland och det tidigare Sovjetunionen är naturligtvis helt avgö-
rande för svensk utrikespolitik. Man kan bara se till vilken vikt som
Försvarsberedningen, som nu arbetar, lägger vid just situationen i
Ryssland, vad som händer där de kommande åren och vilka möjligheter
de har att återuppbygga ett militärt försvar som i dag har raserats.
Detta är naturligtvis en betydande fråga. Det går inte att komma
ifrån det. Därför spelar det faktiskt en stor roll. I ett läge där vi i Sveri-
ge har ett val bara någon månad senare är det självklart att en nytillträ-
dande regering bestående av Socialdemokraterna eller eventuellt andra
partier måste veta om hur relationerna är med Ryssland.
För mig känns det som en självklarhet att en nytillträdande regering
måste känna till hur relationerna är med vår viktiga stormakt i öster.
Annars hamnar man i en helt ohållbar situation, om det skulle överföras
till utrikespolitiken i dess helhet att varje nytillträdande regering skulle
börja från noll. Det är därför ingen slump att vi i vår grundlag har for-
muleringen att frågor av stor vikt i utrikespolitiken skall tas upp i Utri-
kesnämnden så att alla partier i riksdagen känner till hur det står till
med läget i utrikespolitiken.
Jag menar att det särskilt efter det att Boris Jeltsin skickade ett
svarsbrev där han reagerade mycket starkt på brevet från den svenske
statsministern visade sig att det blivit en känslig utrikespolitisk fråga
som måste tas upp i Utrikesnämnden. Men Carl Bildt gör inte det. Han
säger någonting i förbifarten om att en kontakt har ägt rum mellan
Ryssland och Sverige.
Det gör att vi från KU, när vi rett ut den här situationen, känner oss
tvingade att rikta en ganska skarp kritik mot Carl Bildt i denna fråga.
Jag tycker också att det är bra att vi har fått en bred majoritet bakom
den kritiken. Jag yrkar bifall till utskottets anmälan.
EU-frågor m.m.
(avsnitten 12.2, 12.3 och 12.4)
Anf. 69 KENNETH KVIST (v)
Fru talman! Det är tre olika saker som vi hanterar under detta äm-
nesblock som gäller EU. I en fråga har vi kunnat ena oss i utskottet,
nämligen regeringens information om EES till riksdagen.
Utskottet har där enats om en problematiserande skrivning. Dåva-
rande EES-avtal och nuvarande medlemskap i EU innebär en ny situa-
tion för Sverige. Det finns problem och egentligen också brister att
diskutera när det gäller hur information mellan regering och riksdag
skall försiggå för att det skall bli på bästa sätt.
Vi som har svarat för anmälan har låtit oss nöja med det, eftersom
vi i Sverige är i ett arbete där vi vinner erfarenhet. Men strävan måste
naturligtvis vara att stärka riksdagens roll och position i arbetet inom
EU.
Däremot har det på två andra punkter inte gått att nå enhällighet.
Där har man från ja-partiernas sida icke velat gå med på berättigad
kritik av regeringens agerande.
Situationen 1993-1994 var att vi i Sverige stod inför en folkom-
röstning om EU-medlemskap. Det gällde då att ge ett material till folket
inför denna omröstning, som skulle präglas av allsidighet för att ge
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Brev till Rysslands
president
EU-frågor m.m.
53
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m.
människorna möjlighet att ta ställning utifrån en korrekt och riktig
information.
Som ett led i detta ville regeringen tillsätta ett antal konsekvensut-
redningar som skulle utreda konsekvenserna av ett medlemskap. Men
dessa konsekvensutredningar, som alltså skulle ge ett underlag för
folkomröstningsdebatten och folkets ställningstagande, sammansattes
inte med den allsidighet och respekt för att det finns olika uppfattningar
som ofta är brukliga när man sammansätter utredningar eller kommittér
som består av flera personer. I stället var det en mycket ensidig över-
vikt av personer som uttalat sig vara för ett ja till EU.
Det var 33 av 35 utredare som var utpräglade ja-sägare. Det visade
sig också vid utfrågningen som utskottet hade med det ansvariga stats-
rådet Dinkelspiel att man hade tagit reda på att dessa personer var, som
han uttryckte det, sakkunniga i EU-frågorna. Därmed visste säkert
regeringen också mycket väl vilken inställning de hade i EU-ffågorna,
även om f.d. statsrådet Dinkelspiel förnekade det och sade att regering-
en inte hade någon aning om deras position i EU-ffågorna. Däremot
visste man om att de var sakkunniga i EU-frågoma.
Det är helt uppenbart att det har brustit med att tillsätta kon-
sekvensutredningarna inför ett svenskt medlemskap på ett sätt som har
gett möjlighet till allsidiga analyser och därmed också till en allsidig
information till folket av vad konsekvenserna av ett medlemskap skulle
innebära.
I en reservation till utskottsbetänkandet menar vi att regeringen här
har underlåtit att vidta några åtgärder för att åstadkomma en allsidig
sammansättning och att regeringen och statsrådet Dinkelspiel därför
inte kan undgå kritik för detta. Det har inte heller framkommit något
som ändrar den slutsatsen.
Inför folkomröstningen var det också en litet grannlaga uppgift att
fördela de ekonomiska resurserna, dvs. medel för att bedriva påverkan
av folkopinionen, mellan ja- och nej-sidan.
Ja-sidan hade ett stort övertag i resurser redan från början eftersom
stora och rika företag och organisationer stod på ja-sidan. Men man
hade ambitionen att åtminstone ha en hygglig rättvisa och en hyggligt
jämn fördelning av de statliga medlen. Men man kunde heller inte låta
det vara.
Regeringen gav ut en skrift som spreds i en liten upplaga till landets
bibliotek. Den skriften gav regeringens syn - för övrigt en vinklad syn
- på det avtal som man hade ffamförhandlat. När opinionsmätningarna
började visa att nej-sidan var på frammarsch beslutade man sig för att
stärka ja-sidan ytterligare genom att sända ut denna vinklade informa-
tion till samtliga hushåll.
Inte minst genom utfrågningen av Ulf Dinkelspiel har det klarlagts
dels att Dinkelspiel har tagit på sig ett starkt personligt ansvar för for-
muleringarna i UDH:s avsnitt i Riksskatteverkets broschyr till alla
hushåll, dels att det har varit en vinklad information när det gäller vä-
sentliga frågor som alliansfriheten, den ekonomiskt monetära unionen,
offentlighetsprincipen, miljöpolitiken, alkoholpolitiken osv.
54
Genom att på det viset öka mängden ja-propaganda inför folkom-
röstningen har regeringen kringgått den princip som man fattat beslut
om, nämligen att propagandaresurserna från statens utgångspunkt skall
fördelas någorlunda jämnt mellan de båda sidorna i folkomröstnings-
kampanjen. Därmed har regeringen egentligen missbrukat sin position.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar att regeringen inte kan undgå
kritik för detta. Man har försökt att utnyttja sin position som regering
och statsmakt för att påverka folket i en viss riktning i en folkomröst-
ning. Man har alltså inte agerat som enskilda politiska partier - det har
regeringspartierna naturligtvis full rätt att göra.
Vi menar att detta är otillbörligt och att utskottet borde ha kunnat
samlas kring en kritik av detta. Tyvärr har ja-partierna i det stycket låtit
ja-inställningen vägleda sig att ställa upp bakom regeringens positioner,
vilket vi beklagar.
Anf. 70 PETER ERIKSSON (mp)
Fru talman! Den här diskussionen handlar egentligen om flera EU-
frågor. Jag tror att det är fyra ärenden som vi har samlat under en dis-
kussion här.
Jag kan instämma i mycket av det som Kenneth Kvist tidigare har
tagit upp. Vi har ju också skrivit en gemensam reservation från Miljö-
partiet och Vänsterpartiet där vi allvarligt kritiserar den förra regering-
en, och framför allt statsrådet Dinkelspiel för att han har fattat beslut
om och genomfört saker som innebär att man gjort grova övertramp
inför folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU.
Den fråga som jag i första hand tänker ta upp är den om det infor-
mationsmaterial som gick ut till alla svenska hushåll inför folkomröst-
ningen om EU.
Sveriges riksdag hade beslutat att det skulle skickas ut en informa-
tionsfolder från Riksskatteverket. Sveriges riksdag hade också beslutat
om att man skulle fördela medel någorlunda rättvist mellan ja- och nej-
sidan, som Kenneth Kvist sade tidigare. Detta var givetvis litet grand
löjeväckande alltihop, eftersom ja-sidan i verkligheten hade enorma
resurser jämfört med dem som fanns på nej-sidan inför folkomröstning-
en. Det finns statsvetare som i efterhand har granskat detta. Man talar
om att det fanns kanske 20 gånger så mycket pengar på ja-sidan som på
nej-sidan.
Alla vi som var med vet ju vilka möjligheter detta gav. Ja-sidan
kunde prestera annonser i alla Sveriges dagstidningar medan nej-sidan i
första hand fick klara sig med att prata från mun till mun. Det gick ju
ändå väldigt bra för nej-sidan. Vi hade ju så pass mycket bättre argu-
ment. Det insåg även statsrådet Dinkelspiel. Man hamnade i en mycket
svår situation.
Som jag bedömer det är det orsaken till att Dinkelspiel inte nöjde
sig med de beslut som fanns från riksdagen. På eget bevåg - det visade
sig mycket klart i den utfrågning som vi har haft - fattade han ett eget
beslut om att det skulle skickas ut ytterligare en informationsfolder och
att båda dessa informationsfoldrar, den från Riksskatteverket och den
som Utrikesdepartementet självt skulle skicka ut, skulle innehålla en
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m.
55
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m.
56
text som är mycket propagandamässig. Den är full av både lögner och
vilseledande information.
Sådana här hushållsutskick kostar mycket pengar. Det var fråga om
ett antal miljoner kronor utöver dem som riksdagen anslagit som där-
med ställdes till ja-sidans förfogande.
Jag skall ta upp några exempel från dessa foldrar som visar hur oer-
hört snedvriden informationen är. Det gäller t.ex. miljökraven, som
ligger mig varmt om hjärtat. I rubriken står det: Sverige behåller mil-
jökraven.
I texten står det: Om EU inte når upp till svenska miljöstandarder
under de fyra åren kommer Sverige att behålla sina regler med hänvis-
ning till den s.k. miljögarantin. En paragraf i EU:s Romfördrag ger
medlemsstaterna rätt att hålla en högre nationell skyddsnivå.
Detta är direkt lögnaktig information. Det påpekades också före
folkomröstningen av ordföranden i den konsekvensutredning som hade
att utreda miljökraven och vad som skulle hända med Sveriges miljö-
regler vid ett medlemskap i EU. Han var själv en förespråkare för ett
svenskt medlemskap, men han tog kontakt med departementet och sade
att han inte alls kunde ställa upp på detta. Det måste vara en annan
skrivning som talar om verkligheten i stället för den här skönmålning-
en. Men det hjälpte inte, utan departementet stod på sig och ville ha sin
bild av verkligheten i stället.
Det finns fler exempel. Det talas om att vi får behålla vår nationella
regionalpolitik, men i själva verket pågick det förhandlingar om just
den svenska nationella regionalpolitiken som inte var färdiga förrän nu
i våras. De innebar ganska betydande förändringar av den nationella
regionalpolitiken. Där står om skydd mot salmonella och om allt möj-
ligt som vi skulle klara av att få behålla samt att vi också skulle få fler
jobb genom ett EU-medlemskap. Men var och en vet ju i dag att
mycket av det som sades och skrevs från ja-sidan inte var med sanning-
en överensstämmande.
Eftersom det inför folkomröstningen begicks så uppenbara felaktig-
heter och så uppenbara övergrepp från ja-sidan och från makten, tycker
jag faktiskt att man kan kräva litet mer ryggrad av de partier som är
representerade i konstitutionsutskottet och som har att ta del av denna
granskning. Ni borde faktiskt erkänna att det har begåtts en hel del
felaktigheter inför folkomröstningen och att den då sittande regeringen
inte har skött detta på ett hyggligt sätt. Det är också väldigt illa att
konstitutionsutskottet som institution inte klarar av att visa upp så pass
mycket ryggrad här.
Anf. 71 BJÖRN VON SYDOW (s)
Fru talman! Man kan vara anhängare av Folkomröstningsinstitutet
och ändå se komplikationer i förhållande till den parlamentariska prin-
cipen. Den kommer ju till uttryck i regeringsformen, bl.a. i första av-
snittet, 6 §: Regeringen styr riket. Den ansvarar inför riksdagen.
Här kommer bl.a. frågan upp om hur en regering skall styra riket
när en folkomröstning blir aktuell - en folkomröstning som dessutom
berör regeringspolitiken i centrala hänseenden. Hur utöva regerings-
makten inför en folkomröstning är väl egentligen den principiella frå-
geställning som vi här diskuterar.
Man kan göra en jämförelse med hur regeringar styr inför de all-
männa valen. Hur tillämpar regeringar utredningsinstitutet, kommit-
téväsendet respektive rätten att utge publikationer inför allmänna val?
Varken regeringsformen eller några andra regler ger någon klar
anvisning om hur regeringsmakten skall utövas, vare sig nu när vi inte
direkt står inför ett val eller vid ett nära förestående val. Det finns ju
många exempel på att varje regering använder sig av kommittéväsendet
och informationsmöjligheterna både inför val och i andra sammanhang.
Jag kan bara som exempel nämna att inför det senaste valet var man
vid Miljödepartementet duktig på att använda kommittéer. Utbild-
ningsdepartementet lade ned mycket arbete på informationssidan. Den
gamla socialdemokratiska regeringen gjorde nog också en hel del lik-
nande inför valet 1991. Detta är ett etablerat faktum.
Hur är det då med kommittéväsendet? Finns det några regler om
hur kommittéväsendet skall fungera? Det gör det faktiskt inte i rege-
ringsformen. Man kan indirekt sluta sig till att varje regering har stor
frihet att använda sig av systemet med utredare, utredningar och
kommittéer. Regeringar får och kan sätta samman olika inslag i förbe-
redelsearbete inför ett regeringsbeslut och indirekt inför ett riksdags-
beslut och för all del även inför uppföljningar av riksdagsbeslut.
En regering kan välja mer eller mindre av parlamentarisk partipoli-
tisk förankring i en utredning här i riksdagen. Vi vet hur partibilden ser
ut. Det är särskilt viktigt för en minoritetsregering att fundera över hur
man på ett klokt sätt sätter samman en kommitté.
Inför en folkomröstning har en regering samma rörelsefrihet som
varje regering har och, kan man säga, samma skyldighet att styra riket.
En regering kan inte heller inför en folkomröstning åläggas att inte
använda sig av utredningsväsendet eller kommittéväsendet. Men sam-
mansättningen av en kommitté blir naturligtvis mer komplicerad när
man inte, som inför ett val, har en partibild här i riksdagen att utgå
ifrån. Då kommer man in på en omdömesfråga: Hur komponera en
kommitté?
Vi, som inte ser att detta har varit något som man bör rikta kritik
mot, har uppfattningen att vi hamnar på ett sluttande plan om riksdagen
och konstitutionsutskottet börjar föreskriva olika principer för hur
kommittéer skall sammansättas åsiktsmässigt. Det må gälla inför en
folkomröstning eller vid sidan av folkomröstningar.
Så får jag gå över till den informationsverksamhet som en regering
kan bedriva. I regeringsformen finns det ingen aktivt utformad regel
eller restriktion för hur en regering kan genomföra information kring
regeringens verksamhet eller beslut. Detta kan man sluta sig till indirekt
genom regeringsformen, där det talas om att det i lagstiftningsmakten,
finansmakten, utrikespolitikens maktutövning och förvaltningsmakten
inte finns några regler för hur information skall gå till.
De informationsmöjligheter som finns för en regering blir ett utflö-
de också det av det första kapitlet i grundlagen; regeringen styr riket.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m.
57
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Finansiering av verksamheten måste ske inom ramar som riksdagen |
Inför ett allmänt val finns här en betydande möjlighet för en rege-
|
Granskning av |
ring att genomföra informationsinsatser. Det är väldigt tveksamt om vi |
|
EU-frågor m.m. |
samhet skall gå till. Inför en folkomröstning har vi heller inga regler som skulle kunna På den här punkten tror jag att det i förlängningen finns principiella Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp) replik Herr talman! Det finns i vår reservation ingen anmärkning kring Men här har alltså Ulf Dinkelspiel och därmed regeringen tagit ett Anf. 73 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Det riksdagsbeslut som det här syftas på gällde kam- Anf. 74 PETER ERIKSSON (mp) replik Herr talman! Om riksdagen beslutar att vi skall använda si och så |
|
58 |
mycket pengar som kampanjmedel inför en folkomröstning, då skall |
inte regeringen få använda mångmiljonbelopp utöver detta för ena
sidan. Likadant är det med informationen. Om riksdagen beslutar att
Riksskatteverket skall gå ut med en informationsbroschyr som i första
hand handlar om det tekniska förfarandet vid folkomröstningen skall
inte regeringen använda mångmiljonbelopp för att gå ut med sin propa-
ganda utöver det, utan då är det riksdagsbeslutet som skall gälla.
Anf. 75 BJÖRN VON SYDOW (s) replik
Herr talman! Nu är vi inne på innehållet i den publikation som gjor-
des. Var hamnar vi om riksdagen föreskriver hur regeringens informa-
tion skall vara utformad? De exempel som bl.a. Peter Eriksson nämnde
tidigare är inte oomtvistade. Det finns motsatta tolkningar på vissa av
de punkter som Peter Eriksson anför om hur fördraget skall tolkas, bör
tolkas och kan tolkas.
Anf. 76 KENNETH KVIST (v) replik
Herr talman! Björn von Sydow hänvisar till att det inte finns några
exakta regler kring detta. Vi är i flera fall överens om skrivningarna när
det gäller andra ärenden där vi riktar viss kritik mot regeringen Bildt
och där det inte direkt handlar om överträdelse av regler, utan där det
avser överträdelse som har att göra med allmän trovärdighet. Det är
också ett fall. I en folkomröstningssituation är den frågan utbruten ur
styrandet av riket. Den överlåts, i alla fall med rådgivnings rätt, till
folket. Det är givet att regeringen då skall handha det på ett förtroende-
fullt och grannlaga sätt.
Det är riktigt att regeringen styr riket. Men det står ingenstans att
detta att styra riket skall innebära att regeringen skall ha rätt att styra
riket dithän den vill, att den också i en folkomröstningssituation skall
ha rätten att försöka vilseföra folket.
Jag tycker att Björn von Sydows huvudanförande på alla väsentliga
punkter egentligen visar att den kritik som vi riktar är korrekt. Han talar
om att inget hindrar en regering från att använda utskottsväsendet eller
kommittéväsendet i en folkomröstningssituation och att det inte heller
finns regler som begränsar den propaganda som regeringen får föra.
Därmed har egentligen vår kritik träffat precis rätt. Det vore bra om ni
också skulle ha mod att dela den.
Anf. 77 BJÖRN VON SYDOW (s) replik
Herr talman! Det blir enklare i sådana här situationer när det hand-
lar om allmänna val och det är partierna som skall vara representerade i
kommittéer. Det blir också lättare med informationsgivningen när det
är regeringen som står för den fråga som skall avgöras av folket i ett
vanligt val; det blir mindre komplikationer.
Det görs gällande att det finns vilseförande argumentation osv. i
broschyrerna. Det är tvistigt. Det finns många olika meningar om vad
som har varit rätt eller inte. Poängen är emellertid att kritik har riktats
mot regeringens föreskrifter. Det är helt rätt.
Den förekom under folkomröstningskampanjen. Varje regering som
ger ut skrifter måste fundera på om skriften innehåller felaktigheter
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m
59
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
eller överdrifter och om den kan direkt motverka eventuella syften - |
huruvida broschyrerna var riktigt utformade eller inte som Peter Eriks-
|
Granskning av |
son och Kenneth Kvist har fört i sakfrågorna var legitim före folkom- |
|
EU-frågor m.m |
Anf. 78 KENNETH KVIST (v) replik Herr talman! Det finns en skillnad. Om t.ex. en information med Men regeringen har ändå, utöver att den är en politisk instans, också Det är det vi menar har skett. Man har så att säga bakvägen forme- Anf. 79 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Det är riktigt att vi ställer stora krav på broschyrer Jag skulle vilja ställa en fråga i det här replikskiftet. Vad är det för Anf. 80 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) Herr talman! Jag tycker att det var intressant att lyssna till den här Vi måste lära oss av erfarenheterna från den första folkomröstning- |
60
misstänker att det är troligt att också vi i Sverige kommer att ha en
folkomröstning.
Om inte folk skall känna sig, och faktiskt också bli, lurade, är det
nödvändigt att vi finner metoder för att dels så objektivt som möjligt
redogöra för vad frågan gäller, dels ge jämförbara resurser till dem som
är kritiska till det resultat som regeringen medverkar till. Jag hoppas att
vi kan vara överens om det.
Hur skall man då komma fram till vad omröstningen gäller? En
metod som Ulf Dinkelspiel inte verkade främmande inför vid utfråg-
ningen vore att låta några universitetsinstitutioner oberoende av var-
andra analysera förhandlingsresultatet och sammanfatta det på ett be-
gripligt sätt. En annan möjlighet är kanske s.k. vetenskaplig medling,
som har tillämpats av Forskningsrådsnämnden i serien Källa. Två ex-
perter med olika värderingar i sakfrågan fick först klara ut vad de var
överens om och därefter ge var sin beskrivning av områden där de inte
var överens. Det är inte rimligt att den regering som fört förhandlingar-
na själv skall kunna eller ha intresse av att helt objektivt redovisa resul-
tatet.
När det gäller resurstilldelningen vid en folkomröstning bör man ge
rimliga arbetsmöjligheter till dem som är i opposition. Den bästa mo-
dellen är förmodligen en ny s.k. Fälldindelegation, men med betydligt
större resurser till sitt förfogande än vid den första folkomröstningen.
Den delegationen kunde också övervaka att resursfördelningen blev
någorlunda rättvis och påtala uppenbara skevheter. Det är alltså viktigt
att alla som deltar i kampanjen redovisar hur mycket de disponerar och
vilka som finansierar deras kampanj.
Erfarenheterna från 1994 är egentligen fruktansvärda. Kon-
sekvensutredningarna dominerades av ja-sägare och remissbehandlades
över huvud taget inte. Alla kunde se hur resursfördelningen var rent
löjeväckande skev.
När det gäller Riksskatteverkets broschyr fanns en sida med argu-
ment för nej och fem sidor med argument för ja, varav fyra var skrivna
av UD:s handelsavdelning.
Många väntade sig säkert att regeringen och UD skulle ge en kor-
rekt redogörelse för det avtal som folket skulle ta ställning till. Så är
inte fallet. Ulf Dinkelspiel medgav vid utfrågningen att denna text var
en plädering för anslutning till EU, eftersom regeringen ju tagit ställ-
ning för ett ja i folkomröstningen.
Det finns sakfel och missvisande påståenden i UD:s material, men
det allvarligaste tycker jag är att man helt tigit om den avgjort viktigas-
te innebörden av en anslutning till EU. All offentlig makt utgår inte
längre från folket. EU:s bestämmelser tar över svensk lag, även grund-
lag. Folket kan inte rösta bort lagstiftarna. Sverige har givit upp sin
suveränitet som nation. Om detta står inte ett ord i redogörelsen för det
avtal som det svenska folket skulle säga ja eller nej till.
Ulf Dinkelspiel är personligen ansvarig för de vinklade EU-
broschyrerna. Andra statsråd utsåg konsekvensutredningarna utan att
lyckas nå balans.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m
61
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Majoriteten i Centerpartiets riksdagsgrupp gör en annan bedömning |
kommer alltså att rösta med majoriteten här.
|
Granskning av |
Jag har en annan åsikt, och jag kommer att rösta med Vänstern och |
|
EU-frågor m.m |
Anf. 81 KENNETH KVIST (v) Herr talman! Jag känner att jag på grund av reglerna inte blev rik- Vi behöver inte här gå in på en djupare diskussion om statens ka- När vi ordnar en folkomröstning i vårt land gör vi det i allmänhet Man får då, för att så att säga handha sitt innehav av statsmakten på Anf. 82 BJÖRN VON SYDOW (s) replik Herr talman! Kenneth Kvists inledning är faktiskt riktig. Vi borde Jag menar att staten i en parlamentarisk demokrati som ställs inför En annan del som berörts i ett av inläggen här - jag tror att det var Den tredje delen är den som jag tog upp. Där tycker jag inte att nå- |
62
Låt mig avrunda med att säga: Inför de allmänna valen har många
skrifter utgivits av många regeringar som uppfyller lägre ställda krav på
allsidighet och saklighet än jag menar att det är fråga om åtminstone
beträffande de här broschyrerna.
Anf. 83 KENNETH KVIST (v) replik
Herr talman! Det finns ändå en skillnad här, Björn von Sydow. I de
allmänna valen till riksdagen är det ju faktiskt regeringarna som grans-
kas och ifrågasätts. Om en regering lämnar ut en ”propagandapräglad”
broschyr skulle kanske också jag ha synpunkter på det när det gäller
sättet att använda statsmedlen, för det här borde vara partiernas sak i
valen. Likväl är broschyren kritiserbar på ett annat sätt och också lätt
genomskådlig för människor som är för eller emot regeringen.
Här gäller det dock en sakfråga. Staten skall pejla folkets vilja. Men
sedan använder ena sidan statsmakten för att påverka folkviljan. Jag
menar att man brister i omdöme och i den oväld som borde finnas när
man använder statsmakten till att ge ut vinklad information och till att
under en sorts vetenskaplig mask konstruera vinklade rapporter som
talar om hur förträffligt allt kommer att bli bara vi kommer med i EU.
Det är klart att det inte går att sätta upp entydiga regler. Men, som
jag tidigare sade, vi granskar faktiskt också omständigheter och förhål-
landen som har att göra med ett allmänt trovärdigt beteende och en
allmänt trovärdig behandling av staten och dess resurser.
Anf. 84 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Jag vill gärna ge ett kort svar på Björn von Sydows
fråga här.
Vi kan isolerat se till informationshanteringen och de hushållsfold-
rar som gick ut till svenska folket veckorna före folkomröstningen. Och
vi kan tänka oss - överfört på de allmänna valen - att den borgerliga
regeringen valet 1994 under veckorna före de allmänna valen med
regeringsmedel går ut med kanske flera informationsfoldrar eller med
stora annonser i dagspressen där man säger att en ny socialdemokratisk
regering vore en fara för landet samt att Moderaterna eller den borger-
liga regeringen är en garanti för att trygga landets säkerhet, för att be-
vara ekonomiskt oberoende etc. Det rör sig alltså om ganska tunga
argument i en känslig situation.
Tycker då inte Björn von Sydow att det vore ett sätt att missköta
sin ställning som regeringsinnehavare och att otillbörligt utnyttja sin
position? Jag är ganska övertygad om att Björn von Sydow skulle tycka
att det var ett mycket allvarligt övergrepp. Det är också precis vad som
hände inför folkomröstningen om EU.
Att konstitutionsutskottets majoritet inte reagerar ordentligt på den
frågan tycker jag innebär ett allvarligt prejudikat som i framtiden kan
innebära att regeringar ännu mer agerar utifrån sin position - sin makt-
ställning och sina finansiella resurser - där partistöden bara blir en liten
del.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m
63
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
EU-frågor m.m
Anf. 85 BJÖRN VON SYDOW (s)
Herr talman! Peter Erikssons ordval här liksom reservationens av-
slutning är mycket långtgående i skildringen av hur både de aktuella
broschyrerna såg ut och skissen till en tilltänkt plädering skulle ha varit.
Det är självklart att en broschyr som den som Peter Eriksson skisserar
inte skulle accepteras. Men hur var det med broschyrerna? Ja, de ledde
fram till att det tydligt klargjordes att det handlar om att den enskilde
skall rösta ja eller nej. Det talades om att det var för en folkomröstnings
skull, och det klargjordes att det var fråga om den enskildes ja eller nej.
