Kl. 9.00-17.53
Protokoll
1994/95:102
Företogs val av en riksdagens ombuds-
man (chefsjustitieombudsman).
Från konstitutionsutskottet hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagens kammare
Riksdagen omvalde den 16 maj 1991 chefsjustieombudsmannen
Claes Eklundh för tiden från valet till dess nytt val genomförts under
fjärde året därefter.
Konstitutionsutskottet har berett frågan om omval av Claes Ek-
lundh.
Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt
att riksdagen för tiden från valet till dess nytt val har genomförts under
fjärde året därefter omväljer chefsjustitieombudsmannen Claes Ek-
lundh.
Stockholm den 4 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
Ordförande
Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag och utsåg därmed
- för tiden från valet till dess nytt val genomförts under fjärde året
därefter - till
chefsjustitieombudsman
Claes Eklundh
Andre vice talmannen meddelade att torsdagen den 11 maj
kl. 14.30 skulle statsrådet Ylva Johansson lämna information om
svenskt EU-programkontor för utbildning och utveckling.
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
3 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Motioner 1994/95 :Jo37 till jordbruksutskottet 1994/95 :Ju20-Ju25 till justitieutskottet 4 § Förnyad bordläggning Föredrogs men bordlädes åter Försvarsutskottets betänkanden 1994/95:FöU4 och FöU5 Meddelande om samlad votering Andre vice talmannen meddelade att skatteutskottets betänkanden |
|
Skattepolitik |
5 § Skattepolitik Föredrogs Anf. 1 KARL-GÖSTA SVENSON (m) Fru talman! I ett direktbrev till vissa väljare under valrörelsen 1994 I likhet med Ingvar Carlsson förnekade Mona Sahlin under valrö- Den minnesgode läsaren kommer också ihåg Lars Hedfors piruetter Varför inleder jag denna debatt med dessa citat? Svaret är själv- |
|
2 |
kratiska partimotionen med anledning av kompletteringspropositionen |
våren 1994 om att arbetslösheten snabbt skulle sänkas till 5 %. Tidiga-
re under oppositionstiden och under 1993 och 1994 lovade Socialde-
mokraterna att i första hand minska arbetslösheten till 3 %. Det var
budskapet då.
Trots dessa uttalanden har Socialdemokraterna genomfört och be-
slutat om att chockhöja skatter med sammanlagt 55 miljarder. Det
innebär en skattehöjning med ungefär en tusenlapp i månaden för ett
vanligt hushåll i vårt land. Skatten på arbete har höjts med 36 miljarder.
Det motsvarar kostnaden för 150 000 heltidsarbeten. Skatten på inves-
teringar i nya jobb har höjts med 12 miljarder. Det betyder att potentia-
len för nya jobb har minskats med ytterligare 50 000.
Det är viktigt att göra denna jämförelse när regeringen uppenbarli-
gen har gett upp kampen om att sänka arbetslösheten, eftersom den
bedömer att uppemot en halv miljon människor fortfarande är arbetslö-
sa när detta århundrade är slut, dvs. inför 2000-talet.
Fru talman! Sammanfattningsvis kan jag konstatera att i ett läge då
vårt land befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris har ledare på olika
nivåer i det socialdemokratiska partiet vilsefört sina väljare. En halv
miljon arbetslösa människor har ingetts falska förhoppningar. Det
brister lindrigt talat i ledarskapet i det regeringsbärande partiet.
Fru talman! Skattechocken och otillräckliga besparingar har lett till
hög ränta och en lågt värderad krona. Regeringens ekonomiska politik
inger inte förtroende. Det försvårar också i hög grad förutsättningarna
för de nya jobbens tillkomst. Nödvändiga investeringar uteblir. Vi får
inte den tillväxt som nationen behöver för att underlätta möjligheterna
att komma till rätta med de ekonomiska problemen.
Det är visserligen bra att regeringens samarbete med Centern har
lett till omprövning när det gäller kvittningsrätten och ett eventuellt
införande av riskkapitalavdrag. Det talas också om ett begränsat slo-
pande av dubbelbeskattningen av bolagsvinster. Det är däremot helt fel
att återigen öppna dörren för Vänstern och ställa upp bakom dess för-
slag att försämra villkoren för sparande i pensionsförsäkringar. Det
gick inte många dagar efter det att socialdemokraterna i utskottet avvi-
sat Vänstern förslag tills uppgörelsen tillkännagavs.
Socialdemokraterna i utskottet tillbakavisade i detta betänkande
Centerns förslag om en halvering av rätten till avdrag för pensionsför-
säkringar. Det gick inte många dagar efter det att det att betänkandet
hade justerats tills man gjorde upp med Vänstern i den här frågan.
Framtvingade ad-hoc-lösningar skapar inte förtroende. Vi ser det i
fråga efter fråga. Långsiktigheten i den ekonomiska politiken saknas,
och företagen ges inga fasta spelregler.
Det bådar inte gott för framtiden att socialdemokraterna i utskottet
har en så utpräglad socialistisk syn när det gäller den ekonomiska poli-
tiken och skatternas utformning. Det framkommer tydligt i det här
betänkandet när det gäller utskottsbehandlingen av motionsförslag om
riskkapitalavdrag. Trots att det även i vissa regeringskretsar talats om
möjligheten att införa rätt till riskkapitalavdrag avvisar socialdemokra-
terna i utskottet denna möjlighet. Den strider enligt deras uppfattning
mot skatteomläggningen, och man säger att det finns andra möjligheter
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
att öka tillgången på riskkapital. Det betyder med andra ord en ny poli-
tikerstyrd reglering. Så sent som den 8 februari uttalade Lars Hedfors
från denna talarstol att det var bra att avdraget för underskott i närings-
verksamhet hade avskaffats. Nu aviserar man om att det införs igen,
och det är visserligen bra.
Det är således ytterligare belägg för att ledarskapet brister hos So-
cialdemokraterna. Jag kan därför förstå att socialdemokratiska med-
lemmar och sympatisörer känner sig vilsna när politiken ändras över en
natt. Det kom senast till uttryck under den gångna veckan när SSU-
ordföranden gick till hårt angrepp mot regeringens planer att eventuellt
slopa delar av dubbelbeskattningen på aktier. Det är emellertid allvar-
ligt att även den unga generationen hos Socialdemokraterna av dogma-
tiska skäl vill bibehålla dubbelbeskattningen på aktier och därmed
bidra till försämrade villkor för företagandet. Nya jobb är i fara.
Motsägelsen i den socialdemokratiska regeringspolitiken är säkerli-
gen inte obegriplig bara för mig. Nu föreslås nämligen nya subventio-
ner inom bostadssektorn, och samtidigt höjs fastighetsskatten kraftigt
dels på grund av höjd fastighetsskatt, dvs. skattesatsen, dels på grund
av höjda taxeringsvärden. Det kommer att finnas människor som inte
har råd att bo kvar. De tvingas från hus och hem på grund av den här
formen av beskattning.
Fru talman! Enligt moderat uppfattning är de viktigaste målen för
den ekonomiska politiken att sanera de offentliga finanserna och skapa
tillräckliga förutsättningar för de hundratusentals arbetstillfällen som
måste växa fram i den privata sektorn.
Dessa bägge mål är varandras förutsättningar. Utan en tillräckligt
omfattande och trovärdig budgetsanering uppnås inte väsentligt lägre
räntor. Detta är ett av de nödvändiga villkoren för tillräckligt stora
investeringar i nya jobb. Utan en politik som medför ett bra klimat för
de företag och företagare som fattar beslut om de nya jobben försämras
möjligheterna att uppnå målet om sanerade finanser på ett dramatiskt
sätt.
Skattepolitikens inriktning är av avgörande betydelse för att åstad-
komma det goda näringsklimat som gör att de som driver dagens före-
tag och överväger att starta morgondagens bestämmer sig för att ex-
pandera och starta nytt. Det måste löna sig att satsa på företagande.
Kostnaderna för att anställa måste vara rimliga, och investeringar får
inte straffbeskattas. Det är synnerligen märkligt att Centern bidrar till
att återinföra skatt på arbetande kapital. Det kommer i hög grad att vara
hämmande för ett växande företagande på landsbygden.
De stora skattehöjningarna på arbete, riskkapital och investeringar
som drivits igenom sedan hösten 1994 måste undanröjas. Dessutom
måste bättre förutsättningar för nya jobb i den privata sektorn skapas.
Den stora skattekilen på arbete innebär särskilt stora problem för
den privata tjänstesektorn. Det är emellertid inte realistiskt att i den
nuvarande ekonomiska situationen överväga så stora generella skatte-
sänkningar på arbete som skulle erfordras för att uppnå tillräckligt goda
förutsättningar för expansion i den privata tjänstesektorn. Inledningsvis
bör därför selektiva åtgärder vidtas. Det som främst bör komma i fråga
är avdrag vid inkomstbeskattning för vissa tjänster och befrielse från
moms eller sänkt moms. Det kan också vara fråga om lättnader avseen-
de löneskatter och egenavgifter.
Det remissvar som lämnades av AMS på den s.k. Tjänsteutredning-
en var med utgångspunkt i det mycket besvärliga arbetsmarknadsläget
positivt. AMS menade i sitt remissvar att varje möjlighet att förbättra
förutsättningarna för nya jobb borde tas till vara. Jag instämmer till
fullo i detta.
Genom att sänka beskattningen på arbete minskar kostnaderna för
att anställa. På så sätt kan flera nya jobb skapas.
Därför är det viktigt att den genomförda höjningen av löneskatten
undanröjs genom
att den nya s.k. allmänna löneavgiften slopas,
att höjningen av egenavgifter till sjukförsäkringen med tre procen-
tenheter inte genomförs,
att den genomförda höjningen av marginalskatterna undanröjs och
fullt inflationsskydd införs,
att regeringen följer upp den borgerliga regeringens initiativ att via
ändrade EU-regler möjliggöra sänkt och slopad tjänstemoms,
att avdragsrätt vid inkomstbeskattningen återinförs för styrkta
barntillsynskostnader,
att avdrag för ytterligare omsorgs- och hushållstjänster övervägs för
att främja utvecklingen av tjänster och tjänsteföretagande,
att avdrag mot en schabloniserad beräkning av inkomster för egna
bostäder för reparationer och underhåll prövas samt
att möjligheter att sänka eller slopa uttaget av löneskatter för vissa
former av tjänsteinkomster övervägs i det allvarliga läge som vi befin-
ner oss i. Detta behövs för att åstadkomma de nya jobben.
Jag vill i detta sammanhang ställa en fråga till Anita Johansson.
Varför vill inte ni socialdemokrater och regeringen ta upp en förhand-
ling med EU om möjligheten att införa differentierade skattesatser
avseende moms på tjänster? Ni säger kategoriskt nej till detta varje
gång som vi ställer frågorna till er. Varför? Europa har en mycket hög
arbetslöshet. Det behövs förnyelse. Vi behöver pröva alla möjligheter
att skapa nya jobb i det privata näringslivet. Varför bidrar ni inte till
detta?
Det är självklart att slopad dubbelbeskattning, återinförande av
kvittningsrätten samt införande av riskkapitalavdrag också kommer att
ha en mycket stor betydelse för att skapa förutsättningar för de nya
jobben.
Fru talman! Sammanfattningsvis är det således nödvändigt att
snabbt sänka skatten för företag och företagande för att skapa bättre
förutsättningar för ett gynnsamt företagsklimat samt vidta åtgärder för
att skapa goda förutsättningar för expansion i den privata tjänstesek-
torn.
Fru talman! Vi moderater står bakom samtliga reservationer i detta
betänkande som är undertecknade med moderata namn, men för tids
vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 1.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Anf. 2 ROLF KENNERYD (c)
Fru talman! Det svenska skattesystemet bör enligt Centerpartiets
uppfattning grundas på några fundamentala principer.
Skatt skall utgå efter bärkraft.
Skattesystemet skall var långsiktigt stabilt.
Skattesystemet skall befrämja långsiktig och miljöanpassad tillväxt.
Skattesystemet måste upplevas som rimligt och acceptabelt av mer-
parten skattebetalare.
För att tillgodose dessa principer krävs det en rad balansgångar och
överväganden. Det gäller t.ex. skattebelastning mellan olika grupper i
samhället. Det gäller belastningen mellan olika inkomstslag. Det gäller
också dess fördelning över tiden och balansen mellan skattesatsernas
nivå och utvecklingen av skattebasernas storlek.
I det senare ligger en självklar motsättning bestående i att om skat-
tesatserna blir för höga kan skattebasernas storlek riskera att minska i
flera fall.
Sverige har i dag en betydande obalans mellan statens inkomster
och statens utgifter. Denna obalans har grundlagts och uppstått genom
en lång följd av år. Det har ägnats åtskillig taletid i denna kammares
talarstol åt att diskutera vem som bär ansvaret för att denna obalans har
uppkommit. Det kan och bör göras gällande att ansvaret för denna
utveckling fördelas olika mellan olika partier. Men det kan och bör
också göras gällande att alla parter på den politiska arenan, alla partier,
har ett medansvar för den uppkomna situationen under denna långa
följd av år.
Av detta följer att vi också har, eller i alla fall borde ha, ett medans-
var för att reda upp den statsfinansiella obalansen. Jag skulle önska att
partiernas företrädare i denna talarstol och i andra talarstolar ägnade
mer uppmärksamhet åt att med gemensamma krafter åstadkomma
mesta möjliga samsyn om hur problemen skall bemästras och i mindre
omfattning ägnade uppmärksamhet åt skuldbördan i det förgångna och
till varför det har blivit som det har blivit.
Vi får säkert, Karl-Gösta Svenson och andra, anledning att åter-
komma, både i utskottet och i denna kammare, till dessa frågeställning-
ar med anledning av kompletteringspropositionen.
Detta är i korthet bakgrunden till att vi i Centerpartiet övergångsvis
accepterar merparten av de under hösten vidtagna skatteförändringarna
på inkomstbeskattningens område. Det är också i korthet bakgrunden
till det samarbete kring kompletteringspropositionen som senare ingåtts
med regeringspartiet.
Denna övergångsvisa acceptans omfattar exempelvis den förhöjda
statliga inkomstskatten och den höjda kapitalskatten inklusive den
därmed sammanhängande avdragsrätten för ränteutgifter.
Fru talman! Skatteväxling i betydelsen ökade avgifter på miljöstö-
rande verksamhet och minskad skattebelastning på arbete är en fråga
där Centerpartiet är starkt pådrivande. Även denna förändringsprocess
ger en del balansproblem när det gäller takten i genomförandet, när det
gäller näringslivets konkurrenskraft gentemot andra länders näringsliv
osv. Dessa balans- och konkurrensproblem får dock inte överdrivas.
Över ett litet längre tidsperspektiv är det nämligen inget tvivel om att
svensk industri har fördel av att ligga i främsta rummet när det gäller
milj öinvesteringar.
Ett av många exempel på detta är svensk skogsindustris obestridli-
ga försteg på grund av olika miljö- och energiinvesteringar som har
gjorts i det förgångna. Det mest tydliga exemplet är kanske den numera
helt borttagna klorblekningen av pappersmassa, som i dag av alla
svenska företag på området beskrivs som en mycket stor fördel för just
deras produkter och som också fått mycket stor uppmärksamhet på
marknaden. Vår absoluta uppfattning är alltså att takten i genomföran-
det av en miljöanpassad skatteväxling bör skruvas upp.
Jag ber mot bakgrund av detta att få yrka bifall till reservation nr 2.
Fru talman! Regeringen föreslog i budgetpropositionen att det sär-
skilda grundavdraget för pensionärer på nytt skulle komma att påverkas
av låginkomstpensionärernas ofta blygsamma ränteinkomster. Förslaget
kombinerades med förslag till förändringar också i det statliga bo-
stadstillägget för pensionärer. Vi konstaterade från Centerpartiets sida
redan under den allmänna motionstiden att regeringens förslag var illa
genomtänkt och illa förberett och motionerade därför i frågan. Seder-
mera kom också regeringspartiet fram till samma uppfattning, och det
blev möjligt att göra en överenskommelse mellan våra partier i utskot-
tet, innebärande att nuvarande regler för det särskilda grundavdraget
för pensionärer bibehålls. Därmed har en föreslagen förändring som
skulle ha inneburit klara fördelningspolitiska skevheter och uppmuntran
till oönskade beteendeförändringar undanröjts.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis än en gång betona nödvändighe-
ten av samarbete för att lösa de statsfinansiella obalanserna. Det gäller i
hög grad också i skatteutskottet. Ett väl utvecklat samarbete förutsätter
förmåga att ge och ta. Däri ligger själva grunden för samarbetet. Jag
förutsätter att utskottets arbete fortsättningsvis i större utsträckning än
hitintills kommer att präglas av ambitionen att åstadkomma samsyn.
Anf. 3 KARIN PILSÄTER (fp)
Fru talman! Att skattepolitiken är en mycket viktig del i den eko-
nomiska politiken är ingen nyhet, men jag vill ändå poängtera att den
har en mycket stor betydelse för tillväxt, välstånd, nya jobb och en
långsiktigt hållbar utveckling. Skattepolitiken kan inte ses för sig utan
måste ses i samspel med alla andra företeelser i samhället och i sam-
verkan med den övriga politiken. Skatterna är inte bara ett sätt att få in
pengar till statskassan för att betala angelägna utgifter. Skatternas ut-
formning påverkar allas vårt beteende.
Den här kunskapen kan vi använda för att försöka uppnå viktiga
mål, vare sig det handlar om att stimulera nyföretagande eller minska
miljöförstöring. Man kan också åstadkomma det rakt motsatta genom
att föra en felaktig skattepolitik, även om inte avsikterna är felaktiga.
Det handlar mycket om skattepolitikens allmänna inriktning, och
jag tycker att den borgerliga regeringen under föregående mandatperi-
od genomförde en lång rad viktiga förändringar i strukturerna för att
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
förbättra tillväxt och skapa bättre villkor för företagande - förändringar
som den nya regeringen sedan har tagit tillbaka.
Vi menar från Folkpartiets sida att skattepolitiken nu faktiskt måste
utformas med kampen mot arbetslösheten som ledstjärna. Den måste
främja jobb, ekonomisk tillväxt och företagande. Våra förslag till in-
riktning av skattepolitiken handlar bl.a. om att dubbelbeskattningen av
aktieinkomster skall tas bort, att man inför kvittning av underskott i
näring, att riskkapital införs och att marginalskatten återgår till 50 %.
Det här är saker som är till just för att skapa tillväxt och nya jobb.
Vi vill också att man redan nu tar det första steget på en bredare skatte-
växling genom att höja skatten på miljöskadlig verksamhet och sänka
skatten på nya jobb. Vi vill stimulera företagande och därmed de nya
jobben. Det är vår bestämda uppfattning att det är i kampen för de nya
jobben som kampen mot underskotten avgörs. Man kan inte se kampen
mot underskotten för sig, utan den måste ses i ett större sammanhang.
En av de främsta uppgifterna blir då att ta bort skattekilarna på ar-
betsinkomst, och det är därför som vi tycker att man måste återgå till en
marginalskatt om högst 50 %. Saker och ting skall kallas vid sina rätta
namn. Den s.k. värnskatten är ingenting annat än höjd marginalskatt.
Att det måste löna sig att arbeta är en paroll som vi länge har kämpat
för. Att vi i Folkpartiet är beredda till samverkan har visat sig inte
minst i den stora skatteöverenskommelse som vi gjorde tillsammans
med socialdemokraterna.
Men också signalen ut till näringslivet och till människor är viktig,
och det är därför som vi tycker att det är så oerhört viktigt att hålla fast
vid det här. Under 70- och 80-talen försökte man hela tiden lösa pro-
blem i ekonomin genom att höja skatter, och det är det som har lett till
att vi i dag inte har tillräckligt med expanderande företag. Vi kan inte
gå tillbaka till det gamla sättet att försöka lösa problem. Det skapar
bara nya problem.
Fru talman! Vi var mycket tveksamma till förslaget om det särskilda
grundavdraget för pensionärer men accepterade det till en början. Se-
dan visade det sig dock att det fick oacceptabla konsekvenser, och
utskottet kunde enigt komma fram till att förslaget inte borde genomfö-
ras. Men vi motsätter oss förslaget att ersätta en sådan skatteskärpning
för vissa pensionärer med höjd skatt för alla genom en sänkning av
grundavdraget med en procentenhet av basbeloppet.
Vi tycker att den här budgetförstärkningen skall komma genom yt-
terligare besparingar och lägger fram förslag härtill i den motion med
anledning av kompletteringspropositionen som väcks senare i dag. Det
är alltså inte så att vi smiter undan i den frågan.
Fru talman! Vi tror, som jag sade, att kampen mot underskotten av-
görs just i kampen för de nya jobben. Vi vill knäcka massarbetslöshe-
ten och presenterade i går en rapport i detta syfte, 50 steg mot nya jobb.
Redan under valrörelsen pekade vi på tjänstesektorns roll när det gäller
att skapa företag som ger nya jobb.
Trots att vi i Folkpartiet liberalerna egentligen inte gillar att man
har olika skattesatser på olika verksamheter, menar vi att det i det ex-
trema arbetsmarknadsläge liksom också i det extrema omställningsläge
som vi nu befinner oss i ändå kan finnas fog för att sänka skatten just
på tjänsteföretagandet. Vi tror att det där är lättare att få i gång en ny
utveckling och att utväxlingen i form av nya jobb av en skattesänkning
där blir mycket större än i varusektorn. Åtgärder för att ge utrymme för
skattesänkningar som kan skapas genom höjd skatt på miljöskadlig
verksamhet skall därför främst sättas in i tjänstesektorn.
Vi kunde tyvärr konstatera att majoriteten inte ens orkade bemöta
dessa förslag i utskottsbetänkandena utan blandade ihop dem med
andra partiers förslag om direkt subventionering av hushållshjälp. Man
skriver att de här förslagen även om man bedömer dem vart för sig står
i bjärt kontrast till principen om enhetliga och kontrollerbara regler och
att de inte har några positiva effekter på sysselsättningen som på något
sätt kan uppväga de nackdelar som förslagen skulle medföra i form av
ett oacceptabelt skattebortfall och snedvridningar på arbetsmarknaden.
Jag tycker att det var litet dåligt att utskottets majoritet inte ens för-
mådde diskutera den här frågan. De nackdelar som finns med differen-
tierade skattesatser gäller i mycket hög grad för matmomsen, dock utan
att där ge de fördelar som våra förslag faktiskt har.
Vi pratar inte om subvention av hushållstjänster. Vi pratar om att
sänka skatter på tjänsteföretagande, vilket är någonting helt annat.
Därför yrkar vi givetvis i vår reservation avslag på de övriga motioner-
na på detta område.
Förslagen innebär problem, bl.a. beträffande EU:s regler om be-
gränsning av antalet momsnivåer och definitionsfrågor. Vi har alltså
inte i detta betänkande lagt fram ett konkret förslag, men det kommer vi
att göra i den motion som väcks senare i dag och som handlar om sänkt
arbetsgivaravgift för tjänsteföretag.
Fru talman! Det är ett enkelt samband. Nya företagare ger nya före-
tag, som ger nya jobb. Därför har vi också en reservation beträffande
införande av kvittningsrätt och riskkapitalavdrag. Den frågan har sedan
fått en annan dimension. Jag skall inte prata om det längre. Vi står
givetvis fast vid våra reservationer och väntar med spänning på att det
någon gång faktiskt skall komma konkreta förslag i ärendet.
Så vill jag gå över till något helt annat. En absolut förutsättning för
ett jämställt samhälle är att kvinnor och män betraktas som självständi-
ga individer med egen lön, egen skatt, egen pension och egna ägodelar.
Det är en självklarhet, men sambeskattning av förmögenhet är den sista
resten av den gamla sambeskattningen som byggde på en patriarkalisk
inställning till kvinnor som uppenbarligen finns kvar. Det är inget
främmande begrepp för den socialdemokratiska regeringen, som inte
vill ta steget till att betrakta kvinnor som egna personer när det gäller
att äga saker och ting.
Vi måste få en individbaserad beskattning även av tillgångar. Jag
tycker att det är dags att sätta principen om den enskilda människans
skyldigheter och rättigheter före principen om den berömda avundsju-
kan.
Varför är det alltid kvinnor som skall förlora? När statskassan kan
tjäna på att vi betraktar människor som jämställda går det bra, men när
statskassan förlorar är det kvinnorna som skall betala. 162 000 kvinnor
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
10
betalar i dag förmögenhetsskatt utan att ha någon förmögenhet. Jag
tycker att det är oacceptabelt.
Förutom att det är principiellt felaktigt med kollektiv beskattning är
det ett slöseri med skattemyndigheternas resurser att ständigt försöka
uppdatera sina register över vem som skall sambeskattas med vem.
Samboparet med var sitt barn blir sambeskattat om ett nytt gemen-
samt barn kommer. Är då barnens halvsyskon sambeskattade med
mammas nya makes förra frus nya familj, eller hur skall man göra? Den
19-åriga dottern som bor hemma är inte sambeskattad, men den 50-
åriga frun är det osv. Hur gör man med alla nya samlevnadsformer -
registrerat partnerskap, delsbo, särbo och alla sorters -bo? Det är orim-
ligt. Skattemyndigheternas personal borde ha viktigare saker att göra än
att hålla reda på vem som skall sambeskattas med vem. Jag kan garan-
tera att det skulle ge mer pengar till statskassan än vad sambeskattning-
en ger.
En annan förutsättning är möjligheten att förena förvärvsarbete med
familjeliv. Enligt jämställdhetslagen är arbetsgivare skyldiga att planera
så att arbetstagare kan förena föräldraskap och förvärvsarbete, men
skattelagstiftningen säger något annat. Vad är det för signal?
Att lämna och hämta sitt barn i barnomsorgen är naturligtvis en
nödvändig del av resan till arbetet. För många kan just detta göra att
bilen blir en nödvändighet. Om man fick räkna in hämtning och läm-
ning skulle man bli berättigad till skatteavdrag, men man blir det inte
därför att den delen inte får räknas in. Vad är det för signal till alla
kvinnor och män som försöker att förena föräldraskap med förvärvsar-
bete?
Jag tror dessutom att rätten till kvittning av underskott i näring mot
inkomst av tjänst är bra för kvinnor, därför att många kvinnor som vill
starta eget och pröva sina vingar vill göra det i ganska liten skala och
verkligen se att affärsidén bär. De vill inte ta stora lån utan dra i gång
på egen hand. Jag tror att det förslaget skulle ha mycket bra effekt även
ur jämställdhetssynpunkt.
Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla mina reservationer men
yrkar bara bifall till reservationerna nr 3 och nr 8.
Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v)
Fru talman! Dagens skattedebatt förs i en skugga. Den skuggan
kommer av att oppositionspartierna i dag presenterar sina alternativ till
regeringens kompletteringsproposition.
Men betänkandet ligger också i en annan sorts skugga - den skugga
som härrör från den politiska verkligheten. Den är högst föränderlig.
Det gör att betänkandet är oerhört instabilt. Det är ett oerhört fascine-
rande betänkande. Jag tror att detta är den mest fascinerande debatt
som jag har deltagit i och kommer att delta i under mina år i riksdagen.
Fru talman! I dag måste jag säga att jag är extra glad över att vara
vänsterpartist, för dagens socialdemokrat, Anita Johansson, har ingen
lätt uppgift i debatten.
Den skattepolitik som Socialdemokraterna står för varierar så
snabbt att man måste ha ett väldigt snabbt fotarbete och vara väldigt
snabb i tanken för att hinna med. För att vara litet snällare - jag är i
grunden en snäll människa - skall jag säga att den är så flexibel att man
måste vara oerhört tankesnabb för att hinna med i argumenteringen.
Många ledamöter i kammaren brukar säga att de begränsar sina yr-
kanden vad gäller reservationerna för att vinna tid. Här finns det en
väldigt bra och enkel anledning att begränsa sina yrkanden för många
oppositionspartier: Den politiska verkligheten har redan bifallit en rad
reservationer i detta betänkande. Då kan man låta bli att yrka bifall till
dem. Det är ganska logiskt, men det är också väldigt fascinerande att
det kan vara på det sättet.
Man kan helt enkelt säga att Socialdemokraterna är varvade av den
politiska verkligheten i dagens debatt. Det är ingen lätt argumentsits.
Det gäller bl.a. mom. 7 och reservation 18. Den gäller avdragsrätt
för underskott på nystartad verksamhet. Socialdemokraterna i utskotts-
majoriteten avslår detta förslag med kraft. En av grundstenarna i skatte-
reformen var att kvittningsrätt var oerhört felaktigt.
Vi i Vänsterpartiet har alltid hållit oss till en väldigt modest mittlin-
je i denna fråga och sagt att man kan ha en viss begränsad kvittnings-
rätt.
Socialdemokraterna, däremot, har pendlat från den ena extremen till
den andra. De har sagt att kvittningsrätt är fruktansvärt fel och ett
grundskott mot skattereformen tills i dag, då de säger att det skall fin-
nas kvittningsrätt. I betänkandet står det att vi inte skall ha kvittnings-
rätt. Vad som är grundskott mot skattereformen varierar med någon
veckas mellanrum ibland. Det är mycket fascinerande att följa dessa
turer.
Nu är alltså reservation 18 bifallen av regeringen, men avstyrkt av
den socialdemokratiska utskottsmajoriteten.
Reservation 19 om riskkapitalavdrag är lika fascinerande. Ut-
skottsmajoriteten skriver att det är ett mycket dåligt förslag. Det skriver
man explicit på s. 16 i betänkandet. Men regeringen säger att det är ett
väldigt bra förslag, som skall beredas. Det är oerhört knepigt att det
kan ändras så fort.
Man säger i debatten att det är en framgång för Centerpartiet. Det
kanske det är, men då är det desto märkligare att läsa i betänkandet att
Centern inte finns med på reservation 19. Jag undrar vem Socialdemo-
kraterna egentligen har förhandlat med. Har man fört en parallellför-
handling med någon annan? Det är kanske bara ett misstag att Centern
inte är med på reservation 19, men rent formellt sett är det så.
Det jag för min egen del tycker är mest fascinerande av allt, fru
talman, är reservation 26 under mom. 14. Jag tror att jag kommer att
vara den ende riksdagsledamot som har avgett en reservation i ett ut-
skott, gått upp i talarstolen och talat för reservationen och kanske be-
gärt votering trots att det varit onödigt på grund av att den politiska
verkligheten redan har lett till att reservationen har rättsverkan ute i
samhället. Det är konstitutionellt småintressant att en reservation i
kammaren har rättsverkan utanför kammaren.
Jag beklagar mig i och för sig inte. Jag tackar och tycker att detta är
bra. Men nog är det fascinerande alltid. Det gör att jag inte kommer att
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
11
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
yrka bifall, fru talman, till min reservation 26, eftersom den redan har
rättsverkan utanför kammaren.
Hur kunde det bli så här? Hur kunde det toka till sig på detta vis?
Som de sade: Voffor gör ho på detta viset? Det verkar ju alldeles kons-
tigt.
Det var natten mellan den 4 och 5 april som det började toka till sig.
Man jobbade snabbt och kom överens om en massa saker. Det var helt
fantastiskt på skattepolitikens område. Man kom ut på morgonen och
sade att byggmomsen skulle tas bort. Det sade Sveriges främsta exper-
ter på skattepolitik och ekonomisk politik. De hade inte upptäckt att vi
hade gått med i EU. Inte ett dugg! De skulle ta bort byggmomsen i alla
fall. Det är fascinerande att man kände till så litet om EU:s regelverk.
Vi som jobbar mot EU visste ju varför vi gick emot, men nu förstår
jag varför en del var så oerhört för. De kände uppenbarligen inte till
regelverket.
Nu har det blivit så oerhört tokigt. Man sänker matmomsen och sä-
ger att det är bra fördelningspolitik. Man gör det för att kompensera en
sänkning av a-kassenivån och nivåerna i socialförsäkringarna. Men det
är ju tokigt, fru talman! Jag har alltid pläderat för sänkt matmoms. Jag
tycker att det är en bra fördelningspolitik. Det blir riktigt rejält bra
fördelningspolitik när man finansierar det med höjd skatt på stora in-
komster och kapital. Men att sänka matmomsen och finansiera det med
sämre villkor för arbetslösa och sjuka - det är knappt man kan kalla det
för dålig fördelningspolitik. Det är så ogenomtänkt. Det håller inte ihop
alls längre.
Fru talman! Tyvärr måste jag ge Carl Bildt rätt. Det är ledsamt för
mig. Men han varnade i valrörelsen för en rödgrön röra. Nu är den här!
Det är en rödgrön röra som råder just nu på skattepolitikens område.
Det är beklagligt, men det går att rätta till. I grunden finns det mycket
bra hos både Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det är bra, som
Kenneryd säger, att man skall samverka. Men i denna mix behövs mer
stabilitet. Det är den stabiliteten som Vänsterpartiet står för: genom-
tänkt, långsiktig, bra fördelningspolitik med miljöprofil, och inte det
hattande hit och dit som nu är.
En del säger att regeringen nu driver högerpolitik på skatteområdet
osv. Jag är inte riktigt säker. Om moderaterna hade fått bestämma hade
det varit mer rejäla, hårda tag, med mer konsekvens i. Jag tror att det är
i Hamlet som det sägs: Det finns ett slags konsekvens i galenskaperna.
Det finns ett slags tråd hos dem, inte en röd tråd utan en blå tråd.
Fru talman! Uttrycken vänster och höger i politiken kommer från
den franska nationalförsamlingen under revolutionen 1789. De radikala
satt till vänster i kammaren och de mer konservativa satt till höger.
Men så fanns det de som inte satt vare sig till vänster eller höger, de
varken radikala eller konservativa. Var det då mitten? Nej, det sade inte
fransmännen. Var det centern? Nej, så sade man inte heller. Fransmän-
nen hade ett uttryck för detta: le marais. Jag är inte så bra på franska, så
uttalet kanske var fel. Men jag kan översättningen. Le marais betyder
träsket. Det är precis vad som råder just nu - skattepolitikens träsk.
12
Man hoppar tuva, och någon gång slinter foten och så hamnar man i
träsket. Tyvärr är det så just nu.
Fru talman! Vi kan ordna till det här. Det går att rädda det fortfa-
rande. Men då behöver vi en mer uthållig och konsekvent skattepolitik.
Den har Vänsterpartiet redovisat, i motioner och i betänkandet. Den
innebär att vi har ett saneringsprogram på 114 miljarder. Vi tar ut 57
miljarder i skatteförstärkningar och lika mycket i besparingar, lika
fördelat.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation under
mom. 2.
Jag vill också hinna med några kommentarer till de inlägg som har
varit tidigare. Törhända drar jag över min taletid med någon minut. K-
G Svenson sade att skattehöjningar inte ger fler jobb eller bättre eko-
nomi. Det var till hälften rätt. Men det är inte riktigt godkänt. Det är
sant att skattehöjningar inte ger fler jobb. Men visst ger de bättre eko-
nomi. Självklart gör de det. Det är det som är felet med moderaterna,
att de inte inser att det behövs ett inslag av inkomstförstärkningar i
budgetsaneringen.
Det finns dock några poänger på den borgerliga sidan som jag
skulle kunna hålla med om. Både Moderaterna och Folkpartiet, framför
allt Folkpartiet, har lyft fram att vi behöver en del skattesänkningar för
att stimulera till fler jobb. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är rimligt att
överväga skattesänkningar inom tjänsteproduktionen. Men skillnaden
mellan oss och moderater och folkpartister är att vi säger att vi skall
sänka skatterna för all tjänsteproduktion, både kommunal och privat.
Tjänster som tjänster. Vänsterpartiet försöker jobba med likformighe-
ten, att vi skall uppträda så likformigt som möjligt.
Karin Pilsäter säger att man skall kalla saker och ting vid deras rätta
namn. Det håller jag med om. Då måste jag säga till Karin Pilsäter att
höjda egenavgifter är höjda skatter. Dessa egenavgifter som skulle vara
avdragsgilla och som många driver på för, även Folkpartiet, är regres-
siva skattehöjningar. Marginalskattehöjningen blir mindre ju högre
inkomster man har. Det är mycket dåligt, Karin Pilsäter.
Karin Pilsäter tar upp förmögenhetsskatten. Om min fru är förmö-
gen och jag sambeskattas med henne, kan vi säga att det är dåligt för
mig. Men nu är det så beviljat att jag har giftorätt till halva min frus
förmögenhet. Inte vill väl Karin Pilsäter ta bort min giftorätt eller kvin-
nans giftorätt till mannens förmögenhet? Den är väl värdefull. Det är
bl.a. ett av skälen till att vi har sambeskattning.
Rolf Kenneryd talar om att det är bra med samsyn. Det är riktigt. Vi
i Vänsterpartiet har verkligen arbetat i den riktningen. Vi har ställt upp
på oerhört tuffa beslut för vår egen politiks del. Jag tycker att det är
oerhört positivt att t.ex. Centerpartiet kunde ställa upp på beslutet om
att halvera avdragsrätten för privata pensionsförsäkringar. Det är rik-
tigt. Men i samma andetag säger Rolf Kenneryd att man har en över-
gångsvis acceptans. Det har inte vi i Vänsterpartiet! Det vi ställer upp
på, ställer vi upp på, och inte övergångsvis.
Det är hela felet med den svenska skattepolitiken, att man har en
övergångsvis acceptans. Det visar t.ex. frågan om kvittningsrätt, där
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
13
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
14
kammarens alla partier snart har intagit alla möjliga ståndpunkter, åt-
minstone vissa partier här. Vid skattereformen sade Folkpartiet och
Socialdemokraterna: Vi skall inte ha någon kvittningsrätt. Det är jät-
tedåligt. Sedan kom det en borgerlig regering där Folkpartiet ingick
och sade: Vi skall ha kvittningsrätt. Sedan kommer Socialdemokraterna
tillbaka och säger: Vi skall inte ha någon kvittningsrätt. Sedan blir det
vår och då säger man: Vi skall ha kvittningsrätt. Det blir rörigt att hålla
reda på alla turerna! Tänk er en stackars egenföretagare, en småföreta-
gare, som skall planera sin verksamhet. Om det ändå fanns en viss
logisk periodicitet i förändringarna, så kunde man veta att kvittningsrät-
ten gäller t.ex. vartannat år. Inte ens det finns. Det finns inte ens någon
begriplig periodicitet i denna röra. Det är tråkigt att det skall vara på
det sättet.
Fru talman! Jag har redan dragit över min anmälda taletid med en
halv minut. Jag vill säga att vi har möjligheter. Vi i Vänsterpartiet tän-
ker fortsätta med en konstruktiv linje i skattepolitiken. Den innebär
skatteväxling, att man höjer företagsskatterna till den nivå som tilläm-
pas ute i Europa, att man sänker skatterna för låga inkomster och höjer
den för höga inkomster samt att man gör riktade skattesänkningar för
att stimulera arbete.
Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till Vänsterpartiets reserva-
tion under mom. 2, dvs. reservation 9.
Anf. 5 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Detta är inte en familjerättslig diskussion utan en skat-
tepolitisk. Jag vill ändå påpeka för Lars Bäckström att sin giftorätt har
man ingen nytta av förrän äktenskapet upphör, antingen genom skils-
mässa eller den enes död. Då får man givetvis betala förmögenhets-
skatt, när man ärver eller vid en skilsmässa så att säga blir ägare till sin
rika frus förmögenhet. På samma sätt är det om t.ex. min man har
mycket lägre lön än jag. Han lever då naturligtvis på en mycket högre
standard än han skulle göra med sin egen lön. Han får inte betala högre
marginalskatt för det, trots att vi delar på pengarna.
Antingen betraktas man som enskilda personer i beskattningen eller
också gör man det inte. Sambeskattning av förmögenhet är en främ-
mande fågel i skattepolitiken. I den övriga skattepolitiken betraktas vi
som individer. Därför tycker vi i Folkpartiet att detta är fel. De summor
som det kostar för statskassan att avskaffa detta tror vi att man kan få in
på annat sätt. I annat fall är vi beredda att ompröva andra skattesatser
för att åstadkomma detta, som ändå är rätt.
Beträffande kvittningsrätten kan jag säga att man naturligtvis kan ha
som ledstjärna att man alltid skall tycka likadant, oavsett vad som hän-
der. Men vi har en verklighet runt omkring oss som ändrar sig. Man
kan också lära sig av det som händer. När nya fakta kommer fram kan
man ändra sig. Det tycker vi inte är något fel. Tvärtom tycker vi att det
är bra om man ändrar sig när man får nya kunskaper. I det läge Sverige
befinner sig i nu och har befunnit sig i under ganska många år, är det
bra om man kan underlätta för människor som vill ta chansen att starta
ett eget företag och se om vingarna bär. Därför vill vi ha en kvittnings-
rätt, som i och för sig inte är det som kommer att skapa den halva mil-
jonen nya jobb men ändå kan vara ett litet bidrag i den kampen.
Anf. 6 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det är visst bra, Karin Pilsäter, att man ändrar stånd-
punkt om man tycker att man har blivit klokare. Jag har all respekt för
att man gör det. Vi i Vänsterpartiet har tyckt samma sak i den här frå-
gan precis hela tiden, ända sedan skattereformen. Vi kan tänka oss en
viss, begränsad kvittningsrätt. Vi såg de här problemen redan från bör-
jan. Det är bättre att man lär sig tidigt än att man lär sig sent, men se-
dan är det naturligtvis bra när man kommer på bättre tankar.
Frågan om förmögenhetsskatten handlar dels om giftorätten, dels
om att inte ge möjligheter till skatteplanering, att det inte skall vara
möjligt att ta ner skatten på en stor förmögenhet genom att placera ut
den.
Det är positivt att kunna nyansera sina ståndpunkter. Det finns ock-
så en likhet mellan mig och Karin Pilsäter i och med att vi båda kan
tänka oss riktade skattesänkningar inom tjänsteområdet. Skillnaden
mellan mig och Karin Pilsäter är endast att hon vill begränsa sig till den
privata sidan, medan jag tycker att det är viktigt att ge den här möjlig-
heten även på den kommunala sidan. Jag tror nog att Karin Pilsäter kan
utveckla tankegångarna även på det området. Vi vet ju att Folkpartiet
kan bli klokare. Det har vi nyss fått bevis på.
Så det finns hopp, särskilt som Folkpartiet går emot de onödiga
sänkningarna i nivåerna. Det finns hopp. Vi har varsin kvinnlig partile-
dare, och det är kanske därför vi blir klokare och klokare inom mitt och
Karin Pilsäters parti. Det kan bero på det, men det är inte helt säkert.
Anf. 7 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Våra ståndpunkter, vare sig det gäller förmögenhetsbe-
skattning, kvittningsrätt eller ersättningsnivåer, ligger så att säga fast
sedan tidigare, de har inte kommit med den nya partiledaren. Det är
självklart bra med fler kvinnor i politiken, bl.a. därför att man då mer
kommer att lyfta fram sådant som tillhör kvinnors vardag och sådant
som kvinnor verkligen blir upprörda över.
Jag är ingen familjefundamentalist, men sambeskattning av förmö-
genhet gynnar faktiskt alla andra samlevnadsformer utom just den van-
liga familjen. Det tycker jag är att gå litet väl långt. Jag tycker att man
skall likställa alla samlevnadsformer och låta folk bestämma själva hur
de vill ha det. Jag tror att de allra flesta människor gärna vill leva till-
sammans i en grupp, i en familj, gifta eller som sambor. Men sambe-
skattningen av förmögenheter gynnar alla andra samlevnadsformer,
t.o.m. skenskilsmässor.
Jag tror att skatteplaneringen är större med sambeskattningen än
utan i och med att man inte vill riskera att hamna i en sambeskatt-
ningssituation ifall man har mycket pengar.
Beträffande tjänstebeskattningen lägger vi som sagt fram vårt ut-
vecklade förslag senare under dagen, så det vore fel att diskutera den
saken nu, när förslaget ännu inte är formellt väckt.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
15
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
16
Anf. 8 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Det kan finnas brister i fråga om förmögenhetsbeskatt-
ningen, t.ex. om det rör sig om ett samboförhållande som är av äkten-
skapskaraktär, då man inte får den samlade förmögenhetsskatten. Såda-
na problem skall man se över. Det har Karin Pilsäter rätt i.
Karin Pilsäter måste fundera över frågan om tjänstebeskattningen
innan förslaget presenteras offentligt. Om man minskar skatteuttaget
för ett privat tjänsteföretag, som kanske bedriver vård, säljer korv eller
putsar skor, varför skall man då inte göra detsamma för det offentliga
företaget som ger vård och hjälp inom långvården, till de handikappa-
de, till ”det glömda Sverige”, som ni brukar tala om? Varför skall man
sänka skatten för ägaren till korvkiosken men inte för dem som jobbar
för ”det glömda Sverige”? Det måste vara lika. Det är min poäng, Ka-
rin Pilsäter. Det är det som skiljer oss.
