Riksdagens protokoll
1994/95:109

Fredagen den 19 maj

Kl. 9.00-12.59

Protokoll

1994/95:109

1 § Meddelande om information från regeringen

Andre vice talmannen meddelade att torsdagen den 1 juni kl. 14.30
skulle justitieminister Laila Freivalds lämna information om regering-
ens politik mot våld.

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
18 maj

UbLJ14 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m.

Mom. 8 (anslagsbeloppet under Sveriges lantbruksuniversitet)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c)

3. res. 3 (mp)

Förberedande votering:

88 för res. 2

16 för res. 3

189 avstod

56 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

192 för utskottet

91 förres. 2

16 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 22 fp, 18 v, 11 kds

För res. 2:       69 m, 22 c

Avstod:        16mp

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 109

Prot. 1994/95:109

19 maj

UbUll Ny högskola i Stockholms län

Mom. 2 (lokalisering och uppbyggnad av det nya lärosätet)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (mp)

Förberedande votering:

72 för res. 1

16 för res. 2

210 avstod

51 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

223 för utskottet

70 för res. 1

3 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 22 c, 22 fp, 18 v, 14 mp, 8 kds

Förres. 1:       69 m, 1 kds

Avstod:         2 mp, 1 kds

Frånvarande:    22 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 5 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU22 Frågor om offentlig upphandling (prop. 1994/95:153)

Mom. 6 (verksamhet i offentlig egenregi och obligatorisk anbudsupp-
handling)

1. utskottet

2. res. 2 (m, fp, kds)

Votering:

199 för utskottet

97 för res. 2

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 22 c, 2 fp, 18 v, 16 mp

För res. 2:       69 m, 19 fp, 9 kds

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 6 kds

Mom. 8 (miljöhänsyn vid upphandling)

1. utskottet

2. res. 5 (mp)

Votering:

262 för utskottet

16 för res. 5

21 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     141 s, 69 m, 1 c, 22 fp, 18 v, 11 kds

Förres. 5:       16 mp

Avstod:         21 c

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU26 Investeringar i arrendejordbruket m.m.

Mom. 2 (driftsinriktningen på arrendestället m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

227 för utskottet

68 för res. 1

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     140 s, 22 c, 20 fp, 18 v, 16 mp, 11 kds

För res. 1:        68 m

Frånvarande:    21 s, 12 m, 5 c, 6 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 5 (friköp av historiska arrenden)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

3. res. 3 (mp)

Förberedande votering:

25 för res. 2

17 för res. 3

257 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

249 för utskottet

27 för res. 2

23 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     129 s, 69 m, 19 c, 22 fp, 1 v, 9 kds

För res. 2:        6 s, 2 c, 17 v, 2 kds

Avstod:         6 s, 1 c, 16 mp

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:109

19 maj

Prot. 1994/95:109    Övriga moment

19 maj                Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU28 Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador till
sjöss

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 3 (bättre sanktionsmöjligheter)

1. utskottet

2. mot. L30 (kds)

Votering:

284 för utskottet

14 för mot. L30

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 69 m, 22 c, 22 fp, 17 v, 13 mp

För mot. L30:    1 v, 2 mp, 11 kds

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

LU29 Märkning av skor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU16 Ny föräldraledighetslag m.m.

Mom. 1 (översyn av föräldraledighetslagen)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

230 för utskottet

69 för res. 1

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 22 c, 22 fp, 18 v, 16 mp, 11 kds

För res. 1:       69 m

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 6 (rätten till ledighet vid mödravårdsundersökning)

1. utskottet

2. res. 6 (v, kds)

Votering:

254 för utskottet

44 för res. 6

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    140 s, 69 m, 22 c, 22 fp, 1 mp

För res. 6:        18 v, 15 mp, 11 kds

Frånvarande:    21 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 8 (förläggningen av hel föräldraledighet)

1. utskottet

2. res. 9 (v)

Votering:

280 för utskottet

18 för res. 9

1 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 69 m, 22 c, 22 fp, 15 mp, 11 kds

Förres. 9:       18 v

Avstod:        1 mp

Frånvarande:    20 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:109

19 maj

3 § Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgiftsskyldighet
m.m.

Föredrogs

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU42

Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgiftsskyldighet m.m. (prop.
1994/95:209)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 4 §.)

4 § Statens järnvägar

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU26
Statens järnvägar (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 1 BIRGITTA WISTRAND (m)

Fru talman! I dag skall vi behandla frågan om Statens järnvägar. Vi
som är intresserade av järnvägar kan nu se att järnvägen är inne i sin
andra utvecklingsfas. Den förra skedde ju faktiskt för nära 150 år se-
dan. Jag hoppas verkligen att moderniseringen och nytänkandet inom
järnvägen inte kommer för sent, utan att järnvägarna och över huvud
taget spårbunden trafik hinner att ta tillbaka sitt förlorade kundunderlag

Statens järnvägar

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

- ett kundunderlag som har minskat långsamt men säkert under de
senaste 30 åren.

Därför känns det viktigt och betydelsefullt att EU-kommissionen,
precis som den svenska riksdagen under förra perioden, nu försöker att
utveckla järnvägen så att den kan bli effektiv och ett förnyat transport-
medel. EU-kommissionens arbete med att utveckla de olika rampro-
grammen för transporter och de transeuropeiska nätverken syftar just
till att underlätta den gemensamma inre marknaden. Här är transport-
näringen oerhört betydelsefull, både för att säkra den ekonomiska till-
växten och för att utveckla välståndet inom unionen.

Det är betydelsefullt att människor kan röra sig fritt och att gods
snabbt kan nå sina adressater. Samtidigt behöver vi möjlighet att lösa
de kö- och trängselproblem som finns runt om i Europa och lyfta fram
de miljöproblem som också behöver tas itu med. Därför anser kom-
missionen att användarna måste stå för sina kostnader och avser därför
att utarbeta principer för hur kostnadstäckningen skall ske. Konkur-
rensneutralitet kommer att tillämpas och avgifter för miljövänliga och
energisnåla fordon och motorer kommer att bli lägre, vilket är något
som vi ställer upp på.

I det ramprogram som EU har utarbetat har man också lyft fram en
satsning på järnvägar som omfattar ända upp till 70 000 km. Av dessa
är 23 000 km avsedda för höghastighetståg. Det gäller både höghastig-
hetståg som har en hastighet av 250 km/tim, vilka går på ombyggda
sträckor och nya rälsar, samt den typ av snabbtåg som vi har i Sverige,
vilka har en hastighet av ca 200 km/tim och som inte har nya rälsar.
Många av dessa projekt är också kombinerade projekt, dvs. att de
kombineras mellan järnväg, lands vägsförbindelse och ibland också med
båtförbindelse.

När kommissionen säger att om järnvägen skall kunna spela en stör-
re roll i det framtida transportsystemet, så måste den bli konkurrens-
kraftigare när det gäller de nischer där järnvägarna har tekniska och
ekonomiska fördelar, dvs. snabba persontransporter med hög kapacitet
och stora godsvolymer med långa körsträckor.

Som jag tidigare sade har de europeiska järnvägarna tappat mark-
nadsandelar under de senaste åren. Det gäller både gods- och person-
trafik. Därför är det glädjande att SJ, som har redovisat underskott
under många år, när det gäller godstrafiken nu äntligen har kunnat
börja redovisa ett positivt resultat och t.o.m. en ökning av godstrans-
portarbetet på 4 %. Detta har skett genom ett ordentligt och omfattande
effektiviseringsarbete av SJ, vilket jag tycker är något som man skall
uppskatta. Vi hoppas att SJ kommer att fortsätta detta effektiviserings-
arbete. Förra året blev också SJ utnämnt till Sveriges bästa transportfö-
retag. Det är strategiskt viktigt att denna utveckling fortsätter och att SJ
ser till att verksamheten fortsätter att ge svarta resultatsiffror.

Det är också betydelsefullt att de satsningar som nu görs på järnvä-
gen får effekt för både gods- och persontrafik. De olika matarlinjerna,
som efter amerikanskt mönster har etablerats som knutpunkter utmed
stornätet - s.k. short lines - har också bidragit till småskaliga transport-
lösningar.

Fru talman! Harmonisering och standardisering är honnörsord för
EU:s transportpolitik. Det gäller också för järnvägarna. SJ arbetar ock-
så med dessa frågor. Det gäller många frågor, alltifrån terminaler och
containrar till växelflak. Här anser vi att departementet borde ha gjort
en kostnadsöversyn när det gäller vad EU-anpassningen egentligen
kommer att kosta. En sådan översyn efterlyser jag.

Samtidigt vill jag också lyfta fram konstaterandet att standardise-
ringen ute i Europa sker i ganska långsam takt. Det är tyvärr få interna-
tionella projekt som har blivit verklighet. Jag vill då lyfta fram projek-
tet Eurostar - det höghastighetståg som skall transportera passagerare
mellan Paris, London och Bryssel via tunnel under engelska kanalen -
som är ett samarbete mellan SNCF, Brittish rails och den belgiska
järnvägen. Jag hoppas att flera sådana projekt kommer till stånd och att
Sverige kan få ta del av dessa.

En så här snabbt utvecklad verksamhet passar inte så väl för myn-
dighetsutövning utan bör bedrivas i bolagsform. Därför vill vi fortsätta
att diskutera hur järnvägen, enkannerligen SJ, bör komma in i ett kon-
kurrensförhållande. Därför måste avregleringen fortsätta.

När det gäller godstrafiken kan man se vad som hände när LKAB
fick rätten att trafikera banan. Då sjönk nämligen kostnaden för trans-
port av malm med 200 miljoner. EU:s intentioner är också att avreglera
och konkurrensutsätta. Här har Sverige i många fall legat före och
ligger före. Därför tycker jag att det är helt förkastligt att hela den på-
började avregleringen ligger stilla och att de förslag som fattades under
den förra regeringsperioden ännu inte har fått genomföras. Här borde
Sverige gå före, precis som inom Teliaområdet.

I årets proposition om Statens järnvägar anges att de riktlinjer som
förra riksdagen fattade beslut om när det gäller SJ:s affärsplan för
1995/97 skall ligga fast och att SJ:s vinstnivå för 1997 skall ligga på
ungefär 1 miljard. Det betyder att resultatnivån kommer att ge en av-
kastning på eget kapital på ungefär 8 % och att soliditeten ökar till
43 % fram till 1997.

I propositionen sägs också, vilket jag särskilt vill lyfta fram, att det
är viktigt att SJ fortsätter att koncentrera sin verksamhet och då satsar
på järnvägen. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen inte följer
upp denna uppfattning och föreslår en privatisering av den verksamhet
som inte omfattar järnvägstrafik, t.ex. försäljning och privatisering av
Swebus. Vi säger i en särskild reservation att vi vill genomföra detta
och att det vid en privatisering av Swebus är viktigt att man tittar på de
oligopoltendenser som finns på bussmarknaden. Vi tycker att Konkur-
rensverket bör få i uppdrag att granska konkurrenssituationen.

När vi nu kan konstatera att SJ äntligen börjar gå något så när bra
och förändringsprocessen har hunnit så här långt måste vi börja tänka
på hur SJ:s bolagisering skall se ut, så att SJ kommer ut på marknaden.
Inför en sådan bolagisering menar vi att en översyn måste göras av SJ:s
finansiering. Man bör också titta på det långsiktiga behovet av ett in-
vesteringskapital. Vi menar att hela SJ på sikt bör privatiseras. Även
här bör man titta på hur man skall uppnå maximal konkurrens efter en
privatisering.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

Fru talman! Jag anser därför att regeringen bör få bemyndigandet
att sälja SJ.

Jag vill i detta sammanhang också säga att vi anser att de blygsam-
ma banavgifter som SJ betalar inte skall få minskas ytterligare genom
att de 120 miljoner som regeringen föreslår till att täcka vissa kostnader
skall tas från banavgifterna. De 120 miljonerna behövs för att förstärka
budgeten.

Vi tycker även att man skall följa det beslut som fattades 1988, att
banavgifterna skall beräknas på samhällsekonomiska grunder. De skall
alltså inte användas för att kompensera SJ.

Slutligen anser vi att monopolet måste försvinna och att avregle-
ringen måste återupptas.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motion nr 4.

Anf. 2 SVEN BERGSTRÖM (c)

Fru talman! Vi har alltså att ta ställning till trafikutskottets betän-
kande nr 26 om Statens järnvägar. Birgitta Wistrand talade mycket om
anpassningen till EU och hur den kommer att påverka den svenska
trafikpolitiken. Jag håller mig i huvudsak till SJ och de svenska förhål-
landena.

När järnvägen introducerades i vårt land för drygt 100 år sedan in-
nebar den en revolution för såväl resandet som godstransporterna i
landet. Men som många revolutioner kom den så småningom av sig.
Det som var en högteknologisk ffamtidsbransch på 1800-talet blev mot
mitten av 1900-talet snarare betraktat som ett utdöende trafikslag. De
pengar som staten ändå satsade på järnvägen betraktades av många som
en oförsvarligt dyr kulturhistorisk insats snarare än som en framtidsin-
vestering.

Med 1988 års trafikpolitiska riksdagsbeslut skedde ett trendbrott.
Nu började järnvägstrafiken att utvecklas igen i Sverige precis som
skett nere på kontinenten under senare år. Och de förändringar som vi
redan sett i vårt land under de sju år som gått sedan dess kommer säkert
att överträffas av den utveckling som vi kommer att få se under de
kommande sju åren.

Utöver den person- och godstrafik som bedrivs av SJ har vi också
fått se en utökad trafik på järnväg med länstrafikbolagen som huvud-
män. Vi har fått se lokala tågåkerier växa upp på flera håll och ta över
godstrafik som länge varit olönsam för SJ. Förebilden har ofta varit den
framgångsrika amerikanska ”shortline”-modellen. Med sin lokala för-
ankring, sin obyråkratiska och flexibla organisation och sin direkta
kundkontakt kan dessa företag ofta få lönsamhet på verksamhet som
tidigare bedömts som omöjlig att driva ekonomiskt.

Parallellt med denna positiva utveckling äger tyvärr en annan nega-
tiv utveckling rum. Fortfarande har många företag bekymmer med att få
bra järn vägslösningar till rimliga priser på sina godstransportbehov.
Nattågstrafiken har inskränkts på sina håll och fungerar inte tillfreds-
ställande på andra linjer. Fortfarande läggs också järnvägar ner och rivs
upp, precis som före 1988.

Det kan tyckas självklart att banor som inte längre trafikeras eller
där trafiken är alltför gles och olönsam skall läggas ner. Men att lägga
ner och riva upp järnvägar i dag är mycket kortsiktigt. Mot bakgrund av
den snabba utvecklingen, inte minst av lokala tågåkerier, är det svårt
att med någon säkerhet bedöma vilka järnvägar som på några års sikt
faktiskt har möjligheter att utvecklas till lönsamma banor.

Fru talman! 1988 års trafikpolitiska beslut innebar inte bara nya ba-
nor för tåg utan även nya tankebanor när det gäller järnvägstrafikens
utvecklingsmöjligheter. I och med att persontrafiken på länsjärnvägarna
konkurrensutsattes visade det sig att det gick att bedriva tågtrafik både
bättre och billigare än man tidigare hade påstått. Samma fenomen har
kunnat iakttas på godstrafikens område, precis som Birgitta Wistrand
tidigare nämnde när det gällde malmtransporterna.

Men var gränserna går för möjligheterna att utveckla järnvägstrafi-
ken är det fortfarande svårt att säga något säkert om. Vi vet t.ex. att det
fortfarande finns en hel del övrigt att önska när det gäller teknikut-
vecklingen inom järnvägen. Enligt min mening finns det dock anled-
ning att tro att med en fortsatt avreglering och med en trafikpolitik där
alla trafikslag får bära alla sina verkliga kostnader inklusive miljökost-
nader, så kan oerhört mycket ännu göras för att utveckla järnvägen
inför framtiden.

Med det omfattande infrastrukturprogram som riksdagen fattat be-
slut om och där nära 40 miljarder är avsett för att utveckla järnvägen
under de närmaste tio åren förbättras förutsättningarna ytterligare för en
bra järnvägstrafik i framtiden. Det visar att regering och riksdag fak-
tiskt förstår betydelsen av ett väl fungerande framtidsinriktat och miljö-
anpassat transportsystem, som järnvägen i ännu högre utsträckning kan
bli.

Hur de olika trafikslagen på bästa sätt skall utvecklas och avvägas
mot varandra blir det nu Kommunikationskommissionens uppgift att
utreda närmare, men vi i Centern är övertygade om att järnvägen kom-
mer att ha en mycket central roll i framtidens trafiklösningar.

När det gäller dagens betänkande finns det anledning att inte över-
driva de skillnader mellan partierna som är redovisade i de fem reser-
vationerna och i de två särskilda yttrandena.

Utskottets majoritet understryker i fråga om mål för SJ angelägen-
heten av att ”SJ:s ekonomi kan konsolideras för att möjliggöra en ange-
lägen utveckling av järnvägstrafiken”. Detta torde vara samma syfte
som Miljöpartiet - som har reserverat sig - har, men här skiljer sig
utskottsmajoriteten från Miljöpartiet i bedömningen av vilka ekono-
miska krav på SJ som är förenliga med detta mål.

När det gäller frågan om avreglering där Centern, Moderaterna och
Folkpartiet har en gemensam reservation, nr 3, som jag härmed vill
yrka bifall till, vet vi ju att det inom någon vecka kommer en departe-
mentsutredning som efter remissbehandling skall leda till ett regerings-
förslag i frågan under hösten. Förhoppningsvis kan vi med en viss
tidsförskjutning landa på samma ståndpunkt under hösten och därmed
få en bred majoritet bakom ståndpunkten att avregleringen skall fortsät-
ta.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

Prot. 1994/95:109

19 maj

I ytterligare en fråga, nämligen när det gäller kravet på att skapa
smidiga och rationella trafiklösningar över länsgränserna som aktuali-

serats i motionsförslag, understryker utskottet att detta är angeläget och

Statens järnvägar

förutsätter att denna fråga vägs in i regeringens bedömningar. Inte
heller där är det alltså någon avgörande skillnad i synsätt mellan ut-
skottsmajoriteten och motionären. Vi är alla lika angelägna om att detta
skall fungera bättre.

Fru talman! Till sist vill jag ta upp frågan om godstrafiken som för-
anlett många motioner som vittnar om ett ganska utbrett missnöje med
SJ:s sätt att klara av en väl fungerande godstrafik till rimligt pris. Trots
att SJ Gods fått utmärkelse som ett bra transportföretag och trots att
godstrafikvolymerna ökat på järnvägen, finns det grava exempel på
situationer där SJ Gods inte lyckats särskilt väl. Jag har själv motione-
rat i frågan om SJ och godstrafiken.

Utskottet har i starka skrivningar understrukit vikten av att SJ ut-
vecklar sin godstrafik. Det är av strategisk betydelse för den fortsatta
trafikutvecklingen, som utskottet skriver. Man måste forma ett effektivt
och konkurrenskraftigt trafiksystem så att godstrafiken kan öka i vo-
lym. Det förändringsarbete som pågår skall fortsätta att ske i samråd
med berörda godskunder. Utskottet konstaterar också att syftet med en
stor del av motionsyrkandena i denna del torde komma att tillgodoses.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i
trafikutskottets betänkande nr 26, så när som på den del som berör
avregleringsfrågorna, där jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 3 LENNART FREMLING (fp)

Fru talman! Den viktiga frågan i detta betänkande är järnvägstrafi-
kens avreglering. Vi liberaler är övertygade om att en avreglering med-
för stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt sektorns mo-
dernisering och attraktionskraft. Erfarenheter från länstrafiken visar att
man kan uppnå sänkta kostnader till nytta för såväl skattebetalare som
resenärer.

Man kan skapa flexibilitet och modernare marknadsformer med en
avreglering. Om fler operatörer får möjlighet att köra tåg på spåret,
kommer konkurrensen att leda till bättre tågtrafik, pressade priser och
därmed en attraktivare järnvägstrafik. Detta är vi liberaler övertygade
om.

Avreglering beslutades för ett år sedan, men efter valet har social-
demokraterna ändrat på det beslutet. Socialdemokraterna är tyvärr så
våldsamt försiktiga när det gäller att genomföra avregleringar. Här har
vi en tydlig skillnad i värderingar mellan oss som förstår att konkurrens
på marknaden ger makt åt den enskilde individen och dem som tror att
det blir bättre om valda beslutsfattare talar om för individen vad han
behöver. Vi liberaler har tilltro till individens förmåga att fatta rationel-
la beslut. Socialister misstror individens förmåga.

Fru talman! Det som jag nu sagt kan tyckas vara ett teoretiskt reso-
nemang, men det har faktiskt praktiska konsekvenser. Järnvägen är
miljövänlig. Att avvakta med avregleringen ger en mindre effektivitet

10

på järnvägssektorn. Det är därför även till skada för miljön. Därför är

det beklämmande att se Miljöpartiets särskilda yttrande till detta betän-
kande där man säger att man så småningom vill öppna för länstrafiken
att köra i angränsande län. Det skulle inte ge några nämnvärda konkur-
rensmöjligheter.

Den socialdemokratiska regeringen har gett fel signaler till produ-
centerna på marknaden om framtidsutsikterna. Det har haff praktiska
konsekvenser. Nattågen från Gävle/Dalarna till Göteborg och Malmö
fanns kvar under den borgerliga regeringen. Men de togs bort i januari
1995. De privata tågföretagen som börjat dyka upp under de gångna
åren har fått sämre möjligheter och ser sämre framtidsutsikter.