Peter Erikssons jämförelse haltar. Jag misstänker att den tilltänkta
broschyren från den gamla borgerliga regeringen inte skulle ha uppma-
nat till att rösta antingen med regeringen eller med oppositionspartier-
na.
Anf. 86 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att Björn von Sydow erkänner
att den här principen/det här prejudikatet i längden inte håller.
Någonstans finns en gräns för när man kan använda regeringens re-
surser på ett helt otillbörligt sätt. Där måste konstitutionsutskottet rea-
gera. Jag menar att fallet i höstas är ett sådant exempel på grova över-
tramp från regeringen. Det är sakfrågorna som vi till syvende och sist
hamnar på. Björn von Sydows inledande diskussion om att det inte
finns någon grund för kritik på grund av att det inte finns regler i
grundlagen om detta faller helt och hållet. Det är alltså sakfrågorna vi
borde ha diskuterat, liksom innehållet i broschyren. Vi borde ha frågat:
Är det här en någorlunda korrekt verklighetsbeskrivning eller inte? I
det här fallet är det inte så.
Anf. 87 BJÖRN VON SYDOW (s)
Herr talman! Nej, det är inte så. Peter Eriksson och andra opponen-
ter har inte kunnat anvisa någon väg för hur en grundlagstiftning eller
annan lagstiftning skulle se ut som reglerar hur regeringen skall kunna
använda informationstekniska medel.
I flera anföranden har jag sagt att en klok regering förstå att går
man för långt så kommer det att vändas mot regeringen. Den offentliga
granskningen av allt som publiceras, från regeringen och andra, är
nödvändig. Det är i en kampanj - en valkampanj eller en folkomröst-
ningskampanj - som den diskussionen hör hemma, inte i något som har
formen av granskningar i efterhand av konstitutionsutskottet eller av
försök till inskränkningar eller preciseringar i åsiktsfriheten i vårt land.
Anf. 88 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Björn von Sydow pratar om vad en klok regering skall
göra. Jag pratar om vad ett klokt konstitutionsutskott bör göra i ett
sådant här läge. Det är uppenbart att vi måste se till att det inte blir
ytterligare sådana här situationer i framtiden och att vi i det här läget
måste reagera mycket bestämt mot den tendens som finns till att rege-
ringspartierna vid allmänna val eller folkomröstningar inte utnyttjar
64
regeringens ställning, maktposition och finanser för egna partipolitiska
syften.
Volvo-Renault-affären och tidigare regeringars kontakter med bil-
industrin
(avsnitt 13.1)
Anf. 89 BIRGER HAGÅRD (m)
Herr talman! Volvo-Renault-frågan har tagits upp på utskottets eget
initiativ. Man har också ägnat en del uppmärksamhet åt tidigare rege-
ringars agerande när det gäller den svenska bilindustrin. Det gäller t.ex.
Volvos etablering i Uddevalla 1985 och Saab-Scanias etablering i
Malmö 1986. Om de tidigare affärerna kan väl sägas att utskottet inte
närmare tagit fram konstitutionella aspekter. Man kan konstatera - men
det visste vi ju redan förut - att det sannerligen inte var några lysande
resultat som uppnåddes vare sig i Uddevalla eller i Malmö. Men det har
varit en sak för Riksdagens revisorer att se närmare på.
Det är naturligtvis varje regering obetaget att fatta okloka politiska
beslut; det är inget som i och för sig angår konstitutionsutskottet. Där-
emot kan vi se att frågan har en ideologisk skiljelinje mellan en social-
demokratisk uppfattning, eller skall vi säga en vänsteruppfattning, och
en borgerlig uppfattning. Från socialdemokratisk sida och från väns-
tersidan över huvud taget har man inte någonting emot att staten och
regeringen ordentligt lägger sig i vad industrin sysslar med.
Den här frågan har två delar. Den ena gäller informationssidan. Jag
vill påminna om att hela det här Volvo-Renault-spektaklet pågick från
1990 fram till, låt oss säga, den 2 december 1993 då den tilltänkta
fusionen definitivt sprack.
Informationssidan är alltså den ena delen. Det har varit mycket dis-
kussion om huruvida den svenska regeringen var informerad om vad
som hände under perioden från den 22 november 1993 till den 2 de-
cember 1993. Det tragiska i det här sammanhanget är de många insi-
nuationer som förekom, inte minst från konstitutionsutskottets tidigare
ordförande Thage G Peterson, både i artiklar och vid utfrågningar -
alltsammans uppenbarligen i syfte framför allt att smutskasta förre
statsministern Carl Bildt och också förre utrikeshandelsministern Ulf
Dinkenspiel. Det var detta som föranledde statsminister Carl Bildt att
skriva sitt brev till konstitutionsutskottet, något som skall behandlas
senare.
Carl Bildt och regeringen fick inte någon information från den
22 november till den 2 december. Motsatsen skulle ha hävdats av Tha-
ge G Peterson, som vid inte mindre än sex tillfällen sade att han visste
att regeringen skulle ha fått någon typ av information. Han gavs många
möjligheter att närmare förklara vad det var han visste, när han hade
fått upplysningarna och från vem han hade fått upplysningarna. Senast
var det, vill jag minnas, vid en utfrågning den 19 april. Men något
besked kom aldrig.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Volvo-Renault-affären
och tidigare regering-
ars kontakter med
bilindustrin
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Vi kan alltså konstatera att informationsfrågan varit den ena sida av |
vad som har hänt respektive vad som inte har hänt. Pehr G. Gyllen-
|
Granskning av |
hammar uppger att han definitivt inte visste om att affären skulle Den andra fråga som har tagits upp och diskuterats gäller vilken |
|
Volvo-Renault-affären |
ställning regeringen skall ta. Carl Bildt förklarade tydligt vid utfråg- Detta tas nu till intäkt av vänstermajoriteten för att anklaga rege- Den omständigheten att majoriteten i utskottet nu vill göra en poli- Herr talman! Från den utgångspunkten kan jag inte finna annat än Anf. 90 HÅKAN HOLMBERG (fp) Herr talman! Kärnan i ärendet är egentligen det som Birger Hagård Jag kan konstatera att det handlar om att vi har olika syn på vilken Vi i Folkpartiet anser att staten skall styra inom allmänna ramar och Jag tror att vi kommer att få leva med den här debatten under all Ändå finns det en del empiriskt material som man, om debatten Det finns en formulering i majoritetens text om att regeringen skulle |
|
66 |
ha visat bristande intresse och ansvar i en fråga av så stor betydelse för |
landet som Volvo-Renault-affären. Samma formulering kan faktiskt
användas om precis motsatt hållning; det hade varit att visa bristande
intresse och ansvar om regeringen försökt blanda sig i och bryta bo-
skillnaden. Jag tror faktiskt att den är nödvändig för både näringslivets
och politikens långsiktigt positiva utveckling.
Jag kommer att nöja mig med dessa enkla konstateranden. Det av-
görande för Folkpartiets del är att inget konstitutionellt fel har kunnat
påvisas. Den andra debatten kan man föra om man har lust, men jag
tycker inte att detta är riktigt rätt tillfälle.
För att underlätta för sekretariatet skall jag passa på att yrka bifall i
ordentlig ordning till reservationerna 4, 9, 13, 15, 16, 17, 19 och 21.
Anf. 91 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
Herr talman! I regeringsformens 1 kap. 4 § står: ”Regeringen styr
riket. Den är ansvarig inför riksdagen.”
I Sverige finns knappt en handfull företag som kan betraktas som
någon form av symboler för Sverige. Till de företagen hör tveklöst
Volvo, vars bilar världen över kopplas samman med Sverige och
svensk industriell produktion.
När beskedet om ett planerat samgående mellan Volvo och Renault
kom var det rimligtvis inte endast en angelägenhet för de berörda före-
tagen utan också en angelägenhet för Sverige som nation.
Även om regeringens bedömning av kanske både ideologiska och
andra skäl var att man inte kan bestämma över ett företags agerande, är
det ändå rimligt att förvänta sig av landets regering att den med största
intresse försöker följa processen och se vad den genom sitt agerande i
sammanhanget kan ta till vara för våra svenska nationella intressen.
Regeringens uppgift är ju att styra riket.
Företaget Volvos betydelse för Sverige behöver väl knappast be-
skrivas. Volvo har inte bara betydelse för sysselsättningen i Västsverige
utan fungerar som motor för mängder av underleverantörer över hela
landet. Vissa regioner är helt beroende av Volvo och dess framgångar.
Ur den synvinkeln borde det vara självklart för en regering att noga
följa utvecklingen när Volvo går in i förändringar av den storleksord-
ning som det var fråga om vid planerna för samgåendet med Renault.
Herr talman! Den fråga som kommit upp kring regeringens ageran-
de vid Volvo-Renault-affären berör egentligen i huvudsak regeringens
kännedom om affärens utveckling under den dramatiska slutfasen - de
tio dagarna innan Volvo-Renault-affaren sprack och Pehr Gyllenham-
mar såg sig föranlåten att lämna ledningen för Volvo. Bakom frågan
ligger bl.a. en undran i vad mån regeringens ledamöter haft sådan kun-
skap om affärens faktiska utveckling att de kunnat förutse de kraftiga
ändringar i aktiekursen för Volvo som blev följden av att affären
sprack.
Att dra hela förhistorien till den spruckna affären är, herr talman, att
i onödan ta kammarens tid i anspråk. Den är i dag väl känd.
Det är också väl känt att den spruckna affären gömmer många un-
dertoner och att den ackompanjerades av såväl sakliga som mer känslo-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Volvo-Renault-affären
och tidigare regering-
ars kontakter med
bilindustrin
67
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Volvo-Renault-affären
och tidigare regering-
ars kontakter med
bilindustrin
68
laddade argument blandade med makt- och inflytandefrågor. Allt finns
väl omvittnat i mängder av tidnings- och tidskriftsartiklar.
Med tanke på Volvos oomtvistade betydelse för landet är det bris-
tande intresse som regeringen enligt egen utsago visade för affären
anmärkningsvärt.
I ett läge där både person- och gruppmotsättningarna var så uppen-
bara och där osäkerheten inför affärens slutgiltiga utgång ständigt steg-
rades hade det egentligen varit naturligt om regeringen haft en egen
kontaktperson med uppdrag att följa turerna. Att i den dramatiska och
mycket känsliga slutfasen av affären inte ens försöka följa utvecklingen
genom frågor till eller information från Volvos ledning eller personer
med god insikt i Volvo, förefaller mer än oansvarigt.
Enligt regeringens eget uttalande fanns det ingen kontakt mellan re-
geringen och ledningen för Volvo mellan den 22 november 1993 och
den 2 december samma år, tio dagar fyllda av dramatik och svängande
priser på Volvoaktier.
Regeringen Bildt hävdar att man under nämnda tid fick sin infor-
mation genom massmedierna och därför var precis lika välinformerad
som vilken annan svensk som helst.
I det brev Pehr Gyllenhammar skrivit till konstitutionsutskottet
finns det inget belägg för att inga kontakter förevarit mellan Volvos
ledning och regeringen under nämnda period.
Pehr Gyllenhammar gör i brevet gällande att han informerat rege-
ringen kontinuerligt. Han antyder dessutom att det funnits även andra
informationskällor till regeringen. Däremot säger han ingenting om när
informationerna mellan honom och regeringen eventuellt upphörde.
Det som är känt om Pehr G. Gyllenhammar som person är att han är
oerhört noggrann och att han har för vana att informera. Enligt de
människor som genom åren funnits nära Pehr G. Gyllenhammar är
regeringens försäkran om att inga kontakter eller informationer förelåg
under de tio dramatiska slutdagarna mindre trovärdig.
Pehr G. Gyllenhammar lär ha informerat troget och alltid efter
samma lista av informationstagare.
Även om det inte är konstitutionsutskottets sak att utreda i vad mån
regeringen hade eller inte hade någon saklig analys av hur man ville att
affären mellan Volvo och Renault skulle landa, så finns det ändå an-
ledning att ifrågasätta om regeringen Bildt genom sitt agerande verkli-
gen tog till vara chansen att bevaka nationens intressen.
Den bild man får av regeringens agerande är spretig. Regeringen
lyfte egentligen inte ett finger i affären, utöver det gentemot Frankrike
diplomatiskt nödvändiga.
I en vitbok utgiven av Aktiespararna, en av de organisationer som
hårdast drev kampanjen mot sammanslagningen, säger deras vice ord-
förande - en gammal god vän och under lång tid nära medarbetare till
Carl Bildt - direktör Gunnar Ek: ”Vi fick klara indikationer på att re-
geringsmedlemmar bakom såväl skål och vägg förklarat att självklart är
vi emot affären."
Det som absolut gör regeringens försäkran om bristande informa-
tion mindre trovärdig är de nära kopplingar som flera av statsråden i
regeringen Bildt, inklusive statsministern själv, hade till svenskt nä-
ringsliv och självfallet också till Volvo.
Om den beskrivning regeringen ger av sitt handlande stämmer, så är
det ur konstitutionell synpunkt anmärkningsvärt att landets regering
låter tio kritiska dagar gå utan att skaffa sig information för att even-
tuellt med denna kunna bruka regeringsmakten till landets fromma.
Anf. 92 BIRGER HAGÅRD (m)
Herr talman! Jag lyssnade med stort intresse på vad Nils-Göran
Holmqvist skulle säga. Jag fann inte ett enda argument för en konstitu-
tionell kritik mot regeringen i det här hänseendet. Han säger att rege-
ringen borde ha informerat sig att den borde ha gripit in. Det är just här
den ideologiska skiljelinjen går.
Jag konstaterar att den socialdemokratiska regeringen gjorde sig
skyldig till utomordentligt allvarliga fel när det gällde både Volvo i
Uddevalla och Saab-Scania i Malmö. Men det var politiska beslut.
Dem bekämpar vi politiskt, i valrörelser och andra sammanhang. Här
var det på samma sätt ett politiskt beslut att inte lägga sig i vad det
enskilda näringslivet har för sig.
Det var en plaidoyer för en socialistisk näringspolitik som Nils-
Göran Holmqvist kom med i det här sammanhanget. Han talade om
Volvo som symbol för Sverige. Det finns en mängd symboler för Sve-
rige, även andra industriföretag. Vi kan nämna Ericsson och det företag
som tillverkar Kalles kaviar, där det väl inte finns något svenskt intres-
se längre. Det har gått över till Norge. Det finns många andra företag
som naturligtvis till stor del är utlandsägda. Industrier som symboler
för Sverige får vi kanske vara litet försiktiga med i framtiden.
Det som gör mig litet beklämd i sammanhanget är att vi i majoritets-
texten mitt på s. 143 ser ett resonemang om vad Gyllenhammar sagt
och inte sagt. Sedan står det så här: Detta kan uppfattas så att Per G.
Gyllenhammar känner till att andra än han själv informerade regering-
en.
Majoritetssidan fortsätter alltså med de insinuationer som vi fick i
sådant övermått i tidigare sammanhang. Detta är något som i hög grad
måste beklagas och som man egentligen borde hålla sig för god för.
Anf. 93 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Denna replik måste få två beståndsdelar. Först måste
jag reagera en smula mot Nils-Göran Holmqvists beskrivning av vad
som är regeringens uppgift. Regeringen styr riket, säger han. Ja, rege-
ringen styr riket under lagarna. Detta är faktiskt ganska väsentligt. Det
är bl.a. konstitutionsutskottets uppgift att granska huruvida den styrelse
som bedrivs är i enlighet med grundlagar och vanliga lagar eller om
man möjligen förbryter sig mot dem på något sätt.
Med Nils-Göran Holmqvist definition, som jag hoppas inte var rik-
tigt genomtänkt, blir det legitimt för vilken regering som helst att gripa
in och, för att citera honom själv, ”bruka regeringsmakten till landets
fromma” i vilken fråga som helst som man för ögonblicket tycker är
viktig. Det är just för att förhindra att sådant kan ske som vi har ett
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Volvo-Renault-affären
och tidigare regering-
ars kontakter med
bilindustrin
69
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
konstitutionsutskott och även en del andra institutioner. Detta är den |
anförande.
|
Granskning av |
Jag kommer nu till den andra delen. Låt oss anta att regeringen hade |
|
Volvo-Renault-affären |
och Renault eller kanske i något annat företag. Kalles kaviar har |
|
Statsminister Carl |
Statsminister Carl Bildts brev till konstitutionsutskottet den 4 maj 1994 Anf. 94 BIRGER HAGÅRD (m) Herr talman! Den här frågan hänger intimt samman med den fråga Så småningom reagerade Carl Bildt, vilket jag förstår till fullo. När Nu heter det från majoritetens sida att Carl Bildt därmed skulle ha Vid det senaste förhöret med Thage G Peterson i april i år gjorde vi |
70
Det är naturligtvis ingenting som hindrar en statsminister att skriva
ett brev till konstitutionsutskottet. Det finns inga konstitutionella regler,
det finns ingen praxis som skulle förhindra att han gör på det viset.
Sedan är det naturligtvis utskottet obetaget att göra vad det vill med
brevet i fråga.
Men det är naturligtvis inte korrekt, som majoriteten vill göra gäl-
lande, att Carl Bildt på något sätt skulle ha lagt sig i utskottets arbete.
Hedern påbjöd i det här fallet att man fick klarlagt det som har blivit
fördolt, och som jag inte heller kan förstå varför det fortfarande skall
behöva vara fördolt. Om man säger sig ha visshet om att någonting har
timat, varför inte säga rent ut vad det är? Något svar på den frågan har
vi aldrig någonsin fått.
Därför blir majoritetens uppfattning i det här fallet ett slag i luften.
Den kan inte tas till intäkt för att vara någonting annat än just en poli-
tisk förföljelse.
Jag yrkar avslag på utskottets hemställan, och jag yrkar med detta
också bifall till reservation 10. Även det har jag yrkat förut.
Anf. 95 KURT OVE JOHANSSON (s)
Herr talman! Låt mig innan jag glömmer bort det säga att det natur-
ligtvis är befängt av Birger Hagård att påstå att det skulle röra sig om
politisk förföljelse. Att kalla det för politisk förföljelse att alla partier
utom Moderaterna i konstitutionsutskottet har gjort en gemensam
skrivning, det faller på sin egen orimlighet, Birger Hagård!
Herr talman. Låt mig emellertid i det här ärendet upprepa vad jag
sade i min inledning, nämligen att det faktiskt är beklagligt att Modera-
terna i konstitutionsutskottet saknat kuraget att som alla andra partier ta
avstånd från f.d. statsminister Carl Bildts brev och hans försök att blan-
da sig i konstitutionsutskottets granskningsarbete. Att det är en in-
blandning i granskningsarbetet är ju helt uppenbart.
Den moderata reservationen med anledning av Carl Bildts brev till
KU, med en direkt uppmaning att granska utskottets förre ordförande,
är utan jämförelse den mest bedrövliga som har fogats till ett utskotts-
betänkande i Sveriges riksdag. Reservationen saknar faktiskt mot-
stycke.
Det är för mig närmast ofattbart att ledamöter i ett konstitutionsut-
skott ens vill sätta sina namn under ett sådant dokument. Det är ynke-
domens seger över förnuftet. Det är inte granskning, Birger Hagård,
utan enbart advokatyr av sämsta tänkbara slag.
Att som reservanterna försöka rentvå en f.d. statsministers makalösa
klavertramp genom att hävda att han vill slå vakt om heder och etik är
en argumentering på så låg nivå att den inte är värd att bemötas.
Jag kan måhända förstå att en statsminister som Carl Bildt kan ha
upplevt KU:s granskning som både obekväm och besvärande. Men det,
Birger Hagård, rättfärdigar inte på något sätt Carl Bildts brev till ut-
skottet om att granska dess ordförande.
Det mest rakryggade hade varit att tillstå att brevet var en förlöp-
ning i stridens hetta och att det aldrig skulle ha skrivits, än mindre ha
sänts i väg. Carl Bildt skriver i brevet: ”Mot bakgrund av den vikt som
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsminister Carl
Bildts brev till
konstitutionsutskottet
den 4 maj 1994
71
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsminister Carl
Bildts brev till
konstitutionsutskottet
den 4 maj 1994
utskottets ordförande gett sina anklagelser såväl i den offentliga debat-
ten som i utskottets arbete förutsätter jag att utskottet inte skiljer sig
från sitt arbete denna vår utan att ha tagit ställning till om dess ordför-
andes uppgifter är korrekta eller inte.”
Det är otvetydigt en begäran om att utskottet skulle granska sin
egen ordförande. Formuleringen kan under inga omständigheter miss-
tolkas. Alla försök till bortförklaringar, Birger Hagård, är löjeväckan-
de.
Grundlagen är också klar. Den medger inte att konstitutionsutskottet
granskar hur riksdagens ledamöter eller utskottets ordförande utövar
sina uppdrag.
Jag tycker att det är närmast genant att Carl Bildt och hans parti-
vänner i KU inte känner till detta.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört måste naturligtvis Carl Bildt
klandras för sitt tilltag att i ett granskningsärende av regeringens age-
rande skriva till utskottet och uppmana till granskning av utkskottets
ordförande. Det tilltaget vittnar om förakt för både konstitutionen och
den demokratiska ordning vi har byggt upp i Sverige för att skapa en
rimlig balans mellan riksdag och regering och där riksdagen - represen-
terande den yttersta folkmakten - har KU som instrument för att följa
upp att regeringen i sin handläggning och ämbetsutövning inte gör våld
på vare sig grundlagen eller annan av riksdagen beslutad och för rege-
ringsarbetet relevant svensk lag.
Herr talman! Jag tänker inte begära någon replik i detta ärende. Jag
hoppas innerligt att den omdömeslöshet som kommit till uttryck genom
brevet till KU aldrig upprepas.
Anf. 96 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Herr talman! Jag fäste mig naturligtvis vid de som vanligt mycket
timida ord som användes av Kurt Ove Johansson. Det är inte alls så att
moderaterna saknar kurage i den här frågan. Men vår indignation när vi
fick se dessa uppträdanden var nog lika stark som den som kom till
uttryck hos Carl Bildt. Det var fråga om uppenbara övergrepp mot förre
statsministern och Ulf Dinkelspiel.
Vi tycker att det hade varit på sin plats att man inom utskottet hade
försökt att klara ut vad som var rätt och fel. Statsministern skriver brev
till konstitutionsutskottet precis som vilken medborgare som helst. Det
var vår sak att bedöma hur vi skulle ha ställt oss till brevet. Jag menar
att utskottet gjorde fel som inte klargjorde vad som var rätt och sant.
Anf. 97 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Herr talman! Min och Folkpartiet liberalernas grundläggande syn på
den här frågan har jag redan redogjort för. Därför räcker det nu med att
jag konstaterar att jag har stor förståelse för den irritation som drev
Carl Bildt att skriva brevet till KU. Men jag tycker ändå inte att det var
bra. Synpunkterna kunde och borde ha framförts på annat sätt. Det är
viktigt att slå vakt om konstitutionsutskottets integritet. Det är angelä-
get att vi undviker att glida in i en praxis med skrivelser från det ena
72
statsrådet efter det andra som kan tänkas ha åsikter om på vilket sätt
och med vilka frågor utskottet bör arbeta.
Det är två aspekter på ett och samma problemkomplex. Jag är med-
veten om att det kan vara svårt att inse att man kan ha båda dessa åsik-
ter samtidigt, men det är fullt möjligt och de är fullt förenliga med
varandra.
Anf. 98 KENNETH KVIST (v)
Hen talman! Irritation eller inte, men respekten för KU:s integritet
kräver att den som granskas av KU varken med brev eller på annat sätt
skall ifrågasätta eller försöka påverka granskningen eller den som
granskar.
Det som utskottsmajoriteten, med undantag av moderaterna, står för
är alldeles rätt och nödvändigt att säga.
Den rättsuppfattning som ligger bakom utskottsmajoritetens förslag
kan vi hitta exempel på inom ett helt annat område, nämligen idrotten.
Där förekommer också granskning, granskning av domare t.ex. Den
domare som tillskrev en granskare för att försöka påverka betygsätt-
ningen av honom, skulle ha dömt färdigt i de flesta lagidrotter. Därige-
nom skulle han också få en förintande kritik.
Detta är ett olämpligt uppträdande av en statsminister, oavsett om
han hade anledning till irritation eller inte. Man försöker inte ingripa i
KU:s granskning.
Anf. 99 PETER ERIKSSON (mp)
Herr talman! Det här är årets mest solklara fråga. Det kan inte råda
något som helst tvivel om att Carl Bildts agerande var mycket olämp-
ligt. Med det som utgångspunkt räcker det med att Birger Hagård gör
bort sig här i talarstolen. Inom Moderaterna måste ni faktiskt fundera
över hur ni agerar i de här frågorna. Ni beter er som småbarn när ni inte
kan acceptera att Carl Bildt faktiskt har begått ett uppenbart fel. Att
prata om förföljelse är ju fullkomligt snett. Någon överenstämmelse
mellan orden och verkligheten måste ändå finnas. Bifall till utskottet!
Försäljningen av statligt ägda aktier i Assi Domän AB
(avsnitt 14)
Anf. 100 JERRY MARTINGER (m)
Herr talman! För att koncentrera de statliga delarna av skogsindust-
rin och skapa ett företag med stark internationell konkurrenskraft bil-
dades Assi Domän AB i slutet av 1993. Som ett led i privatiseringen av
statliga företag beslutades därefter att högst 49 % av statens aktier i
detta bolag skulle säljas till allmänheten, anställda och institutionella
placerare. Samtidigt ansökte Assi Domän om notering på Stockholms
fondbörs.
Det var Carnegie Fondkommission AB som erhöll huvuduppdraget
att leda försäljningen av aktierna tillsammans med Svenska Handels-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsminister Carl
Bildts brev till
konstitutionsutskottet
den 4 maj 1994
Försäljningen av
statligt ägda aktier i
Assi Domän AB
73
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Försäljningen av
statligt ägda aktier i
Assi Domän AB
banken, S-E-Banken, Nordbanken, Föreningsbanken, Sparbanken och
Posten.
Dåvarande näringsministern Per Westerberg har vid utfrågning in-
för konstitutionsutskottet uppgett att regeringen inför försäljningen
hade målsättningen att åstadkomma ett mycket spritt ägande av aktierna
i Assi Domän och att Assi Domän-aktien skulle bli en veritabel folkak-
tie. Den breddning av ägandet som var målet låg också väl i linje med
de motiv för ägarspridning som regeringen uttalat bl.a. i propositionen
1991/92:69 om privatisering av statliga företag.
Från Näringsdepartementets sida har uppgetts att den kritik som
framförts i samband med privatiseringen av Celsius Industrier AB hade
stor betydelse vid diskussionen om vilket förfaringssätt som skulle
användas vid prissättning och tilldelning av Assi Domän-aktierna.
Kritiken mot försäljningen av Celsiusaktierna hade inriktat sig på dels
att anbudsgivarna var alltför få och att priset därför hade kommit att
fastställas till ett för lågt belopp, dels att Celsius styrelse hade det avgö-
rande inflytandet över tilldelningen av aktier.
Inte minst mot bakgrund av denna kritik ville man enligt Närings-
departementet vid försäljningen av Assi Domän-aktierna i stället ha ett
auktionsförfarande med många anbudsgivare när det gällde prissätt-
ningen och en automatisk modell när det gällde tilldelningen. Fördelen
med en automatisk tilldelningsmodell var att ingen kunde ifrågasätta
tilldelningen eftersom det var omöjligt att styra denna. Ingen subjektiv
bedömning av köparna skulle ske, varvid inga misstankar om godtycke
vid tilldelningen skulle kunna uppstå. Enligt departementet gjordes
dessutom bedömningen att ett selektivt tilldelningsförfarande skulle ha
inneburit att man fick färre anbudsgivare med lägre försäljningspris
som följd.
Innan man fattade något slutligt beslut om försäljningen inhämtade
man synpunkter från Privatiseringskommissionen. Kommissionens
skriftliga yttrande tog visserligen enbart sikte på prissättningsmetodi-
ken, mot vilken man inte hade någon erinran, men företrädare för
kommissionen har inför utskottet uppgivit att man självfallet även hade
yttrat sig över den föreslagna tilldelningsmodellen om man hade ”känt
oro” för den.