Saker skall kallas vid sitt rätta namn. Det gäller egenavgifterna. Det
är en regressiv skattepolitik ni driver, en politik som slår hårdast mot
dem med lägst inkomster. Hur skall ni sedan finansiera skattesänkning-
arna? Ni vill göra det med besparingar. Då slår ni mot ”det glömda
Sverige”. Det blir inget eget rum i långvården om era skattesänkningar
skall finansieras. Det är ert problem. Så ni får bli ännu klokare.
Anf. 9 ROLF KENNERYD (c) replik
Fru talman! Lars Bäckström ägnade avsevärd tid av sitt anförande
åt innehållet i kompletteringspropositionen. Jag tänker inte i dag uppta
kammarens tid med att debattera detta ämne, utan vi får tillfälle att
återkomma till den frågan.
Ett besked vill jag dock ge med anledning av att Lars Bäckström
påstod att samarbetet var resultatet av ”en natts arbete”. Jag kan avslöja
för Lars Bäckström och övriga att det samarbete som offentliggjordes
den 5 april föregicks av åtskilliga diskussioner under såväl dag- som
kvälls- och nattetid.
Avslutningsvis vill jag beträffande uttrycket ”övergångsvis accep-
tans” erinra om att t.ex. den förhöjda statsskatten är övergångsvis be-
slutad.
Anf. 10 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tyckte att det jag sade verkade vara korrekt, efter-
som den socialdemokratiska riksdagsgruppen fick information tidigt en
morgon, den centerpartistiska riksdagsgruppen fick information tidigt
en morgon och sedan var det debatt i kammaren. Jag trodde ni blev så
snabbt informerade att ni inte hann förankra beslutet, men det kanske
var andra skäl som gjorde att ni inte informerade era grupper. Det kan
inte jag utröna.
Jag såg det närmast som en förklaring att beslutet fattades hastigt en
natt, att det var av den anledningen som man, som medlem i EU, på
morgonen kunde gå ut och säga att byggmomsen skulle tas bort. Det
hade varit en logisk förklaring. Men har man kommit fram till förslaget
på dagtid, under noggranna förberedelser, då är kompetensnivån be-
klagligt låg både på finansen och bland Centerpartiets skattepolitiker.
Alla som känner till EU:s skatteregler vet ju att detta inte är möjligt. Så
det var närmast en förmildrande omständighet jag lyfte fram. Har man
gjort misstagen på dagtid, under eftertanke, då är det bara desto mer att
beklaga.
Sedan till detta med ”övergångsvis acceptans”. Det Rolf Kenneryd
säger om värnskatten är riktigt, det känner jag till. Vad jag talar om är
alla de andra skatteförändringarna, om runt 50 miljarder - värnskatten
motsvarar ju bara ett par miljarder. Rolf Kenneryd säger att det är det
som det handlar om, men det handlar ju om 50 miljarder. Vi kan inte i
svensk politik säga att vi har övergångsvis acceptans för detta. Vi måste
ha stabilitet för svenska löntagare och företagare, så att de vet vad de
har att räkna med. Vi måste bort från tankarna på en övergångsvis
acceptans. Vi behöver långsiktigt stabila spelregler.
Anf. 11 RONNY KORSBERG (mp)
Fru talman! Det ligger en hel del i den beskrivning som Lars Bäck-
ström nyss gav av situationen. Även om jag kanske inte är beredd att gå
lika långt som han och beskriva det som ett träsk, var det han sade
oerhört tankeväckande.
Som nykomling i den här branschen måste jag säga att det är väldigt
svårt att hänga med i alla turer. Det som sägs här i kammaren har fak-
tiskt inte bara ett underhållningsvärde, utan det har en mycket allvarli-
gare underton. Det kan vara helt förödande för tilltron till vår förmåga
att hantera den ekonomiska situationen om man på det här sättet håller
på att laborera med spelreglerna, så att vi inte vet från den ena månaden
eller veckan till den andra vilka regler det är som gäller. Att i sådana
sammanhang vara företagare är ingen avundsvärd situation.
Jag tänker i mitt anförande inte uppehålla mig så mycket vid enskil-
da detaljer, utan jag tänker lyfta blicken litet grand.
Skattepolitikens utformning är helt avgörande för hur samhällsut-
vecklingen ser ut. Vi har länge drivit tanken på att man skall ändra
beskattningen från att beskatta det som vi vill ha till att beskatta det vi
inte vill ha. Vad vi beskattar och hur mycket vi beskattar det är avgö-
rande för hur utvecklingen ser ut.
Det som har hänt hittills tycker jag har gett signaler i fel riktning.
Jag tänker då på att beskattningen på arbete har ökat, medan försöken
att höja skatten på miljöstörande aktiviteter och energi har varit alldeles
otillräckliga. Vi har därför inte fått de styreffekter som behövs.
I höstas skulle man t.ex. ändra beskattningen på bensin, en ganska
trivial företeelse. Det finns olika miljöklasser på bensinen, och man
valde då att låta prisskillnaden vara 6 öre. Det är ett mycket talande
exempel på att man inte förstår vad styreffekterna betyder för föränd-
ringen av vad som konsumeras.
Som jag sade inledningsvis är långsiktiga och stabila spelregler det
som är viktigt. Men man kan inte ändra hur snabbt som helst, utan det
måste ske i vad man kan kalla anpassade steg. Rolf Kenneryd var inne
på att man inte får försätta företagen i en felaktig konkurrenssituation,
och det är riktigt. Det är en av de frågor som den skatteväxlingsutred-
ning som nu har tillsatts skall ta upp.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Vad vi från Miljöpartiet hela tiden har sagt är att vi inte är så tvek-
samma till om man skall växla den här skatten, utan snarare hur det
skall gå till. Det är vår förhoppning att man inte begraver de här frå-
gorna i utredningen utan i stället använder den för att se hur effekterna
blir och hur det här skall göras på ett effektivt sätt.
Utredningen kommer också att titta på hur EU-medlemskapet på-
verkar oss. Det är faktiskt så att vår möjlighet att förändra skattesyste-
met i Sverige har kraftigt begränsats genom att vi har blivit medlem-
mar. Man kan också vända på det och säga att vi nu är medlemmar,
enligt svenska folkets vilja, och då skall vi naturligtvis använda vårt
mandat för att försöka påverka inom det systemet och se om vi den
vägen kan driva på utvecklingen.
Själva huvudtanken med vår politik när det gäller skatteväxlingen är
helt enkelt att försöka få fart på Sverige, men på ett hållbart sätt.
Jag vill yrka bifall till reservation 5 till betänkandet.
En helt annan sak, som också behandlas i betänkandet och som jag
tänkte säga några ord om, gäller egenarbete på kommunala dagis. På ett
dagis som drivs i egen regi kan man själv arbeta och därmed sänka sin
barnsomsorgsavgift. Man blir då inte beskattad för detta, utan det be-
traktas som ideellt arbete. Vi tycker att det är bra, av det enkla skälet
att det är bra att fler föräldrar deltar i barnens vardag och är med och
jobbar på dagis. Jag har själv ganska många års erfarenhet av den typen
av verksamhet och vet att det fungerar oerhört bra.
Därför vore det klokt om även de som inte har möjlighet att delta i
arbetet på ett föreningsägt dagis kunde vara med och arbeta på ett van-
ligt, kommunalt dagis, för att få en högre föräldraaktivitet där. Vi me-
nar att de som en stimulans också skulle få möjligheten att minska sin
avgift utan att förmånsbeskattas för det. Vi tror att det skulle ha ganska
stora positiva sociala effekter om vi kunde göra bördan lättare för fler
människor, som i dag kanske ansätts hårt av de skatteförändringar som
sker och som har dålig ekonomi. På samma gång skulle deltagandet i
barnens vardag bli större.
Med det vill jag yrka bifall till vår reservation 28, där vi tar upp den
här frågan.
Anf. 12 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Kristdemokratisk ekonomisk politik tar sin utgångs-
punkt i marknadsekonomin och eftersträvar stabilitet i samhällseko-
nomin. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle
med en grundläggande etisk samsyn och förutsätter stabila spelregler.
Denna grundsyn får konsekvenser för den skattepolitik som kristdemo-
kraterna vill föra. En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk poli-
tik är att skapa förutsättningar för nya jobb och en långsiktigt hållbar
utveckling. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det
resursslöseri som den höga arbetslösheten innebär. Samtidigt ökar
skatteunderlaget, och de offentliga utgifterna minskar. Därmed förbätt-
ras också möjligheterna att förstärka välfärden, vården och den sociala
omsorgen och att åstadkomma en rättvis fördelning.
18
Skattepolitikens huvuduppgift är att finansiera offentlig verksamhet
och är ett viktigt instrument för att uppnå mål som full sysselsättning,
stabil och uthållig tillväxt, rättvis fördelningspolitik, god miljö och
hushållning.
Både teoretiskt och erfarenhetsmässigt kan exempel ges på hur
skatter snedvrider resursanvändningen och effektiviteten i ekonomin.
Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck. Det höga
svenska skattetrycket och utformningen av skattesystemet har lett till
svag produktivitetsutveckling, blygsamt nyföretagande och svagt in-
tresse för att satsa riskvilligt kapital i svenska företag. De massiva
skattehöjningar som den socialdemokratiska regeringen i rask takt har
drivit igenom försämrar ytterligare företagsklimatet i Sverige.
Under hösten har den socialdemokratiska regeringen ägnat sig åt att
återställa den politik som bl.a. vi kristdemokrater har varit med om att
utforma. Under våren har regeringen försökt att minska de negativa
effekterna av höstens politik. I ord säger regeringen att den till viss del
vill ändra sin skattepolitik. Man kan säga att regeringen vill ”återställa
återställarna”. Därför är dagens debatt och de förväntade besluten nå-
got märkliga. Flera förslag från bl.a. kristdemokraterna, t.ex. slopad
dubbelbeskattning, införande av riskkapitalavdrag och återinförande av
kvittningsrätt för förlust i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
kommer att avslås. Detta trots att regeringen i sin kompletteringspro-
position och i uttalanden de senaste dagarna säger sig ha en annan
uppfattning. Den socialdemokratiska skattepolitiken saknar en långsik-
tig strategi och är för närvarande i ordets rätta bemärkelse en dagspoli-
tik.
Fru talman! En av de främsta uppgifterna för skattepolitiken i dag är
att reducera de kraftigt höjda skattekilarna på arbetsinkomster, bl.a.
genom att återgå till principen om en statlig inkomstskatt på högst 20 %
samt att ta bort den s.k. allmänna löneavgiften som infördes vid årsskif-
tet. Dessa höjda skatter försvårar möjligheterna att skapa goda förut-
sättningar för nya jobb. I stället bör systemet med ett slopat grundav-
drag vid den statliga beskattningen återinföras, vilket inte höjer margi-
nalskatten.
Det är uppenbart att de långsiktiga nackdelarna av att höja skatten
på arbetsinkomster och företagande är stora, och de kan dessutom
komma snabbt nu när arbete och kapital kan röra sig fritt över nations-
gränserna inom EU. Härtill kommer att misstron mot stabiliteten i det
svenska regelsystemet ökar och minskar investeringsbenägenheten. Det
är svårt att tro att skatter som drabbar arbete skulle kunna vara någon
effektiv och långsiktigt hållbar lösning alldeles frånsett ideologiska
synpunkter.
Det är glädjande att riksdagen kan ena sig om att avslå regeringens
förslag om avtrappning av det särskilda grundavdraget för folkpensio-
närer med kapitalinkomster. Det är minst sagt märkligt att regeringen
ville ha högre kapitalskatt för pensionärer med låga inkomster än för
människor i övrigt. Förslaget var till sin konstruktion en omvänd Robin
Hood-skatt. Regeringens politik har i detta avseende inte någon god
fördelningsprofil.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
19
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
20
Kristdemokraterna vill utöver att stoppa skattehöjningen för pen-
sionärer med låga inkomster satsa pengar på de sämst ställda pensionä-
rerna. Kristdemokraterna har i sin ekonomiska motion från januari
anslagit medel för höjda bostadsbidrag med 500 miljoner och höjda
pensionstillskott med 250 miljoner. Med hänvisning till fördelnings-
politiska skäl instämmer kristdemokraterna i förslaget att i stället för en
skattehöjning för pensionärerna hämta in motsvarande budgetförstärk-
ning genom att begränsa det allmänna grundavdraget till 0,24 basbe-
lopp. Förslaget innebär att detta grundavdrag blir 300 eller 400 kr lägre
än enligt nuvarande regler.
De nya jobb som måste fram kommer att finnas inom den privata
sektorn, inte minst inom den privata tjänstesektorn. De nuvarande
mycket höga skattekilarna på arbete motverkar en sådan utveckling.
Skattesystemet begränsar hushållens möjligheter att köpa hushållstjäns-
ter, vilket är ett samhällsekonomiskt problem som måste åtgärdas. Som
det är i dag har ytterst få hushåll råd att efterfråga dessa tjänster.
Kristdemokraterna föreslår bl.a. att en ungdomsskattsedel införs.
Förslaget innebär att arbetslösa ungdomar upp till 25 års ålder får möj-
lighet att starta egna företag med en speciell skattsedel som berättigar
till betydligt lägre arbetsgivaravgifter eller egenavgifter på de utförda
hushållstjänsterna. Tjänsterna skulle dessutom vara momsbeffiade.
Med hushållstjänster menas t.ex. bilvård, trädgårdsarbete, löpande
hushållsarbete och enklare fastighetsunderhåll. Tjugofemårsgränsen
innebär att incitamenten till utbildning inte minskar och förhindrar
dessutom risken att ungdomarna fastnar i denna typ av skattesubventio-
nerat arbete under längre tid. Det är vår övertygelse att ett system med
ungdomsskattsedlar på kort sikt skulle kunna skapa många nya ung-
domsjobb inom hushållssektorn.
Ett annat förslag för att stimulera arbetstillfällen inom tjänstesek-
torn är att radikalt sänka tjänstemomsen. En sådan åtgärd skulle vara
betydligt mer effektiv för nya arbetstillfällen än att sänka matmomsen
med hela 7,7 miljarder kronor. Kristdemokraterna kommer i dag, i vår
ekonomiska motion med anledning av kompletteringspropositionen, att
lägga fram ett sådant förslag.
Fru talman! Fr.o.m. den 1 januari 1995 avskaffades den rätt till
kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som
infördes av den borgerliga regeringen. Att denna kvittningsrätt har
slopats innebär att tillväxten av nya företag försvåras ytterligare. Rege-
ringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som be-
hövs för att reglerna skall kunna återställas med verkan fr.o.m. in-
komståret 1995.
I kompletteringspropositionen skriver regeringen att ett förslag om
återinförd kvittningsrätt skall gälla först från inkomståret 1996. Jag vill
fråga socialdemokraterna i riksdagen och Anita Johansson varför inte
detta förslag bör gälla från år 1995 så att vi undviker ett ”glapp” under
1995. Varför skall nya företag behöva vänta ett år på Socialdemokra-
terna?
Kanske har Centerpartiet någon förklaring till detta ”glapp”, efter-
som även Centerpartiet står bakom kompletteringspropositionen? Sam-
tidigt som Centern står bakom kompletteringspropositionen står Cen-
tern också bakom reservation nr 18 i dagens betänkande. I betänkandet
står att kvittningsrätten införs 1995. Frågan är ganska uppenbar: Vad
har Centerpartiet egentligen för uppfattning? Skall kvittningsrätten
införas 1995 enligt reservationen eller 1996 enligt kompletteringspro-
positionen? Det är litet svårt att sitta på två stolar samtidigt.
Försörjningen av riskkapital är synnerligen viktig, särskilt för de
mindre och medelstora företag som har en begränsad riskkapitalmark-
nad att vända sig till. Det är viktigt att stimulera enskilda sparare att
inte bara investera i fondsparande eller i etablerade företag. Därför
behöver ett särskilt riskkapitalavdrag införas.
I kompletteringspropositionen skrivs att ett riskkapitalavdrag bör
införas men endast bli ”temporärt”. Det skulle vara intressant att höra
varför Socialdemokraterna anser att avdraget endast skall vara tempo-
rärt. Behövs det inte långsiktig försörjning av riskkapital? Skall det
bara vara beroende av konjunktursvängningar?
Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reservationer i betän-
kandet, men yrkar bifall endast till reservationerna 6, 16 och 18.
Anf. 13 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill ställa en kort fråga för ordningens skull, för att
vara säker på att jag förstår vad kds säger. Hur skall ni kunna sänka
tjänstemomsen när Sverige är medlem i den europeiska unionen?
Anf. 14 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Vi kommer att lägga fram det förslaget om ca 45 minu-
ter, och jag vill därför ogärna gå in på detaljerna i förslaget nu. Men vi
återkommer.
Anf. 15 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tror att det hade varit klokt om Michael Stjernström
inte ens hade nämnt det här i kammaren. Nu verkar det bara som om
Michael Stjernström inte känner till de grundläggande mervärdesskat-
tedirektiven i EU. Det är olyckligt att det framstår på det sättet - i alla
fall för Michael Stjernström.
Anf. 16 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Det här betänkandet har i huvudsak två inslag, dels
propositionen om det särskilda grundavdraget för pensionärer, dels ett
stort antal motioner från den allmänna motionstiden.
Det är precis som Lars Bäckström sade. Efter det att vi har justerat
det här betänkandet har vi socialdemokrater gjort upp med Centern om
den ekonomiska politiken med anledning av kompletteringspropositio-
nen. Det medför att en del av förslagen i detta betänkande kommer att
ändras vid behandling av kompletteringspropositionen. Jag tycker ock-
så att en stor del av debatten här i dag har handlat om kompletterings-
propositionen. Kompletteringspropositionen kommer vi dock att få god
tid att debattera i denna kammare när förslaget väl ligger på riksdagens
bord.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
21
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
Fru talman! Förslaget om det särskilda grundavdraget för pensionä-
rer innebär att avdraget skall trappas ner inte bara för dem som har en
pension som överstiger vissa belopp utan även för dem som har in-
komst av kapital. Enligt förslaget, som motiveras med statsfinansiella
skäl, skall det särskilda grundavdraget minskas med 65 % av kapitalin-
komsten. Samtidigt föreslog regeringen att avtrappningen av bostads-
tillägget för pensionärer som har en förmögenhet skall mildras i syfte
att begränsa den totala marginaleffekten av de olika avtrappningsreg-
lerna. Förslaget ger i sin helhet uppskattningsvis en budgetförstärkning
om ca 800 miljoner kronor.
Vi i utskottet har stor förståelse för syftet med förslaget - att för-
stärka statsfinanserna med 800 miljoner kronor. Den kombination av
åtgärder som föreslås riskerar emellertid att i många fall leda till icke
önskvärda konsekvenser, bl.a. genom att den samlade marginaleffekten
kan bli orimligt hög. I utskottet har vi därför stannat för en annan lös-
ning för att uppnå de eftersträvade inkomstförstärkningarna.
Utskottets förslag innebär att det allmänna grundavdraget skall sät-
tas ner från 0,25 till 0,24 basbelopp, vilket ger ungefär samma inkomst-
förstärkning som förslaget i propositionen. Åtgärderna innebär att
grundavdraget minskar för alla som har arbetsinkomster. Jämfört med
nuvarande regler blir nedsättningen av grundavdraget 300-400 kr,
beroende på hur avrundningen utfaller.
Vi i utskottet anser att resultatet har en så begränsad betydelse för
den enskilde att en ändring av detta slag är att föredra framför den
ändring som föreslogs i propositionen. Dessutom ger det här bättre
fördelningspolitiska effekter.
Fru talman! Jag är mycket glad över att Centerpartiet har ställt upp
helhjärtat bakom förslaget. Man säger inte bara nej till förändringen
utan man ställer också upp på vårt förslag om ändring av grundavdra-
get.
Fru talman! Så till skattepolitikens inriktning. Flertalet av de motio-
ner som behandlas i det här betänkandet går ut på att riva upp riksda-
gens beslut från december förra året. Flera av motionerna kräver att vi
skall återvända till den orättvisa skattepolitik som rådde under den
borgerliga regeringens tid, Karl-Gösta Svenson. Vår politik handlar om
att nu få ordning på statsfinanserna, skapa förutsättningar för en god
välfärd genom att bekämpa arbetslösheten och genom att vi får stabila
priser och förhoppningsvis en hög tillväxt. I det här sammanhanget är
skattepolitiken en mycket viktig del, inte minst ur fördelningspolitiska
aspekter.
Åtgärderna på skatteområdet beräknas leda till inkomstförstärk-
ningar för den offentliga sektorn med full effekt år 1998 på ungefär 36
miljarder kronor. Besparingar och inkomstförstärkningar utformas med
sikte på att fördela bördorna så rättvist som möjligt mellan olika grup-
per. Som ett grundläggande syfte angavs också att man skall återställa
1990 års skattereform med dess viktiga principer om enkelhet, likfor-
mighet och rättvisa. Bakom detta stod faktiskt vi och Folkpartiet så
ståtligt när vi fattade beslut om reformen.
22
Beslutet på skatteområdet innebär bl.a. att utdelningsinkomster och
reavinster på aktier åter skall beskattas på samma sätt som andra kapi-
talinkomster och med en i stort sett enhetlig skattesats på 30 %. Vidare
behålls skattereduktionen för ränteutgifter på 30 %. Förmögenhetsskat-
ten skall behållas och ses över. En värnskatt - vi kan kalla den vad vi
vill, säg gärna en höjd statsskatt - på 5 % skall utgå t.o.m. 1998. Sam-
tidigt återinförs grundavdraget vid taxering till statlig inkomstskatt, och
indexeringen av skatteskalan och grundavdraget begränsas.
Fru talman! Karl-Gösta Svensson och alla ni andra i kammaren, jag
skäms inte för att vi har höjt skatten med många miljarder, framför allt
för höginkomsttagarna.
Vi framhåller att stabila regler måste tillåtas att verka under en följd
av år. Men förskjutningar mellan olika skatter kan naturligtvis komma
att ske. Frågan om en växling mellan skatter på arbete och miljöskatter
utreds just nu. Den har ju många av talarna här i dag talat sig varma för.
Nu få ni chansen, som Rolf Kenneryd sade, att ställa upp - kanske fler
än ett parti - för skatteväxlingen.
Den återgång i aktiebeskattningen som nu genomförs kommer att
medföra att skatteuttaget från företagen ändras. Vi har avsatt ytterligare
2 miljarder kronor för att reducera skatteuttaget, i första hand för små
och medelstora företag.
Under sommaren kommer den s.k. KUSK att vara klar, alltså
kommittén för utvärdering av skattereformen. Det är med stor spänning
som jag själv ser fram emot detta betänkande - ett dokument som jag
varmt rekommenderar alla kammarens ledamöter att läsa under somma-
ren. Även Företagsbeskattningsutredningen beräknas bli klar under
detta år.
Fru talman! Inte helt oväntat återkommer Karl-Gösta Svenson med
krav på stora skattesänkningar på ungefär 36 miljarder. Det är samma
argument som vanligt, att kraven på balans i offentliga finanser förut-
sätter att man genomför skattesänkningar i syfte att återskapa växtkraft
som snabbt kan begränsa underskottet i den offentliga sektorn. Denna
matematik går inte riktigt ihop, Karl-Gösta Svenson. Jag undrar om
Karl-Gösta Svenson har förstått hur stort vårt underskott är, hur många
kronor som fattas i statens budget. Ändå har Moderaterna mage att
återkomma med dessa förslag om skattesänkningar för höginkomstta-
garna. Det är beklämmande, fru talman.
Betänkandet behandlar ytterligare motioner som yrkar på att vi på
skattepolitikens område skall lägga om stora delar där vi nu har försökt
att få en fördelningspolitiskt acceptabel beskattning, som riksdagen
kunde besluta om i december med stor majoritet och med Lars Bäck-
ströms hjälp. Jag tycker att Lars Bäckström har återvänt till någonting
som jag inte riktigt kan hitta namnet på just nu, men det kanske kom-
mer under debatten.
Vi i utskottet begränsar oss till att hänvisa mycket i vårt betänkande
till vad vi skrev i december månad. På många av dessa områden har
Lars Bäckström inte ändrat uppfattning.
Med anledning av vad som anförs i många motioner vill vi dock
erinra om att 1990 års skattereform, som vi genomförde med en ganska
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
23
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
24
bred majoritet, inte bara gick ut på att begränsa de s.k. marginaleffek-
terna. Avsikten var att skapa ett stabilt och rättvist system, som skulle
tillgodose samhällets behov av skatteintäkter och bilda ett fast underlag
för en god utveckling av välfärden i vårt land. Detta var huvudprinci-
perna i den stora skattereformen.
Som vi kunde konstatera i höstas har utvecklingen därefter inneburit
mycket allvarliga brott mot grundläggande principer för denna reform.
Det har medfört stora skattebortfall, som fått till följd att statens finan-
ser har försämrats dramatiskt och att angelägna utgifter på olika väl-
färdsområden har trängts ut.
Den omfattande arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och
stora problem som hotar att bli bestående, om vi inte gör någonting åt
dem.
Den borgerliga regeringens politik innebar att ekonomins funktions-
sätt försämrades och att statsfinanserna undergrävdes genom en syste-
matisk överföring av inkomster och förmögenheter till kapitalägare och
andra med mycket höga inkomster.
Det program på skatteområdet som riksdagen antog i höstas innebar
en återgång till grundtankarna i skattereformen, som ger en samhälls-
ekonomiskt effektiv beskattning med välbehövliga inkomstförstärk-
ningar för den offentliga sektorn. En av utgångspunkterna har varit att
bördorna av de ekonomiska åtstramningarna måste fördelas rättvist och
bäras av alla efter förmåga. Fördelningen måste också innebära rättvisa
i ett längre perspektiv.
Den fördelningspolitiska analys som läggs fram i finansplanen om
åtgärder på skatteområdet och nedskärningar i transfereringar i offent-
lig sektor visar att förändringarna ger en acceptabel fördelningspolitisk
profil. Vi instämmer i analyserna, att de bör fördjupas och att man skall
ta in materialet från KUSK, när det kommer. Regeringen bör därefter
snarast redovisa resultaten.
Fru talman! Många av de förslag som läggs fram i de nu aktuella
motionerna innebär en fortsättning av den föregående regeringens poli-
tik och svåra brott mot principerna i skattereformen. Flertalet av de
framställda yrkandena skulle leda till betydande skattebortfall och
måste avvisas, både av statsfinansiella och av fördelningspolitiska skäl.
Riksdagens ställningstagande till de av regeringen aviserade försla-
gen på skatteområdet återkommer vi till senare under vårriksdagen.
Fru talman! Utskottet har föreslagit en justering av det allmänna
grundavdraget som ett alternativ till regeringens förslag om en be-
gränsning av det särskilda grundavdraget för pensionärer. Vi har sam-
tidigt redovisat vad detta betyder i förhållande till de aktuella motio-
nerna. Vad utskottet härefter anfört innebär att utskottet i övrigt avstyr-
ker alla motionsyrkanden.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till hemställan i skatteutskot-
tets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill ge Anita Johansson rätt på en punkt. Anita Jo-
hansson sade att Vänsterpartiet på många områden inte har ändrat upp-
fattning. Det är sant. Det finns en rad sådana områden. Men det är
egentligen en ganska klen tröst.
Anita Johansson säger att jag har återvänt till något som Anita Jo-
hansson inte ens vet namnet på. Nu måste jag fundera på vad det kan
vara som jag har återvänt till. Jo, jag har återvänt till det jag tyckte i
december och januari: att vi inte skall slopa dubbelbeskattningen, att vi
inte skall ha en total fri kvittningsrätt, att vi inte skall ha riskkapitalav-
drag och att vi just nu inte har råd att sänka matmomsen.
Detta är vad jag har återvänt till. Vad skall vi kalla detta? Ja, ett
namn som man skulle kunna använda är socialdemokratisk politik från
december-januari 1994/95. Det är ett hyfsat täckande namn på dessa
ståndpunkter. Jag står ut med att ha återvänt dit. Jag har aldrig lämnat
den platsen. Så det är hyfsat.
Angående grundavdraget sade Anita Johansson att man drog tillba-
ka ett dåligt skatteförslag när det gällde pensionärerna. Ja, det var ett
dåligt förslag. Ni drog tillbaka det, men sedan höjde ni i stället skatten
för alla löntagare med några tior. Det är väl kanske inte så farligt, kan
man säga. Men, Anita Johansson, ni sänker nu också ersättningsnivåer-
na i a-kassan och i sjukförsäkringen. Denna skattehöjning med några
tior drabbar inte bara dem som uppbär lön, utan den drabbar även dem
som uppbär a-kassa eller sjukersättning, där nivåerna är 75 %. Dessa
människor får nu en skattehöjning på några tior. För dem som har ca
9 000 kr att leva på, de hade 12 000 kr innan, är en höjning med några
tior hiskligt hårt, Anita Johansson. Det vet jag. Jag umgås - och det tror
jag att också Anita Johansson gör - med många av dessa människor.
För dem känns varje minskning med en tia i plånboken.
Varför har man inte i stället löst problemet genom att tillstyrka min
motion om att halvera avdragsrätten på privata pensionsförsäkringar?
Det hade gett exakt motsvarande summa, och inkomstförstärkningen på
pensionärssidan hade funnits kvar. Det hade varit bättre. Ni hade ändå
gått med på det förslaget några veckor senare, så det hade ju varit lo-
giskt och rimligt.
Anf. 18 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Det låter litet grand som ”surt, sa räven om rönnbären”
från Lars Bäckström i dag.
Jag blev väldigt konfunderad när jag fick höra att Vänsterpartiet
inte längre ställde upp på en momssänkning. Jag har varit med i skat-
teutskottet i mer än 15 år och ständigt diskuterat den frågan med
Vänsterpartiet. Ni har ständigt återkommit med kravet på sänkt moms
på maten. Men nu när förslaget kommer från Socialdemokraterna och
Centern, då passar det inte längre Vänstern. Det tycker jag är en
mycket underlig politik.
När Lars Bäckström och jag sist debatterade skattefrågor i decem-
ber kunde jag berömma honom, för då tyckte jag att ni hade börjat att
ta ansvar för det här landet. Jag hade naturligtvis önskat att Vänster-
partiet långt tidigare hade tagit ansvar på skatteområdet, men bättre
sent än aldrig. Det är tråkigt om Vänsterpartiet skall återgå till det
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
25
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
26
gamla ”vi kräver att-partiet” och inte längre vill ta ansvar för den djupa
kris som Sverige nu befinner sig i, Lars Bäckström.
Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik
Fru talman! Att sänka momsen är fördelningspolitiskt bra, om man
har råd med det. Om man finansierar momssänkningen med höjd skatt
på höga inkomster och kapital är detta bra fördelningspolitik. Men att
sänka matmomsen samtidigt som man sänker ersättningen för de arbets-
lösa och för de sjuka är vettlös fördelningspolitik. Det är som att jag
skulle lägga krokben för någon på fotbollsplan och sedan med ett litet
leende skulle fråga: Skall du ha ett litet plåster? Då skulle jag alltså
förvänta att jag betraktades som snäll och att publiken tyckte att jag var
en fin sportsman. När man sänker ersättningsnivån och sedan kompen-
serar med plåster för alla är detta en orimlig fördelningspolitik, Anita
Johansson. Det var därför som vi var emot det. Det var inte för att vi
tycker att en momssänkning är fel i sig, utan det var för att man inte har
råd med en sådan och med de sneda fördelningseffekterna.
Anita Johansson talade om sneda fördelningseffekter och KUSK.
Anita Johansson vet att man från er sida beräknar att skattereformen
kunde balanseras genom de höjda barnbidragen. Men det var bara den
ena höjningen som verkställdes - den andra höjningen verkställdes
aldrig - och nu sänker ni barnbidragen. Enligt er egen argumentation är
skattereformen icke längre balanserad. Det är enligt er argumentation,
inte enligt min, men jag minns den argumentationen.
Anita Johansson kan ju den argumenteringen. Varför inte i stället ta
pengarna från pensionssidan genom att införa halverad avdragsrätt för
privata pensionsförsäkringar? Det hade varit rimligare. Vi tar ansvar,
Anita Johansson. Men ni lägger nu ut 7,7 miljarder på matmomssänk-
ningen samtidigt som ni sänker skatteuttaget med 4,3 miljarder. Totalt
sänker ni skatterna med 12 miljarder. Det är fråga om riktade skatte-
sänkningar som inte har några positiva sysselsättningseffekter, men de
drar undan resurser från vård och omsorg och kommunsektorn. Ni har
hamnat fel, ni har hamnat enligt det franska uttrycket i ”le marais”.
Anf. 20 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Jag hoppas att Lars Bäckström inte har glömt värnskat-
ten, kapitalbeskattningen och allt det andra som vi tillsammans var
överens om i december när det gällde att höja skatterna för höginkomst-
tagarna.
Det är naturligtvis alltid populärt, Lars Bäckström, att motsätta sig
besparingar. Så har det alltid varit, och det har också alltid varit Väns-
terns sätt att driva politik. Men vi måste nu tyvärr genomföra dessa
besparingar. Också jag tycker att det känns smärtsamt att spara i a-
kassan, i sjukförsäkringarna osv. Men jag tror mig ändå kunna se att
det som har hänt i svensk politik efter det att vi gjorde upp med Cen-
tern - som Rolf Kenneryd sade tog det inte bara en enda natt, utan det
var förhandlingar under flera dygn - är att räntorna är på rätt väg och
att kronan har stärkts. Det viktiga i den ekonomiska politiken just nu är
att det är vi och inte längre den s.k. marknaden som beslutar. Det är
därför, Lars Bäckström, som vi gör det här tillsammans med Center-
partiet, alltså för att vi återigen skall få ordning på Sveriges finanser.
Det kommer på lång sikt att gynna löntagarna i det här landet.
Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) replik
Fru talman! Vad som är ett brott mot skattereformen betraktas ju
olika beroende på vem som föreslår vad. Det varierar ju väldigt mycket
just när det gäller den socialdemokratiska politiken. För oss är ändå
detta med hälften kvar - dvs. maximalt 50 % i marginalskatt - en oer-
hört central del i skattereformen. Det är viktigt för ekonomins funk-
tionssätt och som en signal för människor i vårt land. Det är också
viktigt som en restriktion för oss själva. Även om verkligheten runt
omkring oss ändras finns det ändå vissa grundläggande begrepp i skat-
tepolitiken som man måste hålla fast vid. Hälften kvar är ett sådant
begrepp. Därför lägger vi fram förslaget att man skall återgå till en
marginalskatt på 50 %.
Vi var tveksamma till sänkningen av grundavdraget för pensionärer.
Vi var i och för sig beredda att acceptera detta, men när alla andra
backade ur sade vi: Okej, då är det väl dåligt. Men vi köpte inte precis
just den finansiering som Socialdemokraterna och Centerpartiet kom
överens om, eftersom vi tyckte att det var en dålig finansiering. Det var
inte för att vara populister, utan det var för att vi tyckte att det inte var
ett bra förslag. Vi har lagt fram andra förslag som täcker upp den sum-
man. Att då höja skatten med några hundralappar för alla rakt över hela
linjen tyckte vi inte var någon god idé.
Sedan sade Anita Johansson i sitt anförande att den här politiken
förhoppningsvis leder till en hög tillväxt. Vi tycker inte att det räcker.
Man måste ha en politik där man satsar på nya företag som ägs av före-
tagare som skapar jobb. Då är dubbelbeskattning av aktier inte en bra
metod. Det låser pengarna i gamla företag i stället för att de kan ingå
som riskkapital i nya företag. Det är därför som vi vill avskaffa dubbel-
beskattningen.
Anf. 22 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Karin Pilsäter säger att det viktigaste av allt är att man
har en marginalskatt på 50 %. Ja, det var också vår målsättning, fru
talman, när vi gjorde upp om den stora skattereformen. Det var vår
målsättning att vi skulle kunna hålla fast vid detta. Men tyvärr förlorade
vi socialdemokrater regeringsmakten 1991. Tyvärr rusade statens fi-
nanser åt alla håll, och det var kanske inte så konstigt med tanke på alla
dessa partier i regeringen som hade olika krav. Jag kan bara beklaga att
Sveriges ekonomi nu ser sådan ut att vi måste ha den s.k. värnskatten. I
det här läget tycker jag att det är riktigt att höginkomsttagarna får beta-
la litet mer av sin inkomst i skatt.
Sedan när det gäller företagandet, Karin Pilsäter, kan jag bara kon-
statera att under den förra regeringsperioden var det 40 000-50 000
företag som gick i konkurs. Det kan man väl ändå inte skylla oss soci-
aldemokrater för.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
27
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Anf. 23 KARIN PILSÄTER (fp) replik Fru talman! Av det senaste dokumentet från regeringen, den stora |
kompletteringspropositionen, framgår väldigt tydligt att regeringen i
|
Skattepolitik |
varje fall inte anser att de tre åren av borgerligt styre var det som orsa- Jag tror att stabila spelregler är oerhört viktiga. Ad hoc-lösningar är Anf. 24 ANITA JOHANSSON (s) replik Fru talman! Jag trodde, Karin Pilsäter, att vi socialdemokrater och Det är bara att konstatera, Karin Pilsäter, att man höjde skatterna Anf. 25 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik Fru talman! Jag tycker att det är ganska märkligt att man talar om Anita Johansson talar om att få ordning i statsfinanserna. Är det i Jag tvingas konstatera att socialdemokraterna inte har någon lång- |
28
Anf. 26 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Kds hade ju förmånen att vara med i den förra rege-
ringen och försöka se till detta med långsiktighet, men det kunde man
inte se så mycket av på den tiden.
När det gäller sänkning av matmomsen vet jag att den kommer att
stimulera ekonomin. Folk kommer att kunna handla åtminstone mat
litet billigare.
Nu har vi gjort upp med Centerpartiet. Såvitt jag kan begripa har
kristdemokraterna varit litet sura därför att de inte fått vara med i dis-
kussionerna. Jag välkomnar att fler partier tar sitt förnuft till fånga när
det gäller att få ordning på statsfinanserna.
Anf. 27 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik
Fru talman! Jag vidhåller att matmomsen inte är något bra fördel-
ningspolitiskt instrument. Det är bara att gå tillbaka till de dokument
som var aktuella för tio år sedan, då man från socialdemokratin sade att
det var ett mycket trubbigt instrument som gynnade de rika, dem som
köper dyr mat.
Surhet är ingenting som utmärker en kristdemokrat. Det borde
Anita Johansson känna till. Vi är verkligen inte sura. Vi har egna för-
slag, och vi är öppna för att samarbeta för att lösa Sveriges ekonomiska
problem.
Anf. 28 ANITA JOHANSSON (s) replik
Fru talman! Om nu inte Michael Stjernström tycker att matmomsen
är något bra fördelningspolitiskt instrument, tycker då kds att det är
fördelningspolitiskt riktigt att göra som den förra regeringen gjorde?
Den sänkte skatterna för de rika och välbeställda och planerade att
sänka skatterna på förmögenheter, arv och gåvor och lade i stället
skatter på vanliga inkomsttagare. Är det en riktig politik för kds?
Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp) replik
Fru talman! Jag noterar med tacksamhet inlägget om skatteväxling i
Anita Johanssons replik. Betänkandet är ju väldigt otydligt och grum-
ligt i detta avseende och jag tyckte nog att Anita Johanssons beskriv-
ning av avsnittet var lika grumlig. Därför skulle jag vilja ha ett förtydli-
gande.
Jag fick den uppfattningen att Anita Johansson själv tror på denna
tanke, eftersom hon inbjöd fler partier och förväntade sig att fler partier
än ett skulle ställa upp. Men då måste jag fråga: Tror Socialdemokra-
terna egentligen på skatteväxling? Varför vill man vänta i ett och ett
halvt år, tills utredningen om skatteväxling är klar, med att vidta några
åtgärder över huvud taget? Och varför har man höjt skatten på arbete,
om man nu tror att en växling där bl.a. beskattningen på arbete sänks
skulle vara en riktig väg? Varför har man då höjt den? Och varför har
man nöjt sig med att höja koldioxidskatten med sådana blygsamma
belopp så att det inte täcker mer än knappt en tjugondei av EU-
medlemskapsavgiften? Det skulle jag vilja veta.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
29
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
När det gäller sänkningen av a-kasseersättningen skulle jag vilja |
ningspolitik, inte har ansträngt sig mer för att hitta en rättvis fördel-
|
Skattepolitik |
ningsprofil. En sådan generell sänkning av a-kasseersättningen slår Anf. 30 ANITA JOHANSSON (s) replik Fru talman! Jag tror på skatteväxling, Ronny Korsberg. Jag vill Ronny Korsberg frågar varför vi har höjt skatten på arbete. Jo, där- Anf. 31 RONNY KORSBERG (mp) replik Fru talman! Jag är mycket medveten om hur statens finanser ser ut. Men vi har lagt ökade skatter på sådant som vi vill bli av med, t.ex. Men Anita Johansson undvek att svara på min andra fråga som Vi som har litet högre inkomster har råd med en litet större sänk- Jag upprepar min fråga till Anita Johansson: Varför har ni inte över Anf. 32 ANITA JOHANSSON (s) replik Fru talman! Som jag började med att säga i mitt anförande så debat- I dag kommer alla partier att lägga fram sina motioner. Sedan |
30
Anf. 33 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
Fru talman! Jag konstaterar att Anita Johansson undviker att svara
på frågan om tjänstemomsen, vilken är väldigt viktig framför allt när
det gäller vårt EU-medlemskap.
Skattechocken och även otillräckliga besparingar har lett till höga
räntor, till en lågt värderad krona, till sämre tillväxt och till ett sämre
företagsklimat. Det har ni bidragit till genom åtgärderna mot företagar-
na och genom återställarpolitiken på många olika områden, inte bara på
skatteområdet. Därför kommer de nya jobben inte till. Det blir bara
AMS-jobb. Det är AMS-jobb, AMS-jobb och återigen AMS-jobb.
Genom en felaktig politik är vi på väg att få ”en nation i AMS”. Därför
vill vi förändra. Sänkta skatter har stor betydelse när det gäller att ska-
pa ett gott företagarklimat och nya jobb inom den privata sektorn. Detta
är nödvändigt.
När det gäller regeringens trovärdighet kan man ifrågasätta de
dubbla budskapen. Göran Persson var ju i Paris i slutet av mars och
uttryckte där bl.a. inför medierna att det inte skulle bli några fler skat-
tehöjningar i Sverige. Men dagarna efter frågade Carl Fredrik Graf här
i kammaren Ingvar Carlsson om hela regeringen stod bakom det.
Självklart, sade Ingvar Carlsson. Men han kompletterade det svaret
något genom att säga att det kan vara fråga om vissa smärre saker, vissa
smärre justeringar av skatterna. Jag bortser då från EU-medlemskapets
finansiering, som ju redan var aviserad.
Det dröjde emellertid inte mer än en vecka förrän det blev ungefär 1
miljard i nya skatter genom uppgörelsen med Vänstern om begränsad
rätt att dra av för pensionsförsäkringar. Det ligger ingen trovärdighet i
en sådan politik.
Därefter aviserade ni dessutom ungefär 10 miljarder i likvidi tetsin-
dragning plus ökade skatter och ökade effekter för småföretagare när
det gäller de regler för inbetalning av moms som nu är aviserade. Inte
undra på att förtroendet för regeringen sviktar när man ena dagen säger
en sak och därefter handlar på ett helt divergerande sätt!
Anf. 34 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Karl-Gösta Svenson, liksom alla andra moderater, talar
alltid om skattechocker. Jag tyckte att jag upplevde en skattechock när
Bo Lundgren och Moderaterna så att säga bestämde om skattepolitiken.
Man höjde ju skatten för vanliga inkomsttagare med ungefär 30 miljar-
der och sänkte skatten för förmögenhetsägare och andra. Det kallar jag
för skattechock, Karl-Gösta Svenson!
Karl-Gösta Svenson säger att det inte blir några nya jobb med vår
politik. Men jag kan upplysa Karl-Gösta Svenson - om han själv inte
läst om det i tidningarna och följt den aktuella debatten - att ungefär
100 000 nya jobb kommer att skapas i år. När vi går igenom vår politik
här i kammaren, med allt som vi tillsammans med Centern har lagt fram
i bl.a. kompletteringspropositionen, räknar vi med 180 000 nya jobb.