För att ta ytterligare ett exempel, från mitt eget län, vill jag kom-
mentera utvecklingen på Västerdalsbanan. SJ:s monopol på godstrafi-
ken innebär att det nu blir lönsamt att köra de stora tunga timmertrans-
porterna på landsvägen i stället, med de negativa konsekvenser det får
med olycksrisker, miljöskador och ett kraftigt ökat vägslitage på den
ömtåliga riksvägen, som trafikeras av så många turister som åker upp
till Sälenfjällen. Det är en risk för en total nedläggning av trafiken på
Västerdalsbanan i och med att man har hamnat i en ond cirkel. Förutom
trafikpolitik handlar frågan om järnvägens avreglering faktiskt om
näringspolitik, arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och inte minst
miljöpolitik.

Fru talman! Det är min förhoppning att regeringen är beredd att av-
reglera järnvägen och sända ut rätt signaler, till gagn för miljön. Med
detta yrkar jag bifall till reservation 3.

Anf. 4 SIV HOLMA (v)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets och
Miljöpartiets reservation 5 mom. 11. Av reservationen framgår att en
positiv utveckling av järnvägens godstransporter är av strategisk bety-
delse för en bra fortsatt trafikutveckling. Godstransporter på järnvägen
kan klara de ökade kraven på miljövänliga transporter, regional balans
och ett hållbart resursutnyttjande. I det ingår t.ex. att statliga bolag och
verk i så stor utsträckning som möjligt skall samarbeta för att välja
miljövänliga transporter.

I reservationen betonas också vikten av att ha rätt sorts ekonomiska
incitament för att få fler att välja godstransporter på järnväg i stället för
på landsväg. Det är därför som vi riktar kritik mot att trafikutskottets
majoritet avstyrker motioner som går ut på att förhindra en nedläggning
av godshanteringen i Morjärv och Älvsbyn och mot att inte vilja vidta
åtgärder för att återuppta verksamheten på bangården i Ånge. Det här
kan tyckas vara regionala och lokala frågor, men de har också rikspoli-
tiska dimensioner. Vem är det som har ansvaret för hur Statens järnvä-
gar drivs? Jo, det måste vara vi i riksdagen.

SJ är ett statligt ägt affärsverk som driver sin verksamhet. Rege-
ringen styr genom att fastställa mål och krav. Men det handlar också
om trafikpolitik, miljö- och regionalpolitik. Man kan inte bara hänvisa
till att den enda garantin för uthålliga miljövänliga järnvägstransporter
är att SJ är ett effektivt och ekonomiskt starkt järnvägsföretag. Den
socialdemokratiska regeringen tycks i dessa frågor ha gett upp politiken

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

11

Prot. 1994/95:109

19 maj

som ett styrmedel för att utjämna skillnaderna mellan olika regioner i
landet eller för att styra trafiken från landsväg till järnväg, som ett

viktigt politiskt styrmedel för att skapa arbetstillfällen och ge företag

Statens järnvägar

bra förutsättningar för transportmöjligheter.

Motivet för att SJ planerar att lägga ner dessa godsterminaler häng-
er antagligen ihop med ett riksdagsbeslut om lönsamhetskrav. Konsek-
vensen blir då att nedläggningar blir aktuella. Hur ser verkligheten ut i
Morjärv och Älvsbyn? I Morjärv lastas timmer och trävaror från stora
delar av Tornedalen. Transporterna riskerar nu att få gå en omväg på
landsväg via Haparanda. I Älvsbyn har flera av ortens företag anpassat
sig till transportfördelar som järnvägen ger. Ortens största företag
Älvsby Hus och Polarbageriet har t.o.m. stickspår in på sina industri-
tomter. Om dessa godsterminaler läggs ned innebär det ökade trans-
portkostnader, alltså väsentliga fördyringar. Det innebär också längre
leveranstider eftersom godset från Älvsbyn på sin väg till exempelvis
Linköping först måste norrut till Boden och därefter söderut till Kal-
mar. Det är omvägar som tillsammans med de ökade transportkostna-
derna försämrar inlandsföretagens konkurrensvillkor. Det är viktigt
med tanke på att de gärna vill börja exportera.

Den här typen av nedläggningar är tydliga exempel på vad som in-
träffar när helhetssynen försvinner i regional-, miljö- och trafikpoliti-
ken. Man kan inte gömma sig bakom lönsamhetskrav, rationaliserings-
krav och effektivitetskrav. Det innebär inte att Vänsterpartiet tycker att
SJ skall drivas olönsamt, orationellt och ineffektivt. Det innebär att SJ:s
verksamhet inte enbart kan redovisas i strikta affärsmässiga termer. De
är för begränsade. Man måste redovisa SJ i ett infrastrukturellt sam-
manhang. Dit hör själva verksamheten i företaget, affärsidé, kommuni-
kationer, transportmöjligheter, den offentliga servicen, utbildningsni-
vån, kulturlivet, kvinnors villkor etc. Om alla faktorer samverkar får vi
en positiv utveckling. Om några faktorer försämras, exempelvis offent-
lig service eller transportvillkoren, riskeras den positiva utvecklingen. I
värsta fall kan t.o.m. regionalpolitiska stödpengar i praktiken vara
bortkastade.

Det har talats mycket om avregleringar. Faktum är att de genomför-
da avregleringarna av transport- och kommunikationsväsendet i landet
med få undantag har gynnat storstadsområden och befolkningscentrum
i södra Sverige på Norrlands bekostnad. Att flyga från Kiruna till
Stockholm kostar lika mycket som att flyga från Stockholm till New
York. Där ser man hur gynnsamma avregleringama är.

Ofta har avregleringen motiverats som en anpassning till EU:s re-
gelverk som föreskriver fri rörlighet och fri konkurrens och förbjuder
subventioner som anses snedvrida konkurrensen. Medlemskapet i EU
kommer att förstärka denna inriktning. Ökat utrymme för marknads-
krafterna missgynnar inlandet i Sverige. Det gynnar i stället koncentra-
tions- och centraliseringstendensema.

En helhetsyn innebär i stället att man ser till de behov som finns i en
region eller på en ort när man utformar politiken. Trafikutskottets ma-
joritet tycks hysa alltför stora förhoppningar om att beslutsordningar,

12

SJ:s överläggningar med godskunder eller pågående utredningsarbete

om kommunikationspolitiken i slutändan kommer att resultera i att t.ex.
godsterminalema i Älvsbyn och Morjärv inte läggs ned.

Fru talman! Jag ringde i går till Älvsbyn och Morjärv för att höra
om SJ:s överläggningar hade gett några positiva löften om att
godsterminalerna skulle få vara kvar. Svaren var tyvärr entydiga. SJ
kommer att besluta om deras framtid senast i augusti i år. Ingenting
pekade på att SJ ändrat sina planer. Detta kommer att bli ett dråpslag
för näringslivet i Norrbottens inland.

Slå inte undan fotterna på näringslivet i Norrlands inland genom att
passivt se på när SJ lägger ner godsterminalerna i Morjärv och Älvs-
byn! Här krävs mer än fromma förhoppningar. Här krävs aktiva politis-
ka insatser för att rädda jobben och för att satsa på miljövänliga och
kostnadseffektiva godstransporter.

Anf. 5 LENNART FREMLING (fp) replik

Fru talman! Siv Holma talar om problemen med avreglering. Hon
säger att vi i stället skall ha en helhetsyn. Den innebär att det är riksdag
och regering som bäst vet vad folk har för transportbehov och när man
har resbehov osv. Här klargörs skillnaden mellan våra två synsätt.

Vi vill att marknadskrafterna skall få råda. Marknadskrafterna är ju
faktiskt summan av oss konsumenter. Erfarenheten visar mycket tydligt
att man har haft väldigt svårt att få nytänkande att slå igenom inom
järnvägssektorn. Den monopolsituation som har rått har hindrat den
tekniska utvecklingen. Man kan titta på hur vägtrafiksektorn har ut-
vecklats och jämföra det med järnvägssektorn. Då ser man att järnvägs-
tekniken står kvar på samma nivå som för ca 50 år sedan.

Anf. 6 SIV HOLMA (v) replik

Fru talman! Marknadskrafterna har ju tyvärr visat sig ha de effekter
som jag beskrev. De har gynnat koncentrations- och centraliseringsten-
denser. Om vi tittar på EU-medlemskapet kan vi se att det inte har
inneburit några goda konsekvenser för regionerna i Norrlands inland.
Här har det blivit precis tvärtom. Det har blivit fördyringar.

Det är precis som jag sade att en flygbiljett mellan Kiruna och
Stockholm kostar lika mycket som en flygbiljett mellan Stockholm och
New York. Det var väl inte meningen.

De fria marknadskrafterna innebär att det som är lönsamt får ytter-
ligare fördelar, men det som inte är lönsamt får mycket svårare att klara
sig.

Anf. 7 LENNART FREMLING (fp) replik

Fru talman! Det är just det som är meningen. Det som är lönsamt är
sådant som folk efterfrågar. Det är det som man bör satsa på, utveckla
ytterligare och öka kapaciteten på.

Sedan är det naturligtvis viktigt att de trafikpolitiska principerna
från 1988 följs när riksdagen fattar beslut om olika typer av skatter. Det
innebär att det skall ligga samhällsekonomiska kalkyler i botten. Den
enskilde resenären skall känna av marginalkostnaderna räknat i sam-

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

13

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

hällsekonomiska termer. Det har tyvärr inte kommit att genomföras i
tillräcklig grad ännu. Om vi gör det kommer detta att fungera bra.

Anf. 8 SIV HOLMA (v) replik

Fru talman! Om man drar ut konsekvenserna av resonemanget att
man bara skall satsa på det som är lönsamt innebär detta att man inte
tar ett samhällsekonomiskt ansvar för glesbygden. Där finns det inte
samma lönsamhetsmöjligheter på grund av att det är färre människor
som bor där. Det är viktigt att riksdagen tar ett ansvar för att hela Sve-
rige skall ha möjligheter att leva och finnas till och inte bara storstads-
områden och befolkningscentrum i södra Sverige.

Anf. 9 BIRGITTA WISTRAND (m) replik

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om ordet satsning. För Vänster-
partiet verkar satsning vara samma sak som att riksdagen och regering-
en skall bevilja anslag till något som inte lönar sig. Jag menar att satsa
innebär att företag satsar. Det innebär inte att vi skall satsa skattepeng-
ar.

Det har satsats mycket pengar på järnvägar i Norrlands inland.
Även om det inte är för mycket har det i alla fall inte lönat sig. Folk
åker inte tåg. Transporterna har inte ökat. Ändå har riksdagen år efter
år beviljat nya pengar. Vi har sett att det inte bara handlar om pengar,
och satsningar av andras pengar, utan att det också handlar om att det
måste finnas en villighet hos marknaden att använda dessa ”satsningar”.

Jag tycker att det är oroväckande när man tror att mer pengar kan ge
mer trafik. Det gör inte det. Finns det inget gods och inga passagerare
hjälper det inte hur många tomma tåg Vänsterpartiet vill köra där.

Anf. 10 SIV HOLMA (v) replik

Fru talman! Det handlar inte om att köra tomma tåg. Historien har
visat att företagen faktiskt inte har tagit det ansvar som moderaterna
tror att de kommer att göra. Det finns ingenting som hindrar att de i dag
satsar och tar ansvar.

Det har alltid varit ett samhällsansvar att investera i järnvägar och
sådant. Det kommer det att vara också i fortsättningen. Företagen är
inte villiga att stå för dessa kostnader.

Anf. 11 BIRGITTA WISTRAND (m) replik

Statens järnvägarFru talman! Företagens uppgift är att bedriva före-
tagande. Staten har ansvaret för infrastrukturen. Men det är ju inte
säkert att infrastrukturen måste vara dyr järnväg. Det kan vara andra
saker som är mer lönsamt och bättre anpassat än järnväg. Jag tycker att
det är oerhört viktigt att vi inte ser järnvägen som den enda lösningen.

Anf. 12 SIV HOLMA (v) replik

Fru talman! Jag vill bara tillägga en sak, nämligen detta med miljö-
ansvaret. När det gäller avreglering och privatisering har ju historien
också visat att företagen tyvärr inte tar ansvaret för detta. De är inte

14

spjutspetsar när det handlar om miljöansvar. Vi måste ta det ansvaret i
samhällelig regi i solidarisk anda och göra något för framtiden.

Anf. 13 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Det stämmer att den stora frågan i dagens debatt är av-
regleringen. Jag skall återkomma till den sedan.

Miljöpartiets syn på järnväg och tåg är ganska känd vid det här la-
get. Vi ser stora framtidsmöjligheter för tågtransporterna. Vi är särskilt
glada över den utveckling som SJ haft de senaste åren med nysatsning-
ar på snabbtåg och ökade vinster.

I ett internationellt perspektiv är tåget allmogens - för att använda
ett gammaldags ord - sätt att resa. Det är folkets sätt att resa. Det kan
vi se i Indien. Vi har sett det i Afrika. Där är det på nedgång nu på
grund av andra problem. Det var också i ett tidigt skede den situation
som rådde i USA.

Tåget fyller inte bara den funktionen att det är milj ovänligt och ef-
fektivt. Det är också ett sätt för människor att kunna transportera sig på
mycket enkelt och billigt sätt. Det märks bl.a. genom den stora andelen
studenter som åker tåg. De väljer detta framför inrikesflyget, inte minst
på grund av priset.

Jag vill även i detta sammanhang passa på att gratulera SJ för det
informationspris man har fått av Sveriges informationsförening i år för
kampanjen om 100 punkter. Det visar faktiskt att SJ är ett av de affärs-
verk som staten har all anledning att vara stolt över.

Miljöpartiet har i en motion yrkat på samverkan för statliga bolag.
Vi syftar givetvis på Posten och på att Posten har överfört en större del
av sina transporter till lastbilar, vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi
tror att det är möjligt att skapa större samverkan mellan de statliga
bolagen och affärsverken för att på så sätt främja de miljövänligaste
transportslagen. Posten har varit och är till viss del fortfarande stor
kund hos SJ. Det är viktigt att detta system bibehålls så att järnvägen
kan fortsätta att utvecklas och godstransporterna kan fortsätta trots att
en stor kund försvinner.

Vad gäller resonemanget om avkastning och soliditet kan jag säga
att Miljöpartiet gärna vill ha ökade investeringar. Vi vill öka möjlighe-
terna för SJ att behålla visst materiel och vissa av de stationer man har i
dag. Vi anser att det är ofrånkomligt att sänka vinstkravet och solidi-
tetskravet för att klara det.

Så till frågan om avreglering: Folkpartiet och Lennart Fremling för-
söker göra det till en ideologisk fråga. Det har varit ganska tydligt i
hela debatten - även i den debatt om avreglering vi hade i höstas.

Miljöpartiet har inget behov av att lyfta just avregleringen i sig till
ett ideologiskt plan. Miljöpartiet eftersträvar den ideologiska betoning-
en i helhetssynen på trafikpolitiken. Vårt särskilda yttrande som fogats
till betänkandet är helt i linje med den trafikpolitik vi för i övrigt. Vi
har inga ambitioner att efterlikna Folkpartiets trafikpolitik i övrigt.

Folkpartiet och Centerpartiet hävdar att konkurrensen är viktig. Jag
undrar om Folkpartiet och Centerpartiet har glömt att SJ inte bara kon-
kurrerar med andra små företag utan också med andra transportslag.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

15

Prot. 1994/95:109

19 maj

Man måste hålla sig till verkligheten, Lennart Fremling. Hur många
företag är intresserade av att driva trafik t.ex. i det län som Lennart

Fremling själv representerar, dvs. Dalarna, på den nattågssträcka som

Statens järnvägar

vi har debatterat ivrigt i denna kammare? Jag tror knappt att det finns
något företag som vill göra det. Intresset skulle i så fall gälla de stora
sträckorna mellan Stockholm och Malmö och Stockholm och Göte-
borg, där det är lönsamt att köra. Det är faktiskt inte lönsamt att köra på
många sträckor.

Vi stryker det fiktiva inlägget. Det gör det kanske mindre bekläm-
mande att läsa Miljöpartiets särskilda yttrande. Vi har faktiskt inte
använt orden ”så småningom”. Miljöpartiet vill att det skall vara möj-
ligt för trafikföretag och andra företag att driva trafik i angränsande län.
Man öppnar möjligheter för de företag som önskar köra sina godstrans-
porter att göra det.

Miljöpartiet ser alltså avregleringen som en möjlighet, men inte
som en absolut möjlighet i detta ögonblick. Vi ser det inte som en ideo-
logisk fråga om att avreglera eller inte. Vi ser det som en process som
måste utvecklas.

Man måste ge styrka åt de små företagen och åt det stora, men man
måste framför allt ge styrka till järnvägen i sin helhet gentemot andra
transportslag.

Utvecklingen för höghastighetståg är positiv. Men vi vill i detta
sammanhang också beklaga att landsbygden till viss del har blivit li-
dande. Det har naturligtvis varit en svår kombination för SJ att klara de
höga vinstkrav som staten har ställt samtidigt som man varit tvungen att
lösa de regionalpolitiska aspekterna. Det har lösts genom den statliga
upphandlingen.

Jag vill med detta yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 1, men
Miljöpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer.

Anf. 14 LENNART FREMLING (fp) replik

Fru talman! Visst är detta en ideologisk fråga. Vi liberaler har tilltro
till individens förmåga att själv fatta rationella beslut om hur man skall
agera. Vi tror inte att det som vissa kallar ”helhetssyn” är det riktiga,
för det innebär att riksdag och regering skall fatta beslut om vad var
och en som individ skall ha för ramar att röra sig inom. Det är inte rätt
sätt. Visst är det en ideologisk fråga!

Det är klart att transportslagen - både järnväg gentemot andra
transportslag och olika järnvägsföretag - skall konkurrera på rätt vill-
kor. Det underströk jag också. Man har inte lyckats genomföra 1988
års kloka trafikpolitiska beslut. Man har inte satt upp rätt villkor ännu,
och det måste också göras. Jag är övertygad om att man är medveten
om det i den nyligen tillsatta kommunikationskommittén. Den måste ha
i uppgift att klara ut detta så att det blir rätt beskattning på olika trans-
portslag och så att man sätter upp rätt villkor.

Erfarenheten visar faktiskt att det finns privata företag som är in-
tresserade av att konkurrera. Låt oss släppa fram enskilda initiativ och
nya företag som kommer upp. Det finns korta sträckor där privata före-

16

tag faktiskt kör timmertransporter och gör det lönsamt.

Låt oss se på vad som är statens uppgift och vad privat företagsam-
het kan göra.

Anf. 15 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Lennart Fremling talade om individens förmåga och
individens behov i detta sammanhang. Jag skulle vilja berätta en rolig
historia som anknyter till en serie av roliga historier som handlar om
hur många personer det krävs för att skruva i en glödlampa vid olika
tillfällen.

Hur många borgerliga politiker krävs det för att skruva i en glöd-
lampa? Svaret är: Ingen. Det tar marknaden hand om.

Det är samma sak här. Vi vill i detta skeende peka på att individens
behov inte tillgodoses om staten inte sörjer för god tillgänglighet på
transportsidan. Marknaden tillgodoser inte individens behov om indivi-
dens behov inte är lönsamma. Framför allt tillgodoser inte marknaden
miljöns behov om de inte är lönsamma. Vi vet att det i dag är svårt att
köra lönsamt på många sträckor där många människor behöver åka -
inte minst studenter.

En successiv eller partiell avreglering, som Miljöpartiet motionerat
om, öppnar möjligheter för privata företag. Det finns även andra frågor
som har med avreglering att göra. Det handlar t.ex. om SJ:s nästan
totala monopolställning. Det handlar om privatisering. Det handlar om
många andra saker. Det handlar om ställningen gentemot andra europe-
iska järnvägsföretag, av vilka många är väldigt dåliga i jämförelse med
SJ.

Det är viktigt att vi har en helhetssyn just gentemot andra trans-
portslag. Det finns en fara för att godstransporterna på motorväg ökar
när järnvägspolitiken ställs om på ett snabbt och ogenomtänkt sätt.

Jag vill bara hänvisa till det pågående utredningsarbetet. Det skall
faktiskt fattas beslut om avreglering i höst.

Anf. 16 LENNART FREMLING (fp) replik

Fru talman! Jag håller helt med Elisa Abascal Reyes om att det är
viktigt att miljöns behov tillgodoses. Det skall göras genom diverse
statliga beslut och genom andra beslut, där vi sätter rätt priser. Vi är
mycket för att använda ekonomiska styrmedel för att värna om miljön.
Därefter kan den enskilda individen ha full frihet att välja sina villkor.

Jag håller också med om att SJ är ett ovanligt bra järnvägsföretag.
Det skall inte ses som någon kritik mot SJ att jag säger att monopolet
som system är dåligt.

