Riksdagens protokoll
1994/95:108

Torsdagen den 18 maj

Kl. 12.00-17.55

19.00-22.58

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 12 maj.

2 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU24
Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU26

Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att utbildningsutskottets betän-
kanden UbU15, UbU12 och UbU13 samt trafikutskottets betänkanden
TU23 och TU24 skulle avgöras i ett sammanhang.

3 § Anslag till högre utbildning och forskning, m.m.

Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU15

Anslag till högre utbildning och forskning, m.m. (prop. 1994/95:100
delvis och 139)

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU12
Inrättandet av professurer (prop. 1994/95:100 delvis)
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU13
Studiefinansieringen för doktorander (prop. 1994/95:100 delvis)

Andre vice talmannen meddelade att utbildningsutskottets betän-
kanden UbU15, UbU12 och UbU13 skulle debatteras gemensamt.

Anf. 1 BEATRICE ASK (m)

Fru talman! I förra veckan anordnade Riksbankens jubileumsfond
ett seminarium med anledning av OECD:s senaste rapport från det s.k.
indikatorprojektet. Arbetet, som pågått i flera år som underlag för rap-
porten, syftar till att göra jämförelser mellan utbildning och

1994/95:108

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

1 Riksdagens protokoll 1994195. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

arbetsmarknad i olika länder. Nu liksom tidigare anser jag att det finns
goda skäl för Sverige att ta intryck av de resultat som redovisas.

Sverige tillhör de länder som lägger ned mest pengar per elev på

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

grundskola och gymnasium. Men när det gäller högre utbildning ligger
Sverige under genomsnittet. Vi ligger bättre till när det gäller forsk-
ning. I Sverige är det också relativt få som har minst treårig universi-
tetsutbildning. Bättre är resultatet för vår del när det gäller korta uni-
versitetsutbildningar.

Sverige ligger på artonde plats av 23 när det gäller den s.k. exa-
mensfrekvensen från treåriga universitetsutbildningar. Antalet utexami-
nerade tekniker och naturvetare är bland de lägsta i världen.

Det finns mycket att diskutera och förklara kring denna typ av rap-
porter och kring statistiken. Dessutom gäller resultaten ofta några år
tillbaka i tiden. Den stora satsning på högre utbildning som den bor-
gerliga regeringen genomförde kommer t.ex. att ge positiva resultat
som så småningom syns också i OECD:s statistik.

Men vi måste vara realistiska. Det räcker inte. Skall vi i Sverige i
ett längre perspektiv hävda oss internationellt krävs ett målmedvetet,
långsiktigt och konsekvent arbete för att bygga upp kompetensen.
Snabba kast och politiska piruetter är till skada i det sammanhanget.

Mycket allvarligt är det naturligtvis att den socialdemokratiska re-
geringen som en av de första åtgärderna börjar med att dra ned på an-
slaget till högre utbildning och forskning. Socialdemokraterna kommer
säkert i dag liksom tidigare att hänvisa till det ekonomiska läget och
nödvändigheten av att sanera statens budget. Det är en enkel, kameral
inställning, men det är tyvärr ingen strategi som stärker Sverige på lång
sikt.

Jag har ärligt undrat väldigt mycket över vart den socialdemokratis-
ka regeringen syftar med sina förslag. Läser man betänkandet får man
veta att ambitionen är att öka människors möjligheter till utbildning.
Det är ju bra. Men Socialdemokraterna måste faktiskt förklara på vilket
sätt människors möjlighet att skaffa sig en akademisk utbildning ökar
om man drar ned på anslagen. Socialdemokraterna måste naturligtvis
förklara på vilket sätt studier för fler underlättas när nivåerna i studie-
medlen minskas.

Sanningen är att det inte blir enklare för de många - tvärtom. Man
kan naturligtvis också undervisa fler för mindre pengar. Det är något
som vi borgerliga politiker många gånger har varit med om att besluta.
Man kan effektivisera. Det nya resurstilldelningssystemet syftar ju till
det.

Men regeringens politik, som innebär att fler skall utbildas för ännu
mindre pengar trots de stora effektiviseringar som genomförts och trots
den volymökning inom den högre utbildningen som genomförts under
senare år, handlar i klartext om att Socialdemokraterna accepterar en
devalvering av undervisningens kvalitet. Kvantitet går före kvalitet.

Vi moderater anser att Socialdemokraterna växlar in på en farlig
väg. Vi är helt överens om att det är nödvändigt att fler förmås läsa
vidare på högskolor och universitet, men kvalitetskraven måste klaras.

2

Om svensk utbildning och forskning skall vara till verklig nytta för oss
måste de hålla högsta internationella klass - varken mer eller mindre.

I det sammanhanget vill jag gärna kommentera det utbildningsmi-
nistern i en interpellationsdebatt sade härförleden. Han sade nämligen
att forskningen måste vara samhällsrelevant. Jag vill påstå att utbild-
ningens och forskningens kvalitet är det som är avgörande för sam-
hällsnyttan. Halvdåliga resultat eller mindre briljanta slutsatser i forsk-
ningen är t.o.m. någonting som skadar samhället och samhällsutveck-
lingen.

Därför måste det vara vårt ansvar här i riksdagen att på olika sätt
lyfta fram och understryka vikten av hög kvalitet när det gäller högre
utbildning och forskning.

Men det är uppenbart att Socialdemokraterna inte har den uppfatt-
ningen. Socialdemokraterna vill t.ex. inte införa den s.k. kvalitetspre-
mien i resurstilldelningssystemet. Det är konsekvent om kvalitetsfrå-
gorna skall prioriteras ned, men det är fel.

Att högskolor och universitet utvärderar och mäter resultaten i sin
verksamhet är centralt. Det är också läroanstalterna själva som måste
ha det avgörande ansvaret för det. Men jag är övertygad om att arbetet
inte hade utvecklats så snabbt och i rätt riktning om inte den borgerliga
regeringen satt press på skolorna. Vetskapen om att en kvalitetspremie
skulle komma har haft positiv effekt.

När det är sagt vill jag inte påstå - jag kommer inte att göra det - att
detta viktiga arbete som nu sker ute på högskolor och universitet läggs
åt sidan om kammaren följer regeringens förslag. Universitet och hög-
skolor är mycket klokare än så. Däremot finns det en risk för att tempot
minskar. Det är nog så illa.

Nu är regeringens förslag att inte införa någon kvalitetspremie bara
ett av flera förslag i samma riktning. Regeringens vidgade ambitioner
när det gäller att utse egna representanter i högskolornas styrelser och
möjligheten att utse professorer, liksom utbildningsministerns signaler
om förändringar i antagningssystemet till högskolan, är andra exempel
på samma linje.

Det mest uppseendeväckande förslaget hittills har vi i ett av de be-
tänkanden vi skall behandla i dag. Regeringens förslag att i särskild
ordning utbilda 9 000 vuxna i naturvetenskap och teknik är ett politiskt
hugskott - varken mer eller mindre. Att mitt i en neddragning av resur-
serna till högre utbildning och i en tid när svångremmen dras åt för
studenterna ordna en gräddfilsutbildning utan att ha gjort klart för sig
vilka förkunskapskrav, avgränsningar och mål som skall gälla är inte
bara utmanande utan direkt oseriöst.

Det som nu föreslås av utskottets majoritet är en bearbetning av
Carl Thams förslag. Jag tycker att det är bra.

I budgetpropositionen begärde utbildningsministern pengar för
denna arbetsmarknadspolitiskt motiverade engångsinsats motsvarande
kostnaderna för ett större universitet. De som skulle förmås att ta plats i
denna satsning skulle ha minst fem års yrkeserfarenhet. Om de kom
från gymnasiets S- respektive E-program kunde man tänka sig att de
behövde förutbildning, sades det.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Om utbildningen hade regeringen en enda sak att säga - den kunde
vara kortare eller längre. Riktigt vad den skulle syfta till, utöver att

allmänt bidra till att fler läser naturvetenskapliga och tekniska ämnen,

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

framgick inte. Det hade man ingen uppfattning om.

Jag förstår att utbildningsministern i det läget bekymrade sig över
möjligheten att rekrytera studerande, trots arbetsmarknadsläget. Därför
klämde man till med en rejäl morot: ett arvode på 12 000 kr i månaden
i två år och vips hade ytterligare en variant i ett brokigt studie-
medelstäcke skapats.

Förslaget skapade en väldigt livlig debatt, och regeringen fick med
rätta kritik. Jag behöver inte nämna att vi moderater naturligtvis hörde
till kritikerna. En månad senare, efter förhandlingar med Vänstern,
tvingades regeringen till reträtt. Det finns nu ett annat förslag som vi
behandlar.

Det skall nu handla om minst treåriga utbildningar och sådana som
leder fram till ingenjörsexamen inklusive påbyggnadsår, civilingen-
jörs-, kandidat- eller magisterexamen med huvudsaklig inriktning mot
naturvetenskap och/eller teknik. Grundskollärarutbildning med N/T-
inriktning framhålls som ett bra alternativ.

Satsningen skall rikta sig enbart till dem som har arbetslivserfaren-
het, och det kan gälla personer som saknar högskoleutbildning alterna-
tivt sådana som inte har en naturvetenskapligt/teknisk inriktad utbild-
ning tidigare. Studerande som saknar behörighet för studierna skall ges
möjlighet att gå en behörighetsgivande förutbildning. Man har alltså
rett ut litet grand om förkunskapskrav och annat.

Regeringen har också tvingats överge idén om det frikostiga arvo-
det på 12 000 kr i månaden, och skam hade det varit annars. Förslaget
har ersatts av att de studerande skall erbjudas svux, särskilt vuxenstudi-
estöd, under tre års studier. Detta är också mycket frikostigt i jämförel-
se mot vad som gäller för huvuddelen av dem som läser vid universitet
och högskolor, men det är ändå en tillnyktring i förhållande till januari-
propositionen.

Vi moderater avvisar emellertid även det nya förslaget från Social-
demokraterna. Felet med förslagen är att de är orättvisa, samtidigt som
de bidrar till att förlänga alternativt försena utbildningstiden, när det
önskvärda är det motsatta. I praktiken innebär det att Socialdemokra-
terna nu föreslår att ungdomar som inte läst vidare utan gått ut i för-
värvslivet i efterhand skall få frikostiga bidrag för att skaffa sig ett
akademikeryrke, medan andra som har läst enligt normala villkor fått
leva med en lägre standard under flera år för att sedan tvingas släpa på
dryga studieskulder. Hur detta faktum påverkar framtida generationer i
deras val kan man fundera över, men det viktiga är att slå fast att vi
moderater anser att studiemedel skall hålla för höga krav på förutsäg-
barhet och att de skall bygga på rättvis fördelning mellan olika indivi-
der.

När det gäller själva utbildningen är det naturligtvis bra om fler
utbildar sig inom naturvetenskap och teknik. Här har vi brister, det vet
vi. Men det är inte vettigt att lägga enorma resurser på en relativt liten

4

grupp vuxna, samtidigt som man undergäver det som skulle kunna ge
dessa utbildningsområden mer kraft i den ordinarie utbildningen.

Jag har valt att ganska ingående beskriva förslagen och utveckling-
en när det gäller de 9 000 platserna av flera skäl. För det första visar
det att regeringen inte har någon långsiktig utbildningspolitik, vilket är
förödande. Framtiden kommer att ställa mycket höga krav på kunskap
och kompetens inom alla områden, och det behövs ett kunskapslyft i
Sverige, varken mer eller mindre. Vi skall inte ligga i OECD:s mittfält,
på väg ut ur elitserien. Vi skall upp på prispallen. Det är vår plikt här i
riksdagen att göra klart för svenska folket att denna ambition att ligga
främst när det gäller utbildning och forskning faktiskt t.o.m. är viktiga-
re än att vinna hockey-VM. En parentes i sammanhanget är att det finns
tidigare undersökningar som gjorts som visar att Finland ligger före oss
också i en del läskunnighetsundersökningar. Vi har en del att göra på
området.

För det andra visar turerna med de 9 000 platserna på allvarliga
brister i regeringens insikter om vilka villkor som måste ställas på stora
satsningar av detta slag inom utbildningsområdet. Man får ett intryck
av att regeringen först bestämde hur många som skulle erbjudas plats,
därefter funderade över hur mycket betalt studenterna behöver under
studierna och så småningom funderade över utbildningsbehov och hur
utbildningens innehåll skulle utformas. Det är att börja i alldeles fel
ände.

För det tredje avslöjar denna fråga att den politiska klåfingrigheten
och taktiserandet prioriteras för att dölja effekterna av de besparingar
som regeringen föreslår och som vi moderater är emot. Taktik är för-
visso inget socialdemokraterna är ensamma om att använda sig av här i
kammaren, men det är i vart fall min skyldighet som oppositionspoliti-
ker att säga att så lätt lurar ni oss inte.

För det fjärde visar frågan att massiv kritik från oppositionen ger
resultat, även om de är blygsamma. Det är viktigt mot bakgrund av den
socialdemokratiska utbildningspolitikens brister.

Fru talman! Vi moderater har många viktiga reservationer till be-
tänkandet. De håller vi givetvis fast vid i sak. Däremot respekterar vi
kammarens arbetssituation och begränsar därför vårt yrkande till den
första av reservationerna. Andra moderater kommer att ta upp en del av
de frågor som vi tycker är särskilt viktiga och som jag inte har haft
möjlighet att ta upp här.

Anf. 2 ANDREAS CARLGREN (c)

Fru talman! Jag tror att vi just nu upplever ett av de tillfällen som
efteråt kommer att ses som avgörande och att man kommer att säga: Då
valde vi framtid för vårt land. Det gäller hela ekonomin och den ut-
veckling vi står för i Sverige, men det gäller också mycket tydligt ut-
bildningen.

Antingen skapar vi ett Sverige som är mer och mer på efterkälken,
där vi konkurrerar med låga löner, där den tekniska utvecklingen och
kompetensen halkar efter och där vi så småningom ser standarden sjun-
ka, miljökraven sänkas och livskvaliteten bli sämre, eller så satsar vi på

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Prot. 1994/95:108

18 maj

att göra Sverige till en ledande kunskapsnation, där det viktiga blir att
skapa bättre utbildning för fler människor, där fler av dem som går ut i

arbetslivet har högre utbildning bakom sig och där vi ser till att utveck-

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

la en forskning som för oss fram till spjutspetsen i utvecklingen.

Det är det avgörande vägvalet för Sverige. Det förutsätter att vi alla
samlar oss till en mycket kraftfull satsning. Många gånger när man
lyssnar på den politiska debatten - och jag tror säkert att det kommer
att bli så i dag också - skulle man kunna tro att det i stället var en an-
nan fråga som var viktigast för Sverige, nämligen om Socialdemokra-
terna har gjort fel eller Moderaterna har gjort fel.

Ingen talar om vad som är rätt, och ingen talar om vad vi behöver
göra. Socialdemokraterna säger att huvudproblemet för Sverige är att
Moderaterna är så farliga, och Moderaterna säger att huvudproblemet
för Sverige är att Socialdemokraterna gör så fel. Jag tror inte på någon-
dera. Jag tror att felet är att Sverige ännu så länge inte har lyckats
åstadkomma den avgörande samling som behövs för att vi skall föra in
Sverige på den utveckling som behövs.

Jag tänkte ta upp fyra punkter som anknyter till det vi talar om i
dag. Den första punkten gäller dimensioneringen av utbildningen. Skall
vi kunna skapa den kunskapsnation jag talar om måste vi se till att fler
kan utbildas. Vi måste dimensionera utbildningen så att fler får plats i
den. Det är därför som Centern har tagit upp frågan om att se till att det
blir tillräckliga resurser för grundutbildningen. Det är därför som Cen-
tern har drivit kravet på att vi skall bygga ut högskolan med fler platser.
Det är därför som Centern tar upp en mindre men viktig fråga som
gäller sommaruniversiteten. Vi är mycket kritiska mot att Socialdemo-
kraterna genomför denna ryckiga satsning på naturvetenskap och teknik
som riskerar att bli en improvisation. Men Centern stödjer däremot att
vi bygger ut den högre utbildningen och ser till att fler får plats.

Om vi skall klara av mer utbildning för fler kommer vi också att
behöva en effektivisering. Det kommer inte att vara realistiskt att säga
att varje plats i fortsättningen skall få kosta oförändrat lika mycket.
Centern har kritiserat att den socialdemokratiska regeringen skär för
mycket. Men jag tror också att det är en orealistisk hållning från Mode-
raterna att säga att det inte skall ske något alls. Det kommer att behövas
en effektivisering. Det vet vi om vi lämnar retoriken och ägnar oss åt
verkligheten i stället.

Den andra punkten jag vill ta upp är kvaliteten i utbildningen. När
fyrklöverregeringen arbetade satsade vi på att genomföra ett nytt re-
sursfördelningssystem. Där ingick en kvalitetspremie och ett presta-
tionsrelaterat fakultetsanslag.

Det var en helhet för att skapa bättre prestationer och bättre kvalitet.
Jag tror inte att man kan säga att allt det vi ville göra var perfekt. Jag
tror att det vi föreslog också kan behöva vidareutvecklas, men jag tyck-
er att fyrklöverregeringen genomförde en viktig reform. Jag tycker att
det är dåligt för Sveriges utveckling som kunskapsnation att socialde-
mokraterna om igen bara vill riva upp och återställa. Kan ni inte ha litet
mer spännande tankar på utbildningsområdet?

6

För det tredje tror jag att Sverige måste skapa en infrastruktur för
kunskap. Jag tänker inte minst på de mindre och medelstora högskolor-
na runt om i vårt land. De drabbas ofta av en mycket fördomsfull kritik
som bygger på ett gammaldags akademiskt synsätt där man inte har
förstått de nya möjligheter som skapas med ny teknik, med möjligheter
till samverkan i nätverk och möjligheter till nya arbetssätt.

Socialdemokraterna tar några försiktiga steg i rätt riktning. Mode-
raterna lyfter fram en litet försiktig kritik. Ingetdera är särskilt spän-
nande. Ännu så länge händer väldigt litet. Det behöver ske mycket mer.
Vi i Centern har fört fram flera förslag som Erik Arthur Egervärn
kommer att utveckla senare i dag.

För det ljärde behöver vi en kraftfull satsning på forskning och ut-
veckling. Här skedde också viktiga förändringar under fyrklöverrege-
ringens tid. Även om det nu sker en mindre besparing, åstadkom vi
trots allt ett bestående lyft för forskning och utveckling i den regering
där vi medverkade. Det har varit viktigt för Sverige.

Jag tycker att det är viktigt att skapa konsekvens och klarhet för
forskningens fortsatta möjligheter. Jag tycker att socialdemokraterna
har fått de forskningsstiftelser som bildades genom löntagarfondsmedel
på hjärnan. Ni riskerar att bara skapa oklara villkor för forskningen
genom att gång på gång försöka hitta sätt att riva upp och återställa.
Sluta med upprivandet och återställandet! Och sluta också med att
skapa strid, och skapa i stället samling! Då kan vi skapa den utveckling
som behövs för Sverige.

Centern vill göra det avgörande vägval för Sverige som jag har be-
skrivit. Vi vill utveckla landet till en ledande kunskapsnation. Det för-
utsätter det jag talat om, dvs. en utbyggnad av högskolans och universi-
tetens dimensionering, framför allt med inriktning på de mindre och
medelstora högskolorna. Det förutsätter en satsning på kvalitet. Det är
inte bara kvantitet som skall räknas. Det kräver att vi skapar en in-
frastruktur för kunskap över hela landet, och det kräver att vi fördjupar
satsningen på forskning och utveckling.

Detta är en strategisk framtidsfråga för vårt land. Det kräver kon-
sekvens i stället för att vi slår in på än det ena än det andra stickspåret.
Vi måste skapa en strömfåra för Sveriges utveckling i stället för dåliga
och tvära kast mellan höger och vänster. Jag är övertygad om att det
kräver samling i stället för ett ofruktbart skyttegravskrig mellan höger
och vänster.

Jag vill också kort kommentera ytterligare några punkter som finns
med i utskottsbetänkandet.

Vi i Centern har tillsammans med Folkpartiet och kds reserverat oss
för en bättre satsning på informationsteknik i skolväsendet. Mot bak-
grund av det jag har beskrivit är det ganska lätt att förstå varför vi har
gjort det. Vi tror att det är en kompetens som är avgörande för framti-
den.

Vi har också tillsammans med Miljöpartiet reserverat oss för en del
pengar till Kungälvs Waldorfseminarium. Jag tror att det är mycket
viktigt att ställa höga krav på kvalitet, men man måste också satsa de

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Prot. 1994/95:108

18 maj

pengar som gör det möjligt att uppnå den kvaliteten. Jag menar att vår
reservation beskriver en sådan linje.

En tredje punkt jag vill nämna gäller tandläkarutbildningen. Där har

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

vi gjort ett särskilt yttrande. Det är också ett exempel på hur statsmak-
ten med ryckiga spelregler ändrar villkoren för enskilda studerande,
och det är inte bra.

Till sist vill jag nämna högskolans antagningssystem. Där har Cen-
tern valt att inte reservera sig. Det beror på att vi menar att en utvärde-
ring också kan leda till förnuftiga förändringar. Men som var och en
förstår - och jag vill säga det tydligt efter det anförande jag har hållit -
är det inte en signal om att Centern skulle vara beredd att medverka till
att socialdemokraterna om igen river upp och återställer. Det är inte bra
för Sverige.

Vi behandlar nu utbildningsutskottets betänkanden 15, 12 och 13.
Centern har ställt sig bakom många reservationer och fortsätter att göra
det även om jag nu bara yrkar bifall till reservation nr 6 i betänkande
15.

Anf. 3 MARGITTA EDGREN (fp)

Fru talman! Andreas Carlgren sade att Sverige söker sin väg med
betoning på utbildning och forskning. Jag vill påstå att den förra bor-
gerliga regeringen gjorde mycket tydligt att det måste vara en väg
byggd på kvalitet i kunskap och forskning. Nu gör man i vissa fall
avsteg från den vägen. Men nog måste väl ändå Andreas Carlgren hålla
med mig om att vägen är vald.

Fru talman! Folkpartiet har accepterat de besparingar som nu görs
inom högskolan när det gäller grundutbildning och forskning. Jag vill
klart markera att det inte har skett utan kval. Men det är ett realistiskt
accepterande av fakta om landets ekonomi.

Högskolan har byggts ut, sedan 1990 med 30 %. Detta har kunnat
ske genom att man samtidigt har fått ett stort eget ansvar för resurser.
Det har inneburit möjligheter till lokala prioriteringar och rationalise-
ringar. Vi menar att utbyggnaden måste fortsätta så att en mycket högre
andel av varje årskull på sikt får möjligheter till en högre utbildning av
något slag. Vi behöver fler högskoleutbildade. Vi behöver också fler
forskarutbildade i näringslivet och inte minst inom universiteten och
högskolorna själva.

Forskningen fick under den förra mandatperioden ett betydande till-
skott för långsiktig expansion inom områden av stor strategisk betydel-
se för landet genom forskningsstiftelserna. Där delar jag Andreas
Carlgrens uppfattning. På mig gör det socialdemokratiska partiets age-
rande intryck av att man har fått forskningsstiftelserna på hjärnan. Det
verkar som om bara de var borta var allting löst. Så är det ju faktiskt
inte.

Den avisering om fortsatta besparingar för forskningen som rege-
ringen gör i sin proposition kommer vi folkpartister att granska mycket
noga utifrån den vikt för samhällets utveckling som vi ger forskningen.
Det gäller inte minst grundforskningen. Visserligen står andra finansiä-

8

rer än staten för huvuddelen av forskningsanslagen, men det gäller inte

den fria, sökande och rena grundforskningen. Folkpartiet har inte det
minsta emot att forskningsfinansiärer samarbetar, som aviseras i pro-
positionen, men det skall faktiskt inte vara under hot om nerdragning
av någon samarbetande parts anslag.

Vi ser med förväntan fram emot det resultat som utredaren kommer
fram till om balansen mellan olika finansiärer, t.ex. privata, internatio-
nella, forskningsråd, fakultetsanslag, sektorsanslag och stiftelseanslag.
Det kan faktiskt leda till en diskussion om en helt förändrad organisa-
tion för hela forskningen.

Att öka antalet platser är inte nog. Innehållet i högskoleutbildningarna
måste hålla en hög kvalitet. Kunskapsstandarden måste vara hög, högre
än i konkurrerande länder.

Men det räcker inte med detta. Jag har här tidigare sagt att för mig
och för Folkpartiet har högskolan också ett etiskt ansvar. Förutom
kunskaper av hög kvalitet skall de som genomgår utbildning även föra
med sig ut i livet en humanistisk människosyn, civilkurage och en vilja
till nationellt och globalt ansvarstagande samt dessutom en lust att lära,
som man kan sprida ut i omgivningen och i samhället.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan att säga att utbildningarna i
högskolan är det allra viktigaste av de uppdrag som en högskola har.
Jag har blivit mer och mer övertygad om detta ju mer jag har sett och
lärt. Jag har därför, trots att jag vet att vi skall debattera detta om 14
dagar, här velat markera högskolans grundutbildningsroll. Men vi
kommer tillbaka till den frågan.

Folkpartiets besparingar har samma storlek som regeringens, men
Folkpartiet har gjort andra prioriteringar. Det gäller främst ökningen av
platserna för naturvetenskap och teknik. Vi anser t.ex. att alla utbild-
ningar, även idrottsliga och konstnärliga liksom även folkbildningen,
skulle ha varit med om att göra besparingar. Vi anser också att förslaget
om många nya platser på en gång ger en ryckighet som inte är bra för
vare sig de studerande eller högskolorna.

Förslaget skapar trots utskottets ingripande en puckel, som vi inte
tror att det är möjligt att klara med bibehållen kvalitet för studenterna
och med rimliga krav på högskolesystemets elasticitet.

Folkpartiet ser positivt på att regeringen nu preciserat att utökning-
en skall vara långsiktig och minst treårig, men vi har hela tiden hävdat
att de som får en plats också måste kunna få ta en examen. Detta borde
få gälla även Sommaruniversitetet, som av de människor som planerar
på litet längre sikt och som har långa sommarsemestrar skulle kunna
utnyttjas för erhållande av en examen.

Vi har i reservationerna nr 18 och 28 föreslagit en minskning av
hastigheten i utökningen för att ge högskolorna en rimlig chans och att i
stället samtliga satsningar görs permanenta. Jag yrkar bifall till reser-
vation 18.

Det är bra att utskottet gör ett tillkännagivande som aktualiserar det
som sägs i högskoleförordningen om underrepresenterat kön vid urval
av utbildningar. Men var det verkligen behövligt? Det stadgas ju fak-
tiskt om detta i högskoleförordningen.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

10

För att gå in på ett litet sidospår kan jag inte låta bli att kommentera
Vänsterpartiets motion och reservation om avgiftsfri högskola. Vi har
en sådan, och såvitt jag vet har ingen tänkt föra in något annat.

Men Vänsterpartiet får det att låta så enkelt - om högskolan fortsät-
ter att garanterat vara avgiftsfri, försvinner den sociala snedrekrytering-
en. Så enkelt är det inte. Vi måste diskutera också de övriga och
mycket mer betydelsefulla faktorerna i bakgrunden till den sociala
snedrekryteringen, t.ex. föräldrayrkenas betydelse, utbildningsnivån i
hemmet, omhändertagandet i och mötet med skolan från allra första
dagen redan i förskolan. Jag tycker att det säger oss att vi behöver höja
utbildningsnivån för alla. Hela skolgången är betydelsefull.

Vad gäller nya högskolor, som berörs i våra motioner nr 5, 10 och
57, har jag i motsats till Andreas Carlgren den uppfattningen att Sveri-
ge har en infrastruktur för kunskap, med kvalitet i högsätet. Det är mot
den bakgrunden de nya mindre och medelstora högskolorna, som jag
föredrar att kalla de nya högskolorna, har etablerats och successivt
byggts ut. De har också successivt stärkts när det gäller de kvalitetskri-
terier som man hårt måste hålla fast vid.

All högskoleutbildning vilar på vetenskaplig grund med förankring i
forskning, men det är inte självklart att landet har resurser som medger
att alla högskoleorter har en egen forskningsorganisation. Det är kanske
inte heller nödvändigt, om man kan bli bättre på att samarbeta och ta
vara på varandras kompetenser med ömsesidig respekt.

Successiv utveckling i samarbete med universiteten måste bygga på
respekt för varandras villkor och särart. Jag tycker faktiskt att universi-
teten ofta sätter sig på sina höga hästar och pekar med hela handen i
stället för att bjuda in till samarbete. Jag tycker också att de är dåliga på
att se grundutbildningarna vid de nya högskolorna som en för samhället
gemensam resurs och använda dem liksom på att anstränga sig för att
lotsa dessa utbildningar in i forskarutbildning och vidare in i en veten-
skaplig utveckling.

Vi har i vår reservation 10 framhållit att vi tycker att det behövs nå-
gon sorts strategisk plan för hur vårt högskolesystem skall byggas ut,
varvid man använder sig av de erfarenheter som vi har av de nya hög-
skolornas uppbyggnad i Umeå och Linköping och som dessutom tar
hänsyn till den tekniska utvecklingen och funderar litet på de visuella
möjligheterna i framtiden.

Nya högskolor står ofta för den förnyelse som landet behöver. Stu-
denterna trivs. Många har en bredare riksrekrytering än universiteten.
De samarbetar också på ett mycket naturligt sätt med sin omgivning.
De använder IT i undervisning och forskning, och de är bra på att byg-
ga nätverk.

Trots att de på alla de här områdena är bra, tycker jag att man kan
uppfatta att de saknar självförtroende. Det verkar som om hela deras
status och framtid hänger på om de har egna forskningsresurser och
som deras utbildningar inte dög utan sådana. Om igen: All högskoleut-
byggnad skall vila på vetenskaplig grund, men det betyder inte att alla
högskolor måste ha egna forskningsresurser. Resurserna måste byggas
upp i den takt som samhället ekonomiskt, kvalitativt och personellt

förmår upprätthålla med fortsatta strikta kvalitetskrav. Annars gör vi
oss själva en björntjänst.

Jag yrkar bifall till reservation 57.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga några ord om doktorand-
tjänsterna, som behandlas dels i betänkande nr 15, dels i betänkande nr
13. Jag vill i anslutning till det yrka bifall till reservation 1 vid betän-
kandet UbU13.

Jag trodde inte mina ögon när jag läste förslaget att en socialdemo-
kratisk regering när vi äntligen var framme vid att avskaffa utbild-
ningsbidrag backar och återigen öppnar för denna möjlighet. Jag trodde
faktiskt inte det. Man har hållit på med detta sedan 8O-talet, alltsedan
Lennart Bodström var utbildningsminister, och man har hela tiden -
med utskottet i takt med utvecklingen - flyttat fram positionerna. Jag
menar att den markering som nu görs av att man, visserligen under en
övergångstid, accepterar detta är fel signal, herr minister.

Fru talman! Jag har på grund av dålig planering visserligen en och
en halv sida kvar av mitt manuskript, men jag vill nu avslutningsvis
peka på att jag vad gäller betänkande UbU15 yrkat bifall till reserva-
tionerna nr 18 och 57 och vad gäller betänkande UbU13 till reservation
1. Vi står självklart också bakom de övriga reservationer som vi är med
på.

Anf. 4 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Fru talman! Jag vill bara svara på den fråga som Margitta Edgren
ställde till mig. Jag menar att fyrklöverregeringen gjorde mycket vikti-
ga vägval. När det gäller det som jag framhållit om att vi behöver en
bättre infrastruktur för kunskap, inte minst genom satsningar på de
mindre och medelstora högskolorna, vill jag säga att det också där
gjordes viktiga, men inte tillräckliga, framsteg.

Jag menar därför att vi nu skall gå vidare och dels kraftfullt utveck-
la de mindre och medelstora högskolorna, dels i framtiden skapa nya
universitet i Sverige. Det är att göra Sverige till ledande kunskapsna-
tion.

Jag vill också säga att det inte räcker med att regeringen gör rätt väg-
val. Vad jag beskrev var att landet skall göra vägvalet. Då måste man
mobilisera dels en tillräckligt stark politisk samling, dels ett tillräckligt
starkt stöd bland alla dem som är verksamma i Utbildningssverige. Det
är där jag konstaterar att varken Moderaterna eller Socialdemokraterna
räcker till för den uppgiften, eftersom de hela tiden söker strid.

Jag menar att Centern - och jag utgår från att det också gäller Folk-
partiet - skall ta på sig den mycket viktiga uppgiften att genom samling
också skapa konsekvens. Det är vad Sverige behöver, inte minst Ut-
bildningssverige. Annars blir det ryckighet och slängighet, och det är
inte bra.

Anf. 5 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Andreas Carlgren och jag har tydligen litet olika upp-
fattning om vad själva ordet ”vägval” betyder. Vi är överens om att vi
är inne på en väg som leder till ökad kunskap och ökat innehåll. Vägva-

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

11

Prot. 1994/95:108

18 maj

let är gjort, vilket vi tydligen är överens om, och vad vi nu diskuterar är
hur vi skall göra vägarna i det valet så bra som möjligt.

Jag delar Andreas Carlgrens uppfattning att det behövs en samsyn.

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Jag tycker att vi i många år i stort sett har haft en samsyn i utskottet,
och vi skall nu återgå till det och se denna väg som det viktigaste. Se-
dan får vi försöka hitta lösningar som vi alla så långt som möjligt kan
ställa oss bakom. Utskottet är tydligen helt överens om målet, om jag
har förstått det rätt.

Anf. 6 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

Fru talman! Det är ett väldigt mastigt betänkande som vi har att ta
ställning till här i dag, men jag skall försöka dels fatta mig så kort jag
kan, dels hitta något slags struktur på det här.

Jag vill börja med att säga någonting om Vänsterpartiets principiel-
la inställning till högre utbildning.

Högskolan bidrar genom både utbildning och forskning till landets
utveckling och välstånd, men den har också viktiga uppgifter som bära-
re av kulturella och demokratiska värden. Vi tycker alltså att det från
många synpunkter är viktigt att nu göra en offensiv satsning på högre
utbildning, bl.a. för att möta de behov och krav på kompetens och
flexibilitet som kommer att ställas på arbetskraften i en alltmer avance-
rad verkstadsindustri och en kvalificerad tjänstesektor.

Den satsning vi vill göra skall i huvudsak inriktas mot mindre och
medelstora högskolor. Vi vill göra en satsning som inte enbart är en
engångsföreteelse. Vi har visserligen ställt oss bakom regeringens för-
slag på 17 500 nya utbildningsplatser, främst av arbetsmarknadspolitis-
ka skäl men också av utbildningspolitiska skäl. Men det är viktigt att
betona att vi också vill permanenta 3 000 av de platser som skall finnas
inom naturvetenskap och teknik och 2 000 av de platser som skall fin-
nas inom främst humaniora och samhällsvetenskap.

Vi vill också permanenta verksamheten med sommaruniversi-
tet/sommarhögskola med 20 000 platser. Vi tror att det under det rå-
dande arbetsmarknadsläget är viktigt att studenter, som ofta numera
inte har möjlighet till sommararbete, kan få studera under hela året.

Sommaruniversitetet är ett mycket flexibelt system, som också kan
göra det möjligt för fler att ta del av högre utbildning. Vi anser alltså att
sommaruniversitetet medvetet skall medverka till att bryta den sociala
snedrekryteringen, som Margitta Edgren pratade om, och på så sätt
stimulera fler ungdomar att söka högre utbildning. Vi skulle gärna se
att en långsiktig modell för sommaruniversiteten utarbetas.

Allt detta ser vi som led i en långsiktig strategi för en kraftig ut-
byggnad av den högre utbildningen.

Vi vet också att det för högskolorna är viktigt med förutsägbarhet
och att kvaliteten på så sätt kan säkras och planeringen inte blir ryckig.
Därför tycker vi att regeringen redan nu borde ha gett tydliga signaler
om vad som kommer att gälla för framtiden, inte bara det närmaste
budgetåret. Det skulle ha underlättat arbetet för högskolorna i högsta
grad. En så här kraftig expansion är naturligtvis inte problemfri; den

12

ställer mycket stora krav på högskolorna. Men genom kontakter med

företrädare för högskolorna har jag förstått att de är beredda att ta
eventuella olägenheter för att bidra till att få ner arbetslösheten.

Återigen menar jag att fler utbildningsplatser inom högskolan är en
av många nödvändiga åtgärder för att vi på sikt skall kunna lösa de
strukturella problemen på arbetsmarknaden. Kompetenshöj ande ut-
bildning är nämligen en investering mot arbetslöshet. Det är inom de
kunskapsintensiva verksamheterna som jobben i stor utsträckning
kommer att finnas.

För min personliga del tycker jag att det finns starka skäl för att i
ännu högre grad överföra medel från Arbetsmarknadsdepartementet till
Utbildningsdepartementet.

Den utbildningssatsning som nu kommer att göras med arbetsmark-
nadspolitiska medel, de s.k. NT-platserna, är mycket intressant och kan
ge betydelsefulla erfarenheter och kunskaper. Man har inte tidigare i
någon högre grad prövat att använda sig av högskolan som arbetsmark-
nadspolitiskt instrument, och jag tycker att det är värt att pröva.

Det är därför oerhört viktigt att vi också noggrant följer upp vad
som kommer att hända redan nu i höst, dvs. efter första antagningstill-
fället, för att vi skall kunna få en så fullständig bild som möjligt. Jag
tänker då på studenternas ålder, kön, utbildningsbakgrund, arbetslivser-
farenhet och om de är tjänstlediga för att studera eller om de tidigare
varit arbetslösa. En sådan utvärdering kommer också att göras, enligt
vårt motionsförslag.

Vi har också föreslagit och utbildningsutskottet har tillstyrkt att an-
tagningarna skall spridas ut på tre olika tillfällen. Vi tror att det är bra,
därför att det blir litet lugnare. Framför allt hinner man med behörig-
hetskompletteringar, och det är viktigt, inte minst för kvinnorna.

Majoriteten i utskottet har också ställt sig bakom förslaget om posi-
tiv särbehandling av kvinnor i urvalet vid antagningen till utbildnings-
platserna i teknik och naturvetenskap. Det är också bra. Det ligger väl i
linje med det jämställdhetsarbete som pågår inom högskolan.

I ett sammanhang har vi gjort en annan bedömning än majoriteten i
utskottet, och det gäller det framtida behovet av lärare. Man får nu
möjlighet att söka grundskolelärarutbildning med hjälp av det s.k. NT-
svux. Men vi tycker att man borde utsträcka de platserna till att också
gälla lärare på gymnasieskolan. Vi tror att det fram mot 2000-talet
kommer att vara en brist även på gymnasielärare. Det är stora pen-
sionsavgångar och ett ökat antal gymnasieelever.

Vi har alltså en mängd olika reservationer om högre utbildning, och
de rör främst ett ökat antal fasta utbildningsplatser. Jag står givetvis
bakom våra reservationer, både dem som vi är ensamma om och dem
som vi har tillsammans med andra partier, men jag yrkar inte bifall till
dem.

Jag skulle också i samband med detta vilja kommentera litet av det
som Margitta Edgren sade om den avgiftsfria högskolan. Det är klart
att jag är medveten om att den i princip är avgiftsfri, men så är det med
många saker, särskilt nu, när vi har hamnat i ett kärvt ekonomiskt läge.
Margitta Edgren beklagade de nedskärningar som vi tvingas göra inom
grundutbildningen, och det gör jag också. Men det kan då lätt smyga

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

13

Prot. 1994/95:108

18 maj

sig in olika typer av avgifter, som försvårar för studenterna. Jag tror
givetvis inte att det här är den enda lösningen på det stora problemet

med den sociala snedrekryteringen, men jag tror att man alltid måste

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

vara uppmärksam på sådana här saker. Vi vet att det finns ett faktiskt
samband mellan social snedrekrytering och avgifter och mellan social
snedrekrytering och studiestödets utformning.

Låt oss därför tillsammans bevaka de här frågorna, så att vi äntligen
kan få en ändring till stånd inom högskolorna.

Jag skulle också vilja säga litet om forskningen. Det är viktigt att
Sverige ligger på frontlinjen då det gäller teknisk utveckling och
forskning, och då menar vi också grundforskningen.

Vi vill som en del av vår forskningspolitik, liksom på andra områ-
den, betona också jämställdhetsperspektivet. Det är viktigt att kvinnor-
nas andel av forskarna i samhället kommer i nivå med männens. Det
medför faktiskt en kvalitativ förstärkning, eftersom kvinnor ofta formu-
lerar andra frågor och väljer andra forskningsmetoder än sina manliga
kolleger. Av särskild vikt är att kvinnoforskningen framgent försäkras
tillräckliga resurser.

Jag tycker att de forskningsstiftelser som inrättades under den förra
regeringen, med kapital från löntagarfonderna motsvarande nästan 20
miljarder kronor, har inneburit en hel del negativt. Vi i den här försam-
lingen har nämligen inte längre inflytande över en mycket stor och
viktig del av forskningsresurserna.

Jag ser det här som ett demokratiskt problem. Därför stöder vi re-
geringens försök att under mandatperioden återerövra det demokratiska
inflytandet över dessa forskningssatsningar så att stiftelserna blir öppna
för insyn både från stat och från allmänhet.

Vi vet att arbetet med att få en förändring till stånd delvis har mött
mycket hårt motstånd från stiftelsernas sida. Jag vill inte säga att det
gäller alla fall, men det förekommer. Nu har utbildningsministern utta-
lat en viss optimism om att frågan skall kunna lösas under sommaren så
att ett konstruktivt samarbete mellan forskningsråd och stiftelser kan
inledas.

Jag kan inte avgöra hur pass realistiskt det kan vara, men en sak vet
vi: Stiftelserna har i dagsläget en klar inriktning mot tillämpad forsk-
ning. Om man från samhällets sida inte lyckas styra över stiftelseansla-
gen även till andra områden riskerar vi att balansen mellan den fria
grundforskningen och den tillämpade forskningen rubbas. Det gäller i
synnerhet nu när regeringen kraftigt vill skära ned anslagen till fakulte-
terna och forskningsråden.

Även EU:s ramprogram gynnar till övervägande del den tillämpade
forskningen, vilket ytterligare förstärker obalansen. Nu har regeringen
tillsatt en utredning med uppdrag att se över det svenska systemet för
resurstilldelning till forskning. Utredaren har bl.a. i uppdrag att ”belysa
eventuella balansförskjutningar mellan inomvetenskapligt motiverad
och målinriktad forskning, liksom orsakerna härtill”.

Vi menar dock att det är fel att skära ned fakultetsanslagen och an-
slagen till forskningsråden innan utredningen slutfört sitt uppdrag och

14

innan diskussionerna med forskningsstiftelserna lett till några konkreta

resultat. Forskningen i sin helhet är en viktig strategisk resurs, och den
utgör förutsättningen för såväl samhällsutvecklingen i stort som den
industriella förnyelsen och tillväxten. Tillräcklig omfattning och hög
kvalitet inom grundforskningen är en förutsättning för utvecklingen av
den tillämpade forskningen och också för forskarutbildningens stan-
dard.

Därför vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 54, där
vi säger att vi vill ge ytterligare 88 miljoner kronor till forskningsråden.
Under förutsättning att den bifalles yrkar jag också bifall till reserva-
tion nr 56.

Jag yrkar också bifall till Vänsterpartiets och Moderaternas reser-
vation nr 33 om 157 miljoner kronor för att täcka regeringens föreslag-
na besparingar på fakultetsanslagen. Om den bifalles yrkar jag även
bifall till reservation nr 35.

Givetvis ställer jag mig också bakom den gemensamma reservatio-
nen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om en utredning av sektors-
forskningen i syfte att föra över medel till forskningsråden.

Jag skulle också något litet vilja kommentera forskarutbildningen.
Jag sade, förut att den naturligtvis också är av central betydelse. Om vi
skall lyckas att kraftigt bygga ut den högre utbildningen måste vi också
se till att vi får många fler forskarutbildade. De behövs i industrin, men
de behövs också inom universitetet - både som lärare och som forska-
re. Därför tycker vi att vi också här varit konsekventa när vi velat inrät-
ta ytterligare 300 doktorandtjänster utöver vad regeringen redan har
föreslagit.

Däremot funderade vi väldigt mycket på det här med utbildningsbi-
draget. Det känns inte bra, men vi har trots det ställt oss bakom det. Vi
vet att det är att sänka ambitionerna. Vi vet att doktoranderna faktiskt
är förtjänta av bättre villkor - ökad social trygghet under studietiden är
oerhört viktigt för dem. Men i vårt nuvarande ekonomiska läge tror jag
ändå att utbildningsbidraget kan vara nödvändigt under en övergång-
speriod. Det kan ge fler möjlighet att välja forskarstudier i stället för
arbetslöshet, och det tycker vi alltid måste anses som värdefullt.

Vi vill också ge de studerande möjligheter att överklaga beslut om
doktorand tjänster. Detta har vi motionerat om, och vi har också reser-
verat oss på den punkten, men jag tänker inte yrka bifall till den reser-
vationen heller. Vi vill också införa möjligheter att överklaga beslut om
utbildningsbidrag och institutionstjänster.

Jag skulle till sist också vilja kommentera det som gäller AT-året
för tandläkare. Vi har motionerat om den situation som landets tandlä-
karstuderande befinner sig i. Även detta är faktiskt, tycker jag, en
principiellt viktig fråga. Nu har alla partier utom Socialdemokraterna
enats om ett särskilt yttrande på den punkten.

Jag tycker att det är olyckligt att studenter inte kan lita på att de
premisser som de går in i studierna på håller under hela studietiden. De
studenter som nu gör sin nionde termin hade väntat sig att de nu skulle
gå ut på ett AT-tjänstgöringsår, men de får nu en tionde termin som ett
påhäng. Det betyder att de hamnar i en ganska olycklig situation. Dels
får de inte den utbildning som de hade förväntat, dels får de ytterligare

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

15

Prot. 1994/95:108

18 maj

en termins kostnader för studielån, vilket de inte heller hade väntat sig,
dels förlorar de ett års arbetsinkomst, som de hade förväntat under AT-

tjänstgöringen. De är nu inte heller berättigade till a-kassa när de

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

eventuellt går ut i arbetslöshet - det är ganska många tandläkare som
gör det nu. De får också mindre klinisk träning. Däremot får de ytterli-
gare en termins teoretiska studier, och innehållet i dem vet vi faktiskt
väldigt litet om. Jag hyser vissa tvivel när det gäller kvaliteten på ut-
bildningen under den terminen.

Anf. 7 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Fru talman! Det är bara en sak jag vill kommentera, och det gäller
det som Britt-Marie Danestig-Olofsson sade om forskningsstiftelserna.
De inrättades ju för att skapa mångfald inom forskningen. Jag delar
Britt-Marie Danestig-Olofssons uppfattning att det är viktigt att åstad-
komma en bättre satsning på grundutbildningen. Jag sade ju i mitt anfö-
rande att Socialdemokraterna och inte minst Carl Tham verkade ha fått
forskningsstiftelserna på hjärnan.

Anf. 8 ANDRE VICE TALMANNEN

Repliken skall gälla Britt-Marie Danestig-Olofssons anförande.

Anf. 9 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Men när jag nu hörde det här inlägget av Britt-Marie Danestig-
Olofsson fick jag i stället intrycket att det här är en eftergift till Väns-
terpartiet. Det är då desto viktigare att skapa konsekvens i forsknings-
politiken. Då blir det klara spelregler, och det är därför den samling
som jag talade om behövs.

Anf. 10 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Fru talman! Jag kan lugna Andreas Carlgren med att det inte är en
eftergift till Vänsterpartiet, även om det kunde vara trevligt med efter-
gifter åt det hållet också någon gång från Socialdemokraternas sida.

Vi har hela tiden varit starkt emot det här. Många har faktiskt upp-
levt det som ganska kränkande att det är just löntagarfondernas pengar
som har använts till detta. Om man vill ha ett demokratiskt inflytande
och ett öppet och genomskinligt samhälle - som Andreas Carlgren i
många andra sammanhang säger sig vilja ha - finner man det närmast
barockt att så mycket pengar har låsts i stiftelseform, vilket nästan
omöjliggör en sådan insyn både från samhället och från allmänheten.

Anf. 11 GUNNAR GOUDE (mp)

Fru talman! Den högre utbildningen och forskningen i Sverige
speglar naturligtvis det svenska samhället. Utvecklingen, den för
forskning och utbildning så livsavgörande förnyelsen, har skett på
samma sätt där som inom andra sektorer. Grunden har varit den eko-
nomiska tillväxten, och det politiken har handlat om har varit fördel-
ningsprincipen: Skall tillväxten fördelas enligt socialdemokratiskt eller
enligt borgerligt-moderat recept? Dessa olikheter i fördelning ser vi i

16

form av olikfärgade lager - röda och blå skikt - om vi gräver oss en bit
ned i universitetens historia.

Den tillämpade forskningen är ett exempel. Den byggdes ut i takt
med samhällets frammarsch och behandlar vad den dåvarande rege-
ringen fann viktigast. Byggnadsforskning, försvarsforskning, kärn-
kraftsforskning, skolforskning, arbetslivsforskning, arbetsmiljöforsk-
ning, marknadsforskning, medicinsk forskning, social forskning och
forskning om näringsliv och teknik, osv. fick sina egna medelsutdelan-
de instanser. Varje departement och statligt verk håller sig i dag dess-
utom med egna medel för tillämpad forskning inom sitt område.

Den s.k. tillämpade forskningen har alltså sedan 50-talet vuxit steg
för steg. Det är i dag svårt att göra en korrekt uppskattning av hur
mycket pengar denna forskning använder. En grov uppskattning säger
att det kan handla om ungefär 40 miljarder kronor per år.

När tillväxten i svensk ekonomi avstannade, rent av upphörde och
t.o.m. minskade, drabbades Sverige och naturligtvis utvecklingen av
forskning och universitet. I backspegeln ser vi år av socialdemokratiskt
styre, där man helt enkelt fortsatte att bygga ut den offentliga sektorn
och de generella bidragssystemen som om det fanns en tillväxt att för-
dela.

Politiken fick ett desperat drag, vilket kanske syns tydligast under
den senaste, moderatledda mandatperioden, när man samtidigt försökte
skära kraftigt i de offentliga utgifterna och ge Sverige en rejäl nyliberal
injektion mitt under brinnande lågkonjunktur. Svenska folket skulle
starta eget och börja konkurrera.

Universitet och högskolor fick under den förra regeringen del av
den här medicinen. Man slapp de kraftiga nedskärningarna, och det var
ju bra. Universiteten frigjordes från sin statliga förmyndare - det var
också bra. De skulle bli självständiga och i fri konkurrens öka såväl
produktion som kvalitet med hjälp av marknadskrafterna. Det blev
mindre bra. Slarvigt och utan ordentlig förberedelse genomfördes en
snabbreform i nyliberalismens anda.

Man borde ha förberett denna decentralisering och konkurrensut-
sättning av universitet och högskolor bättre, så att de hade fått rimligare
förutsättningar att agera enligt de nya spelreglerna. I ivern att släppa
fåglarna fria ställde man ut burarna men glömde att öppna dörrarna.

Hur är det då med våra universitet och högskolor där ute på den fria
marknaden? Vilka förändringar behövs för att de skall kunna klara sig i
framtiden?

Ett universitet leds av en styrelse och ett rektorsämbete, som av
tradition är mycket försiktiga när det gäller att ingripa och styra. Led-
ningsfunktionen är svag.

Ett universitet är uppdelat i fakulteter, som i sin tur rymmer en
mängd små institutioner. Dessa olika delar är mer eller mindre självsty-
rande, men de saknar bra instrument för egengranskning och självsane-
ring. Så sitter t.ex. den som på institutionen ansvarar för forskningen
ofta också i både fakultetsstyrelsen och det forskningsråd som anslår
medel för forskning och forskarutbildning till institutionen och institu-
tionens forskare inklusive den ansvarige själv. Utan att här gå in på

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

18

detaljerna kan man konstatera att vissa beslutsgångar och lednings-
funktioner i universitetet leder till att universiteten är tröga och konser-
verande.

En annan viktig bromskloss i det svenska universitetsväsendet är
tjänstestrukturen. Tjänsterna - adjunktstjänster, lektorat och professu-
rer - är i regel livstidstjänster. När Valter Åhman en gång för länge
sedan blev fader till den svenska trygghetslagstiftningen på arbets-
marknaden tänkte han sig knappast att det var på våra universitet som
den skulle genomföras.

I dag tror jag att inte ens fackförbunden som kämpat för universi-
tetsforskarnas trygghet är helt nöjda med resultatet. Unga forskare, den
växande gruppen kvinnor i forskarkarriären, forskare från andra länder
m.fl. kan inte komma in i universitetskarriären och får inga tjänster på
grund av orörligheten och stelheten i tjänstestrukturen. De har alla mött
skylten som i över 20 år har hängt ovanför ingången till de svenska
universiteten. På skylten står ”fullsatt” eller möjligen ”upptaget”.

Fakulteterna har naturligtvis fördelar, men de är otidsenliga i sin
nuvarande form. De är ett slags vattentäta skott i organisationen. De
lägger hinder i vägen för många utbildningsvägar, dvs. för studenternas
möjligheter att välja ämneskombinationer. De utgör också ett hinder för
tvärvetenskaplig forskarutbildning och forskning, t.ex. när det gäller
regler för medelstilldelning till doktorandtjänster, sättet att räkna
tjänstgöringstimmar och finansieringsformer för fakultetsöverskridande
utbildningar och forskningsprojekt.

Grundutbildningen vid svenska universitet är i stora stycken bra.
Stagnationen i lärarkåren på grund av tjänstestrukturen har naturligtvis
lett till att kvaliteten varierar onödigt mycket. En del yrkesutbildningar
har förlagts till universitet och högskolor utan att konsekvenserna har
utvärderats ordentligt. Men de ses över för närvarande, och vi får hop-
pas att utredningen leder till ökad kvalitet när det gäller de rena yrkes-
utbildningarna vid högskolor och universitet. Den sociala snedrekryte-
ringen kvarstår som ett olöst problem. En annan viktig fråga som delvis
berör grundutbildningen är kompletteringsutbildningar för invandrare
med yrkesutbildning och yrkeserfarenhet från sina tidigare hemländer.
Här måste universitet och högskolor kunna erbjuda individuellt anpas-
sade kompletteringsutbildningar.

Forskarutbildningen håller sett i ett genomsnitt god standard, men
den är alltför traditionell och stel för att svara mot förväntningarna på
framsteg inom svensk forskning. Antalet doktorandtjänster är för litet,
och de yngre forskarna har ingen möjlighet att få egna medel för den
vetenskapliga verksamheten. De är hänvisade till att utnyttja handle-
darnas projektanslag, vilket innebär att de som går i befintliga spår
också är de som kommer vidare i karriären. Hindren för kvinnor i fors-
karkarriären är tydliga, men dem återkommer vi till senare här i kam-
maren.

Universiteten svarar för utbildning av forskare. Den sker som regel
inom grundforskningen med stöd av fakultetsanslag till universiteten
och anslag från forskningsråden. Alla de forskare som är verksamma
inom den tillämpade forskningen inom samhällets olika sektorer inklu-

sive forskningen inom industri och näringsliv, har sin utbildning inom
universitetet. Forskarutbildningen och grundforskningen är den tilläm-
pade forskningens bas. Kvaliteten inom denna är ett villkor för att Sve-
rige skall stå sig i den internationella konkurrensen. Det är därför
olyckligt att grundforskningen och forskarutbildningen har halkat efter
jämfört med den tillämpade forskningen. Obalansen måste rättas till.
Jag nämnde tidigare att ca 40 miljarder användes inom tillämpad
forskning medan forskningsrådens samlade resurser ligger kring 2
miljarder.

Fru talman! Högre utbildning och forskning i Sverige har allvarliga
brister. Vad gör då regeringen? Budgetpropositionen innehåller inte
mycket av konstruktiva förslag. Man skär litet i fakultetsanslagen, och
man går ett stort steg bakåt när det gäller doktorandtjänster. Man tar
bort CSN-kortet. Man skär kraftigt på vissa håll, t.ex. på SLU och
Skogs- och jordbruksforskningsrådet. Och så plussar man på litet grand
på några få ställen.

Den borgerliga regeringens frigörande av universiteten liknades i
inledningen vid ett försök att släppa fåglarna fria - ett försök som
misslyckades för att man ställde ut burarna men glömde att öppna dör-
rarna. Att socialdemokraterna nu går omkring och ändrar på matranso-
nen för de instängda fåglarna gör inte saken bättre.

Miljöpartiets utbildningsprogram arbetar på ett annat sätt. Vi före-
slår att tjänstestrukturen ändras så att universitetens livstidstjänster
ersätts av en rad tjänster på olika nivåer med tidsbegränsade förord-
nanden. Därmed ökar rörligheten mellan olika universitet, mellan uni-
versitet och näringsliv och mellan svenska och utländska universitet. Vi
anslår i budgeten 187 miljoner så att doktorandtjänsterna kan byggas ut
med ungefär 300 platser.

Vi vill behålla CSN-kortet bl.a. med motivering att studenterna
skall kunna resa inte bara hem, utan också mellan olika universitet.

Vi har ett program för ökad jämställdhet vid universiteten. Vi vill
att Högskoleverket i samarbete med universitet och högskolor och de
fackliga organisationerna skall ta fram organisationsförslag som elimi-
nerar nackdelarna med fakultetsgränser och cirkulära beslutsgångar och
hjälper universitet och högskolor att få fram effektiva ledningsfunktio-
ner.

Högskoleverket förutsätts i det sammanhanget också ge regering
och riksdag information om vilka förändringar i lagar och regelverk
som är nödvändiga.

Högskoleverket bör också få i uppdrag att se över sakkunnigeförfa-
randet vid forskningsrådens anslagsbedömningar så att t.ex. oberoende
internationella sakkunniga anlitas i större utsträckning och att man får
en samordning mellan universitetens planering och forskningsrådens
anslag.