Eftersom svenska staten dessutom skulle ha kvar 51 % av aktierna,
samtidigt som aktier skulle säljas i så små poster att spridningen skulle
bli stor, ansåg departementet att det inte var nödvändigt att göra någon
annan kvalitetsbedömning av köparna än att transaktionerna inte ut-
gjorde ett led i ekonomisk brottslighet.
Herr talman! Användningen av modellen automatisk tilldelning in-
nebar att man när anbudstiden gick ut på kvällen den 7 mars 1994 hade
10-20 anbudsgivare som man vid en första anblick inte kände närmare
till. Trots att man gjorde efterforskningar återstod vid lunchtid den 8
mars ett tiotal anbudsgivare som man inte kunde identifiera. Därigenom
visste man självfallet inte heller något om deras betalningsförmåga eller
allmänna kvalitet. Några tecken på brottslighet i sammanhanget fanns
inte.
74
Eftersom det i prospektet hade angivits att priset på Assi Domän-
aktierna skulle offentliggöras den 9 mars och att avräkningsnotorna
avseende anbudsförfarandet denna dag skulle börja utsändas till dem
som erhållit tilldelning valde man att utan tidsutdräkt fatta beslut om
pris och tilldelning i anbudsomgången.
Att skjuta på beslutet om tilldelning för att försöka göra ytterligare
undersökningar beträffande de okända anbudsgivarna hade inte varit
särskilt klokt, eftersom man då hade äventyrat hela emissionen.
I en sådan situation hade man självfallet tvingats lämna dörren öp-
pen för dem som ville kliva av och ompröva sitt anbudsbeslut. Detta
hade i sin tur påverkat anbuden negativt. Dessutom hade det uppstått en
osäkerhet om aktiens värde på aktiemarknaden. Det hade redan speku-
lerats en del i tidningarna om huruvida Assi Domän-aktien över huvud
taget var köpvärd till de kurser som kunde förväntas.
Att skjuta på tilldelningsbeslutet bara någon dag hade för övrigt inte
tjänat mycket till. Den företrädare för Finanspolisen som hörts inför
utskottet, kommissarie Åke Sundgren, har uppgivit att det kunde ta
både veckor och månader att få fram uppgifter om vissa utländska
anbudsgivare och att man, för den händelse man fick fram några upp-
gifter över huvud taget, inte ens kunde vara säker på om dessa var
korrekta, eftersom registreringssystemen i andra länder inte motsvarar
det svenska.
Sundgren har i övrigt uppgivit att han inte kunnat se några tecken
på att penningtvätt förekommit i samband med försäljningen av Assi
Domän-aktierna och att inte heller den specialåklagare på ekonomiska
brott, statsåklagaren Bernt Adamsson, som Sundgren kopplat in, kunnat
konstatera något brottsligt i ärendet.
Av Per Westerbergs uppgifter inför utskottet har visserligen fram-
gått att han varit mindre nöjd med att vissa köpare erhållit tilldelning.
Men det är inte samma sak som att han menat att tilldelningen till dessa
köpare fysiskt sett borde ha stoppats. Westerbergs uttalande har haft en
mera etisk innebörd. Han har menat att han inte ansett sig kunna hindra
dem från att vara med eftersom alla skulle behandlas lika vid Assi
Domän-emissionen. Men i likhet med varje stor företagsägare ville han
självfallet att de nytillkomna övriga ägarna skulle ha ett så propert
rykte som möjligt.
Herr talman! Det är svårt att tyda utskottsmajoritetens text på annat
sätt än så, att man anser att det skall vara förenat med starka restriktio-
ner att få köpa aktier i en sådan här emission och att alla som vill köpa
skall utsättas för en djupgående kontroll med avseende på laglydnad.
Detta är enligt moderat mening en helt orealistisk inställning. En
sådan kontroll skulle vara oerhört ingripande och skulle över huvud
taget inte vara möjlig att genomföra med nuvarande lagar.
Mot bakgrund av det förhållandet att det riktats kritik mot det förfa-
rande som användes vid försäljningen av aktierna i Celsius Industrier
samt regeringens och näringsminister Per Westerbergs ambitioner att
göra Assi Domän-aktien till en verklig folkaktie var det naturligt att
man valde en automatisk tilldelningsmodell när det gällde Assi Domän,
i synnerhet som en sådan modell dessutom uppfyllde den önskan man
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Försäljningen av
statligt ägda aktier i
Assi Domän AB
75
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
hade om likabehandling av personer och institutioner som ville köpa |
regeringens handläggning av försäljningen av statligt ägda aktier i Assi
|
Granskning av |
Domän. Anf. 101 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) |
|
Försäljningen av |
Herr talman! Det finns många frågor som kan utläsas ur handlingar- Man kan naturligtvis ta till utgångspunkt att det i botten finns gans- Vad vi var mycket överens om vid utfrågningen av Per Westerberg Den modell som Per Westerberg införde hade enligt hans egen ut- De mindre lämpliga personerna fick tilldelning av Assi Domän- I argumenteringen i den moderata reservationen har man försökt Det finns anledning att vara mycket kritisk till den förändring av |
|
76 |
där, i själva förberedelsen av affären, som misstagen - denna förmö- |
genhetsspridning till mindre nogräknade människor - kunde ha stop-
pats.
I den massmediedebatt som följde har det visat sig att detta har ska-
dat förtroendet för den privatiseringsprocess som den gamla regeringen
genomförde. Ansvaret för detta ligger självfallet på Per Westerberg.
Det vittnar om en oacceptabelt efterlåten hantering av ärendet.
Men, herr talman, det sätt på vilket Per Westerberg hanterade den
offentliga debatt som uppstod då det blev känt att Assi Domän-aktier
tilldelats ett antal mindre önskvärda köpare ger anledning till ännu mer
klander. Vi har under utfrågningen med Per Westerberg talat om hans
försäkran i medierna att Finanspolisen granskat de köpare som vi är
överens om var olämpliga och att Finanspolisen godkänt affären.
Inom Finanspolisen var man mycket klar och sade att det inte var
något man kunde göra. Det kanske t.o.m. var så att frågan inte låg inom
Finanspolisens kompetensområde. Att lasta över skulden på en annan
statlig myndighet är helt ogörligt. Det är nästan lögnaktigt i det här
perspektivet.
Från demokratisk synpunkt är det viktigt att allmänheten känner
tillit till regeringen. Därför åligger det också statsråd att utöva sitt äm-
bete så att detta förtroende inte rubbas.
I detta avseende lämnar Per Westerbergs sätt att handlägga bl.a.
kritiken mot Assi Domän-affären en hel del övrigt att önska. Det ger
enligt min mening saklig grund för ett allvarligt tillrättavisande. Jag
biträder därför på denna punkt KU:s yttrande när det gäller privatise-
ringen av Assi Domän.
Anf. 102 JERRY MARTINGER (m) replik
Herr talman! Pär-Axel Sahlberg säger att det finns anledning att va-
ra mycket kritisk mot Per Westerberg för dennes handläggning av för-
säljningen av Assi Domän-aktierna. Han ger dock inget klart besked
om hur han anser att det i stället borde ha gått till.
Han tycks på fullt allvar mena att det bör göras någon form av van-
delsprövning av varje köpare innan en affär i ett sådant här samman-
hang skall få slutföras. För att en sådan prövning skall kunna ske får
man bygga upp ett helt nytt kontrollsystem.
Vem skall i så fall göra prövningen? Vem skall sköta den enorma
administration som det måste bli fråga om? Skall vår redan tungt belas-
tade polis ha hand om det här eller skall det läggas på länsstyrelserna?
Eller har Pär-Axel Sahlberg rent av tänkt att man skall bygga upp en
helt ny myndighet - t.ex. Statens vandelsmyndighet - med egen gene-
raldirektör för att sköta kontrollen?
Skall alla personer som har begått någon typ av brott utestängas
från aktieköp? Om inte, vilka brott skall det gälla och vilka personer får
köpa aktier? Kan man räkna med att exempelvis en person som har
varit inblandad i en trafikolycka och dömts för vårdslöshet i trafik
kommer att få köpa aktier i t.ex. Vattenfall om det skulle bli aktuellt
med en utförsäljning? Hur skall man göra med dem som ännu inte är
dömda utan som bara förekommer i polisens spaningsregister? Skall
inte heller de få köpa aktier?
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Försäljningen av
statligt ägda aktier i
Assi Domän AB
77
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Hur skall man exempelvis göra med ett företag som lägger anbud i |
som är dömd för brott? Skall hela företaget stoppas från tilldelning?
|
Granskning av |
Man kan stillsamt undra vad det är för ett samhälle med A- och B- |
|
Försäljningen av |
Anf. 103 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik Herr talman! Den kortaste motrepliken är naturligtvis att fråga om Det vore egentligen mycket mera intressant att diskutera den prin- Det har faktiskt hänt saker tidigare i historien. Att då hämta en Det behövs ingen ny myndighet till det, även om Jerry Martinger så Jerry Martinger återkom inte alls till frågan om folkaktier. Det är en Anf. 104 JERRY MARTINGER (m) replik Herr talman! Det som är i det närmaste pinsamt, Pär-Axel Sahlberg, Staten har inte medverkat till någon kriminell verksamhet. Vi har Om man inte lämnade ut aktier skulle det nämligen senare kunna vi- |
|
78 |
sa sig att en del som borde ha haft aktier inte fick det. Då skulle man |
alltså ha hållit inne aktierna på mycket, mycket vaga grunder. Det enda
skäl man hade var ju att man inte kände till förvärvarna närmare. Det är
inte svårt att föreställa sig vilka skriverier det skulle ha kunnat bli om
sådana personer eller institutioner som borde ha haft aktier inte hade
fått några.
Det hade naturligtvis också blivit ett herrans liv inom Pär-Axel
Sahlbergs eget parti. Då hade man säkert gjort en KU-anmälan om den
saken i stället - att aktier inte hade tilldelats dem som borde ha fått
aktier.
Om det nu är så mycket som borde ha gjorts annorlunda i samband
med försäljningen av aktierna i Assi Domän, Pär-Axel Sahlberg, varför
påpekade ni då inte detta från socialdemokratisk sida redan i början av
förra året? Så snart det blev klart att ett automatiskt tilldelningsförfa-
rande skulle användas borde ni i så fall ha reagerat mot det, om den
modellen nu var förenad med så många nackdelar.
Anf. 105 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Herr talman! Det bredaste ägandet - jag berörde det ideologiskt
kortfattat inledningsvis - innebär naturligtvis att svenska folket är äga-
re. Då kan man diskutera om just den här privatiseringen var rimlig
eller nödvändig.
Finanspolisen sade tydligt, Jerry Martinger, att detta inte var dess
kompetensområde. Det fanns i det här läget ingen möjlighet att stoppa
det som skedde. När vi för den här diskussionen försöker jag få Jerry
Martinger att förstå att såsom affären utfördes fanns det mycket små
möjligheter att göra korrigeringar i efterhand. Därför inriktar sig vår
kritik på den litet oreflekterade utformningen av prospektet. När affä-
ren sedan väl var sjösatt så att säga, fick man naturligtvis i någon mån
lov att fullfölja loppet. Att tro att Finanspolisen under de här omstän-
digheterna skulle kunna göra någonting var helt orimligt. Det stod helt
klart för oss andra när Finanspolisen hördes hos oss.
Redovisning till riksdagen av de ekonomiska förutsättningarna för
Öresundsbroprojektet
(avsnitt 17)
Anf. 106 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
Herr talman! KU har granskat Öresundsbroprojektet förut. Denna
gång handlar granskningen enbart om den information om de ekono-
miska förutsättningarna som riksdagen har begärt att regeringen skall
lämna kontinuerligt.
Riksdagen har utgått från att projektet i sin helhet skall finansieras
med trafikavgifter. Vi har emellertid börjat misstänka att statsgarantin
mot planerna kommer att utlösas. Senast hösten 1994 lugnade regering-
en riksdagen med att de ekonomiska förutsättningarna var stabila. Re-
geringen har inte rätt att genomföra projektet om dessa förutsättningar
ändras. I så fall bör man självfallet återkomma till riksdagen och före-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Försäljningen av
statligt ägda aktier i
Assi Domän AB
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
79
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
slå att pengar anslås eller att förhandlingar upptas med Danmark om att
bryta kontraktet.
KU:s analys visar att kalkylerna är mycket sköra. KU har också fått
information som stärker misstanken att Öresundsbron skulle bli mycket
dyr för statskassan, tvärtemot alla beräkningar. Intressantast är ett brev
från Riksrevisionsverket till Aktion Skåne-Miljö som finns i gransk-
ningsbetänkandets del 2 s. 601. RRV hänvisar bl.a. till sina remissvar i
Öresundsbrofrågan, där man konstaterar att den företagsekonomiska
kalkylen var mycket känslig. En ökning av realräntan från 5 till 5,17 %
skulle t.ex. göra projektet olönsamt. En 4-procentig realränta som kon-
sortiet tycks räkna med är definitivt inte marknadsmässig.
Skulle trafikmängderna nedjusteras till ursprungliga antaganden in-
nebär det ett företagsekonomiskt underskott för bron.
RRV anför också att stora infrastrukturinvesteringar nästan alltid
underskattas när det gäller kostnaderna. Normalt ökar kostnaderna
avsevärt i jämförelse med planen. RRV menar att dessa underskatt-
ningar är ”ett allvarligt problem därför att de kan leda till att statsmak-
terna riskerar att fatta felaktiga övergripande beslut ang investeringar i
vägar och järnvägar”.
Det finns all anledning att misstänka att även bron blir dyrare än be-
räknat. Tidigare anbud på förbindelsens tunneldel och muddringsarbe-
tena ligger avsevärt över kalkylerna. Erfarenheterna från bron över
Stora Bält och tunneln under Engelska kanalen förskräcker.
Viktig information som har betydelse för Öresundsbrons ekonomi
kan man läsa sig till i massmedia, men detta borde ha redovisats av
regeringen. Hur är det t.ex. med bron över Fehmarn Bält? Denna är en
förutsättning för att SJ skall vara intresserad. Nu finns det uppgifter om
att en sådan bro skulle kosta dubbelt så mycket som Öresundsbron och
att det är mycket osannolikt att den kommer till stånd över huvud taget.
Vi planerar alltså en bro till en ö utan en direkt fast förbindelse med
kontinenten.
Regeringens ekonomiska redogörelse över projektet borde ha varit
mer ingående och också ha medtagit nya uppgifter som kan ifrågasätta
projektets lönsamhet, en lönsamhet som alltså är en förutsättning för att
projektet skall kunna drivas vidare utan att riksdagen anslår medel.
I morgon lämnas, enligt uppgifter i medier, de sista och tyngsta an-
buden på brobygget. Kommunikationsministern har lovat att i höst
lämna en redogörelse för hela projektets byggkostnader. Om det då
visar sig att kalkylerna inte håller är det enligt min uppfattning rege-
ringens skyldighet att ta upp frågan i riksdagen för omprövning. Vi har
nämligen inte anslagit några som helst medel för detta bygge.
Det är troligt att det kommer att stå klart att såväl den förrförra och
förra som den nuvarande regeringen brustit när det gäller att uppfylla
riksdagens krav på kontinuerlig ekonomisk redovisning av projektet.
Till sist en reflexion, som bygger på min egen erfarenhet från
många somrar på västkusten. Cement vittrar snabbt sönder, och t.o.m.
rostfritt järn rostar i saltvatten. Ölandsbron vittrar redan nu, fast den
bara utsätts för bräckvatten. Skulle bron byggas kan underhållskostna-
80
derna bli en ytterligare överraskning, när kapitaltjänsten äntligen har
fullgjorts.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation 12.
Anf. 107 MARGITTA EDGREN (fp)
Herr talman! I anmälan till konstitutionsutskottet förs det fram en
rad farhågor, misstankar och invändningar mot projektets ekonomi
utifrån bl.a. ett svar av Riksrevisionsverket till Aktion Skåne-Miljö.
Anmälaren vill ha granskat om regeringarna - de tre som Birgitta
Hambraeus nämnde - har uppfyllt riksdagens krav på insyn i ekono-
min för projektet, och anmälaren befarar också att den dansk-svenska
statsgarantin på 15 miljarder i 1990 års priser kan komma att krävas ut
av skattebetalarna. Utifrån detta anser anmälaren att det vore lämpligt
med en omförhandling med Danmark. Anmälaren tar också upp att
Riksrevisionsverket har gett sin syn på kalkyler på stora projekt i all-
mänhet i sitt svar till Aktion Skåne-Miljö och även att Riksrevi-
sionsverket konstaterar att kalkylen för bron är känslig för förändring i
de ingående variablerna avseende ränta och trafikprognoser.
I dag och nu är det viktigt att, liksom Birgitta Hambraeus gjorde i
sitt inledningsanförande, betona att KU inte granskar de ekonomiska
kalkylerna eller risker för fördyringar eller andra problem i anslutning
till broprojektet. Det har inte KU mandat för och heller inte kompetens
för.
KU:s uppgift är att granska om riksdagen har fått den insyn i pro-
jektet som var villkoret dels för trafikutskottets behandling och riksda-
gens beslut 1991, dels för senare beslut som svar på motioner och pro-
positioner. Det krav som riksdagen ställde och ställer gäller resultat av
upphandlingen, årliga redovisningar av ekonomin och i vilken omfatt-
ning garantiåtagandet tagits i anspråk.
Jag vill då svara Birgitta Hambraeus på följande sätt.
Upphandlingen avslutas, som hon sade, i morgon, den 1 juni, och
kan alltså inte ha rapporterats ännu. Enligt uppgift från Kommunika-
tionsdepartementet kommer riksdagen under hösten att få en ordentlig
sammanställning.
Redovisningar till riksdagen har getts vid tre olika tillfällen, dels
som en skrivelse, dels som propositioner, den senare i årets budgetpro-
position.
Kommunikationsministern har vidare i två frågesvar gett sin upp-
fattning om broprojektet.
Trafikutskottet har dessutom meddelat att man under hösten 1995 i
ett betänkande kommer att följa upp projektets ekonomi i sin helhet.
Eftersom projektet inte är upphandlat är bygget inte startat och än
mindre avslutat, så diskussionerna om garantiåtagandet är endast hypo-
tetiska, och det har därmed inte funnits någon anledning att redovisa
dessa för riksdagen. Majoriteten i konstitutionsutskottet anser att riks-
dagen har fått den insyn som var villkoret för beslutet och att det inte
finns någon fog för att rikta kritik mot något statsråd.
I reservationen vädrar reservanterna sin kända motvilja mot bron
och för fram misstankar som dock icke avser förhållanden av konstitu-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
tionell art och därför inte kan behandlas i denna konstitutionella
granskning. Reservanterna begär i sin reservation en mer ambitiös och
öppen attityd vid redovisningen av projektet för riksdagen. Med den
genomgång jag har gjort menar jag att den redovisning riksdagen har
fått har varit både öppen och ambitiös.
Sedan, Birgitta Hambraeus, kan vi gärna till hösten, när regeringen
redovisar sin upphandling, diskutera kalkylernas hållbarhet, tidigare
berömda felaktiga glädjekalkyler - alltifrån Suezkanalen till JAS-
planen -, den högre räntans effekter på hela projektet och antaganden
om trafikmängden på bron. Men här i dag är det fråga om en konstitu-
tionell granskning, och därmed menar jag att majoritetens ställningsta-
gande är korrekt.
Anf. 108 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik
Herr talman! Det kan nog bli en spännande höst. Jag håller med
Margitta Edgren om att vi nu endast granskar om regeringen har lämnat
sådan ekonomisk information till riksdagen som kan anses vara rele-
vant och som gör att riksdagen har möjlighet att ta ställning till om
projektet får fortskrida.
Själva beslutet om att bygga bron hade nämligen som förutsättning
att det inte skulle kosta staten någonting. Man räknade med att garanti-
erna inte skulle behöva utlösas. Sedan visade det sig på den ena punk-
ten efter den andra att de här kalkylerna verkligen var glädjekalkyler.
Det gäller vissa mindre upphandlingar, som har visat sig bli mycket
dyrare än vad man hade räknat med, det gäller muddringsarbeten, tra-
fikprognoser, osv.
Detta borde enligt min uppfattning ha framgått i regeringens redo-
visningar. Man borde där ha tagit upp allt det som vi får läsa oss till i
massmedier och gjort en bedömning av om det var relevant eller inte,
så att vi hade kunnat bilda oss en uppfattning om de antagliga utgifter-
na för en bro.
Regeringarna har verkligen brustit här. Man har i svepande omdö-
men bara sagt att förutsättningarna är stabila - vad nu det betyder. Man
har inte gått in och bemött alla de nya erfarenheter som har kommit
fram under resans gång. Det vanliga är ju att allt blir mycket dyrare,
men riksdagen har här icke fått en möjlighet att i tid ta ställning så att
vi skulle kunna ompröva beslutet. Risken är överhängande att riksda-
gen ställs inför fullbordat faktum och måste punga ut med miljardtals
kronor därför att det blir för sent att backa.
Jag tycker att detta är mycket anmärkningsvärt, och jag kan inte
förstå varför regeringarna, dessa tre regeringar, har valt en sådan linje.
Man borde ha haft en öppenhet, man borde ha diskuterat problemen
med ekonomin och hela tiden ha förankrat sina ställningstaganden i
riksdagen. Det kan ju rent av hända att riksdagen skulle ha anslagit de
medel som hade behövts. Men om man tror att en sådan här ytlig redo-
visning är det enda som riksdagen begär, då är vi illa ute när det gäller
att hålla i statens ekonomi.
82
Anf. 109 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Herr talman! Jag tycker inte att det är korrekt, som Birgitta Ham-
braeus säger, att riksdagen har fått en ytlig redovisning. Det är inte så.
Riksdagen har fått de redovisningar som den har begärt och har dess-
utom vid två tillfällen, i höstas och nu under våren, fått ordentliga och
inom regeringen samordnade svar.
När det sedan gäller hela projektets ekonomi kan man inte ta ställ-
ning till de enskilda delarna förrän hela upphandlingen är klar, och de
sista inlämnade anbuden bryts inte förrän i morgon. När det gäller
tunneln, som var budgeterad till 3,2 miljoner, har man fått in ett lägsta
anbud om 3,8 miljoner. Muddringen var budgeterad till 1,3 miljarder,
och lägsta anbud uppgick till 1,4 miljarder. Anbuden för högbrodelen
är dock inte brutna. Det är därför inte korrekt när Birgitta Hambraeus
säger att vi vet att den blir dyr. Det vet vi ännu inte totalt sett.
Jag menar därför att riksdagen fram till nu har fått en korrekt infor-
mation från regeringen om de komponenter som regeringen själv har
haft någon kännedom om. Resten är gissningar, misstankar osv. Den
dag när vi skall göra en ny samlad bedömning blir det mycket relevant
att ta upp alla de delar som Birgitta Hambraeus och reservanterna har
tagit upp, men just i dag är frågan om regeringen har uppfyllt villkoren
i riksdagsbeslutet. Vi i majoriteten säger att så är fallet.
Anf. 110 ELISA ABASCALREYES (mp)
Herr talman! Jag vill först instämma i det som Birgitta Hambraeus
sade i sin senaste replik.
Utskottet har i sin text skrivit:
”Det kan inte anses ingå i granskningsuppgiften att utskottet skall
göra en kontroll av tillförlitligheten i beräkningarna av projektets eko-
nomi och därtill knutna problem av varierande slag samt bedömningar
med anledning av dessa förhållanden.”
Enligt min mening är en oberoende ekonomisk granskning nöd-
vändig för att man skall kunna ta ställning till om riksdagen har fått den
information som krävs eller inte. Riksdagen har vid upprepade tillfällen
fått försäkringar om att den fortlöpande skall hållas väl underrättad om
projektets ekonomiska förutsättningar. Den information som riksdagen
och andra myndigheter har fått ta del av är dock så pass bristfällig att
en granskning vore lämplig. Bl.a. har, som Birgitta Hambraeus hänvi-
sar till i sin anmälan till konstitutionsutskottet, det svenska riksrevi-
sionsverket framfört kritik mot projektets kalkyler. Enligt Riksrevi-
sionsverkets beräkningar är projektet ur företagsekonomisk synpunkt
mycket känsligt. Denna uppfattning har framförts även av andra instan-
ser, inte minst via medier, senast i den extra bilaga som Dagens Industri
publicerade i våras.
Faktum är att Öresundsbrons ekonomiska beräkningar utsatts för
allmänt löje från såväl näringsliv som ideella organisationer. Med tanke
på den kritik som riktats mot känsligheten är det dessutom märkligt att
Öresundsbrokonsortiet självt inte redovisat någon känslighetsanalys för
projektet. Ännu märkligare är det att varken riksdag eller regering
begärt någon sådan.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
83
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Redovisning till
riksdagen av de
ekonomiska för-
utsättningarna för
Öresundsbroprojektet
Vad jag med detta vill säga är att det inte går att påstå att ett projekt
är stabilt när det kommer så pass kraftiga signaler från andra myndighe-
ter inom den statliga förvaltningen om att så inte är fallet. Det är
mycket svårt för riksdagen att ta ställning till om den har fått en lämplig
information eller inte när betydande delar av den information som
krävs för en känslighetsanalys saknas.
I Danmark har däremot en oberoende granskning av projektet skett,
och i den rapport som presenterades av den danska rikstelevisionen
riktades hård kritik mot Danmarks regering och trafikministerium mot
hanteringen av den information som lämnats om brons ekonomi. Jag
undrar om det finns någon rädsla för att samma sak skulle hända i Sve-
rige, särskilt med tanke på att Danmarks industriminister offentligt
deklarerat att det är mycket möjligt att de danska skattebetalarna på sikt
kommer att få stå för brons kostnader - ett scenario som absolut inte är
otänkbart även för de svenska skattebetalarna.
Riksrevisionsverket i Sverige har, som även framgår av det brev
som Riksrevisionsverket sänt till Aktion Skåne-Miljö, inte mandat att
granska Öresundsbron. Därför hade det varit synnerligen lämpligt att
konstitutionsutskottet hade tillstyrkt en sådan granskning med utgångs-
punkt i den förra och den nuvarande regeringens agerande i frågan.
Vad gäller anbudsprocessen har man enligt Öresundsbrokonsortiet
först och främst mycket gynnsamma upplåningsvillkor på den interna-
tionella valutamarknaden. Några avtal har vi dock inte sett. Det är helt
riktigt att anbudsprocessen avslutas i morgon, den 1 juni, och att avtal
kommer att träffas i sommar. Men vad innebär det förhållandet att
samtliga anbud ligger ovanför det som man från början hade tänkt sig?
Och hur skall man kunna hantera situationen i höst, när avtal redan kan
vara slutna? Först då får vi ta del av informationen.
Trots att anbuden varit högre än vad man hade föreställt sig och att
det råder osäkerhet om vilken realränta som man kan få har ingen ny
information givits till riksdagen förutom i samband med de frågor som
kommunikationsminister Ines Uusmann svarade på i höstas.
Ministern har sagt att projektet är stabilt. Vad detta innebär rent
konkret och sakligt har vi inga belägg för, och jag anser det därför
oerhört viktigt att riksdagen får information härom.
Enligt den granskning som Riksrevisionsverket gjort av vissa in-
frastrukturprojekt och presenterade i en rapport i augusti förra året har
Vägverket haft kostnadsökningar för vissa projekt om i genomsnitt
86 %, vilket måste ses som en anmärkningsvärd uppgift. Motsvarande
höjning för Banverket är 17 %. Inte minst med anledning av detta och
de turer som har förekommit inom Vägverket finns det verkligen skäl
att undersöka om alla fakta ligger på bordet.
Så länge riksdagen undanhålls möjligheten att ta del av en oberoen-
de granskning är det också mycket svårt att bedöma regeringens hante-
ring av ärendet och på vilket sätt man har presenterat information för
riksdagen. Jag hoppas att de svenska skattebetalarna inte kommer att få
84
betala bron, inte ens under 2000-talet, något som skulle vara helt i strid
med det ursprungliga avtalet. Om så sker kommer ansvarsfrågan då att
bli mycket svår att lösa.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 12.
