Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1994/95:102

Onsdagen den 10 maj

Kl. 9.00 17.53

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Val av en riksdagens ombudsman

Företogs val av en riksdagens ombudsman
(chefsjustitieombudsman).

Från konstitutionsutskottet hade inkommit följan-
de skrivelse:

Till riksdagens kammare
Riksdagen omvalde den 16 maj chefsjustieom-
budsmannen Claes Eklundh för tiden från valet till
dess nytt val genomförts under fjärde året därefter.
Konstitutionsutskottet har berett frågan om omval
av Claes Eklundh.
Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt
att riksdagen för tiden från valet till dess nytt
val har genomförts under fjärde året därefter
omväljer chefsjustitieombudsmannen Claes
Eklundh.
Stockholm den 4 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
Ordförande

Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag
och utsåg därmed - för tiden från valet till dess nytt
val genomförts under fjärde året därefter - till

chefsjustitieombudsman
Claes Eklundh

2 § Meddelande om information från
regeringen

Andre vice talmannen meddelade att torsdagen
den 11 maj kl. 14.30 skulle statsrådet Ylva Johansson
lämna information om svenskt EU-programkontor för
utbildning och utveckling.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1994/95:Jo37 till jordbruksutskottet
1994/95:Ju20-Ju25 till justitieutskottet
1994/95:A50-A57 till arbetsmarknadsutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Försvarsutskottets betänkanden 1994/95:FöU4 och
FöU5
Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att skatteutskot-
tets betänkanden SkU20, SkU21, SkU29, SkU34,
SkU35 och SkU36 skulle avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.

5 § Skattepolitik

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU20
Skattepolitik (prop.1994/95:100 delvis)

Anf. 1 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
Fru talman! I ett direktbrev till vissa väljare under
valrörelsen 1994 skrev Ingvar Carlsson: "Vad skulle
vi ha för intresse av att chockhöja skatterna? Det ger
varken fler jobb eller bättre ekonomi för Sverige totalt
sett".
I likhet med Ingvar Carlsson förnekade Mona
Sahlin under valrörelsen att Socialdemokraterna pla-
nerade skattehöjningar i den storleksordning som nu
har genomförts. I en annons i Expressen skrev Mona
Sahlin: "Vi tänker höja skatterna med 3,7 miljarder
nästa år, inte 80 miljarder. Och det kommer inte att
drabba någon fattig".
Den minnesgode läsaren kommer också ihåg Lars
Hedfors piruetter i Svenska Dagbladet angående den
socialdemokratiska skattepolitiken. Hans agerande
manar inte till efterföljd.
Varför inleder jag denna debatt med dessa citat?
Svaret är självklart. Det finns mer än en halv miljon
medborgare i vårt land som saknar ett riktigt jobb. En
del av dessa bekymrade personer röstade sannolikt på
Socialdemokraterna i valet. En del hade hört talas om
eller tagit del av Ingvar Carlssons brev. En del hade
sett Mona Sahlins annons om att skattehöjningarna
1995 inte skulle drabba någon fattig. En del av dem
hade naturligtvis med intresse tagit del av löftet i den
socialdemokratiska partimotionen med anledning av
kompletteringspropositionen våren 1994 om att ar-
betslösheten snabbt skulle sänkas till 5 %. Tidigare
under oppositionstiden och under 1993 och 1994
lovade Socialdemokraterna att i första hand minska
arbetslösheten till 3 %. Det var budskapet då.
Trots dessa uttalanden har Socialdemokraterna
genomfört och beslutat om att chockhöja skatter med
sammanlagt 55 miljarder. Det innebär en skattehöj-
ning med ungefär en tusenlapp i månaden för ett van-
ligt hushåll i vårt land. Skatten på arbete har höjts
med 36 miljarder. Det motsvarar kostnaden för
150 000 heltidsarbeten. Skatten på investeringar i nya
jobb har höjts med 12 miljarder. Det betyder att po-
tentialen för nya jobb har minskats med ytterligare
50 000.
Det är viktigt att göra denna jämförelse när rege-
ringen uppenbarligen har gett upp kampen om att
sänka arbetslösheten, eftersom den bedömer att upp-
emot en halv miljon människor fortfarande är arbets-
lösa när detta århundrade är slut, dvs. inför 2000-talet.
Fru talman! Sammanfattningsvis kan jag konstate-
ra att i ett läge då vårt land befinner sig i en allvarlig
ekonomisk kris har ledare på olika nivåer i det social-
demokratiska partiet vilsefört sina väljare. En halv
miljon arbetslösa människor har ingetts falska för-
hoppningar. Det brister lindrigt talat i ledarskapet i
det regeringsbärande partiet.
Fru talman! Skattechocken och otillräckliga be-
sparingar har lett till hög ränta och en lågt värderad
krona. Regeringens ekonomiska politik inger inte
förtroende. Det försvårar också i hög grad förutsätt-
ningarna för de nya jobbens tillkomst. Nödvändiga
investeringar uteblir. Vi får inte den tillväxt som na-
tionen behöver för att underlätta möjligheterna att
komma till rätta med de ekonomiska problemen.
Det är visserligen bra att regeringens samarbete
med Centern har lett till omprövning när det gäller
kvittningsrätten och ett eventuellt införande av risk-
kapitalavdrag. Det talas också om ett begränsat slo-
pande av dubbelbeskattningen av bolagsvinster. Det
är däremot helt fel att återigen öppna dörren för
Vänstern och ställa upp bakom deras förslag att för-
sämra villkoren för sparande i pensionsförsäkringar.
Det gick inte många dagar efter det att socialdemokra-
terna i utskottet avvisat Vänstern förslag tills uppgö-
relsen tillkännagavs.
Socialdemokraterna i utskottet tillbakavisade i
detta betänkande Centerns förslag om en halvering av
rätten till avdrag för pensionsförsäkringar. Det gick
inte många dagar efter det att det att betänkandet hade
justerats tills man gjorde upp med Vänstern i den här
frågan. Framtvingade ad-hoc-lösningar skapar inte
förtroende. Vi ser det i fråga efter fråga. Långsiktighe-
ten i den ekonomiska politiken saknas. och företagen
ges inga fasta spelregler.
Det bådar inte gott för framtiden att socialdemo-
kraterna i utskottet har en så utpräglad socialistisk syn
när det gäller den ekonomiska politiken och skatter-
nas utformning. Det framkommer tydligt i det här
betänkandet när det gäller utskottsbehandlingen av
motionsförslag om riskkapitalavdrag. Trots att det
även i vissa regeringskretsar talats om möjligheten att
införa rätt till riskkapitalavdrag avvisar socialdemo-
kraterna i utskottet denna möjlighet. Den strider enligt
deras uppfattning mot skatteomläggningen, och man
säger att det finns andra möjligheter att öka tillgången
på riskkapital. Det betyder med andra ord en ny poli-
tikerstyrd reglering. Så sent som den 8 februari utta-
lade Lars Hedfors från denna talarstol att det var bra
att avdraget för underskott i näringsverksamhet hade
avskaffats. Nu aviserar man om att det införs igen,
och det är visserligen bra.
Det är således ytterligare belägg för att ledarska-
pet brister hos Socialdemokraterna. Jag kan därför
förstå att socialdemokratiska medlemmar och sympa-
tisörer känner sig vilsna när politiken ändras över en
natt. Det kom senast till uttryck under den gångna
veckan när SSU-ordföranden gick till hårt angrepp
mot regeringens planer att eventuellt slopa delar av
dubbelbeskattningen på aktier. Det är emellertid all-
varligt att även den unga generationen hos Socialde-
mokraterna av dogmatiska skäl vill bibehålla dubbel-
beskattningen på aktier och därmed bidra till försäm-
rade villkor för företagandet. Nya jobb är i fara.
Motsägelsen i den socialdemokratiska regerings-
politiken är säkerligen inte obegriplig bara för mig.
Nu föreslås nämligen nya subventioner inom bostads-
sektorn, och samtidigt höjs fastighetsskatten kraftigt
dels på grund av höjd fastighetsskatt, dvs. skattesat-
sen, dels på grund av höjda taxeringsvärden. Det
kommer att finnas människor som inte har råd att bo
kvar. De tvingas från hus och hem på grund av den
här formen av beskattning.
Fru talman! Enligt moderat uppfattning är de vik-
tigaste målen för den ekonomiska politiken att sanera
de offentliga finanserna och skapa tillräckliga förut-
sättningar för de hundratusentals arbetstillfällen som
måste växa fram i den privata sektorn.
Dessa bägge mål är varandras förutsättningar.
Utan en tillräckligt omfattande och trovärdig budget-
sanering uppnås inte väsentligt lägre räntor. Detta är
ett av de nödvändiga villkoren för tillräckligt stora
investeringar i nya jobb. Utan en politik som medför
ett bra klimat för de företag och företagare som fattar
beslut om de nya jobben försämras möjligheterna att
uppnå målet om sanerade finanser på ett dramatiskt
sätt.
Skattepolitikens inriktning är av avgörande bety-
delse för att åstadkomma det goda näringsklimat som
gör att de som driver dagens företag och överväger att
starta morgondagens bestämmer sig för att expandera
och starta nytt. Det måste löna sig att satsa på företa-
gande. Kostnaderna för att anställa måste vara rimliga
och investeringar får inte straffbeskattas. Det är syn-
nerligen märkligt att Centern bidrar till att återinföra
skatt på arbetande kapital. Det kommer i hög grad att
vara hämmande för ett växande företagande på lands-
bygden.
De stora skattehöjningarna på arbete, riskkapital
och investeringar som drivits igenom sedan hösten
1994 måste undanröjas. Dessutom måste bättre förut-
sättningar för nya jobb i den privata sektorn skapas.
Den stora skattekilen på arbete innebär särskilt
stora problem för den privata tjänstesektorn. Det är
emellertid inte realistiskt att i den nuvarande ekono-
miska situationen överväga så stora generella skatte-
sänkningar på arbete som skulle erfordras för att upp-
nå tillräckligt goda förutsättningar för expansion i den
privata tjänstesektorn. Inledningsvis bör därför selek-
tiva åtgärder vidtas. Det som främst bör komma i
fråga är avdrag vid inkomstbeskattning för vissa
tjänster och befrielse från moms eller sänkt moms.
Det kan också vara frågan om lättnader avseende
löneskatter och egenavgifter.
Det remissvar som lämnades av AMS på den s.k.
Tjänsteutredningen var med utgångspunkt i det
mycket besvärliga arbetsmarknadsläget positivt. AMS
menade i sitt remissvar att varje möjlighet att förbättra
förutsättningarna för nya jobb borde tas till vara. Jag
instämmer till fullo i detta.
Genom att sänka beskattningen på arbete minskar
kostnaderna för att anställa. På så sätt kan flera nya
jobb skapas.
Därför är det viktigt att den genomförda höjningen
av löneskatten undanröjs genom
att den nya s.k. allmänna löneavgiften slopas,
att höjningen av egenavgifter till sjukförsäkringen
med tre procentenheter inte genomförs,
att den genomförda höjningen av marginalskatter-
na undanröjs och fullt inflationsskydd införs,
att regeringen följer upp den borgerliga regering-
ens initiativ att via ändrade EU-regler möjliggöra
sänkt och slopad tjänstemoms,
att avdragsrätt vid inkomstbeskattningen återinförs
för styrkta barntillsynskostnader,
att avdrag för ytterligare omsorgs- och hushåll-
stjänster övervägs för att främja utvecklingen av
tjänster och tjänsteföretagande,
att avdrag mot en schabloniserad beräkning av in-
komster för egna bostäder för reparationer och under-
håll prövas samt
att möjligheter att sänka eller slopa uttaget av lö-
neskatter för vissa former av tjänsteinkomster över-
vägs i det allvarliga läge som vi befinner oss i. Detta
behövs för att åstadkomma de nya jobben.
Jag vill i detta sammanhang ställa en fråga till
Anita Johansson. Varför vill inte ni socialdemokrater
och regeringen ta upp en förhandling med EU om
möjligheten att införa differentierade skattesatser
avseende moms på tjänster? Ni säger kategoriskt nej
till detta varje gång som vi ställer frågorna till er.
Varför? Europa har en mycket hög arbetslöshet. Det
behövs förnyelse. Vi behöver pröva alla möjligheter
att skapa nya jobb i det privata näringslivet. Varför
bidrar ni inte till detta?
Det är självklart att slopad dubbelbeskattning,
återinförande av kvittningsrätten samt införande av
riskkapitalavdrag också kommer att ha en mycket stor
betydelse för att skapa förutsättningar för de nya
jobben.
Fru talman! Sammanfattningsvis är det således
nödvändigt att snabbt sänka skatten för företag och
företagande för att skapa bättre förutsättningar för ett
gynnsamt företagsklimat samt vidta åtgärder för att
skapa goda förutsättningar för expansion i den privata
tjänstesektorn.
Fru talman! Vi moderater står bakom samtliga re-
servationer i detta betänkande som är undertecknade
med moderata namn, men för tids vinnande yrkar jag
endast bifall till reservation nr 1.

Anf. 2 ROLF KENNERYD (c)
Fru talman! Det svenska skattesystemet bör enligt
Centerpartiets uppfattning grundas på några funda-
mentala principer.
Skatt skall utgå efter bärkraft.
Skattesystemet skall var långsiktigt stabilt.
Skattesystemet skall befrämja långsiktig och mil-
jöanpassad tillväxt.
Skattesystemet måste upplevas som rimligt och
acceptabelt av merparten skattebetalare.
För att tillgodose dessa principer krävs det en rad
balansgångar och överväganden. Det gäller t.ex.
skattebelastning mellan olika grupper i samhället. Det
gäller belastningen mellan olika inkomstslag. Det
gäller också dess fördelning över tiden och balansen
mellan skattesatsernas nivå och utvecklingen av skat-
tebasernas storlek.
I det senare ligger en självklar motsättning bestå-
ende i att om skattesatserna blir för höga kan skatte-
basernas storlek riskera att minska i flera fall.
Sverige har i dag en betydande obalans mellan
statens inkomster och statens utgifter. Denna obalans
har grundlagts och uppstått genom en lång följd av år.
Det har ägnats åtskillig taletid i denna kammares
talarstol åt att diskutera vem som bär ansvaret för att
denna obalans har uppkommit. Det kan och bör göras
gällande att ansvaret för denna utveckling fördelas
olika mellan olika partier. Men det kan och bör också
göras gällande att alla parter på den politiska arenan,
alla partier, har ett medansvar för den uppkomna
situationen under denna långa följd av år.
Av detta följer att vi också har, eller i alla fall
borde ha, ett medansvar för att reda upp den statsfi-
nansiella obalansen. Jag skulle önska att partiernas
företrädare i denna talarstol och i andra talarstolar
ägnade mer uppmärksamhet åt att med gemensamma
krafter åstadkomma mesta möjliga samsyn om hur
problemen skall bemästras och i mindre omfattning
ägnade uppmärksamhet åt skuldbördan i det förgång-
na och till varför det har blivit som det har blivit.
Vi får säkert, Karl-Gösta Svenson och andra, an-
ledning att återkomma, både i utskottet och i denna
kammare, till dessa frågeställningar med anledning av
kompletteringspropositionen.
Detta är i korthet bakgrunden till att vi i Center-
partiet övergångsvis accepterar merparten av de under
hösten vidtagna skatteförändringarna på inkomstbe-
skattningens område. Det är också i korthet bakgrun-
den till det samarbete kring kompletteringspropositio-
nen som senare ingåtts med regeringspartiet.
Denna övergångsvisa acceptans omfattar exem-
pelvis den förhöjda statliga inkomstskatten och den
höjda kapitalskatten inklusive den därmed samman-
hängande avdragsrätten för ränteutgifter.
Fru talman! Skatteväxling i betydelsen ökade avgifter
på miljöstörande verksamhet och minskad skattebe-
lastning på arbete är en fråga där Centerpartiet är
starkt pådrivande. Även denna förändringsprocess ger
en del balansproblem när det gäller takten i genomfö-
randet, när det gäller näringslivets konkurrenskraft
gentemot andra länders näringsliv osv. Dessa balans-
och konkurrensproblem får dock inte överdrivas.
Över ett litet längre tidsperspektiv är det nämligen
inget tvivel om att svensk industri har fördel av att
ligga i främsta rummet när det gäller miljöinveste-
ringar.
Ett av många exempel på detta är svensk skogsin-
dustris obestridliga försteg på grund av olika miljö-
och energiinvesteringar som har gjorts i det förgång-
na. Det mest tydliga exemplet är kanske den numera
helt borttagna klorblekningen av pappersmassa, som i
dag av alla svenska företag på området beskrivs som
en mycket stor fördel för just deras produkter och som
också fått mycket stor uppmärksamhet på marknaden.
Vår absoluta uppfattning är alltså att takten i genom-
förandet av en miljöanpassad skatteväxling bör skru-
vas upp.
Jag ber mot bakgrund av detta att få yrka bifall
till reservation nr 2.
Fru talman! Regeringen föreslog i budgetproposi-
tionen att det särskilda grundavdraget för pensionärer
på nytt skulle komma att påverkas av låginkomstpen-
sionärernas ofta blygsamma ränteinkomster. Förslaget
kombinerades med förslag till förändringar också i det
statliga bostadstillägget för pensionärer. Vi konstate-
rade från Centerpartiets sida redan under den allmän-
na motionstiden att regeringens förslag var illa ge-
nomtänkt och illa förberett och motionerade därför i
frågan. Sedermera kom också regeringspartiet fram
till samma uppfattning, och det blev möjligt att göra
en överenskommelse mellan våra partier i utskottet,
innebärande att nuvarande regler för det särskilda
grundavdraget för pensionärer bibehålls. Därmed har
en föreslagen förändring som skulle ha inneburit klara
fördelningspolitiska skevheter och uppmuntran till
oönskade beteendeförändringar undanröjts.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis än en gång be-
tona nödvändigheten av samarbete för att lösa de
statsfinansiella obalanserna. Det gäller i hög grad
också i skatteutskottet. Ett väl utvecklat samarbete
förutsätter förmåga att ge och ta. Däri ligger själva
grunden för samarbetet. Jag förutsätter att utskottets
arbete fortsättningsvis i större utsträckning än hitin-
tills kommer att präglas av ambitionen att åstadkom-
ma samsyn.

Anf. 3 KARIN PILSÄTER (fp)
Fru talman! Att skattepolitiken är en mycket viktig
del i den ekonomiska politiken är ingen nyhet, men
jag vill ändå poängtera att den har en mycket stor
betydelse för tillväxt, välstånd, nya jobb och en lång-
siktigt hållbar utveckling. Skattepolitiken kan inte ses
för sig utan måste ses i samspel med alla andra före-
teelser i samhället och i samverkan med den övriga
politiken. Skatterna är inte bara ett sätt att få in pengar
till statskassan för att betala angelägna utgifter. Skat-
ternas utformning påverkar allas vårt beteende.
Den här kunskapen kan vi använda för att försöka
uppnå viktiga mål, vare sig det handlar om att stimu-
lera nyföretagande eller minska miljöförstöring. Man
kan också åstadkomma det rakt motsatta genom att
föra en felaktig skattepolitik, även om inte avsikterna
är felaktiga.
Det handlar mycket om skattepolitikens allmänna
inriktning, och jag tycker att den borgerliga regering-
en under föregående mandatperiod genomförde en
lång rad viktiga förändringar i strukturerna för att
förbättra tillväxt och skapa bättre villkor för företa-
gande - förändringar som den nya regeringen sedan
har tagit tillbaka.
Vi menar från Folkpartiets sida att skattepolitiken
nu faktiskt måste utformas med kampen mot arbets-
lösheten som ledstjärna. Den måste främja jobb, eko-
nomisk tillväxt och företagande. Våra förslag till
inriktning av skattepolitiken handlar bl.a. om att dub-
belbeskattningen av aktieinkomster skall tas bort, att
man inför kvittning av underskott i näring, att risk-
kapital införs och att marginalskatten återgår till
50 %.
Det här är saker som är till just för att skapa till-
växt och nya jobb. Vi vill också att man redan nu tar
det första steget på en bredare skatteväxling genom att
höja skatten på miljöskadlig verksamhet och sänka
skatten på nya jobb. Vi vill stimulera företagande och
därmed de nya jobben. Det är vår bestämda uppfatt-
ning att det är i kampen för de nya jobben som kam-
pen mot underskotten avgörs. Man kan inte se kam-
pen mot underskotten för sig, utan den måste ses i ett
större sammanhang.
En av de främsta uppgifterna blir då att ta bort
skattekilarna på arbetsinkomst, och det är därför som
vi tycker att man måste återgå till en marginalskatt om
högst 50 %. Saker och ting skall kallas vid sina rätta
namn. Den s.k. värnskatten är ingenting annat än höjd
marginalskatt. Att det måste löna sig att arbeta är en
paroll som vi länge har kämpat för. Att vi i Folkpar-
tiet är beredda till samverkan har visat sig inte minst i
den stora skatteöverenskommelse som vi gjorde till-
sammans med socialdemokraterna.
Men också signalen ut till näringslivet och till
människor är viktig, och det är därför som vi tycker
att det är så oerhört viktigt att hålla fast vid det här.
Under 70- och 80-talen försökte man hela tiden lösa
problem i ekonomin genom att höja skatter, och det är
det som har lett till att vi i dag inte har tillräckligt med
expanderande företag. Vi kan inte gå tillbaka till det
gamla sättet att försöka lösa problem. Det skapar bara
nya problem.
Fru talman! Vi var mycket tveksamma till försla-
get om det särskilda grundavdraget för pensionärer
men accepterade det till en början. Sedan visade det
sig dock att det fick oacceptabla konsekvenser, och
utskottet kunde enigt komma fram till att förslaget
inte borde genomföras. Men vi motsätter oss förslaget
att ersätta en sådan skatteskärpning för vissa pensio-
närer med höjd skatt för alla genom en sänkning av
grundavdraget med en procentenhet av basbeloppet.
Vi tycker att den här budgetförstärkningen skall
komma genom ytterligare besparingar och lägger fram
förslag härtill i den motion med anledning av komp-
letteringspropositionen som väcks senare i dag. Det är
alltså inte så att vi smiter undan i den frågan.
Fru talman! Vi tror, som jag sade, att kampen mot
underskotten avgörs just i kampen för de nya jobben.
Vi vill knäcka massarbetslösheten och presenterade i
går en rapport i detta syfte, 50 steg mot nya jobb.
Redan under valrörelsen pekade vi på tjänstesektorns
roll när det gäller att skapa företag som ger nya jobb.
Trots att vi i Folkpartiet liberalerna egentligen inte
gillar att man har olika skattesatser på olika verksam-
heter, menar vi att det i det extrema arbetsmark-
nadsläge liksom också i det extrema omställningsläge
som vi nu befinner oss i ändå kan finnas fog för att
sänka skatten just på tjänsteföretagandet. Vi tror att
det där är lättare att få i gång en ny utveckling och att
utväxlingen i form av nya jobb av en skattesänkning
där blir mycket större än i varusektorn. Åtgärder för
att ge utrymme för skattesänkningar som kan skapas
genom höjd skatt på miljöskadlig verksamhet skall
därför främst sättas in i tjänstesektorn.
Vi kunde tyvärr konstatera att majoriteten inte ens
orkade bemöta dessa förslag i utskottsbetänkandena
utan blandade ihop dem med andra partiers förslag
om direkt subventionering av hushållshjälp. Man
skriver att de här förslagen även om man bedömer
dem var för sig står i bjärt kontrast till principen om
enhetliga och kontrollerbara regler och att de inte har
några positiva effekter på sysselsättningen som på
något sätt kan uppväga de nackdelar som förslagen
skulle medföra i form av ett oacceptabelt skattebort-
fall och snedvridningar på arbetsmarknaden. Jag
tycker att det var litet dåligt att utskottets majoritet
inte ens förmådde diskutera den här frågan. De nack-
delar som finns med differentierade skattesatser gäller
i mycket hög grad för matmomsen, dock utan att där
ge de fördelar som våra förslag faktiskt har.
Vi pratar inte om subvention av hushållstjänster.
Vi pratar om att sänka skatter på tjänsteföretagande,
vilket är någonting helt annat. Därför yrkar vi givetvis
i vår reservation avslag på de övriga motionerna på
detta område.
Förslagen innebär problem, bl.a. beträffande EU:s
regler om begränsning av antalet momsnivåer och
definitionsfrågor. Vi har alltså inte i detta betänkande
lagt fram ett konkret förslag, men det kommer vi att
göra i den motion som väcks senare i dag och som
handlar om sänkt arbetsgivaravgift för tjänsteföretag.
Fru talman! Det är ett enkelt samband. Nya före-
tagare ger nya företag som ger nya jobb. Därför har vi
också en reservation beträffande införande av kvitt-
ningsrätt och riskkapitalavdrag. Den frågan har sedan
fått en annan dimension. Jag skall inte prata om det
längre. Vi står givetvis fast vid våra reservationer och
väntar med spänning på att det någon gång faktiskt
skall komma konkreta förslag i ärendet.
Så vill jag gå över till något helt annat. En absolut
förutsättning för ett jämställt samhälle är att kvinnor
och män betraktas som självständiga individer med
egen lön, egen skatt, egen pension och egna ägodelar.
Det är en självklarhet, men sambeskattning av förmö-
genhet är den sista resten av den gamla sambeskatt-
ningen som byggde på en patriarkalisk inställning till
kvinnor som uppenbarligen finns kvar. Det är inget
främmande begrepp för den socialdemokratiska rege-
ringen, som inte vill ta steget till att betrakta kvinnor
som egna personer när det gäller att äga saker och
ting.
Vi måste få en individbaserad beskattning även av
tillgångar. Jag tycker att det är dags att sätta principen
om den enskilda människans skyldigheter och rättig-
heter före principen om den berömda avundsjukan.
Varför är det alltid kvinnor som skall förlora? När
statskassan kan tjäna på att vi betraktar människor
som jämställda går det bra, men när statskassan förlo-
rar är det kvinnorna som skall betala. 162 000 kvinnor
betalar i dag förmögenhetsskatt utan att ha någon
förmögenhet. Jag tycker att det är oacceptabelt.
Förutom att det är principiellt felaktigt med kol-
lektiv beskattning är det ett slöseri med skattemyn-
digheternas resurser att ständigt försöka uppdatera
sina register över vem som skall sambeskattas med
vem.
Samboparet med varsitt barn blir sambeskattat om
ett nytt gemensamt barn kommer. Är då barnens halv-
syskon sambeskattade med mammas nya makes förra
frus nya familj, eller hur skall man göra? Den 19-
åriga dottern som bor hemma är inte sambeskattad,
men den 50-åriga frun är det osv. Hur gör man med
alla nya samlevnadsformer - registrerat partnerskap,
delsbo, särbo och alla sorters -bo? Det är orimligt.
Skattemyndigheternas personal borde ha viktigare
saker att göra än att hålla reda på vem som skall sam-
beskattas med vem. Jag kan garantera att det skulle ge
mer pengar till statskassan än vad sambeskattningen
ger.
En annan förutsättning är möjligheten att förena
förvärvsarbete med familjeliv. Enligt jämställdhetsla-
gen är arbetsgivare skyldiga att planera så att arbets-
tagare kan förena föräldraskap och förvärvsarbete,
men skattelagstiftningen säger något annat. Vad är det
för signal?
Att lämna och hämta sitt barn i barnomsorgen är
naturligtvis en nödvändig del av resan till arbetet. För
många kan just detta göra att bilen blir en nödvändig-
het. Om man fick räkna in hämtning och lämning
skulle man bli berättigad till skatteavdrag, men man
blir det inte därför att den delen inte får räknas in.
Vad är det för signal till alla kvinnor och män som
försöker att förena föräldraskap med förvärvsarbete?
Jag tror dessutom att rätten till kvittning av under-
skott i näring mot inkomst av tjänst är bra för kvinnor,
därför att många kvinnor som vill starta eget och
pröva sina vingar vill göra det i ganska liten skala och
verkligen se att affärsidén bär. De vill inte ta stora lån
utan dra i gång på egen hand. Jag tror att det förslaget
skulle ha mycket bra effekt även ur jämställdhetssyn-
punkt.
Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla mina re-
servationer men yrkar bara bifall till reservation nr 3
och nr 8.

Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v)
Fru talman! Dagens skattedebatt förs i en skugga.
Den skuggan kommer av att oppositionspartierna i
dag presenterar sina alternativ till regeringens komp-
letteringsproposition.
Men betänkandet ligger också i en annan sorts
skugga - den skugga som härrör från den politiska
verkligheten. Den är högst föränderlig. Det gör att
betänkandet är oerhört instabilt. Det är ett oerhört
fascinerande betänkande. Jag tror att det är den mest
fascinerande debatt som jag har deltagit i och kommer
att delta i under mina år i riksdagen.
Fru talman! I dag måste jag säga att jag är extra
glad över att vara vänsterpartist, för dagens socialde-
mokrat, Anita Johansson, har ingen lätt uppgift i de-
batten.
Den skattepolitik som Socialdemokraterna står för
varierar så snabbt att man måste ha ett väldigt snabbt
fotarbete och vara väldigt snabb i tanken för att hinna
med. För att vara litet snällare - jag är i grunden en
snäll människa - skall jag säga att den är så flexibel
att man måste vara oerhört tankesnabb för att hinna
med i argumenteringen.
Många ledamöter i kammaren brukar säga att de
begränsar sina yrkanden vad gäller reservationerna för
att vinna tid. Här finns det en väldigt bra och enkel
anledning att begränsa sina yrkanden för många op-
positionspartier: Den politiska verkligheten har redan
bifallit en rad reservationer i detta betänkande. Då
kan man låta bli att yrka bifall till dem. Det är ganska
logiskt, men det är också väldigt fascinerande att det
kan vara på det sättet.
Man kan helt enkelt säga att Socialdemokraterna
är varvade av den politiska verkligheten i dagens
debatt. Det är ingen lätt argumentsits.
Det gäller bl.a. mom 7 och reservation 18. Den
gäller avdragsrätt för underskott på nystartad verk-
samhet. Socialdemokraterna i utskottsmajoriteten
avslår detta förslag med kraft. En av grundstenarna i
skattereformen var att kvittningsrätt var oerhört fel-
aktigt.
Vi i Vänsterpartiet har alltid hållit oss till en väl-
digt modest mittlinje i denna fråga och sagt att man
kan ha en viss begränsad kvittningsrätt.
Socialdemokraterna, däremot, har pendlat från den
ena extremen till den andra. De har sagt att kvittnings-
rätt är fruktansvärt fel och ett grundskott mot skattere-
formen tills i dag, då de säger att det skall finnas
kvittningsrätt. I betänkandet står det att vi inte skall ha
kvittningsrätt. Vad som är grundskott mot skattere-
formen varierar med någon veckas mellanrum ibland.
Det är mycket fascinerande att följa dessa turer.
Nu är alltså reservation 18 bifallen av regeringen,
men avslagen av den socialdemokratiska utskottsma-
joriteten.
Reservation 19 om riskkapitalavdrag är lika fasci-
nerande. Utskottsmajoriteten skriver att det är ett
mycket dåligt förslag. Det skriver man explicit på
s. 16 i betänkandet. Men regeringen säger att det är ett
väldigt bra förslag som skall beredas. Det är oerhört
knepigt att det kan ändras så fort.
Man säger i debatten att det är en framgång för
Centerpartiet. Det kanske det är, men då är det desto
märkligare att läsa i betänkandet att Centern inte finns
med på reservation 19. Jag undrar vem Socialdemo-
kraterna egentligen har förhandlat med. Har man fört
en parallellförhandling med någon annan? Det är
kanske bara ett misstag att Centern inte är med på
reservation 19, men rent formellt sett är det så.
Det jag för min egen del tycker är mest fascine-
rande av allt, fru talman, är reservation 26 under
mom. 14. Jag tror att jag kommer att vara den ende
riksdagsledamot som har avgett en reservation i ett
utskott, gått upp i talarstolen och talat för reservatio-
nen och kanske begärt votering trots att det varit
onödigt på grund av att den politiska verkligheten
redan har lett till att reservationen har rättsverkan ute i
samhället. Det är konstitutionellt småintressant att en
reservation i kammaren har rättsverkan utanför kam-
maren.
Jag beklagar mig i och för sig inte. Jag tackar och
tycker att detta är bra. Men nog är det fascinerande
alltid. Det gör att jag inte kommer att yrka bifall, fru
talman, till min reservation 26, eftersom den redan har
rättsverkan utanför kammaren.
Hur kunde det bli så här? Hur kunde det toka till
sig på detta vis? Som de sade: Voffö gör di på dette
vise? Det verkar ju alldeles konstigt.
Det var natten mellan den 4 och 5 april som det
började toka till sig. Man jobbade snabbt och kom
överens om en massa saker. Det var helt fantastiskt på
skattepolitikens område. Man kom ut på morgonen
och sade att byggmomsen skulle tas bort. Det sade
Sveriges främsta experter på skattepolitik och eko-
nomisk politik. De hade inte upptäckt att vi hade gått
med i EU. Inte ett dugg! De skulle ta bort byggmom-
sen i alla fall. Det är fascinerande att man kände till så
litet om EU:s regelverk.
Vi som jobbar mot EU visste ju varför vi gick
emot, men nu förstår jag varför en del var så oerhört
för. De kände uppenbarligen inte till regelverket.
Nu har det blivit så oerhört tokigt. Man sänker
matmomsen och säger att det är bra fördelningspoli-
tik. Man gör det för att kompensera en sänkning av a-
kassenivån och nivåerna i socialförsäkringarna. Men
det är ju tokigt, fru talman! Jag har alltid pläderat för
sänkt matmoms. Jag tycker att det är en bra fördel-
ningspolitik. Det blir riktigt rejält bra fördelningspo-
litik när man finansierar det med höjd skatt på stora
inkomster och kapital. Men att sänka matmomsen och
finansiera det med sämre villkor för arbetslösa och
sjuka - det är knappt man kan kalla det för dålig för-
delningspolitik. Det är så ogenomtänkt. Det håller inte
ihop alls längre.
Fru talman! Tyvärr måste jag ge Carl Bildt rätt.
Det är ledsamt för mig. Men han varnade i valrörelsen
för en rödgrön röra. Nu är den här! Det är en rödgrön
röra som råder just nu på skattepolitikens område. Det
är beklagligt, men det går att rätta till. I grunden finns
det mycket bra hos både Centerpartiet och Socialde-
mokraterna. Det är bra som Kenneryd säger, att man
skall samverka. Men i denna mix behövs mer stabili-
tet. Det är den stabiliteten som Vänsterpartiet står för:
genomtänkt, långsiktig, bra fördelningspolitik med
miljöprofil, och inte det hattande hit och dit som nu
är.
En del säger att regeringen nu driver högerpolitik
på skatteområdet osv. Jag är inte riktigt säker. Om
moderaterna hade fått bestämma hade det varit mer
rejäla, hårda tag, med mer konsekvens i. Jag tror att
det är i Hamlet som det sägs: Det finns ett slags kon-
sekvens i galenskaperna. Det finns ett slags tråd hos
dem, inte en röd tråd utan en blå tråd.
Fru talman! Uttrycken vänster och höger i politi-
ken kommer från den franska nationalförsamlingen
under revolutionen 1789. De radikala satt till vänster i
kammaren och de mer konservativa satt till höger.
Men så fanns det de som inte satt vare sig till vänster
eller höger, de vare sig radikala eller konservativa.
Var det då mitten? Nej, det sade inte fransmännen.
Var det centern? Nej, så sade man inte heller. Frans-
männen hade ett uttryck för detta: le marais. Jag är
inte så bra på franska, så uttalet kanske var fel. Men
jag kan översättningen. Le marais betyder träsket. Det
är precis vad som råder just nu - skattepolitikens
träsk. Man hoppar tuva, och någon gång slinter foten
och så hamnar man i träsket. Tyvärr är det så just nu.
Fru talman! Vi kan ordna till det här. Det går att
rädda det fortfarande. Men då behöver vi en mer
uthållig och konsekvent skattepolitik. Den har Väns-
terpartiet redovisat, i motioner och i betänkandet. Den
innebär att vi har ett saneringsprogram på 114 miljar-
der. Vi tar ut 57 miljarder i skatteförstärkningar och
lika mycket i besparingar, lika fördelat.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servation under mom. 2.
Jag vill också hinna med några kommentarer till
de inlägg som har varit tidigare. Törhända drar jag
över min taletid med någon minut. K-G Svenson sade
att skattehöjningar inte ger fler jobb eller bättre eko-
nomi. Det var till hälften rätt. Men det är inte riktigt
godkänt. Det är sant att skattehöjningar inte ger fler
jobb. Men visst ger de bättre ekonomi. Självklart gör
de det. Det är det som är felet med moderaterna, att
de inte inser att det behövs ett inslag av inkomstför-
stärkningar i budgetsaneringen.
Det finns dock några poänger på den borgerliga
sidan som jag skulle kunna hålla med om. Både Mo-
deraterna och Folkpartiet, framför allt Folkpartiet, har
lyft fram att vi behöver en del skattesänkningar för att
stimulera till fler jobb. Vi i Vänsterpartiet tycker att
det är rimligt att överväga skattesänkningar inom
tjänsteproduktionen. Men skillnaden mellan oss och
moderater och folkpartister är att vi säger att vi skall
sänka skatterna för all tjänsteproduktion, både kom-
munal och privat. Tjänster som tjänster. Vänsterpar-
tiet försöker jobba med likformigheten, att vi skall
uppträda så likformigt som möjligt.
Karin Pilsäter säger att man skall kalla saker och
ting vid deras rätta namn. Det håller jag med om. Då
måste jag säga till Karin Pilsäter att höjda egenavgif-
ter är höjda skatter. Dessa egenavgifter som skulle
vara avdragsgilla, som många driver på för, även
Folkpartiet, är regressiva skattehöjningar. Marginal-
skattehöjningen blir mindre ju högre inkomster man
har. Det är mycket dåligt, Karin Pilsäter.
Karin Pilsäter tar upp förmögenhetsskatten. Om
min fru är förmögen och jag sambeskattas med henne,
kan vi säga att det är dåligt för mig. Men nu är det så
beviljat att jag har giftorätt till halva min frus förmö-
genhet. Inte vill väl Karin Pilsäter ta bort min giftorätt
eller kvinnans giftorätt till mannens förmögenhet. Den
är väl värdefull. Det är bl.a. ett av skälen till att vi har
sambeskattning.
Rolf Kenneryd talar om att det är bra med samsyn.
Det är riktigt. Vi i Vänsterpartiet har verkligen arbetat
i den riktningen. Vi har ställt upp på oerhört tuffa
beslut för vår egen politiks del. Jag tycker att det är
oerhört positivt att t.ex. Centerpartiet kunde ställa upp
på beslutet om att halvera avdragsrätten för privata
pensionsförsäkringar. Det är riktigt. Men i samma
andetag säger Rolf Kenneryd att man har en över-
gångsvis acceptans. Det har inte vi i Vänsterpartiet!
Det vi ställer upp på, ställer vi upp på, och inte över-
gångsvis.
Det är hela felet med den svenska skattepolitiken,
att man har en övergångsvis acceptans. Det visar t.ex.
frågan om kvittningsrätt, där kammarens alla partier
snart har intagit alla möjliga ståndpunkter, åtminstone
vissa partier här. Vid skattereformen sade Folkpartiet
och Socialdemokraterna: Vi skall inte ha någon
kvittningsrätt. Det är jättedåligt. Sedan kom det en
borgerlig regering där Folkpartiet ingick och sade: Vi
skall ha kvittningsrätt. Sedan kommer Socialdemokra-
terna tillbaka och säger: Vi skall inte ha någon kvitt-
ningsrätt. Sedan blir det vår och då säger man: Vi
skall ha kvittningsrätt. Det blir rörigt att hålla reda på
alla turerna! Tänk er en stackars egenföretagare, en
småföretagare, som skall planera sin verksamhet. Om
det ändå fanns en viss logisk periodicitet i förändring-
arna, så kunde man veta att kvittningsrätten gäller
t.ex. vartannat år. Inte ens det finns. Det finns inte ens
någon begriplig periodicitet i denna röra. Det är trå-
kigt att det skall vara på det sättet.
Fru talman! Jag har redan dragit över min anmälda
taletid med en halv minut. Jag vill säga att vi har
möjligheter. Vi i Vänsterpartiet tänker fortsätta med
en konstruktiv linje i skattepolitiken. Den innebär
skatteväxling, att man höjer företagsskatterna till den
nivå som är ute i Europa, att man sänker skatterna för
låga inkomster och höjer den för höga inkomster samt
att man gör riktade skattesänkningar för att stimulera
arbete.
Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till Väns-
terpartiets reservation under mom. 2, dvs. reservation
9.

Anf. 5 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Detta är inte en familjerättslig dis-
kussion utan en skattepolitisk. Jag vill ändå påpeka
för Lars Bäckström att sin giftorätt har man ingen
nytta av förrän äktenskapet upphör, antingen genom
skilsmässa eller den enes död. Då får man givetvis
betala förmögenhetsskatt, när man ärver eller vid en
skilsmässa så att säga blir ägare till sin rika frus för-
mögenhet. På samma sätt är det om t.ex. min man har
mycket lägre lön än jag. Han lever då naturligtvis på
en mycket högre standard än han skulle göra med sin
egen lön. Han får inte betala högre marginalskatt för
det, trots att vi delar på pengarna.
Antingen betraktas man som enskilda personer i
beskattningen eller också gör man det inte. Sambe-
skattning av förmögenhet är en främmande fågel i
skattepolitiken. I den övriga skattepolitiken betraktas
vi som individer. Därför tycker vi i Folkpartiet att
detta är fel. De summor som det kostar för statskassan
att avskaffa detta tror vi att man kan få in på annat
sätt. I annat fall är vi beredda att ompröva andra
skattesatser för att åstadkomma detta, som ändå är
rätt.
Beträffande kvittningsrätten kan jag säga att man
naturligtvis kan ha som ledstjärna att man alltid skall
tycka likadant, oavsett vad som händer. Men vi har en
verklighet runt omkring oss som ändrar sig. Man kan
också lära sig av det som händer. När nya fakta kom-
mer fram kan man ändra sig. Det tycker vi inte är
något fel. Tvärtom tycker vi att det är bra om man
ändrar sig när man får nya kunskaper. I det läge Sve-
rige befinner sig i nu och har befunnit sig i i ganska
många år, är det bra om man kan underlätta för män-
niskor som vill ta chansen att starta ett eget företag
och se om vingarna bär. Därför vill vi ha en kvitt-
ningsrätt, som i och för sig inte är det som kommer att
skapa den halva miljonen nya jobb men ändå kan vara
ett litet bidrag i den kampen.

Anf. 6 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det är visst bra, Karin Pilsäter, att
man ändrar ståndpunkt om man tycker att man har
blivit klokare. Jag har all respekt för att man gör det.
Vi i Vänsterpartiet har tyckt samma sak i den här
frågan precis hela tiden, ända sedan skattereformen.
Vi kan tänka oss en viss, begränsad kvittningsrätt. Vi
såg de här problemen redan från början. Det är bättre
att man lär sig tidigt än att man lär sig sent, men sedan
är det naturligtvis bra när man kommer på bättre tan-
kar.
Frågan om förmögenhetsskatten handlar dels om
giftorätten, dels om att inte ge möjligheter till skatte-
planering, att det inte skall vara möjligt att ta ner
skatten på en stor förmögenhet genom att placera ut
den.
Det är positivt att kunna nyansera sina ståndpunk-
ter. Det finns också en likhet mellan mig och Karin
Pilsäter i och med att vi båda kan tänka oss riktade
skattesänkningar inom tjänsteområdet. Skillnaden
mellan mig och Karin Pilsäter är endast att hon vill
begränsa sig till den privata sidan, medan jag tycker
att det är viktigt att ge den här möjligheten även på
den kommunala sidan. Jag tror nog att Karin Pilsäter
kan utveckla tankegångarna även på det området. Vi
vet ju att Folkpartiet kan bli klokare. Det har vi nyss
fått bevis på.
Så det finns hopp, särskilt som Folkpartiet går
emot de onödiga sänkningarna i nivåerna. Det finns
hopp. Vi har varsin kvinnlig partiledare, och det är
kanske därför vi blir klokare och klokare inom mitt
och Karin Pilsäters parti. Det kan bero på det, men
det är inte helt säkert.

Anf. 7 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Våra ståndpunkter, vare sig det gäller
förmögenhetsbeskattning, kvittningsrätt eller ersätt-
ningsnivåer, ligger så att säga fast sedan tidigare, de
har inte kommit med den nya partiledaren. Det är
självklart bra med fler kvinnor i politiken, bl.a. därför
att man då mer kommer att lyfta fram sådant som
tillhör kvinnors vardag och sådant som kvinnor verk-
ligen blir upprörda över.
Jag är ingen familjefundamentalist, det är jag inte,
men sambeskattning av förmögenhet gynnar faktiskt
alla andra samlevnadsformer utom just den vanliga
familjen. Det tycker jag är att gå litet väl långt. Jag
tycker att man skall likställa alla samlevnadsformer
och låta folk bestämma själva hur de vill ha det. Jag
tror att de allra flesta människor gärna vill leva till-
sammans i en grupp, i en familj, gifta eller som sam-
bos. Men sambeskattningen av förmögenheter gynnar
alla andra samlevnadsformer, t.o.m. skenskilsmässor.
Jag tror att skatteplaneringen är större med sambe-
skattningen än utan i och med att man inte vill riskera
att hamna i en sambeskattningssituation ifall man har
mycket pengar.
Beträffande tjänstebeskattningen lägger vi som
sagt fram vårt utvecklade förslag senare under dagen,
så det vore fel att diskutera den saken nu, när försla-
get ännu inte är formellt väckt.

Anf. 8 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det kan finnas brister i fråga om för-
mögenhetsbeskattningen, t.ex. om det rör sig om ett
samboförhållande som är av äktenskapskaraktär, då
man inte får den samlade förmögenhetsskatten. Såda-
na problem skall man se över. Det har Karin Pilsäter
rätt i.
Karin Pilsäter måste fundera över frågan om
tjänstebeskattningen innan förslaget presenteras of-
fentligt. Om man minskar skatteuttaget för ett privat
tjänsteföretag, som kanske bedriver vård, säljer korv
eller putsar skor, varför skall man då inte göra det-
samma för det offentliga företaget som ger vård och
hjälp inom långvården, till de handikappade, till "det
glömda Sverige", som ni brukar tala om? Varför skall
man sänka skatten för ägaren till korvkiosken men
inte för dem som jobbar för "det glömda Sverige"?
Det måste vara lika. Det är min poäng, Karin Pilsäter.
Det är det som skiljer oss.
Saker skall kallas vid sitt rätta namn. Det gäller
egenavgifterna. Det är en regressiv skattepolitik ni
driver, en politik som slår hårdast mot dem med lägst
inkomster. Hur skall ni sedan finansiera skattesänk-
ningarna? Ni vill göra det med besparingar. Då slår ni
mot "det glömda Sverige". Det blir inget eget rum i
långvården om era skattesänkningar skall finansieras.
Det är ert problem. Så ni får bli ännu klokare.