Vi föreslår att obalansen mellan tillämpad forskning och grund-
forskning åtgärdas genom ett särskilt grundforskningsavdrag som skall
införas på alla medel som används för tillämpad forskning. Dessa me-
del skall föras över direkt till grundforskningen. Avdragets storlek kan
vara t.ex. 5 % - det är vårt förslag. Det skulle innebära i praktiken att

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

19

Prot. 1994/95:108

18 maj

den tillämpade forskningen får ett blygsamt rationaliseringskrav, vilket
som regel borde vara lätt att uppfylla utan avkall på vare sig kvalitet

eller forskningsvolym. Men det innebär också att grundforskningen

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

skulle få ca 2 miljarder i förstärkning, alltså lika mycket som forsk-
ningsråden i dag har totalt. Dessa fördelas på fakultetsanslag till uni-
versitet och i vissa fall högskolor samt till de sex forskningsråden.

En viss del av denna mycket stora förstärkning skall öronmärkas för
finansiering av yngre forskares vetenskapliga verksamhet. Fakultetsan-
slagen skall vara villkorade med åtgärder för att öka kvaliteten i fors-
karutbildningen varvid särskilt beaktas speciella åtgärder för att åstad-
komma likvärdiga betingelser i forskningskarriären för kvinnor och
män.

En särskild utredning skall tillsättas med uppgift att granska ratio-
naliseringsåtgärderna inom den tillämpade forskningen, med speciell
uppgift att bevaka att forskning inom särskilt angelägna forskningsom-
råden ej försvagas.

Vi vill också villkora en del av användningen av de stora resursför-
stärkningarna med en tydlig anpassning till behovet av forskning inom
speciellt viktiga forskningsområden, t.ex. miljöområdet.

Fru talman! Ytterligare en fördel med Miljöpartiets förslag är att det
inte kostar staten något att genomföra det. Det belastar inte budgeten
med en enda krona. Kanske är det så att det öppnar åtminstone en del
av burarna så att fåglarna kan flyga fritt.

Jag yrkar bifall till reservationerna 50, 58 och 59, men står självfal-
let bakom de många reservationer som vi har när det gäller högskola,
högre utbildning och forskning.

Anf. 12 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Att Kristdemokraterna har ett stort intresse för utbild-
ningsfrågor visar partimotion, kommittémotion och enskilda motioner
under allmänna motionstiden från 40 % av Kristdemokraternas ledamö-
ter. Med utbildning och forskning kan vi låta tusen blommor blomma.
Utbildningen blir allt viktigare som ett led i att få ned arbetslösheten
och få en ökad tillväxt. Utbildning ger högt självförtroende och ökar
kreativiteten hos den enskilda människan. Redan vid inlärningstillfallet
blir man försatt i en forskningssituation genom nyfikenheten att få veta
mera.

Kristdemokraterna anser att det är förödande att inte Socialdemo-
kraterna för en mera långsiktig politik. Jag efterlyser en satsning där vi
gemensamt tar fasta på Sverige, kunskapens förlovade land. Vi skall
alla tillsammans hålla den kunskapsfanan högt.

Jag vill citera universitetskansler Stig Hagström:

”Att Sverige står inför stora problem behöver inte påpekas. Dessa
kommer att ägnas stor uppmärksamhet och föranleda politiska åtgärder.
Vi menar att det är av stor vikt att satsningar på den högre utbildningen
och forskningen karaktäriseras av långsiktigt tålamod. Den politiska
uppslutningen att satsa på kunskap och kompetens är därför välkom-
men och ett steg i rätt riktning, men ett alltför kort politiskt perspektiv

20

kan leda till besvikelse och att fortsatta nödvändiga satsningar på kun-
skap och kompetens uteblir.

Många brottas i dag med frågan: Vågar vi ta steget? Jag skulle sna-
rare vilja avsluta frågan: Hur skulle vi våga att inte våga?”

Där slutar citatet av universitetskansler Stig Hagström.

Högskoleverkets grundläggande värderingar är självreglering och
lärande, professionell kultur, jämställdhet, internationell perspektiv,
tydligt ledarskap, studenten i centrum samt samverkan med intressen-
terna. Detta kunde lika väl stått som deviser i ett kristdemokratiskt
program för högre utbildning.

Kristdemokraternas högskolepolitiska program uttrycker:

”Kunskapssynen är grundläggande för all utbildnings inriktning.
Kunskap är något vidare än resultatet av faktamottagning. Den innefat-
tar också känslor, attityder och den inre intuitiva uppfattningen. Kun-
skapsbegreppet bör kopplas mer till begreppet insikt än åsikt, mer till
vishet och omdöme att hantera sin kunskap än till att blott och bart öka
sina faktakunskaper.

Varje samhälle behöver dessutom en bärande etisk struktur. Kun-
skaps- och informationssamhället ställer höga krav på människors etis-
ka medvetenhet och en förmåga att bearbeta och ta ställning i etiska
frågor utifrån en helhetssyn.”

Fru talman! Utredningen om en samvetsklausul i högskoleutbild-
ningen menade att studenter bör hos Överklagandenämnden för hög-
skolan ges rätt att överklaga beslut om deltagande i obligatoriska ut-
bildningsmoment. Detta ser Kristdemokraterna som en viktig fråga för
elevernas rättssäkerhet.

Fru talman! Då forskningen på alla områden är viktig för utveckling
och kvalitet, så behövs flera knutpunkter för forskning i universitets-
och högskolenätet.

Inför nästa budgetperiod bör regeringen komma med en plan som
tar sikte på att ge några högskolor fasta forskningsresurser.

De små och medelstora högskolorna är viktiga för kunskapssprid-
ningen. De är ett stort stöd för det lokala och regionala näringslivet.
Det är med viss stolthet i rösten man i en medelstor kommun talar om
sin högskola. Dessa högskolor måste utvecklas kvalitativt och kvantita-
tivt.

Jag är personligen stolt över växtkraften hos högskolan i Skövde,
vårdhögskolan i Skövde och Lantbruksuniversitetet i Skara. Men jag
skall inte stanna vid det. Alla vi kristdemokrater är naturligtvis stolta
övef våra högskolor och universitet. Givetvis värnar vi alla om högsko-
leutbildningen i våra län. Utbildningsnivån i ett geografiskt område får
allt större betydelse för kompetensutvecklingen och möjligheten att
hävda sig inom landet och internationellt.

Informationstekniken är den mest dramatiska händelsen efter Gu-
tenberg. Den ökar kommunikationen inte bara tekniskt. Den binder
också oss människor samman oavsett var vi bor i världen. Det gäller att
kunna styra den information som man vill ta till sig. Med IT förbättras
lärarrollen på alla nivåer. Det är därför oerhört viktigt att lärarutbild-
ningarna innehåller träning i informationsteknik.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

21

Prot. 1994/95:108

18 maj

Skolverket måste se till att resurser avsätts för lärarutbildning, se till
att satsning på undervisningsmaterial genomförs och samla in interna-

tionella erfarenheter.

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

Staten kan tillsammans med kommuner och landsting se till att alla
får del av tekniken. Inte minst på högskole- och universitetsnivå ger
den möjlighet till ett kunskapsutbud som inte en enskild lärare kan
greppa.

Behovet av tekniskt och naturvetenskapligt utbildade diskuteras
mycket och gärna. Att behovet finns är riktigt. Det är också här vi har
en stor chans att visa vår kompetens i Europasamarbetet. Det är dock
inte bra med kraftiga tillfälliga utbildningssatsningar. Kristdemokrater-
na anser att en permanent utbyggnad skall ersätta den tillfälliga sats-
ningen. Det är bättre att 3 000 nybörjarplatser inom naturvetenskap och
teknik inrättas från höstterminen 1995. Det blir bättre kvalitet på lärar-
resursen med en permanent utbyggnad. Det ställer inte till kaos för
kommunerna med studentbostäder osv. Resursutnyttjandet blir bättre.

Vi kristdemokrater vill slå vakt om kulturbärarna i samhället. Där-
för måste humanioras villkor stärkas. Också här bör 3 000 platser inrät-
tas för permanent utbyggnad.

Fru talman! Forskning föds inte ur ett vakuum. Forskningen ingår i
en process för att driva utvecklingen framåt. Forskningen startar inte
vid en nollpunkt, och kunskapsutvecklingen har inget slut. Utbildning
och forskning tillhör Sveriges intellektuella infrastruktur. Kristdemo-
kraterna vill utveckla denna infrastruktur. Därför måste det finnas ett
system med successivt förbättrade villkor också för doktorander.

Kristdemokraterna ställer inte upp på en återgång till utbildningsbi-
drag. Utbildningsbidragen har stora nackdelar. De ger t.ex. under hela
den fyraåriga studietiden samma låga ekonomiska ersättning, ger inte
skydd vid sjukdom och utgör ingen tjänst med den studiesociala trygg-
het som det innebär. Det är bättre att i en trappa börja första året exem-
pelvis med utbildningsbidrag. Detta år kan kanske kombineras med
förvärvsarbete. Man kan kanske också spara i förväg för ett år, försöka
leva billigare osv. Det är viktigt att vi får en ökad genomströmning av
forskarstuderande och flera disputationer.

Beträffande min egen motion om möjligheter till forskning för lära-
re är jag tacksam för att regeringen aviserar att göra en översyn över
lärarutbildningen och där ta upp frågor om yrkesverksamma lärares
möjlighet att arbeta med forskning. Det är viktigt, som utskottet också
säger, att använda lärarnas erfarenheter och att ge fler möjligheter till
forskarutbildning.

Jag som själv är lärare har mött ett antal kolleger som på bekostnad
av egen fritid och ekonomi valt att utbilda sig för forskning. Men flera
har hoppat av på vägen. Den tunga studietiden, ofta vid sidan av hel-
tidsarbete som lärare, och ekonomiska förluster genom dryga resekost-
nader och kostnader för litteratur gör att flera inte orkar fortsätta.

Det är tragiskt att forskare och skolans personal inte möts. Lärarna
använder ju vetenskapligt utforskat material i sin undervisning. Men
mycket av den allmänna forskning som sker är svårtillgänglig. Den

22

borde systematiseras genom forskningsöversikter.

Ett bifall till regeringens begäran om att få inrätta professurer vid
universitet och högskolor tycker vi kristdemokrater skulle vara en
onödig centralisering och styrning från regeringens sida. Detta klarar
universitet och högskolor själva. Därför ställer vi inte upp på detta.

Fru talman! Det finns mycket av olika områden som skulle behöva
analyseras var för sig. Ett exempel är orättvisan när det gäller tandläka-
re utan AT-tjänstgöring som utexamineras samtidigt med dem som har
AT-tjänstgöring. Det är fel när förutsättningarna ändras under pågående
utbildning.

Vi vill också påpeka att invandrare med akademisk utbildning eller
annan yrkesutbildning snarast efter ankomsten till Sverige måste få sin
utbildning jämförd med motsvarande svensk och få kompletterande
utbildning.

Kvalitetspremien enligt riksdagens tidigare beslut bör stå kvar. Vi
vill ha ett långsiktigt arbete med utvecklingens kvalitet. Vi tycker också
att det är angeläget med sommaruniversitetet för högskolan och uni-
versiteten. Vi har även ställt upp med ytterligare anslag till Waldorfde-
len i Kungälv.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 i UbU13 samt 15
och 20 i UbU15. Naturligtvis står jag bakom våra övriga reservationer.

Anf. 13 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! När Ulla-Britt Hagström läser högt ur partimotionen i
syfte att väcka intresse kan jag inte låta bli att begära ordet. Det gäller
bl.a. samvetsklausulen. Men utredningen var ett svidande nederlag för
kds. Den kom ju fram till att det inte finns behov av en samvetsklausul i
vårdutbildningarna. Det här är inget problem. Att nu försöka plocka
poäng på skrivningar i utredningen tycker jag faktiskt är övermaga.

Utskottets grundläggande uppfattning vid behandlingen av frågan
var att varje patient som söker hälso- och sjukvård alltid skall vara
säker på att få den vård och den behandling som situationen kräver.
Patienten skall vara garanterad att bli behandlad av personal som är
utbildad och kompetent för uppgiften.

Denna princip ställer naturligtvis höga krav på patientorienterade
utbildningar. För att vårdpersonal skall erhålla och ha den kompetens
som samhället fordrar får det i princip inte finnas utrymme för en stu-
dent att vägra genomgå obligatoriska kursmoment.

Anf. 14 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Jag läste inte högt ur en partimotion, utan jag läste högt
ur en reservation som jag sedan yrkat bifall till. När man yrkar bifall till
en reservation anser jag att man något måste klargöra för kammaren
vad det är man yrkar bifall till.

Vi kristdemokrater anser att nämnda behov finns. För studenternas
rättssäkerhet vill vi därför ha en samvetsklausul.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

23

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 15 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Under mycket lång tid fördes en diskussion om detta.

Ibland var den infekterad. Det kan jag väl inte frångå. Men jag bidrar

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

väl till det, eftersom jag reagerar så starkt här.

Jag ber om ursäkt om jag påstod att Ulla-Britt Hagström läste högt
ur partimotionen. Ni är i varje fall ensamma om att anse att nämnda
behov finns. Att detta är ett problem tycker jag att ni skall framställa på
ett tydligt sätt.

Anf. 16 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik

Fru talman! Om vi kristdemokrater är ensamma om att anse att
problemet finns och om att se till att problemet löses är det väl ändå tur
att vi finns representerade här i Sveriges riksdag. Därmed finns det
någon som står upp för det här behovet och som vill bevaka att sam-
vetsklausulen finns kvar.

Anf. 17 BERIT LÖFSTEDT (s)

Fru talman! Många problem måste lösas, nya tankar tänkas och idé-
er prövas på ett nytt sätt. För denna mänskliga aktivitet är den svenska
högskolan, med grundutbildning och forskning, vårt främsta forum.

Högskolorna består såväl av gamla ärevördiga institutioner som
Uppsala universitet som av nya, fortfarande rätt små, enheter - kanske
lika ärevördiga, men nya och unga - som Karlskrona/Ronneby. Dyna-
mik och nytänkande finns inom små och stora enheter med deras tradi-
tioner och arbetsmetoder. De här arbetsmetoderna och traditionerna
kan skilja sig från varandra. Men det är mångfalden som är viktig, och
den bör främjas.

Högskolans centrala roll är - det är vi naturligtvis överens om -
oomtvistad. Vi socialdemokrater anser att det är mycket viktigt att
markera att högskolan i sin verksamhet skall främja det demokratiska
samhällets grundläggande värderingar. Högskolan skall befordra jäm-
ställdhet och rättvisa levnadsvillkor för människor i vårt land och i alla
delar av världen. Den skall också erbjuda kvalificerad utbildning för ett
rikt, varierat och dynamiskt arbetsliv liksom utföra forsknings- och
utvecklingsarbete så att samhället och vårt näringsliv kan förnyas.

Efter den här lilla upptakten vill jag poängtera att det, trots betän-
kandets omfattning, handlar om ett mellanår i högskolans planerings-
cykel. En rad motioner har avstyrkts just av det skälet. Det är också
skälet till att jag vill yrka avslag på en rad reservationer som särskilt tar
sikte på olika former av planer för långsiktig planering. Nästa år har vi
att vänta mera grundläggande förslag från regeringen beträffande både
grundutbildning och forskning. Debatten om de mera genomgripande
verksamhetsförändringarna får anstå till dess. Det finns många motio-
ner med goda idéer, men goda idéer kräver analys.

Jag vill också gärna säga att jag helt kommer att hålla mig till be-
tänkande 15. Bengt Silfverstrand kommer senare med kommentarer
kring betänkandena 12 och 13 samt kring några delar i betänkande 15
som främst handlar om forskningsfinansiering.

24

Jag vill säga till mina meddebattörer att jag inte har en chans att
kommentera alla de 61 reservationerna. Detta är inte uttryck för en brist
på respekt för åsiktsyttringarna utan mera ett uttryck för respekt för
kammarens tid.

Informationsteknik är, och kan i framtiden i ännu större utsträck-
ning bli, ett alldeles utomordentligt redskap för att bygga upp kunskap,
förmedla kunskap och lagra kunskap för framtida behov. IT kan an-
vändas för att skapa kontakt mellan människor, t.o.m. på mycket långa
avstånd. Trots att vi tycker att utvecklingen går snabbt och förundras
över vad som kan åstadkommas 1995, har vi inte en chans att föreställa
oss vare sig användningsområden eller konstfärdigheten hos den IT
som om tio år tillhör vardagen.

Regeringen har naturligtvis varit uppmärksam på den dynamiska
kraft för människor och samhälle som ligger i att IT utnyttjas och blir
tillgänglig för både unga och gamla - för skolbarn, forskare och lärare.
Regeringen har således tillsatt en kommission för att främja bredden i
det här. Dessutom har ett ungdomens IT-råd inrättats. Trots de ambi-
tioner regeringen har redovisat i budgetpropositionen finns det några
reservationer på det här området. I ingen av dessa går man egentligen
emot de åtgärder som regeringen redovisar. Jag uppfattar i stället att
reservationerna mest handlar om att försöka bevisa att man själv visst
är ännu litet bättre, och det må ju vara tillåtet.

Fler behöver skaffa mer kunskaper, oavsett vilken nivå de startar
från eller var de befinner sig i landet och i sina egna liv. Därför satsar
vi socialdemokrater på kommunal vuxenutbildning, på folkbildning och
på möjligheter för fler kvinnor att bli professorer så att ytterligare fler
kvinnor skall finna det mödan värt att skaffa sig en forskarutbildning.
Vi vill också ge människor med samhällsvetenskaplig gymnasieutbild-
ning möjlighet att läsa naturvetenskap och teknik, och vi vill bredda
basen i de mindre och medelstora högskolorna. I dagarna har det dess-
utom tillsatts en kommitté som skall jobba fram en strategi för di-
stansutbildning. Ett öppet folkuniversitet ligger inom räckhåll.

Det jag nu har nämnt är exempel; det finns fler. Sammantaget kan
de här exemplen och åtgärderna om man så vill gärna kallas för en plan
för en långsiktig kunskaps- och kompetensutveckling. Att, som modera-
terna gör i sin reservation nr 4, kräva planmässighet tycker jag bitvis är
att slå in öppna dörrar. Man kanske i stället kan ägna kraften åt att
banka på stängda dörrar.

Jag vill emellertid återkomma till de mindre och medelstora högsko-
lornas roll när det gäller långsiktig kunskaps- och kompetensutveck-
ling. Alla högskolor utgör kraftcentrum när det gäller kunskapsutveck-
ling och kunskapsspridning. Möjligheterna för fler att skaffa sig hög-
skoleutbildning ökar om tillgängligheten ökar. Tillgängligheten ökar
om platsantalet ökar och om utbildningen är väl spridd över landet.

De största universiteten kan knappast bli större; det råder det enig-
het om. Det är också därför som utbyggnaden nu i stor utsträckning
sker vid de mindre och medelstora höskolorna. Så var minsann inte
alltid fallet under den förra regeringen. I opposition fick vi socialde-
mokrater ibland baxa på så gott vi kunde.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

25

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

26

Både små högskolor och stora universitet skall spela en roll i de na-
tionella utbildningssträvandena. Samtidigt är det tydligt att högskolorna
betyder något alldeles speciellt för de regioner de verkar i. Samspelet
mellan högskolan och den region där den finns är betydelsefullt för alla
parter. Men om en mindre högskola skall kunna utgöra den kraftkälla
som många önskar, då måste forskningen förstärkas och utbildningsut-
budet måste breddas. Samma måttstock för god kvalitet måste dess-
utom användas vid alla lärosäten. En examen måste vara lika mycket
värd oavsett vilket lärosäte den är uttagen vid.

Ett viktigt steg framåt för de mindre och medelstora högskolorna är
att de nu får rätt att inrätta professurer efter den kvalitetsgranskning
som kanslern skall stå för. Professorer har funnits länge vid flera av de
här högskolorna, men de har formellt haft sina professurer vid något
universitet. Det här steget är en naturlig följd av att det fruktbara sam-
arbete som genom lokala initiativ vuxit fram mellan olika lärosäten och
som fortsätter att utvecklas. Kopplingarna är i dag många och visar att
samarbete kan vara minst lika fruktbart som konkurrens, åtminstone i
denna typ av verksamhet där människors gemensamma ansträngningar
är det alldeles grundläggande.

Både Kristdemokraterna och Centern har på olika sätt reservationer
som handlar om fasta forskningsresurser och som pekar mot fler uni-
versitet. Bortsett från allting annat så är den typ av överväganden som
man vill ha något som får göras i samband med mera grundläggande
analyser inför de särskilda forskningspropositionerna. Till råga på allt
så saknas nu de statsfinansiella förutsättningarna för att göra stora
långsiktiga åtaganden utöver dem vi redan har. Vi måste faktiskt också
ta ansvar för det vi har. Man får inte glömma att doktorandutbildning,
fakultetsutbyggnad och annat som hör hit är ansvarsfulla uppgifter som
kräver nya och stabila resurser.

Däremot behöver forskningen främjas och utvecklas vid de mindre
och medelstora högskolorna. Det är också vad regeringen föreslår och
aviserar.

Studenternas inflytande anser vi socialdemokrater vara en utomor-
dentligt viktig fråga. Det handlar om demokrati för studenterna, möj-
ligheter till inflytande över den egna studiesituationen. Men det handlar
också om de kvaliteter som studenterna tillför när de utövar sitt infly-
tande beträffande bl.a. utbildningsfrågor, pedagogiska frågor och kvali-
tetsfrågor. Därför är det bra att studenterna nu genom en ändring i
förordningen får utökad representation i styrelser och andra organ.

Vänsterpartiet tycker att regeringen också skall bevaka studenternas
inflytande inom EU i övrigt. Det kan man naturligtvis tycka. Samtidigt
får jag säga att jag har svårt att se hur detta skulle gå till i sak - vilka
exakta krav man skulle ställa. Högskoleområdet är ju inte ett reglerat
eller harmoniserat område i EU. Det finns inga bindande eller tvingan-
de föreskrifter. Vart och ett av länderna förväntas att sköta sitt eget
utbildningssystem. Jag tycker att detta är en bra ordning och skulle inte
vilja förorda att högskoleområdet kom att omfattas av ett EU-regelverk.

Med en liten s.k. melodiradioövergång kanske jag efter detta också
kan få säga några ord om europeisk utbildnings- och forskningssam-

verkan. Det skall inte bli så värst många ord, eftersom det råder bred
enighet om vikten av en sådan. Men jag vill lyfta fram ett par tre saker.

Det ena är att det nu är en utmaning för högskolan att engagera sig i
och dra nytta av de olika program som står till buds. Internationella
kontakter är inget nytt för högskolan, så de borde inte innebära några
större svårigheter. IT är naturligtvis ett effektivt redskap i detta samar-
bete.

Det andra är att jag har uppfattat att det råder bred enighet om att vi
inte vill ha en för EU gemensam forskningspolitik i ordets vida och
rätta bemärkelse. En sak är att gemensamt utveckla program med olika
inriktningar för att främja utbildning och forskning. En helt annan sak
skulle det vara att ge sig in i ländernas egna målsättningar och strategi-
er.

Det tredje jag vill understryka är att EU-medlemskapet inte får in-
nebära att fokus endast inriktas på EU-länderna. Världen är mycket
större än så. Både av egennytta och av solidaritetsskäl måste också
kontakterna med länder utanför EU upprätthållas och intensifieras.

Fru talman! Regeringen föreslår i budgetpropositionen, med en
uppföljning i en särproposition som också ingår i detta betänkande,
särskilda resurser och åtgärder för att under ett antal år möjliggöra en
ökad intagning till högskolan. Det gäller t.ex. särskilda satsningar på
studenter som har några års yrkeserfarenhet, vilka vill ändra inriktning
och satsa på naturvetenskap och teknik. Vidare gäller det språk, ytterli-
gare satsning - utöver vårens - på utbildningsplatser inom humaniora,
samhällsvetenskap och juridik, basår och ytterligare ett antal kompo-
nenter. Detta har i varierande grad mötts av oppositionens gillande,
vilket egentligen inte har varit så stort om man tänker efter.

Vi socialdemokrater tycker att det är angeläget att skapa möjlighe-
ter för både ungdomar och litet äldre att skaffa sig en högskoleutbild-
ning och höja sin kompetens. Samhället har ett behov av fler med na-
turvetenskaplig och teknisk utbildning. Vi har svårt att se det förkastli-
ga i att ge dem en chans.

Nu gnyr man om arbetsmarknadspolitiken och tycker att det är fel
att högskolan dras in i denna. Själv sover jag rätt gott om jag vet att fler
ungdomar får studera, om de vill. Dessutom tycker jag att högskoleut-
bildning inom det reguljära utbildningsväsendet är bättre än en del
andra satsningar som man kan tänka ut. Många högskolor är faktiskt
också beredda att ta emot dessa studenter. Det visar sig bl.a. i en rad
motioner med anledning av regeringens skiss i proposition 139. Jag vet
av erfarenhet att sådana motioner har sitt ursprung i de berörda högsko-
lorna. Påpekanden om att mindre och medelstora högskolor skall få en
extra dosör kanske inte är alldeles nödvändiga, eftersom det är precis
vad som står i propositionen.

Regeringen uttrycker utan omsvep att det blir besparingar i högsko-
lans olika verksamheter. Vidkännas är det verb som används. Att tving-
as till besparingar på detta viktiga område är naturligtvis beklagligt
men icke desto mindre nödvändigt.

Jag tycker att det är alldeles onödigt att dra i gång en finansdebatt
här. Därför skall jag inte orda mer om detta. Jag vill bara konstatera att

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

27

Prot. 1994/95:108

18 maj

sunda statsfinanser på sikt är den enda garanten för ett stabilt utbild-
ningssystem och att anslagen till grundutbildningen egentligen inte

minskar i sig. Däremot minskar per capita-ersättningarna, dvs. priset,

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

genom att högskolorna förväntas ta emot fler studenter.

Fru talman! Härutöver har i debatten en rad frågor nämnts, som det
skulle kännas gott att kommentera. Men tiden är knapp. Därför väljer
jag nu bara att kort säga något om kvalitetsaspekterna.

Vi socialdemokrater har aldrig trott på morot-piska-inslaget i kvali-
tetsarbetet. Vi tycker inte ens att det skall vara nödvändigt att utdela
premier och tror inte att det är fruktbart att koppla kortsiktigt idéarbete
om kvalitet till någon sorts slutavräkning. Därför vill vi nu låta bli att
genomföra den förra regeringens s.k. kvalitetspremie. Men jag vill
gärna understryka att det, genom det arbete som nu leds av kanslern,
stimuleras ett utomordentligt viktigt arbete ute på högskolorna, vilket
också har visat sig ha stor betydelse.

Man kan säga att ungefär samma resonemang gäller för prestations-
relaterade fakultetsanslag. Vi vet att det tar olika lång tid att bygga upp
ett ämne på en ny högskola gentemot en gammal högskola. Det tar
kanske också olika lång tid att doktorera i olika ämnen. Det är ett för
enkelt fyrkantigt mått att bara räkna antalet doktorsexamina för att
sedan dela ut pengar efter detta. Däremot är det viktigt att finna system
för att högskolorna verkligen skall lägga på ett kol. Men att just bara
räkna antalet studenter är litet väl enkelt. Därför låter vi bli att införa de
s.k. prestationsrelaterade fakultetsanslagen.

Fru talman! Slutligen vill jag yrka avslag på samtliga reservationer
och bifall till hemställan i betänkande UbU15 i dess helhet.

Anf. 18 BEATRICE ASK (m) replik

Fru talman! Berit Löfstedt sade att vi moderater bankar på öppna
dörrar när vi kräver en plan för långsiktig kunskaps- och kompetensut-
veckling.

Om jag förstod det hela rätt ligger det något slags plan dold i den
socialdemokratiska utbildningspolitiken. Därför skulle jag gärna vilja
ha ett svar på frågan om vad det ligger för långsiktig strategisk tanke,
som jag inte har upptäckt, i de stora neddragningar som socialdemokra-
terna tänker göra på grundutbildningens område.

Eftersom Berit Löfstedt berättade att hon sover bättre om nätterna
om fler ungdomar får studera, skulle jag också vilja veta vad det är för
tanke som ligger bakom att man då drar ned på den ordinarie högre
utbildningen och samtidigt lägger resurser motsvarande ett universitet
på folk i 30-40-årsåldern, som skall få en utbildning som vi inte riktigt
känner till utformningen av. Utformningen var ju ganska slarvigt for-
mulerad. Vad är det för strategi eller plan, vilken jag inte har upptäckt,
som ni uppenbarligen har?

Vår uppfattning är nämligen att det är stora utmaningar som ligger
framför oss, om vi skall rätta till de tillkortakommanden som bl.a.
OECD:s indikatorredovisning ger uttryck för.

28

Anf. 19 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Fru talman! Ett av de allra väsentligaste inslagen i socialdemokra-
tisk utbildningspolitik är att fler skall få tillgång till utbildning. För att
få den eftersträvade och efterlängtade högskoleutbildningen måste
också basen breddas. Jag nämnde i mitt anförande vuxenutbildning som
en möjlighet, eftersom det helt enkelt måste bli fler studenter med ex-
empelvis naturvetenskaplig bakgrund.

Sedan undrar Beatrice Ask vad det är för tanke bakom de stora
neddragningarna. De stora neddragningarna handlar om en minskning
av per capita-anslaget, ett lägre pris för att fler skall få plats.

Det som jag tänker säga nu är väl egentligen ord som ofta har sagts
av moderater, men icke desto mindre kan en prislapp inte vara för evigt
given. Man kan inte säga exakt på vilken prisnivå som kvaliteten ligger.
Ungdomarna som studerar på högskolan och lärarna som finns där har
också en möjlighet att tillsammans utveckla kvalitet.

Jag skäms inte ett skvatt för att vi vill ge möjligheter för människor
som har varit ute i arbetslivet ett tag att kunna komma tillbaka till hög-
skolan om de upptäcker att de kanske ville ha en annan inriktning. Men
har man då ett jobb är detta inte alldeles lätt att genomföra. Därför är
det inte så dumt med den finansiering som är tänkt. Dessutom lämnar
dessa människor sina platser under den tid som de är tjänstlediga, vilket
också ger utrymme för en vikarie som tidigare kanske har varit arbets-
lös.

Anf. 20 BEATRICE ASK (m) replik

Fru talman! Berit Löfstedt säger att socialdemokratisk politik går ut
på att bredda basen, och det är mycket behj ärtans värt. Men jag kan
ändå inte förstå mig på det. Risken med att dra ner på resurserna för
grundutbildningen är ju ändå att det blir svårare för många att få till-
gång till den utbildning som finns i det ordinarie utbildningssystemet.

Sedan säger Berit Löfstedt att hon inte skäms ett dugg för att man
satsar våldsamt mycket resurser på 9 000 vuxna inom högre utbildning.
Nej, det är klart att hon inte skall skämmas över det. Men vad jag und-
rar över är vilken strategisk tanke som ligger bakom när man drar ner
på den ordinarie utbildningen och därmed försvårar för många ungdo-
mar att skaffa sig akademisk utbildning, samtidigt som man lägger ner
så ofantligt mycket pengar på denna vuxenutbildning.

Jag undrar också hur man har tänkt när det gäller det signalsystem
som man åstadkommer. Man säger till en ungdom att den som har
jobbat i stället för att studera på universitet senare kan få frikostiga
bidrag för att skaffa sig en akademisk examen. Den som har gått direkt
till högskolan får däremot ta lån och slita ganska hårt också ekono-
miskt. Vad är det för strategisk tanke bakom? Jag har inte kunnat hitta
någon socialdemokratisk plan, trots att jag har läst betänkandet och
propositionen ganska många gånger.

Anf. 21 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Fru talman! Fler vuxna i högskolan är ett viktigt mål för oss. Hög-
skolan och undervisningen där blir bättre om det finns både unga och

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

29

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

30

gamla i högskolan. Det har under några år varit en mycket stark foku-
sering på direktövergångar från gymnasieskolan till högskolan. Hög-
skolan behöver båda dessa kategorier, både de som är litet äldre och de
som är litet yngre, både de som har arbetslivserfarenhet och de som inte
har det. De som har varit ute och jobbat ett tag kanske kommer på vad
de vill studera. Man vaknar inte särskilt ofta på morgnarna när man är
19 år och tänker: Jag vet vad jag vill, och jag går rakt fram. Tvärtom
brukar man komma på det efter ett antal år.

Det är viktigt att vi kan - precis som Britt-Marie Danestig-Olofsson
sade - pröva ett annat instrument och se om det finns flera vägar att
stimulera vuxna människor att söka sig till högskolan. Dessutom gör
spridningen över landet och tillgängligheten till flera högskolor det
möjligt för också vuxna att studera. En av de allra viktigaste planerna
är en god spridning och en god tillgänglighet, Beatrice Ask.

Anf. 22 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Fru talman! Jag blev litet besviken över att Berit Löfstedt inte med
ett ord kommenterade det som jag tyckte var huvudfrågan, dvs. vad
socialdemokraterna vill göra för att se till att föra Utbildningssverige
vidare i stället för att bara fastna i en ganska meningslös och ofruktbar
strid med moderaterna. Det replikskifte som vi nyss hörde var också ett
exempel på detta.

Såvitt jag förstår koncentrerar ni all er kraft på att riva upp och
återställa. Ni har inte förberett er under oppositionstiden för att komma
i regeringsställning med nya idéer. När ni väl befinner er där har ni för
litet kraft att verkligen genomföra viktiga saker på utbildningsområdet.
Ett typexempel på detta är de mindre och medelstora högskolorna. Vi i
Centern ville ha en långsiktig utveckling. Tvärtemot vad Berit Löfstedt
försökte antyda genomförde fyrklöverregeringen en viktig utbyggnad
och fattade viktiga beslut, även om vi från Centern vill gå längre.

Vad socialdemokraterna gör är att tala väl, och så långt är det gott.
Men när det kommer till handling säger Berit Löfstedt att det kräver
mer grundläggande analyser. Ja, men det borde ni väl ha ägnat er åt
medan ni förberedde er för regeringsställningen. Ägna er åt att göra
förändringar i verkligheten i stället för att fastna i en meningslös strid
där ni bara river upp och återställer! Vad vill ni göra i verkligheten för
de mindre och medelstora högskolorna, som är en så viktig del i ut-
vecklingen av Sveriges högskoleväsende?

Anf. 23 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Fru talman! Jag hör till dem som har ett resonabelt tonläge. Sedan
kan man ta i litet grand när man står i talarstolen för att man skall veta
att det som man säger går fram. Jag tycker också att det är meningslöst
att bara stå och banka på varandra. Jag räcker gärna ut en hand åt litet
olika håll för att dra nytta av idéer som andra har och för att kunna
resonera om våra idéer.

I mitt anförande betonade jag att vi lever med treåriga budgetcyklar
i högskoleväsendet. Jag tror att det är utomordentligt bra att vi gör det.
Vi har under en ganska lång tid haft treåriga forskningspropositioner

och treåriga propositioner för grundutbildning. Inom ramen för sådana
kan man diskutera om man t.ex. behöver slå ihop anslagen för forsk-
ning och grundutbildning, vilket Andreas Carlgren har framfört i någon
motion.

Det krävs förarbete - och det är ingenting som man, när man befin-
ner sig i opposition, utför på ett partikansli - och det sker i utredningar
och kommittér, där det utarbetas förslag som skickas ut på remiss.
Därför är det viktigt att man nu ser över forskningsfinansieringssystem,
distansutbildningsmetoder o.d. för att man under nästa år skall kunna
komma fram med mera principiella uppfattningar. Då är det självklart
att utbyggnaden och breddningen när det gäller de mindre och medel-
stora högskolorna ingår i ett underlagsarbete.

När jag säger att forskningen behöver stödjas vid mindre och me-
delstora högskolor kan vi diskutera hur det skall gå till. Vi måste finna
metoder för det. Man kan resonera om olika saker. Jag anser att det var
ett viktigt genombrott att man nu har rätt att tillsätta professorer efter
kön, vilket dessutom har varit ett mycket hett önskemål.

Anf. 24 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Fru talman! Jag gillar Berit Löfstedts tonläge, men jag nöjer mig
inte med ett bra tonläge. Jag vill också se bra resultat. Det är hög tid för
socialdemokraterna att nu inse att man inte löser några problem genom
att riva upp och återställa. Det för oss inte en millimeter framåt. Det för
oss i stället bakåt på flera områden, t.ex. när det gäller doktorand tjäns-
terna - som Margitta Edgren har sagt många bra saker om - och forsk-
ningsfinansieringen där man nu flaggar för försämringar. I stället borde
ni ägna er åt att ta steg framåt. Då är de signaler som Berit Löfstedt ger
bra signaler på det området.

Annars tycker jag att det är för få och svaga signaler, och framför
allt räcker det inte med signaler. Det krävs förslag och beslut. Men kom
till skott! Sluta med er meningslösa strid! Åstadkom förnyelse i stället!

Anf. 25 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Fru talman! Vi kan kanske ladda bössan tillsammans så skall vi se
om det blir några bra förslag.

Vi har mycket tydliga planer för framtiden. Jag har även talat om
fler vuxna och fler kvinnor i högre utbildning, om fler kvinnor på högre
poster inom utbildningen, om åtgärder för att förändra den sociala
snedrekryteringen, om en spridning av resurser över landet, om en god
kvalitet i spridningen av resurser, om tillgängligheten, om användandet
av distansutbildning, om informationsteknik i utbildningen, om sam-
banden inte bara till EU utan också till tredje världen, om ett globalt
ansvar för både demokratiutveckling, jämställdhet och en stabilare
miljö.

Anf. 26 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Jag vill ta upp det Berit Löfstedt började med, IT-
frågorna. Där uppfattade jag det så att Berit Löfstedt tyckte att det var
onödiga reservationer. Det har hon naturligtvis rätt att tycka.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

31

Prot. 1994/95:108

18 maj

För vår del är ordet ”verktyg” det viktiga. Jag uppfattar - jag säger
inte att det är så - det som om man använder informationsteknik som

någon sorts ”ein Mädchen fur alles”, en slutlig lösning. Men det hand-

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

lar inte om det, utan det handlar om att använda det som ett verktyg för
att stärka andra ämnen, inte minst när det gäller att nå bättre kunskaper
i svenska. Detta tycker jag att vi har tillfört i vår reservation 3. Jag
hoppas att det kommer att implementeras i de utredningar och det arbe-
te som pågår inom departementet.

När det gäller studentinflytande tycker väl ingen av oss att det står
och faller med styrelserepresentation. Däremot tycker jag att vi på
något sätt skulle kunna visa positiv uppskattning. I det finansieringssys-
tem som nu fungerar inom högskolevärlden har studenterna ett oerhört
stort inflytande. Det blir mycket tydligare mot 2000-talet, då arbetslös-
heten förhoppningsvis är lägre. Vi vet redan nu att antalet ungdomar i
de aktuella årskurserna sjunker kraftigt, vilket gör att det kommer att
bli oerhörd konkurrens om studenterna. De högskolor som behandlar
sina studenter väl och tar hänsyn till deras behov och dessutom ger bra
utbildning kommer att få studenter.

Jag hinner säga några ord om kvaliteten. Berit Löfstedt talar om
piska och morot. Förklara för mig varför det nu sjuder av kvalitetsarbe-
te, medan det alltid tidigare bara i retoriken varit ett högt prioriterat
område. Det är först på senare år som det blivit så också i verkligheten.

Anf. 27 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Fru talman! I avsnittet om IT-frågorna i mitt huvudanförande an-
vände jag visserligen inte ordet ”verktyg” utan ”redskap”, och det är
ungefär samma sak. Jag tror inte alls att man skall hetsa upp sig och tro
att IT är någon särskild religion. Det är ett verktyg, ett redskap, något
som vi kan använda för att nå varandra över världen genom matematis-
ka formler eller genom att bli bättre på att läsa och skriva.

Studentinflytandet består självklart av en rad olika saker. Jag skall
inte ta upp en debatt om kårobligatoriet här, för den har vi fört ett antal
gånger.

Vi anklagas en hel del för att vilja riva upp och dona. Vi har inte
givit oss på finansieringssystemet, Margitta Edgren. Det enda som vi
känt en viss tveksamhet inför - det har vi gjort hela tiden - är det lilla
inslag som gäller kvalitetspremien. Kanslerns viktiga arbete, som han
dessutom utför med en viss excellens, syftar förhoppningsvis inte till att
bara dela ut kvalitetspremier. Det syftar framför allt till ett intellektuellt
skapande och utvärderande utbyte samt stimulans till att komma i gång.
Jag tror inte att man på högskolorna dagligen tänker på kvalitetspremi-
er heller. Jag tycker att det innebär ett administrativt krångel.

Anf. 28 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Fru talman! Vi delar uppfattningen om hur viktigt kanslerns arbete
är för högskolan. Kvaliteten har varit i högsäte för högskolor och uni-
versitet så länge de funnits. Men det är först på senare år, naturligtvis
med kanslerns stöd, som det börjat sjuda. Jag kan tänka mig att man

32

under en övergångsperiod, när man lämnar ett sätt att tänka, kan behö-

va en extra morot, en kvalitetspremie. Det är synd att man inte fasar ut
detta utan låter det ingå i någon sorts återställare.

Detsamma gäller de prestationsrelaterade fakultetsanslagen. Syftet
var bl.a. att universiteten även skulle se en ekonomisk vits, inte bara
vetenskaplig, med att anstränga sig för att t.ex. öka antalet kvinnliga
forskare. Vi vet att det för att kunna öka antalet kvinnor krävs föränd-
ringar inifrån systemet självt. Där finns ett oerhört motstånd.

Det vore bra om man kunde säga till tvivlarna att det finns pengar
och att man därmed kunde få vissa att anstränga sig mer i den föränd-
ring som behövs inom t.ex. struktur, seminarier, kultur, handledarut-
bildning i det inre arbetet för att få forskarstuderande, doktorander och
färdigutbildade forskare.

Anf. 29 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Herr talman! Jag begriper inte varför man i denna intellektuella
miljö som uträttar det mesta som gäller den svenska högskolan skall
behöva ha små premier och små omfördelningar på marginalen för att
uträtta det som är det grundläggande, nämligen att se till att vi får kvali-
tet i utbildningen, pedagogisk utveckling, forskning och utbildning av
hög standard. Skall vi behöva ha myndigheter, administrationer och
matematik för att fixa till det, att göra en kvalitetsavräkning? Jag tror
inte att det är nödvändigt.

Anf. 30 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Berit Löfstedt säger att det för högskolans del är ett
mellanår då det gäller utbildningsdimensioneringen. Hon säger också
att det för Socialdemokraterna är ett viktigt mål att se att till fler får
studera på högskola. Det borde betyda fler utbildningsplatser i framti-
den. Om det är så att Socialdemokraterna har den ambitionen och den
målsättningen, och också tänker förverkliga det under den här mandat-
perioden, hade det då inte varit klokt att trots mellanåret redan nu ge
högskolorna ett tydligt besked om en framtida dimensionering? Det
vore bra med tanke på den oerhörda expansion som nu sker men som är
av engångskaraktär. Det hade gett en bättre stabilitet i planeringen och
en bättre framförhållning när det gäller att skapa de resurser som be-
hövs med tanke på denna expansion - lokaler, material och lärarresur-
ser för högskolans del och tillgång till studentbostäder för kommuner-
nas del.

Anf. 31 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Herr talman! Vi är inte beredda till långsiktiga åtagander- utöver det
som vi redan har. Vi kämpar i en uppförsbacke när det gäller statsbud-
geten. Just nu handlar det om att sanera statsfinanserna och samtidigt
ge ett antal människor chansen att få utbildning. Jag kan förstå att alla
som sysslar med någon verksamhet av den viktiga art som exempelvis
högskolan är alltid vill veta hur det skall bli runt nästa krök. Det gäller
kommunerna också. Men även kommunerna måste sanera sin ekonomi.
Sedan kan man veta hur man skall göra de viktiga åtaganden som man
faktiskt vill göra.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 32 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik
Herr talman! Jag tror att vi är överens om att utbildning och kompe-

tenshöjning är oerhört viktiga i bekämpningen av arbetslösheten och

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

för att få i gång hjulen i det här landet. Därför blir jag litet förvånad när
Berit Löfstedt uttrycker sig som hon gör. Regeringen måste ju ha en
plan, åtminstone för de närmaste fyra åren, dvs. den här mandatperio-
den, för vad man vill åstadkomma på utbildningsområdet.

Det här är viktigt, därför att det gäller att säkra kvaliteten på ut-
bildningen. Man har mycket större möjligheter att göra det, om man vet
hur det kommer att se ut de närmaste åren.

34

Anf. 33 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Hen talman! Det är klart att man vet bättre hur man skall bedriva en
verksamhet om man vet hur det kommer att se ut. Men jag har redan
sagt i flera av mina inlägg att högskolan och breddning av kunskaper
för fler är en så viktig bas, att vi behöver fler högskolestuderande, och
vi behöver fler som har en högskoleexamen.

Men nu är det dessutom så att vi behöver bredda underlaget så att
fler faktiskt kan söka.

Anf. 34 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Det har varit en intressant debatt att lyssna till. Jag
beklagar att jag missade några av de inledande inläggen beroende på ett
regeringssammanträde, men jag tror att jag har fått en ganska klar bild
av vad som sades.

Jag vill anknyta till en diskussion som fördes här angående det s.k.
vägvalet och vem som egentligen hade gjort vilket vägval. Vägvalet när
det gäller svensk utbildningspolitik gjordes för många år sedan och i
stor enighet i denna riksdag. Det var när man bestämde sig för att skapa
en demokratisk skola som skulle ge rätt till utbildning åt alla. Det är
själva grunden för ett kompetenssamhälle, om man nu skall använda
det ordet.

Redan i slutet av 1960-talet lanserades tanken på livslångt lärande
eller återkommande utbildning. Det var Sverige som stod i spetsen för
de diskussionerna också på internationell nivå, inom OECD och på
annat håll.

Här i Sverige innebar det bl.a. att man satsade på att vidga högsko-
lan också för äldre, både för kortare och för längre utbildningar. Vi
införde ett antagningssystem som gav en extra möjlighet, en liten extra
skjuts, för de äldre som hade yrkeserfarenhet, så att de skulle kunna
komma till högskolan och skaffa sig ytterligare utbildning. Det har
också inneburit att Sverige har haft fler äldre i högskolan än nästan alla
jämförbara europeiska länder.

Jag ser det som en oerhörd styrka i vårt system. Det betyder inte att
allting är bra, utan tvärtom måste vi gå vidare. Det är i det perspektivet
man också skall se förslaget om de särskilda N/T-pengarna och sats-
ningen på naturvetenskap och teknik.

Beatrice Ask sade att man inte riktigt vet vilken utbildning dessa
personer bör ha. Jo, det är väldigt klart vilken utbildning de kan skaffa

sig. Det är ju inom de områden där jag tror att vi är ganska överens om
att det finns ett behov, nämligen inom naturvetenskap och de tekniska
områdena.

Det finns också ett behov, inte bara för yngre personer utan också
för dem som redan har yrkeserfarenhet, att kunna bidra med både erfa-
renhet och ökad kompetens. Dessutom kan en sådan satsning undanröja
risken för den arbetslöshet som vi vet hotar många personer i företagen
i dag, personer som inte har tillräcklig utbildning.

Jag måste säga att jag är bekymrad över att man i det här samman-
hanget vill spela ut yngre mot äldre, som om denna satsning på äldre
personer - 35-40-åringar, som Beatrice Ask sade med visst förakt i
rösten - på något sätt skulle försämra för dagens studenter som är yng-
re. Absolut inte.

Det här är extra pengar som anslås. Det är pengar som kommer från
den aktiva arbetsmarknadspolitiken som möjliggör den här satsningen.
Det innebär inte på något sätt någon försämring för någon studerande
som är yngre, inte heller när det gäller möjligheten att vinna tillträde till
de här utbildningarna. Tvärtom är det olyckligtvis så att det är för få
unga personer som söker sig till framför allt de tekniska utbildningarna.

Detta är dessutom bara en del av en större satsning. Vi har faktiskt
satsat kraftfullt på att trots det svåra ekonomiska läget få till stånd nya
platser i hela utbildningssystemet. Det är klart att det måste vara en del
av en politik som försöker pressa ner arbetslösheten. Jag tror att vi är
överens om att utbildningen är ett viktigt instrument i det samman-
hanget.

Det innebär faktiskt att det blir ca 33 000 nya platser i hela utbild-
ningssystemet fr.o.m. nästa budgetår. Lägger man till de platser som
redan tillskapats under innevarande budgetår blir det 90 000 nya platser
i komvux, vid folkhögskola, vid sommaruniversitet och med de särskil-
da platser som jag nyss talade om. Det är en mycket central del av
politiken. Strategin är alldeles glasklar. Vi vill gärna gå vidare på den
vägen. Det har talats om, och jag instämmer i det, att man på längre sikt
bör se arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken, inte minst när
det gäller högskolan, som mer integrerade. Det är precis i linje med
vårt tänkande.

Jag vill också understryka att det är sant, och det har vi inte på nå-
got sätt stuckit under stol med, att vi måste göra besparingar. Men vi
tillför också via arbetsmarknadspolitiken avsevärda medel, över 1 mil-
jard. Mitt intryck från många kontakter ute på högskolorna är att man
anser att man kan klara dessa besparingar, den lägre studentpenningen,
med bibehållen kvalitet.

Jag kommer då in på kvalitets- och kvantitetsresonemanget. Jag tror
inte att någon har bestritt att det nya resursfördelningssystemet, som har
många fördelar - det har jag många gånger understrukit från den här
talarstolen - också har inneburit att högskolan i dess helhet har ägnat
ett större utrymme i sitt tänkande åt undervisning och kvaliteten i un-
dervisningen. Det var en av poängerna med det här systemet när det
infördes. Det har vissa svagheter, jag skall återkomma till dem, men
detta är i varje fall en styrka i systemet, det är helt klart.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

35

Prot. 1994/95:108

18 maj

Det har också utförts ett mycket intressant arbete ute på högskolor-
na. Jag har ingen misstro mot högskolorna. Jag är övertygad om att

detta kommer att fullföljas med all kraft, utan särskilda premier eller

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

ekonomiska bestraffningar. Jag tror inte att högskolor och andra kultu-
rella institutioner bara är någon sorts ekonomiska institutioner, som
enbart svarar på ekonomiska signaler. Det finns andra värderingar i
högskolan som är viktigare. Den värderingen måste vara att högskolan
har till uppgift att ge undervisning och bedriva forskning. Inte ger vi
särskilda kvalitetspoäng för forskningen. Det är lika självklart att un-
dervisningen är en central del av högskolans uppgift. Det skall vi från
regeringens och riksdagens sida stryka under.

Det är också mitt intryck att detta är någonting som man tar till sig
på högskolorna och som jag är helt övertygad om att man arbetar
mycket intensivt med.

För att underlätta det arbetet skall man naturligtvis utnyttja den nya
tekniken. Jag hör verkligen inte till dem som tror att IT plötsligt gör
allting så mycket enklare och bättre. Det är klart att den tekniken måste
bearbetas pedagogiskt. Man måste se hur man skall utnyttja de nya
metoderna på bästa möjliga sätt. Det är för att bredda distansundervis-
ningen i Sverige som vi har tillsatt denna kommitté.

Jag var i går i Kiruna och kunde där verkligen utifrån deras erfaren-
het se vilken betydelse distansundervisningen kan få i en så avlägset
belägen kommun som Kiruna ändå utgör. Kan man dessutom utveckla
den moderna teknologin, kan det verkligen ge kvalitetsförbättringar.

Jag vill säga att detta inte är en vanlig utredning som bara skall ut-
reda och lägga fram förslag, den har också pengar. Vi har satt undan
ganska mycket pengar, så att den här kommittén skall kunna stödja
intressanta projekt överallt i landet. Jag förutser att kvalitetsarbetet
kommer att fortsätta med full kraft under de kommande åren, och jag är
övertygad om att riksdagsmajoriteten står bakom denna tankegång.

Andreas Carlgren säger att vi inte skall strida så mycket med
moderaterna, vi skall gräva ner stridsyxor. Javisst, vi skall gräva ner
stridsyxor, men vi skall också diskutera åsiktsskillnader. Andreas
Carlgren verkar en aning stridslysten själv, får jag lov att säga, just på
en punkt som jag är förvånad över, nämligen när det gäller mindre och
medelstora högskolor.

Det är ändå den här regeringen som har lagt fram förslag som inne-
bär att de mindre och medelstora högskolorna skall kunna skaffa sig
fasta forskningsresurser. Det förslaget kom såvitt jag vet inte från den
gamla regeringen. Det är den här regeringen som har betonat betydel-
sen av de mindre och medelstora högskolorna. Jag tror att vi är helt
överens på den punkten. Jag kan naturligtvis förstå att man i opposition
vill göra en extra markering, jag har inget emot det, men i princip är vi
helt överens. Här behövs ingen stridsyxa.

Jag vill också till sist säga, och jag instämmer i det Andreas
Carlgren sade, att det inte bara är riksdag och regering som måste ta
ansvar för förstärkandet av vårt utbildningssamhälles resurser och för
att ge människor utbildning. Alla måste ta det ansvaret: kommunerna,

36

landstingen, organisationerna, samhället som arbetsgivare och inte
minst företagen.

Vi kunde i dag läsa i Dagens Nyheter hur problematiskt detta fortfa-
rande är inom en så viktig industri som metallindustrin. Jag hoppas att
vi nu tillsammans skall kunna se till att kompetensen höjs och att alla i
samhället tar sitt ansvar för detta.

Anf. 35 BEATRICE ASK (m) replik

Herr talman! Utbildningsministern menade att jag på något sätt
skulle ha en föraktfull inställning till studerande i 40-årsåldern. Jag vill
protestera mot det. Jag tillhör själv den åldersgruppen och har dess-
utom en del att fullfölja på universitetet, så jag är en varm anhängare av
att vuxna och även medelålders skall kunna studera vid högskola.

Utbildningsministern hade inte möjlighet att lyssna till mitt anfö-
rande, men det vi diskuterade var den märkliga prioritering som den
socialdemokratiska regeringen gör när man drar ner på den ordinarie
utbildningen för att gödsla på en liten grupp vuxna. Det var det jag
ifrågasatte, och det är det jag skulle vilja få utbildningsministerns syn
på. Vad är det man långsiktigt avser att vinna på att göra denna märk-
liga prioritering, i synnerhet som utbildningsministern har helt rätt i att
vi i Sverige har många äldre i högskolan, med de fördelar som det
också kan innebära, och i synnerhet som inom den högre utbildningen
över huvud taget de studerande har ganska hög ålder?

Jag läste i Dagens Nyheter i morse att det går mycket trögt med re-
kryteringen till de nya platserna i den utbildning som vi diskuterar och
som vi moderater ifrågasätter. Det tyder ändå på att regeringen har
satsat på alldeles fel häst. Man kan undra om det inte skulle gå att få ut
mer av resurserna om regeringen hade valt att lägga pengarna på den
ordinarie utbildningen och inte hade gjort de stora neddragningar som
nu görs.

Anf. 36 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Beatrice Ask använder uttrycket ”gödsla på en liten
grupp vuxna”. Jag måste säga att jag inte kan undgå att tycka att detta
är ett ganska föraktfullt sätt att tala om en satsning på äldre som har
yrkeserfarenhet. Det är vad det handlar om.

Det är klart att man alltid kan diskutera avvägningar. Jag bestrider
inte det. Det här förslaget gör inte anspråk på att vara den enda tänkba-
ra vägen att vidga kompetensen i Sverige. Men det är en metod, och det
skall bli väldigt intressant att se vilka erfarenheter den ger. Beatrice
Ask är beredd att döma ut den redan i förväg. Jag har nästan en känsla
av att hon hoppas att det inte skall bli några sökande till utbildningen.

För egen del är jag övertygad om att det här verkligen kan vara ett
viktigt tillskott i svenskt utbildningsväsen. Framför allt är själva stra-
tegin viktig - jag tyckte, herr talman, att jag pratade tämligen utförligt
om detta - nämligen att man i framtiden i större utsträckning än i dag
kan se högskolan som en resurs också när det gäller personer som re-
dan är ute i förvärvslivet och som behöver förbättra sin kompetens,
både för kortvarig och för mer långvarig utbildning.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

37

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 37 BEATRICE ASK (m) replik

Herr talman! Utbildningsministern får ursäkta, men det projekt med

9 000 särskilda platser, som regeringen föreslår, är väldigt dyrbart, i

Anslag till högre ut-
bildning och forskning,
m.m.

synnerhet när man tänker på hur väl man kan utnyttja de utbildade.

Jag gör ingen bedömning av om det är viktigt eller inte att ha den
här utbildningen. Jag tror säkert att många kommer att dra nytta av
utbildningen, och det är bra om utbildningsplatser utnyttjas. Men det är
väldigt mycket pengar. Vi moderater tycker att det är en felaktig priori-
tering.

Om man träffar många studerande som får låna pengar och slita
med vanliga studiemedel uppfattar man nog åtminstone regeringens
första förslag - i vilket Carl Tham föreslog att de här särskilt utvalda
vuxna skulle få 12 000 kr i månaden - som någon form av gödsling.
Man behöver inte känna förakt för det. Men det är klart att det skapar
orättvisor som långsiktigt inte har någon positiv effekt när det gäller att
stimulera fler människor i det här landet till att göra sig omaket att gå
en längre utbildning.

Anf. 38 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi uppenbarligen har
mycket olika synsätt i denna fråga.

Beatrice Ask sade, mer parentetiskt, att man kanske inte får ut
samma ekonomiska effekt, d.v.s. utnyttjandet av den här utbildningen
blir lägre genom att de här personerna är äldre och alltså utgör en del
av arbetskraften under en kortare tid.