Frågan återstår ändå: Vad tror Miljöpartiet att det skall tjäna till att
säga att länsjärnvägsföretagen - länstrafiken - skall kunna få köra i
angränsande län? Det är ändå en liten petitess i sammanhanget. Det ger
ingen nämnvärd ökad konkurrens utan öppnar bara för ett visst mono-
pol att vidga sin verksamhet litet grand geografiskt. Det är inte alls
säkert att det är de trafikrelationerna som individerna har behov av att
åka i.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 109

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

Anf. 17 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Jag kan konstatera att yttrandet inte riktigt överens-
stämmer med motionstexten. Det har jag ansvaret för. Vi skrev
”trafikföretag” i motionen. Det innebär att företag som har behov av att
transportera skall kunna göra det in i angränsande län för att nå fram till
stomjärnvägen - t.ex. LKAB.

Vi ser i dag inte en avreglering som en möjlighet att stärka järnvä-
gens ställning. Vi ser en partiell avreglering som en möjlighet att göra
det, men vi är i detta skede inte beredda att ta ansvaret för en dålig
avreglering. Det tror jag att Lennart Fremling trots allt har förståelse
för.

Anf. 18 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Jag tycker nog att Elisa Abascal Reyes buntar ihop
Centern och Folkpartiet på ett litet ovarsamt sätt när det gäller synen på
avreglering. I Centern har vi en synnerligen pragmatisk inställning till
avregleringsfrågorna. Det finns absolut inga ideologiska övertoner i
detta.

När man ser tillbaka några årtionden och konstaterar hur SJ har ut-
vecklats tror jag också att Miljöpartiet är berett att gå med på att det är
just ett nytt marknadsorienterat synsätt som har lyft järnvägstrafiken i
det här landet. Tänk om SJ hade fortsatt att lunka på i det synsätt som
man hade på 50- och 60-talet. Då är jag rädd att vi knappast haft några
järnvägar kvar på 90-talet.

Tack vare att SJ blev mer marknadsorienterat och fick ett mer kun-
dorienterat synsätt har faktiskt mycket hänt. Jag kan ta två exempel.
När det gäller godstrafiken har vi under senare år sett lokala short-line-
bolag växa upp med en flexibilitet och ett helt annat synsätt, obyråkra-
tiskt, osv. De har kunnat ta marknadsandelar över till järnvägstranspor-
terna, och det är väl bra? Det borde också Miljöpartiet tycka.

Det andra exemplet är den kollektivtrafik som stora länshuvudmän
svarar för. Där har också avregleringen inneburit att vi har fått en helt
annan utveckling. Vi har faktiskt fått tågtrafik i ökad utsträckning, bl.a.
i mitt eget hemlän Gävleborg, där man nu framgångsrikt kör tåg mellan
Ljusdal och Gävle. Det hade aldrig varit tänkbart om SJ haft monopol
på det området.

Det är viktigt att kunna utnyttja marknaden och konkurrensen där
det ger bra effekter. Men det är viktigt att se till vad man får betala och
väger in miljöhänsyn, regionala hänsyn och sådana saker. Då blir
marknaden och avregleringen någonting bra.

Anf. 19 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Jag tror att Sven Bergström och jag har ganska lika
åsikter. Jag tackar för den pragmatiska synen. Den kan kanske båda för
en god samstämmighet i framtiden.

Miljöpartiet har självfallet också en ganska så pragmatisk inställ-
ning till just avregleringen av järnvägen men förstås en ideologisk
inställning till trafikpolitiken i stort. Vad gäller det ställningstagande

18

som Miljöpartiet har gjort i dag innebär det inte att vi är emot avregle-
ring. Vi kan tvärtom tänka oss en avreglering på sikt.

Vi menar att det går att vänta till hösten med att fatta beslut om det,
och vi menar också att det går att göra stegvis. Vi tror att det är ett bra
sätt att lösa de problem som finns i dag, och jag tror att det är ett bra
sätt att gå till väga.

Anf. 20 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Det senaste inlägget tyckte jag lät bra. Även i mitt
första inlägg konstaterade jag att jag inte trodde att det finns så särskilt
stora olikheter mellan partierna i synen på avreglering. Jag utgår ifrån
att också Socialdemokraterna med viss tidsförskjutning kommer att
landa på ungefär samma ståndpunkt under hösten.

Anf. 21 ANDRE VICE TALMANNEN

Nu gäller repliken Elisa Abascal Reyes.

Anf. 22 SVEN BERGSTRÖM (c) replik

Fru talman! Just det. Därmed borde samtliga partier kunna bli eniga
om hur avregleringen skall gå till, vilken tidplan som skall gälla, osv.
Jag tror inte att vi skall göra någon stor strid av att det skiljer några
månader.

Anf. 23 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik

Fru talman! Miljöpartiet har en välvillig inställning till avreglering i
detta läge men med vissa förbehåll. Självfallet har SJ:s marknadsorien-
tering till stor del bidragit till det uppsving som affärsverket har haft.
Men det uppsvinget har även kostat. Det har kostat uppoffringar som vi
inte ser men som ändå finns.

Vi är rädda för att fler sådana uppstår, t.ex. ur ett regionalpolitiskt
perspektiv. Det är alltså på basis av detta som vi har tagit ställning i
dag. Vi i Miljöpartiet har ännu inte bestämt hur vi kommer att ta ställ-
ning i höst. Det beror helt på hur Socialdemokraternas förslag då kom-
mer att se ut och det underlag som finns.

Anf. 24 ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Statens järnvägar skall vara hela svenska folkets järn-
väg. Alla vill vi att tågen skall gå där vi bor, dit vi vill åka och till ett
pris som gör det eftertraktat. Vi har synpunkter på service och kvalitet,
och vi har önskemål om förändringar och nya framtidsinvesteringar.

Det råder inte brist på idéer kring hur vi skulle kunna använda SJ
och tågtrafiken ännu mer och ännu bättre, och det är bra. Det som be-
gränsar oss i debatten här i dag och det som begränsar SJ i dess arbete
är inte heller fantasin. Det som begränsar oss är den ekonomiska verk-
lighet som vi måste hålla oss till.

Regeringen föreslår i propositionen att SJ skall fortsätta att förbättra
sin ekonomi genom att koncentrera sig på det som det är bäst på att
sköta, dvs. tågtrafiken. Genom 1988 års trafikpolitiska beslut ställde vi
upp mål för SJ att redovisa ett så pass stort överskott att det självt kun-

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

19

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

20

de finansiera sin rörelse. Genom en renodling av rollerna mellan SJ och
Banverket, och genom en försäljning av fastigheter som det inte var
viktigt att äga själv, och genom en effektivisering på en rad områden
blev det också möjligt. Det är i dag en styrka för SJ.

Men framtiden ställer alltid nya krav. Det krävs av alla verksamhe-
ter som vill ligga rätt i tiden och som vill behålla människors förtroende
att man också arbetar för det genom marknadsföring, modernisering,
kundanpassning och mycket annat. Det måste även SJ göra om det skall
leva upp till framtidens nya krav och önskemål.

SJ är en viktig del inom vår infrastruktur. Det är en del som vi poli-
tiskt vill slå vakt om så att den bedrivs inom alla delar av vårt land. Vi
har i denna kammare vid flera tillfällen tidigare debatterat frågan om en
avreglering av järnvägen. Så sent som i december hade vi en debatt
som följde upp den proposition som den borgerliga regeringen lade
fram i maj förra året om avreglering.

Ines Uusmann hade i en ny proposition föreslagit att beslutet om en
eventuell avreglering skulle skjutas upp för att regeringen nu under
våren skulle få en chans att titta närmare på frågan. Det var viktigt för
oss. Vi tycket inte att den gamla propositionen var tillräckligt genom-
arbetad och att den hade belyst alla frågor. Alldeles för få frågor om
följderna av en avreglering för olika delar av vårt land hade ställt, och
vi ville få möjlighet att titta mer på det. Nu har en arbetsgrupp tittat på
det under vintern och våren och skall presentera sitt resultat den 29
maj.

Alla de motioner som nu tar upp frågan om en avreglering, en del
t.o.m. privatisering, får avvakta det besked som aviserades i debatten
innan jul. Utvärderingen av en eventuell avreglering presenteras snart.
Om vi sedan tycker att resultatet som utvärderingen kommit fram till är
bra eller inte kanske inte alltid handlar om sakliga argument utan också
om politiska ställningstaganden och värderingar. Det har också debat-
ten här i dag speglat.

Människor rör sig mellan kommuner och län i betydligt större ut-
sträckning i dag än vad de gjort tidigare. Många pendlar dagligen an-
tingen till sitt arbete eller till sin utbildning. Jag tycker att det vore bra
om de allra flesta pendlare hade möjlighet att resa kollektivt. Det vore
inte bara praktiskt och miljövänligt. Det sparar oss dessutom många
trafikfarliga situationer då stressen och oron ligger på och många tar
stora risker för att skynda sig hem.

Eftersom människor inte bara pendlar inom sitt län utan också mel-
lan olika län ställer det krav på möjligheter för olika länstrafikbolag att
samarbeta för att skapa smidiga lösningar och för att underlätta resan-
det. Vi förutsätter att de förslag som väckts i en motion från Miljöpar-
tiet kommer att ses över och tas till vara i det förslag som presenteras.

Några motioner har också pekat på hur viktigt det är att priset för en
tågresa är till fördel jämfört med andra sätt att resa. Om tåget skall vara
ett verkligt alternativ för flertalet människor räcker det inte bara med
att det går där man bor eller att det åker dit man själv vill åka. Det skall
inte heller kosta mer än vad det kostar att ta bilen. Helst kanske några
av oss önskar att det skall vara ännu billigare.

SJ:s prispolitik hänger samman med de krav som vi politiskt har
ställt på SJ genom de beslut som riksdagen har fattat. Det är säkert
många av oss som önskar att vi kunde subventionera resandet mer för
att gynna kollektivtrafiken. Men med den ekonomiska verklighet som
finns i dag, och som i fråga efter fråga gör sig påmind för oss nu när vi
sparar inom alla områden, är den önskan långt borta.

Vi tycker i stället att det är viktigt att se över helheten inom in-
frastrukturen. Vi måste titta på hur de olika trafikslagen fungerar mot
varandra och tillsammans och fundera över hur vi vill fördela kostna-
derna för att bäst gynna det trafikslag som passar bäst på olika platser
och på olika områden. Därför har vi tillsatt Kommunikationskommit-
tén. Den har i uppdrag att se till helheten och återkomma med förslag
på en samlad bild av trafikpolitiken - både för miljöns och för ekono-
mins skull. I Kommunikationskommitténs viktiga arbete ingår också
frågan om hur vi på ett effektivare sätt skall kunna styra över mera av
landets godstrafik från vägen till järnvägen. Det handlar om former för
att underlätta hanteringen av godset mellan olika intressenter, och det
handlar om en konkurrenskraftig prispolitik.

Vi är många som har förhoppningar om att Kommunikationskom-
mitténs arbete skall lägga grunden till att skapa ett sammanhållet trafik-
system som gynnar resandet och ett fortsatt mötande mellan människor,
av varor, för kommuner och för olika länder.

Fru talman! Vi vill fortsätta att driva en politik som skapar förut-
sättningar för alla delar av vårt land att utvecklas genom människors
möjligheter till arbete, utbildning och ett rikt socialt liv.

Få områden inom politiken väcker så många idéer som trafikutskot-
tets områden när det är motionstid här i riksdagen. Det beror antagligen
på att de flesta av oss inser att en fungerande infrastruktur är förutsätt-
ningen för att våra län och regioner skall kunna utvecklas. Vi vill fort-
sätta med en politik som ger den möjligheten.

Jag yrkar därmed bifall till propositionen och avslag på samtliga
motioner.

I detta anförande instämde Monica Green (s).

Anf. 25 BIRGITTA WISTRAND (m)

Fru talman! Jag vill ta upp två punkter i Ulrica Messings anförande.
Den ena är frågan om vilka konsekvenser en avreglering kommer att få
och att man kan tro att man på ett par månader kan ta reda på vad som
kommer att hända om man avreglerar järnvägen. Det kommer att hända
många saker.

Erfarenheten från all annan avreglering visar att man först får en
stökig tid men att det sedan ordnar upp sig. Det är väl kanske den här
stökiga tiden som socialdemokraterna tror att de skall kunna förhindra,
eftersom man då blir rädd för avreglering.

Det är oerhört viktigt att vi slutar tro att man i riksdagen eller rege-
ringen kan sitta och bestämma och reglera hur människor och företag
skall göra. Jag tror därför att det är oerhört viktigt att vi låter markna-
den - detta förhatliga ord -, nämligen människor och företag själva få

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

21

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

bestämma vad de skall göra. Vi skall inte låta storebror eller i det här
fallet storasyster bestämma över oss.

Jag vill också ta upp att Ulrica Messing säger att man gärna skulle
vilja subventionera mera. Jag tycker inte att vi skall subventionera alls.
Utgångspunkten måste vara att varje trafikslag och varje resa skall bära
sig själv. På vissa sträckor kan man inte klara av det, men utgångspunk-
ten måste vara att man bär sina egna kostnader.

Anf. 26 ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Den utredning som Kaj Janérus gjorde och som heter
”Tåget kommer”, skulle lika gärna kunna heta ”Tåget går” om den
skulle genomföras rakt upp och ner. Det vill jag inte vara med om. Vi
tycker att det var otroligt viktigt att få den här tiden för att ordentligt se
över vad en eventuell avreglering på järnvägen faktiskt innebär.

I Svenska Dagbladet kunde vi så sent som i förra veckan läsa vad
en avreglering av flyget har inneburit för olika delar av vårt land. Jag
vill inte, som politiskt ansvarig, få läsa samma slutsats om järnvägstra-
fiken.

Jag tror inte att det räcker med en stökig period och att det sedan
ordnar upp sig. Om jag skall stöka till något som politiker vill jag ta
konsekvensen av det också och veta vad det innebär. Därför tycker jag
att vi får vänta in den utvärdering som kommer från departementet den
29 maj. Sedan kan vi ha en ny debatt i höst, när propositionen är fram-
lagd, om olika för- och nackdelar med en eventuell avreglering.

Anf. 27 BIRGITTA WISTRAND (m)

Fru talman! Problemet, Ulrica Messing, är att tåget faktiskt inte går
trots att det får så mycket subventioner. Jag vill diskutera var det är
möjligt med järnväg. Var finns de ekonomiskt försvarbara järnvägs-
sträckorna? Ute i Europa går de stora järn vägs verken mycket sämre än
SJ. Subventionerna är mycket större, men folk åker ändå inte tåg.

Skall vi inte ta konsekvenserna av det? Skall vi tvinga folk att åka
tåg? Det är oerhört viktigt att studera var det finns en bra trafik och
tillräckligt med resenärer. Ett exempel är satsningen med X 2000. Den
fungerar, men annan trafik går inte. Vi måste ta konsekvenserna av det.

Anf. 28 ULRICA MESSING (s)

Fru talman! Birgitta Wistrand sade i sin första replik till mig att hon
tycker att varje resa skall bära sina egna kostnader. Jag är rädd för att
tågtrafiken på spåret skulle bli ganska gles, om man skall ha som rikt-
märke att varje tur skall bära sina egna kostnader.

Jag vill ha med en annan värdering. För mig är det inte heligt att
marknadskrafterna skall sköta allting. Jag har också ett politiskt ansvar.
Det skall gå att åka kollektivt - även om man bor i ett mindre attraktivt
område som är mindre tättbefolkat.

Överläggningen var härmed avslutad.

22

Beslut

SkU42 Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgiftsskyldighet
m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU26 Statens järnvägar

Mom. 1 (mål för SJ)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.

Mom. 4 (avreglering av järnvägstrafiken)

1. utskottet

2. res. 3 (m, c, fp)

Votering:

173 för utskottet

121 förres. 3

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 18 v, 16 mp

För res. 3:       68 m, 20 c, 22 fp, 11 kds

Frånvarande:    22 s, 12 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 5 (bolagisering och privatisering)

1. utskottet

2. res. 4 (m)

Votering:

227 för utskottet

67 för res. 4

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 21 c, 22 fp, 18 v, 16 mp, 11 kds

För res. 4:       67 m

Frånvarande:    22 s, 13 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 11 (godstrafikfrågor)

1. utskottet

2. res. 5 (v, mp)

Votering:

261 för utskottet

34 för res. 5

54 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 68 m, 21 c, 22 fp, 11 kds

Förres. 5:       18 v, 16 mp

Frånvarande:    22 s, 12 m, 6 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:109

19 maj

Statens järnvägar

Prot. 1994/95:109

19 maj

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att återstå-
ende ärenden på dagens föredragningslista fick avgöras gemensamt
efter avslutad debatt.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

5 § Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

Föredrogs

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU26

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten (prop.
1994/95:100 delvis)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.

Anf. 29 GUNNAR HÖKMARK (m)

Fru talman! Ytterst handlar den principiella frågan i detta betänkan-
de om den mångfald som vi vill ha i de svenska medielandskapen när
det gäller televisionen. Majoriteten vill, åtminstone som det ser ut nu,
riva upp nuvarande avtal, bara ett och ett halvt år innan det går ut, för
att därmed möjliggöra vad som i praktiken innebär en sammanslagning
av den samlade programverksamheten inom Sveriges Television. Det
innebär tveklöst en mycket kraftig reduktion av mångfalden, och det
innebär en koncentration och centralisering samt ett mycket klart slag
mot televisionens verksamheter runt om i landet.

När det gäller mångfalden i television och radio finns det en lång-
varig och ganska besynnerlig historia med svensk socialdemokrati.
Varenda gång som det har varit på tal att utvidga valfrihet eller mång-
fald har Socialdemokraterna varit partiet emot.

Det gällde när man slog vakt om monopolet. Det gällde när man i
debatten förde fram tanken på att t.o.m. förbjuda parabolantennen. Det
gällde när man längre tillbaka i tiden var emot införandet av närradion.
Det gällde när man med olika typer av försök att genom lagstiftning
förhindra de nya satellitsända kanalerna. Inom varje område har man
varit emot utvidgningen av valfrihet och mångfald, och man har försökt
att slå vakt om koncentrationen samt motverkat mångfald och avmono-
polisering. Det är tydligt nog samma fenomen som nu uppträder igen,
eftersom man nu, när man har regeringsmakten, på nytt vill slå samman
verksamheter och öka koncentrationen.

Något som har varit på tal i utskottets behandling har bl.a. varit att
tillåta en sammanslagning av Sveriges Televisions två olika nyhetsre-
daktioner - ett förslag som var väl förankrat inom socialdemokratin.

24

För nyhetsförmedlingen i Sverige hade det inneburit en av de mest

kraftiga mediakoncentrationer som vi har upplevt. Det hade inneburit
en reduktion av den mångfald och de skiftningar av perspektiv som är
nyttiga och nödvändiga i ett bra medielandskap, där friheten och mång-
falden skall vara avgörande. Detta har en majoritet i utskottet gått emot.
Det har till slut också blivit enighet i utskottet om att säga nej till en
sådan förändring.

Kvar står nu frågan om att ge regeringen möjligheter att omförhand-
la § 12, nämligen bestämmelsen om skilda kanalidentiter i Sveriges
Television. Det finns en majoritet för att slå samman programverksam-
heterna och för att se till att de två kanalerna inte erbjuder skilda alter-
nativ utan samlas i en gemensam programverksamhet. Det kommer
långsiktigt att innebära att den television som produceras runt om i
landet får en svagare ställning inom ramen för denna centralisering.

Man kan då fråga sig, fru talman, om det som vi behöver i Sverige
när det gäller etermedier eller medier över huvud taget är en minskning
av mångfalden och de olika perspektiv som behövs i ett öppet samhäl-
le.

Jag har den bestämda uppfattningen att så länge man har två TV-
kanaler som är licensfinansierade och som skall verka inom ramen för
en public service-verksamhet, skall dessa kanaler vara till för att utöka
kvaliteten och bidra till mångfalden. De skall inte minska mångfalden
och skapa ökad dominans för en syn på programproduktion och en syn
på spegling av samhällslivets olika skeenden.

Det faktum att debatten förs och att det i televisionens styrelse finns
en vilja att göra den här typen av sammanslagning och koncentration
talar för det som vi moderater för fram i en reservation, nämligen en
privatisering av TV 2 och även av P 3 och P 4. Det är nämligen, som vi
tydligt märker i denna debatt, ett sätt att slå vakt om mångfalden och
garantera att det finns skilda alternativ. Men så länge kanalerna finns
där de finns, måste det vara ett oavvisligt krav att de bidrar till mång-
falden.

Då hamnar vi i den frågeställning som är avgörande här i dag: Skall
man, innan man har en beredning och diskussion om public service-
televisionens verksamhet i framtiden och innan man har resonerat fram
hur public service-verksamheten skall se ut i en ny tids medielandskap,
föregripa en sådan diskussion som borde föras under de kommande
åren genom att vidta en åtgärd som innebär koncentration och centrali-
sering?

Utskottet har faktiskt enats om att kräva en mycket snabb beredning
inför den avtalsförnyelse som skall ske. Finns det då anledning att ett
och ett halvt år innan detta avtal löper ut avgöra en av de viktigaste
principiella frågorna och genomföra en förändring av en kanalstruktur
som har vuxit fram under mer än tio år, trots att frågan inte har beretts
och trots att det bara återstår ett och ett halvt år?

Jag kan förstå att Socialdemokraterna tänker i dessa banor. Som jag
inledningsvis sade, fru talman, har socialdemokrater haft minst sagt en
tendens att mer vilja slå vakt om monopol än om valfrihet och mång-
fald. Det finns en logik i att utifrån detta politiska synsätt vilja slå

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

25

Prot. 1994/95:109

19 maj

samman och samla programverksamhetens planering och bestämman-
de.