Statsråds förmögenhetsförhållanden
(avsnitt 18)
Anf. 111 BIRGER HAGÅRD (m)
Herr talman! I regeringsformen 6 kap. 9 § finns en bestämmelse om
att ett statsråd inte får utöva allmän eller enskild tjänst och inte heller
inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för
honom. Statsministern åläggs inte direkt ett ansvar för att statsråden
lever upp till detta, men eftersom det är han som tillsätter och entledi-
gar statsråd, får han ändå anses ha ett ansvar i sammanhanget.
På denna paragraf, herr talman, hängde den socialdemokratiska op-
positionen, enkannerligen i konstitutionsutskottet, redan på ett tidigt
stadium upp sin kritik mot den borgerliga regeringen sedan den hade
tillträtt. Man ville särskilt misstänkliggöra personer som hade en för-
mögenhet, och det tillkom också en granskning från utskottets sida av
vilka jävsbestämmelser som fanns samt en genomgång av hur innehav
av förmögenhet av olika slag i och för sig skulle kunna påverka ställ-
ningen.
Regeringen tillsatte också en särskild etikkommitté för att se till att
det inte förekom något olämpligt i dessa sammanhang.
När 1993 års granskningsbetänkande var föremål för diskussion här
i riksdagen hade man också att ta ställning till en socialdemokratisk
reservation, där särskilt statsrådet Westerberg som näringsminister och
statsrådet Dinkelspiel som utrikeshandelsminister utpekades som icke
lämpade för de här befattningarna, främst på grund av deras förmögen-
hetsinnehav.
Detta förblev en reservation. Socialdemokraterna var i minoritet.
Nu har man med stöd av kommunister och miljöpartister kommit in i ett
majoritetsförhållande och passar på att ta upp den här frågan igen.
Det har hela tiden skett ett misstänkliggörande av Ulf Dinkelspiel
som ter sig minst sagt osmakligt och ohederligt. Det förslag som ma-
joriteten har lagt fram torde representera något av ett lågvattenmärke.
Det förekommer tarvliga insinuationer mot dåvarande statsrådet Din-
kelspiel.
Man konstaterar med anledning av att den fondkommissonsfirma
där Ulf Dinkelspiel är delägare uppbar ett lån under den stora kristiden.
Omständigheterna kring detta har noggrant gåtts igenom av inte bara
revisorerna i Riksbanken utan också av en särskild revisionfirma.
Man konstaterar att utskottet således inte har anledning till någon
misstanke om att dåvarande statsrådet Dinkelspiels intressen i Öhman
påverkat företagets möjligheter att låna i Riksbanken. Än mindre har
utskottet anledning att misstänka att Ulf Dinkespiel agerat otillbörligt i
låneärendet.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsråds förmögen-
hetsförhållanden
85
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsråds förmögen-
hetsförhållanden
På alla punkter frias Ulf Dinkelspiel från varje misstanke. Men man
smyger ändå in följande: Vad som förevarit i låneärendet har varit
ägnat att leda till spekulationer om bakgrunden och till att rubba med-
borgarnas förtroende för Ulf Dinkelspiel som statsråd.
Vad vet man om det? Platt intet.
Så kommer man äntligen fram till den slutsats man längtat efter att
komma fram till i en majoritetssituation: Carl Bildt borde vid sin rege-
ringsbildning ha förutsett att situationer kunde uppstå där bl.a. Ulf
Dinkelspiels delägarskap i ett fondkommissionärsföretag som också
förvaltar hans aktieinnehav skulle kunna leda till misstro från allmänhe-
tens sida. ”Skulle kunna leda till...”! Sämre än på det sätt som majorite-
ten gör i detta betänkande kan väl detta inte uttryckas. Det är insinua-
tioner och en tarvlighet som inte är acceptabel.
Reservanterna säger också i betänkandet att detta är allvarligt från
många utgångspunkter. Jag vill citera från s. 271: ”Det skulle få orimli-
ga konsekvenser om vissa personer eller grupper skulle betraktas som i
förväg diskvalificerade för statsrådsposter. Det skulle i realiteten vara
ett hot mot demokratin och kunna utgöra inkörsporten till ett politiskt
system som knappast någon önskar.”
Vart är vi på väg? Vänstermajoriteten i utskottet borde besinna sig.
Det här ökar inte på något sätt konstitutionsutskottets trovärdighet. Jag
yrkar avslag på majoritetsförslaget och bifall till den borgerliga reser-
vationen.
Anf. 112 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Som framgått har strängt taget samma fråga behand-
lats av konstitutionsutskottet ett tidigare år. Socialdemokraterna och
några till tycker tydligen att det inte dög, utan vill pröva frågan igen
med hjälp av de nya majoritetsförhållandena, utan att några misstankar
mot den person som det i huvudsak handlar om - Ulf Dinkelspiel - har
kunnat preciseras.
Vad det är fråga om är spekulationer och formuleringar av typen
”skulle kunna”, ”under vissa omständigheter”, ”eventuellt” osv.
Jag tycker i allmänhet att det är ett sätt att uttrycka sig, och i syn-
nerhet i samband med granskning i konstitutionsutskottet, som är väl-
digt olämpligt och olyckligt och som kan föra in på resonemang i andra
sammanhang som jag inte tror att någon skulle vilja att vi kom till.
Man kan ta många olika parallellexempel. Jag tar ett som rann mig i
minnet: Ingvar Carlsson har en bostadsrätt i Tyresö. Den ligger om jag
är rätt informerad i en förening som skulle rekonstrueras ekonomiskt.
Detta har kanske skett på förmånliga villkor. Det är i så fall någonting
som man gärna kan gratulera denna förenings medlemmar till.
Antag nu - det tycks ha skett - att någon i föreningen i något sam-
manhang har sagt att det skulle kunna ha haft betydelse i samman-
hanget att just Ingvar Carlsson bor där.
Skulle det ha lett till att socialdemokraterna och några till i utskottet
skulle ansett att Ingvar Carlsson vore diskvalificerad för att vara stats-
råd eller för att vara statsminister därför att han skulle kunna utsättas
86
för misstankar av något slag? Pressen skulle ha kunnat få tag i något
förfluget yttrande och byggt vidare på det.
Det kan inte någon mena. Men det är precis den argumenteringen
man för i detta fall.
Det faktum att det skulle kunna bli intresse av något slag kring en
viss persons förmögenhet borde, tycker man, ha varit en orsak för Carl
Bildt i detta fall att överväga om Ulf Dinkelspiel borde ha ingått i re-
geringen.
Det är ett sätt att argumentera som är alldeles orimligt. Det leder till
att man får göra långa listor. Jag vet inte hur många tusen personer -
kanske tiotusentals - som ur en eller annan synpunkt skulle vara
olämpliga att komma ifråga som statsråd därför att de bor på ett visst
sätt, har si eller så mycket pengar eller har en eller annan anknytning
till någonting som någon eventuellt skulle kunna tycka vara suspekt på
något vis.
Det enda relevanta kriteriet måste ju vara hur vederbörande själv
agerar - om vederbörande är eller kan antas vara kompetent för en
uppgift, och om vederbörande har förvaltat t.ex. en förmögenhet på ett
ansvarsfullt och seriöst sätt. Ingenting sådant har ens antytts i detta fall.
Nu har det sagt att det egentligen inte handlar om Dinkelspiel utan
att det handlar om Carl Bildt. Det är klart att man kan säga så. Men på
sätt och vis handlar det ändå om båda. Här är det fråga om en person
som den tidigare socialdemokratiska regeringen - tre regeringar till-
baks, så att säga - använder som EU-förhandlare. Han skulle ändå på
något sätt vara diskvalificerad. Men det kan inte handla om honom
själv i största allmänhet utan om förmögenhetsförhållanden och liknan-
de.
Om jag minns rätt var det Kurt Ove Johansson som i inledningsrun-
dan sade att det faktum att Dinkelspiels delägarskap skulle kunna leda
till misstro ändå borde ha lett till försiktighetsåtgärder. Jag tycker att
Ingvar Johnsson, som skall komma upp härnäst i talarstolen, skall reda
ut detta. Vad är ”försiktighetsåtgärder”? Vad betyder detta ord? Skulle
Ulf Dinkelspiel ha utsetts till statsråd eller inte? Vad är det egentligen
ni vill säga?
Anf. 113 INGVAR JOHNSSON (s)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det har
varit fantastiskt att hela dagen lyssna till inlägg från Birger Hagård. Så
fort den allra minsta kritik riktas mot något moderat statsråd handlar
det om tarvligheter och insinuationer, och då är det partitaktik som
ligger bakom. Då talar han om en konspiration av socialister, kommu-
nister och miljöpartister i stället för att vilja diskutera frågans allvar.
Jag tycker nämligen också att det kan vara intressant att ta just
6 kap. 9 § i regeringsformen som utgångspunkt, där just bestämmelsen
om att ett statsråd inte får utöva allmän eller enskild tjänst och inte
heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroen-
det för honom finns.
Med den utgångspunkten har vi vid flera tillfällen i KU granskat
just statsråds innehav av värdepapper m.m. i frågor som har att göra
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsråds förmögen-
hetsförhållanden
87
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
med jäv för statsråden. Dessa granskningar har utgått från att det är |
troende för att statsråden står självständiga gentemot ovidkommande
|
Granskning av |
intressen. Dessa tidigare granskningar har inte bara gällt frågan om förtroen- |
|
Statsråds förmögen- |
omständigheterna kan ha haft anledning att ifrågasätta förtroendet. Som Birger Hagård nämnde hade vi socialdemokrater i vår reserva- Vi menade också att statsråd borde överlämna sina aktier till en Som framgår av det nu aktuella fallet är det en ny aspekt på statsrå- Bakgrunden var att det förra hösten i tidningen Dagens Industri, Vi har också i detta sammanhang sagt, som Birger Hagård påpekat, Men nog borde också Birger Hagård och Håkan Holmberg förstå att Vi framförde också vid ett tidigare tillfälle, vilket jag nu återuppre- |
|
88 |
hetens sida. Carl Bildt måste därför anses ha tagit för lättvindigt på sin |
uppgift som regeringsbildare även utifrån den i år aktuella aspekten.
Carl Bildt kan därför inte anses ha levt upp till sitt ansvar för att stats-
råden uppfyllde kraven i 6 kap. 9 § 2 st. regeringsformen.
Anf. 114 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Vad gäller Ingvar Johnssons mera generella invänd-
ning som han inledde sitt anförande med kan jag bara konstatera att
det tyvärr inte har varit några särskilt lysande majoritetsförslag som
lagts fram. Många av dem ligger rätt lågt på skalan. Kanske just detta
ärende markerar något av ett lågvattenmärke.
Det har sagts att vissa statsrådsposter skulle vara känsligare än and-
ra. Då har man nämnt näringsministern och också utrikeshandelsminis-
tern. En stillsam undran i sammanhanget: Är det därför som man har
gjort den nuvarande regeringens mest förmögna ledamot Sten Hecks-
cher till näringsminister? Det gäller att leva litet grand som man lär.
Jag kan inte komma till annat än att detta är ett typexempel på det
jag nämnde i inledningsdebatten. Vad man inte hade någon chans att få
igenom under tidigare mandatperioder återkommer man nu med. Så
enkelt var det med den saken.
Anf. 115 INGVAR JOHNSSON (s) replik
Fru talman! Det var intressant att Birger Hagård tog upp detta med
Sten Heckscher. Han äger i dag hundratalet aktier till ett värde av några
få tusenlappar därför att han har gjort så som de tidigare ministrarna
borde gjort, nämligen gjort sig av med alla de aktier som kan skapa de
misstankar som vi talade om.
Jag tycker fortfarande att det är märkligt att Birger Hagård försöker
att göra detta till en fråga om att vi vill misstänkliggöra Dinkelspiel.
Vad är det för prat? Vem har sagt något sådant? Birger Hagård debatte-
rar inte med mig utan mot sin egen vantolkning av vad vi säger. Ulf
Dinkelspiels insatser i olika sammanhang tidigare har naturligtvis ing-
enting med den här frågan att göra.
Birger Hagård talar om den illvilja som finns. Jag vill då säga till
Birger Hagård att det inte bara är socialdemokrater, kommunister och
miljöpartister som tycker att detta tveksamt. Jag läste att den moderate
riksdagsmannen och tillika KU-suppleanten Fredrik Reinfeldt i sin bok
Nostalgitrippen tycker att det var ett misstag av Bildt att göra dessa
utnämningar. Jag vill fråga Birger Hagård: Skall Fredrik Reinfeldt
också av Birger Hagård beskyllas för att vara någon illvillig grön so-
cialist?
Anf. 116 BIRGER HAGÅRD (m) replik
Fru talman! Jag tror inte han är vare sig grön eller röd socialist. Det
är honom obetaget att hysa vilka uppfattningar han vill i olika samman-
hang. Men jag är inte heller alldeles säker på att Ingvar Johnsson tolkar
honom på helt rätt sätt. Jag tror att Ingvar Johnsson nu som i andra
sammanhang gärna vill tolka saker och ting på sitt eget lilla vis när det
passar bra in i sammanhangen.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsråds förmögen-
hetsförhållanden
89
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Jag hoppas också att Sten Heckscher inte gjort några stora förluster |
skall vara statsråd så länge till. Vi har ju ett nyval om några år, och då
|
Granskning av |
kan vi hoppas att han skall ersättas. Han får väl då på något sätt kom- |
|
Statsråds förmögen- |
Anf. 117 INGVAR JOHNSSON (s) replik Fru talman! Jag ifrågasätter, inte om olyckan skulle vara framme Det är märkligt att Birger Hagård inte kan se att människor ändå Slutligen vill jag tillägga att när det gäller begränsningar av hur man Anf. 118 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Fru talman! Jag tycker inte att detta duger, Ingvar Johnsson. Här Jag frågade: Vad betyder ”försiktighetsåtgärder”? Skulle Ulf Din- Det sägs också, vilket naturligtvis är riktigt, att det är angeläget att Vi kommer hela tiden tillbaka till detta att det inte är fråga om kon- Det som Carl Bildt, Ingvar Carlsson och alla andra tänkbara rege- |
|
90 |
ringsbildare har att ta hänsyn till är en persons lämplighet. I det ingår |
naturligtvis huruvida personen har handhaft en förmögenhet eller något
annat på ett ansvarsfullt och seriöst sätt. Om det är på det sättet, och så
verkar det vara, så är det så. Då finns inget mer att säga. Men det duger
tydligen inte. Det är något som inte sägs, och som vi hela tiden får lov
att efterlysa.
Anf. 119 INGVAR JOHNSSON (s) replik
Fru talman! Om Håkan Holmberg läser utskottets betänkande från
för två år sedan framgår det mycket väl vad vi utvecklar där och vad vi
hänvisar till i det här betänkandet. Vi säger att det är känsligt om just
näringsministern och ministern som sysslar med utrikeshandel och
vapenexport är i beroendeställningar, t.ex. genom omfattande ägande
av aktier.
Håkan Holmberg ställer frågan litet demagogiskt när han frågar om
Dinkelspiel var lämplig att utses till statsråd eller inte. Vi har sagt att på
dessa poster är det inte lämpligt att man behåller sitt stora ägande av
aktier. Det framgår tydligt i de tidigare betänkandena.
Anf. 120 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik
Fru talman! Jag tycker inte alls att det är demagogiskt att efterlysa
vad alla de ord, olika vändningar och omskrivningar som vi får höra
egentligen betyder. Det är en fullt relevant fråga. Jag tycker att både
kammaren och väljarna har rätt att få veta vad det egentligen är man är
ute efter. Vad betyder ”försiktighetsåtgärder”, och vad betyder ”borde
ha förutsett” osv.? Något riktigt svar kommer ju inte.
Anf. 121 INGVAR JOHNSSON (s) replik
Fru talman! Jag utgick kanske ifrån att Håkan Holmberg, även om
han inte tillhörde utskottet för två år sedan, hade läst vad vi sade den
gången innan han gick in i debatten med det här kritiska tonfallet.
Anf. 122 PETER ERIKSSON (mp)
Fru talman! Frågan om statsrådens förmögenheter hör till dem som
jag tycker tillhör de svårare i det här betänkandet. Den slutsats vi i
majoriteten har kommit fram till är inte alldeles självklar. Det finns
inga helt givna regler i Sverige på det här området om hur man skall
tolka de skrivningar som finns i regeringsformen. I många andra länder
finns det däremot mycket klara regler kring hur detta skall fungera.
När vi har en oklar situation om hur dessa s.k. jävssituationer kan
uppstå när det gäller förmögenheter och att man i ett visst läge kan
tänkas agera i egen sak på ett sätt som skulle kunna gynna den egna
förmögenheten eller ett eget företag tycker jag att vi måste vara mer
noggranna och mer vaksamma för att inte hamna i situationer där ett
statsråd hamnar i konflikt med sin egen förmögenhet och sin egen sak.
Jag tror att det kan vara en vettig utgångspunkt för en regeringsbildare
att se på dessa frågor särskilt noga till dess vi får fram mer tydliga
regler på det här området.
Jag tycker att det är viktigt att vi får det inom de närmaste åren. Vi
har haft den här debatten under många år, och fortfarande har vi inte
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Statsråds förmögen-
hetsförhållanden
91
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
någon riktigt klar uppfattning i Sveriges riksdag om hur man skall göra |
Jag måste säga att jag i det här fallet i större utsträckning respekte-
|
Granskning av |
rar Birger Hagårds, moderaternas och den borgerliga gruppens inställ- |
|
Statsråds förmögen- |
tycker att detta är en viktig fråga som har att göra med förtroendet I framtiden måste man i större utsträckning se till att de ministrar Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan. Anf. 123 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik Fru talman! Det är egentligen inte en replik på Peter Erikssons in- Jag vill bara passa på tillfället att konstatera att det naturligtvis är Nu har vi inga regler, och det är mycket svårt att formulera regler Men i den här situationen kan jag för min del inte dra någon annan Om ett statsråd trampar över och använder intressen i någonting, Anf. 124 PETER ERIKSSON (mp) replik Fru talman! Jag tycker ändå inte att man kan göra det riktigt så en- |
92
Stiftelser m.m.
(avsnitten 22, 25.1 och 25.2)
Anf. 125 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
Fru talman! Vi har nu kommit till de granskningsärenden som
handlar om kulturminister Margot Wallströms utbyte av styrelseleda-
möter i Stiftelsen framtidens kultur och utbildningsminister Carl Thams
agerande mot vissa forskningsstiftelser.
Dessa stiftelser bildades med bemyndigande från riksdagen av lön-
tagarfondsmedel från Fond 92-94. Det skedde från december 1993 till
juni 1994, alltså under den förra regeringens tid. Genom bildandet av
forsknings- och kulturstiftelserna kan man säga att det bortre parentes-
tecknet sattes för det säregna experimentet med löntagarfonder, försö-
ket att socialisera näringslivet med hjälp av dess egna vinstmedel. Des-
sa stiftelser har uppenbarligen mot denna bakgrund och genom sin
oberoende ställning varit en nagel i ögat på den regering som tillträdde
efter valet 1994.
I stiftelseförordnandet för Stiftelsen framtidens kultur står det att
stiftelsen under minst tio år skall ge ekonomiskt stöd till långsiktiga och
nyskapande kulturprojekt och stimulera det regionala kulturlivet i vid
mening.
I december 1994 ersatte kulturminister Wallström ordföranden och
vice ordföranden i denna stiftelse, Ingegerd Troedsson och Gertrud
Sandkvist. I ett brev till stiftelsen den 19 december deklarerade kul-
turministern att hon ansåg att stiftelsens bidragsgivning borde balanse-
ras i förhållande till fördelningen av statliga resurser på kulturområdet.
Statsrådet klargjorde också hur fördelningen av medel borde vara:
En tredjedel borde gå till projekt som föreslogs av Statens kulturråd
och en tredjedel till projekt föreslagna av Riksantikvarieämbetet och
Riksarkivet. Också när det gällde den resterande tredjedelen visade det
sig att kulturministern hade utförliga synpunkter. Dessa pengar borde
användas till kulturell stimulans i storstadsmiljöer med flyktinggrupper
osv.
Styrelsen skall förstås följa sitt förordnande. För att få större följ-
samhet för departementets åsikter, som visade sig avvika från dem som
stadgas i förordnandet, bytte alltså kulturministern ut ordföranden och
vice ordföranden. Ytterligare två styrelseledamöter valde då också att
avgå.
När kulturministern bytte ut styrelsen och gav instruktioner som av-
vek från förordnandet gick hon över gränsen för vad som är tillbörligt.
Sedan kan man tillägga att det förstås är lämpligt att ett statsråd som
vill entlediga en ordförande, i detta fall en nytillsatt sådan som tillika
varit talman, iakttar rimlig hänsyn och t.ex. infinner sig till avtalade
möten och ger klara besked i god tid.
Ett agerande som detta öppnar slutligen också dörren för ett s.k.
spoilsystem av amerikansk typ, där en ny regering byter ut en mängd
tjänstemän och andra personer som tillsatts av den föregående rege-
ringen. Jag skall inte här och nu ta ställning till om en sådan utveckling
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m.
93
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
är önskvärd eller inte, men jag undrar om kulturministern var riktigt |
Utbildningsminister Carl Tham irriterade sig mycket över att
|
Granskning av |
forskningsstiftelserna var privaträttsliga. Styrelserna skulle, enligt de |
|
Stiftelser m.m |
inte på något sätt märkligt. I den nya stiftelselagen står det i 2 kap. 9 § Vad som sedan skedde var att utbildningsministern skrev likalydan- Utbildningsministerns och regeringens agerande har naturligtvis sin Mot denna inställning står en pluralistisk syn på forskningen, synen Nåväl, även om man nu alltså kan ha olika ideologiska synsätt, be- Anf. 126 MARGITTA EDGREN (fp) Fru talman! Jag instämmer i vad föregående talare har sagt. Till |
|
94 |
demokraterna har fått stiftelserna på hjärnan och att de genom sitt age- |
rande fått detta unika tillskott till forskningen att framstå som någon
sorts onödigt slöseri. Det tycker jag är mycket olyckligt.
Faktum är ju att Sverige långsiktigt och uthålligt behöver förstärka
både det kulturella kunnandet och den grundläggande forskningen. Vi
i riksdagen var ju före stiftelsedebatten helt överens om detta. Men det
har inte funnits pengar för att över statsbudgeten göra extraordinära
insatser. Stiftelserna är ett sätt att garantera uthållighet och att släppa
fram den forskning som kanske för dagen inte är tydligt användbar men
som på sikt ger den bas som landet behöver. De bidrar också till en
extra finansiering av forskarutbildningen genom doktorandtjänster som
landet också behöver. Syftet var att bilda stabila finansieringsformer
som samtidigt var självständiga och kompetenta nog att se bortom
dagens aktuella problem och att ge en strategisk bas för svensk forsk-
ning i framtiden. Detta angavs mycket noga i propositionerna, både
1993 och 1994: Detta fondmedel skall användas för unika insatser som
ej kommer till stånd utan dem.
Detta fanns med i underlaget inför riksdagens diskussion och beslut.
Att den nya regeringen som en omedelbar åtgärd försöker påverka
stiftelserna att bryta mot regelverket anser vi reservanter vara ett märk-
ligt förfarande. Man kan ha olika uppfattning, vilket vi också har, om
formen stiftelse och om hur löntagarfondspengarna skall användas. Att
man inte gillar riksdagsbeslutet är liksom en sak, men att kalla riks-
dagsbeslutet, som föregick stiftandet, för odemokratiskt gagnar inte
riksdagens trovärdighet.
Anf. 127 PÄR-AXEL SAHLBERG (s)
Fru talman! Nils Fredrik Aurelius gör det enkelt för sig genom att
inte börja med ärende 22 utan direkt gå in på de övriga två.
Det är beklagligt att Margitta Edgren inte förstår det demokratiska
problem som den här frågan rymmer.
Det är nämligen en främmande fågel som har flugit in i den svenska
offentliga demokratin. En regering har beslutat att den har rätt att fatta
beslut, som sträcker sig över en följd av mandatperioder, utan möjlig-
heter för kommande majoriteter att justera eller förändra.
När grundlag skall ändras krävs två riksdagsbeslut med mellanlig-
gande riksdagsval. När statens förvaltning behandlas kan alltså en re-
gering föreslå ett system som i ett klubbslag flyttar offentliga medel till
den privata sfären, vilka där handläggs av regeringsmedlemmarnas
partikamrater för alltid.
Det är en främmande fågel att svenska folkets tillgångar på ett så
flagrant sätt flyttats utom räckhåll för folket och för den offentliga
verksamheten. Per Unckel kallade detta för överförande av statliga
medel utanför demokratins kontroll. Sammantaget överfördes nära 20
miljarder till ett antal sådana privaträttsliga stiftelser.
Den 2 och 3 juni förra året debatterades och beslutades om en del
av de fall som vi nu granskar. I debatten här i kammaren berördes den-
na fråga mycket litet. Man diskuterade mer forskningsmetodik och
statens roll därvidlag. Konsekvenserna eller varianterna av privaträtts-
liga stiftelser diskuterades däremot inte alls.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
95
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
En socialdemokratisk ledamot sade att stiftelserna var olämpliga
och att det var bevisat, men han sade inte hur. En moderat ledamot
förstod inte alls vad stiftelseformen skulle innebära för paradigmatiskt
skifte, och en vänsterpartist talade om ett demokratiskt underskott.
Utbildnings- respektive kulturutskottet preciserade aldrig den pri-
vaträttsliga utformningen i detalj, men socialdemokrater och vänster-
partister röstade emot och ville att medlen skulle placeras antingen i
pensionsfonderna eller i att stärka statens ekonomi.
Regeringen hade därför efter beslutet i riksdagen den 3 juni en be-
tydande frihet att utforma stiftelserna, inte minst vad gäller den demo-
kratiska nyckelfråga som rör tillsättande av styrelse. Hur stor den frihe-
ten var visar regeringens egen handläggning allra bäst. Medan Per
Unckel förvarade sin del av miljarderna i slutna stiftelser med långt
detaljreglerade stiftelsestadgar, där det stadgas att styrelsen själv utser
sina efterträdare, valde Kulturdepartementet en mycket lös stiftelseför-
ordning, utan att ens lyfta in alla specifikationer från riksdagsbeslutet
men där styrelsen även fortsättningsvis skulle utses av regeringen. Jag
är därför inte säker på att riksdagen vid sitt beslut för ett år sedan var
klar över vilket öppet mandat man skulle lämna till regeringen.
Med denna bakgrund har därför majoriteten i utskottet i ärende 22
valt att vad gäller Birgit Friggebo ge en positiv bedömning i detta avse-
ende. Moderaterna, Folkpartiet och Centern har av någon anledning
inte velat vara med om denna goda betygsättning utan har i egen reser-
vation lämnar ett annat förslag, vilket jag föreslår att riksdagen avvisar.
Sammantaget kan man därför av våra utfrågningar och granskningar
finna en hel del granskningsvärt. Stiftelsen Framtidens kultur fick t.ex.
sitt säte i Uppsala, den dåvarande ordföranden Ingegerd Troedsson
sade sig inte alls veta varför. Den gamla styrelsen för stiftelsen hävdade
också med viss emfas att man beslutat tillämpa stor öppenhet - uppen-
bart omedveten om att en sådan enkelriktad deklaration givetvis inte på
någon punkt kan jämföras med en i lag reglerad offentlighet med rätt
till insyn. Då jag frågade förra talmannen om hon inte såg en konflikt
mellan sin roll som högsta parlamentariska representant i vårt land och
denna privatisering av offentliga tillgångar, svarade hon att hon inte
kunde se någon konflikt förekomma.
Per Unckel sade sig heller inte se några konflikter mellan den öppna
demokratin och den privatisering av offentliga medel där partivänner
sätts att förfoga över tidigare statliga medel utan demokratins känne-
märken av lagreglerad öppenhet eller demokratins kännemärke av
rätten att ”vraka de styrande”, som SNS demokratiråd skrev i gårda-
gens DN.
Denna demokratiska omedvetenhet och svaga känsla för demokra-
tiska grundlagar kastar givetvis sin skugga över dessa privatiserade
gemensamma medel.
