Redog.
1994/95:RB1
Enligt 48 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank avger fullmäktige i Riks-
banken härvid fogade redovisning av Riksbankens verksamhet under 1994
jämte förslag till disposition av Riksbankens resultat.
Till vissa beslut, som fullmäktige fattat under året och som redovisas i be-
rättelsen, har fogats reservationer och särskilda yttranden. Dessa finns redovi-
sade i fullmäktiges protokoll.
Fullmäktige hemställer
- att riksdagen fastställer Riksbankens i förvaltningsberättelsen åter-
givna balans- och resultaträkningar för år 1994
- att riksdagen beslutar att av Riksbankens resultat efter upplösning av
resultatutjämningsfonden, 8 594 miljoner kronor, ska
a) 6 200 miljoner kronor levereras in till statsverket och
b) 2 394 miljoner kronor överföras till dispositionsfonden.
Stockholm den 9 februari 1995
På fullmäktiges vägnar:
KJELL-OLOF FELDT
/Inger Kindgren
I beslutet har deltagit Kjell-Olof Feldt (ordf.), Urban Bäckström, Birgitta Jo-
hansson, Johan Gemandt, Bengt K.Å. Johansson, Kristina Persson, Ingegerd
Troedsson och Agne Hansson.
Föredragande har varit Urban Bäckström. 1
1 Riksdagen 1994/95. 2 saml. RB1
Inledning.................................................. 3
Penning- och valutapolitiken................................. 5
Penningpolitikens institutionella ram...................... 5
Penningpolitikens utformning............................ 7
Finansmarknaden....................................... 18
Penning- och valutapolitiskt kalendarium....................... 22
Internationellt samarbete..................................... 24
Betalningsmedelsförsörjningen............................... 31
Förvaltningsåtgärder........................................ 34
Riksbankens bokslut........................................ 40
Förslag till disposition av Riksbankens resultat för år 1994 m.m.... 59
Bilaga 1 Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne................................ 61
Bilaga 2 Organisationsplan för Sveriges riksbank................ 63
Enligt 9 kap. 12 § regeringsformen är Riksbanken rikets centralbank med an-
svar för valuta- och kreditpolitik. Banken ska också främja ett säkert och ef-
fektivt betalningsväsende.
Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksbanken förvaltas av åtta
fullmäktige; sju väljs av riksdagen och en, som är Riksbankens chef, väljs
av de övriga fullmäktige. De sju riksdagsvalda fullmäktige väljer inom sig
ordförande.
Enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har endast Riksbanken rätt att ge ut
sedlar och mynt. Utformningen av de sedlar och mynt som Riksbanken ger
ut bestäms av Riksbanken enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(riksbankslagen).
Riksbankslagen innehåller även grundläggande bestämmelser om Riksban-
ken och dess verksamhet. Riksbankens huvudsakliga uppgifter är att:
- svara för landets försörjning med sedlar och mynt,
- följa utvecklingen på penning- och valutamarknaderna,
- vidta erforderliga penning- och valutapolitiska åtgärder,
- förvalta guld- och valutareserven samt
- fungera som statens och bankernas bank.
Av lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering framgår bl.a. att rege-
ringen efter samråd med Riksbanken får förordna om valutareglering om Sve-
rige är i krig eller krigsfara. Om regeringen har förordnat om valutareglering,
får regeringen på framställning av Riksbanken också förordna om kreditregle-
ring.
Riksbanken får, i enlighet med riksbankslagen, i kreditpolitiskt syfte ge-
nom beslut i enskilda fall uppställa kassakrav gentemot kreditinstitut.
Riksbanken får vidare, i enlighet med riksbankslagen, utfärda föreskrifter
om skyldighet att lämna de uppgifter till Riksbanken som behövs för Riksban-
kens betalningsbalansstatistik.
Vid utgången av 1994 bedrev Riksbanken verksamhet vid huvudkontoret i
Stockholm. Betalningsmedelsförsörjningen bedrevs vid 16 riksbankskontor,
varav ett i Stockholm.
Under 1994 hade fullmäktige i Riksbanken följande sammansättning:
Ordinarie ledamöter
Staffan Burenstam Linder, ordförande (t.o.m. den 17 oktober 1994), Kjell-
Olof Feldt, ordförande (fr.o.m. den 18 oktober 1994 och som ordförande
fr.o.m. den 20 oktober 1994), Gustaf Lindencrona, vice ordförande (t.o.m.
den 17 oktober 1994), Bengt Westerberg, vice ordförande (fr.o.m. den 18 ok-
tober 1994 och som vice ordförande fr.o.m. den 20 oktober 1994), Urban
Bäckström, riksbankschef, Allan Larsson (t.o.m. den 17 oktober 1994), Bir-
gitta Johansson, Johan Gemandt, Jan Bergqvist (t.o.m. den 17 oktober 1994),
Bengt K.Å. Johansson (fr.o.m. den 18 oktober 1994), Kristina Persson (fr.o.m.
den 18 oktober 1994), Bengt Kindbom (t.o.m. den 17 oktober 1994) och Inge-
gerd Troedsson (fr.o.m. den 18 oktober 1994).
Redog.
1994/95:RB1
Suppleanter
Georg Danell (t.o.m. den 17 oktober 1994), Inge Carlsson, Lisbeth Staaf-Igel-
ström, Stephan Tolstoy, Nils-Olof Gustafsson (t.o.m. den 17 oktober 1994),
Lars Hedfors (fr.o.m. den 18 oktober 1994), Lars Emestam (t.o.m. den 17
oktober 1994), Carin Lundberg (fr.o.m. den 18 oktober 1994), Ivar Franzén
(t.o.m. den 17 oktober 1994), Peter Egardt (fr.o.m. den 18 oktober 1994) och
Agne Hansson (fr.o.m. den 18 oktober 1994) samt vice riksbankscheferna
Thomas Franzén och Stefan Ingves (fr.o.m. den 21 mars 1994).
Redog.
1994/95 :RB1
Sedan den 19 november 1992 flyter kronan fritt och penningpolitiken inriktas
direkt mot ett inflationsmål. Den fasta växelkursen som tidigare var interme-
diärt mål för prisstabilitet ersattes efter bytet av växelkursregim inte av något
annat intermediärt mål. I stället utformar Riksbanken penningpolitiken på ba-
sis av ett antal indikatorer för inflationstrycket.
I detta kapitel beskrivs penningpolitiken under 1994. Först redovisas för-
ändringarna i den institutionella ramen för penningpolitiken under 1994. Den
viktigaste förändringen var beslutet att den 1 juni 1994 införa ett nytt system
för att styra de korta räntorna. Övergången till rörlig växelkurs har ökat beho-
vet av flexibilitet i styrsystemet. Därefter redogörs för utformningen av pen-
ningpolitiken under 1994 och slutligen beskrivs utvecklingen på finansmark-
naden.
Riksbankens nya räntestyrningssystem
Riksbanken påverkar de korta marknadsräntorna genom att bestämma ränte-
villkoren för bankernas placering i och lån från Riksbanken. Det nya styrsys-
temet har tre styrräntor; in- och utlåningsränta samt reporänta. Reporäntan är
Riksbankens viktigaste styrränta.
Enligt riksbankslagen beslutar fullmäktige om villkoren för in- och utlå-
ning på penningpolitiskt motiverade villkor. Riksbanksfullmäktige bestäm-
mer därmed den yttre ramen, korridoren - för räntestymingen. Beslut om rän-
testymingen inom denna korridor, inklusive reporäntan, fattas av riksbanks-
chefen på basis av de riktlinjer för penningpolitiken som avstäms med full-
mäktige. Genom denna beslutsordning har Riksbanken möjlighet att fortlö-
pande och med signaler av varierande styrka ange den aktuella inriktningen
på penningpolitiken.
För att dra in likviditet från banksystemet emitterar Riksbanken riksbanks-
certifikat till reporänta en gång i veckan - Riksbanken lägger en omvänd repa.
För att tillföra likviditet kan Riksbanken köpa ett räntebärande värdepapper
och samtidigt avtala om att köpet ska återgå ett bestämt antal dagar senare -
Riksbanken lägger en repa. Likviditetssituationen i banksystemet har medfört
att endast s.k. omvända repor har lagts i det nya systemet. Den utelöpande
stocken av riksbankscertifikat har uppgått till ungefär 100 miljarder kronor
under i stort sett hela den period styrsystemet har tillämpats. Reporna har nor-
malt en löptid på två veckor, vilket innebär att räntestymingen inriktas på nå-
got längre interbankräntor än dagslån. Reporäntan kan vara fast eller rörlig.
Under 1994 har Riksbanken uteslutande tillämpat fasta repor, vilket inneburit
att Riksbankens s.k. primary dealers erbjudits möjligheten att till en fast ränta
placera likviditet i riksbankscertifikat.
Banksystemets in- och upplåningsrättigheter i Riksbanken fördelas mellan
de enskilda bankerna med ledning av ett mått på deras storlek. Sammantaget
kan banksystemet låna ut eller låna upp 4,8 miljarder kronor. Villkoren be-
stäms av in- respektive utlåningsräntan. I inledningsskedet av det nya styrsys-
temet justerade Riksbanken likviditeten så att banksystemets utnyttjande av
Redog.
1994/95 :RB1
dessa in- och utlåningsfaciliteter begränsades starkt. Under hösten minskade
dock Riksbanken finjusteringen av likviditeten via andra instrument än repor
för att därigenom öka incitamenten att ge bud i reporna. Eftersom alternativ-
placeringen för banksystemet därmed är att placera till den lägre inlåningsrän-
tan ökade buden i reporna.
Diagram 1. Riksbankens nya system för räntestyrning
Reporänta
Inlåningsränta ,__
i
i
i
i
i
Mdkr I
4,8
Inlåning
______ Utlåningsränta
i
i
i
i
i
i
I Mdkr
4,8
Utlåning
Källa: Riksbanken
Kassakravet
Riksbanken beslutade den 17 mars 1994 att från och med den 1 april sänka
kassakravet från 2 till 0 procent.
Beslutet att sätta kassakravet till noll är ett led i en fortsatt anpassning av
det svenska penningpolitiska styrsystemet till den finansiella integrationen.
Kassakrav innebär att banker ska hålla medel innestående på konto i cen-
tralbanken och har traditionellt använts för att påverka likviditeten i banksys-
temet och de korta räntorna. Centralbanker förfogar idag över andra mer
flexibla penningpolitiska styrtekniker, som exempelvis marknadsoperationer.
Flera länders centralbanker har därför under senare år sänkt eller avskaffat
kassakraven.
Kassakrav utan ränta skapar konkurrensnackdelar för banker i förhållande
till andra finansiella institut och fördyrar samtidigt bankernas kreditgivning.
Sänkningen av kassakravet tar bort dessa ogynnsamma effekter och medför
minskade kostnader för bankerna. Detta kan på sikt bidra till att minska skill-
naderna mellan ut- och inlåningsräntor i svenska banker.
Riksgäldskontorets kontokredit
Från och med den 1 juli 1994 upphörde Riksgäldskontoret att via sitt konto
placera överskottsmedel och finansiera underskott i Riksbanken. Beslutet,
som togs av regeringen, ska ses mot bakgrund av den pågående effektivise-
ringen av det statliga betalningssystemet och anpassningen till det förbud mot
statlig centralbanksfinansiering som gäller inom EU.
Avvecklingen av kontokrediten innebär att Riksgäldskontoret placerar
överskottsmedel och finansierar underskott på penningmarknaden. Statens
betalningar påverkar därmed inte likviditeten i banksystemet. Detta innebär
att Riksbanken nu kan göra bättre prognoser över likviditetsutvecklingen för
längre perioder. Därmed kan Riksbanken sköta den största delen av likvidi-
tetsstymingen via längre repor.
Penningpolitikens mål
Under 1994, liksom under tidigare år, inriktade Riksbanken penningpolitiken
på att uppnå och bibehålla prisstabilitet. Både svensk och internationell erfa-
renhet visar att prisstabilitet är en viktig förutsättning för att en god tillväxt
och hög sysselsättning ska kunna förverkligas på sikt. Hög inflation snedvri-
der prissystemet och leder därigenom till att fördelningen av ekonomins re-
surser inte blir optimal. Resultatet blir låg tillväxt.
Prisstabilitetsmålet, som antogs av fullmäktige i januari 1993, innebär att
förändringen i konsumentprisindex från och med 1995 ska begränsas till 2
procent per år, med en tolerans om plus/minus 1 procentenhet. Fullmäktige
framhöll samtidigt att penningpolitiken under 1993 och 1994 skulle inriktas
på att förhindra en ökning i den underliggande inflationstakten.
Bakgrund
Under 1994 skedde en återhämtning av den svenska ekonomin efter en djup
lågkonjunktur under 1991-1993. Återhämtningen inleddes under andra halv-
året 1993 och dess viktigaste drivkraft var en stark efterfrågan på svenska
exportprodukter.
Liksom under 1993 påverkades det makroekonomiska förloppet under
1994 av de stora obalanserna i den offentliga sektorns finanser. Mot bakgrund
av den historiskt sett starka inflationsbenägenheten hos den svenska ekono-
min skapade dessa obalanser farhågor för framtida inflation. Därigenom gav
de upphov till oro på de finansiella marknaderna, vilket resulterade i bety-
dande svängningar i räntor och växelkurs samt generellt sett höga långa räntor
och en svag krona.
Kombinationen av höga långa räntor, svag krona och allmän osäkerhet om
konsekvenserna för hushållens ekonomi av en kommande budgetsanering för-
stärkte tudelningen av den svenska ekonomin. Aktiviteten i den hemmamark-
nadsorienterade delen av ekonomin utvecklades svagt även om tjänstesektorn
återhämtade sig under 1994. Samtidigt ökade aktiviteten i exportsektorn,
främst tillverkningsindustrin.
Oron på finansmarknaderna avtog något sedan det av valrörelsen framgått
att en budgetsanering skulle bli en central del av framtida ekonomisk politik
och Riksbanken på ett tidigt stadium visat sig beredd att motverka inflations-
tendenserna genom att höja styrräntorna. Visserligen förblev räntevariabilite-
ten hög, men de långa räntorna föll under hösten, och skillnaden mellan
Redog.
1994/95 :RB1
Diagram 2. Ränteutveckling
Dagsnoteringar 19 november 1992-ultimo 1994
Procent respektive procentenheter
Redog.