Det som är förbryllande är att Miljöpartiet står bakom denna cent-

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

ralisering och koncentration av programverksamheten.

Vi moderater och de övriga borgerliga partierna avvisade Vänster-
partiets förslag. Men vi har i utskottsbehandlingen också sagt att vi är
beredda att medverka till en kompromiss och en lösning när det gäller
besparingskraven på Sveriges television inom ramen för det gamla
avtalet. Lösningen innebär att man gör en engångsanvisning ur Rund-
radiofonden till Sveriges Television för den period som återstår till
dess avtalet slutförs och fullföljs. På det viset kompenserar man för de
besparingar som Sveriges Television inte anser sig kunna göra på
grund av det nu rådande avtalet. Därigenom skapas tid och möjlighet
till en bred och saklig diskussion om hur public service-televisionen
och public service-radion skall utformas i framtiden. Då föregriper man
inte det som bör diskuteras brett och sakligt.

Vi har sagt att detta erbjudande och denna möjlighet finns. Detta
avvisade både Miljöpartiet och Socialdemokraterna under utskottsbe-
handlingen. Vi har sagt att det för televisionens del skulle kunna vara
lämpligt med en engångsanvisning på 60 miljoner kronor. I så fall
skulle ingen kunna hävda att nuvarande avtal hindrar Sveriges Televi-
sion att nå de besparingsmål som det också finns en majoritet för, vilka
vi moderater står bakom. Därigenom skulle man få möjlighet att föra
diskussionen på det sätt som en beredning av ett så strategiskt och
viktigt ärende bör ske i det svenska samhället.

Därför är frågan här i dag till både Miljöpartiet och Socialdemokra-
terna om de står fast vid ställningstagandet i utskottsbehandlingen,
nämligen att avtalet skall rivas upp ett och ett halvt år innan det löper ut
och att man skall föregripa den diskussion som rimligtvis bör avhandla
hur public service-televisionens verksamhet skall se ut i framtiden.

Det finns en möjlighet att undvika detta, så att man kan få en dis-
kussion om hur televisionsverksamheten och public service-uppdraget
runt om i landet skall se ut i framtiden.

I så fall, om det finns en vilja att diskutera den saken kan vi göra det
och sedan gå ett steg vidare. Då behöver man inte fatta ett beslut som i
dag innebär att man i praktiken verkar för en sammanslagning av tele-
visionskanalemas programverksamhet och planering.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation 12.
Jag vill dessutom inskärpa att jag i övrigt tillsammans med den modera-
ta gruppen stöder de moderata reservationerna. Men vi kommer inte att
yrka bifall till dessa i den efterföljande voteringen.

26

Anf. 30 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag börjar med att säga att jag självfallet står bakom
Centerns reservationer i det här betänkandet om den avgiftsfinansierade
radio- och TV-verksamheten. Men för tids vinnande yrkar jag bifall
bara till reservationerna 3, 6 och 12.

Våra reservationer handlar om att vi säger nej till beslut om bespa-
ringar på de avgiftsfinansierade radio- och TV-företagen. Vi menar att

föreslagna besparingar under innevarande avtalsperiod på ett oaccepta-
belt sätt förändrar förutsättningarna för allmänradio och TV.

Det gäller också besparingarna för de kommande åren 1997 och
1998. Vi anser att man först och främst skall ha en ordentlig beredning
av hur kommande avtal mellan staten och företagen skall se ut innan
det fattas ett beslut om besparingar. Mot den bakgrunden går vi också
emot såväl förslaget om att nu överföra TV 4:s koncessionsavgift från
rundradiokontot till statskassan som den föreslagna höjningen av TV-
avgiften. Vi anser att alla dessa frågor skall gås igenom ordentligt med
utgångspunkt i att hela landet skall ha tillgång till ett allsidigt pro-
gramutbud och att den decentraliserade programproduktionen inom
Sveriges Radio och Sveriges TV skall bibehållas. Vi menar att andelen
lokalt och regionalt producerade program snarare skall öka. Inte minst
viktigt är det att slå vakt om lokalradions verksamhet i detta samman-
hang.

Därför är det naturligtvis en stor framgång att vi har fått gehör för
vårt motionskrav och att ett enigt utskott föreslår en sådan parlamenta-
risk beredning som också skall följa upp effekterna av 1992 års beslut
om radio och TV. Självfallet är det angeläget att i arbetet ta med de
remissyttranden som kommit in över den s.k. grönboken, som tillkom
på den förra regeringens initiativ.

Det är alltså väldigt bra. Mindre bra är alla de beslut som nu av allt
att döma kommer att fattas och som föregriper denna beredning. I den
allmänpolitiska debatten i januari ställde jag frågan till Åke Gustavsson
om inte ett ordentligt samråd skall föregå omfattande besparingsbeslut
och andra förändringar inom allmänradio och TV. Jag fick ett ganska
positivt svar och trodde då naturligtvis att det fanns i alla fall någon
öppning. Vi kan se resultatet: beslut nu och beredning sedan. Resone-
manget är nästan en parallell till Linje 2 i kärnkraftsomröstningen:
gärna avveckling, men först en rejäl utbyggnad.

Regeringens besparingsförslag ligger alltså fast. I stället föregriper
nu socialdemokraterna med Miljöpartiets hjälp beredningens arbete
ytterligare genom att öppna för omförhandling av gällande avtal vad
gäller sändningarna av distriktsproducerade program och kanalstruktu-
ren.

Även om utskottet skriver mycket om distriktsproducerade program
och distriktens inflytande på programutbudet vet vi att en sådan omför-
handling öppnar för en ny organisation där distrikten tappar det eko-
nomiska och administrativa ansvaret och där gränsen mellan TV 1 och
TV 2 suddas ut. I praktiken går vi emot en sammanslagning.

Jag tycker att det är synd att vi inte kunde få majoritet i utskottet för
kompromissförslaget att tillåta att programföretagen skulle få disponera
100 miljoner ur rundradiokontot under innevarande avtalsperiod, vilket
gör ca 60 miljoner för TV - detta för att klara besparingskravet och ge
andrum för beredningen fram till nästa avtal.

För mig är det ganska obegripligt att Miljöpartiet som inte alls vill
spara på allmänradio och TV inte tar chansen att nå resultat, även om
det är tillfälligt och inte innebär så mycket som man önskar. Vi har
samma uppfattning om besparingar i nuläget, men det är bättre med

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

27

Prot. 1994/95:109

19 maj

något tillskott än inget tillskott alls. Dessutom kunde vi med detta ha
undvikit att föregripa den parlamentariska beredningen, och vi kunde

ha undvikit urholkningen av distrikten och sammanblandningen av de

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

två kanalerna. Jag kan inte se att en sådan sammanblandning på något
sätt skulle kunna bryta Stockholmsdominansen, tvärtom. Den dominan-
sen kommer med största säkerhet att öka. Det kommer inte heller att
främja mångfalden inom public service. Det är närmast ett understate-
ment. Det blir en centralisering. Jag hade fortfarande hoppats att vi här
i dag skulle ha kunnat komma överens om kompromissförslaget. Politik
handlar om att försöka att nå bästa möjliga resultat för ens egna stånd-
punkter. Det är konstigt att man nu avstår från den möjligheten.

För oss i Centern är allmänradio och TV oerhört viktig. I tider av
ökad konkurrens och kommersialisering är betydelsen av en radio/TV-
verksamhet som står i allmänhetens tjänst och är oberoende av kom-
mersiella vinstintressen kanske större än någonsin. Den ökande konkur-
rensen innebär inte med automatik att mångfalden i programverksamhe-
ten ökar. I stället finns en tendens till att programmen blir mer likarta-
de. Allmänradio och allmän-TV har ett stort ansvar för att kunna erbju-
da bredd och kvalitet i utbudet även i framtiden. Vi har en ganska hög
internationell standard i dag.

Det är självklart att Sveriges Radio och Sveriges Television måste
driva sin verksamhet rationellt och kostnadseffektivt. Det är då viktigt
att poängtera att vi inte menar att de skall undantas från besparingar för
all framtid. Men i dessa tider är det viktigare än någonsin att vi slår
vakt om mångfalden, både i nyhetsbevakningen och i kulturutbudet.
Radio och TV är inte vilken verksamhet som helst. Den når i det när-
maste varenda svensk varje dag. Den är värd ett bättre öde än snabba
beslut om omförhandling av avtal och stora besparingar. Därför är det
angeläget att vi vet vad vi gör, innan vi gör det.

28

Anf. 31 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! Om Sveriges folk skall kunna ha något inflytan-
de över sin tillvaro, måste alla ha tillgång till information om samhäl-
lets funktion och om de alternativ till beslut som de politiska partierna
för fram.

Därför är massmedierna - tidningar, radio och TV - så oerhört vik-
tiga i vår demokrati.

På varje redaktion, i tidningar, i radio och TV finns det människor
som avgör vilka nyheter och vilka debatter som skall presenteras för
läsare, lyssnare och tittare. För vår uppfattning om det som sker är vi
som regel alla beroende av det som berättas för oss. Endast om vi själ-
va har varit med om det som presenteras kan vi avgöra sanningshalten i
det som massmedierna berättar. Därför är det så viktigt att vi kan lita på
de journalister som ger oss underlag för vad vi skall tycka om det som
sker.

För svensk radio och TV använder vi uttrycket public service när vi
skall beskriva vilka krav som vi har på den radio- och TV-verksamhet
som vi betalar med skatter och s.k. licensavgifter. Med public service
menar vi att våra radioföretag och våra TV-företag har ansvar för att

Sveriges folk får en så allsidig information som möjligt. En regering
skall t.ex. inte kunna bestämma att endast sådan information som är bra
för regeringens rykte får spridas i radio och TV.

Sveriges Radio och TV har också ansvar för att program av alla
möjliga slag sänds och inte enbart sådana program som lockar stor
publik.

Värderade talman! I dag skall vi fatta beslut i ett ärende som kom-
mer att få stor betydelse för demokratin. Skall vi underlätta för Sveri-
ges Radio och Television att hålla i gång en verksamhet som skall
finnas i hela Sverige, eller skall vårt beslut i dag medföra att TV-
ledningen samlar viktiga beslut om program och sändning hos en enda
person i Stockholm? Så allvarliga kan konsekvenserna av vårt beslut i
dag bli.

En avgörande fråga i det här ärendet gäller ställningen för Sveriges
Televisions distriktsproduktion. Socialdemokrater och miljöpartister
tycks i dag vara beredda att bryta avtalet mellan staten och Sveriges
Television, när det bara är ett och ett halvt år kvar på avtalsperioden.
Därmed är Socialdemokraterna och Miljöpartiet beredda att stödja en
omorganisation som innebär att TV-distriktens ställning försvagas.

Det märkliga är att socialdemokrater och miljöpartister är överens
med oss andra om att vi utan dröjsmål skall utreda hur vår radio och
vår TV skall organiseras i framtiden. Samtidigt vill socialdemokrater
och miljöpartister fatta beslut som innebär en långtgående omorganisa-
tion av Sveriges Television redan nu, innan vi ens har hunnit börja
samtala om hur vi vill ha den omorganisation som skall ske.

Vi vet att både lokalradion och televisionens distrikt har stor bety-
delse för mångfalden i etern. Att då göra det möjligt för en TV-ledning
att styra både programutbud och i vilken kanal de olika programmen
skall sändas kan knappast vara något som svenska folket önskar.

Ett beslut enligt reservation 12 garanterar att vi hinner tänka oss för
innan omvälvande ändringar sker när det gäller TV-distriktens roll. Jag
yrkar bifall till reservation 12.

Värderade talman! Socialdemokraterna har ofta slagit vakt om vår
demokrati. Jag tänker t.ex. på stödet till folkbildningen - studieförbund
och folkhögskolor - samt stödet till ungdomsorganisationer och annan
föreningsverksamhet.

I den socialdemokratiska regeringens förslag om stora minskningar
av resurserna till radio- och TV-bolagen anser jag att man har missat
dessa mediers demokratiska värde. De lydiga socialdemokraterna i
kulturutskottet har inte vågat strida för den demokrati som de så ofta
annars försvarar. De är beredda att ytterligare försvaga demokratins
ställning genom den omorganisation av Sveriges Television som da-
gens beslut tycks innebära.

Moderaterna i kulturutskottet har egentligen inte varit bättre än so-
cialdemokraterna när det gäller frågan om de ekonomiska villkoren för
radio och TV. Men under ärendets gång i kulturutskottet har modera-
terna markerat att de vill stödja att radio- och TV-bolagen får mer
pengar, så att man åtminstone får tid att ta reda på vilka konsekvenser

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

29

Prot. 1994/95:109

19 maj

de föreslagna besparingarna får. Därmed har moderaterna i detta ären-
de visat god vilja att värna demokratin.

Folkpartiet anser att det går att spara pengar genom ytterligare ra-

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

tionalisering och effektivisering av verksamheten inom Sveriges Radio
och TV. Folkpartiet anser dock att regeringens förslag innebär en allt-
för kraftig besparing, och vi föreslår att besparingen för det andra halv-
året 1995 och för kalenderåret 1996 endast blir hälften så stor som den
regeringen föreslår.

Värderade talman! I min reservation nr 7 finns det som skulle kunna
rädda hela ärendet. Reservation nr 4 redovisar också våra synpunkter,
men reservation nr 7 sammanfattar de ekonomiska villkoren i det beslut
vi skall fatta i dag.

Om man vill avstå helt från besparingar, som Centern, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet vill, men inte kan få majoritet för detta, bör Folk-
partiets reservation nr 7 vara det näst bästa alternativet.

Om man som moderaterna och kds är beredd att tillskjuta mer
pengar tills vi har hunnit utreda vad det är vi vill med Sveriges Televi-
sion och Sveriges Radio, men inte kan få majoritet för detta, bör Folk-
partiets reservation nr 7 vara det näst bästa alternativet.

Om man räknar samman önskemål och möjligheter bör Folkpartiets
förslag om att spara hälften så mycket som regeringen föreslår accepte-
ras av Moderata samlingspartiet, Centern, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och kds, dvs. en majoritet i riksdagen. Så kan det bli.

Värderade talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 7.

Anf. 32 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)

Herr talman! Det är en del rörlighet här i kammaren i dag. Det är
även Vänsterpartiets vilja att nå resultat i public service-verksamheten.
Om det nu är så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna fortsättnings-
vis försöker nå en kompromisslösning, vill jag säga att även Vänster-
partiet i så fall skulle vilja vara med i en sådan diskussion.

Det har minst sagt varit åtskilliga turer när det gäller radio- och TV-
frågan. Tyvärr har debattens fokus i hög grad flyttats från neddragning-
arna till sammanslagningen av TV:s nyhetsredaktioner.

Det som jag anser vara viktigast är nedskärningarna där socialde-
mokraterna har stöd av moderaterna i utskottet. Moderaterna har i
talarstolen sagt att de är villiga att delvis tulla på detta och tilldela
medel från Rundradiofonden. Det tycker jag är bra, det skall ni ha
heder för.

Moderaterna har ändå tillstyrkt nedskärningarna. Det kan jag förstå,
för deras ideologi går ut på att privatisera, minska det offentliga och
öka det privata. De vill också sälja TV2, P3 och P4 till privata intres-
sen. Deras mediepolitik är tydlig. De tror att den fria etableringen är
den enda vägen till mångfald. Den här medelstilldelningen har i sig
ingenting med statsbudgeten att göra, eftersom den inte finansieras via
den, utan den finansieras i huvudsak av licensavgifter. Dessa tillförs
Rundradiofonden, som är ett räntebärande konto under Riksgäldskonto-
ret. Däremot är det obegripligt att socialdemokraterna vidhåller sin

30

ståndpunkt, att det är rätt att medelstilldelningen skall vara lika för alla

vars verksamhet finansieras med offentliga medel. Man har i den här
frågan antagit en princip som det av prestige inte går att rucka på, trots
att det bevisligen inte påverkar statsbudgeten. Ännu mer märkligt blir
det när socialdemokraterna inte håller ingångna avtal. Avtalet med
Sveriges Radio och Television löper ut den 31 december 1996. Man
bryter avtalet genom att lägga så höga besparingskrav att de inte klarar
sin verksamhet utan begär omförhandling av avtalet under löpande
avtalsperiod. Detta har biträtts av en utskottsmajoritet bestående av
miljöpartister och socialdemokrater.

Enligt min mening borde regeringen ha backat när programföretaget
Sveriges Television AB begärde omförhandling. Då borde man ha
förstått att det har felat. Vad skall vi göra för att minska besparingskra-
ven så att programföretagen kan fullfölja de ingångna avtalen? Den
frågan borde man ha ställt sig i stället.

Vad är det som är viktigt för oss vänsterpartister? Jo, det är stats-
budgeten. När man skriver avtal skall de också hållas. För mig är det
så, men tydligen inte för socialdemokraterna. I stället händer följande.
All kraft fokuseras till att skriva om avtalet. Sveriges Television AB
gör en hel del beräkningar om hur man skall klara besparingarna. Del-
vis går det att spara genom löpande rationaliseringar. Men allt klaras
inte den vägen, utan man tvingas att föreslå besparingar genom att
samordna Kanal 1 och TV2 samt genom att samordna nyhetsredaktio-
nerna. Då tar det fart på Rapport och Aktuellt. Man är mycket bekym-
rad. Hela mediebevakningen fokuseras på detta i stället för på det stora
besparingskravet.

Den massiva opinionen gjorde att regeringen backade när det gällde
att slå ihop nyhetsredaktionerna, men inte när det gällde besparingskra-
ven, som fortfarande ligger fast. Hade medierna i stället fokuserat den
11-procentiga neddragningen, hade regeringen med största sannolikhet
backat också i den frågan. Det hade aldrig blivit aktuellt med en om-
skrivning av avtalet.

Jag är för en samverkan och för lokalt inflytande, men jag tycker att
vi skall återkomma till det i den parlamentariska beredningen. Ingångna
avtal skall hållas - det är viktigt för mig.

Nu ligger det till så att minskad medelstilldelning till programföre-
tagen från Rundradiofonden innebär att ca 400 personer måste varslas
om uppsägning. Man flyttar således dessa personer till att belasta a-
kassesystemet, som i huvudsak betalas över statens kassa. Den före-
slagna besparingen blir således en kostnad i slutändan för staten i stället
för en besparing. Det är märkligt att regeringen kan gå med på sådana
här lösningar när statens budget är så belastad som den är.

Herr talman! Det har under den här processen funnits en vilja från
Vänsterpartiets sida att mildra effekterna av allt detta. Socialdemokra-
terna hade med hjälp av oss kunnat ta ansvar för ingångna avtal, stats-
budgeten och allmänradion och allmän-TV:n. Vänsterpartiets förslag
går ut på följande. Vi tar ansvar för statsbudgeten genom att föreslå att
P4-ans koncessionsavgift tillfaller statskassan i stället för rundradio-
kontot. Vi tar ansvar för att ingångna avtal hålls. Inga avtal bryts med
sparkrav som motivering. Vi tar ansvar för att ett nytt avtal bereds i god

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

31

Prot. 1994/95:109

19 maj

tid genom att tillsätta en parlamentarisk beredning som börjar arbeta
med frågan direkt efter sommaruppehållet. Vi tar ansvar för program-

verksamheten genom att inte ålägga den några sparkrav. Vi tar ansvar

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

för att Rundradiofonden inte skall urholkas. Det gör vi genom att höja
licensavgiften med 20 kr för andra halvåret 1995 och med 116 kr för
helåret 1996.

Min vision av en allmänradio och allmän-TV är följande. Den all-
männa radion och TV:n skall hålla en så god kvalitet att människor i
första hand väljer att se och lyssna på de kanalerna. Innehållet i pro-
grammen skall avspegla verkligheten på ett rättvist sätt. Det skall enga-
gera människor att vara aktiva i samhället. Utbudet skall med andra ord
inte vara passiviserande utan uppmuntra till god aktiv handling i sam-
hället.

Programföretagen skall samverka och arbeta komplementärt. De
skall inte konkurrera. Jag delar inte Moderaternas uppfattning i denna
fråga, verkligen inte.

Den allmänna radion och TV:n skall leva upp till den goda kultur-
bärarrollen den har och bilda en naturlig motkraft till den skräpkultur
som vi alltför ofta möter i samhället och medierna.

Det här sammanfattas med att vi skall värna yttrandefriheten och
öppenheten, främja mångfald, utveckla kontakter med omvärlden,
bevara och levandegöra vårt kulturarv, främja konstnärlig förnyelse och
kvalitet, bevara ungdomars rättigheter och intresse, utveckla ett brett
deltagande samt vara till hjälp vid utbildning och upplysning.

Det nya radio- och TV-avtalet skall väl stämma överens med de
kulturpolitiska mål som Kulturutredningen nu arbetar med. Även den
nya radio- och TV-lagen skall stämma överens med detta och bilda en
helhet för medie- och kulturpolitiken.

I framtiden är det otänkbart att man kan göra ett informationsblad
utan en enda miljömärkning på. Hur har Sveriges Radio tänkt sig att
CD-skivor t.ex. skall sorteras ut från de 7 ton pappersavfall som lämnar
riksdagen varje vecka? Jag tror att vi genom att ha en bra allmänradio
och bra allmän-TV och en bra och fungerande offentlig sektor kan
värna miljön. Om vi däremot går på den linje som Moderaterna har, där
allting skall privatiseras och konkurrenssutsättas, tror jag att sådant här
kommer att ha en väldigt liten betydelse.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 2,
som innebär nej till besparingskraven, och reservation 12, som innebär
nej till omskrivning av avtalet under löpande avtalsperiod. Men jag står
även bakom reservationerna 5 och 11.