Jag kan inte acceptera det synsättet. Vi måste ha en arbetsmarknad
som fungerar för alla. Vi kan inte acceptera att människor som är över
35 år inte längre har någon plats på arbetsmarknaden eller att de inte
skulle kunna skaffa sig nya kunskaper för att utvecklas och bidra till
vår gemensamma ekonomiska utveckling.

Därför menar jag att detta är en principiellt viktig sak. Sedan får vi
se hur just det här förslaget fungerar. Jag är helt överens med Beatrice
Ask om att man skall följa det noga. Jag instämmer också i att det för-
slag som regeringen till sist lade fram, nämligen svux, är bättre än det
första förslaget. Det var därför vi gjorde den ändringen.

Men låt oss nu se hur det här fungerar och inte i onödan försöka
spela ut yngre mot äldre, särskilt inte som det här förslaget inte på
något sätt försämrar situationen för de yngre.

(forts. 5 §)

Ajournering

På förslag av förste vice talmannen beslöt kammaren kl. 14.23 att
ajournera förhandlingarna till kl. 14.30 då frågestunden skulle börja.

38

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.

4 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN

Jag hälsar socialminister Ingela Thalén, justitieminister Laila Frei-
valds, utbildningsminister Carl Tham, jordbruksminister Margareta
Winberg och statsrådet Leif Blomberg hjärtligt välkomna till kamma-
ren.

Med ändring av tidigare lämnat meddelande kommer socialminis-
tern och inte justitieministern att besvara allmänpolitiska frågor. Soci-
alministern besvarar även frågor inom sitt eget ansvarsområde. Frågor-
na till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom
regeringen.

Frågestunden genomförs enligt de nya reviderade reglerna, som in-
nebär att det finns möjlighet för annan än frågeställaren att ställa följd-
frågor.

Ungdomar och alkohol

Anf. 40 URBAN AHLIN (s)

Herr talman! Jag har en fråga till regeringen. Jag har fått ett samtal
från elever från Vadsbogymnasiet i Mariestad. De har engagerat sig
väldigt hårt i att minska våldet i samhället.

De påtalade för mig hur lätt det är för ungdomar att få tag i hem-
bränt. De sade att småungar bälgar i sig folköl som de har köpt i när-
maste ICA-affär. För dem framstår kopplingen mellan våld och alkohol
som helt uppenbar.

Vad anser regeringen om detta? Har man något förslag för att
komma till rätta med problemet?

Anf. 41 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Det är alldeles riktigt att socialförsäkringsminister
Anna Hedborg och jag har uppmärksammat denna fråga tillsammans
med övriga berörda statsråd. Vi har också varit runt i olika kommuner
och lyft fram det faktum att väldigt många alldeles för unga använder
mycket folköl.

Det vi kan göra åt det är att vi som vuxna, oavsett om vi är politi-
ker, arbetar inom skolan, är fritidsledare, föräldrar, grannar eller anhö-
riga, ser till att jobba med, prata med och vara stöttepelare för unga
människor så att de inte börjar dricka folköl. Vi kan också se till - det
är ett ansvar för butikerna - att vara mycket strikta när det gäller vem vi
säljer folköl till. Man får alltså inte sälja folköl till riktigt unga männi-
skor.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

39

Prot. 1994/95:108

18 maj

Det finns regler för vad som gäller för hembränt. Man får över hu-
vud taget inte bränna hemma. Det finns lagar för att straffa dem som

gör så. Också här handlar det om diskussion och upplysning. Hela

Muntliga frågor till
regeringen

vuxenvärlden måste ha en gemensam hållning när det gäller att förhind-
ra unga att komma i kontakt med alkohol över huvud taget och hjälpa
dem till miljöer där de inte kommer åt alkohol - varken folköl eller
hembränt.

Anf. 42 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Enligt en enkät som Skaraborgsinstitutet har gjort vet
40 % av killarna i årskurs 9 var man får tag på hembränt. Detta är en
allvarlig fråga.

Jag fick av statsrådet Anna Hedborg förra veckan reda på att man
kan utdöma straffskatt med 474 kr per liter ren alkohol för hembrän-
ning, och inte bara fängelse eller böter. Men hon kunde inte ge något
exempel.

Kan Ingela Thalén påvisa att någon har dömts på detta sätt?

Anf. 43 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Nej, det kan inte jag heller göra.

Ordningen vad gäller hembränning är naturligtvis litet hemlig. Det
är här jag menar att vuxenvärldens attityder kommer in.

Det handlar också om att vi vuxna är tydliga mot varandra och inte
bara mot de unga, att man inte skall sprida hembränt till varandra och
framför allt inte till unga människor. Det finns regelverk för hur man
skall komma åt det. Men det handlar också om våra attityder som vux-
na människor.

Anf. 44 INGRID NÄSLUND (kds)

Herr talman! Jag vill haka på här, eftersom jag hade tänkt att ställa
en fråga i samma riktning.

Det är många av oss som tycker att det vore bättre om det inte var
så fri tillgång till folköl. Jag undrar om regeringen har tänkt sig att göra
någonting på det området.

För att vidga frågan har vi många signaler som tyder på att många
väldigt unga människor, men också litet äldre ungdomar, handskas
vårdslöst med alkoholen för sin egen del och kommer in i mycket dåli-
ga vanor. Vi såg senast i går kväll och har hört under en tid hur det är i
studentvärlden.

Jag undrar om socialministern har några lämpliga åtgärder att
komma med när det gäller att kanske stimulera till en annan form av
umgängesliv också på det stadiet.

Anf. 45 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! I mitt första svar anvisade jag litet grand det som An-
na Hedborg och jag har ägnat hösten och vintern åt, nämligen att ta upp
en diskussion i anslutning till den nya alkohollag som riksdagen har
beslutat om.

40

Kommunerna får där möjlighet att arbeta med handlingsplaner för
hur man bl.a. skall skapa ordning i sin egen kommun och bidra till att
ordna med miljöer så att unga människor får en bättre tillvaro.

Det handlar återigen om ett förhållningssätt. Det finns redan i dag
regler som man kanske inte alltid följer, t.ex. för försäljning av folköl i
butiker m.m. Vi vuxna måste hjälpas åt som butiksägare, föräldrar och
grannar så att man håller fast vid det som redan finns.

Sedan är frågan om man skall göra någonting ännu mer restriktivt.
Jag utgår då ifrån att frågeställaren tänker sig folköl skall lyftas in på
Systemet. Den frågan har i varje fall inte ännu varit föremål för pröv-
ning.

Anf. 46 Justitieminister LADLA FREIVALDS (s)

Herr talman! När det gäller frågan om att komma åt hembränt vill
jag utifrån mitt perspektiv säga att den omorganisation som nu pågår
inom polisen innebär att man inför ett annat sätt att arbeta, nämligen
närpolisverksamhet där man skall arbeta problemorienterat. Det kom-
mer att innebära bl.a. att polisen får bättre möjligheter att ha kontroll
över ett begränsat geografiskt område. Polisen får mycket större kun-
skap och möjlighet att få information när det bl.a. förekommer hem-
bränt och kan då ingripa mot det.

Problemet i dag är att information om hembränning så sällan kom-
mer till polisens kännedom. Det behövs ett annat arbetssätt för att få
den informationen och kunna åtala och döma de som ägnar sig åt det.

Dopningspreparat

Anf. 47 KARIN PILSÄTER (fp)

Herr talman! Som Urban Ahlin sade här förut finns en mycket stark
koppling mellan våld och bruk av droger. När droger är inblandade blir
det mer våld.

Jag skulle därför vilja fråga justitieministern hur det ligger till med
att få fram ett förslag om att kriminalisera bruket av dopingspreparat
och vad regeringen i övrigt tänker göra för att bekämpa användningen
av dopingspreparat.

Anf. 48 Justititieminister LAILA FREIVALDS (s)

Herr talman! Frågan skulle kanske egentligen har riktats till soci-
alministern. Det är alltid litet svårt med dessa frågor som är departe-
mentsöverskridande. Låt mig därför besvara frågan, eftersom jag har en
del som är mitt ansvar i sammanhanget.

När det gäller dopning har regeringen givit uppdrag åt en person att
snabbt ta fram ett lagförslag när det gäller kriminaliseringen. Där
kommer inom en ganska kort tid ett förslag som vi kan gå vidare med
och lagstifta.

Det handlar i väldigt stor utsträckning om att få ut information till
ungdomar som nu i så stor omfattning intresserar sig för dessa preparat

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

41

Prot. 1994/95:108

18 maj

utan att veta om deras konsekvenser. Här måste vi använda de vanliga
kanalerna, skolan, fritidsverksamhet och inte minst idrottsrörelsen.

Det är dess bättre så att t.ex. idrottsrörelsen i dag är mycket aktiv

Muntliga frågor till
regeringen

när det gäller att sprida information och komma i kontakt med de ung-
domar som befinner sig i riskzonen och ägnar sig åt detta och få dem
att inse att dessa preparat inte är bra för deras hälsa och att effekterna
av dem t.o.m. kan leda till våld och annan kriminalitet.

Det är en oerhört viktigt uppgift vi har att se till att vi når ut till
ungdomar på ett helt annat sätt än vad vi har lyckats med hittills och få
dem att inse faran med detta bruk.

Åldersgränser för bantningsmedel

Anf. 49 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Jag vill anknyta till de andra frågorna om våld. När
det handlar om våld hos unga människor talar vi ofta om förebilder.
Vad gäller tjejer är förebilderna i dag anorektiska ideal, vilket gör att
t.ex. 20 % av flickorna i årskurs 5 har bantat vid något tillfälle. I Eng-
land har man kunnat påvisa att flickor bantar redan i 6-årsåldern.

Jag ser detta som ett våld mot sig själv och ett strukturellt våld där
kvinnor inte accepteras i olika former. Jag undrar om regeringen avser
att vidta några åtgärder, t.ex. att införa ett förbud mot att sälja bant-
ningsmedel under en viss åldersgräns vad gäller sådana bantningsmedel
som i dag kan säljas hur som helst på marknaden.

Anf. 50 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! De frågorna tillhör litet grand samma sfär som frågan
om dopingspreparaten. Jag vill också anknyta till vad justitieministern
sade om hela vuxenvärlden och våra förebilder, som Elisa Abascal
Reyes själv nämnde.

För min egen personliga del kan jag säga att för de medel som har
anknytning till läkemedelsområdet finns det föreskrifter. Sedan finns
det bantningspreparat som är kopplade till vissa hälsoavsnitt, dvs. man
hänvisar dem till hälsoavsnitt.

Det handlar också om på vilket sätt vi ser på unga människor och
deras egen kropp och tillväxt. Här har vi gemensamt en väldigt stor
uppgift att fylla.

När det gäller att plocka bort medel ur marknaden som är farliga
finns det en särskild ordning för det. Beträffande de medel som är di-
rekt farliga finns det redan i dag en åldersgräns.

Anf. 51 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Jag tyckte att socialministern undvek frågan om ål-
dersgräns. Det gäller de preparat på marknaden som i dag kan säljas till
t.ex. 10-, 11- och 12-åringar, vilket kan leda in i beroende, anorexi och
bulimi.

42

Finns det något sätt att hantera den frågan? Finns det redan i dag på
marknaden preparat som bara kan säljas till äldre människor, t.ex.
genom åldersgränser? Jag tyckte inte att jag fick något svar.

Anf. 52 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! För att kunna vara väldigt konkret skulle jag behöva
ett exempel på vilket preparat som avses. De medel som påverkar
kroppen på ett sådant sätt att man blir sjuk av dem, t.ex. efter bantning,
skall inte säljas vare sig till minderåriga eller till andra.

Sedan kan det finnas andra typer av preparat som påverkar. Är det
så att det finns exempel på den typen av preparat, måste man gå in och
titta på enstaka preparat. Att svara generellt är litet svårt när man skall
diskutera en åldersgräns.

Vårjakt på morkulla

Anf. 53 ARNE ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga med kulturell anknytning till
jordbruksministern.

För en vecka sedan beslutade regeringen att avskaffa vårjakt på
morkulla, och det har upprört jägarleden. Av den information som då
lämnades framgick att det mer var ett självklart följdbeslut med anled-
ning av vårt EU-inträde.

Jag har förkovrat mig litet i det här ärendet och funnit att det både
är ett förenklat och felaktigt synsätt. Jag vill påpeka vad som stod i
propositionen när riksdagen beslutade i Europafrågan. Där framgår
alldeles tydligt att nuvarande allmänna jakttider utom vad beträffar
skarv och korp skulle kunna gälla, och även avseende dem skulle man
kunna tillämpa undantagsregler.

Herr talman! Som ytterligare stöd har jag också läst på i en pro-
gramförklaring från Socialdemokraterna inför valet, där man hade
riktlinjer för en socialdemokratisk jaktpolitik. Där säger man att jakten
med detta programutkast skulle sättas i fokus och att jakten är ett tradi-
tionellt och tungviktigt inslag i svenskt liv och leverne.

Nu vill jag fråga jordbruksministern hur det kunde bli så stolligt
alldeles strax på vårkanten både med propositionen och med det jaktli-
ga budskap som kom från Socialdemokraterna.

Anf. 54 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Får jag först kommentera det socialdemokratiska jakt-
programmet. Det är mycket riktigt så som Arne Andersson läste upp.
Med anledning av det och att vi gick till val på det har jag också tillsatt
en jaktutredning under ledning av Ulla Pettersson som skall titta på litet
olika saker inom de ramar som står till buds när vi nu är medlemmar i
EU.

Medlemskapet medför att vi omfattas av EU:s fågeldirektiv. Det
medförde att regeringen för 14 dagar sedan - inte en vecka - ändrade

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga jrågor till
regeringen

43

Prot. 1994/95:108

18 maj

jaktförordningen. Det betyder att det blir ändrad jakttid på fyra fågelar-
ter. Det är morkulla, ringduva, skarv och korp.

I de förhandlingar som hölls inför medlemskapet fanns det en ar-

Muntliga frågor till
regeringen

betsgrupp där olika departement var inblandade. Där fanns också de
båda jägarorganisationerna med. Där fanns det möjlighet att ta upp
frågan om undantag för t.ex. morkulla. Men någon sådan framställning
gjordes aldrig.

Den här frågan diskuterades första gången i departementet före
folkomröstningen. Det gavs ett uppdrag till Naturvårdsverket alldeles
efter folkomröstningen, och nu har vi fattat beslut. Detta följer helt
EU:s fågeldirektiv, vilket jag tycker är bra.

Anf. 55 ARNE ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att det har blivit en jaktlig ut-
redning. Men hade det inte varit lämpligt att låta Ulla Pettersson titta på
detta fenomen och inte skynda på med ett beslut.

Jag är mycket inriktad på att detta skall få en bra lösning och vill för
den skull inte gå ministern för när, men jag tror nog att medarbetarna
bör ta fram propositionen och tillsammans med ministern ta del av vad
det faktiskt står. Där står uttryckligen: I anslutningsakten framgår be-
träffande fågelskyddsdirektivet att Sverige som medlem i unionen kan
behålla nuvarande allmänna jakttider utom vad gäller korp osv.

Jag vill nog ändå tillstå att det är något som vi borde talas vid om.

Anf. 56 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Nu vet inte jag vilken av de två EU-propositionerna -
den borgerliga regeringens eller den socialdemokratiska regeringens -
som Arne Andersson avser.

Däremot vet jag att den tidigare borgerliga regeringen var mycket
ljumt intresserad av att föra fram dessa frågor inför folkomröstningen.
Man visste redan då att det fågeldirektiv som EU har skulle komma att
innebära förändringar för svensk del. Det fanns grupper som skulle
oroas av detta. Därför diskuterades den här frågan inte alls. Det sades
att den jakt som vi har skulle kunna fortsätta, möjligen med dessa un-
dantag.

Men det är alltså fyra fågelarter som berörs av detta. Jag räknade
upp dem alldeles nyss. Jag förstår inte hur vi skulle kunna komma
undan fågeldirektivet. Jag ser för övrigt ingen anledning till det heller.
Det betyder i sak att för morkulla senareläggs jakten. Starten senare-
läggs från första måndagen efter midsommar till den 21 augusti.

Anf. 57 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag vill börja med att gratulera jordbruksministern till
ett mycket bra beslut. Det här följer helt EU-direktivet som säger att det
inte skall vara någon jakt på fågel under häckningstid.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga. Det här måste betyda att vårjak-
ten på fågel också skall följa detta lika strikt. Är det en riktig tolkning?

44

Anf. 58 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Jag tror att Gudrun Lindvall och jag skall ha en debatt
om detta. Jag antar att hon tänker på jakt på ejder. Vi skall ha en debatt
om detta om ett litet tag här i kammaren. Jag har inga planer på att
frångå EU:s fågeldirektiv på något område, inklusive vårjakten.

Flyktingar

Anf. 59 ELVER JONSSON (fp)

Herr talman! Jag har en fråga till invandrarministern. Den gäller
flykt. Dock icke fåglar, utan de miljontals stackars flyktingar som
tvingas ge sig i väg därför att förhållandena där de bor är omöjliga.

Vi har haft många debatter om det här i kammaren. Mina frågor är:
Vad gör regeringen för att mer aktivt undanröja motiv för att människor
skall behöva fly? Vad gör regeringen för att våra grannländer, de väst-
europeiska länderna och de nordiska länderna, tar ett större ansvar för
den flyktingström som vi har?

Anf. 60 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! När det gäller att föregripa och förhindra att flyktingsi-
tuationer uppstår kan man påstå att både vårt fredsarbete och vår bi-
ståndsverksamhet kan bidra i den riktningen.

I de direktiv som vi har gett Invandrings- och flyktingpolitiska
kommittén ingår klara och entydiga direktiv om att just se på den här
situationen och på vilket sätt vi i framtiden bättre skall kunna föregripa
och förhindra att flyktingsituationer uppstår. Det kan ske genom att vi
samverkar och samordnar oss internationellt med andra länder. Men
också genom att samordna sakpolitikområden, t.ex. flyktingpolitik,
biståndspolitik, säkerhetspolitik osv. Det är den inriktning de har.

Kommittén kommer att lägga fram sitt betänkande i slutet på juni
månad, dvs. inom loppet av cirka en och en halv månad. Då får vi svar
på dessa frågor. Sedan kan vi debattera detta under hösten. Vi kommer
också att lägga en proposition på riksdagens bord.

Vad gör vi då i övrigt? Inom den europeiska gemenskapen diskute-
ras för närvarande fördelningen av bördor mellan de olika länderna i
EU i händelse av en kommande massflykt. Än så länge har vi inte nått
fram till något resultat, men debatten och dialogen fortgår. Vi hoppas
att vi skall kunna hitta fram till en lösning där fler länder tar ett större
ansvar än för närvarande.

Anf. 61 GUSTAF VON ESSEN (m)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Leif Blomberg om
närområdet. I Baltikum finns det tre länder som inte har skrivit på flyk-
tingkonventionen. Man arbetar väl med att göra det så småningom.
Därför kan vi inte återsända flyktingar dit ännu.

Dessutom finns det, har jag förstått via UNHCR, ett antal av
UNHCR definierade flyktingar i de baltiska staterna. De har alltså
flyktingstatus. De är inte så hemskt många, men det finns ett antal.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

45

Prot. 1994/95:108

18 maj

Har invandrarministern något förslag på hur man skulle kunna göra
något för dessa flyktingar? Vi har ju en kvot för s.k. kvotflyktingar.

Skulle man inte kunna tänka sig att hjälpa till här? De är fast där och

Muntliga frågor till
regeringen

kommer inte därifrån. Det finns inga möjligheter för dem att återvända
till sitt ursprungsland.

Anf. 62 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Det är riktigt att vi har tre länder inte så långt ifrån oss
som inte har skrivit på Genévekonventionen, nämligen de tre baltiska
staterna.

Låt mig börja med att säga att vi nu har dragit i gång ett arbete till-
sammans med baltiska staterna i syfte att skapa förutsättningar för dem
att skriva på Genévekonventionen och även kunna leva upp till den. De
har preciserat det så att de vill ha hjälp med lagstiftning på området för
att ha en bra asylhantering. De vill ha hjälp med förläggningsverksam-
het och även med att bygga upp kunskap och kompetens kring gränsbe-
vakning osv.

Detta är en verksamhet som fortgår. För att ta ett konkret exempel
kommer vi att ha en dialog med Lettlands inrikesminister här i Sverige
under juni månad i syfte att konkretisera dessa insatser och få en nära
dialog för att kunna lösa dessa problem.

När det gäller personer som har flyktingstatus och som finns i Bal-
tikum vill jag säga att vi för närvarande inte har några planer på att
göra något. Men det kan finnas skäl att ha detta i åtanke och se om vi
skulle kunna göra något. Jag kan inte lova något i dag.

Samefonden

Anf. 63 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruksministern, eller jag
kanske skall säga sameministern.

I kompletteringspropositionen redovisas att regeringen har för av-
sikt att dra in 494 000 kr från Samefonden för, som man skriver, felak-
tigt utbetalda partistöd. I ett brev som jag har fått del av, och som är
ställt till regeringen och daterat den 27 april, från Ingwar Åhrén som är
styrelseordförande redovisas att det inte har framgått av regleringsbre-
vet vare sig från 1993/94 eller 1994/95 att man inte får betala ut par-
tistöd. Vidare sägs det att Sametinget således har handlat i god tro när
de har gjort det.

Det framgår också att man inte har hört vare sig Samefondens sa-
miska ledamöter eller Sametinget innan man har lagt fast komplette-
ringspropositionen.

Då vill jag fråga om sameministern anser att det är juridiskt och
moraliskt rätt att mot den bakgrunden dra in dessa pengar retroaktivt.
Jag vill också ha reda på vilka kontakter departementet har tagit med
Sametinget och Samefonden.

46

Anf. 64 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Jag har personligen haft kontakt med samerna i den
här frågan. Samerna har varit mycket medvetna om att de har använt
pengarna på ett felaktigt sätt. De gjorde detta trots att de visste att det
var fel.

Sametinget är ju en ny företeelse och har vissa inkörningsproblem
på olika områden. Det är både en myndighet och ett folkvalt organ.
Visst kan jag säga att det är otillfredsställande att vi hittills inte har
lyckats lösa frågan om ett partistöd. Det kommer vi att göra i särskild
ordning. Vi har hittills inte gjort det, och inte heller den tidigare rege-
ringen gjorde det.

Man har varit medveten om att man inte fick använda sitt förvalt-
ningsanslag till partistöd, och trots det gjorde man det. Det är skälet till
att vi nu drar in pengarna den här vägen.

Vi har också uttryckligen uttalat att det finns en möjlighet att an-
vända pengarna i Samefonden till partistöd, men det har Sametinget
inte velat göra.

Anf. 65 MAGGIMIKAELSSON (v)

Herr talman! Det framgår av betänkandet och av den debatt som har
förts i kammaren att detta skall ses över, men jag tycker att det verkar
finnas en förmyndaraktig attityd. Man säger: Bara därför att ni tidigare
har gjort fel skall vi nu dra in det här, så att ni inte får några pengar i
framtiden. Är inte detta ett förlegat sätt att handlägga en sådan fråga?

Jag vill höra vilka möjligheter regeringen har att ompröva detta.

Anf. 66 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Nej, vi kommer inte att ompröva detta. Däremot
kommer vi att försöka hitta en lösning för framtiden.

Förfarandet har kritiserats också av Riksrevisionsverket, och det är
ett av skälen till att vi nu gör på detta vis. Jag vill återigen poängtera att
man var medveten om att det inte var möjligt att använda pengarna på
detta sätt. Ändå gjorde man det. Man gjorde det alltså i trots mot vad
som var tillåtet, och det är skälet till att vi drar in pengarna på detta
sätt.

Tullen

Anf. 67 FANNY RIZELL (kds)

Herr talman! En man som reste från Washington i lördags mellan-
landade på Arlanda. Han gick över till inrikeshallen och reste till Göte-
borg. Där hämtade han ut sitt bagage på inrikesterminalen.

Jag undrar om det inte är underligt att tullen inte på något vis har
möjlighet att bevaka vad som händer.

Anf. 68 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Detta får väl hamna under allmänna frågor. Jag känner
inte till det enskilda fallet. Normalt sett skall man ju förtulla på den

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

47

Prot. 1994/95:108

18 maj

ankomstplats som man först kommer till, dvs. Arlanda, Landvetter eller
Bulltofta, när man kommer utifrån.

Jag utgår från att om detta är ett undantag från den vanliga regeln,

Muntliga frågor till
regeringen

får man granska just detta enskilda fall. Jag har dock ingen möjlighet
att djupare kommentera detta.

Anf. 69 FANNY RIZELL (kds)

Herr talman! Jag hoppas i så fall att detta på något sätt kommer att
åtgärdas. Detta är väl något som i varje fall inte de europeiska gemen-
skaperna kan uppskatta.

Kontroll av kött från EU-länder

Anf. 70 MARIE WILÉN (c)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruksminister Margareta
Winberg om frihet från salmonella i kött från EU-länderna. Det fram-
kom för drygt en månad sedan i medierna att EU-länderna inte följer
reglerna om certifiering, som skall garantera att nöt- och griskött som
förs in i Sverige är fritt från salmonella, på det sätt som man kom över-
ens om i EU-förhandlingama.

Jag fick den 2 maj i ett svar från jordbruksministern besked om att
man inom EU inte var överens om vilka mikrobiologiska tester som
skall utföras för att certifieringen skall kunna genomföras. Jordbruks-
ministern skulle ta nya initiativ i frågan, som åter skulle tas upp i Core-
per.

Jag undrar nu om frågan har tagits upp och vad man i så fall kom
fram till. Om frågan inte har varit uppe i Coreper undrar jag när den
kommer upp.

Anf. 71 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi ännu inte har ett godtag-
bart skydd mot salmonella i Sverige, såsom förespeglades inför folk-
omröstningen och som även sades i förhandlingsresultatet. Skälet är att
det finns vissa länder som mer eller mindre bromsar det hela. Vissa
länder, t.ex. Nederländerna och Spanien, har aldrig kontrollerat sin mat
visavi salmonella, och nu skall man där plötsligt göra det för att få
exportera till Sverige. Man vet inte hur man skall göra, vilka tester man
skall utföra osv. Dess värre kommer länderna dessutom sinsemellan
inte överens. Det är just nu en tvist, trots att vi har fått in detta i vårt
förhandlingsresultat.

Problemet har tagits upp men är ännu inte löst. Jag sade vid det ak-
tuella tillfället, eller möjligen senare i någon intervju e.d., att jag avser
att ta upp detta på rådsmötet den 29, om det då inte ändå skall behand-
las. Om frågan den 29 inte är färdigbehandlad och löst, kommer jag då
att ta upp den under övriga frågor för att trycka på, eftersom den ord-
ning som nu råder är helt otillfredsställande.

48

Anf. 72 MARIE WELÉN (c)

Herr talman! Jag undrar också hur det svenska agerandet kommer
att utformas fram till dess att kontrollffågan har lösts. Jordbruksminis-
tern har tidigare sagt att miljö- och hälsoskyddsnämnden i respektive
kommun måste åta sig detta arbete. För en vecka sedan framkom det
dock i medierna att kännedomen om reglerna vad avser salmonella vid
införsel av kött från de övriga EU-länderna är dålig i köttbranschen.
Detta framfördes av Sven Rydberg, som stadsveterinär vid Stockholms
hälsoskyddsförvaltning.

Jag anser att det är av stor vikt att de som importerar kött informe-
rar sig och informeras om vilka regler som gäller. Jag undrar därför
vilka informationsåtgärder avseende köttbranschen jordbruksministern
avser att vidta.

Anf. 73 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Det som jag hittills har gjort är att jag har sammankal-
lat representanter för köttbranschen och handeln, bl.a. importörer, för
att diskutera inte specifikt denna fråga utan mera märkningsfrågan. Då
kom också denna fråga upp.

Jag anser inte att det är mitt huvudansvar att lära köttbranschen hur
den skall kontrollera det här, utan det är ett ansvar som ligger på miljö-
och hälsoskyddsnämnderna. Jag tror också att den debatt som vi har i
Sverige och den påtagliga efterfrågan som i dag finns på svenskt kött,
eftersom man vet att det är salmonellafritt, gör att denna medvetenhet
ökar hos importörerna. Annars får de inte sälja något importerat kött.

Sverige som investeringsland

Anf. 74 PER BILL (m)

Jag vill ställa en fråga till statsrådet Blomberg. Flera utländska före-
tag känner sig i dag motarbetade i Sverige. Ett av dem är det nybildade
Toys R Us Ltd. Företaget har på kort tid satt i gång med att driva af-
färsverksamhet. Tyvärr har det märkt att Sverige skiljer sig från det
övriga Europa.

Företaget har på ett halvår skaffat sig 100 anställda och har investe-
rat över 250 miljoner kronor. Ändå motarbetas man.

Herr talman! Jag tycker att Sverige skall vara ett attraktivt land att
investera och skapa nya jobb i. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet
vad han tänker göra inom sitt ansvarsområde för att Sverige skall bli ett
attraktivt land att investera i och att ordna nya jobb i, såväl för svenska
som för utländska företag.

Anf. 75 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Sverige är ett bra land att investera i för bra företag.
Toys R Us har uppträtt i Sverige på ett sätt om inte anstår ett seriöst
företag. Jag tycker faktiskt att det borde försöka anpassa sig till de
svenska förhållandena och det svenska kulturmönstret och acceptera de
regler och förordningar som gäller i Sverige.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

4 Riksdagens protokoll 1994195. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Det gäller också i det övriga EU att man får ta skeden i vacker hand
i det land som man kommer till. Det gäller både Toys R Us och andra

företag, och jag tycker att det är mycket viktigt.

Muntliga frågor till
regeringen

Anf. 76 PER BILL (m)

Herr talman! Företaget i fråga har butiker i 18 länder, och man sä-
ger att Sverige är det absolut svåraste landet att investera i. Man vill
sätta sig ned och komma fram till en lösning, men problemet är att man
i Sverige skall skriva under kollektivavtal utan föregående förhandling.
Det finns ingen möjlighet att anpassa det individuellt till företaget.

Anf. 77 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Det som Per Bill tar upp är en fråga mellan parterna
på arbetsmarknaden. Jag tycker faktiskt att det är ett renlighetskrav att
Toys R Us accepterar det svenska synsättet när det gäller den verksam-
het som företaget har i Sverige.

Detta är viktigt. Så får vi göra som individer när vi kommer till and-
ra länder. Vi får då anpassa oss till den kultur som finns där och rätta
oss efter det regelverk och det synsätt som finns i det landet i olika
frågor. Det gäller också för företagsamheten.

Jag tycker alltså att det är ett renlighetskrav att begära detsamma av
de företag som kommer till Sverige.

Toys R Us är ett dåligt exempel, men det finns många företag som
har gjort seriösa investeringar i Sverige och som tillämpar svensk lag-
stiftning och svenska avtal. Det fungerar alldeles utmärkt, och det kan
det göra också på Toys R Us, bara man vill acceptera vårt regelverk.

Anf. 78 ANNIKA JONSELL (m)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Leif Blomberg som an-
sluter till Per Bills fråga.

I måndags besökte jag ett större företag i Malmö. Företaget har
verksamhet i flera länder, och man jobbar mycket med att få bort grän-
serna mellan kontorsjobb och s.k. jobb på golvet. Man tycker på före-
taget att det är betydligt svårare att få bort de här gränserna i Sverige än
vad det är i andra länder där man har fabriker. Detta beror inte minst på
den svenska arbetsrätten och de svenska kollektivavtalen. Det är alltså
ett annat exempel än Toys R Us.

Man kan tycka att det, inte minst för statsrådets parti, borde vara
angeläget att förändra lagstiftning som låser människor till en viss typ
av arbete eller en viss klass, om man talar i de termerna.

Jag undrar när statsrådet Leif Blomberg kommer att föreslå de nöd-
vändiga förändringar och moderniseringar av arbetsrätten som de ex-
empel som Per Bill och jag har anfört aktualiserar.

Anf. 79 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Vi har tillsatt en arbetsrättskommission, där parterna
är företrädda, dvs. arbetsgivare och arbetstagare. Det finns också en
tredje part, och det är staten, regeringen. I trepartssamverkan skall vi

50

försöka åstadkomma de förändringar av arbetsrätten som, med beak-

tande av rimliga krav från företagsamhet och från löntagarhåll, kan
anses vara lämpliga och nödvändiga. Det skall vi göra i samverkan med
varandra.

Jag kan inte här förutskicka att vissa ändringar kommer att ske. Jag
föreställer mig att arbetsgivarparten i Arbetsrättskommissionen kom-
mer att tillvarata arbetsgivarintressena.

Försvarets dimensionering

Anf. 80 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en försvarsfråga. Det blir väl
närmast socialministern, som är vikarierande statsminister, som jag får
testa frågan på.

Min fråga gäller: Hur skall vi dimensionera det svenska försvaret,
och vilka besparingar skall egentligen göras?

Jag är medveten om att det är lätt att svara att beredning pågår, men
jag tycker att det är alltför lätt. Det pågår egentligen inte någon bered-
ning, i varje fall inte parlamentariskt. Beredningen har dessutom
spruckit; Moderaterna har lämnat den, och Folkpartiet har tvingats ut ur
den. Därför måste debatten föras utanför beredningens stängda dörrar.

På senare tid har vi nu fått så många motsägelsefulla utspel angåen-
de det svenska försvarets dimensionering, framför allt beträffande be-
sparingarna, att det vore bra om vi kunde få ett klarläggande, för att
minska förvirringen i frågan och oron hos personal och svenska folket.

Anf. 81 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Jag tror att Bengt Harding Olson har ganska stor för-
ståelse för att jag inte kan gå in i en försvarsdebatt här. Jag vill bara
göra två kommentarer.

För det första finns det direktiv till den grupp som arbetar. Det är
utgångspunkten för det arbetet.

För det andra vill jag bestämt tillbakavisa påståendet att Folkpartiet
skulle ha tvingats ut ur denna arbetsgrupp. Ingen har tvingat ut Folk-
partiet ur någon arbetsgrupp.

I den långsiktiga diskussionen har vi, från vår utgångspunkt, sagt att
vi ansluter oss till FN:s synpunkter när det gäller anpassningen av för-
svarskostnaderna i förhållande till fredsarbete och säkerhetsarbete i
övrigt.

Anf. 82 BENGT HARDING OLSON (fp)

Herr talman! Bakgrunden till mitt påstående om de motsägelsefulla
beskeden är alltså att försvarsministern upprepade gånger har sagt att
det inte skall bli några radikala förändringar av det svenska försvaret
och inte heller några stora besparingar. Ändå framträder den kanske
främsta socialdemokratiska försvarsexperten, nämligen Britt Bohlin,
och säger att det nog kan bli aktuellt med en halvering av försvaret. Det
är ju klart att det sprider osäkerhet och förvirring.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

51

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

Kan vi få något litet klarläggande på den här punkten, om Social-
demokraterna skall gå åt det ena hållet eller åt det andra hållet?

Anf. 83 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Eftersom debatt pågår, kommer vi naturligtvis att få
klarlägganden från den debatten. Jag vill än en gång poängtera att det
finns direktiv till arbetsgruppen. Vad som ligger i uttrycket ”radikala
förändringar” utgår jag från att försvarsministern får redovisa litet
tydligare.

Jag vill också säga att jag är på det klara med att Bengt Harding Ol-
son vet att jag inte har vare sig förutsättningar eller möjligheter att gå in
och föra någon diskussion om huruvida det finns synpunkter åt det ena
hållet från försvarsministern eller åt det andra hållet från en av för-
svarsutskottets ledamöter. Det finns direktiv, det finns en arbetsgrupp
och det finns en långsiktig plan. Sedan kan man lägga värderingar i
tolkningen av vad ett antal miljarder i besparingar inom försvaret står
för. Enligt min uppfattning är det ganska mycket pengar.

Yrkesteknisk högskoleutbildning

Anf. 84 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till utbildningsministern.

Det är väldigt mycket som talar för att den yrkestekniska högskole-
utbildningen hör framtiden till. Den ger unika möjligheter för yrkes-
skickliga människor ute i industrin att få en modern utbildning.

Jag vill fråga utbildningsministern om han är beredd att ta initiativ
till en utbyggnad av YTH i olika delar av landet.

Anf. 85 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Hen talman! Det pågår för närvarande en diskussion över huvud ta-
get när det gäller vissa delar av den eftergymnasiala utbildningen, sär-
skilt inriktad på en mer praktisk utbildning. Där finns bl.a. ett förslag
som i dagarna har skickats ut på remiss. Det innefattar också en mera
praktiskt orienterad yrkesutbildning. Innan synpunkter på detta förslag
har inkommit är jag inte beredd att säga någonting ytterligare.

Anf. 86 INGER LUNDBERG (s)

Herr talman! Jag hoppas i alla fall att utbildningsministern är med-
veten om vikten av att de människor som nu jobbar ute i industrin och i
kontorsarbetsyrken, genom en utbildning på mycket kvalificerad nivå
men där man tar till vara yrkeskunskaperna, får chansen på framtidens
arbetsmarknad. Det finns anledning att vara mycket oroad av att många
arbetslösa metallarbetare och pappersbruksarbetare fortfarande går
arbetslösa, trots att industrin nyanställer i mycket stor skala. Jag vill
påpeka för utbildningsministern att det är bråttom och att det är viktigt.

52

Anf. 87 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Hen talman! Jag kan helt instämma i detta. Vi har nyligen här i
kammaren ägnat några timmars diskussion åt just denna fråga. Jag vill
bara understryka vikten av att det sker en allmän utveckling av kun-
nande, utbildning och kompetens i näringslivet. Jag vill också under-
stryka att företagen har ett ansvar, också i sitt eget intresse, för att
bidra till en sådan personalutveckling.

Arbetstidslagstiftningen

Anf. 88 STEN TOLGFORS (m)

Herr talman! Arbetstidslagens utformning har visat sig kosta jobb
och försvåra utveckling och tillväxt i svenska företag. Det exempel jag
vill ge gäller Seven-Eleven, där 50 arbetstillfällen hotas när Handels
med stöd av arbetstidslagen hindrar företaget att ha nattöppna service-
butiker. Den svenska arbetstidslagen går betydligt längre än internatio-
nella konventioner kräver.

Regeln är ju, att om man gör en resurs dyr eller svåråtkomlig så
minskar efterfrågan på den resursen. Det gäller också människor på
arbetsmarknaden.

Med anledning av det här vill jag fråga statsrådet Blomberg: Vad
säger statsrådet till dem på Seven-Eleven som hotas av arbetslöshet på
grund av arbetstidslagens utformning och fackets agerande? Är statsrå-
det beredd att medverka till en avreglering av arbetstidslagen för att
underlätta framväxten av fler jobb i svenska företag? Har vi råd med
lagar som kostar jobb i företagen?

Anf. 89 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Den frågan hör inte till mitt ansvarsområde, men jag
kan säga att regeringen har tillsatt en arbetstidsutredning, som just skall
se över arbetstiden från en rad olika aspekter. Det här kan ju vara en
aspekt. Man skall diskutera arbetstidsförkortning och andra typer av
förändringar i arbetstidslagstiftningen. Vi får avvakta den utredningens
resultat innan vi kan gå in och göra några förändringar.

Det här förefaller vara litet som att sparka in en öppen dörr. När jag
rör mig i Stockholm kan jag gå in på Seven-Eleven praktiskt taget när
som helst och köpa t.ex. en banan eller en ask tabletter. Det verkar
alltså inte vara något större problem med att hålla öppet.

Anf. 90 STEN TOLGFORS (m)

Herr talman! Det är intressant att statsrådet inte följer utvecklingen.
Seven-Eleven tvingas nämligen byta fackföreningsanknytning, och där
kommer problemen. Jag är rädd för att statsrådets möjlighet att köpa
bananer kommer att förändras med tiden.

Jag vill också fråga om statsrådets egen uppfattning om detta. Hur
ser statsrådet Blomberg på en ökad flexibilitet, t.ex. genom att man
öppnar större möjligheter till individuella avtal mellan företag och

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

53

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

medarbetare? Hur ser statsrådet på att regleringsbördan i dag försvårar
framväxten av nya jobb i Sverige? Det har vi väl knappast råd med?

Anf. 91 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Ja, man kan ju säga, att för att vi skall kunna ha det bra
här i landet skall löntagarna återföras till tjänstehjonsstadgan. Men den
har vi avskaffat, och vi vill inte ha tillbaka den. Det tycker jag är viktigt
att ha klart för sig.

Så fort fackföreningar och människor får någon form av inflytande
över sin egen arbetssituation, sina egna arbetstider osv. finns det de
som tycker att det är ett hinder för en positiv utveckling i landet. Får
man däremot som arbetsgivare göra precis som man tycker och själv
önskar kommer paradiset att inträffa i Sverige.

Det här är ju ingen rimlig beskrivning av ett framtidsscenario; det
fungerar inte så. Det är genom samverkan, att man löser människors
och företags problem via överenskommelser, som man kan få ett fram-
åtskridande också i Sverige. Det är i varje fall min syn på saken.

De sverigefinska skolorna

Anf. 92 BIRGITTA WICHNE (m)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till utbildningsminister Carl
Tham.

Utifrån tidigare uttalanden från ledande socialdemokrater, bl.a. Le-
na Hjelm-Wallén, har jag förstått att man gärna vill slå vakt om de
sverigefinska skolorna. Med anledning av en artikel i Borås Tidning
vill jag fråga om utbildningsministern har ändrat uppfattning när det
gäller de sverigefinska skolorna.

Jag citerar kort ur tidningen. Han syftar på det socialdemokratiska
kommunalrådet i Borås, Ulf Olsson:

”Han vill att kommunen själv ska få besluta om man ska stödja en
skola eller inte.

Om den möjligheten funnits hade åtminstone två av Borås ffiskolor
fått slå igen.

- Sverigefinska skolan och Livets ords skola finns ingen anledning
att stödja, tycker Ulf Olsson.”

Litet längre ned i artikeln står följande:

”Konsekvenserna av den hårdare politiken märks redan. Sverige-
finska skolan i Borås har gått till kammarrätten för att få mer bidrag än
kommunstyrelsen vill betala. Tvisten gäller om kommunen ska betala
bidrag för fyra elever som kommit till skolan under terminen.”

Man hänvisar till att ”Borås inte ska ge bidrag till friskolor utöver
det man är tvingad till enligt reglerna i skollagen”.

Det är möjligt att detta är i enlighet med reglerna i skollagen. Men
det får orimliga konsekvenser om det kommer fyra elever strax efter det
att skolan har börjat eller en bit in på en termin.

54

Det här har givetvis skapat stor oro bland de sverigefinska skolorna.
Därför vill jag fråga: Hur ser framtiden och villkoren ut för dessa sko-
lor?

Anf. 93 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Det här är inte mitt ansvarsområde, och jag kan därför
inte kommentera det här specifika fallet. Rent allmänt vill jag dock
gärna säga två saker, som inte torde vara någon överraskning här i
kammaren.

För det första har vi i regeringen klart markerat att vi inte vill ha en
utveckling som innebär fler och fler privatskolor i landet med därmed
följande segregation. Detta gjordes också klart i valrörelsen.

För det andra har vi tillsatt en utredning som skall se över hela sys-
temet med stödet till privatskolorna, eller friskolorna som de ofta kal-
las. Innan den är klar kan vi inte säga hur det skall bli.

Det är dock helt klart att man inte kan ha ett system där privatskolor
skriver ut sina kostnader på kommunerna samtidigt som dessa har till-
räckligt med utbildning. Det är just sådana system som urholkar den
offentliga skolans möjligheter att ge god utbildning, och det motsätter
vi oss.

Anf. 94 BIRGITTA WICHNE (m)

Herr talman! Här gäller det alltså inte privatskolor utan friskolor.
Kommunen får väl i det läget minska sin egen verksamhet. Andra län-
der har ju ett system där man har olika skolor bredvid varandra.

De sverigefinska skolorna är unika eftersom de utbildar så små-
ningom fullständigt tvåspråkiga elever. Detta är en stor tillgång för
Sverige, så jag hoppas verkligen att friskolorna över lag men speciellt
de sverigefinska skolorna får möjlighet att verka på samma villkor som
den offentliga skolan.

Anf. 95 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Som jag sade har jag självklart ingen anledning att på
något sätt kritisera just de sverigefinska skolorna. Men jag vill göra en
principiell kommentar med anledning av språkbruket. Det är inte ovik-
tigt, eftersom språkbruket föder tanken.

Den verkligt fria skolan är den offentliga skolan. Den garanterar en
god utbildning för alla. Den är oberoende gentemot alla intressen. Det
är den verkligt fria skolan. De andra föredrar jag, trots olika språkbruk
här, att kalla för privatskolor.

Jordgubbar

Anf. 96 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! Vid de här frågestunderna kan man ju ställa bå-
de stora och små frågor. Jag skall ställa en mycket liten fråga.

I tidningarna har man dessa dagar kunnat läsa de mest häpnads-
väckande beskrivningar av hur det skall se ut om man skall bjuda jord-

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

55

Prot. 1994/95:108

18 maj

bruksministern på jordgubbar; de får inte se ut hur som helst när vi är
med i EU. Det måste man - för att använda ett uttryck som vår värde-

rade talman gillar - betrakta som trams.

Muntliga frågor till
regeringen

Jag vill fråga jordbruksministern, eller jordgubbsministern om det
finns någon sådan: Hur är det med det här - kommer vi i sommar att få
äta hurdana jordgubbar vi vill i Sverige eller finns det några sådana här
idiotiska bestämmelser från EU som gör att man måste slänga alla
jordgubbar av en viss storlek? Morkullan får ju se ut som hon vill, men
får en jordgubbe det?

Anf. 97 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Om man odlar dem själv antar jag att de får se ut hur
som helst - det går ju inte att styra.

Uppriktigt sagt har jag inte kommit i kontakt med det här problemet
i Bryssel, i ministerrådet eller i någon annan grupp; jag har bara läst om
det i tidningen. Jag har inget svar på frågan. Jag vet alltså inte om det
är någon regim - det finns ju bananregimer och det finns mjölkregimer,
och det är möjligt att det också finns jordgubbsregimer; jag har inte
hunnit kontrollera det, men jag skall be att få återkomma när jag har
gjort det.

Anf. 98 CARL-JOHAN WILSON (fp)

Värderade talman! Det skulle ändå vara roligt att få ett uttalande av
jordbruksministern. Tycker jordbruksministern att det här är frågor som
skall behandlas på den nivå som det blir tal om både här och i Bryssel?

Anf. 99 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Självfallet inte! Det är ju en av mina uppgifter - och
den är gigantisk - att försöka att avbyråkratisera och avreglera det
överreglerade systemet på jordbrukets område, och detta inkluderar i
förekommande fall jordgubbarna. Det har jag åtagit mig, och det skall
jag försöka göra efter bästa förmåga.

EU:s regler för arealbidrag

Anf. 100 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Då fortsätter vi med regleringarna på jordbrukssidan.
Jag vill alltså ställa en fråga till jordbruksministern.

Den här våren är ju inte vädergudarna oss nådiga. Såsom det ser ut
på åkrarna nu går det inte ens att ge sig ut med traktorn. Det är histo-
riskt.

Det lär vara så att man för att få arealbidrag enligt EU:s bestämmel-
ser i CAP skall ha sått den sista maj. I många delar av vårt land lär det
vara tämligen omöjligt i år - det är redan den 18 maj. Jag undrar nu:
Finns det som jordbruksministern ser det en möjlighet att beveka - jag
skall inte kalla dem gudarna i Bryssel men i alla fall dem där nere? De
kanske är lättare att beveka än vädergudarna. Kan man alltså se till att

56

de svenska bönderna får arealbidrag trots att vädrets makter är som de
är?

Anf. 101 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! I vilken mån vi kan få gehör för våra önskemål kan
jag inte säga, men självklart arbetar vi med det här; regelsystemet är
orimligt på den här punkten. Både Finland och Sverige är nya med-
lemsländer som så att säga inte passar in i det regelsystemet. Vi har
alltså uppmärksammat saken, men jag vet inte vad resultatet kommer
att bli.

Anf. 102 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Det här är alltså ingenting som Sverige har uppmärk-
sammat i de förhandlingar som har förts tidigare?

Anf. 103 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Jag kan inte svara på den frågan, eftersom det var en
annan regering än den socialdemokratiska som förhandlade. Men jag
skulle gissa att svaret på den frågan är nej - hade man förhandlat borde
en förändring ha kunnat gå igenom; det är en ganska självklar sak,
tycker jag, med hänsyn till vår geografiska belägenhet och vårt klimat.

Det s.k. Lindomefallet

Anf. 104 ELISABETH FLEETWOOD (m)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till justitieministern.

Det s.k. Lindomefallet har upprört hela svenska folket - två gär-
ningsmän, och ingen kunde bindas vid brottet, som var oerhört grymt
och aggressivt. Nu har flera sådana fall dykt upp under senaste tiden.
Min fråga till justitieministern är: Vilka åtgärder anser justitieministern
skulle kunna motverka att detta upprepas?

Anf. 105 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Herr talman! De fall som Elisabeth Fleetwood hänvisar till är sins-
emellan ganska olika.

Den förra regeringen tillsatte en utredning för att se över medver-
kansreglerna i brottsbalken. Den utredningen gav till resultat att det
regelverk vi har i dag är bra. Man pekade på någon möjlighet att gå
vidare i ett visst avseende för att göra en mindre förändring av lagstift-
ningen som skulle kunna fånga upp vissa situationer. Men utgångs-
punkten för den utredningen var alltså att de regler vi i dag har om
medverkan kan leda till att den som på något sätt har bidragit till att en
våldsgärning har blivit begången kan bli bestraffad och bli bestraffad
såsom gärningsman.

När det gäller det enskilda fallet är frågan ännu inte rättsligt av-
gjord. Den ligger fortfarande i Högsta domstolen för prövning av res-
ning. Vi vet alltså egentligen inte hur tillämpningen av den lagstiftning
vi har utfaller i slutändan i just det enskilda fallet.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

57

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

Det enskilda fallet gjorde oss uppmärksamma på att den här pro-
blematikens tyngdpunkt kanske trots allt inte ligger på själva lagstift-
ningen. Den ligger bl.a. på hur man tillämpar lagstiftningen i samband
med att man formulerar åtalet för att säkerställa att domstolen har ett så
vitt utrymme som möjligt att döma i.

En annan reflexion som vi har haft anledning att göra är att polisar-
betet i samband med brottsutredning måste bli betydligt bättre för att
säkerställa bevisning. Det är oacceptabelt att människor som gör sig
skyldiga till brott blir svåra att överbevisa om sitt ansvar genom att de
skyller på varandra eller förnekar brottet. Det betyder att polisen måste
ha bättre möjligheter att säkerställa bevisning. Det är nog lösningen i
de flesta fall som leder till att en brottsling inte blir dömd.

Men lika fullt går vi vidare med den lilla öppning som den förra re-
geringens utredning resulterade i. Den kommer kanske så småningom
att leda till någon förändring av lagstiftningen. Jag är i dag inte beredd
att säga vad resultatet kan bli av de övervägandena.

Anf. 106 ELISABETH FLEETWOOD (m)

Herr talman! Jag är på det klara med att justitieministern inte här i
dag kan tala om för oss vad som kan komma att ske. Däremot är det lätt
att konstatera att om vi inte kommer till rätta med det här minskas
människors respekt för svensk lag. Jag vill bara ställa följdfrågan: När
tror justitieministern att ett förslag kan ligga på riksdagens bord?

Anf. 107 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag vill understryka att jag delar uppfattningen att vi
måste komma till rätta med det här, men det gör vi inte genom ändring-
ar i lagstiftningen utan genom att effektivisera polis- och åklagararbe-
tet.

58

Invandrarverkets organisation

Anf. 108 EVA FLYBORG (fp)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till invandrarministern
om förslaget att stänga alla Invandrarverkets regionkontor utom två,
nämligen Stockholm och Malmö; Malmö skulle få ansvar för södra
Sverige upp till Mälardalen och Stockholm för allt därutöver.

Det pågår ju en utredning om det här som är klar om ungefär sex
månader. Min fråga är: Varför kan man inte avvakta resultatet av den
innan man fattar beslut?

Anf. 109 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Det finns ingen utredning som utreder exakt hur In-
vandrarverket skall vara organiserat i Sverige. Den utreder snarare
vilken roll en myndighet skall ha - om den skall vara enbart en migra-
tionsmyndighet eller om den också skall ha hand om integrationsfrå-
gorna. Det är snarare befogenheter och ansvar som kommittén skall
titta på.

Den förändring som nu sker genomförs av flera skäl. Två är mer
framträdande än andra. Det ena är att vi har en kraftig minskning av
antalet asylsökande och personer på förläggningar. Det andra är att det
har ställts ett icke oväsentligt sparkrav på Invandrarverket och att ver-
ket har att uppfylla detta. Det är de två huvudskälen, och det är mot den
bakgrunden man skall se förändringarna.

Vi kan alltså lösa de uppgifter som vi har på ett bra sätt med en
mindre organisation. Minskningarna sker i ledningsfunktioner och
administration - inte direkt i den operativa verksamheten. Invandrar-
verkets generaldirektör har det hundraprocentiga ansvaret för struktur-
förändringen och omorganisationen.

Den muntliga frågestunden var härmed avslutad.

5 § (forts, ffån 3 §) Anslag till högre utbildning och forskning, m.m
(forts. UbU15, UbU12 och UbU13)

Anf. 110 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik

Herr talman! Jag kan hålla med Beatrice Ask om att socialdemokra-
terna här representerar en ryckighet, att man inte har någon långsiktig-
het och att det också finns tendenser till centralisering. Detta anser jag
minska möjligheterna till kvalitet och konkurrenskraft för högskolorna
och universiteten.

Om vi tittar på de platser som tillsätts vore det bättre att ha en kon-
sekvent och långsiktig tillsättning. Om man gör alla tillsättningar på en
gång, medför det att vi får brist på kvalificerade lärare och situationen
med att få fram tillräckligt antal studentbostäder i kommunerna blir
katastrofal osv.

Jag skulle önska att man vid sidan av naturvetenskap och teknik
också finge platser för humaniora m.m.

Anf. 111 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Herr talman! Det har skett en enorm utveckling på kunskapsområ-
det. Att stå stilla är, som någon har sagt, att gå med stormsteg bakåt.
Ändå är det obegripligt vilka nya viktiga satsningar på utbildningsom-
rådet som den socialdemokratiska regeringen vill göra.

Däremot är det lätt att se de steg som tas bakåt. Det gäller dokto-
randtjänsterna. Jag vill understryka att jag instämmer i allt det som
Margitta Edgren har sagt på den punkten. Vi kommer säkert också att
rösta tillsammans senare i dag.

Man river upp en del av reformen när det gäller stödet till högsko-
lorna. Man hotar med nya steg bakåt - forskningsstiftelserna. Man
vågar bara ta små steg när det gäller de mindre och medelstora högsko-
lorna.

Jag måste fråga Carl Tham vad socialdemokraterna är beredda att
göra när det gäller de mindre och medelstora högskolorna.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Muntliga frågor till
regeringen

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

59

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 112 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Som jag tidigare sade i mitt anförande är det den nu-

varande regeringen som har lagt fram förslag om att ge de mindre och

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

medelstora högskolorna möjlighet att efter prövning hos Kanslersämbe-
tet - i framtiden Högskoleverket - kunna få fasta forskningsresurser.
Jag betraktar det som ett mycket viktigt inslag i politiken som syftar till
att stärka de mindre och medelstora högskolornas kapacitet både för
undervisning och forskning. Det är en skillnad i förhållande till den
tidigare regeringen som mig veterligen inte lade fram något sådant
förslag. Det är uppenbart att man i de i den tidigare regeringen ingåen-
de partierna har delade meningar.

Det är också helt uppenbart att regeringens politik är helt klar. Det
framgår klart av propositionen och av vad Berit Löfstedt m.fl. har sagt i
kammaren tidigare i dag att vi vill satsa på en bred kompetensutveck-
ling i samhället. Den skall inte bara omfatta spetsarna i samhället utan
även alla andra som ännu inte har kunnat skaffa sig en kvalificerad
utbildning. Det genomsyrar hela politiken. Därför vill vi satsa på
Komvux och folkhögskolorna. Därför vill vi också gå vidare med att
utnyttja högskolan som en del i den återkommande utbildningen.

Detta är den socialdemokratiska utbildningspolitiken. I själva ver-
ket är det en politik som åtminstone tidigare har stötts av Andreas
Carlgrens parti. Jag är övertygad om att vi egentligen har det stödet
även i dag.

Anf. 113 ANDREAS CARLGREN (c) replik

Herr talman! När det gäller de mindre och medelstora högskolorna
säger Carl Tham - för att uttrycka det milt - verkligen inte hela san-
ningen. Den förra regeringen tog viktiga steg när det gäller att utveckla
och satsa på fler platser vid de mindre och medelstora högskolorna.
Nära hälften av de nya platserna i högskoleväsendet skapades därige-
nom. Dessutom satsade vi på mer resurser för forskning och utveckling
på de mindre och medelstora högskolorna - en mycket större satsning
än vad den socialdemokratiska regeringen någonsin tidigare hade gjort
och mycket större satsning än vad Carl Tham gör nu.

Carl Tham tar några försiktiga steg i rätt riktning, och jag tycker att
det är bra. Men jag tycker fortfarande att det är alldeles för litet.

Jag konstaterar att Carl Tham inte svarade på frågan om vad den
socialdemokratiska regeringen vill göra i fortsättningen. Det är väl så,
som Berit Löfstedt sade, att ni behöver mera tid för grundläggande
analyser. De analyserna tycker jag att ni skulle ha gjort innan ni kom i
regeringsställning. Det är lättare att regera då.