1994/95:RB1
19- jan- mar maj jul sept nov jan- mar maj jul sept nov
nov- 93 94
92
* Svensk tioårig statsobligation avser obligationslån 1033 med förfall 2003-05-05.
Källa: Riksbanken
Diagram 3. Kapacitetsutnyttjande i industrin
Procent
Källor: Konjunkturinstitutet och SCB
svenska och internationella räntor krympte. Samtidigt skedde en viss förstärk-
ning av kronan. Förändringarna i räntor och växelkurs bidrog till en mera ba-
lanserad utveckling av ekonomin även om kapacitetsutnyttjandet i industri- Redog.
sektorn fortsatte att växa. 1994/95 :RB1
Diagram 4. KPI och underliggande inflation*
KPI exkl. ändrade indirekta skatter och avgifter, räntekostnader för egna hem samt
växelkurseffekter. I det andra måttet, UND2, har även prisutvecklingen på eldningsolja
och drivmedel exkluderats.
Källor: Riksbanken och SCB
Sänkningar av styrräntan
Den ekonomiska aktiviteten ökade successivt under 1994. Den faktiska pro-
duktionen låg i början av året under den potentiella trots att den potentiella
produktionen hade minskat under den djupa lågkonjunkturen. Detta var en
följd av att produktionskapital delvis hade slagits ut under recessionen och
att investeringsverksamheten varit svag.
Arbetslösheten var mycket hög i början av 1994. Summan av antalet öppet
arbetslösa och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder motsva-
rade i januari 13,7 procent av arbetskraften. Under våren minskade arbetslös-
heten, om än i långsam takt, och var i maj 12,1 procent. Antalet kvarstående
lediga platser var emellertid ännu i början av sommaren mycket lågt.
Den svaga efterfrågan på arbetskraft bidrog till att hålla löneökningstakten kvar
på den historiskt sett låga nivån från 1992 och 1993.1 mars 1994 var timförtjäns-
ten för industriarbetare 3,8 procent högre än ett år tidigare. Av detta utgjorde den
avtalsmässiga ökningen 1,1 procentenhet. Ett antal strukturella faktorer bidrog
till att driva upp den totala ökningstakten. Så hade t.ex. de som blev arbetslösa i
allmänhet lägre lön än de som var kvar i arbetsstyrkan.
Under årets första månader var inflationsförväntningarna på ett till två års sikt
förhållandevis stabila. De pekade på att hushåll, företag och finansiella placerare
väntade sig att Riksbankens prisstabilitetsmål för 1995 skulle komma att uppfyl-
las.
Diagram 5. Arbetsmarknad
1 OOO-tals personer
Redog.
1994/95 :RB1
Anm. Kvarstående lediga platser är säsongrensade data.
Källor: AMS och SCB
Diagram 6. Faktisk inflation (KPI) samt hushållens och industrins inflations-
förväntningar*
Procentuell förändring, tolvmånaderstal
Procent
* Kurvorna har förskjutits framåt tolv månader för att motsvara den tidpunkt som infla-
tionsförväntningarna avser.
Källor: Konjunkturinstitutet och SCB
Under 1993 hade de långa räntorna i Sverige drivits ned kraftigt bl.a. på
grund av kortsiktiga placeringar i svenska statspapper. I början av 1994 upp-
gick därför räntedifferensen gentemot Tyskland till endast 1 procentenhet. En
10
uppgång i räntorna inleddes emellertid i början av februari i samband med en
allmän uppgång i det internationella ränteläget. Till en början visade de
svenska räntorna följsamhet med de internationella räntorna, men under våren
och sommaren steg de svenska räntorna mer än de internationella. Delvis var
detta en följd av att placerarna krävde högre riskpremier vid köp av svenska
obligationer, vilket i sin tur hängde samman med en ökad osäkerhet om i vil-
ken omfattning och takt statsfinanserna skulle komma att saneras.
Ränteutvecklingen belyste farorna med de bestående statsfinansiella obalan-
serna. Den visade att ju längre budgetkonsolideringen dröjde, desto stönre blev
riskerna för att inflationsförväntningarna skulle förstärkas och de långa räntorna
fortsätta att stiga. Riksbanken framförde vid flera tillfällen att snara åtgärder för
förstärkning av statsfinanserna var nödvändiga för att en balanserad ekonomisk
utveckling med stabila priser, god tillväxt och hög sysselsättning skulle uppnås.
Redog.
1994/95 :RB1
Diagram 7. Statens lånebehov
Under 1993 hade de monetära förhållandena haft en starkt expansiv verkan
på ekonomin. Enligt en grov sammanvägning av ränte- och växelkursutveck-
lingens effekter motsvarade den totala, expansiva effekten i början av 1994
omkring 3,5 procent av BNP. Därmed uppgick förändringen i expansiv rikt-
ning sedan tredje kvartalet 1992 till mer än 5 procentenheter.
I Riksbankens inflationsrapporter från mars och juni gjordes bedömningen
att den ekonomiska aktiviteten befann sig på uppgång, men att detta ännu
inte lett till någon ökning av inflationstrycket. Under årets första månader var
ökningen av konsumentprisindex lägre än 2 procent, mätt som tolvmånaders-
tal. Den underliggande inflationen bedömdes också ligga under 2 procent.
Under första hälften av 1994 fortsatte Riksbanken den strategi med försik-
tiga sänkningar av styrräntan, som bedrivits under hela 1993. Marginalräntan
sänktes i tre steg från 7,75 procent i början av januari 1994 till 7 procent i
början av maj. Under det nya, mer flexibla styrsystem, som infördes den 1
11
Diagram 8. Ränte- och växelkursutvecklingens effekt på den totala efterfrå-
gan på ett års sikt
Redog.
1994/95:RB1
juni, kom sedan den s.k. reporäntan att i mitten av juni sänkas till som lägst
6,92 procent.
Denna politik baserades också på en tolkning av den förstärkning av kro-
nan, som ägt rum i början av året, som ett uttryck för en ökad trovärdighet
för arbetet med saneringen av statens budget. Samtidigt uttryckte dock Riks-
banken oro för att inflationstrycket skulle öka om inte utvecklingen byggdes
under med en fortsatt trovärdig och målmedveten sanering av statsbudgeten.
Tendenser till stigande inflationstryck
Mot mitten av året visade allt fler tecken att den internationella konjunktur-
uppgången var betydligt starkare än tidigare antagits. För Sverige innebar
detta att efterfrågan på landets exportprodukter ökade snabbare än väntat. Den
ökade marknadstillväxten medförde, i kombination med en förnyad försvag-
ning av kronkursen, att exportindustrin stimulerades ytterligare.
Konjunkturinstitutets barometer för industrin från i juni visade att allt fler
företag inom traditionella exportbranscher höll på att slå i kapacitetstaket.
Samtidigt ökade investeringsbenägenheten i dessa branscher kraftigt. På sikt
skulle följden av de nya investeringarna bli att kapaciteten växte, men den
omedelbara effekten var att efterfrågan på investeringsvaror ökade. Detta
ledde till såväl ökad import som ytterligare ökat efterfrågetryck på svensk
industri. Därmed förstärktes den ojämna fördelningen av kapacitetsutnyttjan-
det i ekonomins olika sektorer.
Också andra indikatorer pekade på att inflationstrycket i ekonomin ökade.
I juni och juli var KPI 2,6 respektive 2,9 procent högre än ett år tidigare. Detta
var en markant uppgång i inflationstakten jämfört med i april då inflationen
12
var 1,8 procent. Den underliggande inflationen steg också och var i juni 2,3
procent.
Under våren och sommaren försvagades den svenska kronan ytterligare.
Samtidigt ökade genomslaget av kronförsvagningen i importprisema. De ut-
ländska exportörerna, som dittills troligen betraktat kronans depreciering som
delvis tillfällig, började av allt att döma se den som mera permanent och höjde
därför sina priser i svenska kronor. Till detta kom en allmän uppgång i pri-
serna på råvaror och insatsvaror på de internationella marknaderna. Sålunda
låg importpriserna under sommaren ca 5,5 procent högre än föregående år.
Redog.
1994/95:RB1
Diagram 9. Effektiv växelkurs*, ECU-index och importprisindex
Index: Oktober 1992=100
* Generaltullstyrelsens omräkningskurser för valutor, vägda med valutornas importan-
del.
Källor: Generaltullstyrelsen, Riksbanken och SCB
De höjda importpriserna bidrog i sin tur till att driva upp producentpriserna
på hemmamarknaden. I juni var t.ex. industrins priser till hemmamarknaden
4,2 procent högre än ett år tidigare trots att den inhemska efterfrågan var svag.
Såväl hushållens som företagens inflationsförväntningar ökade med ca en
halv procentenhet mellan maj och juni. I och med denna förstärkning av infla-
tionsförväntningarna framstod också den fortsatta uppgången i de långa rän-
torna i delvis nytt ljus. Det fanns större anledning anta att denna uppgång
hängde samman med en växande oro för att lösningen av de statsfinansiella
problemen skulle dröja längre än vad som tidigare allmänt förväntats. Därmed
kunde ränteuppgången tolkas som ett uttryck för en likaledes tilltagande oro
för den framtida inflationsutvecklingen.
Enligt Konjunkturinstitutets junibarometer planerade företagen att under
tredje kvartalet 1994 höja hemmamarknadsprisema i betydligt större utsträck-
ning än under samma kvartal åren 1991-1993.
Trots tendenserna till stigande inflation började det på sina håll ifrågasättas
om Riksbanken i detta läge skulle agera för att försvara prisstabiliteten. Det
förekom en diskussion om en mera kortsiktig inriktning av penningpolitiken.
13
som tänktes syfta till att hålla nere räntan för att förbilliga finansieringen av
budgeten, och som därmed skulle innebära att inflationen släpptes fram.
I ett läge med tilltagande inflationstryck och högre inflationsförväntningar
var det angeläget att på ett tidigt stadium motverka tendenserna till ökad infla-
tion. Riksbanken höjde därför den 11 augusti reporäntan med 28 räntepunkter
till 7,2 procent med verkan från och med den 16 augusti. Samtidigt höjde
Riksbanken utlåningsräntan, dvs. räntekorridorens tak, från 7,5 procent till 8
procent.
De förväntningar om den framtida ränteutvecklingen som förelåg på de fi-
nansiella marknaderna före höjningen av styrräntan visade att marknadsaktö-
rerna var inställda på att en sådan höjning skulle komma. Däremot kom Riks-
bankens val av tidpunkt för höjningen som en överraskning för flera aktörer.
Den ledde också till några dagar av ökad ränteoro. Till oron bidrog också det
förhållandet att höjningen var den första efter en lång period av sänkta styrrän-
tor. Oron lade sig emellertid snabbt och en period av relativt lugn inträdde.
Under september och oktober sjönk såväl de långa räntorna som räntemargi-
nalen gentemot Tyskland med omkring en halv procentenhet medan kronan
förstärktes med ca 3 procent gentemot ecun.
I Riksbankens inflationsrapport från oktober bekräftades bilden av ökade
inflationstendenser. Priserna i producentledet fortsatte att stiga. Inflationstak-
ten för hemmamarknadsprisema ökade markant medan importprisuppgången
fortsatte med i stort sett oförändrad takt, trots kronans förstärkning. Den fort-
satta ökningen av konsumentpriserna var ett resultat både av ett ökat genom-
slag av högre importpriser och av stigande priser på inhemskt producerade
varor. Inflationsförväntningarna ökade både inom industrin och bland de fi-
nansiella placerarna.
Den 27 oktober annonserade Riksbanken en höjning av styrräntan med 20
räntepunkter med verkan fr.o.m. den 1 november och den 13 december med
ytterligare 20 punkter med verkan fr.o.m. den 14 december. Även efter dessa
höjningar hade de monetära förhållandena en expansiv effekt på ekonomin.
Den sammanvägda stimulanseffekten av ränta och växelkurs hade emellertid
minskat jämfört med början av året.
Spridning i inflationsförväntningarna i slutet av året
Det omedelbara inflationstrycket var något lägre i slutet av året än under som-
maren och hösten. Både i november och december var KPI något lägre än
närmast föregående månad. Mätt som tolvmånaderstal var ökningen i decem-
ber 2,6 procent.
Hushållens inflationsförväntningar för de närmaste tolv månaderna steg till
2,9 procent i september, vilket var en relativt kraftig förändring sett i ett längre
perspektiv. I oktober och november föll förväntningarna om inflationen något
till 2,6 procent. De finansiella placerarnas inflationsförväntningar visade att
dessa räknade med en högre inflation än tidigare. Enligt en undersökning i
november väntade sig placerarna att inflationen under de närmaste två åren
skulle uppgå till i genomsnitt 3,8 procent. De flesta inflationsförväntningar
och prognoser för 1995 låg över 3 procent. För 1996 låg prognoser och för-
väntningar klart över målet om prisstabilitet.
Redog.
1994/95 :RB1
14
Diagram 10. Penningmängd M3
Procentuell förändring, tolvmånaderstal
Diagram 11. Förändring av kreditinstitutens utlåning till svensk allmänhet*; totalt och
i svenska kronor
luster.
Källa: Riksbanken
Aktiviteten i industrisektorn fortsatte att öka kraftigt under hösten. Industri-
produktionen steg brant, orderingången ökade såväl från exportmarknaden
som hemmamarknaden och kapacitetsutnyttjandet fortsatte att öka.
15
Penningmängdens (M3) ökning dämpades under hösten. Mätt som tolvmå-
naderstal var ökningen i oktober och november 2,4 procent respektive 3 pro-
cent. Den lägre ökningstakten berodde på förbättrade avkastningsmöjligheter
och därmed ökade placeringar i räntebärande värdepapper; i hushållens fall
privatobligationer och i företagens statsskuldväxlar. Detta gjorde att bankinlå-
ningen, som är den största komponenten i M3, minskade.
Efterfrågan på krediter var svag under 1994 samtidigt som kreditinstituten
hade en betydande likviditet. Sålunda fortsatte deras totala utestående lån till
allmänheten i svenska kronor och i utländsk valuta att minska. Det hängde
bl.a. samman med den skuldanpassning som både hushåll och företag genom-
förde under året. I företagens fall förelåg också en minskad vilja att ha lån i
utländsk valuta, trots den samtidiga ökningen av exportfordringama. Det tog
sig uttryck i amorteringar av valutalån upptagna både via de svenska bankerna
och direkt i utlandet.
En vändning i utvecklingen av kreditvolymen inträffade under loppet av
året såtillvida att takten i nedgången avtog. I slutet av oktober var den totala
utlåningen i svensk och utländsk valuta ca 4 procent lägre än i slutet av 1993.