Anf. 33 PETER ERIKSSON (mp)

Herr talman! Jag håller med dem som i debatten sagt att vi i dag be-
handlar en stor och allvarlig fråga, en demokratifråga. Grunden är
naturligtvis de omfattande nedskärningar om 11 % som socialdemokra-
ter, moderater och kds har kommit överens om i utskottet och som
Socialdemokraterna föreslog i budgeten. Jag tycker att det är oanstän-
digt från en bred majoritet i riksdagen.

32

TV-tittarna betalar hela verksamheten i Sveriges Radio och Sveri-
ges Television genom licensavgiften, men regeringen och Moderaterna
tycks betrakta licensen som vilken skatt som helst.

Sveriges Radio och Television är inte en del av statsförvaltningen,
lika litet som Volvo eller LKAB. TV-tittarna måste kunna veta att det
de ger i licensavgiften verkligen går till radio och TV. Det skall inte
råda någon oklarhet om det, vilket det gör i dag.

För oss som vill värna public service i radio och TV och de få re-
klamfria öar vi har kvar, är den sanslösa sparivern ett allvarligt hot.
Kvaliteten i programmen riskerar att sänkas betydligt. Seriösa, under-
sökande reportage och svensk kultur och dramatik får ett ännu mindre
utrymme än i dag. Bredden och mångfalden minskar och ersätts av än
mer tävlingar och amerikanska B-filmer och B-thriller. Det gynnar
enbart de krafter som vill knäcka Sveriges Radio och Television och
privatisera dem eller ersätta dem med kommersiella intressen.

Det här ser vi redan tydligt, genom att Moderaterna har vädrat mor-
gonluft och föreslår privatisering av P3, P4 och TV2. En sådan utveck-
ling kommer att förändra hela Mediesverige och drabba dagstidningar-
na mycket hårt.

Detta kommer att leda till enfald i stället för mångfald när det gäller
både den offentliga debatten och det offentliga kulturutbudet. På sikt
kommer det att leda till en ytterligare fördumning av svenska folket.

Ärligt talat tror jag att jag har miljoner svenskar med mig när jag
säger att jag redan är ohyggligt less på denna påträngande och sliskiga
reklamsmörja som väller ut ur radio och TV. Det behövs sannerligen
inte mer av den varan.

Tyvärr har en bred majoritet av socialdemokrater, moderater och
kds-are varit överens om de här stora nedskärningarna i den licensfi-
nansierade radion och TV:n. Detta är en ohelig allians, som vi inte har
rått på.

I det här läget har vi i Miljöpartiet ändå känt ett stort ansvar och sett
det som en oerhört viktig uppgift att samla ihop det som går för att
garantera en hög kvalitet på public service i radio och TV. Vi har där-
för träffat ett antal uppgörelser med socialdemokraterna i kulturutskot-
tet och med regeringen. Det har varit en akutinsats där vi har fått ige-
nom praktiskt taget alla de krav som vi har ställt.

Uppgörelsen gäller:

1. En minskad konkurrens mellan TV-kanalerna för att kunna skära
i administrationen i stället för i programmen i Sveriges Television.
Nyheterna är undantagna. Där har vi garanterat att vi har kvar två obe-
roende nyhetsredaktioner i två skilda kanaler.

2. En förstärkning av den regionala TV-produktionen. Statens mi-
nimikrav kommer att vara att 50 % av programmen produceras ute i
distrikten i stället för 40 % i dag.

3. Nya pengar till teknik och satsning på digitala radio- och TV-
sändningar.

Nyheterna skall alltså fortsätta i två skilda nyhetsredaktioner, som
konkurrerar med varandra. Det garanterar en mångfald i nyhetsutbudet

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 109

Prot. 1994/95:109

19 maj

som är oerhört viktig med tanke på den enorma genomslagskraft som
Sveriges Televisions nyhetskanaler fortfarande har.

Kanal 1 och TV2 skall i övrigt inte längre konkurrera med varand-

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

ra. Det innebär att man kan minska kraftigt på administrationen i
Stockholm. I dag har vi ju faktiskt två kanalledningar i Stockholm. I
framtiden skall det kunna bli en. Vi väljer att hellre skära ned på antalet
mediebyråkrater än på antalet journalister.

Det har visat sig att TV-distrikten runt om i landet ofta producerar
både bättre och billigare program och att de får högre tittarsiffror än
televisionen centralt. Distrikten skall därför stärkas, när det gäller både
inflytande och produktion.

Framöver kommer Sveriges Television i Göteborg och i Norrbotten
t.ex. att kunna sända både i Kanal 1 och i TV2. Det här kommer att öka
TV-distriktens möjligheter. De kommer att få ett starkt inflytande också
över vad som skall produceras.

Sist men inte minst har vi nått en uppgörelse med regeringen om att
genomföra en stor satsning på ny teknik inom både radio och TV, för
att se till att public service även i framtiden kommer att vara i första
ledet när det gäller den tekniska utvecklingen och konkurrenskraften i
framtiden.

Det här innebär att vi enligt en uppgörelse med regeringen kommer
att satsa ca 400 miljoner på både radio och TV, men de närmaste åren
sker satsningen särskilt på radion för att man skall kunna utnyttja den
digitala tekniken. Man kommer redan i år att inleda sändningar med
digital teknik. Vi kommer att närmare presentera den här uppgörelsen,
som även innehåller en del annat, på en presskonferens i eftermiddag.

Jag kan inte låta bli att kommentera det apspel som har pågått de
senaste veckorna. Till och med moderaterna har försökt att ge sken av
att vara ljusets riddare och framstå som värnare av public service. Det
är rörande, men det är också delvis löjeväckande. Moderaterna är
egentligen ute efter att knäcka public service genom stora nedskärning-
ar och sämre program. På så sätt tänker man tvinga fram en utförsälj-
ning av både Sveriges Radio och Sveriges Television. Man hoppas att
beredningen skall vara ett lämpligt tillfälle för att göra just det.

Nu har vi lyckats sätta krokben för denna tanke från moderaterna.
Det gör naturligtvis Gunnar Hökmark rasande.

Även Folkpartiet har lagt ner stora resurser på en desinforma-
tionskampanj de senaste veckorna för att försöka få det att se ut som
om ett nytt initiativ plötsligt har uppkommit efter utskottets behandling
i riksdagen och verka som att man särskilt vill värna om Sveriges Radio
och Sveriges Television. Men vi har inte sett något sådant förslag än i
dag här i riksdagen. Jag tycker att det vore intressant att få se om det
verkligen finns ett sådant förslag och en sådan överenskommelse.

Problemet har varit att man inte riktigt har lyckats komma överens,
och att man har velat villkora en sådan här insats med att ta bort änd-
ringen när det gäller 12 § i avtalet mellan staten och Sveriges Televi-
sion. Det kan vi naturligtvis inte acceptera.

Jag vill till sist bara yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 2
under mom. 3. Det är en reservation som också Vänstern står bakom.

34

Anf. 34 GUNNAR HÖKMARK (m) replik

Herr talman! Peter Eriksson trodde att jag eller någon annan var ra-
sande. Så är det inte. Snarare känner jag litet medlidande. Den uppgö-
relse som Peter Eriksson redogjorde för visar bara en sak, att förhand-
lingsskicklighet inte är något som präglar Miljöpartiet. De saker som ni
tror er ha vunnit i en uppgörelse är redan på väg utan er medverkan.

Det finns redan en majoritet mot att nyhetsredaktionerna slås sam-
man, utan någon särskild uppgörelse mellan er och socialdemokraterna.

Jag kan försäkra Peter Eriksson att den digitala utvecklingen pågår
världen över och även i Sverige, vilket framgår av ett betänkande som
kommer att diskuteras senare, utan någon särskild uppgörelse mellan
Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Jag kan försäkra att den digitala
utvecklingen inte föds ur en uppgörelse mellan Miljöpartiet och Soci-
aldemokraterna.

När det gäller verksamheten i distriktsorganisationen ligger den an-
del av produktionen som sker i distrikten redan i dag på den nivå som
ni tror er ha uppnått i en uppgörelse.

Kontentan av allt detta är att ni har blivit dragna vid näsan och
medverkar till precis det som Peter Eriksson tog upp i sitt inlägg, att
man minskar på kanalledande funktioner, dvs. man minskar mångfal-
den och ökar koncentrationen.

Det hjälper inte att Peter Eriksson gormar eller ger vrångbilder av
vad andra tycker. Fria och oberoende medier är faktiskt någonting som
är rätt normalt i de flesta länder. Att ha privata alternativ brukar inte
uppröra någon när det gäller tryckta medier, men uppenbarligen upprör
det Peter Eriksson när det gäller etermedier.

Jag uppfattade att Peter Eriksson kände sig less på den reklam som
han möter.

Anf. 35 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Gunnar Hökmark försöker få det att framstå som om
den här uppgörelsen redan fanns. Men han har inte riktigt förstått vitsen
med uppgörelserna mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna i kul-
turutskottet och den uppgörelse vi nu har fått igenom med regeringen
när det gäller den tekniska och digitala utvecklingen. Det senare tycker
jag att man kan förstå. Den har inte presenterats ännu. Vi kommer att
presentera den i eftermiddag på en presskonferens. Det kan vi lägga åt
sidan.

Mycket av poängerna med uppgörelserna i utskottet mellan Miljö-
partiet och Socialdemokraterna handlar om att vi har lyckats sy ihop ett
paket som innebär att Sveriges Radio och framför allt Sveriges Televi-
sion kan fungera framöver trots en viss decimering. Detta har varit
möjligt trots de insatser som Gunnar Hökmark har gjort för att försöka
knäcka Sveriges Radio och Sveriges Television. Vi har lyckats se till
att de stora nedskärningarna görs i administrationen i stället för direkt i
programutbudet. Vi ser därigenom till att vi får en någorlunda bra
kvalitet i Sveriges Television även i framtiden, och därigenom kan vi
också värna public service.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och Te-
verksamheten

35

Prot. 1994/95:109

19 maj

Anf. 36 GUNNAR HÖKMARK (m) replik

Herr talman! Peter Eriksson har nog rätt. Det är svårt att riktigt se

var poängen med uppgörelsen ligger för er del.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

När man lägger samman allt det som Peter Eriksson säger, kokar
det ner till att ni medverkar till att slå sönder en kanalstruktur som har
byggts upp under årtionden. Ni medverkar till att urholka de långsiktiga
villkoren för den distriktssända televisionens ställning i det nationella
perspektivet. Ni minskar mångfalden.

Det visar egentligen en annan sak, att det bara är genom att man
privatiserar TV 2 som man kan slå vakt om mångfalden. På samma sätt
har vi fått en ökad mångfald inom andra områden, som jag noterar att
Peter Eriksson tar del av. Om han är less på all den reklam som han får
lyssna till i radio och TV, torde det bygga på att han ser och hör på TV
och radio relativt mycket.

Den mångfald han nu minskar kommer att leda till att vi i Sverige
får mer av koncentration och centralisering. Det är precis vad Peter
Eriksson säger. Han gör det därför att han upplever att han därmed har
stoppat en privatisering av TV 2. Jag kan upplysa Peter Eriksson, som
inte har följt utskottsarbetet, om att det tyvärr ändå inte fanns någon
majoritet för detta. Det ni uppnår är en koncentration och en centrali-
sering. Det är beklagligt.

Anf. 37 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Tanken bakom moderaternas och Gunnar Hökmarks
agerande är att man tror att man skall få igenom en privatisering i ett
senare skede, kanske under den beredning som han talar så mycket om.

När det gäller reklamen tror jag som sagt att jag har väldigt många
med mig. Särskilt i TV är reklamen mycket påträngande. Vi är många i
det här landet som är glada åt att vi har en public service-TV i två kana-
ler som kan sända utan att vi behöver få påträngande reklamsmörja
direkt in i vardagsrummet.

36

Anf. 38 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Jag har också svårt att förstå hur Miljöpartiet kan vär-
na public service genom att slå bort mångfalden. Det är oerhört svårt
att begripa att man genom en centraliserad ledning och genom att det
ekonomiska ansvaret försvinner från distrikten skulle få bättre utbud
när det gäller public service.

Vad gäller moderaterna och konspirationsteorin borde Peter Eriks-
son veta vilka majoritetsförhållandena är här i riksdagen och hur opini-
onssiffror och annat ser ut. Han borde begripa att risken för att det skall
bli någon utförsäljning av TV 2 är obefintlig. Beredningen skall vara
parlamentariskt tillsatt. Hur man där skulle kunna komma fram till
ståndpunkter som skiljer sig från det parlamentariska läget här i riksda-
gen, det begriper jag inte.

Peter Eriksson säger angående förstärkningen av regionerna att det
nu skall fastslås att 50 % av produktionen skall vara distriktsproduce-
rad. Men så är det ju redan i dag. Jag skulle inte tro att företagen mins-
kar den delen, eftersom detta är något som efterfrågas och som är popu-

lärt och bra. Jag tycker att det är ett slag i luften. Om man skulle ändra
avtalet borde man höja den distriktsproducerade kvoten till 60 %. Jag
tycker att detta är obegripligt.

Utvecklingen av det digitala utbudet är mycket intressant och nå-
gonting som kommer i framtiden. Det är riktigt. Men det är andra frå-
gor som vi diskuterar i dag. Det handlar om besparingarna, avtalet och
om att man går in och föregriper beredningens arbete och gör en sorts
ad hoc-lösning för att få publicitet. Det är ganska obegripligt. Inte vär-
nar det public service, precis.

Anf. 39 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Jag börjar med det som Marianne Andersson sade sist.
Att värna om satsningen på en utveckling av den digitala tekniken är
naturligtvis något som i mycket stor utsträckning bidrar till kvaliteten
och konkurrenskraften för public service i framtiden. Där har Marianne
Andersson alldeles fel.

Det kommer naturligtvis också att påverka besparingarna. När det
gäller t.ex. radion är man i dag i den situationen att man måste satsa på
ny teknik. Man har kommit in i ett system där man skall påbörja digita-
la sändningar. Satsningen som vi gör tillsammans med socialdemokra-
terna på den digitala tekniken, på Sveriges Radio och inom användarsi-
dan innebär att man slipper använda en lika stor del av den egna budge-
ten till teknik. Man kan därmed minska nedskärningarna i övrigt. Det
här mildrar faktiskt besparingskraven och är på det sättet positivt för
Sveriges Radio.

När det gäller distrikten får vi genom den här uppgörelsen en ga-
ranti för att minst 50 % av TV-produktionen sker ute i distrikten. I dag
är det enligt avtalet minst 40 %. När en majoritet i Sveriges riksdag vill
göra kraftiga nedskärningar innebär det inte att nedskärningarna kom-
mer att göras i distrikten i någon större utsträckning, utan det blir i
huvudsak inom administrationen i Stockholm. Det måste ses som nå-
gonting väldigt positivt av alla som vill värna public service.

Anf. 40 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Peter Eriksson missförstod det som jag sade. Jag är
inte emot att man utvecklar den nya tekniken. Självklart måste man
göra det.

Men jag tycker att det vore bättre om man gjorde det inom den
normala verksamheten. Vi har diskuterat nedskärningar här tidigare.
Hade man inte gjort dessa nedskärningar hade det funnits utrymme för
att på vanligt sätt gå vidare med teknikutvecklingen. En sådan tek-
nikutveckling är naturligtvis bra.

Uppgörelsen visar egentligen att regeringen och socialdemokraterna
har fått kalla fötter när det gäller besparingar. Med anledning av det
tryck de varit utsatta för gör de den här konstruktionen för att slippa
tappa ansiktet och backa i fråga om besparingsförslagen. Det är en
konstruktion som i och för sig kan vara intressant. Men jag tycker att
det hade varit bättre att låta bli besparingsförslagen och låta den teknis-
ka utvecklingen gå vidare i alla fall.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

37

Prot. 1994/95:109

19 maj

Anf. 41 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Peter Eriksson beskyllde Folkpartiet för någon

sorts desinformation. Han säger att det inte fanns några förslag i utskot-

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

tet som skulle ha inneburit ett närmande mellan vad Miljöpartiet ville
och vad vi andra ville. Det säger Peter Eriksson som inte var närvaran-
de. Om det är Miljöpartiets uppfattning att det inte fanns något sådant
förslag i kulturutskottet bekräftas här den uppfattning som några av oss
hade: Miljöpartiets representant i utskottet förstod inte vad det hela
handlade om.

Minskad konkurrens mellan kanalerna, en beslutande ledning mel-
lan de två kanalerna - därmed skulle mångfald garanteras enligt Miljö-
partiets och Socialdemokraternas modell. Tror verkligen Peter Eriksson
på det?

Man har ändå tillgång till två knappar, sade Miljöpartiets represen-
tant i kulturutskottet till mig när jag diskuterade detta med henne. Tror
ni inom Miljöpartiet att mångfald skapas hos tittaren? Att det att man
kan trycka på mer än en knapp visar mångfald? Om en ledning och
minskad konkurrens mellan kanalerna avgör vad som finns i båda kana-
lerna, då är det ingen garanti för mångfald.

Anf. 42 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Mångfalden i Sveriges Television garanteras genom
att vi har kvar två oberoende och konkurrerande nyhetskanaler. Det
tycker jag är en avgörande faktor i det här sammanhanget. I övrigt
garanteras mångfalden genom att man även i fortsättningen kan produ-
cera någorlunda kvalitetsmässiga program - trots nedskärningen finns
ändå någorlunda med resurser kvar för att producera bra program i
Sveriges Television.

Detta är skillnaden mellan att skära ner på programverksamheten i
enlighet med majoritetens förslag och att skära ned på byråkratin. Vi
föredrar det senare.

Vi garanterar också en mångfald genom att vi har en stor självstän-
dighet och ett stort inflytande på programproduktionen ute i distrikten
runt om i Sverige. Det är naturligtvis också väldigt viktigt för att vi
skall ha kvar den typ av mångfald som vi har fått genom att vi har TV-
redaktioner och programproduktioner i Luleå, Umeå, Göteborg, Malmö
och runt om i landet. Alla tittarundersökningar visar, och jag tycker
likadant, att det är den saken som gett en större mångfald i Sveriges
Television och som har bidragit till en bättre kvalitet.

38

Anf. 43 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Om det är så att en ledning skall fatta beslut för
de olika kanalerna då förstår jag inte hur man kan tala om mångfald.
Det är ju just konkurrensen, att en ledning inte kan avgöra vad en an-
nan ledning gör, som ger garanti för mångfald, att två personer kan
bedöma hur man skall spegla ett skeende bättre än en person.

Det var en väldig skillnad på tuffheten i det senaste inlägget mot när
Peter Eriksson stod i talarstolen. Då verkade allting så självklart. Nu
använder han ordet ”någorlunda” som förord före vartenda besked om

vad som skall hända. Det tyder på en osäkerhet. Jag befarar att t.o.m.
ordet ”någorlunda” är ett för snällt uttryck. Jag uppfattar nästan att
Miljöpartiet blivit lurat av Socialdemokraterna som givetvis vill hävda
sin uppfattning från början - och den är naturligtvis inte bara dålig.
Men Miljöpartiet har fallit i denna falla och tyckt att en sammanbland-
ning av kanalerna inte spelar så stor roll för demokratin.

Hävda inte att man värnar demokratin genom att minska mångfal-
den i beslutsfattandet. Att fatta beslut är inte detsamma som byråkrati.
Beslutsfattandet är avgörande för vilken spegling man skall ge ett ske-
ende. Det missar Miljöpartiet när det ställer upp på det här förslaget.

Anf. 44 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Ordet ”någorlunda” sätter jag gärna in därför att vi
faktiskt inte har lyckats förhindra de stora besparingar och nedskär-
ningar som moderaterna, kds-arna och socialdemokraterna kommit
överens om. Det erkänner jag gärna. Det har inte folkpartisterna lyckats
med heller. Man ville gå halva vägen så att säga. Men allra bäst skulle
det vara om ni i dag stöder den reservation som Miljöpartiet och
Vänstern har skrivit och som motsätter sig dessa nedskärningar. Kan
inte Carl-Johan Wilson göra det, som säger sig värna om public ser-
vice?

Anf. 45 ÅKE GUSTAVSSON (s)

Herr talman! Först vill jag tacka Carl-Johan Wilson för att han i sitt
inledningsanförande bidrog till att modifiera bilden av mig genom att
framställa mig som mycket lydig. Jag är inte säker på att det är det
främsta kännetecken som sätts på mig när man gör bedömningen av hur
man uppfattar mig.

Sedan vill jag mera allvarligt säga: När Carl-Johan Wilson hävdar
tesen att Miljöpartiet blivit lurat av Socialdemokraterna tycker jag med
förlov sagt att det är att föra ned debatten på väl låg nivå.

Resonemanget förutsätter endera av två saker. Antingen försöker
socialdemokraterna medvetet lura i miljöpartisterna någonting där man
har helt andra än ädla avsikter bakom, eller är Miljöpartiets företrädare
så dumma att de låter sig luras av dessa lurande socialdemokrater. Jag
tycker vi skall hålla debatten på en saknivå hellre än att komma med
den typen av påhopp.