Carl Tham säger att Kiruna är så avlägset beläget. Det uttalandet får
stå för Carl Tham i Stockholm. För dem som befinner sig i Kiruna är
det mycket långt till Carl Tham i Stockholm. Då är det Carl Tham som
är mycket avlägsen. Det här är poängen med ett annat synsätt på de
mindre och medelstora högskolorna. De förutsätter inte ett centrum
som tror att allt bestäms från centrum. De skapar en utveckling över
hela landet, och det är den vi vill se.

60

Anf. 114 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Jag måste medge att det var mycket svårt att hänga
med i Andreas Carlgrens senaste utläggning om hur det egentligen
förhöll sig med Kiruna och med avståndet mellan Kiruna och mig och
möjligen också Andreas Carlgren.

Jag vill ändock konstatera att man bedriver distansundervisning i
Kiruna och att man tycker att det är mycket bra. I det här fallet är man
kopplad till Umeå universitet. Min poäng med att påminna om Kiruna -
jag kunde lika gärna ha tagit en annan stad som kanske hade legat när-
mare Andreas Carlgren - är att man där har resurser för att bedriva
distansundervisning.

Genom den utredning som vi har tillsatt skall man också få möjlig-
het att utveckla en teknologi på detta område. Detta var min poäng.
Man skall kunna utnyttja TV- och videokonferenser och den nya data-
teknologin i hela dess potential. Den nya utredningen skall också som
jag sade få möjlighet att stödja sådan försöksverksamhet.

Till sist vill jag bara säga beträffande de mindre och medelstora
högskolorna att ett för Andreas Carlgren möjligen något besvärande
faktum kvarstår, nämligen att det var den här regeringen och inte den
föregående som öppnade möjligheten för de mindre och medelstora
högskolorna att få fasta forskningsresurser. Så förhåller det sig.

Det är också svaret på Andreas Carlgrens fråga. Vi vill att högsko-
lorna skall ha sådana här möjligheter i den takt som resurserna det
medger. Det är en del av vår politik. En annan del i politiken är natur-
ligtvis också att ge skolorna en möjlighet till expansion även inom
ramen för tillgängliga resurser. På den punkten skiljer vi oss från den
föregående regeringen.

Det behövdes inte någon mera djupgående analys för att inse att det
var bra att högskolor som redan bedrev viss forskningsverksamhet
också kunde få fasta forskningsresurser. Det var ett beslut som den
föregående regeringen inte kunde samla sig kring. Det är inte så kons-
tigt. Här har vi hört att bl.a. Moderaterna har motsatt sig en sådan ut-
veckling.

Anf. 115 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Herr talman! Jag accepterar naturligtvis Carl Thams milda tillrätta-
visning vad gäller ordet vägvalet. Det kanske var ett litet väl stort ord i
förhållande till att vi aktivt arbetade för en allmän förskola för alla och
med livslångt lärande. Det har helt klart varit positivt för högskolan att
man har vidgat åldersgrupperna genom nya tillträdeskriterier. Jag är en
stark motståndare till de försök som t.ex. Lunds universitet vill göra,
nämligen att ersätta 25 år plus 4 års yrkeserfarenhet med högskolepro-
vet.

Jag använder ordet vägval, eftersom man under 70- och 80-talet ha-
de ett tämligen passivt intresse av att vidga högskolan när det gäller
antalet studenter, tillträde osv. Redan 1990 inleddes en drive mer eller
mindre på utbildningsutskottets initiativ, där man såg att högskolan
behövde oerhört många fler platser. Det var detta jag syftade på i mitt
anförande. Då började det, och det riktigt viktiga vägvalet gjordes.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

61

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

62

När det gäller kvaliteten är vi helt överens om att det ingår i hög-
skolans ansvar och att man då inte bara skall svara på ekonomiska
signaler. De ekonomiska signalerna är också viktiga. På högskolan
menar jag att även ansvar för fort- och utbildningen och för regionerna
faller. Vilket verktyg de då använder, t.ex. distanspedagogik, borde
vara deras eget val.

Jag kan inte förstå, och jag tycker faktiskt att Carl Tham är ologisk,
varför det är så bra att man har extra pengar när det gäller distansut-
bildning. När det däremot gäller kvaliteten är man helt avvisande. Det
är ju samma sak.

Anf. 116 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Herr talman! Jag har inte så mycket att lägga till den här vägvals-
diskussionen. Jag tror att vi är ganska överens på den punkten.

Jag vill understryka vad jag sagt flera gånger tidigare att det har
gjorts utomordentliga insatser på högskolepolitikens område också
under den föregående regeringen. Den senaste expansionsvåg som ägt
rum påbörjades, som det sades här, i slutet på 1980-talet under den
socialdemokratiska regeringen och fortsatte under den borgerliga med
värdefulla reformer, t.ex. när det gäller det ekonomiska styrsystemet.

Min uppfattning är att det systemet har många förtjänster. Men det
har också svagheter. Det är därför vi har givit uppdrag till den av den
tidigare regeringen tillsatta utredningen att se på hur och om det nuva-
rande resurssystemet har negativa effekter på kvaliteten, och om det
negativt påverkar universitetens möjlighet att erbjuda undervisning åt
kvällsstuderande och äldre studerande. Det finns alltså vissa problem
som måste lösas.

När det gäller kvalitetspremie och pengar till distansundervisning
tycker jag det är en avgörande skillnad. I fallet kvalitetspremie handlar
det väldigt mycket om att man tror på de ekonomiska incitamenten, ett
slags bestraffnings-belöningssystem, för att det över huvud taget skall
satsas på kvalitet. I fallet distansundervisning handlar det om att ge
ekonomiska möjligheter att införskaffa den utrustning och bedriva den
pedagogiska utvecklingsverksamhet som krävs för att man skall kunna
introducera sådana system. Jag tycker det är en ganska avgörande skill-
nad.

Anf. 117 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)

Herr talman! Jag skall börja med att upprepa de yrkanden vårt parti
gör: UbU15 reservation 1 och UbU12 reservation 2.

Efter flera timmars debatt kan de flesta saker i detta betänkande till
synes redan ha avhandlats. Så är inte fallet. Här handlar det om ett stort
och mycket komplicerat betänkande. Bara att vi har avverkat inte mind-
re än 250 motioner säger litet om hur svårt det har varit. Det finns totalt
ett 60-tal reservationer, och vi har hittills bara talat om en liten del av
allt detta.

Det finns en del grundidéer som jag tänkte ta upp.

Moderata samlingspartiet är det parti som föreslagit mest bespa-
ringar i alla andra utskott under den nuvarande riksdagen. Detta har

enligt vår syn varit nödvändigt för att omvärlden skall återfå förtroen-
det för vår ekonomi.

Undantaget är utbildningsutskottet. Bra arbetsförhållanden vid våra
skolor, gymnasier och högskolor är en förutsättning för att Sverige
skall kunna hålla och höja sin position i världen och göra skäl för att
anses ha Europas bästa utbildning.

Vi var på god väg att få en sådan position. När nu den Thamska
eran har inletts kan vi se av resultatet i bl.a. dagens betänkanden att
våra farhågor har, åtminstone delvis, besannats. Den socialdemokratis-
ka majoriteten är inte så utbildnings- och forsknings vänlig att den på-
började utvecklingen kan fortsätta.

Nu kommer även på detta område - som borde prioriteras - in-
dragning av tjänster och en besvärande tempoförlust.

I stället framtonar en regering utan visioner på utbildningsområdet
och en idisslande grämelse över att löntagarfonder har blivit forsk-
ningsstiftelser.

Mitt anförande blir med nödvändighet litet fragmentariskt, eftersom
det finns så många saker och man bara kan ta upp några.

Jag skall ett ögonblick gå in på informationstekniken. Vi har reser-
verat oss för dels ett program för bred användning av informationstek-
nik i enlighet med vad som presenterades i utredningen ”Vingar åt
människans förmåga” och dels ett program för hur informationstekni-
ken skall användas i skolan och i den högre utbildningen.

Sverige måste ha mycket höga ambitioner när det gäller att dra nytta
av den nya tekniken som kommer att gagna landet i dess helhet, men
också den enskilda människan. En helhjärtad insats är nödvändig om
Sverige år 2010 skall tillhöra IT-utvecklingens absoluta världsledning
när det gäller att till alla delar utnyttja informationstekniken.

Villkoren för högskolans distansutbildning behöver ses över. Detta
har vi delvis diskuterat här tidigare. IT-tekniken måste för att underlätta
det här sträcka sig ned i grundskolan så att eleverna när de kommer till
högskolorna är vana att arbeta med datorer och kommunikationsteknik.

Vi behöver bygga ut skolans datanät och förnya skolans undervis-
ningprogram när det gäller kommunikation - och detta borde redan
vara gjort. Men än så länge ligger det hela bara i en beredning.

En systematisk kompetensuppbyggnad på alla områden är viktig för
Sverige på sikt. Den kan också konstrueras så att den blir en del av
arbetsmarknadspolitiken. Men en sådan politik måste planeras mycket
noggrant. Vi får hoppas att man tar sig samman så mycket på departe-
mentet att man inte fastnar i vanlig politisk retorik.

Redan i dag är en kompetenshöjning nödvändig inom de flesta yr-
kesgrupper. Samhällets mycket snabba förändringar gör att enskilda
yrkesverksamma personer blir mindre attraktiva på arbetsmarknaden
genom att deras kunskapsmassa hastigt föråldras.

Det är mycket viktigt att lärarnas kompetens utvecklas. Det gäller
lärare på alla nivåer. Det har uppstått problem för de kompetenta hög-
skolelärarna på grund av den snabba ökningen av studentantalet.

De flesta lärarkategorier måste själva till fulländning behärska IT-
medierna. Det är nödvändigt med stora satsningar på dessa, dels för att

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

63

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

64

de måste kunna använda tekniken i sin egen undervisning och dels för
att de måste kunna lära ut den i både undervisnings- och forsknings-
sammanhang.

Kompetensutveckling hos invandrarkategorierna är oerhört viktig ur
ren arbetsmarknadssynpunkt.

En konsekvent och långsiktig utbildnings- och forskningspolitik
krävs för den fortsatta förnyelsen av utbildningsväsendet. Enligt min
mening bör man underlätta för universitetens och högskolornas lektorer
att bedriva forskning vid sidan av de undervisande uppgifterna. Här är
det dock viktigt att hävda kvaliteten.

Därmed kan vi komma in på de små och medelstora högskolorna.
Den grundutbildning som äger rum vid dessa skolor är mycket väsent-
lig, men den kräver för att vara fullgod en bakgrund i forskningssam-
hället. På sikt bör ytterligare ett antal professorer knytas till dessa hög-
skolor. Den satsning man gjort på dessa högskolor är angelägen, men
måste äga rum under ett ständigt beaktande av kvaliteten.

Utbyggnad av nätverksstrukturer mellan dessa högskolor och uni-
versiteten måste stödjas. Samarbete med näringsliv och samhälle är
väsentligt. Forskningen vid dessa högskolor måste drivas under samma
kvalitetskrav som vid universiteten. Alla forskare måste ges förutsätt-
ningar för kontakt och erfarenhetsutbyte med kolleger.

Det är tveksamt om sådana förhållanden föreligger vid de flesta av
dessa högskolor. Man kan fråga om utbildning vid de mindre högsko-
lorna förmedlad av lärare utan egen forskning är lika bra som utbild-
ning med lärare som är engagerade i forskning i det stora nätverk som
finns vid ett fullt utbyggt universitet. När kurserna annonseras ut förut-
sätts att det är samma kurser som ges vid de stora universiteten som vid
de små högskolorna.

Så kan vi komma över på grundutbildningen. Regeringen föreslår
besparingar inom högskolornas grundutbildning på 250 miljoner kro-
nor för det förlängda budgetåret 1995/96. Vi tycker att regeringens
förslag om minskad per capita-ersättning är fel.

En kraftig rationaliseringseffekt har redan blivit konsekvensen av
det nya prestationsinriktade system som infördes av den borgerliga
regeringen. En nedskärning av det slag som regeringen vill göra kom-
mer att gå ut över utbildningskvaliteten. Vi vill därför tillföra 340 mil-
joner kronor för att täcka de av regeringen föreslagna nedskärningarna.
Den förra regeringen förstärkte både den grundläggande och den till-
lämpade forskningen. Carl Tham drar ner på båda.

Tror verkligen den socialdemokratiska regeringen att man kan hålla
uppe gällande kvalitetsmål om 100-tals miljoner tas bort från utbild-
ningen?

Carl Tham tillsätter dessutom en forskningsberedning, där närings-
livet inte kan komma till tals. Är det möjligen ett återfall i socialistiska
tankebanor att man inte vill lyssna på dem?

Regeringen vill också göra besparingar på 100-tals miljoner på de
s.k. fakultetsanslagen. Fakultetsanslagen är en viktig förutsättning för
att universiteten skall bedriva en god grundforskning. Vi moderater kan
inte acceptera detta.

Grundforskning och forskarutbildning är det fundament som sedan
skall leda fram till tillämpad forskning och är närmast en förutsättning
för att Sverige skall behålla sitt industriella försprång. Vi vill anvisa
157 miljoner kronor för att täcka den minskning av anslagen som So-
cialdemokraterna förordar.

Hur ser Socialdemokraterna på det här problemet? Är grundforsk-
ningen utan betydelse för Carl Thams eventuella visioner om Forsk-
ningssverige?

Riksdagen har tidigare beslutat om prestationsrelaterade fakul-
tetsanslag. Detta är en viktig stimulans för god kvalitet och höjer effek-
tiviteten i forskarutbildningen. När nu detta samband bryts av den so-
cialdemokratiska regeringen finns det en stor risk att kvaliteten i studi-
erna försämras. För kvalitetens skull måste det vara en målsättning att
nästan alla universitetslärare skall ha doktorsexamen.

Den socialdemokratiska regeringen vill också göra besparingar be-
träffande forskningsråden och övrig forskningsverksamhet på 238 mil-
joner kronor och sedan ytterligare besparingar under de närmaste två
åren. Självfallet är inte Moderata samlingspartiet med på detta - den
största neddragningen av resurser till forskning och högre utbildning i
modern tid. Därför föreslår vi att de här summorna skall återföras till
universiteten.

Dessa indragningar är alla av den arten att de med nödvändighet
kommer att innebära att påbörjade projekt i all hast måste avbrytas.
Svåra neddragningsprioriteringar måste göras både i forskning och i
utbildning. Vi moderater anser det vara oacceptabelt att dra ner så
mycket som man gör. Vilken typ av projekt skall man dra ner på? Eller
skall universitetsledningarna gå fram med osthyvelsmetoden och sänka
kvaliteten?

Som redan sagts i denna kammare har en kurs vid odontologiska fa-
kulteten kommit på mellanhand. Gruppen får genom Landstingsförbun-
dets agerande sämre möjligheter till anställning än tidigare och efter-
kommande kurser. Det är naturligtvis viktigt att rätta till sådana
olyckshändelser. Det skulle vara bra om Carl Tham, som inte inte läng-
re finns här i kammaren, kunde tala om vad han tänker göra för denna
visserligen lilla men diskriminerade grupp.

Till sist litet grand om inrättandet av professurer.

I dag bestämmer ju universiteten och högskolorna själva om de vill
inrätta professurer. Detta har varit en viktig del i den decentralisering
och avreglering som har ägt rum på högskolans område. En förutsätt-
ning för högskolorna är att det finns en fakultet. Nu föreslås att även
högskolor utan sådan fakultetsorganisation skall få inrätta professurer.
Vi moderater reserverar oss mot det beslutet, eftersom det kan innebära
en kvalitetssänkning och en nivellering av professurerna.

Regeringen föreslår även att den själv i händelse av att det rör
”nationellt viktiga forskningsområden” skall återfå rätten att inrätta
professurer. Men vad innebär begreppet ”nationellt viktiga forsknings-
områden” för Carl Tham? Eftersom det innebär en återgång till centra-
lisering och styrning av högskolan vill vi inte bifalla detta.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 118 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c)

Herr talman! Vi i Centerpartiet pekar både i vår partimotion och i

ett antal kommittémotioner på behovet av en ökad satsning på de små-

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

och medelstora högskolorna. Vi gör det mot bakgrund av övertygelsen
om de här högskolornas stora betydelse både för kompetenshöjningen i
vårt land och för den regionala utvecklingen. Vi gör denna prioritering
trots det statsfinansiella läget - alldenstund vi ser detta som en resurs-
skapande investering, inte som en utgift.

Det är klart - som en del andra talare här har sagt, bl.a. Berit Löfs-
tedt - att det expansionsutrymme som vi i framtiden måste ha inom den
högre utbildningen finns vid de små och medelstora högskolorna, inte
vid de redan tillräckligt stora universiteten. Dessutom handlar det om
en rättvis och rimlig geografisk fördelning av högskoleplatserna.

Vi menar att sådana här överväganden måste vara vägledande inför
riksdagens ställningstagande och beslut när det gäller högskole- och
forskningsfrågor. Andreas Carlgren pekade i sitt inledningsanförande
tidigare i dag på just detta. Det gäller alltså det strategiska vägvalet i
dessa frågor.

Jag skall mycket kortfattat utveckla Centerns tankegångar i några
avseenden.

Vi menar att alla högskolor skall ha ett nationellt ansvar för
grundutbildning. Sedan skall de också ha ett mera specifikt ansvar för
sin regions utveckling. Den senare aspekten är mycket viktig. Det är en
numera accepterad sanning, det vågar jag nog säga, både nationellt och
internationellt att erfarenheten talar för att de här små och medelstora
högskolorna har nämnda roll för sin regions utveckling.

I några sammanhang har från olika håll förts fram en tanke om att
de mindre högskolorna skulle förändras till en sorts amerikanskt colle-
gesystem, dvs. en postgymnasial utbildning på mellannivå. Jag vill här
klargöra att Centern avvisar en sådan tanke. Vi menar att ett enhetligt
högskolesystem är helt nödvändigt för kompetensutveckling och kom-
petenshöjning i hela landet. Ett differentierat högskolesystem skulle
troligen leda till en kategorisering, till någon form av A- och B-lag.

De små och medelstora högskolorna har i dag 22 % av landets stu-
denter, men de har bara 10 % av de ekonomiska resurserna. Det är,
med förlov sagt, nationellt resursslöseri. Centern menar att en rättvisare
fördelning av anslagen är ekonomiskt motiverad när det gäller att till-
godogöra sig de små högskolornas kapacitet.

I det sammanhanget vill jag passa på att lyfta fram Centerns krav på
att Mitthögskolan och högskolorna i Växsjö, Örebro och Karlstad på
sikt skall ha universitetsstatus. Som ett led i en sådan utvecklingspro-
cess anser vi att de högskolor som har, eller kommer att få, rätt att ge
magisterexamen givetvis automatiskt skall vara berättigade till fasta
forskningsresurser, till möjligheten att frivilligt inrätta en fakultetsor-
ganisation samt, som en konsekvens därav, till att inrätta profes-
sorstjänster. Vi avvisar således regeringens förslag, att regeringen skall
ha exklusiv rätt att utse professorstjänster på de små och medelstora
högskolorna. Den rätten skall givetvis tillkomma det enskilda lärosätet

66

- precis som Hans Hjortzberg-Nordlund antydde i sitt inlägg tidigare i
debatten här.

Detta är helt logiskt, mot bakgrund av att vi anser att grundutbild-
ning och forskning hör ihop. Därför föreslår vi ett enhetligt anslag för
utbildning och forskning.

För att genomföra dessa utbildningspolitiskt väl motiverade åtgär-
der föreslår vi också att de minsta högskolorna skall få ytterligare 50
miljoner kronor i en ny anslagspost, utöver vad regeringen har anslagit

- detta för att lyfta de här högskolorna till en nivå som ger god grund
för att också långsiktigt uppfylla kvalitetskraven.

Vidare vill vi anslå 100 miljoner kronor till forskningsändamål be-
träffande de mindre och medelstora högskolorna.

I likhet med vad någon här tidigare sade tänker inte heller jag dra i
gång en finansdebatt. Avslutningsvis vill jag bara framhålla att de här
anslagshöjningarna är finansierade i vårt budgetalternativ för högskole-
området. De finns redovisade i vår partimotion. Jag ser ingen anledning
att i detalj gå in på den saken.

Herr talman! Givetvis står jag bakom de reservationer som Centern
har i det betänkande från utbildningsutskottet som vi nu debatterar.
Andreas Carlgren har i sitt anförande yrkat bifall till reservation 6. Jag
instämmer däri och behöver därför inte upprepa yrkandena.

Anf. 119 PER LAGER (mp)

Herr talman! Waldorfseminariet i Kungälv kämpar för sin överlev-
nad. I tio år har seminariet försett de fristående, godkända och bidrags-
berättigade Waldorfskolorna med kompetenta och enligt Skolverkets
tillsynsrapporter även behöriga lärare i Waldorfpedagogik. Seminariet
står under statlig tillsyn och de studerande kan söka studiebidrag och
studiemedel. Ändå ges fortfarande inte ett öre till själva driften av
seminariet.

Efter många turer med ansökningar, examensrätt och överlevnads-
bidrag - jag behöver kanske inte dra hela historien igen; vi har ju haft
detta uppe tidigare här i kammaren - ligger sedan februari i år Kans-
lersämbetets rapport på Utbildningsdepartementet. I den avstyrks att
Waldorfseminariet ges examensrätt enligt högskoleförordningen. I
stället görs bedömningen att Waldorflärarutbildningens årskurser 1-7
och eurytmilärarutbildningen bör inordnas i sektorn för kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning, medan bildlärarutbildningen inte alls
anses uppfylla kraven.

Tiden går och vad händer? På seminariet i Kungälv är man förtviv-
lad. Kronofogden har väntat sedan januari, och nu går tidsfristen ut.
Värdet som finns att hämta ligger i själva verksamheten och pedagogi-
ken, knappast i seminariets få möbler och materiel, så det blir en mager
utmätning. Från och med i sommar tvingas skolan permittera sina 15
lärare, och ett fyrtiotal lärarstuderande lämnas därhän med halvfärdiga
utbildningar och studieskulder. Detta är mycket värre. Det är ett slöseri
med värdefulla kunskaper och med människors personliga insatser. Det
skapar arbetslöshet och därmed också andra problem.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

67

Prot. 1994/95:108

18 maj

Skolan har gjort allt för att under vägen tillmötesgå kraven på kvali-
tet och innehåll. Utbildningen har förlängts och anpassats så mycket

som själva idén, Waldorfpedagogiken, tillåtit. Att ytterligare förändra

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

utbildningen innebär delvis att man helt enkelt drar undan själva förut-
sättningarna för den pedagogiken.

Genom att frågan om examensrätt och rätt till statliga bidrag har
blivit en sådan långbänksfråga har planeringen av verksamheten och
arbetet i skolan utsatts för svåra påfrestningar.

Kärnfrågan är om regeringen vill att Waldorfseminariet skall finnas
eller inte. Just nu ligger frågan hos Utbildningsdepartementet. Antingen
får man bestämma sig för att ge silkessnöret, eller så får man se till att
seminariet får resurser för att klara en normal verksamhet. Man kan inte
tala om vikten av pedagogiska alternativ och samtidigt avstå från att ge
rättmätiga resurser.

Miljöpartiet de gröna anser att frågan om Waldorfseminariets
överlevnad är av stor principiell betydelse. Fristående skolor med be-
prövad och erkänd alternativ pedagogik måste ges möjligheter att
överleva för att vårt ordinarie utbildningssystem inte helt skall tömmas
på andra, ofta befruktande och pedagogiska, idéer och inspirationskäl-
lor.

Waldorfskolorna har funnits i Sverige sedan slutet av 40-talet och
har sedan dess bedrivit en framgångsrik verksamhet. Waldorfseminariet
i Kungälv startade för tio år sedan. Hittills har man där drivit verksam-
heten med hjälp av gåvor, fondmedel, uppdragsutbildningar, elevavgif-
ter, förhållandevis låga löneanspråk och inte minst mycket ideellt arbe-
te. Den här formen av finansiering fungerar inte på samma sätt nu som
tidigare, bl.a. på grund av den allmänna ekonomiska situationen i sam-
hället. Risken är stor att de andra Waldorfseminarierna också faller om
seminariet i Kungälv läggs ned.

Resultatet av den förestående nedläggningen av seminariet kommer
att stå samhället betydligt dyrare än om man i det här läget lyfter bort
skulden på 600 000 kronor så som vi i Miljöpartiet begärt i vår motion.
Waldorfskolorna ropar efter lärare och det finns alltså ett stort behov
av fortsatt utbildning. Det kan väl sägas ligga en logik i att man, om
man stödjer Waldorfskolorna och därmed Waldorfpedagogiken, också
ger sitt stöd till utbildningen av lärare till skolorna. Jag kan inte förstå
hur man annars får tanken att gå ihop. Jag har över huvud taget väldigt
svårt att förstå och acceptera den utdragna hanteringen av detta ärende.

Herr talman! I reservation 41, mom. 98, som Miljöpartiet lagt till-
sammans med Centern och Kristdemokraterna och som jag härmed
yrkar bifall till, har vi villkorat de 600 000 kronorna med att seminariet
presenterar en godtagbar plan för att uppnå Kanslersämbetets kvalitets-
krav för examensrätt. Jag tycker att det skulle vara mer än till fyllest
som underlag för en räddande gest från staten, så att seminariet åtmins-
tone till att börja med, dvs. nu, har möjlighet att klara av sin akuta
obeståndssituation.

Nästa steg är givetvis examensrätt och ett kontinuerligt bidrag till
driften som ger möjlighet till fortsatt verksamhet.

68

Som Andreas Carlgren tidigare påpekade måste pengar satsas, om
det skall vara möjligt att uppnå den kvalitet som samhället kräver. Bara
luft räcker inte ens för den här utbildningsverksamheten.

Waldorfseminariet i Kungälv är alltför viktigt för att läggas ned.
Det är märkligt att inte fler protesterar.

Anf. 120 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Herr talman! Frågan om Waldorfseminariet handlar inte alls om
seminariet i sig. Jag hör till dem som tycker att om det finns en Wal-
dorfpedagogik i Waldorfskolor, så är det också bra om det finns lärar-
utbildning för den pedagogiken.

Det handlar om att vi numera har ett enhetligt system för att granska
kvalitet och kriterier för att utfärda examensrätt. Skulle vi tumma på
den regeln, tror jag att vi skulle hamna i ett moras. Jag vill inte föregri-
pa regeringens behandling. Men tidigare kunde man bevilja överlev-
nadsbidrag på litet andra grunder, medan vi nu har ett system som de
flesta av oss - jag tror nästintill alla - har accepterat när det gäller
kvalitetsgranskning och granskning av den ekonomiska basen för en
verksamhet. Skulle vi frångå detta system i just detta fall, tror jag att vi
skulle hamna i ett moras. Det finns nämligen en rad enskilda högskolor,
t.ex. teologiska seminarier etc, där vi skulle kunna göra ett antal insat-
ser. Men jag tror ändå att det är viktigt att hålla fast vid nämnda prin-
cip.

Men jag vill på intet sätt föregripa regeringens behandling av frå-
gan, och jag hoppas självfallet att regeringen följer den med uppmärk-
samhet. Men jag tror ändå att det är viktigt att vi vet vad vi pratar om,
och inte tänker att detta bara gäller Waldorfseminariet, för det kan lika
gärna handla om kvalitetsbedömning vid en vanlig svensk högskola.

Anf. 121 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Berit Löfstedt, anledningen till att det har uppstått
akuta problem är bl.a. att frågan har behandlats i långbänk. Wal-
dorfseminariet i Kungälv har inte kunnat planera sin verksamhet på
grund av att hela hanteringen med att få examensrätt har dragit ut så
långt på tiden.

Jag tycker att det märkliga är att man godkänner Waldorfskolorna
och tycker att de har sitt berättigande, men sedan ger man inte möjlig-
het för själva lärarutbildningen att fungera.

Som jag sade i mitt anförande går det inte att leva på fonder och bi-
drag från privata givare i fortsättningen. Det måste till ett stöd från
samhället, om de alternativa pedagogikerna skall kunna leva vidare.

Anf. 122 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Herr talman! Jag vill bara säga att jag tycker att Universitetskans-
lern och Kanslersämbetet gör ett utomordentligt arbete när det gäller att
granska underlaget för att ge examensrätt. Det gäller såväl vid Wal-
dorfseminarier som vid enskilda regionala högskolor, mindre och me-
delstora, i vårt land som exempelvis vill ha rätt att utfärda magisterex-
amen. Det kan tyckas att det tar lång tid, men arbetet är viktigt, och det

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

69

Prot. 1994/95:108

18 maj

är inget som man får fuska ifrån sig på en kafferast. Jag vill inte rikta
någon kritik mot Kanslersämbetet, för arbetet har faktiskt varit ganska

svårt.

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

Anf. 123 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! När man skulle undersöka möjligheten att ge Wal-
dorfseminariet examensrätt, gavs olika tidsfrister. Seminariet planerade
sin verksamhet efter detta. Men det tog för lång tid, vilket innebar att
en akut situationen uppstod när det gällde ekonomin. Problemet är nu
att denna förnämliga utbildning i Kungälv tvingas läggas ned. Det ger
följdkostnader för samhället, och jag undrar vem som är beredd att ta
ansvaret för dem.

Anf. 124 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Jag har inget yrkande. Men jag vill ändå ta upp några
motioner som behandlas i betänkandet. De behandlar just Östgötaregi-
onen.

Det finns motionsförslag från mig själv, från flera partier och i form
av flerpartimotioner, om att utveckla just Linköpings universitet till att
på ett tydligare sätt också omfatta Norrköping. En av tankarna är att det
skall bli en profilering kring frågor som rör Östersjön - utvecklingen i
Östersjöområdet, infrastrukturen, logistiken och inte minst miljöfrågor-
na - dvs. en profilering i form av ett miljöuniversitet i Norrköping.

Herr talman! Ett steg på vägen, som jag pekar på i min motion, är
tillskapandet av en särskild Östersjöakademi. Om detta hade jag en
debatt här i kammaren i måndags med utbildningsministern. Beskedet
från honom var att han inte var benägen att arbeta för en sådan etable-
ring.

Jag menar att det faktiskt hade varit väsentligare att utveckla just
universitetet i Linköping till att också omfatta Norrköpingsområdet och
att där bygga upp kompetensen kring Östersjöfrågorna i stället för att,
som föreslås i ett kommande betänkande, etablera ett nytt universitet i
Stockholmsområdet.

Nu är det inte så mycket att göra åt detta, utan betänkandena har
lagts fram. Men jag vill ändå i detta sammanhang ställa en försynt fråga
till Berit Löfstedt med anledning av motionerna. Det hänvisas nämligen
i skrivningarna till en kommande fördjupad anslagsframställning. Berit
Löfstedt känner ju väl till Östgötaregionen och kommer från Linkö-
ping. Jag undrar hur hon ser på möjligheten att få en ökad satsning på
Linköpings universitet och på tanken om en större tyngd också i Norr-
köpingsområdet.

Min andra fråga handlar också om detta med en Östersjöakademi
och tanken på ett miljöuniversitet. Det skrivs i betänkandet att man med
intresse har noterat tankarna i motionen. Därför undrar jag om Berit
Löfstedt har några tankar om hur detta intresse kan omsättas i någon
sorts praktisk handling i pådrivande syfte. Eller är det så, som antyds,
att statsmakterna avhänder sig ansvaret för en sådan utveckling, så att
det blir upp till universiteten och andra institutioner att själva jobba

70

med detta? Jag vill gärna höra vad Berit Löfstedt har för syn på detta.

Anf. 125 BERIT LÖFSTEDT (s) replik

Herr talman! Det finns ju flera motioner om utvecklingen av Lin-
köpings universitet. Det finns många bra tankar i motionerna om ut-
veckling av högskolor över huvud taget ute i landet. Vi har i utskottet
varit eniga om att vi inte kunde peka ut någon särskild högskola och
fick inför nästa års propositioner lägga undan alla dessa förslag. Vad
jag också syftade på i mitt inledningsanförande för ett antal timmar
sedan var att många motioner innehåller många bra idéer men att de
behöver analyseras en del.

Dessutom vill jag säga: Jo, man skall nog vid ett universitet föda en
tanke och sedan själv utveckla den ganska långt. Detta är själva tanken
när det gäller hur universitet och högskolor skall arbeta i dag. Själv
tycker jag att det är spännande med det engagemang som Linköpings
universitet har utvecklat och de kontakter som man där har skaffat sig i
Östersjöområdet.

I ett betänkande som skall tas upp litet senare och som Bengt Sil-
fverstrand skall diskutera har vi noterat att det över Östersjön finns
viktiga relationer mellan flera olika högskolor. Det är viktigt att dessa
får leva vidare och att de får stöd.

Anf. 126 DAN ERICSSON (kds) replik

Herr talman! Det är i alla fall bra att Berit Löfstedt ser detta som
goda tankar. Man vill nu avvakta litet, men jag hoppas att Berit Löfs-
tedt - som mycket väl känner till universitet i Linköping - kan se möj-
ligheter att utveckla detta i framtiden.

Som det sägs är det också viktigt att man själv utvecklar dessa tan-
kar och kanske blir mer konkret. I detta ligger också att statsmakterna
ser var de olika tyngdpunkterna skall läggas. Då har jag fortfarande
väldigt svårt att se en etablering av ett nytt universitet som skall hand-
lägga Östersjöfrågor när det faktiskt finns kompetens just i Norrkö-
pingsområdet. Man hade på ett betydligt mer naturligt sätt kunnat ut-
veckla den kompetensen. Vi missar nu ett bra tillfälle, och det beklagar
jag. Men vi får, som sagt, hoppas att vi kommer en bit längre nästa år.

Anf. 127 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Herr talman! Jag skall i detta anförande något kommentera de av-
snitt som rör forskning i utbildningsutskottets betänkande nr 15 samt
betänkandena nr 12 om inrättandet av professurer och nr 13 om studie-
finansieringen för doktorander.

Även om en mera ingående diskussion om forskningen och forsk-
ningens villkor får anstå till den forskningspolitiska proposition som
kommer att läggas fram 1996, finns det anledning att göra några prin-
cipiella kommentarer.

Av statsfmansiella skäl sker vissa besparingar också på anslagen till
forskningsverksamhet. Totalt motsvarar minskningen av forskningsan-
slagen 1,7 % per år fram t.o.m. 1998. Dessa besparingar framställdes
av moderaternas förre utbildningsminister som en lemlästning av
svensk forskning i en interpellationsdebatt här i kammaren måndagen
den 15 maj. Det används ganska kraftiga uttryck från moderaternas sida

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

71

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

72

med anledning av de besparingar som sker både på forskningen och på
grundutbildningen.

Uttalandet om lemlästning föranleder två kommentarer. För det
första vittnar det om ett mindre väl utvecklat sinne för proportioner och
språkets valörer hos Moderata samlingspartiets företrädare. För det
andra tillförs svensk forskning i verkligheten totalt sett nya resurser.
Det är oerhört grundläggande viktigt att konstatera att det finns kraftig
ökade forskningsresurser i samhället. Problemet är att de genom den
förra regeringens inrättande av privata stiftelser, som är skyddade från
offentlig insyn och demokratisk påverkan genom medborgarvalda or-
gan, starkt försvårar avvägningen mellan olika forskningsområden.

Det handlar alltså inte om grämelse, Hans Hjortzberg-Nordlund,
utan det handlar om att vi får sämre förutsättningar att tillgodose de
angelägna forskningsområden som flera företrädare för olika partier här
har gjort sig till tolk för. Det är det som är problemet. Fåglarna är inte
inlåsta, Gunnar Goude, utan dem vill vi släppa fria från buren. Vi vill i
verklig mening ha en fri forskning, men eftersom det är samhällsresur-
ser - pensionsmedel och skattemedel - som används för detta vill vi
också ha ett ord med i laget när det gäller den övergripande fördelning-
en av resurserna.

Som bl.a. forskningsråden framhöll vid en uppvaktning hos utbild-
ningsutskottet den 16 mars innebär tillkomsten av forskningsstiftelserna
och utvidgningen av EU:s ramprogram för forskning att balansen mel-
lan resurser för programstyrd forskning och resurserna för fri grund-
forskning redan förskjutits till de senares nackdel. Vi är inte ensamma
om att ha den uppfattningen att man nu har råkat ut för ett allvarligt
balansproblem.

Vad i första hand Moderaterna nu klagar över, och tyvärr också
Folkpartiet och Centern i viss mån, är verkningarna av sin egen politik.
Beslutet att privatisera pensionsmedel och överföra beslut från demo-
kratiskt valda organ till privatpersoner har sålunda inneburit en allvar-
lig snedvridning av resursfördelningen på forskningsområdet.

De privata forskningsstiftelserna förfogar totalt sett över ca 17 mil-
jarder kronor, dvs. stiftelsekapitalet, varav drygt 1,5 miljarder beräknas
kunna delas ut fram t.o.m. 1998. Detta ger mig än en gång anledning att
understryka att det sammantaget finns starka forskningsresurser i det
svenska samhället.

Det finns också anledning att säga att svensk industri just nu satsar
mer än någonsin på forskning och utveckling. För att ta några alldeles
dagsfärska exempel ligger Ericsson och läkemedelsföretagen i den
absoluta toppen. Ericssons forsknings- och utvecklingskostnader är nu
mer än dubbelt så höga som investeringarna i fastigheter, maskiner och
varor. Drygt 60 % av 1994 års fakturering avsåg produkter som inte
fanns för tre år sedan. Detta är naturligtvis positivt, och det säger något
om vikten av att ha förmåga till förnyelse och överlevnad i en förän-
derlig tid.

Problemet är att vi i dag har mindre möjligheter att tillgodose ange-
lägna behov inom grundforskningen på grund av den snedvridning som
blivit följden av privatiseringen av pensionsmedlen.

De problem som återstår att lösa är att försöka rätta till de obalanser
som har uppstått. Strävan måste vara att åstadkomma en samordning
och en samverkan med den övriga statliga forskningspolitiken. Det
pågår fortfarande diskussioner och det är möjligt att man är beredd till
en dialog, det finns det vissa antydningar om i uttalanden från Naturve-
tenskapliga forskningsrådet under den senaste tiden. Vi måste se till att
vi utnyttjar de totala forskningsresurserna på ett optimalt sätt.

En särskild utredare har också fått regeringens uppdrag att se över
hela strukturen för forskningsfinansiering. Den socialdemokratiska
regeringen har alltså tagit flera initiativ på detta område.

Herr talman! Med detta yrkar jag avslag på de reservationer till
utbildningsutskottets betänkande nr 15 som rör anslag till forskning,
och bifall till utskottets hemställan på motsvarande punkter.

I betänkandet UbU12 tillstyrker utskottet regeringens förslag om att
ge mindre och medelstora högskolor som saknar egen fakultetsorgani-
sation möjligheter att inrätta professurer efter särskild kvalitetspröv-
ning. Jag vill rätta Erik Arthur Egervärn som sade att regeringen skall
utse dessa personer. Det är inte frågan om det. Man inrättar professu-
rerna på vanliga grunder, och innan man fattar beslut om vilka personer
som skall fä tjänsterna skall de genomgå en särskild prövning.

Utskottet ställer sig också bakom förslaget om att regeringen åter-
igen skall få rätt att inrätta professurer vid universitet och högskolor för
att kunna prioritera vissa nationellt angelägna forskningsområden.

De mindre och medelstora högskolorna har fått ökade resurser för
grundutbildning och forskning. För att kunna fortsätta uppbyggnaden
av kvalitet och kompetens hos dessa högskolor måste vi förstärka den
vetenskapliga ledningen. Forskningsanknytningen i grundutbildningen
är av avgörande betydelse för utvecklingen av de högskolor som saknar
egen fakultetsorganisation.

Det är sålunda kvalitetskravet som motiverar att alla högskolor nu
bereds möjlighet att inrätta egna professurer. Självfallet måste dessa
beslut föregås av en ingående prövning huruvida den vetenskapliga
miljön och kvaliteten inom respektive högskola motiverar inrättandet
av sådana professurer. Prövningen sker av Kanslersämbetet eller den
nya högskolemyndighet som vi kommer att diskutera och fatta beslut
om här i kammaren om några veckor.

Inte oväntat reserverar sig Moderaterna mot beslutet. Det förefaller
vara en logisk uppföljning av den minst sagt sparsmakade inställning
som moderaterna alltid haft till de mindre och medelstora högskolorna,
i synnerhet de mindre. Så sent som för något år sedan återkom modera-
terna med sin gamla käpphäst om att nivågruppera högskolevärlden i
ett A- och ett B-lag, där de mindre högskolornas verksamhet skulle
inskränkas till grundutbildning för att uppfylla det regionala näringsli-
vets behov.

Centern kritiserar i dag tanken på s.k. collegehögskolor. Jag vill då
bara erinra om att Centern för något år sedan ställde upp på det scena-
rio som moderaterna skisserade när det gäller kategoriklyvning. Det är
bra att centerpartisterna nu har återgått till att bli talesmän och före-

Prot. 1994/95:108
18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

73

Prot. 1994/95:108

18 maj

språkare för en utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna,
och för att det inte skall föreligga någon sådan nivågruppering.

Moderaterna står nu helt ensamma och isolerade bakom sitt miss-

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

troende till dessa högskolor.

Utskottet framhåller att huvudansvaret för forskningens organisa-
tion skall ligga på universitetens och högskolornas styrelser. För att
kunna säkerställa behovet av vetenskapligt kompetenta forskare inom
områden av särskilt nationellt intresse bereds genom utskottets förslag
nu möjligheten för regeringen att inrätta professurer inom sådana om-
råden. Ett exempel på sådana angelägna områden är att öka antalet
kvinnliga professurer - ett regeringsförslag som riksdagen kommer att
behandla om några veckor. Det har inte skett någon förbättring på det
området med den struktur som vi har i dag utan det är ett typiskt exem-
pel på områden där vi måste få initiativ från politisk nivå för att det
skall ske. Regeringens möjlighet att inrätta professurer inom särskilda
områden skall tillämpas restriktivt. Någon grund för påståendena i
reservation 2, att förslaget skulle innebära en återgång till ökad styrning
och centralisering av beslutsfattandet, finns därför inte.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna 1 och 2 och bifall
till utskottets hemställan.

Slutligen några ord om utbildningsutskottets betänkande 15. Mot
bakgrund av det kärva statsfinansiella läget tillstyrker utskottet rege-
ringens förslag att tillfälligt - observera tillfälligt - och i begränsad
utsträckning återinföra utbildningsbidrag som finansieringsform för
doktorander. Minst 50 % av de medel som lärosätena avsätter för stu-
diefinansieringen inom fakultetsanslagen skall dock avse doktorand-
tjänster.

Redan 1982 skapades genom riksdagsbeslut möjligheter att inrätta
doktorandtjänster som en ny form av studiefinansiering inom forskar-
utbildningen. Syftet har varit att skapa bättre ekonomiska villkor och en
större social trygghet för forskarstuderande. Resurserna för denna fors-
karutbildning har också successivt byggts ut.

Det bör framhållas att återinförandet av utbildningsbidragen är en
åtgärd på kort sikt. I den kommande forskningspolitiska propositionen
avser regeringen att återkomma med förslag om ett nytt och mer flexi-
belt system för studiefinansieringen inom forskarutbildningen.

Låt mig avslutningsvis också konstatera att möjligheten att kombi-
nera utbildningsbidrag med anställning som assistent återinförs.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 128 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Herr talman! När det gäller professurerna är vi inte motståndare till
att de små och medelstora högskolorna skaffar sig professurer. Det är
snarare precis tvärtom. Det är omsorgen om dem så att de inte skall
hamna i en B-lagsituation som gör att vi inte tycker att de själva skall
inrätta professurer. Att vara solitär professor vid en högskola är en
ganska svår roll. Det innebär att man behöver bygga upp nätverk som

74

är kompetent så att man inte hamnar i en situation med sämre kvalitet
än på andra ställen.

Det viktiga som Bengt Silfverstrand berört i sitt inlägg gäller
forskningsanslagen. Procentuellt sett är det litet. Men 157 miljoner i
fakultetsanslag och 238 miljoner i rådsanslag är inte små pengar för
forskningen. Det måste naturligtvis påverka forskningen i hög grad.
Var någonstans skall en högskola börja riva ner? Det kommer att bli
svåra problem, svåra prioriteringar. Det är inte alldeles säkert att det
kommer att gå i den riktning som vi politiker vill.

Det är tur att vi har forskningsstiftelserna som kan komplettera So-
cialdemokraternas dåliga modell. De här medlen är inga pensionsme-
del. Det är löntagarfondsmedel som företagarna har betalat in under
många år och som är omvandlade till stiftelser och verkligen gör mer
nytta än de politiskt styrda medlen.

Anf. 129 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Herr talman! Jag hävdar med bestämdhet att det är en nedvärdering
av de mindre och medelstora högskolorna att inte tro dem om kraften
och kompetensen att kunna inrätta professurer. Det skall ske samma
kompetens- och kvalitetsprövning som vid alla andra tillsättningar. Det
innebär att det blir en ökad resurs på de mindre och medelstora högsko-
lorna. Det ger bättre kvalitet. Vi kommer ett bra steg från den uppdel-
ning i A- och B-lag som Moderaterna i all tid har varit förespråkare för.

När det gäller forskningsstiftelserna och löntagarfondsmedel ingick
varje krona oavkortat, som mest 30 miljarder, i pensionssystemet ge-
nom att löntagarna hade avstått från löneökningar i förhandlingarna.
Det innebär att när man upplöste detta dränerade man detta system. Jag
tror ändå att det vid den uppgörelse som träffades 1992 hade funnits
förutsättningar för en kompromiss, och man hade i mera demokratiska
former kunnat ta en del av dessa medel och avsätta till forskning. Det
var faktiskt meningen - jag avslöjar ingen hemlighet när jag säger
detta. Nu valde man i stället formen att låsa in dessa pengar i pri-
vaträttsliga stiftelser där det inte finns någon insyn. Offentlighetsprin-
cipen gäller inte. Styrelserna utser sig själva. Dessutom har vi ingen
möjlighet att avsätta resurser för de områden där samtliga partier gång
på gång säger att vi inte får göra avkall på grundforskningen, vi behö-
ver pengarna. Man har alltså försvårat möjligheterna att styra medlen
dit de bäst behövs. Det är denna utveckling som forskningsråden nu är
oroliga för.

Anf. 130 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik

Herr talman! Stiftelserna ger i själva verket en frihet för forskar-
samhället att få medel utan att behöva passera politiska spärrar. Det är
fullt kompetenta forskare som sitter i stiftelserna och kan sköta utdel-
ningen av medel. Eftersom det är många olika stiftelser kan demokratin
tillgodoses. Jag tror att det är bättre.

Det Bengt Silfverstrand säger om pensionsmedlen är en efterkon-
struktion. Det är löntagarfondsmedel, inbetalda av företagarna.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

75

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 131 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Herr talman! Om man av statsfmansiella skäl måste pruta på forsk-

ningsanslagen - jag betvivlar inte siffrorna, de är korrekta - och sam-

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

tidigt har tillgång till 1,5 miljarder kronor och gör en enkel summering
av minskningarna och satsningarna, kommer man fram till att forskar-
samhället totalt tillförs mycket kraftigt ökade resurser under den period
som vi nu talar om. Men så uttrycker Moderaterna och andra oro för att
man dränerar grundforskningen. I nästa ögonblick säger man att det är
bra att man får de här pengarna. Då säger vi att det är bra att vi har
tillgång till starka forskningsresurser. Men vi tycker att man i demo-
kratisk ordning på samma sätt som i fråga om fakulteter, forskningsråd
och sektorsorgan skall ha möjlighet att styra resurserna på demokratisk
väg där de gör den största nyttan. Det är en snedvridning där som är
allvarlig och som hela forskarvärlden uttrycker oro över. Moderaterna
är tydligen till freds med att man kunnat välja en klart odemokratisk
form, ett unikum i svensk utbildningspolitisk historia.

Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Herr talman! När det gäller UbU12 har vi accepterat som ett logiskt
led i utvecklingen av de nya högskolorna att de skall kunna inrätta
professurer efter sedvanlig kvalitetsgranskning. Däremot håller jag inte
med Bengt Silfverstrand om regeringens rätt att inrätta professurer. Det
är fullt möjligt att kombinera en aktiv jämställdhetspolitik med att inte
låta regeringen inrätta professurer. Det går nämligen att göra det via de
högskolor och fakulteter som finns. Att nu göra det är att lyfta på en
spärr som lätt - minsta motståndets lag - kan leda till att man återgår
till ökad centralisering och ökad styrning av högskolan.

Sedan vill jag prata litet om doktorandtjänsterna. Jag hoppas att jag
sade i mitt anförande att vi är helt emot att etablera utbildningsbidrag
som begrepp igen, och därför har vi också finansierat ytterligare 300
doktorandtjänster.

Att nu föra in utbildningsbidrag i diskussionen om forskningsfinan-
sieringen tycker jag är ett nederlag för riksdagen, ett nederlag för de
studerande, ett nederlag för våra ansträngningar att öka antalet kvinnli-
ga forskare och ett nederlag för tilltron till vårt utbildningsutskott och
riksdagens beslut att olika forskningsstödjande organ skall ha som sin
uppgift att även finansiera doktorandtjänster. Jag tänker speciellt på de
forskningsstiftelser som föregående debatt handlade om.

Tror verkligen Bengt Silfverstrand att detta är en tillfällig åtgärd?
Kan Bengt Silfverstrand på heder och samvete lova att detta är en till-
fällig åtgärd? Hur har Bengt Silfverstrand kunnat acceptera detta efter
alla våra gemensamma uttalanden och ansträngningar?

Anf. 133 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Herr talman! Med all respekt för Margitta Edgrens fina insatser när
det gäller jämställdhetsarbetet, måste jag säga att de tyvärr inte avsatte
de förväntade spåren i den förra regeringens politik. Vi kan bara kon-
statera att situationen är bedrövlig när det gäller antalet kvinnliga

76

förskare i förhållande till antalet manliga forskare, och inte minst när
det gäller kvinnliga professurer.

Nu kommer det ett förslag som löser de problemen. Men en för-
ändring åt rätt håll sker bara på ett politiskt initiativ. Därför är det här
området ett bra exempel på att det i vissa fall, under vissa omständighe-
ter, kan finnas anledning för regeringen att gå in och inrätta professu-
rer. Innehavarna skall sedan utses på vanligt sätt, efter kompetensbe-
dömning. Det skall alltså vara en restriktiv tillämpning. Det finns ingen
anledning att hysa oro på den punkten.

Jag tycker inte att man i den här frågan skall ta till överord när det
gäller förslagen om att fortsätta med utbildningsbidrag. Det finns så
klara markeringar, dels av hur mycket det handlar om, dels av att det är
en tillfällig åtgärd. På detta område - även om vi inte vet resultatet
eftersom vi ju inte har någon insyn - har man från ett par av dessa
forskningsstiftelser talat om att man skall använda en del av sina medel
till doktorandtjänster. Det finns alltså åtminstone på det här området ett
någorlunda klart besked. Det innebär också att det kommer vissa re-
surstillskott på det här området.

Sedan utfärdar jag naturligtvis inga löften om när förändringar sker.
Vi har alltså att ta oss ur det ekonomiska moras i vilket den borgerliga
regeringen försatte oss, och det är först när vi har kunnat komma upp ur
det som vi kan börja tala om nya reformer.

Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp) replik

Herr talman! En av uppgifterna för de nya forskningsstiftelserna
var, Bengt Silfverstrand, att finansiera forskarutbildning. Erkänn det!
Det är helt klart och helt tydligt och har funnits med i diskussionen hela
tiden. Det är ett faktum som ni socialdemokrater gärna hoppar över.
Bengt Silfverstrand och jag har diskuterat att denna övergång - det
finns en tidsgräns för utbildningsbidraget - under en period skulle
kunna innebära en viss turbulens, men på sikt skulle det finnas tillräck-
ligt många studieplatser tack vare forskningsstiftelserna.

Anf. 135 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Hen talman! Jag har inte hoppat över det faktum att forskningsstif-
telserna kommer att avsätta resurser för det här ändamålet. Jag sade,
och upprepar det eftersom Margitta Edgren tydligen inte hann med i
svängarna, att det var ett av de få områden som vi vet kommer att få
vissa resurser, områden som vi är överens om är mycket angelägna.

Det talar ytterligare för det jag sade: Vi vill ha en total överblick, så
att vi kan tillföra forskningsresurser till de områden som vi finner mest
angelägna. Vi tycker att detta är ett angeläget område, och det är därför
vi gör mycket klara markeringar av att de förändringar, som vi nu ge-
nomför via riksdagsbeslut, är tillfälliga och begränsade. Det är i alla
fall ett tydligt besked om våra ambitioner.

Hade vi haft den här överblicken och de här möjligheterna också
när det gäller forskningsstiftelserna i övrigt, kunde vi också ha tillgodo-
sett andra angelägna områden, exempelvis grundforskningen. Då skulle

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

77

Prot. 1994/95:108

18 maj

vi ha kommit undan dessa besvärliga problem som vi nu har att räkna
med under i alla fall de närmaste åren.

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

Anf. 136 GUNNAR GOUDE (mp) replik

Herr talman! Som jag påpekade i mitt anförande har universitet och
högskolor som bedriver forskning och undervisning mycket stora pro-
blem. Det gäller t.ex. balansen mellan tillämpad forskning och grund-
forskning, som utgör ett mycket allvarligt problem. Näringslivet och
den offentliga sektorn i Sverige behöver hög kvalitet i den tillämpade
forskningen och i grundforskningen, och forskarutbildningen klarar inte
av detta.

Jag skall inte upprepa de problem som jag tog upp tidigare. Jag kan
bara nämna de yngre forskarnas situation. De saknar totalt forsknings-
medel för sin verksamhet. De är helt uppbundna och beroende av
handledarna.

Vi har den helt omöjliga tjänstestrukturen, som är unik internatio-
nellt sett. Vi saknar rörlighet genom att vi har livstidstjänster på alla
viktiga poster vid universiteten. Det gör att ungdomar och kvinnor inte
kommer in vid universiteten, och vi får ingen rörlighet.

Vi har naturligtvis också hindren för den tvärvetenskapliga verk-
samheten, som är så oerhört viktig både på forskningsrådssidan och
inom universiteten, där fakulteterna är ett stort hinder.

Nu säger Bengt Silfverstrand att man tar initiativ. Om budgetpro-
positionen såg ut som Bengt Silfverstrand låter vore det bra. Men inget
initiativ alls finns på de här punkterna i budgetpropositionen. Det är
förvånande. Jag ställer frågan: Varför finns inte de här stora problemen
behandlade i budgetpropositionen?

Anf. 137 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Herr talman! De stora problemen finns behandlade i budgetpropo-
sitionen, där vi konstaterar, som jag har gjort i mitt inledningsanföran-
de och i flera repliker, att det totalt sett finns goda forskningsresurser i
samhället. Problemet är fördelningen, den snedvridning och obalans
som finns mellan grundforskning å ena sidan och tillämpad forskning å
andra sidan.

Jag är i stor utsträckning överens med Gunnar Goude om problem-
beskrivningen. Men det är förvånansvärt att Gunnar Goude mot den
bakgrunden så lätt går förbi, närmast i ironiska svängar, de forsk-
ningsstiftelser som sitter inne med de här resurserna. Hade vi förfogat
över dessa resurser på samma sätt som vi har överblick över de samla-
de resurserna till sektorsforskning, till forskningsråden och till fakul-
tetsanslag, hade vi också kunnat tillgodose många av de önskemål och
krav som Gunnar Goude har fört fram.

När vi nu är överens om problembeskrivningen borde Gunnar Gou-
de litet kraftfullare ta itu med obalanserna och skjuta in sig på de pro-
blem som har förorsakats av olyckliga politiska beslut under förra
mandatperioden.

78

Anf. 138 GUNNAR GOUDE (mp) replik

Herr talman! Jag håller med om att stiftelserna är en djupt olycklig
form för organisation av forskningsmedel. Dessutom har vi fått ytterli-
gare 800 miljoner av EU-medel på tillämpningssidan.

Men faktum kvarstår: i budgetpropositionen finns ingen lösning på
problemet med den bristande balansen. Det ser vi från Miljöpartiet
tydligt, eftersom vi har förslag på hur detta skall lösas. Vi har förslag
om grundforskningsavdraget, vi har förslag om ändringar i
tjänstestrukturen och vi har förslag om finansiering av de yngre
forskarnas verksamhet.

Det finns ingen motsvarighet till de här förslagen i budgetproposi-
tionen. Det gör t.ex. att diskussionen är svår att föra. Det finns inget
alternativ från er sida att ta upp och ställa vårt förslag mot. När initiati-
vet nu skall komma från socialdemokraterna tror jag säkert att man
behöver mer tid på sig än ett oppositionsparti behöver. Det ligger i
sakens natur. Man måste utreda litet noggrannare. Men eftersom det
bara föreligger ett förslag, Miljöpartiets, skulle det vara trevligt att höra
hur socialdemokratin ställer sig till den typ av förslag som Miljöpartiet
har framfört.

Anf. 139 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Herr talman! Den enkla anledningen till att vi inte för några djupgå-
ende resonemang om satsningen på den framtida forskningsinriktningen
är, som jag också angav i min inledning, att de förslagen kommer i en
forskningspolitisk proposition nästa år. Den omfattar en treårsperiod.

Eftersom vi inte närmare har analyserat vidd och vikt av Miljöpar-
tiets förslag, skall jag gärna göra den personliga reflexionen att jag
finner många av tankegångarna mycket intressanta och väl värda att
närmare fundera på. Det är på flera punkter, som jag uppfattar det,
förslag som innebär litet av ett nytänkande som vi självklart kan disku-
tera.

Men svaret är att det kommer en forskningspolitisk proposition och
att beredningen av dessa förslag är i gång. Det är den ena biten.