Bankernas utlåning i svenska kronor till företag ökade dock under samma tid
med ca 10 procent. Samtidigt fortsatte deras valutautlåning att minska.
Betalningsbalans, växelkurs och valutapolitik
Sveriges samlade finansiella sparande, bytesbalansen, förbättrades kraftigt
under 1994. Det berodde dels på större exportintäkter, dels på högre avkast-
ning från svenska direktinvesteringar i utlandet som en följd av att konjunk-
turuppgången befästes i ett flertal länder.
Sveriges stora utlandsskuld, som byggts upp under en lång rad av år med
betydande sparandeunderskott, uppgick i slutet av året till ca 650 miljarder
kronor. Skuldtillväxten under framförallt de senaste fem åren har medfört att
räntenettot ger ett allt större negativt bidrag till bytesbalansen.
Ökningen av skulden upphörde 1994 som en följd av balans i Sveriges sam-
lade sparande. Dessutom bidrog en viss förstärkning av kronan till en minsk-
ning i den del av skulden som är i utländsk valuta. Skuldsättningen förblev
dock i ett historiskt perspektiv hög, vilket medförde ett fortsatt stort under-
skott i räntenettot.
Även om Sveriges sparande i stort sett var i balans 1994 och skuldtillväxten
avtog skedde stora omplaceringar inom utlandsskulden. Det förbättrade spa-
randet inom den privata sektorn tog sig bl.a. uttryck i fortsatta amorteringar
av lån i utländsk valuta. Svenska placerare ökade också sina innehav av ut-
ländska aktier med 15,8 miljarder kronor under 1994. En viss ökning kunde
även noteras i köpen av utländska räntebärande värdepapper. Behovet av risk-
spridning i sparandet var en viktig drivkraft bakom dessa köp.
Den ränteoro som präglade de finansiella marknaderna runt om i världen
under större delen av 1994 bidrog till att placerare flyttade kapital från ränte-
bärande tillgångar till aktier. Osäkerheten kring Sveriges statsfinanser å ena
sidan och optimismen kring svensk industri å den andra förefaller ha lett till
relativt sett större portföljomplaceringar i Sverige än i andra länder. Utländska
placerare nettoköpte i stor utsträckning framförallt statspapper under 1993
Redog.
1994/95:RB1
16
mot bakgrund av förväntningar om fallande svenska räntor. Under 1994 sålde
dessa tillbaka statspapper för 96,3 miljarder kronor. Dessa utförsäljningar gav
dock begränsad effekt på kronkursen, eftersom större delen av det utländska
innehavet finansierats med lån i kronor från Sverige. Tilltron till svensk indu-
stri med förväntningar om stigande vinster medförde att utländska placerare
samtidigt nettoköpte svenska aktier för 47,9 miljarder kronor.
Redog.
1994/95 :RB1
Tabell 1. Betalningsbalans, netto
Miljarder kronor
|
1992 |
1993 |
1993 Jan-nov |
1994 | ||
|
A. |
Bytesbalans, netto |
- 50,6 |
- 31,3 |
-27,7 |
6,3 |
|
därav: |
34,3 |
54,0 |
49,1 |
63,8 | |
|
resevaluta |
- 22,8 |
- 14,2 |
-13,1 |
-14,9 | |
|
räntenetto |
-66,0 |
-69,5 |
-63,1 |
-56,8 | |
|
avkastning på |
9,7 |
0,01 |
0,1 |
14,7 | |
|
B. |
Privata kapital- |
-119,2 |
27,8 |
25,5 |
-18,2 |
|
därav: direktinvesteringar |
- 2,2 |
19,1 |
11,3 |
4,8 | |
|
handel med aktier |
10,3 |
31,5 |
31,7 |
31,9 | |
|
lån/obligationer m.m. |
-140,5 |
-104,8 |
-83,2 |
-53,0 | |
|
lån/obligationer m.m. |
37,3 |
42,7 |
31,4 |
-5,7 | |
|
C. |
Riksbankens lån till |
57,9 |
- 57,8 |
-57,8 |
0,0 |
|
D. |
Valutaflöde |
-111,9 |
-61,2 |
-60,0 |
-11,9 |
|
E. |
Valutareservens |
43,9 |
17,7 |
21,0 |
25,1 |
|
F. |
Riksbankens övriga |
0 |
0 |
0 |
0,0 |
|
G. |
Statens upplåning i |
155,8 |
78,9 |
81,0 |
37,0 |
Källa: Riksbanken
Under 1994 finansierades större delen av ökningen av statsskulden inom
landet. Staten ökade sin valutaupplåning med 32 miljarder kronor. Samtidigt
uppgick de utländska placerarnas nettoförsäljningar av statspapper till ett näs-
tan lika stort belopp. Utlandet förblev dock en viktig finansiär av statsskulden;
i slutet av 1994 finansierade utlandet ca 40 procent av den totala statsskulden.
Av den utländska skulden var ca 75 procent i utländsk valuta.
På grund av oron på de finansiella marknaderna fluktuerade kronans värde
kraftigt under 1994. Den stärktes dock något under årets lopp. Från januari
till december steg kronans värde (mätt som månadsgenomsnitt av dagliga no-
teringar) med 3,2 procent. Samtidigt stärktes kronans effektiva växelkurs, be-
räknad med s.k. MERM-vikter, med 1,5 procent. Kronan var emellertid fortfa-
rande betydligt svagare än innan den fasta växelkursen övergavs; den effek-
17
2 Riksdagen 1994/95. 2 saml. RB1
tiva deprecieringen mellan oktober 1992 och december 1994 uppgick till näs-
tan 23 procent.
I början av december undertecknade Riksbanken avtalet om det Europeiska
monetära systemet (EMS-avtalet). Anslutningen till EMS-avtalet innebär inte
någon förändring av valutapolitiken. Formerna för en eventuell, framtida
knytning av kronan till ERM får avgöras när Sverige kommit till rätta med
obalanserna i ekonomin och med hänsyn till hur ERM-samarbetet utvecklas.
Riksbanken ska verka för ”ett säkert och effektivt betalningsväsende”. Detta
tar sig flera uttryck. Riksbanken ger ut sedlar och mynt, tillhandahåller ett
system för betalningstransaktioner mellan i första hand bankerna (det s.k.
RlX-systemet) samt följer utvecklingen på finansmarknaden.
Den finansiella sektorn överför likviditet från överskotts- till underskotts-
sektorer, förmedlar betalningar och är den kanal genom vilken penningspoliti-
ken realiseras.
Riksbanken följer finansmarknaden på en övergripande nivå. Finansin-
spektionen, däremot, svarar för tillsynen av de enskilda instituten.
Kreditefterfrågan och sparande
Den totala kreditefterfrågan minskade under 1994, främst till följd av att före-
tagen fortsatte att nettoamortera sin upplåning i utländsk valuta. Bankerna
ökade sin utlåning i kronor till företagen medan bostadsinstituten minskade
sin utlåning. Det allmänt svaga efterfrågeläget samt den finansiella konsolide-
ringen bland såväl hushåll som företag var viktiga orsaker till den svaga
kreditefterfrågan. Även om exportsektorns investeringsplaner reviderades
uppåt så slog detta inte igenom i kreditefterfrågan under 1994, bl.a. till följd
av den goda tillgången på likviditet i denna sektor.
Hushållens sparande, som var fortsatt högt, kanaliserades i ökad utsträck-
ning till andra finansiella placeringar än bankinlåning. Bostadsinstituten er-
bjöd därvid placeringar i privatobligationer till högre ränta än bankräntan, vil-
ken inte justerades i takt med den allmänna ränteutvecklingen på marknaden.
Det individuella pensionssparandet (IPS), som introducerades under 1994,
påverkade inte sparbeteendet nämnvärt. Den totala behållningen på IPS-kon-
ton vid utgången av tredje kvartalet uppgick till endast 800 miljoner kronor.
Sparandet i traditionella pensionsförsäkringar och olika typer av fondförsäk-
ringar på den svenska marknaden visade däremot en fortsatt gynnsam utveck-
ling. Under de tre första kvartalen 1994 ökade detta med ca 20 miljarder kro-
nor.
Även företagens finansiella sparande placerades i större utsträckning i
korta penningmarknadsinstrument än i traditionell inlåning i banksystemet.
Redog.
1994/95 :RB1
18
Redog.
1994/95:RB1
Tabell 2. Kreditinstitutens totala utlåning
Stockförändring. Miljarder kronor
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994* | |
|
I svenska kronor | |||||
|
Banker |
19,4 |
-5,8 |
51,1 |
-92,9 |
27,8 |
|
Finansbolag |
-16,2 |
-16,0 |
-3,9 |
-2,5 |
- 9,7 |
|
Bostadsinstitut |
129,7 |
139,5 |
10,1 |
51,1 |
-11,8 |
|
Summa |
133,0 |
117,7 |
57,2 |
-44,3 |
6,3 |
|
I utländsk valuta |
123,0 |
-16,1 |
-32,8 |
-81,7 |
-81,2 |
|
Totalt |
256,0 |
101,6 |
24,4 |
-126,0 |
-74,9 |
* Uppgifter för finansbolagen avser perioden januari-november.
Kreditinstitutens verksamhet
Bankerna mötte den låga efterfrågan på krediter i svenska kronor genom att
hålla utlåningsräntan nere. Detta var särskilt tydligt under andra halvåret då de
korta räntorna steg utan att utlåningsräntoma justerades. Trots den tilltagande
konkurrensen om spararnas medel från andra placeringsaltemativ höjde inte
bankerna inlåningsräntoma. Det innebar att räntedifferensen mellan utlåning
och inlåning i kronor hölls oförändrad under senare delen av året. Den låga
kreditefterfrågan i kombination med den höga avkastningen på obligationer
ledde till att bankerna ökade sina placeringar i värdepapper med över 100
miljarder kronor under året. Även bostadsinstituten anpassade sig till de högre
långa räntorna, och den därav följande låga efterfrågan på krediter till fast
ränta, genom att öka sin utlåning till rörlig ränta.
Kreditinstitutens icke-traditionella verksamhet växer i betydelse. Förvalt-
ning av penning- och aktiemarknadsfonder, pensionsförsäkringar samt en allt-
mer sofistikerad betalningsförmedling är snabbt expanderande verksamheter
hos banker och värdepappersbolag. Allmänhetens intresse för privatobligatio-
ner ökade kraftigt under 1994, delvis som en följd av de höga räntorna. Detta
underlättade i hög grad bostadsinstitutens finansieringsmöjligheter och sänkte
institutens upplåningskostnader.
Under 1994 etablerades flera nya svenska banker och värdepappersbolag.
Antalet finansbolag fortsatte däremot att sjunka. Vidare öppnade ett antal ut-
ländska banker filialer i Sverige. Sammantaget finns tydliga tecken på att kon-
kurrensen på den svenska finansmarknaden ökar. I första hand märks detta
inom avgränsade områden som penningmarknads- och valutahandel samt kre-
ditgivning och rådgivning till stora företag. Den ökade konkurrensen har även
medfört att nya former av finansiella tjänster utvecklats, exempelvis bank-
tjänster som kan utnyttjas per telefon.
Resultatutvecklingen
Resultatutvecklingen i kreditinstituten var fortsatt positiv under 1994. De
minskade kreditförlusterna var den främsta orsaken till bankernas resultatför-
bättring. Samtidigt låg kapitaltäckningsgraden hos samtliga kreditinstitut be-
tryggande över lagstadgade 8 procent. Den akuta fasen av finanskrisen är där-
med över.
19
Redog.
1994/95 :RB1
Tabell 3. Bankkoncernernas resultat för perioden januari-september
Miljarder kronor
|
1993 |
1994* | |
|
Intjäning före kreditförluster |
28,1 |
24,3 |
|
Kreditförluster |
28,6 |
13,0 |
|
Totalt resultat |
-0,5 |
11,3 |
* 1994 års resultat redovisas i slutet av februari 1995. Resultatsiffrorna i denna tabell
avser de nio första månaderna respektive år. För jämförbarhetens skull har Gota Bank
exkluderats i siffrorna för 1993. I 1994 års siffror ingår ej ”Gota-delen” av Nord-
banken.
Bankstödsnämndens och Finansinspektionens utredningar av finanskrisen
visade att bankerna eftersatt sin riskhantering och riskkontroll. Bankerna har
under de senaste åren strävat efter att förstärka sina system på dessa områden
och Finansinspektionen har inlett arbetet med att utfärda allmänna råd om
hur riskhanteringen ska utformas för bankernas verksamhet, inklusive deras
derivathantering.
Bostadsinstituten redovisade också positiva resultat. Detta berodde i första
hand på ökade räntemarginaler och sjunkande kreditförluster. En annan bidra-
gande orsak var möjligheten att refinansiera delar av lånestocken till lägre
kostnad till följd av direktupplåning från hushållen via privatobligationer. Ut-
vecklingen i bostadsrättsföreningar, vilka bildats efter 1986, kan dock komma
att medföra vissa problem för bostadsinstituten.
Värdepappersmarknaden
Den svenska penning- och obligationsmarknaden kännetecknas av stora emis-
sionsvolymer, standardiserade instrument (statsskuldväxlar och statsobliga-
tioner) samt stor konkurrens i prisbildningen. Derivatmarknaden är också väl
utvecklad med stor andel standardiserade och/eller clearade transaktioner.
Under 1994 var statens inhemska nettoupplåning i obligationer och i stats-
skuldväxlar 59 respektive 63 miljarder kronor. Banker, försäkringsinrätt-
ningar och icke-fmansiella företag ökade därvid sina innehav av statspapper
under året medan utlänningar och hushåll minskade sina innehav. För bostads-
instituten präglades året av en låg total utlåning samtidigt som löptiden för
såväl krediter som refmansiering förkortades.
Den totala utestående volymen derivatinstrument där svenska aktörer är
part i kontrakten uppgick, mätt i underliggande nominella belopp, till 7 650
miljarder kronor vid årsskiftet 1993/1994 enligt Riksbankens beräkningar.
Mätt som andel av omsättningen utgjorde de clearade transaktionerna respek-
tive de standardiserade valutaderivaten 40 å 45 procent vardera och den icke
clearade, standardiserade räntehandeln ca 10 procent. De instrument som be-
döms vara mest riskfyllda - de som varken är clearade eller standardiserade -
utgjorde alltså en mycket liten andel av omsättningen på derivatmarknaden.