Där finns det en markant skillnad mellan oss socialdemokrater och
Moderaterna i politiken. För oss har alltid jobben, jobben, jobben varit
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
31
Prot. 1994/95:102
10 maj
Skattepolitik
32
den viktigaste ledstjärnan på alla politikerområden, Karl-Gösta Sven-
son!
Anf. 35 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
Fru talman! Det är inte riktigt så, Anita Johansson! Under en
mycket stor del av en 40-årsperiod har Socialdemokraterna regerat
Sverige. Under den tiden har vi inte nettoökat med ett enda jobb inom
den privata sektorn. Det måste vi åtgärda. Det gör vi inte genom att
straffbeskatta företagandet, utan det gör vi genom att ha ett bra företa-
garklimat. Då har skatterna en väldigt stor betydelse.
Vi i den borgerliga regeringen under förra mandatperioden tog med
kraft oss an detta och gav förutsättningar för ett gott företagarklimat,
för en ökad tillväxt i ekonomin och för nya jobb inom den privata sek-
torn. Vi var på väldigt god väg. Tyvärr fick vi inte förnyat förtroende.
Men ni har gått tillbaka till det gamla och återställt allting. Nya jobb
tillkommer bara genom AMS försorg. Men de är inte långsiktiga, Anita
Johansson!
Jag skulle tacka min Gud om vi snabbt kunde få 100 000 jobb med
er politik. Det vore mycket bra för Sverige. Tyvärr är det inte så. Nya
jobb inom den privata sektorn efterfrågas, och de måste komma till.
Det måste ske genom stimulanser, sänkta skatter och ett gott företa-
garklimat. Det är den enda vägen i det här avseendet. Då gäller det att
visa att man har en politik som är långsiktig och konstruktiv och som
innebär att de löften som ges också motsvarar det som verkställs några
dagar eller någon vecka efter det att man uttalat sig.
Anf. 36 ANITA JOHANSSON (s)
Fru talman! Karl-Gösta Svenson talade, tror jag, om ett 44-årigt
socialdemokratiskt regeringsinnehav. Det är bara att beklaga att det har
brutits några gånger, för annars hade det här landets ekonomi kanske
sett litet annorlunda ut.
Jag är övertygad, Karl-Gösta Svenson, om att vår politik kommer
att innebära att sysselsättningen blir bättre. Jag är också övertygad om
att den uppgörelse som vi nu har träffat kommer att innebära att räntor-
na sjunker och kronan stärks, vilket är vanvettigt viktigt för det här
landet. Det borde också Karl-Gösta Svenson inse.
Naturligtvis behövs det långsiktighet. Det håller jag med om. Men
ibland när man gör upp om saker och ting får man både ge och ta, Karl-
Gösta Svenson! Så är det med demokratin och politiken.
Sedan vill jag kommentera ett par saker i Karl-Gösta Svensons an-
förande. Han hänvisade till Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Lars
Hedfors och till deras debattartiklar och brev i valrörelsen. Ja, vad vi
lovade i valrörelsen, Karl-Gösta Svenson, var att återigen se till att
skatterna blir rättvisa. Det som vi har hållit på med sedan vi återfick
regeringsinnehavet är att ändra på det som Karl-Gösta Svenson så vil-
ligt röstat för - hög beskattning för vanliga löntagare och sänkta skatter
för de rika i vårt samhälle.
Jag räknade inte hur många gånger Karl-Gösta Svenson talade om
avdrag i sitt anförande. Det var ju avdrag, avdrag, avdrag, avdrag. Men
jag skall noga göra det när jag studerar protokollet. Det är ett enda
avdragshysteri som Moderaterna återigen står för.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU21
Företagsskatt
Anf. 37 CARL ERIK HEDLUND (m)
Fru talman! Det finns en hel del underligheter i svensk skattepolitik.
I dag skall vi debattera ett av de i särklass mest svårförståeliga fenome-
nen, nämligen dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.
Redan uttrycket dubbelbeskattning visar att detta är något extraor-
dinärt, något som avviker från gängse mönster. Men det indikerar också
att det här är ett område som staten från allmänna synpunkter gärna vill
hålla efter och som följaktligen skall beskattas extra hårt. Det skall
kanske till sin natur jämföras med miljöskatter. De sägs ju tillkomma
för att vi skall förändra vårt beteende så att belastningen på miljön blir
mindre.
Dubbelbeskattningen av företagen har naturligtvis en liknande ef-
fekt på företagandet. Företagandet skall tydligen hållas efter!
Fru talman! Ser vi på utvecklingen i Sverige under de senaste 30-
40 åren har också det privata näringslivet pressats tillbaka i förhållande
till den offentliga sektorn. Ja, det är i själva verket inte bara i relativa
termer som tillbakagången skett. Sedan 1950 har praktiskt taget inga
nya jobb tillkommit i den privata sektorn, sett som en enhet. All ex-
pansion i sysselsättningen har skett i den skattefinansierade sektorn.
Sent omsider har emellertid socialdemokraterna kommit fram till att
det inte kan fortsätta på det här viset. Statsskulden växer. Räntorna är
skyhöga, den svenska kronan svag och arbetslösheten rekordhög. Ut-
vecklingen måste ändras!
Nu hade den borgerliga regeringen gjort en mängd både stora och
små förändringar som skapat ett mycket positivt företagsklimat. Jag har
aldrig under mina mer än 30 år i företagsvärlden upplevt en sådan
optimism och arbetsglädje som under de här åren. Trots den stora all-
varliga ekonomiska krisen fanns det vägar ut ur eländet, och det fanns
egentligen bara ett stort frågetecken: Vad händer om socialdemokrater-
na kommer tillbaka? Det var inte lätt att veta före valet. Många företa-
gare trodde nog att det inte skulle bli så många förändringar eftersom
man trodde att alla, inklusive socialdemokraterna, förstod hur viktigt
det är att åstadkomma en positiv tillväxt i den privata sektorn. Men
snart nog fick vi ta del av den s.k. återställarpolitiken. Vi kan nu också
se hur optimismen bland såväl hushåll som företag förbytts i pessimism
om den framtida ekonomiska utvecklingen.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
34
Finansminister Göran Persson har här i kammaren hållit ödesmätta-
de tal om det utomordentligt allvarliga läge som Sverige befinner sig i.
Skattehöjningar på en rad olika områden och neddragningar i de of-
fentliga utgifterna räcker uppenbarligen inte för att övertyga våra lån-
givare om att Sverige är på väg att klara upp sina affärer. De som ana-
lyserar Sverige vet att det är en omöjlighet att på detta viset sanera
ekonomin och samtidigt tro att man kan ha ett fungerande samhälle
som står sig i den hårdnande internationella konkurrensen. Det måste
till något mer: en stark signal att Sverige verkligen vill komma tillbaka
som en stark industri- och företagsnation.
Fru talman! Läser man den regeringsförklaring som Ingvar Carlsson
lämnade förra hösten verkar det som om regeringen också insåg detta.
Det heter nämligen så här om företagen i regeringsförklaringen: ”Den
avgörande förstärkningen måste därför komma till stånd genom ökad
tillväxt och bättre sysselsättning. De nya arbetstillfällena måste i första
hand komma till stånd i näringslivet. Sverige behöver fler företag och
fler företagare.”
Varför stod inte hela näringslivet upp och jublade när man fick höra
detta? Jo, därför att ord och handling inte stämmer överens. Samtidigt
kom, som vi vet, många destruktiva skatter, avgifter, arbetslagar m.m.
tillbaka!
Återställarpolitiken gick före både förnuftet och den nyvunna insik-
ten att Sverige behövde fler företag och företagare.
Hur kan man återinföra dubbelbeskattning på företagande och sam-
tidigt säga sig vilja få till stånd ökad tillväxt och högre sysselsättning
genom fler företag och företagare?
Fru talman! Jag har kommit fram till att det måste bero på att man
inom socialdemokratin fortfarande inte förstår hur företag uppstår och
utvecklas. Man vet inte vilka regler och förutsättningar som är de bästa
för att åstadkomma ett positivt företagsklimat.
Företagare är realister. De ser på resultatet och bryr sig mindre om
vad som sägs. Vackra ord är de vana att höra. Men det gäller för soci-
aldemokraterna att visa att man menar allvar också, och det kan man
bara göra i handling!
Fru talman! I dag skall vi debattera företagsbeskattningen, som är
en del av den totala bilden av svenskt företagande.
Som jag sade inledningsvis är redan begreppet dubbelbeskattning
en tydlig fingervisning om hur regeringen och socialdemokraterna
egentligen ser på företagandet. Trots allt vackert tal i regeringsförkla-
ringen och på valmöten i höstas är uppfattningen att vinster i företa-
gandet är något som skall motarbetas eller åtminstone beskattas or-
dentligt, dubbelt upp för säkerhets skull.
Detta är djupt olyckligt. Om man menar någonting med det som står
i regeringsförklaringen måste socialdemokraterna vara extra tydliga i
sina signaler till företagarna. De tidigare spåren förskräcka, och social-
demokratins trovärdighet bland företagare är sedan tidigare extremt
låg.
Jag är fascinerad över att socialdemokrater, kommunister och mil-
jöpartister tycks tro att man skall få i gång företagandet när man sam-
tidigt straffbeskattar det. Höjda bidrag och någon form av fördelnings-
politik mellan företag tycks föresväva dem som en lösning. Kan inte
utvecklingen i den f.d. socialistiska delen av Europa vara en tydlig
fingervisning om vad som händer om man för en sådan politik och om
hur mycket bättre utvecklingen har blivit när företagen där fått möjlig-
het att utvecklas?
Fru talman! Det kan inte vara så svårt att förstå hur illa dubbelbe-
skattningen slår. Om mina bankräntor och obligationsräntor bara be-
skattas en gång, medan aktieutdelningen beskattas både i företaget och
hos mig, måste givetvis avkastningen på det egna kapitalet i företaget
vara avsevärt högre för att möjliggöra en lika stor avkastning efter skatt
åt mig som ägare. Aktiekapitalet är dessutom ett riskkapital i motsats
till banksparandet, så avkastningskravet ökar ytterligare. Med dagens
höga räntor blir avkastningskravet mycket högt - alltför högt för att
skapa tillväxt, alltför högt för att skapa många nya riktiga jobb.
Skatteutskottet skriver också i sitt betänkande: ”1 Sverige föreligger
det en brist på industriellt inriktat kapital. Det är därför av stor betydel-
se att skapandet av riskvilligt kapital inte försvåras. Detta gäller för
såväl små som stora företag.” Trots detta konstaterande motsätter sig
utskottets majoritet att ändra på dubbelbeskattningen, en av de mest
kontraproduktiva skatter som Sverige har.
Tyskland, Finland, Frankrike, Norge, Grekland, Irland, Italien har
alla fullständig enkelbeskattning av aktievinster, medan Storbritannien,
Spanien och Portugal har reduktioner på mellan 75 % och upp till
100 %.
Fru talman! Nackdelarna med dubbelbeskattning kan sammanfattas
i några punkter:
För det första blir det sämre tillgång på riskvilligt kapital i Sverige.
Detta medför i sin tur att det utländska ägandet i våra storföretag ökar.
De utländska ägarna har en enkelbeskattning och kan alltså ställa andra
avkastningskrav än vad svenska aktieägare gör.
För det andra måste de mindre och mellanstora företagen, börsnote-
rade eller andra, kunna visa en väsentligt högre lönsamhet än de stora
konkurrenterna i Sverige för att över huvud taget få tillgång till risk-
kapital.
För det tredje innebär detta att kostnaderna för nytt kapital ökar.
För det fjärde kommer en hel del investeringar och företagsidéer
aldrig att förverkligas beroende på de uppdrivna avkastningskraven.
För det femte låser de vinstrika företagen in sitt kapital. Det delas
inte ut till ägarna utan används i företaget, eftersom det är det skatteop-
timala sättet att agera. Risken är då stor att vi får fler konglomerat och
att kassastinna företag blir uppköpta av utländska intressen.
För det sjätte kommer för litet riskkapital på marknaden att kunna
allokeras till helt nya företag.
Allt detta leder till att näringslivet kommer att få en sämre förnyel-
se, sämre rörlighet och en felaktig struktur. Och naturligtvis skapas inte
alls så många riktiga nya jobb som annars skulle kunnat ske.
Fru talman! Jag vet att regeringen vill kompensera dessa utveck-
lingstendenser med en ökad flora av bidrag, stimulanspaket, m.m. Detta
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
35
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
är enligt min uppfattning beviset på hur litet man förstår av företagan-
dets idé och villkor. Sverige skall ha riktiga företagare och inga bi-
dragssökande personer. Spelreglerna skall vara klara och entydiga, och
framför allt skall de inte motarbeta företagandet.
Fru talman! Nog skulle det vara bra intressant att få veta det fiffiga i
att straffbeskatta företag i förhållande till ett helt riskfritt sparande och
hur man tror att man skall få ett ökat företagande på detta sätt. Än har
jag inte sett någon sådan förklaring. Jag vet att vi i dag inte heller
kommer att få någon, helt enkelt därför att det inte finns någon vett och
reson i att bestraffa och beskatta något som man uttryckligen vill skall
växa.
Fru talman! Vi moderater vill att riksdagen beslutar att slopa dub-
belbeskattningen på aktieutdelningar enligt de regler som gällde under
1994 med verkan från den 1 januari 1996.
Fru talman! Jag får härmed yrka bifall till reservation 1. Självfallet
står vi moderater också bakom våra övriga reservationer, men för tids
vinnande nöjer jag mig med detta yrkande.
Anf. 38 ROLF KENNERYD (c)
Fru talman! Under debatten om föregående betänkande framhölls
av flera talare vådan av olika besked vid olika tidpunkter, och särskilt
när det är kort mellanrum mellan dessa tidpunkter. Det är naturligtvis
ett riktigt konstaterande. Det är inte bra med olika besked under kort
tidsrymd.
Vad är det då för lärdom som vi allesammans borde kunna dra av
detta konstaterande? Om man hyllar samarbetets princip är det i vart
fall att avstå alltför överdriven och självsäker argumentation. Verklig-
heten är, som jag pekade på under föregående debatt, alltid en balans-
gång mellan å ena och å andra sidan. Det är viktigt att i sin argumenta-
tion redovisa såväl fördelar som nackdelar med olika företeelser.
Det är först då man kan både ge och ta. Det är först då som man kan
åstadkomma resultat. Det är då det blir möjligt att åstadkomma återin-
förande av kvittningsrätt för nystartade företag. Det är då det blir möj-
ligt att införa riskkapitalavdrag. Det är då det blir möjligt att seriöst
diskutera enkelbeskattning för små och medelstora företag.
Det är inte via reservationer till olika betänkanden som vi skapar re-
sultat och beslut i denna kammare, utan det är viljan och förmåga att ge
och ta argument, att väga för- och nackdelar, som ger påverkan på
beslut. Det är då fullständigt meningslöst att ägna sig åt årtalsexercis
liknande den som Michael Stjernström ägnar sig åt när det gäller Cen-
terns uppfattning beträffande kvittningsrätten. Vår uppfattning beträf-
fande kvittningsrätten är alltjämt att det vore värdefullt om den kunde
införas 1995. Men genom att ge och ta har vi nu sett till att den återin-
förs 1996. Det är bra att så sker. Det är det som är konstruktiv opposi-
tionspolitik.
Jag önskar såväl Michael Stjernström som andra välkomna att i
konstruktiv anda lösa våra gemensamma problem. Då måste man lämna
retorikens värld och närma sig verklighetens värld, ta och ge argument
36
och väga för- och nackdelar. Jag hoppas att vi skall kunna göra det
framöver i skatteutskottet.
Fru talman! Jag har inga yrkanden till detta betänkande.
Anf. 39 ISA HALVARSSON (fp)
Fru talman! Sverige är inte en företagarnation. Men vi måste bli.
Klimatet och kulturen måste förändras. Det krävs en dramatiskt annor-
lunda värdering av företagandet som livsstil för att Sverige skall kunna
få fram de hundratusentals nya jobb i den privata sektorn som behövs
för att massarbetslösheten skall besegras.
Socialdemokraterna har i grunden ett slags manipulativt förhållande
till företagsamheten. Företagen skall vara lönsamma för att kunna
mjölkas. Men faktum är att om man vill att en halv miljon nya arbets-
tillfällen netto skall växa fram i det privata näringslivet under resten av
90-talet krävs ett värderingsklimat där entreprenören är en huvudper-
son, en person och inte en mjölkkossa.
Kampen mot arbetslösheten måste vara en kamp för de människor
och processer som skapar de nya jobben i Sverige. Det kan låta själv-
klart. Men alltför ofta handlar svensk debatt om att rädda jobb i stället
för att skapa jobb. Alltför ofta framställs arbetsmarknadsministern och
AMS-chefen som huvudpersoner i kampen mot arbetslösheten. Det är
de inte och har aldrig varit.
Sverige behöver självfallet en fungerande arbetsmarknadspolitik.
Men den kan aldrig ersätta eller skapa en fungerande arbetsmarknad.
För att en sådan arbetsmarknad ska uppstå krävs det att det ständigt
åstadkoms ett stort utbud av nya arbetstillfällen. De ska framför allt
komma till i verksamheter som står sig väl i internationell konkurrens
och som ger underlag för höga löner och därmed ett högt välstånd.
Enligt alla försök att bedöma framtiden kommer nettotillskottet av
nya jobb i allt väsentligt att komma inom den privata tjänstesektorn,
där småföretagen är starkt dominerande. Tjänstesektorn är mångfacet-
terad. Där finns både kvalificerade företagartjänster och hushållsnära
servicenäringar. Den kan heller inte diskuteras isolerad från industrin.
Starka och konkurrenskraftiga industriföretag är tvärtom av vital bety-
delse för tillväxten i den industrinära delen av tjänstesektorn.
Även om alla räknar med att tjänstesektorn skall expandera ytterli-
gare tyder det mesta på att tillväxten inte blir tillräcklig för att motver-
ka bortfallet av andra jobb. Vi vet också att den arbetskraftsintensiva
tjänstesektorn är mer känslig för höga skatter än varuproduktionen.
Helst bör momsbelastningen på privata tjänster minskas.
Vi bör påverka EU att ändra sina regler så att medlemsländerna till-
låts att ha lägre moms på tjänster än på varor. Men reformarbetet får
inte förlamas i väntan på att sänkt tjänstemoms skall bli möjlig. Om
inte en lättnad kan ske genom att momsbeskattningen på ett eller annat
sätt minskar bör arbetsgivaravgifterna på tjänster sänkas.
Det Sverige behöver är inte bara en god konjunktur utan även en i
väsentliga avseenden ny ekonomisk kultur. Hundratusentals enskilda
människor i vårt land skall känna att det är mödan värt att starta ett nytt
eget företag eller att expandera ett småföretag som redan finns.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
37
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
38
Ingen politiker kan veta vilka dessa människor är, vilka uppslag de
har och vilka affärsidéer som kommer att visa sig bärkraftiga. Det poli-
tiker kan göra är främst två saker: att undanröja hinder och att ge signa-
ler i stort och smått om ett nytt företagarklimat i vårt land.
En vattendelare i detta sammanhang gäller synen på företagarna och
fördelningspolitiken. När vi folkpartister diskuterar företagandets skat-
tevillkor ser vi människor av kött blod som gör en samhällsnyttig insats
och om de får rätt uppmuntran kan skapa både jobb och välstånd. Vi
har i Sverige underskott på människor som vågar ta steget ut i företa-
gandet.
Det handlar självfallet om att stimulera innovatörer och entreprenö-
rer. Men det är minst lika viktigt att skapa en annan förståelse för och
inlevelse i de redan verksamma småföretagens situation. När politiken
utformas måste man ta hänsyn inte bara till företaget utan också till hur
det som sker påverkar människan bakom verksamheten. Han eller hon
sitter med ansvaret och tvingas ofta fatta svåra beslut helt ensam.
I en strategi för hög sysselsättning och låg arbetslöshet går det inte
att utesluta det fundamentala kravet på förbättrad riskkapitalförsörj-
ning. Vi i Folkpartiet vill förbättra riskkapitalförsörjningen genom att
avskaffa den dubbla beskattningen av företagens vinster. Vinster skall
bara beskattas en gång, inte som i dag, efter socialdemokraternas åter-
ställare, både i företaget och hos den som tar emot aktieutdelningen. En
sådan reform skulle radikalt förbättra företagens förutsättningar att få
fram nytt riskvilligt kapital. Dubbelbeskattningen är i praktiken en
straffbeskattning på nya jobb.
I dag är det dyrare att betala en utbyggnad av företaget med eget
kapital än med lånat kapital, och detta i ett läge när den låga soliditeten
i våra småföretag är ett mycket stort problem. Ett avskaffande av dub-
belbeskattningen skulle rätta till detta.
Dubbelbeskattningen innebär problem i flera avseenden, men det
tycks vara ett oöverstigligt pedagogisk problem att få socialdemokrater
att inse detta. Genom dubbelbeskattningen är det billigare för företagen
att använda lånefinansiering för sina investeringar än att gå in med nytt
eget kapital. Härigenom har företagens soliditet blivit för dålig. Både
deras förmåga att rida ut kriser och konjunkturnedgångar och deras
expansionsmöjligheter har på det sättet försämrats.
Dubbelbeskattningen har också den nackdelen att den medverkar
till att låsa in gamla vinster i företagen. Den reser en skyddsmur kring
företagets egna projekt. Mindre företag som bara har tillgång till en
svensk riskkapitalmarknad eller i de flesta fall ingen riskkapitalmark-
nad alls är beroende av de insatser som företagaren själv och hans
personliga nätverk kan ställa upp med, t.ex. fastrar och mostrar osv.
Här innebär dubbelbeskattningen en klar fördyring. Många projekt som
borde genomföras kan på grund av den helt enkelt inte möta kapitalav-
kastningskraven.
Satsningar i små företag kräver redan i sig en extra riskpremie jäm-
fört med andra aktieplaceringar. Det beror på att det generellt sett inne-
bär en större risk att satsa i småföretag och på att investeringen har en
mycket dålig likviditet, dvs. det är svårt att dra sig ur.
Den grundläggande frågan som måste ställas är: Hur skall man få
människor att satsa på riskabla och hårdbeskattade investeringar när
nettoränta kan fås på högavkastande riskfria statsobligationer?
Det är obegripligt att socialdemokraterna kan tro att det kommer
fram nya företag och jobb bara för att de önskar det.
Fru talman! Dubbelbeskattningen på aktier måste bort. Jag yrkar bi-
fall till reservation nr 1 i detta betänkande.
Anf. 40 PER ROSENGREN (v)
Fru talman! Det är litet märkligt att den här skattedebatten väldigt
litet handlar om just företagsskatter och förslag till lösningar på de
problem som finns för små och medelstora företag.
I mitt anförande tänkte jag ta upp dessa problem, dvs. företagsbe-
skattningen, och de förslag till lösningar på problemen som vi i Väns-
terpartiet har lanserat i vår företagsskattemotion.
Det är kanske ganska naturligt att de tidigare talarna inte har berört
företagsbeskattningen som sådan. Det snåriga regelverk som de har
varit med om att införa mot just små och medelstora företag är ju deras
verk. Då vill man inte gärna stå här i kammaren och ta upp den debat-
ten, men det tänker jag göra.
Jag skall försöka beskriva företagsbeskattningen i ett litet historiskt
perspektiv. Under 40-, 50- och 60-talen kunde små och medelstora
företag själva i stort sett göra sina deklarationer och sina bokslut. Man
hade något som hette lagerreserv. Man tillförde något som hette inves-
teringsfonder för konjunkturutjämningen. Man hade visserligen litet
olika regler beroende på vilken företagsform det handlade om, men
regelsystemet var trots allt ganska enkelt.
Sedan har det då börjat. Under 80-talet förändrade man avsätt-
ningsmöjligheterna till lagerreserven, man förändrade reglerna vad
gäller investeringsfonderna och sedan kom den beramade skatterefor-
men med SURV-avsättningar där framför allt K-SURV:en, dvs. kapi-
tal-SURV:en, t.o.m. fick Lagrådet att framföra en viss kritik mot
komplexiteten i regelverket.
Efter detta har man infört något som heter expansionsmedel, ränte-
fördelning. Det är också underlag som skall räknas fram som är helt
groteska. Det tar kanske tre-fyra timmar för en revisor att räkna fram
dem. Jag pratade med en revisor häromdagen. Han sade att han sedan
får sitta i en och en halv timme för att förklara för företagaren varför
han har gjort så. Då förstår man att dessa regler inte är anpassade till
den verklighet som vi lever i i dag.
I valrörelsen och i debatten under de senaste åren har alla slagit sig
för bröstet och tagit småföretagarna till sina hjärtan. Det är mycket
intressant att se vad som har åstadkommits för att göra förbättringar för
just dessa.
De borgerliga pratar fortfarande om dubbelbeskattningen. Det har
vi hört här i kammaren i dag. Det är dubbelbeskattningen som är ett
hinder för företagsutvecklingen. Jag återkommer till detta senare. Jag
vill först göra en definition av vad vi menar med småföretag.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
39
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
I debatten hör man ibland att småföretag är företag med mindre än
400 anställda, ibland är det 200 anställda, ibland är det 50 och ibland är
det mindre än 10. I vår småföretagarmotion har vi satt gränsen vid 50
anställda, trots att det faktiskt enligt min mening är ett ganska stort
företag som har 50 anställda.
Jag menar att vi i det här sammanhanget också måste titta på valet
av företagsform. Man är alldeles för inriktad på aktiebolagen. I väldigt
liten utsträckning studerar man handelsbolagens, kommanditbolagens
och framför allt de enskilda firmornas problem. I detta sammanhang
har detta med dubbelbeskattningen ingen relevans. Här finns inga såda-
na problem. Kapitaltillskotten och kapitaluttagen görs här som man
vill.
Men det är intressant att de borgerliga snävar in sig till att bara
prata om aktiebolag. Det visar också vilken blick de har och vilken
konstig verklighetsuppfattning de har när det gäller småföretagen. Det
har i och för sig införts en form av likställdhet mellan aktiebolag och
enskilda firmor och handelsbolag genom reglerna om expansionsmedel.
Men dessa regler gör ju att de flesta småföretagare inte har någon möj-
lighet eller inte orkar använda detta på grund av komplexiteten i regel-
systemet.
Vad har då Vänsterpartiet för förslag? I vår småföretagarmotion har
vi lagt in två väsentliga delar som vi tycker är mycket viktiga. För det
första vill vi ta bort egenavgifterna på de första 40 000 kronorna på
resultatet. Det handlar alltså om en skattelättnad för de små företagen,
enskilda firmor, handelsbolag och kommanditbolag. Detta skulle hjälpa
väldigt många småföretagare som i dag ligger på gränsen för att över
huvud taget få verksamheten att gå runt.
Vi vill också kompensera småföretag, dvs. företag med mindre än 50
anställda - det gäller även aktiebolag i detta fall -, för de högre räntor
som vi har i Sverige i förhållande till övriga Europa. Vi har därför
föreslagit en form av skatteavdrag som skulle reducera ränteskillnaden
med ungefär 3 %. Det skulle på fem år ge en 15-procentig reduktion, i
princip i form av direkt skatteavdrag.
Isa Halvarsson och Carl Erik Hedlund tar upp dubbelbeskattningen
och menar att sparandet skall behandlas likformigt. Om man studerar
aktiefondernas broschyrer finner man att aktiesparandet har varit den
mest lönsamma sparformen under 30-40 år och inte på något sätt har
inneburit någon riskkapitalavsättning. Också det är ett mycket säkert
sparande. Det är denna typ av sparande som ni vill gynna.
Vi har inom Vänsterpartiet i och för sig varit inne på att dubbel-
skattningen skall tas bort, men vi menar att utdelningen då i stället
skall göras avdragsgill i företaget. Vi tycker att det är en betydligt bätt-
re lösning. Vi har haft modeller för detta i Sverige, och jag tror att man
i diskussionen med EU skulle kunna gå den vägen. Det finns länder
som har gjort det.
Vad gäller bolagsskatteuttaget har man inom EU föreskrivit att ni-
vån på detta skall vara minst 30 %. Vi har i Sverige en bolagsskatt om
28 %, och vi vill höja den till 30 %.
40
Jag vill också erinra om att vi har infört en värnskatt för högin-
komsttagare i vårt land, dvs. vi har höjt marginalskatten med 5 %. Vi
föreslår i dag i vår motion med anledning av kompletteringspropositio-
nen att även företagen skall betala en värnskatt. Man kan diskutera
nivån, men vår avsikt är att den skall ge ungefär 2 miljarder. Om vins-
ter över 50 miljoner beskattas med ytterligare 5 %, torde detta ”mellan
tummen och pekfingret” ge ungefär 2 miljarder.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till framför allt de borgerliga
men även till socialdemokraterna: Är ni beredda att genomföra föränd-
ringar inom företagsbeskattningens område vilka innebär förenklingar,
eller är ni nöjda med det skattesystem som ni har byggt upp inom före-
tagssektorn? Varken Isa Halvarsson eller Rolf Kenneryd sade något om
detta i sina anföranden.
Isa Halvarsson var inne på en intressant tanke, nämligen att den pri-
vata tjänstesektorn på något sätt måste subventioneras. Man kan i det
sammanhanget diskutera momsnivåerna eller arbetsgivaravgifterna.
Också vi har i vår motion med anledning av kompletteringspropositio-
nen angivit en sådan inriktning. Vi menar att det är riktigt att inteckna
kanske ungefär 5 miljarder. Efter en utredning kan man kanske komma
fram till hur en sådan sänkning skall gå till eller till hur man skall gyn-
na den privata tjänstesektorn. Men vi stannar inte vid den privata
tjänstesektorn. Vi menar att det skall avsättas pengar även till tjänsterna
inom vård och omsorg. Vi anser att man skulle kunna använda ungefär
5 miljarder även till en sådan sänkning.
Carl Erik Hedlund säger att det privata näringslivet har pressats till-
baka av den offentliga sektorn, som har expanderat. Detta är en mycket
grov beskrivning av verkligheten. Vet Carl Erik Hedlund hur mycket
som utbetalades i företagsstöd från svenska staten 1994/95? Det hand-
lade om ungefär 80 miljarder kronor i direkta och även indirekta sub-
ventioner till näringslivet. 80 miljarder kronor! Ändå har man mage att
stå här och säga att det privata näringslivet har pressats tillbaka. Det är
en mycket underlig beskrivning av verkligheten.
Carl Erik Hedlund säger också att den borgerliga regeringen har
skapat nya och bra regler för företagen. Jag tycker att Carl Erik Hed-
lund skall tala med småföretagarna om detta. Jag har själv varit eko-
nomisk konsult åt 16 småföretag - jag håller av förklarliga skäl på att
avveckla verksamheten. De är inte nöjda med den borgerliga skattepo-
litiken. De tycker att regelsystemet är vidrigt, för att tillgripa det ord
som dessa företag själva använder.
Jag håller med Carl Erik Hedlund om att företagare är realister. De
vet vad som är bra för dem, och de vet att det regelsystem som de bor-
gerliga har varit med om att införa inte är bra.
Så till en fråga som inte har med skattedebatten att göra. Jag kallar
inte Centerpartiet för Bondeförbundet, och jag kallar inte Moderaterna
för Högerpartiet. Carl Erik Hedlund får gärna kalla mig kommunist,
men kalla inte partiet för Kommunisterna! Jag kan stå för begreppet
kommunist, men att generalisera på detta sätt är att dra ned debatten till
en ganska låg nivå.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
41
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
42
Anf. 41 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Jag vill ge Per Rosengren rätt i att det finns för mycket
av krångel och byråkrati och av konstiga regler, speciellt för fåmansfö-
retagen. Man skall inte behöva anlita skatteexpertis och konsulter för
att kunna förstå våra skatteregler. Vi har i ett program som vi har kallat
En socialliberal modell, 50 steg till fler jobb, sagt att man måste minska
krånglet i våra småföretag.
Till det som krånglar till det för småföretagen hör bl.a. arbetsrätten,
men det mumlas också om förslagen om en tidigareläggning av
momsuppbörden. Dessa skulle få förödande konsekvenser just för
småföretagen, som har stora svårigheter att själva klara sin redovisning.
Jag menar att det finns mycket att göra på detta område.
Anf. 42 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Jag tror att Isa Halvarsson och jag kan vara eniga. Jag
tror att Folkpartiet och Vänstern tillsammans kan jobba för bättre och
enklare regler för småföretag och verkligen kan ta tag i skattepolitiken.
Jag vill inte just nu diskutera arbetsrätten, eftersom det är skatte-
politiken som vi behandlar. Däremot lutar jag när det gäller momsupp-
börden åt samma uppfattning som Isa Halvarsson, att den likviditetsin-
dragning som kan ske under framför allt de kortare perioderna kan
komma att medföra väldigt stora problem, speciellt för små företag,
enskilda firmor och handelsbolag.
Vi får väl se om övningarna natten mellan den 4 och 5 april mellan
Socialdemokraterna och Centern har givit frukt även på detta område. I
annat fall kan vi kanske enas om någon form av reservation i det sam-
manhanget.
Anf. 43 CARL ERIK HEDLUND (m) replik
Fru talman! Per Rosengren känner att han i motsats till mig lever i
den verkliga världen. Han säger att han har kännedom om många små-
företag och har jobbat som konsult för sådana. Jag har i bara 30 år
arbetat enbart i företag, både stora och små, och är delägare i småföre-
tag. Jag tror att jag med en viss kunskap och med en viss erfarenhet kan
uttala mig om de här frågorna.
Visst tändes det under den föregående regeringens tid ett hopp
bland många företag om att det skulle bli företagsvänliga regler så att
man skulle kunna expandera. Det började anställas i företagen. Alla
opinionsundersökningar visade också att optimismen bland företagen
steg.
Per Rosengren säger att det inte är riskfyllt att spara i aktier därför
att det inte händer någonting. Är han inte medveten om att börsnotera-
de företag faktiskt gick i konkurs under den föregående mandatperio-
den? Det är i allra högsta grad bevis för att aktieägande innebär en risk.
Per Rosengren tycker att jag är litet oförskämd som säger att det
privata näringslivet har pressats tillbaks av den offentliga sektorn. Vad
jag sade var att det inte har skapats några nya jobb inom den privata
sektorn sedan 1950 och att näringslivet på den punkten har pressats
tillbaks av den offentliga sektorn. Alla som har varit med i lönerörel-
serna, vilket jag i allra högsta grad har varit, vet också att den offentli-
ga sektorn under en längre period var löneledande. Det skapade sådana
förutsättningar att det inte var möjligt för det privata näringslivet att
expandera.
Anf. 44 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Det är intressant att höra om Carl Erik Hedlunds bak-
grund.
Som jag uppfattar det är han nöjd med skattelagstiftningen och det
regelsystem som finns. Jag kan inte tolka repliken på något annat sätt.
Det är min bestämda uppfattning att ett slopande av dubbelbeskatt-
ningen inte skulle öka företagandet. Ett ökat företagande sker i första
hand genom nystart. Nystart av företag sker i handelsbolag och i for-
men enskild firma. Där har dubbelbeskattningen över huvud taget ingen
betydelse.
Diskussionen om huruvida företagen har pressats tillbaka hör snara-
re hemma i en finanspolitisk debatt, men det var så Carl Erik Hedlund
sade. Det innebär att någon - i detta fall är det underförstått staten eller
riksdagen - på något sätt pressat tillbaks den fria företagsamheten. Det
är inte så. 80 miljarder utgick i indirekt och direkt stöd åt företagen
under 1994/95.
Carl Erik Hedlund modifierar sig och säger att den offentliga sek-
torn varit lönebildande i lönerörelsen. Är det den fria förhandlingsrät-
ten man är beredd att förkasta? Vi skall kanske ha en statlig inkomst-
politik som anger hur mycket de olika företagen skall betala? Är det
den vägen Carl Erik Hedlund vill gå?
När det gäller lönerörelsen är det faktiskt förhandlingsrätten Carl
Erik Hedlund tar upp till diksussion. Det hör egentligen inte hemma i
skattedebatten.
Är Carl Erik Hedlund nöjd med skattelagstiftningen? Tycker han att
den är bra och lämplig för alla de små och medelstora företag som i dag
jobbar och sliter med att producera och som dessutom skall informera
sig om det vidriga regelsystem som skattelagstiftningen innebär?
Anf. 45 CARL ERIK HEDLUND (m) replik
Fru talman! Per Rosengren anför som bevis för den offentliga sek-
torns fantastiska förmåga att stödja privat näringsliv de miljoner som
har givits i bidrag. Vi inom näringslivet vill inte ha några bidrag. Vi vill
ha stabila, enkla regler och en rättvis beskattning. Då behöver vi inga
bidrag.
Beviset för att bidragspolitiken inte fungerar är just den utveckling
som har skett under de senaste åren.
Anf. 46 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Det handlar inte om miljoner, Carl Erik Hedlund, utan
om miljarder i stöd. Till detta skall läggas alla de beställningar som
gjordes under uppbyggnaden av den offentliga sektorn på framför allt
60- och 70-talen. Offentliga sektorn köpte otroligt mycket av just privat
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
43
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
44
näringsliv. Det var faktiskt detta som byggde upp stora delar av svenskt
näringsliv.
Hur hade Ericsson klarat sig i konkurrensen om man inte hade haft
Televerket som en samarbetspartner i sammanhanget?
Carl Erik Hedlund återkommer till att näringslivet vill ha stabila
och enkla regler. Men Carl Erik Hedlund kan ännu inte svara på varför
den borgerliga regeringen införde ett så groteskt regelsystem för före-
tagsbeskattningen. Det är tredje gången jag frågar Carl Erik Hedlund
detta, och jag lär inte få något svar. Jag förstår varför.
Man skäms över det regelsystem för företagssektorn som man har
skapat. Man skäms för det. På något annat sätt kan jag inte tolka den
tystnad som har rått här när det gäller företagsbeskattningen.
Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Låt mig inleda med en kommentar till Rolf Kenneryd,
som nämnde mitt namn tidigare i debatten.
Jag tycker att det är bra att Centerpartiet anser att det inte skall fin-
nas något glapp i kvittningsrätten under 1995. Jag antar att Centerpar-
tiet kommer att stödja den reservation som finns i betänkandet om
skattepolitiken.
Men jag har fortfarande inte fått något svar på frågan varför detta
glapp har uppstått. Kanske kan Lars Hedfors ge svar på detta i debat-
ten.
Nya arbetstillfällen är målet för många av de åtgärder som i dag fö-
reslås i samhällsdebatten. Intresset för nya arbetstillfällen är lätt att
förstå med hänsyn till arbetslöshetens mycket negativa konsekvenser
för den enskilde, samhället och inte minst för samhällsekonomin.
Förväntningarna på nya arbetstillfällen riktas i första hand mot de
mindre företagen. Det är naturligt med utgångspunkt från att studier av
svenska företag visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i
mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har uppstått genom ökad
sysselsättning i befintliga företag, medan en tredjedel tillkommit genom
nyetableringar.
Undersökningar visar också att det endast är 16 % av de små och
medelstora företagen som svarat för ökningen. Internationella under-
sökningar visar likaledes att endast ett fåtal företag åstadkommer ex-
pansionen.
Detta innebär att småföretagens betydelse för nya arbetstillfällen är
stor. Än viktigare i ett långsiktigt perspektiv är dock de små och me-
delstora företagens bidrag till förnyelse och tillväxt.
Kristdemokraterna vill utveckla tjänstesektorn. Tjänstesektorn sys-
selsatte 1993 70 % av arbetskraften och stod för 68 % av produktionen.
Privata tjänsteföretag stod för 38 % av sysselsättningen och 47 % av
produktionen. Den offentliga sektorn stod för 32 % av sysselsättningen
och 20,5 % av produktionen. Industrin stod endast för 26 % av syssel-
sättningen och 30 % av produktionen.
Vartannat nystartatat företag är ett tjänsteföretag. Enligt Statistiska
centralbyråns prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara
den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. Det handlar om branscher
som bygg- och anläggningsbranschen och om data, miljö, ekonomi,
försäkringar, medier, reklam, underhållning, turism, restauranger, frisö-
rer, skomakare, bilreparatörer, städbolag och tvättinrättningar.
En politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få
påtagliga positiva effekter på antalet nya jobb. En radikal sänkning av
tjänstemomsen från 25 till 12 %, som kristdemokraterna föreslår, skulle
öka efterfrågan på olika tjänster inom bl.a. nämnda branscher och rikta
sig till såväl andra företag som hushåll. Det skulle därmed ge många
nya jobb. En säkning av tjänstemomsen är betydligt viktigare än en
sänkning av matmomsen.
I vårt förslag ingår även en sänkning av arbetsgivaravgifterna med
1,5 procentenhet.
Fru talman! Nationalekonomerna har länge haft problem med att vi-
sa hur skattetrycket påverkar tillväxten. Nu har de fått hjälp av profes-
sor Arne Bj erhammar, som ingående prövat frågan teoretiskt. I en arti-
kel i Lantmäteritidskriften, nr 6 1994, skriver Bjerhammar och Curt
Nicolin att höga skatter ger sämre ekonomi. Det visar på ett högst sig-
nifikant samband mellan skattetryck - skattekvoten - och bruttonatio-
nalprodukten, dvs. BNP.
Att vi med nuvarande skattenivå vingklipper bruttonationalproduk-
ten långsiktigt är särskilt allvarligt för en ekonomi som Sveriges med
avseende på hur detta påverkar möjligheterna att sanera skulderna.
Fru talman! Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas
incitament för företagande. Skattesystemet bör så långt som möjligt
vara neutralt, dvs. att beskattningen inte skall få påverka ett företags val
av finansiering med nyemission eller lån. Avkastning av kapital bör
behandlas likvärdigt i skattehänseende. De överväganden som gjordes
hösten 1993 när den dåvarande riksdagen införde ett system för enkel-
beskattning av bolagsinkomster utgick från detta grundläggande förhål-
lande. Den dubbelbeskattning som tidigare gällde innebar att avkast-
ning på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag normalt beskattades
med 51 % medan avkastningen på riskfritt sparande beskattades med
30 %. Detta förhållande försvårade riskkapitalförsörjningen och där-
med den expansion som kan ge de nödvändiga nya arbetstillfällena i
privat sektor.
Hösten 1994 genomfördes på förslag av den socialdemokratiska re-
geringen en rad ändringar som innebär försämrade villkor för företa-
gande. Bl.a. återinfördes dubbelbeskattningen av det egna kapitalet.
Denna åtgärd medför negativa effekter för expansion och nyföretagan-
de, särskilt med hänsyn till de svårigheter att få tillgång till riskvilligt
kapital som företagen har i dag. Det är ingen tillfällighet att en enkelbe-
skattning står högt på företagarnas lista över önskvärda politiska åtgär-
der.
Reglerna för beskattning av delägare i fåmansföretag måste refor-
meras så att de ger bättre förutsättningar för företagande och nyföreta-
gande. Regeringen bör se till att dessa frågor får en skyndsam behand-
ling.
Kristdemokraterna anser att riksdagen bör besluta om en återgång
till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbe-
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
45
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
skattning. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga för-
slag till riksdagen med sikte på att riksdagen skall kunna fatta beslut
om lagstiftningen tidigt under hösten 1995.
Slutligen vill jag ställa en fråga. Var står socialdemokraterna i den-
na fråga i dag? Har ni någon strategi och målsättning för er företags-
skattepolitik? Denna fråga väntar på ett svar.
Fru talman! Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reservatio-
ner i betänkandet men yrkar endast bifall till reservation nr 1.
Anf. 48 LARS HEDFORS (s)
Fru talman! Sveriges ekonomi har på förfärande kort tid raserats.
Mellan åren 1991 och 1994 fördubblades den svenska statsskulden,
femdubblades det svenska budgetunderskottet och tredubblades arbets-
lösheten. Som vi hörde tidigare i debatten gick mellan 40 000 och
50 000 företag i konkurs.
Det är en förfärande utveckling. Det är nu den socialdemokratiska
regeringens minst sagt otacksamma uppgift att försöka ta oss ur detta
ekonomiska moras. Det kräver naturligtvis uppoffringar. Det kräver
besparingar. Vi vet att det är någonting som drabbar folk med relativt
små inkomster hårt. Det är smärtsamt för dem som drabbas. Det är
faktiskt också tungt för oss som tvingas fatta dessa beslut. Men det är
nödvändigt. Det är nödvändigt att vi gör det nu. Om vi väntar till en
kommande lågkonjunktur kommer det att bli etter värre.
Skall man göra sådana uppoffringar och besparingar måste de, på
ett eller annat sätt, kunna upplevas som någorlunda rättvisa. Det är här
skattepolitiken kommer in i bilden. Skattepolitiken är förmodligen det
bästa fördelningspolitiska instrument vi har att tillgå. Det är det instru-
ment vi kan använda för att se till att höginkomsttagare och kapitaläga-
re får bära en större andel av krisens bördor än andra människor. Det är
detta den socialdemokratiska regeringen har gjort och håller på att
göra.