Den andra biten är att man också har tillsatt en särskild utredare för
att se över strukturen för forskningsfinansieringen. Det framgår klart
och tydligt av direktiven, som jag utgår från att Gunnar Goude har tagit
del av, att vi lyfter fram de här frågorna för framtiden och för Sveriges
förmåga att överleva som välfärdsland och industrination. Jag är allde-
les övertygad om att vi kommer att få tillfälle att djupare diskutera de
här frågorna när det är dags att fatta de viktiga besluten i de här sam-
manhangen.

Anf. 140 BERTIL PERSSON (m)

Herr talman! Forskning och utbildning är själva nyckelfrågan när
det gäller hur det skall gå för vårt land i framtiden. Jag vill ta upp en av
de allra viktigaste aspekterna när det gäller att lyckas i fråga om forsk-
ning och utbildning. Där går jag längre än mitt eget parti egentligen
ställer upp på.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

79

Prot. 1994/95:108

18 maj

Jag menar att den viktigaste faktorn för en framgångsrik forskning
och utveckling är att man skapar tillräckligt stora kreativa massor. Man

behöver grupper med många forskare med olika bakgrund som arbetar

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

tätt samman. Det skall vara naturvetare, tekniker och kulturarbetare.

Man kan tala mycket om elektronisk frihet, t.ex. att man säljer en
etta i Gamla stan, köper en herrgård i Värmland och sitter vid datorn
och forskar. Men det är i människors möten som kreativiteten uppstår.
Det är ett faktum som gör att de stora universiteten i dag är de ställen
där de nya idéerna föds.

Man kan tycka hur mycket man vill om de små högskolorna, men
det är inte där de väsentliga innovationerna görs. Inser man inte detta är
Sverige i en bekymmersam situation.

Sverige har halkat efter när det gäller forskning och utveckling. Det
har jag talat om länge. Vår kompetens är inte av det snitt som den var
vid förra sekelskiftet. Vi har en bred industri i Sverige som nästan
genomgående befinner sig i det Percy Barnevik kallar solnedgångs-
branscherna eller det som andra kallar de priskonkurrerande branscher-
na. Det rör sig om uppfinningar från förra sekelskiftet. Vi försöker med
låga priser och därmed låga löner att hålla vår verksamhet i gång. Det
är telefoner, bilar, kullager, pappersmassa, kanoner, kylskåp - alltihop
är gamla produkter.

Det finns enstaka undantag. Ericsson har lyckats hålla sig på topp
fortfarande. Men de lever i en tuff bransch. Och vi har läkemedelsin-
dustrin. Jag vill hävda att deras framgångar beror på att de har haft
tillgång till en rad forskningsfonder för medicinska ändamål, som poli-
tikerna inte kunnat styra. De har haft bättre förutsättningar än andra
forskningsbranscher.

De som betraktas som soluppgångsindustrier, vars forskning skall
ge oss nya produkter som vi kan sälja för hutlösa priser till en häpnande
värld, finns enligt allas uppfattning inom områdena optik, gen- och
bioteknik, datakommunikation - kommunikation, inte datorer - miljö-
och solarteknik och ren mat. Där är Sverige tunt, tyvärr.

Vi lever i en värld av tuff konkurrens. Den första fungerande data-
maskinen hette Besk och stod i Stockholm. Det är en bransch där vi
inte är starka i dag. Den första platta bildskärmen gjordes i Göteborg.
Den görs i Japan i dag.

De som letar i de databaser våra universitet har är i första hand
amerikaner, därefter japaner och sedan svenskar. Bara ett företag som
Canon har tolv man ute för att ragga folk genom att leta i de internatio-
nella databaserna efter begåvningar att rekrytera. Det finns inga svens-
ka företag som är ute på det viset.

Om man tittar på situationen i dag finner man att 12 % av svenskar-
na har en längre akademisk utbildning, i USA är de dubbelt så många
och i våra konkurrentländer är de fler.

Om man ser på den utbildning som pågår i dag ligger Holland,
Danmark och England på en nästan dubbelt så hög nivå som Sverige
när det gäller långa, akademiska utbildningar. USA, Japan och Kanada
ligger ännu högre.

80

Att bli civilingenjör i Sverige tar fyra och ett halvt år. Utbildningen
är ungefar två år längre i våra viktigaste konkurrentländer. Möjligen är
svenskar så pass mycket mer begåvade att det här jämnar ut sig - inte
vet jag - men det kan diskuteras.

Vad gäller resurser till civilekonomutbildningen i Sverige är det
egentligen bara Handelshögskolan som har resurser av internationell
storlek.

Man sade tidigare att man behövde ett universitet per miljon invå-
nare. Nu är viktiga konkurrentländer på väg att få ett universitet per en
halv miljon. Vi har sex universitet på 9 miljoner invånare.

Vi missar chansen att skapa en stor kreativ massa genom att kon-
centrera forskningen och bredda utbudet på de områden där man kan
skapa en sådan här kreativ massa. I stället satsar vi på statussymboler
som residensstäder. Detta tror jag är en stor fara för Sverige och fram-
tiden.

När man skall återta en ställning som ledande nation i världen på
forskning och utbildning handlar det om en elitsatsning. Det kan jämfö-
ras med elitsatsningar i hockey, fotboll och tennis. Det handlar inte om
arbetstidsreglering, rättvisa, fördelning eller styrning. Tänk på när vi
styrde 7 miljarder till energiforskningen. Det kom inte ut någonting av
det som kunde säljas till en häpen omvärld. Det handlar bara om hårt
arbete och kompetens. Det gäller att skapa förutsättningar för ofta udda
personer att arbeta i ovissa branscher där ingen politiker kan se var
genombrotten sker. Det handlar om grundforskning. Där behöver vi
göra rejäla satsningar. Vi behöver helt enkelt fler universitet i det här
landet.

De faktorer som skapar tillväxt i ett land är forskning, utbildning,
infrastruktur och livsmiljö. Det är på dessa områden vi har möjlighet att
göra någonting för att komma tillbaka i välfärdsligan, där vi har ramlat
ner från tredje till sjuttonde plats på litet drygt 20 år.

Per Unckel gjorde en rejäl satsning när det gällde forskningsansla-
gen. Det var en mycket väsentlig insats. Den var inte tillräcklig, men
det är farligt att gå den motsatta vägen.

Vi måste skapa den stora kreativa massan om vi skall få inte bara en
utbildning på mellannivå utan också nya genombrott inom nya tekniker.
Det är mitt budskap. Vi är ute i en internationell konkurrens. Det är inte
fråga om en lokal, intern fördelningspolitik.

Anf. 141 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Med risk att framstå som teknikfientlig vill jag ställa
en fråga. Det gäller moderaternas, som jag tycker, nästan magiska bun-
denhet till detta med informationsteknik, som om den vore en patent-
lösning på i stort sett alla problem. Eftersom moderaterna ägnar väldigt
mycket tid, kraft och energi åt detta vill jag fråga: Talar ni någon gång
om informationens innehåll - detta enorma flöde - om kvaliteten, om
vad som händer med människorna och om vilka de psykologiska effek-
terna är? Det har i varje fall inte jag uppmärksammat.

Jag vill också kommentera det som sades om forskning och forsk-
ningsinsatser. Ericsson nämndes som ett gott exempel. Det är bra att

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ericsson har kommit långt med sin forskning och att företaget har ut-
vecklats så pass bra. Men frågan är om forskning skall finansieras med

löntagarfondspengar och om inte ett företag som Ericsson, som gör

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

miljardvinster, mycket väl kan finansiera sin forskning själv.

Det gjordes också en jämförelse mellan kvaliteten på den akade-
miska utbildningen i USA och i Sverige. Mig veterligt kan man inte
göra sådana jämförelser, därför att kvaliteten är så olika på de akade-
miska utbildningarna i USA. Den varierar i allra högsta grad.

Anf. 142 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Det är märkligt att man inte kan prata så att det hörs.
Vad jag sade var att elektronisk frihet är intressant, men den kan aldrig
ersätta människors möten. Det är därför man skall skapa dessa stora
kreativa massor.

Jag tror utan tvekan att den informationsteknik vi har är en stor till-
gång - särskilt när vi i en framtid har lärt oss hantera den och när vi har
fått en struktur på exempelvis Internet som fungerar.

Det är mycket påtagligt att Ericsson är i en tuff bransch. Hälften av
vad man säljer i år är produkter som togs fram under det senaste året.
Detta visar hur otroligt viktigt det är att forskningen förs framåt.

Det är viktigt att Astra och Ericsson inte är de enda. Vi måste fram i
soluppgångsbranscherna, där vi kan få nya företag som tar in stora
vinster på nya produkter som är en följd av en kraftfull satsning på
grundforskning.

Anf. 143 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v) replik

Herr talman! Jag tror att vi kan vara ganska överens om vikten av
att satsa på forskning - både den tillämpade forskningen och grund-
forskningen.

Det jag ifrågasatte var exemplet. Ericsson framhölls som ett gott
exempel i samband med debatten om medel från forskningsstiftelserna.
Ericsson är ett företag med mycket stora vinster. I det svåra ekonomis-
ka läget - det brukar moderaterna annars markera - borde dessa företag
kunna finansiera betydligt större del av sin forskning själva.

Anf. 144 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Låt mig påminna om ett annat exempel som jag också
tog upp: energiforskningen. Vi bestämde oss i Sveriges riksdag i all-
män välmening för att lägga 7 miljarder på energiforskning. Dessa
miljarder skulle inte få användas till någon forskning som industrin
skulle kunna ha någon nytta av. Det hade man heller inte. Man gick rätt
i sjön.

Anf. 145 ROY OTTOSSON (mp)

Herr talman! Behovet av såväl högre utbildning som forskning på
universitet och högskolor ökar. Det är många som i debatten tidigare
pekat på att behovet av en ytterligare ökning är stort. Vi behöver satsa
mera på forskning och högre utbildning i Sverige.

82

Numera finns det också en ganska vidlyftig flora av mindre högsko-
lor utanför universiteten runt om i landet, i huvudsak för utbildningsän-
damål. Kraven på att knyta forskning till dessa ökar. Prognoser pekar
på att denna utveckling kommer att fortsätta.

Det pekar på att tiden är mogen för åtminstone ett nytt fullskaligt
universitet i landet - förmodligen två - inom en tioårsperiod. Ser man
till geografin, utbildningsnivån och den regionala utvecklingen bör ett
första nytt universitet lokaliseras till Sundsvall, vars högskola i dag
ingår i ett nätverk med främst Östersund - den s.k. Mitthögskolan. Det
är den i särklass största medelstora högskolan.

Ett universitet med Sundsvall som huvudort kan ha en inriktning på
miljö och information - soluppgångsbranscherna, som föregående
talare pratade om. Det är expansiva branscher inom teknik och nä-
ringsliv. Redan nu är såväl naturvetenskap som journalistik profiläm-
nen på Mitthögskolan.

Jag läste så sent som i dag om hur dessa branscher utvecklas. Bara
miljöbranschen har i dag en tillväxt på över 10 % om året i Europa. I
Sverige är motsvarande siffra 2-3 % för just denna bransch. Det visar
att vi släpar efter och att behovet är enormt inte minst när det gäller
forskning och utbildning på detta område.

Ett beslut om ett universitet i Sundsvall nu skulle leda till en effek-
tivare och mer rationell kraftsamling av den naturligt pågående utbygg-
naden av högre utbildning och forskning i landet.

Några i Miljöpartiet har skrivit en motion om detta. Utskottet har
inte velat ta ställning. Man nöjer sig med att hänvisa till de utökade
forskningsresurser som man ställt till förfogande för bl.a. Mitthögsko-
lan.

Det är naturligtvis meningslöst att yrka bifall till motionen, men jag
förutsätter att utskottet liksom regeringen begrundar frågan och så
småningom återkommer med ett förslag i denna riktning.

Anf. 146 ANNA ÅKERHIELM (m)

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av motion Ub641
om ett handikappuniversitet i Lund. Det finns två bärande tankar bak-
om motionen. Motionen syftar dels till en samling av de resurser som
redan är spridda i Skåne, dels till en möjlighet för alla handikappade i
Sverige att få tillgång till högre utbildning genom modern teknik.

Skåne kan som bekant framhävas i många sammanhang. Tveklöst är
det så att det finns en koncentration av kompetens, erfarenhet, forsk-
ning och utveckling inom handikappområdet. Lunds universitet och
Tekniska högskolan och CERTEC är ett kunskapscenter. Universitets-
sjukhuset och Rehab Orup är ett annat. Ideon är ett tredje. HADAR i
Malmö är ett fjärde, för att bara nämna några.

Utifrån detta faller det sig naturligt att försöka få till stånd en sam-
ling som är större än en centrumbildning. Vi vet alla vad en kreativ
miljö som bygger på samverkan och kunskapsutbyte kan innebära.
Intresset kring utbildning och forskning knuten runt den handikappade
och dennes livssituation kan mycket väl bli en kommande svensk spjut-
spetsverksamhet.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

83

Prot. 1994/95:108

18 maj

Redan nu har t.ex. HADAR internationellt utbyte, och svensk
know-how kan bli en framtida exportvara i form av både kunskap och

utvecklade handikapptekniska produkter.

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

Rehabiliteringsteknik är en snabbt växande marknad allteftersom
befolkningen åldras och flera funktionshindrade behöver stöd och assi-
stans. Detta innebär att det skapas en intressant ekonomisk marknad
med konkurrens inte minst från USA.

För att uppnå denna dynamik är det viktigt att knyta till sig forskare
och lärare. En professur i handikappteknik eller rehabiliteringsteknik
skulle lyfta fram detta område som en speciell disciplin, och det skulle i
sin tur vara positivt för rekrytering av forskarstuderande och teknikut-
veckling inom området.

Att det är viktigt kan sammanfattas i följande: Vi har skaffat oss
teknik och kunskap för att rädda liv. Nu måste vi fortsätta med att an-
passa till livet.

Den andra delen i motionen gäller frågan hur vi skall kunna öka
tillgängligheten för handikappade när det gäller att studera vid universi-
tet och högskolor.

Utbildning är en investering i humankapital även för människor
med handikapp. Den kan bidra till rehabilitering och integrering i ar-
betslivet.

Med nya medier och tekniker kan befintliga undervisningsresurser
användas bättre. Distansundervisning via modern datorteknik och inter-
aktiv multimediateknik med möjligheter också till socialt samspel ger
handikappade studenter tillfälle att delta i undervisning och forskning
på villkor som aldrig har kunnat erbjudas tidigare.

Man kan om man så vill bygga ett ”Campus”, reellt och virtuellt,
som öppnar helt nya vägar. Det är en spännande och fascinerande men
inte omöjlig tanke.

Det allra viktigaste är att ta all den kraft som finns i modern tekno-
logi och skapa en utbildning som anpassas till den enskilda individens
behov, kapacitet och önskemål.

Detta, herr talman, är tanken bakom motionen.

Jag konstaterar att utskottet behandlat motionen välvilligt. Det glä-
der mig förstås. Det innebär att det finns ett samförstånd kring motio-
nens intentioner som är värt att följa upp.

Anf. 147 EVA PERSSON SELLIN (s)

Herr talman! Anledningen till att jag går upp i den här debatten är
att jag vill försöka att fästa kammarens uppmärksamhet på den speciel-
la situation som råder vid en av vår högskolor i landet, nämligen hög-
skolan i Luleå och forskningsresurserna där.

Högskolan i Luleå är den enda högskolan i landet där lärarna utan-
för det tekniska området varken har tillgång till fakultetsanslag eller
forskningsstödjande åtgärder. Förutom den tekniska utbildningen finns
i dag tre huvudområden. Det är samhällsvetenskaplig utbildning, där
ekonomi ingår, lärarutbildning och musikutbildning. Inom de områdena
får man i dag ingenting till forskning.

84

Hur kan det komma sig att det har blivit så här? Det kan man fråga
sig. Jag skall försöka att förklara det. Högskolan i Luleå räknas inte till
de mindre och medelstora högskolorna och har därför inte någon del av
de forskningsstödjande åtgärderna. Eftersom det finns en teknisk fakul-
tet räknas den i stället till universiteten.

Men Luleås högskola är en högskola och inget universitet. Det in-
nebär att den heller inte får några fakultetsanslag till de andra områdena
förutom det tekniska området. Högskolan i Luleå har hamnat någon-
stans mitt emellan. Forskningsresurserna finns inte där, förutom på det
tekniska området. Den har hamnat i kläm när det gäller forskningsre-
surserna.

Detta har påtalats vid ett flertal tillfällen av andra socialdemokratis-
ka riksdagsledamöter från Norrbotten. Högskolan i Luleå har också
föreslagit att den i stället skall kallas Tekniska universitetet i Luleå för
att reda ut den förvirring som råder om vad den skall anses vara.

Regeringen anser att forskningen och forskarutbildningen vid de
mindre och medelstora högskolorna skall stärkas. Man föreslår också
att anslaget för forskningsstödjande åtgärder förstärks. Det tycker jag är
bra. Jag hade hoppats att även Luleå skulle haft tillgång till detta.

I många sammanhang framhålls vikten av att högskolans lärare är
forskarutbildade. Förutsättningarna för en effektiv forskning utanför
den tekniska fakulteten är i dag mycket begränsade vid högskolan i
Luleå. Om Luleås högskola skall kunna utvecklas måste det tillföras
ekonomiska resurser och forskningsstöd. Det är också nödvändigt att
resurser tillkommer om den skall konkurrera med andra högskolor på
ett något så när rättvist sätt.

Högskolan i Luleå har stor betydelse för Norrbotten och norrbott-
ningarna. Jag skulle vilja påstå att det är den bästa regionalpolitiska
satsning som har skett i vårt län. Flera företag har avknoppats från
högskolan. I dag har man ett mycket bra samarbete mellan högskolan,
företag, myndigheter och organisationer.

Högskolan har också en väldigt viktig roll i den strukturomvandling
som i dag sker i näringslivet i Norrbotten. Den har en mycket viktig
uppgift för vidareutbildning av arbetskraften och vidareutveckling av
tekniken. Den har givetvis också en mycket stor betydelse för länets
ungdomar.

I det nya kunskaps- och informationssamhället kommer utbildning-
en att ha stor för att inte säga avgörande betydelse för möjligheten att
konkurrera. Det gäller såväl för enskilda individer som för företag och
organisationer. Det gäller också för kommuner, län, regioner och län-
der. Norrbottens framtid är i mycket stor utsträckning beroende av
vilken tillgång på kunskap och utbildning som finns i länet. Högskolan
har här en avgörande betydelse.

Det kan inte råda några som helst tvivel om orättvisan. Högskolan i
Luleå har inte tillgång till forskningsstöd utanför det tekniska området.
Jag förutsätter att den situation som högskolan i Luleå befinner sig i när
det gäller forskningsstödet löser sig i och med den forskningspolitiska
propositionen.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning , m.m.

85

Prot. 1994/95:108

18 maj

Jag ser fram emot den propositionen och lovar att jag kommer att
följa frågan med stor nyfikenhet och spänning tills dess den är löst.

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

Anf. 148 HANNA ZETTERBERG (v)

Herr talman! Jag tänker inte förlänga debatten så mycket mer. Jag
tycker att den har varit lång nog.

Jag vill poängtera två saker som för Vänsterpartiet är väldigt viktiga
och som vi inte har talat så mycket om i dag. Det handlar för det första
om antagningssystemet till högskolan för folkhögskoleelever. Det är i
dag mycket oklart. Vi har tidigare och också nu efterlyst överblickbara
antagningssystem. De måste också vara kända för dem som söker från
en folkhögskola till en högskoleutbildning.

Det finns en utredning som är tillsatt för det ändamålet, och det är
väldigt bra. Men vi vill poängtera att det är ett område som måste be-
vakas. En utredning är bra, men det beslut som utredningen resulterar i
är kanske det allra viktigaste.

Frågan om meritvärderingar och studieomdömen handlar om det
viktiga att skapa större rättvisa och en bättre samordning så att elever
behandlas på lika sätt oavsett vilken högskola de söker till och oavsett
vilken folkhögskola de kommer från. Anledningen till att jag tar upp
det är förstås att teorin skiljer sig från praktiken. I teorin fungerar sys-
temet ganska bra, men i praktiken behandlas elever på helt olika sätt.

Det andra som är viktigt handlar om studentinflytande. Det hade jag
tänkt tala mycket längre om. Men jag begränsar mig till att säga att det
är viktigt för oss i Sverige att sprida det till andra länder som vi samar-
betar med. Det sker genom studerandeorganisationer och liknande.

Det har här i dag förts en liten diskussion om EU-medlemskapet
och de studerandes inflytande. Vi i Vänsterpartiet har i vår motion
krävt att Sverige skall arbeta för att sprida elevdemokrati och studeran-
deinflytande även inom EU. Anledningen till att Vänsterpartiet gör det
är ju att vi i Sverige skulle gå in i EU för att påverka.

Jag hoppas verkligen att det inte bara handlar om lagar och regler
eller ekonomi, utan att det också handlar om ett sätt att se på studeran-
de i relationer mellan lärare och elever. Det är en mycket viktig tradi-
tion som vi i Sverige i och för sig också behöver förbättra. Men jag vill
gärna se att vi diskuterar med andra länder som vi samarbetar med. Det
innebär naturligtvis inte för den sakens skull att Sverige eller något
annat medlemsland skall ge upp sin suveränitet när det gäller utbild-
ningsfrågor, utan det handlar mer om en social påverkan.

Jag avslutar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservationer nr
49 och nr 61.

Anf. 149 ULLA LÖFGREN (m)

Herr talman! Socialdemokraterna tar från universiteten och ger till
högskolorna. Det är kontentan av utbildningsutskottets betänkande nr
15. Detta drabbar särskilt de två yngsta universiteten i landet, Umeå
universitet och Linköpings universitet, vilka ännu inte kan betraktas
som fullt utbyggda.

86

I det statsfinansiella läge som vi befinner oss är det särskilt viktigt
att på ett effektivt sätt utnyttja resurserna för att den högre utbildningen
och forskningen skall kunna hävda sig i konkurrensen med övriga EU-
länders och därmed kraftfullt kunna bidra till utvecklingen av landet.
Det gäller inte minst forskningen, där Sverige betalar betydande avgif-
ter till EU och där landets forskare förväntas att i konkurrens med
forskare inom EU hämta tillbaka minst det belopp som Sverige satsat.

Den uttunning av landets kompetens som uppstår till följd av för-
slaget att förstärka de mindre och medelstora högskolorna kan bli ett
allvarligt hot mot landets konkurrenskraft inom högre utbildning och
forskning. Det behövs i stället en kraftsamling. Det innebär att en fort-
satt utbyggnad av Umeå universitet och Linköpings universitet bör
prioriteras före en satsning på de mindre och medelstora högskolorna.

Detsamma gäller förslaget om inrättandet av en ny högskola i
Stockholm med placering på Södertörn. Jag delar uppfattningen att
Stockholmsområdet lider brist på utbildningsplatser för högre utbild-
ning. Men jag menar att en nyetablering måste anstå till dess det finns
ekonomiska förutsättningar för att både bygga färdigt de befintliga
universiteten och bygga nytt. En annan ordning är varken mer eller
mindre än ett svek mot våra yngsta universitet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

UbU15 Anslag till högre utbildning och forskning, m.m.

Mom. 1 (program för bred användning av informationsteknik)

1. utskottet

2. res. 1 (m)
Votering:

224 för utskottet
68 för res. 1
1 avstod

56 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    139 s, 20 c, 20 fp, 19 v, 16 mp, 10 kds

För res. 1:        67 m, 1 kds

Avstod:          1 c

Frånvarande:    22 s, 13 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Inger Davidson (kds) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha röstat nej.

Mom. 13 (satsning på de mindre och medelstora högskolorna)

1. utskottet

2. res. 6 (c)

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till högre ut-
bildning och
forskning, m.m.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Votering:

173 för utskottet

24 för res. 6

102 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 6 m, 2 fp, 7 v, 16 mp, 1 kds

För res. 6:        23 c, 1 fp

Avstod:         61 m, 19 fp, 12 v, 10 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 22 (studenternas rättssäkerhet)

1. utskottet

2. res. 15 (kds)

Votering:

288 för utskottet

11 för res. 15

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 67 m, 23 c, 22 fp, 19 v, 16 mp

Förres. 15:      11 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 27 (särskilda resurser under flera år för grundutbildningen)

1. utskottet

2. res. 18 (fp)

3. res. 20 (kds)

Förberedande votering:

24 för res. 18

11 för res. 20

264 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 18.

Huvudvotering:

178 för utskottet

22 för res. 18

99 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 1 m, 1 c, 19 v, 16 mp

Förres. 18:      22 fp

Avstod:         66 m, 22 c, 11 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

88

Mom. 39 (besparingar på fakultetsanslagen)

1. utskottet

2. res. 33 (m, v)

Votering:

212 för utskottet

87 för res. 33

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 23 c, 22 fp, 16 mp, 10 kds

För res. 33:      67 m, 19 v, 1 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 98 (bidrag m.m. till Kungälvs Waldorfseminarium)

1. utskottet

2. res. 41 (c, mp, kds)

Votering:

247 för utskottet

51 för res. 41

1 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 67 m, 20 fp, 19 v

Förres. 41:      23 c, 1 fp, 16 mp, 11 kds

Avstod:          1 fp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Prot. 1994/95:108

18 maj

Mom. 106 (anslagsbeloppet under Övriga utgifter inom forskning
och forskarutbildning)

1. utskottet

2. res. 49 (v)

3. res. 50 (mp)

Förberedande votering:

20 för res. 49

16 för res. 50

263 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 49.

Huvudvotering:

218 för utskottet

19 för res. 49

61 avstod

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 65 m, 1 c, 1 fp, 10 kds

Förres. 49:      19 v

Avstod:         2 m, 21 c, 21 fp, 16 mp, 1 kds

89

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frånvarande:    20 s, 13 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 116 (besparingar inom nationella och internationella forsknings-
resurser för budgetåret 1995/96)

1. utskottet

2. res. 54 (v)

Votering:

213 för utskottet

20 för res. 54

66 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 23 c, 22 fp, 16 mp, 11 kds

Förres. 54:      1 m, 19 v

Avstod:        66 m

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 118 (översyn av strukturen inom universitetens
forskningsorganisation)

1. utskottet

2. res. 57 (fp)

Votering:

277 för utskottet

22 för res. 57

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 67 m, 23 c, 19 v, 16 mp, 11 kds

För res. 57:      22 fp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 119 (sektorsforskningen m.m.)

1. utskottet

2. res. 58 (v, mp)

Votering:

263 för utskottet

35 för res. 58

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 67 m, 23 c, 22 fp, 10 kds

Förres. 58:      19 v, 16 mp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 5 kds

Mom. 120 (tvärvetenskaplig forskning)

1. utskottet

2. res. 59 (mp)

Votering:

283 för utskottet

16 för res. 59

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 67 m, 23 c, 22 fp, 19 v, 11 kds

Förres. 59:     16mp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 126 (anslagsbeloppet under Medicinska forskningsrådet:
Forskning)

1. utskottet

2. res. 61 (v)

Votering:

279 för utskottet

20 för res. 61

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 66 m, 23 c, 22 fp, 16 mp, 11 kds

För res. 61:      1 m, 19 v

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU12 Inrättandet av professurer

Mom. 3 (rätt för regeringen att inrätta professurer)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp, kds)

Votering:

178 för utskottet

121 för res. 2

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 1 c, 1 fp, 19 v, 16 mp

För res. 2:       67 m, 22 c, 21 fp, 11 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU13 Studiefinansieringen för doktorander

Mom. 1 (doktorandernas studiefinansiering)

1. utskottet

2. res. 1 (c, fp, mp)

3. res. 2 (kds)

Prot. 1994/95:108

18 maj

91

Prot. 1994/95:108     Förberedande votering:

18 maj                   56 för res. 1

____________________      13 för res. 2

230 avstod

50 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

224 för utskottet

60 för res. 1

13 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 66 m, 17 v

För res. 1:       23 c, 21 fp, 16 mp

Avstod:         2 v, 11 kds

Frånvarande:    20 s, 14 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
17 maj

TU23 Bilregisterverksamheten

Mom. 1 (bilregisterverksamheten)

1. utskottet

2. res. (v, mp)

Votering:

191 för utskottet

34 för res.

72 avstod

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:    141 s, 6 m, 21 c, 20 fp, 2 v, 1 kds

För res.:         löv, 16 mp, 2 kds

Avstod:         61 m, 2 c, 1 v, 8 kds

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Lennart Friden och Ola Sundeil (båda m) anmälde att de avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2-4

Kammaren biföll utskottets hemställan.

92

TU24 Kommunikationsforskning

Mom. 3 (anslag till Kommunikationsforskningsberedningen)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

278 för utskottet

20 för res. 1

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     141 s, 67 m, 23 c, 21 fp, 15 mp, 11 kds

För res. 1:        19 v, 1 mp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Mom. 10 (miljöinriktat trafiksystem i övrigt)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

282 för utskottet

16 för res. 3

51 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet:     141 s, 67 m, 23 c, 21 fp, 19 v, 11 kds

Förres. 3:       16mp

Frånvarande:    20 s, 13 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde fick avgöras vid morgondagens arbetsplenum.

6 § Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m.

Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU14

Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. (prop. 1994/95:100
delvis)

Anf. 150 RUNE RYDÉN (m)

Herr talman! Alla anser säkert att det är en dygd att spara i nuva-
rande budgetläge. Besparingar får dock inte göras utan analyser av hur
de slår på verksamheten, och vi inser säkert att det finns områden där

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

93

Prot. 1994/95:108

18 maj

investeringarna och anslagen behöver öka för att Sveriges konkurrens-
kraft och produktionsförmåga skall stärkas.

Några sådana tankegångar verkar inte ha funnits med vid regering-

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

ens behandling av anslagen till Sveriges lantbruksuniversitet. Sofistike-
rade och varsamma verktyg som osthyvlar har inte använts, utan det är
snarare yxhugget som har varit kännetecknet för behandlingen av SLU.
Borta tycks tankar ha varit om att forskning av god internationell stan-
dard är av grundläggande betydelse för möjligheten att upprätthålla
välfärden och välståndet i Sverige.

Forskning och utbildning av god kvalitet är verksamheter som
dessutom behöver långsiktighet och konsekvent målmedvetenhet. Uni-
versiteten och högskolorna, och naturligtvis också Sveriges lant-
bruksuniversitet, måste garanteras en god framförhållning för anpass-
ning och förändring av verksamheten för att kapitalförstöring skall
undvikas. Att tvärt avbryta pågående forskningsprojekt är en styggelse
och borde inte förekomma. Likväl tvingas SLU till detta.

I det sammanhanget borde SLU ha behandlats på samma sätt som
övriga universitet och högskolor. Frågan om SLU:s departementstill-
hörighet bör enligt min uppfattning behandlas snarast. Personligen
anser jag det vara av stort värde för SLU att överföras från Jordbruks-
departementets till Utbildningsdepartementets budget och inte bara till
utbildningsutskottets ansvarsområde. Genom överföringen till utbild-
ningsutskottets ansvarsområde har det första steget i denna förändring
tagits. Nu, herr talman, är det enligt min uppfattning dags för det andra
steget. Det skulle vara intressant att höra vad Socialdemokraternas
talesman i den här frågan, Majléne Westerlund Panke, har för uppfatt-
ning om detta.

Den besparing som regeringen och Socialdemokraterna har före-
slagit för SLU för det kommande budgetåret är på 10 % av anslaget,
vilket motsvarar 104 miljoner kronor. Det skall jämföras med att övriga
universitet och högskolor under samma budgetperiod får en nedskär-
ning på 2,4 %. Dessutom har Skogs- och jordbrukets forskningsråd
föreslagits få en minskning av anslaget med 25 %. Totalt blir nedskär-
ningen på detta sätt 200 miljoner kronor. Det är alltså fråga om ganska
avsevärda nedskärningar.

Även om också vi reservanter föreslår besparingar på SLU och
Skogs- och jordbrukets forskningsråd tycker vi därför att regeringens
förslag till besparingar är alltför drastiska, och vi vill höja anslaget till
SLU och anslaget till Skogs- och jordbrukets forskningsråd med 30
miljoner kronor vardera.

Vi reservanter anser att det är speciellt märkligt att regeringen har
lagt fram en så stor besparing under det första budgetåret. Det strider
också mot den budgetteknik som Socialdemokraterna har tillämpat i
andra avseenden, där deras besparingar har varit utomordentligt bak-
tunga. I det här fallet är besparingen utomordentligt framtung.

Man har inte angivit hur anslagsutvecklingen skall se ut fram t.o.m.
budgetåret 1998. De uppsägningar som blir följden av det större spar-
betinget som SLU har måst genomföra kan då inte ske med den fram-

94

förhållning som behövs. Det är enligt vår uppfattning angeläget att

samma principer skall gälla för SLU som gäller i övrigt på Utbild-
ningsdepartementets område och att den besparing som nu är ålagd
SLU skall gälla för perioden fram t.o.m. 1998.

Även om regeringen anser att SLU är gynnat i jämförelse med and-
ra universitet och högskolor och kanske också i jämförelse med inter-
nationella motsvarigheter, borde tankarna ha ägnats åt den alldeles
speciella organisationsform som grundforskningen och branschforsk-
ningen har vid SLU. Till skillnad från i många andra länder är i Sverige
denna forsknings- och utvecklingsverksamhet på ett eller annat sätt
knutna till SLU. Näringens egna forskningsinstitut är i många andra
länder - jag tänker t.ex. på grannlandet Danmark - välgödda, och vid
en jämförelse med dem är SLU och den forskning som bedrivs här inte
speciellt gynnade.

Vi borde i stället resonera som så, att när vi nu har blivit medlem-
mar av den europeiska unionen och när modernäringen för första gång-
en har fått tillträde till den europeiska marknaden, bör forskning och
utveckling premieras för att vi på så sätt skall kunna förbättra kvaliteten
och konkurrenskraften på våra jordbruksprodukter.

Herr talman! För att det skall finnas rimliga möjligheter att genom-
föra de här besparingarna och samtidigt uppnå det examinationsmål
som finns för SLU utan att utbildningskvaliteten sänks, måste SLU ges
frihet att förutsättningslöst pröva varje enskild verksamhet och besluta
om de förändringar som krävs därför. Varken regeringen eller vi i ut-
skottet och i riksdagen skall påverka SLU i det här avseendet. Det var
därför vi i utskottet med viss häpnad såg att jordbruksministern försök-
te dela ut ett fribrev från indragningar av SLU:s verksamheter på en
speciell ort. Så får inte en minister agera, även om ministern bor nästan
granne med verksamhetsorten, som i det här fallet råkar vara Bispgår-
den. SLU:s styrelse har också bortsett från skrivningen i budgetpropo-
sitionen, och det tycker jag länder den till heder.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reservation nr 2, som
jag kommer att begära votering och rösträkning på. Självfallet står vi
moderater bakom också övriga reservationer till det här betänkandet,
(forts.)

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.55 att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

95

Prot. 1994/95:108

18 maj

6 § (forts.) Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. (forts.
UbU14)

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

Anf. 151 MARIE WILÉN (c)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2, An-
slagsbelopp under Sveriges lantbruksuniversitet. Vi står givetvis bakom
samtliga Centerns reservationer, men med hänvisning till kammarens
arbetsbelastning avstår jag från att yrka bifall till flera reservationer.

Centern anser att regeringen har gjort orimligt stora besparingar på
SLU. Man sparar ungefär 7 % på SLU eller 104 miljoner. Därtill kom-
mer att man tar resurser från SJFR och SLF - medel som också i stor
utsträckning går vidare till forskning vid SLU. Forskning och utbild-
ning inom områden som rör livsmedel, djurskydd, miljö och naturre-
surser anses tydligen av socialdemokrater vara mindre viktig än annan
forskning och utbildning - detta trots att livsmedelsproduktion, till-
gången till en god miljö och hushållning med naturresurser är avgöran-
de för vår överlevnad.

Vi anser att det är av största vikt att utbildningarna inom jord- och
skogsbrukssektorn bibehåller en hög standard och att de utvecklas för
att möta de nya krav som ställs på näringen när det gäller brukningsme-
toder och miljö.

Centern anser också att det i de utmaningar som samhället står inför
finns ett tydligt samband med SLU:s verksamhet. De resurser och den
kunskap som finns inom SLU kan och måste användas till att intensifie-
ra forskning på många områden, exempelvis om ekologiskt jordbruk
och kretsloppsrelaterad verksamhet. Jord- och skogsbruket är också
intimt förknippat med miljö- och naturvård, vilket innebär att forskning
inom dessa ämnesområden är av största vikt.

Ett annat exempel är att jord- och skogsbruket har stora möjligheter
att producera biobränslen. En ökad användning av biobränslen är en
viktig del i strävandena att skapa ett kretsloppssamhälle.

Ny teknik behöver utvecklas för elproduktion i samband med vär-
meproduktion baserad på biobränslen. Andra områden där energi-
forskningen måste utvecklas är utvinning av energi från exempelvis
rötslam och vallväxter. SLU har många viktiga framtidsuppgifter i det
svenska samhället.

Den vetenskapliga verksamhet som gäller odlings- och växtförhål-
landena måste vara spridd över hela landet med hänsyn till varierande
växtbetingelser. Det är därför nödvändigt att SLU har försöksstationer
och anläggningar över hela landet.

Ur regionalpolitisk synvinkel är det också viktigt att verksamheten
är spridd över hela landet. De olika verksamheterna runt om i landet
fungerar ofta som en inspirationskälla för den omkringliggande jord-
och skogsbruksnäringen. Omvänt fungerar näringen stimulerande för
Lantbruksuniversitetets regionala verksamhet.

För utvecklingen inom jord- och skogsbruksforskningen är det allt-
så mycket viktigt att den regionala verksamheten inte prioriteras ned.
Mot bakgrund av det anser Centern att regeringens förslag till bespa-

96

ringar på SLU inte skall genomföras fullt ut. Det är också därför som vi

har reserverat oss och anser att sparbetinget skall minskas med 30 mil-
joner kronor.

Fru talman! Jag vill också kortfattat beröra Stiftelsen Lantbruks-
forskning, som ger bidrag till forskning och utvecklingsprojekt som
stärker lantbrukets konkurrenskraft och bidrar till att utveckla nya verk-
samheter. SLF beviljar vanligtvis bidrag till forskningsprojekt som
löper över flera år. Många av projekten genomförs, som jag har nämnt,
vid SLU.

Utskottets tillstyrkan av regeringens förslag att helt dra in anslaget
till SLF innebär att flera angelägna forskningsprojekt inte kan fullföl-
jas. Det finns ett flertal forskningsprogram. Man kan nämna projekt för
att finna alternativ till burar vid hönshållning samt miljöinriktade pro-
gram för ett resurshushållande jordbruk.

Mot denna bakgrund anser vi i Centern att regeringens och utskot-
tets förslag att hela bidraget till SLF skall avvecklas är felaktigt, men
med hänsyn till kammarens arbetssituation yrkar jag bifall endast till
reservation 2.

Anf. 152 RAGNHILD POHANKA (mp)

Fru talman! Miljöpartiet de gröna satsar i sin budget 254 miljoner
kronor mer än regeringen på SLU. Vi satsar även många sköna miljo-
ner på forskningsrådet. Miljöpartiets ställningstagande är helt klart: Det
skall inte göras några neddragningar på de här områdena. Det gäller i
första hand undervisning och former av ekologiskt skogs- och jordbruk.
Miljöpartiets budget innehåller alltså inga nedskärningar!

Miljöpartiet anser att livsmedel skall vara det som ordet anger, dvs.
medel för livet. Vi anser att våra båda modernäringar, skogen och lant-
bruket, behöver utvecklas och förbättras. Vi är på väg i vissa avseen-
den, men än behöver mycket göras. Det har skett förändringar i skogs-
bruket - man har slutat med de allra största slutavverkningarna och tar i
högre grad naturvårdshänsyn. Men i ett fall som jag känner till skulle
en tjäderspelplats sparas - och den sparades också men endast med en
liten skyddsridå av träd runt omkring, dvs. storskogen där utanför låg
utslagen. Dit kom aldrig mer tjädrarna för att spela!

Trots att det förekommer förbättringar hotar skogsbruket fortfaran-
de växter och djur. Som Roy Ottosson har sagt i en paneldebatt:
”Skogsbruket fortsätter att utarma naturen i vårt land. Växter och djur
som är akut utrotningshotade åtnjuter inte det skydd de borde. Trots
nya internationella avtal, riksdagsbeslut och lagar försvinner urskogar
och andra unika naturmiljöer. De nya bestämmelserna har gjorts alltför
krångliga, ihåliga och beroende av ersättningar till markägaren.”

Genom riksdagsbeslut delas nu pengarna ut i en påse till SLU. Detta
är en vällovlig satsning på decentralisering. Men det blir inte alltid som
man har tänkt sig. Denna decentralisering leder i SLU:s senaste beslut
när det gäller besparingar till en centralisering: Man lägger ned Bisp-
gården i Jämtland för .utbildning av skogstekniker och Garpenbergs
skogshögskola för forskning och delutbildning av jägmästare. Resulta-
tet blir alltså en centralisering. Detta sker på många områden i dag.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

98

Man trodde att om man delade ut pengarna skulle resultatet bli en de-
centralisering, men det blir ofta motsatsen.

När det gäller skogs- och lantbruk är det en nödvändighet att för-
lägga forskning och utbildning till olika breddgrader i Sverige. Skogen
runt t.ex. Umeå, dit man vill flytta delar av Garpenberg, har inte alls
den mångfald som finns runt Garpenberg eller i södra och mellersta
Sverige.

Sedan motioner, utskottsbetänkande och reservationer skrevs har
beslut fattats om nedläggning av Skogshögskolan i Garpenberg, varför
jag vill stödja men inte yrkar bifall till en s-motion som handlar om att
utveckla Garpenberg till ett centrum för ekologisk odling och ett inter-
nationellt naturresursuniversitet med regional närvaro. Det är redan ett
viktigt nationellt centrum med samarbete med Högskolan Fa-
lun/Borlänge, Högskolan Gävle/Sandviken och Solenergiforsknings-
centrum i Borlänge. Man skulle också få möjligheter att arbeta till-
sammans med Vassbo kretsloppscentrum, som är i vardande. Här slår
man undan fotterna för ett unikt samarbete inför framtiden.

Vad gör man i Garpenberg? Jo, man har gjort mycket för småskaligt
skogsbruk. Man forskar om biobränslen, åkergranar och plantors sta-
bilitet. Man har en speciell, omställningsbar panna för forskning om
biobränslen och stora ytor för jordprover. Man har en undervisningsyta
på 10 000 kvadratmeter. Värdet uppskattas till 250 miljoner. Man har
bedrivit forskning om skogen sedan början av 1900-talet, och vi kan
föreställa oss vad det innebär när det gäller provytor och upparbetade
forskningsvägar.

Här kommer flera forskarteam som uppvisar goda resultat och som
har enastående arbetsvillkor att spräckas. Vid en nedläggning hotas
fullt ändamålsenliga lokaler och anläggningar att bli öde, samtidigt som
kostnader genereras på annat håll. På andra orter kan man inte ta emot
och täcka det här behovet om Garpenberg läggs ner. Man måste bygga
ut och utvidga verksamheten.

Det här strider också mot Agenda 21 och sunt förnuft när det gäller
resursutnyttjandet.

Jag har följt Garpenberg i mer än 16 års tid. Jag har två barn som
har gått på utbildning där. Jag har varit på många utbildningsdagar och
har gjort studiebesök. Vår landshövding, tidigare riksdagsledamoten,
Gunnar Björk har begärt en omprövning av beslutet, bl.a. på grund av
regionala hänsyn. Men det är ändå inte det viktigaste.

Det viktigaste är att man kommer att spräcka den här forskningen.
Det är viktigast - även om man skall ta regionala hänsyn och även om
det står i glesbygdspropositionen att verk och myndigheter skall ta sitt
regionalpolitiska ansvar. Det står inte att de ”bör” utan att de ”skall”.
Jordbruksministern har också uttalat det tydligt i en interpellationsde-
batt den 16 februari.

Man kan inte nog betona en högskolas betydelse för en region.
Skolan har också en viss betydelse för medlemskapet i EU, bl.a. för att
den ligger i region 2. Om verksamheten i Garpenberg försvinner, förlo-
rar regionen en av sina viktigaste utvecklingsresurser för att kunna
tillgodogöra sig fördelarna av medlemskapet i EU.

Personalen har jag nämnt. Det är ett problem. Anläggningen är su-
verän. Jag var där senast för tre veckor sedan. Då undersökte jag verk-
ligen anläggningen, eftersom risken för den här nedläggningen fanns.
Att lägga ned Garpenberg skulle vara en resursförstöring utan dess like.
I Garpenberg finns, som sagt, en undervisningsyta på 10 000 kvadrat-
meter. Det är fantastiskt hög klass på undervisningsytan och på lokaler-
na. Det finns en mängd andra fördelar. Det finns elevbostäder. I en
gammal herrgård finns t.ex. samlingslokaler. Därför menar jag att man
gör ett stort misstag om man lägger ner anläggningen.

Garpenberg är också Sveriges mest jämställda arbetsplats. Där arbe-
tar många kvinnor på en så traditionellt manlig arbetsplats. Det är för-
visso överskott på manliga blivande jägmästare. Men på den här ar-
betsplatsen råder jämställdhet. De har fått utmärkelser för sin jämlikhet
från kommunen och länet. Det här är ett ganska tydligt tecken på att
man vill ha en jämställd arbetsplats. Vi har svårt att få igenom det på
andra ställen. Jag hoppas nu bara att den omprövning som landshöv-
dingen vill göra kommer att få någon effekt.

Anf. 153 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Fru talman! Betänkandet behandlar såväl anslag till SLU, Sveriges
lantbruksuniversitet, som till SJFR, Skogs- och jordbrukets forsknings-
råd. Jag nöjer mig med att koncentrera mig på SLU.

De övergripande målen för SLU är att genom utbildning, forskning
och information öka kunskaperna och förutsättningarna för en varaktig
och effektiv biologisk produktion. Förutsättningarna för att denna skall
kunna bedrivas och utnyttjas skall också öka. Givetvis skall SLU själv
bestämma hur verksamheten vid universitetet skall organiseras. Bespa-
ringarna på Lantbruksuniversitetet är mycket hårda. De kommer att
medföra stora ingrepp i SLU:s verksamhet. Jag uppfattar det så att trots
att fast beräkning inte föreligger för SLU ända fram till 1998, får det
inte bli ytterligare sparbeting. Det klarar inte SLU:s verksamhet. Det
skulle leda till oro för såväl verksamheten som personalen. Jag tycker
att den socialdemokratiska regeringen på något sätt missar SLU.

Vi skall i vårt land tillsammans med andra länder ta oss från ett re-
sursslösande samhälle till ett uthålligt kretsloppssamhälle. Vi är på väg
in i ett kunskaps- och informationssamhälle. Informationstekniken är
positiv för landsbygdens utveckling. Det går lika bra att bo på lands-
bygden och samtidigt vara ledande i landets utveckling. Vi måste finna
en balans på arbetsmarknaden.

En viss del av anslagen till SLU och SJFR bör öronmärkas i syfte
att få en utveckling av ekologiskt lantbruk och biologiskt fullvärdiga
livsmedel. Lantbruket kan bl.a. av hälso-, miljö- och beredskapsskäl
inte jämställas med andra näringar. För ett lands medborgare är full-
värdig mat en grund till god hälsa. Ekologiskt anpassade metoder för
odling och förädling är långsiktigt hållbara. Riksdagen har satt upp ett
mål om att 10 % av åkermarken skall odlas ekologiskt år 2000. Vi
kristdemokrater vill inte låsa fast denna procentsats utan vill nå mycket
längre. Vi ser dock positivt på att detta krav äntligen fått acceptans i
riksdagen.

Prot. 1994/95:108
18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

99

Prot. 1994/95:108

18 maj

Fru talman! En andra våg av ekologiska produkter är på väg in på
marknaden. Som komplement till de ekologiska basprodukterna kom-

mer vidareförädlade produkter från charkuterier, konserverade och

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

frysta grönsaker, saftade och syltade bär och ett utökat spannmålssor-
timent. Flera slakterier, stycklokaler, kvarnar, mejerier, bagerier och
butiker har sökt auktorisation hos KRAV för att hantera och förädla
ekologiska produkter.

Utvecklande forsknings-, innovations- och försöksverksamhet skall
enligt vår mening fördelas efter den samhällsnytta som kan nås i form
av förbättrade odlings- och djurskötselfrågor. SLU är inne i en kraftig
och ensidig neddragning av tillämpad forsknings- och försöksverksam-
het.

Över huvud taget kan vi inte handskas så vårdslöst med forsknings-
frågorna som det föreliggande förslaget gör. Forskningen är långsiktig.
Om staten inte vidtar åtgärder av långsiktig karaktär, kommer det inte
att finnas en neutral och obunden rådgivnings- och försöksorganisation
tillgänglig för alla näringsutövare. Hur skall då kunskapsöverföringen
mellan staten och näringsutövarna ske? Helhetssynen är då i fara, efter-
som man inte kan ta för givet att handeln och branscherna skall priori-
tera samhällsnyttan.

Det krävs mycket av forskning för att ta ansvar för kretsloppsfrå-
gorna. Stöd till miljöinvesteringar och satsning på bioenergi och re-
surshushållande system är en förutsättning för att flytta positionerna
framåt vad gäller kretsloppstänkandet.

Fru talman! Sveriges medlemskap i EU innebär att vi skall samord-
na vår politik på livsmedelsområdet med EU:s jordbrukspolitik. Ut-
formningen är en överlevnadsfråga för hela den svenska kulturbygden.
En tredjedel av den svenska livsmedelsproduktionen sker i Västsverige,
och den utgör en mycket stor andel av industrisysselsättningen i Skara-
borg.

Kristdemokraterna har ambitionen att skapa ett miljövänligt, kon-
sumentinriktat och konkurrenskraftigt jordbruk. Vi tycker att man bätt-
re skall ta till vara den kompetens som finns i Västsverige. En grupp av
oss kristdemokrater har en motion i den frågan. Vi pekar på att
Västsverige som svarar för en tredjedel av produktionen oavsett pro-
duktionsgren i dag bara får 3 % av SLU:s medel. Detta tycker inte vi är
ett bra sätt att ta till vara kapaciteten och åstadkomma ett bra europeiskt
utbyte. Samtidigt som SLU får för litet att röra sig med är det logiskt att
konstatera att fördelningen inte är uppbyggd för att ge bästa möjliga
effektivitet, med tanke på vad Västsverige kan tillföra och tillför.

Jag står bakom kristdemokraternas reservationer men avstår för tids
vinnande från att yrka bifall till dem.

Anf. 154 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)

Fru talman! Utbildning och forskning är nyckeln till den port som
öppnar sig mot framtiden. Nya kunskaper och ny kompetens inom alla
näringar är i dag kanske mer än någonsin tidigare nödvändiga för en
bred och framgångsrik utveckling i vårt land. Om detta torde det inte

100

råda några meningsskillnader i Sveriges riksdag, vilket framkom i före-
gående debatt.

Tyvärr är Sveriges statsfinansiella läge sådant att vi i dag inte kan
följa upp denna insikt om forskningens betydelse med den ekonomiska
satsning som vi väl allra helst skulle vilja göra.

Vi skall i dag fatta beslut om utbildningsutskottets betänkande om
anslag till Sveriges lantbruksuniversitet m.m. i vilket vi socialdemokra-
ter delar regeringens uppfattning om i dagsläget nödvändiga kraftiga
besparingar på detta universitet liksom på Skogs- och jordbrukets
forskningsråd och på stödet till kollektiv forskning.

Jag vill i detta sammanhang betona vikten av att riksdagen är klar
över den roll som tilldelats varje universitet och högskola vid använ-
dandet av tilldelade medel. Med de beslut om avreglering av universite-
tens och högskolornas verksamhet som riksdagen har fattat följer ett
ökat ansvar för universitet och högskolor vid fördelning och utnyttjan-
de av de tilldelade medlen. Detta gäller naturligtvis även Sveriges lant-
bruksuniversitet, SLU.

Därför hemställer vi att riksdagen avslår samtliga motioner som yr-
kar att riksdagen skall uttala sig om SLU:s fördelning av medel, både
vad gäller forskningens organisation och lokalisering. Riksdagen bör
kunna utgå från att SLU strävar efter att uppnå de mål som riksdagen
har uppställt för dess verksamhet, och att man också strävar efter en så
ändamålsenlig verksamhet som möjligt. Detta gäller naturligtvis även
verkamheten vid Bispgården, som nämns i regeringens proposition.

Fru talman! Som jag inledningsvis sade delar vi regeringens upp-
fattning att kraftiga besparingar på anslaget till Sveriges lantbruksuni-
versitet är nödvändiga i dagens statsfinansiella läge. Vi vill dock i
sammanhanget göra några icke oväsentliga påpekanden.

De högskolor och universitet som lyder under Utbildningsdeparte-
mentet får också vidkännas besparingar på såväl grundutbildning som
forskning. Beräknat på det närmast följande budgetåret är dessa emel-
lertid procentuellt avsevärt mindre än de besparingar som nu föreslås
för Sveriges lantbruksuniversitet, som sorterar under Jordbruksdepar-
tementet.

Enligt vår mening skulle verksamheten vid SLU gagnas av att rege-
ringen redovisat en samlad syn på den högre utbildningen och forsk-
ningen, gemensam för de båda departementen.

Vi inser att det här framlagda förslaget kommer att medföra stora
ingrepp i SLU:s verksamhet, men då det inte för SLU förekommer
någon beräkning för en samlad besparing fram t.o.m. 1998, vilket är
fallet för de universitet och högskolor som finns inom Utbildningsde-
partementets verksamhetsområde, uppfattar vi det som att ytterligare
sparbeting för tiden fram t.o.m. 1998 inte kan komma i fråga.

Vi delar regeringens uppfattning även när det gäller kraven på be-
sparingar på Skogs- och jordbrukets forskningsråd, liksom vi delar dess
uppfattning vad gäller minskat stöd till kollektiv forskning.

Vad gäller bidraget till kollektiv forskning och då till Stiftelsen
Lantbruksforskning vill vi anföra följande.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

101

Prot. 1994/95:108

18 maj

Stiftelsen Lantbruksforskning är LRF:s och lantbrukskooperatio-
nens gemensamma organ. I den forskningspolitiska proposition som

den borgerliga regeringen framlade 1993 anfördes att den mer produk-

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

tionsinriktade försöksverksamhet till vilken Stiftelsen Lantbruksforsk-
ning faktiskt hör i allt högre grad borde finansieras av näringen och på
sikt helt finansieras av respektive bransch. Denna uppfattning föranled-
de ingen erinran från riksdagen.

Vad vi förstår är denna förändring förberedd inom näringen. I da-
gens statsfinansiella läge anser vi att det är dags för denna förändring.

Fru talman! Jag vill med hänvisning till det anförda yrka bifall till
utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 155 RUNE RYDÉN (m) replik

Fru talman! Majléne Westerlund Panke säger att den avreglering av
högskolan som har skett leder till ett ökat ansvar för de enskilda enhe-
terna, bl.a. för hur medlen används, men också för hur man lokaliserar
sina olika verksamheter, och att det gäller alldeles speciellt SLU.

Jag tycker det var ett utomordentligt välgörande och klargörande
inlägg i det avseendet. Då vet vi att man inte från ministerhåll kan gå in
och ange att en viss ort skall vara kvar inom SLU:s verksamhetsområ-
de. Det ankommer enbart på SLU:s styrelse att fatta dessa beslut sedan
rikdagen har fastlagt ramarna. Det tycker jag var bra och välgörande.

Sedan tog Majléne Westerlund Panke också upp det statsfinansiella
läget. Hon nämnde att vi alla måste hjälpas åt med att spara på statens
utgifter. Det är alldeles riktigt. Vad vi från oppositionens sida har rea-
gerat mot är att besparingen på SLU är utomordentligt framtung. Man
tar det här stora yxhugget nu, direkt, utan att se till hur besparingen
skall kunna läggas ut under en period på kanske fram till 1998.

Även på den punkten fick jag ett klargörande som innebär att SLU
fram t.o.m. 1998 inte skall få vidkännas några ytterligare besparingar,
och att man därför kommer att kunna bli litet mera jämställd med övri-
ga universitet och högskolor.

Jag hoppas att jag har tolkat rätt på den punkten.

När det gäller Stiftelsen för lantbruksforskning, där det rör 40 mil-
joner kronor, vill jag bara säga att det i och för sig är riktigt att näring-
en så småningom kan överta dessa forskningsanslag. Men att hugga av
dem från den ena dagen till den andra innebär att man sätter många
forskningsprojekt i knipa och att de inte kommer att kunna fullgöras.
Det hade kunnat lösas betydligt bättre och effektivare på ett annat sätt.

Anf. 156 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! När det gäller SLU och de forskningsråd som hör till
universitetet uttryckte Rune Rydén att vi gör väldigt drastiska nedskär-
ningar. Han jämförde det hela med ett yxhugg.

De siffror Rune Rydén använde i sitt inledningsanförande är väl
korrekta. Lantbruksuniversitetet får vidkännas nedskärningar på
10,4 %, när motsvarande siffra för övriga universitet ligger på strax
över 2 %. Men när man ser vilket yrkande Moderaterna har rör det sig

102

om en skillnad på endast 30 miljoner kronor. Då måste gränsen för
yxhugg gå någonstans mellan 8 och 10 %.

Jag tycker att det är att använda litet för drastiska ord när det är så
liten skillnad.

Anf. 157 RUNE RYDÉN (m) replik

Fru talman! ”Drastiska ord” - ja, men det är på marginalen som det
är väldigt avgörande hur besparingarna görs. 30 miljoner kronor är
avgörande för om verksamheter behöver läggas ner från den ena dagen
till den andra eller om man kan fasa ut på lämpligt sätt. Det är där som
vi i oppositionen är emot regeringens sätt att lägga besparingar.