Anf. 9 ROLF KENNERYD (c) replik
Fru talman! Lars Bäckström ägnade avsevärd tid
av sitt anförande åt innehållet i kompletteringspro-
positionen. Jag tänker inte i dag uppta kammarens tid
med att debattera detta ämne, utan vi får tillfälle att
återkomma till den frågan.
Ett besked vill jag dock ge med anledning av att
Lars Bäckström påstod att samarbetet var resultatet av
"en natts arbete". Jag kan avslöja för Lars Bäckström
och övriga att det samarbete som offentliggjordes den
5 april föregicks av åtskilliga diskussioner under såväl
dag- som kvälls- och nattetid.
Avslutningsvis vill jag beträffande uttrycket
"övergångsvis acceptans" erinra om att t.ex. den för-
höjda statsskatten är övergångsvis beslutad.

Anf. 10 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tyckte att det jag sade verkade va-
ra korrekt, eftersom den socialdemokratiska riksdags-
gruppen fick information tidigt en morgon, den cen-
terpartistiska riksdagsgruppen fick information tidigt
en morgon och sedan var det debatt i kammaren. Jag
trodde ni blev så snabbt informerade att ni inte hann
förankra beslutet, men det kanske var andra skäl som
gjorde att ni inte informerade era grupper. Det kan
inte jag utröna.
Jag såg det närmast som en förklaring att beslutet
fattades hastigt en natt, att det var av den anledningen
som man, som medlem i EU, på morgonen kunde gå
ut och säga att byggmomsen skulle tas bort. Det hade
varit en logisk förklaring. Men har man kommit fram
till förslaget på dagtid, under noggranna förberedel-
ser, då är komptensnivån beklagligt låg både på finan-
sen och bland Centerpartiets skattepolitiker. Alla som
känner till EU:s skatteregler vet ju att detta inte är
möjligt. Så det var närmast en förmildrande omstän-
dighet jag lyfte fram. Har man gjort misstagen på
dagtid, under eftertanke, då är det bara desto mer att
beklaga.
Sedan till detta med "övergångsvis acceptans".
Det Rolf Kenneryd säger om värnskatten är riktigt,
det känner jag till. Vad jag talar om är alla de andra
skatteförändringarna, på runt 50 miljarder - värnskat-
ten motsvarar ju bara ett par miljarder. Rolf Kenneryd
säger att det är det som det handlar om, men det
handlar ju om 50 miljarder. Vi kan inte i svensk poli-
tik säga att vi har övergångsvis acceptans för detta. Vi
måste ha stabilitet för svenska löntagare och företaga-
re, så att de vet vad de har att räkna med. Vi måste
bort från tankarna på en övergångsvis acceptans. Vi
behöver långsiktigt stabila spelregler.

Anf. 11 RONNY KORSBERG (mp)
Fru talman! Det ligger en hel del i den beskrivning
som Lars Bäckström nyss gav av situationen. Även
om jag kanske inte är beredd att gå lika långt som han
och beskriva det som ett träsk, var det han sade oer-
hört tankeväckande.
Som nykomling i den här branschen måste jag sä-
ga att det är väldigt svårt att hänga med i alla turer.
Det som sägs här i kammaren har faktiskt inte bara ett
underhållningsvärde, utan det har en mycket allvarli-
gare underton. Det kan vara helt förödande för tilltron
till vår förmåga att hantera den ekonomiska situatio-
nen om man på det här sättet håller på att laborera
med spelreglerna, så att vi inte vet från den ena må-
naden eller veckan till den andra vilka regler det är
som gäller. Att i sådana sammanhang vara företagare
är ingen avundsvärd situation.
Jag tänker i mitt anförande inte uppehålla mig så
mycket vid enskilda detaljer, utan jag tänker lyfta
blicken litet grand.
Skattepolitikens utformning är helt avgörande för
hur samhällsutvecklingen ser ut. Vi har länge drivit
tanken på att man skall ändra beskattningen från att
beskatta det som vi vill ha till att beskatta det vi inte
vill ha. Vad vi beskattar och hur mycket vi beskattar
det är avgörande för hur utvecklingen ser ut.
Det som har hänt hittills tycker jag har gett signa-
ler i fel riktning. Jag tänker då på att beskattningen på
arbete har ökat, medan försöken att höja skatten på
miljöstörande aktiviteter och energi har varit alldeles
otillräckliga. Vi har därför inte fått de styreffekter
som behövs.
I höstas skulle man t.ex. ändra beskattningen på
bensin, en ganska trivial företeelse. Det finns olika
miljöklasser på bensinen, och man valde då att låta
prisskillnaden vara 6 öre. Det är ett mycket talande
exempel på att man inte förstår vad styreffekterna
betyder för förändringen av vad som konsumeras.

Som jag sade inledningsvis är långsiktiga och
stabila spelregler det som är viktigt. Men man kan
inte ändra hur snabbt som helst, utan det måste ske i
vad man kan kalla anpassade steg. Rolf Kenneryd var
inne på att man inte får försätta företagen i en felaktig
konkurrenssituation, och det är riktigt. Det är en av de
frågor som den skatteväxlingsutredning som nu har
tillsatts skall ta upp.
Vad vi från Miljöpartiet hela tiden har sagt är att
vi inte är så tveksamma till om man skall växla den
här skatten, utan snarare hur det skall gå till. Det är
vår förhoppning att man inte begraver de här frågorna
i utredningen utan i stället använder den för att se hur
effekterna blir och hur det här skall göras på ett ef-
fektivt sätt.
Utredningen kommer också att titta på hur EU-
medlemskapet påverkar oss. Det är faktiskt så att vår
möjlighet att förändra skattesystemet i Sverige har
kraftigt begränsats genom att vi har blivit medlemmar.
Man kan också vända på det och säga att vi nu är
medlemmar, enligt svenska folkets vilja, och då skall
vi naturligtvis använda vårt mandat för att försöka
påverka inom det systemet och se om vi den vägen
kan driva på utvecklingen.
Själva huvudtanken med vår politik när det gäller
skatteväxlingen är helt enkelt att försöka få fart på
Sverige, men på ett hållbart sätt.
Jag vill yrka bifall till reservation 5 till betänkan-
det.
En helt annan sak, som också behandlas i betän-
kandet och som jag tänkte säga några ord om, gäller
egenarbete på kommunala dagis. På ett dagis som
drivs i egen regi kan man själv arbeta och därmed
sänka sin barnsomsorgsavgift. Man blir då inte be-
skattad för detta, utan det betraktas som ideellt arbete.
Vi tycker att det är bra, av det enkla skälet att det är
bra att fler föräldrar deltar i barnens vardag och är
med och jobbar på dagis. Jag har själv ganska många
års erfarenhet av den typen av verksamhet och vet att
det fungerar oerhört bra.
Därför vore det klokt om även de som inte har
möjlighet att delta i arbetet på ett föreningsägt dagis
kunde vara med och arbeta på ett vanligt, kommunalt
dagis, för att få en högre föräldraaktivitet där. Vi
menar att de som en stimulans också skulle få möjlig-
heten att minska sin avgift utan att förmånsbeskattas
för det. Vi tror att det skulle ha ganska stora positiva
sociala effekter om vi kunde göra bördan lättare för
fler människor, som i dag kanske ansätts hårt av de
skatteförändringar som sker och som har dålig eko-
nomi. På samma gång skulle deltagandet i barnens
vardag bli större.
Med det vill jag yrka bifall till vår reservation 28,
där vi tar upp den här frågan.

Anf. 12 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Kristdemokratisk ekonomisk politik
tar sin utgångspunkt i marknadsekonomin och efter-
strävar stabilitet i samhällsekonomin. En väl funge-
rande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med
en grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila
spelregler. Denna grundsyn får konsekvenser för den
skattepolitik som kristdemokraterna vill föra. En
målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är
att skapa förutsättningar för nya jobb och en långsik-
tigt hållbar utveckling. En ökad sysselsättning är en
förutsättning för att minska det resursslöseri som den
höga arbetslösheten innebär. Samtidigt ökar skatteun-
derlaget, och de offentliga utgifterna minskar. Där-
med förbättras också möjligheterna att förstärka väl-
färden, vården och den sociala omsorgen och att
åstadkomma en rättvis fördelning.
Skattepolitikens huvuduppgift är att finansiera of-
fentlig verksamhet och är ett viktigt instrument för att
uppnå mål som full sysselsättning, stabil och uthållig
tillväxt, rättvis fördelningspolitik, god miljö och hus-
hållning.
Både teoretiskt och erfarenhetsmässigt kan exem-
pel ges på hur skatter snedvrider resursanvändningen
och effektiviteten i ekonomin. Sverige har fortfarande
ett av världens högsta skattetryck. Det höga svenska
skattetrycket och utformningen av skattesystemet har
lett till svag produktivitetsutveckling, blygsamt nyfö-
retagande och svagt intresse för att satsa riskvilligt
kapital i svenska företag. De massiva skattehöjningar
som den socialdemokratiska regeringen i rask takt har
drivit igenom försämrar ytterligare företagsklimatet i
Sverige.
Under hösten har den socialdemokratiska rege-
ringen ägnat sig åt att återställa den politik som bl.a.
vi kristdemokrater har varit med och utformat. Under
våren har regeringen försökt att minska de negativa
effekterna av höstens politik. I ord säger regeringen
att den till viss del vill ändra sin skattepolitik. Man
kan säga att regeringen vill "återställa återställarna".
Därför är dagens debatt och de förväntade besluten
något märkliga. Flera förslag från bl.a. kristdemokra-
terna, t.ex. slopad dubbelbeskattning, införande av
riskkapitalavdrag och återinförande av kvittningsrätt
för förlust i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
kommer att avslås. Detta trots att regeringen i sin
kompletteringsproposition och i uttalanden de senaste
dagarna säger sig ha en annan uppfattning. Den soci-
aldemokratiska skattepolitiken saknar en långsiktig
strategi och är för närvarande i ordets rätta bemärkel-
se en dagspolitik.
Fru talman! En av de främsta uppgifterna för
skattepolitiken i dag är att reducera de kraftigt höjda
skattekilarna på arbetsinkomster, bl.a. genom att åter-
gå till principen om en statlig inkomstskatt på högst
20 % samt att ta bort den s.k. allmänna löneavgiften
som infördes vid årsskiftet. Dessa höjda skatter för-
svårar möjligheterna att skapa goda förutsättningar för
nya jobb. I stället bör systemet med ett slopat grun-
davdrag vid den statliga beskattningen återinföras,
vilket inte höjer marginalskatten.
Det är uppenbart att de långsiktiga nackdelarna av
att höja skatten på arbetsinkomster och företagande är
stora, och de kan dessutom komma snabbt nu när
arbete och kapital kan röra sig fritt över nationsgrän-
serna inom EU. Härtill kommer att misstron mot
stabiliteten i det svenska regelsystemet ökar och
minskar investeringsbenägenheten. Det är svårt att tro
att skatter som drabbar arbete skulle kunna vara nå-
gon effektiv och långsiktigt hållbar lösning alldeles
frånsett ideologiska synpunkter.
Det är glädjande att riksdagen kan ena sig om att
avslå regeringens förslag om avtrappning av det sär-
skilda grundavdraget för folkpensionärer med kapital-
inkomster. Det är minst sagt märkligt att regeringen
ville ha högre kapitalskatt för pensionärer med låga
inkomster än för människor i övrigt. Förslaget var till
sin konstruktion en omvänd Robin Hood-skatt. Rege-
ringens politik har i detta avseende inte någon god
fördelningsprofil.
Kristdemokraterna vill utöver att stoppa skatte-
höjningen för pensionärer med låga inkomster satsa
pengar på de sämst ställda pensionärerna. Kristdemo-
kraterna har i sin ekonomiska motion från januari
anslagit medel för höjda bostadsbidrag med 500 mil-
joner och höjda pensionstillskott med 250 miljoner.
Med hänvisning till fördelningspolitiska skäl instäm-
mer kristdemokraterna i förslaget att i stället för en
skattehöjning för pensionärerna hämta in motsvarande
budgetförstärkning genom att begränsa det allmänna
grundavdraget till 0,24 basbelopp. Förslaget innebär
att detta grundavdrag blir 300 eller 400 kr lägre än
enligt nuvarande regler.
De nya jobb som måste fram kommer att finnas
inom den privata sektorn, inte minst inom den privata
tjänstesektorn. De nuvarande mycket höga skatteki-
larna på arbete motverkar en sådan utveckling. Skat-
tesystemet begränsar hushållens möjligheter att köpa
hushållstjänster, vilket är ett samhällsekonomiskt
problem som måste åtgärdas. Som det är i dag har
ytterst få hushåll råd att efterfråga dessa tjänster.
Kristdemokraterna föreslår bl.a. att en ungdoms-
skattsedel införs. Förslaget innebär att arbetslösa
ungdomar upp till 25 års ålder får möjlighet att starta
egna företag med en speciell skattsedel som berättigar
till betydligt lägre arbetsgivaravgifter eller egenavgif-
ter på de utförda hushållstjänsterna. Tjänsterna skulle
dessutom vara momsbefriade. Med hushållstjänster
menas t.ex. bilvård, trädgårdsarbete, löpande hus-
hållsarbete och enklare fastighetsunderhåll. Tjugo-
femårsgränsen innebär att incitamenten till utbildning
inte minskar och förhindrar dessutom risken att ung-
domarna fastnar i denna typ av skattesubventionerat
arbete under längre tid. Det är vår övertygelse att ett
system med ungdomsskattsedlar på kort sikt skulle
kunna skapa många nya ungdomsjobb inom hushålls-
sektorn.
Ett annat förslag för att stimulera arbetstillfällen
inom tjänstesektorn är att radikalt sänka tjänstemom-
sen. En sådan åtgärd skulle vara betydligt mer effektiv
för nya arbetstillfällen än att sänka matmomsen med
hela 7,7 miljarder kronor. Kristdemokraterna kommer
i dag, i vår ekonomiska motion med anledning av
kompletteringspropositionen, att lägga fram ett sådant
förslag.
Fru talman! Fr.o.m. den 1 januari 1995 avskaffa-
des den rätt till kvittning av underskott i näringsverk-
samhet mot inkomst av tjänst som infördes av den
borgerliga regeringen. Att denna kvittningsrätt har
slopats innebär att tillväxten av nya företag försvåras
ytterligare. Regeringen bör skyndsamt lägga fram
förslag till de lagändringar som behövs för att regler-
na skall kunna återställas med verkan fr.o.m. in-
komståret 1995.
I kompletteringspropositionen skriver regeringen
att ett förslag om återinförd kvittningsrätt skall gälla
först från inkomståret 1996. Jag vill fråga socialde-
mokraterna i riksdagen och Anita Johansson varför
inte detta förslag bör gälla från år 1995 så att vi und-
viker ett "glapp" under 1995. Varför skall nya företag
behöva vänta ett år på Socialdemokraterna?
Kanske har Centerpartiet någon förklaring till
detta "glapp", eftersom även Centerpartiet står bakom
kompletteringspropositionen? Samtidigt som Centern
står bakom kompletteringspropositionen står Centern
också bakom reservation nr 18 i dagens betänkande. I
betänkandet står att kvittningsrätten införs 1995. Frå-
gan är ganska uppenbar: Vad har Centerpartiet egent-
ligen för uppfattning? Skall kvittningsrätten införas
1995 enligt reservationen eller 1996 enligt komplet-
teringspropositionen? Det är litet svårt att sitta på två
stolar samtidigt.
Försörjningen av riskkapital är synnerligen viktig,
särskilt för de mindre och medelstora företag som har
en begränsad riskkapitalmarknad att vända sig till.
Det är viktigt att stimulera enskilda sparare att inte
bara investera i fondsparande eller i etablerade före-
tag. Därför behöver ett särskilt riskkapitalavdrag
införas.
I kompletteringspropositionen skrivs att ett risk-
kapitalavdrag bör införas men endast bli "temporärt".
Det skulle vara intressant att höra varför Socialdemo-
kraterna anser att avdraget endast skall vara tempo-
rärt. Behövs det inte långsiktig försörjning av risk-
kapital? Skall det bara vara beroende av konjunktur-
svängningar?
Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reser-
vationer i betänkandet, men yrkar bifall endast till
reservationerna 6, 16 och 18.

Anf. 13 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill ställa en kort fråga för ord-
ningens skull, för att vara säker på att jag förstår vad
kds säger. Hur skall ni kunna sänka tjänstemomsen
när Sverige är medlem i den europeiska unionen?

Anf. 14 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) re-
plik
Fru talman! Vi kommer att lägga fram det försla-
get om ca 45 minuter, och jag vill därför ogärna gå in
på detaljerna i förslaget nu. Men vi återkommer.

Anf. 15 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tror att det hade varit klokt om
Michael Stjernström inte ens hade nämnt det här i
kammaren. Nu verkar det bara som om Michael
Stjernström inte känner till de grundläggande mervär-
desskattedirektiven i EU. Det är olyckligt att det
framstår på det sättet - i alla fall för Michael Stjern-
ström.

Anf. 16 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi i
huvudsak två saker dels propositionen om det särskil-
da grundavdraget för pensionärer, dels ett stort antal
motioner från den allmänna motionstiden.
Det är precis som Lars Bäckström sade. Efter det
att vi har justerat det här betänkandet har vi socialde-
mokrater gjort upp med Centern om den ekonomiska
politiken med anledning av kompletteringspropositio-
nen. Det medför att en del av förslagen i detta betän-
kande kommer att ändras vid behandling av komplet-
teringspropositionen. Jag tycker också att en stor del
av debatten här i dag har handlat om kompletterings-
propositionen. Kompletteringspropositionen kommer
vi dock att få god tid att debattera i denna kammare
när förslaget väl ligger på riksdagens bord.
Fru talman! Förslaget om det särskilda grundav-
draget för pensionärer innebär att avdraget skall trap-
pas ner inte bara för dem som har en pension som
överstiger vissa belopp utan även för dem som har
inkomst av kapital. Enligt förslaget som motiveras
med statsfinansiella skäl skall det särskilda grundav-
draget minskas med 65 % av kapitalinkomsten. Sam-
tidigt föreslog regeringen att avtrappningen av bo-
stadstillägget för pensionärer som har en förmögenhet
skall mildras i syfte att begränsa den totala margina-
leffekten av de olika avtrappningsreglerna. Förslaget
ger i sin helhet uppskattningsvis en budgetförstärk-
ning på ca 800 miljoner kronor.
Vi i utskottet har stor förståelse för syftet med
förslaget - att förstärka statsfinanserna med 800 mil-
joner kronor. Den kombination av åtgärder som före-
slås riskerar emellertid att i många fall leda till icke
önskvärda konsekvenser, bl.a. genom att den samlade
marginaleffekten kan bli orimligt hög. I utskottet har
vi därför stannat för en annan lösning för att uppnå de
eftersträvade inkomstförstärkningarna.
Utskottets förslag innebär att det allmänna grun-
davdraget skall sättas ner från 0,25 till 0,24 basbe-
lopp, vilket ger ungefär samma inkomstförstärkning
som förslaget i propositionen. Åtgärderna innebär att
grundavdraget minskar för alla som har arbetsinkoms-
ter. Jämfört med nuvarande regler blir nedsättningen
av grundavdraget 300-400 kr, beroende på hur av-
rundningen utfaller.
Vi i utskottet anser att resultatet har en så begrän-
sad betydelse för den enskilde att en ändring av detta
slag är att föredra framför den ändring som föreslogs i
propositionen och dessutom ger det här bättre fördel-
ningspolitiska effekter.
Fru talman! Jag är mycket glad över att Center-
partiet har ställt upp helhjärtat bakom förslaget. Man
säger inte bara nej till förändringen utan man ställer
också upp på vårt förslag om ändring av grundavdra-
get.
Fru talman! Så till skattepolitikens inriktning.
Flertalet av de motioner som behandlas i det här be-
tänkandet går ut på att riva upp riksdagens beslut från
december förra året. Flera av motionerna kräver att vi
skall återvända till den orättvisa skattepolitik som
rådde under den borgerliga regeringens tid, Karl-
Gösta Svenson. Vår politik handlar om att nu få ord-
ning på statsfinanserna, skapa förutsättningar för en
god välfärd genom att bekämpa arbetslösheten och
genom att vi får stabila priser och förhoppningsvis en
hög tillväxt. I det här sammanhanget är skattepoliti-
ken en mycket viktig del, inte minst ur fördelnings-
politiska aspekter.
Åtgärderna på skatteområdet beräknas leda till in-
komstförstärkningar för den offentliga sektorn med
full effekt år 1998 på ungefär 36 miljarder kronor.
Besparingar och inkomstförstärkningar utformas med
sikte på att fördela bördorna så rättvist som möjligt
mellan olika grupper. Som ett grundläggande syfte
angavs också att man skall återställa 1990 års skatte-
reform med dess viktiga principer om enkelhet, lik-
formighet och rättvisa. Bakom detta stod faktiskt vi
och Folkpartiet så ståtligt när vi fattade beslut om
reformen.
Beslutet på skatteområdet innebär bl.a. att utdel-
ningsinkomster och reavinster på aktier åter skall
beskattas på samma sätt som andra kapitalinkomster
och med en i stort sett enhetlig skattesats på 30 %.
Vidare behålls skattereduktionen för ränteutgifter på
30 %. Förmögenhetsskatten skall behållas och ses
över. En värnskatt - vi kan kalla den vad vi vill, säg
gärna en höjd statsskatt - på 5 % skall utgå t.o.m.
1998. Samtidigt återinförs grundavdraget vid taxering
till statlig inkomstskatt, och indexeringen av skatte-
skalan och grundavdraget begränsas.
Fru talman! Karl-Gösta Svensson och alla ni andra
i kammaren, jag skäms inte för att vi har höjt skatten
med många miljarder, framför allt för höginkomstta-
garna.
Vi framhåller att stabila regler måste tillåtas att
verka under en följd av år. Men förskjutningar mellan
olika skatter kan naturligtvis komma att ske. Frågan
om en växling mellan skatter på arbete och miljöskat-
ter utreds just nu. Den har ju många av talarna här i
dag talat sig varma för. Nu få ni chansen, som Rolf
Kenneryd sade, att ställa upp - kanske fler än ett parti
- för skatteväxlingen.
Den återgång i aktiebeskattningen som nu genom-
förs kommer att medföra att skatteuttaget från företa-
gen ändras. Vi har avsatt ytterligare 2 miljarder kro-
nor för att reducera skatteuttaget, i första hand för
små och medelstora företag.
Under sommaren kommer den s.k. KUSK-
kommittén att vara klar, alltså utvärderingen av skat-
tereformen. Det är med stor spänning som jag själv
ser fram emot detta betänkande - ett dokument som
jag varmt rekommenderar alla kammarens ledamöter
att läsa under sommaren. Även Företagsbeskatt-
ningsutredningen beräknas bli klar under detta år.
Fru talman! Inte helt oväntat återkommer Karl-
Gösta Svenson med krav på stora skattesänkningar på
ungefär 36 miljarder. Det är samma argument som
vanligt, att kraven på balans i offentliga finanser för-
utsätter att man genomför skattesänkningar i syfte att
återskapa växtkraft som snabbt kan begränsa under-
skottet i den offentliga sektorn. Denna matematik går
inte riktigt ihop, Karl-Gösta Svenson. Jag undrar om
Karl-Gösta Svenson har förstått hur stort vårt under-
skott är, hur många pengar och kronor som fattas i
statens budget. Ändå har Moderaterna mage att åter-
komma med dessa förslag om skattesänkningar för
höginkomsttagarna. Det är beklämmande, fru talman.
Betänkandet behandlar ytterligare motioner som
yrkar på att vi på skattepolitikens område skall lägga
om stora delar, stora delar där vi nu har försökt att få
en fördelningspolitiskt acceptabel beskattning, som
riksdagen kunde besluta om i december med stor
majoritet och med Lars Bäckströms hjälp. Jag tycker
att Lars Bäckström har återvänt till någonting som jag
inte riktigt kan hitta namnet på just nu, men det kan-
ske kommer under debatten.
Vi i utskottet begränsar oss till att hänvisa mycket
i vårt betänkande till vad vi skrev i december månad.
På många av dessa områden har Lars Bäckström inte
ändrat uppfattning.
Med anledning av vad som anförs i många motio-
ner vill vi dock erinra om att 1990 års skattereform,
som vi genomförde med en ganska bred majoritet,
inte bara gick ut på att begränsa de s.k. marginaleffek-
terna. Avsikten var att skapa ett stabilt och rättvist
system som skulle tillgodose samhällets behov av
skatteintäkter och bilda ett fast underlag för en god
utveckling av välfärden i vårt land. Detta var huvud-
principerna i den stora skattereformen.
Som vi kunde konstatera i höstas har utvecklingen
därefter inneburit mycket allvarliga brott mot grund-
läggande principer för denna reform. Det har medfört
stora skattebortfall som fått till följd att statens finan-
ser har försämrats dramatiskt och att angelägna utgif-
ter på olika välfärdsområden har trängts ut.
Den omfattande arbetslösheten har lett till en ökad
utslagning och stora problem som hotar att bli bestå-
ende, om vi inte gör någonting åt dem.
Den borgerliga regeringens politik innebar att
ekonomins funktionssätt försämrades och att statsfi-
nanserna undergrävdes genom en systematisk överfö-
ring av inkomster och förmögenheter till kapitalägare
och andra med mycket höga inkomster.
Det program på skatteområdet som riksdagen an-
tog i höstas innebar en återgång till grundtankarna i
skattereformen, som ger en samhällsekonomiskt ef-
fektiv beskattning med välbehövliga inkomstför-
stärkningar för den offentliga sektorn. En av utgångs-
punkterna har varit att bördorna av de ekonomiska
åtstramningarna måste fördelas rättvist och bäras av
alla efter förmåga. Fördelningen måste också innebära
rättvisa i ett längre perspektiv.
Den fördelningspolitiska analys som läggs fram i
finansplanen om åtgärder på skatteområdet och ned-
skärningar i transfereringar i offentlig sektor visar att
förändringarna ger en acceptabel fördelningspolitisk
profil. Vi instämmer i analyserna, att de bör fördjupas
och att man skall ta in materialet från KUSK-
utredningen, när det kommer. Regeringen bör därefter
snarast redovisa resultaten.
Fru talman! Många av de förslag som läggs fram i
de nu aktuella motionerna innebär en fortsättning av
den föregående regeringens politik och svåra brott
mot principerna i skattereformen. Flertalet av de
framställda yrkandena skulle leda till betydande skat-
tebortfall och måste avvisas, både av statsfinansiella
och fördelningspolitiska skäl.
Riksdagens ställningstagande till de av regeringen
aviserade förslagen på skatteområdet återkommer vi
till senare under vårriksdagen.
Fru talman! Utskottet har föreslagit en justering av
det allmänna grundavdraget som ett alternativ till
regeringens förslag om en begränsning av det särskil-
da grundavdraget för pensionärer. Vi har samtidigt
redovisat vad detta betyder i förhållande till de aktuel-
la motionerna. Vad utskottet härefter anfört innebär
att utskottet i övrigt avstyrker alla motionsyrkanden.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i skatteutskottets betänkande och avslag på samt-
liga reservationer.

Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill ge Anita Johansson rätt på en
punkt. Anita Johansson sade att Vänsterpartiet på
många områden inte har ändrat uppfattning. Det är
sant. Det finns en rad sådana områden. Men det är
egentligen en ganska klen tröst.
Anita Johansson säger att jag har återvänt till nå-
got som Anita Johansson inte ens vet namnet på. Nu
måste jag fundera på vad det kan vara som jag har
återvänt till. Jo, jag har återvänt till det jag tyckte i
december och januari: att vi inte skall slopa dubbelbe-
skattningen, att vi inte skall ha en total fri kvittnings-
rätt, att vi inte skall ha riskkapitalavdrag och att vi
just nu inte har råd att sänka matmomsen.
Detta är vad jag har återvänt till. Vad skall vi kalla
detta? Ja, ett namn som man skulle kunna använda är
socialdemokratisk politik från december-januari
1994/95. Det är ett hyfsat täckande namn på dessa
ståndpunkter. Jag står ut med att ha återvänt dit. Jag
har aldrig lämnat den platsen. Så det är hyfsat.
Angående grundavdraget sade Anita Johansson att
man drog tillbaka ett dåligt skatteförslag när det gäll-
de pensionärerna. Ja, det var ett dåligt förslag. Ni
drog tillbaka det, men sedan höjde ni i stället skatten
för alla löntagare med några tior. Det är väl kanske
inte så farligt, kan man säga. Men, Anita Johansson,
ni sänker nu också ersättningsnivåerna i a-kassan och
i sjukförsäkringen. Denna skattehöjning med några
tior drabbar inte bara dem som uppbär lön, utan den
drabbar även dem som uppbär a-kassa eller sjuker-
sättning, där nivåerna är 75 %. Dessa människor får
nu en skattehöjning på några tior. För dem som har ca
9 000 kr att leva på, de hade 12 000 kr innan, är en
höjning med några tior hiskligt hårt, Anita Johansson.
Det vet jag. Jag umgås - och det tror jag att också
Anita Johansson gör - med många av dessa männi-
skor. För dem känns varje minskning med en tia i
plånboken.
Varför har man inte i stället löst problemet genom
att tillstyrka min motion om att halvera avdragsrätten
på privata pensionsförsäkringar? Det hade gett exakt
motsvarande summa, och inkomstförstärkningen på
pensionärssidan hade funnits kvar. Det hade varit
bättre. Ni hade ändå gått med på det förslaget några
veckor senare, så det hade ju varit logiskt och rimligt.

Anf. 18 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Det låter litet grand som surt sa räven
om rönnbären från Lars Bäckström i dag.
Jag blev väldigt konfunderad när jag fick höra att
Vänsterpartiet inte längre ställde upp på en moms-
sänkning. Jag har varit med i skatteutskottet i mer än
15 år och ständigt diskuterat den frågan med Vänster-
partiet. Ni har ständigt återkommit med kravet på
sänkt moms på maten. Men nu när förslaget kommer
från Socialdemokraterna och Centern, då passar det
inte längre Vänstern. Det tycker jag är en mycket
underlig politik.
När Lars Bäckström och jag sist debatterade skat-
tefrågor i december kunde jag berömma honom, för
då tyckte jag att ni hade börjat att ta ansvar för det här
landet. Jag hade naturligtvis önskat att Vänsterpartiet
långt tidigare hade tagit ansvar på skatteområdet, men
bättre sent än aldrig. Det är tråkigt om Vänsterpartiet
skall återgå till det gamla "vi kräver att-partiet" och
inte längre vill ta ansvar för den djupa kris som Sveri-
ge nu befinner sig i, Lars Bäckström.

Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Att sänka momsen är fördelningspo-
litiskt bra, om man har råd med det. Om man finansie-
rar momssänkningen med höjd skatt på höga inkoms-
ter och kapital är detta bra fördelningspolitik. Men att
sänka matmomsen samtidigt som man sänker ersätt-
ningen för de arbetslösa och för de sjuka är vettlös
fördelningspolitik. Det är som att jag skulle lägga
krokben för någon på fotbollsplan och sedan med ett
litet leende skulle fråga: Skall du ha ett litet plåster?
Då skulle jag alltså förvänta att jag betraktades som
snäll och att publiken tyckte att jag var en fin sports-
man. När man sänker ersättningsnivån och sedan
kompenserar med plåster för alla är detta en orimlig
fördelningspolitik, Anita Johansson. Det var därför
som vi var emot det. Det var inte för att vi tycker att
en momssänkning är fel i sig, utan det var för att man
inte har råd med en sådan och med de sneda fördel-
ningseffekterna.
Anita Johansson talade om sneda fördelningsef-
fekter och KUSK. Anita Johansson vet att man från er
sida beräknar att skattereformen kunde balanseras
genom de höjda barnbidragen. Men det var bara den
ena höjningen som verkställdes - den andra höjningen
verkställdes aldrig - och nu sänker ni barnbidragen.
Enligt er egen argumentation är skattereformen icke
längre balanserad. Det är enligt er argumentation, inte
enligt min, men jag minns den argumentationen.
Anita Johansson kan ju den argumenteringen. Var-
för inte i stället ta pengarna från pensionssidan genom
att införa halverad avdragsrätt för privata pensions-
försäkringar? Det hade varit rimligare. Vi tar ansvar,
Anita Johansson. Men ni lägger nu ut 7,7 miljarder på
matmomssänkningen samtidigt som ni sänker skatteut-
taget med 4,3 miljarder. Totalt sänker ni skatterna
med 12 miljarder. Det är fråga om riktade skatte-
sänkningar som inte har några positiva sysselsätt-
ningseffekter, men de drar undan resurser från vård
och omsorg och kommunsektorn. Ni har hamnat fel,
ni har hamnat enligt det franska uttrycket i "le ma-
rais".

Anf. 20 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag hoppas att Lars Bäckström inte
har glömt värnskatten, kapitalbeskattningen och allt
det andra som vi tillsammans var överens om i de-
cember när det gällde att höja skatterna för högin-
komsttagarna.
Det är naturligtvis alltid populärt, Lars Bäckström,
att motsätta sig besparingar. Så har det alltid varit,
och det har också alltid varit Vänsterns sätt att driva
politik. Men vi måste nu tyvärr genomföra dessa
besparingar. Också jag tycker att det känns smärtsamt
att spara i a-kassan, i sjukförsäkringarna osv. Men jag
tror mig ändå kunna se att det som har hänt i svensk
politik efter det att vi gjorde upp med Centern - som
Rolf Kenneryd sade tog det inte bara en enda natt,
utan det var förhandlingar under flera dygn - är att
räntorna är på rätt väg och att kronan har stärkts. Det
viktiga i den ekonomiska politiken just nu är att det är
vi och inte längre den s.k. marknaden som beslutar.
Det är därför, Lars Bäckström, som vi gör det här
tillsammans med Centerpartiet, alltså för att vi åter-
igen skall få ordning på Sveriges finanser. Det kom-
mer på lång sikt att gynna löntagarna i det här landet.

Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Vad som är ett brott mot skatterefor-
men betraktas ju olika beroende på vem som föreslår
vad. Det varierar ju väldigt mycket just när det gäller
den socialdemokratiska politiken. Förr oss är ändå
detta med hälften kvar - dvs. maximalt 50 % i margi-
nalskatt - en oerhört central del i skattereformen. Det
är viktigt för ekonomins funktionssätt och som en
signal för människor i vårt land. Det är också viktigt
som en restriktion för oss själva. Även om verklighe-
ten runt omkring oss ändras finns det ändå vissa
grundläggande begrepp i skattepolitiken som man
måste hålla fast vid. Hälften kvar är ett sådant be-
grepp. Därför lägger vi fram förslaget att man skall
återgå till en marginalskatt på 50 %.
Vi var tveksamma till sänkningen av grundavdra-
get för pensionärer. Vi var i och för sig beredda att
acceptera detta, men när alla andra backade ur sade vi
att okej då är det väl dåligt. Men vi köpte inte precis
just den finansiering som Socialdemokraterna och
Centerpartiet kom överens om, eftersom vi tyckte att
det var en dålig finansiering. Det var inte för att vara
populister, utan det var för att vi tyckte att det inte var
ett bra förslag. Vi har lagt fram andra förslag som
täcker upp den summan. Att då höja skatten med
några hundralappar för alla rakt över hela linjen
tyckte vi inte var någon god idé.
Sedan sade Anita Johansson i sitt anförande att
den här politiken förhoppningsvis leder till en hög
tillväxt. Vi tycker inte att det räcker. Man måste ha en
politik där man satsar på nya företag som ägs av före-
tagare som skapar jobb. Då är dubbelbeskattning av
aktier inte en bra metod. Det låser pengarna i gamla
företag i stället för att de kan ingå som riskkapital i
nya företag. Det är därför som vi vill avskaffa dub-
belbeskattningen.

Anf. 22 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Karin Pilsäter säger att det viktigaste
av allt är att man har en marginalskatt på 50 %. Ja, det
var också vår målsättning, fru talman, när vi gjorde
upp om den stora skattereformen. Det var vår mål-
sättning att vi skulle kunna hålla fast vid detta. Men
tyvärr förlorade vi socialdemokrater regeringsmakten
1991. Tyvärr rusade statens finanser åt alla håll, och
det var kanske inte så konstigt med tanke på alla dessa
partier i regeringen som hade olika krav. Jag kan bara
beklaga att Sveriges ekonomi nu ser sådan ut att vi
måste ha den s.k. värnskatten. I det här läget tycker
jag att det är riktigt att höginkomsttagarna får betala
litet mer av sin inkomst i skatt.
Sedan när det gäller företagandet, Karin Pilsäter,
kan jag bara konstatera att under den förra regering-
sperioden var det 40 000- 50 000 företag som gick i
konkurs. Det kan man väl ändå inte skylla oss social-
demokrater för.

Anf. 23 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Av det senaste dokumentet från rege-
ringen, den stora kompletteringspropositionen, fram-
går väldigt tydligt att regeringen i varje fall inte anser
att de tre åren av borgerligt styre var det som orsaka-
de de ekonomiska problemen utan att de började långt
tidigare. Att företag går i konkurs i en lågkonjunktur
är knappast något märkligt. Men den förra regeringen
genomförde en rad förändringar som skulle underlätta
för företagen, av vilka en del åter har tagits bort.
Jag tror att stabila spelregler är oerhört viktiga. Ad
hoc-lösningar är inte det som skapar långsiktigt stabi-
la spelregler. Vore det så att dubbelbeskattning på
aktier skulle tas bort enbart för att ge några rika knö-
sar mer pengar i plånboken för att konsumeras upp,
skulle vi inte heller tycka att det var ett angeläget och
viktigt förslag, även om det principiellt är litet märk-
ligt att beskatta samma pengar två gånger. Syftet är
just att få ut pengar ur gamla företag, som går bra men
som ändå inte expanderar och ger nya jobb, för att
satsas i nya företag. Då kommer det även fortsätt-
ningsvis att vara så att en del affärsidéer trots allt inte
håller utan företag går i konkurs. Men många företag
kommer att klara sig, leva vidare, expandera och
anställa fler människor.

Anf. 24 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag trodde, Karin Pilsäter, att vi soci-
aldemokrater och Folkpartiet tillsammans skulle
åstadkomma stabila spelregler med den stora skattere-
formen. Tyvärr kan jag konstatera - jag har följt
skattefrågan mycket noga genom åren - att de stabila
spelregler som vi var överens om i denna kammare
bröts ganska snabbt upp när Bo Lundgren blev skat-
teminister. Det är tyvärr ett faktum.
Det är bara att konstatera, Karin Pilsäter, att man
höjde skatterna för låginkomsttagarna och sänkte dem
för dem med höga inkomster. Det handlade om unge-
fär 30 miljarder kronor åt båda hållen. Jag är mycket
ledsen över att Folkpartiet ställde sig bakom en sådan
politik i den förra regeringen.

Anf. 25 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) re-
plik
Fru talman! Jag tycker att det är ganska märkligt
att man talar om orättvis skattepolitik, som den förra
regeringen skulle ha fört, när man nu är i färd med att
genomföra förslagen om dubbelbeskattning och
kvittningsrätt.
Anita Johansson talar om att få ordning i statsfi-
nanserna. Är det i det läget acceptabelt att sänka
matmomsen med 7,7 miljarder som inte ger någon
större effekt på sysselsättningen? Inte heller fördel-
ningspolitiskt är detta förslag alls träffsäkert.
Jag tvingas konstatera att socialdemokraterna inte
har någon långsiktig strategi i skattepolitiken. Social-
demokraterna för en dagspolitik, som kommer att öka
misstron mot stabiliteten i det svenska regelsystemet
och minska investeringsbenägenheten. Vad Sverige
behöver är långsiktighet och stabilitet.

Anf. 26 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Kds hade ju förmånen att vara med i
den förra regeringen och försöka se till detta med
långsiktighet, men det kunde man inte se så mycket av
på den tiden.
När det gäller sänkning av matmomsen vet jag att
den kommer att stimulera ekonomin. Folk kommer att
kunna handla åtminstone mat litet billigare.
Nu har vi gjort upp med Centerpartiet. Såvitt jag
kan begripa har kristdemokraterna varit litet sura
därför att de inte fått vara med i diskussionerna. Jag
välkomnar att fler partier tar sitt förnuft till fånga när
det gäller att få ordning på statsfinanserna.

Anf. 27 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) re-
plik
Fru talman! Jag vidhåller att matmomsen inte är
något bra fördelningspolitiskt instrument. Det är bara
att gå tillbaka till de dokument som var aktuella för
tio år sedan, då man från socialdemokratin sade att
det var ett mycket trubbigt instrument som gynnade
de rika, dem som köper dyr mat.
Surhet är ingenting som utmärker en kristdemo-
krat. Det borde Anita Johansson känna till. Vi är
verkligen inte sura. Vi har egna förslag, och vi är
öppna för att samarbeta för att lösa Sveriges ekono-
miska problem.

Anf. 28 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Om nu inte Michael Stjernström tyck-
er att matmomsen är något bra fördelningspolitiskt
instrument, tycker då kds att det är fördelningspoli-
tiskt riktigt att göra som den förra regeringen gjorde?
Den sänkte skatterna för de rika och välbeställda och
planerade att sänka skatterna på förmögenheter, arv
och gåvor och lade i stället skatter på vanliga in-
komsttagare. Är det en riktig politik för kds?

Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp) replik
Fru talman! Jag noterar med tacksamhet inlägget
om skatteväxling i Anita Johanssons replik. Betän-
kandet är ju väldigt otydligt och grumligt i detta avse-
ende och jag tyckte nog att Anita Johanssons be-
skrivning av avsnittet var lika grumlig. Därför skulle
jag vilja ha ett förtydligande.
Jag fick den uppfattningen att Anita Johansson
själv tror på denna tanke, eftersom hon inbjöd fler
partier och förväntade sig att fler partier än ett skulle
ställa upp. Men då måste jag fråga: Tror Socialdemo-
kraterna egentligen på skatteväxling? Varför vill man
vänta i ett och ett halvt år, tills utredningen om skatte-
växling är klar, med att vidta några åtgärder över
huvud taget? Och varför har man höjt skatten på arbe-
te, om man nu tror att en växling där bl.a. beskatt-
ningen på arbete sänks skulle vara en riktig väg?
Varför har man då höjt den? Och varför har man nöjt
sig med att höja koldioxidskatten med sådana blyg-
samma belopp så att det inte täcker mer än knappt en
tjugondel av EU-medlemskapsavgiften? Det skulle
jag vilja veta.
När det gäller sänkningen av a-kasseersättningen
skulle jag vilja veta varför Socialdemokraterna, som
pläderar så för rättvis fördelningspolitik, inte har
ansträngt sig mer för att hitta en rättvis fördelnings-
profil. En sådan generell sänkning av a-
kasseersättningen slår nämligen ganska tufft mot dem
som har låga inkomster.

Anf. 30 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag tror på skatteväxling, Ronny
Korsberg. Jag vill verkligen uppriktigt säga det. Men
vi har en tradition i denna kammare och i Sverige att
när det pågår en utredning avvaktar vi den. Jag kom-
mer att göra allt som står i min makt för att det skall
bli bra med skatteväxlingen.
Ronny Korsberg frågar varför vi har höjt skatten
på arbete. Jo, därför att statens finanser ser ut som de
gör, Ronny Korsberg. Det är mitt enkla svar på den
frågan.

Anf. 31 RONNY KORSBERG (mp) replik
Fru talman! Jag är mycket medveten om hur sta-
tens finanser ser ut. I det förslag till budget som vi har
lagt fram från Miljöpartiet har vi förbättrat statens
finanser med ungefär ytterligare 5 miljarder gentemot
det förslag som regeringen har lagt fram.
Men vi har lagt ökade skatter på sådant som vi vill
bli av med, t.ex. koldioxid och andra saker, inte på
arbete, för det vill vi inte bli av med. Men jag är glad
över att Anita Johansson tror uppriktigt på skatteväx-
ling. Jag tror det när hon säger det, att hon själv tror
på den här idén.
Men Anita Johansson undvek att svara på min
andra fråga som gällde a-kassan. Snabbköpskassörs-
kan på Konsum och vårdbiträdet har typiska lågavlö-
nade kvinnoyrken, och det är de som får gå först när
vi skär ner. Jag ser med förfäran på hur stentufft en
sänkning av a-kassenivån slår mot dem. Vi har lagt
fram förslag som går ut på att göra undantag för dem
som har det sämst ställt. Det ger en betydligt bättre
fördelningsprofil.
Vi som har litet högre inkomster har råd med en
litet större sänkning om vi blir arbetslösa. Men det
klarar inte de grupper som har låga löner.
Jag upprepar min fråga till Anita Johansson: Var-
för har ni inte över huvud taget försökt hitta en bättre
fördelningsprofil, där man skyddar dem som har
sämst löner? Har jämställdshetsministern verkligen
tittat på det här förslaget?

Anf. 32 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Som jag började med att säga i mitt
anförande så debatterar jag just nu betänkandet, inte
a-kassan, Ronny Korsberg!
I dag kommer alla partier att lägga fram sina mo-
tioner. Sedan kommer arbetsmarknadsutskottet att
noga läsa alla motioner och penetrera detta med jäm-
ställdheten - för och emot de olika förslagen. Jag har
därför ingen kommentar till a-kassan i dag, Ronny
Korsberg!

Anf. 33 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
Fru talman! Jag konstaterar att Anita Johansson
undviker att svara på frågan om tjänstemomsen, vil-
ken är väldigt viktig framför allt när det gäller vårt
EU-medlemskap.
Skattechocken och även otillräckliga besparingar
har lett till höga räntor, till en lågt värderad krona, till
sämre tillväxt och till ett sämre företagsklimat. Det
har ni bidragit till genom åtgärderna mot företagarna
och genom återställarpolitiken på många olika områ-
den, inte bara på skatteområdet. Därför kommer de
nya jobben inte till. Det blir bara AMS-jobb. Det är
AMS-jobb, AMS-jobb och återigen AMS-jobb. Ge-
nom en felaktig politik är vi på väg att få "en nation i
AMS". Därför vill vi förändra. Sänkta skatter har stor
betydelse när det gäller att skapa ett gott företagar-
klimat och nya jobb inom den privata sektorn. Detta
är nödvändigt.
När det gäller regeringens trovärdighet kan man
ifrågasätta de dubbla budskapen. Göran Persson var
ju i Paris i slutet av mars och uttryckte där bl.a. inför
medierna att det inte skulle bli några fler skattehöj-
ningar i Sverige. Men dagarna efter frågade Carl
Fredrik Graf här i kammaren Ingvar Carlsson om hela
regeringen stod bakom det. Självklart, sade Ingvar
Carlsson. Men han kompletterade det svaret något
genom att säga att det kan vara fråga om vissa smärre
saker, vissa smärre justeringar av skatterna. Jag bort-
ser då från EU-medlemskapets finansiering, som ju
redan var aviserad.
Det dröjde emellertid inte mer än en vecka förrän
det blev ungefär 1 miljard i nya skatter genom uppgö-
relsen med Vänstern om begränsad rätt att dra av för
pensionsförsäkringar. Det ligger ingen trovärdighet i
en sådan politik.
Därefter aviserade ni dessutom ungefär 10 miljar-
der i likviditetsindragning plus ökade skatter och
ökade effekter för småföretagare när det gäller de
regler för inbetalning av moms som nu är aviserade.
Inte undra på att förtroendet för regeringen sviktar när
man ena dagen säger en sak och därefter handlar på
ett helt divergerande sätt!