Vi höjer skatterna på kapitalinkomster kraftigt. Vi inför en s.k.
värnskatt för inkomster över ca 200 000 kr. Vi ser till så att förmögen-
hetsskatten blir kvar. Vi ser till att skärpa beskattningen av pensions-
sparande.
Summan av dessa åtgärder blir faktiskt en ökad skattebelastning på
kapitalägare och höginkomsttagare på i storleksordningen 20 miljarder
kronor. Det kritiseras nu av moderater, folkpartister och kds:are, sam-
tidigt som dessa partier föreslår större besparingar än vi socialdemokra-
ter. Det var precis så man gjorde när man satt i regeringsställning. Man
sänkte skatterna för höginkomsttagare och kapitalägare samtidigt som
man genomförde kraftiga försämringar för låginkomsttagare. Det är det
som skiljer oss åt i så stor utsträckning.
Nu kan vi se i reservation nr 1 att moderater, folkpartister och
kds:are upprepar kraven på att man skall avskaffa skatten på aktieut-
delning. Det är, enligt mitt förmenande, minst sagt stötande. Samtidigt
framför man långt gående sparkrav på låginkomsttagare. I dag kan vi i
tidningarna dessutom läsa om att aktieutdelningarna ökar kraftigt.
46
Detta förslag motiverar man på två sätt. Det gjorde också Carl Erik
Hedlund i sitt anförande. För det första säger man att det leder till en
stimulans för investeringar och sysselsättning. För det andra säger man
att avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende.
Om de två sakerna är följande att säga.
Det finns andra och bättre sätt att stimulera investeringar. Jag tror
t.ex. att den svenska bolagsskatten är viktigare för investeringarna än
skatten på utdelningar. Dessutom är det ytterligt tveksamt om en sänk-
ning av skatten på utdelningar över huvud taget har någon effekt på
sysselsättningen. Per Rosengren var inne på detta litet grand. Sveriges
främste expert på företagsbeskattning, Jan Södersten i Uppsala, hävdar
mycket bestämt att det inte har någon effekt på investeringar och sys-
selsättning.
Man säger att avkastning av kapital skall behandlas likvärdigt. För
oss socialdemokrater är det precis lika viktigt att olika typer av inkoms-
ter beskattas likvärdigt, att inkomster av arbete och inkomster av kapi-
tal beskattas lika mycket. Enligt de borgerligas förslag skulle inkomster
av kapital behandlas fördelaktigare.
Om man skapar olika skattesatser i kapitalbeskattningen leder det
dessutom obönhörligen till skatteplanering. Om det finns en skattesats
på 0 % för en typ av inkomst av kapital och en annan skattesats på
30 %, säger det sig självt att många försöker förvandla den inkomst
som skall beskattas med 30 % till en som beskattas med 0 %; skatte-
planeringen är i full gång.
Fru talman! Jag tänkte något kommentera en del av de andra reser-
vationerna som är knutna till betänkandet, dock inte alla.
I reservation nr 2 från Vänsterpartiet pläderas för att man skall höja
företagsskatten. Det är möjligt att man kan göra det. Men jag tror att
det är direkt felaktigt att göra det just nu. Visserligen är bolagsbeskatt-
ningen gynnsam i Sverige. Den är förmodligen gynnsammast i Europa.
Men den har en stor betydelse för investeringsbenägenheten, till skill-
nad från utdelningsskatten. Därför yrkar jag avslag på den reservatio-
nen.
I reservation nr 3, också den från Vänsterpartiet, pläderar man för
att de 2 miljarder som är avsatta för näringslivet i kompletteringspro-
positionen skall gå till mindre företag. Men det är ju precis vad som
sägs i betänkandet. Det är precis vad som aviseras i kompletteringspro-
positionen. Jag betraktar nästan den reservationen som något slags
okynnesreservation från Vänsterpartiets sida. Vad göras skall är redan
gjort i det fallet.
I reservation nr 6, också den av Vänsterpartiet, begärs en översyn
av skattereglerna för enskilda företagare. Också det är att slå in öppna
dörrar. Det begärde vi socialdemokrater redan när reglerna antogs för
ungefär ett och ett halvt år sedan, och det pågår ett arbete med detta i
Finansdepartementet. Så man kan fråga sig varför Vänsterpartiet nöd-
vändigtvis måste reservera sig på den här punkten.
Jag tycker nog att Per Rosengren borde tala med litet mindre bok-
stäver. Han talar om att den här beskattningen av egenföretagen är
”grotesk”. Men, Per Rosengren, Vänsterpartiet var faktiskt med om att
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
47
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
fatta det här beslutet. Det ni, och också vi socialdemokrater, sade var |
är alltså på gång.
|
Företagsskatt |
I reservation nr 7 av moderater och kds krävs en reformering av Slutligen till reservation nr 9 av kds, som gäller avdragsrätt för Fru talman! Jag skall avsluta med att yrka bifall till utskottets hem- Anf. 49 ISA HALVARSSON (fp) replik Fru talman! Lars Hedfors glömde att berätta att lågkonjunkturen Lars Hedfors hänvisade också till en professor, som sade att dub- Lars Hedfors insinuerade att Folkpartiet skulle göra större bespa- Anf. 50 LARS HEDFORS (s) replik Fru talman! Bara en kort kommentar till frågan om dubbelbeskatt- |
|
48 |
skattningen är ju att om man i Sverige sänker utdelningsskatten till 0 kr |
får det naturligtvis betydelse för svenska aktieägare. De kommer att
köpa mer, men i motsvarande grad blir det intressant för utländska
aktieägare att sälja sina aktier. Så resultatet blir förmodligen inga nya
pengar till investeringar, utan resultatet blir en gigantisk kapitalexport
till USA, Schweiz och andra länder. Det är tyvärr det som blir resulta-
tet, och där har alltså Leif Mutén fel. Det här är ganska enkelt och
borde vara fullständigt självklart.
Dessutom är det minst sagt stötande att man på vanliga, hederliga
arbetsinkomster får betala 30 % och mer i skatt medan man slipper
betala ett enda öre på utdelningsinkomster. Det kan inte vara fördel-
ningspolitiskt riktigt. Det kan inte vara rättvist.
Isa Halvarsson nämner lågkonjunkturen 1990. Ja, det är riktigt att ni
hade otur på den punkten i och med att vi då gick in i en lågkonjunktur.
Men ni gjorde fel saker då. När man går in i en lågkonjunktur skall man
absolut inte strama åt, men det var det ni gjorde. Ni höjde skatterna för
vanligt folk. En metallarbetare fick en höjning av skatten med 6 000 kr.
Möjligheterna att konsumera sjönk, efterfrågan sjönk, produktionen
sjönk, arbetslösheten ökade. Det var det som var bekymret för er.
Anf. 51 ISA HALVARSSON (fp) replik
Fru talman! Ett av problemen med dubbelbeskattning på aktier är
att det i och med detta blir mer lönsamt att låna, och det var vad företa-
gen gjorde. Väldigt många erfarna konkursförvaltare och bankföreträ-
dare menar att många av de konkurser som tyvärr inträffade under
lågkonjunkturen hade kunnat undvikas om företag som var sunda och
som hade haft förutsättningar att klara krisen om de hade haft en bättre
soliditet hade sluppit lånefinansiera och i stället hade kunnat öka sitt
aktiekapital.
Vi ser ju hur få företag vi har och hur få företag som vill expandera,
så vi är tvungna att göra någonting på den här fronten.
Anf. 52 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag tror inte att detta skulle ha ökat företagarnas aktie-
kapital.
De många konkurserna var ett resultat av lågkonjunkturen, det är
riktigt, men det var också ett resultat av att ni förde fel politik. Natur-
ligtvis måste ni ta ett ansvar för det.
Den här utdelningsskatten kan möjligen vara jobbig för dem som
har aktier i stora, börsnoterade företag. För småföretagen betyder den
däremot väldigt litet. Var och en som har varit ute och träffat småföre-
tagare vet att de säger ungefär så här: För oss är det inget problem, för
vi delar inte ut några pengar, utan vi behåller dem i företaget och låter
dem arbeta där. Och detta är ju sunt och riktigt.
Anf. 53 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Jag skall inleda med att yrka bifall till reservation nr 2.
Vi står naturligtvis bakom våra övriga reservationer, men eftersom jag
vill nedbringa voteringstiden i kammaren yrkar jag inte bifall till dem.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
Under de första två tredjedelarna av Lars Hedfors anförande trodde
jag att han hade kommit in på fel betänkande, för det han sade handlade
mest om betänkande 20. Sedan talade han ändå litet grand i slutet av
anförandet om företagsskatten.
Lars Hedfors kritiserade Vänsterpartiet för att vi diskuterar nivån i
skatteuttaget, och han säger att vi vill höja företagsskatten. Det är ett
väldigt slarvigt uttryck att säga att vi vill ”höja företagsskatten”. Vi
anger att vi vill höja bolagsskatten från 28 till 30 %, till europeisk mi-
niminivå, men vi anger också att vi vill sänka skatten för små egenföre-
tagare. Vi vill införa ett skatteavdrag i samband med investeringar,
vilket skulle gynna småföretag och gynna investeringsnivån i samhället.
När det gäller de 2 miljarder som Socialdemokraterna har talat om
anser vi att de skall gå till små och medelstora företag, och till skillnad
från Socialdemokraterna anger vi också hur detta skall göras. När vi
skrev vår motion hade socialdemokraterna över huvud taget ingen
aning om hur de 2 miljarderna skulle användas. De nämnde det i alla
fall inte i den offentliga debatten eller på något annat sätt.
Det är helt fel att påstå att vi skulle slå in öppna dörrar när vi vill ha
förändrade regler för egenföretagare. Vi anger ju här hur vi vill att
reglerna skall ändras. Det kan därför inte vara fel att yrka på att det
skall genomföras.
När det sedan gäller den gamla K-SURV:en m.m. har vi aldrig stått
bakom sådana regelsystem. Under den föregående mandatperioden satt
vi bara på observatörsplats i utskotten, och vi hade ingen större möjlig-
het att påverka arbetet i utskotten.
När det gäller de krångliga skattereglerna för expansionsmedel
framför allt för småföretag har vi hela tiden sagt att de måste förändras.
Man kan inte fortsätta med dessa regelsystem.
Anf. 54 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Det är riktigt, som Per Rosengren säger, att ni i Väns-
terpartiet inte satt med vid bordet i utskotten. Men ni hade hela tiden
möjlighet att avge viljeyttringar. Det gjorde er representant, och han
hade inga invändningar när det gällde detta ”groteska förslag”, som Per
Rosengren kallar det. Jag tycker att Per Rosengren skall försöka förkla-
ra det. Om ni inte satt med i utskottet satt ni i alla fall i riksdagen. Här
röstade ni ju för det här förslaget och också för att det skulle utvärde-
ras. Det var precis det som vi socialdemokrater sade, och det är just det
som är i gång. Ni slår alltså in öppna dörrar så att det bara brakar om
det.
När det gäller de 2 miljarderna är det så att vi för en dialog med
näringslivet om hur de bäst skall användas. Det råder inget som helst
tvivel om att det är de små företagen som vi avser. Det står i klartext i
kompletteringspropositionen.
Ni säger att ni vill genomföra förbättringar för egenföretagare, och
så rabblar Per Rosengren upp ett antal avdrag och ändringar. Jag är helt
övertygad om att det skulle krångla till beskattningen ännu mer.
50
Anf. 55 PER ROSENGREN (v) replik
Fru talman! Att ta bort egenavgifterna på resultat under 40 000 kr
skulle inte krångla till skattereglerna ett dugg. Det skulle läggas in i
skatteuträkningsprogrammet, så det har egentligen ingenting med före-
tagsbeskattningen att göra i det avseendet.
Jag har studerat våra skattemotioner från de senaste åren, och vi har
vid varje tillfälle gått emot t.ex. SURV-reglerna och de andra disposi-
tionsreglerna, som har inneburit problem för många. Man tog bort
SURV-reglerna och införde expansionsmedel och räntefördelning, och
vi har inte heller varit positiva till de delarna i våra skattemotioner. Jag
tror att Lars Hedfors skulle må bra av att läsa våra motioner i det avse-
endet.
Anf. 56 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! Jag vill bara kort konstatera att jag mycket noggrant har
läst Vänsterpartiets motioner, och jag vet precis vad som står i dem. Jag
vet också att ni tidigare har ställt upp när det gäller egenföretagen. När
nu Per Rosengren står här och säger att reglerna är groteska tycker jag
att det är litet väl magstarkt.
Anf. 57 CARL ERIK HEDLUND (m) replik
Fru talman! Lars Hedfors historieskrivning var något begränsad i ti-
den. Han pratade om att vi under perioden 1991-1994 hade haft en
oroväckande utveckling. Jag tycker att man skall anlägga ett något
längre historiskt perspektiv. Både Lars Hedfors och jag är intresserade
av historia, och jag tycker att vi kan börja 1970, då kurvorna för ut-
vecklingen av Sveriges bruttonationalprodukt och inom OECD går isär.
Det är efter 1970 som vi har haft en ofördelaktig utveckling i Sverige,
som har tagit ned oss som industrination till den position där vi är i
dag, på sjuttonde plats i OECD:s statistik.
När det gäller det vi nu diskuterar, nämligen företagsbeskattningen
och speciellt dubbelbeskattningen, har vi i skatteutskottet konstaterat
att det föreligger en brist på riskkapital i Sverige. Då är min enkla frå-
ga: Hur kommer det sig att skatteutskottets majoritet fortfarande mot-
sätter sig att man avskaffar dubbelbeskattningen, när beskattningen på
riskfritt kapital är lägre? Jag vill inte höra svaret från Lars Hedfors att
de beskattas lika, dvs. med 30 %. För att kunna ta fram aktieutdelning-
en tvingas ju företagen också beskatta vinsten i företagen. Detta höjer
otvetydigt avkastningskravet.
Anf. 58 LARS HEDFORS (s) replik
Fru talman! När det gäller svaret är det väl i varje fall jag som be-
stämmer hur det skall se ut.
Jag skall försöka förklara varför vi inte vill gå med på förslaget om
att ta bort utdelningsskatten. Det finns tre mycket klara, distinkta och
tydliga skäl för det. Det första handlar om fördelningspolitik. Jag är
inte säker på att min pedagogik räcker för att förklara det för Carl Erik
Hedlund; det brukar inte vara så väldigt lätt. Men det är inte rimligt att
man tar ut 30 % i skatt av en kommunalarbetare, en metallarbetare eller
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
51
Prot. 1994/95:102
10 maj
Företagsskatt
52
vad det nu är, samtidigt som den som sitter och lyfter utdelningsin-
komster inte betalar ett enda öre. Det är fördelningspolitiskt orimligt.
Det andra skälet handlar om skatteplanering. Ni genomförde under
er tid en förändring av kapitalbeskattningen som öppnade för en väldig
skatteplanering. Det säger sig självt att om man har inkomster som
beskattas med 50 % och kanske mer medan andra inkomster beskattas
med 0 %, då sätter kreativiteten i gång hos människorna. Då försöker
man förvandla de högbeskattade inkomsterna till lågbeskattade.
Det tredje skälet är det som Per Rosengren var inne på i sitt anfö-
rande, nämligen att det är oerhört fördelaktigt att spara i aktier. Jag har
framför mig en stor annons utgiven av Aktiefrämjandet, där man pläde-
rar för aktiesparande. Där står det ordagrant så här: ”Ingen annan spar-
form är så lönsam för den enskilde som aktiesparande. Ett kapital som i
början av 1900-talet satsades på aktier har femtonfaldigats sedan dess i
fast penningvärde.” Femtonfaldigats!
Anf. 59 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Varken Lars Hedfors eller Anita Johansson tidigare i
dag har svarat på frågan varför vi skall ha ett glapp i kvittningsrätten
under just 1995. Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya
företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer.
Lars Hedfors talade också om det stötande med att ha en enkelbe-
skattning. Om jag förstod Lars Hedfors rätt är det mindre stötande eller
inte alls stötande med en dubbelbeskattning. Frågan är om en trippelbe-
skattning är ännu mindre stötande eller t.o.m. positiv.
Vidare talade Lars Hedfors om fördelningspolitiken. Jag är förvå-
nad över att regeringen har en sådan orättvis fördelningspolitik. Låt
mig bara nämna barnbidraget, som man sänker för alla oavsett inkomst.
Inte heller kompenserar man kommunerna för de avdragsgilla egenav-
gifterna, något som Lars Hedfors i februari hoppades att finansminis-
tern skulle göra. Detta drabbar nu vård och omsorg inom kommunerna.
Så att tala om att regeringen har en fördelningspolitik som är rimlig
tycker jag är fel.
Anf. 60 LARS HEDFORS (s)
Fru talman! Jag tror inte att jag behöver upprepa alla de skäl som
tidigare har nämnts till att vi behöver öka egenavgifterna, sänka barn-
bidragen och andra sådana här obehagliga beslut. Det har vi motiverat
väldigt utförligt.
När det gäller det glapp i kvittningsrätten som Michael Stjernström
talar om vill jag säga att det naturligtvis tar litet tid innan man kan
återinföra något sådant. Framför allt tar det tid om man vill utforma det
på ett sådant sätt att det inte kan användas för skatteplanering i framti-
den. Det är omsorgen om detta som gör att det tar litet tid.
Anf. 61 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)
Fru talman! Jag har i mitt tidigare anförande talat om vikten av
långsiktighet och stabilitet. Bland det värsta en företagare vet är osä-
kerhet. Jag vill uppmana regeringen och socialdemokraterna här i riks-
dagen att så fort som möjligt komma till skott på den här punkten. Prot. 1994/95:102
Osäkerheten är inte bra för företagarna. 10 maj
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU29
Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punktskatter (prop.
1994/95:213)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU34
Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia (prop. 1994/95:193)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU35
Dubbelbeskattningsavtal med Egypten m.m. (prop. 1994/95:204)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU36
Ändring i lagen om tullfrihet (prop. 1994/95:192)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
53
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Beslut SkU20 Skattepolitik Mom. 1 (riktlinjer för beskattningen, utvärdering av 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (c) 4. res. 3 (fp) 5. res. 5 (mp) 6. res. 6 (kds) Förberedande votering 1: 19 för res. 5 12 för res. 6 284 avstod 34 frånvarande Kammaren biträdde res. 5. Förberedande votering 2: 21 för res. 3 16 för res. 5 280 avstod 32 frånvarande Kammaren biträdde res. 3. Förberedande votering 3: 25 för res. 2 22 för res. 3 270 avstod 32 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Förberedande votering 4: 73 för res. 1 25 för res. 2 219 avstod 32 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 148 för utskottet 73 för res. 1 96 avstod 32 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 148 s För res. 1: 73 m Avstod: 25 c, 22 fp, 21 v, 16 mp, 12 kds Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds |
54
Mom. 2 (det särskilda grundavdraget, det allmänna grundavdraget
och uttaget av statlig inkomstskatt)
1. utskottet
2. res. 8 (fp)
3. res. 9 (v)
Förberedande votering:
22 för res. 8
21 för res. 9
274 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
173 för utskottet
22 för res. 8
122 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c
För res. 8: 22 fp
Avstod: 73 m, 21 v, 16 mp, 12 kds
Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds
Mom. 5 (skattelättnader inom tjänstesektorn)
1. utskottet
2. res. 16 (kds)
Votering:
210 för utskottet
12 för res. 16
94 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 1 m, 25 c, 21 v, 16 mp
Förres. 16: 12 kds
Avstod: 72 m, 22 fp
Frånvarande: 14 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds
Mom. 7 (avdrag för underskott på nystartad verksamhet)
1. utskottet
2. res. 18 (m, c, fp, kds)
Votering:
185 för utskottet
130 för res. 18
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:102
10 maj
55
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 148 s, 21 v, 16 mp För res. 18: 71 m, 25 c, 22 fp, 12 kds Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds Mom. 16 (förskolor och dagmammor) 1. utskottet 2. res. 28 (mp) Votering: 299 för utskottet 16 för res. 28 34 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 147 s, 73 m, 25 c, 22 fp, 21 v, 11 kds Förres. 28: 16mp Frånvarande: 14 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 4 kds Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. SkU21 Företagsskatt Mom. 1 (beskattning av aktieutdelning m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m, fp, kds) Votering: 211 för utskottet 106 för res. 1 32 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 148 s, 25 c, 1 fp, 21 v, 16 mp För res. 1: 73 m, 21 fp, 12 kds Frånvarande: 13 s, 7 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds Mom. 2 (nivån på skatteuttaget i företagssektorn) 1. utskottet 2. res. 2 (v) Votering: 294 för utskottet 22 för res. 2 33 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 16 mp, 12 kds För res. 2: 1 m, 21 v Frånvarande: 13 s, 8 m, 2 c, 4 fp, 1 v, 2 mp, 3 kds |
56
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU45
Ändring i sametingslagen (prop. 1994/95:205)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU46
Sekretess i verksamhet avseende beredskapsförberedelser m.m. (prop.
1994/95:196)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
57
Prot. 1994/95:102
10 maj
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU48
Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1994/95:FiU26
Oförutsedda utgifter för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 delvis)
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
Kammaren beslöt på förslag av talmannen att justitieutskottets be-
tänkanden JuU20 och JuU24, utrikesutskottets betänkande UU25 samt
socialutskottets betänkanden SoU18 och SoU26 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1994/95 :JuU20
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1994/95:124)
Anf. 62 GÖTHE KNUTSON (m)
Fru talman! Kriminalvårdslagstiftningen, alltså lagen om kriminal-
vård i anstalt, är ständigt aktuell. I dag skall vi besluta om vissa änd-
ringar i dessa lagrum. I betänkandet, som har beteckningen
1994/95:JuU20, behandlas också förslag om ändring i rättegångsbal-
ken. Det avsnittet handlar om kroppsvisitation, och där är vi i justitieut-
skottet eniga.
Det föreligger också enighet om betydande delar av förslaget. Detta
sedan socialdemokrater och andra partiers företrädare biträtt förslag
från oss moderater. Så är det med våra reformförslag beträffande när-
hetsprincipen som är framförda i moderatmotionen Ju801 från detta
riksmöte. Så är det också med moderatförslag om skärpta regler och
skärpt lagstiftning för att råda bot på dopningsmissbruket. Även där
föreslår utskottet riksdagen att biträda moderata förslag i motionen
Ju801.
Samtidigt följer utskottet regeringens förslag i propositionen som
kommer från Justitiedepartementet och regeringen och har nr 124.
När det gäller moderata förslag i avsnittet kontrollerade besök på
kriminalvårdsanstalter har utskottsmajoriteten dock inte följt oss. Vi
moderater anser att ytterligare åtgärder bör vidtas för att hindra in-
smuggling av narkotika i våra fängelser. Det ansåg även den förra re-
geringen i en lagrådsremiss. Det räcker inte alltid med att vissa besök
hos de intagna på fängelser kontrolleras. Det krävs också att hinder
sätts upp för att besökaren inte skall kunna smuggla över narkotika av
något slag till den intagne, alltså någon typ av hinder för insmuggling.
En enkel och effektiv åtgärd vore att sätta upp en glasruta mellan
besökaren och den intagne i fängelsernas besöksrum. Vi moderater ser
det som en allvarlig brist att regeringen inte följt vårt och den borgerli-
ga regeringens förslag i detta avseende. Därför lämnar vi moderater ett
motförslag till propositionen i form av en reservation. Den har nummer
1 i betänkandet, och jag ber att få yrka bifall till denna reservation.
Vi moderater har som målsättning att samtliga svenska fängelser
skall vara fria från narkotika. Så är det dess värre inte i dag. På somliga
anstalter finns det av och till rätt mycket narkotika. Det är, säger vi,
oacceptabelt att intagna som är drogfria när de börjar avtjäna fängelse-
straffet eller försöker sluta med sitt narkotikamissbruk kommer i kon-
takt med narkotika under den tid som de är intagna i fängelse.
Förutsättningarna för att bekämpa drogmissbruk hänger nära sam-
man med möjligheterna till differentiering av de intagna. Arbetet med
att förmå narkotikamissbrukare att underkasta sig behandling och ade-
kvat vård bör därför enligt vår moderata mening intensifieras.
Under den borgerliga regeringen skärptes lagen om kriminalvård i
anstalt så, att de intagna på anmaning numera är skyldiga att lämna
blodprov, urinprov och utandningsprov. Vi moderater anser att denna
möjlighet till provtagning måste användas i fortsatt stor utsträckning.
Personalen på anstalternas olika avdelningar skall också göra narkoti-
kavisitationer, dvs. genomsöka anstalten efter narkotika. Dessa under-
sökningar skall enligt vår mening göras oregelbundet men ofta. Urin-
prov skall vara frekvent förekommande, framhåller vi i våra motioner i
detta ärende.
Moderata samlingspartiet har i en särskild kommittémotion av Gun
Hellsvik m.fl. beträffande ändringar inom kriminalvårdslagstiftningen
utvecklat vilka ytterligare åtgärder som behövs som komplement till det
arbete som den förra regeringen satte i gång och som nu bedrivs inom
kriminalvården mot narkotikamissbruket.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
59
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
60
När det gäller kontrollerade besök anser vi som sagt att dessa bör
kunna kompletteras med att en glasruta sätts upp som hindrar den be-
sökande och den intagne från att få fysisk kontakt med varandra. Såda-
na besöksrum med en glasruta på bordet mellan besökaren och den
intagne förekommer i andra länder, däribland i vårt grannland Norge.
Det är alltså vårt förslag. Vi anser, som jag tidigare sade, att det är
en allvarlig brist hos regeringen att i propositionen inte nu föreslå en
sådan här åtgärd.
Vi moderater har också lagt fram en reservation vad gäller permis-
sionsregler. Vi anser att permissionsreglerna skall vara restriktiva. För
dem som döms för våldsbrott eller narkotikabrott bör permission bevil-
jas endast undantagsvis. Även när det gäller återfallsförbrytare finns det
anledning att vara återhållsam med permissioner.
Vid bedömningen av om permission skall beviljas i dessa fall måste
den intagnes intresse av att få permission vägas mot medborgarnas
berättigade krav på skydd och säkerhet. Vi moderater anser att
skyddsintresset måste vara det primära i denna avvägning. Det allmän-
na får aldrig väja undan för sitt ansvar för att se till att den enskilde
medborgaren inte utsätts för brott i samband med permissioner från
kriminalvårdsanstalter. Medborgarna måste, framhåller vi moderater i
skilda sammanhang, kunna lita på staten och på kriminalvården.
Med detta, fru talman, yrkar jag alltså bifall till reservation 1.
Anf. 63 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 avseende kontrollin-
satser mot narkotika.
Vi kristdemokrater har i utskottet framhållit det självklara förhål-
lande som vi väl alla är helt överens om: Vi skall ha narkotikafria an-
stalter. Vi kristdemokrater tycker att det är olyckligt med den avveck-
ling som ägde rum av de särskilda visitationspatruller som man hade
arbetande inom kriminalvården. Vi tycker att man borde göra en utvär-
dering omedelbart av hur Kriminalvårdsstyrelsen har handlagt detta och
undersöka vilka konsekvenser nedläggningen har fått.
Jag tror inte att man behöver utveckla det mer, utan jag tycker att
det är en ganska preciserad och resultatinriktad uppgift för regeringen
att föranstalta om detta. Detta bör ske genast, därför att det är oerhört
viktigt och angeläget att vi får kraftfulla markeringar när det gäller
missbruk av narkotika på våra anstalter.
Anf. 64 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Herr talman! Det har skett en rad förändringar sedan 1974 då nuva-
rande kriminalvårdslagstiftning infördes. Vi fick 1989 ändrade regler
för påföljdsval och straffmätning i brottsbalken. Dessa regler bör få
genomslag i verkställighetslagstiftningen, men i dag finns det inte möj-
lighet till att ta ställning till en helt ny lag gällande verkställigheten,
utan det fordrar ytterligare beredning.
Därför föreslås ändringar i kriminalvårdslagstiftningen och rätte-
gångsbalken, som syftar till att förbättra säkerheten och ordningen på
anstalterna och ge kriminalvården bättre möjligheter att motverka de
skadliga följderna av ffihetsberövandet och att utveckla insatser av
utbildning, vård och behandling.
Samhället har förändrats under dessa drygt 20 år sedan kriminal-
vårdsreformen infördes, och så har också brottsligheten. Drogmissbru-
ket har ökat, och i dag finns det risk för ett ökat bruk av dopningspre-
parat.
De intagnas situation har också förändrats. Arbetslösheten och
bristen på baskunskaper har blivit större. Hälsan har blivit sämre, och
psykiska störningar har ökat. Behovet av utbildning och behandling är
stort.
En av kriminalvårdens uppgifter är att förmå de intagna att leva ett
liv utan kriminalitet, och målsättningen är att den intagne skall ta del av
insatserna så att han står bättre rustad när han lämnar anstalten.
Det har därför under senare år skett en specialisering på anstalterna
eller på vissa avdelningar inom dessa med olika påverkans- och be-
handlingsprogram för att de intagna skall kunna differentieras och för
att deras behov skall kunna tillgodoses.
De nu föreslagna förändringarna skall skapa bättre förutsättningar
för rehabilitering och frigivning.
Indelningen i riks- och lokalanstalter avskaffas, och indelningen blir
i öppna och slutna anstalter, beroende på graden av säkerhet. Liksom i
dag skall placering i öppen anstalt ha företräde och placering på sluten
anstalt ske av särskilda skäl.
Den som kan befaras missbruka narkotika eller på annat sätt ta be-
fattning med narkotika skall företrädesvis placeras på sluten anstalt.
För att uppnå ett bra resultat i arbetet med att förmå de intagna att
leva ett liv utan kriminalitet skall hänsyn vid placeringen tagas utifrån
behovet av utbildning och behandling, vilket innebär att närhetsprinci-
pen inte bör få samma övergripande betydelse som tidigare.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat sig för att åtgärder mot
narkotika och narkotikamissbruk skall prioriteras och att anstalterna
skall hållas drogfria. Det lät på Göthe Knutson som om det endast är
Moderaterna som står för de här synpunkterna. Men vi har varit över-
ens om att det skall vara kraftfulla åtgärder mot narkotikan.
I linje med den övergripande narkotikapolitiken i samhället har
kriminalvården utvecklat såväl behandlingsinsatser som kontroller för
att förhindra missbruk. Nu föreslås ytterligare åtgärder för kontroller av
försändelser och besök för att förhindra att narkotika kommer in på
anstalterna.
Dessutom förändras lagstiftningen så att det blir möjligt att genom
urinprov och andra provtagningar få göra kontroller för att påvisa om
de intagna använt dopningmedel.
Det görs i dag stora ansträngningar för att förhindra att narkotika
kommer in på anstalterna. Huvudregeln är att en intagen får ta emot
besök i den utsträckning som detta lämpligen kan ske. Det kan också
föreskrivas särskilda villkor av säkerhetsskäl och om det finns risk för
att narkotika införs. Villkor för ett besök kan vara att den besökande
underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning eller med-
ger undersökning av väska o.d. Som ett led i att förhindra införsel av
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
61
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
narkotika sker nu en utvidgning, så att det vid samtliga slutna anstalter
alltid görs kroppsvisitation efter besök och utevistelse, om det inte är -
som det sägs - uppenbart obehövligt. Vidare utvidgas möjligheterna till
att göra kroppsbesiktning. En tjänsteman kan också vara närvarande
vid besöket för att förhindra införsel av otillåtna föremål.
Enligt reservation 1 menar moderaterna att de här åtgärderna inte är
tillräckliga utan att speciella besöksrum skall användas där personerna
skiljs åt genom en glasruta.
Utskottsmajoriteten menar att den formen är främmande för våra
förhållanden och att det inte finns tillräckliga skäl att vid sidan av nuva-
rande ordning införa en möjlighet till att kontrollera besök.
Frågan om hur kriminalvården arrangerar lämplig kontroll av nar-
kotika på anstalterna har tidigare varit föremål för diskussion. Visita-
tionspatrullernas avveckling föregicks av en utredning och analys om
ett effektivare kontrollsystem. Jag vill hävda, tvärtemot vad som anförs
i reservation 2 av kds, att visitationspatrullernas kompetens har tagits
till vara genom att kunskaperna har kommit övrig personal till del ge-
nom utbildning och genom en uppbyggnad av säkerhet och kontroll av
anstalterna.
Kriminalvården har redovisat att resurserna fördelas regionvis och
att säkerhetsansvariga har utsetts på regional nivå och på anstalterna.
Fem regioner har tillgång till hundekipage, och olika former för sam-
ordning och samverkan internt, men också med andra myndigheter, har
intensifierats.
Utbildning och utvecklingsinsatser inom narkotikaområdet skall
också prioriteras framöver. Regionmyndigheternas bedömning är att
den nya organisationen har medfört ett tydligare ansvar och ett effekti-
vare resursutnyttjande och att narkotikakontrollinsatserna har ökat i
fråga om omfattning och kvalitet.
Kriminalvården har tillsatt en grupp för att utveckla och fördjupa
analysen av informationen på narkotikaområdet. Verksamheten skall
innevarande budgetår redovisa dels om förekomsten och missbruket av
narkotika på anstalter och i häkten har förändrats, dels insatserna för
bekämpning av bl.a. narkotikamissbruk. Den utveckling av insatserna
som efterlyses i reservationen skall alltså redovisas.
Besök och permissioner är betydelsefulla led i att stärka den intag-
nes förmåga att bygga upp en social tillvaro. Permissioner spelar också
en avsevärd roll när det gäller att förbereda frigivningen. Möjligheter
för de intagna att ha kontakt med omvärlden utanför anstalten påverkar
också atmosfären inne på anstalten.
År 1990 gjordes en översyn av tillämpningen av permissionsregler-
na, och målsättningen har varit att minska antalet misskötta permissio-
ner. Genom att förbereda och planera dem bättre, men också genom att
ställa större villkor än tidigare och kontrollera hur dessa skötts, har
misskötseln kunnat minska. 1993/94 beviljades 50 886 permissioner.
Av dessa missköttes 615, 1,2 %. Den nya praxisen har gett resultat, och
i kriminalvårdens verksamhetsplan för 1995/96 är målsättningen att
detta arbete skall fortsätta.
62
Enligt reservation 3 vill moderaterna att permissioner endast undan-
tagsvis skall beviljas för dem som dömts för vålds- och narkotikabrott.
Men vid permission görs en bedömning av om det föreligger fara för
missbruk och misskötsel. Villkor kan ställas för att motverka detta. Här
kan också göras en bedömning av om det behövs tillsyn av den intagne,
som då får en s.k. bevakad permission.
Fängelseutredningen har föreslagit att lagtexten skall anpassas till
den skärpta praxis som nu förekommer. Utredningens förslag är under
beredning, och utskottet vill avvakta denna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets hemställan och
avslag på reservationerna.
Anf. 65 GÖTHE KNUTSON (m) replik
Herr talman! Birthe Sörestedt säger att det i mitt anförande lät som
om Moderaterna ensamma stod för de skärpningar och åtgärder i rätt
riktning som har vidtagits. Av det yttrandet av Birthe Sörestedt drar jag
slutsatsen att det här är känsligt för socialdemokraterna. Det har ju
genom åren varit vi moderater, stödda av andra borgerliga partier, som
har fått driva dessa frågor med målsättningen att göra fängelserna nar-
kotikafria.
Det har funnits för mycket narkotika på fängelserna. Bara det fak-
tum att det har funnits narkotika är för mycket. Fortfarande finns där
narkotika. Vi moderater kommer att göra ytterligare ansträngningar,
som framgår av betänkandet, för att skapa i första hand en selektering
så att de som är narkotikafria och som tas in på fängelse inte drabbas av
detta gift när de väl kommit in. Det vore synnerligen oansvarigt om vi i
riksdagen inte ingrep mera mot narkotikan.
Sedan till vår reservation, som vi kan beteckna som förslag om in-
förande av glasruta. Jag har svårt att förstå hur det kan bli en ideologisk
fråga. Det tycks ju vara så när Birthe Sörestedt och även andra social-
demokrater påstår att det här är främmande för våra förhållanden. Det
kan möjligen finnas en flumideologi i bakgrunden. Men glasruta finns i
andra länder, och så länge narkotika kommer in genom besökare -
vilket är fastslaget - föreligger det ett behov av någonting som skiljer
besökaren från den intagne.
Anf. 66 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Herr talman! Först till narkotikasituationen på anstalterna. Göthe
Knutson vet mycket väl att det har gjorts två stora undersökningar
under föregående år där man tagit urinprov, och de visar att den allra
största delen av de intagna inte var påverkade av narkotika. Om man tar
bort dem som inte lämnade urinprov och de prov som var positiva kan
det konstateras att i alla fall över 80 % av de intagna inte hade några
spår av narkotika.
Men med detta är inte sagt att man inte skall ta till olika resurser för
att förhindra att narkotika kommer in på anstalterna. I det betänkande
som vi nu skall ta ställning till finns det en rad olika åtgärder. Det har
också alltsedan mitten av 80-talet, då man började bygga ut behand-
lingsresurserna när det gällde missbrukare, gjorts olika insatser för att
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
63
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
64
förhindra att de intagna kommer i kontakt med narkotika. Jag vill här
understryka, Göthe Knutson, att bakom moderaternas reservation står
endast moderaterna, och det finns en majoritet i utskottet som har
samma uppfattning som jag som socialdemokrat har.
Anf. 67 GÖTHE KNUTSON (m) replik
Herr talman! Birthe Sörestedt och jag är båda ledamöter av Krimi-
nalvårdsstyrelsen. Vi får fortlöpande information, och jag tycker att det
är något förvånande att Birthe Sörestedt nu hänvisar till det där riks-
provet med urinprov.
När man talar med intagna, eller kåkfarare som de själva kallar sig,
är det med ett fnysande de beskriver det stora riksprovet. De tror inte
ett dugg på det. Det har t.o.m. hävdats att det i förväg hade meddelats i
en tidning som utges på en kriminalvårdsanstalt att ett sådant här prov
skulle genomföras - trots att man hade för avsikt att göra proven hem-
liga. Då blir det sådana där låga siffror vad gäller antalet narkotikapå-
verkade. Sanningen är en annan.
Jag skulle tro att Birthe Sörestedt och andra socialdemokrater inom
kriminalvården åtskilliga gånger har hört att det - trots idoga insatser
från de anställda - hittills varit omöjligt att få bort narkotikan.
Narkotika kan införas på olika sätt. Man kan t.ex. kasta narkotika
över muren till fängelserna. Så är det i Norrtälje och i Malmö och möj-
ligen på fler anstalter. Det är omvittnat av de intagna som både Birthe
Sörestedt och jag i stor utsträckning har möjlighet att tala med.
Det här räcker inte, Birthe Sörestedt. Att vi moderater skulle stå en-
samma förefaller att vara ett litet misstag med tanke på att det fanns en
lagrådsremiss från den förra regeringen i ärendet.
Anf. 68 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Herr talman! Göthe Knutson och jag har fört den här debatten tidi-
gare. Naturligtvis går det att tillsluta anstalterna hermetiskt, så att inte
någonting kommer vare sig in eller ut. Men Göthe Knutson vet också
att både besök och permissioner är viktiga av olika skäl, och att vi skall
ha besök och permissioner kvar.
Nu bygger man upp olika åtgärder för att kontrollera besöken och
kontrollera permissionerna, men man gör det på ett sådant sätt att de
intagna har möjlighet att få sina besök och att få permissioner. Att man
gör förändringen att placera företrädesvis de som har problem med
missbruk eller som befattar sig med narkotika på slutna anstalter är för
att just där kunna bedöma besök och permissioner på ett alldeles sär-
skilt sätt.
Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Efter Birthe Sörestedts senaste replik är det frestande
att instämma i det hon sade när hon inte var polemisk och framställde
våra moderata förslag som något slags ytterlighetsförslag.
Den som är intagen på en kriminalvårdsanstalt sonar där inte bara
sitt brott, utan skall också hjälpas till en bättre tillvaro. Det blir inte en
bättre tillvaro om internen, den som sitter i fängelse, hamnar i en miljö
där det bokstavligen flyter av knark. Det är nästan omöjligt att freda
sig. Det finns som bekant en hierarki på våra fängelser: de som be-
stämmer och de som lyder dem som bestämmer.
Det här känner många riksdagsledamöter till och säkert har allmän-
heten i landet fått veta ungefär hur det kan vara på fängelserna. Det är
en hård miljö. Det är därför som det är så angeläget att vi som har det
yttersta ansvaret också tar ansvaret och gör allt vi kan för att det inte
skall finnas narkotika på fängelserna.
Anf. 70 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Enligt gällande regler får anförande när talarna haft sitt huvudanfö-
rande icke överstiga två minuter. Därför går ordet till Birthe Sörestedt.
Anf. 71 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Herr talman! Göthe Knutson använder formuleringar som ”flyter av
knark” och ”omöjligt att freda sig”. Så är det nog inte riktigt. Visserli-
gen kan det vara besvärligt på vissa anstalter i och med att man får in
narkotika ibland. Då sätter man in alla resurser på kontrollverksamhet
för att få bukt med det. Men att våra anstalter totalt sett skulle flyta av
knark är inte riktigt rätt, herr Knutson.
Anf. 72 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Det där var ett demagogiskt sätt av Birthe Sörestedt att
märka ord.
Jag återgav det som förtjänta medlemmar av visitationspatrullen
och andra anställda på fängelser har sagt. De gör ett mycket gott jobb
när det gäller bekämpandet av narkotika och har på sistone fått ett
mycket svårare jobb. Det är naturligtvis inte så alltid eller på alla an-
stalter, det sade jag inte, Birthe Sörestedt.
Vad jag försökte säga här alldeles nyss innan jag överträdde regler-
na för anförandets längd var att Birthe Sörestedt precis som jag fick
information i fjol på en av de anstalter som vi besökte om att de där
hade dragit in besökstiderna mitt i veckan, och genast sjönk narkotika-
förekomsten.
Nu använder jag det byråkratiska uttrycket, men det var genast
märkbart att det blev mindre med narkotika.
Att den intagne nu efter en permission kan bli utsatt för kroppsvisi-
tation, och en mycket närgången sådan, är naturligtvis alldeles riktigt.
Det är äntligen på tiden efter många år av moderata förslag i den rikt-
ningen.
Herr talman! Det är sammanfattningsvis synd att Socialdemokrater-
na skall försöka att förneka fakta i debatten. Men dess bättre gör andra
det vanligen inte i det praktiska arbetet.
Anf. 73 BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Herr talman! Jag vill bara konstatera att de förslag som vi går till
beslut med i dag ger kriminalvården bättre möjligheter att kontrollera
verksamheten. De ger också kriminalvården bättre möjligheter till att
differentiera behandlingen av de intagna efter deras behov.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ändringar i kriminal-
vårdslagstiftningen
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Anf. 74 GÖTHE KNUTSON (m) Herr talman! Vi kan alla och envar glädja oss åt att utskottsmajori- |
|
Ändringar i kriminal- |
socialdemokrater, har gått ett steg ytterligare på vägen för att bekämpa Det finns flera förslag om detta i moderata motioner och i andra Herr talman! Det är synd att vi inte också kunde komma till ett enigt Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 19 §.) |
|
Vissa straffrättsliga |
16 § Vissa straffrättsliga frågor Föredrogs Anf. 75 JEPPE JOHNSSON (m) Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 24 om vissa Den förra borgerliga regeringen lade fram flera förslag som ledde Herr talman! Under rubriken övergrepp mot kvinnor och barn be- Nu senast i förra veckan kunde vi läsa om ett fall där en vuxen man |
|
66 |
barn kan aldrig anses frivilligt från barnets sida. Om ett barn deltar i |
sexuell aktivitet med en vuxen är det alltid den vuxne som helt och
hållet bär ansvaret.
I budgetpropositionen aviserar justitieministern att regeringen
kommer att ta initiativ till en översyn av bestämmelserna om sexual-
brott i brottsbalken. Detta är mycket angeläget. Men ett enigt utskott
vill inte avvakta denna omfattande översyn, utan föreslår att lagstift-
ningsarbetet skyndsamt igångsätts och inriktas på att få till stånd en
ordning där fler fall av sexuella övergrepp på barn som uppfyller rek-
visiten för våldtäkt också i verkligheten bedöms som våldtäkt.
Herr talman! Det är inte helt ovanligt att utländska medborgare som
befinner sig på tillfälligt besök i Sverige låter bli att betala böter för de
trafikbrott som de gör sig skyldiga till vid sitt besök här i landet. Det är
enligt polisen nästintill omöjligt att med den lagstiftning vi har i dag
komma åt problemen. Förhållandet är oacceptabelt och stötande. Vi
moderater anser att det måste komma till en lagändring som motverkar
denna laglöshet i trafiken.