Man har inte gjort så här på något annat område. Så har man fram-
för allt inte gjort inom Utbildningsdepartementets område. Varför då
hugga på detta sätt mot Jordbruksdepartementet och SLU?

Det kan misstänkas att man har en förutfattad mening om SLU:s
verksamhet. Jag hoppas dock att det inte är rätt tolkat.

Anf. 158 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Jag tror inte att vi skall se detta på det sättet att man
skulle ha en missriktad syn på verksamhetens innehåll när det gäller
SLU. Vad det i stället är fråga om är besparingar på grund av det stats-
finansiella läge som vi nu befinner oss i.

Jag är övertygad om att vi, om det statsfinansiella läget hade varit
annorlunda, inte skulle ha haft denna besparingsdebatt här i dag. Då
hade vi kanske i stället haft en debatt om helt andra satsningar ekono-
miskt. Tyvärr befinner vi oss inte i den situationen i dag, och det är jag
den första att beklaga.

Anf. 159 MARIE WILÉN (c) replik

Fru talman! Majléne Westerlund Panke nämnde inledningsvis vik-
ten av nya kunskaper och kompetens och sade att det är nyckeln till
framtiden. Även universitetens roll och mål togs upp.

Det som är så svårt att förstå är just vad det är som gör att så
mycket mera skall sparas på SLU än på de andra universiteten och
utbildningarna.

Nya kunskaper och kompetens är nyckeln till framtiden också rö-
rande de områden som SLU arbetar med. Det handlar då om livsme-
delsproduktion, miljö och hushållning med naturresurser. Men det här
är ämnesområden som jag inte kan se att det är mindre viktigt att satsa
på jämfört med andra. Därför frågar jag: Varför gör man särskilt krafti-
ga besparingar på just nämnda verksamhet?

Anf. 160 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Som jag betonade i mitt huvudanförande hade det nog
gagnat Lantbruksuniversitetet om regeringen hade presenterat en sam-
lad syn på besparingarna när det gäller universitet och högskolor. Ty-
värr har det inte varit så.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

103

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 161 MARIE WILÉN (c) replik

Fru talman! Jag får inte svar på min fråga om varför man skall spara

särskilt mycket på områden som rör miljö, livsmedelsproduktion och

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

naturresurser, och det tycker jag är tråkigt.

Det är konstigt att man gör så olika prioriteringar på olika forsk-
nings- och utbildningsområden och att man gör det på nämnda sätt.

Sedan vill jag nämna Stiftelsen Lantbruksforskning, som man bara
kapar av och tar bort resurser för. Detta spelar roll också för andra
beslut. Jag nämnde ju tidigare det projekt som gäller burhönsen. Det
kan förefalla vara ett litet projekt. Men riksdagen har faktiskt fattat
beslut om att alla höns skall vara ute ur sina burar den 1 januari 1999.1
dag är det problem i det avseendet. Man har inte löst forskningssidan.

Att man gör en så kraftig besparing och tar bort pengarna omedel-
bart får alltså konsekvenser längre fram på andra politikområden.

Anf. 162 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Beträffande bakgrunden till de medel som finns för
kollektiv forskning är det ju inte så att vi hugger av alla bidrag till kol-
lektiv forskning. Vad vi tar bort är de 40 miljonerna till Stiftelsen
Lantbruksforskning. Pengarna tillkom ju i samband med det livsme-
delspolitiska beslutet 1990. Då försvann de s.k. inomramsmedlen och
ersattes av de här pengarna som en kompensation. Men redan då beto-
nades att det inte var pengar som varade för evigt, utan så småningom
skulle en utfasning ske. Branschen och näringen skulle själva ta hand
om medlen.

Såvitt jag förstår efter samtal med branschens organisationer har
man varit förberedd på detta. Man har kommit ganska långt t.ex. när
det gäller att ta ut en avgift på produktionen inom näringen för att täcka
upp medlen i fråga. Jag tror att jag kan lita på de uppgifterna.

Jag tror därför att man kanske inte behöver vara så mycket av do-
medagsprofet när det gäller de här projekten. Jag är övertygad om att
detta löser sig.

Anf. 163 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Fru talman! Vilket ökat ansvar blir det när man lägger ner en de-
centraliserad uppbyggnad? Både Bispgården och Garpenberg har hela
tiden, utan anmärkning, haft ett stort ansvar för sitt område.

En forskning som branschen skall betala blir en styrd forskning.
Grundforskningen måste åtminstone vara statligt finansierad. Jag vet att
branschen redan i dag på många håll finansierar en hel del forskning.
Stora finansierar t.ex. i Garpenberg när det gäller stabilitet hos plantor.
Sådant förekommer alltså redan i dag. Det är bra, för då kan man fors-
ka på områden där hjälp behövs. Men grundforskningen är något helt
annat. Den måste staten till största delen stå för.

Vidare måste vi betänka att skogen ger 75 miljarder per år i ex-
portvinster. Och då skulle man inte ha råd att satsa några futtiga miljo-
ner! Jag tycker att man måste ha litet relation både till nyttan av forsk-
ning när det gäller friska livsmedel och en bra miljö i skogen och till att

104

den här branschen finansierar sig själv tusentals gånger om. Det är

alltså mycket märkligt att man just beträffande våra största exportin-
komster skall dra ner.

Anf. 164 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! I fråga om grundforskningen står staten för det största
bidraget, och kommer så att göra.

Forskningsbidraget till Stiftelsen Lantbruksforskning stöder en helt
annan typ av forskning. Man kan säga att det gäller forskning som är
direkt kopplad till näringens produktivitet. Därför kan man tala om
tillämpad forskning. Denna forskning är det alltså meningen att bran-
schen och näringen själva i större utsträckning skall ta ansvar för. Vi
anser att det är läge att göra denna förändring nu.

Anf. 165 RAGNHILD POHANKA (mp) replik

Fru talman! Jag vet att forskare gärna i hög grad vill ha även tilläm-
pad forskning av skogsbolagen, LRF osv., och det är inget fel i det.
Men om man släpper den här forskningen från staten kan det bli en
väldigt styrd forskning. Vi kanske inte får veta vad vi behöver veta i de
här frågorna. Det behöver verkligen satsas här. Vi vet ju att naturen är
mycket förorenad, att livsmedel orsakar allergier och att skogen på sina
håll dör till följd av försuring. Det finns ju nästan inga gränser för hur
mycket man skulle kunna, och även behöva, satsa här.

Att staten satsar utgör inget hinder för branschen när det gäller att
för framtiden utöka forskningen.

Anf. 166 EVA ERIKSSON (fp)

Fru talman! I ett antal motioner till det betänkande som vi nu be-
handlar har det yrkats på ett antal tillkännagivanden om ändrad regio-
nal fördelning av SLU:s resurser för forskning och utbildning. Samtliga
av dessa motioner har avslagits.

Utskottet pekar dock i betänkandet mycket riktigt på framför allt
behovet av tvärvetenskaplig forskning inom den inriktning som hänvi-
sas till naturresursernas användning och forskning för en bättre miljö.
Utskottet anför vidare att forskningsinsatserna måste styras och att krav
måste ställas på omsorg om miljön i vid bemärkelse. Forskningsstrate-
gin måste vara tvärsektoriell för att göra det möjligt att lösa olika mil-
jöproblem. Det framtida odlingslandskapet måste ge förutsättningar för
en biologisk mångfald och ett öppet och varierat landskap, rikt på na-
turvärden. Det är bra att utskottet formar betänkandet på detta sätt.

Men neddragningarna på lantbruksforskningen kan ge negativa ef-
fekter, om inte den kunskap och kompetens som byggts upp stärks vid
de enheter där en snabb utveckling under senare tid har skett på dessa
forskningsområden.

Fru talman! Jag vill i detta hänseende hänvisa till Folkpartiets mo-
tion som behandlar Skara som ett lantbrukspolitiskt utvecklingscent-
rum. En tredjedel av den svenska livsmedelsproduktionen sker i
Västsverige i dag, och ett flertal huvudkontor för livsmedelsföretagen
är placerade i Skaraborg. Livsmedelsindustrin dominerar industrisys-

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

105

Prot. 1994/95:108

18 maj

selsättningen. Denna koncentration av kunskap och kompetens kommer
att få en stark ställning i EU-samarbetet.

Vid SLU i Skara kan man skapa nätverk med universitet och hög-

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

skolor i hela Europa, där forsknings- och utvecklingsarbetet om jord-
bruk kan ske inom både ekonomi- och miljöområdena.

Med dagens IT-teknik ges olika universitet och högskolor i regio-
nen nya möjligheter att samverka när det gäller forskning, grundut-
bildning, information och fortbildning.

För att klara regeringens ambitioner om ett miljövänligt, konkur-
renskraftigt och konsumentinriktat jordbruk bör man ta till vara den
kompetens som finns i den västsvenska regionen och i Skaraborg.
Lantbruksuniversitet med lantbruks- och veterinärforskning, livsme-
delsföretagen med utbildningskapaciteter som Farmek Analycen samt
högskolan i Skövde med specialitet på ADB och företagsledning är
ytterligare resurser som bör tas till vara.

Dessutom sker i Västsvenska Lantmäns regi utveckling och pro-
duktion av alternativa bränslen samt utveckling av etanol och andra
alternativa användningar av jordbruksgrödor som industriråvara.

Folkpartiet föreslog därför att regeringen med utgångspunkt från de
kompetenser och erfarenheter som finns i regionen skulle utreda for-
merna för hur den forskning och utveckling som i dag pågår och som
också planeras vidare skulle kunna stärkas för hela det svenska samhäl-
let och naturligtvis också för den västsvenska regionen.

Vi pekade också på att en tänkbar plattform kunde vara det nybil-
dade Agro Väst, där samverkan i dag sker mellan lantbruket och livs-
medelsbranschens företag, SLU och regionens högskolor samt de regi-
onala myndigheterna. En sådan satsning skulle också stärka det kon-
taktnät som redan i dag finns med många europeiska forskningsinstitu-
tioner. Därigenom skulle man öka förutsättningarna att få del av de
finansiella resurser som finns i EU:s forsknings- och utvecklingsfonder.

Fru talman! Med all respekt för SLU:s fristående funktion är min
uppfattning att utskottet i sin roll som ansvarigt starkare borde ha un-
derstrukit vikten av att befintliga starka regionala resurscentra utveck-
las och att den samlade kompetensen kommer samhället till del. I tider
av besparingar och nedskärningar är detta viktigare än någonsin. Allt
handlar inte om pengar.

Besparingarna inom SLU kan få konsekvenser. Riskerna är stora att
ambitionen inom jordbrukets forskning och den förändring som måste
ske inom jordbruksnäringen mot ett milj ovänligare jordbruk för ett
samhälle i ekologisk balans inte kan uppfyllas. Därför är det viktigt att
man tar till vara de kompetenser, den forskning och utveckling som i
dag redan finns i Sverige.

Med detta inlägg och ett understrykande av vikten av att inte bara se
till nedskärningarna och pengapåsen utan också vikten av att se till den
kompetens som finns i vårt land yrkar jag bifall till hemställan i betän-
kandet.

106

Anf. 167 GUNNAR GOUDE (mp)

Fru talman! I en motion som behandlas i socialutskottets betänkan-
de uppmärksammas problemen med amalgam som tandfyllnadsmateri-
al. Det är många som har svåra besvär av amalgamfyllningar. Svårighe-
ten att få gehör för rimliga krav på hjälp med amalgamsanering har
varit mycket stor och är så fortfarande.

Tandvårdsskadeförbundet har drivit frågan en längre tid. Det finns
kliniker som kan erbjuda hjälp till personer med besvär av amalgam,
t.ex. amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Deras
verksamhet har uppmärksammats av Tandvårdsskadeförbundet, som
rekommenderar andra landsting att starta motsvarande verksamheter.

Svårigheterna att få gehör för sina krav är stora, inte bara för dem
som är drabbade utan också för dem som arbetar inom vården, t.ex.
läkarna vid amalgamenheten.

Den del av motionen som hänvisats till utbildningsutskottet gäller
emellertid inte denna fråga, utan frågan om behovet av ett metallbiolo-
giskt centrum. Därmed sätts amalgamfrågan in i ett större sammanhang.

Ytterst handlar det om människans miljöförstörande verksamhet.
Det moderna industrisamhället har under flera decennier ökat sina
utsläpp av tungmetaller i omgivningen genom sopor, avfall, användning
av kemikalier i jordbruk, industri och hushåll, industrins utsläpp till luft
och vatten, användning av fossila bränslen osv.

Vi vet sedan länge att en överexponering av tungmetaller ger skad-
liga effekter på levande organismer. Det gäller bly, koppar, kadmium
etc. och naturligtvis också kvicksilver - den metall som används i
amalgam.

Laboratorieförsök visar att metylkvicksilver radikalt ändrar cellens
livsbetingelser med direkt påverkan på själva proteinsyntesen. Epide-
miologiska undersökningar visar ett tydligt samband mellan förhöjda
kvicksilverhalter hos gravida och den mentala utvecklingen hos barnen
till dessa mödrar. Dessa undersökningar handlar om det kvicksilver
som modern tar upp via födan, huvudsakligen fisk. Socialstyrelsen
avråder också gravida från att äta fisk från svenska insjöar, just på
grund av kvicksilverhalterna. Man känner inte exakt till de fysiologiska
förändringarna. Man vet inte heller i detalj hur olika tungmetaller sam-
verkar vid olika typer av skador. Men man vet att samtidig exponering
av flera olika tungmetaller kan ge skador som var och en enskilt inte
skulle ge vid samma dosering.

Metallbiologiskt centrum i Uppsala är en samarbetsorganisation för
forskare inom en rad olika discipliner - forskare som alla arbetar med
tungmetallers biologiska effekter. Med hänsyn till bl.a. amalgamfrågans
framtida lösning är ett sådant centrum viktigt. Men det har förvisso en
större uppgift. Tyvärr är naturens nedsmutsning av tungmetaller redan
stor, och den växer. Skadorna av tungmetaller på människa, växter och
djur är redan avsevärda. Vi vet att problemen med allergier, inflamma-
tioner, vävnadsskador, nervskador etc. kommer att öka i vårt samhälle.
Kunskapen om såväl orsakerna som effekterna är i dag otillräcklig. Det
är därför mycket viktigt att Metallbiologiskt centrum får ett sådant stöd
att dess verksamhet i framtiden kan garanteras.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

107

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

108

Miljöpartiet stöder varmt innehållet i motionen.

Anf. 168 CHRISTTN NILSSON (s)

Fru talman! För att det inte skall ske någon misstolkning skall jag
börja med att yrka bifall till hemställan i utbildningsutskottets betän-
kande nr 14. I mitt inlägg kommer jag att beröra verksamheten vid
Sveriges lantbruksuniversitet.

I budgetpropositionen finns en besparing på 104 miljoner kronor.
Det är en stor besparing, och jag inser att det inte är så lätt att genomfö-
ra denna utan att en hel del verksamhet påverkas.

Man anger i propositionen att det är upp till styrelsen för Sveriges
lantbruksuniversitet att besluta om hur dessa besparingar skall genom-
föras, men man anger också en del förutsättningar och målinriktningar
för verksamheten.

Fredagen den 5 maj fattade man beslut i SLU:s styrelse om hur be-
sparingarna skall genomföras. Man beslutade bl.a. att verksamheten vid
institutionen för växtförädling i Svalöv skall omlokaliseras. Jag kan
bara beklaga att man har fattat detta beslut.

Det finns många skäl att beklaga detta, och jag skall ta tillfället i akt
att här ange några.

I propositionen nämns att ett av målen för verksamheten är att öka
antalet utexaminerade vid den lantbruksvetenskapliga fakulteten.

Institutionen i Svalöv är den institution som har flest utexaminerade
i förhållande till sin storlek och i förhållande till andra institutioner.

Det är också viktigt att ha en kostnadseffektiv utbildning och
forskning. Här har man på institutionen i Svalöv en klar fördel, efter-
som man ligger i direkt anslutning till Svalöf Weibull AB.

Svalöf Weibull är ett av Europas största växtförädlingsföretag med
verksamhet i hela världen. Det innebär att Svalöv i dessa kretsar är ett
mycket välkänt namn.

Detta är naturligtvis en stor fördel för SLU:s institution i Svalöv.
Man har stora möjligheter att utnyttja de resurser som finns på företa-
get, och man har ett stort kunskapsutbyte mellan institutionen och före-
taget. Man har också ett mycket bra samarbete.

Det viktiga är också att här finns det nära sambandet mellan den
tillämpade forskningen vid institutionen och den målinriktade forsk-
ningen och sortframställningen som bedrivs vid växtförädlingsföreta-
get. Detta nära samband mellan näringslivet och forskning och utbild-
ning är ju något som alla partier säger sig vilja arbeta för, och här finns
ett lysande exempel som tyvärr är på väg att försvinna.

Detta viktiga samband insåg man redan 1979 när det här i riskdagen
fattades beslut att placera institutionen i Svalöv.

Det är min förhoppning att man i SLU:s styrelse inser att det är av
stort värde att ha denna närhet till näringslivet.

När man fattade beslutet i styrelsen har jag förstått att man faste stor
vikt vid lokaler och lokalkostnader. I Svalöv har institutionen lokaler
som är byggda för just dess verksamhet och helt anpassade till den-
samma. Lokalerna ägs av Svalöf Weibull, och man har ett kontrakt som
sträcker sig fram till år 2001.

Det innebär att om man skall få någon besparing måste verksamhe-
ten flyttas till Ultuna. Besparingen blir då inte så stor på lokalsidan,
utan den sker främst genom att man får lägre personalkostnader. San-
nolikheten att stora delar av personalen flyttar med till Uppsala är yt-
terst liten. Detta i sin tur leder till att man tappar en mycket stor kun-
skap och kontakten med växtförädlingsföretagen i Skåne.

Institutionen i Svalöv har samarbete, inte bara med Svalöf Weibull,
utan det finns ju många fler aktörer i regionen som sysslar med växt-
förädling, t.ex. Hilleshög, Nordreko, Risö i Roskilde och motsvarande
institution i Köpenhamn.

För att ytterligare peka på hur viktigt det är att växtförädlings-
forskningen huvudsakligen bedrivs i denna region skall jag hänvisa till
en artikel som var införd i Månadens affärer i december 1994.

Artikeln handlar om företagens favoritkommun. 1994 blev det Hel-
singborg. I samma artikel redovisades också en översikt över Sveriges
kompetenscentra inom olika verksamhetsområden, dvs. kommuner som
har en speciell säljpotential och där det är intressant för europkapitalet
att satsa.

I denna artikel pekas Svalöv och Landskrona tillsammans med 20
andra svenska kommuner ut. Just växtförädlingen anges som säljpoten-
tial för dessa två kommuner.

En annan synpunkt som jag vill lyfta fram är den regionalpolitiska.
Det står i propositionen att man i SLU:s styrelse skall ta ett regional-
politiskt ansvar.

I Svalövs kommun jobbar över 20 % inom jordbrukssektorn. Det
innebär att flyttning av SLU:s institution är en stor förlust för kommu-
nen.

Jag kan bara än en gång beklaga beslutet i SLU:s styrelse, och jag
hoppas att man, när man den 8 juni skall fatta det definitiva beslutet om
lokalisering, har tagit till sig alla fakta som har lagts fram i ärendet och
att man har lyssnat till alla synpunkter som har inkommit.

Det är min förhoppning, och många andras, att man låter verksam-
heten i Svalöv vara kvar, detta för att värna om forskningen och ut-
vecklingen inom växtförädlingen och låta den vara kvar i den region
där den hör hemma.

Anf. 169 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)

Fru talman! Som redan väl framgått av debatten råder det en sam-
stämmig uppfattning om att en neddragning av anslagen i den storleks-
ordning som regeringen föreslagit får förödande konsekvenser för
forskningen, utvecklingen och utbildningen inom jord- och skogsbruket
i vårt land. Vi har redan efter SLU:s styrelsemöte för en dryg vecka
sedan sett vad det får för konsekvenser.

SLU är och skall givetvis vara suveränt att besluta om var man skall
lägga de besparingar som man åläggs av regering och riksdag. Denna
uppfattning har Rune Rydén och jag också givit uttryck för i en motion
som behandlas i detta betänkande. Men det är besparingens storlek som
dikterar Lantbruksuniversitetets beting att sy in sin kostym. Med det
förslag som regeringen har lagt fram och som utskottsmajoriteten nu

Prot. 1994/95:108
18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

109

Prot. 1994/95:108

18 maj

stöder blir det fråga om inte endast att sy in utan att klippa av en ärm
här eller ett ben där på kostymen.

Vi moderater har inte gjort oss kända för att tveka inför besparing-

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

ar, där vi har ansett dessa vara nödvändiga och möjliga. Men detta är
ett område där vi anser att regeringen går för långt.

Forskning och högre utbildning är verksamheter som kräver lång-
siktighet och uthållighet i planering och genomförande. Alldeles sär-
skilt viktigt är det på växtförädlingens område. Det är ett biologiskt
material som man hanterar. Att t.ex. ta fram en ny växtsort med bättre
resistens - dvs. motståndskraft mot sjukdomar - tar många år; fem, tio
eller kanske femton år. Det är ett arbete som kräver kontinuitet i för-
söksserierna.

Beträffande Lantbruksuniversitetet har jordbruksministern före-
slagit en besparing på hela 104 miljoner kronor på basanslaget för
budgetåret 1995/96. Detta är en nedskärning med hela 10 % och skall
jämföras med övriga universitets besparingskrav. Som vi tidigare har
hört ligger de på endast 2,4 % för samma tid, och för hela perioden
fram till 1998 endast på 8 %.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd har föreslagits få en minsk-
ning av anslagen med hela 25 %.

Fru talman! Detta är enligt min mening ytterligare ett typiskt uttryck
för regeringens jordbruksfientliga politik som den såg ut före uppgörel-
sen med Centern. Detta bekräftas också av Majléne Westerlund Pankes
undvikande svar till Marie Wilén på frågan varför.

Dess värre har Vänsterpartiet stött det här förslaget, vilket förvånar
mig med tanke på den miljöprofil som detta parti är mån om att försöka
påskina.

Forskning och utveckling på jord- och skogsbruksområdet och
framtagning av t.ex. nytt växtmaterial är i högsta grad angeläget just
från miljösynpunkt. Det syftar till att få fram motståndskraftiga växter
och därigenom minska beroendet av växtskyddsmedel och kemikalier i
jordbruket.

Vi är nu inne i EU, vilket innebär att vår marknad för jordbrukspro-
dukter och livsmedel ökar avsevärt. Vi vet att optimismen nu åter är
stor för att öka våra marknadsandelar på det här området i Europa. Vad
vore då naturligare än att förstärka samarbetet mellan forskning och
näringsliv för att man ytterligare skall kunna utvecklas på det området?
För mig är detta en självklarhet.

Tyvärr fick vi helt andra besked i förra veckan. SLU:s styrelse har
tvingats fatta en rad drastiska nedläggningsbeslut. Det drabbar verk-
samheten på flera olika orter och på flera värdefulla kompetensområ-
den inom jord- och skogsbruket.

Fru talman! Den landsända som jag representerar drabbas natur-
ligtvis extra hårt av beskedet att lägga ned SLU:s verksamhet i Svalöv.
Det innebär att man splittrar en verksamhet som byggts upp under ett
femtontal år, och som nu fungerar mycket väl. Det finns, om jag får tala
i växtförädlingstermer, ett korsbefruktande samarbete med universitetet
genom SLU. Det rör sig om praktisk förädling och uppförökning ge-

110

nom Svalöf Weibull, om kontroll genom Statens utsädeskontroll och

till viss del om implementering i praktiken genom Svalövs lantbruks-
skola.

Nedläggningen innebär naturligtvis en smärtsam minskning av ar-
betstillfällen på en ort som till stor del är beroende just av sin växtför-
ädling. Den innebär också att ett mycket viktigt forsknings- och ut-
bildningssamarbete med Danmark av ett unikt slag nu riskeras.

Fru talman! Jag skall inte kritisera SLU:s styrelses ställningstagan-
de. Den är och skall vara suverän i detta avseende. Men jag hoppas att
man har haft ett väl dokumenterat underlag för sitt ställningstagande.
Det har i debatten efter beslutet bl.a. i pressen framhållits att bespa-
ringen inte blir så stor, eftersom SLU har ett hyresavtal med Svalöf
Weibulls som kostar över 5 miljoner kronor per år. Denna kostnad
kommer SLU uppenbarligen att ha kvar även om verksamheten flyttas.
Detta verkar inte rimligt, och det borde innebära att beslutet omprövas.
Men om det till sist blir fråga om en flyttning är vi i Skåne mycket
angelägna om att åtminstone få behålla verksamheten där.

Från jordbrukets och livmedelsindustrins synpunkt vore det mycket
olyckligt om den landsända som är så beroende av dessa branscher
skulle gå denna viktiga verksamhet förlustig, och Alnarp skulle gå
miste om en förstärkning på bekostnad av Ultuna.

Fru talman! I den motion som jag nämnde i början har vi pekat på
det angelägna i att Lantbruksuniversitetets departementstillhörighet
prövas och att SLU underställs Utbildningsdepartementet. Även om
den frågan inte skall avgöras i samband med detta ärende tycker jag att
den just nu känns aktuellare än någonsin.

Jag noterar med tillfredsställelse att Majléne Westerlund Panke
också vill se vad jag tolkar som en samordning. Jag är övertygad om att
forskning och högre utbildning inom jord- och skogsbruket då skulle få
en större uppmärksamhet, och att samordningsvinster skulle göras
tillsammans med våra andra högskolor, t.ex. universitetet i Lund.

Fru talman! Moderaterna har i väntan på att detta utreds och kanske
blir en realitet yrkat på en minskning med 30 miljoner på besparingen
på SLU, och ytterligare en minskning med 30 miljoner på besparingen
på Forskningsrådet. Med moderat politik skulle SLU inte tvingas behö-
va fatta alla dessa drastiska och svåra nedskärningsbeslut.

Jag yrkar bifall till reservation nr 2, men stöder givetvis även reser-
vation nr 4.

Anf. 170 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Som jag påpekade i mitt anförande skall den här typen
av debatt inte längre föras i riksdagen. Vi har nämligen fattat ett prin-
cipbeslut om att universiteten själva skall fatta beslut om organisation
och verksamhet. Däremot kan jag gå in på frågan rent principiellt.

Vi är inne i en tid av besparingar. Besparingarna märks var än man
måste göra dem.

Jag kan hålla med om att Lantbruksuniversitetet får göra en större
besparing fram till 1995/96 än övriga högskolor och universitet. Men
som jag sade i mitt anförande utgår utskottsmajoriteten ifrån att det inte
blir ytterligare sparbeting.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,

m.m.

111

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 171 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik

Fru talman! Till skillnad från Majléne Westerlund Panke tycker jag

att denna debatt är mycket viktig. Det visar också det engagemang som

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,
m.m.

visats i denna fråga i dag, även från Majléne Westerlund Pankes parti-
kamrater. Vi anser att det handlar om en alltför stor neddragning. Vi
pekar på de konsekvenser som det får i olika delar av vårt land och
även i olika delar av de olika kompetensområdena. Det är mycket vik-
tigt att understryka. Däremot borde denna debatt kanske inte föras med
anledning av en proposition från Jordbruksdepartementet. Jag skulle
gärna se att ärendet lades under Utbildningsdepartementet så att vi fick
en samordning av all forskning och högre utbildning i det här landet.

Anf. 172 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik

Fru talman! Den principiella debatten om besparingar för vi i riks-
dagen. Att i riksdagen debattera enskilda verksamhetsområden är inte
vår uppgift. Jag kan förstå att det känns svårt när man kommer från de
trakter som berörs. Jag förstår att man i riksdagen vill visa att man har
uppmärksammat problemet.

Jag vill upprepa att debatten om dessa typer av neddragningar förs
på grund av de beslut som fattats av riksdagen om ansvarsfördelningen
i SLU:s styrelser. Jag kan som vår mening yttra att jag tycker att det är
beklagligt att vi inte längre har allmänrepresentanter i dessa styrelser
som skulle kunna ge den politiska profilen, eller åtminstone den poli-
tiska synen och översikten, över besluten i universitetens och högsko-
lornas styrelser. Men så har vi det inte.

Anf. 173 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Här kommer ytterligare ett inlägg om att SLU borde få
behålla sina medel. Miljöpartiet har en reservation, reservation 3, som
jag yrkar bifall till.

Vi vet att svenskt lantbruk inte är långsiktigt hållbart. De speciali-
seringar som vi fått, med stora spannmålsgårdar på slätten och animali-
egårdar i skogslänen, gör att lantbruket är mycket beroende av fossila
bränslen, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vi menar i Miljöpar-
tiet att vi måste bryta detta. Vi måste få ett lantbruk som är i ekologisk
balans och som är långsiktigt hållbart. Just nu har vi chansen. Just nu är
efterfrågan mycket stor på den typ av produkter som det lantbruket ger.
Den är så stor att vi Sverige har en nettoimport.

I det sammanhanget är SLU mycket viktigt. Det är inte alldeles en-
kelt för en konventionell odlare att gå över till ekologiskt lantbruk. Det
kräver en annan sorts kunnande och ett annat sätt att hantera naturre-
surser. Det kräver utbildning och rådgivning. Just där har SLU en
mycket viktig roll att fylla. Dels behövs det en hel del forskning för att
göra det ekologiska lantbruket så effektivt som möjligt, dels behövs det
forskning som visar hur vi kan få ett resurshushållande konventionellt
lantbruk och om det finns möjligheter att förbättra det konventionella
lantbruket i dag. Vi menar att SLU under den närmaste tiden borde få
ökade anslag i stället för minskade. En av de gåvor som vi måste ge

112

den framtida generationen är ett lantbuk i ekologisk balans. Matpro-
duktionen är väsentlig för människor och för framtiden.

I Miljöpartiets reservation har vi talat om på vilket sätt vi kan klara
det. Vi vill t.o.m. tillföra 250 miljoner till SLU. Vi vill att medlen del-
vis skall användas till forskning runt ekologiskt lantbruk, ungefär 150
miljoner. Vi anser det ytterst väsentligt att vi får en forskning som
handlar om hur vi kan knyta ihop stad och land. Vi vet att näringsäm-
nen i dag finns i staden i övermått. Det finns för litet av det i lantbruket.
Det är därför det finns behov av konstgödning. Kunde vi knyta ihop
stad och land skulle vi kunna undvika att använda så mycket konstgöd-
sel. Vi skulle slippa många av de problem som vi får av avloppshante-
ringen, som gör att vi får övergödda sjöar osv. När näringsämnen ham-
nar på fel ställen orsakar det problem. Här har vi i framtiden stora möj-
ligheter, men då måste vi ha forskning. Därför tycker vi att SLU är
viktigt.

Vi anser också att rådgivningen måste byggas ut. Riksdagen har satt
upp som mål att 10 % av åkerarealen skall vara ekologiskt odlad fram
till år 2000. Det innebär att över ett par tusen nya odlare kommer till.
Här är ökningen mycket snabb. Många hör av sig i dag som vill komma
i gång med ekologisk odling. Det är mycket glädjande, men det får inte
bli så att ambitionerna stupar på att rådgivningsverksamheten inte är
tillräckligt utbyggd. Så är det i dag. Rådgivarna jobbar så mycket de
kan men hinner inte riktigt med.

Slutligen yrkar jag åter bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

7 § Ny högskola i Stockholms län

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbUl 1
Ny högskola i Stockholms län (prop. 1994/95:100 delvis)

Anf. 174 MARGARETA E NORDENVALL (m)

Fru talman! Kunskap och kompetens kommer att vara avgörande
för Sveriges framtid. Genom forskning och utveckling görs nya land-
vinningar; nya idéer föds som utgör frön till nya växande företag.

Moderaterna har i olika sammanhang betonat vikten av satsning på
forskning och högre utbildning, inte minst i kammaren i dag. Ett nytt
universitet i Stockholm är ett led i detta. I Stockholms län finns i dag
ett universitet och högskolor med sammanlagt ca 40 000 helårsstude-
rande. Trots detta är Stockholmsregionen underförsörjd och har i för-
hållande till folkmängden en lägre andel högskoleplatser än övriga
landet. Stocksholmsregionens näringsliv skiljer sig också från övriga
landet. Flertalet av landets storföretag har förutom sina huvudkontor
också stora forsknings- och utvecklingsenheter i regionen. Här finns

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anslag till Sveriges
lantbruksuniversitet,

m.m.

Ny högskola i

Stockholms län

113

8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

även en koncentration av kunskapsföretag som kräver närhet till väl-
utbildade medarbetare.

Behovet av ett nytt universitet i Stockholm är stort. Kunskapssam-

Ny högskola i
Stockholms län

hället ställer krav på kontinuerlig kompetensutveckling, och allt fler
studenter går vidare till högre utbildning. Universitetet i Frescati håller
på att sprängas. Det finns 50 000 fler sökande per utbildningsplats
jämfört med övriga landet. Genom samarbete med ett nytt Östeuropa
finns en unik möjlighet att åter ge Östersjön en central roll. Ett nytt
universitet, med framsida mot Östersjön och med speciell inriktning på
Östersjöregionen, kan bli ett bidrag i denna utveckling.

Detta var utgångspunkten för den utredning, 1994 års Stockholm-
skommitté, som den förra regeringen tillsatte för att analysera villkoren
för den högre utbildningen och forskningen i Storstockholm. Även
vikten av att låta olika kunskapsområden befrukta varandra skulle
iakttas.

Vi anser att det förslag som presenterades i betänkandet ”Kronan
Spiran Äpplet” hösten 1994 är en bra utgångspunkt för en ny universi-
tetsstruktur i södra Stockholm. Vi förordar att det nya universitetet
förläggs till Kvarnholmen alternativt Södra Hammarbyhamnen. Dit bör
också merparten av de konstnärliga högskolorna liksom lärarhögskolan
förläggas. En internationell forskningsenhet med Östersjö- och Östeu-
ropainriktning bidrar till en tvärvetenskaplig miljö med kulturvetenskap
och språk som bas.

Vi förordar vidare en förstärkning av den tekniska utbildningen i
Haninge. Behovet av tekniker är stort och akut.

Huddinge är ett redan väl etablerat centrum för medicinska
vårdutbildningar och medicinsk forskning. Kommande satsningar inom
dessa områden bör därför koncentreras där.

Fru talman! För att möta ett växande behov av forskning och högre
utbildning anser vi att ett nytt universitet i Stockholm är en nödvändig-
het. Ett Östersjöuniversitet i en attraktiv central miljö med tvärveten-
skaplig internationell inriktning, med Östersjön i fokus, är ett tillskott
inte bara för Stockholm utan för hela Sverige - ett svenskt bidrag till
utvecklingen i hela Östersjöregionen.

Jag vill därmed yrka bifall till moderaternas reservation nr 1.

114

Anf. 175 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2
under mom. 2.

Det är mycket klokt som står i det här betänkandet. Här talas om
hur det ser ut i Stockholms län, vilka ambitioner man har och hur man
vill se framtiden an.

Fast Stockholm verkar så stort och verkar innehålla så mycket, kan
vi se att Stockholms län är underförsörjt på högskoleplatser. Vi kan
också se att det finns en förskjutning där vi i de södra kommundelarna
-jag kommer själv från Södertälje - har ett lägre antal studerande som
går vidare till högre utbildning jämfört med norra länsändan. Vi kan
också se att samhällena i södra länsdelen har en mer gammal brukska-
raktär än i norra delen. Många som bor i de södra kommundelarna och

har högre studier bakom sig har svårt att hitta jobb i de södra kommun-
delarna. De är tvungna att pendla.

Det här skulle man kunna rätta till genom att förlägga en högskola
till Södertörn, som föreslås i betänkandet. Det är mycket bra.

Det vi utvecklar i den här reservationen är framför allt Södertälje.
Södertälje har i dag en filial av lärarhögskolan. Vi har också litet tek-
nisk utbildning, men det är allt. Södertälje har behov av mer högskole-
utbildning. Tidigare har man i olika förslag framhållit att Haninge och
Södertälje skall ses över när man förlägger högskoleutbildning till
södra länsdelen, tillsammans med Huddinge där man tänker ha centrum
för högskolan på Södertörn.

Nu har emellertid Södertälje försvunnit som en prioriterad kom-
mun. Det måste jag som representant för Södertälje naturligtvis beklaga
djupt. Vi har i den här reservationen framhållit att vi anser att Södertäl-
je som tidigare skall jämställas med Haninge och vara en kommun som
pekas ut som en kommun som skall prioriteras när det gäller högsko-
leplatser.

Det finns en total politisk samstämmighet i Södertälje om detta. I
Södertälje kommun har alla partier gemensamt jobbat mycket hårt för
att vi skall få högskoleplatser. Vi känner att det skulle vara ett sätt att
kunna utveckla kommunen. Vi känner också att Södertälje halkar litet
lätt vid sidan om. Vi ligger i utkanten av Stockholms län. Vi har
mycket speciella behov. Vi har en speciell struktur på vårt samhälle. Vi
anser att Södertälje därför skall prioriteras extra.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 2.

Anf. 176 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Fru talman! Frågan om lokalisering av ny högskoleverksamhet i
Stockholms län har varit föremål för riksdagens behandling i mer än tio
år.

Det är sannolikt en allmänt utbredd uppfattning att utbildningsutbu-
det i Stockholmsområdet är både rikhaltigt och mångfasetterat. Förvis-
so finns i länet både ett universitet och elva högskolor. Samtidigt före-
ligger onekligen en obalans i regionen i så måtto att länets statliga
högskolor har sin huvudsakliga verksamhet i norra delen av området.
Jämfört med övriga delar av landet har regionen också en klart mindre
andel högskoleplatser i förhållande till befolkningens storlek. Utbild-
ningskapaciteten är onekligen också alltför låg i förhållande till arbets-
livets krav.

En på riksdagens begäran tillsatt utredning föreslog redan 1989 -
det var alltså inte först 1993 eller 1994 som man började tänka på det-
ta, utan redan 1989 - en kraftig förstärkning i olika former av högsko-
leutbildning på Södertörn. Den dåvarande socialdemokratiska rege-
ringen anslöt sig i budgetpropositionen 1990 till förslaget, som i hu-
vudsak innebar en koncentration till Haninge.

Fyrpartiregeringen förordade sedan en lokalisering av en ny uni-
versitetsstruktur med centrum förlagt till Kvarnholmen i Nacka alter-
nativt Södra Hammarbyhamnen i Stockholm.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny högskola i

Stockholms län

115

Prot. 1994/95:108

18 maj

Den nuvarande regeringen har efter noggrant beaktande av de syn-
punkter som framkommit med anledning av kommittéförslaget om en

nätverksstruktur kommit fram till slutsatsen att den nya högskolan i

Ny högskola i
Stockholms län

Stockholms län bör byggas upp med sin huvudsakliga bas och ledning
på ett ställe. Det är viktigt med en koncentration.

Utskottet delar regeringens bedömningar och understryker behovet
av högskoleutbildning i Stockholmsområdet. Denna bör enligt utskot-
tets uppfattning byggas upp i form av en ny högskola vid Huddinge
sjukhus/Novum med viss utbildning förlagd till andra Södertörnskom-
muner. En organisationskommitté får nu uppdraget att planera verk-
samheten vid den nya högskolan och göra de förberedelser som krävs
för att högskolans verksamhet skall kunna starta den 1 januari 1996.

Moderaterna och Miljöpartiet reserverar sig med olika motiveringar
i lokaliseringsfrågan. Moderaterna håller fast vid de lokaliseringsalter-
nativ som den tidigare regeringen förordat, medan Miljöpartiet vill
styra viss utbildning till namngivna kommuner. En samlad bedömning
av remissinstansernas synpunkter talar för en uppbyggnad av den nya
högskolan vid Huddinge sjukhus/Novum och att viss utbildning för-
läggs till vissa andra Södertörnskommuner som inte behöver anges av
utskottet. Organisationskommittén får fastställa närmare var det skall
ske. Det är också angeläget att utbildningar kan erbjudas i lokala studi-
ecentra.

Jag yrkar avslag på reservationerna 1 och 2.

Centerpartiet reserverar sig till förmån för fasta forskningsresurser
och en bredare ämnesinriktning inom den nya högskolan. Även här
anser utskottsmajoriteten att det bör vara en uppgift för kommittén att
överväga och fatta beslut om den närmare ämnesinriktningen och ut-
bildningsutbudet. Självfallet förutsätter vi härvidlag att en samverkan
kommer att ske med de utbildningar som bedrivs av Karolinska institu-
tet och Kungl. Tekniska högskolan.

Jag yrkar avslag på reservation 3.

Slutligen vill Vänsterpartiet i reservation 4 ändra på det förhållan-
det att medel från Stiftelsen för forskning inom områden med anknyt-
ning till Östersjöregionen och Östeuropa i stiftelsens stadgar bundits till
den nya högskolan i Stockholm.

Vi kan för det första konstatera att kompetens för forskning kring
Östersjöregionen och Östeuropa genom lokala initiativ byggts upp vid
flera andra högskoleenheter i landet. Vi delar också motionärernas
uppfattning att forskningsmedel skall fördelas i konkurrens på lika
villkor och att kvaliteten skall tillmätas en avgörande betydelse.

Genom bildandet av bl.a. denna stiftelse, vars kapital utgörs av
upplösta pensionsmedel i de tidigare löntagarfonderna, omöjliggörs
emellertid en demokratisk styrning av forskning till andra områden än
just detta. Praktiska och juridiska förutsättningar saknas alltså för när-
varande för att tillgodose motionärernas i och för sig angelägna krav.

Mot denna bakgrund yrkar jag avslag på reservation 4 och bifall till
utskottets hemställan på samtliga punkter.

116

Anf. 177 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik

Fru talman! Det är inte bara lokaliseringen som skiljer oss åt, Bengt
Silfverstrand. Det är också ambitionsnivån vad gäller forskning och
högre utbildning. Det har framkommit mycket klart i debatten i dag.

Tyvärr ser vi att den satsning man gör på Södertörn är ett led i den
nedrustning av den högre utbildningen och forskningen som faktiskt
görs. Vi anser inte att man lever upp till de vackra ord man använder
när man talar om behovet av kunskap och kompetens och att vi på
något vis skall se till att Sverige möter de framtida behov som kun-
skapssamhället har. Vi saknar den satsningen. Det kan jag bara bekla-
ga-

Anf. 178 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Fru talman! Vi har tidigare hört moderater prata om ”lemlästning”
av forskning och utbildning. Nu hör vi ordet ”nedrustning”. Det är inte
trovärdigt, Margareta Nordenvall, att använda den vokabulären i så här
seriösa sammanhang.

Vi har en klar ambitionsnivå, och vi gör en ökad satsning i detta
område. Vi kan bara beklaga att man genom de turer som den förra
regeringen vidtog inte kom till skott i dessa frågor utan fortsatte utred-
ningsarbetet. Man har förhalat frågans lösning.

Jag vill också konstatera att det finns en stor majoritet bakom denna
ambitionsnivå. Moderaterna är ensamma om att anse att det är en ned-
rustning. Jag kan på enkla grunder - rent matematiskt - inte kalla en
utbyggnad för nedrustning. Någon ordning måste det väl ändå vara
också i Moderata samlingspartiet.

Anf. 179 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik

Fru talman! Nedrustning kan ses på olika sätt. Det jag utgår från är
de vackra ord som vi får höra från Socialdemokraterna om att man
skall satsa på kompetens, på kunskap för framtiden och på forskning
och högre utbildning.

Det förslag som togs fram i ”Kronan Spiran Äpplet” var betydligt
mer omfattande än det förslag som Socialdemokraterna nu lägger fram.

Det är med denna utgångspunkt som jag säger att vi ser en nedrust-
ning. Det har vi också sett mycket klart och tydligt i budgeten, vilket
framkommit tidigare i dag.

Jag kan bara beklaga det. Jag skulle önska att Socialdemokraterna
handlade i enlighet med de ord som de framför, dvs. att orden också
leder till en adekvat handling. Det behöver Sverige för framtiden.

Anf. 180 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Fru talman! Bakom förslaget om en lokalisering och uppbyggnad,
som det faktiskt är frågan om, ligger en ökning av antalet högskoleplat-
ser i området. Det blir en ny högskola i Stockholmsområdet. Det är
alltså en utvidgning.

Man kan ha olika uppfattning om hur långt man kan gå i dessa
sammanhang. Det är uppenbarligen så att Moderaterna tycker att man

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny högskola i

Stockholms län

Prot. 1994/95:108

18 maj

skulle ha byggt ut ännu kraftigare. Det är lätt att säga. Vi måste också
ha resurser för det.

Det är inte bara Socialdemokraterna, som ständigt apostroferas i

Ny högskola i
Stockholms län

detta sammanhang, utan också Folkpartiet, Centerpartiet, kds, Miljö-
partiet och Vänsterpartiet som står bakom denna uppbyggnad.

Det tycker jag är en klar och tydlig ökad ambitionsnivå. Den är väl
förankrad i denna riksdag, och också i regionen.

Anf. 181 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Fru talman! Att Södertälje kommun har reagerat beror naturligtvis
på att Haninge har framhållits som en kommun till vilken utbildning
skall förläggas. Tidigare stod det både Haninge och Södertälje. Det har
skapat viss oro i Södertälje av naturliga skäl.

Jag hoppas att vi i grunden inte har olika uppfattning om detta, utan
att vi egentligen har en samsyn utan att den för den skull kommer till
uttryck direkt i betänkandet.

På s. 8 står det att viss utbildning skall förläggas till andra Sö-
dertörnskommuner. Man skriver också att utbildning skall förläggas till
ställen där det redan finns viss typ av utbildning.

Jag hoppas att jag kan tolka denna skrivning som att man också
kommer att se över möjligheterna att förlägga utbildning till den sydli-
gaste kommunen i södra Stockholms län, nämligen Södertälje. Jag
förstår att jag inte kan få något löfte om det i dag.

Jag vill förklara varför man har reagerat i Södertälje. Det beror på
att Haninge lyfts fram. Jag förstår i och för sig att Haninge har speciella
problem och att det kan finnas skäl för att göra så.

Anf. 182 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik

Fru talman! Jag kan lugna Gudrun Lindvall på denna punkt. Orga-
nisationskommitténs uppdrag är inte insnävat till Södertälje eller Ha-
ninge. Det finns också utbildning i Botkyrka i dag.

Genom de öppna skrivningarna i utskottets betänkande finns det
möjlighet för organisationskommittén att pröva också andra kommuner.
Man har alltså ett förhållandevis öppet mandat.

Anf. 183 GUDRUN LINDVALL (mp) replik

Fru talman! Jag hoppas också att det finns en förståelse för att vår
oro har ökat genom att Södertälje inte fick Lärarhögskolan, vilket re-
geringen i ett tidigare skede hade beslutat att vi skulle få. Miljöpartiet
och Socialdemokraterna hade en gemensam ståndpunkt under den
mandatperiod som föregick den förra.

Det är ingenting vi har anledning att diskutera här, men jag hoppas
att vi kan se framtiden an med tillförsikt i Södertälje kommun. Jag
tolkar Bengt Silfverstrands svar som så.

Anf. 184 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Det är en sann glädje att få yrka bifall till hemställan i
utbildningsutskottets betänkande nr 11. Med det beslutet bidrar nu

118

riksdagen till att unga och vuxna i Stockholmsregionen och människor i

andra delar av landet får likvärdiga möjligheter till högre studier. Vi
bidrar i och med beslutet dessutom till att skapa en bättre balans inom
Stockholmsregionen.

Margareta Nordenvall efterlyste nyss mer adekvat handling bakom
vackra ord. Ja, Margareta Nordenvall, det kommer att annonseras ut
1 000 platser som skall starta hösten 1996. Redan 1999 räknar vi med
att denna högskola skall ha uppemot 8 000 platser. Det tycker jag är
handling. Det är också adekvat. Det är ingen dålig start av den social-
demokratiska regeringen.

Stockholmsregionen är i mycket en delad region. Det har sagts här
tidigare. Innerstaden och områdena strax norr därom är väl försörjda
med både arbetsplatser och utbildningsplatser, och där är också lev-
nadsvillkoren i övrigt generellt sett mycket bra. Till den bilden hör
också att framför allt unga människor skaffar sig en högre utbildning.

Den andra delen av vår region innefattar bl.a. hela Södertörn och en
del andra kommuner i regionens ytterkanter. Där ser verkligheten an-
norlunda ut. Där är arbetslösheten stor. Där är arbetsplatserna betydligt
färre. Kommunikationer och service i olika former är också sämre. I
detta sammanhang är det också viktigt att notera att betydligt färre
ungdomar skaffar sig en högre utbildning.

Vi vet att utbildning och ”kunskapandet” i alla dess former är en av
de allra starkaste drivkrafterna för utveckling. Det är för övrigt - med
tanke på den diskussion som har förts tidigare i dag - just därför som
de allra flesta är överens om att de mindre och medelstora högskolorna
är så viktiga också i ett regionalpolitiskt perspektiv.

Det är därför man i varje region i vårt land är angelägen om att in-
om sig rymma just denna drivkraft. På samma sätt är det med Sö-
dertörn.

För att råda bot på den obalans som präglar Stockholmsregionen
behöver vi inte bara fler utbildningsplatser till regionen. De måste
lokaliseras till just Södertörn för att bidra till att jämna ut klyftorna. Det
gäller inte klyftor mellan kommunerna, utan mellan människorna som
bor och lever där.

Det räcker inte att bara använda de särskilda regionalpolitiska in-
strumenten för att nå den balansen, utan vi måste vid varje tillfälle
också vara beredda att använda de vanliga basresurserna, som skall
komma alla till del, och samverka för att nå dessa mål.

Det är därför som det milt uttryckt var ganska uppseendeväckande
när den förra utbildningsministern föreslog att en ny högskola skulle
placeras i Stockholms innerstad eller också på Kvarnholmen. Vi skall
notera att det är den närmsta plats som man kan välja om man vill gå
utanför Stockholms kommungräns.

Med det förslaget gick han emot en mycket stark och i stort sett
enig opinion i Stockholmsregionen och visade mycket tydligt att han
inte ens brydde sig om att försöka att bidra till att minska klyftorna och
hålla ihop vår region.

Nu känner sig Moderaterna som enda parti tvingat att stå fast vid
Unckels förslag. Det är väl inte så mycket att säga om. Jag skulle hellre

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny högskola i

Stockholms län

119

Prot. 1994/95:108

18 maj

vilja uttrycka glädjen över att alla andra partier nu sluter upp bakom
regeringens förslag och förlägger den nya högskolan till Huddinge.

Där finns redan i dag en väl utbyggd akademisk miljö, med bl.a.

Ny högskola i
Stockholms län

mycket framstående forskning i Novum. Det är naturligt att högskolans
bas förläggs dit. Men utskottet betonar också i betänkandet att viss
utbildning bör förläggas till andra Södertörnskommuner. Vi har alltså
breddat uppdraget till organisationskommittén på den punkten.

Gudrun Lindvalls yrkande här alldeles nyss gör att det blir en onö-
dig inskränkning av uppdraget. Jag är inte säker på att Gudrun Lindvall
faktiskt vill ha det på det sättet. Den samsyn som hon var ute efter tror
jag nog att vi skulle kunna komma överens om med de skrivningar som
finns i betänkandet.

Med detta menar jag att den utbildning som redan finns i Haninge,
Södertälje och Botkyrka bör få utvecklas vidare och knytas an till den
nya högskolan. Den organisationskommitté som nu arbetar bör ta till
vara den möjligheten att skapa en framtidsinriktad högskola, som från
början arbetar med ny teknik som underlättar att studera på olika orter
men ändå dra nytta av en sammanhållen organisation. Jag skulle vilja
påstå att det här finns utrymme för fantasi och skaparkraft och nya
idéer som bryter gamla traditionella mönster och skapar någonting nytt.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis understryka vikten av att organi-
sationskommittén får en sådan sammansättning att den redan från bör-
jan får starka och naturliga band med Södertörn, med kommunerna och
med annat samhällsliv i den delen av regionen. Jag yrkar alltså bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 185 MARGARETA E NORDENVALL (m)

Fru talman! Eva Johansson säger att hennes handling är kraftfull.
Det jag kan konstatera är att handlingen innebär mindre än hälften av
det antal utbildningsplatser som föreslogs i ”Kronan Spiran Äpplet”.

Det som skiljer oss åt är vår ambitionsnivå vad gäller ett nytt uni-
versitet. Vi moderater vill inte ha en filial, utan vi vill ha ett nytt uni-
versitet med en hög ambitionsnivå. Ett internationellt inriktat universi-
tet på toppnivå måste vara centralt beläget och ha ett attraktivt läge.

Anf. 186 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Anledningen till att vi från Södertälje har reagerat beror
inte på att vi på något sätt skulle vara emot att också andra kommuner
får högskoleutbildning utan därför att Södertälje tidigare har jämställts
med Haninge och speciellt prioriterats. Det är det som Södertälje
kommun har reagerat emot.

Naturligtvis hoppas vi att så mycket högskoleutbildning som bara är
möjligt skall komma de södra kommunerna i länet till del. Där är gi-
vetvis också Botkyrka en kommun som har en struktur som gör att den
definitivt skulle behöva högskoleutbildning.

Det är i ljuset av vad som hände med lärarhögskolan som man
måste se att vi kanske är litet extra oroliga. Jag hoppas att det inte finns
anledning till det. Vi kanske gemensamt kan hitta någon möjlighet att

120

visa att det inte finns någon anledning till oro.

Anf. 187 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag tror att vi är helt överens på den punkten, Gudrun
Lindvall. Efter den här debatten torde det framstå alldeles klart. Jag är
inte ett dugg orolig för den skrivning som finns i utskottets betänkan-
de. Den är bredare och inskränker inte uppdraget till just Haninge och
Södertälje när det gäller annan lokalisering av utbildningen än Hud-
dinge. Jag tycker att vi kan vara överens om detta.

Den nya högskolan på Södertörn kommer under inga förhållanden
att utvecklas till någon filial till någon annan högskola, Margareta E
Nordenvall. Jag vet inte vilken det skulle vara. Det är en egen, själv-
ständig högskola, som jag hoppas skall få tillfälle att utvecklas till
någonting nytt som förmår att bryta en del traditioner som jag tror att
det är bra att man bryter.

Det går faktiskt att både studera och forska på mycket hög nivå
även i Huddinge. Det visas av den utbildning som redan finns där i dag
som Karolinska institutet bedriver, och det visas också av den mycket
omfattande forskning som redan i dag bedrivs vid Novum och är av
mycket god kvalitet.

Jag förstår inte varför all forskning och utbildning som skall nå en
viss kvalitet skall behöva ligga i Stockholms innerstad. Det är faktiskt
att överbetona vikten av en placering i Stockholms innerstad. För övrigt
finns det t.o.m. områden längre bort i länet än Huddinge där man be-
driver bra utbildning.

Per Unckel riskerade med sitt förslag den enighet som finns i regio-
nen på den här punkten och skapade en hel del funderingar om vad i
hela friden han menade.

Anf. 188 MARGARETA E NORDENVALL (m)

Fru talman! Det gläder mig att höra att det skall bli en självständig
högskola och att det inte blir en filial. Jag hoppas att ambitionsnivån
också kommer att höjas. Det kommer vi att behöva.

Som medicinare själv måste jag säga att jag högaktar den medicins-
ka forskning som bedrivs på Novum. Det var på intet sätt det jag ville
diskutera, eller att jag ville påtala att den är dålig. Det jag tycker att
man skall göra på Novum är att man koncentrerar sig till medicinsk
forskning och utbildning av allehanda slag så att vi har ett medicinskt
centrum som växer.

För att få ett nytt alternativ i Stockholm, ett nytt universitet med en
annan inriktning, vill vi moderater ha ett Östersjöuniversitet. Vi vill
gärna se att det är centralt lokaliserat. Vi tycker att det är en poäng att
ha ett attraktivt läge. Det skulle vara väldigt roligt att få ett tvärveten-
skapligt universitet som har en internationellt inriktad och framåtriktad
forskning.

Vi är alltså icke ute efter att på något vis påtala att den medicinska
forskningen som bedrivs på Novum inte är bra. Jag anser att den i hög-
sta grad är av mycket god klass.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny högskola i

Stockholms län

121

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frågor om offentlig
upphandling

Frågor om offentlig
upphandling

122

Anf. 189 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Margareta E Nordenvall hade kunnat bli glad litet tidi-
gare om hon hade läst propositionen. Där framgår med all önskvärd
tydlighet att det inte är fråga om någon filial, utan att det handlar om en
egen, fristående högskola.

Om det nu går att bedriva medicinsk forskning av god kvalitet i
Huddinge skulle jag bra gärna vilja ha reda på om det är någon annan
forskning, och i så fall vilken, som Margareta E Nordenvall inte tror
skulle gå att bedriva där. Vilken forskning är det i så fall?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

8 § Frågor om offentlig upphandling

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU22
Frågor om offentlig upphandling (prop. 1994/95:153)

Anf. 190 TOM HEYMAN (m)

Herr talman! Offentlig upphandling svarar för en mycket stor del av
den svenska ekonomin. En effektiv upphandling med en sund konkur-
rens är därför en viktig ekonomisk fråga, både för stat och för kommun.

Sverige har en dålig tradition på detta område. Statliga, kommunala,
privata och kooperativa monopol eller oligopol har haft ett domineran-
de inflytande. I stat och kommun var kravet på verksamhet i egen regi
länge dominerade.

Dess bättre har utvecklingen gått i rätt riktning. Stora delar av verk-
samheten sker nu på entreprenad. Besparingarna har ofta blivit bety-
dande - 20-25 % har inte varit ovanligt - samtidigt som verksamheten
ofta har blivit bättre.