Men inte ens Per Unckel, som kanske tydligast har uttalat sig i
ärendet, är konsekvent. Då stiftelseförordnandet undertecknas anses ju
stiftelserna ha vunnit laga kraft. Men de är inte, enligt Per Unckel, mer
färdigbildade än att följdinstruktioner från samma regering kunde anses
96
äga kraft. Per Unckel kallar brevet som sedan gick ut från regeringen
som en direkt utlöpare av stiftelsens statuter.
Men då en ny regering med Carl Tham veckorna efter valet kom-
municerar med stiftelserna kastar Per Unckel snabbt in en anmälan till
KU, en anmälan som skulle kompletteras, vilket inte har gjorts.
KU:s majoritet anser därför inte att Carl Tham eller Margot Wall-
ström gjorde något annat än vad de, särskilt med den här redovisade
bakgrunden, bort göra. Att sedan den moderata reservationen i anmälan
av Margot Wallström på Anders Björcks initiativ skulle innehålla en
fostrande mening om takt och ton är ju i sig någon man kunde gå has-
tigt förbi. Vi som sett den förre försvarsministern försöka att gå i takt i
militärparad inser att det inte är alldeles enkelt. Eller som Expressen
skrev i går: ”Särskilt minns jag Anders Björck struttande omkring i TV
som en historiens tupp.” Men att med det som bakgrund se något kon-
stitutionellt i att fostra ministrar förefaller litet illa argumenterat.
Det allvarliga med de här berörda stiftelserna är därför att regering-
en utnyttjat sin tillfälliga riksdagsmajoritet, med oklart formulerat be-
slut, och fattat beslut med en räckvidd som övergår grundlagsbeslutet.
Regeringens utformning av stiftelserna, som hanterar det som tidigare
var nära 20 miljarder offentliga kronor, gör att ingen kommande ma-
joritet kan öva inflytande över verksamheten. Detta skiljer sig från
gängse demokratiska principer.
Herr talman! Per Unckel talade om en demokratisyn som jag hop-
pas att han är ganska ensam om i den här kammaren. Han såg något
positivt i att förlägga verksamheten utanför demokratisk kontroll. Han
talade om att begränsa demokratins spelrum, och han kallade demokra-
tin för ett intresse som måste balanseras. Denna kammare måste se som
ett av sina främst syften att stå på den parlamentariska demokratins
sida. Om det borde det inte råda något tvivel.
Anf. 128 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik
Fru talman! Pär-Axel Sahlberg är något så relativt ovanligt som en
socialdemokrat som faktiskt talar om löntagarfonderna, eller åtminsto-
ne löntagarfondsmedlen, med välbehag.
När han använder uttryck som ”främmande fågel” syftar han inte på
löntagarfonderna - de var däremot verkligen främmande fåglar i
svenskt politiskt liv - utan han syftar på självständiga forskningsstiftel-
ser, och det säger ju en del om hans ideologiska grundsyn. Likadant är
det när han talar om det förfärliga i att flytta till den privata sfären
sådant som borde vara svenska folkets medel och allmänna medel.
Två olika sätt att se på forskning och på det svenska samhället står
naturligtvis mot varandra här. Antingen anser man att det är mest de-
mokratiskt och därför bäst att politikerna har så stort inflytande som
möjligt över forskningen, eller också anser man att det är bra att det
finns fria och självständiga stiftelser.
Vad man än anser om detta tycker jag icke att en inställning som
den som Pär-Axel Sahlberg har, nämligen att det var fel att inrätta
stiftelserna på detta sätt, gör att man kan försvara särskilt Carl Thams
agerande. Det kan, hur man än ser på stiftelserna, icke vara rimligt att
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
98
ett statsråd med inlindade hot vänder sig till en självständig forsk-
ningsstiftelse och kräver att den skall ändra sina stadgar.
Anf. 129 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Jag skulle nog kunna tänka mig att diskutera löntagar-
fonderna, även om jag inte var politiskt aktiv på den här nivån när den
frågan var aktuell.
Men om man för mycket överdriver knytningen mellan de pengar
som kom in löntagarfondsvägen och det här beslutet, blir det riktigt
komplicerat för Per Unckel och den förra regeringen. Då låter det mer
som hämnd och revansch på något sätt. Jag tror nog egentligen att Per
Unckel hade tämligen goda avsikter med själva destinationen av peng-
arna, men inte hade reflekterat så noga över hur det hela skulle utfor-
mas.
Nils Fredrik Aurelius talade förut om den nya stiftelselagstiftningen
som den gamla regeringen beslutade om, och diskuterar med välbehag
vissa frågor om hur styrelsen utses. Men han återger självfallet inte alls
det som samma regering sade om att statens verksamhet ej bör ske i
stiftelseform. Det finns med i samma förberedande text.
När det sedan gäller Carl Thams agerande har jag väldigt svårt att
förstå, och har så haft under hela den här processen, vad det är för hot
med att den ansvarige ministern kommunicerar med sådana här gigan-
tiska stiftelser, som förfogar över så mycket pengar. En fråga ställdes.
Carl Tham uppmanade inte till något lagbrott, för om det hade varit så
hade vi inte över huvud taget haft permutationsinstitutet.
En fråga ställdes, som sagt. Men när det gäller offentligheten spelar
det ingen roll vad de olika stiftelserna deklarerade. Det är ändå inte
offentlighet i offentlig mening. Möjligheten att permutera verksamhe-
ten hade varit helt i enlighet med lagen.
Anf. 130 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik
Fru talman! Det är inte regeringen som stiftat den nya lagen om
stiftelser, utan det har riksdagen gjort. Riksdagen var enhällig på denna
punkt.
Det är riktigt att kooptationsförfarandet kanske inte skall tillämpas
beträffande statliga stiftelser. Men i detta fall är det fråga om något som
blivit ett privaträttsligt subjekt.
Det talas om revansch. Men vem känner revanschlust här? Inte kan
det väl vara den riksdag och den regering som inrättade dessa stiftelser,
däremot den minister som direkt vänder sig emot dessa nyinrättade
stiftelser och börjar kräva att de skall förändra sina stadgar mot den
bakgrund som vi känner till.
Jag tycker inte, Pär-Axel Sahlberg, att man här kan tala om kom-
munikation med de nya stiftelserna. Statsrådet skriver med den tyngd
som ämbetet har och använder formuleringar om förlorat förtroende
hos hela regeringen och även i forskarsamhället. Hur Carl Tham kan
uttala sig så kan man möjligen undra över.
Huvudpunkten blir ändå att själva uppträdandet var mycket olämp-
ligt. Det är det som vi har att granska nu. Säg hellre i den sista repliken,
herr Sahlberg, något om detta uppträdande och tala kanske inte så
mycket om varför sätet var i Uppsala! Det är inget fel på Uppsala,
tycker jag som läste i Lund - det kan jag väl passa på att tala om. Inte
heller tycker jag att det är särskilt relevant för den här diskussionen hur
Anders Björck marscherat.
Anf. 131 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Det som är relevant är ju svårigheten att diskutera frå-
gor om takt och ton - det finns ett mycket näraliggande och i veckan
kommenterat exempel.
Revanschfrågan är naturligtvis intressant, särskilt som den väcker så
mycket av aggressioner och engagemang i den här frågan när den nuva-
rande regeringen försökt göra vad den är vald att göra, dvs. att regera
landet och utöva inflytande, och vi gång på gång hamnar i läget att vi
haft en annan regering som kom med sluga politiska beslut och en
detaljutformning som inte fastställts av riksdagen utan av regeringen.
Det låter så ödesmättat när man hör att det skulle se ut på det sätt som
Per Unckel föreslog. Men Birgit Friggebos agerande visar att det inte
alls var så ödesbestämt. Det fanns alternativ.
Det hade varit mycket intressant om själva demokratifrågan åtmins-
tone någon gång under denna resas gång hade diskuterats. Det här är ett
unikt exempel på att offentliga medel låses in i slutna stiftelser - utan
en riktigt offentlig beredning och utan ett tydligt riksdagsbeslut, men
med den tydliga inriktningen att se till att kommande politiska val inte
kan påverka utformningen när det gäller det här lilla avsnittet.
Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Fru talman! Jag fäste mig också vid uttrycket främmande fågel. Det
är inte alls fråga om det. Vi har ju en rad stiftelser som bekostar och
finansierar forskning. Faktum är att merparten av den forskning som
utförs i Sverige bekostas med privata medel. Det är alltså inte staten
som står för merparten av insatserna och för finansieringen av forsk-
ningen, utan det är företag som inom sin verksamhet bedriver forsk-
ning. Det gäller alltifrån grundforskning till mera målrelaterad forsk-
ning.
Stiftelser finns på olika sätt. I våra papper nämns Wallenbergstiftel-
sen, Gustafssonstiftelsen och Femströmska stiftelsen i Lund. Det gäller
även stiftelser utomlands.
Det viktiga med det här beslutet är att vi har fått en ökad konkur-
rens om projekt som skall få stöd. Vi har alltså ökat insatserna och
garantierna för att långsiktigt, stabilt och självständigt kunna göra be-
dömningar av projekt som kan finnas inom Sverige och för forskarut-
bildningen. Detta är det viktiga.
Som jag sade tidigare är det här ett sätt att finansiera en långsiktig,
uthållig och stabil forskning - en finansiering som flera partier, över
partigränserna, har sökt efter. Redan 1993 motionerade Socialdemokra-
terna om att vi måste ha mera pengar till forskning. Men de gick inte att
hitta. Detta var ett sätt att hitta dem. Om pengarna inte hade låsts in i en
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
99
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
100
stiftelse skulle de inte ha funnits för framtida forskning. Det är jag helt
övertygad om.
Återigen: Hotet när det gäller Carl Thams brev var, och på den
punkten håller jag med föregående talare, att om de inte gjorde som
han önskade så hade han inget förtroende för dem. Det är ett mycket
tydligt hot, och det reagerar vi mot.
Anf. 133 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Jag hade hoppats att en god liberal skulle ha kunnat se
det demokratiska problemet här. Men inte ens Margitta Edgren fångar
den bollen.
Jämförelsen med Wallenbergstiftelsen har gjorts flera gånger under
utfrågningen och den är närmast absurd. Visa på ett riksdagsbeslut där
offentliga medel förts över till Wallenbergstiftelsen för att hanteras där!
Det är det som är själva knutfrågan. Och det är det som gör att den nya
regeringen rimligen måste se om sitt hus och se i vad mån man kan
utöva inflytande över den här verksamheten. Att det innebär en skillnad
i grundsyn är jag alldeles klar över. Men det hade varit mycket intres-
sant om någon ändå litet grand hade flaggat för att man inte står bakom
den demokratisyn som bl.a. Per Unckel gjorde sig till tolk för under vår
utfrågning.
Detta oroar mig, även med tanke på denna kammares och vårt par-
lamentariska systems existens, och detta är den känsliga nyckelfrågan.
Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp) replik
Fru talman! Riksbankens Jubileumsfond är också ett finansierings-
sätt. Staten bidrar ju med pengar som sedan inte är åtkomliga.
Skillnaden mellan de här aktuella stiftelserna och Riksbankens Jubi-
leumsfond ligger i utseendet av ledamöter. När det gäller utseendet av
ledamöterna i stiftelserna följer man stiftelselagen. Men Karl-Axel
Sahlberg talar om regeringen, allmänheten och forskarsamhället och
säger att inflytande saknas.
Återigen: Jag är inte alls övertygad om att vi här har ett sämre utse-
ende av ledamöter. Inte heller Karl-Axel Sahlberg borde vara överty-
gad på den punkten, med tanke på den skandal som varit i Medicinska
forskningsrådet. Utseendet av ledamöter går där till på precis samma
sätt som tidigare. Men tydligen räcker inte ens det.
Det vi här talar om är ett sätt. Dessutom gäller det inte människor
som inte kan något. Man har mycket noga sett till att de här människor-
na har förtroende från det vetenskapliga samhället och att de har egen
kompetens. När det skall förnyas skall man höra sig för med Veten-
skapsakademin, Ingenjörsvetenskapsakademin, Skogs- och lantbruksa-
kademin osv. Det är alltså inte så att en liten grupp människor sitter i
ett stängt rum och utser varandra eller sin närmaste kompis. Karl-Axel
Sahlberg verkar framställa det så. I stället är det här ett annat sätt än det
traditionella sättet att utse folk. Det medger jag. Men för den skull
behöver det inte vara ett sämre sätt eller ett sätt som leder till sämre
stabilitet och långsiktighet samt sämre kompetens i forskningen. Det är
ju det vi är ute efter.
Anf. 135 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik
Fru talman! Jag heter Pär-Axel, inte Karl-Axel. Men jag kan vara
Karl också. Det är helt okej.
Jämförelsen med Riksbankens Jubileumsfond är alldeles utmärkt,
Margitta Edgren! Kanske gick ett litet ljus upp där. Det är ju precis här
som vi ser skillnaderna i möjligheterna att hantera dessa frågor.
Förra året när riksdagen behandlade frågan om privaträttsliga stif-
telser gick man säkert till beslut med olika bilder av vad det var man
avsåg. Det visar regeringens beslut. Jag menar att detta är mycket
olyckligt och hoppas att man hittar en lösning på det här problemet.
Därför tycker jag att konstitutionsutskottets majoritet har ställt sig
bakom ett bra förslag i detta avseende när det gäller samtliga tre ären-
den.
Anf. 136 SIVHOLMA(v)
Fru talman! Pär-Axel Sahlberg har på ett mycket välformulerat sätt
beskrivit majoritetsuppfattningen i konstitutionsutskottet. Jag tycker
dock att detta är en så pass viktig fråga att jag gärna vill redogöra för
Vänsterpartiets syn.
Det handlar i första hand om demokrati. För oss inom Vänsterpar-
tiet är demokratin en överordnad princip. Utifrån det synsättet har vi
tittat närmare på dessa granskningsärenden, som berör dels den borger-
liga regeringens inrättande av privaträttsliga stiftelser, dels socialde-
mokratiska regeringsmedlemmars agerande mot vissa av dessa stiftel-
ser.
Det har under debattens gång talats om att granskningen har varit
partipolitiserad. En del har t.o.m. menat att det handlar om personliga
eller politiska vendettor. Vi i Vänsterpartiet känner oss helt fria från
dessa anklagelser, eftersom vi, liksom Miljöpartiet, inte har suttit med i
någon regering och av den anledningen inte har några s.k. sjuka most-
rar att försvara.
I vårt granskningsarbete har vi, som Kenneth Kvist redan har fram-
fört, lagt stor vikt vid att granska ärendena utifrån konstitutionella
aspekter. Mot denna bakgrund anser vi därför att det finns anledning att
se allvarligt på när den borgerliga regeringen urholkar demokratin
genom att säkerställa en privatisering från framtida parlamentarisk
kontroll. Det skadar förtroendet för det parlamentariska systemet.
Den borgerliga regeringen har överfört 18 miljarder kronor av all-
männa medel till tio privaträttsliga stiftelser. Det är stiftelser som har
till syfte att finansiera främst forskningsprojekt men också kulturpro-
jekt. De enda motiv som kan skönjas till att privatisera allmänna medel
på detta sätt är ideologiska motiv.
En privatisering behöver inte i sig strida mot konstitutionella spel-
regler. Vi avstår i betänkandet från politisk kritik av privatiseringar.
Men vi hade hellre sett att dessa pengar varit kvar i pensionssystemet,
speciellt med tanke på det statsfinansiella läge vi befinner oss i.
Det vi fäster störst vikt vid är hur man har gjort dessa privatisering-
ar. Man kan vända på resonemanget och i stället tala om socialisering.
Vi menar att om en majoritet av svenska folket vill avveckla tidigare
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
101
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
beslutad socialisering skall den ha en självklar, suverän, demokratisk |
samma demokratiska utgångspunkt när man inrättade dessa stiftelser.
|
Granskning av |
Här kan man faktiskt tala om förakt för de demokratiska spelreglerna. |
|
regeringen |
Man ville en gång för alla begrava idén med löntagarfonderna. Det |
|
Stiftelser m.m |
Löntagarfonderna kunde man avveckla genom en ny politisk majoritet. När man privatiserar eller bolagiserar viktiga samhällsfunktioner Forskningsstiftelsernas stadgar går dessutom ut på att den sittande Det finns emellertid ett undantag bland stiftelserna, och det skall Fru talman! När det gäller granskningen av kulturministerns re- Vi i Vänsterpartiet delar utskottsmajoritetens uppfattning att Avslutningsvis yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan vad Anf. 137 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik Fru talman! Jag har bara en fråga till Siv Holma. Hon talar om hur |
|
102 |
djupt odemokratiskt det är att styrelserna utser sina egna efterträdare. |
Som vi påpekade nyss står det i den nya stiftelselagen från 1994,
2 kap. 9 §, att huvudregeln för förnyelse av stiftelsens styrelse är att
man gör så.
Denna bestämmelse antogs av riksdagen 1994. Vänsterpartiet var
representerat i riksdagen då. Handlade de representanter för Vänster-
partiet som då satt i riksdagen djupt odemokratiskt när de gick med på
en sådan bestämmelse?
Anf. 138 SIV HOLMA (v) replik
Fru talman! Den stiftelseregel som nämns är djupt odemokratisk
därför att det handlar om allmänna medel som man har privatiserat och
därför att man på detta sätt har uteslutit all parlamentarisk kontroll i
framtiden. Därför är det djupt odemokratiskt.
Anf. 139 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik
Fru talman! Jag får tolka svaret som att Siv Holma beklagar att
Vänsterpartiet medverkade till detta förslag 1994.
Anf. 140 SIV HOLMA (v) replik
Fru talman! Precis som jag sade i inledningen i mitt anförande är
demokrati en övergripande princip för oss. Jag utgår från att de har haft
den inställningen också när beslutet fattades 1994.
Nomineringen av svenska befattningshavare vid EU:s institutioner
(avsnitt 26)
Anf. 141 BIRGIT FRIGGEBO (fp)
Fru talman! Granskningen i detta ärende har lett till att hela utskot-
tet anser att vi nästa år måste göra en systematisk genomgång av hur
registreringen av offentliga handlingar går till i regeringskansliet. Det
har kunnat konstateras att handlingar blivit liggande i månader utan att
de har registrerats. Det är naturligtvis oacceptabelt, särskilt som vi från
svensk sida anser oss vara och vill vara missionärer i EU för att överty-
ga EU om det lämpliga i att ha en offentlighetsprincip.
När den bristande registreringen dessutom omfattar just ärenden
som berör EU är det naturligtvis än mer uppseendeväckande. I ärlighe-
tens namn skall sägas att denna administrativa hantering har tillämpats
oberoende av vilken regering vi har haft.
Men det fortsätter också. Det senaste exemplet är Finansdeparte-
mentets s.k. rekommendationsbrev för Vägverkets förre generaldirek-
tör. Det är som sagt var ett nytt exempel. Det finns verkligen anledning
att granska hur registreringen går till, inte minst sedan vi har fått den
nya tekniken. En rad handlingar kommer ju in den vägen.
Utskottet är inte heller nöjt med den mer eller mindre hemliga pro-
cess som föregår regeringens nomineringar av personer till tjänster
inom EU. Utskottet vill att regeringen åtminstone talar om vilka prin-
ciper som skall tillämpas för nomineringarna och hur besluten förbe-
reds, dvs. vilken beredningsprocess som finns för nomineringarna. Det
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Stiftelser m.m
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
103
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
104
är naturligtvis viktigt att det finns regler för detta, dels för de männi-
skor som är berörda och som kan tänkas vara intresserade av tjänster i
EU, dels för att man skall kunna följa hur regeringen hanterar detta nya
inslag i regeringens utnämningsmakt. Det är nämligen inte slut med det
som hittills har skett. Det handlar kanske om nomineringar av hundra-
tals tjänster under de närmaste åren.
Om de här kraven är utskottet ense. Sedan skiljer vi oss åt i be-
dömningen av vad som hittills har skett. Socialdemokraterna och Cen-
terpartiet, denna nya koalition i riksdagen, är nöjda med vad som har
skett, övriga är kritiska.
Som framgår av betänkandet finns det inte några regler för hur no-
mineringarna skall gå till. Men regeringen säger själv att den följer
regeringsformens stadganden i 11 kap. 9 § som säger att det är sakliga
grunder såsom förtjänst och skicklighet man skall utgå ifrån.
Det ger sken av att det är någon form av öppet förfarande som an-
vänds och att det är en objektiv prövning som sker. Jag tycker att det
vore bättre om man sade att vi i regeringen såg i vår närhet personer
som vi tyckte var lämpliga och bra och som vi ville placera på viktiga
poster i EU.
Nu har vi facit i den första fasen av nomineringarna. Det har alltså
nominerats till sju höga poster - de högsta posterna som Sverige kan
komma i åtnjutande av. Av de sju posterna är två juridiska poster. De
har tillsatts med oberoende jurister. Av övriga fem poster har fyra be-
satts av aktiva socialdemokrater. En person kommer från näringslivet.
Det är inte känt att han har någon politisk aktivitet bakom sig.
Det är självklart att resultatet hittills kan ge anledning till tvivel om
opartiskheten i beredningsförfarandet. Eftersom regeringen själv anser
att förtjänst och skicklighet skall vara grunden för nomineringar borde
man enligt reservanterna - Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
- ha varit mer varsam vid nomineringarna.
Vi har ett exempel. Ingvar Carlsson tillfrågade Jan O. Karlsson re-
dan i början av oktober i samband med att han bildade sin nya regering
om han ville ha en post i EU. Som vi säger i betänkandet är det inte
troligt att Ingvar Carlsson då hade tillgång till övriga intresseanmäl-
ningar, än mindre hade regeringen hunnit tillfråga olika intresseorgani-
sationer eller partier om det fanns andra personer som eventuellt var
intresserade.
Man säger alltså att det är ett opartiskt, sakligt beredningsförfarande
som skall ligga till grund. Samtidigt utser man sina kompisar. Det är
den här typen av argumentation som, tycker jag, förstärker misstron
mot makthavaren och som också ger upphov till anklagelser om dub-
belmoral.
Slutsatsen är att det vore bra om regeringen presenterade hur det
här skall gå till i framtiden och att man sedan följer de reglerna.
Anf. 142 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m)
Fru talman! Denna kammare har åtskilliga gånger diskuterat ut-
nämningspolitiken. Jag har själv haft anledning att gång på gång påpe-
ka i denna kammare och från denna talarstol att socialdemokratiska
regeringar har missbrukat den utnämningsmakt som regeringsformen
ger regeringen.
Regeringsformens bestämmelser om förtjänst och skicklighet som
grund för statliga utnämningar har ersatts med ett system av godtycke,
där ibland, ja, t.o.m. ofta, den socialdemokratiska partiboken har varit
en vägande merit. Det finns inte, fru talman, någon anledning att längre
tro att en bättre tingens ordning från socialdemokratiska regeringars
sida skulle kunna komma till stånd. Därför tror jag helt enkelt inte på
att aldrig så många påpekanden från konstitutionsutskottet om att man
skall hålla sig på mattan, att man skall se över rutiner och annat kom-
mer att ge effekt. Det kommer icke att ge effekt. Missbruk av utnäm-
ningsmakten är djupt rotat i den socialdemokratiska partisjälen. För en
liten själ finns där nog i alla fall.
Vi har gått igenom detta tidigare, lista efter lista, sida efter sida,
statistik efter statistik. Mellan tummen och pekfingret går det fyra so-
cialdemokratiska utnämningar på en borgerlig. Tro inte att detta går att
rätta till med hjälp av vänliga påpekanden.
Det finns bara ett sätt att komma till rätta med detta. Det är att öppet
och ärligt ge regeringarna den makt som de bör ha att utforma en ad-
ministration efter sitt sinne, precis som i en rad andra demokratiska
länder. När en ny regering tillträder tillsätter man ett antal nyckelbe-
fattningar i kanslihuset. Det är numera allmänt accepterat. Ingen ifråga-
sätter detta. Det rör sig om ungefar 150-160 stycken, har utskottet
konstaterat. Det vore högst rimligt att detta kompletterades med kanske
50-60 generaldirektörsposter, chefsposter. Ett statsråd skall till sitt
förfogande ha verkschefer som är beredda att lojalt fullfölja den politik
som landets lagliga regering för, och regeringen är ansvarig inför riks-
dagen. Detta underlättas nu av att vi har fått fyraåriga mandatperioder.
Fyra år är en rimlig period för utnämningar av det här slaget.
Detta är naturligtvis också kopplat till det internationella faltet. Jag
vet att en del kanske beklagar att vi nu kommer att få ett spoilsystem i
Sverige, om det blir ett regimskifte 1998, för det kommer att bli följ-
den, oavsett om riksdagen fattar ett beslut eller inte. Men jag tror att det
är bra. Det ligger i tiden. Det kommer att öka effektiviteten.
Ett statsråd har då all anledning att se till att han eller hon får per-
soner till sitt förfogande som man kan lita på, som man vet är kompe-
tenta. Man kan aldrig skylla på att den tidigare regeringen har tillsatt
personer av dålig kvalitet. Man har det hela och fulla ansvaret. Det är
ett hederligt, ärligt och rakryggat system. Jag har svårt att se att det inte
skulle kunna fungera bra här.
Till det här får vi återkomma, och jag är övertygad om att detta blir
en viktig och intressant fråga för konstitutionsutskottet att följa och att
se till att vi äntligen får ett modernt utnämningssystem i Sverige. Det
nuvarande systemet har sina rötter i 1600-talet, och de reformer på den
centrala förvaltningens område som då skapades har levt ut sin tid.
Utskottet har den här gången särskilt studerat nomineringarna av
svenska befattningshavare inom EU. Det har, som utskottets ordförande
konstaterade, inte varit någon särskilt uppbygglig process. Allvarliga
fel har förekommit vad gäller diarieföring, och papper har kommit på
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
105
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
avvägar. Det har varit svårt att veta vilka befattningar Sverige har inrik- |
Man kan diskutera ansvaret för denna oordning, det må vara delat. Det
|
Granskning av |
hela har utmynnat i ett resultat som utmanar alla sannolikhetskalkyler, |
|
Nomineringen av |
gon partipolitisk aktivitet. Det ansvariga statsrådet för att man har hamnat i det här läget är Anf. 143 KENNETH KVIST (v) Fru talman! När Sverige kom med i EU gällde det att nominera till När dessa höga tjänster skall utses kan regeringen naturligtvis inte Regeringen har ändå trampat på i ullstrumporna. Det gör att det Man har använt EU-tjänsterna när man vid ny regeringsbildning För den här typen av nya tjänster borde man försöka ha en bredare Det finns ingen anledning till någon formell kritik mot regeringen. |
|
106 |
till om vi skall ha spoilsystem eller inte. Detta har gällt en ny typ av |
tjänster, vilket ökar kraven på en grannlaga, öppnare och bredare be-
redning. Det har regeringen inte tagit hänsyn till. Jag menar att man
inte utan vidare kan låta regeringen gå fri från anmärkning från konsti-
tutionsutskottet. Jag yrkar därför bifall till reservationen från Birgit
Friggebo, Peter Eriksson och mig.
Anf. 144 CATARINA RÖNNUNG (s)
Fru talman! EU tillsätter vissa högre tjänster på chefsnivå efter för-
slag från regeringen i det berörda landet. Regeringen har alltså härvid-
lag fullgjort en av sina skyldigheter. I denna nya grannlaga uppgift har
regeringen vägletts av regeringsformens 11 kap. 9§ där det stadgas att
vid tillsättningen av statlig tjänst avseende skall fastas vid sakliga
grunder som förtjänst och skicklighet. Vi har en månghundraårig god
praxis i detta avseende.
Jag vill bestämt hävda att de kvinnor och män regeringen hittills
nominerat besitter just dessa kvaliteter. Därför kan de göra vårt land
utomordentliga tjänster och verka för att svenskt arbetssätt och svenska
värderingar får genomslagskraft inom EU.
På UD pågår ett omfattande arbete sedan ett antal år med att rekry-
tera lämpliga personer på EU:s alla nivåer. Stor möda och omsorg har
lagts ned på detta. Sverige kommer att under de närmaste åren få besät-
ta upp till ett tusen tjänster.