I motionen Ju708 lägger vi moderater fram förslag om att införa ett
system liknande det som finns i Danmark och Norge, som möjliggör för
polisen att beslagta och förverka utlänningars fordon för betalning av
böter. I Tyskland finns möjlighet att ta egendom i pant för att säkerstäl-
la att trafikböter betalas.
Herr talman! Jag beklagar att utskottets majoritet inte tycker att det
behövs en lagändring. Nuvarande lagstiftning är helt verkningslös. Vi
måste ha lagar som gör att även utländska medborgare vid besök i
Sverige förmås att följa den svenska trafiklagstiftningen.
Under rubriken vissa frågor om unga lagöverträdare behandlas ett
antal motioner som tar upp åtgärder mot unga lagöverträdare, bl.a. brott
begångna av barn under 15 år, olika typer av medling, återställande av
skador och ändring av påföljder för unga lagöverträdare.
I egenskap av föräldrar, lärare, politiker eller över huvud taget som
vuxna har vi det yttersta ansvaret för att kommande generationer får så
goda förutsättningar som möjligt för att växa upp till laglydiga sam-
hällsmedborgare med ordnade liv.
Familjen har avgörande betydelse då det gäller att hindra unga
människor att begå brott. Föräldrarna kan aldrig komma undan att de
har huvudansvaret för att barn och ungdomar lär sig respektera andra
människors liv, hälsa och egendom. I regeringens budgetproposition
finns en uppräkning av vilka som bör engagera sig i våra unga. I upp-
räkningen saknas föräldrarna. Jag hoppas att det är en miss, annars är
det anmärkningsvärt.
Efter familjen har skolan den viktigaste uppgiften då det gäller att
förebygga brott. Särskilt viktig är skolans roll för de barn som av olika
anledningar saknar tillräckligt stöd från föräldrarna. Förutom uppgiften
att förmedla kunskaper och färdigheter måste skolan tydliggöra vad
som är tillåtet och otillåtet i samhället. Det är tyvärr inte ovanligt att det
första brottet begås redan i 10-12-årsåldern. Skolan har en viktig roll
att tidigt identifiera problemen hos unga och måste sätta in kraftiga
resurser för att förhindra att barn börjar med brottslig verksamhet.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
67
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
Herr talman! Trots goda insatser från både hem och skola hamnar
alltför många unga i brottslig verksamhet. Det är av stor betydelse för
unga människors utveckling att de redan på ett tidigt stadium i livet får
lära sig att ta ansvar för sitt handlande. Ett lämpligt sätt att tydliggöra
konsekvenserna av ett visst handlande är att låta unga som begår brott
konfronteras med följderna av vad de gjort. Vi har inte råd att förlora
unga människor till kriminalitet och åtföljande misär. Vi gör ungdo-
marna en björntjänst om vi inte reagerar.
För de riktigt unga brottslingarna, dvs. de som är under 15 år, sak-
nar vi faktiskt rejäla åtgärder. Denna åldersgrupp ingick inte i det upp-
drag som Ungdomsbrottskommissionen fick, men utredningen konsta-
terar trots detta att åtgärder borde vidtas. BRÅ:s uppdrag att ta fram
underlag för ett nationellt brottsförebyggande program räcker inte. Vi
anser att en utredning bör komma till stånd för att undersöka vilka
åtgärder som bör vidtas för gruppen under 15 år.
Herr talman! Jag beklagar att vi inte lyckats skapa majoritet för
denna åsikt i utskottet.
Av stor betydelse är uppbyggnaden av kvarters- och närpolisverk-
samheten. Genom samarbete mellan de boende i ett område och närpo-
lisen kan en stor del av vardagsbrottsligheten, som ju ofta begås av
ungdomar, både upptäckas och beivras. Det är viktigt att i tid kunna
ingripa mot unga människor som är på väg att spåra ur.
Vi vill avskaffa den påföljd som benämns överlämnande till vård
inom socialtjänsten. Här får vi faktiskt stöd av Ungdomsbrottskommit-
tén. I sämsta fall blir det ingenting av den här påföljden. Den saknar
rimligt innehåll. Många unga upplever att de har fått samhällets till-
stånd att fortsätta med den kriminella verksamhet som de håller på
med.
Det är vår bestämda uppfattning att det är domstolen som skall be-
stämma påföljden, och det är viktigt att påföljden står i proportion till
brottet.
Vi är alla överens om att ungdomar från 15 och upp till 18 år inte
bör dömas till fängelse. Då den unge fyllt 18 år är han faktiskt myndig.
Då tycker vi att han skall jämställas med vuxna. Vid domen kan man
däremot ta särskild hänsyn vid straffmätningen. Det ges utrymme för
detta i brottsbalken när det gäller unga under 21 år.
Men det går tyvärr inte att helt avvara frihetsberövande påföljder
för ungdomar mellan 15 och 18 år. Enligt vår uppfattning bör vi införa
särskilda ungdomsstraff. Det skulle vara ett frihetsberövande straff som
avtjänas på speciella anstalter utan kontakt med vuxna vanebrottslingar.
Strafftiden bör användas till påverkan, behandling och utbildning. Även
här får vi stöd av Ungdomsbrottskommittén som föreslår en ny reaktion
mot unga lagöverträdare som de kallar särskild tillsyn.
Det viktigaste är dock att samhället ingriper på ett betydligt tidigare
stadium innan den unge har blivit en etablerad brottsling. Vi moderater
vill prova nya grepp i kampen mot unga brottslingar. Här är medling ett
bra exempel. På en del ställen i Sverige görs försök, men vi anser att
tiden nu är inne att formalisera detta förfarande. I de flesta familjer kan
68
man tala om ungdomars problem och sätta nödvändiga gränser vid
köksbordet.
Men en del ungdomar saknar detta stöd. För dem är det extra viktigt
att samhället ställer upp och sätter gränser och på ett konkret sätt gör
den unge medveten om att samhället inte tolererar att man begår brott
mot andra människor och att den unge förstår konsekvensen av den
skada han eller hon har orsakat. Vidare ger det en möjlighet att återstäl-
la en del av det man ställt till med.
På Nya Zeeland har man sedan 1989 tillämpat ett system med s.k.
familjegruppskonferenser. Det är en form av medling. I sådana konfe-
renser deltar, förutom en av staten utsedd koordinator, folk från social-
tjänsten, polis, förövaren och hans föräldrar, andra släktingar och
brottsoffret. Vid konferensen går man igenom vad den unge gjort sig
skyldig till. Han får be om ursäkt, och så diskuterar man sig fram till ett
lämpligt sätt att gottgöra skadan, t.ex. genom arbete eller skadestånd.
Om man inte når enighet bland alla berörda parter går målet vidare till
polis och åklagare för avgörande i ungdomsdomstol.
Vi anser att det nyzeeländska systemet är intressant och bör kunna
vara modell för ett liknande system i Sverige.
Herr talman! Årets budgetproposition riktar ett dråpslag mot poli-
sen. De kraftiga besparingarna kombinerat med intagningsstopp till
Polishögskolan kommer att leda till ett minskat antal poliser och där-
med till ökad brottslighet. Det kommer att bli svårare att genomföra
systemet med närpoliser. Möjligheten att ingripa mot unga personer på
ett tidigt stadium kommer att försvåras. Vi moderater motsätter oss
ytterligare besparingar på polisen. Det är inte trovärdigt att lägga kraf-
tiga besparingar på polisen och samtidigt prioritera närpolisverksamhe-
ten, kampen mot den ekonomiska brottsligheten, våldet och narkotikan.
I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).
Anf. 76 INGBRITT IRHAMMAR (c)
Herr talman! Sexuella övergrepp mot barn är oerhört upprörande.
Det upprör allmänheten, och det upprör oss politiker. Många av de
domar som har avkunnats på sistone har varit mycket svåra att accepte-
ra även för en politiker som är insatt i lagstiftningsarbetet.
Vi frågar oss alla hur det kan komma sig att en pappa som begår
samma övergrepp på två av sina barn, det ena sju och det andra tre år,
blir dömd för våldtäkt på sjuåringen men inte på treåringen. Det är ju
egentligen ännu värre när det handlar om ett litet barn på tre år som
absolut inte förstår något och inte vet något om att försvara sig. En
sjuåring kan ju åtminstone försvara sig med litet styrka, dock inte i alla
fall.
I det här fallet i höstas blev domslutet att sjuåringen hade gjort litet
motstånd och man kunde bedöma det som våldtäkt. Treåringen hade
inte gjort detta, och då bedömdes det inte som våldtäkt.
Det är inte lönt att gå ut och förklara för allmänheten att pappan blir
dömd till samma straff för övergreppen både på sin sjuåriga dotter och
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
69
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
sin treåriga dotter. Det är inte det som räknas. Folk förstår inte att det
inte räknas som våldtäkt mot ett litet barn.
Det är dessa signaler som vi i utskottet nu ger. Det gläder mig oer-
hört att vi enigt gör dessa uttalanden och ger dessa signaler till rege-
ringen. Den översyn som måste ske snabbt måste leda till att fler fall
räknas som våldtäkt. Förutsättningen måste vara att barn inte skall
behöva göra motstånd. Alla sexuella övergrepp mot barn är fel. Barn
skall veta även genom domslutet efteråt att de inte har gjort något fel
som inte har gjort motstånd. Vi måste ha tydligare signaler, och det
skriver vi i betänkandet när vi uttalar att fler fall av övergrepp på barn
som i övrigt uppfyller rekvisiten våldtäkt också skall bedömas som ett
sådant brott. Det var detta Jeppe Johnsson också betonade. Det gör vi
alla. Det känns mycket viktigt.
Nu har ju även Kvinnovåldskommissionen kommit fram till att det
är en oacceptabel lagstiftning i dag. De har även tittat på möjliga lag-
stiftningsåtgärder. Jag menar att med detta underlag, dels vårt utskotts-
betänkande, dels Kvinnovåldskommissionens uttalande, borde det vara
viktigt att få fram en snabb lagstiftning med en förändring åt det håll
som vi gjort uttalanden om.
I betänkandet tas också upp frågan om kriminaliserande vid prosti-
tution. Vi vet att det har suttit en utredning som har kommit med ett
betänkande. Det ändrar inte vår syn i Centern. Vi har under en längre
tid diskuterat dessa frågor djupgående. Vi har ett stämmobeslut sedan
ett par år tillbaks. Det innebär att Centern som parti anser att vi bör
kriminalisera kunden. Vi har tittat på länder där lagstiftningen krimina-
liserar båda parter, t.ex. Thailand. Det har där visat sig att det är just
den prostituerade, kvinnan eller barnet, som man kommer åt och som
åtalas. Kunden har man med lagstiftningen mycket sällan kommit åt.
Sådant vänder vi oss mot. Detta har vi utvecklat i reservation 2.
Vi har också tagit upp frågan om narkotikan i trafiken. Vi har under
den allmänna motionstiden väckt en motion om att det bör införas en
principiell nollgräns för narkotika i trafiken, precis som för alkohol i
trafiken. Vi tycker att det är rimligt. Dessutom har undersökningarna
och utredningsarbetet kommit så långt att det är möjligt att påskynda en
sådan lagstiftning i dag.
Det är betydligt svårare att sätta gränser t.ex. när det gäller medi-
cinbruk. För detta fordras mycket mer av utredningsarbete. När det
gäller en principiell nollgräns för narkotika i trafiken finns det lagstift-
ningsarbeten i andra länder som vi troligen ganska enkelt kan ta efter.
Vi utvecklar detta resonemang i reservation 4.
I reservationerna 6, 7, 8 och 10, som vi naturligtvis också står bak-
om, behandlas en mängd frågor om ungdomar och brott. Det är riktigt,
som har sagts här tidigare, att Ungdomsbrottsutredningen hela tiden
kom in på frågan vad vi gör med icke straffmyndiga under 15 års ålder.
Vi insåg att brottsligheten alltmer sprider sig nedåt i åldrarna. Vi måste
reagera mot detta med tydlighet och konsekvens. Men vi har mycket
litet att sätta in mot detta. Åtgärderna från samhällets sida är alldeles
för få och otydliga.
70
Vi sade oss i utredningen att det här krävs ett omfattande arbete i en
egen utredning. Detta betonades gång på gång. BRÅ har, som sagts,
inför det nationella strategiarbetet gått igenom vilka åtgärder som i dag
finns mot ungdomsbrottsligheten. Man har i huvudsak gjort intervjuer,
bl.a. av poliser. Detta är ett mycket viktigt och bra arbete, men det
räcker absolut inte till för rejäla insatser mot ungdomsbrottsligheten.
Det är helt tydligt att det behövs en omfattande utredning. Det under-
lagsmaterial för fortsatt arbete som BRÅ tagit fram är fantastiskt bra,
men jag är helt övertygad om att det mycket skyndsamt bör tillsättas en
särskild utredning. Det är nödvändigt för att vi skall kunna göra rätt
saker även för dem som är under 15 år.
Vi har i dessa reservationer pekat på det som vi tycker är viktigt. Vi
har tagit upp konfrontation, gottgörelse och skada, medlingsförfarande
och nya påföljder.
Jag var för några dagar sedan med på en brottsförebyggande konfe-
rens med deltagande från de fem nordiska länderna. Där diskuterades
hur långt man hade kommit i de nordiska länderna. Särskilt berördes
medling och ”konfliktråd”, som är den beteckning som man använder i
Norge. Detta har praktiserats i Norge och även i Finland sedan början
av 8O-talet. Det har utvecklats så att man i Norge nu har ett konfliktråd
i varenda kommun.
Man har dessutom kommit så långt att man insett att man måste gö-
ra insatser också för dem som är under 15 år. I nästan en fjärdedel av
alla fall som innefattar konfliktråd och medling i Norge är ungdomar
under 15 år inblandade. Man anser att resultaten är bra och att denna
verksamhet är mycket brottsförebyggande.
I Finland har man efter hand utvecklat verksamheten alltmer. Man
har nu konfliktråd i ungefär 100 kommuner.
Man kan välja olika modeller för detta. I fall där man genom kon-
frontation eller medling lyckas komma fram till en uppgörelse med
offret, kan det bli fråga om ersättning i form av pengar, arbete eller
bådadera. Man kan som i Norge t.o.m. välja att avskriva brottet även
för dem som är över 15 år, så att de inte kommer in i straffregistret.
Jag tycker att detta är ett mycket positivt tänkande. Det är i enlighet
med det allmänna rättsmedvetandet att ”en gång är ingen gång”. Detta
skulle kunna införas här, så att en fortsatt brottsutveckling kan förhind-
ras.
Jag menar att vi har oerhört mycket att vinna på att lära av de övriga
nordiska länderna. Danmark har för övrigt sedan tre månader tillbaka
börjat tillämpa en ny lagstiftning, dock ännu så länge inte helt lyckad.
Men vi har också i Sverige goda projekt, som vi skall kunna bygga
vidare på. Vi kan inte år efter år diskutera kriminalpolitik i denna
kammare utan att driva på mer än vad vi nu gör. Vi får alla klandra oss
själva. Det gäller både den nuvarande och den förra regeringen. Vi har
i Sverige under de senaste tio åren inte kommit långt på detta område.
Det krävs mer av åtgärder, och det är därför som vi har avgivit våra
reservationer. Det fordras större insatser än de som hittills har gjorts.
Jag ställer mig bakom alla de reservationer där centerledamöter
finns med men yrkar bifall bara till reservationerna 6 och 7.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
71
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
Anf. 77 ALICE ÅSTRÖM (v)
Herr talman! Det här betänkandet innehåller en mängd olika frågor,
men en av de allra viktigaste gäller sexuella övergrepp på barn och
våldtäktsbegreppet. Utskottet är enigt om sitt betänkande. Det har, som
tidigare talare sagt, avkunnats ett flertal domar som inneburit att en
förövare inte fällts för våldtäkt mot barn, därför att barnet inte har gjort
motstånd. I vår lagstiftning och i vår syn på förhållandet mellan vuxna
och barn måste man alltid anse att en vuxens sexuella umgänge med
barn är detsamma som våldförande på barn.
Man har dessutom i en del domar sänkt straffet därför att barnet
självt har tagit initiativ till sexuellt umgänge. Detta är något som inte
borde få förekomma i Sverige. Barn har inte valt att ha ett sexuellt
umgänge med en vuxen. Det är den vuxna människan som har ansvaret.
Det är den vuxna människan som använder sin sexualitet på ett barn.
Det är alltid våld när man använder barn för sina egna syften.
Det känns i dag mycket glädjande att ett enigt utskott vill ha en
skyndsam lagändring för att fler skall kunna fällas för våldtäkt på barn.
Men det räcker inte med detta. Vi måste också alla gemensamt gå vida-
re för att se till att barn i samhället skyddas mot sexuella övergrepp. Jag
ser därför också med glädje att man nu skall göra en översyn av be-
stämmelserna om sexualbrott. På flera områden behöver förändringar
göras för att ytterligare skydda barnen, inte bara när det gäller de grova
övergrepp som kan klassas som våldtäkt.
Det är också viktigt att man går vidare med insatser för att hjälpa
dessa barn tillbaka till ett bra liv. Vi har där stora brister i Sverige. Vi i
justitieutskottet får ta på oss vår uppgift när det gäller lagförändringar,
men också andra utskott får ta på sig sin del. Vidare måste vi alla som
enskilda medborgare ta vårt ansvar för att förbättra för barnen och se
till att barnens situation inte skall behöva präglas av vuxnas missbruk
av dem.
Jag har valt att inte stödja ett par motioner från Folkpartiet och
Miljöpartiet, vilka handlar om terminologin vid våld mot kvinnor. Jag
vill ändå nämna att Vänsterpartiet delar motionärernas synpunkter när
det gäller att våldet mot kvinnor inte får förringas eller gömmas utan
måste tas på allvar. Kvinnovåldskommissionen kommer att lägga fram
sin utredning, där man har tagit ett samlat grepp på dessa frågor.
Vi i Vänsterpartiet tror inte att det är en förändring av begreppen
som behövs. Det som behöver förändras är snarare hanteringen av
dessa fall hos polis, åklagare och domstolsväsende. Vi måste också
ändra på attityder till våldet mot kvinnor ute i samhället.
Det finns också motioner och en reservation som rör prostitution
och frågan om man skall kriminalisera kunden. Vänsterpartiet delar
ståndpunkten att det är kunden som skall kriminaliseras, men vi har valt
att inte stödja reservationen i dag.
Det har nu skett en stor prostitutionsutredning. Vi tyckte alla att det
var viktigt att den kom till. Man har tagit ett helhetsgrepp på frågan.
Den bereds nu i regeringskansliet.
72
Vår åsikt står fast, men vi väljer att vänta till hösten när regeringen
kommer att presentera ett betänkande om detta. Men jag vill ändå beto-
na att det är Vänsterpartiets ståndpunkt att kunden skall kriminaliseras.
Herr talman! Så till frågan om narkotika i trafiken. Det är en mycket
viktig fråga. Det handlar om vikten av trafiksäkerheten. Det har varit en
klar brist att dessa droger hittills egentligen inte har varit förbjudna i
lag.
Jag är medveten om en hel del av de tekniska problem som upp-
kommer när man skall hitta en lösning på frågan. Det finns tekniska
problem när det handlar om läkemedel som människor är tvungna att
använda och som innehåller en del av dessa substanser. Men vi anser
att trafiksäkerheten måste väga tyngst även när det gäller läkemedel.
Vi vet att justitieministern här i kammaren har sagt att hon avser att
ta initiativ till att man undersöker förutsättningarna för att komplettera
rattfyllerilagen på denna punkt. Det pågår en del arbete inom departe-
mentet.
Men det finns inga klara riktlinjer, och det är därför jag har valt att
yrka bifall till reservation nr 3, mom. 7.
När det gäller frågan om unga brottslingar har jag valt att inte stödja
de motioner och reservationer som finns. Det finns en hel del både i
reservationerna och motionerna som jag tycker är värt att bygga vidare
på, men det finns också delar som jag inte kan acceptera.
När man pratar om unga brottslingar i dag handlar det om att man
skall titta på vilka åtgärder man skall vidta när de har hamnat i krimi-
nalitet. Vänsterpartiet anser snarare att det är viktigare att titta på vilka
åtgärder som bör vidtas innan de unga hamnar i kriminalitet.
I Sverige har vi byggt upp ett system där man faktiskt redan innan
barnet är fött i mödravården kan se om den gravida kvinnans barn
kommer att få problem och om det kommer att behöva hjälp. På barna-
vårdscentralen ser man samma signaler. Man ser att barnet behöver
hjälp. På dagis har det blivit ännu tydligare.
I takt med att det gjorts nedskärningar också inom barnomsorgen
har detta sakta förändrats. I stället för att se att det är ett barn som be-
höver hjälp ser personalen barnet som ett problem.
I skolan har det blivit ännu tydligare. Vi vet i dag att de flesta lärare
kan peka ut vilka barn som kommer att råka illa ut resten av livet redan
när barnen går på lågstadiet. Fortfarande händer det ingenting.
Vi försöker hitta åtgärder när vi ser barnet som ett problem. I stället
skulle vi behöva diskutera. Vi har byggt upp ett nät och kan faktiskt i
dag se vilka som behöver hjälp och vilka det är som kommer att få
problem. Debatten skulle i stället handla om hur vi skall kunna vidare-
utveckla vårt skyddsnät för att kunna åtgärda problemen, när vi nu ser
dem så tydligt.
I detta anförande instämde Eva Zetterberg (v).
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
73
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
74
Anf. 78 KIA ANDREASSON (mp)
Herr talman! Man kan fundera på vem eller vilka det är som väljer
ord på företeelser i samhället. Jag tycker ofta att det är ord ur ett man-
ligt perspektiv och att det är ett mansspråk som tolkar skeendena.
Ord och riktiga benämningar är oerhört viktiga. Man kan nämligen
gömma de verkliga orsakerna bakom överslätande och milda benäm-
ningar. Allmänhetens uppmärksamhet inför problemen dämpas också
när orden slätar över.
Alice Åström var inne på detta när det gäller sexuellt våld mot barn.
Det handlar om våld. Tidigare har man slätat över det genom att säga
”sexuellt umgänge”. Dessa ord har fått betydelse för hur företeelsen har
hanterats i det rättsliga systemet.
Alice Åström säger att det handlar om attityder och inte terminolo-
gi. Men det är ju terminologin som har sådan oerhörd betydelse för
attityderna. Vi måste alla tycka att ord är viktiga, eftersom vi pratar
mycket i detta parlament.
Det är just dessa benämningar när det gäller kvinnor och barn som
jag skulle vilja gå in på.
Vi säger allmänt ”kvinnovåld”. Men är det våld som begås av kvin-
nor? Vi fokuserar hela tiden på kvinnorna. Jag tycker att det är trött-
samt. När vi pratar om ”ungdomsvåld” gäller det våld som begås av
ungdomar. Det borde heta ”mansvåld mot kvinnor”.
Detta har en fortsättning ända in i rättsväsendet.
Är det inte direkt överslätande termer som används så är det köns-
neutrala.
Jag skulle vilja uppmana den kommission som tillsatts av riksdagen
att ändra namn och inte kalla sig ”Kvinnovåldskommissionen”. Det är
nästan komiskt med tanke på att kommissionens uppdrag är att utifrån
ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som just rör mäns våld
mot kvinnor.
Jag kan själv hamna i denna fälla, för jag är också van vid dessa be-
nämningar där allting fokuseras fel. Men alla vi kvinnor som nu har
kommit in i riksdagen måste hela tiden tänka på dessa ord. Vi måste
skärpa oss när det gäller hur vi använder dem och poängtera att de är
felaktiga.
Polisen använder ofta ord som ”lägenhetsbråk”, ”ringa misshandel”
och ”familjevåld” när det gäller misshandel av kvinnor. Det gör att
orsaken inte blir lika tydlig.
Polisen skulle i stället direkt fråga vad som har hänt och om kvin-
nan blivit misshandlad, och sedan skriva detta i rapporten. I stället
belastas hela tiden kvinnan, och det är hon som måste vara stark och ta
tag i situationen. Vid det tillfället är hon ju nedbruten.
Jag har med anledning av allt detta skrivit en reservation. Jag låter
det dock passera nu och uppmanar den kommission som skall göra en
utredning att ta hänsyn till det jag har tagit upp här. Däremot yrkar jag
bifall till reservationerna 2, 3, 12 och 13, som jag kommer att gå in på
närmare.
Språket kan också göra att det blir en konstig statistik just över
kvinnomisshandel. Under 1994 rapporterades 18 000 fall av kvinno-
misshandel. Det är också ett arbete för kommissionen att ta upp det
förhållandet att hälften av dessa anmälningar ledde till åtal. Endast
20 % fälldes. Dessa siffror ger upphov till en mängd frågeställningar.
Kvinnojourerna runt om i landet har sett att det är viktigt med ut-
bildning om hur man uppträder och fokuserar problemen. Detta måste
med vetandegöras.
Sedan gäller det narkotika i trafiken. Glädjande nog är det många
som har väckt motioner med samma krav i detta ämne. Vi är många
som står bakom. Jag förstår inte att detta skall problematiseras hela
tiden i stället för att man kommer överens om en nollgräns, som är det
enda rätta för illegal narkotika. När vi kommer in på läkemedel blir det
mycket krångligare. Men den frågan behöver inte fokuseras i detta
skede. Här gäller det t.ex. cannabis, hasch och amfetamin. Både polisen
och Rättsmedicinalverket har sett att detta problem har ökat. Anled-
ningen till att man inte kan fastställa en gräns är att effekterna är så
komplicerade. Det är svårt att sätta ett gränsvärde. Olika personers
reaktioner beror inte bara på dosens storlek utan även på intaget, om
man sväljer, injicerar, snusar eller röker. Just cannabis är fettlösligt och
lagras i hjärnan. Det ger inte utslag vid blodprov. Man kan ta doser
som inte är så höga och ändå bli väldigt påverkad. Biandmissbruket ger
också stora effekter som inte kan mätas bara genom prover. Därför
tycker vi att det nästan genast skall införas en nollgräns.
Bruket av narkotika är kriminaliserat. Men i koppling till trafiken
får det passera.
Många partier har här pratat om medling och återställande av ska-
dor. Vi kan bara instämma i att denna verksamhet är viktig just för
ungdomar som begår brott. De måste få se konsekvenserna för dem
som drabbas. Ofta begår ungdomarna dessa brott i skydd av andra
ungdomar, i gäng, eller under påverkan av olika droger. De behöver
efter utförandet verkligen konfronteras med vad de ställt till med. Det
kan göra att de får en känsla för de drabbade och inte gör om det. Det
är viktigt att det inte, som nu, lämnas nästan fritt till de lokala polis-
distrikten att utveckla dessa metoder. Det behövs att vi talar om hur
man skall göra just med ungdomar.
Sedan kommer jag till nödvärnsrätten. Nuvarande lag säger, när det
gäller misshandel av kvinnor, att det är fråga om två likvärdigt starka,
könsneutrala personer. Det har man som norm. Men så är det inte. En
misshandlad kvinna upplever det inte så. Hon är inte stark. Både fysiskt
och psykiskt ligger hon i underläge. Därför kan hon inte värna sig själv
så som lagen anser att hon skall kunna. Hon får ta till mycket starkare
medel för att kunna värna sig. Därför måste det bli en ändring av detta.
Den sista punkten gäller preskriptionstiden för miljöbrott. Den pre-
skriptionstiden är alldeles för kort. Vi yrkar att den skall vara 25 år,
därför att miljöbrott ibland upptäcks väldigt sent. Då är preskriptionsti-
den redan utgången.
Preskriptionstiden för åtal är 25 år vid brott som straffas med fäng-
else på livstid. Man kan inte jämföra miljöbrott med dessa brott. För
miljöbrott är den längsta preskriptionstiden 10 år. Det är grova miljö-
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
75
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
brott, för vilka man kan dömas till fängelse i 6 år, vilket förekommer |
Utskottet säger att reglerna skall vara lika på straffrättens område.
|
Vissa straffrättsliga |
Men reglerna har ändrats för skattebrott. Dessa kan jämföras med mil- Det är ingen som för naturens talan. Det är först när brotten har Jag kan nämna ett närliggande fall i Södertälje. I Turingesjön har Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) Herr talman! Det är med viss bävan som man som manlig jurist änt- Allmänhetens uppfattning om rättsväsendet har på senare år sjunkit, Jag tänker inte ge mig in på någon förklaring till varför det är si el- Det gäller att agera snabbt, så att vi slipper läsa om de här egen- Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 3 och 13. Reservation 3 gäller narkotika i trafiken. Jag kan inte se att det |
76
att utredningstekniskt lägga det här på hyllan eller förhala det hela, men
vi menar att detta är så pass allvarligt att man måste agera skyndsamt.
Kia Andreasson har redan sagt vad som behöver sägas när det gäller
preskriptionstiden, så jag säger inget mer i det stycket.
Anf. 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
Herr talman! Den viktigaste frågan i det här betänkandet är det en-
hälliga uttalandet från utskottet om att regeringen med skyndsamhet bör
se över gränsdragningen mellan brottsrubriceringarna våldtäkt och
sexuellt utnyttjande. Som flera talare har påpekat har väldigt många
upprörts över domar under de senaste åren i vilka ett stort ansvar har
lagts på barnet och över att det har krävts ett stort mått av våld och hot
för att en person skall kunna dömas för våldtäkt.
Utskottet gör nu ett uttalande, och jag vill gärna citera det stycket:
”Enligt utskottets mening är det närmast självklart att det krävs
mindre våld ju yngre barnet är. En naturlig utgångspunkt är också att
våld mot barn respektive mot vuxna i detta sammanhang kan ha helt
olika karaktär. Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att
denna fråga får en grundlig genomlysning i det utredningsarbete som
justitieministern aviserat. Lagstiftningsarbetet bör enligt utskottets
mening vara inriktat på att få till stånd en ordning där fler fall av över-
grepp på barn som i övrigt uppfyller rekvisiten för våldtäkt också
kommer att bedömas som sådana brott.”
Med det här ställningstagandet menar jag att regeringen med skynd-
samhet bör kunna se över lagstiftningen på den här punkten och kanske
också ta den här frågan med förtur, när man nu skall ge sig i kast med
att se över hela sexualbrottskapitlet i brottsbalken.
Det är utomordentligt glädjande att utskottet gör det här enhälliga
uttalandet på den här punkten, där det, som Rolf Åbjörnsson säger, har
funnits en väldigt upprörd opinion och där lagstiftningen och dess till-
lämpning knappast kan sägas stå i överensstämmelse med det allmänna
rättsmedvetandet.
Herr talman! Till det här betänkandet, som berör en mängd
straffrättsliga frågor, finns ett antal reservationer. Jag skall kort beröra
en del av dem.
I reservation nr 1 av Siw Persson och Kia Andreasson tas frågan
upp om rubriceringen, brottsbenämningen, för olika typer av brott som
begås mot kvinnor. Låt mig först påpeka att det inte finns några brotts-
rubriceringar som heter ”lägenhetsbråk” eller ”familjevåld”.
Jag tycker nog att det är litet förvånande att man förordar att ringa
misshandel skall rubriceras på annat sätt om brottet har begåtts mot
kvinnor i stället för mot män. En ringa misshandel, menar jag, är en
ringa misshandel och skall bedömas som en sådan oavsett offrets kön.
Vi har i Sverige en könsneutral lagstiftning, och jag tror faktiskt att det,
även för jämställdhetsarbetet, är viktigt att själva lagstiftningen är
könsneutral. En annan sak är att de brottsbeivrande myndigheterna,
polis och åklagare, naturligtvis med kraft måste ingripa mot brottslighet
som riktar sig mot kvinnor, eftersom vi vet att kvinnor ofta befinner sig
i en mer utsatt position.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
77
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
I reservation nr 2 krävs en kriminalisering av prostitutionen. Den |
tutionsutredningens betänkande bereds för närvarande i regeringskans-
|
Vissa straffrättsliga |
liet, det pågår en remissbehandling, och så småningom skall regeringen När det gäller frågan om narkotika i trafiken kan jag inte se att det Även om detta är utskottets klara viljeinriktning måste man samti- Inriktningen är ändå alldeles klar. Ett arbete bör snabbt sättas i gång I ett antal reservationer tas frågan upp om behandlingen av unga Det är fråga om barn som far illa i familjen och för vilka samhället |
78
från socialtjänsten för att stöda de familjer och de ungdomar som råkar
illa ut.
Moderaterna föreslår i sin reservation att påföljden vård inom so-
cialtjänsten avskaffas och att påföljden ungdomsstraff i stället införs.
Jeppe Johnsson sade att man i det avseendet har stöd av Ungdoms-
brottskommittén.
Jag satt med i Ungdomsbrottskommittén, och vi hade där långa re-
sonemang om påföljderna för unga lagöverträdare. Det fanns en viktig
utgångspunkt, som också är utgångspunkten för regeringens arbete när
det gäller unga lagöverträdare, och det var att socialtjänsten även fort-
sättningsvis skall ha huvudansvaret för vård, behandling och stöd för
unga lagöverträdare. Det skall alltså inte ske en förflyttning av ansvaret
från socialtjänsten till kriminalvården eller rättsvårdande organ för
insatser mot unga lagöverträdare. Det är en viktig utgångspunkt. Vi vet
att straffrättsliga påföljder, som fängelsestraff eller införande av ung-
domsstraff, som antyds i reservationen, knappast har någon effekt för
att återföra ungdomar till ett mera normalt liv. Om man flyttade gräns-
dragningen skulle det också leda till att socialtjänsten undandrog sig
ansvaret för de viktiga insatserna för unga människor.
Det är motivet till att vi inte har velat gå med på den moderata mo-
tionen utan vill avvakta det arbete som nu bedrivs i regeringskansliet
med Ungdomsbrottskommitténs förslag. Jag vill än en gång understry-
ka att utgångspunkten för det arbetet är att behålla huvudansvaret hos
socialtjänsten när det gäller unga lagöverträdare.
Herr talman! Med de här synpunkterna på några av de reservationer
som är fogade till utskottets betänkande yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.
Anf. 81 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Lars-Erik Lövdén sade att ringa misshandel alltid är
ringa misshandel och att det skall vara lika behandling. Men det är inte
samma sak, därför att parterna är inte likvärdiga. Misshandel av kvin-
nor och barn kan aldrig vara likvärdig med annan misshandel, därför att
de är i underläge. Detta måste bedömas, och det måste göras klart att
det är en skillnad. Det skall då krävas ett särskilt straff, som är hårdare
än för den som ger sig på en likvärdig partner.
Det skall nästan vara så att samhället markerar att det är tabu att slå
kvinnor och barn. När jag var liten och gick i skolan slog man inte
töser - man var en mes om man gav sig på dem. Det är den inriktning-
en som vi måste ha i samhället, dvs. att detta inte är tillåtet och att det
måste ha ett högre straffvärde.
Anf. 82 JEPPE JOHNSSON (m) replik
Herr talman! När det gäller paragrafen om vård inom socialtjänsten,
Lars-Erik Lövdén, borde socialtjänstens uppgift vara att ingripa mycket
tidigare än när det har gått så långt att en ung människa har hamnat i
brottslighet. När hemmet, familjen och skolan inte räcker till och när
man ser att barn av olika anledningar far illa, har socialtjänsten natur-
ligtvis alltid en skyldighet att ingripa. Socialtjänsten jobbar mycket
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
79
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
med frivillighet, men när någon har begått ett brott är det oerhört vik- |
nande till vård inom socialtjänsten innebär på något sätt ett icke tids-
|
Vissa straffrättsliga |
bestämt straff, och vi tycker inte att det hör hemma här. Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan stöd, hjälp, vård och Lars-Erik Lövdén har suttit med i Ungdomsbrottskommittén, som Anf. 83 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik Herr talman! Först skall jag kommentera Jeppe Johnssons replik. I Tvärtemot vad jag tycker att man kunde utläsa ur reservationen och Jag vill än en gång betona att socialtjänstens ansvar måste ligga fast Sedan till Kia Andreasson ... Anf. 84 FÖRSTE VICE TALMANNEN Repliken gällde Jeppe Johnsson. Det går icke att replikera på ett Anf. 85 JEPPE JOHNSSON (m) replik Herr talman! Jag vill bara mycket kort citera ur Ungdoms- Anf. 86 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik Herr talman! Det är riktigt, det som Jeppe Johnsson läser. Men om |
|
80 |
ansvar för behandlingen och vården av de unga. Vi markerar tydligt i |
Ungdomsbrottskommitténs förslag att det även fortsättningsvis bör vara
socialtjänsten och de särskilda ungdomshemmen, dvs. § 12-hemmen,
som skall svara för vården och behandlingen av de unga lagöverträdar-
na. Att vi sedan förordar att domstolen skall ha ett något större infly-
tande över innehållet i den påföljden är en annan sak.
Anf. 87 INGBRITTIRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Betänkandet handlar ju om vissa straffrättsliga frågor.
Det förvånade mig därför litet att Lars-Erik Lövdén tyckte att vi debat-
terade straffrättsliga insatser när det gäller unga lagöverträdare. Jag
menar att det närmast är en självklarhet eftersom det är motioner vi
behandlar här. Det innebär ju inte att inte sociala insatser, stöd till fa-
miljer, insatser i skola och socialförvaltningar och annat skulle behövas
på en väldigt bred front. Men här behandlar vi ju motionskrav.
Jag vill uttrycka min besvikelse över att det inte kunde bli en enig-
het eller en majoritet för det viktiga i att göra insatser tydliga för att
kunna bryta en brottskurva tidigt. Milda påföljder som t.ex. att göra rätt
för sig, ställa till rätta, skadelindrande arbete och medling är det som
diskuterats.
Den största besvikelsen känner jag när det gäller en ny särskild ut-
redning. En sådan skulle behövas för att finna bra stödformer och in-
satsförslag för lagöverträdare som är under 15 år. Eftersom Lars-Erik
Lövdén och jag tillsammans satt i Ungdomsbrottskommittén minns vi
båda hur vi gång på gång betonade att det verkligen behövs. Jag undrar
vad regeringen eller socialdemokraterna planerar för att kunna komma
med bättre förslag på insatser på det här området.
Anf. 88 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Brottsförebyggande rådet har haft i uppdrag när det
nationella brottspreventiva programmet skulle utarbetas att också se
över insatser när det gäller ungdomar under 15 år. När regeringen i höst
skall lägga fram ett förslag om brottsförebyggande insatser kommer
naturligtvis även frågan om vilka insatser man kan göra med inriktning
på barn och ungdomar att finnas med. Det är en självklarhet.
I mitt huvudanförande sade jag att jag känner en viss oro för att vi
fokuserar oss på de rättsliga organens insatser när det gäller att komma
åt eller motverka ungdomsbrotten. Jag är särskilt orolig när det tar sikte
på barn under 15 år. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi ser till att
sociala insatser, skolans insatser och fritidsinsatser blir avgörande. Det
är där tonvikten skall läggas.
Vi känner till diskussionen om registrering av ungdomar under 15
år som begår brott. Jag har nog en öppen attityd i den frågan. När det i
den allmänpolitiska debatten förs fram krav på en sänkning av straff-
myndighetsåldern, menar jag att frågan börjar dra i väg på ett sätt som
inte gynnar våra möjligheter att komma åt ungdomar under 15 år som
begår brott. Det var det jag menade när jag sade att jag känner en oro
inför den fokusering som sker beträffande straffrättsliga insatser. Man
betonar inte tillräckligt de bristande insatser som görs i förebyggande
syfte från andra samhällsorgans sida.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
Anf. 89 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Det här inlägget tar jag litet grand som en intäkt för att
regeringen kommer att gå vidare efter det att BRÅ har presenterat sin
utredning, som i huvudsak är baserad på intervjuer. Enligt BRÅ är det
otillräckligt för att man skall kunna lägga fram ett bredare förslag om
insatser när det gäller att komma till rätta med unga lagöverträdare och
försöka minska och bryta brottsligheten.
Jag tror att Lars-Erik Lövdén och jag är helt överens om att det be-
hövs stora sociala insatser. Om vi skall göra rätt insatser, måste vi ock-
så veta hur verkligheten ser ut. Tyvärr vet vi inte riktigt det. Därför
behövs den här utredningen. Jag får väl ha tålamod och vänta till hösten
- tyvärr. Det hade behövts något i dag.
Anf. 90 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik
Herr talman! Det är självklart att om regeringen har för avsikt att i
höst - vilket den har - lägga fram ett förslag till riksdagen om brotts-
förebyggande insatser på grundval av BRÅ:s förslag, kommer man
också i anslutning till det att behandla insatser när det gäller brott som
begås av unga under 15 år. Skall vi ha framgång i det brottsförebyg-
gande arbetet måste insatserna sättas in tidigt. Det handlar ju om insat-
ser redan i förskolan och i den åldersgruppen. Naturligtvis kommer
dessa frågor att uppmärksammas i det arbete som regeringen nu bedri-
ver och som skall leda fram till ett program som skall presenteras för
riksdagen i höst.
Anf. 91 MAGGIMIKAELSSON (v)
Herr talman! Jag tänkte ägna några minuter åt att ta upp en annan
typ av brott än de som har fått den största delen av debattiden i dag.
Det gäller miljöbrott.
Miljöbrott är en beteckning på ett stort antal olika slags brott. Det
gäller alltifrån stöld av fridlysta växter till dumping av miljöfarligt
avfall - för att ta två ytterligheter som exempel.
Kunskapen om miljöns betydelse och miljöbrotten har ökat, men
tyvärr har inte straff och preskriptionstiden följt efter i samma takt. Det
har inte heller märkts i statistiken att kunskapen har ökat på det här
området. Det råder ganska stor brist på relevanta fakta. Det är t.ex.
svårt att hitta nationella sammanställningar över domar. Det är svårt att
få en utvärdering av hur den faktiska situationen är i dag.
Vi har ändock gjort försök från Vänsterpartiet. De uppgifter vi har
fått fram visar t.ex. att tingsrätterna frikänner i 25 % av miljöåtalen
jämfört med 6 % för samtliga brottmål. Man kan se att de straff som
utdöms i dag är lika lindriga som de var 1988, innan man skärpte straf-
fen. Medelstraffet är i dag 4 600 kr. Det betyder att det i praktiken är
mycket lätt att köpa sig fri. Oftast är det inte ekonomiskt kännbart att
begå ett miljöbrott. Hittills har miljöbrottslingar inte dömts enbart på
grund av miljöbrott. Hittills har fängelse bara utdömts vid en kombina-
tion med andra brott - trots att det finns flera lagar på det här området,
miljöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om kemiska produkter och
82
brottsbalken, och trots att det finns bestämmelser om fängelse upp till
sex år för miljöbrott.
Man kan också konstatera att många av de allvarligaste brotten över
huvud taget inte når domstolen. Det finns inte heller någon central
instans eller myndighet som har överblick eller kontroll över situatio-
nen. Det är i dag svårt att på företagen hitta någon som är ansvarig när
det gäller begångna miljöbrott.
I en reservation, som vi delar med andra partier, anser vi att pre-
skriptionstiden ofta är alltför kort. Ofta upptäcks gamla synder så små-
ningom. Preskriptionstiden behöver då vara längre för att man skall
kunna komma till rätta med det här. Det här betyder också att Sverige
håller på att hamna på efterkälken när man jämför internationellt. I
Norge, som en jämförelse, finns en central enhet som bl.a. jobbar med
miljöbrott. Arbetet har varit mycket framgångsrikt och fauna- och flo-
rabrott har bekämpats. Det gäller t.ex. uppgrävning och transport av
sällsynta växter, plundring och jakt av fredade fåglar osv. På det här
området ligger Sverige långt efter. I USA har man t.o.m. en särskild
avdelning på den amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket
som jobbar med miljöbrott.
Om Naturvårdsverket skulle ha jämförbara resurser skulle det bety-
da ytterligare ett tiotal tjänster på Naturvårdsverket för personer som
bara skall jobba med dessa frågor. Det visar litet grand hur olika man
prioriterar.
Jag tror att en stor del av orsaken är att kunskapen växer hela tiden.
Det här är ett relativt sett nytt område - miljöbrott. Jag skulle vilja säga
att myndigheterna i dag inte prioriterar på rätt sätt. Man prioriterar
andra brott. Jag hoppas att Miljöbalksutredningen tar det här på allvar
och verkligen ser till att man får en annan prioritering av miljöbrotten
och ser dem som de allvarliga brott de faktiskt är.