Men reglerna för upphandling måste vara klara och entydiga om
systemet skall fungera väl. Det är därför olyckligt att det görs undantag
för s.k. anknutet företag, som därmed slipper anbudsförfarandet. Tvärt-
om borde kraven skärpas så att upphandling alltid blir obligatorisk.
Reglerna bör vara så utformade att det inte går att begränsa kretsen av
anbudsgivare till någon enstaka leverantör genom anbudshandlingarnas
krav.

Det är också viktigt att upphandlingen kan prövas så att inget tvivel
behöver råda om att den har gått rätt till. I dag kan endast den som
känner sig drabbad av felaktig behandling begära överprövning. En
mindre anbudsgivare kan ofta vara beroende av kommunens upphand-
lare i andra sammanhang och därför inte vilja riskera den relationen
genom en överprövning av anbudet. Upphandlingen borde därför kunna
prövas även efter anmälan av annan part än anbudsgivaren.

Fru talman! Vi har fört fram dessa synpunkter i reservationerna 1, 2
och 3 i betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag här endast bifall
till reservation nr 2.

Anf. 191 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! När det gäller upphandlingen är det viktigt att även
kvalitetsaspekten får väga tungt. Vi i Miljöpartiet har krävt att offentlig
upphandling sker på ett mer miljöanpassat sätt, och jag noterar att
även Centerpartiet har krävt detta.

Det är inte så att det inte går att göra det med dagens bestämmelser
i lagen om offentlig upphandling, LOU, men det saknas enhetliga rikt-
linjer. Man tillämpar detta mycket olika ute i landstingen och kommu-
nerna. Det finns ett behov av mer enhetliga riktlinjer. På det sättet
skulle man kunna få ett betydligt bättre tryck på den miljörelaterade
marknaden och därigenom gynna miljöanpassade produkter mer syste-
matisk. Det skulle vara positivt för näringslivet eftersom den miljörela-
terade sektorn har en snabb tillväxt internationellt sett. Där sker också
en mycket snabb utveckling ur teknisk synpunkt, och även ur andra
synpunkter.

Vi har krävt att regeringen skall utarbeta ett förslag till miljökriteri-
er för de vanligaste produkterna i offentlig verksamhet, t.ex. sjuk-
vårdsutrustning och fordon för kollektivtrafik och tjänsteutövande.
Dessa anvisningar bör införas i en bilaga till lagen om offentlig upp-
handling.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 5.

Anf. 192 SONIA KARLSSON (s)

Fru talman! Det här ärendet från finansutskottet gäller vissa änd-
ringar i lagen om offentlig upphandling. Det har ett samband med att
Sverige blivit medlem i EU.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen. I betänkandet be-
handlas tre motioner som väckts med anledning av propositionen och
tio motioner om offentlig upphandling som väckts under allmänna
motionstiden. Alla motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats fem
reservationer.

När det gäller tjänsteupphandling finns det inom EU ett direktiv-
bundet undantag som vi nu föreslår skall införlivas med den svenska
lagen. Vi har hört att Tom Heyman inte vill införa något undantag i
fråga om tjänsteupphandling från ett anknutet företag. Han tycker det
skulle innebära att produktion i ett eget bolags regi inte utsätts för kon-
kurrens och att detta i praktiken är en lindring av direktivens krav på en
i övrigt konkurrensutsatt upphandling.

Men den här lindringen är en följd av vad direktiven kräver. Den
förra regeringens förslag innebar en avvikelse från direktiven. Vi soci-
aldemokrater reserverade oss mot det riksdagsbeslutet. Vi tyckte inte
att det fanns någon anledning för Sverige att utsätta produktion i ett
eget bolags regi för konkurrens i en situation där motsvarande kon-
cernbildningar i andra länder höll sina koncerner stängda för svenska
leverantörer. Regeringen föreslår nu ett visst undantag avseende just
detta.

Vi i utskottet är av samma uppfattning som regeringen. Vi anser
inte att det finns några skäl till varför vi i detta fall skall frångå det
internationella regelverket och varför vi skall ha en strängare ordning i

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frågor om offentlig
upphandling

123

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frågor om offentlig
upphandling

Sverige än vad som gäller inom EU i övrigt. Varför skall vi öppna oss
mer än andra länder?

Tom Heyman hävdar att en obligatorisk upphandlingslag för kom-
munerna skulle tvinga fram ett ökat konkurrenstryck. Det skulle ge en
ökad möjlighet för privata initiativ på marknader som nu är stängda,
enligt Tom Heyman. Han önskar därför att upphandlingslagen skall
skärpas med regler om obligatorisk konkurrensutsättning av främst
kommunal egenregi.

Visst är det riktigt att lagen om offentlig upphandling inte hanterar
frågan om konkurrensutsättning av offentlig egenregi. En gång i tiden
var ett sådant förslag på gång, men det fick så mycket remisskritik och
annan kritik att den dåvarande regeringen beslöt att i stället föreslå en
lag om ingripande mot otillbörligt beteende vid offentlig upphandling.
Vi socialdemokrater var då starkt kritiska till förslaget och reserverade
oss.

Jag kan inte kommentera det Tom Heyman har sagt och den reser-
vation som finns på annat sätt än att upphandlingslagen inte tar hand
om just den här reservationen. Den har inte heller varit avsedd för det.

Från utskottets sida vill vi påpeka att det vidtas en rad åtgärder på
olika plan för att utveckla den offentliga upphandlingen. Kommun- och
landstingsförbunden stöder aktivt kommunerna och landstingen i strä-
van att i större utsträckning konkurrensutsätta verksamheten. Vidare
har flera av dessa organ antagit handlingsprogram och utbildningspla-
ner för upphandlingsområdet.

Sedan hävdar Tom Heyman att leverantörer inte vill utnyttja
överprövningsrätten på grund av risken att upplevas som besvärliga och
att de därigenom skulle få svårigheter att få andra kontrakt. Han yrkar
att kretsen talesberättigade skall vidgas.

Min fråga är då om det inte är en branschmyt att leverantörer skulle
vara så rädda för den offentliga sektorn att de inte vågar göra sin röst
hörd. Lagen har varit i kraft sedan den 1 januari 1994. Sedan dess finns
ca 60 överprövningsärenden anhängiggjorda vid landets förvaltnings-
domstolar. Jag tycker att detta antal är bevis nog på att leverantörerna
inte är så rädda som deras intresseföreträdare påstår.

Från utskottet vill vi understryka att inget hindrar intresseorganisa-
tioner eller andra sammanslutningar att biträda enskilda leverantörer
vid en överprövning enligt lagen om offentlig upphandling.

Kretsen av talesberättigade omfattar alla leverantörer. Alltså även
de som inte har lämnat något anbud i det enskilda fallet. Enligt min
mening är det en mycket stor krets talesberättigade.

Jag tycker inte att kravet att intresseföreträdare skall kunna föra ta-
lan är så klokt. Lagen om offentlig upphandling bygger på att den en-
skilde tar sin rätt till vara. Man måste visa att man har lidit skada. Vida-
re är det en finess i lagen att den anvisar förvaltningsdomstolsvägen.
Eftersom en förvaltningsprocess är kostnadsfri för klaganden, även om
han förlorar, löper han ingen ekonomisk risk genom att begära en
överprövning.

Så till frågan om miljöhänsyn vid upphandling.

124

Utskottet framhöll senast i sitt yttrande till EES-utskottet att det är
fullt möjligt att ta miljöhänsyn vid upphandling. Men det är den upp-
handlande enheten som måste ange i annonser eller i förfrågningsunder-
laget att man tar hänsyn till miljöpåverkan. Man skall också ange vilka
olika slag av påverkan som man tillmäter betydelse.

I reservation 4 har man krävt att lagen om offentlig upphandling
skall förtydligas så, att det av lagtexten skall framgå att man tydligare
skall ta hänsyn till miljöeffekter. Detta finns alltså redan med i lagen. I
1 kap. 22 § stadgas att miljöpåverkan är en faktor som får tas med vid
anbudsprövningen. Det finns alltså inte något hinder för att i dag göra
så.

Roy Ottosson föreslår att man skall utarbeta anvisningar för en
miljöeffektiv upphandling och lägga med som en bilaga till lagen. En-
ligt utskottets mening vore det onödigt betungande att lagfästa detta.
Det skulle dessutom inte bli särskilt aktuellt, om man bestämde sig för
att lägga med vissa kriterier i en bilaga. Det fungerar för närvarande på
ett betydligt bättre sätt, eftersom både regering och riksdag har valt att
ge uppdrag åt myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet
att samarbeta för att stimulera miljöanpassad produktutveckling.

Sedan i höstas driver Naturvårdsverket i samarbete med Nämnden
för offentlig upphandling och Kemikalieinspektionen ett projekt för att
sammanställa råd om hur miljöhänsyn kan inkluderas vid offentlig
upphandling. I detta arbete ingår informationsinsamling från NUTEK,
Kommunförbundet och Landstingsförbundet och även jämförelser med
andra länder. Förstudien kommer att avrapporteras i sommar.

Det som Roy Ottosson efterfrågar håller alltså på att genomföras
utan att ytterligare lagstiftning är nödvändig.

Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag
i alla dess delar samt avslag på reservationerna.

Anf. 193 TOM HEYMAN (m) replik

Fru talman! Anledningen till att vi har krävt en konkurrensutsätt-
ning av all offentlig upphandling är naturligtvis att det har skett och
sker så mycket av konstigheter i den offentliga upphandlingen att det
skulle behövas ett annat regelsystem.

När Vägverket i Norrbotten gick ut med åtta olika upphandlingar
hamnade samtliga åtta i den egna produktionsdivisionen. Man kan ju
glädja sig över att de är så effektiva, men jag tror knappast att det är så.
Man har naturligtvis skrivit anbudshandlingarna på ett sådant sätt att de
enskilda åkarna i länet inte hade en chans att komma in på dessa upp-
handlingar.

En liten ensamåkare, som kanske till mycket stor del är beroende av
att ha ett Vägverksprojekt för sin plogning eller något annat, drar sig
naturligtvis väldigt länge innan han tar upp en kamp med Vägverket
och begär en överprövning. Han kan ju då riskera att förlora i anbuds-
givningen nästa gång snön börjar falla på vägarna.

Det krävs självfallet att detta sköts korrekt och att vi har ett funge-
rande regelsystem för den offentliga upphandlingen. Vi har i våra re-
servationer velat peka både på att det skall finnas krav på anbud och på

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frågor om offentlig
upphandling

125

Prot. 1994/95:108

18 maj

att det skall finnas bättre möjligheter för den enskilde att klaga. Man
skall inte vara helt utlämnad åt en mycket stor myndighet, vare sig det

gäller statlig eller kommunal förvaltning.

Frågor om offentlig
upphandling

Anf. 194 SONIA KARLSSON (s) replik

Fru talman! Jag vill säga till Tom Heyman precis vad jag sade i mitt
första anförande. Det finns mycket goda möjligheter för den som anser
sig inte ha bemötts på rätt sätt att få ett ärende bedömt. Som jag också
sade är ingen kostnad för den enskilde förenad med en prövning.

Det har när man sett på dessa upphandlingar faktiskt visat sig att
kommunala eller andra offentliga verksamheter har stått sig väl i kon-
kurrensen. Det är dock inget som säger, som Tom Heyman ville antyda,
att det inte alls skulle vara möjligt för den enskilde att få ett anbud
antaget.

Anf. 195 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag noterade i mitt anförande att det är fullt möjligt att
på grundval av lagen om offentlig upphandling ställa miljökrav. Vad
jag är ute efter är mer samordnade kriterier för hela landet. Det har
blivit mycket olika tillämpning i utnyttjandet av denna möjlighet. Vi
menar att det behövs ett slags riktningsgivare på central nivå. En sådan
kan utformas som en bilaga, som löpande kan revideras när behov
uppkommer.

Vi har inte förutsatt att bilagan skall vara mycket detaljerad. Man
skulle ganska enkelt kunna få till stånd en någorlunda bra kriterielista.

Vi känner till att det pågår projekt inom bl.a. Naturvårdsverket om
dessa frågor. Det finns en betydande kunskap i detta sammanhang,
också inom miljörörelsen. Det är skälet till att vi har väckt vår motion
och framhärdar med en reservation. Vi finner att det i dag är fullt rim-
ligt att ställa detta krav.

Poängen är att man genom att ha kriterier som gäller för hela landet
får en helt annan slagkraft i strävandena att skapa efterfrågan på miljö-
området. Därigenom kan man också gynna näringslivet, som då kan
skapa fler arbetstillfällen och bidra till att hjälpa upp ekonomin i stort.
Det finns alltså många poänger i detta förslag.

Jag noterar också att Sonia Karlsson uppehöll sig mycket vid EU.
Det är intressant om vi kunde vara pådrivande i det sammanhanget. Om
vi kan få med EU i dessa avseenden, skulle det få en mycket stor bety-
delse.

Anf. 196 SONIA KARLSSON (s)

Fru talman! Jag vill upprepa det som jag sade till Roy Ottosson,
nämligen att det som Roy Ottosson och Miljöpartiet eftersträvar både i
sin motion och i sin reservation redan är på gång. Man arbetar intensivt
med dessa frågor. Det är meningen att det projekt och den informa-
tionsinsamling som jag nämnde så småningom skall spridas ut i hela
landet och ut till de upphandlande enheterna.

Som jag sade tidigare skall den upphandlande enheten mycket noga
se till att de delar som skall vara inkluderade finns med när man införd-

126

rar anbud. Jag vidhåller att detta är en effektivare metod än att gå fram
med lagstiftning. Arbetet pågår redan, Roy Ottosson.

Anf. 197 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Jag noterar att Sonia Karlsson håller med mig i sak
men vill ha en annan metod. Jag menar att det är bra om man genom
en bilaga till lagen lägger in detta på högsta nivå, eller kanske näst
högsta nivå. Sonia Karlsson föredrar en styrning via rapportering från
Naturvårdsverket.

Det är klart att vi kan diskutera detta. Vi lär inte komma så mycket
längre i dag. Detta är något som vi får följa upp. Vi kommer från vår
sida naturligtvis att fortsätta att bevaka frågan.

Anf. 198 SONIA KARLSSON (s)

Fru talman! Vad jag vill understryka är att det arbete som Roy Ot-
tosson ber om i motionen och i reservationen redan pågår med full
kraft. Det betyder att man har kommit längre än vad Roy Ottosson har
framfört i sitt önskemål.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

9 § Investeringar i arrendejordbruket m.m.

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU26
Investeringar i arrendejordbruket m.m. (prop. 1994/95:155)

Anf. 199 ROLF DAHLBERG (m)

Fru talman! Kammaren skall nu återigen diskutera lagstiftningen
beträffande arrende på jordbruksmark. Det är ett praktiskt taget varje år
återkommande diskussionsämne i kammaren. Det kommer ofta både
propositioner och motioner som berör detta ämne.

Vi har i dag att behandla en proposition och ett antal motioner som
dels är avgivna med anledning av propositionen, dels är väckta under
den allmänna motionstiden.

Regeringen föreslår i sin proposition att man skall införa ett gene-
rellt skydd för jordbruksarrendatorernas investeringar på arrendestället.
Det är naturligtvis en mycket viktig fråga för arrendatorerna. Som jag
ser det, är det i stort ett mycket bra förslag som regeringen har lagt
fram i det här stycket. Det garanterar att en arrendator som lägger ned
stora summor pengar i en investering också har möjlighet att få tillbaka
pengarna i ett senare skede. De är alltså inte förlorade i den gjorda
investeringen.

Rent tekniskt föreslår regeringen att det skall gå till på det sättet att
arrendatorn i det fall där parterna, dvs. jordägaren och arrendatorn, inte
kommer överens skall kunna vända sig till arrendenämnden och begära
att den prövar den tänkta investeringen. Arrendenämnden har då att

Prot. 1994/95:108

18 maj

Frågor om offentlig
upphandling

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

127

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

128

undersöka om investeringen är rimlig och riktig, om den kan bli lönsam
åtminstone på sikt och om den är viktig för utvecklingen av jordbruks-
företaget i fråga. Samtidigt har arrendenämnden naturligtvis att ta hän-
syn till de synpunkter som jordägaren eventuellt har. Detta skall sedan
sammanvägas i ett beslut.

Om arrendenämnden då fattar beslut om att investeringen får göras
kan arrendatorn alltså göra denna. Sedan är det reglerat hur han kan
förfara. Han kan vända sig till jordägaren och be honom att få möjlig-
het att lösa in investeringen. Om jordägaren gör det har han rätt att
justera arrendeavgiften med hänsyn till den investering som är gjord.
Om han inte vill inlösa den kan arrendatorn föra över den till en annan
arrendator och på det sättet få sin investering tryggad.

I stort är vi mycket till freds med det här förslaget. Det är på två
punkter som vi från moderaternas sida har en annan uppfattning. Den
första punkten gäller de fall där man vill totalt ändra driftsinriktningen
på arrendestället. Säg att man har haft spannmålsproduktion och att
man gör en investering för t.ex. grisuppfödning. Vi tycker att det är en
så pass kraftig förändring av de förhållanden som rådde när avtalet
ingicks att jordägaren måste ha möjlighet att säga nej om han har skäl
för det. Vi vill alltså peka på att stora förändringar av driftsinriktningen
bör vara undantagna.

Detta tas upp i propositionen, och man bemöter det genom att säga
att arrendenämnden speciellt i sådana fall har möjlighet att särskilt
pröva om det är rimligt att man gör investeringen för en totalt ny in-
riktning. Vi tycker från vår sida att just i de fallen, som inte är så vanli-
ga men som kan förekomma, bör jordägaren ha möjlighet att säga nej
om han har starka skäl för det.

Den andra punkten gäller de s.k. sidoarrendena. Det är alltså arren-
den där det inte ingår någon byggnad eller gård, utan där det ofta är
mindre enheter som arrenderas vid sidan av, för att få ett bärkraftigt
jordbruk. Det kan vara en annan arrendator som arrenderar, men det
kan också vara en vanlig självägande bonde som arrenderar mark vid
sidan av den mark som han tidigare har haft och odlat.

På den typen av mark, som ofta är ganska små områden, tycker vi
inte att lagen om rätt att göra investeringar bör gälla. Vi tror att det är
klokt både för arrendatorn och för jordägaren att man inte tillåter detta,
om man inte kommer överens om att det passar bra att genomföra en
investering just på den typen av mark.

De här två punkterna har vi tagit upp i reservation 1, som jag yrkar
bifall till.

I det här betänkandet tas också upp den gamla trätofrågan om inlö-
sen av historiska arrenden. Vi har genom alla år intagit en mycket fast
och klar hållning, nämligen att det icke är förenligt med svensk lag att
tillåta att en person skall gå miste om den äganderätt han har genom att
man bara rakt upp och ned bestämmer att ett friköp skall få ske. Vi har
haft den principiella inställningen under alla de år som den här frågan
har diskuterats.

Dess värre har en del av kammarens ledamöter genom åren givit
intryck av och arbetat för - säkert med en mycket god vilja - att man

skulle gå arrendatorerna till mötes. Samtidigt har man givit dem en
falsk förhoppning om att detta skulle vara möjligt. Många av dessa
arrendatorer av historiska arrenden är naturligtvis oerhört besvikna i
dag, inte minst på Socialdemokraterna. Även vissa ledamöter i Cen-
terpartiet liksom Vänsterpartiet har intagit denna ståndpunkt.

Här kan man säga att denna fråga nu är klarlagd. Regeringen säger
i propositionen att det icke är möjligt att tillåta friköp av arrenden. Det
strider mot Europakonventionen, som gäller i Sverige, och det strider
mot den rättspraxis vi har i Sverige. Det strider numera också mot den
svenska grundlagen.

Med det kan man säga att det som nu är bra är att detta måste vara
sista gången som den här frågan behöver debatteras här i kammaren.
De som är berörda får nu ett klart och entydigt svar: Man kan inte ta
egendom från enskilda personer och föra över till andra. Det enda som
en privatperson kan råka ut för i sådana sammanhang är att det allmän-
na har ett mycket starkt intresse av att komma åt en viss jord- eller
markbit, och då finns ju expropriationsförfarandet att ta till. Men även
det är mycket hårt reglerat, och då gäller det att tillgodose det allmän-
nas, hela samhällets, intresse och inte en enskild persons intresse.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
utom i det moment där jag har yrkat bifall till reservation 1.

Anf. 200 TANJA UNDERBORG (v)

Fru talman! Det här hade kunnat bli en historisk dag-den dag då
Sveriges riksdag beslutade att avskaffa de sista kvarlevorna av feoda-
lismen. Nu blir det inte så, om jag har förstått saken rätt.

På sätt och vis kanske man kan säga att det blir en historisk dag
trots allt. Socialdemokraterna får nu hjälp av de borgerliga partierna
med att köra över ett redan fattat beslut i Sveriges riksdag från novem-
ber 1989 om att den dåvarande regeringen skulle återkomma till riks-
dagen med lagförslag om bl.a. friköp av historiska arrenden.

Att den borgerliga regeringen förhalade beslutet är inte någonting
att vara förvånad över. Men att Socialdemokraterna nu backar från
tidigare löften är inte bara häpnadsväckande, utan också en stor tragedi
för de arrendatorer av historiska arrenden som under årtionden har
väntat på att denna fråga äntligen skulle få sitt slut, när Socialdemokra-
terna nu har återtagit regeringsmakten.

Fru talman! Frågor som rör jordfördelning har i alla tider väckt
mycket starka känslor och även givit upphov till konflikter. Under
historiens gång har de orsakat såväl uppror som inbördeskrig. Jorden
föder oss, men själva ägandet, dvs. besittningen av jorden är ett uttryck
för makt. Att tvingas bruka jord som andra äger är däremot ofta ett
uttryck för underkastelse.

Jag tror att majoriteten av riksdagens ledamöter inte tycker något
annat än att Indiens bönder, Perus indianer eller de tidigare sovjetiska
kolchosarbetarna skulle ha rätt att äga den jord som de brukar. Vi är
många som anser att en rättvis fördelning av jorden är både nödvändig
och avgörande för att det skall vara möjligt för människor i underut-

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

129

9 Riksdagens protokoll 1904/05. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

130

vecklade länder att försörja sig och för att deras levnadsvillkor skall bli
värdiga.

Man kan fråga sig vad detta har att göra med dagens ämne. Jag tar
upp det här för att belysa de orättvisor som jag tycker finns också i den
här propositionen.

Det ärende som vi nu har att ta ställning till innebär naturligtvis ett
steg i rätt riktning, och Vänsterpartiet välkomnar - det vill jag verkli-
gen understryka - att det nu införs generella regler till skydd för jord-
bruksarrendatorers investeringar på arrendestället. Det är utmärkt.

Däremot har vi svårt att förstå logiken i regeringens resonemang om
varför man inte lägger fram ett lagförslag om friköp av historiska ar-
renden. Regeringen hänvisar till det förbättrade investeringsskydd som
föreslås i propositionen och säger även att tidigare beslutade förstärk-
ningar av arrendatorers ställning inte skulle motivera en friköpsrätt.

Det är enligt min mening som att jämföra äpplen med päron. Inves-
teringsskyddet gäller ju framtida förhållanden och är tillämpligt på alla
arrendeställen, medan friköpsrätten gäller s.k. historiska arrenden. Det
handlar alltså om ca 6 % av det totala antalet arrenderade företag, och
det gäller bara dem som besitter väldigt stora egendomar, exempelvis
fideikommisser, kyrkan och Domänverket. Det ägarsystem som nu
råder är att betrakta uteslutande som ett passivt ägande. Därför har jag
svårt att se att det skulle vara ett så stort ingrepp i äganderätten om en
friköpsrätt infördes. Ingen från ägarsidan har ju någonsin bott på eller
brukat de här gårdarna! Däremot har de som under generationer brukat
och skött arrendeställena bidragit till en ständig värdestegring av jord-
ägarnas egendom.

Fru talman! Så här skriver regeringen i den proposition som ligger
till grund för det beslut som vi skall fatta i morgon: ”Det måste dock
framhållas att jordbruksarrendatorer - liksom andra näringsidkare -
själva valt en sysselsättning som ofrånkomligen medför ett personligt
engagemang och ett ekonomiskt risktagande.”

Även om regeringen delvis har rätt i sak tycker jag att det är cyniskt
och kanske också litet mästrande att påtala detta i en proposition. Vi
måste komma ihåg att för flertalet verksamma inom lantbruket handlar
det om en livsstil, men det handlar också om ett ansvar för att jorden
verkligen används för det ändamål som den alltid har varit avsedd för,
nämligen att producera föda. Jag vågar påstå, att fanns inte de hårt
arbetande och engagerade arrendatorerna av historiska arrenden skulle
Sveriges landskapsbild se helt annorlunda ut än den gör i dag.

På regeringens uppdrag presenterade 1990 års arrendekommitté i
sitt delbetänkande ett förslag till lag om historiska arrenden. För att
spara kammarens tid skall jag inte upprepa kommitténs definition av
historiska arrenden - den finns att läsa på sidan 11 i lagutskottets be-
tänkande.

Regeringens argument mot detta är att ett sådant system kan komma
att leda till orättvisa resultat. Ja, det är så. När det gäller gränsdrag-
ningar i lagstiftningsärenden är det nästan alltid någon eller några som
kommer i kläm. Det är dess värre oundvikligt. Men det kan ju aldrig få
vara ett skäl till att inte lagstifta i angelägna ärenden.

Fru talman! I direktiven till 1990 års arrendekommitté underströks
bl.a. att den kommande lagens utformning skulle vara enkel, tillfreds-
ställande från rättssäkerhetssynpunkt och förenlig med Sveriges förplik-
telser mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

Kommittén, som bl.a. har bestått av fyra jurister och fem sakkunni-
ga, har bedömt att en lag om friköpsrätt står i överensstämmelse med
Sveriges internationella åtaganden. Kommittén refererar till fallet Ja-
mes m.fl. i Storbritannien.

År 1967 införde Storbritannien en lag som gav vissa arrendatorer
rätt att lösa in arrenderade fastigheter. I förarbetena till lagen åberopa-
des att arrendatorerna ansågs ha en moralisk äganderätt och att lagen
skulle utjämna avsevärda orättvisor mot arrendatorn.

Några markägare i London framförde klagomål till Europadomsto-
len, som gjorde följande tolkning: Ett egendomsberövande som görs
för att fullfölja en legitim social, ekonomisk eller annan politik kan
vara i det allmännas intresse även om samhället i stort inte har någon
direkt nytta av den egendom som tas i anspråk.

Domstolen konstaterade vidare att de nationella organen är princi-
piellt bättre skickade än domstolen att avgöra vad som skall anses vara
i det allmännas intresse och att varje land måste ges betydande mått av
frihet när det gäller lagstiftning med social och ekonomisk anknytning.

Vad som är av allmänt intresse är alltså en sak för oss politiker att
värdera - det har Europadomstolen slagit fast. Enligt Vänsterpartiets
uppfattning finns det mycket starka sociala och politiska skäl till att
införa en lag om friköp av historiska arrenden. Jag vill verkligen vädja
till er socialdemokrater att stå fast vid tidigare löften. Vi har ju tidigare
varit på samma sida i den här frågan! Varför gör ni nu en helomvänd-
ning?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Anf. 201 ROLF DAHLBERG (m) replik

Fru talman! Jag skall kanske inte bemöta Tanja Linderborg på alla
punkter, eftersom majoriteten i utskottet har en företrädare som står
längre ned på talarlistan, men jag tycker ändå att det finns anledning att
något beröra det lättvindiga sätt på vilket Tanja Linderborg pläderade
för att vi skall bortse från grundläggande lagar i vårt land.

Vi har att ta hänsyn till dels Europakonventionens äganderätts-
skydd, dels regeringsformen, där det står att ingen i vårt land skall
tvingas avstå egendom till det allmänna och aldrig till någon annan
enskild. Det enda undantaget är det som jag berörde i mitt anförande -
att man genom expropriation kan ta över mark för att klara det allmän-
nas angelägenheter. Men det är ju i extrema fall som det kan komma i
fråga.

Här struntar man från Vänsterpartiets sida alltså i alla grundläggan-
de bestämmelser som tryggar äganderätten. Man säger bara att det är
lämpligt att man låter en mycket liten grupp, som det är fråga om, få
möjlighet till friköp, alltså att det är lämpligt att ta annans egendom och
dela ut hipp som happ.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

131

Prot. 1994/95:108

18 maj

Man undrar: Vilka konsekvenser skulle det få i fortsättningen? Om
man gör det till en grupp kommer naturligtvis nästa grupp. Jag tycker

att Tanja Linderborgs anförande var ganska skrämmande just på den

Investeringar i
arrendejordbruket

punkten - i övrigt var det intressant att lyssna på henne.

m.m.

Anf. 202 TANJA LINDERBORG (v) replik

Fru talman! Jag tycker inte alls att jag är särskilt lättvindig, Rolf
Dahlberg.

Jag måste protestera mot vad Rolf Dahlberg sade när han kallade
det för att ”ta annans egendom”. Det har aldrig varit tal om att man
skall ta - det handlar om att man skall köpa, friköpa.

Rolf Dahlberg sade också att detta gäller en väldigt liten grupp.
Desto bättre då! Då kan det ju inte vara någon större fara.

Jag vill också säga att experterna inte är överens om detta. Det finns
alltså experter som anser att detta är fullt tillåtet, medan andra - som
Rolf Dahlberg lutar sig mot - har motsatt uppfattning. Det här är en
ideologisk fråga. Det är fullt tillåtet enligt de experter som jag stöder
mig på. Vi kommer säkert inte längre i det här replikskiftet - vi har så
olika ideologiska uppfattningar i den här frågan.

Anf. 203 ROLF DAHLBERG (m) replik

Fru talman! Det är inte tillåtet. Det är helt klart att det inte är det.
Regeringen slår fast det i propositionen.

Så till det här med experterna. Man tillsatte en kommitté för att
verkligen studera detta. Kommittén visade vilken väg man eventuellt
skulle kunna gå. När man sedan skickade ut kommitténs förslag på
remiss sade en oerhört stor majoritet av remissinstanserna att så här kan
man bara inte göra i ett rättssamhälle. Trots det kräver Tanja Linder-
borg att vi skall tillåta friköp. Vi skall köra över både rättsreglerna och
experterna, förutom dem som Tanja Linderborg nu lutar sig mot.

Jag tror att det var klokt av regeringen att nu äntligen fatta ett slut-
giltigt beslut i den här frågan.

Anf. 204 TANJA LINDERBORG (v) replik

Fru talman! Rolf Dahlberg säger att jag har åberopat vissa experter.
Det handlar om fyra jurister från Arrendekommittén. Det var också fem
sakkunniga.

Jag fick inget svar av Rolf Dahlberg på frågan om han vidhåller att
det handlar om att man tar. Jag vill läsa upp - jag ber om ursäkt för att
jag tar kammarens tid i anspråk - vad regeringen skriver i det här avse-
endet: För att förslaget om friköpsrätt skall kunna läggas till grund för
lagstiftning krävs enligt 2 kap. 23 § regeringsformen att förslaget är
förenligt med Sveriges åtagande på grund av Europakonventionen. Det
går naturligtvis inte att säkert förutse vilken ståndpunkt den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna eller, efter inkorporeringen av
Europakonventionen i svensk lag, svensk domstol skulle komma att
inta vid en prövning.

Detta visar på osäkerheten, eller hur? Vidare sägs: Enligt regering-

132

ens uppfattning finns det emellertid en beaktansvärd risk att en sådan

lagstiftning skulle befinnas vara i strid med äganderättsskyddet i Euro-
pakonventionen.

Anf. 205 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Miljöpartiet de gröna medverkade 1989 till att beställa
en lag om friköp av historiska arrenden. Vi är fortfarande av samma
uppfattning, nämligen att den här möjligheten bör införas men i mycket
begränsad omfattning. En arrendegård representerar en oerhörd inves-
tering under lång tid för den som arrenderar. En släkt har ofta bott där i
flera generationer.

Det är fråga om en mycket speciell omständighet. Vi menar att i de
fall man har bott på arrendet och brukat marken under minst 40 år när
man begär att få friköpa skall det finnas en sådan möjlighet. Det är
således mycket begränsat. Skälen är naturligtvis historiska. Arrendet
har varat under lång tid. Vi bedömer inte att det här kan komma att
betraktas som ett allvarligt ingrepp i äganderätten eller att det på annat
sätt skulle strida mot Europakonventionen. Vår bedömning är att det
här bör vara möjligt i dessa begränsade fall.

Det är också det som står i reservation 3, som vi yrkar bifall till.

Anf. 206 ANITA PERSSON (s)

Fru talman! De svenska arrendatorerna har ett starkt skydd i lag-
stiftningen. Denna har en klar inriktning på att ge socialt och ekono-
miskt skydd för den svagare och mer utsatta parten i ett arrendeförhål-
lande.

Reglerna om jordbruksarrende är ett av de tidigaste exemplen på
social skyddslagstiftning. Vid början av seklet hade jordbruksarrenda-
torema en mycket svag ställning. De var i stor utsträckning utlämnade
till jordägarens bestämmande.

I olika etapper har dock reglerna förbättrats till arrendatorernas
förmån. De har sedan länge besittningsskydd, dvs. rätt till tvångsför-
längning av avtalet när avtalstiden har löpt ut. De har också förköpsrätt,
alltså en rätt att köpa arrendestället framför andra spekulanter i en si-
tuation där jordägaren vill sälja egendomen. Reglerna ger sammantaget
ett starkt skydd för jordbruksarrendatorema.

Fru talman! Trots detta står ändå arrendatorerna i flera avseenden
fortfarande i en stark beroendeställning i förhållande till ägaren av
marken.

Det gäller bl.a. arrendatorns möjlighet att få kompensation för in-
vesteringar han själv har utfört på arrendestället liksom hans möjlighet
att överlåta arrenderätten utan jordägarens samtycke. Detta förhållande
kan ha inneburit att nödvändiga investeringar inte kunnat äga rum.

Dagens förhållanden är sådana, att om de inte kan komma överens,
så har arrendatorn visserligen rätt att ta med sig investeringen då han
lämnar arrendestället. Men ofta är det inte ekonomiskt försvarbart att
göra det. Det kan rent av vara så att det är omöjligt att skilja investe-
ringen från arrendestället. I sådana fall innebär dagens regler att inves-
teringen i praktiken tillfaller jordägaren gratis.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

133

Prot. 1994/95:108

18 maj

Det här innebär inte bara en orättvisa i förhållandet mellan parterna.
Det leder också till att arrendatorer allmänt sett får svårt att finansiera

investeringar, och det leder i sin tur till att många önskvärda investe-

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

ringar uteblir. Det här är en allvarlig nackdel för arrendejordbruket i
vårt land. Vi skall ha klart för oss att så mycket som 43 % av åkerarea-
len i vårt land är arrenderad.

Sveriges medlemskap i EU innebär möjligheter men också en tuffa-
re konkurrens inom jordbruket. Det är nödvändigt att erforderliga in-
vesteringar kan komma till stånd, för att svenska jordbrukare skall
kunna hävda sig i den internationella konkurrensen.

Genom införandet av ett generellt skydd för investeringar i ett ar-
rendejordbruk kan dessa arrendatorer också ges en bättre chans att
hävda sig i konkurrensen med jordbruk som drivs på självägd mark.

Nu föreslår regeringen i propositionen att ett förbättrat investerings-
skydd införs, och majoriteten i utskottet ställer sig bakom detta förslag.
Det bästa är självklart att frivilliga överenskommelser om nödvändiga
investeringar träffas mellan arrendatorn och markägaren. Det är ju den
princip lagstiftningen bygger på.

Om man inte kan komma överens om huruvida en investering skall
göras på arrendestället eller inte så kan arrendatorn ansöka om tillstånd
hos Arrendenämnden om att få göra investeringen.

Arrendenämnden skall ge ett sådant tillstånd om investeringen före-
faller lönsam på lång sikt och intresset av att investeringen görs är
starkare än jordägarens intresse av att den inte kommer till stånd. Om
arrendatorn då gör investeringen innebär de nya reglerna att han får ett
skydd för denna investering. Om jordägaren senare inte är intresserad
av att lösa in investeringen till marknadsmässigt pris, så får arrendatorn
i princip rätt att överlåta arrenderätten till en ny arrendator. En sådan
rätt har han normalt inte i dag.

Poängen är att arrendatorn vid en sådan här överlåtelse av arrende-
rätten kan ta betalt för sin investering av den nye arrendatorn. Och det
gäller inte bara den investering som har utförts efter tillstånd av Arren-
denämnden enligt de nya reglerna. Den överlåtande arrendatorn är
oförhindrad att ta betalt även för andra investeringar som han har gjort
på arrendestället under årens lopp och som fortfarande har ett mark-
nadsvärde. Många gånger kommer han också att kunna ta betalt för
investeringar som har gjorts av en tidigare arrendator, t.ex. av en släk-
ting som då innehade arrendet.

Till detta betänkande har lämnats tre reservationer. En av reserva-
tionerna som lämnats av Moderaterna avser vem som skall få avgöra
om en investering är nödvändig eller ej.

Enligt reservanternas uppfattning skulle jordägaren ensam få be-
stämma om en investering som förändrar driftsinriktningen skall få ske.

Utskottet delar här propositionens bedömning att det i sådana fall är
naturligt att man tar stor hänsyn till jordägarens intresse. Men skulle
man undanta en investering av det här slaget skulle det innebära att det
nya förstärkta investeringsskyddet skulle urholkas. Men det är ju också
så att om man övergår från spannmålsproduktion till animalieproduk-

134

tion, är sådan produktion också tillståndspliktig enligt miljöskyddsla-
gen. Det måste man också ta hänsyn till.

Utskottet delar inte heller reservanternas uppfattning att sidoarren-
den skulle undantas. Det enda undantag som utskottet godtar gäller
sidoarrende som omfattar högst ett år. Även sidoarrenden med rätt till
förlängning måste få omfattas av reformen.

Fru talman! 1990 års arrendekommitté föreslog en särskild lag om
friköpsrätt för historiska arrenden. I propositionen tar regeringen upp
denna fråga, och man anser att någon sådan lag inte skall införas av
följande skäl:

Genom redan gällande lagstiftning och med den nu föreslagna re-
formen erhåller arrendatorerna en mycket stark ställning i arrendeför-
hållandet.

En majoritet av remissinstanserna har också ställt sig negativa till
införandet av en friköpsrätt, och bland dem som har avstyrkt finns både
företrädare för arrendatorer och jordägare.

Det tyngst vägande skälet till att inte införa en friköpslag är 2 kap.
18 § regeringsformen. Där stadgas att varje medborgares egendom är
tryggad bl.a. genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det
allmänna eller till någon enskild, genom expropriation eller annat så-
dant förfarande, utom när det krävs för att angelägna allmänna intres-
sen skall tillgodoses.

Den grundlagsskyddade äganderätt som infördes den 1 januari i år i
2 kap. 18 § regeringsformen och hänvisningen till Europakonventio-
nens betydelse, som markerats i 2 kap. 23 § regeringsformen, innebär
att en friköpsrätt endast kan införas om det utgör ett angeläget allmänt
intresse.

Eftersom det här rör sig om förhållande mellan enskilda har rege-
ringen i propositionen gjort bedömningen att en friköpsrätt inte står i
överensstämmelse med regeringsformens regler. En majoritet i utskot-
tet instämmer i denna bedömning.

Med anledning av utskottets ställningstagande har två reservationer
inlämnats. Båda innebär att en friköpsrätt skall införas. Jag yrkar avslag
på dessa reservationer med hänvisning till regeringsformen men också
med hänvisning till att de som sitter på s.k. historiska arrenden också
omfattas av de reformer för jordbruksarrendatorer som genomförts vid
olika tillfällen.

Dessa arrendatorer har också en särskilt stark ställning i synnerhet i
fråga om rätten att få stanna kvar på arrendestället. Det förhåller sig
dessutom så att arrendatorn vid ett s.k. historiskt arrende har en alldeles
särskilt trygg ställning. En lagändring som gjordes år 1979 innebär
nämligen att en sådan arrendator har ett speciellt starkt skydd mot s.k.
självinträde från jordägarens sida.

Fru talman! Alla frågor rörande arrendelagstiftningen är inte lösta i
och med att vi antar denna proposition, utan i regeringskansliet arbetar
man vidare med frågor om förändringar inom arrendeområdet.

Fru talman! Jag vill bara tillägga att det i betänkandet också finns
ett tillkännagivande om att regeringen måste finna en lösning på det

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

135

Prot. 1994/95:108

18 maj

problem som ägare till fritidshus på arrenderad mark har när det gäller
kreditmöjligheter.

Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

på samtliga reservationer.

Anf. 207 ROLF DAHLBERG (m) replik

Fru talman! Jag skall inte uppta mycket av kammarens tid, eftersom
Anita Persson och jag är i stort sett överens om betänkandet. Anita
Persson sade emellertid i sitt anförande att vi moderater inte vill att
arrendatorerna skall få möjlighet att göra investeringar mer generellt.
Faktum är att det undantag vi tar upp gäller just de tillfällen då man
ändrar driftsinriktning på jordbruksföretaget. Det är ofta en ganska stor
och betydelsefull omställning för alla jordbrukare. Det är riktigt att det,
som Anita Persson säger, då också blir miljöprövning och att man då
naturligtvis får ta hänsyn till olika intressen. Jag är medveten om att det
i propositionen står att prövningen i dessa ärenden måste vara särskilt
omsorgsfull.

Det känns på något sätt väldigt konstigt att man mot jordägarens
vilja skall genomföra stora investeringar i en förnyad och förändrad
driftsinriktning på företaget. Om så stora förändringar skall genomföras
bör de två parterna vara överens. Normalt är de väl också det, och de
fall jag nu nämner kanske är mer av undantagsfall.

Anf. 208 ANITA PERSSON (s) replik

Fru talman! Jag tror att vi i stort är överens. Om en sådan här inves-
tering skall genomföras är kravet att det skall vara lönsamt för jordbru-
ket. att verksamheten skall pågå under en längre tid och att det skall
vara företagsekonomiskt försvarbart. Som Rolf Dahlberg sade står det
klart uttryckt i propositionen att om man skall lägga om verksamheten
från spannmål, ekologisk odling eller något annat som man kom över-
ens om när man träffade arrendeavtalet skall stor hänsyn tas till jord-
ägaren. Som Rolf Dahlberg sade i ett tidigare inlägg är det självklart att
man tar väldigt stor hänsyn till jordägaren om man lägger om från
spannmålsodling till svinskötsel, eftersom det innebär ett stort avbräck.
Om man kan få en lönsam produktion är det ändå viktigt att man kan få
pröva, men då sker det också utifrån miljösynpunkt.

Jag tror inte att man skall säga att det bara är jordägaren som be-
stämmer. Har arrendatorn intresse av att starta en ny produktion, att
t.ex. starta en strutsfarm, vilket ju är väldigt populärt i dessa dagar -
jag vet emellertid inte hur bra dessa farmar är ur miljösynpunkt - då
skall inte jordägaren bara kunna säga nej. utan det måste finnas en
möjlighet att pröva.

Jag yrkar därför bifall till förslaget i propositionen och i utskottets
betänkande.

Anf. 209 TANJA LINDERBORG (v) replik

Fru talman! Jag är litet förvånad över att Anita Persson med sådan
självklarhet kan slå fast att det här skulle strida mot 2 kap. 18 § rege-
ringsformen. Regeringen säger ju mycket klart i propositionen att vad

som är angeläget allmänt intresse till slut i viss mån måste bli föremål
för en politisk värdering. Det är ju det det handlar om. Det står inte i
propositionen att det skulle vara fråga om ett uttryckligt förbud, och jag
kan inte se det på annat sätt än att det skulle vara fullt möjligt att anta
den här lagen. Det var som sagt snubblande nära för några år sedan, då
Socialdemokraterna såvitt jag kan förstå drev frågan väldigt starkt.
Därför är det oerhört förvånande att man nu gör en 180-graders vänd-
ning.

Anf. 210 ANITA PERSSON (s) replik

Fru talman! Jag kan inte hålla med Tanja Linderborg på den här
punkten. Jag tycker att regeringsformen helt klart säger att det här
måste röra sig om ett allmänt intresse, och det gör det inte när det är
några stycken arrendatorer som kommer i fråga vid ett historiskt arren-
de. Det rör sig inte om ett stort, allmänt intresse. Expropriation används
om man skall bygga en väg, en järnväg eller något sådant som tillgodo-
ser ett allmänt intresse, men det kommer inte i fråga när äganderätten
övergår från en person till en annan.

Jag kan ändå förstå hela den här diskussionen och det känslomässi-
ga engagemanget hos dem som har ett historiskt arrende, men i dagens
läge, med en ny grundlag där det helt klart framgår att det måste vara
fråga om ett allmänt intresse, kan vi inte anta den här lagen. Detta är
också vad remissinstanserna har sagt.

Anf. 211 TANJA LINDERBORG (v) replik

Fru talman! Man skall egentligen inte förlänga diskussionen, efter-
som en verklig guru på området, Bengt Silfverstrand, snart kommer att
gå upp i debatten.

Men, snälla Anita Persson, det handlar inte om expropriation, det
handlar faktiskt om friköp. Det är inte stöld jag pratar om, utan det
skall vara ett frivilligt köp, för den som vill köpa.

Anf. 212 ANITA PERSSON (s) replik

Fru talman! När det gäller köp har ju arrendatorerna på historiska
arrenden en väldigt stark ställning. De har förköpsrätt och kan skriva in
i inskrivningsboken att de vill stå på tur att köpa när det blir ledigt och
klart för försäljning. Då har de rätten att köpa till marknadsvärde.

När det gäller friköpet handlar det om att tvinga fram ett köp. Det är
då man går emot regeringsformen.

Anf. 213 BIRGITTA CARLSSON (c)

Fru talman! Allra först vill jag yrka bifall till hemställan i betänkan-
de LU26 Investeringar i arrendejordbruket.

Jag känner väl till under vilka förhållanden en arrendator får arbeta.
Jag har själv, tillsammans med min man, varit arrendator i nära 30 år.
Vi har haft olika markägare, så jag känner väl till hur det är.

Det är en ganska stor andel av Sveriges lantbrukare som är arrenda-
torer. De allra flesta av dessa har ett mycket fint förhållande till och
samarbete med jordägarna.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

137

Prot. 1994/95:108

18 maj

Arrendelagstiftningen bygger i första hand på frivilliga överens-
kommelser mellan jordägare och arrendator, och det är också inrikt-

ningen i de förslag vi nu behandlar.

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

I de fall där man inte kan komma överens är det viktigt att det finns
lagar och förordningar som reglerar förhållandena. Det är viktigt för
både jordägare och arrendatorer. Därför ser vi det som ett steg i rätt
riktning med de förslag vi behandlar i detta betänkande. Jag vet att
många arrendatorer har väntat på detta.

I betänkandet behandlas även frågan om friköp av historiska arren-
den. Många av oss i utskottet har fått långa brev med många synpunk-
ter, där det föreslagits beslut om friköp av historiska arrenden. Jag kan
till viss del förstå en del av de synpunkter som förts fram. Men nu har
det skett många förändringar inom arrendelagstiftningen vid många
tillfällen och under många år, där hela tiden arrendators ställning
stärkts. Det gäller även för innehavare av historiska arrenden.

Jag anser att det skulle vara fel att genom tvingande lagar frånhända
någon äganderätten till sin mark. Därför, än en gång, yrkar jag bifall till
hemställan i betänkandet.

Anf. 214 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Fru talman! Huvudrubriken på detta betänkande är Investeringar i
arrendejordbruket. Förvisso sker förstärkningar och förbättringar i
skyddet för arrendatorer genom det här betänkandet. Det har jag inget
att erinra mot. Men de förstärkningarna är inte av den karaktären att de
på något sätt i något avseende löser de grundläggande problem som
helt är knutna till och förknippade med avsaknaden av friköpsrätt.

Därför bör tyngdpunkten i denna debatt ligga på friköpsrätten. Vi
behöver inte diskutera det som är självklart och som vi är överens om.

Den 30 november 1989, dvs. för fem och ett halvt år sedan, fattade
riksdagen ett historiskt beslut. En klar riksdagsmajoritet ställde sig helt
entydigt bakom motionsförslag om att brukare av s.k. historiska arren-
den skulle få friköpa den mark de i generationer brukat, bebyggt och
bebott.

Många trodde och hoppades då - jag vet - att slutkapitlet skrivits i
denna bittra sannsaga, och att rättssamhällets lagar skulle omfatta också
den grupp av enskilda människor vars vardag till vissa delar fortfarande
styrs av feodalsamhällets lagar.

Men trots att 1990 års arrendekommitté enhälligt förordade en fri-
köpsrätt så förhalades frågan i tre år av den borgerliga fyrpartiregering-
en.

I den proposition vi nu behandlar använder en socialdemokratisk
regering samma juridiska motiv som den tidigare borgerliga regeringen
för att inte förelägga riksdagen en friköpslag.

Det kan inte få mig som socialdemokrat att ändra uppfattning. Jag
står fast vid den välgrundade uppfattning som både riksdagen, lagut-
skottet och sedan också en utredning kom fram till. Fattas bara annat!

Enligt regeringen skulle det föreligga en beaktansvärd risk för att en
friköpslag skulle stå i strid med Europakonventionen och utgöra ett

138

otillbörligt intrång i den enskilda äganderätten.

Längre än till att uttrycka en beaktansvärd risk sträcker man sig
faktiskt inte. Det finns inte någonstans i propositionen några kategoris-
ka påståenden eller några slutsatser om att detta strider mot Europa-
konventionen. Man bedömer att det finns en risk. Juridiken får ta över
de politiska värderingarna och den politiska viljan, vilket jag har an-
ledning att uttrycka förvåning över.

Uttalandet liksom lagutskottets bedömning i frågan vilar minst sagt
på bräcklig grund. Den ändring av 2 kap. 18 § i regeringsformen som
nu trätt i kraft har angetts innebära en precisering av det egendoms-
skydd som finns i Europakonventionen. Syftet med grundlagsändringen
är alltså att uppnå en anpassning till konventionen, inte att ställa högre
krav på denna.

För övrigt prövades denna fråga mycket grundligt av Arrende-
kommittén. Ingen av de fyra juristerna, ledamöterna eller de fem sak-
kunniga har funnit att vad som föreslås skulle strida mot konventionen.
Då kan man ju undra - jag kan ställa frågan till utskottets talespersoner
- om man haft kontakt med de här juristerna som haft denna klara och
entydiga uppfattning vid den här behandlingen.

Dessutom skall det uttryck man här uppehåller sig kring och försö-
ker övertolka - ”i det allmännas intresse” - av nödvändighet uppfattas
extensivt. Varje land måste enligt vad Europadomstolen säger i rättsfall
ges ett betydande mått av frihet (margin of appreciation) när det gäller
lagstiftning med social och ekonomisk anknytning.

Observera att man gör särskilda bedömningar när det gäller lag-
stiftning med social och ekonomisk anknytning. Och det är vad det
handlar om, inte juridisk ekvilibristik.

Europadomstolen har i tidigare rättsfall med hänsyn härtill förklarat
sig komma att respektera den nationella lagstiftarens bedömning av vad
som kan anses ligga i det allmännas intresse, om inte denna bedömning
uppenbarligen saknar rimlig grund.

En annan svag invändning mot en friköpslag är att endast ett be-
gränsat antal personer kan förmodas ha intresse av att få friköpa mark.
Det är en helt ovidkommande synpunkt. Såvitt jag har kunnat utröna
har den aldrig tillmätts någon betydelse i Europadomstolens praxis eller
i andra rättsliga sammanhang. Om en friköpslag anses gynna endast ett
begränsat antal personer så är det ju ännu färre personer - godsägarna -
som blir berörda.

Det här gäller inte vilka arrendatorer som helst. I flera inlägg har
man talat om arrendejordbruket i allmänhet, att det är 43 % eller vad
det nu kan handla om av all jordbruksmark som är utarrenderad. Det
saknar också intresse i sammanhanget. Det här handlar om en begrän-
sad grupp människor på historiska arrenden som tillhör kyrkan och
några som finns på den statliga sidan och inga andra. Det är alltså inte
någon generell utvidgning av någon äganderätt.

Till detta kommer bestämmelsen i lagförslaget att friköp inte får ske
om det av särskilda skäl skulle vara oskäligt mot ägarparten. Här finns
alltså ytterligare en säkerhetsventil, vi kan kalla det för jordägarventil,
som gör att det inte bara går att rusa på i ullstrumporna. Man måste ta

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

139

Prot. 1994/95:108

18 maj

hänsyn till de faktiska förhållandena på de olika ställen där det här kan
bli aktuellt.

Ytterligare en svaghet i handläggningen av ärendet är att Lagrådet

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

inte gjort någon ingående prövning av lagförslagets förenlighet med
grundlagen. Den lagrådsremiss som cirkulerade under den borgerliga
regeringen och som man på något sätt lyckades få fram går ju inte spe-
cifikt in på de här förhållandena. I det här fallet borde alltså en ordent-
lig prövning göras, eftersom man åberopar Europakonventionen utan
närmare analys av innebörden.

Likaså är det synnerligen anmärkningsvärt att jordbruksutskottet
inte beretts tillfälle att yttra sig. Varför? Det borde vi kunna få svar på i
dag.

Lagutskottet har tidigare pekat på att en friköpsrätt ligger i linje
med den jordbrukspolitiska målsättningen att ägande och brukande av
jordbruksmark böra vara förenade. Det har lagutskottet bara för ett par
år sedan tyckt. Varför tycker man plötsligt inte det i dag? Varför skri-
ver man inte någonting om det?

Som en följd av kvardröjande feodala förhållanden har hela bygder
under exempelvis storgodsen i Skåne och Västergötland avfolkats och
utarmats. Vi kan också se ett ökat intresse från åtminstone vissa jord-
ägares sida att vilja ta över efter arrendatorer i syfte att kunna utnyttja
ett frikostigt EU-stöd. Detta torde leda till ytterligare utarmning av
landsbygden.

Friköpsfrågan är emellertid för den berörda befolkningsgruppen
mer en medborgarrättslig angelägenhet och en samhällsfråga än en
arrendefråga. Det är en fråga som väntat i mer än 200 år på sin lösning.
Att avskaffa den sista resten av ett feodalt system är ett led i en politik
för ökad social och ekonomisk rättvisa och ett fullgörande av samhäl-
lets främsta plikt, att se till att medborgarna i alla delar av landet ges
rätt till självständighet och frigörelse från ett tidsfrämmande förmyn-
deri.

Remissinstanser har åberopats i det här sammanhanget. Jag tycker
att man skall vara försiktig när man bara kallt och torrt konstaterar att
en majoritet av remissinstanserna avstyrker. Det gör de om man räknar
på det sättet. Men man kan också se efter vilka typer av svar det är och
från vilka remissinstanser svaren kommer.

För det första har tolv remissinstanser klart sagt ja till en friköpslag.
Från de oberoende instanserna föreligger ungefär lika många tillstyr-
kanden som avstyrkanden.

För det andra saknas bland de instanser som beretts tillfälle att avge
remisser bl.a. Glesbygdsdelegationen, som med utgångspunkt i att en
friköpsrätt kan bidra till en fortsatt allsidig befolkningssammansättning
på landsbygden, redan 1983 ställde sig positiv till införande av friköps-
rätt för historiska arrenden.

Det passiva arrendejordbruksägandet i form av fideikommiss, eck-
lesiastik jord m.fl. historiskt betingade ägarskap saknar varje form av
berättigande från jordbrukssynpunkt. Ifrågavarande ägarparter har
aldrig vare sig brukat jorden, bott på stället eller haft annan arbets- eller

140

riskmässig befattning med jordbruket eller varit beroende av det för sin

utkomst. En lag om friköpsrätt för jordbrukarbefolkningen under de
historiskt betingade ägarsystemen kränker därför ingen enskild ägande-
rätt.

Inget annat land i Europa har sedan demokrati införts tillåtit fortsatt
osjälvständighet för en jordbruksbefolkning under feodalt grundade
ägarsystem.

Det är hög tid att avskaffa denna för vårt land förnedrande kvarleva
från en svunnen tid.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 2.

I detta anförande instämde Bengt Kronblad (s), Marianne Jönsson
(s), Ronny Olander (s), Ingvar Johnsson (s) och Tanja Linderborg (v).

Anf. 215 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Frågan om historiska arrenden är en lång historia och
en lång kamp som nu mynnar ut i en västgötaklimax - i ingenting
egentligen. Vi har haft en mängd debatter här i kammaren. Beslut har
fattats. En utredning har tillsatts och även slutförts med förslag om
friköpsrätt. Tre regeringar har haft uppdraget att infria riksdagens be-
slut. Det har dragit ut på tiden. Senfärdigheten kan med rätta kritiseras.

Förra mandatperioden var Socialdemokraterna i opposition helt
eniga om att friköpsrätt skulle införas. Kritiken mot förra regeringens
senfärdighet var mycket stark. I valrörelsen lovade Socialdemokraterna
att införa friköpsrätt. Vad blev det? Ingenting.

Självklart tycker jag att övriga förslag i propositionen om skydd för
arrendatorernas investeringar är bra. Jag har en motion tillsammans
med Lennart Brunander som handlar om att tvister om inlösenskyldig-
het och inlösenvillkor skall avgöras av arrendenämnd i stället för fas-
tighetsdomstol. Men eftersom Lagrådet haft invändningar accepterar
jag självklart att det inte kunde bli på det sättet. Jag tycker dock att det
var ett bra förslag. I dessa dagar har vi ju lärt oss att Lagrådet skall
respekteras.

Jag är den första att erkänna att frågan om friköpsrätt inte är lätt.
Den är mycket svår. Min respekt för den enskilda äganderätten är stor.
Men jag menar samtidigt att det i många fall här handlar om att rätta till
historiska misstag så långt tillbaka som till 1700-talet, då vi i Sverige
inte hade någon egentlig lagstiftning om äganderätt till jord.