Anf. 34 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Karl-Gösta Svenson, liksom alla and-
ra moderater, talar alltid om skattechockar. Jag tyckte
att jag upplevde en skattechock när Bo Lundgren och
Moderaterna så att säga bestämde om skattepolitiken.
Man höjde ju skatten för vanliga inkomsttagare med
ungefär 30 miljarder och sänkte skatten för förmö-
genhetsägare och andra. Det kallar jag för skat-
techock, Karl-Gösta Svenson!
Karl-Gösta Svenson säger att det inte blir några
nya jobb med vår politik. Men jag kan upplysa Karl-
Gösta Svenson - om han själv inte läst om det i tid-
ningarna och följt den aktuella debatten - att ungefär
100 000 nya jobb kommer att skapas i år. När vi går
igenom vår politik här i kammaren, med allt som vi
tillsammans med Centern har lagt fram i bl.a. komp-
letteringspropositionen, räknar vi med 180 000 nya
jobb. Där finns det en markant skillnad mellan oss
socialdemokrater och Moderaterna i politiken. För oss
har alltid jobben, jobben, jobben varit den viktigaste
ledstjärnan på alla politikerområden, Karl-Gösta
Svenson!

Anf. 35 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
Fru talman! Det är inte riktigt så, Anita Johansson!
Under en mycket stor del av en 40-årsperiod har So-
cialdemokraterna regerat Sverige. Under den tiden har
vi inte nettoökat med ett enda jobb inom den privata
sektorn. Det måste vi åtgärda. Det gör vi inte genom
att straffbeskatta företagandet, utan det gör vi genom
att ha ett bra företagarklimat. Då har skatterna en
väldigt stor betydelse.
Vi i den borgerliga regeringen under förra man-
datperioden tog med kraft oss an detta och gav förut-
sättningar för ett gott företagarklimat, för en ökad
tillväxt i ekonomin och för nya jobb inom den privata
sektorn. Vi var på väldigt god väg. Tyvärr fick vi inte
förnyat förtroende. Men ni har gått tillbaka till det
gamla och återställt allting. Nya jobb tillkommer bara
genom AMS försorg. Men de är inte långsiktiga,
Anita Johansson!
Jag skulle tacka min Gud om vi snabbt kunde få
100 000 jobb med er politik. Det vore mycket bra för
Sverige. Tyvärr är det inte så. Nya jobb inom den
privata sektorn efterfrågas, och de måste komma till.
Det måste ske genom stimulanser, sänkta skatter och
ett gott företagarklimat. Det är den enda vägen i det
här avseendet. Då gäller det att visa att man har en
politik som är långsiktig och konstruktiv och som
innebär att de löften som ges också motsvarar det som
verkställs några dagar eller någon vecka efter det att
man uttalat sig.

Anf. 36 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Karl-Gösta Svenson talade, tror jag,
om ett 44-årigt socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Det är bara att beklaga att det har brutits några gång-
er, för annars hade det här landets ekonomi kanske
sett litet annorlunda ut.
Jag är övertygad, Karl-Gösta Svenson, om att vår
politik kommer att innebära att sysselsättningen blir
bättre. Jag är också övertygad om att den uppgörelse
som vi nu har träffat kommer att innebära att räntorna
sjunker och kronan stärks, vilket är vanvettigt viktigt
för det här landet. Det borde också Karl-Gösta Sven-
son inse.
Naturligtvis behövs det långsiktighet. Det håller
jag med om. Men ibland när man gör upp om saker
och ting får man både ge och ta, Karl-Gösta Svenson!
Så är det med demokratin och politiken.
Sedan vill jag kommentera ett par saker i Karl-
Gösta Svensons anförande. Han hänvisade till Ingvar
Carlsson, Mona Sahlin och Lars Hedfors och till deras
debattartiklar och brev i valrörelsen. Ja, vad vi lovade
i valrörelsen, Karl-Gösta Svenson, var att återigen se
till att skatterna blir rättvisa. Det som vi har hållit på
med sedan vi återfick regeringsinnehavet är att ändra
på det som Karl-Gösta Svenson så villigt röstat för -
hög beskattning för vanliga löntagare och sänkta
skatter för de rika i vårt samhälle.
Jag räknade inte hur många gånger Karl-Gösta
Svenson talade om avdrag i sitt anförande. Det var ju
avdrag, avdrag, avdrag, avdrag. Men jag skall noga
göra det när jag studerar protokollet. Det är ett enda
avdragshysteri som Moderaterna återigen står för.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

6 § Företagsskatt

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU21
Företagsskatt

Anf. 37 CARL ERIK HEDLUND (m)
Fru talman! Det finns en hel del underligheter i
svensk skattepolitik. I dag skall vi debattera ett av de i
särklass mest svårförståeliga fenomenen, nämligen
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.
Redan uttrycket dubbelbeskattning visar att detta
är något extraordinärt, något som avviker från gängse
mönster. Men det indikerar också att det här är ett
område som staten från allmänna synpunkter gärna
vill hålla efter och som följaktligen skall beskattas
extra hårt. Det skall kanske till sin natur jämföras med
miljöskatter. De sägs ju tillkomma för att vi skall
förändra vårt beteende så att belastningen på miljön
blir mindre.
Dubbelbeskattningen av företagen har naturligtvis
en liknande effekt på företagandet. Företagandet skall
tydligen hållas efter!
Fru talman! Ser vi på utvecklingen i Sverige under
de senaste 30-40 åren har också det privata näringsli-
vet pressats tillbaka i förhållande till den offentliga
sektorn. Ja, det är i själva verket inte bara i relativa
termer som tillbakagången skett. Sedan 1950 har
praktiskt taget inga nya jobb tillkommit i den privata
sektorn, sett som en enhet. All expansion i sysselsätt-
ningen har skett i den skattefinansierade sektorn.
Sent omsider har emellertid socialdemokraterna
kommit fram till att det inte kan fortsätta på det här
viset. Statsskulden växer. Räntorna är skyhöga, den
svenska kronan svag och arbetslösheten rekordhög.
Utvecklingen måste ändras!
Nu hade den borgerliga regeringen gjort en mängd
både stora och små förändringar som skapat ett
mycket positivt företagsklimat. Jag har aldrig under
mina mer än 30 år i företagsvärlden upplevt en sådan
optimism och arbetsglädje som under de här åren.
Trots den stora allvarliga ekonomiska krisen fanns det
vägar ut ur eländet, och det fanns egentligen bara ett
stort frågetecken: Vad händer om socialdemokraterna
kommer tillbaka? Det var inte lätt att veta före valet.
Många företagare trodde nog att det inte skulle bli så
många förändringar eftersom man trodde att alla,
inklusive socialdemokraterna, förstod hur viktigt det
är att åstadkomma en positiv tillväxt i den privata
sektorn. Men snart nog fick vi ta del av den s.k. åter-
ställarpolitiken. Vi kan nu också se hur optimismen
bland såväl hushåll som företag förbytts i pessimism
om den framtida ekonomiska utvecklingen.
Finansminister Göran Persson har här i kammaren
hållit ödesmättade tal om det utomordentligt allvarliga
läge som Sverige befinner sig i. Skattehöjningar på en
rad olika områden och neddragningar i de offentliga
utgifterna räcker uppenbarligen inte för att övertyga
våra långivare om att Sverige är på väg att klara upp
sina affärer. De som analyserar Sverige vet att det är
en omöjlighet att på detta viset sanera ekonomin och
samtidigt tro att man kan ha ett fungerande samhälle
som står sig i den hårdnande internationella konkur-
rensen. Det måste till något mer: en stark signal att
Sverige verkligen vill komma tillbaka som en stark
industri- och företagsnation.
Fru talman! Läser man den regeringsförklaring
som Ingvar Carlsson lämnade förra hösten verkar det
som om regeringen också insåg detta. Det heter näm-
ligen så här om företagen i regeringsförklaringen:
"Den avgörande förstärkningen måste därför komma
till stånd genom ökad tillväxt och bättre sysselsätt-
ning. De nya arbetstillfällena måste i första hand
komma till stånd i näringslivet. Sverige behöver fler
företag och fler företagare."
Varför stod inte hela näringslivet upp och jublade
när man fick höra detta? Jo, därför att ord och hand-
ling inte stämmer överens. Samtidigt kom, som vi vet,
många destruktiva skatter, avgifter, arbetslagar m.m.
tillbaka!
Återställarpolitiken gick före både förnuftet och
den nyvunna insikten att Sverige behövde fler företag
och företagare.
Hur kan man återinföra dubbelbeskattning på före-
tagande och samtidigt säga sig vilja få till stånd ökad
tillväxt och högre sysselsättning genom fler företag
och företagare?
Fru talman! Jag har kommit fram till att det måste
bero på att man inom socialdemokratin fortfarande
inte förstår hur företag uppstår och utvecklas. Man vet
inte vilka regler och förutsättningar som är de bästa
för att åstadkomma ett positivt företagsklimat.
Företagare är realister. De ser på resultatet och
bryr sig mindre om vad som sägs. Vackra ord är de
vana att höra. Men det gäller för socialdemokraterna
att visa att man menar allvar också, och det kan man
bara göra i handling!
Fru talman! I dag skall vi debattera företagsbe-
skattningen, som är en del av den totala bilden av
svenskt företagande.
Som jag sade inledningsvis är redan begreppet
dubbelbeskattning en tydlig fingervisning om hur
regeringen och socialdemokraterna egentligen ser på
företagandet. Trots allt vackert tal i regeringsförkla-
ringen och på valmöten i höstas är uppfattningen, att
vinster i företagandet är något som skall motarbetas
eller åtminstone beskattas ordentligt, dubbelt upp för
säkerhets skull.
Detta är djupt olyckligt. Om man menar någonting
med det som står i regeringsförklaringen måste soci-
aldemokraterna vara extra tydliga i sina signaler till
företagarna. De tidigare spåren förskräcka, och soci-
aldemokratins trovärdighet bland företagare är sedan
tidigare extremt låg.
Jag är fascinerad över att socialdemokrater, kom-
munister och miljöpartister tycks tro att man skall få i
gång företagandet när man samtidigt straffbeskattar
det. Höjda bidrag och någon form av fördelningspoli-
tik mellan företag tycks föresväva dem som en lös-
ning. Kan inte utvecklingen i den f.d. socialistiska
delen av Europa vara en tydlig fingervisning om vad
som händer om man för en sådan politik och om hur
mycket bättre utvecklingen har blivit när företagen
där fått möjlighet att utvecklas?
Fru talman! Det kan inte vara så svårt att förstå
hur illa dubbelbeskattningen slår. Om mina bankrän-
tor och obligationsräntor bara beskattas en gång,
medan aktieutdelningen beskattas både i företaget och
hos mig, måste givetvis avkastningen på det egna
kapitalet i företaget vara avsevärt högre för att möj-
liggöra en lika stor avkastning efter skatt åt mig som
ägare. Aktiekapitalet är dessutom ett riskkapital i
motsats till banksparandet, så avkastningskravet ökar
ytterligare. Med dagens höga räntor blir avkastnings-
kravet mycket högt - alltför högt för att skapa tillväxt,
alltför högt för att skapa många nya riktiga jobb.
Skatteutskottet skriver också i sitt betänkande: "I
Sverige föreligger det en brist på industriellt inriktat
kapital. Det är därför av stor betydelse att skapandet
av riskvilligt kapital inte försvåras. Detta gäller för
såväl små som stora företag." Trots detta konstateran-
de motsätter sig utskottets majoritet att ändra på dub-
belbeskattningen, en av de mest kontraproduktiva
skatter som Sverige har.
Tyskland, Finland, Frankrike, Norge, Grekland,
Irland, Italien har alla fullständig enkelbeskattning av
aktievinster, medan Storbritannien, Spanien och Por-
tugal har reduktioner på mellan 75 % och upp till
100 %.
Fru talman! Nackdelarna med dubbelbeskattning
kan sammanfattas i några punkter:
För det första blir det sämre tillgång på riskvilligt
kapital i Sverige. Detta medför i sin tur att det utländ-
ska ägandet i våra storföretag ökar. De utländska
ägarna har en enkelbeskattning och kan alltså ställa
andra avkastningskrav än vad svenska aktieägare gör.
För det andra måste de mindre och mellanstora fö-
retagen, börsnoterade eller andra, kunna visa en vä-
sentligt högre lönsamhet än de stora konkurrenterna i
Sverige för att över huvud taget få tillgång till risk-
kapital.
För det tredje innebär detta att kostnaderna för
nytt kapital ökar.
För det fjärde kommer en hel del investeringar och
företagsidéer aldrig att förverkligas beroende på de
uppdrivna avkastningskraven.
För det femte låser de vinstrika företagen in sitt
kapital. Det delas inte ut till ägarna utan används i
företaget, eftersom det är det skatteoptimala sättet att
agera. Risken är då stor att vi får fler konglomerat och
att kassastinna företag blir uppköpta av utländska
intressen.
För det sjätte kommer för litet riskkapital på
marknaden att kunna allokeras till helt nya företag.
Allt detta leder till att näringslivet kommer att få
en sämre förnyelse, sämre rörlighet och en felaktig
struktur. Och naturligtvis skapas inte alls så många
riktiga nya jobb som annars skulle kunnat ske.
Fru talman! Jag vet att regeringen vill kompensera
dessa utvecklingstendenser med en ökad flora av
bidrag, stimulanspaket, m.m. Detta är enligt min upp-
fattning beviset på hur litet man förstår av företagan-
dets idé och villkor. Sverige skall ha riktiga företagare
och inga bidragssökande personer. Spelreglerna skall
vara klara och entydiga, och framför allt skall de inte
motarbeta företagandet.
Fru talman! Nog skulle det vara bra intressant att
få veta det fiffiga i att straffbeskatta företag i förhål-
lande till ett helt riskfritt sparande och hur man tror
att man skall få ett ökat företagande på detta sätt. Än
har jag inte sett någon sådan förklaring. Jag vet att vi i
dag inte heller kommer att få någon, helt enkelt därför
att det inte finns någon vett och reson i att bestraffa
och beskatta något som man uttryckligen vill skall
växa.
Fru talman! Vi moderater vill att riksdagen beslu-
tar att slopa dubbelbeskattningen på aktieutdelningar
enligt de regler som gällde under 1994 med verkan
från den 1 januari 1996.
Fru talman! Jag får härmed yrka bifall till reserva-
tion 1. Självfallet står vi moderater också bakom våra
övriga reservationer, men för tids vinnande nöjer jag
mig med detta yrkande.

Anf. 38 ROLF KENNERYD (c)
Fru talman! Under debatten om föregående betän-
kande framhölls av flera talare vådan av olika besked
vid olika tidpunkter, och särskilt när det är kort mel-
lanrum mellan dessa tidpunkter. Det är naturligtvis ett
riktigt konstaterande. Det är inte bra med olika besked
under kort tidsrymd.
Vad är det då för lärdom som vi allesammans bor-
de kunna dra av detta konstaterande? Om man hyllar
samarbetets princip är det i vart fall att avstå alltför
överdriven och självsäker argumentation. Verklighe-
ten är, som jag pekade på under föregående debatt,
alltid en balansgång mellan å ena och å andra sidan.
Det är viktigt att i sin argumentation redovisa såväl
fördelar som nackdelar med olika företeelser.
Det är först då man kan både ge och ta. Det är
först då som man kan åstadkomma resultat. Det är då
det blir möjligt att åstadkomma återinförande av
kvittningsrätt för nystartade företag. Det är då det blir
möjligt att införa riskkapitalavdrag. Det är då det blir
möjligt att seriöst diskutera enkelbeskattning för små
och medelstora företag.
Det är inte via reservationer till olika betänkanden
som vi skapar resultat och beslut i denna kammare,
utan det är viljan och förmåga att ge och ta argument,
att väga för- och nackdelar, som ger påverkan på
beslut. Det är då fullständigt meningslöst att ägna sig
åt årtalsexercis liknande den som Michael Stjernström
ägnar sig åt när det gäller Centerns uppfattning beträf-
fande kvittningsrätten. Vår uppfattning beträffande
kvittningsrätten är alltjämt att det vore värdefullt om
den kunde införas 1995. Men genom att ge och ta har
vi nu sett till att den återinförs 1996. Det är bra att så
sker. Det är det som är konstruktiv oppositionspolitik.
Jag önskar såväl Michael Stjernström som andra
välkomna att i konstruktiv anda lösa våra gemensam-
ma problem. Då måste man lämna retorikens värld
och närma sig verklighetens värld, ta och ge argument
och väga för- och nackdelar. Jag hoppas att vi skall
kunna göra det framöver i skatteutskottet.
Fru talman! Jag har inga yrkanden till detta betän-
kande.

Anf. 39 ISA HALVARSSON (fp)
Fru talman! Sverige är inte en företagarnation.
Men vi måste bli. Klimatet och kulturen måste föränd-
ras. Det krävs en dramatiskt annorlunda värdering av
företagandet som livsstil för att Sverige skall kunna få
fram de hundratusentals nya jobb i den privata sektorn
som behövs för att massarbetslösheten skall besegras.
Socialdemokraterna har i grunden ett slags mani-
pulativt förhållande till företagsamheten. Företagen
skall vara lönsamma för att kunna mjölkas. Men fak-
tum är att om man vill att en halv miljon nya arbets-
tillfällen netto skall växa fram i det privata näringsli-
vet under resten av 90-talet krävs ett värderingsklimat
där entreprenören är en huvudperson, en person och
inte en mjölkkossa.
Kampen mot arbetslösheten måste vara en kamp
för de människor och processer som skapar de nya
jobben i Sverige. Det kan låta självklart. Men alltför
ofta handlar svensk debatt om att rädda jobb i stället
för att skapa jobb. Alltför ofta framställs arbetsmark-
nadsministern och AMS-chefen som huvudpersoner i
kampen mot arbetslösheten. Det är de inte och har
aldrig varit.
Sverige behöver självfallet en fungerande arbets-
marknadspolitik. Men den kan aldrig ersätta eller
skapa en fungerande arbetsmarknad. För att en sådan
arbetsmarknad ska uppstå krävs det att det ständigt
åstadkoms ett stort utbud av nya arbetstillfällen. De
ska framför allt komma till i verksamheter som står
sig väl i internationell konkurrens och som ger under-
lag för höga löner och därmed ett högt välstånd.
Enligt alla försök att bedöma framtiden kommer
nettotillskottet av nya jobb i allt väsentligt att komma
inom den privata tjänstesektorn, där småföretagen är
starkt dominerande. Tjänstesektorn är mångfacette-
rad. Där finns både kvalificerade företagartjänster och
hushållsnära servicenäringar. Den kan heller inte
diskuteras isolerad från industrin. Starka och konkur-
renskraftiga industriföretag är tvärtom av vital bety-
delse för tillväxten i den industrinära delen av tjänste-
sektorn.
Även om alla räknar med att tjänstesektorn skall
expandera ytterligare tyder det mesta på att tillväxten
inte blir tillräcklig för att motverka bortfallet av andra
jobb. Vi vet också att den arbetskraftsintensiva tjäns-
tesektorn är mer känslig för höga skatter än varupro-
duktionen. Helst bör momsbelastningen på privata
tjänster minskas.
Vi bör påverka EU att ändra sina regler så att
medlemsländerna tillåts att ha lägre moms på tjänster
än på varor. Men reformarbetet får inte förlamas i
väntan på att sänkt tjänstemoms skall bli möjlig. Om
inte en lättnad kan ske genom att momsbeskattningen
på ett eller annat sätt minskar bör arbetsgivaravgifter-
na på tjänster sänkas.
Det Sverige behöver är inte bara en god konjunk-
tur utan även en i väsentliga avseenden ny ekonomisk
kultur. Hundratusentals enskilda människor i vårt land
skall känna att det är mödan värt att starta ett nytt eget
företag eller att expandera ett småföretag som redan
finns.
Ingen politiker kan veta vilka dessa människor är,
vilka uppslag de har och vilka affärsidéer som kom-
mer att visa sig bärkraftiga. Det politiker kan göra är
främst två saker: att undanröja hinder och att ge signa-
ler i stort och smått om ett nytt företagarklimat i vårt
land.
En vattendelare i detta sammanhang gäller synen
på företagarna och fördelningspolitiken. När vi folk-
partister diskuterar företagandets skattevillkor ser vi
människor av kött blod som gör en samhällsnyttig
insats och om de får rätt uppmuntran kan skapa både
jobb och välstånd. Vi har i Sverige underskott på
människor som vågar ta steget ut i företagandet.
Det handlar självfallet om att stimulera innovatö-
rer och entreprenörer. Men det är minst lika viktigt att
skapa en annan förståelse för och inlevelse i de redan
verksamma småföretagens situation. När politiken
utformas måste man ta hänsyn inte bara till företaget
utan också till hur det som sker påverkar människan
bakom verksamheten. Han eller hon sitter med ansva-
ret och tvingas ofta fatta svåra beslut helt ensam.
I en strategi för hög sysselsättning och låg arbets-
löshet går det inte att utesluta det fundamentala kravet
på förbättrad riskkapitalförsörjning. Vi i Folkpartiet
vill förbättra riskkapitalförsörjningen genom att av-
skaffa den dubbla beskattningen av företagens vinster.
Vinster skall bara beskattas en gång, inte som i dag,
efter socialdemokraternas återställare, både i företaget
och hos den som tar emot aktieutdelningen. En sådan
reform skulle radikalt förbättra företagens förutsätt-
ningar att få fram nytt riskvilligt kapital. Dubbelbe-
skattningen är i praktiken en straffbeskattning på nya
jobb.
I dag är det dyrare att betala en utbyggnad av före-
taget med eget kapital än med lånat kapital, och detta
i ett läge när den låga soliditeten i våra småföretag är
ett mycket stort problem. Ett avskaffande av dubbel-
beskattningen skulle rätta till detta.
Dubbelbeskattningen innebär problem i flera av-
seenden, men det tycks vara ett oöverstigligt pedago-
gisk problem att få socialdemokrater att inse detta.
Genom dubbelbeskattningen är det billigare för före-
tagen att använda lånefinansiering för sina investe-
ringar än att gå in med nytt eget kapital. Härigenom
har företagens soliditet blivit för dålig. Både deras
förmåga att rida ut kriser och konjunkturnedgångar
och deras expansionsmöjligheter har på det sättet
försämrats.
Dubbelbeskattningen har också den nackdelen att
den medverkar till att låsa in gamla vinster i företa-
gen. Den reser en skyddsmur kring företagets egna
projekt. Mindre företag som bara har tillgång till en
svensk riskkapitalmarknad eller i de flesta fall ingen
riskkapitalmarknad alls är beroende av de insatser
som företagaren själv och hans personliga nätverk kan
ställa upp med, t.ex. fastrar och mostrar osv. Här
innebär dubbelbeskattningen en klar fördyring.
Många projekt som borde genomföras kan på grund
av den helt enkelt inte möta kapitalavkastningskraven.
Satsningar i små företag kräver redan i sig en extra
riskpremie jämfört med andra aktieplaceringar. Det
beror på att det generellt sett innebär en större risk att
satsa i småföretag och på att investeringen har en
mycket dålig likviditet, dvs. det är svårt att dra sig ur.
Den grundläggande frågan som måste ställas är:
Hur skall man få människor att satsa på riskabla och
hårdbeskattade investeringar när nettoränta kan fås på
högavkastande riskfria statsobligationer?
Det är obegripligt att socialdemokraterna kan tro
att det kommer fram nya företag och jobb bara för att
de önskar det.
Fru talman! Dubbelbeskattningen på aktier måste
bort. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i detta betän-
kande.

Anf. 40 PER ROSENGREN (v)
Fru talman! Det är litet märkligt att den här skat-
tedebatten väldigt litet handlar om just företagsskatter
och förslag till lösningar på de problem som finns för
små och medelstora företag.
I mitt anförande tänkte jag ta upp dessa problem,
dvs. företagsbeskattningen, och de förslag till lös-
ningar på problemen som vi i Vänsterpartiet har lan-
serat i vår företagsskattemotion.
Det är kanske ganska naturligt att de tidigare ta-
larna inte har berört företagsbeskattningen som sådan.
Det snåriga regelverk som de har varit med om att
införa mot just små och medelstora företag är ju deras
verk. Då vill man inte gärna stå här i kammaren och ta
upp den debatten, men det tänker jag göra.
Jag skall försöka beskriva företagsbeskattningen i
ett litet historiskt perspektiv. Under 40-, 50- och
60-talen kunde små och medelstora företag själva i
stort sett göra sina deklarationer och sina bokslut.
Man hade något som hette lagerreserv. Man tillförde
något som hette investeringsfonder för konjunkturut-
jämningen. Man hade visserligen litet olika regler
beroende på vilken företagsform det handlade om,
men regelsystemet var trots allt ganska enkelt.
Sedan har det då börjat. Under 80-talet förändrade
man avsättningsmöjligheterna till lagerreserven, man
förändrade reglerna vad gäller investeringsfonderna
och sedan kom den beramade skattereformen med
SURV-avsättningar där framför allt K-SURV:en, dvs.
kapital-SURV:en, t.o.m. fick Lagrådet att framföra en
viss kritik mot komplexiteten i regelverket.
Efter detta har man infört något som heter expan-
sionsmedel, räntefördelning. Det är också underlag
som skall räknas fram som är helt groteska. Det tar
kanske tre-fyra timmar för en revisor att räkna fram
dem. Jag pratade med en revisor häromdagen. Han
sade att han sedan får sitta i en och halv timme för att
förklara för företagaren varför han har gjort så. Då
förstår man att dessa regler inte är anpassade till den
verklighet som vi lever i i dag.
I valrörelsen och i debatten under de senaste åren
har alla slagit sig för bröstet och tagit småföretagarna
till sina hjärtan. Det är mycket intressant att se vad
som har åstadkommits för att göra förbättringar för
just dessa.
De borgerliga pratar fortfarande om dubbelbe-
skattningen. Det har vi hört här i kammaren i dag. Det
är dubbelbeskattningen som är ett hinder för före-
tagsutvecklingen. Jag återkommer till detta senare.
Jag vill först göra en definition av vad vi menar med
småföretag.
I debatten hör man ibland att småföretag är företag
med mindre än 400 anställda, ibland är det 200 an-
ställda, ibland är det 50 och ibland är det mindre än
10. I vår småföretagarmotion har vi satt gränsen vid
50 anställda, trots att det faktiskt enligt min mening är
ett ganska stort företag som har 50 anställda.
Jag menar att vi i det här sammanhanget också
måste titta på valet av företagsform. Man är alldeles
för inriktad på aktiebolagen. I väldigt liten utsträck-
ning studerar man handelsbolagens, kommanditbola-
gens och framför allt de enskilda firmornas problem. I
detta sammanhang har detta med dubbelbeskattningen
ingen relevans. Här finns inga sådana problem. Kapi-
taltillskotten och kapitaluttagen görs här som man
vill.
Men det är intressant att de borgerliga snävar in
sig till att bara prata om aktiebolag. Det visar också
vilken blick de har och vilken konstig verklighetsupp-
fattning de har när det gäller småföretagen. Det har i
och för sig införts en form av likställdhet mellan ak-
tiebolag och enskilda firmor och handelsbolag genom
reglerna om expansionsmedel. Men dessa regler gör
ju att de flesta småföretagare inte har någon möjlighet
eller inte orkar använda detta på grund av komplexite-
ten i regelsystemet.
Vad har då Vänsterpartiet för förslag? I vår små-
företagarmotion har vi lagt in två väsentliga delar som
vi tycker är mycket viktiga. För det första vill vi ta
bort egenavgifterna på de första 40 000 kronorna på
resultatet. Det handlar alltså om en skattelättnad för
de små företagen, enskilda firmor, handelsbolag och
kommanditbolag. Detta skulle hjälpa väldigt många
småföretagare som i dag ligger på gränsen för att över
huvud taget få verksamheten att gå runt.
Vi vill också kompensera småföretag, dvs. företag
med mindre än 50 anställda - det gäller även aktiebo-
lag i detta fall -, för de högre räntor som vi har i Sve-
rige i förhållande till övriga Europa. Vi har därför
föreslagit en form av skatteavdrag som skulle reduce-
ra ränteskillnaden med ungefär 3 %. Det skulle på
fem år ge en 15-procentig reduktion, i princip i form
av direkt skatteavdrag.
Isa Halvarsson och Carl Erik Hedlund tar upp
dubbelbeskattningen och menar att sparandet skall
behandlas likformigt. Om man studerar aktiefonder-
nas broschyrer finner man att aktiesparandet har varit
den mest lönsamma sparformen under 30-40 år och
inte på något sätt har inneburit någon riskkapitalav-
sättning. Också det är ett mycket säkert sparande. Det
är denna typ av sparande som ni vill gynna.
Vi har inom Vänsterpartiet i och för sig varit inne
på att dubbelskattningen skall tas bort, men vi menar
att utdelningen då i stället skall göras avdragsgill i
företaget. Vi tycker att det är en betydligt bättre lös-
ning. Vi har haft modeller för detta i Sverige, och jag
tror att man i diskussionen med EU skulle kunna gå
den vägen. Det finns länder som har gjort det.
Vad gäller bolagsskatteuttaget har man inom EU
föreskrivit att nivån på detta skall vara minst 30 %. Vi
har i Sverige en bolagsskatt om 28 %, och vi vill höja
den till 30 %.
Jag vill också erinra om att vi har infört en värns-
katt för höginkomsttagare i vårt land, dvs. vi har höjt
marginalskatten med 5 %. Vi föreslår i dag i vår mo-
tion med anledning av kompletteringspropositionen
att även företagen skall betala en värnskatt. Man kan
diskutera nivån, men vår avsikt är att den skall ge
ungefär 2 miljarder. Om vinster över 50 miljoner
beskattas med ytterligare 5 %, torde detta "mellan
tummen och pekfingret" ge ungefär 2 miljarder.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till framför
allt de borgerliga men även till socialdemokraterna:
Är ni beredda att genomföra förändringar inom före-
tagsbeskattningens område vilka innebär förenklingar,
eller är ni nöjda med det skattesystem som ni har
byggt upp inom företagssektorn? Varken Isa Halvars-
son eller Rolf Kenneryd sade något om detta i sina
anföranden.
Isa Halvarsson var inne på en intressant tanke,
nämligen att den privata tjänstesektorn på något sätt
måste subventioneras. Man kan i det sammanhanget
diskutera momsnivåerna eller arbetsgivaravgifterna.
Också vi har i vår motion med anledning av komplet-
teringspropositionen angivit en sådan inriktning. Vi
menar att det är riktigt att inteckna kanske ungefär 5
miljarder. Efter en utredning kan man kanske komma
fram till hur en sådan sänkning skall gå till eller till
hur man skall gynna den privata tjänstesektorn. Men
vi stannar inte vid den privata tjänstesektorn. Vi me-
nar att det skall avsättas pengar även till tjänsterna
inom vård och omsorg. Vi anser att man skulle kunna
använda ungefär 5 miljarder även till en sådan sänk-
ning.
Carl Erik Hedlund säger att det privata näringsli-
vet har pressats tillbaka av den offentliga sektorn,
som har expanderat. Detta är en mycket grov be-
skrivning av verkligheten. Vet Carl Erik Hedlund hur
mycket som utbetalades i företagsstöd från svenska
staten 1994/95? Det handlade om ungefär 80 miljar-
der kronor i direkta och även indirekta subventioner
till näringslivet. 80 miljarder kronor! Ändå har man
mage att stå här och säga att det privata näringslivet
har pressats tillbaka. Det är en mycket underlig be-
skrivning av verkligheten.
Carl Erik Hedlund säger också att den borgerliga
regeringen har skapat nya och bra regler för företa-
gen. Jag tycker att Carl Erik Hedlund skall tala med
småföretagarna om detta. Jag har själv varit ekono-
misk konsult åt 16 småföretag - jag håller av förklar-
liga skäl på att avveckla verksamheten. De är inte
nöjda med den borgerliga skattepolitiken. De tycker
att regelsystemet är vidrigt, för att tillgripa det ord
som dessa företag själva använder.
Jag håller med Carl Erik Hedlund om att företaga-
re är realister. De vet vad som är bra för dem, och de
vet att det regelsystem som de borgerliga har varit
med om att införa inte är bra.
Så till en fråga som inte har med skattedebatten att
göra. Jag kallar inte Centerpartiet för Bondeförbun-
det, och jag kallar inte Moderaterna för Högerpartiet.
Carl Erik Hedlund får gärna kalla mig kommunist,
men kalla inte partiet för Kommunisterna! Jag kan stå
för begreppet kommunist, men att generalisera på
detta sätt är att dra ned debatten till en ganska låg
nivå.

Anf. 41 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Jag vill ge Per Rosengren rätt i att det
finns för mycket av krångel och byråkrati och av
konstiga regler, speciellt för fåmansföretagen. Man
skall inte behöva anlita skatteexpertis och konsulter
för att kunna förstå våra skatteregler. Vi har i ett pro-
gram som vi har kallat En socialliberal modell, 50
steg till fler jobb, sagt att man måste minska krånglet i
våra småföretag.
Till det som krånglar till det för småföretagen hör
bl.a. arbetsrätten, men det mumlas också om förslagen
om en tidigareläggning av momsuppbörden. Dessa
skulle få förödande konsekvenser just för småföreta-
gen, som har stora svårigheter att själva klara sin
redovisning. Jag menar att det finns mycket att göra
på detta område.

Anf. 42 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Jag tror att Isa Halvarsson och jag kan
vara eniga. Jag tror att Folkpartiet och Vänstern till-
sammans kan jobba för bättre och enklare regler för
småföretag och verkligen kan ta tag i skattepolitiken.
Jag vill inte just nu diskutera arbetsrätten, efter-
som det är skattepolitiken som vi behandlar. Däremot
lutar jag när det gäller momsuppbörden åt samma
uppfattning som Isa Halvarsson, att den likviditetsin-
dragning som kan ske under framför allt de kortare
perioderna kan komma att medföra väldigt stora pro-
blem, speciellt för små företag, enskilda firmor och
handelsbolag.
Vi får väl se om övningarna natten mellan den 4
och 5 april mellan Socialdemokraterna och Centern
har givit frukt även på detta område. I annat fall kan
vi kanske enas om någon form av reservation i det
sammanhanget.

Anf. 43 CARL ERIK HEDLUND (m)
replik
Fru talman! Per Rosengren känner att han i mot-
sats till mig lever i den verkliga världen. Han säger att
han har kännedom om många småföretag och har
jobbat som konsult för sådana. Jag har i bara 30 år
arbetat enbart i företag, både stora och små, och är
delägare i småföretag. Jag tror att jag med en viss
kunskap och med en viss erfarenhet kan uttala mig om
de här frågorna.
Visst tändes det under den föregående regeringens
tid ett hopp bland många företag om att det skulle bli
företagsvänliga regler så att man skulle kunna expan-
dera. Det började anställas i företagen. Alla opinions-
undersökningar visade också att optimismen bland
företagen steg.
Per Rosengren säger att det inte är riskfyllt att spa-
ra i aktier därför att det inte händer någonting. Är han
inte medveten om att börsnoterade företag faktiskt
gick i konkurs under den föregående mandatperio-
den? Det är i allra högsta grad bevis för att aktieägan-
de innebär en risk.
Per Rosengren tycker att jag är litet oförskämd
som säger att det privata näringslivet har pressats
tillbaks av den offentliga sektorn. Vad jag sade var att
det inte har skapats några nya jobb inom den privata
sektorn sedan 1950 och att näringslivet på den punk-
ten har pressats tillbaks av den offentliga sektorn.
Alla som har varit med i lönerörelserna, vilket jag i
allra högsta grad har varit, vet också att den offentliga
sektorn under en längre period var löneledande. Det
skapade sådana förutsättningar att det inte var möjligt
för det privata näringslivet att expandera.

Anf. 44 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Det är intressant att höra om Carl Erik
Hedlunds bakgrund.
Som jag uppfattar det är han nöjd med skattelag-
stiftningen och det regelsystem som finns. Jag kan
inte tolka repliken på något annat sätt.
Det är min bestämda uppfattning att ett slopande
av dubbelbeskattningen inte skulle öka företagandet.
Ett ökat företagande sker i första hand genom nystart.
Nystart av företag sker i handelsbolag och i formen
enskild firma. Där har dubbelbeskattningen över hu-
vud taget ingen betydelse.
Diskussionen om huruvida företagen har pressats
tillbaka hör snarare hemma i en finanspolitisk debatt,
men det var så Carl Erik Hedlund sade. Det innebär
att någon - i detta fall är det underförstått staten eller
riksdagen - på något sätt pressat tillbaks den fria
företagsamheten. Det är inte så. 80 miljarder utgick i
indirekt och direkt stöd åt företagen under 1994/95.
Carl Erik Hedlund modifierar sig och säger att den
offentliga sektorn varit lönebildande i lönerörelsen.
Är det den fria förhandlingsrätten man är beredd att
förkasta? Vi skall kanske ha en statlig inkomstpolitik
som anger hur mycket de olika företagen skall betala?
Är det den vägen Carl Erik Hedlund vill gå?
När det gäller lönerörelsen är det faktiskt för-
handlingsrätten Carl Erik Hedlund tar upp till diksus-
sion. Det hör egentligen inte hemma i skattedebatten.
Är Carl Erik Hedlund nöjd med skattelagstiftning-
en? Tycker han att den är bra och lämplig för alla de
små och medelstora företag som i dag jobbar och
sliter med att producera och som dessutom skall in-
formera sig om det vidriga regelsystem som skatte-
lagstiftningen innebär?

Anf. 45 CARL ERIK HEDLUND (m)
replik
Fru talman! Per Rosengren anför som bevis för
den offentliga sektorns fantastiska förmåga att stödja
privat näringsliv de miljoner som har givits i bidrag.
Vi inom näringslivet vill inte ha några bidrag. Vi vill
ha stabila, enkla regler och en rättvis beskattning. Då
behöver vi inga bidrag.
Beviset för att bidragspolitiken inte fungerar är
just den utveckling som har skett under de senaste
åren.

Anf. 46 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Det handlar inte om miljoner, Carl
Erik Hedlund, utan om miljarder i stöd. Till detta
skall läggas alla de beställningar som gjordes under
uppbyggnaden av den offentliga sektorn på framför
allt 60- och 70-talen. Offentliga sektorn köpte otroligt
mycket av just privat näringsliv. Det var faktiskt detta
som byggde upp stora delar av svenskt näringsliv.
Hur hade Ericsson klarat sig i konkurrensen om
man inte hade haft Televerket som en samarbetspart-
ner i sammanhanget?
Carl Erik Hedlund återkommer till att näringslivet
vill ha stabila och enkla regler. Men Carl Erik Hed-
lund kan ännu inte svara på varför den borgerliga
regeringen införde ett så groteskt regelsystem för
företagsbeskattningen. Det är tredje gången jag frågar
Carl Erik Hedlund detta, och jag lär inte få något svar.
Jag förstår varför.
Man skäms över det regelsystem för företagssek-
torn som man har skapat. Man skäms för det. På något
annat sätt kan jag inte tolka den tystnad som har rått
här när det gäller företagsbeskattningen.

Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Låt mig inleda med en kommentar till
Rolf Kenneryd, som nämnde mitt namn tidigare i
debatten.
Jag tycket att det är bra att Centerpartiet anser att
det inte skall finnas något glapp i kvittningsrätten
under 1995. Jag antar att Centerpartiet kommer att
stödja den reservation som finns i betänkandet om
skattepolitiken.
Men jag har fortfarande inte fått något svar på frå-
gan varför detta glapp har uppstått. Kanske kan Lars
Hedfors ge svar på detta i debatten.
Nya arbetstillfällen är målet för många av de åt-
gärder som i dag föreslås i samhällsdebatten. Intresset
för nya arbetstillfällen är lätt att förstå med hänsyn till
arbetslöshetens mycket negativa konsekvenser för den
enskilde, samhället och inte minst för samhällseko-
nomin.
Förväntningarna på nya arbetstillfällen riktas i
första hand mot de mindre företagen. Det är naturligt
med utgångspunkt från att studier av svenska företag
visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i
mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har
uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga före-
tag, medan en tredjedel tillkommit genom nyetable-
ringar.
Undersökningar visar också att det endast är 16 %
av de små och medelstora företagen som svarat för
ökningen. Internationella undersökningar visar likale-
des att endast ett fåtal företag åstadkommer expansio-
nen.
Detta innebär att småföretagens betydelse för nya
arbetstillfällen är stor. Än viktigare i ett långsiktigt
perspektiv är dock de små och medelstora företagens
bidrag till förnyelse och tillväxt.
Kristdemokraterna vill utveckla tjänstesektorn.
Tjänstesektorn sysselsatte 1993 70 % av arbetskraften
och stod för 68 % av produktionen. Privata tjänstefö-
retag stod för 38 % av sysselsättningen och 47 % av
produktionen. Den offentliga sektorn stod för 32 % av
sysselsättningen och 20,5 % av produktionen. Indust-
rin stod endast för 26 % av sysselsättningen och 30 %
av produktionen.
Vartannat nystartatat företag är ett tjänsteföretag.
Enligt Statistiska centralbyråns prognosinstitut kom-
mer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxt-
sektorn fram till år 2015. Det handlar om branscher
som bygg- och anläggningsbranschen och om data,
miljö, ekonomi, försäkringar, medier, reklam, under-
hållning, turism, restauranger, frisörer, skomakare,
bilreparatörer, städbolag och tvättinrättningar.
En politisk stimulans för att påskynda denna ut-
veckling skulle få påtagliga positiva effekter på anta-
let nya jobb. En radikal sänkning av tjänstemomsen
från 25 till 12 %, som kristdemokraterna föreslår,
skulle öka efterfrågan på olika tjänster inom bl.a.
nämnda branscher och rikta sig till såväl andra företag
som hushåll. Det skulle därmed ge många nya jobb.
En säkning av tjänstemomsen är betydligt viktigare än
en sänkning av matmomsen.
I vårt förslag ingår även en sänkning av arbetsgi-
varavgifterna med 1,5 procentenhet.
Fru talman! Nationalekonomerna har länge haft
problem med att visa hur skattetrycket påverkar till-
växten. Nu har de fått hjälp av professor Arne Bjer-
hammar, som ingående prövat frågan teoretiskt. I en
artikel i Lantmäteritidskriften, nr 6 1994, skriver
Bjerhammar och Curt Nicolin att höga skatter ger
sämre ekonomi. Det visar på ett högst signifikant
samband mellan skattetryck - skattekvoten - och
bruttonationalprodukten, dvs. BNP.
Att vi med nuvarande skattenivå vingklipper
bruttonationalprodukten långsiktigt är särskilt allvar-
ligt för en ekonomi som Sveriges med avseende på
hur detta påverkar möjligheterna att sanera skulderna.
Fru talman! Skattesystemet måste vara så utformat
att det skapas incitament för företagande. Skattesys-
temet bör så långt som möjligt vara neutralt, dvs. att
beskattningen inte skall få påverka ett företags val av
finansiering med nyemission eller lån. Avkastning av
kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende. De
överväganden som gjordes hösten 1993 när den dåva-
rande riksdagen införde ett system för enkelbeskatt-
ning av bolagsinkomster utgick från detta grundläg-
gande förhållande. Den dubbelbeskattning som tidiga-
re gällde innebar att avkastning på det riskbärande
egna kapitalet i aktiebolag normalt beskattades med
51 % medan avkastningen på riskfritt sparande be-
skattades med 30 %. Detta förhållande försvårade
riskkapitalförsörjningen och därmed den expansion
som kan ge de nödvändiga nya arbetstillfällena i pri-
vat sektor.
Hösten 1994 genomfördes på förslag av den soci-
aldemokratiska regeringen en rad ändringar som in-
nebär försämrade villkor för företagande. Bl.a. återin-
fördes dubbelbeskattningen av det egna kapitalet.
Denna åtgärd medför negativa effekter för expansion
och nyföretagande, särskilt med hänsyn till de svårig-
heter att få tillgång till riskvilligt kapital som företa-
gen har i dag. Det är ingen tillfällighet att en enkelbe-
skattning står högt på företagarnas lista över önskvär-
da politiska åtgärder.
Reglerna för beskattning av delägare i fåmansföre-
tag måste reformeras så att de ger bättre förutsättning-
ar för företagande och nyföretagande. Regeringen bör
se till att dessa frågor får en skyndsam behandling.
Kristdemokraterna anser att riksdagen bör besluta
om en återgång till neutral beskattning av kapitalin-
komster genom slopad dubbelbeskattning. Regeringen
bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till
riksdagen med sikte på att riksdagen skall kunna fatta
beslut om lagstiftningen tidigt under hösten 1995.
Slutligen vill jag ställa en fråga. Var står social-
demokraterna i denna fråga i dag? Har ni någon stra-
tegi och målsättning för er företagsskattepolitik?
Denna fråga väntar på ett svar.
Fru talman! Jag står bakom samtliga kristdemo-
kratiska reservationer i betänkandet men yrkar endast
bifall till reservation nr 1.