Ett sätt att skjuta på i den riktningen är att ge ideella organisationer
talerätt i miljöärenden. Jag vet att det här är något som man funderar
på, och jag välkomnar det verkligen. Det har många gånger visat sig att
miljörörelsen genom sin aktivitet har kunnat påverka mycket i den
allmänna opinionen och när det gäller inställningen till miljöfrågorna.
Jag tror alldeles säkert att det också skall gälla miljöbrotten.
Det behövs också mer utbildningsinsatser så att t.ex. polis och åkla-
gare får relevant miljökunskap. Vi har nu inte fått stöd för vår motion
av utskottsmajoriteten. Man hänvisar bl.a. till att det måste till mycket
starka skäl för att man skall kunna avvika från generella regler när det
gäller preskriptionstider. Jag tycker ändock att miljöbrott är av samma
dignitet som t.ex. skattebrott och bokföringsbrott, där man faktiskt har
särregler.
Herr talman! Jag hoppas verkligen att man tar problemen med att
man inte värderar bekämpningen av miljöbrotten på rätt sätt på allvar i
den kommande utredningen så att vi kan få längre preskriptionstider
och en bättre hantering av frågorna i framtiden.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
83
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
Anf. 92 EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Med hänvisning till pågående beredning av utred-
ningsbetänkande angående kriminalisering av könshandel väljer ut-
skottsmajoriteten att avvakta resultat av beredningsarbetet och avstyr-
ker vår motion om kriminalisering av könsköpare. Jag har full förståel-
se för den hanteringen, men de ledamöter som delar Miljöpartiets upp-
fattning att just könsköparen skall kriminaliseras har möjlighet att i dag
markera det genom att rösta för vår reservation. Med det vill jag yrka
bifall till reservation 2 avseende mom 6.
I motionen tas upp att det är just könsköparen som skall kriminali-
seras. Vi tar även upp behovet av skärpt lagstiftning för att få stopp på
alla former av sexuell exponering på klubbar och liknande ställen.
Attityder kan förändras. Förbud är en tydlig markering av samhäl-
lets avsky för ett synsätt, där en levande människa av kvinnligt kön
reduceras till en kropp - en vara utbjuden till försäljning.
Herr talman! Detta är så långt från jämställdhet mellan könen som
det bara går att komma.
Anledningen till att vi i dag vill markera vår inställning till betän-
kandet om könshandel är att vi vill lyfta fram utredningens ställningsta-
gande. Att sälja sitt kön har rubricerats som handel. Handel är en före-
teelse mellan två eller flera parter. Alla parter skall, enligt utredningens
förslag, kriminaliseras. Det tycker inte Miljöpartiet, inte Centerpartiet,
inte Vänsterpartiet och det tyckte inte heller Mona Sahlin i valrörelsen
och inte heller så gott som alla kvinnoorganisationer som arbetar med
utsatta kvinnor och barn.
I dag ökar prostitutionen igen, vilket inte är så konstigt eftersom
den ekonomiska situationen är extrem och arbetslösheten är stor. Ande-
len utländska kvinnor, drogmissbrukare och psykiskt störda kvinnor
återfinns i större utsträckning än tidigare i gatuprostitutionen. Att då
föreslå att både könsköpare och könssäljare skall kriminaliseras genom
att kriminalisera själva handeln tycker vi är kvinnoförnedrande. Att ge
båda parter samma kriminella status är som att säga att handeln pågår
på lika villkor.
Lagstiftning påverkar samhällets attityder. Straffet skall gälla män-
nen, de som köper tjänster. På så sätt klargör man att samhället inte
accepterar männens könshandel. Därigenom tar vi också ställning för
samhällets mest utsatta kvinnor och erkänner att det som vissa betraktar
som naturligt i världens äldsta yrke bygger på det yttersta föraktet för
kvinnans värde och att det är den mest extrema formen för kvinnans
underordning av mannen. Det finns inget berättigande för könshandel i
vårt samhälle.
Herr talman! På Jämställdhetsrådets senaste sammanträde sade
Inga-Britt Törnell, som är den särskilda utredaren för Prostitutionsut-
redningen könshandel, följande: Inom EU finns en mer tillåtande atti-
tyd till prostitution. Det finns risk att den attityden kommer hit. Därför
är det viktigt att ett förbud mot könshandel kommer till stånd nu. Vi
skall visa på Sveriges annorlunda attityd.
84
Utifrån den i dag påtagligt ökade koppleriverksamheten från våra
östliga grannländer är det extra viktigt att ge Polisen de redskap som de
behöver för att stävja befintlig efterfrågan.
Polisen hävdar att om könshandeln vore straffbelagd, skulle spa-
nings- och utredningsverksamhet få ökad prioritet och därmed ökad
status. Polisen skulle kunna ingripa på ett tidigare stadium. Mycket av
den kriminalitet och det brutala våld som följer med könshandeln skulle
därmed undvikas, vilket i sig skulle innebära minskat lidande för en-
skilda och naturligtvis stora vinster för samhället. Enskilda restau-
ranginnehavare, fastighetsägare m.fl. skulle tvingas att bli mer obser-
vanta och därigenom medverka till att könshandeln motarbetas.
Ökad spaningsverksamhet skulle enligt Polisen innebära större in-
syn i könshandeln och ökade möjligheter att ingripa mot koppleri och
andra brott med anknytning till könshandeln.
De allra flesta av köparna i könshandeln är angelägna om att deras
förehavanden skall förbli fördolda. För många könsköpare skulle risken
att bli upptäckt, med polisutredning och rättegång samt familjens, be-
kantskapskretsens och arbetskamraternas kännedom om deras föreha-
vanden som följd, ha en stor avhållande effekt.
Med detta vill jag, som sagt, yrka bifall till reservation 2, mom. 6.
Anf. 93 MARGARETA ISRAELSSON (s)
Herr talman! Låt mig så här i slutet av debatten få ta kammarens tid
i anspråk för att faktiskt uttrycka en mycket stor tacksamhet och glädje
över det gemensamma uttalande som utskottets ledamöter har gjort i
det betänkande som nu behandlas.
I det arbete som jag under många år har bedrivit för barns rättighe-
ter och för barnkonventionen tycker jag ibland att alltför mycket tid har
tvingats ägnas åt sexualbrott mot barn.
Många gånger när man är ute på möten tror man att man skall mötas
av rop på hårdare straff eller andra krav. Men jag måste säga att under
de senaste åren har den stora diskussionen bland både kvinnor och män
på möten, där man har talat om dessa frågor, gällt upprördheten över att
brott ibland inte rubriceras som våldtäkt och att det bortförklaras med
att det minderåriga barnet inte har gjort tillräckligt mycket motstånd.
Av det skälet tycker jag att det är mycket glädjande att utskottets
partier och ledamöter har samlats till en gemensam skrivning som vän-
der sig till regeringen för en ny handläggning av dessa frågor.
Beslutet kommer att mötas med stor tillfredsställelse av många,
bl.a. mitt partis kvinnoförbund. Jag är övertygad om att många männi-
skor tycker att vi här tar ställning för en fråga som folkflertalet redan
har tagit ställning i.
Anf. 94 OLA STRÖM (fp)
Herr talman! Det är lätt att instämma i Margareta Israelssons anfö-
rande. Jag tycker att det är trevligt att stå i talarstolen, inte därför att jag
är upprörd utan därför att jag är upprymd. Det som gör mig glad och
tacksam är just justitieutskottets behandling av bl.a. min motion JU:613
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa straffrättsliga
frågor
85
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
om sexuellt våld mot barn. Det är oerhört bra att vi nu kan se fram |
Sexuellt våld mot barn är naturligtvis ett av de absolut grövsta brott
|
Vissa straffrättsliga |
som en vuxen kan begå mot ett barn. Därom råder det inga delade Att lagstiftningen med kraft förmår att utrycka denna mening är Därför är brottsrubriceringen våldtäkt en mer lämplig benämning på Herr talman! Jag tycker att dagens beslut i sig innebär en liten Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 19 §.) 17 § Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för Föredrogs Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU25 Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. |
86
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU18
Fosterdiagnostik, abort m.m. (prop. 1994/95:142)
Anf. 95 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Vi övergår nu till ett betänkande som behandlar ett
svårt och viktigt ämne som griper in på de allra mest grundläggande
frågorna.
Jag skall börja med att ta upp en del synpunkter kring en reserva-
tion som finns bifogad till betänkandet.
Vi kristdemokrater har under lång tid hävdat att det är viktigt med
en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning i
livets början. Den snabba utvecklingen inom den medicinska och bio-
logiska forskningen skapar nya förutsättningar för den medicinska
verksamheten, men den ger också nya svåra och etiska problem.
Regering och riksdag har under de senaste åren beslutat i ett antal
delfrågor inom det medicinskt-biologiska forskningsområdet och verk-
samheter vid livets början. Uppsplittring med lagstiftning på ett antal
delområden ger inte den samlade etiska bedömning som borde vara
vägledande för forskning och metodutveckling. Det är lätt att hel-
hetsperspektivet förloras.
Vi kristdemokrater anser att det är en fundamental uppgift för sam-
hället att skapa ”trafikregler” inom den medicinska verksamheten och
forskningen vid livets början. Utgångspunkten skall, enligt vår syn,
vara den syn på människan som har sin förankring i den kristna etiken.
Alla människor har ett absolut, lika, unikt och okränkbart värde. Detta
är oerhört viktiga ståndpunkter.
Som politiker måste vi inse att vi inte är fackexperter. Däremot har
vi ett ofrånkomligt ansvar att delta i debatten när det gäller etik och
också att sätta ramar för verksamheten.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till reservationen vid
mom. 9 och i övrigt till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 96 INGRID ANDERSSON (s)
Herr talman! Det är en allmänt spridd uppfattning att allt i riksda-
gen är stridsfrågor, men det finns också en stor värdegemenskap. Det
kommer tydligt fram i det betänkande om fosterdiagnostik, abort m.m.
som vi nu behandlar. Det är bra att vi har fått ett förslag som klargör
vilka regler som skall gälla för fosterdiagnostik. Frågan har grundligt
utretts.
Området rymmer flera etiska frågeställningar. Utskottet har noga
satt sig in i dessa och också haft möjlighet att diskutera med represen-
tanter för Statens medicinsk-etiska råd.
Vi har därefter kunnat enas om de bedömningar som utskottet gör
vad gäller propositionens förslag. Det känns som en styrka att vi ge-
mensamt står för ett förhållningssätt i dessa frågor. Alla kan känna
Prot. 1994/95:102
10 maj
Fosterdiagnostik,
abort m.m.
87
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
trygghet i att det finns ett stabilt regelverk och att utvecklingen noga |
Herr talman! Jag skall nu säga något om det huvudsakliga innehål-
|
Fosterdiagnostik, |
let. De riktlinjer som föreslås avser bl.a. tillgänglighet till och informa- Kvinnans självständiga beslut betonas liksom att information skall Det görs en skillnad i informationsinsatser i förhållande till om Vi tar här också ställning till preimplantatorisk diagnostik, och vi är Vidare föreslås ett tillägg i abortlagen som innebär att alla kvinnor De kvinnor som genomgår abort eller avbrytande av havandeskap Detta tillstyrks helt av utskottet. Förutom smärre språkliga föränd- I den enda reservation som är fogad till betänkandet tas det upp Herr talman! Slutligen vill jag också rekommendera kammarens le- Överläggningen var härmed avslutad. |
|
88 |
(Beslut fattades efter 19 §.) |
Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1994/95 :SoU26
Vissa socialtjänstfrågor
Anf. 97 ANNIKA JONSELL (m)
Herr talman! Det är inte rätt att se ekonomiskt bistånd genom so-
cialtjänstlagen som likvärdigt med andra sätt att försörja sig. Tvärtom
skall detta stöd vara ett yttersta skyddsnät som man undantagsvis tar
hjälp av när inga andra möjligheter finns.
Och jag tror att de allra flesta tycker att bidragssystemet skall vara
utformat så att det är just de som allra mest behöver stöd som får detta,
att det skall vara utformat så att det alltid lönar sig att undvika att leva
på socialbidrag och så att det måste gå att ställa krav på dem som får
stöd.
Tyvärr är man vid tillämpning av socialtjänstlagen ofta dålig på att
leva upp till detta. Å ena sidan utges socialbidrag till en stor andel av
befolkningen, och ännu många fler skulle det bli om alla som var be-
rättigade till stöd sökte detta. Som exempel kan nämnas att 50 % av
alla gifta par med tre barn och 70 % av alla ensamstående med barn i
dag egentligen är berättigade till bidrag. Socialnämndernas ledamöter
och socialkontorens socialsekreterare upptäcker ibland att de själva har
mindre disponibla medel än sina klienter. Å andra sidan klarar vi på
samma gång ofta inte av att nå dem som verkligen står långt nere på
samhällsskalan, uteliggare och grava missbrukare.
Sedan början av 70-talet har den kommunala socialtjänsten byggts
ut kraftigt.
Trots detta har de sociala problemen ökat på många håll och inom
skilda områden. Det här gör att vi moderater tycker att det behövs en
ingående analys när det gäller metodfrågorna inom socialtjänsten.
Eftersom det aldrig får vara lockande att leva på socialbidrag i
stället för på andra inkomster, måste normerna i socialtjänstlagen an-
passas till miniminivåerna i andra system. Av samma anledning måste
vi se över reglerna om socialbidrag till hyreskostnader. Dessutom är det
fullt rimligt, egentligen självklart, att det skall gå att ställa krav på
motprestationer från de bidragssökande. Den socialtjänstlag som vi har
i dag ger inte socialnämnderna den möjligheten. Flera kommuner, bl.a.
Stockholms stad med socialdemokraterna i spetsen, har uttryckt klara
önskemål om att få möjlighet att ställa krav.
Socialtjänstkommitténs förslag om att införa en riksnorm för soci-
albidraget är helt fel väg att gå, då levnadskostnaderna skiljer sig väl-
digt mycket mellan olika delar av landet. Dessutom skulle en riksnorm
innebära en ytterligare detaljstyrning av kommunerna.
Jag skall berätta om en del annat som vi tar upp i våra reservationer.
Vi vill t.ex. att de sociala myndigheterna skall ha en bättre möjlighet att
stötta t.ex. familjer där barnen riskerar att råka illa ut på olika sätt. Vi
vill därför återinföra den gamla 26 § barnavårdslagen, som var kon-
struerad som så att man stegvis satte in hjälp och krav - detta i samråd
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
89
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
med den enskilda familjen. Detta sätt att arbeta innebär att man visar
respekt för familjen och har som mål att familjen själv skall kunna
förbättra sin situation, men föräldrarna blir samtidigt medvetna om att
ytterligare åtgärder kan komma att vidtas om det inte blir bättre. Pro-
blemet i dag kan kanske bäst beskrivas med den berömda ketchupeffek-
ten: först kommer inget, sedan kommer inget, sedan kommer fortfaran-
de inget och helt plötsligt kommer allting. Då är det ofta för sent, och
de plötsliga och kraftiga åtgärder som ett omhändertagande innebär är
givetvis oerhört uppslitande för både barnen och föräldrarna.
När det gäller vård av missbrukare är problemen delvis likartade.
Här borde insatserna inriktas på dem som är i början av sitt missbruk.
Missbrukarvården är i dag i alldeles för stor utsträckning inriktad på
dem som har ett långvarigt missbruk bakom sig. Givetvis är insatser
desto effektivare ju tidigare de sätts in, medan vårdinsatser tyvärr sällan
ger något bra resultat när det gäller gravt alkoholiserade missbrukare.
De ideella organisationerna utför ett mycket bra arbete i kampen
mot drogmissbruk och i vården av missbrukare. Utvärderingar av de
frivilliga insatserna på alkohol- och narkotikaområdet har visat att
många av dessa uppnår mycket goda resultat. De problem som finns i
dag med att personer som verkligen behöver vård och rehabilitering får
vänta lång tid på grund av platsbrist skulle kunna minskas genom att
staten och kommunerna mer konsekvent använde sig av de enskilda
organisationernas möjlighet att erbjuda vårdplatser. Inte minst när det
gäller för den enskilde så personligt ingripande program som missbru-
karvård är det oerhört viktigt att ha möjlighet att välja mellan olika
behandlingsformer, för att finna en form som man har förtroende för.
En behandlingsmodell som passar en individ kanske inte passar lika bra
för en annan. Det bästa med mångfald är just att olika individers behov
kan tillgodoses samtidigt. Det är därför det är så oerhört viktigt att de
alternativa behandlingsformerna uppmuntras och uppvärderas.
Många missbrukare lider av psykiska problem vid sidan av sitt
missbruk. Som det är i dag kan det ofta vara svårt att få en bra psykiat-
risk behandling för patienter på behandlingshem. Vi vill därför att det
skall göras en översyn av den psykiatriska vården i anslutning till insti-
tutionsbehandling.
Vi föreslår också en översyn av tvångsbefogenheterna inom LVU
och LVM. Som det är i dag kan föreståndaren för ett LVU-hem få
öppna och läsa post som sänds både till och från den som är intagen.
Lika omfattande möjligheter finns varken i LVM-hemmen, på krimi-
nalvårdsanstalterna eller inom den psykiatriska tvångsvården.
Vi tycker att det är otillfredsställande att olika regler gäller för de
olika vårdformerna och menar att möjligheten att i större utsträckning
kontrollera även utgående post skulle göra det lättare att stoppa exem-
pelvis beställningar av narkotika. Därmed skulle vi få en chans att
minska förekomsten av knark inom våra behandlingshem och anstalter.
Att knark över huvud taget förekommer där är fullständigt oaccepta-
belt.
90
Vi moderater, herr talman, står givetvis fast vid samtliga våra reser-
vationer, men för att spara på kammarens bristvara, dvs. tid, yrkar jag
endast bifall till reservation 2.
Anf. 98 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar tar upp ett antal
socialtjänstfrågor som har väckts i motioner under den allmänna mo-
tionstiden. De flesta av de här frågorna är föremål för behandling i
Socialtjänstkommittén som har tillsatts av regeringen, och det finns
säkert anledning att senare återkomma till många av dem.
Jag tänker därför för min del begränsa mig till att nu bara ta upp
några av de frågor som har väckts i anslutning till allmänna motionsti-
den och som finns med i detta betänkande.
Enligt den nuvarande socialtjänstlagen är det formellt sett kommu-
nerna som beslutar om socialbidragens storlek. Men vartefter som
domstolarna har fått göra sin uttolkning av socialtjänstlagen, har det i
praktiken blivit så att det i själva verket är domstolarna som med ut-
gångspunkt i Socialstyrelsens rekommendationer har avgjort storleken
på de kommunala socialbidragen.
Det här har skapat stor irritation ute bland kommunerna, inte därför
att kommunerna på något sätt vill ta mindre ansvar för de människor
som behöver ekonomiskt bistånd eller stöd på olika sätt, utan mera
därför att domstolarnas ständiga överkörande av kommunerna skapar
svårigheter när det gäller hanteringen av frågorna. Man vet inte från
den ena gången till den andra hur saker och ting skall uppfattas. Dom-
stolarna har hela tiden flyttat fram positionerna och kommunerna har
gång på gång fått bakläxa på fattade beslut.
Det här är ett problem som har uppmärksammats tidigare, innan
Socialtjänstkommittén tillsattes. Det var också ett av skälen till att
kommittén tillsattes med uppdrag att bl.a. på denna punkt göra en över-
syn och föreslå eventuella förändringar. En majoritet i den här kommit-
tén har nu kommit fram till att socialbidragsnormen bör fastställas
genom lagstiftning av riksdagen och att sedan kommunerna för sin del
bara har att svara för kostnaderna.
Denna fråga har tagits upp i en av motionerna under den allmänna
motionstiden. Motionärerna menar att det här är oacceptabelt. Det är
inte rimligt att kostnaderna ligger på kommunernas ansvar medan de
formella besluten om normerna för socialbidragens storlek skall avgö-
ras av riksdagen.
Det finns ingen anledning att tro att kommunala politiker skulle va-
ra sämre skickade att ta ett socialt ansvar, och det finns heller inget som
visar något i den riktningen. Jag har ofta vänt mig mot att man tror att
vi som sitter här i riksdagen på något sätt bättre skulle förstå vilka
behov som finns hos de människor ute i samhället som har sociala
problem, ekonomiska problem eller problem på annat sätt.
Det finns ingenting som säger att jag den dagen jag konverterade
från kommunpolitiker till rikspolitiker plötsligt fick mycket bättre för-
nuft eller en mycket bättre insikt om hur saker och ting fungerar i verk-
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
91
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
92
ligheten. Så är det inte. Därför kan vi i Centern inte acceptera det för-
slag som Socialtjänstkommittén har tagit fram.
Vi menar helt enkelt att lagstiftningen får fastlägga vilka komponen-
ter socialbidragsnormen skall innehålla. Rätten till bistånd bör läggas
fast i lagstiftningen, men beloppens storlek måste ytterst den kommuna-
la socialtjänsten avgöra. Därför har vi i den delen yrkat bifall till den
motion där de här frågorna tas upp.
En annan motion som också behandlas i det här betänkandet hand-
lar om stödet till personer som har råkat ut för brott. Frågan om stöd till
brottsoffer har vi i Centern tagit upp vid flera tillfällen. Vi menar att det
i dag inte finns någon samhällsinstitution som rycker ut och hjälper
människor som råkat ut för brott av olika slag. I dag är det här ett väl-
digt eftersatt område. Det gäller t.ex. terapi eller psykologiskt stöd som
de här människorna kan behöva. Något sådant finns inte i dag. Därför
tycker vi att Socialtjänsten borde vara den naturliga institutionen. Den
borde få ta sig an den här uppgiften också.
På samma sätt kan en person som har råkat ut för brott - t.ex. miss-
handel - genom domstolsbeslut få ersättning, skadestånd, för den skada
eller kränkning som vederbörande utsatts för. Om den här personen
samtidigt av något skäl är beroende av socialt ekonomiskt bistånd räk-
nas dock den ersättning som han får i skadestånd bort när biståndet
beräknas. Vi tycker att det är oegentligt. Skadeståndet syftar ju till att
hjälpa människor så att de kan rehabilitera sig efter en händelse av
nämnda slag. De skall t.ex. kunna sköta sin egen hälsa och sig själva så
att de så snart som möjligt kan återgå till ett normalt liv - till arbete och
normala förhållanden. Därför är det fel att räkna av från försörjnings-
stödet, som socialbidragen egentligen syftar till att vara. Det är ju inte
fråga om ett belopp som avses gå till försörjning, utan det skall gå till
rehabilitering.
Det är också viktigt att vi utnyttjar de ideella organisationer som
verkar inom Socialtjänstens område. Vi tycker att detta inte tillräckligt
tydligt har kommit till uttryck i det som har sagts från utskottsmajorite-
tens sida. Jag ställer mig bakom den reservation där bl.a. detta tas upp.
Slutligen, herr talman, har jag när det gäller en av de motioner som
väckts här inte samma uppfattning som reservanterna. Det gäller då
möjligheten att få ta del av post som skickas ut av intagna på LVM-
hem. Det är så i dag att myndigheten beträffande den som är intagen på
LVU-hem, dvs. den som tillhör dem som är dömda enligt lagen om
vård av unga, kan ta del av post som skickas ut och även av post som
kommer in till vederbörande. På det sättet kan man kontrollera att nå-
got som inte skall komma in på hemmet heller inte kommer in och att
det som inte skall komma ut därifrån heller inte kommer ut. När det
gäller lagen om vård av missbrukare gäller dock inte detta. I det fallet
får man bara ta del av försändelser som kommer in till hemmet, inte av
det som går ut.
Det är viktigt att komma ihåg att den här rätten inte innebär att man
får läsa post som skickas. Det tycker jag är ett väsentligt skäl för att
inte ställa upp på en princip som går ut på att man skall få läsa post
som går ut från LVM-hemmen. Det kräver nämligen också en lagänd-
ring så att man får läsa posten - gå igenom breven och läsa vad som är
skrivet. Det är ett avsevärt ingrepp i den personliga friheten som i så
fall måste vidtas.
Eftersom all vård fungerar bäst om den bygger på ett ömsesidigt
förtroende är vi i Centern inte beredda att ställa upp på de här tanke-
gångarna. Jag yrkar därför i den delen bifall till propositionen.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 3 i
betänkandet. Men självklart står jag bakom övriga reservationer som
jag undertecknat. För tids vinnande nöjer jag mig dock med de två
nämnda reservationerna.
Anf. 99 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Som Roland Larsson sade behandlar vi ett brett fält.
Men mycket av detta är föremål för beredning i regeringskansliet. Det
ligger ju inom beredningen av Socialtjänstkommitténs förslag. Därför
kommer jag i mitt anförande att koncentrera mig på de motioner som vi
har väckt och som täcks i det här betänkandet. Dessutom skall jag
kommentera några av de reservationer som finns.
Det stora blocket här gäller beroendet och missbruket av olika me-
del, de sammantaget största ohälsoproblemen i det här landet. I den här
gruppen finns alkohol, narkotika, tobak och vissa läkemedel. De två
sistnämnda grupperna behandlas i annat sammanhang.
På alkoholområdet har mycket gjorts under de senaste åren. Den al-
koholpolitiska kommission som förre socialministern Bengt Wester-
berg tillsatte har lämnat en rad förslag som nu följs upp, bl.a. genom
det regeringsuppdrag som Folkhälsoinstitutet har fått och som har sin
tyngdpunkt i det förebyggande arbetet. Det är bra. Men mycket mer
behöver göras, inte minst när det gäller behandling och rehabilitering
av människor med beroendeproblem.
Inom alkoholområdet upplever, tyvärr, alltför många missbrukare
en bristande samordning mellan olika behandlings- och rehabilite-
ringsinsatser. Man bollas från den ena till den andra, och ibland faller
man mellan två stolar. Det är därför som vi i Folkpartiet liberalerna
anser att det grundläggande ansvaret för missbrukarvården borde ligga
på kommunerna.
Här skulle man i samverkan mellan socialtjänst och sjukvård bygga
upp missbruksenheter med ansvar för den samlade missbrukarvården.
Det är ju en vård som kräver personal med social, medicinsk och psy-
kologisk kompetens. Vi tycker att tyngdpunkten skall ligga på öppen-
vården. Till de här missbruksenheterna bör knytas ett betalningsansvar
för all institutionskrävande missbrukarvård.
Vi anser också att en alltför stor del av missbrukarvården i dag be-
drivs i institutionsform. Det har visat sig att väldigt många fler alko-
holmissbrukare i dag får bra, eller t.o.m. bättre, vård i öppna former.
Det är också en vård som är mera kostnadseffektiv. Därför måste en
förskjutning av tyngdpunkten i vården ske, från slutna till öppna vård-
former.
Också inom narkomanvården kan öppenvården vara ett bättre alter-
nativ. I många kommuner har specialiserade öppenvårdsteam inrättats
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
93
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
för narkotikamissbrukare. Teamens uppgift är uppsökande verksamhet,
rådgivning, motivationsarbete, krisbehandling och samtalsbehandling.
Vi tycker att man skall fortsätta att utveckla det arbetssättet.
På några håll i landet behandlas narkotikamissbrukare, varav många
är hivsmittade, med metadon i strängt kontrollerade former. Det här
visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för vissa narkotikamissbru-
kare, som har kunnat återföras till ett normalt liv.
Vi i Folkpartiet anser också att de utvärderingar av olika slag be-
träffande behandlingsinsatser som Statens nämnd för bedömning av
medicinsk teknologi, SBU, gjort inom det medicinska fältet har varit
banbrytande.
Socialstyrelsen har nu tagit initiativ till motsvarande bedömningar
av metoder som används inom socialtjänsten. Vi tycker att det är vä-
sentligt att arbetsmetoderna och behandlingsmetoderna inom missbru-
karvården blir föremål för en snar utvärdering så att man kommer fram
till vilka metoder som är de mest effektiva och humana.
I reservationen ftån moderaterna, som också Roland Larsson tog
upp, vill man få en ändring av LVM och LVU för att möjliggöra tidiga-
re ingripanden när man har att göra med en person med beroende-
problem.
Jag tror inte att det är ändringar i lagstiftningen vi behöver, utan
bättre utbildning för personalen, bättre stöd för den personal som arbe-
tar med de här svåra frågorna och bättre information till människor på
vanliga arbetsplatser så att de har kunskap om hur man kan hjälpa en
medmänniska som har missbruksproblem på ett tidigare stadium. Det
här är någonting som är väldigt svårt. Det känns som att inkräkta på
människors innersta att ta upp missbruksproblem. Men vi har ett ansvar
för våra medmänniskor att göra det på ett så tidigt stadium som möjligt.
Jag tror att det är kunskap, utbildning och stöd av resurspersoner vi
behöver, snarare än lagstiftning.
Jag vill också ta upp behovet av tillgång på välutbildad personal på
institutionerna. De skall kunna förmedla en bra rehabilitering och vård.
För invandrargrupperna gäller att personalen har kunskap om invand-
rarnas bakgrund och kulturella förhållanden. En hel del av bekymren i
dag beror på kulturkrockar, och med kunskap tror jag att vi kan hantera
det här betydligt bättre.
Jag vill vidare ta upp de kvinnliga missbrukarnas situation. De har
uppmärksammats allt mer under senare år. Alkoholkommissionen äg-
nade ett helt betänkande åt den här frågan. Men hittills har det varit
alltför många ord och för lite av konkret handling när det har gällt att
hjälpa de kvinnliga missbrukarna. Den nuvarande missbrukarvården är
anpassad främst efter män, och information och förebyggande insatser
har också utvecklats med männen som främsta målgrupp. Allt det här
behöver förändras och anpassas också efter kvinnornas situation.
Liksom tidigare talare vill jag understryka de ideella organisatio-
nernas betydelse i det här arbetet. Här utvecklas alternativa behand-
lingsformer, och det är en mångfald vi behöver i missbrukarvården.
Vad som passar en person passar kanske inte en annan. Men vi behöver
94
samtidigt utvärderingen av vad som är effektivt och vad som inte är
det.
Annika Jonsell, liksom Roland Larsson, tog upp detta med detalj-
styrning av socialbidragen. Jag tycker inte att Socialtjänstkommittén
har kommit med något sådant förslag. Man har gjort en bättre precise-
ring av vad det är som skall täckas av de här bidragen, och man har
sagt att det är nödvändigt att lägga en godtagbar lägsta nivå. Jag kom-
mer inte från den kommunala sektorn. Jag har däremot i tidigare arbe-
ten brottats med just socialbidragen, och jag tycker att det är väldigt
välkommet att man nu får en precisering av vad som skall ingå och en
lägsta nivå.
Slutligen vill jag ta upp problemområdet våld mot kvinnor. Vi anser
att det behövs särskilda mottagningar för kvinnor och barn som utsätts
för sexuella och andra övergrepp. De lokala kvinnojourerna gör här ett
utmärkt arbete. Men vi tycker också att det inom den offentliga vården
bör finnas resurspersoner som har speciell kompetens för att hantera de
här problemen.
Vi har diskuterat våldet i samhället vid åtskilliga tillfällen här i
kammaren, också under det föregående avsnittet om justitieutskottets
betänkande. Varje gång finner vi ett behov av mer kunskap om vad
som ligger bakom och varför människor gör varandra illa. Det här är ett
område där det behövs mer forskning och tvärvetenskaplig sådan.
Tvärvetenskaplig forskning har haft svårt att få genomslag i de oli-
ka forskningsråden i vetenskapssamhället. Det här måste det bli en
ändring på, och jag hoppas att det här blir tydligt uttryckt i den forsk-
ningspolitiska proposition som så småningom kommer.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna står bakom 4 egna reservatio-
ner och en fyrpartireservation som är fogade till betänkandet. Men för
att vinna tid avstår jag från att begära votering på reservationerna. Jag
hoppas att den vunna tiden i stället används för att läsa reservationerna
och även protokollet från den här debatten.
Anf. 100 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Det är alldeles riktigt som Barbro Westerholm säger
att Socialtjänstkommitténs majoritetsförslag innebär att man vill sätta
en statligt reglerad lägsta nivå på socialbidragen. Som förslaget före-
ligger innebär denna lägsta nivå i praktiken att många kommuner som i
dag har lägre nivå måste höja sin nivå.
Det är inte samma innehåll i den norm som föreslås av Socialtjänst-
kommittén som i den som Socialstyrelsen i dag tillämpar. Man har helt
enkelt plockat bort vissa faktorer ur den gamla normen och satt dit
vissa andra. Detta gör totalt sett att man räknar med att 100 % av bas-
beloppet skall vara den lägsta nivå som skall betalas ut för en ensam-
stående.
Men det betyder i praktiken en höjning av socialbidragen. Det gäl-
ler speciellt i sådana kommuner där man kanske har ett löneläge som är
relativt låg. Det kan vara en kommun där man har ett enda eller ett par
företag och där man ligger på en låg lönenivå. Där kommer socialbi-
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
95
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
96
dragen i praktiken att vara högre än vad nettoinkomsten för en arbets-
tagare i kommunen blir. Det är ett sätt att se på saken.
Rent formellt tycker jag att det är fel att staten beslutar om storleken
på ett belopp och att kommunerna skall betala. Jag vänder mig mot den
delen av förslaget, att inte den som beslutar också står för kostnaderna.
Det tycker jag är det principiellt mest felaktiga i förslaget.
Dessutom kommer förslaget att innebära att vissa kommuner kom-
mer att sänka sina socialbidrag, så att lägsta nivå i praktiken kommer
att fungera som den nivå som tillämpas av kommunerna. Det är jag i
dagens ekonomiska läge helt övertygad om.
Anf. 101 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Herr talman! Min utgångspunkt har varit att det är tydligt att en del
människor som behöver socialbidrag hamnar på en för låg nivå. Jag
förutsätter att man, när man bereder det här i regeringskansliet, kommer
att tydligt precisera vad som skall ingå och inte ingå. Och att man, när
man har bestämt sig för vad som skall ingå, också formulerar den lägsta
nivån och tar hänsyn till att det kan finnas en del problem på vägen,
vilket Roland Larsson tar upp.
Jag är inte bekymrad över den sänkning och höjning som Roland
Larsson talar om. Jag tar det mer som uttryck för att det verkligen är
motiverat att förhållandena ses över.
Anf. 102 ROLAND LARSSON (c) replik
Herr talman! Att man skall utgå från den enskildes behov är när-
mast en självklarhet. Hela socialtjänstlagen är ju uppbyggd på att det är
det man skall göra.
Jag har aldrig någonsin sett något bevis på att kommunala politiker
från samma partier som är representerade här i riksdagen på något sätt
skulle ta ett sämre ansvar för den enskilde än vad vi gör här. Det skulle
vara ytterst beklagligt ur demokratisk synpunkt om vi här i riksdagen
hade en uppfattning om vad som är välfärd och våra kolleger ute i
kommunerna hade en annan. Det där tror jag inte riktigt på. Därför
tycker jag att den risken är liten.
Men man måste kunna se på det här problemet utifrån de lokala va-
riationer som finns. Kostnadsläget kan vara olika i olika kommuner.
Därför bör kommunernas möjlighet att bestämma över nivån vara avgö-
rande.
Däremot tycker jag att det är riktigt att själva innehållet i social-
tjänstlagen regleras i lag, dvs. vilken typ av kostnader som skall täckas
av socialbidragen. Det må gärna regleras i lag. Det är korrekt. Men
vilket pris som skall sättas på varje faktor i de här delarna måste kunna
avgöras av kommunerna. Jag tycker att det är fel att tro att vi skulle
vara bättre skickade att se skillnaderna mellan olika kommuner. Det
gör kommunerna bäst själva.
Anf. 103 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Herr talman! Jag tror ju att såväl riksdagspolitiker som kommunal-
politiker och landstingspolitiker har en gemensam strävan att åstad-
komma bra beslut. Men när man har sett vad som hamnar i länsrätten
när det gäller just socialbidragsnormen inser man att man inte alltid
hamnar så rätt.
Då skall alltså den enskilda människan gå igenom den rättsliga pro-
cessen och få sin sak prövad med de bekymmer det innebär. Jag tycker
att det är en klar vinst om man gör dessa preciseringar och förändringar
i lagstiftningen. Vi får se vad som kommer fram efter beredning, re-
missbehandling och allt det som nu sker i regeringskansliet.
Anf. 104 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Socialtjänsten är ett oerhört viktigt område, kanske
inte i första hand för oss som sitter här utan för människor som av nå-
got skäl hamnar i en situation där de inte klarar av sin försörjning. Då
är det viktigt att denna fallskärm fungerar.
Enligt vårt kristdemokratiska synsätt skall den sociala omsorgen ha
människans behov av små naturliga gemenskaper som utgångspunkt.
Då tänker vi naturligtvis först och främst på familjen.
Socialpolitiken skall vara stödjande och stimulerande. Principen om
subsidiaritet är således grunden för den kristdemokratiska socialpoliti-
ken. Det sociala skyddsnätet vävs av människor i samverkan i olika
gemenskaper och är en naturlig del i de flestas liv. I vardagslivet vävs
ansvar och ömsesidigt utbyte av stöd och omvårdnad samman till ett
starkt nät. Gemenskap mellan generationerna är av stor betydelse.
Familjen har stor betydelse för de sociala skyddsnäten och även för
samhällets funktion.
När människor möter svårigheter sätts dessa skyddsnät på prov.
Familj och grannar, arbetskamrater och andra närstående känner och tar
ofta ansvar för att lösa vardagslivets behov av socialt stöd. Det är vik-
tigt att vi formar en välfärdsmodell som bygger på att människor till-
sammans på ett naturligt sätt kan ta ansvar för den nära omgivningen.
De offentliga organen, och främst då kommunernas socialtjänst,
skall ändå ha det yttersta ansvaret för att stödja dem som saknar eller
tillfälligt förlorat sin förmåga till självständig försörjning eller omvård-
nad. Alla skall ha möjlighet att leva ett tryggt och värdigt liv. Välfärds-
systemen bör vara offensiva till sin karaktär i den meningen att de skall
hjälpa individerna och deras gemenskap till en egen försörjning och
omvårdnad.
Herr talman! Jag vill använda mina minuter till att prata om några
områden som jag anser vara oerhört viktiga inom socialtjänsten. Jag
vill gärna börja med äldreomsorgen.
Andelen personer över 85 år i vårt land ökar under 90-talet med nä-
ra 30 %. Detta medför stora krav på utvecklingen av både äldreomsorg
och hälso- och sjukvård. Fr.o.m. 1992 har kommunerna genom
ÄDEL-reformen ett samlat ansvar för service, omsorg och vård till
äldre och handikappade. Syftet med den reformen var att kommunerna
skulle få både de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för
att utveckla en bra omsorg för de äldres valfrihet, trygghet och integri-
tet. Detta skall utgöra den övergripande målsättningen.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
98
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa och utvärdera den
här reformen. Men det är viktigt att framhålla att ÄDEL-reformen
framför allt följs och utvärderas på det lokala planet. På vissa håll i
landet förefaller reformen inte ha lett till avsedda förbättringar. Från
andra håll dominerar tyvärr rapporterna om ännu sämre konsekvenser.
Man har framför allt känt att de människor som är svårt sjuka inte har
fått tillräckligt god medicinsk omvårdnad.
Det är mycket viktigt att lyfta fram att även ökade kunskaper inom
hälso- och sjukvården finns hos den personal som arbetar inom äldre-
vården. Principiellt tror jag att det finns förutsättningar för att hem-
tjänstassistenterna kan göra en bättre helhetsbedömning av vård- och
omsorgsbehoven för äldre och funktionshindrade om man förutom en
bred och kvalificerad social kompetens också har kunskaper och erfa-
renheter från hälso- och sjukvården.
Äldre människors ökade behov av hälso- och sjukvård ingår i den
uppgift som den parlamentariska kommittén HSU 2000 har att bedöma
vad gäller hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000. Jag vill
inte här föregripa vad den utredningen kommer fram till.
Herr talman! Alkoholen har varit och är fortfarande vårt lands
största sociala och medicinska problem. På många arbetsplatser, bland
trafikoffer och deras anhöriga och hos barn till missbrukande föräldrar
finner vi en verklighet som motiverar ett offensivt folkhälsoarbete för
att nedbringa alkoholkonsumtionen.
Det är också mycket angeläget att barn som själva brukar alkohol
uppmärksammas. Rent fysiskt är barn inte utvecklade för att inta alko-
hol. Därför får de stora skador. Vi vet att langningen är omfattande i
Sverige. Detta måste också tas på allvar. Föräldrar och samhälle måste
på alla sätt befria barnen från alkohol.
Herr talman! Vi vet också att alkohol spelar en stor roll i alla typer
av våldsbrott. Det har vi diskuterat här i kammaren för bara någon
vecka sedan. Undersökningar visar att 75 % av alla våldsbrott är alko-
holrelaterade.
Vi måste också ha klart för oss att WH0:s mål, som även Sverige
ställt sig bakom, gäller att minska den totala alkoholkonsumtionen med
25 % fram till år 2000. Därför finns det anledning att påminna varandra
med jämna mellanrum om denna oerhört viktiga målsättning.
Hen talman! I det här betänkandet finns det många viktiga stånd-
punkter som vi är helt överens om. Jag vill läsa upp en del av utskottets
bedömning som gäller just missbruk:
”Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att socialnämnderna
arbetar förebyggande för att motverka alkohol- och narkotikamissbruk
och aktivt sörjer för att den enskilde får den hjälp och det stöd som
behövs i kampen mot missbruket. Detta följer redan av socialtjänstla-
gen. Vården av missbrukare skall så långt som möjligt ges i frivilliga
former vilket samtidigt innebär en skyldighet för socialtjänsten att
aktivt söka upp och motivera enskilda missbrukare för insatser.”
Detta är en oerhört viktig utgångspunkt.
Jag vill också påminna om hur viktigt det är att man tidigt tar kon-
takt i de fall där det finns missbruk. Ju tidigare man får upp ögonen för
problemen desto bättre förutsättningar har man att hjälpa till. Då tänker
jag framför allt på de barn som har det oerhört jobbigt.
Jag vill också redan här säga att de ideella organisationerna gör en
fantastisk insats inom i stort sett alla områden när det gäller det före-
byggande arbetet. Jag vill yrka bifall till reservation 8.
När det gäller narkotikaproblematiken är det viktigt att vi försöker
leva upp till målet att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta skall
göras på alla nivåer och områden, och därvid måste vi markera vårt
avståndstagande från de diskussioner som förekommer i olika länder
om en attitydförändring. Vi måste med ännu större kraft motsätta oss
kraven på en legalisering.
Herr talman! Roland Larsson har på ett utmärkt sätt understrukit hur
viktigt det är att kommunerna själva får bestämma över socialbidragen.
Jag tror att en av de allra största riskerna i det politiska system som vi
har i dag är att den kommunala demokratin är hotad. Vi vet att det finns
oerhört kompetenta politiker ute i kommuner och landsting, och jag tror
i likhet med Roland Larsson att de till fullo klarar att göra den här
bedömningen. Jag vill därför också yrka bifall till reservation 3.
Avslutningsvis vill jag säga att vi kristdemokrater naturligtvis står
bakom alla de reservationer som vi har undertecknat men att jag på
grund av kammarens tidsnöd inskränker mig till att yrka bifall till re-
servationerna 3 och 8.
Anf. 105 CHRISTINA PETTERSSON (s)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tillstyrka hemställan i socialut-
skottets betänkande 1994/95:26. Det är ett fyrtiotal motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 1995 som behandlas i betänkandet. De
berör olika socialtjänstfrågor, och det är, som några tidigare talare varit
inne på, flera problemområden som tas upp i betänkandet.
Jag vill kommentera några reservationer i betänkandet.
Vad först gäller beräkning av socialbidrag och andra frågor som be-
rör socialtjänstlagen anser vi inom utskottsmajoriteten att regeringens
kommande förslag bör avvaktas innan utskottet tar några initiativ. Det
pågår ett arbete i Socialtjänstkommittén och även ett remissförfarande,
och vi anser att vi inte skall föregripa detta, även om det skulle vara
mycket intressant att gå in på vissa av de frågeställningar som tagits
upp här tidigare.
Några föregående inlägg har handlat om vård av unga. Enligt so-
cialtjänstlagen skall socialnämnden verka för att barn och ungdomar
växer upp under trygga och goda förhållanden. Nämnden skall i nära
samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att
utvecklas ogynnsamt får det skydd och det stöd som de behöver samt,
om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utan-
för hemmet.