Därmed ger den svenska derivatmarknaden inte upphov till mer än relativt
begränsade systemrisker. Bankkoncernemas kreditrisker i den traditionella
20
kreditgivningen visade sig, enligt Riksbankens beräkningar, dessutom vara
flera gånger större än kreditriskerna i derivathandeln, mätt som åtaganden.
Betalningssystemet
Riksbankens s.k. RlX-system utgör navet i det svenska betalningssystemet. I
detta system sker betalningar mellan i första hand bankerna, såväl deras egna
transaktioner sinsemellan, som de betalningsuppdrag som initierats av deras
kunder. Genom att bankerna har möjlighet att låna i Riksbanken kan sväng-
ningar i likviditeten, till följd av in- och utgående betalningar, utjämnas.
Under 1994 vidtog Riksbanken flera åtgärder för att förbättra systemet. I
april beslöt Riksbanken att all upplåning från och med den 1 januari 1995 ska
ske mot säkerhet. Samtidigt fastslogs också vilka villkor som ska gälla för att
delta i RlX-systemet och för att få tillgång till dess olika upplåningsmöjlighe-
ter.
I samarbete med bankerna strävar Riksbanken efter att utveckla betalnings-
rutinerna så att likviditetssvängningama över dagen blir mindre och genom-
lysningen förbättras. En åtgärd med detta syfte var att ge bankerna möjlighet
att avgöra vid vilken tidpunkt under dagen de önskar avveckla sina betal-
ningar. I detta ingår också att försöka avveckla stora kundbetalningar på brut-
tobasis (dvs. utan föregående utjämning av fordringar och skulder mellan två
eller flera parter) kontinuerligt under dagen.
Redog.
1994/95 :RB1
21
3 januari
Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 4,5 procent med verkan
fr.o.m. den 4 januari.
20 januari
Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 7,75 procent till 7,50 pro-
cent fr.o.m. den 24 januari.
18 februari
Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 7,50 procent till 7,25 pro-
cent fr.o.m. den 21 februari.
17 mars
Riksbanken beslutade sänka bankernas kassakrav från 2 procent till 0 procent
att gälla fr.o.m. den 1 april.
5 april
Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 4,5 procent med verkan
fr.o.m. den 6 april.
5 maj
Riksbanken beslutade sänka marginalräntan från 7,25 procent till 7 procent
fr.o.m. den 9 maj.
26 maj
Riksbanken beslutade införa ett nytt system för att styra de korta räntorna.
Räntetrappan ersattes av en räntekorridor med ett tak, utlåningsräntan, och ett
golv, inlåningsräntan. Marginalräntan ersattes samtidigt av reporäntan som
Riksbankens viktigaste styrränta. Det nya räntestymingssystemet tillämpas
fr.o.m. den 1 juni.
Fullmäktige fastställde utlåningsräntan, taket, till 7,50 procent och inlå-
ningsräntan, golvet i räntekorridoren, till 6,00 procent.
Riksbankschefen fastställde reporäntan till 6,95 procent, vilket var 0,05
procentenhet lägre än den dittillsvarande marginalräntan.
14 juni
Riksbanken beslutade sänka reporäntan till 6,92 procent att gälla fr.o.m. den
15 juni.
16 juni
Riksbanken beslutade att fr.o.m. den 1 januari 1995 erbjuda institut som står
under tillsyn av Finansinspektionen eller annan myndighet inom EES-områ-
det att teckna s.k. primary dealer-avtal på valutamarknaden.
Redog.
1994/95 :RB1
22
I juli
Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 5,5 procent med verkan
fr.o.m. den 4 juli.
II augusti
Riksbanken beslutade höja utlåningsräntan, dvs. räntekorridorens tak, från
7,50 procent till 8 procent. Inlåningsräntan behölls oförändrad 6 procent.
Samtidigt höjdes reporäntan till 7,20 procent, vilket innebar en höjning från
6,92 procent vid närmast föregående repa. Höjningarna trädde i kraft den 16
augusti.
3 oktober
Riksbanken fastställde referensräntan diskontot till 7 procent med verkan
fr.o.m. den 4 oktober.
27 oktober
Riksbanken beslutade höja reporäntan till 7,40 procent att gälla fr.o.m. den
1 november.
24 november
Riksbanken beslutade att ansöka om anslutning till de två avtal som EU-län-
demas centralbanker ingått om Europeiska monetära systemet (EMS-avtalet)
respektive om kortfristigt monetärt stöd.
13 december
Riksbanken beslutade höja reporäntan till 7,60 procent att gälla fr.o.m. den
14 december.
Redog.
1994/95 :RB1
23
Redog.
1994/95:RB1
Sveriges medlemskapsförhandlingar med Europeiska unionen (EU) avsluta-
des i april 1994 och anslutningsavtalet undertecknades vid Europeiska rådets
möte på Korfu i juni. Efter det att en majoritet röstat ja i den svenska folkom-
röstningen och alla EU-ländema ratificerat avtalet är Sverige från den 1 ja-
nuari 1995 medlem av EU.
Vid Korfu-mötet beviljades Sverige, tillsammans med övriga ansökande
länder, ett aktivt observatörsskap i EU:s kommittéer fram till dess att medlem-
skapet trädde i kraft. Ett begränsat kommittésamarbete med EU hade före-
kommit redan tidigare under 1994 till följd av Sveriges medverkan i Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES); för Riksbankens del omfattade
detta främst finansiella tjänster och kapitalrörelser samt statistik.
Europeiska monetära institutet (EMI) upprättades den 1 januari 1994. Be-
slutande organ i EMI är rådet, som består av centralbankscheferna och EMI:s
ordförande Alexandre Lamfalussy. Den svenske riksbankschefen Urban
Bäckström deltog från och med juli i rådets möten som observatör. Inför be-
handlingen i EMI:s råd bereds ärendena i ett antal underkommittéer och ar-
betsgrupper, i vilka Riksbanken efter halvårsskiftet 1994 likaså deltagit med
observatörer.
EMI:s uppgift är dels att stärka samordningen mellan centralbankernas
verksamhet, dels att förbereda organisationen för det europeiska central-
bankssystemet i Europeiska monetära unionens (EMU) tredje fas. Till de
förra uppgifterna hör sålunda att stärka samordningen av medlemsstaternas
penningpolitik med målet att säkerställa prisstabilitet samt övervaka Euro-
peiska monetära systemets (EMS) funktion. EMI håller därför regelbundet
samråd om inriktningen av penning- och valutapolitiken och om använd-
ningen av styrinstrument inom detta område. EMI skall också normalt höras
av de nationella monetära myndigheterna innan dessa fattar beslut om inrikt-
ningen av penningpolitiken inom en gemensam ram för samordning. Central-
bankerna behåller dock det formella ansvaret för den förda penningpolitiken
under hela övergångsfasen fram till EMU.
Till EMI:s uppgifter hör också att hålla samråd om frågor inom de natio-
nella centralbankernas behörighet som inverkar på finansinstitutens och de
finansiella marknadernas stabilitet. Varje medlemsland skall remittera lagför-
slag till EMI vad gäller valutalagstiftning, centralbankens ställning, monetär
och finansiell statistik samt betalningsbalansstatistik. Samma gäller även för
betalningssystem, särskilt vad avser gränsöverskridande betalningar, samt
regler för de finansiella institutionernas verksamhet. EMI skall också konsul-
teras beträffande lagförslag inom EU:s ram på dessa områden.
I anslutning till EMI-rådets möte den 6 december 1994 undertecknade riks-
bankschefen det s.k. EMS-avtalet samt avtalet mellan EU-ländemas central-
banker om kortfristigt monetärt stöd. Riksbankens anslutning till avtalen
trädde ikraft samtidigt som Sverige blev medlem av EU. Dessförinnan hade
riksdagen, efter framställning från fullmäktige, ändrat en bestämmelse i riks-
24
bankslagen så att riksdagens medgivande inte längre erfordras för ingående
av sådana långsiktiga internationella låneåtaganden som sker med andra cen-
tralbanker som motparter. EMS-avtalet syftar till att upprätta en zon av mone-
tär stabilitet i Europa. Centrala delar i avtalet är växelkursmekanismen (ERM)
samt skapandet av officiella ecu för centralbankernas interna transaktioner.
Riksbanken kommer emellertid inte under avsevärd tid att delta i ERM.
EMI:s uppgifter för förberedelserna av slutfasen i den monetära unionen
anges i EU-fördraget allmänt vara att utarbeta den ”reglementariska, logis-
tiska och organisatoriska ramen” för Europeiska centralbankssystemet
(ECBS), så att detta kan börja fungera genast när den monetära unionen upp-
rättas. EMI skall sålunda förbereda de instrument och förfaranden som be-
hövs för att en gemensam monetär politik skall kunna föras under denna fas.
För en sådan politik krävs därutöver bl.a. att regler och praxis för insamling,
sammanställning och distribution av monetär och finansiell statistik samt be-
talningsbalansstatistik harmoniseras. Vidare skall EMI utarbeta regler för de
nationella centralbankernas transaktioner och system för betalningar inom ra-
men för ECBS. För detta behövs bl.a. enhetliga redovisningsregler och väl
fungerande datasystem för kommunikationerna mellan de olika bankerna.
EMI skall även mera allmänt främja möjligheterna att genomföra gränsöver-
skridande betalningar inom EU. Ett tidskrävande förberedelsearbete för den
monetära unionen krävs vidare för den tekniska planeringen för att ge ut sed-
lar i den kommande gemensamma valutan.
En gång om året skall EMI rapportera till ministerrådet om hur förberedel-
serna för slutfasen av den monetära unionen framskrider. Dessa rapporter
skall också innehålla en bedömning av de framsteg som har gjorts i riktning
mot konvergens inom gemenskapen. Som ett led i ministerrådets granskning
av om det finns förutsättningar att inleda den ekonomiska och monetära unio-
nen skall EMI - vid sidan av Kommissionen - senast vid utgången av 1996
rapportera hur medlemsländerna fullgjort sina förpliktelser härvidlag. Denna
rapport skall innehålla en granskning av om medlemsländernas lagstiftning,
inklusive stadgan för deras centralbanker, är förenlig med fördragets artiklar
107 och 108 samt stadgan för ECBS. Rapporten skall också granska i vad
mån en hög grad av varaktig konvergens uppnåtts och huruvida fördragets
konvergenskriterier uppfylls.
Monetära kommittén är en rådgivande kommitté till EU:s ministerråd. I
kommittén representeras medlemsländerna på hög nivå av såväl finansdepar-
tement som centralbanker; även Kommissionen är företrädd i Monetära kom-
mittén. Vice riksbankschef Thomas Franzén deltog som observatör vid kom-
mitténs möten efter sommaren 1994. Kommittén bereder främst ekonomisk-
politiska och finansiella frågor till Ekofin-rådet på basis av förslag från Kom-
missionen. Kommittén har en central roll i granskningen av medlemsländer-
nas ekonomiska politik; i och med Maastricht-fördraget har ett antal nya pro-
cedurer för denna uppgift kommit att tillämpas inom EU. Årligen utarbetas
sålunda allmänna riktlinjer för medlemsländernas ekonomiska politik, och ef-
terlevnaden av dessa övervakas i en särskild procedur. En särskild procedur
gäller för övervakningen av de offentliga finanserna och i vad mån årliga sal-
don och skuldnivåer i förhållande till BNP hålls inom angivna gränsvärden.
Ekofin-rådet utfärdade i oktober 1994 ekonomisk-politiska rekommendatio-
Redog.
1994/95 :RB1
25
ner till tio av medlemsländerna som inte ansågs klara dessa värden. Även de
konvergensprogram som medlemsländerna utarbetar diskuteras i Monetära
kommittén inför utlåtande av Ekofin-rådet.
Monetära kommittén övervakar vidare efterlevnaden av EG-lagstiftningen
inom det ekonomisk-politiska området, inklusive kapitalrörelser. Ett annat
viktigt arbetsområde är beviljning av lån från gemenskapen till länder inom
och utom EU, t.ex. inom ramen för G24-stödet till Central- och Östeuropa
samt viss samordning av EU-ländemas agerande i internationella organisatio-
ner.
En särskilt viktig uppgift som Monetära kommittén har är att förbereda vill-
koren för inträdet av nya valutor i växelkurssamarbetet inom EMS, liksom att
bereda eventuella kursjusteringar inom detta samarbete. Detta arbete sker
dock inte som förberedelse till beslut i Ekofin-rådet utan inför överenskom-
melser direkt mellan medlemsländerna.
Ekonomisk-politiska kommittén (EPC) arbetar med att analysera och bereda
frågor av mera långsiktig och strukturell art inför diskussioner i Ekofin-rådet.
Även i detta arbete kunde Riksbanken delta som observatör efter sommaren.
EU-ländemas finansministrar träffas varje halvår i s.k. informella Ekofin-
möten, varvid även centralbankscheferna deltar. I september ägde ett sådant
möte rum i Lindau och riksbankschefen deltog då som observatör.
För det finansiella området finns ett antal kommittéer av betydelse för Riks-
banken. Till stöd för arbetet i EG-kommissionen arbetar t.ex. Rådgivande
bankkommittén (BAC) med att diskutera ny EG-lagstiftning angående till-
synsfrågor men också annan lagstiftning rörande kreditinstitut. Riksbanken
har följt detta arbete, såväl till följd av EES-avtalet som senare som observatör
direkt i kommittén. EMI:s underkommitté för banktillsyn arbetar med över-
gripande frågor inom det finansiella tillsynssystemet. Riksbanken är där före-
trädd genom vice riksbankschef Stefan Ingves. Under denna EMI-kommitté
finns även arbetsgrupper där Riksbanken är representerad för diskussioner av
bankernas kreditpolitik och informationsutbyte kring låntagares stora expone-
ringar.
Riksbanken berörs även av EU-samarbetet vad gäller monetär och finan-
siell statistik samt betalningsbalansstatistik. Detta sker som ovan nämnts
inom EMI, men även inom Eurostat, Kommissionens statistikbyrå, som arbe-
tar med informations- och harmoniseringsbehov av statistiken inom de an-
givna områdena. En annan fråga av intresse för Riksbanken i detta samman-
hang gäller statistisk sekretess.
Redog.