Anf. 48 LARS HEDFORS (s)
Fru talman! Sveriges ekonomi har på förfärande
kort tid raserats. Mellan åren 1991 och 1994 fördubb-
lades den svenska statsskulden, femdubblades det
svenska budgetunderskottet och tredubblades arbets-
lösheten. Som vi hörde tidigare i debatten gick mellan
40 000 och 50 000 företag i konkurs.
Det är en förfärande utveckling. Det är nu den so-
cialdemokratiska regeringens minst sagt otacksamma
uppgift att försöka ta oss ur detta ekonomiska moras.
Det kräver naturligtvis uppoffringar. Det kräver be-
sparingar. Vi vet att det är någonting som drabbar
folk med relativt små inkomster hårt. Det är smärt-
samt för dem som drabbas. Det är faktiskt också tungt
för oss som tvingas fatta dessa beslut. Men det är
nödvändigt. Det är nödvändigt att vi gör det nu. Om
vi väntar till en kommande lågkonjunktur kommer det
att bli etter värre.
Skall man göra sådana uppoffringar och bespa-
ringar måste de, på ett eller annat sätt, kunna upplevas
som någorlunda rättvisa. Det är här skattepolitiken
kommer in i bilden. Skattepolitiken är förmodligen
det bästa fördelningspolitiska instrument vi har att
tillgå. Det är det instrument vi kan använda för att se
till att höginkomsttagare och kapitalägare får bära en
större andel av krisens bördor än andra människor.
Det är detta den socialdemokratiska regeringen har
gjort och håller på att göra.
Vi höjer skatterna på kapitalinkomster kraftigt. Vi
inför en s.k. värnskatt för inkomster över ca
200 000 kr. Vi ser till så att förmögenhetsskatten blir
kvar. Vi ser till att skärpa beskattningen av pensions-
sparande.
Summan av dessa åtgärder blir faktiskt en ökad
skattebelastning på kapitalägare och höginkomsttaga-
re på i storleksordningen 20 miljarder kronor. Det
kritiseras nu av moderater, folkpartister och kds:are,
samtidigt som dessa partier föreslår större besparingar
än vi socialdemokrater. Det var precis så man gjorde
när man satt i regeringsställning. Man sänkte skatterna
för höginkomsttagare och kapitalägare samtidigt som
man genomförde kraftiga försämringar för lågin-
komsttagare. Det är det som skiljer oss åt i så stor
utsträckning.
Nu kan vi se i reservation nr 1 att moderater, folk-
partister och kds:are upprepar kraven på att man skall
avskaffa skatten på aktieutdelning. Det är, enligt mitt
förmenande, minst sagt stötande. Samtidigt framför
man långt gående sparkrav på låginkomsttagare. I dag
kan vi i tidningarna dessutom läsa om att aktieutdel-
ningarna ökar kraftigt.
Detta förslag motiverar man på två sätt. Det gjor-
de också Carl Erik Hedlund i sitt anförande. För det
första säger man att det leder till en stimulans för
investeringar och sysselsättning. För det andra säger
man att avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt
i skattehänseende. Om de två sakerna är följande att
säga.
Det finns andra och bättre sätt att stimulera inves-
teringar. Jag tror t.ex. att den svenska bolagsskatten är
viktigare för investeringarna än skatten på utdelning-
ar. Dessutom är det ytterligt tveksamt om en sänkning
av skatten på utdelningar över huvud taget har någon
effekt på sysselsättningen. Per Rosengren var inne på
detta litet grand. Sveriges främste expert på företags-
beskattning, Jan Södersten i Uppsala, hävdar mycket
bestämt att det inte har någon effekt på investeringar
och sysselsättning.
Man säger att avkastning av kapital skall behand-
las likvärdigt. För oss socialdemokrater är det precis
lika viktigt att olika typer av inkomster beskattas
likvärdigt, att inkomster av arbete och inkomster av
kapital beskattas lika mycket. Enligt de borgerligas
förslag skulle inkomster av kapital behandlas fördel-
aktigare.
Om man skapar olika skattesatser i kapitalbe-
skattningen leder det dessutom obönhörligen till
skatteplanering. Om det finns en skattesats på 0 % för
en typ av inkomst av kapital och en annan skattesats
på 30 %, säger det sig självt att många försöker för-
vandla den inkomst som skall beskattas med 30 % till
en som beskattas med 0 %; skatteplaneringen är i full
gång.
Fru talman! Jag tänkte något kommentera en del
av de andra reservationerna som är knutna till betän-
kandet, dock inte alla.
I reservation nr 2 från Vänsterpartiet pläderas för
att man skall höja företagsskatten. Det är möjligt att
man kan göra det. Men jag tror att det är direkt felak-
tigt att göra det just nu. Visserligen är bolagsbeskatt-
ningen gynnsam i Sverige. Den är förmodligen gynn-
sammast i Europa. Men den har en stor betydelse för
investeringsbenägenheten, till skillnad från utdel-
ningsskatten. Därför yrkar jag avslag på den reserva-
tionen.
I reservation nr 3, också den från Vänsterpartiet,
pläderar man för att de 2 miljarder som är avsatta för
näringslivet i kompletteringspropositionen skall gå till
mindre företag. Men det är ju precis vad som sägs i
betänkandet. Det är precis vad som aviseras i komp-
letteringspropositionen. Jag betraktar nästan den re-
servationen som något slags okynnesreservation från
Vänsterpartiets sida. Vad göras skall är redan gjort i
det fallet.

I reservation nr 6, också den av Vänsterpartiet,
begärs en översyn av skattereglerna för enskilda före-
tagare. Också det är att slå in öppna dörrar. Det be-
gärde vi socialdemokrater redan när reglerna antogs
för ungefär ett och ett halvt år sedan, och det pågår ett
arbete med detta i Finansdepartementet. Så man kan
fråga sig varför Vänsterpartiet nödvändigtvis måste
reservera sig på den här punkten.
Jag tycker nog att Per Rosengren borde tala med
litet mindre bokstäver. Han talar om att den här be-
skattningen av egenföretagen är "grotesk". Men, Per
Rosengren, Vänsterpartiet var faktiskt med om att
fatta det här beslutet. Det ni, och också vi socialde-
mokrater, sade var att beslutet måste utvärderas och
följas upp, och en sådan utvärdering är alltså på gång.
I reservation nr 7 av moderater och kds krävs en
reformering av reglerna för beskattning av fåmansfö-
retagen. Jag skulle vilja gå så långt som till att säga att
det kravet har litet av löjets skimmer över sig. Vilka
var det som införde de nuvarande reglerna för få-
mansföretagen? Jo, det var just den borgerliga rege-
ringen, där både kds och Moderata samlingspartiet
var med. Även kring detta pågår i regeringskansliet ett
arbete, som går ut på att försöka förenkla och ställa
till rätta det som ni ändrade på under er regeringstid.
Slutligen till reservation nr 9 av kds, som gäller
avdragsrätt för kapitalförluster vid rån. Man kräver att
en lagstiftning införs omedelbart, fr.o.m. den 1 juli
1995. Jag frågar mig då: Varför har man i kds plöts-
ligt blivit så het på gröten? Det här var en fråga som
aktualiserades för mycket länge sedan. Den borgerliga
regeringen hade tre år på sig och gjorde absolut ing-
enting förrän i allra sista sekunden, i juni månad förra
året, då man tillsatte en utredning. Den utredningen är
på gång, och den skall, precis som den borgerliga
regeringen beställde, vara färdig före 1995 års utgång.
Jag tycker att vi skall låta den utredningen arbeta
färdigt.
Fru talman! Jag skall avsluta med att yrka bifall
till utskottets hemställan på samtliga punkter och
avslag på reservationerna.

Anf. 49 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Lars Hedfors glömde att berätta att
lågkonjunkturen och den dåliga ekonomin för Sverige
började 1989-1990. Socialdemokraterna klarade inte
upp problemen, och det var väl en av anledningarna
till att man förlorade valet 1991.
Lars Hedfors hänvisade också till en professor,
som sade att dubbelbeskattningen inte spelade någon
roll. Jag kan hänvisa till en annan professor, Leif
Mutén, som var med vid samma utfrågning. Han me-
nade att dubbelbeskattningen spelar roll för företa-
gandets intresse av att växa.
Lars Hedfors sade också att vi andra insinuerade
att Folkpartiet skulle göra större besparingar än Soci-
aldemokraterna. Det är faktiskt inte sant. Folkpartiet
anser att det är viktigt att man behåller 80-
procentsnivån i socialförsäkringssystemen. Det håller
vi fast vid också fortsättningsvis i den motion som vi
väcker i dag i samband med kompletteringsproposi-
tionen. För övrigt tyckte vi inte om den neddragning
av barnbidragen som Socialdemokraterna genomför-
de. Däremot säger vi nej till en sänkning av momsen
på mat, eftersom vi menar att det är fördelningsmäs-
sigt helt oriktigt.

Anf. 50 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Bara en kort kommentar till frågan om
dubbelbeskattningen och professor Mutén och vad
han sade när vi diskuterade frågan. De enkla, logiska
och klara fakta när det gäller den s.k. dubbelbeskatt-
ningen är ju att om man i Sverige sänker utdelnings-
skatten till 0 kr får det naturligtvis betydelse för
svenska aktieägare. De kommer att köpa mer, men i
motsvarande grad blir det intressant för utländska
aktieägare att sälja sina aktier. Så resultatet blir för-
modligen inga nya pengar till investeringar, utan
resultatet blir en gigantisk kapitalexport till USA,
Schweiz och andra länder. Det är tyvärr det som blir
resultatet, och där har alltså Leif Mutén fel. Det här är
ganska enkelt och borde vara fullständigt självklart.
Dessutom är det minst sagt stötande att man på
vanliga, hederliga arbetsinkomster får betala 30 %
och mer i skatt medan man slipper betala ett enda öre
på utdelningsinkomster. Det kan inte vara fördel-
ningspolitiskt riktigt. Det kan inte vara rättvist.
Isa Halvarsson nämner lågkonjunkturen 1990. Ja,
det är riktigt att ni hade otur på den punkten i och
med att vi då gick in i en lågkonjunktur. Men ni gjor-
de fel saker då. När man går in i en lågkonjunktur
skall man absolut inte strama åt, men det var det ni
gjorde. Ni höjde skatterna för vanligt folk. En metall-
arbetare fick en höjning av skatten med 6 000 kr.
Möjligheterna att konsumera sjönk, efterfrågan sjönk,
produktionen sjönk, arbetslösheten ökade. Det var det
som var bekymret för er.

Anf. 51 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Ett av problemen med dubbelbe-
skattning på aktier är att det i och med detta blir mer
lönsamt att låna, och det var vad företagen gjorde.
Väldigt många erfarna konkursförvaltare och bankfö-
reträdare menar att många av de konkurser som tyvärr
inträffade under lågkonjunkturen hade kunnat undvi-
kas om företag som var sunda och som hade haft
förutsättningar att klara krisen om de hade haft en
bättre soliditet hade sluppit lånefinansiera och i stället
hade kunnat öka sitt aktiekapital.
Vi ser ju hur få företag vi har och hur få företag
som vill expandera, så vi är tvungna att göra någon-
ting på den här fronten.

Anf. 52 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag tror inte att detta skulle ha ökat
företagarnas aktiekapital.
De många konkurserna var ett resultat av lågkon-
junkturen, det är riktigt, men det var också ett resultat
av att ni förde fel politik. Naturligtvis måste ni ta ett
ansvar för det.
Den här utdelningsskatten kan möjligen vara job-
big för dem som har aktier i stora, börsnoterade före-
tag. För småföretagen betyder den däremot väldigt
litet. Var och en som har varit ute och träffat småföre-
tagare vet att de säger ungefär så här: För oss är det
inget problem, för vi delar inte ut några pengar, utan
vi behåller dem i företaget och låter dem arbeta där.
Och detta är ju sunt och riktigt.

Anf. 53 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Jag skall inleda med att yrka bifall till
reservation nr 2. Vi står naturligtvis bakom våra övri-
ga reservationer, men eftersom jag vill nedbringa
voteringstiden i kammaren yrkar jag inte bifall till
dem.
Under de första två tredjedelarna av Lars Hedfors
anförande trodde jag att han hade kommit in på fel
betänkande, för det han sade handlade mest om be-
tänkande 20. Sedan talade han ändå litet grand i slutet
av anförandet om företagsskatten.
Lars Hedfors kritiserade Vänsterpartiet för att vi
diskuterar nivån i skatteuttaget, och han säger att vi
vill höja företagsskatten. Det är ett väldigt slarvigt
uttryck att säga att vi vill "höja företagsskatten". Vi
anger att vi vill höja bolagsskatten från 28 till 30 %,
till europeisk miniminivå, men vi anger också att vi
vill sänka skatten för små egenföretagare. Vi vill
införa ett skatteavdrag i samband med investeringar,
vilket skulle gynna småföretag och gynna investe-
ringsnivån i samhället.
När det gäller de 2 miljarder som Socialdemokra-
terna har talat om anser vi att de skall gå till små och
medelstora företag, och till skillnad från Socialdemo-
kraterna anger vi också hur detta skall göras. När vi
skrev vår motion hade socialdemokraterna över huvud
taget ingen aning om hur de 2 miljarderna skulle
användas. De nämnde det i alla fall inte i den offentli-
ga debatten eller på något annat sätt.
Det är helt fel att påstå att vi skulle slå in öppna
dörrar när vi vill ha förändrade regler för egenföreta-
gare. Vi anger ju här hur vi vill att reglerna skall änd-
ras. Det kan därför inte vara fel att yrka på att det
skall genomföras.
När det sedan gäller den gamla K-SURV:en m.m.
har vi aldrig stått bakom sådana regelsystem. Under
den föregående mandatperioden satt vi bara på obser-
vatörsplats i utskotten, och vi hade ingen större möj-
lighet att påverka arbetet i utskotten.
När det gäller de krångliga skattereglerna för ex-
pansionsmedel framför allt för småföretag har vi hela
tiden sagt att de måste förändras. Man kan inte fortsät-
ta med dessa regelsystem.

Anf. 54 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Det är riktigt, som Per Rosengren sä-
ger, att ni i Vänsterpartiet inte satt med vid bordet i
utskotten. Men ni hade hela tiden möjlighet att avge
viljeyttringar. Det gjorde er representant, och han
hade inga invändningar när det gällde detta "groteska
förslag", som Per Rosengren kallar det. Jag tycker att
Per Rosengren skall försöka förklara det. Om ni inte
satt med i utskottet satt ni i alla fall i riksdagen. Här
röstade ni ju för det här förslaget och också för att det
skulle utvärderas. Det var precis det som vi socialde-
mokrater sade, och det är just det som är i gång. Ni
slår alltså in öppna dörrar så att det bara brakar om
det.
När det gäller de 2 miljarderna är det så att vi för
en dialog med näringslivet om hur de bäst skall an-
vändas. Det råder inget som helst tvivel om att det är
de små företagen som vi avser. Det står i klartext i
kompletteringspropositionen.
Ni säger att ni vill genomföra förbättringar för
egenföretagare, och så rabblar Per Rosengren upp ett
antal avdrag och ändringar. Jag är helt övertygad om
att det skulle krångla till beskattningen ännu mer.

Anf. 55 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Att ta bort egenavgifterna på resultat
under 40 000 kr skulle inte krångla till skattereglerna
ett dugg. Det skulle läggas in i skatteuträkningspro-
grammet, så det har egentligen ingenting med före-
tagsbeskattningen att göra i det avseendet.
Jag har studerat våra skattemotioner från de senas-
te åren, och vi har vid varje tillfälle gått emot t.ex.
SURV-reglerna och de andra dispositionsreglerna,
som har inneburit problem för många. Man tog bort
SURV-reglerna och införde expansionsmedel och
räntefördelning, och vi har inte heller varit positiva
till de delarna i våra skattemotioner. Jag tror att Lars
Hedfors skulle må bra av att läsa våra motioner i det
avseendet.

Anf. 56 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag vill bara kort konstatera att jag
mycket noggrant har läst Vänsterpartiets motioner,
och jag vet precis vad som står i dem. Jag vet också
att ni tidigare har ställt upp när det gäller egenföreta-
gen. När nu Per Rosengren står här och säger att reg-
lerna är groteska tycker jag att det är litet väl
magstarkt.

Anf. 57 CARL ERIK HEDLUND (m)
replik
Fru talman! Lars Hedfors historieskrivning var
något begränsad i tiden. Han pratade om att vi under
perioden 1991-1994 hade haft en oroväckande ut-
veckling. Jag tycker att man skall anlägga ett något
längre historiskt perspektiv. Både Lars Hedfors och
jag är intresserade av historia, och jag tycker att vi
kan börja 1970, då kurvorna för utvecklingen av Sve-
riges bruttonationalprodukt och inom OECD går isär.
Det är efter 1970 som vi har haft en ofördelaktig
utveckling i Sverige, som har tagit ned oss som in-
dustrination till den position där vi är i dag, på sjut-
tonde plats i OECD:s statistik.
När det gäller det vi nu diskuterar, nämligen före-
tagsbeskattningen och speciellt dubbelbeskattningen,
har vi i skatteutskottet konstaterat att det föreligger en
brist på riskkapital i Sverige. Då är min enkla fråga:
Hur kommer det sig att skatteutskottets majoritet
fortfarande motsätter sig att man avskaffar dubbelbe-
skattningen, när beskattningen på riskfritt kapital är
lägre? Jag vill inte höra svaret från Lars Hedfors att
de beskattas lika, dvs. med 30 %. För att kunna ta
fram aktieutdelningen tvingas ju företagen också
beskatta vinsten i företagen. Detta höjer otvetydigt
avkastningskravet.

Anf. 58 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! När det gäller svaret är det väl i varje
fall jag som bestämmer hur det skall se ut.
Jag skall försöka förklara varför vi inte vill gå med
på förslaget om att ta bort utdelningsskatten. Det finns
tre mycket klara, distinkta och tydliga skäl för det.
Det första handlar om fördelningspolitik. Jag är inte
säker på att min pedagogik räcker för att förklara det
för Carl Erik Hedlund; det brukar inte vara så väldigt
lätt. Men det är inte rimligt att man tar ut 30 % i skatt
av en kommunalarbetare, en metallarbetare eller vad
det nu är, samtidigt som den som sitter och lyfter
utdelningsinkomster inte betalar ett enda öre. Det är
fördelningspolitiskt orimligt.
Det andra skälet handlar om skatteplanering. Ni
genomförde under er tid en förändring av kapitalbe-
skattningen som öppnade för en väldig skatteplane-
ring. Det säger sig självt att om man har inkomster
som beskattas med 50 % och kanske mer medan andra
inkomster beskattas med 0 %, då sätter kreativiteten
i gång hos människorna. Då försöker man förvandla
de högbeskattade inkomsterna till lågbeskattade.
Det tredje skälet är det som Per Rosengren var in-
ne på i sitt anförande, nämligen att det är oerhört
fördelaktigt att spara i aktier. Jag har framför mig en
stor annons utgiven av Aktiefrämjandet, där man
pläderar för aktiesparande. Där står det ordagrant så
här: "Ingen annan sparform är så lönsam för den en-
skilde som aktiesparande. Ett kapital som i början av
1900-talet satsades på aktier har femtonfaldigats se-
dan dess i fast penningvärde." Femtonfaldigats!

Anf. 59 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Varken Lars Hedfors eller Anita Jo-
hansson tidigare i dag har svarat på frågan varför vi
skall ha ett glapp i kvittningsrätten under just 1995.
Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya
företag inte startas på grund av att kvittningsrätten
dröjer.
Lars Hedfors talade också om det stötande med att
ha en enkelbeskattning. Om jag förstod Lars Hedfors
rätt är det mindre stötande eller inte alls stötande med
en dubbelbeskattning. Frågan är om en trippelbe-
skattning är ännu mindre stötande eller t.o.m. positiv.
Vidare talade Lars Hedfors om fördelningspoliti-
ken. Jag är förvånad över att regeringen har en sådan
orättvis fördelningspolitik. Låt mig bara nämna barn-
bidraget, som man sänker för alla oavsett inkomst.
Inte heller kompenserar man kommunerna för de
avdragsgilla egenavgifterna, något som Lars Hedfors i
februari hoppades att finansministern skulle göra.
Detta drabbar nu vård och omsorg inom kommunerna.
Så att tala om att regeringen har en fördelningspolitik
som är rimlig tycker jag är fel.

Anf. 60 LARS HEDFORS (s)
Fru talman! Jag tror inte att jag behöver upprepa
alla de skäl som tidigare har nämnts till att vi behöver
öka egenavgifterna, sänka barnbidragen och andra
sådana här obehagliga beslut. Det har vi motiverat
väldigt utförligt.
När det gäller det glapp i kvittningsrätten som Mi-
chael Stjernström talar om vill jag säga att det natur-
ligtvis tar litet tid innan man kan återinföra något
sådant. Framför allt tar det tid om man vill utforma
det på ett sådant sätt att det inte kan användas för
skatteplanering i framtiden. Det är omsorgen om detta
som gör att det tar litet tid.

Anf. 61 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Jag har i mitt tidigare anförande talat
om vikten av långsiktighet och stabilitet. Bland det
värsta en företagare vet är osäkerhet. Jag vill uppma-
na regeringen och socialdemokraterna här i riksdagen
att så fort som möjligt komma till skott på den här
punkten. Osäkerheten är inte bra för företagarna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

7 § Ändringar av vissa förfaranderegler m.m.
för punktskatter

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU29
Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punkt-
skatter (prop. 1994/95:213)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)

8 § Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU34
Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia (prop.
1994/95:193)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)

9 § Dubbelbeskattningsavtal med Egypten
m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU35
Dubbelbeskattningsavtal med Egypten m.m. (prop.
1994/95:204)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)

10 § Ändring i lagen om tullfrihet

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU36
Ändring i lagen om tullfrihet (prop. 1994/95:192)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SkU20 Skattepolitik
Mom. 1 (riktlinjer för beskattningen, utvärdering av
skattereformen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 5 (mp)
Förberedande votering 1:
19 röster för res. 5
12 röster för res. 6
284 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
21 röster för res. 3
16 röster för res. 5
280 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
25 röster för res. 2
22 röster för res. 3
270 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 4:
73 röster för res. 1
25 röster för res. 2
219 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
148 röster för utskottet
73 röster för res. 1
96 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s
För res. 1: 73 m
Avstod: 25 c, 22 fp, 21 v, 16 mp, 12 kds
Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2 (det särskilda grundavdraget, det allmänna
grundavdraget
och uttaget av statlig inkomstskatt)
1. utskottet
2. res. 8 (fp)
3. res. 9 (v)
Förberedande votering:
22 röster för res. 8
21 röster för res. 9
274 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Votering:
173 röster för utskottet
22 röster för res. 8
122 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c
För res. 8: 22 fp
Avstod: 73 m, 21 v, 16 mp, 12 kds
Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 5 (skattelättnader inom tjänstesektorn)
1. utskottet
2. res. 16 (kds)
Votering:
210 röster för utskottet
12 röster för res. 16
94 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 1 m, 25 c, 21 v, 16 mp
För res. 16: 12 kds
Avstod: 72 m, 22 fp
Frånvarande: 14 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (avdrag för underskott på nystartad verksam-
het)
1. utskottet
2. res. 18 (m, c, fp, kds)
Votering:
185 röster för utskottet
130 röster för res. 18
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 21 v, 16 mp
För res. 18: 71 m, 25 c, 22 fp, 12 kds
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 16 (förskolor och dagmammor)
1. utskottet
2. res. 28 (mp)
Votering:
299 röster för utskottet
16 röster för res. 28
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 73 m, 25 c, 22 fp, 21 v, 11
kds
För res. 28: 16 mp
Frånvarande: 14 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 4 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU21 Företagsskatt
Mom. 1 (beskattning av aktieutdelning m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kds)
Votering:
211 röster för utskottet
106 röster för res. 1
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c, 1 fp, 21 v, 16 mp
För res. 1: 73 m, 21 fp, 12 kds
Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 2 (nivån på skatteuttaget i företagssektorn)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
294 röster för utskottet
22 röster för res. 2
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 16 mp, 12
kds
För res. 2: 1 m, 21 v
Frånvarande: 13 s, 8 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU29 Ändringar av vissa förfaranderegler m.m.
för punktskatter
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU34 Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU35 Dubbelbeskattningsavtal med Egypten
m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU36 Ändring i lagen om tullfrihet
Kammaren biföll utskottets hemställan.

11 § Ändring i sametingslagen

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU45
Ändring i sametingslagen (prop. 1994/95:205)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Sekretess i verksamhet avseende
beredskapsförberedelser m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU46
Sekretess i verksamhet avseende beredskapsförbere-
delser m.m. (prop. 1994/95:196)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

13 § Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Eu-
ropaparlamentet

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU48
Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparla-
mentet

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.

14 § Oförutsedda utgifter för budgetåret
1995/96

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU26
Oförutsedda utgifter för budgetåret 1995/96 (prop.
1994/95:100 delvis)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

Kammaren beslöt på förslag av talmannen att
justitieutskottets betänkanden JuU20 och JuU24,
utrikesutskottets betänkande UU25 samt socialutskot-
tets betänkanden SoU18 och SoU26 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

15 § Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU20
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop.
1994/95:124 delvis)

Anf. 62 GÖTHE KNUTSON (m)
Fru talman! Kriminalvårdslagstiftningen, alltså la-
gen om kriminalvård i anstalt, är ständigt aktuell. I
dag skall vi besluta om vissa ändringar i dessa lag-
rum. I betänkandet, som har beteckningen
1994/95:JuU20, behandlas också förslag om ändring i
rättegångsbalken. Det avsnittet handlar om kropp-
svisitation, och där är vi i justitieutskottet eniga.
Det föreligger också enighet om betydande delar
av förslaget. Detta sedan socialdemokrater och andra
partiers företrädare biträtt förslag från oss moderater.
Så är det med våra reformförslag beträffande närhets-
principen som är framförda i moderatmotionen Ju801
från detta riksmöte. Så är det också med moderatför-
slag om skärpta regler och skärpt lagstiftning för att
råda bot på dopningsmissbruket. Även där föreslår
utskottet riksdagen att biträda moderata förslag i
motionen Ju801.
Samtidigt följer utskottet regeringens förslag i
propositionen som kommer från Justitiedepartementet
och regeringen och har nr 124.
När det gäller moderata förslag i avsnittet kontrol-
lerade besök på kriminalvårdsanstalter har utskotts-
majoriteten dock inte följt oss. Vi moderater anser att
ytterligare åtgärder bör vidtas för att hindra insmugg-
ling av narkotika i våra fängelser. Det ansåg även den
förra regeringen i en lagrådsremiss. Det räcker inte
alltid med att vissa besök hos de intagna på fängelser
kontrolleras. Det krävs också att hinder sätts upp för
att besökaren skall kunna smuggla över narkotika av
något slag till den intagne, alltså någon typ av hinder
för insmuggling.
En enkel och effektiv åtgärd vore att sätta upp en
glasruta mellan besökaren och den intagne i fängel-
sernas besöksrum. Vi moderater ser det som en all-
varlig brist att regeringen inte följt vårt och den bor-
gerliga regeringens förslag i detta avseende. Därför
lämnar vi moderater ett motförslag till propositionen i
form av en reservation. Den har nummer 1 i betän-
kandet, och jag ber att få yrka bifall till denna reser-
vation.
Vi moderater har som målsättning att samtliga
svenska fängelser skall vara fria från narkotika. Så är
det dess värre inte i dag. På somliga anstalter finns det
av och till rätt mycket narkotika. Det är, säger vi,
oacceptabelt att intagna som är drogfria när de börjar
avtjäna fängelsestraffet eller försöker sluta med sitt
narkotikamissbruk kommer i kontakt med narkotika
under den tid som de är intagna i fängelse.
Förutsättningarna för att bekämpa drogmissbruk
hänger nära samman med möjligheterna till differenti-
ering av de intagna. Arbetet med att förmå narkoti-
kamissbrukare att underkasta sig behandling och
adekvat vård bör därför enligt vår moderata mening
intensifieras.
Under den borgerliga regeringen skärptes lagen
om kriminalvård i anstalt så, att de intagna på anma-
ning numera är skyldiga att lämna blodprov, urinprov
och utandningsprov. Vi moderater anser att denna
möjlighet till provtagning måste användas i fortsatt
stor utsträckning. Personalen på anstalternas olika
avdelningar skall också göra narkotikavisitationer,
dvs. genomsöka anstalten efter narkotika. Dessa un-
dersökningar skall enligt vår mening göras oregel-
bundet men ofta. Urinprov skall vara frekvent före-
kommande, framhåller vi i våra motioner i detta ären-
de.
Moderata samlingspartiet har i en särskild kom-
mittémotion av Gun Hellsvik m.fl. beträffande änd-
ringar inom kriminalvårdslagstiftningen utvecklat
vilka ytterligare åtgärder som behövs som komple-
ment till det arbete som den förra regeringen satte i
gång och som nu bedrivs inom kriminalvården mot
narkotikamissbruket.
När det gäller kontrollerade besök anser vi som
sagt att dessa bör kunna kompletteras med att en glas-
ruta sätts upp som hindrar den besökande och den
intagne från att få fysisk kontakt med varandra. Såda-
na besöksrum med en glasruta på bordet mellan besö-
karen och den intagne förekommer i andra länder,
däribland i vårt grannland Norge.
Det är alltså vårt förslag. Vi anser, som jag tidiga-
re sade, att det är en allvarlig brist hos regeringen att i
propositionen inte nu föreslå en sådan här åtgärd.
Vi moderater har också lagt fram en reservation
vad gäller permissionsregler. Vi anser att permis-
sionsreglerna skall vara restriktiva. För dem som
döms för våldsbrott eller narkotikabrott bör permis-
sion beviljas endast undantagsvis. Även när det gäller
återfallsförbrytare finns det anledning att vara åter-
hållsam med permissioner.
Vid bedömningen av om permission skall beviljas
i dessa fall måste den intagnes intresse av att få per-
mission vägas mot medborgarnas berättigade krav på
skydd och säkerhet. Vi moderater anser att skyddsin-
tresset måste vara det primära i denna avvägning. Det
allmänna får aldrig väja undan för sitt ansvar för att se
till att den enskilde medborgaren inte utsätts för brott
i samband med permissioner från kriminalvårdsanstal-
ter. Medborgarna måste, framhåller vi moderater i
skilda sammanhang, kunna lita på staten och på kri-
minalvården.
Med detta, fru talman, yrkar jag alltså bifall till re-
servation 1.

Anf. 63 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 avse-
ende kontrollinsatser mot narkotika.
Vi kristdemokrater har i utskottet framhållit det
självklara förhållande som vi väl alla är helt överens
om: Vi skall ha narkotikafria anstalter. Vi kristdemo-
krater tycker att det är olyckligt med den avveckling
som ägde rum av de särskilda visitationspatruller som
man hade arbetande inom kriminalvården. Vi tycker
att man borde göra en utvärdering omedelbart av hur
Kriminalvårdsstyrelsen har handlagt detta och under-
söka vilka konsekvenser nedläggningen har fått.
Jag tror inte att man behöver utveckla det mer,
utan jag tycker att det är en ganska preciserad och
resultatinriktad uppgift för regeringen att föranstalta
om detta. Detta bör ske genast, därför att det är oer-
hört viktigt och angeläget att vi får kraftfulla marke-
ringar när det gäller missbruk av narkotika på våra
anstalter.

Anf. 64 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Herr talman! Det har skett en rad förändringar se-
dan 1974 då nuvarande kriminalvårdslagstiftning
infördes. Vi fick 1989 ändrade regler för påföljdsval
och straffmätning i brottsbalken. Dessa regler bör få
genomslag i verkställighetslagstiftningen, men i dag
finns det inte möjlighet till att ta ställning till en helt
ny lag gällande verkställigheten, utan det fordrar
ytterligare beredning.
Därför föreslås ändringar i kriminalvårdslagstift-
ningen och rättegångsbalken, som syftar till att för-
bättra säkerheten och ordningen på anstalterna och ge
kriminalvården bättre möjligheter att motverka de
skadliga följderna av frihetsberövandet och att ut-
veckla insatser av utbildning, vård och behandling.
Samhället har förändrats under dessa drygt 20 år
sedan kriminalvårdsreformen infördes, och så har
också brottsligheten. Drogmissbruket har ökat, och i
dag finns det risk för ett ökat bruk av dopningsprepa-
rat.

De intagnas situation har också förändrats. Arbets-
lösheten och bristen på baskunskaper har blivit större.
Hälsan har blivit sämre, och psykiska störningar har
ökat. Behovet av utbildning och behandling är stort.
En av kriminalvårdens uppgifter är att förmå de
intagna att leva ett liv utan kriminalitet, och målsätt-
ningen är att den intagne skall ta del av insatserna så
att han står bättre rustad när han lämnar anstalten.
Det har därför under senare år skett en specialise-
ring på anstalterna eller på vissa avdelningar inom
dessa med olika påverkans- och behandlingsprogram
för att de intagna skall kunna differentieras och för att
deras behov skall kunna tillgodoses.
De nu föreslagna förändringarna skall skapa bättre
förutsättningar för rehabilitering och frigivning.
Indelningen i riks- och lokalanstalter avskaffas,
och indelningen blir i öppna och slutna anstalter,
beroende på graden av säkerhet. Liksom i dag skall
placering i öppen anstalt ha företräde och placering på
sluten anstalt ske av särskilda skäl.
Den som kan befaras missbruka narkotika eller på
annat sätt ta befattning med narkotika skall företrä-
desvis placeras på sluten anstalt.
För att uppnå ett bra resultat i arbetet med att för-
må de intagna att leva ett liv utan kriminalitet skall
hänsyn vid placeringen tagas utifrån behovet av ut-
bildning och behandling, vilket innebär att närhets-
principen inte bör få samma övergripande betydelse
som tidigare.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat sig
för att åtgärder mot narkotika och narkotikamissbruk
skall prioriteras och att anstalterna skall hållas drog-
fria. Det lät på Göthe Knutson som om det endast är
Moderaterna som står för de här synpunkterna. Men
vi har varit överens om att det skall vara kraftfulla
åtgärder mot narkotikan.
I linje med den övergripande narkotikapolitiken i
samhället har kriminalvården utvecklat såväl behand-
lingsinsatser som kontroller för att förhindra miss-
bruk. Nu föreslås ytterligare åtgärder för kontroller av
försändelser och besök för att förhindra att narkotika
kommer in på anstalterna.
Dessutom förändras lagstiftningen så att det blir
möjligt att genom urinprov och andra provtagningar
få göra kontroller för att påvisa om de intagna använt
dopningmedel.
Det görs i dag stora ansträngningar för att förhind-
ra att narkotika kommer in på anstalterna. Huvudre-
geln är att en intagen får ta emot besök i den ut-
sträckning som detta lämpligen kan ske. Det kan ock-
så föreskrivas särskilda villkor av säkerhetsskäl och
om det finns risk för att narkotika införs. Villkor för
ett besök kan vara att den besökande underkastar sig
kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning eller
medger undersökning av väska o.d. Som ett led i att
förhindra införsel av narkotika sker nu en utvidgning,
så att vid samtliga slutna anstalter görs kroppsvisita-
tion alltid efter besök och utevistelse, om det inte är -
som det sägs - uppenbart obehövligt. Vidare utvidgas
möjligheterna till att göra kroppsbesiktning. En
tjänsteman kan också vara närvarande vid besöket för
att förhindra införsel av otillåtna föremål.
Enligt reservation 1 menar moderaterna att de här
åtgärderna inte är tillräckliga utan att speciella be-
söksrum skall användas där personerna skiljs åt ge-
nom en glasruta.
Utskottsmajoriteten menar att den formen är
främmande för våra förhållanden och att det inte finns
tillräckliga skäl att vid sidan av nuvarande ordning
införa en möjlighet till att kontrollera besök.
Frågan om hur kriminalvården arrangerar lämplig
kontroll av narkotika på anstalterna har tidigare varit
föremål för diskussion. Visitationspatrullernas av-
veckling föregicks av en utredning och analys om ett
effektivare kontrollsystem. Jag vill hävda, tvärtemot
vad som anförs i reservation 2 av kds, att visita-
tionspatrullernas kompetens har tagits till vara genom
att kunskaperna har kommit övrig personal till del
genom utbildning och genom en uppbyggnad av sä-
kerhet och kontroll av anstalterna.
Kriminalvården har redovisat att resurserna förde-
las regionvis och att säkerhetsansvariga har utsetts på
regional nivå och på anstalterna. Fem regioner har
tillgång till hundekipage, och olika former för sam-
ordning och samverkan internt, men också med andra
myndigheter, har intensifierats.
Utbildning och utvecklingsinsatser inom narkoti-
kaområdet skall också prioriteras framöver. Region-
myndigheternas bedömning är att den nya organisa-
tionen har medfört ett tydligare ansvar och ett effekti-
vare resursutnyttjande och att narkotikakontrollinsat-
serna har ökat i fråga om omfattning och kvalitet.
Kriminalvården har tillsatt en grupp för att utveck-
la och fördjupa analysen av informationen på narkoti-
kaområdet. Verksamheten skall innevarande budgetår
redovisa dels om förekomsten och missbruket av
narkotika på anstalter och i häkten har förändrats, dels
insatserna för bekämpning av bl.a. narkotikamissbruk.
Den utveckling av insatserna som efterlyses i reserva-
tionen skall alltså redovisas.
Besök och permissioner är betydelsefulla led i att
stärka den intagnes förmåga att bygga upp en social
tillvaro. Permissioner spelar också en avsevärd roll
när det gäller att förbereda frigivningen. Möjligheter
för de intagna att ha kontakt med omvärlden utanför
anstalten påverkar också atmosfären inne på anstalten.
År 1990 gjordes en översyn av tillämpningen av
permissionsreglerna, och målsättningen har varit att
minska antalet misskötta permissioner. Genom att
förbereda och planera dem bättre, men också genom
att ställa större villkor än tidigare och kontrollera hur
dessa skötts, har misskötseln kunnat minska. 1993/94
beviljades 50 886 permissioner. Av dessa missköttes
615, 1,2 %. Den nya praxisen har gett resultat, och i
kriminalvårdens verksamhetsplan för 1995/96 är
målsättningen att detta arbete skall fortsätta.
Enligt reservation 3 vill moderaterna att permis-
sioner endast undantagsvis skall beviljas för dem som
dömts för vålds- och narkotikabrott. Men vid permis-
sion görs en bedömning av om det föreligger fara för
missbruk och misskötsel. Villkor kan ställas för att
motverka detta. Här kan också göras en bedömning av
om det behövs tillsyn av den intagne, som då får en
s.k. bevakad permission.
Fängelseutredningen har föreslagit att lagtexten
skall anpassas till den skärpta praxis som nu före-
kommer. Utredningens förslag är under beredning,
och utskottet vill avvakta detta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets
hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 65 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att det i mitt
anförande lät som om Moderaterna ensamma stod för
de skärpningar och åtgärder i rätt riktning som har
vidtagits. Av det yttrandet av Birthe Sörestedt drar jag
slutsatsen att det här är känsligt för socialdemokrater-
na. Det har ju genom åren varit vi moderater, stödda
av andra borgerliga partier, som har fått driva dessa
frågor med målsättningen att göra fängelserna narko-
tikafria.
Det har funnits för mycket narkotika på fängelser-
na. Bara det faktum att det har funnits narkotika är för
mycket. Fortfarande finns där narkotika. Vi moderater
kommer att göra ytterligare ansträngningar, som
framgår av betänkandet, för att skapa i första hand en
selektering så att de som är narkotikafria och som tas
in på fängelse inte drabbas av detta gift när de väl
kommit in. Det vore synnerligen oansvarigt om vi i
riksdagen inte ingrep mera mot narkotikan.
Sedan till vår reservation, som vi kan beteckna
som förslag om införande av glasruta. Jag har svårt att
förstå hur det kan bli en ideologisk fråga. Det tycks ju
vara så när Birthe Sörestedt och även andra socialde-
mokrater påstår att det här är främmande för våra
förhållanden. Det kan möjligen finnas en flumideologi
i bakgrunden. Men glasruta finns i andra länder, och
så länge narkotika kommer in genom besökare - vil-
ket är fastslaget - föreligger det ett behov av någon-
ting som skiljer besökaren från den intagne.

Anf. 66 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Herr talman! Först till narkotikasituationen på an-
stalterna. Göthe Knutson vet mycket väl att det har
gjorts två stora undersökningar under föregående år
där man tagit urinprov, och de visar att den allra
största delen av de intagna inte var påverkade av
narkotika. Om man tar bort dem som inte lämnade
urinprov och de prov som var positiva kan det konsta-
teras att i alla fall över 80 % av de intagna inte hade
några spår av narkotika.
Men med detta är inte sagt att man inte skall ta till
olika resurser för att förhindra att narkotika kommer
in på anstalterna. I det betänkande som vi nu skall ta
ställning till finns det en rad olika åtgärder. Det har
också alltsedan mitten av 80-talet, då man började
bygga ut behandlingsresurserna när det gällde miss-
brukare, gjorts olika insatser för att förhindra att de
intagna kommer i kontakt med narkotika. Jag vill här
understryka, Göthe Knutson, att bakom moderaternas
reservation står endast moderaterna, och det finns en
majoritet i utskottet som har samma uppfattning som
jag som socialdemokrat har.

Anf. 67 GÖTHE KNUTSON (m) replik
Herr talman! Birthe Sörestedt och jag är båda le-
damöter av Kriminalvårdsstyrelsen. Vi får fortlöpande
information, och jag tycker att det är något förvånan-
de att Birthe Sörestedt nu hänvisar till det där riks-
provet med urinprov.
När man talar med intagna, eller kåkfarare som de
själva kallar sig, är det med ett fnysande de beskriver
det stora riksprovet. De tror inte ett dugg på det. Det
har t.o.m. hävdats att det i förväg hade meddelats i en
tidning som utges på en kriminalvårdsanstalt att ett
sådant här prov skulle genomföras - trots att man
hade för avsikt att göra proven hemliga. Då blir det
sådana där låga siffror vad gäller antalet narkotikapå-
verkade. Sanningen är en annan.
Jag skulle tro att Birthe Sörestedt och andra soci-
aldemokrater inom kriminalvården åtskilliga gånger
har hört att det - trots idoga insatser från de anställda
- hittills varit omöjligt att få bort narkotikan.
Narkotika kan införas på olika sätt. Man kan t.ex.
kasta narkotika över muren till fängelserna. Så är det i
Norrtälje och i Malmö och möjligen på fler anstalter.
Det är omvittnat av de intagna som både Birthe
Sörestedt och jag i stor utsträckning har möjlighet att
tala med.
Det här räcker inte, Birthe Sörestedt. Att vi mode-
rater skulle stå ensamma förefaller att vara ett litet
misstag med tanke på att det fanns en lagrådsremiss
från den förra regeringen i ärendet.

Anf. 68 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Herr talman! Göthe Knutson och jag har fört den
här debatten tidigare. Naturligtvis går det att tillsluta
anstalterna hermetiskt, så att inte någonting kommer
vare sig in eller ut. Men Göthe Knutson vet också att
både besök och permissioner är viktiga av olika skäl,
och att vi skall ha besök och permissioner kvar.
Nu bygger man upp olika åtgärder för att kontrol-
lera besöken och kontrollera permissionerna, men
man gör det på ett sådant sätt att de intagna har möj-
lighet att få sina besök och att få permissioner. Att
man gör förändringen att placera företrädesvis de som
har problem med missbruk eller som befattar sig med
narkotika på slutna anstalter är för att just där kunna
bedöma besök och permissioner på ett alldeles särskilt
sätt.

Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Efter Birthe Sörestedts senaste replik
är det frestande att instämma i det hon sade när hon
inte var polemisk och framställde våra moderata för-
slag som något slags ytterlighetsförslag.
Den som är intagen på en kriminalvårdsanstalt so-
nar där inte bara sitt brott, utan skall också hjälpas till
en bättre tillvaro. Det blir inte en bättre tillvaro om
internen, den som sitter i fängelse, hamnar i en miljö
där det bokstavligen flyter av knark. Det är nästan
omöjligt att freda sig. Det finns som bekant en hie-
rarki på våra fängelser: de som bestämmer och de
som lyder dem som bestämmer.
Det här känner många riksdagsledamöter till och
säkert har allmänheten i landet fått veta ungefär hur
det kan vara på fängelserna. Det är en hård miljö. Det
är därför som det är så angeläget att vi som har det
yttersta ansvaret också tar ansvaret och gör allt vi kan
för att det inte skall finnas narkotika på fängelserna.

Anf. 70 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Enligt gällande regler får anförande när talarna
haft sitt huvudanförande icke överstiga två minuter.
Därför går ordet till Birthe Sörestedt.

Anf. 71 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Herr talman! Göthe Knutson använder formule-
ringar som "flyter av knark" och "omöjligt att freda
sig". Så är det nog inte riktigt. Visserligen kan det
vara besvärligt på vissa anstalter i och med att man får
in narkotika ibland. Då sätter man in alla resurser på
kontrollverksamhet för att få bukt med det. Men att
våra anstalter totalt sett skulle flyta av knark är inte
riktigt rätt, herr Knutson.

Anf. 72 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Det där var ett demagogiskt sätt av
Birthe Sörestedt att märka ord.
Jag återgav det som förtjänta medlemmar av visi-
tationspatrullen och andra anställda på fängelser har
sagt. De gör ett mycket gott jobb när det gäller be-
kämpandet av narkotika och har på sistone fått ett
mycket svårare jobb. Det är naturligtvis inte så alltid
eller på alla anstalter, det sade jag inte, Birthe Söres-
tedt.
Vad jag försökte säga här alldeles nyss innan jag
överträdde reglerna för anförandets längd var att
Birthe Sörestedt precis som jag fick information i fjol
på en av de anstalter som vi besökte var att de där
hade dragit in besökstiderna mitt i veckan, och genast
sjönk narkotikaförekomsten.
Nu använder jag det byråkratiska uttrycket, men
det var genast märkbart att det blev mindre med nar-
kotika.
Att den intagne nu efter en permission kan bli ut-
satt för kroppsvisitation, och en mycket närgången
sådan, är naturligtvis alldeles riktigt. Det är äntligen
på tiden efter många år av moderata förslag i den
riktningen.
Herr talman! Det är sammanfattningsvis synd att
Socialdemokraterna skall försöka att förneka fakta i
debatten. Men dess bättre gör andra det vanligen inte i
det praktiska arbetet.

Anf. 73 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Herr talman! Jag vill bara konstatera att de förslag
som vi går till beslut med i dag ger kriminalvården
bättre möjligheter att kontrollera verksamheten. De
ger också kriminalvården bättre möjligheter till att
differentiera behandlingen av de intagna efter deras
behov.