Annika Jonsell tog här upp den moderata motionen angående vård
av unga och moderaternas förslag i linje med den tidigare barnavårds-
lagens stadganden om förmaning, varning och föreskrifter i vården av
de unga. Dessa stadganden hade upphört att ha någon praktisk betydel-
se långt innan barnavårdslagen upphörde att gälla.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vijsa
socialtjänstfrågor
99
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
Annika Jonsell talade här om en ketchupeffekt, men det är inte frå-
ga om någon sådan. Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden i nära
samarbete med hemmet sörja för barn och ungdom. Det är ju så som
det går till. Man har ett samarbete med hemmet, och det är inte så att
”ketchupen plötsligt kommer ut ur flaskan”.
Det är oerhört viktigt att vården av ungdomar och barn uppmärk-
sammas. Det förekommer nu mycket oroande signaler om utvecklingen
i vårt samhälle, vilket vi hörde om också i debatten om justitieutskottets
betänkande tidigare i dag. De ungdomar som tas in till vård blir allt
yngre, fler och fler är missbrukare och allt fler har också psykiska pro-
blem. Det är ett tecken på att våra barn och ungdomar inte mår bra, och
det finns många skäl till det.
Jag tror att den stora arbetslösheten kan vara en anledning. Många
familjer har under de senaste åren haft det mycket svårt. Det behövs
samordnade insatser från skolan, sociala myndigheter och polisen. Det
är viktigt att vi arbetar vidare med denna fråga.
Några har tagit upp frågan om vård av missbrukare. Chatrine Påls-
son hänvisade till ett avsnitt i betänkandet som handlar om att social-
nämnderna aktivt skall sörja för att den enskilde får den hjälp och det
stöd som behövs i kampen mot missbruket. Kommunernas öppen-
vårdsinsatser räcker inte till för de mest utsatta missbrukargrupperna.
Om de kommunala insatserna är otillräckliga finns det risk för att allt
fler utvecklar så allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår.
Vi i utskottsmajoriteten delar regeringens och vissa motionärers in-
ställning att det är viktigt att det råder en balans mellan de kommunala
insatserna, andra frivilliga vårdformer och tvångsvården.
Kvinnliga missbrukares situation har ägnats större uppmärksamhet
på senare år. Enligt utskottet behövs ytterligare insatser för att förebyg-
ga missbruk hos kvinnor. Det är också viktigt att anpassa behand-
lingsinsatserna till de kvinnliga missbrukarnas särskilda behov. Alko-
holpolitiska kommissionens betänkande bereds för närvarande, och
man har där särskilt uppmärksammat kvinnliga missbrukares problem.
Det är i detta sammanhang också viktigt att understryka att det finns
ett fungerande samarbete mellan missbrukarvården och den psykiatris-
ka vården. Detta har uttryckts tidigare från riksdagens sida, och vi
tycker att det är angeläget att understryka det ännu en gång.
Barbro Westerholm tog upp våldet mot kvinnorna, och den frågan
har också diskuterats under debatten om justitieutskottets betänkande.
Kvinnovåldskommittén skall ju avsluta sitt arbete under sommaren
1995. Socialstyrelsen har ett utvecklingsprojekt i fem län, som innebär
att man vill få ett bättre samarbete mellan myndigheter inom rättsvä-
sendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården och de frivilliga or-
ganisationerna, t.ex. kvinnojourerna. Också Folkhälsoinstitutet gör
satsningar på olika områden vad avser våld mot kvinnor. En professur
har inrättats på området.
Ändå ökar antalet anmälningar om våld mot kvinnor. Som också
framhålls i budgetpropositionen är det viktigt att arbetet på att motver-
ka kvinnovåldet fortsätter och ytterligare förstärks.
100
Roland Larsson tog upp frågan om kristerapi för brottsoffer. Jag vill
bara påpeka att man har inrättat en brottsofferfond som har börjat arbe-
ta och på sikt kan utvecklas till att stödja enskilda brottsoffer i större
utsträckning än i dag.
Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på reservationerna.
Anf. 106 ANNIKA JONSELL (m) replik
Herr talman! Det är mycket bra om regeringspartiet och vi modera-
ter har samma uppfattning och tycker att det är bra att det sker en kon-
tinuerlig kontakt och stegvisa hjälpinsatser mellan socialtjänsten och
familjer med problem. Christina Pettersson säger att denna kontakt sker
redan i dag, men just för att säkerställa att så sker - det är ju så erhört
viktigt - vill vi också att det skall stå så i lagen.
Anf. 107 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik
Herr talman! Det står faktiskt tydligt i socialtjänstlagen att det skall
ske ett nära samarbete mellan hemmen och socialnämnden. Det gör det.
Jag tycker inte att det kan uttryckas tydligare.
Jag har själv arbetat med ungdomar, och en del av dem har haft
problem. Jag vet att det sker ett nära samarbete. Det måste vara ett
förtroendefullt samarbete.
Anf. 108 ANNIKA JONSELL (m) replik
Herr talman! Som jag ser det är skillnaden att det i den gamla bar-
navårdslagen fanns formella stationer som gav reella möjligheter att
utfärda varningar och göra annat på vägen. Det gjorde att familjen
förstod att det var allvar och vad som skulle hända om man inte till-
sammans såg till att det blev bättre.
Jag tror att det vore värdefullt om det fanns en sådan möjlighet även
i dag.
Anf. 109 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik
Herr talman! Jag har en kommentar kring professuren mot kvinno-
våld. Det räcker inte - i synnerhet inte som det är svårt att från en så-
dan plattform få tillräckligt med resurser för den forskning som man
har idéer om att utföra. Jag tror också att forskare inom andra sektorer
- medicin, social forskning osv. - måste ta sig an dessa problem.
Jag hoppas därför att man har detta som ett insatsområde i nästa
forskningspolitiska proposition, precis som man gjorde med äldre-
forskningen för ett par forskningspolitiska propositioner sedan. Det
satte fart på forskningen. Den är nu spjutspetsforskning i Sverige.
Anf. 110 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik
Herr talman! Barbro Westerholm och jag är helt överens om att det
behövs stora satsningar mot kvinnovåld. Vi får avvakta Kvinnovålds-
kommitténs slutliga arbete.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
101
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
102
Anf. 111 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Jag vill tillstyrka utskottets förslag i dess helhet och
därmed yrka avslag på reservationerna.
Det finns i och för sig en reservation som jag känner viss sympati
för, och det är Folkpartiets reservation om våldet mot kvinnor. Det är
viktiga frågor som tas upp i reservationen, men jag tycker att dessa
frågor är ganska väl tillgodosedda ändå. Det framgick även av Christi-
na Petterssons redogörelse och av replikväxlingen.
Det är klart att man alltid kan alltid önska sig mer, och det är väl
bra. Men man får fortsätta kampen. Man kan inte vinna allt på en gång.
Det som skiljer oss åt är frågan om könsstympning osv. Jag utgår
från att Kvinnovåldskommissionen även tittar på sådana frågor. För
övrigt tycker jag att det är viktigt att informera invandrare som kommer
till Sverige om alla lagar. Jag har fått reda på att det finns en bra praxis
inom svensk sjukvård för hur man skall hantera dessa svåra frågor. Jag
har fullt förtroende för att det blir bra lösningar.
Jag hajade till när jag kom in i salen och fick höra Annika Jonsell.
Hon uttryckte att det är lockande att leva på socialbidrag.
Jag måste säga att det var länge sedan jag hörde dessa gamla för-
domar. Jag har nog aldrig i mitt liv mött någon som tycker att det är
roligt att leva på socialbidrag. Tvärtom undviker man det så länge det
går.
Jag tror att Annika Jonsell får tänka om, eller så får hon besöka
några människor som är tvingade att leva på socialbidrag och prata med
dem.
Det har förekommit kritik mot förslaget till riksnorm. Inte bara
Annika Jonsell utan även Roland Larsson uppehöll sig mycket vid det.
Men förslaget har också försvarats av Barbro Westerholm, och det
uppskattar jag.
En bred majoritet i Socialtjänstkommittén - socialdemokrater,
vänsterpartister och folkpartister - står bakom ett förslag till riksnorm.
Det är inskrivet i förslaget, och det är nu ute på remiss.
Vi vänsterpartister hade en motion i utskottet där vi bad riksdagen
att uttala sitt stöd för en riksnorm. Vi tycker att det är en viktig fråga.
Men vi har böjt oss för utskottsmajoritetens argumentering. Man menar
att Socialtjänstkommitténs förslag är ute på remiss och att man skall
avvakta och se vad våra duktiga kommunalpolitiker kommer fram till.
Man bör ta ställning när deras remissbehandling är klar. Därför har vi
dragit tillbaks vår reservation.
Jag såg häromveckan i Dagens Nyheter ett uttalande från Finansde-
partementet, eller rättare sagt från den nyutnämnda generaldirektören
på Riksskatteverket Anitra Steen. Hon går till hård attack mot just
riksnormen. Hon säger att en riksnorm för socialbidragen varken blir
rättvis eller rimlig. Hon informerar om att Finansdepartementet nu skall
snabbutreda hur staten skall kunna minska detaljregleringen av social-
bidrag och annat.
Det tycker jag är mycket märkligt. En utredning har arbetat i några
år och kommit fram till ett väl genomtänkt förslag som är ute på remiss.
Innan man har hunnit remissbehandla förslaget färdigt kommer det helt
andra tongångar från Finansdepartementets sida. Man vill påverka
remissbehandlingen.
Jag tycker att det är otillbörligt och vill rikta allvarlig kritik mot
detta förfaringssätt.
Jag tror att vi får vara rädda om riksnormen. Det är en väldigt hård
press på de svagare grupperna i samhället. Det vet vi. Det är det vi har
hållit på att arbeta med ända sedan denna riksdag sammankallades.
Den sista uppgörelsen mellan Centern och Socialdemokraterna för-
bättrar inte situationen. Det blir en väldigt starkt press nedåt på de
svagaste grupperna. Socialbidraget är faktiskt det sista skyddsnätet.
Vi vet att den sänkta a-kassan, de sänkta barnbidragen, sjukpen-
ningsförsämringen och föräldraförsäkringsförsämringen minskar av-
ståndet till socialbidragen. Då kommer argumenten fram. Man vill öka
respektavståndet och försämra ytterligare för dem som har det allra
sämst.
Momssänkningen gör inte saken bättre. Den är ett argument för att
sänka basbeloppen och naturligtvis också bidragsnormerna.
Även om vi inte har reserverat oss vill jag klart markera att vi står
bakom förslaget om riksnorm. Vi är väldigt bekymrade över Finansde-
partementets lobby verksamhet i remissbehandlingen.
Anf. 112 ROLAND LARSSON (c)
Herr talman! Stig Sandströms resonemang utgår från det resone-
mang som fördes av majoriteten i Socialtjänstkommittén, nämligen att
om kommunpolitikerna själva får bestämma om detta kommer det att
bli mycket sämre för de människor som bor i kommunen. Det resone-
manget är befängt. Det finns ingenting i världen som talar för att de
politiska företrädare som står människor närmast skulle ta ett sämre
ansvar för dem än vad vi som sitter här i riksdagen gör.
Att vi får en riksnorm är ingen som helst garanti för att den normen
blir högre än vad socialbidragen är i de kommuner som i dag har de
lägsta socialbidragen. Även en riksdag, beroende på hur majoriteten är
sammansatt, kan naturligtvis besluta om en norm som ligger väldigt
lågt. Kommunerna kommer att rätta sig efter den norm som läggs fast i
riksdagen.
Det sades förut i dag att många kommuner ligger under normen. Ja
visst, men de ligger mycket litet under. Om man tittar närmare på sta-
tistiken ser man att det finns många kommuner som ligger under nor-
men, men de ligger mycket litet under. Skillnaden är väldigt liten i
förhållande till i dag.
Resonemanget om att det blir sämre om kommunpolitiker, lands-
tingspolitiker och liknande lokala politiska företrädare får besluta om
sådant som ligger människor nära, det ställer i varje fall inte jag upp på,
Stig Sandström.
Anf. 113 STIG SANDSTRÖM (v)
Herr talman! Henrik Tikkanen sade att det är lättare att besegra de
fattiga än att besegra fattigdomen. Tyvärr vet både Roland Larsson och
jag att det är stor variation mellan kommunerna. Vi vet också att läget
Prot. 1994/95:102
10 maj
Vissa
socialtjänstfrågor
103
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
är mycket besvärligare i dag än det var för kanske tre fyra år sedan. Jag |
hemtrakter, har bildat en organisation som heter Individens rätt i sam-
|
Vissa |
hället, IRIS. Organisationen har fått många medlemmar. De har blivit Anf. 114 ROLAND LARSSON (c) Herr talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt om socialbidrags- Jag hävdar med bestämdhet att kommunala och andra lokala politi- Anf. 115 STIG SANDSTRÖM (v) Herr talman! Det kan också vara ett sätt för regering och riksdag att Överläggningen var härmed avslutad. Beslut JuU20 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen Mom. 2 (kontrollerade besök) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 237 för utskottet 41 frånvarande |
104
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 25 c, 20 fp, 20 v, 14 mp, 12 kds
För res. 1: 70 m
Avstod: 1 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 4 mp, 3 kds
Mom. 6 (kontrollinsatser mot narkotika)
1. utskottet
2. res. 2 (kds)
Votering:
296 för utskottet
13 för res. 2
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 70 m, 25 c, 20 fp, 19 v, 16 mp
Förres. 2: 1 m, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 6 (prostitution)
1. utskottet
2. res. 2 (c, mp)
Votering:
272 för utskottet
37 för res. 2
1 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 73 m, 5 c, 19 fp, 20 v, 12 kds
Förres. 2: 1 s, 20c, 16mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 17 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Mom. 7 (narkotika m.m. i trafiken)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, v, mp, kds)
Votering:
219 för utskottet
68 för res. 3
23 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:102
10 maj
105
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 145 s, 72 m, 2 c För res. 3: 1 m, 20 fp, 19 v, 16 mp, 12 kds Avstod: 23 c Frånvarande: 16 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 3 kds Mom. 11 (utredning om lagöverträdare under 15 år) 1. utskottet 2. res. 6 (m, c, fp) Votering: 196 för utskottet 116 förres. 6 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 2 m, 20 v, 16 mp, 12 kds Förres. 6: 71m, 25 c, 20fp Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds Gustaf von Essen och Lennart Hedqvist (båda m) anmälde att de avsett Mom. 12 (medling) 1. utskottet 2. res. 7 (m, c, fp, mp) Votering: 178 för utskottet 134 för res. 7 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 20 v, 12 kds För res. 7: 73 m, 25 c, 20 fp, 16 mp Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds Mom. 14 (avskaffande av påföljden vård inom socialtjänsten m.m.) 1. utskottet 2. res. 9 (m) Votering: 239 för utskottet 73 för res. 9 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 146 s, 25 c, 20 fp, 20 v, 16 mp, 12 kds Förres. 9: 73 m Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds |
106
Mom. 18 (utvidgning av nödvärnsrätten m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
296 för utskottet
16 för res. 12
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 25 c, 20 fp, 20 v, 12 kds
Förres. 12: 16 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Mom. 20 (preskriptionstiden för miljöbrott m.m.)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp, kds)
Votering:
263 för utskottet
48 för res. 13
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 25 c, 20 fp
För res. 13: 20 v, 16 mp, 12 kds
Frånvarande: 16 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 1-8
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 9 (medicinsk-etisk ramlag)
1. utskottet
2. res. (kds)
Votering:
293 för utskottet
13 för res.
3 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:102
10 maj
107
Prot. 1994/95:102
10 maj
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 70 m, 25 c, 18 fp, 20 v, 15 mp
För res.: 1 fp, 12 kds
Avstod: 2 m, 1 fp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 3 mp, 3 kds
Mom. 1 (beräkning av socialbidrag)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, kds)
Votering:
201 för utskottet
110 för res. 1
1 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 20 fp, 20 v, 16 mp
För res. 1: 73 m, 25 c, 12 kds
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Ann-Marie Fagerström (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men mar-
kerats ha avstått från att rösta.
Mom. 2 (socialtjänstlagen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 3 (c, kds)
Förberedande votering:
81 för res. 2
36 för res. 3
193 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
201 för utskottet
73 för res. 2
37 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 19 fp, 20 v, 16 mp
För res. 2: 73 m
Avstod: 25 c, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
108
Mom. 8 (ideella organisationer)
1. utskottet
2. res. 8 (m, c, fp, kds)
Votering:
186 för utskottet
126 förres. 8
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 3 m, 1 c, 20 v, 16 mp
Förres. 8: 70 m, 24 c, 20 fp, 12 kds
Frånvarande: 15 s, 7 m, 2 c, 6 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1994/95:102
10 maj
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ären-
den som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde fick avgöras vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU18
Trädgårdsnäring m.m.
Anf. 116 OLA SUNDELL (m)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 till
det betänkande som vi just nu behandlar.
I och med 1990 års jordbrukspolitiska beslut avreglerades och
marknadsanpassades det svenska jordbruket. Bl.a. ersattes lantbrukare
som tog åkermark ur spannmålsproduktion. Detta åtagande från lant-
brukarens sida är det s.k. omställningsprogrammet. Det hade en av-
talsperiod på sex år, och det upphör den 30 juni 1996.
Tanken med omställningsprogrammet var att åkermarken skulle an-
vändas för annan produktion, exempelvis energigrödor, och därmed
minska den för staten dyrbara överproduktionen av spannmål. Den som
under perioden 1990-1996 avbröt sin omställning skulle tvingas att
återbetala den ersättning vederbörande hade fått.
I och med Sveriges ansökan och numera medlemskap i EU ändra-
des förutsättningarna för det svenska jordbruket. Gränsskyddet var ej
längre aktuellt för den inhemska marknadsanpassningen.
Den som nu väljer att bryta den svenska omställningen kan få ta del
av EU:s arealbidrag. Om han bryter omställningen 1995 får han betala
Trädgårdsnäring m.m.
109
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
110
tillbaka 40 %, och väljer han 1996 får han betala tillbaka 20 %. Det är
en anpassning till den nya jordbrukspolitiken CAP.
En ytterligare anpassning av regelsystemet borde dock företas. Det
berör en liten grupp lantbrukare som tvingats sluta med sin jordbruks-
produktion och som inte lyckats träffa uppgörelse med efterträdaren så
att denne övertar omställningen. I dessa fall tvingas lantbrukaren att
återbetala även den del av ersättningen som avsåg den tid marken ej
brukades.
Herr talman! Vi moderater anser att det är fel och orimligt att de
som försökt och ej lyckats överlåta brukandet och omställningen,
tvingas återbetala omställningsersättningen för den tid spannmålspro-
duktion ej förekommit på brukningsenheten. Jag anser att talesättet
”hellre fria än fälla” bör gälla i den här aktuella frågan.
Anf. 117 MAGGIMIKAELSSON (v)
Herr talman! Jag skall faktiskt be att få börja med att gratulera en
hundraåring. Precis i dag fyller trädgårdsvärldens egen tidning Viola -
som jag tog med mig ett jubileumsnummer av - 100 år, och det firas
just i dag. Det kan väl vara värt en gratulation, även om jag inte skall
sjunga.
Det här visar också att trädgårdsnäringen har djupa rötter och att
den har funnits mycket länge i Sverige. Den är viktig och täcker ett
brett fält från hyacinter till purjolök och från hobbyodling till yrkes-
mässig produktion. Jag vet att jordbruksministern skall delta i firandet
av hundraåringen, och jag hoppas att hon kan lugna ner den oro inför
framtiden som finns hos många inom trädgårdsnäringen. Det är den
oron som delvis ligger till grund för det här betänkandet som är litet
och tunt men som ändå behandlar viktiga frågor som vi skall diskutera
här i dag. Liksom alltid numera när det gäller jordbruksutskottet så
handlar det också om EU och EU:s jordbrukspolitik och om vilket
inflytande och vilken påverkan den har på vårt jordbruk.
Jag tänkte ta upp två frågor där vi i Vänsterpartiet har reserverat oss
tillsammans med Miljöpartiet i det här betänkandet.
Reservation 2 gäller slaktvikterna och lantraserna. Eftersom svens-
ka lantraser är mindre än de köttraser som utgör normen för EU:s stöd,
stämmer de svenska rasernas viktkurva inte överens med EU:s. Vi kan
därför inte få del av stödet för olika angivna slaktvikter. Det gäller både
vikten i kilon och åldern i antalet månader.
Vi tycker att det är viktigt och värdefullt att man använder svenska
lantraser i jordbruket - inte bara som museiföremål utan faktiskt som
en viktig del av en svensk tradition och kultur. Det är då rimligt att vi
tycker att man skall försöka ändra de här reglerna i EU så att man kan
få del av de stöd som finns även för lantraserna.
Det är bra att det finns ett stöd för utrotningshotade djurarter och
lantraser, och det kommer man att kunna få del av. Om dessa raser på
sikt skall upphöra att vara utrotningshotade måste vi också få förut-
sättningar att använda dem i ett produktivt jordbruk. Jag tycker inte att
det räcker att göra som man gör i utskottet, att hänvisa till de stöd som
finns i dag.
Även reservation 3 om investeringsstöd till trädgårdsnäringen har vi
tillsammans med Miljöpartiet. Gunnar Goude kommer att prata om
behovet av stöd till äppelodlingen. Jag kommer därför att prata litet
grand om Vänsterpartiets motion om behovet av ett investeringsstöd
till lagerbyggnader, maskiner m.m. inom grönsaksodlingen.
Vi vet att ekonomin när det gäller grönsaksodlingen skiljer sig en
hel del från ekonomin för traditionell jordbruksproduktion. Grön-
saksodlingen är både mer arbetskraftskrävande och mer kapitalintensiv.
Det är helt normalt med produktionsvärden på flera hundratusen per
hektar i grönsaksodling. Det här gäller kanske särskilt när man skall
övergå från konventionellt jordbruk till trädgårds- eller grönsaksodling.
Det gäller i synnerhet när man skall övergå från konventionell odling
till ekologisk produktion. Motsvarande gäller i och för sig också när
man går över till djurproduktion, men det behandlar vi inte här i dag.
I utskottet har vi bl.a. blivit uppvaktade från trädgårdsnäringen.
Alla ledamöter har fått ett antal olika brev och skrivelser där man ut-
trycker en stor oro för att svensk grönsaksproduktion kommer att slås
ut av framför allt finska och kanske även norska produkter. Det beror
på att man i Finland har andra stöd och andra typer av bidrag att för-
handla sig till vid inträdet i EU. Därigenom kan man dumpa priserna.
Vi har gjort en liten justering när det gäller stödet till trädgårdsodlingen
i Norrland, men det här gäller på flera platser. Det här är ett allvarligt
hot, som det är viktigt att framför allt regeringen uppmärksammar.
Det är i sig inte konstigt att det uppstår en viss oro när man skall
börja med ett helt nytt system. Det uppstår en mängd övergångs-
problem, och en mängd olika saker måste rättas till i framtiden. Det har
vi sett på flera håll på jordbruksområdet. Det är viktigt att man överva-
kar det här mycket noga så att man inte förstör förutsättningarna för en
inhemsk grönsaksproduktion.
Livsmedel i allmänhet och grönsaker och trädgårdsprodukter i syn-
nerhet skall produceras nära konsumenterna. Därför vore det mycket
allvarligt om den här situationen innebär att svensk trädgårdsproduk-
tion slås ut eller får mycket svårt att konkurrera på den marknad som vi
nu alla är en del av. Jag hoppas därför verkligen att jordbruksministern,
när hon nu är med och firar trädgårdsvärldens hundraårsjubileum, kan
lugna ner den oro som finns hos många trädgårdsodlare.
Anf. 118 GUNNAR GOUDE (mp)
Herr talman! Vi vill från Miljöpartiet uppmärksamma konsekven-
serna av EU-medlemskapet för svensk trädgårdsnäring. Vi har i en
motion tagit svensk äppelodling som exempel.
Frågan aktualiserades när det stod klart att det utgår bidrag från EU
till de äppelodlare som fäller sina äppelträd. Under förutsättning att
odlaren sågar ner tillräckligt många äppelträd och att träden är unga
och friska samt ger god skörd kan den svenska äppelodlaren få upp till
55 000 kr per hektar för s.k. röjd mark. I villkoren ingår också att inga
äppelträd planteras där inom de kommande 15 åren.
Det är säkert många svenskar som i dag tänker på Tage Danielssons
film Äppelkriget. Man skulle kunna säga att svenska folket är mentalt
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
111
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
112
förberett inför sådana här situationer. Vår första tanke var att ta upp
kampen och föreslå regeringen att införa ett motbidrag till de äppelod-
lare som inte sågar ner sina äppelträd. Nu löser sig problemet emeller-
tid ändå, eftersom EU:s mål tycks vara uppnått och bidraget förmodli-
gen inte skall ges under kommande år. För svensk del blev resultatet att
ca 180 hektar äppelträdgårdar försvann - ungefär en tiondel av träd-
gårdsnäringens äppelodlingar. Det finns emellertid skäl att agera kraft-
fullt för att inte även den övriga delen skall slås ut.
Svensk äppelodling har en mycket gammal tradition. Sverige ligger
i en odlingszon som är gynnsam för äppelodling. Behovet av bekämp-
ningsmedel i vårt klimat är mindre än i sydligare delar av Europa. Vi
har en mängd gamla, fina svenska äppelsorter som i alla fall vi som är
litet äldre vet att uppskatta. De svenska äppelsorterna utgör också en
betydelsefull genbank. Vi har genom ett kvalificerat förädlingsarbete
fått flera nya goda äppelsorter, som är speciellt lämpliga för odling i
Sverige. Klimatet tillåter att vi odlar tunnskaliga äpplen, och vi har för
närvarande inte något behov av att konkurrera med tjockskaliga, trans-
portvänliga äpplen då vår äppelodling är inriktad på närmarknaden.
Ett problem för svensk äppelodling är konkurrens från importerade
äpplen. De stora livsmedelskedjorna i Sverige föredrar att importera,
bl.a. för att svenska äppelodlare inte är tillräckligt stora för att kunna
garantera stora och tidsbestämda leveranser. Detta söker man inom
trädgårdsnäringen att kompensera genom att gå samman för att med
samordnad distribution och gemensam marknadsföring möta kraven
från detaljhandelns inköpscentraler.
Ett annat hinder i konkurrensen med EU-länderna är att arbetsgi-
varavgifterna är högre för svenska odlare än för konkurrenterna i andra
länder. För att åstadkomma likvärdiga konkurrensbetingelser föreslår
Miljöpartiet att arbetsgivaravgiften för korttidsarbete i samband med
skörden sänks.
Ytterligare nackdelar för svenska odlares konkurrensförmåga är
skillnaderna mellan olika länders vilja att låta sina odlare få del av
olika EU-stöd. Dessa stöd kräver som regel att mottagarlandet självt
bidrar med en delfinansiering av stödet av olika storlek för olika bi-
drag. Som nytt EU-land måste Sverige snabbt uppmärksamma denna
fråga och ställa upp och ta sin del av ansvaret, så att den svenska träd-
gårdsnäringen får sin del av stödet. Det kan gälla EU:s strukturstöd,
som t.ex. konkurrenterna i Tyskland och Danmark har. Investeringsstöd
är en annan mycket viktig del när investeringar nu skall göras för att
klara den nya konkurrenssituationen. Startstöd för förädling är ytterli-
gare en möjlighet. Kanske är marknadsföringsstödet, vid sidan av in-
vesteringsstödet, ett av de mest aktuella stöden som utgår med upp till
60 % av kostnaderna för marknadsföringsprojekt i syfte att öka kon-
sumtionen av äpplen.
Herr talman! Vi i Miljöpartiet har försökt hindra att Sverige hamnar
i denna sjuka marknadssituation som flödar av bidrag och gynnar
storproduktion av transporttåliga trädgårdsprodukter av lägre kvalitet.
Men när vi nu ändå befinner oss i denna situation måste vi agera kraft-
fullt för att få behålla och vidareutveckla en trädgårdsnäring som kan
ge det svenska folket högkvalitativa produkter samt garantera god
tillgång på den giftfria och välsmakande föda som våra svenska träd-
gårdar kan och vill odla. Trädgårdsnäringens egna organisationer gör
vad som på dem ankommer. För att arbetet skall bli framgångsrikt
måste svenska staten ta sin del av ansvaret, så att erforderliga stöd från
EU blir tillgängliga för våra inhemska odlare.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3, mom. 3 och reservation 4,
mom. 4.
Anf. 119 MICHAEL HAGBERG (s)
Herr talman! Vi har i dag att behandla betänkandet om fäbodar, fä-
bodbruket, ekologiskt framställda produkter m.m.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan.
För att börja med fäbodbrukets betydelse, som en del i bevarandet
av ett levande kulturlandskap, vet vi att frågan har diskuterats och be-
handlats vid riksmötet 1990/91. Då konstaterades att levande fäbodar,
mycket riktigt, är en förutsättning för att kulturarvet skall bevaras.
Riksdagen har även beslutat att miljöprogrammet skall ges stöd för
bevarande av värdefulla natur- och kulturområden. Här framhålls bl.a.
att stöd kan utgå till naturbetesmarker. Förra riksmötet fattade även
beslut om bevarandeplaner för lantraser. Stöd kan även utgå för beva-
rande av utrotningshotade husdjursraser.
Nuvarande regering har tillsatt en kommitté för den biologiska
mångfalden. Motionären oroar sig, med all rätt, för att det tidigare har
varit lätt att förvärva fastigheter i glesbygden och att en levande lands-
bygd därigenom utarmas. Ansvaret för detta måste därför ligga så lo-
kalt som möjligt. Länsstyrelserna skall därför ansvara för förvärvstill-
stånden enligt en lag från 1991.
Utskottets majoritet och även regeringen är medvetna och överty-
gade om att fäbodkulturen skall bevaras.
Det har även väckts en motion om att ändra slaktvikterna för att få
EU-bidrag. Vi har för en kort tid sedan här i kammaren beslutat om den
gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Vi måste nu vara väldigt försik-
tiga med att göra undantag från de regler som vi då beslutade om. Vår
vision är en annan. Jag tror att vi måste få minskade regleringar och
därigenom minskade kostnader för statskassan.
Trädgårdsnäringen är en fin näring som vi under vårkanten har be-
sökt väldigt mycket, runt Stockholm och i mitt hemlän Sörmland.
Vi har i dag en möjlighet att genom EU:s strukturstöd ge stöd till
yngre jordbrukare samt stöd till bearbetning och avsättning för jord-
bruks- och skogsprodukter. Dessa stöd kan även komma trädgårdsnä-
ringen till del.
Jag känner till det kvalitetstänkande och den vision som svensk
trädgårdsnäring har i dag. Därför känner jag ingen oro för näringens
utveckling. Som konsumenter tittar vi efter symbolen Svenskodlat, för
då vet vi vad vi får.
Regeringen har fått i uppdrag att se över frågan om arbetskrafts-
kostnader i samband med korttidsarbete vid tillfälliga skördar för att
konkurrensen inte skall snedfördelas internationellt sett.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
114
Herr talman! EU och trädgårdsnäringen: EU har i dag bara minimi-
regler när det gäller köksväxter. Det ligger i trädgårdsnäringens och
konsumenternas intressen att en hög kvalitet på dessa produkter presen-
teras. Av den anledningen pågår diskussioner mellan TRF och Jord-
bruksverket.
Vår verksamhet har klara miljömål, vilket är ett naturligt ansvar för
mig och mitt parti. Kväveläckaget skall minska till hälften till i år,
1995. Ammoniakutsläppen skall minska med 25 % fram till samma
tidpunkt. Vi skall även utreda hur vi kan gå vidare när det gäller am-
moniakutsläppen.
När det gäller fördelningen av mjölkkvoterna kommer vi, som ni
vet, att kräva att lantbruket får en rejäl gödselanläggning för att am-
moniakutsläppen skall minska. Även handelskvävet skall minska. Vi
räknar med en minskning på 20 %, vilket tar ungefär 25 odlingssäsong-
er. För att uppnå detta har vi nyligen också höjt miljöavgifterna på
handelsgödsel. Det pågår också en diskussion om andra avgifter när det
gäller bekämpningsmedel och annat.
Anf. 120 MAGGIMIKAELSSON (v) replik
Herr talman! Jag skall kort säga något om trädgårdsnäringen.
Jag är medveten om att det finns en del stöd, både startstöd och stöd
till marknadsföring. Men det som vi har tagit upp i vår motion handlar
om andra kostnader - kostnader för investeringar i maskiner, lagerloka-
ler och annat. Det är fråga om stora kostnader som kan vara betungan-
de, även för den som inte är nystartad. Det handlar ju ofta om dem som
ställer om från konventionell produktion till ekologisk produktion,
vilka behöver göra nya och större investeringar. Här tycker jag att det
har uppstått en lucka i hanteringen, eftersom de stöd som finns i dag
inte kan utnyttjas. Därför är det, som Michael Hagberg säger, intressant
att det pågår diskussioner mellan trädgårdsnäringen och Jordbruksver-
ket. Det skulle vara intressant att få höra vad dessa diskussioner hand-
lar om. Är det den här typen av stöd som diskuteras eller vad är det
man diskuterar?
Anf. 121 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Jag tycker också att det skall bli väldigt intressant att
få höra vad dessa diskussioner kommer att resultera i. Det har ännu inte
varit några direkt protokollförda sammanträden, men vi kommer att få
löpande rapporter.
Odlarna i vårt land har kunnat möta konkurrensen från andra länder
på ett sätt som har gjort att de har kunnat öka sin produktion av bl.a.
tomater och andra växthusprodukter. Samtidigt har man kunnat gå över
till giftfri odling parallellt med att vi konsumenter har krävt att de pro-
dukter som vi köper från denna näring är giftfria och att de kommer
från ekologisk odling. På så vis kommer de att ha och har en konkur-
rensfördel. Det har odlarna märkt, eftersom deras produktion inte räck-
er till för efterfrågan. De fria företagarna inom trädgårdsnäringen ser
därför möjligheten att investera, och de vågar investera. Då är inte
huvudproblemet ökade bidrag, utan huvudproblemet här är, som i
många andra delar av samhället, att räntan är för hög. Vi skall ta upp
kampen för att sänka räntan. Det kanske vi kan göra tillsammans,
Maggi Mikaelsson.
Anf. 122 MAGGI MIKAELSSON (v) replik
Herr talman! Dess värre hänger det nog inte på mig om räntan skall
gå upp eller ner. Jag skulle gärna bidra till att den går ner, om jag kun-
de.
Det jag var nyfiken på var vad det är som man diskuterar. Är det
detta med konkurrenssituationen mellan finska och svenska tomatodla-
re, mellan svenska och norska jordgubbsodlare eller är det detta med
att kostnaderna ökar? Det är de höga kostnaderna som är ett problem
för många som övergår till att producera trädgårdsprodukter. Kostna-
derna är höga. Som jag sade i mitt anförande är det inte ovanligt med
flera hundra tusen kronor per hektar i investeringskostnader om man
skall bygga växthus eller lagerlokaler. Det är väldigt viktigt att vi beva-
rar och värnar om den svenska produktion som vi har. Som sagt,
mycket av produktionen är sådant som skall konsumeras väldigt nära
där det produceras eller tvärtom. Jag tror att det är väldigt viktigt att
diskussionen kommer i gång. Det kommer att bli en del snedfördel-
ningar.
Jag håller med om att man inom trädgårdsnäringen inte i första hand
är intresserad av bidrag. Det tycker jag är positivt, och det har också
debatten givit uttryck för. Samtidigt är det vår uppgift att se till att vi
inte skapar obalanser så att vi drar undan förutsättningarna för träd-
gårdsodlingen när det gäller att kunna behålla den på den nivå som den
har i dag.
Anf. 123 MICHAEL HAGBERG (s) replik
Herr talman! Vi är medvetna om att t.ex. Finland har övergångsreg-
ler som missgynnar trädgårdsodlingen. Dessa övergångsregler miss-
gynnar även andra näringar som finns inom livsmedelsområdet. Detta
är ett problem som vi har för avsikt att ta upp med den finska regering-
en, nu när vi vet hur den kommer att se ut - det visste vi ju inte för bara
någon månad sedan.
Trädgårdsodlarna brukar fråga sig hur det kommer sig att de driver
en så hård kamp för sin verksamhet här uppe i Norden där det snöar
och är kallt - nästan som i Antarktis - när man lika gärna kan odla
tomaterna nere i Spanien. Tomaterna mår och växer bättre här än vad
de gör i Spanien. Det är alltså inte i första hand värmen som är det
viktiga för trädgårdsodlingen utan det är ljuset. Vi har det mycket ljusa-
re längre tid under dygnet här än vad det är i Medelhavsländerna.
Från trädgårdsnäringens sida vet man att produkterna blir bättre här.
Vi konsumenter kommer att och skall efterfråga svenskodlade produk-
ter. Då vet vi vad vi får. Framför allt är detta miljömedvetet på så vis
att tomaten inte har blivit transporterad från Spanien. Men skall vi äta
tomater året runt - och det vill väl många av oss - blir vi någon månad
under året tvungna att köpa tomater från andra länder. När det gäller
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
115
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
116
just den produkten klarar man inte att producera efter behovet. Detta
måste vara motorn och skapa modet att våga investera, inte fler bidrag.
Anf. 124 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! Tänk er att vi en solig sommardag eller en dag med
regn och blåst vandrar stigen upp till en levande fäbod. Då går vi ofta
förbi betesmarker för fäbodens djur. Markerna liknar inte våra vanliga
beteshagar som ännu finns med betande djur, ej heller vår barndoms
oerhört många fler betesmarker med stenmurar eller med ädellövträd
och enbuskar här och där i hagen. Nej, fäbodbrukarens marker är till
stor del både steniga och risiga med vanlig gles skog och blåbärs- och
lingonris. Det betyder att han inte kan få bidrag till sina oinhägnade
betesmarker som han inte ens äger. Betet går tillbaka på gammal hävd
att få släppa djuren på skogen.
På vår skogspromenad ser vi några getter beta i backen. Ledargeten
har en skälla om sin hals. Litet närmare fäboden går tre fjällkor och två
rödkullor av lantras med tre kalvar. Fäbodarna betyder en hel del för
möjligheten att bevara gamla lantraser. Det är en betydelsefull genbank
för framtiden, och deras kynne är enastående. Det innebär bl.a. att de
kan kalva under dagen och komma hem med sin kalv på kvällen, till
skillnad mot de framavlade djuren där det behövs kedjor för att kalvar-
na skall kunna dras fram. Det finns även svenska kor där man måste
använda kedjor, och i EU är det ännu vanligare.
Dessa fabodkor klarar sig med mycket mindre svenskodlat kraftfo-
der - eller inget alls - än andra kor. De kan gå på smala broar, de hittar
hem och skälikon håller reda på sin lilla hjord. Fast de mjölkar ju också
mindre förstås. Men vissa barn som är mjölkallergiker kan tåla deras
mjölk, kanske mycket beroende på djurens föda som består av obespru-
tad grönska i stället för importerat kraftfoder.
Vi närmar oss nu fäboden där mjölkkrukor står diskade och upp-
ställda mot mjölkboden på en hylla. En gryta står på spisen där man
kokar mese samtidigt som man gör sötost, och getosten ligger i sina
fyrkantiga trälådor för avrinning. Ty på kvällen bär det av till Bing-
sjöstämman för försäljning av ostarna. Grannen har bakat tunnbröd som
också skall säljas tillsammans med ost, smör och sötost. Även litet
smör och kämmjölk tas med.
Allt låter pittoreskt och idylliskt. Men det är ett sätt att leva och att
hålla gammal tradition och kunskap levande. Det är ett strängt arbete
som fyller större delen av dygnet. Det finns ungdomar som i dag vill
ägna sig åt fäbodbruk. Det är kanske inte så många, men redan ett tiotal
innebär värdefulla arbeten i glesbygden och skulle öka fäbodbrukarnas
antal procentuellt ganska mycket.
Fäbodfolket är mer än kultur. Det är ett sätt att leva och dessutom är
fäbodbruk en form av ekologiskt anpassat jordbruk.
I Sverige satsas det i dag framför allt på en handfull stora och väl-
renommerade fäbodar som stöds av samhället. De ägs av kommuner
och drivs av turistföreningar eller hembygdsföreningar. Besökarna är
många. Här får man också en bra uppfattning om hur folk levde förr i
världen. Det är viktigt att dessa fäbodar finns.
Men de få verkligt levande fäbodarna som ägs och brukas av dem
som bor i bygden kommer snart att vara döda fäbodar. Kvar blir endast
några turistjippobetonade projekt och fäbodar ombyggda till sommar-
stugor, trots att det finns människor som vill bli fäbodbrukare.
Om vi vill ha ett ekologiskt jordbruk utan kemikalier och konst-
gödning kan fäbodarna bli både en lönsam och praktisk nisch. Medan
djuren betar på fäbodvallen kan man då odla deras foder på andra mar-
ker. Men man köper mycket foder om man är fäbodbrukare. Fäbodbru-
karen kan inte skaffa sig tillräckligt med maskiner. Sådan ekonomi har
man inte på det här lilla antalet djur.
Till Landsbygd 90-projektet bör stöd till fäbodsverksamhet vara en
naturlig del. Blir det för få djurhållare kvar upphör snart förutsättning-
arna för de kvarvarande. Det gäller semin, mjölkhämtning, kun-
skapsöverföring osv. Det gäller också att sedvanerätten glöms bort. Det
har varit ganska stora strider mellan sommarstugeägare och fäbodbru-
kare i de landskap där det finns fäbodar. Tvisterna har gått till domstol,
men sedvanerätten har vunnit. Många av dessa fäbodar byggs nu om
och blir hästgårdar eller annat. De utgör delvis den sista utposten för
rödkullor och fjällkor.
Skälen för att inte utarma fäbodarna är många. Det rör sig om så
pass få fäbodar att det kan verka som att de inte vore så viktiga för
landet, men det är de. Fäbodarna ger en del värdefulla arbetstillfällen i
glesbygd. Fäbodbruk lär också människor landskapsvård och ekolo-
giskt odlande. Fäbodarna är viktiga för turismen i de landskap där de
finns, oerhört viktiga. Jag menar inte det turistjippobetonade utan att
det är viktigt för turismen både med de levande fäbodarna och med
dem som mera är uppbyggda för turisterna. Fäbodarna är en kulturell
tillgång för att bevara SKB-rasen. Dessutom är extensiv boskapsskötsel
egentligen det mest lönande som finns, förutom potatisodling. Det är
fråga om så små insatser av energi att det som man får ut är rena vins-
ten.
Men ett problem i och med EU-medlemskapet - vilket också Maggi
Mikaelsson nämnde - är att slaktvikterna inte uppnås. Man måste alltså
ha två tjurar om året som skall väga minst 200 kg, och det kommer inte
lantraserna upp i vare sig, efter 10 eller 23 månader. Det är ju märkligt
att man inte kan göra undantag när det gäller en helt annan ras. Det är
naturligtvis inga som helst problem, om det finns en vilja. I det här
sammanhanget handlar det ju om väldigt litet pengar.
Sedan kan fäbodbrukarna inte heller räkna in betesarealen. Dels
äger de den inte, dels har den inte den beskaffenheten som krävs för att
de skall få bidrag till sina betesrätter.
Kraven på mjölktank och varmvatten för att få sälja mjölk innebär
också större investeringar än man i genomsnitt kan klara av - fäbodar-
na är ju små. Här behövs också undantag för fäbodbrukare och samar-
bete med miljönämnderna.
Fäbodbrukarna och vissa småbrukare som inte kommer upp i EU:s
mjölkkvoter kunde man göra undantag för. Jag hörde om ett fall i Idre
där jordbrukaren körde ner mjölken till Idre för att fylla den i tanken
men fick inte göra det. Nog går regelsystemet ibland för långt.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Trädgårdsnäring m.m.
117
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1. Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Lag om EG:s förord- |
21 § Lag om EG:s förordning om ekologiskt framställda produk- Föredrogs (prop. 1994/95:175) Anf. 125 GUDRUN LINDVALL (mp) Herr talman! I det här betänkandet tas upp frågor som handlar om Vi vet att EU:s jordbrukspolitik är knölig och byråkratisk. De som När det gäller ekologiskt odlade produkter har vi i Sverige haft ett I betänkandet fastslås att vi skall behålla KRAV och Demeter. I min När den gäller den ekologiska odlingen finns en stor risk att den |
|
118 |
göra det. I motionen har vi verkligen velat trycka på att det gäller att se |
till att vi inte får parallellt uppbyggda byråkratiska system. Jag kan säga
att motionens anda återspeglas i betänkandet. I den reservation som
finns fogad till betänkandet har jag snarare velat betona de punkter som
vi i Miljöpartiet tycker är ytterst viktiga.
Vi i Miljöpartiet står naturligtvis bakom den reservation som vi
har. Men för tids vinnande och därför att tonen i betänkandet ändå är
åt det hållet som vi önskar yrkar jag inte bifall till den.