Däremot hade vissa privilegierade grupper rätt att ta ut skatt från
bönderna i trakten. Den beräknades som en tillgång, bl.a. vid boupp-
teckningar, och mynnade sedan ut i en äganderätt som egentligen aldrig
konstituerats. Detta visar att det är en mycket speciell grupp, därtill
starkt decimerad, som skulle omfattas av en friköpsrätt. Ofta har de i
rakt nedstigande led brukat sina gårdar så långt tillbaka som till 1700-
talet. De har i stor utsträckning själva byggt och restaurerat sina hus
och byggnader.

Jag har engagerat mig i den här frågan i många år, främst med ut-
gångspunkt i torparna under fideikommisset Koberg. För dem är förhål-
landena ungefär som jag nyss beskrivit. De här människorna är ytterst
få och har inga stora krav. Jag är den första att beklaga att det inte har

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

141

Prot. 1994/95:108

18 maj

gått att nå en frivillig uppgörelse för dem. Det hade varit positivt för
båda parter. Det är väl en underdrift att påstå att det hade varit det.

Frågan om balansgången mellan att skydda den enskilda äganderät-

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

ten och viljan att låta dem få friköpa som under mycket lång tid brukat
och bebott en fastighet är mycket svår. Därför har jag uppfattningen att
det förslag som Arrendekommittén har lagt fram går något för långt. Av
den anledningen har jag i min motion lagt fram ett mera restriktivt
förslag där den viktigaste skillnaden är att brukaren i rakt nedstigande
led skall ha bebott och brukat brukningsenheten och ha varit mantals-
skriven på denna sedan år 1900 och att friköpsrätten dessutom skall
vara tidsbegränsad. Jag lade fram det förslaget, därför att jag tänkte att
det kanske kunde vara ett sätt att ändå komma fram till ett beslut.

Jag menar att en sådan friköpsrätt inte skulle komma i konflikt med
Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Inte heller är invänd-
ningen mot att föra över egendom mellan enskilda personer riktigt
relevant, tycker jag. Ägare som det här rör sig om är fideikommissen,
vars ägande är knutet till ätten, kyrkan, stiftelser eller staten. Kravet på
att inskränkningar i äganderätten skall ha allmänt intresse bör också
vara uppfyllt. Det bör vara ett allmänt intresse att rätta till denna up-
penbara historiska orättvisa.

Fru talman! Jag beklagar att lagutskottet inte har tagit hänsyn till
mitt kompromissförslag. Självklart håller jag fast vid mitt förslag. Men
jag inser att det inte är meningsfullt att här yrka bifall till min motion. I
stället vill jag deklarera att jag vid voteringen kommer att stödja reser-
vation nr 2 från Vänsterpartiet.

Anf. 216 BENGT HARDING OLSON (fp)

Fru talman! Det här är uppenbarligen ett mycket långdraget ärende.
Det har varit mycket komplicerat. I hög grad har detta ärende dragits i
långbänk. Det beror på att motstridiga, oförenliga, intressen har berörts
här. Jag påstår att det föreliggande förslaget utgör en balanserad lös-
ning på detta mycket komplicerade problem.

Folkpartiets inställning framgår av betänkandet. Vi säger alltså nej
till den centrala och mest diskuterade frågan här. Vi säger nämligen nej
till friköpsrätten. Jag tycker att det är ett riktigt ställningstagande. Det
har jag tidigare förutskickat. Jag gjorde det redan den 30 november
1989. För fem och ett halvt år sedan sade jag alltså i denna talarstol:
Mitt tips är att slutet av det här ärendet blir nej till friköp och ja till
investeringsskydd. Detta överensstämmer med dagens förslag.

Vad det handlar om här är att finna en balanserad lösning. Jag efter-
lyste en sådan då. En sådan föreligger nu. Arrendatorn får visserligen
inte äganderätt genom friköpet, men han får en kraftfullt förstärkt ar-
renderätt. Jordägaren drabbas visserligen av denna nya arrenderätt men
får behålla äganderätten.

Jag menar att resultatet är att det nya rättsläget gynnar - som andra
talare här också varit inne på - särskilt de historiska arrendatorerna. De
får ett skydd för i princip alla investeringar, alltså även befintliga äldre
investeringar.

142

Bengt Silfverstrand och jag har flera gånger tidigare debatterat den
här saken. Vi är väldigt olika personer, framför allt när det gäller att
finna balanserade lösningar. Bengt Silfverstrand har många fördelar,
men man kan knappast beskylla honom för att visa stort intresse i det
här avseendet - dvs. för att finna en balanserad lösning. Det handlar
mera om en fundamentalistisk lösning där vi får lyssna till tal om feo-
dalism osv.

Jag tror att saken hade gagnats mycket mer om vi, också Bengt Sil-
fverstrand, i denna situation av i princip oförenliga intressen hade för-
sökt att hitta en balanserad lösning. Det hade varit bra både för arrenda-
torn och för jordägaren. Nu tycker jag att vi har gjort det, trots Bengt
Silfverstrand.

Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag.

Anf. 217 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Fru talman! Det var intressant att höra vad Bengt Harding Olson
hade att säga om detta med en balanserad lösning och om fundamenta-
lism.

Om jag är fundamentalist delar jag i så fall den egenskapen med
samtliga jurister, sakkunniga och ledamöter i 1990 års arrendekommit-
té. Jag hoppas att också de på något sätt nås av detta budskap.

Det är intressant att notera att Bengt Harding Olson, som gör an-
språk på att vara den balanserade i sammanhanget, inte kan hålla sig till
sanningen. 1989, när vi tog beslut här, hade Bengt Harding Olson en
motion. Tillsammans med en annan folkpartist motionerade han nämli-
gen om friköpsrätt.

Han hade inte tänkt göra något vid det tillfället, om det inte hade
varit för att jag tog upp denna fråga. Då gick Bengt Harding Olson upp
i debatten. Det slutade så småningom med att han lade ned sin röst -
han avstod från att rösta. Han har uppenbarligen haft tre olika uppfatt-
ningar i frågan. Först motionerade han för friköpsrätt. Sedan avstod han
från att rösta. I dag avslår han förslaget om friköpsrätt. Detta är ett
typiskt exempel på folkpartistisk politik och folkpartistiskt handlande.

Anf. 218 BENGT HARDING OLSON (fp)

Fru talman! Jag hade inte förväntat mig annat än ett utfall av Sil-
fverstrand i detta sammanhang.

Låt mig till en början säga att sedan motionen väcktes 1989 har
varken jag eller min motionärskollega ändrat inställning. Den innehöll
en begäran om utredning för att få i gång det i princip stillastående
ärende som vi hade sett år ut och år in. Jag vill påstå att vi lyckades.
Det resulterade så småningom i en ny utredning. Jag trodde att jag på
den punkten kanske rent av skulle få en liten applåd av Bengt Silfver-
strand, men så blev det inte. I stället talas det närmast om ett politiskt
svek, om jag förstår det rätt. Jag tycker att Bengt Silfverstrand skall tala
med litet mindre bokstäver när han sitter i glashus.

Det finns ju många som verkligen har backat i sak. Fundera över
hur den socialdemokratiska gruppen skall rösta i det här läget! Var
finns alla de socialdemokratiska jasägarna? Några har instämt, men det

Prot. 1994/95:108

18 maj

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

143

Prot. 1994/95:108

18 maj

verkar som om Bengt Silfverstrand är ganska isolerad. Det borde ge
honom anledning att fundera, inte bara över grandet i någons öga utan

kanske bjälken i hans eget. Men det kanske har med partipiskan att

Investeringar i
arrendejordbruket
m.m.

göra.

Jag tror dessutom också att det är bra att attackera en regering för
att den möjligen inte följer de intentioner som Bengt Silfverstrand
önskat. Men små bokstäver gäller tydligen när det är en socialdemo-
kratisk regering, och stora bokstäver gäller när det är en borgerlig re-
gering.

Anf. 219 BENGT SILFVERSTRAND (s)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att i den motion som Bengt
Harding Olson tillsammans med Karl-Göran Biörsmark väckte stod det
att starka sociala skäl talar för införandet av en friköpsrätt. Det är just
dessa starka social skäl som jag har åberopat. Jag har uppenbarligen i
sakfrågan samma uppfattning som Bengt Harding Olson en gång har
haft. Jag står också fast på denna grund. Jag vet inte vad partipiskan har
i sammanhanget att göra. Vi får ju se i morgon hur många som stödjer
detta förslag.

För mig är det en hederssak att ha jobbat med denna fråga under så
många år. Dessutom har jag för varje år som gått fått ett allt bättre
underlag. En av riksdagen tillsatt kommitté gjorde dessutom bedöm-
ningen att det var fullt möjligt att införa en friköpsrätt och att detta inte
på något sätt stod i strid med Sveriges internationella åtaganden.

Jag har gott samvete i den här debatten. Huruvida andra har det,
som tidigare har haft uppfattningar som de sedan ändrat, får stå för
dem.

I detta anförande instämde Bengt Kronblad (s).

Anf. 220 BENGT HARDING OLSON (fp)

Fru talman! Det är alldeles riktigt att jag har pratat om sociala skäl,
och jag tycker fortfarande att det föreligger sådana. Nu skall de också
passas in i lagstiftningen och den konventionstext som finns. Jag menar
alldeles bestämt att de starka sociala skäl som förelåg och föreligger är
beaktade i och med den starka och stora förstärkning av investerings-
skyddet som nu har skett.

Jag vill bara poängtera något som åtminstone Bengt Silfverstrand
själv kanske har lyssnat till, nämligen hans egen argumentering, att
Europakonventionen ger stora begränsningar när det gäller inkräktande
på äganderätten. Europakonventionen har själv sagt - Bengt Silfver-
strand har också sagt det här i talarstolen - att det finns ett stort natio-
nellt utrymme för att bedöma hur detta skall hanteras. Det är precis det
som vi just nu gör. Acceptera då detta nationella parlamentariska infly-
tande!

Slutligen: Bengt Silfverstrand är heder värd för att han har drivit
denna synpunkt. Det beundrar jag. Jag tycker att han har gjort en bra
insats. Men jag tycker att den blir ännu större och ännu mer hedrande

144

om Bengt Silfverstrand också accepterar det parlamentariska resultat

som vi nu får, som bl.a. jag har arbetat för, nämligen en balanserad
lösning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

10 § Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador till
sjöss

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU28

Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador till sjöss (prop.

1994/95:169)

Anf. 221 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Vi kristdemokrater är inte representerade med ordinarie
ledamot i lagutskottet. Därför bör vi lägga våra eventuella yrkanden
direkt här i kammaren, vilket jag kommer att göra i detta ärende.

Vi har en motion i detta betänkande som har avstyrkts av utskottet.
Den handlar om ytterligare insatser för att begränsa oljeskador till sjöss
genom rensning av oljetankar.

Jag yrkar bifall till motion L30.

I utskottets motivering till att man avstyrker motionen ifrågasätter
man om det över huvud taget är lämpligt att ta upp den här typen av
frågor.

Fru talman! Då måste jag fråga: Vad är det som är olämpligt med
att ta upp den här typen av frågor? Det sker faktiskt oljeutsläpp dagli-
gen. Att försöka komma till rätta med detta genom att driva fallen till
domstol har visat sig vara oerhört svårt. Det är ytterligt få domar som
är fällande.

Min fråga till utskottet är: Tror utskottet att utsläppen kommer att
minska genom de nu föreslagna ändrade reglerna om ersättningsansva-
ret för oljeskador till sjöss?

Jag menar, fru talman, att det skall kosta mer för dem som släpper
ut olja än ett kanske redan inkalkylerat ersättningsbelopp. Det handlar
om irreparabla skador, vilka vi har sett mycket tydliga exempel på
under senare tid, inte minst på Gotland. Det är därför vi har föreslagit
tillägget att Sverige skall ta initiaitiv och driva på i denna fråga.

Med detta vill jag återigen yrka bifall till motion L30.

Anf. 222 EVA PERSSON SELLIN (s)

Fru talman! Ett enigt lagutskott har ställt sig bakom detta betänkan-
de som behandlar propositionen om ändrade regler för ersättnings-
ansvaret för oljeskador till sjöss.

De internationella ersättningssystemen vid oljeskador förstärks nu
vad gäller både belopp och ansvarighetens omfattning.

När det gäller motionen från kds har utskottet förståelse för motio-
närernas synpunkter.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ändrade regler om
ersättningsansvaret för
oljeskador till sjöss

145

10 Riksdagens protokoll 1994195. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anledningen, fru talman, till att vi yrkar avslag till motionen är att
konventionerna enbart reglerar det ekonomiska ansvaret och inte det

straffrättsliga. Vi utgår från att regeringen vid ett lämpligt tillfälle ver-

Ändrade regler om
ersättningsansvaret för
oljeskador till sjöss

kar i den riktning som motionärerna önskar.

Anf. 223 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Min fråga till utskottet var om man tror att det är till-
räckligt med det ekonomiska ansvaret och om man tror att utsläppen
kommer att minska till följd av de föreslagna ändringarna.

Vårt förslag är att Sverige skall ta initiativ så att man kommer läng-
re och kan ställa dem som nu bedriver den omfattande miljöförstöring-
en under straffansvar. Jag fick egentligen inget svar på den frågan.

Anf. 224 EVA PERSSON SELLIN (s)

Fru talman! Vi i utskottet tror inte att detta kommer att minska ol-
jeutsläppen. Precis som jag tidigare sade behandlar vi nu konventioner-
na, och dessa reglerar det ekonomiska ansvaret, inte det straffrättsliga.

Intresset att stävja dessa utsläpp finns inom alla partier. Vi från ut-
skottet delar andemeningen i kds motion, och vi litar på att regeringen
skall driva denna fråga i ett lämpligt sammanhang.

Anf. 225 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Om man nu delar andemeningen i motionen, vad är det
då som förhindrar att man går vidare och ställer krav på regeringen att
den skall driva den här frågan? Jag tycker att det är litet synd att utskot-
tet inte kom fram till ett bifallsyrkande när det gäller motionen. Det
beror kanske på att vi inte hade någon möjlighet att argumentera i ut-
skottet. Jag får hoppas att kammaren tar den del av den här debatten
innan man fattar beslut i morgon och bifaller motionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

11 § Märkning av skor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU29
Märkning av skor (prop. 1994/95:185)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

146

12 § Ny föräldraledighetslag m.m.

Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU16
Ny föräldraledighetslag m.m. (prop. 1994/95:207)

Anf. 226 CHRISTEL ANDERBERG (m)

Fru talman! Barnens rätt till sina föräldrar är en av hörnstenarna i
den moderata familj epolitiken. I det goda samhället växer barnen upp i
trygghet. Det är därför mycket viktigt att familjen fungerar. Föräldrar-
nas roll som trygghetsskapande faktor för barnen är oersättlig, i syn-
nerhet under småbarnsåren.

Vi moderater vill därför bidra till att uppvärdera, stödja och under-
lätta föräldrarollen. Det är angeläget att även sådana beslut som rör
arbetsmarknaden har en klar förankring i en familjepolitisk grundsyn.
Här spelar föräldrarnas rätt att vara lediga från arbetet för att ta hand
om och vara tillsammans med sina barn en viktig roll.

Å andra sidan har under de två senaste decennierna rätten till ledig-
het av olika slag blivit omfattande i Sverige. Om man ser till den fak-
tiska arbetstiden - semester, sjuk- och övrig frånvaro avräknad - ligger
vi långt under de flesta viktiga konkurrentländer. På grund av att
minskningen i arbetad tid inte har kompenserats av en motsvarande
produktivitetsökning har detta varit en bidragande orsak till att Sverige
nu befinner sig i en ekonomisk kris. Vi har länge levt över våra till-
gångar.

Sverige har en extremt rigid och sönderreglerad arbetsmarknad. En
viktig ingrediens i återupprättandet av vårt land som en företagarnation
med stabil ekonomisk tillväxt är att avreglera denna sektor så att den
blir vad namnet anger - en marknad. I denna uppgift blir det nödvän-
digt att systematiskt gå igenom regelsystemen för att säkerställa att
dessa står i överensstämmelse med hela Sveriges intresse av tillväxt
och nya arbetstillfällen.

Jag har inledningsvis understrukit att vi moderater anser att föräld-
rarnas möjlighet att under den tid då barnen behöver dem bäst kunna
vara lediga från sitt arbete i viss utsträckning är en fråga av hög priori-
tet. I sin nuvarande utformning måste man dock på goda grunder ifrå-
gasätta om inte de i lag medgivna samlade ledighetsförmånerna är
utformade på ett sådant sätt att de, tillsammans med övriga regler på
arbetsmarknaden, motverkar den ekonomiska utveckling som är en
förutsättning för all verklig trygghet. Även för det lilla barnet är det en
del av tryggheten att mamma och pappa har jobb och kan klara famil-
jens försörjning.

Ledighetsförmånerna lämnar också ett betydande utrymme för ett
av lagstiftaren icke avsett ”överutnyttjande” med påföljd att de begrän-
sade resurser som står till buds inte används på bästa möjliga sätt. Det
ändrade sjukskrivningsbeteende som blev följden av införandet av en
karensdag och sänkt ersättningsnivå talar exempelvis sitt tydliga språk.
Alla vet - fast det inte anses politiskt korrekt att säga det - att det inte

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

147

Prot. 1994/95:108

18 maj

är fråga om att ca 150 000 personer per dag på ett mirakulöst sätt har
blivit friska.

I flera decennier har vi unnat oss allt större förmåner enligt mottot

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

”hellre rik och frisk än sjuk och fattig”. Men nu är vi sjuka och fattiga.
Nu måste vi börja att prioritera. Och det måste vi göra medan möjlighe-
ten finns till en ordnad reträtt. Annars kan utvecklingen av vår ekonomi
framtvinga mycket brutala nedskärningar.

Moderata samlingspartiet anser att det är nödvändigt att se över och
i grunden reformera samtliga regler för arbetstid, semester och annan
ledighet. En sådan översyn måste samtidigt täcka hela området, dels för
att det skall bli möjligt att göra erforderliga prioriteringar mellan olika
sociala och andra hänsynstaganden, dels för att få den samordning
mellan systemen som är oundgängligen nödvändig. Strävan skall vara
att finna sådana regler som främjar flexibilitet och personliga variatio-
ner. En sådan ordning stöder såväl den enskildes ambitioner att utveck-
la sitt liv efter egna önskemål som företagens behov av arbetsvillkor
som gör det möjligt att möta den nya tidens utmaningar.

Vi föreslår därför att den av regeringen nyligen tillsatta Arbetstids-
kommittén får i uppdrag att även se över föräldraledighetslagstiftning-
en. Översynen bör syfta till att göra en rimlig avvägning mellan famil-
je-, närings- och arbetsmarknadspolitiska intressen.

En sådan översyn kommer att ta sin tid. I avvaktan på att detta arbe-
te hinner genomföras kan vi i princip ställa oss bakom regeringens
förslag till ny föräldraledighetslag, som i allt väsentligt endast utgör en
språklig och lagteknisk bearbetning av nu gällande lag.

Ledighetsutredningen, vars betänkande ligger till grund för propo-
sitionen, påvisar emellertid att det finns stora brister och problem som
bör åtgärdas redan nu. Enligt direktiven, som utfärdades av den bor-
gerliga regeringen, skulle översynen bl.a. inriktas på regler som bättre
skulle kunna anpassas till särskilt de små företagens situation och ad-
ministrativa kapacitet. Av detta återfinns intet i det socialdemokratiska
förslaget, vilket vi är mycket kritiska emot.

De förändringar som vi föreslår gäller bl.a. att enskildas rätt att
sluta individuella avtal vid sidan av kollektivavtalen skall säkerställas.
Vi föreslår också att kvalifikationstiden för rätt till föräldraledighet
enligt 5-7 §§ skall förlängas från föreslagna sex månader till ett år. Vi
anser också att rätten att dela upp föräldraledigheten på tre perioder för
varje kalenderår ofta medför avsevärda olägenheter för den verksamhet
i vilken den anställde verkar. Huvudregeln bör vara att hela ledigheten
tas ut i ett sammanhang men med möjlighet för arbetsgivaren och ar-
betstagaren att avtala om annan uppläggning.

I propositionen föreslås dessutom vissa förändringar i semesterla-
gens regler om semesterlönegrundande frånvaro. I huvudsak är dessa
av mer teknisk natur. Regeringen förbigår dock med tystnad att även
detta är en rättighetslagstiftning som har byggts på och byggts ut under
årens lopp, tills den nu medför både oskäliga kostnader och administ-
rativa problem, särskilt för de små företagen.

När det gäller frånvaro på grund av sjukdom medför nu gällande

148

regler, som föreslås oförändrade, att den anställde blir överkompense-

rad vid frånvaro eftersom sjukpenningen är beräknad på lön inklusive
semesterlön. Denna omotiverade överkompensation har påtalats i riks-
dagen vid upprepade tillfällen, och bör avskaffas.

Moderata samlingspartiet vill så långt det någonsin är ekonomiskt
möjligt värna föräldrarnas rätt att vara lediga från arbetet för att ta
hand om sina barn. Däremot kan vi inte se några som helst skäl till att
sådan frånvaro skall vara semesterlönegrundande. Vi föreslår att 17 §
semesterlagen upphävs. Huvudprincipen måste i alla sammanhang vara
att det skall löna sig bättre att arbeta än att inte göra det. Endast arbetad
tid skall därför grunda rätt till semesterlön.

Fru talman! Moderata samlingspartiet står bakom samtliga modera-
ta reservationer som har fogats till detta betänkande, men av hänsyn till
kammarens tid inskränker jag mig till att yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 227 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Betänkandet vi nu har att ta ställning till behandlar ett
förslag till en ny föräldraledighetslag. I stort bygger förändringarna på
en språklig och teknisk översyn och ett införlivande av ett EG-direktiv,
men tyvärr finns det även andra ingredienser i det hela.

Utskottet konstaterar i sin inledning att lagen berör många arbetsta-
gare, och att det är viktigt att lagen utformas så att den enskilde arbets-
tagaren lätt kan tillägna sig innehållet. Jag delar den uppfattningen. Vi
skall ha en enkel och tydlig lagstiftning.

Det är mot den bakgrunden tråkigt att utskottets majoritet har av-
styrkt Vänsterpartiets motion. Vi föreslår där att det av lagen skall
framgå vad som står i EG-direktivet, nämligen att man har rätt till le-
dighet utan löneavdrag vid mödravårdsundersökningar. Utskottet hän-
visar till att detta skall lösas avtalsvägen, men det finns fler problem
med det förslaget.

Att hänvisa till att lösa frågan avtalsvägen innebär dels att direkti-
vets införlivande skjuts på en obestämd framtid. Eller kan någon här i
kammaren svara på när direktivet i så fall kommer att vara införlivat i
svensk lagstiftning?

Vi riskerar också att direktivet inte kommer att täcka hela arbets-
marknaden. Enkelheten och tydligheten går förlorade. Det bör framgå
av lagstiftningen vilka rättigheter som gäller för gravida kvinnor. Man
använder sig av ytterligare ett argument för att avfärda vår motion och
påstår att arbetsmarknadens parter inte har krävt någon lagstiftning. Jag
får då bara uppmärksamma utskottets majoritet på LO:s remissvar i
frågan.

I Sverige har vi kommit väldigt långt när det gäller definitionen av
begreppet kvinnors hälsa; det skall när kvinnan är gravid inkludera
fostret. Tyvärr är det inte alla som känner till den definitionen. Föräld-
raledighetslagen skulle ha blivit mycket tydligare om man hade lyft in
denna definition i lagtexten. Nu pekar utskottet på att det framgår av
förarbetena till föräldraledighetslagen att kvinnan och fostret är en
enhet. Det är ju gott och väl, men varför inte ta steget fullt ut och tyd-
liggöra detta i lagen? Det var ju enkelhet och tydlighet vi eftersträvade.

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

149

Prot. 1994/95:108

18 maj

Förslaget till en ny föräldraledighetslag innebär också att man för in
ett helt nytt moment i lagstiftningen.

Det är inte kopplat till förenkling och definitivt inte kopplat till EG-

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

direktivet. Arbetstagaren skall nu samråda med arbetsgivaren om le-
dighetens förläggning och andra frågor som rör ledigheten samt, om det
kan ske utan olägenhet, försöka förlägga ledigheten så att verksamheten
kan fortgå utan störning.

Tidigare lag byggde på barnens behov. Det var deras behov som
skulle styra ledighetens förläggning. Nu förs ett helt nytt moment in i
lagstiftningen. Man skall ta hänsyn till även verksamhetens behov. Det
här är en tydlig markering att barnets behov inte skall sättas i fokus för
lagstiftningen, utan deras behov skall sättas i relation till verksamhetens
behov.

Det innebär att den som skall vara föräldraledig i framtiden skall
samråda med sin arbetsgivare. En rättighetslagstiftning ersätts med
samråd. Redan detta kan vara ett hinder, inte minst för alla dessa män
som arbetar på arbetsplatser där föräldraledigheten är ett undantag och
som kan dra sig för att ta en diskussion med en motvillig arbetsgivare. I
stället avstår den från att utnyttja ledigheten.

Förslaget är också mycket otydligt till sin utformning. Vem avgör
vad som är olägenhet, arbetsgivaren eller föräldern? Vem bestämmer
vad som är påtaglig störning?

Dagens lagstiftning, som gett arbetstagaren rätt att ta ut föräldrale-
dighet efter barnens behov, har betytt oändligt mycket framför allt för
kvinnornas möjlighet att kombinera barn och förvärvsarbete. Det för-
slag som utskottet nu lägger fram kommer att föra jämställdheten flera
år tillbaka.

Om föräldraledighetslagen skall vara till för barnen måste det vara
klart att arbetsgivaren inte får försvåra för föräldrarna att organisera
ledigheten så, att det blir bra för barnet och så att en uppdelning av
ledigheten kan göras mellan föräldrarna.

Utskottet föreslår också en förändring när det gäller vad som skall
räknas som semesterlönegrundande frånvaro. Utskottet föreslår att
tvåårsfristen skall avbrytas först om arbetstagaren arbetat mer än fjor-
ton dagar i följd. Några motiv för förslaget redovisas inte. Tidigare var
direktiven till Arbetsskadeutredningen att utreda detta med semesterlö-
negrundande frånvaro. Nu har direktiven ändrats. Frågan tycks inte bli
föremål för någon som helst utredning eller remissförfarande utan skall
klubbas rakt av i riksdagen. Det är ett mycket beklagligt hanteringssätt.

Fru talman! Vänsterpartiet vidhåller sin uppfattning att förslaget om
förändringarna i semesterlagen bör avslås, men av hänsyn till kamma-
rens arbetsbelastning kommer jag inte att yrka bifall till reservationen i
fråga. Naturligtvis står vi bakom samtliga reservationer i ärendet, men
för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 9.

Anf. 228 DAN ERICSSON (kds)

Fru talman! Det är en litet konstig debatt. Det är en EU-motståndare
som skall försöka se till att Sverige lever upp till EU-direktiven, medan

150

utskottsmajoriteten - de flesta var för EU - inte vill att vi skall leva upp
till EU:s direktiv i vissa avseenden.

Det är lätt för oss att från kds sida stödja reservationen när det gäl-
ler förslaget att föräldraledighetslagen skall kompletteras med regler
om rätt till ledighet utan löneavdrag för mödravårdsundersökning.
Ingrid Burman har motiverat varför man skall göra det, så jag skall
inte gå in mer på det. Min fråga riktar jag närmast till Christel Ander-
berg, som i sitt anförande säger sig värna föräldrars möjligheter att vara
tillsammans med barnen och familjen som enhet. Det handlar också om
att värna såväl den gravida kvinnan som fostret med möjligheten till
mödravårdsundersökning.

Samma sak gäller reservationen om begreppet kvinnors hälsa. Där
säger utskottet att EU-direktivet inte innehåller någon bestämmelse
som gör det nödvändigt med en ändring där vi tydliggör att det faktiskt
handlar om en rättighet för såväl den gravida kvinnan som fostret. Det
kan vara bra att slå fast att det handlar om dessa två skyddsvärda indi-
vider. Det är detta som reservationerna 7 och 8 handlar om.

Jag skall inte förlänga debatten, men jag tänker yrka bifall till reser-
vation 6, som är gemensam för kds och Vänsterpartiet, om rätten till
ledighet för mödravårdsundersökning. I övrigt står jag givetvis bakom
även reservation 8, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall
till den.

Anf. 229 INGRID BURMAN (v) replik

Fru talman! Dan Ericsson finner det märkligt att Vänsterpartiet
tycker att vi skall respektera EU-direktiv. Då vill jag bara göra klart för
Dan Ericsson att Vänsterpartiet motarbetade att vi skulle gå in i EU på
grund av att vi tycker att det är en odemokratisk organisation. Vi har
många goda anledningar till det. Men vi har också klart deklarerat att vi
kommer att jobba inom EU och ta itu med det som vi tycker är positivt.
En av de mest positiva sakerna gäller delar av det skyddsdirektiv som
EU har presenterat inom det sociala området. En av dem gäller skyddet
i samband med föräldraledighet. Jag vet att jag och Dan Ericsson har
samma uppfattning i den frågan. Men jag vill inte att det skall råda
någon oklarhet om Vänsterpartiets ställningstagande.

Anf. 230 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Det var inte alls någon anklagelse mot Ingrid Burman.
Jag tycker bara att det är konstigt att just en EU-motståndare faktiskt
vill att Sverige skall leva upp till EU-direktiven och införliva dem i
svensk lagstiftning, medan de som har varit för EU motsätter sig detta
införlivande. Det tycker jag är konstigt. Frågan hur det kommer sig är
närmast riktad till utskottsmajoriteten.

Anf. 231 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik

Fru talman! Jag kan försäkra Dan Ericsson om att både jag och mi-
na partikamrater i Moderata samlingspartiet anser att fostret och den
gravida kvinna är synnerligen skyddsvärda. Det som vi nu diskuterar är

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

151

Prot. 1994/95:108

18 maj

i princip en rent språklig och lagteknisk bearbetning av gällande lag-
stiftning.

Vi anser att man även bör göra en materiell översyn av föräldrale-

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

dighetslagen, vilket också Ledighetsutredningen har förordat. I en så-
dan översyn tycker jag att man skulle kunna ta upp sådana frågor som
Dan Ericsson aktualiserat. Jag är övertygad om att vi i sinom tid skall
kunna komma överens på de punkter som han särskilt nämnde.

Anf. 232 DAN ERICSSON (kds) replik

Fru talman! Det handlar inte bara om en språklig och teknisk bear-
betning. Det handlar faktiskt litet om trovärdighet också. Vi kan inte
bara därför att det inte passar det egna partiets ståndpunkt inom ett visst
sakområde frångå EU-direktivet, skjuta det litet vid sidan av och säga
att vi inte behöver ta hänsyn till det. Vi måste faktiskt som politiker
försöka vara konsekventa och leva upp till de beslut som vi fattat. Nu
är vi medlemmar i EU, och vi får försöka leva efter och införliva di-
rektiven i svensk lagstiftning.

Trovärdigheten minskar om man gör som utskottsmajoriteten och
frångår det när man inte tycker att det inte är så nödvändigt på det här
området. Det är min poäng. Vi skall försöka leva upp till det medlem-
skapet innebär.

Anf. 233 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik

Fru talman! Egentligen är det inte min sak att tala för utskottsma-
joriteten. Men enligt min uppfattning har vi genom de regler som nu
föreligger levt upp till EU-direktivet så mycket som kan begäras i det
här skedet. Skulle det vid en översyn av hela lagstiftningen i sak, som
vi vill ha till stånd, visa sig att det brister i något avseende skall den
bristen naturligtvis rättas till.

Anf. 234 LAILA BJURLING (s)

Fru talman! Det känns onekligen som en kamp med tiden att hålla
ett anförande och eventuellt bemöta repliker för att få slutföra det här
ärendet i dag. Men vi gör väl ett försök att titta på det här betänkandet
också.

Det handlar om lagstiftning om föräldraledighet. Den lagstiftning vi
har i Sverige är unik här i världen. Det finns inget land som kan mäta
sig med oss i det avseendet. Under en mängd av år har vi i Sverige
strävat efter jämställdhet för föräldrar. Vi har strävat efter att både
kvinnor och män skall kunna förena förvärvsarbete med föräldraskap. I
många länder tvingas tyvärr kvinnor fortfarande att välja, antingen skall
man arbeta och försörja sig själv eller också får man bli beroende av
mannens försörjning om man vill bli mamma.

I Sverige har vi lagstiftat om rätt till ledighet för föräldrar, vi har
lagstiftat om rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst och vi har
lagstiftat om rätt till barnomsorg efter ledighetens slut. Vi har också
lagstiftat om rätt till förkortning av den dagliga arbetstiden för små-
barnsföräldrarna.

152

Vi kan se på resultatet att vi har lyckats bra i vår strävan mot jäm-
ställda föräldrar. Kvinnor i Sverige förvärvsarbetar i nästan lika stor
utsträckning som männen. Trots det föder den svenska kvinnan flest
barn i Europa. Jag tror att det bara är i Irland som kvinnorna föder fler
barn, men där har de en mycket låg förvärvsfrekvens.

Trots vår omfattande och i mitt tycke mycket bra föräldralagstift-
ning måste vi korrigera den utifrån ett EU-direktiv. Det är det som
dagens betänkande, eller nattens kanske vi får säga så här dags, AU16,
främst handlar om. Eftersom lagen berör så många människor måste
den också vara lätt att förstå. Därför har den setts över utifrån lagtek-
niska och språkliga aspekter.

De sakliga ändringarna i lagen innebär framför allt en anpassning
till direktivet. Vi har redan i dag en skyddslagstiftning för gravida
kvinnor i arbetslivet. EU-direktivet handlar om att förbättra säkerhet
och hälsa på arbetsplatsen för kvinnor som är gravida, men också för
kvinnor som nyligen fött barn eller ammar. Förslaget innebär att vi
införlivar den utvidgningen i vår lagstiftning.

I betänkandet behandlas rätten till ledighet före och efter förloss-
ning. Vår nuvarande lagstiftning ger kvinnan en minimirätt till sex
veckors ledighet före och efter förlossningen. Den tiden föreslås utökas
till sju veckor före resp, efter barnets födelse, alltså sammanlagt 14
veckor, helt i enlighet med direktivet.

I betänkandet behandlas också frågan om rätt till omplacering eller
ledighet vid riskfyllda arbeten och där behandlas frågor om ledighetens
förläggning och vissa delar av reglerna för semesterlönegrundande
frånvaro.

Utskottet delar regeringens uppfattning om de förändringar som bör
göras i föräldraledighetslagen. Men utskottet vill också göra ytterligare
en förändring.

Det gäller vem som skall bestämma föräldraledighetens förläggning
vid en daglig arbetstidsförkortning. Givetvis skall arbetstagaren och
arbetsgivaren diskutera detta, så att det blir till bådas belåtenhet. Så
torde också ske i de allra flesta fall utan några som helst problem, men
det kan förekomma enskilda fall där man inte kommer överens.

Eftersom hela lagstiftningen är en skyddslagstiftning och en rättig-
hetslagstiftning till förmån för en svagare part, borde det också vara
den svagare partens, dvs. arbetstagarens, ord som väger tyngst vid
oenighet. Utskottet anser att regeringen bör överväga en sådan ordning
och vid lämpligt tillfälle återkomma till riksdagen med förslag till en
sådan lagändring.

Moderaterna har i sin motion yrkat på att Arbetstidskommittén skall
få i uppdrag att se över hela föräldraledighetslagen. Som ledamcl i den
kommittén och med kunskap om hur pressat vårt tidsschema är, så är
jag tacksam för utskottets uppfattning att den översyn som nu gjorts är
tillräcklig.

Jag sade tidigare i mitt anförande att lagen är en skydds- och rättig-
hetslagstiftning för en svagare part. De förändringar moderaterna före-
slår beträffande individuella avtal i stället för kollektivavtal, längre
kvalifikationstid, ledighetens förläggning och varseltiden för återgång i

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

153

11 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 108

Prot. 1994/95:108

18 maj

arbete efter ledigheten syftar alla till att försämra skyddet för den an-
ställde, vilket också Christel Anderberg tydligt visar i sitt anförande.

Jag tror att hon till och med sade att föräldraledigheten hotar hela Sve-

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

riges ekonomi.

Utskottet yrkar avslag på de förslagen.

Jag skall bara hastigt beröra Vänsterpartiets och kds motioner. De
föreslår bl.a. att det skall skrivas in i lagen att begreppet kvinnors hälsa
även omfattar fostrets hälsa.

För oss socialdemokrater är det självklart att en gravid kvinna också
har ett foster. Det framgår också klart i förarbetena till lagen att den
gravida kvinnan och fostret skall ses som en enhet ur risksynpunkt.
Arbetsmiljölagen ger också stora möjligheter att meddela föreskrifter
som tar hänsyn även till riskerna enbart för fostret. Utskottet har därför
inte ansett det nödvändigt att ändra lagen i den här frågan.

Slutligen vill jag beröra frågan om mödravården, som var på tape-
ten i diskussionen. Vi socialdemokrater har inte ansett att det finns
några större problem av det slaget att kvinnor i Sverige inte skulle få
tillgång till den mödravård som de kan behöva. Skulle det uppstå ett
sådant problem på något enstaka ställe kan det säkert lösas mellan
parterna.

Däremot kan det uppstå problem med ersättningen. I Sverige har vi
valt att inom föräldraledighetslagens ram ersätta människors ledighet
med försäkringen i stället för att bibehålla lönen. Inom Socialdeparte-
mentet håller man på med en översyn av havandeskapsledighet och
ersättning för mödravårdsundersökningar som måste ske under arbets-
tid. Vi kan avvakta med den frågan tills man på Socialdepartementet är
färdig med sin beredning.

Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 235 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik

Fru talman! Jag sade inte att föräldraledighetslagstiftningen har
blivit ett hot mot Sveriges ekonomi. Jag sade att alla samlade ledighets-
förmåner tillsammans har blivit det och att vi nu har hamnat i ett läge
där vi är tvungna att börja prioritera. Jag underströk också att jag där-
vidlag är helt inställd på att ge just den här typen av ledighet hög priori-
tet.

Vi har lyckats bra i Sverige, sade Laila Bjurling, med en trygghets-
lagstiftning som främjar barnens och föräldrarnas rätt. Ja, det kanske vi
har. Men vi har misslyckats kapitalt med att ge de samlade ledighets-
förmånerna en sådan utformning, en sådan omfattning att det har blivit
förenligt med en sund utveckling av svensk ekonomi. Det är till syven-
de och sist på det sättet att välfärd kräver välstånd.

Anf. 236 LAILA BJURLING (s) replik

Fru talman! Christel Anderbergs inlägg visar återigen att modera-
terna väljer att ställa sig på den starkare partens sida i fråga om ledighe-
terna. I sin motion skriver moderaterna: Sverige har en extremt rigid
och sönderreglerad arbetsmarknad. Botemedlet är enligt samma mo-

154

tion: att avreglera denna sektor så att den blir vad namnet anger, en
marknad.

Skall föräldrarnas möjligheter att vara lediga i samband med bar-
nens födelse och när barnen är små regleras på någon form av öppen
penningmarknad är jag övertygad om att det inte längre är barnets och
föräldrarnas väl och ve det handlar om. Det är återigen arbetsgivarens
väl och ve som moderaterna företräder.

Är det så, Christel Anderberg, att ni vill ha tillbaka den gamla §32,
där arbetsgivaren ensam bestämmer om allting på arbetsmarknaden?

Anf. 237 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik

Fru talman! Vi moderater har aldrig hävdat att dessa frågor skall lö-
sas på en fri penningmarknad. Däremot är det vår bestämda uppfattning
att vi går mot en utveckling där de måste lösas på en fri arbetsmarknad.

32 § vet jag inte om det finns skäl att ta upp i denna diskussion i
denna sena timme. Vi har faktiskt inte gjort några invändningar mot
flertalet av de bestämmelser som regeringen nu har föreslagit. Vi har
godtagit att det i stor utsträckning skall vara arbetstagaren som får styra
hur ledigheten förläggs i tiden med hänsyn t.ex. till tillgång på barntill-
syn.

Anf. 238 LAILA BJURLING (s) replik

Fru talman! Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att mode-
raterna återigen har tagit ställning för den starkare parten. Det är därför
jag drar in § 32 i detta. Arbetsgivaren skall kunna förmå arbetstagaren
att avstå från sina rättigheter genom att sluta individuella avtal. Arbets-
tagaren skall inte ha rätt till ledighet enligt föräldraledighetslagen förr-
än efter ett års anställning. Arbetstagaren skall inte få dela upp sin
ledighet utifrån sina behov, utan det skall arbetsgivaren bestämma.
Arbetstagaren skall inte ens få bestämma till vilken del av dagen han
eller hon skall förlägga sin förkortade arbetstid. Listan kan göras ännu
längre.

Fru talman! Jag vill framhålla att vi socialdemokrater förstår att den
svagare parten på arbetsmarknaden behöver stöd av en skyddslagstift-
ning för förhandlingarna på arbetsmarknaden. Det kommer vi att vid-
hålla.

Anf. 239 BERTIL BORGLUND (mp)

Fru talman! Jag skall göra vad jag kan för att kammaren skall vinna
kampen mot klockan i kväll. Därför nöjer jag mig med att göra ett
yrkande.

Det gäller reservation nr 6 angående rätten till ledighet utan löneav-
drag vid mödravårdsundersökning. Jag yrkar bifall till denna reserva-
tion.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)

Prot. 1994/95:108

18 maj

Ny föräldraledighets-
lag m.m.

155

Prot. 1994/95:108     Beslut om fortsatt ärendebehandling

18 maj
__________________ På förslag av andre vice talmannen beslöt kammaren att ärendebe-
handlingen skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Skatteutskottets betänkande

1994/95:SkU42 Vissa lagförslag i anslutning till kontrolluppgiftsskyl-
dighet m.m.

Kulturutskottets betänkande

1994/95:KrU26 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

14 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 17 maj

1994/95:506 av Karin Ohlsson (s) till miljöministern om bristen på
returpapper

1994/95:507 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Jan Nygren om
offentlighet via dataterminaler

1994/95:508 av Margitta Edgren (fp) till socialministern om föräldra-
ledighet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 30 maj.

15 § Kammaren åtskildes kl. 22.58.

156

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 28
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 119 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.55,

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 195 delvis och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

Prot. 1994/95:108

18 maj

/Barbro Nordström

157

?8 mår4'95'108   Innehållsförteckning

158

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2§ Förnyad bordläggning................................................................1

Meddelande om samlad votering......................................................1

3 § Anslag till högre utbildning och forskning, m.m......................1

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU15..................1

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU12..................1

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU13..................1

Anf. 1 BEATRICE ASK (m)..................................................1

Anf. 2 ANDREAS CARLGREN (c).......................................5

Anf. 3 MARGITTA EDGREN (fp)........................................8

Anf. 4 ANDREAS CARLGREN (c) replik...........................11

Anf. 5 MARGITTA EDGREN (fp) replik............................11

Anf. 6 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v).........12

Anf. 7 ANDREAS CARLGREN (c) replik...........................16

Anf. 8 ANDRE VICE TALMANNEN.................................16

Anf. 9 ANDREAS CARLGREN (c) replik...........................16

Anf. 10 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................16

Anf. 11 GUNNAR GOUDE (mp).........................................16

Anf. 12 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................20

Anf. 13 MARGITTA EDGREN (fp) replik..........................23

Anf. 14 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik...............23

Anf. 15 MARGITTA EDGREN (fp) replik..........................24

Anf. 16 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik...............24

Anf. 17 BERIT LÖFSTEDT (s)...........................................24

Anf. 18 BEATRICE ASK (m) replik....................................28

Anf. 19 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................29

Anf. 20 BEATRICE ASK (m) replik....................................29

Anf. 21 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................29

Anf. 22 ANDREAS CARLGREN (c) replik.........................30

Anf. 23 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................30

Anf. 24 ANDREAS CARLGREN (c) replik.........................31

Anf. 25 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................31

Anf. 26 MARGITTA EDGREN (fp) replik..........................31

Anf. 27 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................32

Anf. 28 MARGITTA EDGREN (fp) replik..........................32

Anf. 29 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................33

Anf. 30 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................33

Anf. 31 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................33

Anf. 32 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................34

Anf. 33 BERIT LÖFSTEDT (s) replik.................................34

Anf. 34 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................34   Prot. 1994/95:108

Anf. 35 BEATRICE ASK (m) replik....................................37   18 maj

Anf. 36 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................37   ------

Anf. 37 BEATRICE ASK (m) replik....................................38

Anf. 38 Utbildningsminister CARL THAM (s)....................38

(forts. 5 §)................................................................................38

Ajournering.......................................................................................38

Återupptagna förhandlingar...........................................................39

4 § Muntliga frågor till regeringen................................................39

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN...............................39

Ungdomar och alkohol............................................................39

Anf. 40 URBAN AHLIN (s).................................................39

Anf. 41 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................39

Anf. 42 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................40

Anf. 43 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................40

Anf. 44 INGRID NÄSLUND (kds)......................................40

Anf. 45 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................40

Anf. 46 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................41

Dopningspreparat...................................................................41

Anf. 47 KARIN PILSÄTER (fp)...........................................41

Anf. 48 Justititieminister LAILA FREIVALDS (s)..............41

Åldersgränser för bantningsmedel..........................................42

Anf. 49 ELISA ABASCAL REYES (mp)............................42

Anf. 50 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................42

Anf. 51 ELISA ABASCAL REYES (mp).............................42

Anf. 52 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................43

Vårjakt på morkulla................................................................43

Anf. 53 ARNE ANDERSSON (m)........................................43

Anf. 54 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .43

Anf. 55 ARNE ANDERSSON (m)........................................44

Anf. 56 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .44

Anf. 57 GUDRUN LINDVALL (mp)...................................44

Anf. 58 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .45

Flyktingar................................................................................45

Anf. 59 ELVER JONSSON (fp)............................................45

Anf. 60 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................45

Anf. 61 GUSTAF VON ESSEN (m).....................................45

Anf. 62 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................46

Samefonden.............................................................................46

Anf. 63 MAGGIMIKAELSSON (v)....................................46

Anf. 64 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) .47

Anf. 65 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................47

Anf. 66 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s).........................................................................47

Tullen......................................................................................47

Anf. 67 FANNY RIZELL (kds).............. 47

Anf. 68 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................47

159

Prot. 1994/95:108          Anf. 69 FANNY RIZELL (kds)............................................48

18 maj                     Kontroll av kött från EU-länder.............................................48

_______________         Anf. 70 MARIE WILÉN (c).................................................48
Anf. 71 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s). 48

Anf. 72 MARIE WILÉN (c).................................................49

Anf. 73 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s). 49

Sverige som investeringsland.................................................49

Anf. 74 PER BILL (m).........................................................49

Anf. 75 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................49

Anf. 76 PER BILL (m).........................................................50

Anf. 77 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................50

Anf. 78 ANNIKA JONSELL (m).........................................50

Anf. 79 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................50

Försvarets dimensionering.....................................................51

Anf. 80 BENGT HARDING OLSON (fp)...........................51

Anf. 81 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................51

Anf. 82 BENGT HARDING OLSON (fp)...........................51

Anf. 83 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................52

Yrkesteknisk högskoleutbildning.............................................52

Anf. 84 INGER LUNDBERG (s).........................................52

Anf. 85 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................52

Anf. 86 INGER LUNDBERG (s).........................................52

Anf. 87 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................53

Arbetstidslagstiftningen..........................................................53

Anf. 88 STEN TOLGFORS (m)...........................................53

Anf. 89 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................53

Anf. 90 STEN TOLGFORS (m)...........................................53

Anf. 91 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................54

De sverigefinska skolorna.......................................................54

Anf. 92 BIRGITTA WICHNE (m).......................................54

Anf. 93 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................55

Anf. 94 BIRGITTA WICHNE (m).......................................55

Anf. 95 Utbildningsminister CARL THAM (s)...................55

Jordgubbar.............................................................................55

Anf. 96 CARL-JOHAN WILSON (fp).................................55

Anf. 97 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s). 56
Anf. 98 CARL-JOHAN WILSON (fp).................................56

Anf. 99 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s). 56
EU:s regler för arealbidrag....................................................56

Anf. 100 GUDRUN LINDVALL (mp).................................56

Anf. 101 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s)........................................................................57

Anf. 102 GUDRUN LINDVALL (mp).................................57

Anf. 103 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s)........................................................................57

Det s.k. Lindomefallet.............................................................57

Anf. 104 ELISABETH FLEETWOOD (m).........................57

Anf. 105 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s).............57

Anf. 106 ELISABETH FLEETWOOD (m).........................58

Anf. 107 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s).............58

160

Invandrarverkets organisation................................................58   Prot. 1994/95:108

Anf. 108 EVA FLYBORG (fp).............................................58   18 maj

Anf. 109 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................58   ----------------

5 § (forts, från 3 §) Anslag till högre utbildning och forsk-

ning, m.m (forts. UbU15, UbU12 och UbU13)..........................59

Anf. 110 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds) replik.............59

Anf. 111 ANDREAS CARLGREN (c) replik.......................59

Anf. 112 Utbildningsminister CARL THAM (s)..................60

Anf. 113 ANDREAS CARLGREN (c) replik.......................60

Anf. 114 Utbildningsminister CARL THAM (s)..................61

Anf. 115 MARGITTA EDGREN (fp) replik........................61

Anf. 116 Utbildningsminister CARL THAM (s)..................62

Anf. 117 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m)............62

Anf. 118 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c).........................66

Anf. 119 PER LAGER (mp).................................................67

Anf. 120 BERIT LÖFSTEDT (s) replik................................69

Anf. 121 PER LAGER (mp) replik.......................................69

Anf. 122 BERIT LÖFSTEDT (s) replik................................69

Anf. 123 PER LAGER (mp) replik.......................................70

Anf. 124 DAN ERICSSON (kds)..........................................70

Anf. 125 BERIT LÖFSTEDT (s) replik................................71

Anf. 126 DAN ERICSSON (kds) replik................................71

Anf. 127 BENGT SILFVERSTRAND (s)............................71

Anf. 128 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik..74

Anf. 129 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................75

Anf. 130 HANS HJORTZBERG-NORDLUND (m) replik..75

Anf. 131 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................76

Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp) replik........................76

Anf. 133 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................76

Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp) replik........................77

Anf. 135 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................77

Anf. 136 GUNNAR GOUDE (mp) replik.............................78

Anf. 137 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................78

Anf. 138 GUNNAR GOUDE (mp) replik.............................79

Anf. 139 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik..................79

Anf. 140 BERTIL PERSSON (m).........................................79

Anf. 141 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................81

Anf. 142 BERTIL PERSSON (m) replik.............................82

Anf. 143 BRITT-MARIE DANESTIG-OLOFSSON (v)

replik.......................................................................................82

Anf. 144 BERTIL PERSSON (m) replik..............................82

Anf. 145 ROY OTTOSSON (mp).........................................82

Anf. 146 ANNA ÅKERHIELM (m).....................................83

Anf. 147 EVA PERSSON SELLIN (s).................................84

Anf. 148 HANNA ZETTERBERG (v).................................86

Anf. 149 ULLA LÖFGREN (m)...........................................86

Beslut.................................................................................................87

161

Prot. 1994/95:108           UbU15 Anslag till högre utbildning och forskning, m.m........87

18 maj                       UbU12 Inrättandet av professurer...........................................91

__________________           UbU 13 Studiefinansieringen för doktorander.........................91

Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats

den 17 maj.................................................................................92

TU23 Bilregisterverksamheten...............................................92

TU24 Kommunikationsforskning...........................................93

Beslut om uppskjuten votering.......................................................93

6 § Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m.......................93

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU14................93

Anf. 150 RUNE RYDÉN (m)...............................................93

(forts.).....................................................................................95

Ajournering......................................................................................95

Återupptagna förhandlingar...........................................................95

6 § (forts.) Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m.

(forts. UbU14).............................................................................96

Anf. 151 MARIE WILÉN (c)...............................................96

Anf. 152 RAGNHILD POHANKA (mp).............................97

Anf. 153 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).......................99

Anf. 154 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s)............100

Anf. 155 RUNE RYDÉN (m) replik...................................102

Anf. 156 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 102

Anf. 157 RUNE RYDÉN (m) replik...................................103

Anf. 158 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 103

Anf. 159 MARIE WILÉN (c) replik...................................103

Anf. 160 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 103

Anf. 161 MARIE WILÉN (c) replik...................................104

Anf. 162 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 104

Anf. 163 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.................104

Anf. 164 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 105

Anf. 165 RAGNHILD POHANKA (mp) replik.................105

Anf. 166 EVA ERIKSSON (fp)..........................................105

Anf. 167 GUNNAR GOUDE (mp).....................................107

Anf. 168 CHRISTIN NILSSON (s)....................................108

Anf. 169 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)..............109

Anf. 170 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik .111

Anf. 171 PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m) replik.... 112

Anf. 172 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) replik . 112

Anf. 173 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................112

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................113

7 § Ny högskola i Stockholms län.................................................113

Utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbUll..............113

Anf. 174 MARGARETA E NORDENVALL (m)..............113

162

Anf. 175 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................114

Anf. 176 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................115

Anf. 177 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik ....117

Anf. 178 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik................117

Anf. 179 MARGARETA E NORDENVALL (m) replik ....117

Anf. 180 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik................117

Anf. 181 GUDRUN LINDVALL (mp) replik.....................118

Anf. 182 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik................118

Anf. 183 GUDRUN LINDVALL (mp) replik.....................118

Anf. 184 EVA JOHANSSON (s)........................................118

Anf. 185 MARGARETA E NORDENVALL (m)...............120

Anf. 186 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................120

Anf. 187 EVA JOHANSSON (s)........................................121

Anf. 188 MARGARETA E NORDENVALL (m)...............121

Anf. 189 EVA JOHANSSON (s)........................................122

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................122

8 § Frågor om offentlig upphandling...........................................122

Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU22.........................122

Anf. 190 TOM HEYMAN (m)............................................122

Anf. 191 ROY OTTOSSON (mp)......................................123

Anf. 192 SONIA KARLSSON (s).......................................123

Anf. 193 TOM HEYMAN (m) replik.................................125

Anf. 194 SONIA KARLSSON (s) replik............................126

Anf. 195 ROY OTTOSSON (mp).......................................126

Anf. 196 SONIA KARLSSON (s).......................................126

Anf. 197 ROY OTTOSSON (mp).......................................127

Anf. 198 SONIA KARLSSON (s).......................................127

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................127

9 § Investeringar i arrendejordbruket m.m................................127

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU26..............................127

Anf. 199 ROLF DAHLBERG (m)......................................127

Anf. 200 TANJA LINDERBORG (v).................................129

Anf. 201 ROLF DAHLBERG (m) replik............................131

Anf. 202 TANJA LINDERBORG (v) replik.......................132

Anf. 203 ROLF DAHLBERG (m) replik............................132

Anf. 204 TANJA LINDERBORG (v) replik.......................132

Anf. 205 ROY OTTOSSON (mp).......................................133

Anf. 206 ANITA PERSSON (s)..........................................133

Anf. 207 ROLF DAHLBERG (m) replik............................136

Anf. 208 ANITA PERSSON (s) replik...............................136

Anf. 209 TANJA LINDERBORG (v) replik.......................136

Anf. 210 ANITA PERSSON (s) replik...............................137

Anf. 211 TANJA LINDERBORG (v) replik.......................137

Anf. 212 ANITA PERSSON (s) replik...............................137

Anf. 213 BIRGITTA CARLSSON (c)................................137

Anf. 214 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................138

Anf. 215 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................141

Anf. 216 BENGT HARDING OLSON (fp)........................142

Prot. 1994/95:108

18 maj

163

Prot. 1994/95:108

18 maj

Anf. 217 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................143

Anf. 218 BENGT HARDING OLSON (fp).......................143

Anf. 219 BENGT SILFVERSTRAND (s)..........................144

Anf. 220 BENGT HARDING OLSON (fp).......................144

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................145

10 § Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador

till sjöss.....................................................................................145

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU28.............................145

Anf. 221 DAN ERICSSON (kds).......................................145

Anf. 222 EVA PERSSON SELLIN (s)...............................145

Anf. 223 DAN ERICSSON (kds).......................................146

Anf. 224 EVA PERSSON SELLIN (s)...............................146

Anf. 225 DAN ERICSSON (kds).......................................146

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................146

11 § Märkning av skor..................................................................146

Lagutskottets betänkande 1994/95:LU29.............................146

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................146

12 § Ny föräldraledighetslag m.m................................................147

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU16.........147

Anf. 226 CHRISTEL ANDERBERG (m)..........................147

Anf. 227 INGRID BURMAN (v).......................................149

Anf. 228 DAN ERICSSON (kds).......................................150

Anf. 229 INGRID BURMAN (v) replik.............................151

Anf. 230 DAN ERICSSON (kds) replik.............................151

Anf. 231 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................151

Anf. 232 DAN ERICSSON (kds) replik.............................152

Anf. 233 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................152

Anf. 234 LAILA BJURLING (s)........................................152

Anf. 235 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................154

Anf. 236 LAILA BJURLING (s) replik..............................154

Anf. 237 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik................155

Anf. 238 LAILA BJURLING (s) replik..............................155

Anf. 239 BERTIL BORGLUND (mp)...............................155

(Beslut skulle fattas den 19 maj.)..........................................155

Beslut om fortsatt ärendebehandling...........................................156

13 § Bordläggning.........................................................................156

14 § Anmälan om frågor...............................................................156

1994/95:506 av Karin Ohlsson (s) till miljöministern om
bristen på returpapper...........................................................156

1994/95:507 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Jan Ny-
gren om offentlighet via dataterminaler................................156

1994/95:508 av Margitta Edgren (fp) till socialministern
om föräldraledighet...............................................................756

164

15 § Kammaren åtskildes kl. 22.58

156 Prot. 1994/95:108

18 maj

165

gotab 48707, Stockholm 1995