Anf. 74 GÖTHE KNUTSON (m) replik
Herr talman! Vi kan alla och envar glädja oss åt
att utskottsmajoriteten, och då i synnerlig grad före-
trädd av Birthe Sörestedt och andra socialdemokrater,
har gått ett steg ytterligare på vägen för att bekämpa
narkotika på fängelserna.
Det finns flera förslag om detta i moderata motio-
ner och i andra borgerliga partiers motioner. Men vi
nådde dess värre inte nu ända fram. Det finns ett väl-
digt enkelt och praktiskt förslag om att sätta upp en
glasruta som skiljer besökaren, som kan ha narkotika
med sig, från den intagne, som då hindras att få detta
gift.
Herr talman! Det är synd att vi inte också kunde
komma till ett enigt beslut om detta.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

16 § Vissa straffrättsliga frågor

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU24
Vissa straffrättsliga frågor

Anf. 75 JEPPE JOHNSSON (m)
Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 24
om vissa straffrättsliga frågor behandlas ett antal olika
motioner inom vitt skilda områden. Inledningsvis vill
jag ställa mig bakom samtliga moderata reservationer,
dvs. 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11, men jag yrkar för att
vinna tid här i kammaren bifall endast till reservatio-
nerna 7 och 9. I övriga moment ställer jag mig bakom
utskottets förslag.
Den förra borgerliga regeringen lade fram flera
förslag som ledde till skärpning av straffen för över-
grepp mot kvinnor och barn. Riksdagen gjorde också
ett tillkännagivande om att det borde göras en allmän
översyn av bestämmelserna om sexuellt umgänge med
barn. I juli 1993 tillsattes Kvinnovåldskommisionen,
och i dess uppdrag ingår bl.a. att särskilt studera
våldtäktsbrotten.
Herr talman! Under rubriken övergrepp mot kvin-
nor och barn behandlas bl.a. två motioner, Ju613 och
Ju620. Jag vill uttrycka vår glädje att det lyckades att
få ett enat utskott bakom skrivningarna. I motionerna
yrkas att det skall bli lättare att döma för våldtäkt vid
sexuella övergrepp mot barn. Vid ett antal mycket
omdiskuterade domslut har vuxna män friats från
våldtäkt då det lilla barnet inte ansetts göra tillräckligt
motstånd.
Nu senast i förra veckan kunde vi läsa om ett fall
där en vuxen man friats från våldtäkt trots att han vid
två tillfällen tilltvingat sig samlag med en flicka som
bara är 7 år. När det gäller sexuellt utnyttjande av
barn är det nästan omöjligt att dra en gräns för vad
som skall anses som våld. En sådan gräns är inte
heller motiverad. Sexuellt umgänge med barn kan
aldrig anses frivilligt från barnets sida. Om ett barn
deltar i sexuell aktivitet med en vuxen är det alltid den
vuxne som helt och hållet bär ansvaret.
I budgetpropositionen aviserar justitieministern att
regeringen kommer att ta initiativ till en översyn av
bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken. Detta
är mycket angeläget. Men ett enigt utskott vill inte
avvakta denna omfattande översyn, utan föreslår att
lagstiftningsarbetet skyndsamt igångsätts och inriktas
på att få till stånd en ordning där fler fall av sexuella
övergrepp på barn som uppfyller rekvisiten för våld-
täkt också i verkligheten bedöms som våldtäkt.
Herr talman! Det är inte helt ovanligt att utländska
medborgare som befinner sig på tillfälligt besök i
Sverige låter bli att betala böter för de trafikbrott som
de gör sig skyldiga till vid sitt besök här i landet. Det
är enligt polisen nästintill omöjligt att med den lag-
stiftning vi har i dag komma åt problemen. Förhållan-
det är oacceptabelt och stötande. Vi moderater anser
att det måste komma till en lagändring som motverkar
denna laglöshet i trafiken.
I motionen Ju708 lägger vi moderater fram förslag
om att införa ett system liknande det som finns i
Danmark och Norge, som möjliggör för polisen att
beslagta och förverka utlänningars fordon för betal-
ning av böter. I Tyskland finns möjlighet att ta egen-
dom i pant för att säkerställa att trafikböter betalas.
Herr talman! Jag beklagar att utskottets majoritet
inte tycker att det behövs en lagändring. Nuvarande
lagstiftning är helt verkningslös. Vi måste ha lagar
som gör att även utländska medborgare vid sitt besök
i Sverige förmås att följa den svenska trafiklagstift-
ningen.
Under rubriken vissa frågor om unga lagöverträ-
dare behandlas ett antal motioner som tar upp åtgär-
der mot unga lagöverträdare, bl.a. brott begångna av
barn under 15 år, olika typer av medling, återställande
av skador och ändring av påföljder för unga lagöver-
trädare.
I egenskap av föräldrar, lärare, politiker eller över
huvud taget som vuxna har vi det yttersta ansvaret för
att kommande generationer får så goda förutsättningar
som möjligt för att kunna växa upp till laglydiga sam-
hällsmedborgare med ordnade liv.
Familjen har avgörande betydelse då det gäller att
hindra unga människor att begå brott. Föräldrarna kan
aldrig komma undan att de har huvudansvaret för att
barn och ungdomar lär sig respektera andra männi-
skors liv, hälsa och egendom. I regeringens budget-
proposition finns en uppräkning av vilka som bör
engagera sig i våra unga. I uppräkningen saknas för-
äldrarna. Jag hoppas att det är en miss, annars är det
anmärkningsvärt.
Efter familjen har skolan den viktigaste uppgiften
då det gäller att förebygga brott. Särskilt viktig är
skolans roll för de barn som av olika anledningar
saknar tillräckligt stöd från föräldrarna. Förutom
uppgiften att förmedla kunskaper och färdigheter
måste skolan tydliggöra vad som är tillåtet och otillå-
tet i samhället. Det är tyvärr inte ovanligt att det första
brottet begås redan i 10-12-årsåldern. Skolan har en
viktig roll att tidigt identifiera problemen hos unga
och måste sätta in kraftiga resurser för att förhindra
att barn börjar med brottslig verksamhet.
Herr talman! Trots goda insatser både från hem
och skola hamnar allt för många unga i brottslig verk-
samhet. Det är av stor betydelse för unga människors
utveckling att de redan på ett tidigt stadium i livet får
lära sig att ta ansvar för sitt handlande. Ett lämpligt
sätt att tydliggöra konsekvenserna av ett visst hand-
lande är att låta unga som begår brott konfronteras
med följderna av vad de gjort. Vi har inte råd att
förlora unga människor till kriminalitet och åtföljande
misär. Vi gör ungdomarna en björntjänst om vi inte
reagerar.
För de riktigt unga brottslingarna, dvs. dem som är
under 15 år, saknar vi faktiskt rejäla åtgärder. Denna
åldersgrupp ingick inte i det uppdrag som Ungdoms-
brottskommissionen fick, men utredningen konstate-
rar trots detta att åtgärder borde vidtas. BRÅ:s upp-
drag att ta fram underlag för ett nationellt brottsföre-
byggande program räcker inte. Vi anser att en utred-
ning bör komma till stånd för att undersöka vilka
åtgärder som bör vidtas för gruppen under 15 år.
Herr talman! Jag beklagar att vi inte lyckats skapa
majoritet för denna åsikt i utskottet.
Av stor betydelse är uppbyggnaden av kvarters-
och närpolisverksamheten. Genom samarbete mellan
de boende i ett område och närpolisen kan en stor del
av vardagsbrottsligheten, som ju ofta begås av ung-
domar, både upptäckas och beivras. Det är viktigt att i
tid kunna ingripa mot unga människor som är på väg
att spåra ur.
Vi vill avskaffa den påföljd som benämns över-
lämnade till vård inom socialtjänsten. Här får vi fak-
tiskt stöd av Ungdomsbrottskommittén. I sämsta fall
blir det ingenting av den här påföljden. Den saknar
rimligt innehåll. Många unga upplever att de har fått
samhällets tillstånd att fortsätta med den kriminella
verksamhet som de håller på med.
Det är vår bestämda uppfattning att det är domsto-
len som skall bestämma påföljden, och det är viktigt
att påföljden står i proportion till brottet.
Vi är alla överens om att ungdomar från 15 och
upp till 18 år inte bör dömas till fängelse. Då den
unge fyllt 18 år är han faktiskt myndig. Då tycker vi
att han skall jämställas med vuxna. Vid domen kan
man däremot ta särskild hänsyn vid straffmätningen.
Det ges utrymme för detta i brottsbalken när det gäller
unga under 21 år.
Men det går tyvärr inte att helt avvara frihetsberö-
vande påföljder för ungdomar mellan 15 och 18 år.
Enligt vår uppfattning bör vi införa särskilda ung-
domsstraff. Det skulle vara ett frihetsberövande straff
som avtjänas på speciella anstalter utan kontakt med
vuxna vanebrottslingar. Strafftiden bör användas till
påverkan, behandling och utbildning. Även här får vi
stöd av Ungdomsbrottskommittén som föreslår en ny
reaktion mot unga lagöverträdare som de kallar sär-
skild tillsyn.
Det viktigaste är dock att samhället ingriper på ett
betydligt tidigare stadium innan den unge har blivit en
etablerad brottsling. Vi moderater vill prova nya
grepp i kampen mot unga brottslingar. Här är medling
ett bra exempel. På en del ställen i Sverige görs för-
sök, men vi anser att tiden nu är inne att formalisera
detta förfarande. I de flesta familjer kan man tala om
ungdomars problem och sätta nödvändiga gränser vid
köksbordet.
Men en del ungdomar saknar detta stöd. För dem
är det extra viktigt att samhället ställer upp och sätter
gränser och på ett konkret sätt gör den unge medveten
om att samhället inte tolererar att man begår brott mot
andra människor och att den unge förstår konsekven-
sen av den skada han eller hon har orsakat. Vidare ger
det en möjlighet att återställa en del av det man ställt
till med.
På Nya Zeeland har man sedan 1989 tillämpat ett
system med s.k. familjegruppskonferenser. Det är en
form av medling. I sådana konferenser deltar, förutom
en av staten utsedd koordinator, folk från socialtjäns-
ten, polis, förövaren och hans föräldrar, andra släk-
tingar och brottsoffret. Vid konferensen går man
igenom vad den unge gjort sig skyldig till. Han får be
om ursäkt, och så diskuterar man sig fram till ett
lämpligt sätt att gottgöra skadan, t.ex. genom arbete
eller skadestånd. Om man inte når enighet bland alla
berörda parter går målet vidare till polis och åklagare
för avgörande i ungdomsdomstol.
Vi anser att det nyzeeländska systemet är intres-
sant och bör kunna vara modell för ett liknande sys-
tem i Sverige.
Herr talman! Årets budgetproposition riktar ett
dråpslag mot polisen. De kraftiga besparingarna
kombinerat med intagningsstopp till Polishögskolan
kommer att leda till ett minskat antal poliser och där-
med till ökad brottslighet. Det kommer att bli svårare
att genomföra systemet med närpoliser. Möjligheten
att ingripa mot unga personer på ett tidigt stadium
kommer att försvåras. Vi moderater motsätter oss
ytterligare besparingar på polisen. Det är inte trovär-
digt att lägga kraftiga besparingar på polisen och
samtidigt prioritera närpolisverksamheten, kampen
mot den ekonomiska brottsligheten, våldet och nar-
kotikan.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

Anf. 76 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Herr talman! Sexuella övergrepp mot barn är oer-
hört upprörande. Det upprör allmänheten, och det
upprör oss politiker. Många av de domar som har
avkunnats på sistone har varit mycket svåra att accep-
tera även för en politiker som är insatt i lagstiftnings-
arbetet.
Vi frågar oss alla hur det kan komma sig att en
pappa som begår samma övergrepp på två av sina
barn, det ena sju och det andra tre år, blir dömd för
våldtäkt på sjuåringen men inte på treåringen. Det är
ju egentligen ännu värre när det handlar om ett litet
barn på tre år som absolut inte förstår något och vet
något om att försvara sig. En sjuåring kan ju åtmins-
tone försvara sig med litet styrka, dock inte i alla fall.
I det här fallet i höstas blev domslutet att sjuåring-
en hade gjort litet motstånd och man kunde bedöma
det som våldtäkt. Treåringen hade inte gjort detta, och
då bedömdes det inte som våldtäkt.
Det är inte lönt att gå ut och förklara för allmänhe-
ten att pappan blir dömd till samma straff för över-
greppen både på sin sjuåriga dotter och sin treåriga
dotter. Det är inte det som räknas. Folk förstår inte att
det inte räknas som våldtäkt mot ett litet barn.
Det är dessa signaler som vi i utskottet nu ger. Det
gläder mig oerhört att vi enigt gör dessa uttalanden
och ger dessa signaler till regeringen. Den översyn
som måste ske snabbt måste leda till att fler fall räk-
nas som våldtäkt. Förutsättningen måste vara att barn
inte skall behöva göra motstånd. Alla sexuella över-
grepp mot barn är fel. Barn skall veta även genom
domslutet efteråt att de inte har gjort något fel som
inte har gjort motstånd. Vi måste ha tydligare signa-
ler, och det skriver vi i betänkandet när vi uttalar att
fler fall av övergrepp på barn som i övrigt uppfyller
rekvisiten våldtäkt också skall bedömas som ett så-
dant brott. Det var detta Jeppe Johnsson också beto-
nade. Det gör vi alla. Det känns mycket viktigt.
Nu har ju även Kvinnovåldskommissionen
kommit fram till att det är en oacceptabel lagstiftning
i dag. De har även tittat på möjliga lagstiftningsåtgär-
der. Jag menar att med detta underlag, dels vårt ut-
skottsbetänkande, dels Kvinnovåldskommissionens
uttalande, borde det vara viktigt att få fram en snabb
lagstiftning med en förändring åt det håll som vi gjort
uttalanden om.
I betänkandet tas också upp frågan om kriminalise-
rande vid prostitution. Vi vet att det har suttit en ut-
redning som har kommit med ett betänkande. Det
ändrar inte vår syn i Centern. Vi har under en längre
tid diskuterat dessa frågor djupgående. Vi har ett
stämmobeslut sedan ett par år tillbaks. Det innebär att
Centern som parti anser att vi bör kriminalisera kun-
den. Vi har tittat på länder där lagstiftningen krimina-
liserar båda parter, t.ex. Thailand. Det har där visat
sig att det är just den prostituerade, kvinnan eller
barnet, som man kommer åt och som åtalas. Kunden
har man med lagstiftningen mycket sällan kommit åt.
Sådant vänder vi oss mot. Detta har vi utvecklat i
reservation 2.
Vi har också tagit upp frågan om narkotikan i tra-
fiken. Vi har under den allmänna motionstiden väckt
en motion om att det bör införas en principiell noll-
gräns för narkotika i trafiken, precis som för alkohol i
trafiken. Vi tycker att det är rimligt. Dessutom har
undersökningarna och utredningsarbetet kommit så
långt att det är möjligt att påskynda en sådan lagstift-
ning i dag.
Det är betydligt svårare att sätta gränser t.ex. när
det gäller medicinbruk. För detta fordras mycket mer
av utredningsarbete. När det gäller en principiell
nollgräns för narkotika i trafiken finns det lagstift-
ningsarbeten i andra länder som vi troligen ganska
enkelt kan ta efter. Vi utvecklar detta resonemang i
reservation 4.
I reservationerna 6, 7, 8 och 10, som vi naturligt-
vis också står bakom, behandlas en mängd frågor om
ungdomar och brott. Det är riktigt, som har sagts här
tidigare, att Ungdomsbrottsutredningen hela tiden
kom in på frågan vad vi gör med icke straffmyndiga
under 15 års ålder. Vi insåg att brottsligheten alltmer
sprider sig nedåt i åldrarna. Vi måste reagera mot
detta med tydlighet och konsekvens. Men vi har
mycket litet att sätta in mot detta. Åtgärderna från
samhällets sida är alldeles för få och otydliga.
Vi sade oss i utredningen att det här krävs ett om-
fattande arbete i en egen utredning. Detta betonades
gång på gång. BRÅ har, som sagts, inför det nationel-
la strategiarbetet gått igenom vilka åtgärder som i dag
finns mot ungdomsbrottsligheten. Man har i huvudsak
gjort intervjuer, bl.a. av poliser. Detta är ett mycket
viktigt och bra arbete, men det räcker absolut inte till
för rejäla insatser mot ungdomsbrottsligheten. Det är
helt tydligt att det behövs en omfattande utredning.
Det underlagsmaterial för fortsatt arbete som BRÅ
tagit fram är fantastiskt bra, men jag är helt övertygad
om att det mycket skyndsamt bör tillsättas en särskild
utredning. Det är nödvändigt för att vi skall kunna
göra rätt saker även för dem som är under 15 år.
Vi har i dessa reservationer pekat på det som vi
tycker är viktigt. Vi har tagit upp konfrontation, gott-
görelse och skada, medlingsförfarande och nya på-
följder.
Jag var för några dagar sedan med på en brotts-
förebyggande konferens med deltagande från de fem
nordiska länderna. Där diskuterades hur långt man
hade kommit i de nordiska länderna. Särskilt berördes
medling och "konfliktråd", som är den beteckning
som man använder i Norge. Detta har praktiserats i
Norge och även i Finland sedan början av 80-talet.
Det har utvecklats så att man i Norge nu har ett kon-
fliktråd i varenda kommun.
Man har dessutom kommit så långt att man insett
att man måste göra insatser också för dem som är
under 15 år. I nästan en fjärdedel av alla fall som
innefattar konfliktråd och medling i Norge är ungdo-
mar under 15 år inblandade. Man anser att resultaten
är bra och att denna verksamhet är mycket brottsföre-
byggande.
I Finland har man efter hand utvecklat verksamhe-
ten alltmer. Man har nu konfliktråd i ungefär 100
kommuner.
Man kan välja olika modeller för detta. I fall där
man genom konfrontation eller medling lyckas kom-
ma fram till en uppgörelse med offret, kan det bli
fråga om ersättning i pengar, i form av arbete eller
bådadera. Man kan som i Norge t.o.m. välja att av-
skriva brottet även för dem som är över 15 år, så att
de inte kommer in i straffregistret.
Jag tycker att detta är ett mycket positivt tänkande.
Det är i enlighet med det allmänna rättsmedvetandet
att "en gång är ingen gång". Detta skulle kunna infö-
ras här, så att en fortsatt brottsutveckling kan förhind-
ras.
Jag menar att vi har oerhört mycket att vinna på
att lära av de övriga nordiska länderna. Danmark har
för övrigt sedan tre månader tillbaka börjat tillämpa
en ny lagstiftning, dock ännu så länge inte helt lyckad.
Men vi har också i Sverige goda projekt, som vi skall
kunna bygga vidare på. Vi kan inte år efter år diskute-
ra kriminalpolitik i denna kammare utan att driva på
mer än vad vi nu gör. Vi får alla klandra oss själva.
Det gäller både den nuvarande och den förra rege-
ringen. Vi har i Sverige under de senaste tio åren inte
kommit långt på detta område. Det krävs mer av åt-
gärder, och det är därför som vi har avgivit våra re-
servationer. Det fordras större insatser än de som
hittills har gjorts.
Jag ställer mig bakom alla de reservationer där
centerledamöter finns med men yrkar bifall bara till
reservationerna 6 och 7.

Anf. 77 ALICE ÅSTRÖM (v)
Herr talman! Det här betänkandet innehåller en
mängd olika frågor, men en av de allra viktigaste
gäller sexuella övergrepp på barn och våldtäktsbe-
greppet. Utskottet är enigt om sitt betänkande. Det
har, som tidigare talare sagt, avkunnats ett flertal
domar som inneburit att en förövare inte fällts för
våldtäkt mot barn, därför att barnet inte har gjort
motstånd. I vår lagstiftning och i vår syn på förhållan-
det mellan vuxna och barn måste man alltid anse att
en vuxens sexuella umgänge med barn är detsamma
som våldförande på barn.
Man har dessutom i en del domar sänkt straffet
därför att barnet självt har tagit initiativ till sexuellt
umgänge. Detta är något som inte borde få förekom-
ma i Sverige. Barn har inte valt att ha ett sexuellt
umgänge med en vuxen. Det är den vuxna människan
som har ansvaret. Det är den vuxna människan som
använder sin sexualitet på ett barn. Det är alltid våld
när man använder barn för sina egna syften.
Det känns i dag mycket glädjande att ett enigt ut-
skott vill ha en skyndsam lagändring för att fler skall
kunna fällas för våldtäkt på barn. Men det räcker inte
med detta. Vi måste också alla gemensamt gå vidare
för att se till att barn i samhället skyddas mot sexuella
övergrepp. Jag ser därför också med glädje att man nu
skall göra en översyn av bestämmelserna om sexual-
brott. På flera områden behöver förändringar göras
för att ytterligare skydda barnen, inte bara när det
gäller de grova övergrepp som kan klassas som våld-
täkt.
Det är också viktigt att man går vidare med insat-
ser för att hjälpa dessa barn tillbaka till ett bra liv. Vi
har där stora brister i Sverige. Vi i justitieutskottet får
ta på oss vår uppgift när det gäller lagförändringar,
men också andra utskott får ta på sig sin del. Vi måste
vidare alla som enskilda medborgare ta vårt ansvar
för att förbättra för barnen och se till att barnens si-
tuation inte skall behöva präglas av vuxnas missbruk
av dem.
Jag har valt att inte stödja ett par motioner från
Folkpartiet och Miljöpartiet, vilka handlar om termi-
nologin vid våld mot kvinnor. Jag vill ändå nämna att
Vänsterpartiet delar motionärernas synpunkter när det
gäller att våldet mot kvinnor inte får förringas eller
gömmas utan måste tas på allvar. Kvinnovåldskom-
missionen kommer att lägga fram sin utredning, där
man har tagit ett samlat grepp på dessa frågor.
Vi i Vänsterpartiet tror inte att det är en förändring
av begreppen som behövs. Det som behöver förändras
är snarare hanteringen av dessa fall hos polis, åklaga-
re och domstolsväsende. Vi måste också ändra på
attityder till våldet mot kvinnor ute i samhället.
Det finns också motioner och en reservation som
rör prostitution och frågan om man skall kriminalisera
kunden. Vänsterpartiet delar ståndpunkten att det är
kunden som skall kriminaliseras, men vi har valt att
inte stödja reservationen i dag.
Det har nu skett en stor prostitutionsutredning. Vi
tyckte alla att det var viktigt att den kom till. Man har
tagit ett helhetsgrepp på frågan. Den bereds nu i re-
geringskansliet.
Vår åsikt står fast, men vi väljer att vänta till hös-
ten när regeringen kommer att presentera ett betän-
kande om detta. Men jag vill ändå betona att det är
Vänsterpartiets ståndpunkt att kunden skall kriminali-
seras.
Herr talman! Så till frågan om narkotika i trafiken.
Det är en mycket viktig fråga. Det handlar om vikten
av trafiksäkerheten. Det har varit en klar brist att
dessa droger hittills egentligen inte har varit förbjudna
i lag.
Jag är medveten om en hel del av de tekniska
problem som uppkommer när man skall hitta en lös-
ning på frågan. Det finns tekniska problem när det
handlar om läkemedel som människor är tvungna att
använda och som innehåller en del av dessa substan-
ser. Men vi anser att trafiksäkerheten måste väga
tyngst även när det gäller läkemedel.
Vi vet att justitieministern här i kammaren har sagt
att hon avser att ta initiativ till att man undersöker
förutsättningarna för att komplettera rattfyllerilagen
på denna punkt. Det pågår en del arbete inom depar-
tementet.
Men det finns inga klara riktlinjer, och det är där-
för jag har valt att yrka bifall till reservation nr 3,
mom. 7.
När det gäller frågan om unga brottslingar har jag
valt att inte stödja de motioner och reservationer som
finns. Det finns en hel del både i reservationerna och
motionerna som jag tycker är värt att bygga vidare på,
men det finns också delar som jag inte kan acceptera.
När man pratar om unga brottslingar i dag handlar
det om att man skall titta på vilka åtgärder man skall
vidta när de har hamnat i kriminalitet. Vänsterpartiet
anser snarare att det är viktigare att titta på vilka åt-
gärder som bör vidtas innan de unga hamnar i krimi-
nalitet.
I Sverige har vi byggt upp ett system där man fak-
tiskt redan innan barnet är fött i mödravården kan se
om den gravida kvinnans barn kommer att få problem
och om det kommer att behöva hjälp. På barna-
vårdscentralen ser man samma signaler. Man ser att
barnet behöver hjälp. På dagis har det blivit ännu
tydligare.
I takt med att det gjorts nedskärningar också inom
barnomsorgen har detta sakta förändrats. I stället för
att se att det är ett barn som behöver hjälp ser perso-
nalen barnet som ett problem.
I skolan har det blivit ännu tydligare. Vi vet i dag
att de flesta lärare kan peka ut vilka barn som kommer
att råka illa ut resten av livet redan när barnen går på
lågstadiet. Fortfarande händer det ingenting.
Vi försöker hitta åtgärder när vi ser barnet som ett
problem. I stället skulle vi behöva diskutera. Vi har
byggt upp ett nät och kan faktiskt i dag se vilka som
behöver hjälp och vilka det är som kommer att få
problem. Debatten skulle i stället handla om hur vi
skall kunna vidareutveckla vårt skyddsnät för att
kunna åtgärda problemen, när vi nu ser dem så tydligt.

I detta anförande instämde Eva Zetterberg (v).

Anf. 78 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Man kan fundera på vem eller vilka
det är som väljer ord på företeelser i samhället. Jag
tycker ofta att det är ord ur ett manligt perspektiv och
att det är ett mansspråk som tolkar skeendena.
Ord och riktiga benämningar är oerhört viktiga.
Man kan nämligen gömma de verkliga orsakerna
bakom överslätande och milda benämningar. Allmän-
hetens uppmärksamhet inför problemen dämpas också
när orden slätar över.
Alice Åström var inne på detta när det gäller sex-
uellt våld mot barn. Det handlar om våld. Tidigare har
man slätat över det genom att säga "sexuellt um-
gänge". Dessa ord har fått betydelse för hur företeel-
sen har hanterats i det rättsliga systemet.
Alice Åström säger att det handlar om attityder
och inte terminologi. Men det är ju terminologin som
har sådan oerhörd betydelse för attityderna. Vi måste
alla tycka att ord är viktiga, eftersom vi pratar mycket
i detta parlament.
Det är just dessa benämningar när det gäller kvin-
nor och barn som jag skulle vilja gå in på.
Vi säger allmänt "kvinnovåld". Men är det våld
som begås av kvinnor? Vi fokuserar hela tiden på
kvinnorna. Jag tycker att det är tröttsamt. När vi pra-
tar om "ungdomsvåld" gäller det våld som begås av
ungdomar. Det borde heta "mansvåld mot kvinnor".
Detta har en fortsättning ända in i rättsväsendet.
Är det inte direkt överslätande termer som an-
vänds så är det könsneutrala.
Jag skulle vilja uppmana den kommission som till-
satts av riksdagen att ändra namn och inte kalla sig
"Kvinnovåldskommissionen". Det är nästan komsikt
med tanke på att kommissionens uppdrag är att utifrån
ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som
just rör mäns våld mot kvinnor.
Jag kan själv hamna i denna fälla, för jag är också
van vid dessa benämningar där allting fokuseras fel.
Men alla vi kvinnor som nu har kommit in i riksdagen
måste hela tiden tänka på dessa ord. Vi måste skärpa
oss när det gäller hur vi använder dem och poängtera
att de är felaktiga.
Polisen använder ofta ord som "lägenhetsbråk",
"ringa misshandel" och "familjevåld" när det gäller
misshandel av kvinnor. Det gör att orsaken inte blir
lika tydlig.
Polisen skulle i stället direkt fråga vad som har
hänt och om kvinnan blivit misshandlad, och sedan
skriva detta i rapporten. I stället belastas hela tiden
kvinnan, och det är hon som måste vara stark och ta
tag i situationen. Vid det tillfället är hon ju nedbruten.
Jag har med anledning av allt detta skrivit en re-
servation. Jag låter det dock passera nu och uppmanar
den kommission som skall göra en utredning att ta
hänsyn till det jag har tagit upp här. Däremot yrkar
jag bifall till reservationerna 2, 3, 12 och 13, som jag
kommer att gå in på närmare.
Språket kan också göra att det blir en konstig sta-
tistik just över kvinnomisshandel. Under 1994 rappor-
terades 18 000 fall av kvinnomisshandel. Det är också
ett arbete för kommissionen att ta upp det förhållandet
att hälften av dessa anmälningar ledde till åtal. Endast
20 % fälldes. Dessa siffror ger upphov till en mängd
frågeställningar.
Kvinnojourerna runt om i landet har sett att det är
viktigt med utbildning om hur man uppträder och
fokuserar problemen. Detta måste medvetandegöras.
Sedan gäller det narkotika i trafiken. Glädjande
nog är det många som har väckt motioner med samma
krav i detta ämne. Vi är många som står bakom. Jag
förstår inte att detta skall problematiseras hela tiden i
stället för att man kommer överens om en nollgräns,
som är det enda rätta för illegal narkotika. När vi
kommer in på läkemedel blir det mycket krångligare.
Men den frågan behöver inte fokuseras i detta skede.
Här gäller det t.ex. cannabis, hasch och amfetamin.
Både polisen och Rättsmedicinalverket har sett att
detta problem har ökat. Anledningen till att man inte
kan fastställa en gräns är att effekterna är så kompli-
cerade. Det är svårt att sätta ett gränsvärde. Olika
personers reaktioner beror inte bara på dosens storlek
utan även på intaget, om man sväljer, injicerar, snusar
eller röker. Just cannabis är fettlösligt och lagras i
hjärnan. Det ger inte utslag vid blodprov. Man kan ta
doser som inte är så höga och ändå bli väldigt påver-
kad. Blandmissbruket ger också stora effekter som
inte kan mätas bara genom prover. Därför tycker vi att
det nästan genast skall införas en nollgräns.
Bruket av narkotika är kriminaliserat. Men i
koppling till trafiken får det passera.
Många partier har pratat här om medling och
återställande av skador. Vi kan bara instämma i att
denna verksamhet är viktig just för ungdomar som
begår brott. De måste få se konsekvenserna för dem
som drabbas. Ofta begår ungdomarna dessa brott i
skydd av andra ungdomar, i gäng, eller under påver-
kan av olika droger. De behöver efter utförandet
verkligen konfronteras med vad de ställt till med. Det
kan göra att de får en känsla för de drabbade och inte
gör om det. Det är viktigt att det inte, som nu, lämnas
nästan fritt till de lokala polisdistrikten att utveckla
dessa metoder. Det behövs att vi talar om hur man
skall göra just med ungdomar.
Sedan kommer jag till nödvärnsrätten. Nuvarande
lag säger, när det gäller misshandel av kvinnor, att det
är fråga om två likvärdigt starka, könsneutrala perso-
ner. Det har man som norm. Men så är det inte. En
misshandlad kvinna upplever det inte så. Hon är inte
stark. Både fysiskt och psykiskt ligger hon i underlä-
ge. Därför kan hon inte värna sig själv så som lagen
anser att hon skall kunna. Hon får ta till mycket star-
kare medel för att kunna värna sig. Därför måste det
bli en ändring av detta.
Den sista punkten gäller preskriptionstiden för
miljöbrott. Den preskriptionstiden är alldeles för kort.
Vi yrkar att den skall vara 25 år, därför att miljöbrott
ibland upptäcks väldigt sent. Då är preskriptionstiden
redan utgången.
Preskriptionstiden för åtal är 25 år vid brott som
straffas med fängelse på livstid. Man kan inte jämföra
miljöbrott med dessa brott. För miljöbrott är den
längsta preskriptionstiden 10 år. Det är grova miljö-
brott, för vilka man kan dömas till fängelse i 6 år,
vilket förekommer väldigt sällan.
Utskottet säger att reglerna skall vara lika på
straffrättens område. Men reglerna har ändrats för
skattebrott. Dessa kan jämföras med miljöbrott vad
gäller komplikationer. Det finns alltså en särskild
anledning att förlänga preskriptionstiden.
Det är ingen som för naturens talan. Det är först
när brotten har blivit så akuta eller föroreningen blivit
så stor att den drabbar människan själv, som vi reage-
rar. Då har det gått för lång tid. Dessutom är det dyrt
för samhället.
Jag kan nämna ett närliggande fall i Södertälje. I
Turingesjön har kvicksilver läckt ut. Att sanera ut-
släppen kostar 30-40 miljoner kronor. Staten har fått
gå in och satsa pengar. Även kommuner och landsting
har betalat en liten del. Så här kan vi inte ha det. Det
är de som har tjänat pengar på att förorena som måste
stå för kostnaderna. Dessutom kan det vara avskräck-
ande för industrier och företag när de vet att de inte
kommer ifrån det förrän efter lång tid. Därför tycker
vi att särregler kan införas även på miljöområdet.

Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Herr talman! Det är med viss bävan som man som
manlig jurist äntrar talarstolen efter dessa inlägg, med
de ämnen vi nu har att diskutera. Jag vill emellertid
naturligtvis understryka vår glädje över den enighet
som råder i utskottet beträffande behandlingen av
sexuella övergrepp mot barn.
Allmänhetens uppfattning om rättsväsendet har på
senare år sjunkit, om man undantar polisen. Det är
utomordentligt olyckligt och allvarligt att, som jag
uppfattar det, domstolarnas anseende har sjunkit. Jag
kan tänka mig att en delförklaring är domar såsom
den i Lindomefallet. I det fallet handlade det om
medhjälp, man skyllde på varandra. Det har väckt ett
oerhört uppseende bland allmänheten. Lika illa har
det varit med de olycksaliga domarna beträffande
sexuella övergrepp mot barn.
Jag tänker inte ge mig in på någon förklaring till
varför det är si eller så rättsligt sett. Jag konstaterar
bara att vi inte kan ha det på det viset i samhället, att
det råder en osämja mellan allmänheten och de som
utövar rättskipningen. Här föreligger ett akut behov
av att lagstiftaren ingriper. Det finns all anledning i
världen för regeringen att ta åt sig den begäran som
nu kommer från riksdagen.
Det gäller att agera snabbt, så att vi slipper läsa
om de här egendomliga domarna. Personligen anser
jag att domstolarna själva kunde ha löst det här pro-
blemet, men uppenbarligen har de inte gjort det på ett
tillfredsställande sätt, och då måste lagstiftaren gripa
in.
Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 3 och 13.
Reservation 3 gäller narkotika i trafiken. Jag kan
inte se att det egentligen är någon skillnad i sak mel-
lan reservanternas uppfattning och utskottsmajorite-
tens. Jag konstaterar med viss glädje att vi ändå är så
pass många som gemensamt uttrycker en kanske stör-
re intensitet i den här frågan. Det måste ske någon-
ting. Det finns många anledningar att utredningstek-
niskt lägga det här på hyllan eller förhala det hela,
men vi menar att detta är så pass allvarligt att man
måste agera skyndsamt.
Kia Andreasson har redan sagt vad som behöver
sägas när det gäller preskriptionstiden, så jag säger
inget mer i det stycket.

Anf. 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
Herr talman! Den viktigaste frågan i det här be-
tänkandet är det enhälliga uttalandet från utskottet om
att regeringen med skyndsamhet bör se över gräns-
dragningen mellan brottsrubriceringarna våldtäkt och
sexuellt utnyttjande. Som flera talare har påpekat har
väldigt många upprörts över domar under de senaste
åren i vilka ett stort ansvar har lagts på barnet och
över att det har krävts ett stort mått av våld och hot
för att en person skall kunna dömas för våldtäkt.
Utskottet gör nu ett uttalande, och jag vill gärna
citera det stycket:
"Enligt utskottets mening är det närmast självklart
att det krävs mindre våld ju yngre barnet är. En natur-
lig utgångspunkt är också att våld mot barn respektive
mot vuxna i detta sammanhang kan ha helt olika ka-
raktär. Utskottet vill för sin del understryka det ange-
lägna i att denna fråga får en grundlig genomlysning i
det utredningsarbete som justitieministern aviserat.
Lagstiftningsarbetet bör enligt utskottets mening vara
inriktat på att få till stånd en ordning där fler fall av
övergrepp på barn som i övrigt uppfyller rekvisiten
för våldtäkt också kommer att bedömas som sådana
brott."
Med det här ställningstagandet menar jag att re-
geringen med skyndsamhet bör kunna se över lag-
stiftningen på den här punkten och kanske också ta
den här frågan med förtur, när man nu skall ge sig i
kast med att se över hela sexualbrottskapitlet i brotts-
balken.
Det är utomordentligt glädjande att utskottet gör
det här enhälliga uttalandet på den här punkten, där
det, som Rolf Åbjörnsson säger, har funnits en väldigt
upprörd opinion och där lagstiftningen och dess till-
lämpning knappast kan sägas stå i överensstämmelse
med det allmänna rättsmedvetandet.
Herr talman! Till det här betänkandet, som berör
en mängd straffrättsliga frågor, finns ett antal reser-
vationer. Jag skall kort beröra en del av dem.
I reservation nr 1 av Siw Persson och Kia Andre-
asson tas frågan upp om rubriceringen, brottsbenäm-
ningen, för olika typer av brott som begås mot kvin-
nor. Låt mig först påpeka att det inte finns några
brottsrubriceringar som heter "lägenhetsbråk" eller
"familjevåld".
Jag tycker nog att det är litet förvånande att man
förordar att ringa misshandel skall rubriceras på annat
sätt om brottet har begåtts mot kvinnor i stället för
mot män. En ringa misshandel, menar jag, är en ringa
misshandel och skall bedömas som en sådan oavsett
offrets kön. Vi har i Sverige en könsneutral lagstift-
ning, och jag tror faktiskt att det, även för jämställd-
hetsarbetet, är viktigt att själva lagstiftningen är köns-
neutral. En annan sak är att de brottsbeivrande myn-
digheterna, polis och åklagare, naturligtvis med kraft
måste ingripa mot brottslighet som riktar sig mot
kvinnor, eftersom vi vet att kvinnor ofta befinner sig i
en mer utsatt position.
I reservation nr 2 krävs en kriminalisering av
prostitutionen. Den frågan har nu på utskottets initia-
tiv varit föremål för utredning. Prostitutionsutred-
ningens betänkande bereds för närvarande i rege-
ringskansliet, det pågår en remissbehandling, och så
småningom skall regeringen lägga fram ett förslag till
riksdagen på grundval av Prostitutionsutredningens
betänkande. Vi vet sedan gammalt att det har bedri-
vits en intensiv diskussion om det lämpliga i att kri-
minalisera prostitutionen. Det har funnits prostitu-
tionsutredningar tidigare som av olika skäl inte har
förordat en kriminalisering. Jag skall med stort intres-
se ta del av den remissbehandling som nu sker på
grundval av utredningens betänkande, och vi får till-
fälle att återkomma till den debatten under det när-
maste året, när regeringen lägger fram sina förslag för
riksdagen.
När det gäller frågan om narkotika i trafiken kan
jag inte se att det egentligen finns någon avgörande
skillnad mellan utskottsmajoriteten och dem som står
bakom de två reservationerna. Utskottet hänvisar till
justitieministern och säger att förutsättningarna skall
undersökas för att komplettera rattfyllerilagstiftningen
med gränsvärden för olika narkotiska preparat. Ut-
skottet ger också uttryck för att det arbetet bör drivas
med skyndsamhet. En möjligt väg, säger utskottet, bör
vara att införa en reglering som anger tillåtna gräns-
värden för narkotika liknande den som gäller för
alkohol. Också frågan om införandet av en s.k. noll-
gräns bör prövas i det sammanhanget.
Även om detta är utskottets klara viljeinriktning
måste man samtidigt vara medveten om de komplika-
tioner och svårigheter som finns när det gäller att ta
fram en hållbar lagstiftning i det här avseendet. Det är
svårigheter som gäller den stora mängden legalt för-
skrivna och använda mediciner med narkotiskt eller
liknande innehåll. Det gäller exempelvis allergimedi-
ciner, olika psykofarmaka och smärtstillande preparat.
Det finns andra frågeställningar som komplicerar
lagstiftningsarbetet, exempelvis möjligheten att mäta
förekomsten av preparat i kroppen och också möjlig-
heterna att bedöma dessa preparats effekter på trafik-
säkerheten.
Inriktningen är ändå alldeles klar. Ett arbete bör
snabbt sättas i gång och bedrivas för att försöka ta
fram gränsvärden motsvarande dem som gäller för
alkoholen, så att rattfyllerilagstiftningen kan komplet-
teras i det avseendet.
I ett antal reservationer tas frågan upp om be-
handlingen av unga lagöverträdare. Låt mig i anslut-
ning till vad Alice Åström sade - jag sympatiserar en
hel del med hennes inlägg i det här avseendet - ge
uttryck för att jag tycker att det är ganska illavarslan-
de att det sker en fokusering på den straffrättsliga
regleringen när det gäller unga lagöverträdare. Unga
lagöverträdare, unga brottslingar, är ju snarare ett
uttryck för att både familj och samhälle har misslyck-
ats med sin uppfostran av ungdomarna till att bli lag-
lydiga medborgare.
Det är fråga om barn som far illa i familjen och för
vilka samhället har misslyckats med sina insatser för
att stöda och hjälpa dem under deras uppväxt. Det
hade varit mer fruktbart att föra ett resonemang om
hur vi skall stärka familjernas möjligheter att fostra
sina barn och om hur vi skall utveckla de insatser som
sker i skolan, under fritiden och från socialtjänsten för
att stöda de familjer och de ungdomar som råkar illa
ut.
Moderaterna föreslår i sin reservation att påfölj-
den vård inom socialtjänsten avskaffas och att påfölj-
den ungdomsstraff i stället införs. Jeppe Johnsson
sade att man i det avseendet har stöd av Ungdoms-
brottskommittén.
Jag satt med i Ungdomsbrottskommittén, och vi
hade där långa resonemang om påföljderna för unga
lagöverträdare. Det fanns en viktig utgångspunkt, som
också är utgångspunkten för regeringens arbete när
det gäller unga lagöverträdare, och det var att social-
tjänsten även fortsättningsvis skall ha huvudansvaret
för vård, behandling och stöd för unga lagöverträdare.
Det skall alltså inte ske en förflyttning av ansvaret
från socialtjänsten till kriminalvården eller rättsvår-
dande organ för insatser mot unga lagöverträdare. Det
är en viktig utgångspunkt. Vi vet att straffrättsliga
påföljder, som fängelsestraff eller införande av ung-
domsstraff, som antyds i reservationen, knappast har
någon effekt för att återföra ungdomar till ett mera
normalt liv. Om man flyttade gränsdragningen skulle
det också leda till att socialtjänsten undandrog sig
ansvaret för de viktiga insatserna för unga människor.
Det är motivet till att vi inte har velat gå med på
den moderata motionen utan vill avvakta det arbete
som nu bedrivs i regeringskansliet med Ungdoms-
brottskommitténs förslag. Jag vill än en gång under-
stryka att utgångspunkten för det arbetet är att behålla
huvudansvaret hos socialtjänsten när det gäller unga
lagöverträdare.
Herr talman! Med de här synpunkterna på några
av de reservationer som är fogade till utskottets be-
tänkande yrkar jag bifall till utskottets hemställan i
dess helhet.

Anf. 81 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Lars-Erik Lövdén sade att ringa
misshandel alltid är ringa misshandel och att det skall
vara lika behandling. Men det är inte samma sak,
därför att parterna är inte likvärdiga. Misshandel av
kvinnor och barn kan aldrig vara likvärdig med annan
misshandel, därför att de är i underläge. Detta måste
bedömas, och det måste göras klart att det är en skill-
nad. Det skall då krävas ett särskilt straff, som är
hårdare än för den som ger sig på en likvärdig partner.
Det skall nästan vara så att samhället markerar att
det är tabu att slå kvinnor och barn. När jag var liten
och gick i skolan slog man inte töser - man var en
mes om man gav sig på dem. Det är den inriktningen
som vi måste ha i samhället, dvs. att detta inte är
tillåtet och att det måste ha ett högre straffvärde.

Anf. 82 JEPPE JOHNSSON (m) replik
Herr talman! När det gäller paragrafen om vård
inom socialtjänsten, Lars-Erik Lövdén, borde social-
tjänstens uppgift vara att ingripa mycket tidigare än
när det har gått så långt att en ung människa har ham-
nat i brottslighet. När hemmet, familjen och skolan
inte räcker till och när man ser att barn av olika an-
ledningar far illa, har socialtjänsten naturligtvis alltid
en skyldighet att ingripa. Socialtjänsten jobbar
mycket med frivillighet, men när någon har begått ett
brott är det oerhört viktigt att påföljden står i propor-
tion till brottets allvarlighet. Ett överlämnande till
vård inom socialtjänsten innebär på något sätt ett icke
tidsbestämt straff, och vi tycker inte att det hör hem-
ma här.
Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan
stöd, hjälp, vård och tydliga reaktioner å ena sidan
och en tidsbestämd påföljd å andra sidan. Det är alltså
fel att sammanblanda dessa båda påföljder.
Lars-Erik Lövdén har suttit med i Ungdoms-
brottskommittén, som på flera sidor utvecklar sin
ståndpunkt och som tar avstånd från den här påföljden
som strafform. Det är märkligt att Lars-Erik Lövdén
där inte, såvitt jag kan se, har avgivit något särskilt
yttrande i frågan.

Anf. 83 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Först skall jag kommentera Jeppe
Johnssons replik. I Ungdomsbrottskommittén föror-
dade vi att domstolen skulle ha ett större inflytande
över de åtgärder socialtjänsten skulle vidta. Ett av
våra förslag var att domstolen skulle kunna döma till
särskild tillsyn på viss tid på § 12-hem, alltså särskil-
da ungdomshem, just för att utöva ett större inflytande
över påföljderna.
Tvärtemot vad jag tycker man kunde utläsa ur re-
servationen och andra uttalanden från representanter
för Moderata samlingspartiet var det dock inte
kommitténs uppfattning att den typen av påföljder
skulle verkställas inom ramen för kriminalvården,
eller särskilda institutioner inom kriminalvårdens
area, och benämnas ungdomsstraff. Det är närmast en
påföljd som påminner om den gamla påföljden ung-
domsfängelse.
Jag vill än en gång betona att socialtjänstens an-
svar måste ligga fast även för ungdomar som begår
brott. Det är ju därför vi har en särskild lagstiftning
om tvångsomhändertagande - lag om vård av unga -
som också möjliggör ingripanden när ungdomar har
begått brott, eller på grund av brottsligt beteende, som
det uttrycks i den lagstiftningen.
Sedan till Kia Andreasson . . .
Anf. 84 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Repliken gällde Jeppe Johnsson. Det går icke att
replikera på ett replikskifte som är avslutat.

Anf. 85 JEPPE JOHNSSON (m) replik
Herr talman! Jag vill bara mycket kort citera ur
Ungdomsbrottskommitténs betänkande. Det står så
här: "Vi föreslår att stadgandet i 31 kap. 1 § BrB om
överlämnande till vård inom socialtjänsten skall upp-
hävas och att andra, straffrättsliga påföljdsformer i
stället skall användas mot unga lagöverträdare - - -."

Anf. 86 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Det är riktigt, det som Jeppe Johns-
son läser. Men om han läser betänkandet noggrant
kommer han fram till att vi avvisar tanken på att utöka
kriminalvårdens och de övriga rättsmyndigheternas
ansvar för behandlingen och vården av de unga. Vi
markerar tydligt i Ungdomsbrottskommitténs förslag
att det även fortsättningsvis bör vara socialtjänsten
och de särskilda ungdomshemmen, dvs. § 12-
hemmen, som skall svara för vården och behandlingen
av de unga lagöverträdarna. Att vi sedan förordar att
domstolen skall ha ett något större inflytande över
innehållet i den påföljden är en annan sak.

Anf. 87 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Betänkandet handlar ju om vissa
straffrättsliga frågor. Det förvånade mig därför litet att
Lars-Erik Lövdén tyckte att vi debatterade straffrätts-
liga insatser när det gäller unga lagöverträdare. Jag
menar att det närmast är en självklarhet eftersom det
är motioner vi behandlar här. Det innebär ju inte att
inte sociala insatser, stöd till familjer, insatser i skola
och socialförvaltningar och annat skulle behövas på
en väldigt bred front. Men här behandlar vi ju mo-
tionskrav.
Jag vill uttrycka min besvikelse över att det inte
kunde bli en enighet eller en majoritet för det viktiga i
att göra insatser tydliga för att kunna bryta en brott-
skurva tidigt. Milda påföljder som t.ex. att göra rätt
för sig, ställa till rätta, skadelindrande arbete och
medling är det som diskuterats.
Den största besvikelsen känner jag när det gäller
en ny särskild utredning. En sådan skulle behövas för
att finna bra stödformer och insatsförslag för lagöver-
trädare som är under 15 år. Eftersom Lars-Erik Löv-
dén och jag tillsammans satt i Ungdomsbrottskommit-
tén minns vi båda hur vi gång på gång betonade att
det verkligen behövs. Jag undrar vad regeringen eller
socialdemokraterna planerar för att kunna komma
med bättre förslag på insatser på det här området.

Anf. 88 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Brottsförebyggande rådet har haft i
uppdrag när det nationella brottspreventiva program-
met skulle utarbetas att också se över insatser när det
gäller ungdomar under 15 år. När regeringen i höst
skall lägga fram ett förslag om brottsförebyggande
insatser kommer naturligtvis även frågan om vilka
insatser man kan göra med inriktning på barn och
ungdomar att finnas med. Det är en självklarhet.
I mitt huvudanförande sade jag att jag känner en
viss oro för att vi fokuserar oss på de rättsliga orga-
nens insatser när det gäller att komma åt eller motver-
ka ungdomsbrotten. Jag är särskilt orolig när det tar
sikte på barn under 15 år. Jag tror att det är oerhört
viktigt att vi ser till att sociala insatser, skolans insat-
ser och fritidsinsatser blir avgörande. Det är där ton-
vikten skall läggas.
Vi känner till diskussionen om registrering av
ungdomar under 15 år som begår brott. Jag har nog en
öppen attityd i den frågan. När det i den allmänpoli-
tiska debatten förs fram krav på en sänkning av
straffmyndighetsåldern, menar jag att frågan börjar
dra i väg på ett sätt som inte gynnar våra möjligheter
att komma åt ungdomar under 15 år som begår brott.
Det var det jag menade när jag sade att jag känner en
oro inför den fokusering som sker beträffande
straffrättsliga insatser. Man betonar inte tillräckligt de
bristande insatser som görs i förebyggande syfte från
andra samhällsorgans sida.