1994/95 :RB1
I ljuset av de 50 år som gått sedan Internationella valutafonden (IMF) och
Världsbanken grundades vid konferensen i Bretton Woods har man både inom
och utanför organisationerna under året diskuterat deras utveckling och fram-
tida roller. Den dominerande uppfattningen har varit att IMF har gjort värde-
fulla insatser och visat prov på god förmåga att anpassa sig till förändringar
i världsekonomin som exempelvis vid oljeprischockema, skuldkrisen och in-
tegreringen av de forna planekonomierna i den övriga världsekonomin. Valu-
26
tafonden har mot bakgrund av detta dragit slutsatsen att det inte föreligger
något behov av grundläggande reformer av valutafondens stadgar och man-
dat. Även förslag om att förändra rollen för interimskommittén, det policyska-
pande organet i IMF, har diskuterats. Man övervägde att ge kommittén ett
bredare mandat när det gäller översyn och koordinering av internationell eko-
nomi men begränsade sig till att vidta endast smärre förändringar i kommit-
téns arbetssätt.
En annan viktig fråga har varit arbetet med ett finansiellt åtgärdspaket för
de forna planekonomierna och för vissa utvecklingsländer. Valutafonden har
beslutat att höja det maximala belopp som varje medlemsland kan låna under
de ordinarie lånefacilitema från 68 till 100 procent av landets kvot i valutafon-
den. Förhandlingar om de två övriga komponenterna i detta paket, en ny till-
delning av speciella dragningsrätter (SDR) samt en förlängning och utökning
av den temporära facilitetenför systemomvandling (STF) pågick ännu i slutet
av december. Under året avslutade IMF den tionde allmänna kvotöversynen.
Medlemmarnas kvoter blev denna gång oförändrade.
Utlåning påbörjades från den utvidgade lånefaciliteten Enhanced Structu-
ral Adjustment Facility (ESAF) i februari 1994. Omkring 45 i- och u-länder
hade vid årsskiftet åtagit sig att bidra till finansieringen. Utvidgningen har
inneburit ett tillskott med 4,6 miljarder SDR för utlåning1 och 1,9 miljarder
för subventionering av räntan på utlåningen. Sverige ger 80 miljoner kronor
per år under fem år till räntesubventionering.
Vid slutet av 1994 uppgick betalningsdröjsmålen på IMF:s utlåning till un-
gefär 9,5 procent av utestående fondkrediter. Fem afrikanska länder svarar för
större delen av dröjsmålen. För Zaire har dröjsmålen medfört att landet förlo-
rat sin rösträtt i IMF. För Sudan har den procedur inletts som kan medföra att
landet utesluts ur fonden. Sudan förlorade sin rösträtt i fonden 1993.
Under 1994 beviljades Eritrea medlemskap. I slutet av 1994 var 179 länder
medlemmar i IMF.
Tekniskt bistånd
Många u-länder och östländer har behov inte bara av finansiellt stöd genom
lån och bistånd utan också av att bygga upp praktisk och teoretisk kunskap,
s.k. tekniskt bistånd. IMF ger därför kurser i exempelvis penningpolitik, fi-
nanspolitik och betalningsbalansstatistik vid sitt institut i Washington. IMF
och andra multilaterala organisationer samt vissa enskilda länder, bl.a. Sve-
rige, finansierar ett kursutbud vid Joint Vienna Institute i Wien. Dessa kurser
är i första hand avsedda för personer från centralbanker och finansdeparte-
ment i de länder som nu genomgår en omvandling från plan- till marknads-
ekonomi.
IMF förmedlar även omfattande tekniskt bistånd till medlemsländers cen-
tralbanker genom expertbesök eller permanent placerade experter. Riksban-
ken har i detta sammanhang ställt experter till IMF:s förfogande för insatser
i bl.a. Estland, Lettland och Litauen.
Riksbanken gav under 1994 tekniskt bistånd också bilateralt. Detta bistånd,
Redog.
1994/95 :RB1
1 Avsikten är att uppnå 5 miljarder SDR.
27
som inleddes under 1993, gällde främst de baltiska länderna och avsåg utbyte
av kunskap och erfarenheter inom ett brett fält av centralbanksfunktioner. Un-
der året inleddes bl.a. ett utbildningsprogram i Handelshögskolans i Stock-
holm regi. Programmet, som fokuserar på bankverksamhet, juridik och ledar-
skap, genomförs i Stockholm och Riga. Deltagarna kommer från den lettiska
centralbanken, lettiska affärsbanker och den ekonomiska fakulteten vid uni-
versitetet i Riga. Riksbanken finansierar utbildningen och kommer under
1995 att medverka med föreläsare.
Sveriges relationer till IMF
Sveriges kvot, dvs. kapitalinsats, i fonden uppgår efter ökningen under 1992
till 1 614 miljoner SDR (ca 12,1 miljarder kronor). Detta motsvarar en röstan-
del inom IMF på 1,10 procent.
Sverige har tilldelats totalt 246,53 miljoner SDR. Inom ramen för ett avtal
om frivilliga transaktioner i SDR har IMF köpt och sålt SDR till Riksbanken
utöver det ordinarie tilldelningsförfarandet. Som en följd härav har Riksban-
kens SDR-innehav under 1994 ökat med drygt 4 miljoner SDR till 46,4 miljo-
ner SDR.
Tabell 1. IMF. s finansiella transaktioner
Uppgifter vid slutet av respektive år
Miljarder SDR
|
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Kreditutbetalningar |
4,8 |
5,0 |
4.98 |
|
Utbetalningar SAF/ESAF |
0,5 |
0,3 |
0,88 |
|
IMF på lämnade krediter |
4,2 |
3,8 |
4,6 |
|
Återbetalningar till IMF på SAF/ESAF |
0,02 |
0,09 |
0,2 |
|
Totalt nettoutflöde från in/utlåning |
1.1 |
1,4 |
1,1 |
International Bank for Reconstruction and Development (IBRD) utgör den
ena av Världsbankens två grenar, den andra är Internationella utvecklingsfon-
den (IDA). Vid slutet av budgetåret 1993/1994 hade IBRD utestående lån på
109 miljarder dollar, motsvarande 58 procent av tecknat kapital, reserver och
vinst.2 Då var 170 miljarder dollar tecknade av IBRD:s auktoriserade kapital3
på 184 miljarder dollar. Endast en mindre del inbetalas, resten är ”callable
Capital”. IBRD finansierar sin utlåning genom upplåning med detta som ga-
ranti. Kapitalet förväntas vara tillräckligt för att stödja det planerade utlå-
ningsprogrammet för återstoden av detta årtionde.
Den medel- och långfristiga upplåningen uppgick vid utgången av budget-
året 1993/1994 till 96 miljarder dollar. Nettovinsten 1993/1994 var ca 1 mil-
jard dollar. Reserverna uppgick till planerade 14 procent av utlåningen. Reser-
2 Enligt lBRD:s stadga får utestående lån inkl, garantier inte överstiga summan av teck-
nat kapital, reserver och vinst.
3 Det maximala belopp medlemmarna bemyndigat kapitalet att uppgå till.
Redog.
1994/95:RB1
28
vema finns för att göra det möjligt för IBRD att klara av oväntat stora föränd- Redog.
ringar i betalningsströmmarna utan att behöva använda ”callable Capital”. 1994/95:RB1
Detta har aldrig använts. Avsättningar för lån med icke erlagd ränta behölls,
enligt beslut i IBRD:s direktion, på nivån 3 procent av utestående lån.
Sverige har tecknat alla sina andelar av kapitalet (1 806 miljoner dollar).
Riksbanken har betalt in beloppet - totalt 593 miljoner kronor - vilket redovi-
sas i Riksbankens balansräkning. Regeringen garanterar Riksbanken för even-
tuella förluster på kapitalet.
Bank for International Settlements (BIS) har till uppgift att främja samarbete
mellan centralbanker. För medlemsbankerna utgör därför BIS både diskus-
sionsforum och utredningsorgan i penning- och valutapolitiska frågor. BIS
utför också finansiella transaktioner för centralbankernas räkning och kan på
andra sätt delta i internationella finansiella arrangemang. BIS fungerar även
som sekretariat för ett antal sakorienterade kommittéer inom tiogruppen4
(G 10). Riksbanken var under 1994, liksom under de flesta år sedan BIS till-
komst 1930, företrädd i BIS styrelse.
Tiogruppen utgör ett forum för internationell ekonomisk diskussion. G 10-
samarbetet bedrivs i olika former, såväl mellan medlemsländernas central-
banker som mellan centralbankerna och finansministerierna.
G 10 inledde hösten 1994 en studie av sparande, investeringar och real rän-
teutveckling. Studien tillkom som en följd av sjunkande globalt sparande och
stigande räntor under 1994. Vidare har en studie av internationella portföljpla-
ceringstillgångar inletts.
Baselkommittén för banktillsyn presenterade under 1994 modifierade för-
slag om att utvidga kapitalkrav inom G 10-ländema till att även omfatta olika
former av marknadsrisker. Målsättningen är att inte bara banker utan också
andra finansiella institut ska omfattas av de nya reglerna. Därutöver inleddes
en prövning av möjligheterna att tillämpa nya, mer sofistikerade beräknings-
modeller för kapitalkrav. Vidare fattades beslut om att i ökad omfattning god-
känna s.k. nettning vid framräkning av kapitalkrav. Kommittén utfärdade
även riktlinjer för enskilda instituts riskhantering av derivatinstrument.
Betalningssystemkommittén diskuterar olika frågor som berör betalnings-
systemens stabilitet och effektivitet. Kommittén slutförde i december ett ar-
bete om clearing- och settlementfrågor i samband med värdepappershandel
över gränserna. Vidare har under hösten en kartläggning gjorts av hur banker
i respektive G 10-land hanterar de risker som uppkommer då valutatransaktio-
ner inte görs synkroniserat på grund av tidskillnader (s.k. Herstatt-risker). En
annan fråga som analyserats är användandet av säkerheter över gränserna för
bankers upplåning i centralbanker och för upplåning på interbankmarknaden.
Euromarknadskommittén diskuterar utvecklingen på de internationella fi-
4 Belgien, Frankrike, Italien. Japan. Kanada. Nederländerna, Schweiz, Storbritannien,
Sverige. Tyskland och USA.
29
nansiella marknaderna. Under året ägnades betydande uppmärksamhet åt de-
rivatmarknadema. Både statistik- och redovisningsfrågor studerades. En rap-
port om derivatmarknademas konsekvenser för penningpoliken publicerades
i november.
Guld- och valutakommittén diskuterar främst utvecklingen på valutamark-
naderna samt frågor i anknytning till denna. Kommittén leddes, liksom under
1993, av vice riksbankschef Thomas Franzén.
Inom ramen för Economic Policy Committee i OECD fördes diskussioner om
medlemsländernas ekonomiska utveckling. Inom Committee on Financial
Markets i OECD diskuterades bl.a. strukturfrågor rörande de internationella
finansiella marknaderna.
Redog.
1994/95 :RB1
30
Riksbanken svarar för landets försörjning av sedlar och mynt och har ensam
rätt att ge ut sedlar och mynt samt bestämma utformningen av dessa. Riksban-
kens kontor förser post och banker med sedlar och mynt av rimlig kvalitet
på av Riksbanken fastställd servicenivå. Vid sidan av denna basverksamhet
bedriver Riksbanken även affärsverksamhet där banken mot betalning utför
vissa tjänster.
Under 1994 har riksbankskontoren i Visby, Östersund och Umeå lagts ned.
Ersättningsetablering har skett genom att depåverksamhet drivs av andra hu-
vudmän. Vid årsskiftet 1994/1995 sköter Riksbanken betalningsmedelsför-
sörjningen vid 16 riksbankskontor.
Enligt beslut från 1993 ska ytterligare fem riksbankskontor läggas ned un-
der åren fram till och med 1997. Enligt samma beslut ska därtill prövning av
nedläggning av ytterligare ett kontor ske senast under första halvåret 1995.
De nuvarande sedel- och myntseriema omfattar vardera fyra valörer. Under
1994 har Riksbanken beslutat att en arbetsgrupp ska undersöka om det finns
behov av en 50-kronorssedel.
Sedlar från närmast föregående sedelserie är fortfarande giltiga betalnings-
medel, men dras successivt in. Dessa sedlar hade vid utgången av 1994 ett
sammanlagt värde av 4,5 miljarder kronor och motsvarar 20 procent av utelö-
pande antalet sedlar. Riksbanken löser efter prövning in även sedlar från äldre
sedelserier.
Sedlar
Värdet av utelöpande sedlar uppgick vid utgången av 1994 till knappt 73 mil-
jarder kronor, en ökning med ca 1 procent under året. Samtidigt minskade
antalet utelöpande sedlar. Detta berodde framför allt på introduktionen av 10-
kronorsmyntet och 20-kronorssedeln som ersatte 10- och 50-kronorssedlama.
Inströmningen av sedlar till Riksbanken fortsatte att minska även under
1994 (se diagram I). Diagram 2 och 3 visar utvecklingen av den utelöpande
sedelmängden (exkl. 5-kronorssedlar och 10 000-kronorssedlar) dels i värde
(miljarder kronor), dels i antal (miljoner stycken).
Även inströmningen av 100-kronorssedeln minskade. Detta berodde dels
på Riksbankens åtgärder för att påverka sedelströmmama genom att lämna ut
mottagna sedlar utan mellanliggande sortering, dels på en ökad användning
av 500-kronorssedlar.
Vid utgången av 1987 upphörde vissa äldre sedlar att vara giltiga betal-
ningsmedel. Under 1994 växlade Riksbanken in 7,3 miljoner kronor av dessa
äldre sedlar.
Även under 1994 har offsetförfalskningar av 1 000-kronorssedlar förekom-
mit. Dessbättre har antalet sedlar som förfalskas via fyrfärgskopiatorer mins-
kat.
Redog.
1994/95 :RB1
31
Diagram 1. Inströmning av sedlar 1985-1994
Miljoner stycken
Redog.
1994/95:RB1
E10 ^20 B50 0100 □ 500 01000
Källa: Riksbanken
Diagram 2. Utelöpande sedlar, värde
Ultimo december 1985 - 1994. Miljarder kronor
Mynt
Under 1994 har behovet av ny tillverkning av mynt varit lågt. Sammanlagt har
2 miljoner mynt tillverkats.
Inga nya minnesmynt har givits ut under 1994. Riksbanken har emellertid
beslutat att i februari 1995 ge ut två olika minnesmynt - ett i guld och ett i
silver - med anledning av 1 000-årsminnet av de första svenska mynten.
32
Diagram 3. Utelöpande sedlar, antal
Ultimo december 1985 - 1994. Miljoner stycken
Redog.