Många har talat väl om public service. Jag skall gärna göra det ock-
så och konstatera, vad som faktiskt är det viktiga, att väl fungerande
public service-företag är grundläggande i vårt samhälle och i vår de-
mokrati. Därför ser jag, liksom många andra, ett stort värde i sig att nå
en stor enighet om villkoren för verksamheten.

Det grönpapper som tidigare refererades, inte i sig men svaren på
det, gav ett klart besked om att det fanns en bred uppslutning bakom
idén om public service-verksamheten.

De som likt Gunnar Hökmark är förespråkare för utförsäljningar av
radio- och TV-kanaler har dess bättre inte mycket tröst att hämta i
remissvaren, tvärtom. Med en alltmera uppslittrad medievärld blir det
allt viktigare att upprätthålla allmän-TV och allmänradio som en ge-

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

39

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

40

mensam plattform för identitet och kultur. Därför är det viktigt att folk
kan erbjudas ett utbud av bredd och djup, av mångfald och kvalitet.
Detta måste självklart upprätthållas.

Detta är utgångspunkten för socialdemokraternas syn på allmänra-
dio och allmän-TV, och den synen kommer vi att bära med oss - det
vill jag gärna säga bl.a. till Marianne Andersson, eftersom hon apostro-
ferade mig förut - in i den beredning som kommer att tillsättas inför att
ett nytt avtal skall ingås med public service-företagen inför den nya
avtalsperioden.

Som vi konstaterat tidigare är vi inom utskottet överens om att den-
na beredning måste komma i gång snabbt och - apropå öppenhet - att
samtliga riksdagspartier bör vara med i denna beredning.

Det har diskuterats mycket om besparingskraven. Låt mig göra någ-
ra konstateranden. De förslag som kommer från regeringen är tuffa,
men inte orimliga.

Det innebär till att börja med att staten, med hänvisning till nuva-
rande statsfinansiella läge, inte längre har möjlighet att bjuda TV-
tittaren och radiolyssnaren på den del av det rundradiokonto som utgör
intäkterna från koncessionsavgiften från TV4.

Vidare föreslås att vi måste medverka till att skapa utrymme som
möjliggör för public service-företagen att ligga i frontlinjen när det
gäller ny teknik.

Det är ingen svårighet för mig att instämma i detta. Jag vill tvärtom
understryka det som Peter Eriksson sade tidigare om det nödvändiga i
att utveckla ny teknik inom public service-företagen. I själva verket är
det enligt min uppfattning nödvändigt att public service-företagen är
ledande när det gäller ny teknik, i detta fall CD-teknik.

Jag vill också säga att Socialdemokraterna och Miljöpartiet är över-
ens om att göra en markering och en precisering av det som står i bud-
getpropositionen, nämligen att man hoppas att kunna använda huvud-
sakligen överskott i rundradiokontot till ny teknik. Vi preciserar det
och menar att man kan beräkna överskottet till 400 miljoner kronor.
Det innebär också att vi tar tag i denna fråga och skall arbeta systema-
tiskt med den.

Självklart har Miljöpartiet haft möjlighet att ge synpunkter på di-
rektiven när det gäller arbetet med utredningen inför förutsättningarna
för CD-tekniken.

När det gäller Sveriges Televisions önskan att omförhandla avtalet
med staten vill jag göra någon kommentar. Utskottets majoritet säger ja
till detta, men med två viktiga begränsningar.

En är redan berörd, nämligen att Aktuellt och Rapport inte får slås
samman. Jag har tidigare tyckt att man nog skulle kunna göra det, men
jag skall gärna här ifrån talarstolen erkänna att jag tagit intryck av den
argumentation som förts i det här sammanhanget, framför allt från
Miljöpartiet. Därför kan vi nu konstatera att det på den här punkten är
ett enigt utskott som står bakom betänkandet.

Det andra kravet som jag tycker är viktigt - och det här säger jag
speciellt till Marianne Andersson - är att vi skärper kravet när det gäl-
ler produktionen utanför Stockholmsområdet. Detta hade inte, Marian-

ne Andersson, behövt bli någon fråga över huvud taget om Centerpar-
tiet när nu gällande avtal ingicks hade gått med på Socialdemokraternas
krav att minst 50 % skall produceras utanför Stockholmsområdet. Då
hade vi inte behövt diskutera frågan.

Redan när det nu gällande avtalet ingicks sade Marianne Andersson
att vi skall ha 40 %; vi skall inte ha ett större krav. De som nu säger att
man koncentrerar produktion till Stockholm, när det i praktiken är
ungefär 50 % som i dag ligger utanför Stockholmsområdet, behöver
inte vara oroliga. Vi skärper ju avtalet, och då kan man inte gå ned till
40 %. Hade jag varit i Marianne Anderssons kläder, om hon nu menar
allvar, skulle jag naturligtvis välkomna ett krav på en skärpning av
produktionen ute i landet.

• Jag vill, med signal till omvärlden, citera vad utskottsmajoriteten
skriver i betänkandet. Utskottet förutsätter "dels att distrikten skall ha
minst samma självständighet i programbesluten som i dag, dels att
distrikten skall ha större möjlighet än i dag att påverka SVT:s utbud i
båda kanalerna, dels att distrikten skall ges större möjlighet än hittills
att påverka företagsledningsfrågor, dels att samtliga distrikt skall pro-
ducera allmäntelevision”.

Hur man kan få detta att bli centralism, Stockholmsdominans och
centralstyrning är för mig obegripligt. Någon borde gå en kurs i se-
mantik i det här sammanhanget.

Den helt avgörande delen av besparingarna kommer med nödvän-
dighet att läggas på funktionerna centralt i Stockholm. Det är också
viktigt att slå fast. Det har talats om att 80 % kommer att ligga i Stock-
holm och 20 % ute i landet. Det handlar alltså om en oerhört domine-
rande del, och det är naturligt att det blir så.

Denna inriktning, som utskottets majoritet har uttalat sig om, ger
naturligtvis också en fingervisning om produktionens förläggning inför
ett nytt avtal inte bara för Sveriges Television utan också för Sveriges
Radio.

Enligt en artikel i Veckans Affärer i dag får Sveriges Radios led-
ning stark kritik i en konsultrapport för ineffektiv administration och
stabsfunktionernas sätt att arbeta. På kort tid, uppges det, skulle 90
miljoner kronor kunna sparas genom omorganisation och nedskärning-
ar. Det är naturligtvis nödvändigt att licensbetalarna får största möjliga
valuta för sina pengar i form av goda program. Här tycker jag också att
det finns anledning att angripa centralismen.

Slutligen undrar man nu på många platser i landet hur det kommer
att gå med lokal och regional produktion i public service-företagen.
Skall man vara formell kan man säga att det är upp till företagsledning-
arna att bestämma utifrån nu gällande avtal. Trots detta vill jag gärna
ha sagt att enligt min mening måste ett kommande avtal med public
service-företagen ha en större tyngdpunkt på lokal och regional pro-
duktion än för närvarande. En stark koncentration av radio- och TV-
produktion till en stadsdel i Stockholm kan omöjligt på ett rimligt sätt
spegla kulturen, nyheterna och skeendet runt om i Sverige.

Det är viktigt att kreativ verksamhet, som radio- och TV-produktion
innebär, kan förekomma på många ställen i landet. Det är också viktigt

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

41

Prot. 1994/95:109

19 maj

att program görs utifrån de olika perspektiv som kan finnas runt om i
landet. Det är en stark fördel om såväl regionalt inriktade program som

regionalt producerade riksprogram just produceras runt om i riket.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hem-
ställan på samtliga punkter.

Anf. 46 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Först har jag en kommentar till Åke Gustavssons
kommentar om uttrycket att vara lurad in i ett beslut.

Åke Gustavsson och övriga lyssnare! Man är lurad om man tror att
en överenskommelse med socialdemokraterna som innebär att en chef
styr de två TV-kanalerna och att deras konkurrens minskar stärker
demokratin. Om det sedan beror på begåvningen hos den som luras
eller hos den som blir lurad får väl allmänheten avgöra.

Åke Gustavsson nämnde med viss stolthet att särarterna hos Aktu-
ellt och Rapport skulle behållas. Jag tycker att det förslaget är ännu
dummare. I den ursprungliga 10 § som vi behandlar här står det att
Sveriges Television skall ha separata nyhetsredaktioner för de två kana-
lerna. Även text-TV-verksamheten skall ha en separat nyhetsredaktion.

Men nu har Miljöpartiet och Socialdemokraterna sagt att de nyheter
som de båda separata nyhetsredaktionerna producerar skall sändas på
det sättet att den ena nyhetsredaktionens produktion skall sändas i den
ena sändningskanalen och den andra nyhetsredaktionens produktion i
den andra sändningskanalen. Man skall inte ens få låna av varandra.
Jag vet inte ens om jag vill använda det uttryck jag tänker på när jag ser
detta. Frågan är om inte både Miljöpartiet och Socialdemokraterna
blivit lurade av orden där.

Sedan sade Åke Gustavsson att det är upp till företagsledningarna
att bestämma. Det är det ju inte. Det är upp till företagsledningen.
Poängen i den kritik vi riktar mot detta är ju att man låter en ledning för
de två kanalerna avgöra det hela. Nu sitter i alla fall två personer och
funderar över hur de skall göra för att bli bättre än de andra. I fortsätt-
ningen kommer en person att ha det avgörande inflytandet. Hur kan
man få det att innebära att det skall bli någon mångfald?

Åke Gustavsson säger något om att man vill värna mångfalden. Är
det någonting jag brukar kritisera socialdemokraterna för - jag har
mycket gott att säga om deras arbete för demokrati och mycket annat -
är det det pampvälde som jag så ofta iakttagit. Det stöds ju av det här
förslaget. Man vill ha en pamp som styr Sveriges Television. Det är ju
naturligtvis enklast för den som är pamp.

42

Anf. 47 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Om Carl-Johan Wilson ursäktar - trots det spillda
vattnet - skall jag inte föra diskussionen i termer av pampvälde. När vi
talar om att vi skall öka distriktens inflytande innebär det faktiskt att
fler får mer att säga till om. Det säger sig självt. Det innebär inte att
man bygger en monolit - en pamp som bestämmer allt. Det innebär
faktiskt att distrikten runt om i landet får ett ökat inflytande över pro-
duktionen. Det är en viktig poäng.

Det andra jag vill säga beträffande de båda nyhetskanalerna är att
utskottsmajoriteten förutsätter att den paragrafen - om jag inte minns
fel är det 10 § i nu gällande avtal mellan SVT och staten - inte blir
föremål för omförhandlingar. Det är vad skrivningen innebär. Det in-
nebär att vi har Rapport i TV 2 och Aktuellt i Kanal 1. Så kommer det
att vara även i fortsättningen.

Med detta vill jag sammanfattningsvis än en gång konstatera att vi
vidgar decentraliseringen genom att lägga mer produktion ute i landet i
avtalet och vi ger större inflytande till distrikten. Det står i motsats till
centralisering.

Anf. 48 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Tyvärr har Åke Gustavsson i så fall missuppfat-
tat detta med Aktuellt och Rapport. Det är inte samma text som står i
10 §. Nu sänder t.ex. Rapport till tittarnas förtjusning på eftermidda-
garna i Kanal 1. Enligt det beslut vi nu skall fatta får de inte göra det.
Med den regel som nu gäller enligt 10 § finns den möjligheten. Tyvärr
har Åke Gustavsson missuppfattat det.

Man behöver inte bli så arg över detta med pampvälde att man låter
vattenflaskorna vina genom luften. Jag uppfattar faktiskt detta att man
styr beslutsfattandet till så få människor som möjligt som pampvälde.
Det är kanske ett onödigt hårt ord, men det blir så i det här fallet.

Åke Gustavsson säger att distrikten skall få ett ökat inflytande. Vad
spelar det för roll när en person bestämmer vad som skall sändas och
när det skall sändas? Hur kan man påstå att det är en ökad frihet när en
bestämmer friheten? Det är ju dubbelt så stor frihet om två bestämmer
friheten. Nu finns det ingen vattenflaska i vägen så nu vågar vi släppa
fram Åke Gustavsson igen.

Anf. 49 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Ibland känns det som när man talar till tomma flaskor
som skramlar när jag talar till Carl-Johan Wilson. Jag har två eller tre
gånger citerat vad utskottets majoritet säger. Jag skall ta det en gång
till, och då möjligen något saktare än förra gången. Vi säger: ”dels att
distrikten skall ha minst samma självständighet i programbesluten som
i dag, dels att distrikten skall ha större möjlighet än i dag att påverka
SVT:s utbud ----, dels att distrikten skall ges större möjligheter än

hittills att påverka företagsledningsfrågor, dels att samtliga distrikt skall
producera allmäntelevision”.

Hur man av detta kan dra slutsatsen att det är en koncentration av
makten till en person, som dessutom är pamp som Carl-Johan Wilson
uttryckte det, är för mig en gåta. Dessutom sade jag i mitt anförande -
jag tycker faktiskt att det är en viss signal - att den inriktning som
utskottet markerar här faktiskt är en fingervisning om inriktningen av
ett nytt avtal dels när det gäller kravet på en skärpning av produktionen
ute i landet, dels när det gäller just decentraliseringen. Det innebär inte
bara ett krav på Sveriges Television utan det innebär även ett krav på
public service-verksamheten. Om Carl-Johan Wilson ursäktar tror jag
faktisk att Miljöpartiet och Socialdemokraterna har en sammanfallande

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

43

Prot. 1994/95:109

19 maj

syn på den punkten. Det hade varit trevligt om Carl-Johan Wilson ock-
så hade haft det.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

Anf. 50 GUNNAR HÖKMARK (m) replik

Herr talman! Jag sade tidigare att det här visade att Socialdemokra-
terna har dragit Miljöpartiet vid näsan i förhandlingarna. Man har fått
med dem på vagnen genom att lyfta fram saker som ändå är på väg.
Men faktum är att det sedan Åke Gustavsson varit uppe visar sig vara
än mer allvarligt.

Han klargjorde att den teknikutveckling som sker runt om i världen
och i det svenska samhället i dag nu skall göras genom att man lyfter
pengar från programproduktionen till tekniken. Det handlar tydligen
om ett belopp på 400 miljoner kronor, enligt den något vaga beskriv-
ning som Åke Gustavsson gav. Samtidigt slår man igen programverk-
samheten. Man kan inte hävda att detta är ett särskilt gott utnyttjande
av licensbetalamas pengar. Det innebär mindre utrymme för program-
verksamhet än vad som hade varit fallet i varje annat läge, trots att vi
vet att det pågår en omfattande utveckling av den digitala tekniken.

Det andra som socialdemokraterna har uppnått är rätt anmärknings-
värt. De har fått en miljöpartist att här i riksdagen säga att decentrali-
sering ger mer byråkrati medan sammanslagning och koncentration ger
mindre. Nu är varken Åke Gustavsson eller jag organisationskonsulter,
men jag kan försäkra att om det är någonting som är entydigt runt om i
världen är det att decentralisering ger mindre byråkrati. Ni ökar koor-
dinationen och centraliseringen i Stockholm.

Anf. 51 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall väl inte vara alltför våldsam i min polemik
med Gunnar Hökmark eftersom han normalt sett inte följer kulturut-
skottets arbete särskilt mycket.

Han presenterar detta med teknikutvecklingen som om det var en
aha-upplevelse för honom, som om det var något nytt. Detta är ingen-
ting nytt. Det anmäldes redan i budgetpropositionen. På sidan 140 i
budgetpropositionen skriver det föredragande statsrådet: ”Regeringen
föreslår att detta positiva balanserade resultat bör kunna användas i
huvudsak till ny teknik inom radio- och TV-området. Regeringen avser
att återkomma till riksdagen i frågan.” Det är det ena.

Det andra är att såväl Sveriges Radio som Sveriges Television har
förutsatt att av sin budget sätta av en viss del till ny teknik. Man har,
har det sagts mig, gått ner något när det gäller investeringar beroende
på att man är orolig för att man inte klarar det. Det gäller mycket peng-
ar.

Genom detta vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet medverka till
att public service-företagen blir ledande när det gäller satsningarna på
den nya tekniken. Det är ganska viktigt.

Slutligen sade Gunnar Hökmark i sitt inledningsanförande - jag ha-
de inte tid att polemisera mot det då - att Socialdemokraterna nu hastar
igenom ett beslut. Det är inte sant. Låt mig snabbt dra tidsplanen för
vad som har hänt.

44

Budgetpropositionen lades fram i januari. Det var sedan allmän
motionstid. Utskottet har mottagit skrivelser. Ett enhälligt utskott beslöt
den 1 februari att anta den arbetsplan som vi sedan i huvudsak har
arbetet efter. Den första föredragningen av ärendet gjordes den 28
mars. Vi har haft träff med chefen för Sveriges Television och med
chefen för Sveriges Radio. Vi har mottagit ett antal skrivelser. Vi har
behandlat ärendet den 6 april, den 20 april, den 25 april och den 27
april, och vi justerade betänkandet den 4 maj.

Under de omkring fem månader som vi har handlagt ärendet tycker
jag faktiskt att vi har handlagt det ganska ordentligt.

Anf. 52 GUNNAR HÖKMARK (m) replik

Herr talman! Jag skall be att få tacka Åke Gustavsson för klarsprå-
ket. Han sade precis det som jag påpekade för miljöpartisterna innan:
Det stod redan i budgetpropositionen.

Det är mycket skickligt. Ni har fått glada stolta miljöpartister att gå
med på en sammanslagning av kanalverksamheten i utbyte mot att de
får vara med på det som redan tidigare stod i budgetpropositionen.

Det som jag sade när jag pekade på frågan om den digitala tekni-
ken, Åke Gustavsson, var att det är en process och en utveckling som
sker. Om man blickar runt i det svenska mediesamhället ser man att de
nya radio- och TV-stationerna faktiskt har bidragit till en mycket snabb
förnyelse av hela radio- och TV-tekniken. Inte minst TV 4 har med sitt
nya hus bidragit till att föra tekniken framåt.

Det behöver man inte använda stora summor programpengar för.
De hade man kunnat använda till att i detta läge behålla mångfalden.

Jag vill bara säga en sak när det gäller utblicken inför framtiden.
Åke Gustavsson har under en tioårstid debatterat mediefrågor i denna
riksdag. Varje gång har han sagt att Moderaterna står ensamma. Det
gjorde han när vi sade att det skulle vara frihet för videogram, när vi
sade att vi kunde tänka oss reklam i TV, när vi sade att man skulle
släppa på monopolet och när vi sade att man skulle ha fri radio.

Om Åke Gustavsson besinnar vilka insatser han gjort i de senaste
tio årens mediedebatter skulle han vara litet mer ödmjuk inför framti-
den och kanske också inse att det har sin poäng att diskutera hur public
service kan utvecklas mer mot kvalitet och mindre mot försvar av do-
minansen. Det vore bra för hela det svenska medielandskapet och det
svenska samhället.

Anf. 53 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall med djupt beklagande bekänna att jag har
gjort en allvarlig miss i bedömningen av de borgerliga partierna. Jag
kunde aldrig drömma om att Centerpartiet skulle gå med på att auktio-
nera ut tillstånden för lokalradion.

Anf. 54 TREDJE VICE TALMANNEN

Repliken gäller Gunnar Hökmark.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

Prot. 1994/95:109

19 maj

Anf. 55 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Däremot hade jag insett att Gunnar Hökmark skulle

tycka att det var naturligt att låta yttrandefriheten i radion gå på auktion

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

i Sverige. Det var en miss jag gjorde.

Nu hoppas jag inte att jag får fel när det gäller utförsäljningsfrågan.
Jag hoppas och tror att Moderaterna kommer att stå ensamma när det
gäller utförsäljningen av TV 2 - av de övriga public service-företagen.
Men det är andra som avgör om jag får rätt eller fel.

Jag vill också kommentera det Hökmark sade om att Åke Gustavs-
son med sitt inlägg, där propositionen citerades, bekräftar att Miljöpar-
tiet har blivit lurat. Jag är glad att Hökmark har uppmärksammat vad
som står i propositionen.

Detta innebär ur vår synpunkt sett - jag tror också att det är så för
Miljöpartiets del - en markering och en precisering av hur ett beräknat
överskott på i storleksordningen 400 miljoner skall kunna användas för
att public service-företagen skall kunna vara i frontlinjen när det gäller
den nya tekniken.

Det är den process som sker, men det är inte dumt om vi under den
processen kan medverka till att public service-företagen får goda förut-
sättningar för att ligga i spetsen när det gäller den utvecklingen.

Anf. 56 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Åke Gustavsson beskrev hur lång tid processen har
tagit och sade att beslutet är väl förberett. Men man kan inte påstå att
de sista förslagen och besluten har tagit lång tid. Det är ju sådant som
vi får presenterat för oss här och nu.

Det finns, som mycket riktigt har sagts, en del beskrivet om detta i
budgetpropositionen. Men jag vidhåller det som jag sade tidigare: En
bättre väg att gå hade varit att sätta tryck på publicservice-företagen när
det gäller att utnyttja ny teknik, i stället för att göra den rockad med
pengar som man gör nu.