Anf. 89 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Det här inlägget tar jag litet grand
som en intäkt för att regeringen kommer att gå vidare
efter det att BRÅ har presenterat sin utredning, som i
huvudsak är baserad på intervjuer. Enligt BRÅ är det
otillräckligt för att man skall kunna lägga fram ett
bredare förslag om insatser när det gäller att komma
till rätta med unga lagöverträdare och försöka minska
och bryta brottsligheten.
Jag tror att Lars-Erik Lövdén och jag är helt över-
ens om att det behövs stora sociala insatser. Om vi
skall göra rätt insatser, måste vi också veta hur verk-
ligheten ser ut. Tyvärr vet vi inte riktigt det. Därför
behövs den här utredningen. Jag får väl ha tålamod
och vänta till hösten - tyvärr. Det hade behövts något
i dag.

Anf. 90 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Det är självklart att om regeringen
har för avsikt att i höst - vilket den har - lägga fram
ett förslag till riksdagen om brottsförebyggande insat-
ser på grundval av BRÅ:s förslag, kommer man också
i anslutning till det att behandla insatser när det gäller
brott som begås av unga under 15 år. Skall vi ha
framgång i det brottsförebyggande arbetet måste in-
satserna sättas in tidigt. Det handlar ju om insatser
redan i förskolan och i den åldersgruppen. Naturligt-
vis kommer dessa frågor att uppmärksammas i det
arbete som regeringen nu bedriver och som skall leda
fram till ett program som skall presenteras för riksda-
gen i höst.

Anf. 91 MAGGI MIKAELSSON (v)
Herr talman! Jag tänkte ägna några minuter åt att
ta upp en annan typ av brott än de som har fått den
största delen av debattiden i dag. Det gäller miljö-
brott.
Miljöbrott är en beteckning på ett stort antal olika
slags brott. Det gäller alltifrån stöld av fridlysta växter
till dumping av miljöfarligt avfall - för att ta två yt-
terligheter som exempel.
Kunskapen om miljöns betydelse och miljöbrotten
har ökat, men tyvärr har inte straff och preskriptions-
tiden följt efter i samma takt. Det har inte heller
märkts i statistiken att kunskapen har ökat på det här
området. Det råder ganska stor brist på relevanta
fakta. Det är t.ex. svårt att hitta nationella samman-
ställningar över domar. Det är svårt att få en utvärde-
ring av hur den faktiska situationen är i dag.
Vi har ändock gjort försök från Vänsterpartiet. De
uppgifter vi har fått fram visar t.ex. att tingsrätterna
frikänner 25 % av miljöåtalen jämfört med 6 % för
samtliga brottmål. Man kan se att de straff som ut-
döms i dag är lika lindriga som de var 1988, innan
man skärpte straffen. Medelstraffet är i dag 4 600 kr.
Det betyder att det i praktiken är mycket lätt att köpa
sig fri. Oftast är det inte ekonomiskt kännbart att begå
ett miljöbrott. Hittills har miljöbrottslingar inte dömts
enbart på grund av miljöbrott. Hittills har fängelse
bara utdömts vid en kombination med andra brott -
trots att det finns flera lagar på det här området, mil-
jöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om kemiska
produkter och brottsbalken, och trots att det finns
bestämmelser om fängelse upp till sex år för miljö-
brott.
Man kan också konstatera att många av de allvar-
ligaste brotten över huvud taget inte når domstolen.
Det finns inte heller någon central instans eller myn-
dighet som har överblick eller kontroll över situatio-
nen. Det är i dag svårt att på företagen hitta någon
som är ansvarig när det gäller begångna miljöbrott.
I en reservation, som vi delar med andra partier,
anser vi att preskriptionstiden ofta är alltför kort. Ofta
upptäcks gamla synder så småningom. Preskriptions-
tiden behöver då vara längre för att man skall kunna
komma till rätta med det här. Det här betyder också
att Sverige håller på att hamna på efterkälken när man
jämför internationellt. I Norge, som en jämförelse,
finns en central enhet som bl.a. jobbar med miljöbrott.
Arbetet har varit mycket framgångsrikt och fauna- och
florabrott har bekämpats. Det gäller t.ex. uppgrävning
och transport av sällsynta växter, plundring och jakt
av fredade fåglar osv. På det här området ligger Sve-
rige långt efter. I USA har man t.o.m. en särskild
avdelning på den amerikanska motsvarigheten till
Naturvårdsverket som jobbar med miljöbrott.
Om Naturvårdsverket skulle ha jämförbara resur-
ser skulle det betyda ytterligare ett tiotal tjänster på
Naturvårdsverket för personer som bara skall jobba
med dessa frågor. Det visar litet grand hur olika man
prioriterar.
Jag tror att en stor del av orsaken är att kunskapen
växer hela tiden. Det här är ett relativt sett nytt områ-
de - miljöbrott. Jag skulle vilja säga att myndigheter-
na i dag inte prioriterar på rätt sätt. Man prioriterar
andra brott. Jag hoppas att Miljöbalksutredningen tar
det här på allvar och verkligen ser till att man får en
annan prioritering av miljöbrotten och ser dem som
de allvarliga brott de faktiskt är.
Ett sätt att skjuta på i den riktningen är att ge
ideella organisationer talerätt i miljöärenden. Jag vet
att det här är något som man funderar på, och jag
välkomnar det verkligen. Det har många gånger visat
sig att miljörörelsen genom sin aktivitet har kunnat
påverka mycket i den allmänna opinionen och när det
gäller inställningen till miljöfrågorna. Jag tror alldeles
säkert att det också skall gälla miljöbrotten.
Det behövs också mer utbildningsinsatser så att
t.ex. polis och åklagare får relevant miljökunskap. Vi
har nu inte fått stöd för vår motion av utskottsmajori-
teten. Man hänvisar bl.a. till att det måste till mycket
starka skäl för att man skall kunna avvika från gene-
rella regler när det gäller preskriptionstider. Jag tyck-
er ändock att miljöbrott är av samma dignitet som
t.ex. skattebrott och bokföringsbrott, där man faktiskt
har särregler.
Herr talman! Jag hoppas verkligen att man tar
problemen med att man inte värderar bekämpningen
av miljöbrotten på rätt sätt på allvar i den kommande
utredningen så att vi kan få längre preskriptionstider
och en bättre hantering av frågorna i framtiden.

Anf. 92 EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Med hänvisning till pågående be-
redning av utredningsbetänkande angående kriminali-
sering av könshandel väljer utskottsmajoriteten att
avvakta resultat av beredningsarbetet och avstyrker
vår motion om kriminalisering av könsköpare. Jag har
full förståelse för den hanteringen, men de ledamöter
som delar Miljöpartiets uppfattning att just könsköpa-
ren skall kriminaliseras har möjlighet att i dag marke-
ra det genom att rösta för vår reservation. Med det vill
jag yrka bifall till reservation 2 avseende mom 6.
I motionen tas upp att det är just könsköparen som
skall kriminaliseras. Vi tar även upp behovet av
skärpt lagstiftning för att få stopp på alla former av
sexuell exponering på klubbar och liknande ställen.
Attityder kan förändras. Förbud är en tydlig mar-
kering av samhällets avsky för ett synsätt, där en
levande människa av kvinnligt kön reduceras till en
kropp - en vara utbjuden till försäljning.
Herr talman! Detta är så långt från jämställdhet
mellan könen som det bara går att komma.
Anledningen till att vi i dag vill markera vår in-
ställning till betänkandet om könshandel är att vi vill
lyfta fram utredningens ställningstagande. Att sälja
sitt kön har rubricerats som handel. Handel är en
företeelse mellan två eller flera parter. Alla parter
skall, enligt utredningens förslag, kriminaliseras. Det
tycker inte Miljöpartiet, inte Centerpartiet, inte
Vänsterpartiet och det tyckte inte heller Mona Sahlin i
valrörelsen och inte heller så gott som alla kvinnoor-
ganisationer som arbetar med utsatta kvinnor och
barn.
I dag ökar prostitutionen igen, vilket inte är så
konstigt eftersom den ekonomiska situationen är ex-
trem och arbetslösheten är stor. Andelen utländska
kvinnor, drogmissbrukare och psykiskt störda kvinnor
återfinns i större utsträckning än tidigare i gatuprosti-
tutionen. Att då föreslå att både könsköpare och köns-
säljare skall kriminaliseras genom att kriminalisera
själva handeln tycker vi är kvinnoförnedrande. Att ge
båda parter samma kriminella status är som att säga
att handeln pågår på lika villkor.
Lagstiftning påverkar samhällets attityder. Straffet
skall gälla männen, de som köper tjänster. På så sätt
klargör man att samhället inte accepterar männens
könshandel. Därigenom tar vi också ställning för
samhällets mest utsatta kvinnor och erkänner att det
som vissa betraktar som naturligt i världens äldsta
yrke bygger på det yttersta föraktet för kvinnans värde
och att det är den mest extrema formen för kvinnans
underordning av mannen. Det finns inget berättigande
för könshandel i vårt samhälle.
Herr talman! På Jämställdhetsrådets senaste sam-
manträde sade Inga-Britt Törnell, som är den särskil-
da utredaren för Prostitutionsutredningen könshandel,
följande: Inom EU finns en mer tillåtande attityd till
prostitution. Det finns risk att den attityden kommer
hit. Därför är det viktigt att ett förbud mot könshandel
kommer till stånd nu. Vi skall visa på Sveriges annor-
lunda attityd.
Utifrån den i dag påtagligt ökade koppleriverk-
samheten från våra östliga grannländer är det extra
viktigt att ge Polisen de redskap som de behöver för
att stävja befintlig efterfrågan.
Polisen hävdar att om könshandeln vore straffbe-
lagd, skulle spanings- och utredningsverksamhet få
ökad prioritet och därmed ökad status. Polisen skulle
kunna ingripa på ett tidigare stadium. Mycket av den
kriminalitet och det brutala våld som följer med köns-
handeln skulle därmed undvikas, vilket i sig skulle
innebära minskat lidande för enskilda och naturligtvis
stora vinster för samhället. Enskilda restauranginne-
havare, fastighetsägare m.fl. skulle tvingas att bli mer
observanta och därigenom medverka till att könshan-
deln motarbetas.
Ökad spaningsverksamhet skulle enligt Polisen in-
nebära större insyn i könshandeln och ökade möjlig-
heter att ingripa mot koppleri och andra brott med
anknytning till könshandeln.
De allra flesta av köparna i könshandeln är ange-
lägna om att deras förehavanden skall förbli fördolda.
För många könsköpare skulle risken att bli upptäckt,
med polisutredning och rättegång samt familjens,
bekantskapskretsens och arbetskamraternas kännedom
om deras förehavanden som följd, ha en stor avhål-
lande effekt.
Med detta vill jag, som sagt, yrka bifall till reser-
vation 2, mom. 6.

Anf. 93 MARGARETA ISRAELSSON (s)
Herr talman! Låt mig så här i slutet av debatten få
ta kammarens tid i anspråk för att faktiskt uttrycka en
mycket stor tacksamhet och glädje över det gemen-
samma uttalande som utskottets ledamöter har gjort i
det betänkande som nu behandlas.
I det arbete som jag under många år har bedrivit
för barns rättigheter och för barnkonventionen tycker
jag ibland att alltför mycket tid har tvingats ägnas åt
sexualbrott mot barn.
Många gånger när man är ute på möten tror man
att man skall mötas av rop på hårdare straff eller and-
ra krav. Men jag måste säga att under de senaste åren
har den stora diskussionen bland både kvinnor och
män på möten, där man har talat om dessa frågor,
gällt upprördheten över att brott ibland inte rubriceras
som våldtäkt och att det bortförklaras med att det
minderåriga barnet inte har gjort tillräckligt mycket
motstånd.
Av det skälet tycker jag att det är mycket glädjan-
de att utskottets partier och ledamöter har samlats till
en gemensam skrivning som vänder sig till regeringen
för en ny handläggning av dessa frågor.
Beslutet kommer att mötas med stor tillfredsstäl-
lelse av många, bl.a. mitt partis kvinnoförbund. Jag är
övertygad om att många människor tycker att vi här
tar ställning för en fråga som folkflertalet redan har
tagit ställning i.

Anf. 94 OLA STRÖM (fp)
Herr talman! Det är lätt att instämma i Margareta
Israelssons anförande. Jag tycker att det är trevligt att
stå i talarstolen, inte därför att jag är upprörd utan
därför att jag är upprymd. Det som gör mig glad och
tacksam är just justitieutskottets behandling av bl.a.
min motion JU:613 om sexuellt våld mot barn. Det är
oerhört bra att vi nu kan se fram emot en tydlig mar-
kering av politikens syn på dessa avskyvärda brott.
Sexuellt våld mot barn är naturligtvis ett av de ab-
solut grövsta brott som en vuxen kan begå mot ett
barn. Därom råder det inga delade meningar. Debat-
ten i dag har verkligen visat att det här råder sam-
stämmighet.
Att lagstiftningen med kraft förmår att utrycka
denna mening är mycket viktigt. Precis som utskottet
konstaterar är ju inte nuvarande rättspraxis och defi-
nition på våldtäkt bra, nämligen "genom våld eller hot
som innebär, eller för den hotade framstår som, tving-
ande fara". Detta är en bedömning som inte låter sig
göras när det gäller barn. Utgångspunkten för lagstif-
taren måste vara att en minderårig aldrig samtycker
till att bli sexuellt utnyttjad.
Därför är brottsrubriceringen våldtäkt en mer
lämplig benämning på de allra flesta typer av sexuellt
utnyttjande av minderåriga, även då det inte kan be-
läggas att barnet motsatt sig sexuellt utnyttjande. Jag
tror att den största fördelen med en sådan förändring
blir att lagstiftningen på ett mer tydligt sätt markerar
avståndstagandet mot dessa handlingar och att rätts-
medvetandet stärks hos allmänheten. Dessutom är det
en markering för de utsatta barnen att de alltid är helt
utan skuld, vare sig de har gjort motstånd eller inte.
Herr talman! Jag tycker att dagens beslut i sig in-
nebär en liten framgång för oss som har skrivit motio-
nerna. Men det är en stor framgång för barnens rätts-
säkerhet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

17 § Ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95

Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU25
Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:125)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

18 § Fosterdiagnostik, abort m.m.

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU18
Fosterdiagnostik, abort m.m. (prop. 1994/95:142)

Anf. 95 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Vi övergår nu till ett betänkande som
behandlar ett svårt och viktigt ämne som griper in på
de allra mest grundläggande frågorna.
Jag skall börja med att ta upp en del synpunkter
kring en reservation som finns bifogad till betänkan-
det.
Vi kristdemokrater har under lång tid hävdat att
det är viktigt med en samlad lagstiftning kring medi-
cinsk verksamhet och forskning i livets början. Den
snabba utvecklingen inom den medicinska och biolo-
giska forskningen skapar nya förutsättningar för den
medicinska verksamheten, men det ger också nya
svåra och etiska problem.
Regering och riksdag har under de senaste åren
beslutat i ett antal delfrågor inom det medicinskt-
biologiska forskningsområdet och verksamheter vid
livets början. Uppsplittring med lagstiftning på ett
antal delområden ger inte den samlade etiska bedöm-
ning som borde vara vägledande för forskning och
metodutveckling. Det är lätt att helhetsperspektivet
förloras.
Vi kristdemokrater anser att det är en fundamental
uppgift för samhället att skapa "trafikregler" inom den
medicinska verksamheten och forskningen vid livets
början. Utgångspunkten skall, enligt vår syn, vara den
syn på människan som har sin förankring i den kristna
etiken. Alla människor har ett absolut, lika, unikt och
okränkbart värde. Detta är oerhört viktiga ståndpunk-
ter.
Som politiker måste vi inse att vi inte är fackex-
perter. Däremot har vi ett ofrånkomligt ansvar att
delta i debatten när det gäller etik och också att sätta
ramar för verksamheten.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till
reservationen vid mom. 9 och i övrigt till hemställan i
utskottets betänkande.

Anf. 96 INGRID ANDERSSON (s)
Herr talman! Det är en allmänt spridd uppfattning
att allt i riksdagen är stridsfrågor, men det finns också
en stor värdegemenskap. Det kommer tydligt fram i
det betänkande om fosterdiagnostik, abort m.m. som
vi nu behandlar. Det är bra att vi har fått ett förslag
som klargör vilka regler som skall gälla för fosterdia-
gnostik. Frågan har grundligt utretts.
Området rymmer flera etiska frågeställningar. Ut-
skottet har noga satt sig in i dessa och också haft
möjlighet att diskutera med representanter för Statens
medicinsk-etiska råd.
Vi har därefter kunnat enas om de bedömningar
som utskottet gör vad gäller propositionens förslag.
Det känns som en styrka att vi gemensamt står för ett
förhållningssätt i dessa frågor. Alla kan känna trygg-
het i att det finns ett stabilt regelverk och att utveck-
lingen noga skall följas upp.
Herr talman! Jag skall nu säga något om det hu-
vudsakliga innehållet.
De riktlinjer som föreslås avser bl.a. tillgänglighet
till och information om fosterdiagnostik och om hur
icke efterfrågad information som framkommer i sam-
band med sådana undersökningar skall hanteras.
Kvinnans självständiga beslut betonas liksom att
information skall ges i en omfattning och på ett sätt
som blir ett stöd för kvinnan när hon skall ta ställning
till om hon vill genomgå fosterdiagnostik. Stöd skall
också ges till kvinnan för att hon skall kunna hantera
den information som kan komma fram genom en
undersökning.
Det görs en skillnad i informationsinsatser i för-
hållande till om kvinnan tillhör riskgrupp eller ej. I
normalfallet ges det en mer översiktlig information
och till riskgruppen är informationen mer ingående.
De som ger information behöver både etiska insikter
och kunskaper om olika skador och handikapp och
om hur samhället kan ge stöd. Det kan innebära att
kvinnan behöver kontakt med flera personer för att få
råd. Stora krav ställs på etisk medvetenhet och olika
kunskaper hos personalen. Därför är utbildning och
vidareutbildning mycket viktigt.
Vi tar här också ställning till preimplantatorisk di-
agnostik, och vi är helt överens om att denna metod
skall användas med mycket stor restriktivitet. Här
ryms såväl etiska frågor som integritetsfrågor, och nya
kunskaper kan medföra behov av nya ställningstagan-
den. Här har både Socialstyrelsen och Statens medi-
cinsk-etiska råd en viktig uppgift att följa upp verk-
samheten. Utskottet anser också att ytterligare över-
väganden behövs när det gäller att ta ställning till hur
fynd av mindre medicinsk tyngd skall hanteras.
Vidare föreslås ett tillägg i abortlagen som innebär
att alla kvinnor som begär abort obligatoriskt skall
erbjudas stödsamtal innan en abort får utföras. Erbju-
dandet är obligatoriskt, men det är frivilligt för kvin-
nan.
De kvinnor som genomgår abort eller avbrytande
av havandeskap skall också erbjudas stödsamtal ef-
teråt.
Detta tillstyrks helt av utskottet. Förutom smärre
språkliga förändringar föreslås härutöver ingen för-
ändring i abortlagstiftningen.
I den enda reservation som är fogad till betänkan-
det tas det upp krav från kds på en etisk ramlag. Ut-
skottsmajoriteten har inte låtig sig övertygas, utan
man avstyrker förslaget. Jag yrkar bifall till hemstäl-
lan i betänkandet och avslag på reservationen. Därut-
över vill jag tacka de ledamöter i utskottet som har
samarbetat inför utformningen av detta betänkande.
Herr talman! Slutligen vill jag också rekommende-
ra kammarens ledamöter att ta del av utskottets betän-
kande och propositionen. Här redogörs för många
viktiga etiska överväganden och för den respekt för
alla människors lika värde som ligger till grund för
förslagen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 19 §.)

19 § Vissa socialtjänstfrågor

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU26
Vissa socialtjänstfrågor

Anf. 97 ANNIKA JONSELL (m)
Herr talman! Det är inte rätt att se ekonomiskt bi-
stånd genom socialtjänstlagen som likvärdigt med
andra sätt att försörja sig. Tvärtom skall detta stöd
vara ett yttersta skyddsnät som man undantagsvis tar
hjälp av när inga andra möjligheter finns.
Och jag tror att de allra flesta tycker att bidrags-
systemet skall vara utformat så att det är just de som
allra mest behöver stöd som får detta, att det skall
vara utformat så att det alltid lönar sig att undvika att
leva på socialbidrag och så att det måste gå att ställa
krav på dem som får stöd.
Tyvärr är man vid tillämpning av socialtjänstlagen
ofta dålig på att leva upp till detta. Å ena sidan utges
socialbidrag till en stor andel av befolkningen, och
ännu många fler skulle det bli om alla som var berät-
tigade till stöd sökte detta. Som exempel kan nämnas
att 50 % av alla gifta par med tre barn och 70 % av
alla ensamstående med barn i dag egentligen är berät-
tigade till bidrag. Socialnämndernas ledamöter och
socialkontorens socialsekreterare upptäcker ibland att
de själva har lägre disponibla medel än sina klienter.
Å andra sidan klarar vi på samma gång ofta inte av att
nå dem som verkligen står långt nere på samhällsska-
lan, uteliggare och grava missbrukare.
Sedan början av 70-talet har den kommunala so-
cialtjänsten byggts ut kraftigt.

Trots detta har de sociala problemen ökat på
många håll och inom skilda områden. Det här gör att
vi moderater tycker att det behövs en ingående analys
när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten.
Eftersom det aldrig får vara lockande att leva på
socialbidrag i stället för på andra inkomster, måste
normerna i socialtjänstlagen anpassas till miniminivå-
erna i andra system. Av samma anledning måste vi se
över reglerna om socialbidrag till hyreskostnader.
Dessutom är det fullt rimligt, egentligen självklart, att
det skall gå att ställa krav på motprestationer från de
bidragssökande. Den socialtjänstlag som vi har i dag
ger inte socialnämnderna den möjligheten. Flera
kommuner, bl.a. Stockholms stad med socialdemokra-
terna i spetsen, har uttryckt klara önskemål om att få
möjlighet att ställa krav.
Socialtjänstkommitténs förslag om att införa en
riksnorm för socialbidraget är helt fel väg att gå, då
levnadskostnaderna skiljer sig väldigt mycket mellan
olika delar av landet. Dessutom skulle en riksnorm
innebära en ytterligare detaljstyrning av kommunerna.
Jag skall berätta om en del annat som vi tar upp i
våra reservationer. Vi vill t.ex. att de sociala myndig-
heterna skall ha en bättre möjlighet att stötta t.ex.
familjer där barnen riskerar att råka illa ut på olika
sätt. Vi vill därför återinföra den gamla 26 § barna-
vårdslagen, som var konstruerad som så att man
stegvis satte in hjälp och krav - detta i samråd med
den enskilda familjen. Detta sätt att arbeta innebär att
man visar respekt för familjen och har som mål att
familjen själv skall kunna förbättra sin situation, men
föräldrarna blir samtidigt medvetna om att ytterligare
åtgärder kan komma att vidtas om det inte blir bättre.
Problemet i dag kan kanske bäst beskrivas med den
berömda ketchupeffekten: först kommer inget, sedan
kommer inget, sedan kommer fortfarande inget och
helt plötsligt kommer allting. Då är det ofta för sent,
och de plötsliga och kraftiga åtgärder som ett omhän-
dertagande innebär är givetvis oerhört uppslitande för
både barnen och föräldrarna.
När det gäller vård av missbrukare är problemen
delvis likartade. Här borde insatserna inriktas på dem
som är i början av sitt missbruk. Missbrukarvården är
i dag i alldeles för stor utsträckning inriktad på dem
som har ett långt missbruk bakom sig. Givetvis är
insatser desto effektivare ju tidigare de sätts in, medan
vårdinsatser tyvärr sällan ger något bra resultat när
det gäller grava alkoholmissbrukare.
De ideella organisationerna utför ett mycket bra
arbete i kampen mot drogmissbruk och i vården av
missbrukare. Utvärderingar av de frivilliga insatserna
på alkohol- och narkotikaområdet har visat att många
av dessa uppnår mycket goda resultat. De problem
som finns i dag med att personer som verkligen behö-
ver vård och rehabilitering får vänta lång tid på grund
av platsbrist skulle kunna minskas genom att staten
och kommunerna mer konsekvent använde sig av de
enskilda organisationernas möjlighet att erbjuda
vårdplatser. Inte minst när det gäller för den enskilde
så personligt ingripande program som missbrukarvård
är det oerhört viktigt att ha möjlighet att välja mellan
olika behandlingsformer, för att finna en form som
man har förtroende för. En behandlingsmodell som
passar en individ kanske inte passar lika bra för en
annan. Det bästa med mångfald är just att olika indi-
viders behov kan tillgodoses samtidigt. Det är därför
det är så oerhört viktigt att de alternativa behandlings-
formerna uppmuntras och uppvärderas.
Många missbrukare lider av psykiska problem vid
sidan av sitt missbruk. Som det är i dag kan det ofta
vara svårt att få en bra psykiatrisk behandling för
patienter på behandlingshem. Vi vill därför att det
skall göras en översyn av den psykiatriska vården i
anslutning till institutionsbehandling.
Vi föreslår också en översyn av tvångsbefogenhe-
terna inom LVU och LVM. Som det är i dag kan
föreståndaren för ett LVU-hem få öppna och läsa post
som sänds både till och från den som är intagen. Lika
omfattande möjligheter finns varken i LVM-hemmen,
på kriminalvårdsanstalterna eller inom den psykiatris-
ka tvångsvården.
Vi tycker att det är otillfredsställande att olika
regler gäller för de olika vårdformerna och menar att
möjligheten att i större utsträckning kontrollera även
utgående post skulle göra det lättare att stoppa exem-
pelvis beställningar av narkotika. Därmed skulle vi få
en chans att minska förekomsten av knark inom våra
behandlingshem och anstalter. Att knark över huvud
taget förekommer där är fullständigt oacceptabelt.
Vi moderater, herr talman, står givetvis fast vid
samtliga våra reservationer, men för att spara på
kammarens bristvara, dvs. tid, yrkar jag endast bifall
till reservation 2.

Anf. 98 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar
tar upp ett antal socialtjänstfrågor som har väckts i
motioner under den allmänna motionstiden. De flesta
av de här frågorna är föremål för behandling i Social-
tjänstkommittén som har tillsatts av regeringen, och
det finns säkert anledning att senare återkomma till
många av dem.
Jag tänker därför för min del begränsa mig till att
nu bara ta upp några av de frågor som har väckts i
anslutning till allmänna motionstiden och som finns
med i detta betänkande.
Enligt den nuvarande socialtjänstlagen är det for-
mellt sett kommunerna som beslutar om socialbidra-
gens storlek. Men vartefter som domstolarna har fått
göra sin uttolkning av socialtjänstlagen, har det i
praktiken blivit så att det i själva verket är domstolar-
na som med utgångspunkt i Socialstyrelsens rekom-
mendationer har avgjort storleken på de kommunala
socialbidragen.
Det här har skapat stor irritation ute bland kom-
munerna, inte därför att kommunerna på något sätt
vill ta mindre ansvar för de människor som behöver
ekonomiskt bistånd eller stöd på olika sätt, utan mera
därför att domstolarnas ständiga överkörande av
kommunerna skapar svårigheter när det gäller hante-
ringen av frågorna. Man vet inte från den ena gången
till den andra hur saker och ting skall uppfattas.
Domstolarna har hela tiden flyttat fram positionerna
och kommunerna har gång på gång fått bakläxa på
fattade beslut.
Det här är ett problem som har uppmärksammats
tidigare, innan Socialtjänstkommittén tillsattes. Det
var också ett av skälen till att kommittén tillsattes med
uppdrag att bl.a. på denna punkt göra en översyn och
föreslå eventuella förändringar. En majoritet i den här
kommittén har nu kommit fram till att socialbi-
dragsnormen bör fastställas genom lagstiftning av
riksdagen och att sedan kommunerna för sin del bara
har att svara för kostnaderna.
Denna fråga har tagits upp i en av motionerna un-
der den allmänna motionstiden. Motionärerna menar
att det här är oacceptabelt. Det är inte rimligt att kost-
naderna ligger på kommunernas ansvar medan de
formella besluten om normerna för socialbidragens
storlek skall avgöras av riksdagen.
Det finns ingen anledning att tro att kommunala
politiker skulle vara sämre skickade att ta ett socialt
ansvar, och det finns heller inget som visar något i
den riktningen. Jag har ofta vänt mig mot att man tror
att vi som sitter här i riksdagen skulle på något sätt
bättre förstå vilka behov som finns hos de människor
ute i samhället som har sociala problem, ekonomiska
problem eller problem på annat sätt.
Det finns ingenting som säger att jag den dagen
jag konverterade från kommunpolitiker till rikspoliti-
ker plötsligt fick mycket bättre förnuft eller en mycket
bättre insikt om hur saker och ting fungerar i verklig-
heten. Så är det inte. Därför kan vi i Centern inte
acceptera det förslag som Socialtjänstkommittén har
tagit fram.
Vi menar helt enkelt att lagstiftningen får fastlägga
vilka komponenter socialbidragsnormen skall innehål-
la. Rätten till bistånd bör läggas fast i lagstiftningen,
men beloppens storlek måste ytterst den kommunala
socialtjänsten avgöra. Därför har vi i den delen yrkat
bifall till den motion där de här frågorna tas upp.
En annan motion som också behandlas i det här
betänkandet handlar om stödet till personer som har
råkat ut för brott. Frågan om stöd till brottsoffer har vi
i Centern tagit upp vid flera tillfällen. Vi menar att det
i dag inte finns någon samhällsinstitution som rycker
ut och hjälper människor som råkat ut för brott av
olika slag. I dag är det här ett väldigt eftersatt område.
Det gäller t.ex. terapi eller psykologiskt stöd som de
här människorna kan behöva. Något sådant finns inte i
dag. Därför tycker vi att Socialtjänsten borde vara den
naturliga institutionen. Den borde få ta sig an den här
uppgiften också.
På samma sätt kan en person som har råkat ut för
brott - t.ex. misshandel - genom domstolsbeslut få
ersättning, skadestånd, för den skada eller kränkning
som vederbörande utsatts för. Om den här personen
samtidigt av något skäl är beroende av socialt eko-
nomiskt bistånd räknas dock den ersättning som han
får i skadestånd bort när biståndet beräknas. Vi tycker
att det är oegentligt. Skadeståndet syftar ju till att
hjälpa människor så att de kan rehabilitera sig efter en
händelse av nämnda slag. De skall kunna t.ex. sköta
sin egen hälsa och sig själva så att de så snart som
möjligt kan återgå till ett normalt liv - till arbete och
normala förhållanden. Därför är det fel att räkna av
från försörjningsstödet, som socialbidragen egentligen
syftar till att vara. Det är ju inte fråga om ett belopp
som avses gå till försörjning, utan det skall gå till
rehabilitering.
Det är också viktigt att vi utnyttjar de ideella or-
ganisationer som verkar inom Socialtjänstens område.
Vi tycker att detta inte tillräckligt tydligt har kommit
till uttryck i det som har sagts från utskottsmajorite-
tens sida. Jag ställer mig bakom den reservation där
bl.a. detta tas upp.
Slutligen, herr talman, har jag när det gäller en av
de motioner som väckts här inte samma uppfattning
som reservanterna. Det gäller då möjligheten att få ta
del av post som skickas ut av intagna på LVM-hem.
Det är så i dag att myndigheten beträffande den som
är intagen på LVU-hem, dvs. den som tillhör dem
som är dömda enligt lagen om vård av unga, kan ta
del av post som skickas ut och även av post som
kommer in till vederbörande. På det sättet kan man
kontrollera att något som inte skall komma in på
hemmet heller inte kommer in och att det som inte
skall komma ut därifrån heller inte kommer ut. När
det gäller lagen om vård av missbrukare gäller dock
inte detta. I det fallet får man bara ta del av försändel-
ser som kommer in till hemmet, inte av det som går
ut.
Det är viktigt att komma ihåg att den här rätten
inte innebär att man får läsa post som skickas. Det
tycker jag är ett väsentligt skäl för att inte ställa upp
på en princip som går ut på att man skall få läsa post
som går ut från LVM-hemmen. Det kräver nämligen
också en lagändring så att man får läsa posten - gå
igenom breven och läsa vad som är skrivet. Det är ett
avsevärt ingrepp i den personliga friheten som i så fall
måste vidtas.
Eftersom all vård fungerar bäst om den bygger på
ett ömsesidigt förtroende är vi i Centern inte beredda
att ställa upp på de här tankegångarna. Jag yrkar där-
för i den delen bifall till propositionen.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 1 och 3 i betänkandet. Men självklart står
jag bakom övriga reservationer som jag undertecknat.
För tids vinnande nöjer jag mig dock med de två
nämnda reservationerna.

Anf. 99 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Som Roland Larsson sade behandlar
vi ett brett fält. Men mycket av detta är föremål för
beredning i regeringskansliet. Det ligger ju inom
beredningen av Socialtjänstkommitténs förslag. Där-
för kommer jag i mitt anförande att koncentrera mig
på de motioner som vi har väckt och som täcks i det
här betänkandet. Dessutom skall jag kommentera
några av de reservationer som finns.
Det stora blocket här gäller beroendet och miss-
bruket av olika medel, de sammantaget största ohäl-
soproblemen i det här landet. I den här gruppen finns
alkohol, narkotika, tobak och vissa läkemedel. De två
sistnämnda grupperna behandlas i annat sammanhang.
På alkoholområdet har mycket gjorts under de se-
naste åren. Den alkoholpolitiska kommission som
förre socialministern Bengt Westerberg tillsatte har
lämnat en rad förslag som nu följs upp, bl.a. genom
det regeringsuppdrag som Folkhälsoinstitutet har fått
och som har sin tyngdpunkt i det förebyggande arbe-
tet. Det är bra. Men mycket mer behöver göras, inte
minst när det gäller behandling och rehabilitering av
människor med beroendeproblem.
Inom alkoholområdet upplever, tyvärr, alltför
många missbrukare en bristande samordning mellan
olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Man
bollas från den ena till den andra, och ibland faller
man mellan två stolar. Det är därför som vi i Folkpar-
tiet liberalerna anser att det grundläggande ansvaret
för missbrukarvården borde ligga på kommunerna.
Här skulle man i samverkan mellan socialtjänst
och sjukvård bygga upp missbruksenheter med ansvar
för den samlade missbrukarvården. Det är ju en vård
som kräver personal med social, medicinsk och psy-
kologisk kompetens. Vi tycker att tyngdpunkten skall
ligga på öppenvården. Till de här missbruksenheterna
bör knytas ett betalningsansvar för all institutionskrä-
vande missbrukarvård.
Vi anser också att en alltför stor del av missbru-
karvården i dag bedrivs i institutionsform. Det har
visat sig att väldigt många fler alkoholmissbrukare i
dag får bra, eller t.o.m. bättre, vård i öppna former.
Det är också en vård som är mera kostnadseffektiv.
Därför måste en förskjutning av tyngdpunkten i vår-
den ske, från slutna till öppna vårdformer.
Också inom narkomanvården kan öppenvården
vara ett bättre alternativ. I många kommuner har spe-
cialiserade öppenvårdsteam inrättats för narkotika-
missbrukare. Teamens uppgift är uppsökande verk-
samhet, rådgivning, motivationsarbete, krisbehandling
och samtalsbehandling. Vi tycker att man skall fortsät-
ta att utveckla det arbetssättet.
På några håll i landet behandlas narkotikamiss-
brukare, varav många är hivsmittade, med metadon i
strängt kontrollerade former. Det har visat sig vara en
effektiv behandlingsmetod för vissa narkotikamiss-
brukare, som har kunnat återföras till ett normalt liv.
Vi i Folkpartiet anser också att de utvärderingar
av olika slag beträffande behandlingsinsatser som
Statens nämnd för bedömning av medicinsk teknolo-
gi, SBU, gjort inom det medicinska fältet har varit
banbrytande.
Socialstyrelsen har nu tagit initiativ till motsva-
rande bedömningar av metoder som används inom
socialtjänsten. Vi tycker att det är väsentligt att ar-
betsmetoderna och behandlingsmetoderna inom miss-
brukarvården blir föremål för en snar utvärdering så
att man kommer fram till vilka metoder som är de
mest effektiva och humana.
I reservationen från moderaterna, som också Ro-
land Larsson tog upp, vill man få en ändring av LVM
och LVU för att möjliggöra tidigare ingripanden när
man har att göra med en person med beroende-
problem.
Jag tror inte att det är ändringar i lagstiftningen vi
behöver, utan bättre utbildning för personalen, bättre
stöd för den personal som arbetar med de här svåra
frågorna och bättre information till människor på
vanliga arbetsplatser så att de har kunskap om hur
man kan hjälpa en medmänniska som har missbruks-
problem på ett tidigare stadium. Det här är någonting
som är väldigt svårt. Det känns som att inkräkta på
människors innersta att ta upp missbruksproblem.
Men vi har ett ansvar för våra medmänniskor att göra
det på ett så tidigt stadium som möjligt. Jag tror att
det är kunskap, utbildning och stöd av resurspersoner
vi behöver, snarare än lagstiftning.
Jag vill också ta upp behovet av tillgång på väl-
utbildad personal på institutionerna. De skall kunna
förmedla en bra rehabilitering och vård. För invand-
rargrupperna gäller att personalen har kunskap om
invandrarnas bakgrund och kulturella förhållanden.
En hel del av bekymren i dag beror på kulturkrockar,
och med kunskap tror jag att vi kan hantera det här
betydligt bättre.
Jag vill vidare ta upp de kvinnliga missbrukarnas
situation. De har uppmärksammats allt mer under
senare år. Alkoholkommissionen ägnade ett helt be-
tänkande åt den här frågan. Men hittills har det varit
alltför många ord och för lite av konkret handling när
det har gällt att hjälpa de kvinnliga missbrukarna. Den
nuvarande missbrukarvården är anpassad främst efter
män, och information och förebyggande insatser har
också utvecklats med männen som främsta målgrupp.
Allt det här behöver förändras och anpassas också
efter kvinnornas situation.
Liksom tidigare talare vill jag understryka de
ideella organisationernas betydelse i det här arbetet.
Här utvecklas alternativa behandlingsformer, och det
är en mångfald vi behöver i missbrukarvården. Vad
som passar en person passar kanske inte en annan.
Men vi behöver samtidigt utvärderingen av vad som
är effektivt och vad som inte är det.
Annika Jonsell, liksom Roland Larsson, tog upp
detta med detaljstyrning av socialbidragen. Jag tycker
inte att Socialtjänstkommittén har kommit med något
sådant förslag. Man har gjort en bättre precisering av
vad det är som skall täckas av de här bidragen, och
man har sagt att det är nödvändigt att lägga en god-
tagbar lägsta nivå. Jag kommer inte från den kommu-
nala sektorn. Jag har däremot i tidigare arbeten brot-
tats med just socialbidragen, och jag tycker att det är
väldigt välkommet att man nu får en precisering av
vad som skall ingå och en lägsta nivå.
Slutligen vill jag ta upp problemområdet våld mot
kvinnor. Vi anser att det behövs särskilda mottag-
ningar för kvinnor och barn som utsätts för sexuella
och andra övergrepp. De lokala kvinnojourerna gör
här ett utmärkt arbete. Men vi tycker också att det
inom den offentliga vården bör finnas resurspersoner
som har speciell kompetens för att hantera de här
problemen.
Vi har diskuterat våldet i samhället vid åtskilliga
tillfällen här i kammaren, också under det föregående
avsnittet om justitieutskottets betänkande. Varje gång
finner vi ett behov av mer kunskap om vad som ligger
bakom och varför människor gör varandra illa. Det
här är ett område där det behövs mer forskning och
tvärvetenskaplig sådan.
Tvärvetenskaplig forskning har haft svårt att få
genomslag i de olika forskningsråden i vetenskaps-
samhället. Det här måste det bli en ändring på, och
jag hoppas att det här blir tydligt uttryckt i den forsk-
ningspolitiska proposition som så småningom kom-
mer.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna står bakom 4
egna reservationer och en fyrpartireservation som är
fogade till betänkandet. Men för att vinna tid avstår
jag från att begära votering på reservationerna. Jag
hoppas att den vunna tiden i stället används för att
läsa reservationerna och även protokollet från den här
debatten.

Anf. 100 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Det är alldeles riktigt som Barbro
Westerholm säger att Socialtjänstkommitténs majori-
tetsförslag innebär att man vill sätta en statligt regle-
rad lägsta nivå på socialbidragen. Som förslaget före-
ligger innebär denna lägsta nivå i praktiken att många
kommuner som i dag har lägre nivå måste höja sin
nivå.
Det är inte samma innehåll i den norm som före-
slås av Socialtjänstkommittén som i den som Social-
styrelsen i dag tillämpar. Man har helt enkelt plockat
bort vissa faktorer ur den gamla normen och satt dit
vissa andra. Detta gör totalt sett att man räknar med
att 100 % av basbeloppet skall vara den lägsta nivå
som skall betalas ut för en ensamstående.
Men det betyder i praktiken en höjning av social-
bidragen. Det gäller speciellt i sådana kommuner där
man kanske har ett löneläge som är relativt låg. Det
kan vara en kommun där man har ett enda eller ett par
företag och där man ligger på en låg lönenivå. Där
kommer socialbidragen i praktiken att vara högre än
vad nettoinkomsten för en arbetstagare i kommunen
blir. Det är ett sätt att se på saken.
Rent formellt tycker jag att det är fel att staten be-
slutar om storleken på ett belopp och att kommunerna
skall betala. Jag vänder mig mot den delen av försla-
get, att inte den som beslutar också står för kostna-
derna. Det tycker jag är det principiellt mest felaktiga
i förslaget.
Dessutom kommer förslaget att innebära att vissa
kommuner kommer att sänka sina socialbidrag, så att
lägsta nivå i praktiken kommer att fungera som den
nivå som tillämpas av kommunerna. Det är jag i da-
gens ekonomiska läge helt övertygad om.

Anf. 101 BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik
Herr talman! Min utgångspunkt har varit att det är
tydligt att en del människor som behöver socialbidrag
hamnar på en för låg nivå. Jag förutsätter att man, när
man bereder det här i regeringskansliet, kommer att
tydligt precisera vad som skall ingå och inte ingå. Och
att man, när man har bestämt sig för vad som skall
ingå, också formulerar den lägsta nivån och tar hän-
syn till att det kan finnas en del problem på vägen,
vilket Roland Larsson tar upp.
Jag är inte bekymrad över den sänkning och höj-
ning som Roland Larsson talar om. Jag tar det mer
som uttryck för att det verkligen är motiverat att för-
hållandena ses över.

Anf. 102 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Att man skall utgå från den enskildes
behov är närmast en självklarhet. Hela socialtjänstla-
gen är ju uppbyggd på att det är det man skall göra.
Jag har aldrig någonsin sett något bevis på att
kommunala politiker från samma partier som är repre-
senterade här i riksdagen på något sätt skulle ta ett
sämre ansvar för den enskilde än vad vi gör här. Det
skulle vara ytterst beklagligt ur demokratisk synpunkt
om vi här i riksdagen hade en uppfattning om vad
som är välfärd och våra kolleger ute i kommunerna
hade en annan. Det där tror jag inte riktigt på. Därför
tycker jag att den risken är liten.
Men man måste kunna se på det här problemet uti-
från de lokala variationer som finns. Kostnadsläget
kan vara olika i olika kommuner. Därför bör kommu-
nernas möjlighet att bestämma över nivån vara avgö-
rande.
Däremot tycker jag att det är riktigt att själva in-
nehållet i socialtjänstlagen regleras i lag, dvs. vilken
typ av kostnader som skall täckas av socialbidragen.
Det må gärna regleras i lag. Det är korrekt. Men vil-
ket pris som skall sättas på varje faktor i de här delar-
na måste kunna avgöras av kommunerna. Jag tycker
att det är fel att tro att vi skulle vara bättre skickade
att se skillnaderna mellan olika kommuner. Det gör
kommunerna bäst själva.

Anf. 103 BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik
Herr talman! Jag tror ju att såväl riksdagspolitiker
som kommunalpolitiker och landstingspolitiker har en
gemensam strävan att åstadkomma bra beslut. Men
när man har sett vad som hamnar i länsrätten när det
gäller just socialbidragsnormen inser man att man inte
alltid hamnar så rätt.
Då skall alltså den enskilda människan gå igenom
den rättsliga processen och få sin sak prövad med de
bekymmer det innebär. Jag tycker att det är en klar
vinst om man gör dessa preciseringar och förändring-
ar i lagstiftningen. Vi får se vad som kommer fram
efter beredning, remissbehandling och allt det som nu
sker i regeringskansliet.