I första hand har givetvis arbetet gällt att få in svenskar på höga be-
fattningar i EU:s institutioner. Här har regeringen samrått med övriga
partier vid upprepade tillfällen. Nomineringarna har föregåtts av en
partiöverläggning den 12 december 1994.
Det stämmer dåligt med Birgit Friggebos påståenden om de mer
eller mindre hemliga nomineringar i slutna grupper som sker inom
regeringen.
Full uppslutning har rått kring Anita Gradins namn. Hon har som
f.d. utrikeshandelsminister lett förhandlingarna inför Sveriges inträde i
EU. Sverige lyckades för övrigt få en kommissionär där Österrike
misslyckades.
Jan O. Karlsson anses av seriösa bedömare vara ett utmärkt val av
nominering till posten som ledamot i EU:s revisonsrätt. Där, skriver
DN, behövs mod och stor förmåga att starta processer, även när stora
ekonomiska och nationella intressen står i vägen. Jan O. Karlsson var
ett utmärkt val.
Jag vill instämma i detta. Jan O. Karlsson har gjort sig känd som en
person med gedigen erfarenhet och en person som är orädd och rak.
Han har emellertid ett stort fel - han är socialdemokrat. Han har varit
statssekreterare i Finansdepartementet i en socialdemokratisk regering.
Som sådan är han misstänkt för att ha fått sin nominering på ett otill-
börligt sätt. Vänskapskorruption! Han har fått sitt feta uppdrag genom
sina kontakter med statsministern, trumpetar Anders Björck ut. Journa-
listerna lyssnar väl okritiskt, och drevet går.
Anders Björck bortser från att tidigare statssekreterare enligt avtal
har rätt att få en någorlunda likvärdig tjänst. Han bortser från att högre
tjänster i EU erbjudits statssekreterare i den avgångna borgerliga rege-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
107
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
ringen. Han bortser från att Frank Belffage, tidigare statssekreterare i |
utsedd av regeringen, och där har alltså avtalet uppfyllts.
|
Granskning av |
Allan Larsson, tidigare finansminister och chef för AMS, är natur- |
|
Nomineringen av |
kunskaper inom dessa områden kommer att vara värdefull i det upp- Jag har medvetet uppehållit mig vid socialdemokraternas meriter, Utan skymten av bevis påstår moderaterna att regeringen inte följt Tilläggas kan att den nuvarande EU-ambassadören Frank Belffage Man tar sig för pannan när man läser moderaternas osakliga, små- För undertecknarna av reservation 19 vill jag framhålla att rege- Nomineringarna till EU föregås inte av något formellt ansöknings- I den allmänna debatten har detta viktiga faktum - att arbetsgruppen |
|
108 |
inte hade med de fyra posterna att göra - kommit bort, inte negligerats, |
hoppas jag. Jag är noga med att poängtera detta, därför att det är just
Jan O. Karlssons ledamotskap i arbetsgruppen som i medierna har
framhållits som det sjuka i hela historien.
Det konstitutionellt tveksamma som departementet gjort sig skyldigt
till är slarvig diarieföring. Särskilt beklagligt är det när det gäller in-
tresseanmälningar till högre tjänster. Här får den tidigare borgerliga
och den nuvarande socialdemokratiska regeringen dela ansvaret, efter-
som båda regeringarna gjort sig skyldiga till samma misstag. Om detta
är utskottet enigt. En kommande uppföljning av just dessa rutiner är
nödvändig.
Fru talman! Jag yrkar bifall till KU:s betänkande i denna del.
Anf. 145 KENNETH KVIST (v) replik
Fru talman! Catarina Rönnung påstår att regeringen samrått med
övriga partier. Det är väl snarare så att den har informerat övriga partier
- den formuleringen har också använts vid utfrågningen. Det är någon-
ting annat.
Det är ju regeringen som skryter med att den har låtit bara sakliga
grunder, förtjänst och skicklighet, avgöra. När man skall utse innehava-
re av dessa tjänster, som kanske skall vara litet utanför politiken ståen-
de tjänster, är det väl kanske inte så dumt att på ett seriöst sätt behandla
de olika intresseanmälningar som förekommer i ärendena. Om en
statsminister, innan regeringen i praktiken har tillträtt och satt i gång
sitt arbete, frågar någon om hans intresse för en sådan här tjänst är det
naturligtvis en oerhört tung nominering som han därmed gör. Det gör ju
med nödvändighet att övriga intresseanmälningar görs förgäves. Loppet
är liksom kört från början.
Detta följer kanske en viss dålig tradition när det gäller tillsättande
av tjänster i Sverige. Det innebär att man inte har tagit tillfället i akt att
på ett nytt, bredare och öppnare sätt försöka nominera till de här tjäns-
terna i EU-organ.
Däremot finns det inte grund för några formella anmärkningar, utan
den reservation, nr 19, som vi har författat är mycket väl avvägd. Det är
förvånande att socialdemokraterna inte kan ansluta sig till den.
Anf. 146 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m) replik
Fru talman! Catarina Rönnung försöker få kammaren att tro att re-
geringsformens bestämmelser om förtjänst och skicklighet har följts när
det gäller toppnomineringarna i EU-sammanhang. Så är det inte.
Låt oss tala klartext! Anita Gradin blev kommissionär därför att
man just före folkomröstningen i november behövde en socialdemo-
kratisk kvinna för att lugna de tveksamma. Det var skälet.
Jan O. Karlsson fick posten därför att han blev över som statssekre-
terare efter regeringsskiftet 1991 och därför att man under tre år inte
lyckats placera honom på en tjänst. Jag erinrar mig väl diskussionerna
om detta i den gamla regeringen. Det är sanningen och ingenting annat,
Catarina Rönnung!
Allan Larsson fick tjänsten därför att han också var svårplacerad.
Det var otänkbart att ta tillbaka honom som finansminister i höstas,
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
109
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
med tanke på hans tidigare insats. Det vet alla, och det var skälet.
Hyckla inte på den här punkten! Det är ändå ingen som tror Catarina
Rönnung.
För att kvinnokvoten skulle gå upp behövde man ytterligare en
kvinna, och då tog man en kvinnlig socialdemokratisk f.d. statssekrete-
rare, gift med en manlig f.d. socialdemokratisk statssekreterare, och
simsalabim hade den ekvationen gått ihop!
Så här är det ju. Men låt oss ändra på hela nominerings- och ut-
nämningssystemet så att vi får ett spoilsystem. Det är jag övertygad om
att vi kommer att få. Det kan endera sidan tvinga fram. Det krävs bara
att man efter ett regimskifte med grundlagens hjälp byter ut tillräckligt
många generaldirektörer. Då är ett sådant system de facto etablerat, och
det vore bra för den svenska demokratin om det blev fallet.
Anf. 147 CATARINA RÖNNUNG (s) replik
Fru talman! Kan Anders Björck verkligen på fullt allvar hävda att
just de personer som har nominerats till topptjänster inom EU saknar
förtjänst och skicklighet?
Han försöker blanda bort korten här genom att dra in något slags
jämställdhetsaspekt i frågan. Jag tycker att det är lyckosamt att rege-
ringen har placerat kvinnor på höga befattningar, utan att för den skull
på minsta sätt tumma på kraven om förtjänst och skicklighet.
Jag har irriterat mig på Anders Björcks agerande i hela den här affä-
ren. Han påstår och insinuerar utöver anständighetens gräns att rege-
ringen bara gynnar sina egna.
Vi kan ta Anita Gradin som exempel. Hon kom inte alls till kom-
missionen för att lugna några kvinnliga väljare, om Anders Björck tror
det. Hon kom dit i egenskap av kvalificerad förre detta utrikeshan-
delsminister.
Som jag påpekade i mitt huvudanförande är det praxis i alla EU-
länder att just kommissionärerna utses från regeringsunderlaget. Anita
Gradin kan man av bara den anledningen bortse från i det här fallet.
Enligt Anders Björck är man tydligen diskvalificerad för vartenda
ämbete om man är socialdemokrat. Då tar man sig fram i livet endast
med hjälp av partiboken. Den här oseriösa, insinuanta kritiken av rege-
ringens nomineringsförfarande vill jag verkligen tillbakavisa.
Anf. 148 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m) replik
Fru talman! Jag insinuerar inte alls att socialdemokraterna har gyn-
nat de sina. Det är en öppen anklagelse jag gör och inget annat - inga
insinuationer.
Dessutom är det utmärkt att vi har fått in många kvinnor i EU-
sammanhang liksom i andra sammanhang. Men det finns sannerligen
gott om moderata, folkpartistiska, centerpartistiska, kristdemokratiska
osv. kvinnor som sannerligen skulle göra ett minst lika bra jobb som de
som nu har nominerats och som åkte på rejält med däng när de fram-
trädde första gången inför EU-parlamentet. Problemet är inte att de här
personerna i vissa avseenden kan ha kvalifikationer. Problemet är att
110
när man nominerar personer som skall ha en politisk bakgrund hittar
man bara personer som råkar vara socialdemokrater.
Det är inte alls så att - det här kan inte Catarina Rönnung - man ba-
ra nominerar kommissionärer från den egna sidan. Först och främst har
de större länderna två kommissionärer. Man har alltid haft som praxis
att ta en kommissionär från vardera sidan. Så har man gjort i decennier.
Vissa länder har bara en kommissionär. Det gäller de flesta med-
lemsländerna. Det gäller Sverige på grund av vårt lands storlek. I såda-
na fall har man ibland utsett opolitiska ämbetsmän, men också personer
från båda sidorna. Här finns inte alls en sådan praxis som Catarina
Rönnung påstår, utan att ha läst på.
Anf. 149 CATARINA RÖNNUNG (s) replik
Fru talman! Jag stödjer mig på vad utskottet har sagt i den här frå-
gan om praxis inom EU - låt vara att det kan gälla de små ländernas
kommissionärer.
Att hävda att orättvisa har uppstått och att socialdemokrater har
blivit partipolitiskt gynnade och fått höga poster inom EU är en omöj-
lighet. Om man bortser från Anita Gradin har tre socialdemokrater
nominerats. Dessutom har tre personer nominerats som inte har parti-
politisk anknytning, varav en står regeringen nära - Pernilla Lindh.
Dessa personer tillhör, som sagt, med yttersta säkerhet det allmänbor-
gerliga lägret - om man nu skall göra denna underliga blockpolitiska
uppdelningen av nomineringarna.
Anf. 150 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik
Fru talman! Vi är överens i utskottet om att vi önskar att regeringen
för framtiden skall precisera de principer och den beredningsprocess
som skall gälla vid nomineringarna. Det har sin bakgrund i att vi i ut-
skottet inte visste hur det här gick till.
Regeringen har själv inte bestämt sig för riktigt hur det skall gå till.
I varje fall har man inte publicerat hur beredningsprocessen går till,
vem man skall vända sig till och vilka kriterier som gäller. Det är bak-
grunden till att jag kallar det här för ett hemligt beredningsförfarande.
Jag vidhåller det. Det blir inte mindre hemligt för att man har gått till
några partiledare och informerat dem om vilka man tänker nominera.
Vi visste inte och intresserade visste inte hur det här gick till. Visste
t.ex. Nic Grönvall det, som fortsatte att skicka faxmeddelanden till Jan
O. Karlsson som bara var adjungerad till arbetsgruppen medan Gunnar
Lund ledde arbetet? Vi är överens om detta.
När det gäller de hittills nominerade personerna har vi i vår reser-
vation sagt att vi tycker att det verkar vara ganska bra personer. Den
intressanta frågan är om det inte också fanns andra personer som kan-
ske är minst lika bra och som möjligen har en annan politisk beteckning
eller som t.o.m. är politiskt oberoende.
Det ger litet dålig smak i munnen att titta på de första resultaten. Av
fem poster som är mer fria att tillsätta - de två övriga är domartjänster
- har fyra mycket aktiva socialdemokrater nominerats. Det går aldrig
att vrida och vända på detta faktum och detta resultat.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
Nomineringen av
svenska befattnings-
havare vid EU:s
institutioner
111
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Jag vänder mig mot denna dubbelmoral och detta hyckleri när man |
jektivitet när man i själva verket väljer i den närmaste kamratkretsen.
|
Granskning av |
Övrigt |
|
Övrigt |
Anf. 151 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) Fru talman! Granskningsärendena i KU tilldrar sig en stor uppmärk- Fru talman! Vad gäller avsnitt 9, som tar upp regeringskansliets I det mycket omtalade och omdebatterade avsnittet 11.2, som rör ett I fråga om avsnitt 13.1, som handlar om Volvo-Renault-affaren och Ett av de mest uppmärksammade avsnitten i det här betänkandet är Vad gäller avsnitt 18 om statsråds förmögenhetsförhållanden avvi- Vad gäller de avsnitt som berör stiftelser m.m. stöder vi reservatio- I fråga om det avsnitt som behandlar nomineringen av svenska be- Detta är de reservationer vi stöder, och vi biträder yrkandena i de |
112
Överläggningen var härmed avslutad.
Propositioner ställdes först beträffande envar av de frågor som be-
rördes i de reservationer som fogats till betänkandet och därefter i ett
sammanhang på övriga upptagna frågor.
Regeringskansliets upphandling av konsulttjänster (avsnitt 9)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 1 (m, c, fp)
Votering:
182 för utskottet
121 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 2 c, 1 fp, 18 v, 17 mp
För res. 1: 72 m, 18 c, 18 fp, 13 kds
Frånvarande: 17 s, 8 m, 7 c, 7 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds
Ingrid Skeppstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Utövandet av statens ägande (avsnitt 10.1.3)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 3 (mp)
Votering:
200 för utskottet
18 för res. 3
85 avstod
46 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 3 m, 6 c, 18 fp, 16 v, 13 kds
För res. 3: 1 m, 17 mp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 7 c, 8 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds
Lennart Friden (m) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.
Siv Holma (v) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Uppgifter om underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen på 1950-
talet (avsnitt 11.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 4 (m, c, fp)
Votering:
179 för utskottet
125 för res. 4
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
45 frånvarande |
Partivis fördelning av rösterna:
|
Granskning av |
För utskottet: 143 s, 1 c, 18 v, 17 mp För res. 4: 73 m, 19 c, 20 fp, 13 kds Frånvarande: 18 s, 7 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds Håkan Juholt (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats vara Brev till Rysslands president (avsnitt 11.2) Godkännande av 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 5 (m) Votering: 232 för utskottet 73 för res. 5 44 frånvarande Kammaren godkände utskottets anmälan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 144 s, 20 c, 20 fp, 18 v, 17 mp, 13 kds Förres. 5: 73 m, 18 c, 18 fp, 13 kds Frånvarande: 17 s, 7 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds Bengt Kronblad (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats De sex konsekvensutredningarna inför ett svenskt EU-medlemskap Godkännande av 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 6 (v, mp) Votering: 266 för utskottet 37 för res. 6 2 avstod 44 frånvarande Kammaren godkände utskottets anmälan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 141 s, 74 m, 18 c, 20 fp, 13 kds Förres. 6: 2 c, 18 v, 17 mp Avstod: 2 s Frånvarande: 18 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds Ingrid Skeppstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats Information till hushållen inför folkomröstningen om svenskt EU- Godkännande av 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 7 (v, mp) |
114
Votering:
Kammaren godkände utskottets anmälan genom uppresning.
Volvo-Renaultaffären och tidigare regeringars kontakter med bilin-
dustrin (avsnitt 13.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 9 (m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
138 för res. 9
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 7 v, 15 mp
För res. 9: 73 m, 21 c, 20 fp, 11 v, 13 kds
Frånvarande: 16 s, 7 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 2 kds
Siv Holma och Kenneth Kvist (båda v) anmälde att de avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej
Statsminister Carl Bildts brev till konstitutionsutskottet den 4 maj 1994
(avsnitt 13.2)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 10 (m)
Votering:
221 för utskottet
74 för res. 10
13 avstod
41 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 21 c, 20 fp, 18 v, 17 mp
För res. 10: 74 m
Frånvarande: 16 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds
Försäljningen av statligt ägda aktier i Assi Domän AB (avsnitt 14)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 11 (m)
Votering:
234 för utskottet
72 för res. 11
43 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 20 c, 20 fp, 18 v, 17 mp, 13 kds
För res. 11: 72 m
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
115
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Frånvarande: 15 s, 8 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds |
Redovisning till riksdagen av de ekonomiska förutsättningarna för
|
Granskning av |
Öresundsbroprojektet (avsnitt 17) Godkännande av 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 12 (c, v, mp) Votering: 250 för utskottet 58 för res. 12 41 frånvarande Kammaren godkände utskottets anmälan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 72 m, 20 fp, 12 kds För res. 12: 2 m, 21 c, 18 v, 17 mp Frånvarande: 15 s, 6 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds Gustaf von Essen och Lennart Hedquist (båda m) anmälde att de avsett Statsråds förmögenhetsförhållanden (avsnitt 18) Godkännande av 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 13 (m, c, fp) Votering: 181 för utskottet 127 för res. 13 41 frånvarande Kammaren godkände utskottets anmälan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 18 v, 17 mp För res. 13: 74 m, 20 c, 20 fp, 13 kds Frånvarande: 15 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds Statsrådet Bo Könbergs ledning av pensionsarbetsgruppen (avsnitt 19) 1. utskottets anmälan 2. anmälan i res. 14 (v, mp) Votering: 273 för utskottet 35 för res. 14 41 frånvarande Kammaren godkände utskottets anmälan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 74 m, 20 c, 20 fp, 13 kds För res. 14: 18 v, 17 mp Frånvarande: 15 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds |
116
Utnyttjandet av bemyndigandet att inrätta Stiftelsen framtidens kultur
(avsnitt 22)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 15 (m, c, fp)
Votering:
180 för utskottet
126 för res. 15
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 18 v, 17 mp
För res. 15: 74 m, 20 c, 19 fp, 13 kds
Frånvarande: 16 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds
Kulturministerns handlande i anslutning till utbytet av styrelseledamö-
ter i Stiftelsen framtidens kultur (avsnitt 25.1)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 16 (m, fp)
Votering:
197 för utskottet
111 förres. 16
41 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 16 c, 18 v, 17 mp
Förres. 1: 74 m, 4 c, 20 fp, 13 kds
Frånvarande: 15 s, 6 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 2 kds
Utbildningsministerns åtgärder beträffande vissa forskningsstiftelser
(avsnitt 25.2)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 17 (m, c, fp)
Kammaren godkände utskottets anmälan med acklamation.
Nomineringen av svenska befattningshavare vid EU:s institutioner
(avsnitt 26)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 19 (fp, v, mp)
Votering:
167 för utskottet
70 för res. 19
69 avstod
43 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Granskning av
regeringen
117
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 21 c
För res. 19: 4 m, 20 fp, 18 v, 17 mp, 11 kds
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 3 kds
Rådet för mångfald inom massmedierna (avsnitt 29)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 21 (m, fp)
Kammaren godkände utskottets anmälan med acklamation.
Övriga i betänkandet upptagna frågor
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Utskottets betänkande lades till handlingarna.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att återsto-
den av dagens ärenden fick avgöras i ett sammanhang vid morgonda-
gens arbetsplenum.
Andre vice talmannen meddelade att vid informationsstunden tors-
dagen den 1 juni kl. 14.30 skulle utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
lämna information om den senaste utvecklingen i f.d. Jugoslavien.
Utrikesministerns information skulle lämnas efter de tidigare avise-
rade informationerna av justitieminister Laila Freivalds om regeringens
politik mot våld och av statsrådet Mats Hellström om aktuella EU-
frågor.
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU25
Beskattning av vissa förmåner (prop. 1994/95:182)
Anf. 152 JAN-OLOF FRANZÉN (m)
Herr talman! När det gäller beskattningen av fri hälso- och sjukvård
samt vissa andra förmåner som behandlas i betänkande SkU:25 har vi
moderater avgivit tre reservationer. Den första gäller förmånsbeskatt-
ningen av hälso- och sjukvård.
118
Regeringen har i propositionen avvikit från utredningens förslag
och föreslagit avdragsbegränsningar när det gäller kostnader för an-
ställdas icke offentligt finansierade hälso- och sjukvård. Vi moderater
menar att utredningens förslag är att föredra från principiell synpunkt.
Arbetsgivare bör enligt vår mening åtnjuta avdragsrätt även för dessa
kostnader. Samtidigt uppkommer en förmån hos löntagaren som bör
beskattas härför.
Vidare handlar det i reservation 2 angående mom. 2 och 6 om per-
sonalrabatter. Här föreslår regeringen bl.a. att de särskilda reglerna om
korsvisa rabatter slopas. Det innebär bl.a. att skattefriheten inskränks
till att endast gälla personalrabatter inom en koncern.
Regeringen påpekar att det ofta enbart är en organisationsfråga om
ett företag bedriver sin verksamhet i form av en eller flera juridiska
personer. Detta är en skillnad som personalen inte uppfattar.
De argument som regeringen anför som skäl för skattefria personal-
rabatter inom en koncern gäller i lika hög grad för anställda inom s.k.
oäkta koncerner, dvs. de företag som står under i huvudsak gemensam
ledning. Oftast är det fråga om mindre företag.
Eftersom skattelagstiftningen bör vara neutral i förhållande till de
organisationsformer som företagen väljer, bör anställda i oäkta koncer-
ner inte behandlas annorlunda än anställda inom andra organisations-
former. Det är också viktigt att anställda i små och medelstora företag
inte behandlas på ett sämre sätt än anställda i stora bolagskoncerner.
Det moderata förslaget är, att en skattefrihet för personalrabatter
skall gälla för alla anställda inom företag som står under i huvudsak
gemensam ledning.
Herr talman! När det gäller reservationen 3 beträffande mom. 4 an-
gående bilförmåner är den moderata uppfattningen, att den som har
tjänstebil i allmänhet behöver bilen i sitt arbete och att innehavet av
tjänstebilen medför en kännbar kostnad i form av inkomstbeskattning
av förmånen.
Vi anser att en skärpning av förmånsbeskattningen kan befaras
medföra att allt fler väljer att köpa en egen bil för att mot milersättning
använda den i tjänsteutövning. Därmed riskerar man bl.a. att få en äldre
bilpark med sämre miljö- och trafiksäkerhetseffekter. Därtill kommer
också en ökad byråkrati.
Det står helt klart att vi inte motsätter oss en översyn av reglerna,
men vi anser att nya regler inte skall försvåra tjänstebilsinnehav. Den
moderata uppfattningen är att avvisa en generell skärpning av förmåns-
beskattningen. Vi anser att de här anförda synpunkterna bör beaktas i
den översyn som pågår rörande beskattningen av bilförmåner.
Härmed yrkar jag bifall till reservation 1, men jag står självfallet
bakom våra övriga reservationer.
Anf. 153 ROLF KENNERYD (c)
Herr talman! I det spännande betänkande som nu debatteras be-
handlas förmånsbeskattning inom inkomstslaget tjänst. Från Centerpar-
tiets sida har vi funnit anledning att reservera oss på en punkt, nämligen
beskattningen av bilförmån.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
119
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
120
Denna beskattning av tjänstebilars användning för privat bruk är i
dag starkt schabloniserad framför allt med avseende på körsträcka.
Detta finner vi i Centerpartiet vara en otillfredsställande ordning som
egentligen aldrig bort införas och som därför nu snarast bör ändras.
Vi anser det vara alldeles självklart att längre utnyttjad körsträcka
för privatresor skall åsättas ett högre förmånsvärde än vad kortare kör-
sträcka åsätts. Den principen, dvs. att längre körsträcka ger högre för-
månsvärde och vice versa, är en viktig rättvisefråga mellan olika indi-
vider. Men det är därutöver en viktig miljöfråga att inte skattesystemet
stimulerar till onödig användning av tjänstebil för privatbruk.
Än större styrningseffekt för att uppnå bättre miljöeffekter ger en
förmånsbeskattning där också hänsyn tas till respektive bilars miljö-
egenskaper. En klassning av förmånsvärdena med avseende på bilens
miljöegenskaper är därför angelägen att åstadkomma. Det är synnerli-
gen angeläget att den översyn som nu pågår i regeringskansliet i detta
hänseende får denna inriktning och att förslag framläggs i så pass god
tid att de kan bli föremål för ikraftträdande före nästkommande årsskif-
te.
Mot bakgrund av den öppnare attityd som regeringspartiet på senare
tid visat till ett fördjupat samarbete hyser jag betydande hopp om att
detta skall bli möjligt. Jag yrkar härmed bifall till reservation nr 4.
Anf. 154 KARIN PILSÄTER (fp)
Herr talman! Det här betänkandet gäller dels propositionen om skatt
på vissa förmåner, dels motioner som ligger utöver propositionen. Vi i
Folkpartiet tillstyrker de förslag som finns i propositionen.
Med anledning av den oro som framför allt har framförts av napra-
pater om att det skulle bli en försämring för dem vill vi markera att
detta inte handlar om någon förändring av naprapaternas ställning gen-
temot tidigare. Vi förväntar oss att det skall vara så också.
När det gäller motionerna har vi reserverat oss beträffande för-
månsbeskattningen på bilar. I grunden handlar detta om att man faktiskt
måste välja när bekvämlighet eller andra intressen står mot miljöintres-
sen.
Vi har nyligen fått veta att regeringen har underkänt planerna på det
tredje spåret i ytläge. Sådana beslut måste man kunna ta även när de är
obekväma.
En mycket stor debattfråga i den här regionen är ju just Dennispake-
tet. Det handlar till mycket stor del om biltrafiken. Jag använder nu
exempel från Stockholms län dels därför att de är tillgängliga, dels
därför att problemen är så pass stora och frågorna aktuella.
Det går inte att komma till rätta med miljöproblemen utan att angri-
pa källorna. Miljöhoten i Stockholms län kommer från bilismen. 25 %
av personbilarna ägs här av juridiska personer. 11 % av de bilar som
hushåll disponerar ägs eller leasas av hushållens arbetsgivare. Det är
ca 60 000 bilar. Det alltså inte något litet antal i detta län.
Dessa bilar körs mycket mer än andra bilar. Bilar som kör genererar
avgaser, trängsel och buller. Stillastående bilar är ett mindre problem,
utom i centrala innerstan, men de har för det mesta körts dit.
Enligt resvaneundersökningen för några år sedan körs förmånsbi-
larna mycket mer än de privatägda. Ungefär två tredjedelar av dem
körs mer än 2 000 mil om året. Det är bara 13 % av de privatägda bi-
larna som körs mer än 2 000 mil om året. De nyare skattereglerna har
gjort att långkörare ännu mer har attraherats av förmånsbilar. Vi har
fått ett system där de som kör väldigt mycket privat använder tjänstebil
medan de som kör mycket i tjänsten använder privatbil och skriver
reseräkning. Detta är fel.
Den stora mängden rullande bilar, varav många är förmånsbilar, är
ett nationellt, regionalt och lokalt problem. Därför har Stockholms stad,
som styrs av socialdemokraterna med stöd av andra partier, bl.a. Folk-
partiet, krävt att regeringen omprövar reglerna för förmånsbilar. De
förslag som finns i Dennispaketet med biltullar, eventuella regionala
bensinskatter och stora kollektivtrafiksatsningar är jättebra, men de
påverkar inte dem som kör förmånsbil. För dem lönar det sig fortfaran-
de att ta sin förmånsbil. Deras arbetsgivare kommer att betala eventuel-
la bensinskatter och biltullar, och de betalar parkeringsböter. Den delen
av bilkörningen kan man inte påverka med dessa åtgärder.
Herr talman! Jag menar att det är i grunden fel att konstruera ett
system så att enbart de som kör mycket privat kan tjäna på att ha för-
månsbil. När man väl har betalt för detta är det alldeles gratis att köra.
Allt ifrån långa semesterresor över halva jordklotet till turen ner till
affären blir billigare med bilen än med andra färdmedel. Man tar sin
förmånsbil och sparar dyra busspengar.
Dessutom är detta ett system som framför allt gynnar män, herr tal-
man. Om man skall använda skattepengar för att subventionera detta
tycker jag definitivt inte att det skall göras på ett sätt som i så pass hög
utsträckning gynnar män och högavlönade män.