1994/95:RB1
Källa: Riksbanken
Intäkterna från Riksbankens affärsverksamhet på betalningsmedelsområdet
uppgick under 1994 till 80 miljoner kronor; en ökning med 14 miljoner kronor
eller med 21 procent jämfört med 1993.
Intäkterna kommer från försäljning av riksbankssorterade sedlar, kassett-
uppräkning, packningstjänster samt räkning och sortering av mynt.
Största intäktsökningen avser försäljning av sedlar; särskilt sorterade och
förpackade för Bankomat och Minuten.
Under 1991 påbörjades ett samarbete med Riksgäldskontoret vad gäller
sparformen riksgäldskonto. Vissa av Riksbankens kontor fungerar - mot er-
sättning från Riksgäldskontoret - som försäljningsställen för riksgäldskonton.
Detta samarbete fortsatte under 1994. Volymerna från denna verksamhet
ökade jämfört med 1993. Däremot minskade intäkterna från försäljningen av
premieobligationer på postorder. Sammanlagt uppgick intäkterna från obliga-
tionshanteringen under 1994 till 16 miljoner kronor.
33
3 Riksdagen 1994/95. 2 saml. RB1
I detta avsnitt redovisas viktigare organisatoriska förändringar inom Riksban-
ken och vissa administrativa åtgärder. Dessutom lämnas en sammanställning
av avgivna remissyttranden.
Fullmäktige utsåg den 3 mars 1994 generaldirektören Stefan Ingves till vice
riksbankschef efter Claes Norgren som lämnade sin tjänst den 5 oktober 1993.
Ingves utsågs för tiden den 21 mars 1994 till den 21 mars 1999.
Fullmäktige beslutade också att vid förhinder för riksbankschefen ska Tho-
mas Franzén i första hand och Stefan Ingves i andra hand inträda som supple-
ant för denne i fullmäktige och därtill i övrigt överta de uppgifter och befogen-
heter som tillkommer riksbankschefen.
Förordnandet för Thomas Franzén, som den 1 juni 1989 utsågs till vice
riksbankschef för tiden till den 31 maj 1994, förlängdes den 19 maj 1994 till
och med den 31 maj 1999.
Till chef för internationella sekretariatet har från och med den 1 augusti
1994 Åke Törnqvist förordnats och till chef för informationssekretariatet har
från och med den 1 december 1994 Gunilla Wikman förordnats. Nu gällande
organisationsplan redovisas som bilaga till denna berättelse.
I den regionala organisationen är antalet regioner oförändrat fem; region
Norr, Väster, Mellan, Öster och Söder.
Vid utgången av juni månad 1994 var 932 personer anställda på Riksbanken.
Detta är en minskning med 14 personer sedan årsskiftet 1993/1994. Av de
anställda per den sista juni 1994 var 567 kvinnor (61 procent) och 365 män.
Antalet anställda på betalningsmedelsavdelningen var 492. Inom denna av-
delning var 74 procent kvinnor. Av de 440 anställda på banken i övrigt var 47
procent kvinnor.
Första halvåret 1994 var medelåldern för anställda på Riksbanken 44 år, en
ökning med två år jämfört med helåret 1993. Ökningen berodde främst på att
antalet anställda under 30 år minskade. Fördelningen på åldersgrupper och
kön framgår av diagram 1.
Den externa personalrörligheten har sjunkit sedan början av 1990-talet. Un-
der 1994 var antalet externa rekryteringar ovanligt få beroende på den på-
gående översynen (se nedan) på huvudkontoret. En annan orsak var de fort-
satta rationaliseringarna på betalningsmedelsavdelningen. Av de 78 personer
som slutade sin anställning under första halvåret 1994 gick 24 i pension och
19 blev uppsagda på grund av arbetsbrist.
Antalet rekryteringar, interna omflyttningar och antalet som slutade sin an-
ställning under 1991, 1992, 1993 och 1994 framgår av tabell 1.
Redog.
1994/95 :RB1
34
Diagram 1. Antal anställda på Riksbanken
Fördelat på åldersgrupper och kön
Redog.
1994/95 :RB1
Källa: Riksbanken
Tabell 1. Personalrörlighet
Antal personer
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 | |
|
Rekryteringar |
84 |
38 |
41 |
24 |
|
Interna omflyttningar |
22 |
11 |
18 |
12 |
|
Slutat |
78 |
65 |
37 |
78 |
Källa: Riksbanken
RTX-systemet
Fullmäktige fastställde den 24 mars 1994 villkoren för att deltaga i Riks-
bankens system för clearing och avveckling av betalningsförpliktelser, RIX-
systemet.
Räntestyrningssystemet
Fullmäktige beslutade den 26 maj 1994 att införa ett nytt system för att styra
de korta räntorna. Den s.k. räntetrappan ersattes av en räntekorridor med ett
tak, utlåningsräntan, och ett golv, inlåningsräntan. Marginalräntan ersattes
samtidigt av reporäntan som Riksbanken viktigaste styrränta. Det nya ränte-
stymingssystemet tillämpas fr.o.m. den 1 juni 1994.
35
AB Tumba Bruk
Vidare beslutade fullmäktige den 26 maj 1994 att med AB Tumba Bruk träffa
avtal om minnesmynt med anledning av 1 OOO-årsminnet av att de första
svenska mynten präglades i Sigtuna.
Vid bolagsstämman den 9 juni 1994 i det av Riksbanken helägda dotterbo-
laget AB Tumba Bruk beslutades bl.a. om utdelning på aktierna med 4,3 mil-
joner kronor. Till styrelseledamöter valdes advokaten Johan Gemandt, ordfö-
rande, verkställande direktören Bengt Åke Berg, f.d. riksdagsmannen Roland
Brännström, direktörerna Hans Carlsson, Gunnar Dahlsten och Bo Rassmu-
son, avdelningschefen Hans Krook samt f.d. riksbankschefen Bengt Dennis.
Intäkterna i bolaget ökade från 461,3 miljoner kronor 1992 till 469,6 miljo-
ner kronor 1993. Resultatet för 1993, före bokslutsdispositioner och skatt,
uppgick till 86,6 miljoner kronor (92,2 mkr 1992).
Valutahandelstillstånd
Fullmäktige beslutade den 16 juni 1994 att till regeringen överlämna en skri-
velse med förslag till ändring av riksbankslagen vad gäller tillstånd för valuta-
handel och att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa ett primary dealer-system på
valutamarknaden.
Kompetensutveckling och effektivisering m.m.
Under de senaste åren har ett antal förändringar skett som påverkar verksam-
heten och arbetsförutsättningarna för Riksbanken. Bland dessa torde framför-
allt Sveriges medlemskap i EU och utvecklingen av samverkan inom denna
ram få väsentlig betydelse för Riksbankens verksamhet och arbetsformer.
Förändringarna medför att nya krav ställs på verksamheten de närmaste
åren; krav på bl.a. ny och förändrad kompetens, anpassningar och utveckling
av arbets- och samverkansformer, nya metoder, resurser för nya uppgifter, ef-
fektiviseringar och besparingar. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att
renodla verksamheten med en fokusering på bankens huvuduppgifter.
Fullmäktige beslutade den 16 juni 1994 uppdra åt riksbankschefen att när-
mare utreda möjligheterna till kompetensutveckling och effektivisering m.m.
på Riksbankens huvudkontor. Motsvarande uppdrag gavs chefen för revi-
sionsavdelningen beträffande revisionsavdelningen.
Under augusti/september togs ett underlag fram som beskriver verksam-
hetsförändringar, konstaterad arbetsbrist, hur många den konstaterade arbets-
bristen representerar i årsarbetskrafter samt en reviderad bemanningsplan.
Alla avdelningar på huvudkontoret berörs av arbetsbrist. Arbetsbrist kan kon-
stateras för bl.a. sekreterare, analytiker och statistikassistenter. Förhandlingar
om arbetsbristen har förts med de fackliga organisationerna. Förhandlingarna,
som förts både lokalt och centralt, avslutades i enighet. En total arbetsbrist
på motsvarande ca 70 årsarbetskrafter konstaterades.
Därefter beslutade fullmäktige den 1 december 1994 uppdra åt riksbanks-
chefen respektive chefen för revisionsavdelningen att verkställa förändrings-
arbetet enligt en redovisad planering. Effektiviseringsarbetet planeras leda till
fortsatta personalminskningar under de närmaste åren.
Redog.
1994/95:RB1
36
Inom betalningsmedelsavdelningen lades tre riksbankskontor ned under
1994. Fullmäktige har beslutat att lägga ned ytterligare fem kontor fram t.o.m.
1997. Enligt samma beslut ska därtill prövning av nedläggning av ytterligare
ett kontor ske senast under första halvåret 1995. Dessa nedläggningar - ge-
nomförda och kommande - berör tillsammans ca 120 anställda personer, vil-
ket motsvarar ca 100 årsarbetare.
Även för övriga delar av banken kommer den pågående översynen av verk-
samhet och kompetens att medföra personalminskningar. Denna översyn
kommer dock att först under 1996 få effekter i större omfattning på antal års-
arbetare och personalkostnader.
Tekniskt bistånd
Den 7 juli 1994 beslutade fullmäktige att godkänna Riksbankens fortsatta
medverkan i tekniskt bistånd till de baltiska centralbankerna genom att dels
fullfölja och avsluta ett utbildningsprogram med Estland, dels svara för finan-
siering med 2 miljoner kronor för tekniskt bistånd till Lettland. Riksbanken
bidrar även med personal för utbildning och handledning inom det lettiska
utbildningsprogrammet.
Beredskapsorganisation
Beredskapsorganisation och beredskapspersonalstat för Riksbankens huvud-
kontor fastställdes av fullmäktige den 27 oktober 1994.
Långsiktiga internationella låneåtaganden
Fullmäktige beslutade den 17 november 1994 att till riksdagen avge skrivelse
med förslag om två långsiktiga internationella låneåtaganden i samband med
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Fullmäktige beslutade sedan den
24 november 1994 att bemyndiga riksbankschefen att ansluta Riksbanken till
de två berörda avtalen under förutsättning av riksdagens godkännande.
Budget 1995
Fullmäktige fastställde den 15 december 1994 budgeten för förvaltningskost-
nader och förvaltningsintäkter för 1995.
Under 1995 beräknas antal budgeterade årsarbetskrafter minska till 779
jämfört med 835 under 1994.
Tabell 2 visar en grov fördelning av förvaltningskostnaderna 1994 samt
budget för 1995 på Riksbankens huvuduppgifter.
Redog.
1994/95 :RB1
37
Redog.
1994/95 :RB1
Tabell 2. Förvaltningskostnader i Riksbanken
Miljoner kronor
|
Utfall 1994 |
Procent- |
Budget 1995 |
Procent- | |
|
Penning- och valutapolitik samt | ||||
|
strukturpolitik |
130 |
22 |
145 |
24 |
|
Betalningsmedelsförsörjning och | ||||
|
betalningsförmedling |
351 |
59 |
327 |
55 |
|
Administration |
117 |
19 |
127 |
21 |
|
Totalt |
598 |
100 |
599 |
100 |
Anm. Budgetsiffrorna för 1995 avser 1994 års prisnivå.
01.13 Betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80)
01.13 Ansökan från Posten AB, under bildande, att förvärva aktierna i det
blivande bankaktiebolaget Postgirot Bank AB
02.03 Ansökan om oktroj för Postgirot Bank AB
02.10 Betänkandet Konto, clearing och avveckling (SOU 1993:114; delytt-
rande)
02.17 Delbetänkandet JIK-metoden m.m. (SOU 1994:13)
02.17 Delbetänkandet Riksbankens och Finansinspektionens beredskaps-
ansvar(SOU 1993:116)
02.24 Betänkandet Statistik över finansiella marknader (SOU 1993:107)
03.03 Promemorian Beskattning av utdelning och fåmansföretag (Ds
1994:26)
03.03 Ansökan från Postgirot Bank AB, under bildande, om tillstånd enligt
aktiekontolagen, att vara kontoförande institut
03.24 Delbetänkandet Försäkringsrörelse i förändring (SOU 1993:108) och
departementspromemorian Placeringsregler för försäkringsbolag (Ds
1993:57)
04.14 Betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20-22)
04.21 Betänkandet Anslutning till EU, förslag till övergripande lagstiftning
(SOU 1994:10)
04.28 Betänkandet Konto, clearing och avveckling (SOU 1993:114)
05.26 Betänkandet Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv (SOU
1994:17)
06.02 Betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50)
07.07 Promemorian Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds
1994:48)
38
08.11 Betänkandet Utrikessekretessen (SOU 1994:49)
08.11 Betänkandet Ändringar i lagstiftningen för kreditinstitut och värde-
pappersbolag med anledning av nya EG-direktiv m.m. (Ds 1994:78)
09.08 Finansinspektionens allmänna råd avseende styrning, information
och kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut m.m.
09.21 Betänkandet Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor (SOU
1994:68) samt Finansinspektionens framställning den 21 juni 1994 om änd-
ring i 8 § insiderlagen
10.06 Betänkandet Finansiella tjänster i förändring (SOU 1994:66)
10.27 Betänkandet Säkrare finansiering av framtida kämavfallskostnader
(SOU 1994:107) och SOU 1994:108)
12.15 Betänkandet ”Bosparande” (SOU 1994:121)
Remissyttranden har också avgivits av riksbankschefen. Dessa finns inte med-
tagna här.
Redog.
1994/95 :RB1
39
Riksbankens redovisning ska ge relevant information om Riksban-
kens verksamhet. De tillämpade redovisningsprinciperna innebär att
Riksbankens tillgångar och skulder är enhetligt värderade till gällande
marknadsvärden, med undantag av guld och anläggningstillgångar,
men inklusive Riksbankens terminsposition i utländsk valuta (ute-
stående valutaterminskontrakt som redovisas inom linjen) vid års- och
kvartalsskiften. För perioden mellan omvärderingstillfällena bokförs
transaktionerna till transaktionsvärde.
Såväl svenska som utländska värdepapper har värderats till markna-
dens köpkurs inklusive upplupen ränta till och med den 31 december
1994. Köpkurser per den 28:e december 1994 har använts för såväl
svenska som utländska värdepapper.
Resultatpostema för ränteintäkter på Riksbankens värdepappersin-
nehav innefattar efter marknadsvärderingen per årsskiftet 1994: av-
kastning i form av kupongräntor, upplupna räntor, realiserade och orea-
liserade kursvinster respektive kursförluster.