Anf. 104 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Socialtjänsten är ett oerhört viktigt
område, kanske inte i första hand för oss som sitter
här utan för människor som av något skäl hamnar i en
situation där de inte klarar av sin försörjning. Då är
det viktigt att denna fallskärm fungerar.
Enligt vårt kristdemokratiska synsätt skall den so-
ciala omsorgen ha människans behov av små naturliga
gemenskaper som utgångspunkt. Då tänker vi natur-
ligtvis först och främst på familjen.
Socialpolitiken skall vara stödjande och stimule-
rande. Principen om subsidiaritet är således grunden
för den kristdemokratiska socialpolitiken. Det sociala
skyddsnätet vävs av människor i samverkan i olika
gemenskaper och är en naturlig del i de flestas liv. I
vardagslivet vävs ansvar och ömsesidigt utbyte av
stöd och omvårdnad samman till ett starkt nät. Ge-
menskap mellan generationerna är av stor betydelse.
Familjen har stor betydelse för de sociala skyddsnäten
och även för samhällets funktion.
När människor möter svårigheter sätts dessa
skyddsnät på prov. Familj och grannar, arbetskamra-
ter och andra närstående känner och tar ofta ansvar
för att lösa vardagslivets behov av socialt stöd. Det är
viktigt att vi formar en välfärdsmodell som bygger på
att människor tillsammans på ett naturligt sätt kan ta
ansvar för den nära omgivningen.
De offentliga organen, och främst då kommuner-
nas socialtjänst, skall ändå ha det yttersta ansvaret för
att stödja dem som saknar eller tillfälligt förlorat sin
förmåga till självständig försörjning eller omvårdnad.
Alla skall ha möjlighet att leva ett tryggt och värdigt
liv. Välfärdssystemen bör vara offensiva till sin karak-
tär i den meningen att de skall hjälpa individerna och
deras gemenskap till en egen försörjning och omvård-
nad.
Herr talman! Jag vill använda mina minuter till att
prata om några områden som jag anser vara oerhört
viktiga inom socialtjänsten. Jag vill gärna börja med
äldreomsorgen.
Andelen personer över 85 år i vårt land ökar under
90-talet med nära 30 %. Detta medför stora krav på
utvecklingen av både äldreomsorg och hälso- och
sjukvård. Fr.o.m. 1992 har kommunerna genom
ÄDEL-reformen ett samlat ansvar för service, omsorg
och vård till äldre och handikappade. Syftet med den
reformen var att kommunerna skulle få både de eko-
nomiska och organisatoriska förutsättningarna för att
utveckla en bra omsorg för de äldres valfrihet, trygg-
het och integritet. Detta skall utgöra den övergripande
målsättningen.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa
och utvärdera den här reformen. Men det är viktigt att
framhålla att ÄDEL-reformen framför allt följs och
utvärderas på det lokala planet. På vissa håll i landet
förefaller reformen inte ha lett till avsedda förbätt-
ringar. Från andra håll dominerar tyvärr rapporterna
om ännu sämre konsekvenser. Man har framför allt
känt att de människor som är svårt sjuka inte har fått
tillräckligt god medicinsk omvårdnad.
Det är mycket viktigt att lyfta fram att även ökade
kunskaper inom hälso- och sjukvården finns hos den
personal som arbetar inom äldrevården. Principiellt
tror jag att det finns förutsättningar för att hemtjäns-
tassistenterna kan göra en bättre helhetsbedömning av
vård- och omsorgsbehoven för äldre och funktions-
hindrade om man förutom en bred och kvalificerad
social kompetens också har kunskaper och erfarenhe-
ter från hälso- och sjukvården.
Äldre människors ökade behov av hälso- och
sjukvård ingår i den uppgift som den parlamentariska
kommittén HSU 2000 har att bedöma vad gäller häl-
so- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000. Jag
vill inte här föregripa vad den utredningen kommer
fram till.
Herr talman! Alkoholen har varit och är fortfaran-
de vårt lands största sociala och medicinska problem.
På många arbetsplatser, bland trafikoffer och deras
anhöriga och hos barn till missbrukande föräldrar
finner vi en verklighet som motiverar ett offensivt
folkhälsoarbete för att nedbringa alkoholkonsumtio-
nen.
Det är också mycket angeläget att barn som själva
brukar alkohol uppmärksammas. Rent fysiskt är barn
inte utvecklade för att inta alkohol. Därför får de stora
skador. Vi vet att langningen är omfattande i Sverige.
Detta måste också tas på allvar. Föräldrar och samhäl-
le måste på alla sätt befria barnen från alkohol.
Herr talman! Vi vet också att alkohol spelar en
stor roll i alla typer av våldsbrott. Det har vi diskute-
rat här i kammaren för bara någon vecka sedan. Un-
dersökningar visar att 75 % av alla våldsbrott är alko-
holrelaterade.
Vi måste också ha klart för oss att WHO:s mål,
som även Sverige ställt sig bakom, gäller att minska
den totala alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år
2000. Därför finns det anledning att påminna varand-
ra med jämna mellanrum om denna oerhört viktiga
målsättning.
Herr talman! I det här betänkandet finns det
många viktiga ståndpunkter som vi är helt överens
om. Jag vill läsa upp en del av utskottets bedömning
som gäller just missbruk:
"Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att
socialnämnderna arbetar förebyggande för att mot-
verka alkohol- och narkotikamissbruk och aktivt sör-
jer för att den enskilde får den hjälp och det stöd som
behövs i kampen mot missbruket. Detta följer redan
av socialtjänstlagen. Vården av missbrukare skall så
långt som möjligt ges i frivilliga former vilket samti-
digt innebär en skyldighet för socialtjänsten att aktivt
söka upp och motivera enskilda missbrukare för insat-
ser."
Detta är en oerhört viktig utgångspunkt.
Jag vill också påminna om hur viktigt det är att
man tidigt tar kontakt i de fall där det finns missbruk.
Ju tidigare man får upp ögonen för problemen desto
bättre förutsättningar har man att hjälpa till. Då tänker
jag framför allt på de barn som har det oerhört job-
bigt.
Jag vill också redan här säga att de ideella organi-
sationerna gör en fantastisk insats inom i stort sett alla
områden när det gäller det förebyggande arbetet. Jag
vill yrka bifall till reservation 8.
När det gäller narkotikaproblematiken är det vik-
tigt att vi försöker leva upp till målet att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Detta skall göras på alla nivå-
er och områden, och därvid måste vi markera vårt
avståndstagande från de diskussioner som förekom-
mer i olika länder om en attitydförändring. Vi måste
med ännu större kraft motsätta oss kraven på en lega-
lisering.
Herr talman! Roland Larsson har på ett utmärkt
sätt understrukit hur viktigt det är att kommunerna
själva får bestämma över socialbidragen. Jag tror att
en av de allra största riskerna i det politiska system
som vi har i dag är att den kommunala demokratin är
hotad. Vi vet att det finns oerhört kompetenta politi-
ker ute i kommuner och landsting, och jag tror i likhet
med Roland Larsson att de till fullo klarar att göra
den här bedömningen. Jag vill därför också yrka bifall
till reservation 3.
Avslutningsvis vill jag säga att vi kristdemokrater
naturligtvis står bakom alla de reservationer som vi
har undertecknat men att jag på grund av kammarens
tidsnöd inskränker mig till att yrka bifall till reserva-
tionerna 3 och 8.

Anf. 105 CHRISTINA PETTERSSON (s)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tillstyrka hem-
ställan i socialutskottets betänkande 1994/95:26. Det
är ett fyrtiotal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1995 som behandlas i betänkandet. De
berör olika socialtjänstfrågor, och det är, som några
tidigare talare varit inne på, flera problemområden
som tas upp i betänkandet.
Jag vill kommentera några reservationer i betän-
kandet.
Vad först gäller beräkning av socialbidrag och
andra frågor som berör socialtjänstlagen anser vi
inom utskottsmajoriteten att regeringens kommande
förslag bör avvaktas innan utskottet tar några initiativ.
Det pågår ett arbete i Socialtjänstkommittén och även
ett remissförfarande, och vi anser att vi inte skall
föregripa detta, även om det skulle vara mycket in-
tressant att gå in på vissa av de frågeställningar som
tagits upp här tidigare.
Några föregående inlägg har handlat om vård av
unga. Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden
verka för att barn och ungdomar växer upp under
trygga och goda förhållanden. Nämnden skall i nära
samarbete med hemmen sörja för att barn och ung-
dom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det
skydd och det stöd som de behöver samt, om hänsy-
nen till den unges bästa motiverar det, vård och fost-
ran utanför hemmet.
Annika Jonsell tog här upp den moderata motio-
nen angående vård av unga och moderaternas förslag i
linje med den tidigare barnavårdslagens stadganden
om förmaning, varning och föreskrifter i vården av de
unga. Dessa stadganden hade upphört att ha någon
praktisk betydelse långt innan barnavårdslagen upp-
hörde att gälla.
Annika Jonsell talade här om en ketchupeffekt,
men det är inte fråga om någon sådan. Enligt social-
tjänstlagen skall socialnämnden i nära samarbete med
hemmet sörja för barn och ungdom. Det är ju så som
det går till. Man har ett samarbete med hemmet, och
det är inte så att "ketchupen plötsligt kommer ut ur
flaskan".
Det är oerhört viktigt att vården av ungdomar och
barn uppmärksammas. Det förekommer nu mycket
oroande signaler om utvecklingen i vårt samhälle,
vilket vi hörde om också i debatten om justitieutskot-
tets betänkande tidigare i dag. De ungdomar som tas
in till vård blir allt yngre, fler och fler är missbrukare
och allt fler har också psykiska problem. Det är ett
tecken på att våra barn och ungdomar inte mår bra,
och det finns många skäl till det.
Jag tror att den stora arbetslösheten kan vara en
anledning. Många familjer har under de senaste åren
haft det mycket svårt. Det behövs samordnade insat-
ser från skolan, sociala myndigheter och polisen. Det
är viktigt att vi arbetar vidare med denna fråga.
Några har tagit upp frågan om vård av missbruka-
re. Chatrine Pålsson hänvisade till ett avsnitt i betän-
kandet som handlar om att socialnämnderna aktivt
skall sörja för att den enskilde får den hjälp och det
stöd som behövs i kampen mot missbruket. Kommu-
nernas öppenvårdsinsatser räcker inte till för de mest
utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala
insatserna är otillräckliga finns det risk för att allt fler
utvecklar så allvarliga problem att till sist bara
tvångsvård återstår. Vi i utskottsmajoriteten delar
regeringens och vissa motionärers inställning att det
är viktigt att det råder en balans mellan de kommunala
insatserna, andra frivilliga vårdformer och tvångsvår-
den.
Kvinnliga missbrukares situation har ägnats större
uppmärksamhet på senare år. Enligt utskottet behövs
ytterligare insatser för att förebygga missbruk hos
kvinnor. Det är också viktigt att anpassa behand-
lingsinsatserna till de kvinnliga missbrukarnas sär-
skilda behov. Alkoholpolitiska kommissionens betän-
kande bereds för närvarande, och man har där särskilt
uppmärksammat kvinnliga missbrukares problem.
Det är i detta sammanhang också viktigt att un-
derstryka att det finns ett fungerande samarbete mel-
lan missbrukarvården och den psykiatriska vården.
Detta har uttryckts tidigare från riksdagens sida, och
vi tycker att det är angeläget att understryka det ännu
en gång.
Barbro Westerholm tog upp våldet mot kvinnorna,
och den frågan har också diskuterats under debatten
om justitieutskottets betänkande. Kvinnovåldskom-
mittén skall ju avsluta sitt arbete under sommaren
1995. Socialstyrelsen har ett utvecklingsprojekt i fem
län, som innebär att man vill få ett bättre samarbete
mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten
samt hälso- och sjukvården och de frivilliga organisa-
tionerna, t.ex. kvinnojourerna. Också Folkhälsoinsti-
tutet gör satsningar på olika områden vad avser våld
mot kvinnor. En professur har inrättats på området.
Ändå ökar antalet anmälningar om våld mot kvin-
nor. Som också framhålls i budgetpropositionen är det
viktigt att arbetet på att motverka kvinnovåldet fort-
sätter och ytterligare förstärks.
Roland Larsson tog upp frågan om kristerapi för
brottsoffer. Jag vill bara påpeka att man har inrättat en
brottsofferfond som har börjat arbeta och på sikt kan
utvecklas till att stödja enskilda brottsoffer i större
utsträckning än i dag.
Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på reser-
vationerna.

Anf. 106 ANNIKA JONSELL (m) replik
Herr talman! Det är mycket bra om regeringspar-
tiet och vi moderater har samma uppfattning och
tycker att det är bra att det sker en kontinuerlig kon-
takt och stegvisa hjälpinsatser mellan socialtjänsten
och familjer med problem. Christina Pettersson säger
att denna kontakt sker redan i dag, men just för att
säkerställa att så sker - det är ju så erhört viktigt - vill
vi också att det skall stå så i lagen.

Anf. 107 CHRISTINA PETTERSSON (s)
replik
Herr talman! Det står faktiskt tydligt i socialtjänst-
lagen att det skall ske ett nära samarbete mellan
hemmen och socialnämnden. Det gör det. Jag tycker
inte att det kan uttryckas tydligare.
Jag har själv arbetat med ungdomar, och en del av
dem har haft problem. Jag vet att det sker ett nära
samarbete. Det måste vara ett förtroendefullt samarbe-
te.

Anf. 108 ANNIKA JONSELL (m) replik
Herr talman! Som jag ser det är skillnaden att det i
den gamla barnavårdslagen fanns formella stationer
som gav reella möjligheter att utfärda varningar och
göra annat på vägen. Det gjorde att familjen förstod
att det var allvar och vad som skulle hända om man
inte tillsammans såg till att det blev bättre.
Jag tror att det vore värdefullt om det fanns en så-
dan möjlighet även i dag.

Anf. 109 BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik
Herr talman! Jag har en kommentar kring profes-
suren mot kvinnovåld. Det räcker inte - i synnerhet
inte som det är svårt att från en sådan plattform få
tillräckligt med resurser för den forskning som man
har idéer om att utföra. Jag tror också att forskare
inom andra sektorer - medicin, social forskning osv. -
måste ta sig an dessa problem.
Jag hoppas därför att man har detta som ett in-
satsområde i nästa forskningspolitiska proposition,
precis som man gjorde med äldreforskningen för ett
par forskningspolitiska propositioner sedan. Det satte
fart på forskningen. Den är nu spjutspetsforskning i
Sverige.

Anf. 110 CHRISTINA PETTERSSON (s)
replik
Herr talman! Barbro Westerholm och jag är helt
överens om att det behövs stora satsningar mot kvin-
novåld. Vi får avvakta Kvinnovåldskommitténs slutli-
ga arbete.

Anf. 111 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Jag vill tillstyrka utskottets förslag i
dess helhet och därmed yrka avslag på reservationer-
na.
Det finns i och för sig en reservation som jag kän-
ner viss sympati för, och det är Folkpartiets reserva-
tion om våldet mot kvinnor. Det är viktiga frågor som
tas upp i reservationen, men jag tycker att dessa frå-
gor är ganska väl tillgodosedda ändå. Det framgick
även av Christina Petterssons redogörelse och av
replikväxlingen.
Det är klart att man alltid kan alltid önska sig mer,
och det är väl bra. Men man får fortsätta kampen.
Man kan inte vinna allt på en gång.
Det som skiljer oss åt är frågan om könsstympning
osv. Jag utgår från att Kvinnovåldskommissionen
även tittar på sådana frågor. För övrigt tycker jag att
det är viktigt att informera invandrare som kommer
till Sverige om alla lagar. Jag har fått reda på att det
finns en bra praxis inom svensk sjukvård för hur man
skall hantera dessa svåra frågor. Jag har fullt förtro-
ende för att det blir bra lösningar.
Jag hajade till när jag kom in i salen och fick höra
Annika Jonsell. Hon uttryckte att det är lockande att
leva på socialbidrag.
Jag måste säga att det var länge sedan jag hörde
dessa gamla fördomar. Jag har nog aldrig i mitt liv
mött någon som tycker att det är roligt att leva på
socialbidrag. Tvärtom undviker man det så länge det
går.
Jag tror att Annika Jonsell får tänka om, eller så
får hon besöka några människor som är tvingade att
leva på socialbidrag och prata med dem.
Det har förekommit kritik mot förslaget till
riksnorm. Inte bara Annika Jonsell utan även Roland
Larsson uppehöll sig mycket vid det. Men förslaget
har också försvarats av Barbro Westerholm, och det
uppskattar jag.
En bred majoritet i Socialtjänstkommittén - soci-
aldemokrater, vänsterpartister och folkpartister - står
bakom ett förslag till riksnorm. Det är inskrivet i
förslaget, och det är nu ute på remiss.
Vi vänsterpartister hade en motion i utskottet där
vi bad riksdagen att uttala sitt stöd för en riksnorm. Vi
tycker att det är en viktig fråga. Men vi har böjt oss
för utskottsmajoritetens argumentering. Man menar
att Socialtjänstkommitténs förslag är ute på remiss
och att man skall avvakta och se vad våra duktiga
kommunalpolitiker kommer fram till. Man bör ta
ställning när deras remissbehandling är klar. Därför
har vi dragit tillbaks vår reservation.
Jag såg häromveckan i Dagens Nyheter ett utta-
lande från Finansdepartementet, eller rättare sagt från
den nyutnämnda generaldirektören på Riksskattever-
ket Anitra Steen. Hon går till hård attack mot just
riksnormen. Hon säger att en riksnorm för socialbi-
dragen varken blir rättvis eller rimlig. Hon informerar
om att Finansdepartementet nu skall snabbutreda hur
staten skall kunna minska detaljregleringen av soci-
albidrag och annat.
Det tycker jag är mycket märkligt. En utredning
har arbetat i några år och kommit fram till ett väl
genomtänkt förslag som är ute på remiss. Innan man
har hunnit färdigremissbehandla förslaget kommer det
helt andra tongångar från Finansdepartementets sida.
Man vill påverka remissbehandlingen.
Jag tycker att det är otillbörligt och vill rikta all-
varlig kritik mot detta förfaringssätt.
Jag tror att vi får vara rädda om riksnormen. Det
är en väldigt hård press på de svagare grupperna i
samhället. Det vet vi. Det är det vi har hållit på att
arbeta med ända sedan denna riksdag sammankalla-
des.
Den sista uppgörelsen mellan Centern och Social-
demokraterna förbättrar inte situationen. Det blir en
väldigt starkt press nedåt på de svagaste grupperna.
Socialbidraget är faktiskt det sista skyddsnätet.
Vi vet att den sänkta a-kassan, de sänkta barnbi-
dragen, sjukpenningsförsämringen och föräldraför-
säkringsförsämringen minskar avståndet till socialbi-
dragen. Då kommer argumenten fram. Man vill öka
respektavståndet och försämra ytterligare för dem
som har det allra sämst.
Momssänkningen gör inte saken bättre. Den är ett
argument för att sänka basbeloppen och naturligtvis
också bidragsnormerna.
Även om vi inte har reserverat oss vill jag klart
markera att vi står bakom förslaget om riksnorm. Vi
är väldigt bekymrade över Finansdepartementets
lobbyverksamhet i remissbehandlingen.

Anf. 112 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Stig Sandströms resonemang utgår
från det resonemang som fördes av majoriteten i So-
cialtjänstkommittén, nämligen att om kommunpoliti-
kerna själva får bestämma om detta kommer det att bli
mycket sämre för de människor som bor i kommunen.
Det resonemanget är befängt. Det finns ingenting i
världen som talar för att de politiska företrädare som
står människor närmast skulle ta ett sämre ansvar för
dem än vad vi som sitter här i riksdagen gör.
Att vi får en riksnorm är ingen som helst garanti
för att den normen blir högre än vad socialbidragen är
i de kommuner som i dag har de lägsta socialbidra-
gen. Även en riksdag, beroende på hur majoriteten är
sammansatt, kan naturligtvis besluta om en norm som
ligger väldigt lågt. Kommunerna kommer att rätta sig
efter den norm som läggs fast i riksdagen.
Det sades förut i dag att många kommuner ligger
under normen. Ja visst, men de ligger mycket litet
under. Om man tittar närmare på statistiken ser man
att det finns många kommuner som ligger under nor-
men, men de ligger mycket litet under. Skillnaden är
väldigt liten i förhållande till i dag.
Resonemanget om att det blir sämre om kommun-
politiker, landstingspolitiker och liknande lokala
politiska företrädare får besluta om sådant som ligger
människor nära, det ställer i varje fall inte jag upp på,
Stig Sandström.

Anf. 113 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Henrik Tikkanen sade att det är lätta-
re att besegra de fattiga än att besegra fattigdomen.
Tyvärr vet både Roland Larsson och jag att det är stor
variation mellan kommunerna. Vi vet också att läget
är mycket besvärligare i dag än det var för kanske tre
fyra år sedan. Jag vet också att det har gått så långt att
socialbidragstagare, t.ex. i mina hemtrakter, har bildat
en organisation som heter Individens rätt i samhället,
IRIS. Organisationen har fått många medlemmar. De
har blivit tvingade att aktivera sig i pressen och andra
massmedier för att ta till vara sina intressen. När ett
sådant fenomen dyker upp i den svenska välfärden har
det gått ganska långt. Då får man slå vakt om det
skydd man har. Riksnormen kan vara ett sådant
skydd.

Anf. 114 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt
om socialbidragstagare har slagit sig samman och
bildat en organisation för att så att säga kämpa för
sina rättigheter. Det finns en och annan organisation
utanför det här huset som består av människor som
har slagit sig samman för att protestera mot de bespa-
ringar som görs i samhället. Det har inget att göra
med på vilken nivå besluten fattas utan med den
verklighet vi har i ekonomin. Den ekonomiska situa-
tionen tvingar oss att spara på områden som vi för
några år sedan inte skulle ha drömt om att spara på.
Detta gäller alla. Det är ingenting speciellt för dem
som är beroende av socialt bistånd.
Jag hävdar med bestämdhet att kommunala och
andra lokala politiker har precis samma sociala ansvar
som våra kompisar här i riksdagen. I varje fall upple-
ver jag det så i mitt eget parti. Jag vet inte hur det är
hos Stig Sandström.

Anf. 115 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Det kan också vara ett sätt för rege-
ring och riksdag att smita från sitt ansvar, genom att
bolla över till kommunerna. Sedan har vi ingen kon-
troll längre över vad som händer. Jag menar att detta
är en så pass viktig och grundläggande fråga, som
gäller människors rätt till försörjning. Här har vi,
riksdag och regering, staten, ett särskilt ansvar. Det
skall vi ta vara på.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

JuU20 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
Mom. 2 (kontrollerade besök)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
237 röster för utskottet
70 röster för res. 1
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 25 c, 20 fp, 20 v, 14 mp, 12
kds
För res. 1: 70 m
Avstod: 1 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 6 (kontrollinsatser mot narkotika)
1. utskottet
2. res. 2 (kds)
Votering:
296 röster för utskottet
13 röster för res. 2
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 70 m, 25 c, 20 fp, 19 v, 16
mp
För res. 2: 1 m, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU24 Vissa straffrättsliga frågor
Mom. 6 (prostitution)
1. utskottet
2. res. 2 (c, mp)
Votering:
272 röster för utskottet
37 röster för res. 2
1 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 73 m, 5 c, 19 fp, 20 v, 12 kds
För res. 2: 1 s, 20 c, 16 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 17 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 7 (narkotika m.m. i trafiken)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, v, mp, kds)
Votering:
219 röster för utskottet
68 röster för res. 3
23 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 2 c
För res. 3: 1 m, 20 fp, 19 v, 16 mp, 12 kds
Avstod: 23 c
Frånvarande: 16 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 11 (utredning om lagöverträdare under 15 år)
1. utskottet
2. res. 6 (m, c, fp)
Votering:
196 röster för utskottet
116 röster för res. 6
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 2 m, 20 v, 16 mp, 12 kds
För res. 6: 71 m, 25 c, 20 fp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Lennart Hedqvist och Gustaf von Essen (båda m)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.

Mom. 12 (medling)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c, fp, mp)
Votering:
178 röster för utskottet
134 röster för res. 7
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 20 v, 12 kds
För res. 7: 73 m, 25 c, 20 fp, 16 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 14 (avskaffande av påföljden vård inom social-
tjänsten m.m.)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Votering:
239 röster för utskottet
73 röster för res. 9
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 25 c, 20 fp, 20 v, 16 mp, 12
kds
För res. 9: 73 m
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 18 (utvidgning av nödvärnsrätten m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
296 röster för utskottet
16 röster för res. 12
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 25 c, 20 fp, 20 v, 12
kds
För res. 12: 16 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 20 (preskriptionstiden för miljöbrott m.m.)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp, kds)
Votering:
263 röster för utskottet
48 röster för res. 13
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 25 c, 20 fp
För res. 13: 20 v, 16 mp, 12 kds
Frånvarande: 16 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU25 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU18 Fosterdiagnostik, abort m.m.
Mom. 9 (medicinsk-etisk ramlag)
1. utskottet
2. res. (kds)
Votering:
293 röster för utskottet
13 röster för res.
3 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 70 m, 25 c, 18 fp, 20 v, 15
mp
För res.: 1 fp, 12 kds
Avstod: 2 m, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU26 Vissa socialtjänstfrågor
Mom. 1 (beräkning av socialbidrag)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, kds)
Votering:
201 röster för utskottet
110 röster för res. 1
1 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 20 fp, 20 v, 16 mp
För res. 1: 73 m, 25 c, 12 kds
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Ann-Marie Fagerström (s) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2 (socialtjänstlagen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 3 (c, kds)
Förberedande votering:
81 röster för res. 2
36 röster för res. 3
193 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Votering:
201 röster för utskottet
73 röster för res. 2
37 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 19 fp, 20 v, 16 mp
För res. 2: 73 m
Avstod: 25 c, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Mom. 8 (ideella organisationer)
1. utskottet
2. res. 8 (m, c, fp, kds)
Votering:
186 röster för utskottet
126 röster för res. 8
37 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 3 m, 1 c, 20 v, 16
mp
För res. 8: 70 m, 24 c, 20 fp, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp,
3 kds

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att de ärenden som hann debatteras färdigt
under dagens sammanträde fick avgöras vid morgon-
dagens arbetsplenum.

20 § Trädgårdsnäring m.m.

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU18
Trädgårdsnäring m.m.

Anf. 116 OLA SUNDELL (m)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 6 till det betänkande som vi just nu be-
handlar.
I och med 1990 års jordbrukspolitiska beslut av-
reglerades och marknadsanpassades det svenska jord-
bruket. Bl.a. ersattes lantbrukare som tog åkermark ur
spannmålsproduktion. Detta åtagande från lantbruka-
rens sida är det s.k. omställningsprogrammet. Det
hade en avtalsperiod på sex år, och det upphör den 30
juni 1996.
Tanken med omställningsprogrammet var att
åkermarken skulle användas för annan produktion,
exempelvis energigrödor, och därmed minska den för
staten dyrbara överproduktionen av spannmål. Den
som under perioden 1990-1996 avbröt sin omställ-
ning skulle tvingas att återbetala den ersättning ve-
derbörande hade fått.
I och med Sveriges ansökan och numera medlem-
skap i EU ändrades förutsättningarna för det svenska
jordbruket. Gränsskyddet var ej längre aktuellt för
den inhemska marknadsanpassningen.
Den som nu väljer att bryta den svenska omställ-
ningen kan nu få ta del av EU:s arealbidrag. Om han
bryter omställningen 1995 får han betala tillbaka
40 %, och väljer han 1996 får han betala tillbaka
20 %. Det är en anpassning till den nya jordbrukspo-
litiken CAP.
En ytterligare anpassning av regelsystemet borde
dock företas. Det berör en liten grupp lantbrukare
som tvingats sluta med sin jordbruksproduktion och
som inte lyckats träffa uppgörelse med efterträdaren
så att denne övertar omställningen. I dessa fall tvingas
lantbrukaren att återbetala även den del av ersättning-
en som avsåg den tid marken ej brukades.
Herr talman! Vi moderater anser att det är fel och
orimligt att de som försökt och ej lyckats överlåta
brukandet och omställningen, tvingas återbetala om-
ställningsersättningen för den tid spannmålsproduk-
tion ej förekommit på brukningsenheten. Jag anser att
talesättet "hellre fria än fälla" bör gälla i den här ak-
tuella frågan.

Anf. 117 MAGGI MIKAELSSON (v)
Herr talman! Jag skall faktiskt be att få börja med
att gratulera en hundraåring. Precis i dag fyller träd-
gårdsvärldens egen tidning Viola - som jag tog med
mig ett jubileumsnummer av - 100 år, och det firas
just i dag. Det kan väl vara värt en gratulation, även
om jag inte skall sjunga.
Det här visar också att trädgårdsnäringen har dju-
pa rötter och att den har funnits mycket länge i Sveri-
ge. Den är viktig och täcker ett brett fält från hyacin-
ter till purjolök och från hobbyodling till yrkesmässig
produktion. Jag vet att jordbruksministern skall delta i
firandet av hundraåringen, och jag hoppas att hon kan
lugna ner den oro inför framtiden som finns hos
många inom trädgårdsnäringen. Det är den oron som
delvis ligger till grund för det här betänkandet som är
litet och tunt men som ändå behandlar viktiga frågor
som vi skall diskutera här i dag. Liksom alltid numera
när det gäller jordbruksutskottet så handlar det också
om EU och EU:s jordbrukspolitik och om vilket infly-
tande och vilken påverkan den har på vårt jordbruk.
Jag tänkte ta upp två frågor där vi i Vänsterpartiet
har reserverat oss tillsammans med Miljöpartiet i det
här betänkandet.
Reservation 2 gäller slaktvikterna och lantraserna.
Eftersom svenska lantraser är mindre än de köttraser
som utgör normen för EU:s stöd, stämmer de svenska
rasernas viktkurva inte överens med EU:s. Vi kan
därför inte få del av stödet för olika angivna slaktvik-
ter. Det gäller både vikten i kilon och åldern i antalet
månader.
Vi tycker att det är viktigt och värdefullt att man
använder svenska lantraser i jordbruket - inte bara
som museiföremål utan faktiskt som en viktig del av
en svensk tradition och kultur. Det är då rimligt att vi
tycker att man skall försöka ändra de här reglerna i
EU så att man kan få del av de stöd som finns även
för lantraserna.
Det är bra att det finns ett stöd för utrotningshota-
de djurarter och lantraser, och det kommer man att
kunna få del av. Om dessa raser på sikt skall upphöra
att vara utrotningshotade måste vi också få förutsätt-
ningar att använda dem i ett produktivt jordbruk. Jag
tycker inte att det räcker att göra som man gör i ut-
skottet, att hänvisa till de stöd som finns i dag.
Även reservation 3 om investeringsstöd till träd-
gårdsnäringen har vi tillsammans med Miljöpartiet.
Gunnar Goude kommer att prata om behovet av stöd
till äppelodlingen. Jag kommer därför att prata litet
grand om Vänsterpartiets motion om behovet av ett
investeringsstöd till lagerbyggnader, maskiner m.m.
inom grönsaksodlingen.
Vi vet att ekonomin när det gäller grönsaksodling-
en skiljer sig en hel del från ekonomin för traditionell
jordbruksproduktion. Grönsaksodlingen är både mer
arbetskraftskrävande och mer kapitalintensiv. Det är
helt normalt med produktionsvärden på flera hundra-
tusen per hektar i grönsaksodling. Det här gäller kan-
ske särskilt när man skall övergå från konventionellt
jordbruk till trädgårds- eller grönsaksodling. Det
gäller i synnerhet när man skall övergå från konven-
tionell odling till ekologisk produktion. Motsvarande
gäller i och för sig också när man går över till djur-
produktion, men det behandlar vi inte här i dag.
I utskottet har vi bl.a. blivit uppvaktade från träd-
gårdsnäringen. Alla ledamöter har fått ett antal olika
brev och skrivelser där man uttrycker en stor oro för
att svensk grönsaksproduktion kommer att slås ut av
framför allt finska och kanske även norska produkter.
Det beror på att man i Finland har andra stöd och
andra typer av bidrag att förhandla sig till vid inträdet
i EU. Därigenom kan man dumpa priserna. Vi har
gjort en liten justering när det gäller stödet till träd-
gårdsodlingen i Norrland, men det här gäller på flera
platser. Det här är ett allvarligt hot, som det är viktigt
att framför allt regeringen uppmärksammar.
Det är i sig inte konstigt att det uppstår en viss oro
när man skall börja med ett helt nytt system. Det
uppstår en mängd övergångsproblem, och en mängd
olika saker måste rättas till i framtiden. Det har vi sett
på flera håll på jordbruksområdet. Det är viktigt att
man övervakar det här mycket noga så att man inte
förstör förutsättningarna för en inhemsk grönsakspro-
duktion.
Livsmedel i allmänhet och grönsaker och träd-
gårdsprodukter i synnerhet skall produceras nära
konsumenterna. Därför vore det mycket allvarligt om
den här situationen innebär att svensk trädgårdspro-
duktion slås ut eller får mycket svårt att konkurrera på
den marknad som vi nu alla är en del av. Jag hoppas
därför verkligen att jordbruksministern, när hon nu är
med och firar trädgårdsvärldens hundraårsjubileum,
kan lugna ner den oro som finns hos många träd-
gårdsodlare.

Anf. 118 GUNNAR GOUDE (mp)
Herr talman! Vi vill från Miljöpartiet uppmärk-
samma konsekvenserna av EU-medlemskapet för
svensk trädgårdsnäring. Vi har i en motion tagit
svensk äppelodling som exempel.
Frågan aktualiserades när det stod klart att det ut-
går bidrag från EU till de äppelodlare som fäller sina
äppelträd. Under förutsättning att odlaren sågar ner
tillräckligt många äppelträd och att träden är unga och
friska samt ger god skörd kan den svenska äppelodla-
ren få upp till 55 000 kr per hektar för s.k. röjd mark.
I villkoren ingår också att inga äppelträd planteras där
inom de kommande 15 åren.
Det är säkert många svenskar som i dag tänker på
Tage Danielssons film Äppelkriget. Man skulle kunna
säga att svenska folket är mentalt förberett inför såda-
na här situationer. Vår första tanke var att ta upp
kampen och föreslå regeringen att införa ett motbi-
drag till de äppelodlare som inte sågar ner sina äppel-
träd. Nu löser sig problemet emellertid ändå, eftersom
EU:s mål tycks vara uppnått och bidraget förmodligen
inte skall ges under kommande år. För svensk del blev
resultatet att ca 180 hektar äppelträdgårdar försvann -
ungefär en tiondel av trädgårdsnäringens äppelodling-
ar. Det finns emellertid skäl att agera kraftfullt för att
inte även den övriga delen skall slås ut.
Svensk äppelodling har en mycket gammal tradi-
tion. Sverige ligger i en odlingszon som är gynnsam
för äppelodling. Behovet av bekämpningsmedel i vårt
klimat är mindre än i sydligare delar av Europa. Vi
har en mängd gamla, fina svenska äppelsorter som i
alla fall vi som är litet äldre vet att uppskatta. De
svenska äppelsorterna utgör också en betydelsefull
genbank. Vi har genom ett kvalificerat förädlingsarbe-
te fått flera nya goda äppelsorter, som är speciellt
lämpliga för odling i Sverige. Klimatet tillåter att vi
odlar tunnskaliga äpplen, och vi har för närvarande
inte något behov av att konkurrera med tjockskaliga,
transportvänliga äpplen då vår äppelodling är inriktad
på närmarknaden.
Ett problem för svensk äppelodling är konkurrens
från importerade äpplen. De stora livsmedelskedjorna
i Sverige föredrar att importera, bl.a. för att svenska
äppelodlare inte är tillräckligt stora för att kunna
garantera stora och tidsbestämda leveranser. Detta
söker man inom trädgårdsnäringen att kompensera
genom att gå samman för att med samordnad distri-
bution och gemensam marknadsföring möta kraven
från detaljhandelns inköpscentraler.
Ett annat hinder i konkurrensen med EU-länderna
är att arbetsgivaravgifterna är högre för svenska odla-
re än för konkurrenterna i andra länder. För att åstad-
komma likvärdiga konkurrensbetingelser föreslår
Miljöpartiet att arbetsgivaravgiften för korttidsarbete i
samband med skörden sänks.
Ytterligare nackdelar för svenska odlares konkur-
rensförmåga är skillnaderna mellan olika länders vilja
att låta sina odlare få del av olika EU-stöd. Dessa stöd
kräver som regel att mottagarlandet självt bidrar med
en delfinansiering av stödet av olika storlek för olika
bidrag. Som nytt EU-land måste Sverige snabbt upp-
märksamma denna fråga och ställa upp och ta sin del
av ansvaret, så att den svenska trädgårdsnäringen får
sin del av stödet. Det kan gälla EU:s strukturstöd, som
t.ex. konkurrenterna i Tyskland och Danmark har.
Investeringsstöd är en annan mycket viktig del när
investeringar nu skall göras för att klara den nya kon-
kurrenssituationen. Startstöd för förädling är ytterliga-
re en möjlighet. Kanske är marknadsföringsstödet, vid
sidan av investeringsstödet, ett av de mest aktuella
stöden som utgår med upp till 60 % av kostnaderna
för marknadsföringsprojekt i syfte att öka konsumtio-
nen av äpplen.
Herr talman! Vi i Miljöpartiet har försökt hindra
att Sverige hamnar i denna sjuka marknadssituation
som flödar av bidrag och gynnar storproduktion av
transporttåliga trädgårdsprodukter av lägre kvalitet.
Men när vi nu ändå befinner oss i denna situation
måste vi agera kraftfullt för att få behålla och vidare-
utveckla en trädgårdsnäring som kan ge det svenska
folket högkvalitativa produkter samt garantera god
tillgång på den giftfria och välsmakande föda som
våra svenska trädgårdar kan och vill odla. Trädgårds-
näringens egna organisationer gör vad som på dem
ankommer. För att arbetet skall bli framgångsrikt
måste svenska staten ta sin del av ansvaret, så att
erforderliga stöd från EU blir tillgängliga för våra
inhemska odlare.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3, mom. 3
och reservation 4, mom. 4.

Anf. 119 MICHAEL HAGBERG (s)
Herr talman! Vi har i dag att behandla betänkandet
om fäbodar, fäbodbruket, ekologiskt framställda pro-
dukter m.m.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets
hemställan.
För att börja med fäbodbrukets betydelse, som en
del i bevarandet av ett levande kulturlandskap, vet vi
att frågan har diskuterats och behandlats vid riksmötet
1990/91. Då konstaterades att levande fäbodar,
mycket riktigt, är en förutsättning för att kulturarvet
skall bevaras.
Riksdagen har även beslutat att miljöprogrammet
skall ges stöd för bevarande av värdefulla natur- och
kulturområden. Här framhålls bl.a. att stöd kan utgå
till naturbetesmarker. Förra riksmötet fattade även
beslut om bevarandeplaner för lantraser. Stöd kan
även utgå för bevarande av utrotningshotade husdjurs-
raser.
Nuvarande regering har tillsatt en kommitté för
den biologiska mångfalden. Motionären oroar sig,
med all rätt, för att det tidigare har varit lätt att för-
värva fastigheter i glesbygden och att en levande
landsbygd därigenom utarmas. Ansvaret för detta
måste därför ligga så lokalt som möjligt. Länsstyrel-
serna skall därför ansvara för förvärvstillstånden
enligt en lag från 1991.
Utskottets majoritet och även regeringen är med-
vetna och övertygade om att fäbodkulturen skall be-
varas.
Det har även väckts en motion om att ändra slakt-
vikterna för att få EU-bidrag. Vi har för en kort tid
sedan här i kammaren beslutat om den gemensamma
jordbrukspolitiken CAP. Vi måste nu vara väldigt
försiktiga med att göra undantag från de regler som vi
då beslutade om. Vår vision är en annan. Jag tror att
vi måste få minskade regleringar och därigenom
minskade kostnader för statskassan.
Trädgårdsnäringen är en fin näring som vi under
vårkanten har besökt väldigt mycket, runt Stockholm
och runt mitt hemlän Sörmland.
Vi har i dag en möjlighet att genom EU:s struk-
turstöd ge stöd till yngre jordbrukare samt stöd till
bearbetning och avsättning för jordbruks- och skogs-
produkter. Dessa stöd kan även komma trädgårdsnä-
ringen till del.
Jag känner till det kvalitetstänkande och den vi-
sion som svensk trädgårdsnäring har i dag. Därför
känner jag ingen oro för näringens utveckling. Som
konsumenter tittar vi efter symbolen Svenskodlat, för
då vet vi vad vi får.
Regeringen har fått i uppdrag att se över frågan
om arbetskraftskostnader i samband med korttidsarbe-
te vid tillfälliga skördar för att konkurrensen inte skall
snedfördelas internationellt sett.
Herr talman! EU och trädgårdsnäringen: EU har i
dag bara minimiregler när det gäller köksväxter. Det
ligger i trädgårdsnäringens och konsumenternas in-
tressen att en hög kvalitet på dessa produkter presen-
teras. Av den anledningen pågår diskussioner mellan
TRF och Jordbruksverket.
Vår verksamhet har klara miljömål, vilket är ett
naturligt ansvar för mig och mitt parti. Kväveläckaget
skall minska till hälften till i år, 1995. Ammoniakut-
släppen skall minska med 25 % fram till samma tid-
punkt. Vi skall även utreda hur vi kan gå vidare när
det gäller ammoniakutsläppen.
När det gäller fördelningen av mjölkkvoterna
kommer vi, som ni vet, att kräva att lantbruket får en
rejäl gödselanläggning för att ammoniakutsläppen
skall minska. Även handelskvävet skall minska. Vi
räknar med en minskning på 20 %, vilket tar ungefär
25 odlingssäsonger. För att uppnå detta har vi nyligen
också höjt miljöavgifterna på handelsgödsel. Det
pågår också en diskussion om andra avgifter när det
gäller bekämpningsmedel och annat.

Anf. 120 MAGGI MIKAELSSON (v)
replik
Herr talman! Jag skall kort säga något om träd-
gårdsnäringen.
Jag är medveten om att det finns en del stöd, både
startstöd och stöd till marknadsföring. Men det som vi
har tagit upp i vår motion handlar om andra kostnader
- kostnader för investeringar i maskiner, lagerlokaler
och annat. Det är fråga om stora kostnader som kan
vara betungande, även för den som inte är nystartad.
Det handlar ju ofta om dem som ställer om från kon-
ventionell produktion till ekologisk produktion, vilka
behöver göra nya och större investeringar. Här tycker
jag att det har uppstått en lucka i hanteringen, efter-
som de stöd som finns i dag inte kan utnyttjas. Därför
är det som Michael Hagberg säger intressant, att det
pågår diskussioner mellan trädgårdsnäringen och
Jordbruksverket. Det skulle vara intressant att få höra
vad dessa diskussioner handlar om. Är det den här
typen av stöd som diskuteras eller vad är det man
diskuterar?

Anf. 121 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Jag tycker också att det skall bli
väldigt intressant att få höra vad dessa diskussioner
kommer att resultera i. Det har ännu inte varit några
direkt protokollförda sammanträden, men vi kommer
att få löpande rapporter.
Odlarna i vårt land har kunnat möta konkurrensen
från andra länder på ett sätt som har gjort att de har
kunnat öka sin produktion av bl.a. tomater och andra
växthusprodukter. Samtidigt har man kunnat gå över
till giftfri odling parallellt med att vi konsumenter har
krävt att de produkter som vi köper från denna näring
är giftfria och att de kommer från ekologisk odling.
På så vis kommer de att ha och har en konkurrensför-
del. Det har odlarna märkt, eftersom deras produktion
inte räcker till för efterfrågan. De fria företagarna
inom trädgårdsnäringen ser därför möjligheten att
investera, och de vågar investera. Då är inte huvud-
problemet ökade bidrag, utan huvudproblemet här är,
som i många andra delar av samhället, att räntan är
för hög. Vi skall ta upp kampen för att sänka räntan.
Det kanske vi kan göra tillsammans, Maggi Mikaels-
son.

Anf. 122 MAGGI MIKAELSSON (v)
replik
Herr talman! Dess värre hänger det nog inte på
mig om räntan skall gå upp eller ner. Jag skulle gärna
bidra till att den går ner, om jag kunde.
Det jag var nyfiken på var vad det är som man
diskuterar. Är det detta med konkurrenssituationen
mellan finska och svenska tomatodlare, mellan svens-
ka och norska jordgubbsodlare eller är det detta med
att kostnaderna ökar? Det är de höga kostnaderna som
är ett problem för många som övergår till att produce-
ra trädgårdsprodukter. Kostnaderna är höga. Som jag
sade i mitt anförande är det inte ovanligt med flera
hundra tusen kronor per hektar i investeringskostna-
der om man skall bygga växthus eller lagerlokaler.
Det är väldigt viktigt att vi bevarar och värnar om den
svenska produktion som vi har. Som sagt, mycket av
produktionen är sådant som skall konsumeras väldigt
nära där det produceras eller tvärtom. Jag tror att det
är väldigt viktigt att diskussionen kommer i gång. Det
kommer att bli en del snedfördelningar.
Jag håller med om att man inom trädgårdsnäringen
inte i första hand är intresserad av bidrag. Det tycker
jag är positivt, och det har också debatten givit ut-
tryck för. Samtidigt är det vår uppgift att se till att vi
inte skapar obalanser så att vi drar undan förutsätt-
ningarna för trädgårdsodlingen när det gäller att kun-
na behålla den på den nivå som den har i dag.

Anf. 123 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Vi är medvetna om att t.ex. Finland
har övergångsregler som missgynnar trädgårdsodling-
en. Dessa övergångsregler missgynnar även andra
näringar som finns inom livsmedelsområdet. Detta är
ett problem som vi har för avsikt att ta upp med den
finska regeringen, nu när vi vet hur den kommer att se
ut - det visste vi ju inte för bara någon månad sedan.
Trädgårdsodlarna brukar fråga sig hur det kommer
sig att de driver en så hård kamp för sin verksamhet
här uppe i Norden där det snöar och är kallt - nästan
som i Antarktis - när man lika gärna kan odla toma-
terna nere i Spanien. Tomaterna mår och växer bättre
här än vad de gör i Spanien. Det är alltså inte i första
hand värmen som är det viktiga för trädgårdsodlingen
utan det är ljuset. Vi har det mycket ljusare längre tid
under dygnet här än vad det är i Medelhavsländerna.
Från trädgårdsnäringens sida vet man att produk-
terna blir bättre här. Vi konsumenter kommer att och
skall efterfråga svenskodlade produkter. Då vet vi vad
vi får. Framför allt är detta miljömedvetet på så vis att
tomaten inte har blivit transporterad från Spanien.
Men skall vi äta tomater året runt - och det vill väl
många av oss - blir vi någon månad under året tvung-
na att köpa tomater från andra länder. När det gäller
just den produkten klarar man inte att producera efter
behovet. Detta måste vara motorn och skapa modet att
våga investera, inte fler bidrag.