Vi måste i stället få ett system med rörlig kostnad för brukaren, ett
system där tjänstebil inte är för privatbruk och privatbil inte är för
tjänstebruk. Vi måste få ett system där hänsyn tas till bilarnas miljöe-
genskaper. Jag skulle helst se att vi inte hade några förmånsbilar alls
utan att det faktiskt handlade om regelrätta tjänstebilar.
Utskottet hänvisar återigen till ett ständigt pågående arbete. Detta
verkar vara en evighetsmaskin. Därför har jag reserverat mig tillsam-
mans med många andra för ett tillkännagivande som skall göra att re-
geringen måste komma med ett sådant här förslag.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.
Anf. 155 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik
Herr talman! Jag tror inte, som Karin Pilsäter, att man använder
tjänstebilen för att åka på semester genom hela Europa. Nu ligger det
till så att Sverige består av litet mer än bara Stockholm. Det är inte
alltid de rika som har en tjänstebil, Karin Pilsäter.
En tjänstebil använder man för sitt arbete, för att få sin inkomst. Det
är en stor kostnad för företaget. De är mycket noga med vad man an-
vänder sin tjänstebil till. Vi måste också vara medvetna om att det är
ganska hårda beskattningar på dessa förmåner.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
121
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Anf. 156 KARIN PILSÄTER (fp) replik Herr talman! Det är just detta som är problemet. Man blandar ihop |
tjänstebilar, dvs. bilar som används i tjänsten, med förmånsbilar. Det är
|
Beskattning av vissa |
bilar som man framför allt använder privat. En förmånsbil är en bil som man har som en förmån från sin ar- Jag har hur mycket statistik och uppgifter som helst. Att jag just tog Problemet är att det i grunden inte handlar om tjänstebilar som an- Anf. 157 PER ROSENGREN (v) Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill över huvud taget komma ifrån När det gäller de förmåner som diskuteras här, framför allt bilför- I vår motion har vi skrivit att man bör lägga på en bilförmån mot- Det här handlar, precis som Karin Pilsäter säger, om förmånsbilar Jag satt ordförande i en taxeringsnämnd för ett antal år sedan där Detta med bilförmåner skapar ett annat problem. Arbetsgivaren kö- Reglerna för bilförmåner kan ju ändra sig över en natt om det t.ex. |
|
122 |
ner som råkar missgynna två västsvenska biltillverkare. Då ändrar man |
detta över en natt så att dessa i stället blir gynnade. Här är det alltså
fråga om indirekta subventioner till svensk biltillverkning.
Jag tycker att det är väldigt roligt att det här finns en gemensam re-
servation, reservation 4, från Centern, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Mil-
jöpartiet och Kds. Jag hoppas att antalet reservanter kan utvidgas med
ytterligare något parti nästa år, och förhoppningsvis kanske vi slipper
en reservation när vi kommer ifrån detta med bilförmåner över huvud
taget. Det är ju det som måste vara målsättningen. Tjänstebilar skall få
finnas, men bilförmånerna skall i princip bort.
Anf. 158 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik
Herr talman! Jag tror att det system som Per Rosengren är inne på
kan bli ett mycket sämre system, för då kommer man att köpa en gam-
mal bil och tar ut milersättning av företaget. Det kommer att medföra
en massa krångel och en mer miljöförstörande effekt i hela riket, så jag
tror inte att man vinner något ur miljösynpunkt.
I dag har man fina bilar. De är rejäla, nya och effektiva, och man
har stor kontroll över bilarna, vilket är en fördel för miljön. Men vill
man ha en sämre miljö, är det ju klart att man i stället kan rekommen-
dera att göra som Per Rosengren förordar.
Anf. 159 PER ROSENGREN (v) replik
Herr talman! I dag kör många med alldeles för stora bilar. På grund
av den förmånsbeskattning som vi har väljer många en betydligt större
bil än de annars skulle ha valt. Däri ligger det stora problemet.
Detta att de i stället skulle köpa en gammal bil finns det inga belägg
för. Jag har hört dessa argument några gånger, men jag vet inte vad det
skulle finnas för belägg för detta. I stället för att betala pengar i form av
skatt för förmån, kan man i stället lägga pengarna på amortering och
räntor när man köper en bil av nyare årsmodell. Att det med automatik
skulle leda till att man köper äldre bilar tror jag inte att det finns några
belägg för.
Sedan skulle det vara intressant att höra moderaternas syn på frågan
om konkurrensskälen. Jag hävdar att detta system gynnar ett antal bil-
firmor, där uppköpen sker, och att det missgynnar bilhandlare på små
orter. Det är inte heller konkurrensneutralt. Jag tycker att vi skall försö-
ka skapa så mycket konkurrensneutralitet som möjligt i samhället.
Anf. 160 RONNY KORSBERG (mp)
Herr talman! Mycket har redan sagts i debatten när det gäller bil-
förmånerna, något som jag också tänker prata litet grand om. Vi tycks
ju från de flesta partier vara tämligen överens om att förmånsbilarna
faktiskt ställer till med miljöproblem.
Det var intressant att höra Jan-Olof Franzéns inlägg här. Han har
tydligen fått för sig att det skulle bli ännu sämre för miljön, om för-
månsbilarna togs bort. Han tycks på något sätt utgå från att de bilar
som vi har i dag, med den bensinförbrukning som kanske ligger på i
genomsnitt 0,8-1 liter per mil, skulle vara någon sorts slutpunkt för den
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
123
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
tekniska utvecklingen av bilar med motorer som drivs med fossila |
Det kanske är obekant för Jan-Olof Franzén att det pågår ganska
|
Beskattning av vissa |
omfattande forskningsprojekt bland de stora biltillverkarna runt om i I andra sammanhang kämpar vi för att med hjälp av miljöskatter Sedan är det också viktigt att titta på typen av bilar när ett sådant Men jag skall inte orda så mycket mer om detta. Mycket har sagts. Anf. 161 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik Herr talman! Ronny Korsberg har i stället nästan understrukit vikten Anf. 162 RONNY KORSBERG (mp) replik Herr talman! Nej, det är precis tvärtom, Jan-Olof Franzén. Om man Det måste vara vi själva som genom vår medvetenhet ser till att ut- |
|
124 |
vecklingen går den väg vi vill. Det är ju inte så, att folk kommer att |
köpa gamla taskiga bilar bara därför att de själva måste betala, utan de
kommer självfallet att kräva bättre bilar med renare bränslen. Det är
den vägen som vi måste driva utvecklingen så att vi inte håller emot en
sund utveckling.
Anf. 163 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik
Herr talman! Tror då verkligen Ronny Korsberg att den anställde i
ett företag har mer pengar för att hänga med och köpa det allra moder-
naste än ett företag, som kanske har råd att köpa och investera i en bil
som är välutvecklad och bra för miljön? Jag tvivlar på detta.
Anf. 164 RONNY KORSBERG (mp) replik
Herr talman! Genom att det är så många människor som inte själva
behöver ta ansvar för kostnaderna, drivs ju även kostnaderna för bilar-
na upp. Om man tar bort det gamla systemet och gör det dyrare att äga
en tjänstebil, kommer naturligtvis priserna dessutom att pressas ned.
Företaget, som kan gömma kostnaderna, kommer ju självfallet inte
att gynna utvecklingen för oss konsumenter på det här området. Ut-
vecklingen kommer att drivas åt fel håll, om man inte som privatperson
får ta ansvaret för kostnaderna fullt ut. Det är ju där vi som individer
gör valet.
Anf. 165 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Herr talman! Jag vill inskränka mitt anförande till att enbart omfatta
bilförmånsbeskattningen.
Våra gällande regler för beskattning av förmånsbilar är utformade
på ett sätt som ger samma förmånsvärde och därmed kostnad för för-
månsbilinnehavaren, oavsett om han eller hon kör 50 eller 5 000 mil
privat.
Det är alldeles uppenbart att detta system medför att förmånsbilin-
nehavaren kör mer privat än vad fallet skulle vara om det fanns någon
form av rörlig kostnad för denna körning.
Förutom de negativa miljökonsekvenser som detta för med sig finns
det också industripolitiska skäl som talar emot nuvarande bilförmåns-
beskattning. I rapporten Energianvändningen i Sverige, ett internatio-
nellt perspektiv, presenterad av NUTEK under våren 1994, konstateras
att Sverige har ett av de mest bränsleintensiva bilbestånden i Europa.
Alla världens länder funderar nu över hur man skall kunna uppfylla
den klimatkonvention som undertecknades i Rio. När det gäller åtgär-
der i trafiken, den enda sektor där koldioxidutsläppen fortfarande ökar
inom OECD, finns tre möjligheter: att begränsa bilismen, att odla och
övergå till biobränsle och att sänka bilarnas bränslekonsumtion.
Den första möter motstånd överallt, den andra har kapacitetsbe-
gränsningar, men den tredje visar stora tekniska möjligheter. Enligt ett
kristdemokratiskt synsätt är en kombination av alla tre alternativen
nödvändig.
Att som enda land i världen fortsätta med ett system som gör att
hälften av alla nya bilar säljs till människor som inte betalar sin bensin
ger helt fel signaler. Systemet straffar skattemässigt ut bilar med dyr
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
125
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
teknik som innebär en sänkning av bensinförbrukningen. Det kommer |
tigt inskränka trafiken. Vidare kommer vår bilindustri att få allt svårare
|
Beskattning av vissa |
att hävda sig på en internationell marknad, där sänkt bensinförbrukning Mot bakgrund av ovanstående förespråkar kristdemokraterna ett Det är glädjande att det finns flera motioner som syftar till att man De nuvarande reglerna, som utgår från en fast schablon för kör- Den översyn av reglerna som pågår i Finansdepartementet måste Herr talman! Jag yrkar bifall till fempartireservationen nr 4. Anf. 166 INGIBJÖRG SIGURDSDÖTTIR (s) Herr talman! Skattereglerna rörande naturaförmåner har varit före- Utredningar har gjorts om reformerad inkomstbeskattning 1989, om De förändringar som nu är aktuella gäller i huvudsak att förmåner När det gäller förmånen av fri hälso- och sjukvård görs det en skill- I propositionen föreslås att arbetstagare skall beskattas för ersätt- |
|
126 |
ningar från arbetsgivare för patientavgifter inom den offentliga vården. |
Arbetsgivaren är i sin tur berättigad till avdrag för sina kostnader i
dessa hänseenden. Enkelt uttryckt: Då en arbetstagare beskattas för en
förmån får arbetsgivaren göra avdrag för densamma när det gäller häl-
so- och sjukvården.
Då det gäller den icke offentligt finansierade hälso- och sjukvården
föreslås inga förändringar. Med andra ord: Om arbetsgivaren vill till-
handahålla arbetstagaren en förmån i form av sjukvård utanför den
offentliga vården, skall den inte beskattas och inte heller är den av-
dragsberättigad för arbetsgivaren.
Inte helt oväntat tar moderaterna upp just den frågan och föreslår att
det inte skall finnas några avdragsbegränsningar för arbetsgivarna.
Detta är i och för sig i enlighet med vad utredningen kom fram till, men
för den skull behöver inte det vara det rätta.
Ett argument mot det förslaget, som är väl så hållbart, är att det inte
skall gå att köpa sig förtur inom vården. Ett annat argument, inte heller
det så oväsentligt, är att det beräknas ge en inkomstförstärkning till
staten med ca 200 miljoner kronor.
Utskottet vill med det nu anförda tillstyrka den delen av propositio-
nen.
I propositionen föreslås att personalrabatt inte skall tas upp som in-
täkt vid inköp av vara eller tjänst från arbetsgivaren eller något annat
företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i det ordinarie
utbudet hos företaget. Förutsättningen är dock att rabatten inte över-
skrider den rabatt den störste enskilda kunden kan utverka.
Personalrabatter har betraktats som personalvårdsförmån och skall
behandlas som sådana. De får aldrig nå en sådan omfattning att de kan
komma att utgöra ersättning för kontant lön.
I detta betänkande behandlas också frågan om korsvisa rabatter,
som innebär att de särskilda reglerna om korsvisa rabatter slopas. Det
som kommer att gälla i stället är att de allmänna reglerna om skattefri-
het för personalrabatter gäller även vid inköp från ett annat företag i
samma koncern.
En av motionärerna tar upp denna fråga och menar att personalen
skulle ha svårt att förstå skillnaden mellan äkta och oäkta koncern. Det
är väl ändå att underskatta de anställdas kunskap.
Så till förmåner av begränsat värde: Alla förmåner i tjänsten skall
beskattas, och något allmänt undantag finns inte längre beträffande
naturaförmåner av begränsat värde.
I motion Sk49 tar moderaten Göthe Knutson upp frågan om lika
villkor för dagstidningar. Han försöker göra gällande att regeringen
snedvrider konkurrensförhållandena mellan olika tidningar av dagstid-
ningskaraktär genom att betrakta prenumeration på Dagens Industri
som avdragsgill kostnad för företagen och inte skattepliktig förmån hos
arbetstagaren. Detta skulle enligt motionären inte gälla motsvarande
prenumeration av andra dagstidningar.
Med anledning av det som anförs i motionen måste det framhållas
att de regler som föreslås i propositionen har en generell utformning
som gäller för alla typer av varor och tjänster som arbetsgivaren till-
handahåller den anställde och helt eller delvis har karaktären av arbets-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Beskattning av vissa
förmåner
127
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
redskap. Det är inte fråga om några som helst särskilda regler för vare |
Bilförmåner, slutligen, är föremål för åtta motioner från den all-
|
Beskattning av vissa |
männa motionstiden. De frågor som tas upp i dessa motioner utreds för Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till skatteutskottets hem- Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 1 juni.) 6 § Avisering av folkbokföringsuppgifter Föredrogs Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkU26 Avisering av folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201) Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. |
|
Ändrade övergångs- |
7 § Ändrade övergångsbestämmelser till tullagen Föredrogs Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU39 Ändrade övergångsbestämmelser till tullagen (prop. 1994/95:173) Anf. 167 CARL FREDRIK GRAF (m) Herr talman! De föreslagna detaljändringarna i tullagen innehåller Med den uppläggning som nu finns vill regeringen lägga kostnader- Mot bakgrund av detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den |
128
Anf. 168 SVERRE PALM (s)
Herr talman! I gällande övergångsbestämmelser till tullagen,
1994:1550, har den som medför vissa varor över den inre gränsen
anmälningsskyldighet vid gränspassagen. Tullverket har befogenhet att
kontrollera att denna anmälningsskyldighet fullgörs på ett riktigt sätt.
Dessa bestämmelser kompletteras i dagens betänkande med skyl-
digheten för transportföretagen att ställa lokaler till förfogande, så att
kontroll av vissa EU-varor och resenärer skall kunna ske på samma sätt
som gäller tredjelandstrafiken.
Resande åläggs skyldighet att medverka vid uppackning av sitt ba-
gage, oavsett om det gäller EU-trafik eller tredjelandstrafik. Vidare ges
Kemikalieinspektionen tillgång till Tullverkets uppgifter om import och
export av kemikalieprodukter. Detta gäller även för uppgifter på ADB-
medium.
Övergångsbestämmelserna ändras så att för ormar och andra reptiler
bibehålls de nationella kontrollbestämmelserna, vilket innebär att det
krävs tillstånd för införsel.
En ny punkt 6 tillförs i tullagens övergångsbestämmelser, så att in-
försel från annat EU-land av bl.a. nötkreatur, svin, får, getter, ljäderfä
och fisk skall kontrolleras i enlighet med de äldre bestämmelserna.
Samtliga ändringar träder i kraft den 1 juli 1995.
Herr talman! Till betänkandet har fogats en reservation från mode-
raterna i skatteutskottet. Reservationen bygger på två enskilda mode-
ratmotioner och vänder sig mot kostnaderna för lokaler och kontroll
som kommer att drabba näringslivet.
Utskottsmajoriteten anser med hänsyn till vad riksdagen tidigare
uttalat om vikten av kontroll vid den inre gränsen att det inte finns
några bärande skäl för att ha olika regler beroende på om trafiken
kommer från tredje land eller från ett EU-land.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till skatteutskottets
hemställan och avslag på reservationen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Prot. 1994/95:112
31 maj
Ändrade övergångs-
bestämmelser till
tullagen
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU40
Vissa ändringar i skattelagstiftningen med anledning av lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU41
Höjning av förseningsavgiften enligt tullagen (1994:1550) (prop.
1994/95:150 delvis)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Post- och
telekommunikation
130
Kammaren beslöt kl. 17.53 att ajournera förhandlingarna till kl.
19.00 för middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU25
Post- och telekommunikation (prop. 1994/95:100 delvis)
Anf. 169 JAN SANDBERG (m)
Fru talman! Detta betänkande behandlar i huvudsak de förslag i re-
geringens budgetproposition som gäller post- och teleområdena. Vi
moderater godtar huvuddelen av förslagen såsom anslagen till Post-
och telestyrelsen, upphandling av särskilda samhällsåtaganden, kost-
nader för SOS Alarmering samt informationsteknik och telekommuni-
kation m.m. Vi har dock två reservationer i betänkandet, som jag tänkte
beröra litet närmare. Vi moderater har också, i samband med den all-
männa motionsperioden, framfört vissa krav utöver förslagen i budget-
propositionen.
Fru talman! Detta betänkande bär rubriken Post- och telekommuni-
kation. Det är egentligen ganska talande. Om det är något som har
börjat att bli alltmer intimt sammankopplat och kommer att fortsätta att
kopplas samman, så är det just postverksamheten och telekommunika-
tionerna. Befordringen av meddelanden övergår mer och mer till tele-
och datalinjerna. Denna utveckling har också satt sina spår i exempel-
vis Posten AB:s verksamhet. Med tjänsterna inom ”Postnet” och
”ePostPC” m.m. kombinerar Posten AB olika sätt att förmedla medde-
landen. För att denna utveckling skall kunna fortsätta, vilket vi modera-
ter anser är viktigt, måste de avreglerade post- och telesektorerna kunna
utvecklas relativt fritt i framtiden.
Fru talman! Detta betänkande behandlar också utgifter i statsbudge-
ten på dessa områden. Vi moderater har ett besparingsförslag på 150
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår. Det är ersättningen till
Posten AB för vad som kallas rikstäckande betalnings- och kassaser-
vice.
Vi föreslår inte denna besparing därför att vi skulle anse att denna
verksamhet är oviktig - tvärtom. Vi föreslår besparingen därför att
statens ekonomi måste förbättras men också därför att vi tror att det
fortfarande går att göra en hel del på detta område för att effektivisera
och förbilliga verksamheten. Vi är övertygade om att det går att effek-
tivisera denna verksamhet på olika sätt, och vi tror att Posten AB har
förutsättningar att uppnå de viktiga målen till en lägre kostnad för sta-
ten.
Vi vill också regeringen skall påbörja utförsäljningen av Telia och
delar av Posten AB. Det är naturligt att konkurrensutsatt verksamhet
inte skall ägas av staten. De nödvändiga samhällsåtaganden som vi är
överens om behövs kan ordnas via avtal mellan staten och Posten AB
eller andra aktörer på marknaden.
Med tanke på de uppgifter som framkommit i dagens nummer av
Dagens Industri angående regeringens planer på en utförsäljning av just
Telia förväntar jag mig givetvis att socialdemokraterna också stöder
vår reservation nr 3. Jag yrkar därför bifall till den.
I Dagens Industri från i dag, onsdagen den 31 maj, talas det om
Perssons hemliga EU-plan, där man säljer statliga företag för 70 mil-
jarder. Ett av de företag man pratar om att sälja ut är just Telia.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag därför fråga socialdemokrater-
nas representant Hans Stenberg följande. Med anledning av uppgifterna
om att regeringen planerar att föreslå en försäljning av bl.a. Telia är väl
utskottsmajoritetens skrivning på detta område ganska inaktuell. Det
står ju att man inte anser att Telia skall privatiseras. Kan Hans Stenberg
lova att han tänker säga nej till det förslag som vi har fört fram, som
tydligen också skall komma från Göran Persson?
Anf. 170 SIVERT CARLSSON (c)
Fru talman! Utvecklingen inom såväl post- som telekommunikation
går snabbt, skapar möjligheter och bör också kunna bidra till ökad
decentralisering av såväl näringsliv som boende. God tillgång till och
bra service i fråga om post- och telekommunikationer är med andra ord
en viktig grund för regional utveckling.
Trafikutskottet delar i sitt betänkande nr 25 denna grundsyn samti-
digt som utskottet erinrar om att riksdagen mot denna bakgrund fast-
ställt sociala och regionala politiska mål i såväl postlag som telelag.
Men det räcker inte med att enbart fastställa mål. Det gäller också att
klara målsättningen och att kunna redovisa detta.
Utskottet menar att ”det är mycket viktigt att regeringen för riksda-
gen årligen redovisar hur de av statsmakterna fastställda målen upp-
fylls” och ”förutsätter att den av riksdagen begärda redovisningen av
hur de av statsmakterna fastställda målen uppfylls kommer att lämnas
av regeringen”. Någon sådan redovisning av måluppfyllelsen har, sedan
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
131
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
avregleringen av post- och telemarknaden, ännu inte gjorts av regering- |
och telekommunikationernas verksamhet.
|
Post- och |
Så understryker exempelvis utskottet den betydelse som lantbrev- Regeringen anser i bil. 7 till budgetpropositionen att ”rikstäckande Utskottet förutsätter att riksdagens mål om en väl fungerande och Neddragningen, 25 %, är betydande, och någon analys av vilka Till dess regeringen kan leda i bevis att föreslagna neddragningar Fru talman! Anslaget till Posten AB för rikstäckande betalnings- Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 2 i trafikut- Anf. 171 TORSTEN GAVELIN (fp) Fru talman! Jag vill något beröra de två reservationer som Folkpar- När det gäller privatiseringen av Telia och Posten är det vår överty- Telia har en dominerande ställning på telemarknaden. Därför är det När det sedan gäller telesystemets utbyggnad råder det ingen poli- |
|
132 |
spara in en hel del miljöskadligt och dyrbart resande. |
En utbyggnad av telesystemen kan ibland vara företagsekonomiskt
olönsam för den som bygger ut. Då menar Folkpartiet liberalerna att vi
bör införa samma ordning vad gäller telekommunikationer som vad
gäller järnvägs- och flygkommunikationer, nämligen möjlighet för
staten att köpa in företagsekonomiskt olönsam utbyggnad av telenäten.
Om staten gör bedömningen att det ur regionalpolitisk eller samhälls-
ekonomisk synpunkt är fördelaktigt att göra en större teleinvestering än
vad telenätsägaren hade tänkt sig, vill vi att möjligheten för staten att
gå in och göra ett köp öppnas.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 5. Givetvis står vi bakom
den andra reservationen också, men för tids vinnande yrkar jag endast
bifall till reservation 5.
Anf. 172 HANS STENBERG (s)
Fru talman! Väl fungerande kommunikationer är en grundförutsätt-
ning för ett modernt välfärdssamhälle. Detta gäller inte minst post-och
telekommunikationer som under senare år har kommit att spela en allt
viktigare roll för att skapa bra utvecklingsmöjligheter i landets alla
delar. Denna utveckling kommer med all säkerhet att bli ännu tydligare
i framtiden.
Med den moderna tekniken blir det möjligt för många företag att
decentralisera och förlägga verksamhet till glesbygden. Men förutsätt-
ningen för att det skall fungera är att post- och telekommunikationerna
fungerar bra även utanför de stora befolkningskoncentrationerna.
Gör man en internationell jämförelse på det här området kan man
konstatera att Sverige ligger mycket långt framme. Kan vi behålla och
vidareutveckla den tätposition som jag vill påstå att vi har på det här
området, kommer det i framtiden att bli en stor konkurrensfördel för de
svenska företagen.
Bra post- och telekommunikationer är inte bara ett villkor för att fö-
retagen skall kunna utvecklas på alla orter. Det är också en förutsätt-
ning för att människor skall kunna leva bekvämt och ha ett bra liv.
Därför är det oerhört nödvändigt att både upprätthålla och vidareut-
veckla denna typ av kommunikationer, även i glesbygd.
Då kommer man in litet grand på det Torsten Gavelin nämnde, att
det är nödvändigt att inte bara göra företagsekonomiska bedömningar
när det gäller denna utbyggnad. Man måste se både näringspolitiskt och
regionalpolitiskt på de satsningar som görs. Därför är det nödvändigt
att se till att statens behov, styrning kontroll och insyn, blir tillgodosed-
da på ett bra sätt. Det bästa sättet att uppnå det är att ha ett statligt
ägande på det här området. På så vis kan både serviceåtaganden och
samhällsinflytande säkerställas. Därför avstyrker utskottsmajoriteten
moderaternas förslag om utförsäljning av Posten och Telia. Jag vill
försäkra Jan Sandberg att vi inte baserar politiken på spekulationer i
enskilda tidningsartiklar. Vi har något längre framförhållning än så.
Fru talman! För att Posten skall upprätthålla en rikstäckande betal-
nings- och kassaservice på orter där det inte är kommersiellt lönsamt
får Posten en särskild ersättning för det. I budgetpropositionen föreslås
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
133
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 112
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
134
att anslaget till Posten för rikstäckande betalnings- och kassaservice
skall minskas med 50 miljoner till 300 miljoner kronor.
Bakgrunden till minskningen är den rationalisering och effektivise-
ring som skett inom Posten under de senaste åren. Den här produktivi-
tetsförbättringen gör att vi är övertygade om att det är möjligt för pos-
ten att upprätthålla den här servicen även med det minskade anslaget.
Men det går naturligtvis inte att minska anslaget hur mycket som helst.
Om man som moderaterna föreslår mer än halverar anslaget tror vi att
man passerar smärtgränsen. Vi är övertygade om att med den relativt
måttliga minskning som vi föreslår kommer detta att fungera.
Jag vill understryka att det inte handlar om en sänkning av ambitio-
nen. Alla skall även fortsättningsvis ha tillgång till en väl fungerande
betalnings- och kassaservice. Postens åtaganden på det området ligger
fast.
Riksdagen har också fastställt social- och regionalpolitiska mål i
postlagen. Över statsbudgeten anvisas särskilda medel för upphandling
av serviceåtaganden till förmån för handikappade. Dessutom träffas
som sagt avtal med Posten om upprätthållande av rikstäckande betal-
nings- och kassaservice. Post- och telestyrelsen har till uppgift att verka
för att de mål som riksdagen har slagit fast uppfylls.
Det är angeläget att upprätthålla en acceptabel service och se till att
nödvändiga förändringar på detta område sker med varsamhet, exem-
pelvis när det gäller förändringar på lantbrevbärarlinjer och liknande.
Det kanske förtjänar att påpekas att detta inte innebär att det inte
kommer att ske förändringar av postens verksamhet i framtiden. Män-
niskors behov av både post- och betalningstjänster förändras mycket
snabbt. Om postservicen skall fungera i framtiden krävs en anpassning
till de förändringar som sker för övrigt i samhället. Jag är också överty-
gad om att om den här servicen långsiktigt skall kunna upprätthållas i
framtiden är det nödvändigt att Posten ges möjlighet både att utveckla
de betalningsförmedlingstjänster som man har och att utveckla ytterli-
gare finansiella tjänster.
Fru talman! Eftersom postmarknaden ganska nyligen avreglerats är
det viktigt att noga följa utvecklingen inom det området. När flera
postföretag kommer att finnas på marknaden är det rimligt att samtliga
aktörer på postmarknaden bidrar till att en rikstäckande service tryggas
i framtiden. Därför ser vi det som mycket positivt att regeringen nu
utreder möjligheten till en solidarisk finansiering av de sociala och
regionala kostnaderna genom att undersöka om det går att införa en
avgift från samtliga företag som är aktiva inom marknaden.
När det gäller tidningsdistributionen har prisutvecklingen varit oro-
ande hög sedan avregleringen av postverksamheten inleddes. Jag vill
understryka att det är ett samhällsintresse att även relativt små fack-
och specialtidskrifter kan distribueras till överkomliga kostnader och
att människor på landsbygden har tillgång till dagstidningar på rimliga
villkor.