Anf. 126 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
Fru talman! Ekologisk odling är viktig, och det har vi debatterat ti-
digare här i kammaren. Ambitionen är att öka ekologisk odling, inte
enbart för miljöns skull utan också för konsumenternas. Efterfrågan har
ökat så kraftigt att det t.o.m. börjar bli brist på vissa produkter.
I Sverige har vi länge haft krav på hög kvalitet. Det har varit så att
producenterna frivilligt har kunnat underkasta sig regler för verksamhe-
ten. För dessa regler har KRAV, kontrollorganisationen för ekologisk
odling, och Svenska Demeterförbundet svarat. Det har de gjort väldigt
bra. KRAV-märkningen är t.ex. välkänd bland konsumenterna.
I EG-förordningen anges de krav som skall vara uppfyllda för att
produkterna skall få marknadsföras som ekologiskt framställda och
vilka krav som skall ställas på odlingen och märkningen. Där finns
också föreskrifter om vilken omfattning kontrollen skall ha. I framtiden
kommer all produktion och handel med ekologiska produkter att följa
EG-förordningen. Bestämmelserna för ekologisk produktion och kon-
trollapparat är minimiregler, vilket innebär att vi i Sverige får ha
strängare bestämmelser. Ingenting hindrar att de som vill kan följa
KRAV:s eller Svenska Demeterförbundets regler.
Fru talman! Lagen innebär att den som producerar och marknadsför
ekologiska produkter - här handlar det om alla produkter som på något
vis framställs som ekologiskt odlade - skall följa de gemensamma
reglerna. En del i den nya lagen behandlar kontrollssystemet som säger
att alla som producerar, bereder eller från tredje land importerar eko-
logiska produkter skall anmäla det till berörd myndighet och ställa sig
under myndighetens kontrollsystem. Det handlar inte bara om produk-
tionen utan också om produkter och marknadsföring. Därför berörs
flera olika statliga myndigheter eftersom Sverige har en uppdelning av
verksamhet och ansvar. Det finns också möjlighet för myndigheten att
utse andra kontrollorgan såsom KRAV och Demeterförbundet.
Utskottet gjorde den bedömningen att det är viktigt att ta till vara
den erfarenhet och kunskap som finns hos bl.a. KRAV och Demeter-
förbundet.
När det gäller Miljöpartiets motion yrkande 1 anser utskottet att yr-
kandet är tillgodosett med tanke på regeringens bedömning att KRAV
och Demeter kan, om de själva vill, bli kontrollorgan. När det gäller
yrkande 2 har riksdagen tidigare uttalat att EU-medlemskapet inte får
öka den totala administrationen för statsförvaltningen. Men Sveriges
statliga myndigheter har olika funktioner, och därför räknas Jordbruks-
verket, Livsmedelsverket och Konsumentverket upp i propositionen.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Lag om EG:s förord-
ning om ekologiskt
framställda produkter,
m.m.
119
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Det handlar ju om produktion, produkter och marknadsföring. De olika Det är viktigt, som Gudrun Lindvall påpekar, att det blir en sam- Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 11 maj.) |
|
Ny myndighetsorgani- |
22 § Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m. Föredrogs Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU9 Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m. (prop. 1994/95: 158) Anf. 127 KENT OLSSON (m) Fru talman! Regeringen föreslår att en ny myndighetsorganisation Underlaget för den här propositionen är ytterst bristfälligt. Förslaget Någon remissbehandling av arbetsgruppens förslag har inte före- Vi är inte ensamma om att kritisera den snabba behandlingen av Om bakgrunden till den snabba behandlingen av det här förslaget När det gäller inriktningen mot att minska antalet myndigheter och |
120
arbetslivsfrågorna från övrig forskning och utveckling, och det saknar
nödvändiga incitament för att säkra forskningens kvalitet.
Vi anser att ett institut för arbetslivsutveckling bör bildas med upp-
gifter inom såväl forskning som utbildning. Institutet bör integreras i
universitets- och högskoleväsendet. Genom en sådan organisation sä-
kerställer man kvaliteten, samtidigt som fastlagda forskningspolitiska
riktlinjer kommer fram också på arbetslivsområdet.
Merparten av den forskning som kan komma att bedrivas av institu-
tet bör ske i konkurrens med likartad forskning utförd på annat håll.
Det innebär alltså att forskningsresurser bara i begränsad utsträckning
bör tilldelas institutet direkt. Här är vi kritiska mot det sätt på vilket
regeringen lägger fram sitt förslag. Det är alltså viktigt att den här
forskningen kommer fram i konkurrens.
Huvuddelen av resurserna bör i stället samlas i ett forskningsråd.
Ledningen för det föreslagna institutet bör, anser vi, utses genom den
högskola som institutet knyts till. Ledningen skall tillföras kompetens
med rik erfarenhet av olika aspekter på arbetslivsområdet.
Vi anser att den arbetslivsforskning som skall bedrivas skall hålla
hög internationell klass och vara relevant för svensk arbetsmarknad och
för förhållandena på arbetsplatserna. För att säkerställa detta och för att
åstadkomma den mångfald och det urval av forskningsprojekt som är
önskvärt är det väsentligt att merparten av de medel som regeringen
föreslår överförda i en ny myndighetsstruktur i stället förs till ett
forskningsråd. Rådet för arbetslivsforskning för den tillämpade forsk-
ningen på arbetslivsområdet bör därför inrättas. Rådet skall efter ansö-
kan och i öppen konkurrens fördela forskningsanslag till forskare och
forskningsinstitutioner, t.ex. det föreslagna forskningstinstitutet, för att
bedriva forskning på området.
Rådet, anser vi, skall ledas av en styrelse med kompetens både från
vetenskapen och från olika delar av arbetslivet. Styrelsen bör till sitt
förfogande ha en utvärderingsorganisation där forskare skall vara i klar
majoritet. Rådet skall fungera i nära samverkan med övriga forsk-
ningsfinansierade myndigheter, t.ex. forskningsråd och sektorsorgan.
Vad gäller anslagsfrågorna anser vi att det bör vara en större be-
sparing än vad regeringens förslag innebär beträffande Arbetsmark-
nadsdepartementet - med full effekt ca 500 miljoner större år 1998.
I samband med den omstrukturering och omorganisation som nu
sker dels inom befintliga myndighetsstrukturer, dels inom arbetslivet i
stort förordar vi också en omprövning av befintlig verksamhet som är
mera långtgående än vad den socialdemokratiska regeringen aviserar i
och med de besparingskrav som Socialdemokraterna lägger fram.
Vi anser att gemensamma resurser måste koncentreras på det som är
statens ansvar och att arbetsgivare tillsammans med arbetstagare och
deras representanter måste ta ett ökat direkt ansvar för det som är genu-
ina frågor för verksamheten i företag och organisationer.
En stor del av arbetslivspolitiken och den tidigare medelstilldel-
ningen har haft en inriktning mot områden som vi anser är att betrakta
som rent arbetsgivaransvar eller rent fackliga frågor. Detta har kommit
att speciellt gynna de stora organisationerna och de stora företagen.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
121
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
Arbetsmiljöarbetet och syftet med en framgångsrik arbetslivspolitik
har inte i samma utsträckning kommit de mindre företagen och organi-
sationerna till del.
Vi för vår del anser det viktigt att värna forskning och information
inom arbetslivsområdet och att lägga ett större ansvar för arbetsmiljö-
frågor och tillsynsverksamhet på arbetsgivare, arbetstagare och deras
organisationer.
Vidare föreslår vi att den organisationskommitté som regeringen
förutskickar i propositionen får i uppdrag att göra en grundlig genom-
gång av befintlig verksamhet som i dag sker inom Arbetsmiljöinstitutet
och Institutet för arbetslivsforskning. Dessutom gäller det näraliggande
uppgifter som Arbetarskyddsverket har.
Sammanfattningsvis tycker vi att man klart och tydligt skall se till
att det organ som har pengarna också är det organ som fördelar pengar-
na efter det att ansökningar kommit in, så att man får en helt och hållet
fri forskning. Vi tycker också att man skall göra en grundligare genom-
gång av de olika åtgärder som finns nu. I det här sammanhanget är det
också, som vi ser detta, viktigt att både företagen och de anställdas
organisationer tar ett större ansvar för detta än vi tycker framgår av
regeringens förslag. Vi har även en annan syn på finansieringen än vad
regeringen har.
Fru talman! För att inte förlänga debatten vill jag bara till slut säga
att jag givetvis står bakom alla de moderata reservationerna. Men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 128 INGRID BURMAN (v)
Fru talman! I och för sig känns det mycket tråkigt att behöva stå här
i talarstolen och återigen konstatera att riksdagen har att ta ställning till
ett förslag som både är dåligt berett och helt saknar en analys av vilka
konsekvenser förslaget har för forskningen och arbetet med arbetsmiljö
och arbetslivsfrågor.
Förslaget om att samordna arbetet med arbetslivsforskning och ar-
betsmiljöaktiviteter till en ny myndighet grundas på en utredning som
genomfördes under två månader och av en ensamutredare. Förslaget
har varken remissbehandlats eller varit föremål för samråd med ar-
betsmarknadens parter. Jag tycker att det är tråkigt. Det visar på en
brist på respekt för de här stora frågorna att man inte grundligare utre-
der och bereder den här frågan innan ett förslag presenteras.
Jag kan också konstatera att regeringens förslag har brister när det
gäller att vara tydlig om inriktningen av de nya myndigheternas arbete.
Vi i Vänsterpartiet har därför i vår motion tagit upp frågan om inrikt-
ningen. Vi pekar där särskilt på behovet av forskning kring de nya
anställningsformerna, kring distansarbetet och kring uthyrningen av
arbetskraft. Dessutom pekar vi på vikten av en fortsatt och utbredd
kunskapsspridning i arbetslivet om forskningsresultaten.
I vår motion lyfter vi också fram behovet av kvinnoforskning. Men i
propositionen nämner man inte med ett enda ord vilken inriktning
kvinnoforskningen skall ha i den nya myndigheten.
122
Vi i Vänsterpartiet anser att kvinnoforskningen inom det nya FoU-
institutet måste få en ökad andel av de totala resurserna. Det handlar
om kvinnors makt och inflytande i arbetslivet, om kvinnors arbetssätt,
om invandrarkvinnornas arbetsliv och om löne- och arbetsvärdering.
Lönediskrimineringens orsaker och sambandet mellan arbetslivet och
kvinnors ansvar för hemarbete måste uppmärksammas. Detta måste
göras i kombination med att man undersöker hur arbetsliv och arbetsti-
der behöver ändras. Det handlar alltså om en praktiknära kvinnoforsk-
ning som skall vara ett viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet i ar-
betslivet.
I betänkandet skriver utskottet att det inte finns några skillnader
mellan Vänsterpartiets förslag till inriktning och propositionen och att
de problem som vi redovisar bör prioriteras inom forskningen.
Vi är nöjda med den skrivningen, men det känns också angeläget att
här särskilt lyfta fram att den nya myndigheten har att prioritera de
forskningsbehov som jag nyss har redovisat.
Vad vi är mindre nöjda med är förslaget till finansiering av forsk-
ningen. Utskottet föreslår att finansieringen skall ske över budget.
När Arbetsmiljöfonden inrättades 1972 skedde det via en överens-
kommelse med parterna. De fackliga organisationerna avstod från lö-
neutrymme. I stället bestämdes att en del av arbetsgivaravgifterna
skulle gå till en fond vars medel skulle gå till forskning om arbetsmil-
jön. Bakgrunden var de starkt ökade kostnaderna i sjukförsäkringssys-
temen. Man ville komma åt den farliga arbetsmiljön som leder till sjuk-
skrivningar och förtidspensioneringar.
Finansieringen vilar alltså på en överenskommelse med parterna.
Det är mycket olyckligt, tycker vi, att regeringen ensidigt bryter den
överenskommelsen utan att ens ha samrått med parterna.
Det andra problemet med förslaget är att det alltid måste finnas ut-
rymme för långsiktig forskning som löper över flera budgetår. Då är det
mycket olämpligt att avveckla det nuvarande finansieringssystemet,
utan att det finns konkreta förslag på hur en långsiktig forskningsfinan-
siering kan lösas.
Regeringen har uppmärksammat det här. Man säger att man skall
kunna fatta beslut om projekt som löper på upp till sex år, och sedan
lämnar man problemet.
Det finns alltså inga konkreta förslag på hur detta skall gå till, hur
stor andel av medlen som kan bindas till den långsiktiga forskningen
och framför allt vem som skall avgöra det.
När man en gång inrättade Arbetsmiljöfonden var det en prioriterad
fråga att arbeta med arbetsmiljöforskning. Behovet var stort, och det
har inte blivit mindre. Man valde då att reservera särskilda medel i
form av delar av en arbetsgivaravgift för att långsiktigt säkerställa den
här forskningen. Man ville inte att forskningen skulle vara beroende av
statsskuldens storlek eller andra faktorer som kunde påverka finansie-
ringen. Man eftersträvade en långsiktig och stabil finansiering.
Innan regeringen har konkretiserat sitt förslag om hur man skall
kunna garantera den långsiktiga forskningen och hur man skall säker-
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
123
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
ställa parternas inflytande över forskningen är det både oklokt och
olämpligt att avveckla nuvarande finansieringsform.
Vi anser att rådet för FoU skall överta Arbetsmiljöfondens medels-
reserv och direkt erhålla tidigare andel av arbetarskyddsavgiften.
Forskningen skall alltså vara direkt finansierad av arbetarskyddsavgif-
ten, medan övrig verksamhet för den nya myndigheten kan finansieras
över statsbudgeten.
Betänkandet behandlar också andra frågor inom arbetslivsområdet.
Det innehåller bl.a. Vänsterpartiets motion om kompetensutveckling
och framtidsfonder.
Statistiska centralbyrån redovisar varje år uppgifter om företagens
vilja till kompetensutveckling av de anställda. I rapporten om personal-
utbildning redovisar man år efter år att de som har högst utbildning
också får mest personalutbildning. 1994 redovisades av SCB som ett
rekordår för företagens personalutbildning. Men även under ett rekord-
år visar det sig att nästan två tredjedelar av de sysselsatta inte får någon
personalutbildning alls. De som har de sämsta lönerna och det minsta
arbetsinnehållet satsas det minst på. Detta görs i ett läge där vi vet att
rätten och möjligheten till kompetensutveckling i arbetslivet är grunden
för att människor skall kunna stanna kvar i arbetslivet och inte sorteras
bort när det införs ny teknik och nya arbetsuppgifter.
Ökad kompetens ger flexibilitet, man kan fritt välja arbete i framti-
den. För landet innebär en svag kompetensutveckling sämre närings-
struktur, minskad utvecklingskraft och produktivitet samt högre kost-
nader för socialförsäkringar och sjukvård. Svenskt arbets- och närings-
liv behöver satsa mer på utbildning för alla och utveckla arbetsorgani-
sationen för att kunna möta framtidens krav.
Fördelningspolitik handlar inte bara om pengar. Rätten till kompe-
tensutveckling är minst lika viktig.
I fråga om kvinnors underordning i arbetslivet är kompetensutveck-
lingen central. Kvinnor har sämre löner, mer arbetsskador och mindre
inflytande i alla maktcentra. Därför är kvinnors rätt till kompetensut-
veckling en hävstång i kampen för jämställdhet. För att säkerställa allas
rätt och möjlighet till kompetensutveckling och för att fördjupa och
utveckla arbetet med arbetsorganisationer som motverkar dåliga ar-
betsmiljöer och i stället utveckla en delaktighet och ett inflytande i
arbetslivet föreslår Vänsterpartiet att det inrättas ett system av framtids-
fonder. Fonderna skall finansieras av ett vinstdelningssystem. I avvak-
tan på att detta system tas fram föreslår vi att finansieringen skall ske
via en höjd bolagsskatt och att det överskott som i dag återstår av Ar-
betslivsfondens medel förs över som en grundplåt till Framtidsfonden.
Detta är en viktig satsning för framtiden.
Betänkandet tar också upp Vänsterpartiets förslag om tillsyn och
utveckling av arbetsmiljö verksamheten på arbetsplatserna och vårt
förslag till inrättande av en kunskapsbank med information om arbets-
skador, sjukfrånvaro, personalomsättning, m.m. på de olika arbetsplat-
serna. I dag fungerar arbetsmarknaden så, att arbetsgivarens ekonomis-
ka ansvar för de anställda upphör när de anställda har blivit sjuka, även
124
om det är arbetsmiljön och produktionsmetoderna som har gett upphov
till skadorna.
Det här är ansvarslösheten satt i system, en slags slit-och-släng-
mentalitet där arbetsgivarna inte behöver ta ekonomiskt ansvar för
dåliga arbetsmiljöer. De kostnaderna övervältras i stället på staten och
på den enskilde individen. Det är dags att införa ett system där vi åter-
för de här kostnaderna till dem som står för de dåliga arbetsmiljöerna
och att vi ökar trycket på att aktiva åtgärder sätts in på arbetsplatserna.
Ett första steg i det arbetet är att få information om de dåliga ar-
betsmiljöerna och att kartlägga var de finns. Då krävs det att det byggs
upp en kunskapsbank med information om arbetsskador, sjukfrånvaro,
personalomsättning, m.m. på de olika arbetsplatserna. Information om
arbetsmiljön och dess personaleffekter skall sedan föras in i företagens
redovisning för att skapa möjlighet att klassificera arbetsplatserna i
förhållande både till branschen och till yrket. Informationen skall sedan
finnas på arbetsförmedlingen, så att den kan påverka de arbetssökandes
val på marknaden, och så att företagen tvingas till förbättringsåtgärder.
Det är dags att sätta ljuset på de arbetsplatser som producerar över
40 000 förtidspensionärer varje år och över 100 000 långtidssjukskriv-
na. Det är mycket förvånande att inte socialdemokraterna delar den
uppfattningen. Förslaget innehåller inga ekonomiska åtaganden eller
utgifter, utan innebär endast att de sämsta arbetsmiljöerna synliggörs,
liksom omfattningen av de kostnader och de konsekvenser som vissa
arbetsgivare övervältrar på staten och på individen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer 4, 6
och 8.
Anf. 129 CHRISTINA ZEDELL (s)
Fru talman! Arbetslivspolitik rör förhållanden på arbetsplatsen gäl-
lande arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetstider och arbetsrätt. Be-
greppet arbetsmiljö handlar inte bara om frågor kring säkerhet och
skydd mot fysiska och psykosociala risker utan även om möjlighet till
inflytande, delaktighet och utveckling.
Arbetslivspolitikens grundläggande uppgift är att förebygga arbets-
skador och ohälsa och hjälpa dem som har drabbats tillbaks till arbets-
livet. Syftet är att arbetslivet skall förändras så att människors arbets-
uppgifter blir mer stimulerande och utvecklande. Arbetslivspolitiken
skall också medverka till att ansvar och befogenheter sprids i organisa-
tionen.
En annan viktig uppgift är att föra erfarenheter och kunskaper vida-
re så att positiva förändringar som skett i arbetsmiljön och i arbetsmil-
jöarbetet förmedlas och används.
Ett antal regionala kontakt- och kunskapscentrum för förändrings-
och utvecklingsarbete på arbetsplatsen har byggts upp i olika delar av
landet. Den här verksamheten bör på olika sätt stödjas och utvecklas.
Det är viktigt att olika regionala förutsättningar tas till vara och att
olika former av kunskapsbildning i företagen utvecklas. Inom arbets-
livsområdet finns det anledning att på olika sätt stimulera den här ut-
vecklingen.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
125
10 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 102
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
126
De arbetspolitiska frågorna skall ses i ett större tillväxtpolitiskt
sammanhang, och då i samverkan med andra områden inom politiken.
Detta gäller särskilt insatser och resurser lokalt och regionalt nära ar-
betsplatsen.
Riksdagen får anledning att återkomma till kompetensfrågorna se-
nare när regeringen lägger fram förslag om hur kompetensfrågor i ar-
betslivet kan lösas i samverkan mellan fler politikområden.
Fru talman! Arbetslöshetens många negativa effekter ställer såväl
arbetsmarknaden som arbetslivspolitiken inför nya utmaningar och
problem. Vi ser en allt snabbare utveckling av arbetslivet och arbets-
marknaden. Ny teknik och flexibla produktionssystem skapar nya häl-
soproblem och nya krav på kompetensutveckling. Löne- och anställ-
ningsvillkor har förändrats för många yrkesgrupper. Till den snabba
utvecklingstakten kommer också att förändringsmönstret är komplext
och svårtolkat.
Den arbetslivsforskning som utförs måste organiseras och bedrivas
på ett sådant sätt att den kan bidra till kunskapsutveckling för framti-
dens arbetsliv. Forskningen måste formas och utvecklas i takt och
samklang med de utvecklingsmönster och problem som präglar arbets-
liv och arbetsmarknad.
Genom en samorganisation och samverkan mellan olika verksam-
hetsgrenar som forskning, utbildning, kompetensutveckling, kunskaps-
förmedling och praktisk arbetslivsutveckling stärks möjligheterna att
upprätthålla en forskningsprofil som är praktiknära och förankrad i det
verkliga arbetslivet.
Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag att de tre verk-
samhetsutförande delarna i de tre nuvarande myndigheterna, Arbetsmil-
jöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden,
samorganiseras till en ny forsknings- och utvecklingsmyndighet samt
att Arbetsmiljöfondens medelsbeviljande funktion överförs till ett råd
för forskning och utveckling.
Institutet för forskning och utveckling har till uppgift att bl.a. bedri-
va forskning, utbildning och kompetens- och arbetslivsutveckling inom
arbetslivsområdet. Arbetsmiljöforskningen, som består av flera delom-
råden, utgör det största forskningsfältet. Det handlar om forskning
rörande arbetsorganisation, lokala samarbetsformer och i övrigt förhål-
landen i arbetet och på arbetsplatsen. Även forskning om arbetsmark-
nadsrelationer, arbetsrätt samt forskning kring kvinnors arbetssituation
ingår.
Till forskningen kommer den nya myndighetens övriga delverk-
samheter, varav de viktigaste är utbildning, kompetens- och arbets-
livsutveckling, internationellt utbyte och samarbete samt information
och dokumentation.
Den sektorsbedrivna arbetslivsforskningen vilar på speciella pre-
misser i förhållande till forskning vid universitet och högskolor. Den
utgår från problem i arbetslivet och bygger på ett nära samarbete mel-
lan praktiker och forskare. Därför finns det inga skarpa gränser mellan
forskningen, arbetslivets utveckling, utbildning och kunskapsförmed-
ling utan alla skall uppfattas som viktiga delar i arbetslivsforskningens
kunskapsutveckling. Den nya myndighetens olika verksamhetsgrenar
skall ses i ett sammanhang som syftar till att främja kunskapsflödet
mellan dem.
Med samorganisationen motverkas rådande barriärer mellan forsk-
ning och teori å ena sidan och arbetslivets utveckling å den andra. Med
en gemensam forsknings- och utvecklingsmyndighet stärks möjlighe-
terna till nära kontakt, samverkan och ömsesidig påverkan mellan
forskningen och arbetslivets utveckling.
De nya myndigheterna bör liksom hittills prioritera forskning som
utgår från förhållanden i arbetslivet och som är viktiga för arbetstaga-
ren. Det är viktigt att forskningsresultaten sprids till dem som är verk-
samma i arbetslivet. Förmedlingen av forskningsresultaten sker bäst
genom olika utbildningsinsatser. Stor vikt bör läggas vid att stödja
utbildning och annan arbetsmiljö verksamhet ute på arbetsplatsen.
Verksamheten med regionala skyddsombud bör stödjas.
Det finns goda erfarenheter av medverkan i utvecklingsprojekt på
arbetsplatsnivå. Denna typ av verksamhet bör understödjas även i fort-
sättningen.
Fru talman! Utskottet delar regeringens uppfattning att forsknings-
utförande verksamhet och medelstilldelning till forskningen bör hållas
isär. Därför ställer vi oss bakom förslaget att Arbetsmiljöfondens nuva-
rande medelsbeviljande funktion förs över till ett fristående råd för
forskning och utveckling.
Rådet skall ha till uppgift att bevilja medel till sådan forskning och
utveckling som är av stor betydelse för arbetslivets utveckling i vid
mening, oavsett vem som utför det. Stödet skall i stor utsträckning ske
inom ramen för långsiktiga och programinriktade satsningar som är av
stor vikt för samhället.
Rådet skall se till att resultatet från det forsknings- och utvecklings-
arbete som finansieras av rådet kommer till nytta och praktisk använd-
ning. Rådet skall också främja internationellt samarbete och erfaren-
hetsutbyte.
Styrelsen skall utses av regeringen och får en sammansättning som
representerar arbetsmarknadens parter och forskarsamhället. Det är
betydelsefullt att arbetsmarknadens parter ges inflytande och möjlighet
att ta ansvar för rådets verksamhet.
En organisationskommitté kommer att få i uppdrag att förbereda
och genomföra den nya myndighetsorganisationen. Detta bör ske i
samverkan med arbetsmarknadens parter. Kommittén skall också lägga
fram förslag till budget för de båda myndigheterna. De föreslagna för-
ändringarna i myndighetsstrukturen är att betrakta som en ren omorga-
nisation av en redan etablerad verksamhet.
Fru talman! För ett fortsatt framgångsrikt förändringsarbete på ar-
betsmiljöområdet och för näringslivet är det av stor betydelse att en
internationellt sett högkvalitativ arbetslivsforskning kan upprätthållas i
landet. I det rådande statsfinansiella läget och för att möta de krav som
ställs på forskningen är det nödvändigt att resurserna koncentreras till
ett forskningsutförande sektorsorgan. Utskottet bedömer att det finns
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
127
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
betydande samordningsvinster att göra med den nya forsknings- och |
Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på
|
Ny myndighetsorgani- |
samtliga reservationer. Anf. 130 INGRID BURMAN (v) replik Fru talman! Jag vet att tiden är knapp, men jag måste ändå ställa två Jag är mycket glad att vi tycks ha en gemensam syn på arbetsmiljö- Christina Zedell använde just det uttryck som jag är så orolig för. Hur garanterar detta förslag, enligt Christina Zedells mening, den Min andra fråga är: Varför kan inte socialdemokraterna tänka sig en Anf. 131 CHRISTINA ZEDELL (s) replik Fru talman! Jag kan ha viss förståelse för en del av Ingrid Burmans Det handlar om att vi måste ha ett grepp över statens utgifter. Vad Jag är övertygad om att de arbetsmarknadsparter som är represente- Utskottet delar uppfattningen att vi måste trygga långsiktig forsk- Anf. 132 INGRID BURMAN (v) replik Fru talman! Christina Zedell svarade inte på min fråga om varför |
128
När det gäller parternas insyn och aktivitet i den nya myndigheten
tror jag liksom Christina Zedell att man kommer att vara aktiv. Detta är
en helt prioriterad fråga. Men vilken roll kommer parterna att få när det
gäller att åstadkomma finansiering av långsiktig forskning? Hur stor
andel av budgeten skall man kunna disponera, och vad händer i tider av
besparingar? Skär man ned på budgeten när allt är uppbundet i lång-
siktiga projekt? Just detta är en fara. Häri ligger skillnaden med den
nya finansieringsprincipen, enligt vilken finansieringen tas in i stats-
budgeten. Detta har visserligen Vänsterpartiet inte något emot, men det
innebär att man släpper kopplingen till de reserverade medel som kom
till därför att detta var en prioriterad uppgift, som skulle leva över
konjunkturuppgångar och konjunkturnedgångar och kvarstå mycket
länge. Vi ser stora faror i att regeringen nu släpper denna koppling.
Anf. 133 CHRISTINA ZEDELL (s) replik
Fru talman! Jag vill återigen bara understryka att utskottet på olika
sätt måste bevaka att denna inriktning följs.
Vad beträffar arbetsmiljön vill jag bara understryka att vi inte har
några avvikande uppfattningar när det gäller vikten av att hitta olika
vägar för att förbättra arbetsmiljön. Som man mycket riktigt tidigare
har anfört måste företagen ta sitt ansvar för att förebygga arbetsskador
och förbättra miljön på arbetsplatserna. Vi kommer säkerligen att ha
anledning att återkomma till denna och många andra frågor i den fort-
satta debatten.
Jag vill i detta sammanhang också ta upp företagshälsovården. Det
pågår ett beredningsarbete för att ta fram åtgärder för att förbättra den-
na. Det är viktigt att vi nu på olika håll för en konstruktiv diskussion, så
att vi kommer fram till bra lösningar i dessa frågor.
Anf. 134 KENT OLSSON (m) replik
Fru talman! Vi har varit kritiska mot detta förslag, bl.a. därför att
man i detta avviker från den princip för forskningspolitiken som riks-
dagen fastlade för två år sedan, så att det blir risk för att arbetslivs-
forskningen isoleras från övrig forskning. Det har i vissa av remissva-
ren framkommit att man är litet orolig för att det inte blir en fördelning
av anslag till forskare och forskningsinstitut efter ansökningar i öppen
konkurrens till rådet för forskning och utveckling.
Jag vill ställa följande fråga till Christina Zedell: Har man för avsikt
att låta forskare konkurrera om dessa medel, så att man kan få en hög-
kvalitativ forskning även inom detta område, eller kommer man inte att
låta en fri konkurrens finnas inom detta forskningsområde?
Anf. 135 CHRISTINA ZEDELL (s) replik
Fru talman! Jag vill för det första påpeka att vi inte ser några mot-
sättningar mellan propositionen och den av moderaterna aktualiserade
principen att huvuddelen av den forskning som skall bedrivas i offent-
lig regi skall genomföras av universitet och högskolor. Den verksamhet
som bedrivs i arbetslivsforskningens sektorsorgan har utgjort och
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
129
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
kommer även i framtiden att utgöra ett komplement till den forskning |
Jag kan också erinra om några slutsatser som förts fram i en utred
|
Ny myndighetsorgani- |
ning som gjordes 1990 för att se över arbetslivsforskningens inriktning, När det gäller konkurrens har vi inga delade meningar om att en ny Anf. 136 KENT OLSSON (m) replik Fru talman! Jag uppfattar det som positivt att det inte är några dela- Om de är oroliga i onödan är ingen gladare än jag. Kan jag tyda Anf. 137 ELVER JONSSON (fp) Fru talman! Mitt inlägg blir närmast en kort deklaration, som byg- Folkpartiet hör till dem som är kritiska till att regeringen lägger Genom att propositionen tagits fram i stor hast har synpunkter från Majoritetens talesman säger här att regeringen skall återkomma till |
130
Från Folkpartiets sida kan vi acceptera att arbetslivsforskningen fi-
nansieras över budget och att Arbetsmiljöfonden läggs ned under föl-
jande förutsättningar:
1. Att möjligheten till långsiktighet i forskning och annan verksam-
het, bl.a. den arbetsmiljöverksamhet som bedrivs på arbetsplatserna,
inte går förlorad.
2. Att den inriktning som riksdagen ställt sig bakom att statlig verk-
samhet i görligaste mån skall redovisas över budgeten fullföljs. Det var
för övrigt ett skäl som regeringen angav då Arbetsmarknadsfonden
avskaffades och kostnaderna för arbetslösheten redovisades i budgeten.
Folkpartiet kan med viss tvekan acceptera att de 600 miljonerna
från Arbetslivsfonden förs över till statsbudgeten för delfinansiering av
höstens ekonomisk-politiska proposition nr 25, trots att vi med undan-
tag för starthjälpen var kritiska till inriktningen av förslaget.
Vi anser att pengarna skulle ha kunnat användas bättre, t.ex. för att
understödja en expansion av näringslivet, samt för bättre möjligheter
att skapa företag runt uppfinningar och innovationer.
Att nu regeringen tänker återkomma om finansiering av förslagen i
höstens proposition understryker det berättigade i den kritik som då
framfördes från vår sida, nämligen att förslagen saknade ett ordentligt
ekonomiskt underlag.
Nu säger Christina Zedell att man skall återkomma i kompetensfrå-
gorna. Hon gör en uppräkning som jag i och för sig inte har några in-
vändningar emot. Det är kloka och bra saker som hon säger.
När det gäller forskning och nya upptäkter tror jag att vi skall lägga
till en dimension, nämligen att det gäller att dra slutsatser av det man
redan vet om att undanröja uppenbara faromoment. Man kan t.o.m.
våga säga att sunt förnuft är en god stöttepelare när vi arbetar med att
undanröja dåliga arbetsmiljöer.
Sammanfattningsvis är det vår uppfattning att det behövs en sek-
torsbedriven arbetslivsforskning i landet. Vi godtar förslaget till ny
organisationsstruktur på området.
Jag tror ändå, fru talman, att det är viktigt att slå fast att det är ange-
läget att forskningsresultaten verkligen sprids och kommer till använd-
ning i arbetslivet. Jag instämmer i det Christina Zedell sade på den
punkten.
Vi menar att den omorganisering som nu företas inte får äventyra
det stöd som för närvarande kanaliseras till utbildningsinsatser och
annan arbetsmiljö verksamhet på arbetsplatserna. Det är annorlunda
uttryckt mycket angeläget att nå ut i forskningshandens yttersta finger-
toppar.
En väsentlig del av dessa insatser utgörs av arbetsmiljöutbildning
t.ex. i studieförbundens regi. Vi förutsätter att de nya myndigheterna
kommer att upprätthålla en bred samverkan med arbetslivet så att den
nya kunskap som kommer ut av forskningen blir till nytta för enskilda
människor och för näringslivet i stort.
Prot. 1994/95:102
10 maj
Ny myndighetsorgani-
sation inom arbets-
livsområdet m.m.
131
|
Prot. 1994/95:102 10 maj |
Med det yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 11 maj.) 23 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 Föredrogs Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95 :AU 17 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (prop. Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. 24 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Proposition 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals 25 § Kammaren åtskildes kl. 17.53. Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 37 av talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 63 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 97 (delvis), av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 21 § anf. 125 (delvis) och av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet LISBET HANSING ENGSTRÖM |
/Barbro Nordström
132
Prot. 1994/95:102
10 maj
1 § Val av en riksdagens ombudsman..............................................1
2 § Meddelande om information från regeringen...........................1
3§ Hänvisning av ärenden till utskott.............................................2
4 § Förnyad bordläggning.................................................................2
Meddelande om samlad votering.......................................................2
5§ Skattepolitik.................................................................................2
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU20............................2
Anf. 1 KARL-GÖSTA SVENSON (m)...................................2
Anf. 2 ROLF KENNERYD (c)...............................................6
Anf. 3 KARIN PILSÄTER (fp)...............................................7
Anf. 4 LARS BÄCKSTRÖM (v)..........................................10
Anf. 5 KARIN PILSÄTER (fp) replik..................................14
Anf. 6 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik................................15
Anf. 7 KARIN PILSÄTER (fp) replik..................................15
Anf. 8 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik................................16
Anf. 9 ROLF KENNERYD (c) replik...................................16
Anf. 10 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................16
Anf. 11 RONNY KORSBERG (mp).....................................17
Anf. 12 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)..........................18
Anf. 13 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................21
Anf. 14 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............21
Anf. 15 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................21
Anf. 16 ANITA JOHANSSON (s)........................................21
Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................24
Anf. 18 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................25
Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik..............................26
Anf. 20 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................26
Anf. 21 KARIN PILSÄTER (fp) replik................................27
Anf. 22 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................27
Anf. 23 KARIN PILSÄTER (fp) replik................................28
Anf. 24 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................28
Anf. 25 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............28
Anf. 26 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................29
Anf. 27 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds) replik...............29
Anf. 28 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................29
Anf. 29 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................29
Anf. 30 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................30
Anf. 31 RONNY KORSBERG (mp) replik...........................30
Anf. 32 ANITA JOHANSSON (s) replik..............................30
Anf. 33 KARL-GÖSTA SVENSON (m)...............................31
133
Prot. 1994/95:102 Anf. 34 ANITA JOHANSSON (s).......................................31
10 maj Anf. 35 KARL-GÖSTA SVENSON (m)..............................32
_______________ Anf. 36 ANITA JOHANSSON (s).......................................32
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................33
6 § Företagsskatt.............................................................................33
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU21..........................33
Anf. 37 CARL ERIK HEDLUND (m)..................................33
Anf. 38 ROLF KENNERYD (c)..........................................36
Anf. 39 ISA HALVARSSON (fp).......................................37
Anf. 40 PER ROSENGREN (v)...........................................39
Anf. 41 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................42
Anf. 42 PER ROSENGREN (v) replik.................................42
Anf. 43 CARL ERIK HEDLUND (m) replik.......................42
Anf. 44 PER ROSENGREN (v) replik.................................43
Anf. 45 CARL ERIK HEDLUND (m) replik.......................43
Anf. 46 PER ROSENGREN (v) replik.................................43
Anf. 47 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).........................44
Anf. 48 LARS HEDFORS (s)...............................................46
Anf. 49 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................48
Anf. 50 LARS HEDFORS (s) replik.....................................48
Anf. 51 ISA HALVARSSON (fp) replik..............................49
Anf. 52 LARS HEDFORS (s) replik.....................................49
Anf. 53 PER ROSENGREN (v) replik.................................49
Anf. 54 LARS HEDFORS (s) replik.....................................50
Anf. 55 PER ROSENGREN (v) replik.................................51
Anf. 56 LARS HEDFORS (s) replik.....................................51
Anf. 57 CARL ERIK HEDLUND (m) replik.......................51
Anf. 58 LARS HEDFORS (s) replik.....................................51
Anf. 59 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).........................52
Anf. 60 LARS HEDFORS (s)...............................................52
Anf. 61 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds).........................52
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................53
7 § Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punkt-
skatter.........................................................................................53
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU29..........................53
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................53
8 § Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia.................................53
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU34..........................53
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................53
9 § Dubbelbeskattningsavtal med Egypten m.m...........................53
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU35..........................53
(Beslut fattades efter 10 §.).....................................................53
10 § Ändring i lagen om tullfrihet.................................................53
Skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU36..........................53
134
Beslut.................................................................................................54
SkU20 Skattepolitik................................................................54
SkU21 Företagsskatt................................................................56
SkU29 Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punkt-
skatter......................................................................................57
SkU34 Dubbelbeskattningsavtal med Malaysia......................57
SkU35 Dubbelbeskattningsavtal med Egypten m.m................57
SkU36 Ändring i lagen om tullfrihet.......................................57
11 § Ändring i sametingslagen........................................................57
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95 :KU45................57
Beslut.................................................................................................57
12 § Sekretess i verksamhet avseende beredskapsförbere-
delser m.m...................................................................................57
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU46................57
Beslut.................................................................................................57
13 § Arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparla-
mentet.........................................................................................58
Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU48................58
Beslut.................................................................................................58
14 § Oförutsedda utgifter för budgetåret 1995/96........................58
Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU26...........................58
Beslut.................................................................................................58
Beslut om samlad votering...............................................................58
15 § Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen...............................58
Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU20..........................58
Anf. 62 GÖTHE KNUTSON (m).........................................58
Anf. 63 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)....................................60
Anf. 64 BIRTHE SÖRESTEDT (s)......................................60
Anf. 65 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................63
Anf. 66 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................63
Anf. 67 GÖTHE KNUTSON (m) replik...............................64
Anf. 68 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik............................64
Anf. 69 GÖTHE KNUTSON (m).........................................64
Anf. 70 FÖRSTE VICE TALMANNEN...............................65
Anf. 71 BIRTHE SÖRESTEDT (s)......................................65
Anf. 72 GÖTHE KNUTSON (m).........................................65
Anf. 73 BIRTHE SÖRESTEDT (s).....................................65
Anf. 74 GÖTHE KNUTSON (m).........................................66
(Beslut fattades efter 19 §.).....................................................66
Prot. 1994/95:102
10 maj
135
Prot. 1994/95:102 16 § Vissa straffrättsliga frågor.....................................................66
10 maj Justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU24.........................66
--------------- Anf. 75 JEPPE JOHNSSON (m)..........................................66
Anf. 76 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................69
Anf. 77 ALICE ÅSTRÖM (v)..............................................72
Anf. 78 KIA ANDREASSON (mp)......................................74
Anf. 79 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)...................................76
Anf. 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)......................................77
Anf. 81 KIA ANDREASSON (mp) replik............................79
Anf. 82 JEPPE JOHNSSON (m) replik................................79
Anf. 83 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................80
Anf. 84 FÖRSTE VICE TALMANNEN..............................80
Anf. 85 JEPPE JOHNSSON (m) replik................................80
Anf. 86 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................80
Anf. 87 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................81
Anf. 88 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................81
Anf. 89 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................82
Anf. 90 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik............................82
Anf. 91 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................82
Anf. 92 EWA LARSSON (mp)............................................84
Anf. 93 MARGARETA ISRAELSSON (s)..........................85
Anf. 94 OLA STRÖM (fp)...................................................85
(Beslut fattades efter 19 §.).....................................................86
17 § Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95..............................................................86
Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU25.........................86
(Beslut fattades efter 19 §.).....................................................86
18 § Fosterdiagnostik, abort m.m..................................................87
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU18..........................87
Anf. 95 CHATRINE PÅLSSON (kds).................................87
Anf. 96 INGRID ANDERSSON (s).....................................87
(Beslut fattades efter 19 §.).....................................................88
19 § Vissa socialtjänstfrågor..........................................................89
Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU26..........................89
Anf. 97 ANNIKA JONSELL (m).........................................89
Anf. 98 ROLAND LARSSON (c)........................................91
Anf. 99 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................93
Anf. 100 ROLAND LARSSON (c) replik............................95
Anf. 101 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik.................96
Anf. 102 ROLAND LARSSON (c) replik............................96
Anf. 103 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik.................96
Anf. 104 CHATRINE PÅLSSON (kds)...............................97
Anf. 105 CHRISTINA PETTERSSON (s)...........................99
Anf. 106 ANNIKA JONSELL (m) replik...........................101
Anf. 107 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik...............101
Anf. 108 ANNIKA JONSELL (m) replik...........................101
136 Anf. 109 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik...............101
Anf. 110 CHRISTINA PETTERSSON (s) replik...............101
Anf. 111 STIG SANDSTRÖM (v)......................................102
Anf. 112 ROLAND LARSSON (c).....................................103
Anf. 113 STIG SANDSTRÖM (v)......................................103
Anf. 114 ROLAND LARSSON (c).....................................104
Anf. 115 STIG SANDSTRÖM (v)......................................104
Beslut...............................................................................................104
JuU20 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen.....................104
JuU24 Vissa straffrättsliga frågor..........................................105
UU25 Ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95..........................................................107
SoU18 Fosterdiagnostik, abort m.m......................................107
SoU26 Vissa socialtjänstfrågor.............................................108
Beslut om uppskjuten votering......................................................109
20 § Trädgårdsnäring m.m...........................................................109
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU18...................109
Anf. 116 OLA SUNDELL (m)............................................109
Anf. 117 MAGGI MIKAELSSON (v)................................110
Anf. 118 GUNNAR GOUDE (mp).....................................111
Anf. 119 MICHAEL HAGBERG (s)..................................113
Anf. 120 MAGGI MIKAELSSON (v) replik......................114
Anf. 121 MICHAEL HAGBERG (s) replik........................114
Anf. 122 MAGGI MIKAELSSON (v) replik......................115
Anf. 123 MICHAEL HAGBERG (s) replik........................115
Anf. 124 RAGNHILD POHANKA (mp)............................116
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)................. 118
21 § Lag om EG:s förordning om ekologiskt framställda
produkter, m.m........................................................................118
Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU19...................118
Anf. 125 GUDRUN LINDVALL (mp)...............................118
Anf. 126 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)....................119
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)..........................................120
22 § Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet
m.m............................................................................................120
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU9............120
Anf. 127 KENT OLSSON (m)............................................120
Anf. 128 INGRID BURMAN (v)........................................122
Anf. 129 CHRISTINA ZEDELL (s)...................................125
Anf. 130 INGRID BURMAN (v) replik..............................128
Anf. 131 CHRISTINA ZEDELL (s) replik.........................128
Anf. 132 INGRID BURMAN (v) replik..............................128
Anf. 133 CHRISTINA ZEDELL (s) replik.........................129
Anf. 134 KENT OLSSON (m) replik..................................129
Anf. 135 CHRISTINA ZEDELL (s) replik.........................129
Anf. 136 KENT OLSSON (m) replik..................................130
Prot. 1994/95:102
10 maj
137
Prot. 1994/95:102 Anf. 137 ELVER JONSSON (fp).......................................130
10 maj (Beslut skulle fattas den 11 maj.)..........................................132
23 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1994/95.....................................................................................132
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU17.........132
(Beslut skulle fattas den 11 maj.)..........................................132
24 § Bordläggning.........................................................................132
25 § Kammaren åtskildes kl. 17.53.................................................132
138
gotab 48699, Stockholm 1995