Åke Gustavsson säger också att det är en fingervisning om ett nytt
avtal. Nu har man faktiskt bestämt en massa saker. Man har bestämt om
en omförhandling av paragrafen om TV-strukturen. Man har föregripit
avtalet. Jag tycker att det är helt fel väg att gå. Vi var överens om att
tillsätta en parlamentarisk beredning och om att vi skall arbeta tillsam-
mans.

Åke Gustavsson säger också att han är väldigt noga med att det
skall vara en bred uppslutning omkring public service. Det vill vi alli-
hopa. Men man föregriper vissa saker på detta sätt.

Jag kan inte förstå hur det kan innebära mer mångfald att ha en före-
tagsledning än att ha två. Det begriper jag inte.

Vi hörde från Åke Gustavsson att televisionen - jag tror att det var
televisionen - hade fått kritik för bristande effektivitet i sin ledning. Jag
hoppas att Åke Gustavsson kan upprepa vad det var för kritik som hade
kommit när det gäller ledningsfunktionen.

Man måste kunna ställa krav på att ledningen effektiviseras, oavsett
förändringar av avtal. Det har inte med avtal att göra, menar jag.

46

Anf. 57 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! För det första vill jag kommentera det Marianne An-
dersson sade om omförhandling av avtalet. Socialdemokraterna och
Centerpartiet har under pågående avtalsperiod gentemot Sveriges Te-
levision tagit initiativ, utan särskilt brev från Sveriges Televisions sty-
relse, till en förändring av avtalet. Det gällde, och det gäller fortfaran-
de, att ge Sveriges Television möjlighet att finansiera en del av sin
verksamhet med sponsring.

Det var roligt att på den punkten få samarbeta med Jan Hyttring,
som då var Centerpartiets företrädare. Jag hoppas att vi inför ett nytt
avtal skall kunna ha ett gott samarbete också med Centerpartiet, oavsett
om det blir med Marianne Andersson eller någon annan.

Eftersom det var en missuppfattning från Marianne Anderssons sida
skall jag inte polemisera mer när det gäller ineffektiva företagsledning-
ar. Vad jag refererade till var en konsultrapport som hade gömts undan
någonstans men som dock kom fram i offentligheten genom en artikel i
Veckans Affärer i dag. Det var Sveriges Radios ledning som kritisera-
des för ineffektiv organisation. Det gällde alltså inte Sveriges Televi-
sion.

Men Sveriges Radio har inte begärt omförhandling. Jag hoppas att
de kan vidta åtgärder utan att för den sakens skull begära en omför-
handling, men det är upp till dem att avgöra.

Anf. 58 MARIANNE ANDERSSON (c) replik

Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om distriktens produktion.
50 % av programmen produceras nu av distrikten. Vi säger i ett särskilt
yttrande att den nivån kan upprätthållas utan att man omförhandlar.

När man går in i en beredning inför ett nytt avtal gäller det att öka
den procentsatsen och kanske gå upp till 60 % i stället. Det tycker jag
att man skall jobba med inför framtiden. Nu är det faktiskt 50 %, och
det bör inte bli någon förändring.

Jag har fortfarande inte fått någon förklaring till att man anser att
det blir mer mångfald i public service med en företagsledning i stället
för två.

Anf. 59 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Jag vill fråga varför Marianne Andersson inte gick
med på att redan nu skriva in i avtalet att 50 % i stället för 40 % av
programmen skall produceras ute i landet. Det är för mig en gåta. Man
talar väl om produktionen ute i landet, men man ger sådana förutsätt-
ningar att de inte har möjlighet att satsa. Det är det ena.

Det andra gäller företagsstrukturen och administrativ ledning. Det
handlar om vilket ansvar man lägger på respektive producent, respekti-
ve distrikt, osv. Nu har jag ett antal gånger för Carl-Johan Wilson och
även i mitt huvudanförande redogjort för vad det innebär. Sveriges
television får leva upp till de förutsättningar som vi har angett i ut-
skottsbetänkandet på de punkterna. Jag tror mig också veta att det
kommer att göra det.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

47

Prot. 1994/95:109

19 maj

Anf. 60 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik
Herr talman! Jag har tre frågor till Åke Gustavsson.

Den första frågan är: Om ni inte hade gjort upp med Miljöpartiet,

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

hade då radio och TV fått mindre pengar?

Den andra frågan, eller påståendet: Jag har inget emot att precisera
användningen av ett eventuellt överskott i Rundradiofonden så att by-
råkratin minskar och distrikten stärks. Det hade vi väl ändå kunnat göra
senare i utskottet?

Den tredje frågan: Enligt propositionen krävs en rad förutsättningar
för att vi skall få de pengar som ni socialdemokrater vill precisera an-
vändningen av tillsammans med Miljöpartiet. Om nu inte dessa förut-
sättningar uppfylls, blir då inte uppgörelsen värdelös?

Anf. 61 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Fru talman! Jag vill först säga till Charlotta L Bjälkebring att när
det gäller avtalet beklagar jag verkligen att Vänsterpartiet hoppade av
det som jag uppfattade som en överenskommelse på dessa punkter.

Jag hoppas också att ni hittar hem igen. Att fortsätta att slåss på
barrikaderna som Gunnar Hökmark står på om utförsäljning av Sveri-
ges television osv. kanske inte är så trevligt för Vänsterpartiet.

När det gäller avtalet handlar det om allvarliga saker. Det gäller att
skapa förutsättningar för Sveriges television att kunna spara 350 miljo-
ner kronor genom att inte ha den låsta kanalstrukturen. Det hade varit
ganska rimligt för Vänsterpartiet att acceptera, allra helst som man
lägger en ökad betoning på produktion ute i landet.

Anf. 62 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik

Herr talman! Jag vill bara konstatera att jag inte får svar på mina
frågor. Jag kan repetera dem.

Om ni inte hade gjort upp med Miljöpartiet, hade då radion och
TV:n fått mindre pengar? Enligt propositionen krävs det en rad förut-
sättningar för att pengarna skall komma till stånd. Om inte dessa förut-
sättningar uppfylls, blir då inte uppgörelsen värdelös?

Jag vill också säga till Åke Gustavsson att det inte spelar någon roll
med vilka partier som Vänsterpartiet gör upp. Det handlar om politik.
För oss är det viktigt att värna om public service-företagen.

Om vi hade kunnat träffa en uppgörelse, Åke Gustavsson, hade vi
också kunnat ge mer pengar till public service-företagen. Det hade bl.a.
kunnat ske genom den kompromiss som de borgerliga och Vänsterpar-
tiet gjorde i utskottet.

Anf. 63 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Jag vet ingenting om de kompromisser som Vänster-
partiet gör med de borgerliga partierna i utskottet. Jag vet inte riktigt
vad Charlotta L Bjälkebring syftar på där.

Jag går till frågorna. Det gäller frågan om mer eller mindre pengar
till radio och television. Hur mycket pengar som kommer till public
service-verksamheten avgörs av licensbetalarnas antal och av TV-

48

avgiftens storlek. Det är de två komponenter som avgör detta. Hur det

påverkas av uppgörelsen vet jag inte. Man kan hoppas att människor
tycker att det är positivt att vi därmed möjligen får fler licensbetalare.
Jag skall inte spekulera i det.

Charlotta L Bjälkebring frågade: Om förutsättningarna inte upp-
fylls, blir det då ingenting av med det? Min poäng med uppläggningen
av detta är att vi skapar förutsättningar för att kunna få fram pengar till
en CD-teknik.

Det är ett viktigt motiv också från regeringens utgångspunkter när
det gäller finansiering av verksamheten. Det överskott som kan bli på
rundradiokontot kan användas till investeringar i CD-tekniken. Det är
det som är tanken.

Anf. 64 FANNY RIZELL (kds)

Herr talman! Det är en intressant och engagerad debatt. Jag kanske
börjar i en ointressant ände.

Vi kristdemokrater har sagt ja till de besparingar som regeringen
har föreslagit. Det är inte särskilt populärt med besparingar, och man
blir inte populär av att spara. Men vi tycker ändå att det är viktigt att
det görs. I jämförelse med när det dras in och sparas på andra håll i
samhället i dag, inom barnomsorg, äldreomsorg och annat, finns det i
varje fall en viss förståelse för detta hos allmänheten. Det kan man inte
säga om alla besparingar vi gör.

Radio och TV är viktiga för allmänhetens möjligheter att hålla sig
informerad, och de är viktiga för demokratin. Det har understrukits här
av flera talare. Jag tänker därför inte bli långrandig. Jag beklagar att vi
inte kunde komma fram till en gemensam satsning att hjälpa TV att
komma över den besvärliga perioden tills avtalet går ut.

Under den period då den parlamentariska beredningen skall arbeta
hade det varit bra att kunna åstadkomma ett visst lugn. Det finns risk att
beredningen annars känner sig litet stressad. Vi ville inte att avtalet
skulle omförhandlas.

Det är viktigt med två nyhetsredaktioner för att nyhetsförmedlingen
inte skall bli likartad. Vi behöver olika perspektiv i bevakningen av
nyheterna. Det är viktigt att distrikten får arbeta och förmedla nyheter
utifrån landet.

Jag vill i sammanhanget beröra frågan om utförsäljningen av TV 2,
som Åke Gustavsson nämnde. Det finns inget som säger att något av
partierna har bundit sig för det. Jag vet att vi kristdemokrater klart och
tydligt säger att vi inte är för en utförsäljning av TV 2.

Vi kristdemokrater tycker att kompromissen är bra just därför att de
ett och ett halvt år som finns kvar av avtalsperioden kunde förflyta litet
lugnare för TV:n och radion, och i första hand för TV:n. Man skulle
kunna hitta arbetsformer som fungerade.

Det är viktigt att vi kan behålla den public service vi har. Det tror
jag att alla än ense om, men vi har olika sätt att nå det. Vi kanske skulle
försöka litet mera att nå överenskommelser. Det hade inte varit någon
katastrof om vi kommit överens om detta.

Jag tror att allmänhetens syn på vårt sätt att arbeta i riksdagen skulle
ha stärkts om alla partier hade kunnat flytta pengarna från rundradio-

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

4 Riksdagens protokoll 1994195. Nr 109

Prot. 1994/95:109

19 maj

kontot till TV att arbeta med under dessa ett och ett halvt år. Bered-
ningen hade fått arbeta i lugn och ro, och vi hade fått ett bra avtal nästa

gång. Men vi får göra vad vi kan under rådande omständigheter.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

Jag har flera yrkanden. Men för tids besparande yrkar jag bara bifall
till reservation 12.

Anf. 65 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! Miljöpartiet och Socialdemokraterna är tydligen
överens om att fullfölja dessa ärenden till beslut, som det har sagts här i
dag. Därför är det ingen poäng med att försöka ordna någon ytterligare
bearbetning av ärendet genom att remittera det tillbaka till kulturutskot-
tet.

Vi har i kulturutskottet en mycket god stämning och som regel ett
gott samarbete, mycket tack vare Åke Gustavssons sätt att sköta ord-
förandeskapet - när han inte har tillgång till vattenflaskor så nära som
här som han kan slänga omkring sig, som den som just gick omkull!

Vi lyckas i regel hantera de flesta ärenden med mycket god stäm-
ning och sämja. Men någon gång måste man acceptera att det tänder till
och att man markerar tydliga skillnader. Nu har vi kommit fram till att
ett nytt avtal skall komma så småningom. Det är vi alla överens om. Vi
är överens om att en beredning skall göras. Ändå förordar Åke Gus-
tavsson att det beslut som skall diskuteras i den beredningen skall fattas
redan nu.

Det är sådant, Åke Gustavsson, som kallas för pampvälde. Jag vet
att Åke Gustavsson inte vill bli kallad för pamp. Men om man i ett
ärende beter sig så att alla andra tycker att det är pampfasoner, då får
man i all vänlighet acceptera att det betraktas på det sättet.

Att redan nu fatta beslut om en viktig del av det som vi skall fatta
beslut om efter beredningen, tycker jag är att föregripa den här bered-
ningen.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Åke Gustavsson som jag önskar
att han skall svara på. Det gäller Aktuellt- och Rapportredaktionernas
sändningar. I nuvarande avtal står det bara att Sveriges Television skall
ha separata nyhetsredaktioner för de två kanalerna. Det innebär bara att
det skall finnas redaktioner. Hur de skall sända framgår inte av den här
paragrafen. De sänder nu i varsin kanal.

Nu har vi beslutat enligt majoriteten, som består av Socialdemokra-
terna och Miljöpartiet, att de inte får sända i varandras kanaler. Är det
verkligen avsikten med detta förslag, Åke Gustavsson? Är det mång-
fald?

Anf. 66 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Jag skall bidra till mångfalden, åtminstone i den här
debatten. 10 § i avtalet mellan Sveriges Television och staten säger att
SVT skall ha separata nyhetsredaktioner för de två kanalerna. Även
Text-TV-verksamheten skall ha en separat nyhetsredaktion. Regionala
nyhetssändningar skall förekomma i minst samma omfattning som
under verksamhetsåret 1992. Detta är nu gällande avtal.

50

Utskottet skriver följande: ”De två existerande nyhetsredaktionerna
bidrar till att upprätthålla en mångfald som är av största betydelse för
yttrandefriheten. Det är därför angeläget att de båda redaktionerna finns
kvar. I konsekvens härmed anser utskottet---att det är angeläget att

konkurrensen mellan de två redaktionerna kan bibehållas. Utskottet är
således inte berett att aktualisera frågan om en ändring i avtalet mellan
staten och SVT i detta avseende.

Nuvarande § 10 ligger alltså fast. Ingen ändring skall ske i det avse-
endet. Det är inte riksdagens uppgift att tolka avtal och beslut som är
fattade. Det är andras uppgift att göra det. När jag har fått frågan har
jag svarat att detta inte innebär någon förändring i dessa avseenden.
Det finns två kanaler. I ett antal fall kan man samarbeta, t.ex. när det
gäller utlandskorrespondenterna. Man kan samarbeta om tekniken osv.
Principiellt är det ingen ändring. Det tror jag är viktigt att göra klart.

Anf. 67 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Jag vill ändå upprepa min fråga till Åke Gus-
tavsson. På s. 16 i betänkandet står att den ena nyhetsredaktionens
produktion skall sändas i den ena sändningskanalen och den andra
nyhetsredaktionens produktion i den andra sändningskanalen. Det kan
inte uppfattas på annat sätt än att det som nu sker, nämligen att Rapport
sänds på eftermiddagen i kanal 1, inte kan fortsätta enligt det här beslu-
tet.

Skall man inte bry sig om de raderna i betänkandet, Åke Gustavs-
son? Med nu gällande avtal kan man sända som man nu gör. Om dessa
fyra rader skall gälla, vilket Åke Gustavsson inte kommenterade, går
det inte. Vad är det som gäller? Gäller avtalet eller gäller de fyra rader-
na? Om man skall få sända som man gör i dag trots att de fyra raderna
gäller borde vi ta bort dessa rader. Jag skulle i så fall vilja uppmuntra
Åke Gustavsson att begära att vi stryker de fyra raderna i majoritetens
beslut. Man kan också bifalla reservation 12, som skulle rädda hela
ärendet.

Anf. 68 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik

Herr talman! Det är möjligt att vi har varit övertydliga på den här
punkten, när det gäller det Carl-Johan Wilson refererade till. Jag tror
förvisso inte det, men det är möjligt. Jag säger detta för att undvika
missförstånd.

§ 10 i nu gällande avtal mellan staten och Sveriges Television skall
självfallet inte bli föremål för omförhandling. Det är ett rakt och klart
besked till Carl-Johan Wilson och eventuellt någon annan som lyssnar
på det här.

Anf. 69 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! För den händelse någon bryr sig om vad som
står i våra beslut vill jag rätta till det här. Det står tydligt att man inte
skall få sända Rapport i kanal 1 eller Aktuellt i kanal 2. Jag föreslår
här, om det är parlamentariskt möjligt, att de fyra rader på s. 16 utgår
ur riksdagens beslut. Det gäller följande stycke: ”De nyheter som de

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

51

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

52

båda separata nyhetsredaktionerna producerar skall sändas på det sättet
att den ena nyhetsredaktionens produktion skall sändas i den ena sänd-
ningskanalen och den andra nyhetsredaktionens produktion i den andra
sändningskanalen.”

Om det är möjligt, skulle situationen räddas. Då kan man fortsätta
att sända som man gör i dag. I annat fall kan jag inte uppfatta det på
något annat sätt än att Rapport får sluta att sända kl 16.00 i kanal 1 när
beslutet vinner laga kraft.

Anf. 70 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Jag tycker att det här senaste inlägget från Carl-Johan
Wilson var mycket klargörande. Det visar att det initiativ och förslag
som inte fanns i kulturutskottet när frågan debatterades där inte finns nu
heller i kammaren. Ändå har det förts en kampanj veckovis från bl.a.
Carl-Johan Wilsons sida om att man skulle kunna få fram 80 eller 100
miljoner och göra någon affär av det. Man försöker påskina att vi som
var emot besparingarna, och fortfarande är det, inte ställde upp för
public service på det här sättet.

Det är helt uppenbart att det inte finns något förslag från Carl-Johan
Wilson, borgerligheten eller vänstern i det här fallet - åtminstone inget
gemensamt förslag. Det har inte funnits tidigare heller. Det var ett
falskt dubbelspel från början till slut.

Anf. 71 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik

Värderade talman! Detta skall man behöva höra från en som inte
har varit med vid behandlingen av ärendet förrän i dag. Det är häp-
nadsväckande.

Peter Eriksson var inte närvarande i utskottet, men Miljöpartiet re-
presenterades av Ewa Larsson. I utskottet förde Gunnar Hökmark från
Moderaterna fram ett förslag från alla partier, förutom Miljöpartiet och
Socialdemokraterna, som innebar ett tillskott till Sveriges Radio och
Television på 100 miljoner kronor. När det då blev klart att det inte
fanns gehör för detta från Miljöpartiet fanns det ingen anledning att
krångla med några nya formuleringar. I dag stod Gunnar Hökmark här
och erbjöd Miljöpartiet att ställa upp på 60 miljoner till Sveriges Tele-
vision.

Kom inte och säg att förslagen inte har ställts. Varför diskuterar vi
här och varför lägger vi fram förslag om Miljöpartiet inte förstår när
det föreligger förslag? Det har funnits utmärkta möjligheter för Miljö-
partiet att ställa upp på ökat stöd till Sveriges Radio och Sveriges Te-
levision.

En möjlighet återstår, nämligen att stödja reservation 7 från Folk-
partiet. Därigenom skulle hälften av det som ni önskar uppnås. Genom
att stödja Socialdemokraterna som ni nu har gjort uppnår ni inte nå-
gonting av det som ni från början hade önskat.

Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp) replik

Herr talman! Carl-Johan Wilson har hållit på med ett dubbelspel
och utnyttjat och använt det för att bl.a. smutskasta Ewa Larsson i ut-

skottet. Carl-Johan Wilson sade att stämningen i utskottet är bra. Men
det här är sanningen. Det har drivits en bred kampanj för att försöka
utmåla Miljöpartiet som något slags dödgrävare när det gäller public
service. Ni har skött det här på ett något osmakligt sätt.

Sanningen är att trots att det i kompletteringspropositionen inte
fanns någon som helst skrivning om detta och trots att det fanns stor
risk för att överskottet och balansen från rundradiofonden inte skulle
komma till nytta för public service, har vi lyckats gräva fram de här
pengarna och fått det klart preciserat. Därmed har vi fått ett tillskott till
Sveriges Radio och Sveriges Television som ger dem möjlighet till
bättre konkurrenskraft och bättre kvalitet när det gäller programverk-
samheten i framtiden.

Anf. 73 MARIANNE ANDERSSON (c)

Herr talman! Jag tycker att det är synd att vi använder ord som
osmakligt i den här debatten. Det är synd att Peter Eriksson som, som
sagt, inte har varit med vid behandlingen använder den här tonen i
debatten.

Jag begärde ordet när Åke Gustavsson sade att vi som står bakom
det här kompromissförslaget skulle slåss på barrikaderna för utförsälj-
ning av TV 2. Det var andemeningen i vad Åke Gustavsson sade för en
stund sedan.

Så är det inte. Den åsikten har inte vi. På något sätt blandar man
ihop korten när man påstår att bara för att vi inte vill ha en ledning för
de två kanalerna skulle vi vilja sälja ut TV 2. Men så är inte fallet. Vi
bestämmer naturligtvis här hur det skall vara med den saken. Det finns
absolut ingen sådan majoritet.

När det gäller distriktens andel av produktionen går Åke Gustavs-
son tillbaka till en mängd gamla uppgörelser och kompromisser som
har gjorts tidigare, för att slippa diskutera dagens frågor. Jag hoppas
också på att vi skall kunna ha ett bra samarbete och att vi i beredningen
kan komma fram till att minst 60 % skall produceras i distrikten. Det
skulle kunna vara bra.

Sedan säger Åke Gustavsson att ekonomin i public service-
företagen beror på licensbetalarna. Det gör det naturligtvis, men det
beror också på om regeringen drar in pengar från rundradiokontot eller
inte. Det finns alltså litet annat i detta också.

Jag vidhåller att det är synd att vi beslutar så mycket först och bere-
der sedan. Det skulle ha varit den omvända ordningen.