Anf. 124 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! Tänk er att vi en solig sommardag
eller en dag med regn och blåst vandrar stigen upp till
en levande fäbod. Då går vi ofta förbi betesmarker för
fäbodens djur. Markerna liknar inte våra vanliga be-
teshagar som ännu finns med betande djur, ej heller
vår barndoms oerhört många fler betesmarker med
stenmurar eller med ädellövträd och enbuskar här och
där i hagen. Nej, fäbodbrukarens marker är till stor
del både steniga och risiga med vanlig gles skog och
blåbärs- och lingonris. Det betyder att han inte kan få
bidrag till sina oinhägnade betesmarker som han inte
ens äger. Betet går tillbaka på gammal hävd att få
släppa djuren på skogen.
På vår skogspromenad ser vi några getter beta i
backen. Ledargeten har skälla om sin hals. Litet när-
mare fäboden går tre fjällkor och två rödkullor av
lantras med tre kalvar. Fäbodarna betyder en hel del
för möjligheten att bevara gamla lantraser. Det är en
betydelsefull genbank för framtiden, och deras kynne
är enastående. Det innebär bl.a. att de kan kalva under
dagen och komma hem med sin kalv på kvällen, till
skillnad mot de framavlade djuren där det behövs
kedjor för att kalvarna skall kunna dras fram. Det
finns även svenska kor där man måste använda ked-
jor, och i EU är det ännu vanligare.
Dessa fäbodkor klarar sig med mycket mindre
svenskodlat kraftfoder - eller inget alls - än andra
kor. De kan gå på smala broar, de hittar hem och
skällkon håller reda på sin lilla hjord. Fast de mjölkar
ju också mindre förstås. Men vissa barn som är mjöl-
kallergiker kan tåla deras mjölk, kanske mycket bero-
ende på djurens föda som består av obesprutad gröns-
ka i stället för importerat kraftfoder.
Vi närmar oss nu fäboden där mjölkkrukor står
diskade och uppställda mot mjölkboden på en hylla.
En gryta står på spisen där man kokar mese samtidigt
som man gör sötost, och getosten ligger i sina fyrkan-
tiga trälådor för avrinning. Ty på kvällen bär det av
till Bingsjöstämman för försäljning av ostarna. Gran-
nen har bakat tunnbröd som också skall säljas till-
sammans med ost, smör och sötost. Även litet smör
och kärnmjölk tas med.
Allt låter pittoreskt och idylliskt. Men det är ett
sätt att leva och att hålla gammal tradition och kun-
skap levande. Det är ett strängt arbete som fyller
större delen av dygnet. Det finns ungdomar som i dag
vill ägna sig åt fäbodbruk. Det är kanske inte så
många, men redan ett tiotal innebär värdefulla arbeten
i glesbygden och skulle öka fäbodbrukarnas antal
procentuellt ganska mycket.
Fäbodfolket är mer än kultur. Det är ett sätt att le-
va och dessutom är fäbodbruk en form av ekologiskt
anpassat jordbruk.
I Sverige satsas det i dag framför allt på en hand-
full stora och välrenommerade fäbodar som stöds av
samhället. De ägs av kommuner och drivs av turistfö-
reningar eller hembygdsföreningar. Besökarna är
många. Här får man också en bra uppfattning om hur
folk levde förr i världen. Det är viktigt att dessa fäbo-
dar finns.
Men de få verkligt levande fäbodarna som ägs och
brukas av dem som bor i bygden kommer snart att
vara döda fäbodar. Kvar blir endast några turistjippo-
betonade projekt och fäbodar ombyggda till sommar-
stugor, trots att det finns människor som vill bli fä-
bodbrukare.
Om vi vill ha ett ekologiskt jordbruk utan kemika-
lier och konstgödning kan fäbodarna bli både en lön-
sam och praktisk nisch. Medan djuren betar på fäbod-
vallen kan man då odla deras foder på andra marker.
Men man köper mycket foder om man är fäbodbruka-
re. Fäbodbrukaren kan inte skaffa sig tillräckligt med
maskiner. Sådan ekonomi har man inte på det här lilla
antalet djur.
Till Landsbygd 90-projektet bör stöd till fäbods-
verksamhet vara en naturlig del. Blir det för få djur-
hållare kvar upphör snart förutsättningarna för de
kvarvarande. Det gäller semin, mjölkhämtning, kun-
skapsöverföring osv. Det gäller också att sedvanerät-
ten glöms bort. Det har varit ganska stora strider
mellan sommarstugeägare och fäbodbrukare i de
landskap där det finns fäbodar. Tvisterna har gått till
domstol, men sedvanerätten har vunnit. Många av
dessa fäbodar byggs nu om och blir hästgårdar eller
annat. De utgör delvis den sista utposten för rödkullor
och fjällkor.
Skälen för att inte utarma fäbodarna är många. Det
rör sig om så pass få fäbodar att det kan verka som att
de inte vore så viktiga för landet, men det är de. Fä-
bodarna ger en del värdefulla arbetstillfällen i gles-
bygd. Fäbodbruk lär också människor landskapsvård
och ekologiskt odlande. Fäbodarna är viktiga för
turismen i de landskap där de finns, oerhört viktiga.
Jag menar inte det turistjippobetonade utan att det är
viktigt för turismen både med de levande fäbodarna
och med dem som mera är uppbyggda för turisterna.
Fäbodarna är en kulturell tillgång för att bevara SKB-
rasen. Dessutom är extensiv boskapsskötsel egentli-
gen det mest lönande som finns, förutom potatisod-
ling. Det är fråga om så små insatser av energi att det
som man får ut är rena vinsten.
Men ett problem i och med EU-medlemskapet -
vilket också Maggi Mikaelsson nämnde - är att
slaktvikterna inte uppnås. Man måste alltså ha två
tjurar om året som skall väga minst 200 kg, och det
kommer inte lantraserna upp i vare sig, efter 10 eller
23 månader. Det är ju märkligt att man inte kan göra
undantag när det gäller en helt annan ras. Det är na-
turligtvis inga som helst problem, om det finns en
vilja. I det här sammanhanget handlar det ju om väl-
digt litet pengar.
Sedan kan fäbodbrukarna inte heller räkna in bete-
sarealen. Dels äger de den inte, dels har den inte den
beskaffenheten som krävs för att de skall få bidrag till
sina betesrätter.
Kraven på mjölktank och varmvatten för att få
sälja mjölk innebär också större investeringar är man i
genomsnitt kan klara av - fäbodarna är ju små. Här
behövs också undantag för fäbodbrukare och samar-
bete med miljönämnderna.
Fäbodbrukarna och vissa småbrukare som inte
kommer upp i EU:s mjölkkvoter kunde man göra
undantag för. Jag hörde om ett fall i Idre där jordbru-
karen körde ner mjölken till Idre för att fylla den i
tanken men fick inte göra det. Nog går regelsystemet
ibland för långt.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

21 § Lag om EG:s förordning om ekologiskt
framställda produkter m.m.

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU19
Lag om EG:s förordning om ekologiskt framställda
produkter m.m. (prop. 1994/95:175)

Anf. 125 GUDRUN LINDVALL (mp)
Herr talman! I det här betänkandet tas upp frågor
som handlar om EU och kontroll av ekologiskt odlade
produkter.
Vi vet att EU:s jordbrukspolitik är knölig och by-
råkratisk. De som har gått in i EU därför att de vill ha
en fri marknadsordning skulle titta litet på regelsys-
temet när det gäller jordbruk. Då skulle de inse att det
där inte är mycket som är fritt, inte någon fri marknad
precis. Här är det byråkrati, krångel, regler osv. i all
oändlighet. Det märks också på byråkratin i Sverige.
Vi kan se att Jordbruksverket nu anställer personal.
För att klara de regler som finns för jordbruket i EU
måste personalstyrkan öka. Vi kan alltså säga att EU
när det gäller jordbruket har medfört en rejäl byråkra-
tisering även i Sverige. Vi vet ju att byråkratin i EU-
administrationen är gigantisk.
När det gäller ekologiskt odlade produkter har vi i
Sverige haft ett mycket bra system. Vi har KRAV, en
kontrollorganisation med frivilliga krafter, och Deme-
ter som kontrollerar biodynamiska produkter. De har
fungerat mycket bra. Man har tagit fram en märkning
som gjort att konsumenterna haft lätt att hitta de pro-
dukter som de vill ha i butikerna. Kontrollen har fun-
gerat mycket bra. Hela systemet borde vi egentligen
exportera till EU för att visa hur en kontrollapparat
kan se ut utan att bli alltför byråkratiserad. I och med
EU finns det risk att det kontrollsystemet slås sönder.
I betänkandet fastslås att vi skall behålla KRAV
och Demeter. I min motion har vi från Miljöpartiet
verkligen velat trycka på det. Vi anser att det som är
bra skall vi försöka behålla. I det här fallet är både
KRAV och Demeterförbundet oerhört bra kontrollor-
ganisationer.
När den gäller den ekologiska odlingen finns en
stor risk att den kommer att bli den mest kontrollerade
av alla jordbruksnäringar. I betänkandet nämns Sta-
tens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Konsu-
mentverket, länsstyrelserna, kommunernas miljö- och
hälsoskyddsnämnder, KRAV och Demeterförbundet
som skulle kunna komma i fråga som kontrollorgan.
Så får det naturligtvis inte bli. Vi måste se till att
minska byråkratin där så är möjligt. Vi måste verkli-
gen se till att samordna kontrollen. Jag tror att det är
regeringens avsikt att göra det. I motionen har vi
verkligen velat trycka på att det gäller att se till att vi
inte få parallellt uppbyggda byråkratiska system. Jag
kan säga att motionens anda återspeglas i betänkan-
det. I den reservation som finns fogad till betänkandet
har jag snarare velat betona de punkter som vi i Mil-
jöpartiet tycker är ytterst viktiga.
Vi i Miljöpartiet står naturligtvis bakom den re-
servation som vi har. Men för tids vinnande och där-
för att tonen i betänkandet ändå är åt det hållet som vi
önskar yrkar jag inte bifall till den.

Anf. 126 ANN-KRISTINE
JOHANSSON (s)
Fru talman! Ekologisk odling är viktig, och det har
vi debatterat tidigare här i kammaren. Ambitionen är
att öka ekologisk odling, inte enbart för miljöns skull
utan också för konsumenternas. Efterfrågan har ökat
så kraftigt att det t.o.m. börjar bli brist på vissa pro-
dukter.
I Sverige har vi länge haft krav på hög kvalitet.
Det har varit så att producenterna frivilligt har kunnat
underkasta sig regler för verksamheten. För dessa
regler har KRAV, kontrollorganisationen för ekolo-
gisk odling, och Svenska Demeterförbundet svarat.
Det har de gjort väldigt bra. KRAV-märkningen är
t.ex. välkänd bland konsumenterna.
I EG-förordningen anges de krav som skall vara
uppfyllda för att produkterna skall få marknadsföras
som ekologiskt framställda och vilka krav som skall
ställas på odlingen och märkningen. Där finns också
föreskrifter om vilken omfattning kontrollen skall ha.
I framtiden kommer all produktion och handel med
ekologiska produkter att följa EG-förordningen. Be-
stämmelserna för ekologisk produktion och kontrol-
lapparat är minimiregler, vilket innebär att vi i Sveri-
ge får ha strängare bestämmelser. Ingenting hindrar
att de som vill kan följa KRAV:s eller Svenska Deme-
terförbundets regler.
Fru talman! Lagen innebär att den som producerar
och marknadsför ekologiska produkter - här handlar
det om alla produkter som på något vis framställs som
ekologiskt odlade - skall följa de gemensamma reg-
lerna. En del i den nya lagen behandlar kontrollssys-
temet som säger att alla som producerar, bereder eller
från tredje land importerar ekologiska produkter skall
anmäla det till berörd myndighet och ställa sig under
myndighetens kontrollsystem. Det handlar inte bara
om produktionen utan också om produkter och mark-
nadsföring. Därför berörs flera olika statliga myndig-
heter eftersom Sverige har en uppdelning av verk-
samhet och ansvar. Det finns också möjlighet för
myndigheten att utse andra kontrollorgan såsom
KRAV och Demeterförbundet.
Utskottet gjorde den bedömningen att det är vik-
tigt att ta till vara den erfarenhet och kunskap som
finns hos bl.a. KRAV och Demeterförbundet.
När det gäller Miljöpartiets motion yrkande 1 an-
ser utskottet att yrkandet är tillgodosett med tanke på
regeringens bedömning att KRAV och Demeter kan,
om de själva vill, bli kontrollorgan. När det gäller
yrkande 2 har riksdagen tidigare uttalat att EU-
medlemskapet inte får öka den totala administrationen
för statsförvaltningen. Men Sveriges statliga myndig-
heter har olika funktioner, och därför räknas Jord-
bruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket
upp i propositionen. Det handlar ju om produktion,
produkter och marknadsföring. De olika myndighe-
terna har olika funktioner och ansvar.
Det är viktigt, som Gudrun Lindvall påpekar, att
det blir en samordning och att det utformas så att
smidigheten och effektiviteten i den tidigare ordning-
en behålls.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

22 § Ny myndighetsorganisation inom arbets-
livsområdet m.m.

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU9
Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet
m.m. (prop. 1994/95: 158)

Anf. 127 KENT OLSSON (m)
Fru talman! Regeringen föreslår att en ny myndig-
hetsorganisation inrättas inom arbetslivsområdet. Av
Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning
och Arbetsmiljöfonden skall enligt propositionen två
nya myndigheter skapas: Institutionen för forskning
och utveckling respektive Rådet för forskning och
utveckling. Från moderat sida är vi starkt kritiska till
det sätt på vilket ärendet har beretts i regeringskans-
liet.
Underlaget för den här propositionen är ytterst
bristfälligt. Förslaget bygger på riktlinjer för en ny
myndighetsorganisation som en arbetsgrupp utarbetat
i all hast.
Någon remissbehandling av arbetsgruppens för-
slag har inte förekommit. Genom den ofullständiga
beredningen kan man säga att riksdagen i realiteten
fråntas möjligheten att avgöra hur väsentliga delar av
arbetslivsutvecklingen skall stödjas.
Vi är inte ensamma om att kritisera den snabba
behandlingen av ärendet, utan kritiken delas av många
- både av politiska partier och av organisationer. Bl.a.
har Arbetsmiljöfondens vetenskapliga råd hårt kritise-
rat förslaget. Man säger: "Det är oroande om en så
ytlig analys kommer att läggas till grund för en reform
som omfattar en betydande del av den svenska budge-
ten för offentligt finansierad forskning och utveck-
ling."
Om bakgrunden till den snabba behandlingen av
det här förslaget kan mera sägas. Men jag skall i stäl-
let gå över till själva förslaget här.
När det gäller inriktningen mot att minska antalet
myndigheter och institut går förslaget åt rätt håll. Men
som vanligt går regeringen inte helt och hållet så långt
som den borde gå. Ändringen borde ha drivits längre.
Väsentliga delar i förslaget strider mot viktiga prin-
ciper, bl.a. inom forskningspolitiken. Förslaget riske-
rar också att i onödan isolera arbetslivsfrågorna från
övrig forskning och utveckling, och det saknar nöd-
vändiga incitament för att säkra forskningens kvalitet.
Vi anser att ett institut för arbetslivsutveckling bör
bildas med uppgifter inom såväl forskning som ut-
bildning. Institutet bör integreras i universitets- och
högskoleväsendet. Genom en sådan organisation
säkerställer man kvaliteten, samtidigt som fastlagda
forskningspolitiska riktlinjer kommer fram också på
arbetslivsområdet.
Merparten av den forskning som kan komma att
bedrivas av institutet bör ske i konkurrens med likar-
tad forskning utförd på annat håll. Det innebär alltså
att forskningsresurser bara i begränsad utsträckning
bör tilldelas institutet direkt. Här är vi kritiska mot det
sätt på vilket regeringen lägger fram sitt förslag. Det
är alltså viktigt att den här forskningen kommer fram i
konkurrens.
Huvuddelen av resurserna bör i stället samlas i ett
forskningsråd. Ledningen för det föreslagna institutet
bör, anser vi, utses genom den högskola som institutet
knyts till. Ledningen skall tillföras kompetens med rik
erfarenhet av olika aspekter på arbetslivsområdet.
Vi anser att den arbetslivsforskning som skall be-
drivas skall hålla hög internationell klass och vara
relevant för svensk arbetsmarknad och för förhållan-
dena på arbetsplatserna. För att säkerställa detta och
för att åstadkomma den mångfald och det urval av
forskningsprojekt som är önskvärt är det väsentligt att
merparten av de medel som regeringen föreslår över-
förda i en ny myndighetsstruktur i stället förs till ett
forskningsråd. Rådet för arbetslivsforskning för den
tillämpade forskningen på arbetslivsområdet bör där-
för inrättas. Rådet skall efter ansökan och i öppen
konkurrens fördela forskningsanslag till forskare och
forskningsinstitutioner, t.ex. det föreslagna forsk-
ningstinstitutet, för att bedriva forskning på området.
Rådet, anser vi, skall ledas av en styrelse med
kompetens både från vetenskapen och från olika delar
av arbetslivet. Styrelsen bör till sitt förfogande ha en
utvärderingsorganisation där forskare skall vara i klar
majoritet. Rådet skall fungera i nära samverkan med
övriga forskningsfinansierade myndigheter, t.ex.
forskningsråd och sektorsorgan.
Vad gäller anslagsfrågorna anser vi att det bör va-
ra en större besparing än vad regeringens förslag
innebär beträffande Arbetsmarknadsdepartementet -
med full effekt ca 500 miljoner större år 1998.
I samband med den omstrukturering och omorga-
nisation som nu sker dels inom befintliga myndig-
hetsstrukturer, dels inom arbetslivet i stort förordar vi
också en omprövning av befintlig verksamhet som är
mera långtgående än vad den socialdemokratiska
regeringen aviserar i och med besparingskrav som
Socialdemokraterna lägger fram.
Vi anser att gemensamma resurser måste koncent-
reras på det som är statens ansvar och att arbetsgivare
tillsammans med arbetstagare och deras representan-
ter måste ta ett ökat direkt ansvar för det som är genu-
ina frågor för verksamheten i företag och organisatio-
ner.
En stor del av arbetslivspolitiken och den tidigare
medelstilldelningen har haft en inriktning mot områ-
den som vi anser är att betrakta som rent arbetsgiva-
ransvar eller rent fackliga frågor. Detta har kommit att
speciellt gynna de stora organisationerna och de stora
företagen.
Arbetsmiljöarbetet och syftet med en framgångsrik
arbetslivspolitik har inte i samma utsträckning
kommit de mindre företagen och organisationerna till
del.
Vi för vår del anser det viktigt att värna forskning
och information inom arbetslivsområdet och att lägga
ett större ansvar för arbetsmiljöfrågor och till-
synsverksamhet på arbetsgivare, arbetstagare och
deras organisationer.
Vidare föreslår vi att den organisationskommitté
som regeringen förutskickar i propositionen får i
uppdrag att göra en grundlig genomgång av befintlig
verksamhet som i dag sker inom Arbetsmiljöinstitutet
och Institutet för arbetslivsforskning. Dessutom gäller
det näraliggande uppgifter som Arbetarskyddsverket
har.
Sammanfattningsvis tycker vi att man klart och
tydligt skall se till att det organ som har pengarna
också är det organ som fördelar pengarna efter det att
ansökningar kommit in, så att man får en helt och
hållet fri forskning. Vi tycker också att man skall göra
en grundligare genomgång av de olika åtgärder som
finns nu. I det här sammanhanget är det också, som vi
ser detta, viktigt att både företagen och de anställdas
organisationer tar ett större ansvar för detta än vi
tycker framgår av regeringens förslag. Vi har även en
annan syn på finansieringen än vad regeringen har.
Fru talman! För att inte förlänga debatten vill jag
bara till slut säga att jag givetvis står bakom alla de
moderata reservationerna. Men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 128 INGRID BURMAN (v)
Fru talman! I och för sig känns det mycket tråkigt
att behöva stå här i talarstolen och återigen konstatera
att riksdagen har att ta ställning till ett förslag som
både är dåligt berett och helt saknar en analys av vilka
konsekvenser förslaget har för forskningen och arbe-
tet med arbetsmiljö och arbetslivsfrågor.
Förslaget om att samordna arbetet med arbetslivs-
forskning och arbetsmiljöaktiviteter till en ny myn-
dighet grundas på en utredning som genomfördes
under två månader och av en ensamutredare. Försla-
get har varken remissbehandlats eller varit föremål för
samråd med arbetsmarknadens parter. Jag tycker att
det är tråkigt. Det visar på en brist på respekt för de
här stora frågorna att man inte grundligare utreder och
bereder den här frågan innan ett förslag presenteras.
Jag kan också konstatera att regeringens förslag
har brister när det gäller att vara tydlig om inriktning-
en av de nya myndigheternas arbete. Vi i Vänsterpar-
tiet har därför i vår motion tagit upp frågan om in-
riktningen. Vi pekar där särskilt på behovet av forsk-
ning kring de nya anställningsformerna, kring di-
stansarbetet och kring uthyrningen av arbetskraft.
Dessutom pekar vi på vikten av en fortsatt och ut-
bredd kunskapsspridning i arbetslivet om forsknings-
resultaten.
I vår motion lyfter vi också fram behovet av kvin-
noforskning. Men i propositionen nämner man inte
med ett enda ord vilken inriktning kvinnoforskningen
skall ha i den nya myndigheten.
Vi i Vänsterpartiet anser att kvinnoforskningen
inom det nya FoU-institutet måste få en ökad andel av
de totala resurserna. Det handlar om kvinnors makt
och inflytande i arbetslivet, om kvinnors arbetssätt,
om invandrarkvinnornas arbetsliv och om löne- och
arbetsvärdering. Lönediskrimineringens orsaker och
sambandet mellan arbetslivet och kvinnors ansvar för
hemarbete måste uppmärksammas. Detta måste göras
i kombination med att man undersöker hur arbetsliv
och arbetstider behöver ändras. Det handlar alltså om
en praktiknära kvinnoforskning som skall vara ett
viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet i arbetslivet.
I betänkandet skriver utskottet att det inte finns
några skillnader mellan Vänsterpartiets förslag till
inriktning och propositionen och att de problem som
vi redovisar bör prioriteras inom forskningen.
Vi är nöjda med den skrivningen, men det känns
också angeläget att här särskilt lyfta fram att den nya
myndigheten har att prioritera de forskningsbehov
som jag nyss har redovisat.
Vad vi är mindre nöjda med är förslaget till fi-
nansiering av forskningen. Utskottet föreslår att fi-
nansieringen skall ske över budget.
När Arbetsmiljöfonden inrättades 1972 skedde det
via en överenskommelse med parterna. De fackliga
organisationerna avstod från löneutrymme. I stället
bestämdes att en del av arbetsgivaravgifterna skulle
gå till en fond vars medel skulle gå till forskning om
arbetsmiljön. Bakgrunden var de starkt ökade kostna-
derna i sjukförsäkringssystemen. Man ville komma åt
den farliga arbetsmiljön som leder till sjukskrivningar
och förtidspensioneringar.
Finansieringen vilar alltså på en överenskommelse
med parterna. Det är mycket olyckligt, tycker vi, att
regeringen ensidigt bryter den överenskommelsen
utan att ens ha samrått med parterna.
Det andra problemet med förslaget är att det alltid
måste finnas utrymme för långsiktig forskning som
löper över flera budgetår. Då är det mycket olämpligt
att avveckla det nuvarande finansieringssystemet, utan
att det finns konkreta förslag på hur en långsiktig
forskningsfinansiering kan lösas.
Regeringen har uppmärksammat det här. Man sä-
ger att man skall kunna fatta beslut om projekt som
löper på upp till sex år, och sedan lämnar man pro-
blemet.
Det finns alltså inga konkreta förslag på hur detta
skall gå till, hur stor andel av medlen som kan bindas
till den långsiktiga forskningen och framför allt vem
som skall avgöra det.
När man en gång inrättade Arbetsmiljöfonden var
det en prioriterad fråga att arbeta med arbetsmiljö-
forskning. Behovet var stort, och det har inte blivit
mindre. Man valde då att reservera särskilda medel i
form av delar av en arbetsgivaravgift för att långsik-
tigt säkerställa den här forskningen. Man ville inte att
forskningen skulle vara beroende av statsskuldens
storlek eller andra faktorer som kunde påverka finan-
sieringen. Man eftersträvade en långsiktig och stabil
finansiering.
Innan regeringen har konkretiserat sitt förslag om
hur man skall kunna garantera den långsiktiga forsk-
ningen och hur man skall säkerställa parternas infly-
tande över forskningen är det både oklokt och olämp-
ligt att avveckla nuvarande finansieringsform.
Vi anser att rådet för FoU skall överta Arbetsmil-
jöfondens medelsreserv och direkt erhålla tidigare
andel av arbetarskyddsavgiften. Forskningen skall
alltså vara direkt finansierad av arbetarskyddsavgif-
ten, medan övrig verksamhet för den nya myndighe-
ten kan finansieras över statsbudgeten.
Betänkandet behandlar också andra frågor inom
arbetslivsområdet. Det innehåller bl.a. Vänsterpartiets
motion om kompetensutveckling och framtidsfonder.
Statistiska centralbyrån redovisar varje år uppgifter
om företagens vilja till kompetensutveckling av de
anställda. I rapporten om personalutbildning redovisar
man år efter år att de som har högst utbildning också
får mest personalutbildning. 1994 redovisades av
SCB som ett rekordår för företagens personalutbild-
ning. Men även under ett rekordår visar det sig att
nästan två tredjedelar av de sysselsatta inte får någon
personalutbildning alls. De som har de sämsta lönerna
och det minsta arbetsinnehållet satsas det minst på.
Detta görs i ett läge där vi vet att rätten och möjlighe-
ten till kompetensutveckling i arbetslivet är grunden
för att människor skall kunna stanna kvar i arbetslivet
och inte sorteras bort när det införs ny teknik och nya
arbetsuppgifter.
Ökad kompetens ger flexibilitet, man kan fritt
välja arbete i framtiden. För landet innebär en svag
kompetensutveckling sämre näringsstruktur, minskad
utvecklingskraft och produktivitet samt högre kostna-
der för socialförsäkringar och sjukvård. Svenskt ar-
bets- och näringsliv behöver satsa mer på utbildning
för alla och utveckla arbetsorganisationen för att
kunna möta framtidens krav.
Fördelningspolitik handlar inte bara om pengar.
Rätten till kompetensutveckling är minst lika viktig.
I fråga om kvinnors underordning i arbetslivet är
kompetensutvecklingen central. Kvinnor har sämre
löner, mer arbetsskador och mindre inflytande i alla
maktcentra. Därför är kvinnors rätt till kompetensut-
veckling en hävstång i kampen för jämställdhet. För
att säkerställa allas rätt och möjlighet till kompe-
tensutveckling och för att fördjupa och utveckla arbe-
tet med arbetsorganisationer som motverkar dåliga
arbetsmiljöer och i stället utveckla en delaktighet och
ett inflytande i arbetslivet föreslår Vänsterpartiet att
det inrättas ett system av framtidsfonder. Fonderna
skall finansieras av ett vinstdelningssystem. I avvak-
tan på att detta system tas fram föreslår vi att finansi-
eringen skall ske via en höjd bolagsskatt och att det
överskott som i dag återstår av Arbetslivsfondens
medel förs över som en grundplåt till Framtidsfonden.
Detta är en viktig satsning för framtiden.
Betänkandet tar också upp Vänsterpartiets förslag
om tillsyn och utveckling av arbetsmiljöverksamheten
på arbetsplatserna och vårt förslag till inrättande av en
kunskapsbank med information om arbetsskador,
sjukfrånvaro, personalomsättning, m.m. på de olika
arbetsplatserna. I dag fungerar arbetsmarknaden så,
att arbetsgivarens ekonomiska ansvar för de anställda
upphör när de anställda har blivit sjuka, även om det
är arbetsmiljön och produktionsmetoderna som har
gett upphov till skadorna.
Det här är ansvarslösheten satt i system, en slags
slit-och-släng-mentalitet där arbetsgivarna inte behö-
ver ta ekonomiskt ansvar för dåliga arbetsmiljöer. De
kostnaderna övervältras i stället på staten och på den
enskilde individen. Det är dags att införa ett system
där vi återför de här kostnaderna till dem som står för
de dåliga arbetsmiljöerna och att vi ökar trycket på att
aktiva åtgärder sätts in på arbetsplatserna.
Ett första steg i det arbetet är att få information om
de dåliga arbetsmiljöerna och att kartlägga var de
finns. Då krävs det att det byggs upp en kunskapsbank
med information om arbetsskador, sjukfrånvaro, per-
sonalomsättning, m.m. på de olika arbetsplatserna.
Information om arbetsmiljön och dess personaleffek-
ter skall sedan föras in i företagens redovisning för att
skapa möjlighet att klassificera arbetsplatserna i för-
hållande både till branschen och till yrket. Informa-
tionen skall sedan finnas på arbetsförmedlingen, så att
den kan påverka de arbetssökandes val på marknaden,
och så att företagen tvingas till förbättringsåtgärder.
Det är dags att sätta ljuset på de arbetsplatser som
producerar över 40 000 förtidspensionärer varje år
och över 100 000 långtidssjukskrivna. Det är mycket
förvånande att inte socialdemokraterna delar den
uppfattningen. Förslaget innehåller inga ekonomiska
åtaganden eller utgifter, utan innebär endast att de
sämsta arbetsmiljöerna synliggörs, liksom omfatt-
ningen av de kostnader och de konsekvenser som
vissa arbetsgivare övervältrar på staten och på indivi-
den.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servationer 4, 6 och 8.

Anf. 129 CHRISTINA ZEDELL (s)
Fru talman! Arbetslivspolitik rör förhållanden på
arbetsplatsen gällande arbetsmiljö, arbetsorganisation,
arbetstider och arbetsrätt. Begreppet arbetsmiljö
handlar inte bara om frågor kring säkerhet och skydd
mot fysiska och psykosociala risker utan även om
möjlighet till inflytande, delaktighet och utveckling.
Arbetslivspolitikens grundläggande uppgift är att
förebygga arbetsskador och ohälsa och hjälpa dem
som har drabbats tillbaks till arbetslivet. Syftet är att
arbetslivet skall förändras så att människors arbets-
uppgifter blir mer stimulerande och utvecklande.
Arbetslivspolitiken skall också medverka till att an-
svar och befogenheter sprids i organisationen.
En annan viktig uppgift är att föra erfarenheter
och kunskaper vidare så att positiva förändringar som
skett i arbetsmiljön och i arbetsmiljöarbetet förmedlas
och används.
Ett antal regionala kontakt- och kunskapscentrum
för förändrings- och utvecklingsarbete på arbetsplat-
sen har byggts upp i olika delar av landet. Den här
verksamheten bör på olika sätt stödjas och utvecklas.
Det är viktigt att olika regionala förutsättningar tas till
vara och att olika former av kunskapsbildning i före-
tagen utvecklas. Inom arbetslivsområdet finns det
anledning att på olika sätt stimulera den här utveck-
lingen.
De arbetspolitiska frågorna skall ses i ett större
tillväxtpolitiskt sammanhang, och då i samverkan med
andra områden inom politiken. Detta gäller särskilt
insatser och resurser lokalt och regionalt nära arbets-
platsen.
Riksdagen får anledning att återkomma till kompe-
tensfrågorna senare när regeringen lägger fram förslag
om hur kompetensfrågor i arbetslivet kan lösas i sam-
verkan mellan fler politikområden.
Fru talman! Arbetslöshetens många negativa ef-
fekter ställer såväl arbetsmarknaden som arbetsliv-
spolitiken inför nya utmaningar och problem. Vi ser
en allt snabbare utveckling av arbetslivet och arbets-
marknaden. Ny teknik och flexibla produktionssystem
skapar nya hälsoproblem och nya krav på kompe-
tensutveckling. Löne- och anställningsvillkor har
förändrats för många yrkesgrupper. Till den snabba
utvecklingstakten kommer också att förändrings-
mönstret är komplext och svårtolkat.
Den arbetslivsforskning som utförs måste organi-
seras och bedrivas på ett sådant sätt att den kan bidra
till kunskapsutveckling för framtidens arbetsliv.
Forskningen måste formas och utvecklas i takt och
samklang med de utvecklingsmönster och problem
som präglar arbetsliv och arbetsmarknad.
Genom en samorganisation och samverkan mellan
olika verksamhetsgrenar som forskning, utbildning,
kompetensutveckling, kunskapsförmedling och prak-
tisk arbetslivsutveckling stärks möjligheterna att upp-
rätthålla en forskningsprofil som är praktiknära och
förankrad i det verkliga arbetslivet.
Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag
att de tre verksamhetsutförande delarna i de tre nuva-
rande myndigheterna, Arbetsmiljöinstitutet, Institutet
för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden, sam-
organiseras till en ny forsknings- och utveckling-
smyndighet samt att Arbetsmiljöfondens medelsbevil-
jande funktion överförs till ett råd för forskning och
utveckling.
Institutet för forskning och utveckling har till
uppgift att bl.a. bedriva forskning, utbildning och
kompetens- och arbetslivsutveckling inom arbets-
livsområdet. Arbetsmiljöforskningen, som består av
flera delområden utgör det största forskningsfältet.
Det handlar om forskning rörande arbetsorganisation,
lokala samarbetsformer och i övrigt förhållanden i
arbetet och på arbetsplatsen. Även forskning om ar-
betsmarknadsrelationer, arbetsrätt samt forskning
kring kvinnors arbetssituation ingår.
Till forskningen kommer den nya myndighetens
övriga delverksamheter, varav de viktigaste är ut-
bildning, kompetens- och arbetslivsutveckling, inter-
nationellt utbyte och samarbete samt information och
dokumentation.
Den sektorsbedrivna arbetslivsforskningen vilar
på speciella premisser i förhållande till forskning vid
universitet och högskolor. Den utgår från problem i
arbetslivet och bygger på ett nära samarbete mellan
praktiker och forskare. Därför finns det inga skarpa
gränser mellan forskningen, arbetslivets utveckling,
utbildning och kunskapsförmedling utan alla skall
uppfattas som viktiga delar i arbetslivsforskningens
kunskapsutveckling. Den nya myndighetens olika
verksamhetsgrenar skall ses i ett sammanhang som
syftar till att främja kunskapsflödet mellan dem.
Med samorganisationen motverkas rådande barriä-
rer mellan forskning och teori å ena sidan och arbets-
livets utveckling å den andra. Med en gemensam
forsknings- och utvecklingsmyndighet stärks möjlig-
heterna till nära kontakt, samverkan och ömsesidig
påverkan mellan forskningen och arbetslivets utveck-
ling.
De nya myndigheterna bör liksom hittills priorite-
ra forskning som utgår från förhållanden i arbetslivet
och som är viktiga för arbetstagaren. Det är viktigt att
forskningsresultaten sprids till dem som är verksam-
ma i arbetslivet. Förmedlingen av forskningsresultaten
sker bäst genom olika utbildningsinsatser. Stor vikt
bör läggas vid att stödja utbildning och annan ar-
betsmiljöverksamhet ute på arbetsplatsen. Verksamhe-
ten med regionala skyddsombud bör stödjas.
Det finns goda erfarenheter av medverkan i ut-
vecklingsprojekt på arbetsplatsnivå. Denna typ av
verksamhet bör understödjas även i fortsättningen.
Fru talman! Utskottet delar regeringens uppfatt-
ning att forskningsutförande verksamhet och medels-
tilldelning till forskningen bör hållas isär. Därför
ställer vi oss bakom förslaget att Arbetsmiljöfondens
nuvarande medelsbeviljande funktion förs över till ett
fristående råd för forskning och utveckling.
Rådet skall ha till uppgift att bevilja medel till så-
dan forskning och utveckling som är av stor betydelse
för arbetslivets utveckling i vid mening, oavsett vem
som utför det. Stödet skall i stor utsträckning ske
inom ramen för långsiktiga och programinriktade
satsningar som är av stor vikt för samhället.
Rådet skall se till att resultatet från de forsknings-
och utvecklingsarbete som finansieras av rådet kom-
mer till nytta och praktisk användning. Rådet skall
också främja internationellt samarbete och erfaren-
hetsutbyte.
Styrelsen skall utses av regeringen och får en
sammansättning som representerar arbetsmarknadens
parter och forskarsamhället. Det är betydelsefullt att
arbetsmarknadens parter ges inflytande och möjlighet
att ta ansvar för rådets verksamhet.
En organisationskommitté kommer att få i upp-
drag att förbereda och genomföra den nya myndig-
hetsorganisationen. Detta bör ske i samverkan med
arbetsmarknadens parter. Kommittén skall också
lägga fram förslag till budget för de båda myndighe-
terna. De föreslagna förändringarna i myndighets-
strukturen är att betrakta som en ren omorganisation
av en redan etablerad verksamhet.
Fru talman! För ett fortsatt framgångsrikt föränd-
ringsarbete på arbetsmiljöområdet och för näringslivet
är det av stor betydelse att en internationellt sett hög-
kvalitativ arbetslivsforskning kan upprätthållas i lan-
det. I det rådande statsfinansiella läget och för att
möta de krav som ställs på forskningen är det nöd-
vändigt att resurserna koncentreras till ett forsk-
ningsutförande sektorsorgan. Utskottet bedömer att
det finns betydande samordningsvinster att göra med
den nya forsknings- och utvecklingsmyndigheten.
Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan
och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 130 INGRID BURMAN (v) replik
Fru talman! Jag vet att tiden är knapp, men jag
måste ändå ställa två frågor till Christina Zedell.
Jag är mycket glad att vi tycks ha en gemensam
syn på arbetsmiljöforskningens betydelse och inrikt-
ning. Men det finns en sak som oroar mig. Jag försök-
te säga det i mitt anförande. Hur skall vi garantera en
långsiktig finansiering av den forskningen?
Christina Zedell använde just det uttryck som jag
är så orolig för. Hon talade om det rådande finansiella
läget. Det var just motivet till att man kopplade fi-
nansieringen till en arbetsgivaravgift. Detta var en
prioriterad fråga. Den skulle hållas utanför våra vanli-
ga finansieringssystem. Det skulle garantera att den
här prioriteringen skulle fortsätta även under tider
med svaga statsfinanser.
Hur garanterar detta förslag, enligt Christina Ze-
dells mening, den långsiktiga finansieringen?
Min andra fråga är: Varför kan inte socialdemo-
kraterna tänka sig en uppbyggnad av en kunskapsbank
kring de sämsta arbetsmiljöerna? Det är inte ett för-
slag som kostar pengar, men det skulle sätta fokus på
de arbetsplatser som producerar de flesta arbetsska-
dorna.

Anf. 131 CHRISTINA ZEDELL (s) replik
Fru talman! Jag kan ha viss förståelse för en del av
Ingrid Burmans synpunkter. Men riksdagen har trots
allt tidigare uttalat sig för principerna om en ökad
bruttobudgetering av statlig verksamhet. Därför till-
styrker utskottet nu förslaget om att de nya myndighe-
terna skall finansieras helt över statsbudgeten.
Det handlar om att vi måste ha ett grepp över sta-
tens utgifter. Vad jag ser som viktigast i detta sam-
manhang är att parterna ges ett reellt inflytande i den
nya myndighetsorganisationen, och jag tycker att det
syftet är tillgodosett i propositionen.
Jag är övertygad om att de arbetsmarknadsparter
som är representerade kommer att aktivt delta i det
fortsatta arbetet. Naturligtvis måste vi här i riksdagen,
framför allt i arbetsmarknadsutskottet, följa utveck-
lingen på det här området.
Utskottet delar uppfattningen att vi måste trygga
långsiktig forskning. Vi utgår också från att regering-
en återkommer med överväganden om hur en lång-
siktig forskning skall tryggas.

Anf. 132 INGRID BURMAN (v) replik
Fru talman! Christina Zedell svarade inte på min
fråga om varför socialdemokraterna inte kan ställa sig
bakom att vi bygger upp en kunskapsbank för att
registrera de sämsta arbetsplatserna, med den värsta
arbetsmiljön. Jag riktar därför denna fråga återigen till
Christina Zedell.
När det gäller parternas insyn och aktivitet i den
nya myndigheten tror jag liksom Christina Zedell att
man kommer att vara aktiv. Detta är en helt priorite-
rad fråga. Men vilken roll kommer parterna att få när
det gäller att åstadkomma finansiering av långsiktig
forskning? Hur stor andel av budgeten skall man
kunna disponera, och vad händer i tider av besparing-
ar? Skär man ned på budgeten när allt är uppbundet i
långsiktiga projekt? Just detta är en fara. Häri ligger
skillnaden med den nya finansieringsprincipen, enligt
vilken finansieringen tas in i statsbudgeten. Detta har
visserligen Vänsterpartiet inte något emot, men det
innebär att man släpper kopplingen till de reserverade
medel som kom till därför att detta var en prioriterad
uppgift, som skulle leva över konjunkturuppgångar
och konjunkturnedgångar och kvarstå mycket länge.
Vi ser stora faror i att regeringen nu släpper denna
koppling.

Anf. 133 CHRISTINA ZEDELL (s) replik
Fru talman! Jag vill återigen bara understryka att
utskottet på olika sätt måste bevaka att denna inrikt-
ning följs.
Vad beträffar arbetsmiljön vill jag bara understry-
ka att vi inte har några avvikande uppfattningar när
det gäller vikten av att hitta olika vägar för att förbätt-
ra arbetsmiljön. Som man mycket riktigt tidigare har
anfört måste företagen ta sitt ansvar för att förebygga
arbetsskador och förbättra miljön på arbetsplatserna.
Vi kommer säkerligen att ha anledning att återkomma
till denna och många andra frågor i den fortsatta de-
batten.
Jag vill i detta sammanhang också ta upp företags-
hälsovården. Det pågår ett beredningsarbete för att ta
fram åtgärder för att förbättra denna. Det är viktigt att
vi nu på olika håll för en konstruktiv diskussion, så att
vi kommer fram till bra lösningar i dessa frågor.

Anf. 134 KENT OLSSON (m) replik
Fru talman! Vi har varit kritiska mot detta förslag,
bl.a. därför att man i detta avviker från den princip för
forskningspolitiken som riksdagen fastlade för två år
sedan, så att det blir risk för att arbetslivsforskningen
isoleras från övrig forskning. Det har i vissa av
remissvaren framkommit att man är litet orolig för att
det inte blir en fördelning av anslag till forskare och
forskningsinstitut efter ansökningar i öppen konkur-
rens till rådet för forskning och utveckling.
Jag vill ställa följande fråga till Christina Zedell:
Har man för avsikt att låta forskare konkurrera om
dessa medel, så att man kan få en högkvalitativ
forskning även inom detta område, eller kommer man
inte att låta en fri konkurrens finnas inom detta
forskningsområde?

Anf. 135 CHRISTINA ZEDELL (s) replik
Fru talman! Jag vill för det första påpeka att vi
inte ser några motsättningar mellan propositionen och
den av moderaterna aktualiserade principen att hu-
vuddelen av den forskning som skall bedrivas i of-
fentlig regi skall genomföras av universitet och hög-
skolor. Den verksamhet som bedrivs i arbetslivs-
forskningens sektorsorgan har utgjort och kommer
även i framtiden att utgöra ett komplement till den
forskning som bedrivs inom universitet och högsko-
lor.
Jag kan också erinra om några slutsatser som förts
fram i en utredning som gjordes 1990 för att se över
arbetslivsforskningens inriktning, organisation och
finansiering. Där konstaterades att arbetslivet är ett
svagt tema i den basfinansierade universitets- och
högskoleforskningen. Som en avgörande fråga för
arbetslivsforskningens kvalitativa och kvantitativa
utveckling angavs ett väl fungerande samspel mellan
arbetslivsforskningens sektorsorgan samt universitet
och högskolor. Man konstaterade vidare att den lång-
siktiga strategin bör vara att arbetslivsforskningen
utvecklas i harmoni med de omfattande resurser som
finns vid högskolorna.
När det gäller konkurrens har vi inga delade me-
ningar om att en ny forskningsmyndighet skall utföra
forskning i konkurrens med liknande forskning på
annat håll.

Anf. 136 KENT OLSSON (m) replik
Fru talman! Jag uppfattar det som positivt att det
inte är några delade meningar mellan oss i konkur-
rensfrågan. Jag har i min hand ett papper från Ar-
betsmiljöfondens vetenskapliga råd, som består av ett
antal professorer inte bara från Sverige utan också
från Norge och Finland. Man framför där oro för att
det inte kommer att bli en konkurrens på likvärdiga
villkor utan att vissa delar av denna forskning kom-
mer att gynnas.
Om de är oroliga i onödan är ingen gladare än jag.
Kan jag tyda Christina Zedells svar så att det kommer
att bli en konkurrensutsättning och att man finner
forskningen inom arbetsmiljöområdet lika viktig som
all annan forskning, så att den därmed ges samma
prioritet?

Anf. 137 ELVER JONSSON (fp)
Fru talman! Mitt inlägg blir närmast en kort dekla-
ration, som bygger på det särskilda yttrande som fyra
partier har fogat vid detta betänkande.
Folkpartiet hör till dem som är kritiska till att re-
geringen lägger fram förslag om genomgripande för-
ändringar av arbetslivsforskningens organisation utan
att frågan är ordentligt beredd. Avsaknaden av re-
missbehandling gör riksdagens underlag ofullständigt.
Genom att propositionen tagits fram i stor hast har
synpunkter från forskare och andra berörda intressen-
ter inom eller utanför berörda myndigheter inte beak-
tats. Som examensprov på beredning måste denna
hantering ges ett dåligt betyg.
Majoritetens talesman säger här att regeringen
skall återkomma till olika frågor, och det bekräftar väl
intrycket av en undermålig beredning. Vi är dock
beredda att acceptera en samorganisering av de
forskningsutförande delarna av Arbetsmiljöinstitutet,
Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfon-
den dels som ett led i saneringen av statens finanser,
dels för att stärka möjligheterna till nära kontakt,
samverkan och ömsesidig påverkan mellan forskning
och arbetsliv.
Från Folkpartiets sida kan vi acceptera att arbets-
livsforskningen finansieras över budget och att Ar-
betsmiljöfonden läggs ned under följande förutsätt-
ningar:
1. Att möjligheten till långsiktighet i forskning och
annan verksamhet, bl.a. den arbetsmiljöverksamhet
som bedrivs på arbetsplatserna, inte går förlorad.
2. Att den inriktning som riksdagen ställt sig bak-
om att statlig verksamhet i görligaste mån skall redo-
visas över budgeten fullföljs. Det var för övrigt ett
skäl som regeringen angav då Arbetsmarkandsfonden
avskaffades och kostnaderna för arbetslösheten redo-
visades i budgeten.
Folkpartiet kan med viss tvekan acceptera att de
600 miljonerna från Arbetslivsfonden förs över till
statsbudgeten för delfinansiering av höstens ekono-
misk-politiska proposition nr 25, trots att vi med
undantag för starthjälpen var kritiska till inriktningen
av förslaget.
Vi anser att pengarna skulle ha kunnat användas
bättre, t.ex. för att understödja en expansion av nä-
ringslivet, samt för bättre möjligheter att skapa före-
tag runt uppfinningar och innovationer.
Att nu regeringen tänker återkomma om finansie-
ring av förslagen i höstens proposition understryker
det berättigade i den kritik som då framfördes från vår
sida, nämligen att förslagen saknade ett ordentligt
ekonomiskt underlag.
Nu säger Christina Zedell att man skall återkomma
i kompetensfrågorna. Hon gör en uppräkning som jag
i och för sig inte har några invändningar emot. Det är
kloka och bra saker som hon säger.
När det gäller forskning och nya upptäkter tror jag
att vi skall lägga till en dimension, nämligen att det
gäller att dra slutsatser av det man redan vet om att
undanröja uppenbara faromoment. Man kan till och
med våga säga att sunt förnuft är en god stöttepelare
när vi arbetar med att undanröja dåliga arbetsmiljöer.
Sammanfattningsvis är det vår uppfattning att det
behövs en sektorsbedriven arbetslivsforskning i lan-
det. Vi godtar förslaget till ny organisationsstruktur på
området.
Jag tror ändå, fru talman, att det är viktigt att slå
fast att det är angeläget att forskningsresultaten verk-
ligen sprids och kommer till användning i arbetslivet.
Jag instämmer i det Christina Zedell sade på den
punkten.
Vi menar att den omorganisering som nu företas
inte får äventyra det stöd som för närvarande kanali-
seras till utbildningsinsatser och annan arbetsmil-
jöverksamhet på arbetsplatserna. Det är annorlunda
uttryckt mycket angeläget att nå ut i forskningshan-
dens yttersta fingertoppar.
En väsentlig del av dessa insatser utgörs av ar-
betsmiljöutbildning t.ex. i studieförbundens regi. Vi
förutsätter att de nya myndigheterna kommer att upp-
rätthålla en bred samverkan med arbetslivet så att den
nya kunskap som kommer ut av forskningen blir till
nytta för enskilda människor och för näringslivet i
stort.
Med det yrkar jag bifall till hemställan i utskottets
betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

23 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 (prop. 1994/95:125)

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU17
Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1994/95 (prop. 1994/95:125)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1994/95:224 Barns rätt att komma till tals

25 § Kammaren åtskildes kl. 17.53.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 37 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 63 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m.19 § anf. 97
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.