Tidigare fanns ett mål fastställt för prisutvecklingen på tidnings-
distribution. Jag anser att regeringen, i det beredningsarbete om den
framtida utformningen av postmarknaden som nu pågår, mot bakgrund
av den oroande prisutvecklingen på det här området som ett alternativ
bör överväga återinförande av prismålet.
Fru talman! Väl fungerande telekommunikationer är som sagt en
grundförutsättning för ett modernt välfärdssamhälle. I synnerhet under
senare år har telekommunikationerna och den nya informationstekniken
spelat en allt viktigare roll för att skapa goda utvecklingsmöjligheter i
landets alla delar. Med den moderna tekniken har det blivit möjligt
även för de tekniskt mest avancerade företagen att lokalisera delar av
sin verksamhet utanför de stora befolkningskoncentrationerna.
Rätt använd kommer den nya informationstekniken att avsevärt
stärka vår konkurrensförmåga. Därför är det angeläget att hela landet
får möjlighet att använda den nya informationstekniken. Det är positivt
att regeringen nu granskar tillgången till fungerande tele- och data-
kommunikation till rimliga priser och ser över hur det kan främjas i
landets alla delar.
Fru talman! Eftersom väl fungerande telekommunikationer har
mycket stor betydelse för företagen och människorna i landet har riks-
dagen fastställt sociala och regionalpolitiska mål i telelagen. Också på
det området, precis som på postområdet, går utvecklingen oerhört
snabbt. Människors och företags krav på fungerande data- och tele-
kommunikationer ökar snabbt. Därför är det viktigt att noga följa ut-
vecklingen på den nu avreglerade telemarknaden, så att inte oönskade
sociala eller regionalpolitiska effekter uppstår. Post- och telestyrelsen
har ansvar för det här, och regeringen skall dessutom återkommande
redovisa en utveckling till riksdagen.
Moderniseringen av Telias nät går nu i snabb takt, och samtliga
abonnenter i landet kommer att vara anslutna till AXE-systemet senast
vid utgången av 1997. Även när det gäller nätet för data- och bildöver-
föring ligger Sverige mycket väl framme i både utbyggnad och teknisk
utveckling.
Ett av problemen på det här området har varit att telenätets områ-
desindelning inte stämmer överens med kommun- och länsgränser. Det
innebär att vissa människor får orimligt höga kostnader för samtal
exempelvis till det egna kommunalkontoret. Naturligtvis är det inte
rimligt att människor skall behöva ringa rikssamtal inom den egna
kommunen. Det finns också en strävan från Telias sida att justera grän-
serna där det är möjligt. Det finns också en möjlighet för kommunerna
att åtgärda det här genom att införa s.k. 020-nummer.
Mot den här bakgrunden, och de bekymmer som ändå finns, är det
angeläget att den utveckling vi nu har mot ett rundare Sverige när det
gäller teletaxor kan fortsätta och även skyndas på.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 173 JAN SANDBERG (m) replik
Fru talman! Jag vill instämma i vad Hans Stenberg säger vad gäller
att det är viktigt att vi i Sverige håller oss väl framme på området, både
på postsidan och på telekommunikationssidan. Om vi tittar på tele-
kommunikationssidan och gör kopplingen till de glesare bebodda de-
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
135
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
larna av Sverige, kan vi se att den avreglering som har genomförts har |
den moderna AXE-tekniken. Det handlar om en tidigareläggning av de
|
Post- och |
här investeringarna på lågt räknat två år. Det finns alltså mycket positi- När det sedan gäller ersättningen till Posten för den rikstäckande Ny informations- och kommunikationsteknik ökar Postens möjlig- Om man jämför med telekommunikationsområdet, har vi krävt att Sedan undrar jag fortfarande hur det är med de eventuella planerna Anf. 174 HANS STENBERG (s) replik Fru talman! När man lyssnar på Jan Sandberg skulle man kunna tro När vi nu ser både post och telekommunikationer inte bara som en Därför kan jag garantera Jan Sandberg att jag kommer att bestämt Anf. 175 JAN SANDBERG (m) replik Fru talman! Jag tackar för det klargörandet från Hans Stenberg. Om |
|
136 |
antyds i dagens nummer av Dagens Industri vet vi att i varje fall Hans |
Stenberg kommer att göra allt han kan för att motverka det. Jag tror i
och för sig att det vore väldigt olyckligt för Sverige och inte minst för
de glesare delarna av Sverige. Vi har de facto redan nu mer eller mind-
re bevis på att en avreglering av telekommunikationerna ger fördelar
för Sveriges glesbygd.
En av orsakerna till att bl.a. Telias chef gärna ser en börsintroduk-
tion är att Telia därigenom får en ökad kapitalbas, som kan satsas bl.a.
på de glesare delarna av Sverige. Det visar också erfarenheterna från
avregleringen. Jag vill påstå att en privatisering av Telia ökar möjlighe-
terna för alla delar av Sverige att få tillgång till moderna telekommuni-
kationer.
Jag kan jämföra - vilket jag gjorde tidigare - med den tidigare-
läggning av AXE-utbyggnaden som Telia nu har satt i gång, som var en
följd av att beslut fattades om fri konkurrens på telekommunika-
tionsområdet. Tack vare detta har man tidigarelagt sina AXE-
investeringar i Sveriges glesare delar med ungefär två år.
Då skall vi komma ihåg att det inte var länge sedan som Socialde-
mokraterna föreslog att Telia skulle få ett ökat statligt stöd för att be-
kosta dessa investeringar. Alla vet nog att det inte finns några sådana
statliga pengar i dag. Det behövs inte heller statliga pengar, visar det
sig, utan det handlar om att få till stånd en konkurrens som gör att kun-
derna i alla delar av Sverige får tillgång till bättre och modernare tele-
kommunikationer. Det visar erfarenheterna.
Jag tackar alltså Hans Stenberg för klargörandet vad gäller hans in-
ställning till en privatisering av Telia. Det skall bli intressant att följa
upp det ställningstagandet de kommande åren.
Anf. 176 HANS STENBERG (s) replik
Fru talman! Enligt Jan Sandberg skulle det finnas likheter mellan
avreglering och privatisering. Jag tycker inte att man kan ta det steget
fullt ut.
Vi har i Sverige ett stort, dominerande, statligt teleföretag, Telia,
som i stort sett kontrollerar hela marknaden. Vi har med det lyckats
bygga upp ett av världens absolut bäst fungerande telenät. Jag tillåter
mig att starkt tvivla på att det här skulle ha kunnat göras om Telia hade
haft privata ägare.
Det handlar om just kombinationen av frihet för företagen att verka
i en viss konkurrens på marknaden och ett stort statligt inflytande. Det
gör att vi kan vara med och påverka, styra inriktningen av och ställa
krav på ett stort, dominerande företag, på ett annat sätt än vad man kan
göra med ett privat företag. Det är just det som gör att man lyckats
bygga ut telekommunikationerna så bra över hela landet.
En helt privatiserad marknad skulle däremot säkert ha fungerat
minst lika bra i storstadsområdena och andra befolkningstäta områden.
Egentligen skall man inte fortsätta en debatt som helt baseras på
tidningsartiklar och spekulationer i tidningarna. Men jag kanske ändå
skall göra det klarläggandet att jag inte till hundra procent motsätter
mig ett visst privat inflytande även i Telia, men att staten helt skulle dra
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
137
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
sig ur sitt engagemang på det området kan jag över huvud taget inte |
|
Post- och |
Anf. 177 TORSTEN GA VELIN (fp) replik Fru talman! Hans Stenberg sätter likhetstecken mellan statligt ägan- Ett statligt inflytande, ett statligt ansvar är vi naturligtvis angelägna Anf. 178 HANS STENBERG (s) replik Fru talman! Åsikterna svänger snabbt i de här sammanhangen. För- Jag är övertygad om att den dåvarande borgerliga regeringen gjorde Anf. 179 TORSTEN GA VELIN (fp) replik Fru talman! Hans Stenberg fortsätter med att sätta likhetstecken Jag vill framhålla att det finns andra sätt för staten att ta sitt ansvar |
138
Anf. 180 HANS STENBERG (s) replik
Fru talman! Torsten Gavelin pratar om statlig upphandling. Kan jag
tolka det så, att Torsten Gavelin vill ha något slags system med avgifter
som samtliga aktörer på marknaden betalar, för att på det viset finansie-
ra sin upphandling? Det vore positivt om det var på det viset, men jag
tvivlar faktiskt på att det är så Folkpartiet har tänkt sig det.
Anf. 181 SIVERT CARLSSON (c) replik
Fru talman! Hans Stenberg sade att bra post- och telekommunika-
tioner är förutsättningar för näringliv och boende också i glesbygd. Jag
är glad att vi delar den grunduppfattningen. Medlen tycks vi inte ha
samma uppfattning om.
Hans Stenberg sade vidare att det var mot bakgrund av de rutiner
och effektiviseringar som har gjorts som han var övertygad om att detta
skulle kunna ske genom att minska anslaget med 50 miljoner kronor.
Regeringen förutsätter att beloppet skall ligga fast, likaså utskottet,
Hans Stenberg är övertygad, och någon tror - jag är inte övertygad
förrän jag har sett konsekvenserna på det här området. Jag har redan
sett vissa konsekvenser av vad rationaliseringarna innebär ute i gles-
bygden. Mot den bakgrunden tycker jag att det är rimligt att det ligger
ett oförändrat anslag kvar under det här året.
Anf. 182 HANS STENBERG (s) replik
Fru talman! Det finns faktiskt ett avtal med Posten. Man är ålagd att
upprätthålla den servicen. Det avtalet förändras inte! Servicen skall
upprätthållas.
Mot bakgrund av att man har rationaliserat har det här givits en
möjlighet att minska anslaget något. Det skall fungera! Posten har det
här åtagandet, och det skall uppfyllas.
Anf. 183 SIVERT CARLSSON (c) replik
Fru talman! Även ett avtal fordrar innehåll, och utan medel tror jag
inte att man klarar av det hela - det är min övertygelse.
Bakgrunden till detta tänkande är att jag tycker att man på område
efter område skär på fel ställen när man gör besparingar. Man skär
längst ut i samhällets artärer och vener. Det har gällt flygplatser i
Norrland, det har gällt enskilda vägar. Det här är ytterligare en bespa-
ring som slår mot landsbygden. Menar vi någonting med talet om att
skapa förutsättningar för näringsliv och boende i hela landet får vi inte
ideligen skära ute i ytterkanterna, utan skapa förutsättningar även där.
Anf. 184 HANS STENBERG (s) replik
Fru talman! Men det handlar faktiskt inte om att skära ned servicen
- det handlar om att skära ned de penninganslag Posten har.
Om Posten vore ett företag på ruinens brant och inte skulle klara det
här skulle jag kunna förstå Sivert Carlssons indignation. Men vi har ju
ett avtal med Posten - man skall uppfylla det här; vi ändrar inte avtalet.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
139
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
140
Anf. 185 ELISA ABASCAL REYES (mp)
Fru talman! Miljöpartiet delar i viss utsträckning Socialdemokrater-
nas syn på post- och teleservice. Vi vill särskilt betona den regional-
politiska aspekten, och detta i tider då Posten förändras.
Miljöpartiet ser gärna att staten fortsätter att ta sitt ansvar för Posten
AB på ett markant sätt. T.ex. är det viktigt att Postens direktiv inte går
ut över arbetsklimat eller arbetsvillkor på Posten, som redan varit utsatt
för en del påfrestningar och diverse arbetsmarknadskonflikter.
Post-i-butik-systemet, dvs. att man integrerar postservice i annan
verksamhet och på så sätt effektiviserar och kan stänga postkontor,
anser vi inte vara negativt, men det är enligt Miljöpartiets mening nöd-
vändigt med en noggrann utvärdering av vad nedläggningen av ett stort
antal postkontor har inneburit för glesbygden, inte minst från småföre-
tagarsynpunkt. Vi har uppmärksammat den kritik som framförts och
vill betona nödvändigheten av en granskning. I vissa fall har ett nedlagt
postkontor inte ersatts med något annat, vilket måste ses som ett pro-
blem att uppmärksamma.
Vi i Miljöpartiet tror inte att en utförsäljning av Posten är så bra.
Många exempel från andra länder där posten privatiserats är övervä-
gande negativa. Med tanke på Postens starka ställning i nuläget är det
direkt olämpligt från marknadssynpunkt. Därmed vill jag instämma i
vad Torsten Gavelin sade om att ett privat monopol inte är bättre än ett
statligt. Då är snarare det statliga monopolet att föredra; det är i varje
fall min uppfattning.
Om man avser att privatisera Posten AB bör man även verka starkt
för att möjliggöra andra företags inträde på marknaden. Miljöpartiet är
alltså emot en utförsäljning av Posten och en total avreglering i nuläget.
Vi har begärt en utredning om effekterna av Postens omstrukture-
ring ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Med hänvisning till att riksda-
gens revisorer fått i uppdrag att granska hur riksdagen skall kunna följa
upp hur målen på post- och teleområdet uppfylls, att utskottet påpekar
att det finns behov av en utförlig redovisning om måluppfyllelse, servi-
cegrad m.m. på området samt att Miljöpartiets regionalpolitiska ambi-
tion verkar delas av Socialdemokraterna har vi avstått från att reservera
oss. Med detta anser vi det möjligt att stödja regeringens förslag.
Så till telemarknaden som är en marknad under ganska kraftig ex-
pansion, inte minst när det gäller mobiltelefoner. Vi i Miljöpartiet me-
nar att grön politik innebär satsningar på teknisk utveckling. Inom
informationstekniken finns stora effektivitetsvinster att hämta inom
kommunikationssektorn totalt. Med detta välkomnar även Miljöpartiet
det anslag som regeringen föreslår på 37 miljoner för utveckling av
informationsteknik. Vi har förespråkat en ändring av telelagen med
utgångspunkt från en totalt avreglerad telemarknad. Till skillnad från
på Postens område har en avreglering av telemarknaden i andra länder
inte lett till monopolisering eller missgynnat konsumenter i stor ut-
sträckning. Däremot har konkurrensen på teleområdet varit högst gynn-
sam för många konsumenter, och vi ser på sikt att dessa fördelar kan
uppnås även i Sverige. Vi instämmer delvis i det som framhålls i mo-
tion Ub903 av Moderaterna. Men telemarknadens expansion måste inte
bara komma människor till godo prismässigt utan även regionmässigt.
För detta tror vi att vissa förändringar i telelagen kan vara nödvändiga,
särskilt ur konkurrenssynpunkt. Inför en framtida telemarknad ser vi
gärna att regeringen ser över en sådan ändring. Dock anser vi inte i
nuläget att vi måste betona detta särskilt.
Med detta vill jag yrka bifall till propositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1994/95:229 vissa avräkningsfrågor vid personskadeersättning
Förslag
1994/95:RR12 Riksdagens revisorers förslag angående Utlännings-
nämndens roll i invandrings- och flyktingpolitiken
Utrikesutskottets betänkanden
1994/95 :UU23 Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa år
1994
1994/95:UU24 Mänskliga rättigheter, m.m.
Jordbruksutskottets betänkanden
1994/95 :JoU20 Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95
1994/95 :JoU22 vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och
andra luftföroreningar
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1994/95 :AU15 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BoU21 Investeringsbidrag för bostäder samt ett program för
miljöinvesteringar
12 § Kammaren åtskildes kl. 19.42.
Prot. 1994/95:112
31 maj
Post- och
telekommunikation
141
|
Prot. 1994/95:112 31 maj |
Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 35 |
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 71 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 113 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 152 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.53 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
142
1 § Meddelande om val......................................................................1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott.............................................1
3 § Förnyad bordläggning.................................................................1
4 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning.....................................................1
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30..................1
Regeringens sammansättning och regeringsarbetets orga-
nisation m.m..............................................................................2
(avsnitt 1-8)..............................................................................2
Anf. 1 KURT OVE JOHANSSON (s)....................................2
Anf. 2 BIRGER HAGÅRD (m)...............................................4
Anf. 3 KURT OVE JOHANSSON (s) replik..........................7
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik....................................7
Anf. 5 KURT OVE JOHANSSON (s) replik..........................8
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) replik....................................8
Anf. 7 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)....................................9
Anf. 8 KURT OVE JOHANSSON (s) replik........................10
Anf. 9 HÅKAN HOLMBERG (fp).......................................11
Anf. 10 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................14
Anf. 11 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik...........................14
Anf. 12 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................15
Anf. 13 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik...........................15
Anf. 14 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................16
Anf. 15 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik...........................16
Anf. 16 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................17
Anf. 17 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik...........................17
Anf. 18 KENNETH KVIST (v)............................................17
Anf. 19 PETER ERIKSSON (mp)........................................20
Anf. 20 INGER RENÉ (m)...................................................22
Anf. 21 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................23
Anf. 22 INGER RENÉ (m) replik.........................................23
Anf. 23 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................23
Anf. 24 INGER RENÉ (m) replik.........................................24
Anf. 25 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................24
Anf. 26 INGER RENÉ (m) replik.........................................24
Anf. 27 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................25
Anf. 28 INGER RENÉ (m) replik.........................................25
Regeringskansliets upphandling av konsulttjänster................25
(avsnitt 9)................................................................................25
Anf. 29 INGER RENÉ (m)...................................................25
Anf. 30 INGVAR JOHNSSON (s)........................................27
Anf. 31 INGER RENÉ (m) replik.........................................28
Anf. 32 INGVAR JOHNSSON (s) replik..............................29
143
Prot. 1994/95:112 Anf. 33 INGER RENÉ (m) replik.........................................29
31 maj Anf. 34 INGVAR JOHNSSON (s) replik.............................30
_______________ Anf. 35 PETER ERIKSSON (mp)........................................30
Utövandet av statens ägande..................................................31
(avsnitt 10.1.3)........................................................................31
Anf. 36 OLA KARLSSON (m)............................................31
Anf. 37 PETER ERIKSSON (mp)........................................33
Anf. 38 WIDAR ANDERSSON (s)......................................34
Anf. 39 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................35
Anf. 40 WIDAR ANDERSSON (s) replik...........................36
Anf. 41 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................36
Anf. 42 WIDAR ANDERSSON (s) replik...........................37
Anf. 43 OLA KARLSSON (m) replik..................................37
Anf. 44 KENNETH KVIST (v)............................................37
Anf. 45 PETER ERIKSSON (mp)........................................38
Uppgifter om underrättelseverksamhet mot Sovjetunionen
på 1950-talet........................................................................... 38
(avsnitt 11.1)...........................................................................38
Anf. 46 BIRGER HAGÅRD (m)..........................................38
Anf. 47 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................39
Anf. 48 KURT OVE JOHANSSON (s)................................40
Anf. 49 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................42
Anf. 50 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................43
Anf. 51 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................43
Anf. 52 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................43
Anf. 53 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................44
Anf. 54 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................45
Anf. 55 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................45
Anf. 56 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................45
Brev till Rysslands president...................................................46
(avsnitt 11.2)...........................................................................46
Anf. 57 BIRGER HAGÅRD (m)..........................................46
Anf. 58 KURT OVE JOHANSSON (s)................................47
Anf. 59 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................49
Anf. 60 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................49
Anf. 61 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................49
Anf. 62 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................50
Anf. 63 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................50
Anf. 64 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................51
Anf. 65 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik..........................51
Anf. 66 KURT OVE JOHANSSON (s) replik......................51
Anf. 67 KENNETH KVIST (v)............................................52
Anf. 68 PETER ERIKSSON (mp)........................................52
EU-frågor m.m........................................................................ 53
(avsnitten 12.2, 12.3 och 12.4)...............................................53
Anf. 69 KENNETH KVIST (v)............................................53
Anf. 70 PETER ERIKSSON (mp)........................................55
Anf. 71 BJÖRN VON SYDOW (s)......................................56
Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................58
Anf. 73 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................58
144
Anf. 74 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................58
Anf. 75 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................59
Anf. 76 KENNETH KVIST (v) replik..................................59
Anf. 77 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................59
Anf. 78 KENNETH KVIST (v) replik..................................60
Anf. 79 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................60
Anf. 80 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)................................60
Anf. 81 KENNETH KVIST (v)............................................62
Anf. 82 BJÖRN VON SYDOW (s) replik............................62
Anf. 83 KENNETH KVIST (v) replik..................................63
Anf. 84 PETER ERIKSSON (mp)........................................63
Anf. 85 BJÖRN VON SYDOW (s).......................................64
Anf. 86 PETER ERIKSSON (mp)........................................64
Anf. 87 BJÖRN VON SYDOW (s).......................................64
Anf. 88 PETER ERIKSSON (mp)........................................64
Volvo-Renault-affären och tidigare regeringars kontakter
med bilindustrin......................................................................65
(avsnitt 13.1)...........................................................................65
Anf. 89 BIRGER HAGÅRD (m)..........................................65
Anf. 90 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................66
Anf. 91 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)............................67
Anf. 92 BIRGER HAGÅRD (m)...........................................69
Anf. 93 HÅKAN HOLMBERG (fp).....................................69
Statsminister Carl Bildts brev till konstitutionsutskottet den
4 maj 1994............................................................................... 70
(avsnitt 13.2)...........................................................................70
Anf. 94 BIRGER HAGÅRD (m)...........................................70
Anf. 95 KURT OVE JOHANSSON (s)................................71
Anf. 96 BIRGER HAGÅRD (m) replik................................72
Anf. 97 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik...........................72
Anf. 98 KENNETH KVIST (v)............................................73
Anf. 99 PETER ERIKSSON (mp)........................................73
Försäljningen av statligt ägda aktier i Assi Domän AB..........73
(avsnitt 14)..............................................................................73
Anf. 100 JERRY MARTINGER (m)....................................73
Anf. 101 PÄR-AXEL SAHLBERG (s).................................76
Anf. 102 JERRY MARTINGER (m) replik..........................77
Anf. 103 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.......................78
Anf. 104 JERRY MARTINGER (m) replik..........................78
Anf. 105 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik.......................79
Redovisning till riksdagen av de ekonomiska förutsättning-
arna för Öresundsbroprojektet................................................79
(avsnitt 17)..............................................................................79
Anf. 106 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)..............................79
Anf. 107 MARGITTA EDGREN (fp)...................................81
Anf. 108 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik....................82
Anf. 109 MARGITTA EDGREN (fp) replik........................83
Anf. 110 ELISA ABASCAL REYES (mp)...........................83
Statsråds förmögenhetsförhållanden.......................................85
(avsnitt 18)..............................................................................85
Prot. 1994/95:112
31 maj
145
Prot. 1994/95:112 Anf. 111 BIRGER HAGÅRD (m)........................................85
31 maj Anf. 112 HÅKAN HOLMBERG (fp)...................................86
_______________ Anf. 113 INGVAR JOHNSSON (s).....................................87
Anf. 114 BIRGER HAGÅRD (m) replik..............................89
Anf. 115 INGVAR JOHNSSON (s) replik...........................89
Anf. 116 BIRGER HAGÅRD (m) replik..............................89
Anf. 117 INGVAR JOHNSSON (s) replik...........................90
Anf. 118 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik........................90
Anf. 119 INGVAR JOHNSSON (s) replik...........................91
Anf. 120 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik........................91
Anf. 121 INGVAR JOHNSSON (s) replik...........................91
Anf. 122 PETER ERIKSSON (mp)......................................91
Anf. 123 HÅKAN HOLMBERG (fp) replik........................92
Anf. 124 PETER ERIKSSON (mp) replik............................92
Stiftelserm.m.......................................................................... 93
(avsnitten 22, 25.1 och 25.2)..................................................93
Anf. 125 NILS FREDRIK AURELIUS (m).........................93
Anf. 126 MARGITTA EDGREN (fp)..................................94
Anf. 127 PÄR-AXEL SAHLBERG (s).................................95
Anf. 128 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik...............97
Anf. 129 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik......................98
Anf. 130 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik...............98
Anf. 131 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik......................99
Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp) replik........................99
Anf. 133 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik....................100
Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp) replik......................100
Anf. 135 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) replik....................101
Anf. 136 SIV HOLMA (v)..................................................101
Anf. 137 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik.............102
Anf. 138 SIV HOLMA (v) replik.......................................103
Anf. 139 NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik.............103
Anf. 140 SIV HOLMA (v) replik.......................................103
Nomineringen av svenska befattningshavare vid EU:s insti-
tutioner.................................................................................103
(avsnitt 26)............................................................................103
Anf. 141 BIRGIT FRIGGEBO (fp)....................................103
Anf. 142 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m)........104
Anf. 143 KENNETH KVIST (v)........................................106
Anf. 144 CATARINA RÖNNUNG (s)...............................107
Anf. 145 KENNETH KVIST (v) replik.............................109
Anf. 146 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m) re-
plik........................................................................................109
Anf. 147 CATARINA RÖNNUNG (s) replik....................110
Anf. 148 Förste vice talman ANDERS BJÖRCK (m) re-
plik........................................................................................110
Anf. 149 CATARINA RÖNNUNG (s) replik....................111
Anf. 150 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik..........................111
Övrigt.................................................................................... 112
Anf. 151 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).........................112
Beslut...............................................................................................113
Beslut om uppskjuten votering......................................................118
Meddelande om information från regeringen..............................118
5 § Beskattning av vissa förmåner...............................................118
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU25........................118
Anf. 152 JAN-OLOF FRANZÉN (m).................................118
Anf. 153 ROLF KENNERYD (c).......................................119
Anf. 154 KARIN PILSÄTER (fp).......................................120
Anf. 155 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik.......................121
Anf. 156 KARIN PILSÄTER (fp) replik............................122
Anf. 157 PER ROSENGREN (v)........................................122
Anf. 158 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik.......................123
Anf. 159 PER ROSENGREN (v) replik..............................123
Anf. 160 RONNY KORSBERG (mp).................................123
Anf. 161 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik.......................124
Anf. 162 RONNY KORSBERG (mp) replik.......................124
Anf. 163 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik.......................125
Anf. 164 RONNY KORSBERG (mp) replik.......................125
Anf. 165 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)......................125
Anf. 166 INGIBJÖRG SIGURDSDÖTTIR (s)...................126
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)............................................128
6 § Avisering av folkbokföringsuppgifter....................................128
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU26........................128
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)............................................128
7 § Ändrade övergångsbestämmelser till tullagen......................128
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU39........................128
Anf. 167 CARL FREDRIK GRAF (m)...............................128
Anf. 168 SVERRE PALM (s).............................................129
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)............................................129
8 § Vissa ändringar i skattelagstiftningen med anledning av
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt................................129
Skatteutskottets betänkande 1994/95 :SkU40........................129
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)............................................129
9 § Höjning av förseningsavgiften enligt tullagen
(1994:1550)...............................................................................130
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU41........................130
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)............................................130
Ajournering.....................................................................................130
Återupptagna förhandlingar.........................................................130
10 § Post- och telekommunikation................................................130
Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU25..........................130
Prot. 1994/95:112
31 maj
147
Prot. 1994/95:112 Anf. 169 JAN SANDBERG (m).........................................130
31 rnai Anf. 170 SIVERT CARLSSON (c)....................................131
_______________ Anf. 171 TORSTEN GAVELIN (fp)..................................132
Anf. 172 HANS STENBERG (s)........................................133
Anf. 173 JAN SANDBERG (m) replik...............................135
Anf. 174 HANS STENBERG (s) replik.............................136
Anf. 175 JAN SANDBERG (m) replik...............................136
Anf. 176 HANS STENBERG (s) replik.............................137
Anf. 177 TORSTEN GAVELIN (fp) replik.......................138
Anf. 178 HANS STENBERG (s) replik.............................138
Anf. 179 TORSTEN GAVELIN (fp) replik......................138
Anf. 180 HANS STENBERG (s) replik.............................139
Anf. 181 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................139
Anf. 182 HANS STENBERG (s) replik.............................139
Anf. 183 SIVERT CARLSSON (c) replik..........................139
Anf. 184 HANS STENBERG (s) replik.............................139
Anf. 185 ELISA ABASCAL REYES (mp)........................140
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)...........................................141
11 § Bordläggning.........................................................................141
12 § Kammaren åtskildes kl. 19.42.................................................141
148
gotab 48711, Stockholm 1995