Anf. 74 ÅKE GUSTAVSSON (s)

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon större polemik så här i
slutet av debatten. Jag skall bara säga att jag hoppas och tror, Marianne
Andersson, att vi i beredningen skall kunna ena oss ganska hyggligt när
det gäller riktlinjerna. Hoppas gör jag, därför att det har ett så starkt
värde i sig att de politiska partierna är någorlunda brett överens om
förutsättningarna för public service-företagens verksamhet. Tror gör
jag, inte framför allt därför att jag är från Jönköping, utan därför att jag
vet att Centerpartiet och Socialdemokraterna när det gäller synen på

Prot. 1994/95:109

19 maj

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

53

Prot. 1994/95:109

19 maj

public service-företagen - med några undantag; detta är ett som vi
diskuterar i dag - i allmänhet har varit hyggligt överens. Därför kan vi

möjligen förena oss i den förhoppningen och den tron.

Den avgiftsfinansiera-
de radio- och TV-
verksamheten

Anf. 75 MARIANNE ANDERSSON (c)

Herr talman! Det som Åke Gustavsson sade sist stämmer; vi har
varit ganska hyggligt överens. Det är därför som jag tycker att det är
synd att man nu föregriper beredningen på det här sättet. Det hade varit
bättre om vi hade kunnat gå in i beredningen förutsättningslöst och
kommit fram till överenskommelser. Jag beklagar att det är på det här
viset.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 7 §.)

6 § Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m.

Föredrogs

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU24

Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m. (prop.
1994/95:200)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 7 §.)

Digitala ljudradio-
sändningar

7 § Digitala ljudradiosändningar

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU47
Digitala ljudradiosändningar (prop. 1994/95:170)

Anf. 76 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Efter den här livliga och intressanta debatten mellan
företrädare för kulturutskottet kommer vi till ett annat medieärende,
som dock av speciella skäl har hamnat i konstitutionsutskottet. Det blir
kanske inte fullt så roliga, utan endast mycket seriösa, allvarliga inlägg.

Enligt regeringens förslag skall digitala ljudradiosändningar inledas
fr.o.m. hösten 1995. Den nya digitala tekniken, DAB-tekniken, har
mycket stora förtjänster i jämförelse med den traditionella analoga
tekniken, och det är bra att den nu börjar tillämpas i detta sammanhang.
Så långt är allting gott och väl.

Det kontroversiella i förslaget ligger i stället i principerna för för-
delningen av frekvenserna. Det kan inte vara rimligt att Sveriges Radio
får en dominans också på det digitala sändningsområdet.

Den tekniska utvecklingen har gjort att de rent fysiska begränsning-
ar som tidigare kunde motivera att sändningstillstånden fördelades och

54

reglerades politiskt är borta eller på väg att försvinna. Nu finns det

alltså plats för många i etern. Man kan tyvärr konstatera att den politis-
ka utvecklingen ligger steget efter. Majoriteten i utskottet är fortfarande
övertygad om att det är bäst att frekvenserna fördelas av regeringen, så
att det kan bli, som det heter, balans när det gäller innehåll och med-
verkande företag.

Utskottsmajoritetens förslag att Radio- och TV-verket skall re-
kommendera regeringen vilka programföretag som skall få tillstånd är
olämpligt, eftersom det markerar en återgång till politiken att det är den
offentliga makten som skall avgöra vilka företag som skall få sända
radio. I stället bör de digitala frekvenserna fördelas på samma sätt som
skedde med frekvenserna för den nuvarande privata lokalradion, dvs.
genom ett öppet auktionsförfarande. Att public service-företagen får ha
högst två frekvenser, som skall vara rikstäckande, menar vi också bättre
främjar konkurrens, mångfald och utveckling och därmed ytterst den så
viktiga yttrande- och informationsfriheten.

Herr talman! Detta är bakgrunden till de två reservationer som finns
fogade till betänkandet. För tids vinnande yrkar jag endast bifall till
reservation 1.

Anf. 77 CATARINA RÖNNUNG (s)

Herr talman! Jag vill först uttrycka min stora glädje och tillfredsstäl-
lelse med att digital sändningsteknik introduceras i vårt land och att
försökssändningar för ljudradio kan komma i gång så tidigt som hösten
1995.

Fullt utbyggd kommer den att ge obegränsat utrymme för alla som
önskar sända. Vidast möjliga yttrandefrihet, utan tekniska begränsning-
ar i etern, är därmed nådd - ett stort framsteg i vår demokrati.

Ytterligare fördelar är att den tekniska ljudöverföringen i radio för-
bättras avsevärt och att störningar från närliggande stationer försvinner.

Den digitala tekniken är inte begränsad till ljud. Bilder, TV och
data går att överföra.

Det kommer naturligtvis att ta viss tid innan sändarnäten byggts ut
och till dess att de nya radiomottagarna blir tillräckligt billiga och där-
med allmän egendom.

Försöksverksamhetens övergripande mål är att gynna konkurrens
och mångfald vad gäller programverksamheten. Den skall givetvis stå
öppen för Sveriges Radio - men också för kommersiella radiostationer.

Ett annat mål är att sändarnäten skall kunna byggas ut till rikstäck-
ning. Inledningsvis skall sändningar ske i storstadsområdena. Samtidigt
skall även platser ute i landet få tillgång till den nya tekniken.

Regeringen fördelar tillstånden enligt radiolagen på förslag av
myndigheten Radio- och TV-verket. Folkpartiet och Moderaterna slår i
en reservation fast att fördelningsprinciperna inte är lagreglerade.

Jag vill bestämt hävda motsatsen. De är inte bara lagreglerade utan
grundlagsreglerade. Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen är regeringen
skyldig att iaktta opartiskhet och saklighet vid tillståndsgivningen och
enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga
yttrande- och informationsfrihet.

Prot. 1994/95:109

19 maj

Digitala ljudradio-
sändningar

55

Prot. 1994/95:109

19 maj

Ett sändningstillstånd kan innebära att man kan få ett avsevärt för-
steg framför andra företag, heter det vidare i reservation 1. Men denna

nackdel kommer man ju inte heller ifrån med det auktionsförfarande

Digitala ljudradio-
sändningar

som Moderaterna och Folkpartiet förordar.

Vi - i majoriteten räknar jag in Socialdemokraterna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Centern, som i den här frågan har ändrat sig - har
tidigare mycket enträget påtalat att ett auktionsförfarande där pengar
styr i praktiken har visat sig ha oönskade bieffekter i form av bulvan-
köp och försök till nätverksbildningar.

Majoriteten anklagas för att vilja politisera tillståndsgivningen i ra-
dioverksamheten. Andra sätt än auktionsförfarande öppnar för god-
tycke och politisk bedömning, heter det i moderatmotionen - detta trots
att de folkpartistiska och moderata reservanterna själva politiserar
friskt. De är ute efter att med riksdagsbeslut begränsa public service-
bolaget Sveriges Radios verksamhet. Detta företag skall ges högst två
frekvenstillstånd.

I den moderata motionen talar man i klartext och anser att P3 och
P4 skall säljas ut. Sveriges Radios uppdrag i allmänhetens tjänst skulle
därmed bli kraftigt begränsat, genom att bara två smala kanaler blir
kvar. Vi avvisar denna frekvensinskränkning, mot bakgrund av att det i
propositionen så tydligt uttalas att det behövs en balans mellan Sveri-
ges Radios sändningar och den kommersiella marknadens radioutbud.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 78 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Det vi är överens om är naturligtvis detta om att ut-
nyttja den nya tekniken. Men inte bara det: Vi är faktiskt numera också
överens om att det är bra med konkurrens och mångfald. Man kan säga
att det klassiska socialdemokratiska monopolförsvaret är om icke helt
borta, så väsentligen uttunnat.

Det som ändå skiljer oss åt är tolkningen och bedömningen av hur
vi uppnår den önskvärda mångfalden. Är det verkligen troligt att det
bästa för att uppnå denna mångfald är att regeringen, på förslag av
Radio- och TV-verket, fördelar sändningstillstånd. Det måste ju ändå
bli så att den gör det utifrån sina bedömningar - den har ju att bedöma
vad som är bäst.

Catarina Rönnung säger att det står i grundlagen att regeringen skall
vara saklig och opartisk i det här sammanhanget. Det är riktigt, men
man kan ändå inte komma i från att det är en politisk bedömning som
sker. Regeringen är ju faktiskt ett politiskt organ. Den skall ta ställning
till hur kriteriet program av olika karaktär skall tolkas.

Det går inte att komma ifrån att det till slut blir en politisk bedöm-
ning. Jag tycker därför att det är motsägelsefullt att först tala vamt för
mångfald och konkurrens - vilket Catarina Rönnung faktiskt gjorde,
och det var bra - och sedan ändå stå fast vid ett förslag som innebär att
makten över fördelningen ligger hos regeringen.

56

Anf. 79 CATARINA RÖNNUNG (s)

Herr talman! Innan regeringen beslutar om vilka sändningstillstånd
som skall ges, så har en statlig myndighet - med den oväld en statlig
myndighet antas ha - valt vilka intressenter som kan komma i fråga.
Man har både regeringsformen och yttrandeffihetsgrundlagen som
grund för sina bedömningar och ger ett underlag till regeringen att
bestämma sig.

Även om man kan kalla det för en viss form av politisering att re-
geringen väljer vilka som skall få sändningstillstånd, så är den varian-
ten att föredra framför ett auktionsförfarande där pengarna styr. Man
har kommit fram till att just det här auktionsförfarandet i praktiken har
skapat väldigt många nackdelar och att det också har snedvridit kon-
kurrensen. Det har varit möjligt att göra bulvanköp. När det gällde
Lokalradion i Norrköping köptes det ena tillståndet upp av Ny demo-
krati, och det andra tillståndet köptes upp av en bulvan till Nydemokra-
terna. Ny demokratis sändningar täckte hela Norrköping. Jag vet inte
riktigt om de har kvar de här radiostationerna; jag har inte följt utveck-
lingen så noga.

Man kan inte säga att auktionsförfarandet skapar någon millimeter-
rättvisa. Tvärtom har det visat sig ge oönskade effekter i förhållande till
vad som i propositionen och i riksdagens beslut sades skulle bli följden
av auktionsförfarandet. Det finns ingen garanti för millimeterrättvisa,
och det finns det för övrigt aldrig i något sammanhang.

Anf. 80 NILS FREDRIK AURELIUS (m)

Herr talman! Catarina Rönnung började med att tala vackert om
konkurrens och mångfald, men sedan visade det sig ju här att hon
egentligen knappast tycker att det fungerar så bra. Om nu t.ex. detta
auktionsförfarande är så förfärligt dåligt, och om det finns så många
oseriösa aktörer som vill in vid sidan av public service-företagen, då
måste det bli svårt att över huvud taget släppa in några andra. Man
måste väl ändå, vid sidan av de olika public service-företag som finns
och kommer att finnas och som kommer att kunna utveckla den nya
tekniken, också släppa fram andra företag utan att noggrant politiskt
styra.

Den väsentliga skillnaden mellan oss är ändå just att hur man än
vrider och vänder på saken, så är det slutligen ändå frågan om en poli-
tisk bedömning från regeringen av vilka andra företag som skall få
sändningstillstånd.

Anf. 81 CATARINA RÖNNUNG (s)

Herr talman! Nu diskuterar vi försöksteknik med digitala sändning-
ar. Den stora positiva idén med digitala sändningar, som jag varmt
gillar, är att sådana debatter som den här mellan moderaterna och mig i
fortsättningen kommer att bli överflödiga. Alla som vill ha sändnings-
tillstånd kan så småningom få det i den fria etern, men dit har vi ännu
inte nått.

Det skiljer sig också litet grand mellan oss och moderaterna när det
gäller synen på Sveriges Radio. Även om vi inte alls har varit några

Prot. 1994/95:109

19 maj

Digitala ljudradio-
sändningar

57

Prot. 1994/95:109

19 maj

monopolister under en tid då andra medier kommit fram - tekniken har
ju inte möjliggjort nya medier förrän på senaste tiden - så tycker vi att

public service-verksamheten Sveriges Radio är något att vara rädd om.

Digitala ljudradio-
sändningar

Vi har ett av världens bästa public service-företag. Jag tycker att den
kapning ni vill göra i er motion genom att P 3 och P 4 skall försvinna,
inte är en bra utveckling.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

KrU26 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

Mom. 3 (besparingskrav på de avgiftsfinansierade radio- och TV-
företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB samt Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet)

1. utskottet

2. res. 2 (v, mp)

3. res. 3 (c)

Kammaren biträdde res. 2 med acklamation.

Huvudvotering:

221 för utskottet

33 för res. 2

36 avstod

59 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:              135 s, 66 m, 4 c, 5 fp, 11 kds

Förres. 2:                18 v, 15 mp

Avstod:                  2 s, 1 m, 16 c, 16 fp, 1 mp

Frånvarande:             24 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Per-Ola Eriksson (c) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (medelsberäkningen för kalenderåren 1995 och 1996 för den
avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamhet som bedrivs av Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB
samt Sveriges Radios utlandsprogramverksamhet)

1. utskottet

2. res. 6 (c)

3. res. 7 (fp)

Förberedande votering:

40 för res. 6

21 för res. 7

229 avstod

59 frånvarande

Kammaren biträdde res. 6.

58

Huvudvotering:

213 för utskottet

38 för res. 6.

Prot. 1994/95:109

19 maj

39 avstod

59 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:             137 s, 67 m, 9 kds

Förres. 6:               20c, 18 v

Avstod:

Frånvarande:

21 fp, 16 mp, 2 kds

24 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 2 mp, 4 kds

Mom. 9 (Sveriges Televisions distriktsproduktion och sändningarna av
distriktsproducerade program, m.m.)

1. utskottet

2. res. 12 (m, c, fp, v, kds)

Votering:

153 för utskottet

137 för res. 12

59 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:             137 s, 16 mp

För res. 12:                67 m, 20 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

Frånvarande:             24 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU24 Lag om vissa personregister for officiell statistik m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU47 Digitala ljudradiosändningar

Mom. 1 (lagstiftning om fördelningsprinciperna)

1. utskottet

2. res. 1 (m, fp)

Votering:

202 för utskottet

88 för res. 1

59 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:

137 s, 20 c, 18 v, 16 mp, 11 kds

Förres. 1:

67 m, 21 fp

Frånvarande:

24 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 2

Kammaren biföll utskottets hemställan.

59

Prot. 1994/95:109    8§ Bordläggning

19 maj

_________________ Anmäldes och bordlädes

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:199 Konvention om social trygghet
mellan Sverige och Chile

1994/95:Sf24 av Gullan Lindblad m. fl. (m)

med anledning av skr. 1994/95:223 Överföring av forskningsresurser
från Försvarets forskningsanstalt till Militärhögskolan, m.m

1994/95 :Fö 11 av Göthe Knutson (m)

med anledning av förs. 1994/95:RR11 Riksdagens revisorers förslag
angående skyddsrumsbyggandet

1994/95 :Fö 12 av Lennart Rohdin (fp)

1994/95:Föl3 av Åke Carnerö m.fl. (kds)

9 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 18 maj

1994/95:509 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif Blomberg
om tidsbegränsade uppehållstillstånd

1994/95:510 av Lennart Fremling (fp) till miljöministern om hante-
ringen av utländska aluminiumburkar

1994/95:511 av Carina Moberg (s) till statsrådet Jörgen Andersson om
hyresgästers möjlighet att påverka ombyggnad

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 30 maj.

10 § Kammaren åtskildes kl. 12.59.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m 5 § anf. 31
(delvis)

och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdet slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

60

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:109

19 maj

1 § Meddelande om information från regeringen...........................1

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatte-

rats den 18 maj.............................................................................1

UbU14 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m..............1

UbUl 1 Ny högskola i Stockholms län......................................2

FiU22 Frågor om offentlig upphandling (prop.

1994/95:153).............................................................................2

LU26 Investeringar i arrendejordbruket m.m............................3

LU28 Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador
till sjöss......................................................................................4

LU29 Märkning av skor............................................................4

AU16 Ny föräldraledighetslag m.m...........................................4

3 § Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgiftsskyl-

dighet m.m....................................................................................5

Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU42............................5

(Beslut fattades efter 4 §.).........................................................5

4 § Statens järnvägar........................................................................5

Trafikutskottets betänkande 1994/95:TU26..............................5

Anf. 1 BIRGITTA WISTRAND (m)......................................5

Anf. 2 SVEN BERGSTRÖM (c).............................................8

Anf. 3 LENNART FREMLING (fp).....................................10

Anf. 4 SIV HOLMA (v)........................................................11

Anf. 5 LENNART FREMLING (fp) replik...........................13

Anf. 6 SIV HOLMA (v) replik..............................................13

Anf. 7 LENNART FREMLING (fp) replik...........................13

Anf. 8 SIV HOLMA (v) replik..............................................14

Anf. 9 BIRGITTA WISTRAND (m) replik..........................14

Anf. 10 SIV HOLMA (v) replik............................................14

Anf. 11 BIRGITTA WISTRAND (m) replik........................14

Anf. 12 SIV HOLMA (v) replik............................................14

Anf. 13 ELISA ABASCAL REYES (mp).............................15

Anf. 14 LENNART FREMLING (fp) replik.........................16

Anf. 15 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik...................17

Anf. 16 LENNART FREMLING (fp) replik.........................17

Anf. 17 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik...................18

Anf. 18 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..............................18

Anf. 19 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik...................18

Anf. 20 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..............................19

Anf. 21 ANDRE VICE TALMANNEN................................19

Anf. 22 SVEN BERGSTRÖM (c) replik..............................19

Anf. 23 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik...................19

Anf. 24 ULRICA MESSING (s)...........................................19

Anf. 25 BIRGITTA WISTRAND (m)..................................21

61

Prot. 1994/95:109          Anf. 26 ULRICA MESSING (s)...........................................22

19 maj                   Anf. 27 BIRGITTA WISTRAND (m)..................................22

_______________         Anf. 28 ULRICA MESSING (s)...........................................22

Beslut.................................................................................................23

SkU42 Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgifts-
skyldighet m.m........................................................................23

TU26 Statens järnvägar..........................................................23

Beslut om samlad votering..............................................................24

5 § Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten..........24

Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU26.........................24

Anf. 29 GUNNAR HÖKMARK (m)....................................24

Anf. 30 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................26

Anf. 31 CARL-JOHAN WILSON (fp).................................28

Anf. 32 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)....................30

Anf. 33 PETER ERIKSSON (mp)........................................32

Anf. 34 GUNNAR HÖKMARK (m) replik..........................35

Anf. 35 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................35

Anf. 36 GUNNAR HÖKMARK (m) replik..........................36

Anf. 37 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................36

Anf. 38 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...................36

Anf. 39 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................37

Anf. 40 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...................37

Anf. 41 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik.......................38

Anf. 42 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................38

Anf. 43 CARL-JOHAN WILSON (fy) replik.......................38

Anf. 44 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................39

Anf. 45 ÅKE GUSTAVSSON (s).........................................39

Anf. 46 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik.......................42

Anf. 47 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................42

Anf. 48 CARL-JOHAN WILSON (fy) replik.......................43

Anf. 49 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................43

Anf. 50 GUNNAR HÖKMARK (m) replik..........................44

Anf. 51 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................44

Anf. 52 GUNNAR HÖKMARK (m) replik..........................45

Anf. 53 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................45

Anf. 54 TREDJE VICE TALMANNEN..............................45

Anf. 55 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................46

Anf. 56 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...................46

Anf. 57 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................47

Anf. 58 MARIANNE ANDERSSON (c) replik...................47

Anf. 59 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................47

Anf. 60 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik..........48

Anf. 61 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik.............................48

Anf. 62 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik..........48

Anf. 63 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik..............................48

Anf. 64 FANNY RIZELL (kds)............................................49

Anf. 65 CARL-JOHAN WILSON (fp).................................50

62

Anf. 66 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik...............................50

Anf. 67 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik.......................51

Anf. 68 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik...............................51

Anf. 69 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik.......................51

Anf. 70 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................52

Anf. 71 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik.......................52

Anf. 72 PETER ERIKSSON (mp) replik..............................52

Anf. 73 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................53

Anf. 74 ÅKE GUSTAVSSON (s).........................................53

Anf. 75 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................54

(Beslut fattades efter 7 §.).......................................................54

Prot. 1994/95:109

19 maj

6 § Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m...........54

Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU24...........................54

(Beslut fattades efter 7 §.).......................................................54

7 § Digitala ljudradiosändningar...................................................54

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU47................54

Anf. 76 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................54

Anf. 77 CATARINA RÖNNUNG (s)...................................55

Anf. 78 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................56

Anf. 79 CATARINA RÖNNUNG (s)..................................57

Anf. 80 NILS FREDRIK AURELIUS (m)............................57

Anf. 81 CATARINA RÖNNUNG (s)...................................57

Beslut.................................................................................................58

KrU26 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-

verksamheten...........................................................................58

FiU24 Lag om vissa personregister för officiell statistik

m.m..........................................................................................59

KU47 Digitala ljudradiosändningar.........................................59

8 § Bordläggning.

60

9 § Anmälan om frågor...................................................................60

1994/95:509 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif
Blomberg om tidsbegränsade uppehållstillstånd.....................60

1994/95:510 av Lennart Fremling (fp) till miljöministern
om hanteringen av utländska aluminiumburkar.......................60

1994/95:511 av Carina Moberg (s) till statsrådet Jörgen
Andersson om hyresgästers möjlighet att påverka ombygg-
nad...........................................................................................60

10 § Kammaren åtskildes kl. 12.59....................................................60

63

gotab 48708, Stockholm 1995