Det faktum att resultatet innefattar orealiserade kursvinster och kurs-
förluster, medför att det redovisade resultatet varierar mellan boksluts-
tillfällena, till följd av förändringar av det inhemska och internationella
ränteläget. Marknadsvärderingen av tillgångar och skulder innebär att
inkomster och utgifter i den utländska och inhemska rörelsen periodi-
seras. Rörelsens resultat och avkastning blir hänförda till det räken-
skapsår de avser i likhet med vad som skulle ha skett om Riksbankens
tillgångar och skulder realiserades på balansdagen.
Under posten Statspapper och obligationer redovisas även netto inlå-
ningsrepor och utlåningsrepor. En inlåningsrepa innebär att Riksban-
ken drar in likviditet från banksystemet och lämnar värdepapper som
säkerhet. Vid en utlåningsrepa sker det omvända, Riksbanken likvidi-
serar banksystemet och får värdepapper som säkerhet. De värdepapper
som Riksbanken lämnar som säkerhet vid inlåning i Riksbanken, vid
inlåningsrepor, marknadsvärderas enligt de regler som gäller för Riks-
bankens övriga värdepappersinnehav.
Värdepapper som Riksbanken erhåller vid utlåningsrepor marknads-
värderas däremot inte, eftersom de är att betrakta som säkerhet för lån.
I resultaträkningen redovisas intäkten från utlåningsrepor under rän-
teintäkter av statspapper medan Riksbankens kostnad för inlåningsre-
por redovisas under räntekostnader för inhemska rörelsen.
Effekten av omvärderingen, av tillgångar och skulder inklusive valu-
taterminspositionen i utländsk valuta till vid årsskiftet gällande valuta-
kurser, redovisas netto i resultaträkningen under utländska rörelsen.
Till skillnad från ränteintäkter och räntekostnader sker inte någon
fullständig periodisering av förvaltningskostnader och förvaltningsin-
40
täkter vilket bl.a. inneburit att investeringar bokförts som löpande kost-
nader under året.
Riksbankens anläggningstillgångar har under 1994 invärderats i ba-
lansräkningen till anskaffningsvärdet minskat med avskrivningar en-
ligt plan anpassad till tillgångarnas ekonomiska livslängd. Tidigare
kostnadsfördes investeringar i anläggningar i sin helhet och redovisa-
des inom linjen.
Redog.
1994/95 :RB1
41
BALANSRÄKNING
|
Guld och utländska tillgångar |
1994 |
1993 |
19921 | |
|
Guld................................................ |
Not 1 |
1 167 |
1 167 |
1 167 |
|
Särskilda dragningsrätter i IMF...... |
Not 2 |
508 |
508 |
359 |
|
Reservposition i IMF...................... |
Not 3 |
4 930 |
5 157 |
4 377 |
|
Banker och utländska värdepapper. |
Not 4 |
171 359 |
168 900 |
157 606 |
|
Guld och valutareserv......................... |
177 964 |
175 732 |
163 509 | |
|
Sveriges andel i Världsbankens |
Not 5 |
593 |
593 |
593 |
|
grundfond, inbetalt belopp.................. | ||||
|
Övriga utländska tillgångar................ |
Not 6 |
4 |
4 |
3 |
|
Inhemska tillgångar | ||||
|
Statspapper och obligationer.............. |
Not 7 |
86 937 |
97 251 |
145 470 |
|
Utlåning, Riksgäldskontoret........... |
Not 8 |
- |
- |
42 131 |
|
Utlåning, banker............................. |
Not 9 |
10 |
1 263 |
18 841 |
|
Utlåning.............................................. |
10 |
1 263 |
60 972 | |
|
Övriga inhemska tillgångar................ |
Not 10 |
2 983 |
131 |
102 |
|
Anläggningstillgångar...................... |
Not 11 |
654 |
- |
- |
|
Summa tillgångar |
269 145 |
274 974 |
370 649 | |
Inom linjen förda poster, se not 35
1 På grund av den internationella valutaoro som rådde under 1992, var året exceptionellt
i många hänseenden, varför jämförelser med detta år ej är relevanta.
42
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda Not
dragningsrätter i IMF.........................
Övriga utländska skulder................... Not
|
1994 |
1993 |
19922 | |
|
2 |
2 699 |
2 835 |
2 413 |
|
12 |
222 |
79 |
12 623 |
Redog.
1994/95:RB1
Inhemska skulder
Checkräkning, Riksgäldskontoret.. Not
Checkräkning, banker.................... Not
Checkräkning, övriga..................... Not
Checkräkning.....................................
Riksbankscertifikat............................ Not
Särskild inlåning, Riksgäldskonto-
ret ................................................... Not
Särskild inlåning, banker............... Not
Särskild inlåning................................
Kassakravsmedel................................ Not
Särskilda räkningar............................ Not
Övriga inhemska skulder................... Not
|
8 |
- |
21 791 |
- |
|
9 |
1 103 |
2 903 |
6 551 |
|
13 |
15 084 |
12 962 |
11 255 |
|
16 187 |
37 656 |
17 806 | |
|
14 |
107 960 |
61 986 |
- |
|
15 |
159 694 | ||
|
9 |
- |
5 001 |
16 402 |
|
- |
5 001 |
176 096 | |
|
16 |
- |
5 263 |
2 798 |
|
17 |
922 |
1457 |
2 386 |
|
18 |
177 |
1538 |
18 498 |
Utelöpande sedlar och mynt
|
Sedlar......................................... |
.... Not 19 |
72 992 |
72 414 |
70 740 |
|
Mynt........................................... |
.... Not 20 |
3 450 |
3 308 |
3 205 |
|
Utelöpande sedlar och mynt.......... |
76 442 |
75 722 |
73 945 |
Resultatutjämningsfond och eget kapital
|
Resultatutjämningsfond................. Eget kapital.................................... |
Not 21 Not 22 |
28 149 27 793 |
46 798 22 017 |
34 766 21 102 |
|
Resultatutjämningsfond och eget ka- |
55 942 |
68 815 |
55 868 | |
|
Årets resultat.................................... |
8 594 |
14 622 |
8 216 | |
|
Summa skulder och eget kapital |
269 145 |
274 974 |
370 649 |
2 Se not 1.
43
RESULTATRÄKNING
|
1994 |
1993 |
1992 | ||
|
Utländska rörelsen | ||||
|
Ränteintäkter....................................... |
Not 23 |
-2 966 |
19 974 |
11 437 |
|
Räntekostnader................................... |
Not 24 |
- 155 |
-214 |
-818 |
|
Omräkning av valutakurser................ |
Not 25 |
2 394 |
3 941 |
-850 |
|
Summa utländska rörelsen |
-727 |
23 701 |
9 769 | |
|
Inhemska rörelsen Ränteintäkter av statspapper m.m...... Ränteintäkter av utlåning till banker |
Not 26 |
694 |
14 433 |
12 186 |
|
m.m..................................................... |
Not 27 |
270 |
2 549 |
6 543 |
|
Räntekostnader m.m........................... |
Not 28 |
-9 814 |
-13 788 |
-24 567 |
|
Summa inhemska rörelsen |
-8 850 |
3194 |
-5 838 | |
|
Förvaltningsintäkter............................ |
Not 29 |
131 |
130 |
99 |
|
Förvaltningskostnader......................... |
Not 30 |
-598 |
-548 |
-606 |
|
Övriga intäkter.................................... |
Not 31 |
0 |
181 |
0 |
|
Övriga kostnader................................. |
Not 32 |
-11 |
-4 |
-6 |
|
Resultat före bokslutsdispositioner |
Not 33 |
-10055 |
26 654 |
3 418 |
|
Bokslutsdis position Upplösning av |
Not 34 |
+ 18 649 |
+ 4 798 | |
|
Avsättning till |
Not 34 |
- 12 032 | ||
|
Arets resultat..................................... |
8 594 |
14 622 |
8 216 | |
44
Kommentar till 1994 års bokslut
Översikt
Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner uppvisade per årsskiftet 1994
en förlust, -10055 mkr (+26654 mkr 1993) se även not 33.
Riksbankens värdepappersinnehav marknadsvärderas till ett värde, mot-
svarande det värde innehavet skulle få om det realiserades på balansdagen,
enligt gällande redovisningsprinciper. Därigenom kommer det redovisade re-
sultatet att påverkas av upp- respektive nedskrivningar i värdepappersinneha-
vet till följd av förändringar i den inhemska och internationella räntenivån.
Detta trots att Riksbanken har en långsiktig investeringshorisont i sitt värde-
pappersinnehav.
Under 1994 har de inhemska och internationella marknadsräntorna stigit.
Detta har medfört att Riksbanken redovisat en förlust då värdepappersinneha-
vet, till följd av ett lägre marknadsvärde per balansdagen, skrivits ned.
En motsvarande uppskrivning av värdepappersinnehavet gjordes 1993, på
grund av ett högre marknadsvärde orsakat av fallande marknadsräntor.
Resultatet i den utländska rörelsen uppgick till netto -727 (+23 701 mkr)
och i den inhemska rörelsen till -8 850 mkr (+3 194 mkr). Riksbankens för-
valtningskostnader ökade 1994 till 598 mkr (548 mkr). Förvaltningsintäktema
uppgick till 131 mkr (130 mkr).
Omvärderingar av Riksbankens nettoinnehav av valutor (valutareserv mi-
nus terminsposition i utländska valutor) har inneburit en förbättring av resul-
tatet med 2 394 mkr (3 941 mkr). Kronan har apprecierats under året, vilket
har resulterat i en negativ resultatpåverkan. Denna har dock uppvägts av de
terminspremier Riksbanken erhållit vid försäljning av utländsk valuta på ter-
min.
Posten ränteintäkter inom utländska rörelsen var för 1994 negativ, -2966
mkr (+19974 mkr). Detta förklaras i huvudsak av att stora orealiserade kurs-
förluster, till följd av en under året stigande internationell räntenivå, är inklu-
derade i denna post.
Ränteintäkter från svenska statspapper m.m. minskade till 694 mkr (14433
mkr). Även denna minskning berodde i huvudsak på att orealiserade kursför-
luster i värdepappersinnehavet, till följd av en stigande svensk räntenivå, är
inkluderade i denna post.
Balansomslutningen per årsskiftet 1994 uppgick till 269 145 mkr (274 974
mkr).
Valutareservens genomsnittliga behållning var under 1994 ca 175 500 mkr
(1993 uppgick den genomsnittliga behållningen till 175 000 mkr).
Riksbanken har under året haft en negativ terminsposition, dvs. sålt valutor
på termin, på i genomsnitt ca 143 000 mkr. Nettoinnehavet av utländska valu-
tor har således under året i genomsnitt uppgått till ca 32 500 mkr (30 000 mkr).
Den största posten i Inhemska tillgångar, utgjordes av statspapper och obli-
gationer där det marknadsvärderade innehavet gått från 97 251 vid årets bör-
jan till 86 937 vid årets slut och i genomsnitt uppgått till 91 000 mkr. I genom-
snitt uppgick Inhemska tillgångar till 92 000 mkr (130000 mkr).
Redog.
1994/95 :RB1
45
1 juli 1994 avvecklades Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken till
följd av ett regeringsbeslut. Sedan tredje kvartalet 1994 varken lånar eller pla-
cerar Riksgäldskontoret medel i Riksbanken utan detta sker inom banksyste-
met.
Till följd av det nya räntestymingssystemet har likviditetstymingen via
bankernas in- och utlåning på checkräkning i Riksbanken minskat, vilket in-
neburit att endast små balanser redovisas på detta konto idag.
Inlåning via emission av riksbankscertifikat uppgick vid årets slut till
107 960 mkr (61 986 mkr). Genom att emittera riksbankscertifikat styrs, i det
nya räntestymingssystemet, likviditeten och därmed räntenivån i banksyste-
met. Den ökade inlåningen via riksbankscertifikat förklaras i huvudsak av det
nya räntestymingssystemet, Riksgäldskontorets upphörande med att placera
medel i Riksbanken samt sänkningen av Riksbankens kassakrav på banker.
Riksbankens kassakrav på banker sänktes fr.o.m. första april 1994 från två
procent till noll procent. Sänkningen motsvarar ett belopp om ca 5 000 mkr.
För att ge en bättre bild av utnyttjandet av bankens förvaltningsresurser har
principerna för värdering och redovisning av anläggningstillgångar ändrats.
Riksbankens anläggningstillgångar har under 1994 invärderats i balansräk-
ningen till anskaffningsvärde minskat med avskrivningar för de år som re-
spektive tillgång innehafts. Investeringar i anläggningstillgångar har tidigare
kostnadsförts i sin helhet och redovisats inom linjen. Det totala bokförda vär-
det på anläggningstillgångarna uppgick till 654 mkr. Ett motsvarande belopp
har på skuldsidan tillförts det egna kapitalet under dispositionsfonden. Den
del av dispositionsfonden som motsvarar anläggningstillgångarnas bokförda
värde skall kunna disponeras för förlusttäckning.
Vid årsskiftet hade Riksbanken sålt valutor på termin motsvarande ett belopp
om -145 037 mkr till transaktionskurser. Marknadsvärderingen av utestående
valutaterminskontrakt i utländsk valuta per årsskiftet har inneburit en ned-
skrivning av Riksbankens åtaganden med 2 830 mkr. Detta belopp har tillförts
årets resultat.
Riksbankens inleverans av vinstmedel till statsverket görs enligt riktlinjer som
fastställdes 1988 (Riksdagsbeslut 1989-05-03 FiU 1988/89:27 och
1993/94:FiU14).
Eftersom Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner var negativt
(-10055 mkr) måste en upplösning av resultatutjämningsfonden, med 18 649
mkr, göras för att modellen för inleverans till statsverket ska kunna upprätthål-
las. Ett belopp om 6 200 mkr föreslås inlevereras till statsverket och 2 394
mkr, verksamhetens valutakurseffekt, föreslås avsättas till dispositionsfon-
den. Se vidare ”Förslag till disposition av Riksbankens resultat för år 1994”.
Redog.
1994/95 :RB1
46
Not 1
Guld
Guldinnehavet är 188 587 kg. Värderingen av Riksbankens guldinnehav har som tidi-
gare skett till 42,22 US dollar/uns, vilket motsvarar 6 190,08 kronor/kg. Den dollarkurs
som används i detta sammanhang är senast gällande centralkurs (4,56 kronor per US
dollar) som formellt upphävdes 1978. Riksbankens guldreserv hade vid årsskiftet ett
marknadsvärde på ca 17 300 mkr.
Not 2
Särskilda dragningsrätter i IMF (Internationella valutafonden)/Nettotilldelning av sär-
skilda dragningsrätter i IMF
På tillgångssidan upptas Riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter, SDR, me-
dan Sveriges nettotilldelning av SDR redovisas under utländska skulder. Nettotilldel-
ningen, som är oförändrad sedan 1981, uppgår till 247 miljoner SDR. SDR-posterna
har upptagits till marknadsvärde vid respektive års slut.
Not 3
Reservposition i IMF (Internationella valutafonden)
Sveriges insatskapital i valutafonden uppgår till 1 614 miljoner SDR. I reservpositionen
ingår dels det belopp som inbetalts i reservvalutor (motsvarande 364 miljoner SDR),
dels det nettobelopp som fonden använt för utlåning i svenska kronor till medlemslän-
derna. Beloppet i utländsk valuta är omräknat efter marknadskurs vid respektive års
slut.
Not 4
Banker och utländska värdepapper
Denna post i valutareserven består till övervägande del av utländska statspapper och
statsgaranterade värdepapper samt därutöver av tillgodohavanden i utländska banker
såsom depåer och nostrokonton. Värdet av denna post vid kvartalsskiftena under de tre
senaste åren var:
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
31 mars |
152 663 |
156 716 |
130 978 |
|
30 juni |
178 269 |
173 771 |
129 634 |
|
30 september |
169 067 |
172 387 |
106 151 |
|
31 december |
171 359 |
168 900 |
157 603 |
Det genomsnittliga värdet har varit ca 169000 mkr (1993 ca 167 500 mkr).
Not 5
Sveriges andel i Världsbankens grundfond, inbetalt belopp
Kapitalet i Världsbanken (IBRD) består av garantikapital och inbetalat belopp. Riks-
banken har med riksdagens bemyndigande svarat för de svenska inbetalningarna. Rege-
ringen är garant för täckning av eventuella förluster som kan uppkomma på tecknat
kapital. Enligt EG:s regler kan Riksbanken inte svara för finansieringen av den inbe-
talda andelen i Världsbanken (IBRD). En överföring av denna till statsbudgeten avses
ske under 1995.
Not 6
Övriga utländska tillgångar
Här redovisas Riksbankens innehav av utländska sedlar.
Not 7
Statspapper och obligationer
Riksbankens innehav av statspapper och obligationer består av statsskuldväxlar, stats-
obligationer samt ett mindre antal övriga obligationer. Under posten redovisas löpande
under året också utlåningsrepor i statspapper och obligationer. Avdrag görs för inlå-
ningsrepor. Vid årsskiftet uppgick det sammanlagda värdet till 86 937 mkr i bokfört
värde, motsvarande nominella värdet 86 143 mkr (88 850 mkr).
Utlåningsrepor respektive inlåningsrepor i statspapper och obligationer görs idag en-
dast i marknadsvårdande syfte.
47
Not 8
Utlåning, Riksgäldskontoret/Checkräkning, Riksgäldskontoret
Vid halvårsskiftet upphörde Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken. Riksgälds-
kontorets kontokredit utnyttjades för att täcka statens kortfristiga upplåningsbehov och
förändringar i utnyttjandet avspeglade såväl betalningar på statsverkets checkräkning
som Riksgäldskontorets in- och utbetalningar på lån.
Numera sker dessa transaktioner i banksystemet utanför Riksbanken. Sedan tredje
kvartalet 1994 placerar inte Riksgäldskontoret några medel i Riksbanken.
Mot 9
Utlåning, banker/Checkräkning, banker/
Särskild inlåning, banker
Under posten Utlåning banker på balansräkningens tillgångssida redovisas dels lån till
bankerna på deras konto för kredit i checkräkning (upplåning i räntekorridoren), dels
lån via dagslån.
Räntevillkoren på checkräkningen styrdes t.o.m. maj 1994 av räntetrappans utform-
ning. Den första juni ersattes räntetrappan av räntekorridoren.
De bankers checkräkningar som visar överskott redovisas på skuldsidan i balansräk-
ningen under posten Checkräkning, banker. Under året har banksystemet till övervä-
gande del legat på inlåning. I genomsnitt har bankernas upplåning uppgått till ca 670
mkr och inlåning till ca 2 600 mkr
Under posten Särskild inlåning, banker på balansräkningens skuldsida redovisas
ställningen av vissa transaktioner som Riksbanken genomfört på dagslånemarknaden.
Transaktionerna har under året i genomsnitt uppgått till ca 3 000 mkr.
Not 10
Övriga inhemska tillgångar
Redog.
1994/95:RB1
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Balansering av valutakursvinst i |
2 830 |
- |
- |
|
terminspositionen | |||
|
Fordran mervärdeskatt |
8 |
12 |
8 |
|
Personallån |
135 |
111 |
91 |
|
Övrigt |
10 |
8 |
3 |
|
Summa |
2 983 |
131 |
102 |
Som en övrig inhemsk tillgång redovisas balansering av den valutakursvinst som resul-
tatförts i 1994 års resultat till följd av marknadsvärderingen av terminspositionen per
årsskiftet. När en valutakursförlust i terminspositionen belastar resultatet redovisas en
reservering under Övriga inhemska skulder (se not 18).
Riksbankens anställda kan erhålla personallån. Villkoren för personallån är i enlighet
med bankpraxis. Lånen handläggs enligt avtal av Nordbanken.
Not 11
Anläggningstillgångar
Riksbankens anläggningstillgångar har under 1994 invärderats i balansräkningen. Till-
gångarna har upptagits till anskaffningsvärde minskat med avskrivningar för de år till-
gången innehafts. Tidigare år har investeringar i anläggningar kostnadsförts i sin helhet
och redovisats inom linjen (se not 35).
|
Anläggningstillgångar | |||
|
Nominellt |
Bokfört |
mkr 1993 | |
|
Aktier och andelar |
56 |
53 | |
|
upptagna till ett ursprungligt Aktier i Tumba bruk |
36 |
43 |
43 |
|
Aktier i PmC AB |
0,05 |
0 |
0 |
|
Aktier i S.W.I.F.T. |
BEF 65 000 |
0 |
0 |
|
Aktier i BIS |
13 021 aktier å 2 500 guldfranc |
123 |
10 |
3 Aktier i BIS har under 1994 invärderats i balansräkningen till det rätta anskaffnings-
värdet. Tidigare år har ett uppskattat anskaffningsvärde redovisats inom linjen.
48
Mkr
|
Fastigheter Anskaffningsvärde Ackumulerade avskrivningar Bokfört värde Marknadsvärde |
1994 711 474 9235 |
1993 |
|
9975 | ||
|
Maskiner och inventarier | ||
|
Anskaffningsvärde |
303 |
- |
|
Ackumulerade avskrivningar |
-142 |
- |
|
Årets avskrivningar |
- 376 |
- |
|
Bokfört värde |
124 |
- |
Not 12
Övriga utländska skulder
I övriga utländska skulder ingår konton i Riksbanken i svenska kronor för andra central-
bankers och internationella organisationers räkning (lorokonton).
Not 13
Checkräkning, övriga
Den största posten avser Statens kärnkraftinspektion och utgörs av avgifter inbetalade
av reaktorinnehavare för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle. Sta-
tens kärnkraftinspektion erhåller ränta motsvarande marknadsräntan på 10-åriga stats-
obligationer.
Under posten förs i övrigt belopp för personalföreningar, anställda i Riksbanken m.fl.
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Statens kärnkraftinspektion |
15 078 |
12 954 |
11 248 |
|
Övriga |
6 |
8 |
7 |
|
Summa |
15 084 |
12 962 |
11 255 |
Not 14
Riksbankscertifikat
Tidigare påverkade Riksbanken i huvudsak likviditeten och därmed räntenivån i bank-
systemet genom köp och försäljning av värdepapper, samt utlåningsrepor och inlå-
ningsrepor. Likviditetspåverkan sker nu framför allt via Riksbankens emissioner av
riksbankscertifikat. Emissioner av riksbankscertifikat sker varje vecka och den normala
löptiden är fjorton dagar.
Den genomsnittliga inlåningen via riksbankscertifikat under 1994 var 105 500 mkr.
Not 15
Särskild inlåning, Riksgäldskontoret
Den särskilda inlåningen från Riksgäldskontoret, som avsåg upplåning för att förstärka
valutareserven samt upplåning för att Riksbanken skulle kunna deponera utländsk va-
luta hos de svenska bankerna 1992, upphörde från och med andra halvåret 1993.
Not 16
Kassakravsmedel
Kassakravet på bankerna sänktes från två procent till noll procent den första april 1994.
Not 17
Särskilda räkningar
Under posten redovisas depositionsräkningar för företag. Under 1994 minskade behåll-
ningen på dessa räkningar med 535 mkr till 922 mkr. Den största behållningen avser
konton för investering.
I normalfallet skall avsättningar på dessa räkningar återföras till företagen och be-
skattning ske senast vid 1996 års taxering.
Statsverket har erhållit ränta på medel innestående på särskilda räkningar (se avsnit-
tet om riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat).
4 Planenlig avskrivning. Avskrivningstid 50 år.
5 Försiktig marknadsvärdering 1989 som kompletterats med en översiktlig bedömning
av förändringen i prisnivån under respektive år på motsvarande objekt. 49
6 Planenlig avskrivning. Avskrivningstid 3-7 år.
4 Riksdagen 1994/95. 2 saml. RB1
Not 18
Övriga inhemska skulder
Redog.
1994/95:RB1
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Reservation för |
- |
1 318 |
17 924 |
|
valutakursförlust | |||
|
i terminspositionen | |||
|
Skuld till statsverket |
90 |
161 |
528 |
|
Oreglerade clearingbetalningar |
- |
13 |
- |
|
Leverantörsskulder |
31 |
19 |
22 |
|
Övriga skulder |
56 |
27 |
24 |
|
Summa |
177 |
1 538 |
18 498 |
Reservation för att täcka valutakursförlust i terminspositionen, som belastat resultatet
för 1992 och 1993 till följd av marknadsvärdering, har redovisats under övriga in-
hemska skulder. Valutakursvinst i terminspositionen balanseras under övriga inhemska
tillgångar (not 10).
Skulden till statsverket består av räntor på särskilda räkningar (jämför not 17). Rän-
tan till statsverket på de medel som är innestående i Riksbanken på särskilda räkningar
överförs till statsverket direkt efter årsskiftet. Skulden på beloppet, 90 mkr, har reglerats
under januari 1995.
Leverantörsskulder under denna post avser de fakturor som kostnadsbokförts 1994
men ej betalats före årsskiftet.
1 posten Övriga skulder ingår skulder för ej reglerade betalningar.
Not 19
Utelöpande sedlar
Posten består av utelöpande sedlar som under årens lopp lämnats ut från Riksbanken.
Årsskiftet är den period på året då den utelöpande sedelmängden är som störst. Den
fördelar sig på följande valörer:
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
10 000 kronor |
- |
- |
19 |
|
1 000 kronor |
39 569 |
39 803 |
39 299 |
|
500 kronor |
19 903 |
18 384 |
15711 |
|
100 kronor |
11 298 |
12 000 |
13 354 |
|
50 kronor |
205 |
262 |
817 |
|
20 kronor |
1 608 |
1 525 |
1 011 |
|
10 kronor |
315 |
345 |
433 |
|
5 kronor |
94 |
95 |
96 |
|
Summa |
72 992 |
72 414 |
70 740 |
Not 20
Utelöpande mynt
Vid årsskiftet bestod de utelöpande mynten av följande valörer:
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
10 kronor |
1 247 |
1 157 |
993 |
|
5 kronor |
790 |
773 |
764 |
|
2 kronor |
9 |
8 |
9 |
|
1 kronor |
759 |
731 |
703 |
|
0:50 kronor |
179 |
169 |
157 |
|
0:10 kronor |
- |
- |
155 |
|
Minnesmynt |
466 |
470 |
424 |
|
Summa |
3 450 |
3 308 |
3 205 |
Den 30 september 1992 upphörde 10-öresmyntet att gälla som lagligt betalningsmedel.
50
Not 21
Resultatutjämningsfond
Genom Riksdagens beslut den 3 maj 1989 då förvaltningsberättelsen för 1988 fastställ-
des, lades riktlinjer upp för disposition av Riksbankens resultat. Dessa riktlinjer innebär
att, sedan avsättning av resultatet gjorts för inleverans till statsverket samt dispositions-
fond, återstoden avsätts till eller upplöses ur en resultatutjämningsfond (se avsnittet
”Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat”). I 1994 års bokslut har denna fond
upplösts med 18 649 mkr.
Not 22
Eget kapital
Eget kapital utgörs av:
Redog.
1994/95 :RB1
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Grundfond |
1 000 |
1000 |
1 000 |
|
Reservfond |
500 |
500 |
500 |
|
Dispositionsfond |
26 293 |
20 517 |
19 602 |
|
Summa |
27 793 |
22 017 |
21 102 |
Avsättning till respektive ianspråktagande av grundfond och reservfond görs efter riks-
dagsbeslut. Senaste avsättningen gjordes 1978 då grundfonden ökades med 900 mkr
och reservfonden med 400 mkr. Dispositionsfonden kan tas i anspråk efter beslut av
riksbanksfullmäktige. Under 1994 överfördes 5 122 mkr till dispositionsfonden av
1993 års resultat samt 654 mkr motsvarande det värde som anläggningstillgångarna har
invärderats till i balansräkningen 1994 (se not 11).
Not 23
Ränteintäkter, utländska rörelsen
Som ränteintäkter redovisas erhållna och periodiserade räntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster respektive kursförluster på värdepapper. Ränteintäkterna blev
för den utländska rörelsen negativa. Jämfört med föregående år har ränteintäkterna
minskat med 22 940 mkr.
Den kraftiga minskningen av utländska ränteintäkter förklaras av en ränteuppgång i
internationella utländska obligationsräntor under året. Marknadsvärderingen vid års-
skiftet har därför inneburit att stora orealiserade kursförluster i det utländska värdepap-
persinnehavet resultatförts.
Not 24
Räntekostnader, utländska rörelsen
Av räntekostnaderna utgörs huvuddelen av räntor på nettotilldelningen av särskilda
dragningsrätter i Internationella valutafonden. Här redovisas också räntor på utländska
bankers och organisationers kronkonton (lorokonton) i Riksbanken samt kostnader för
mäklararvoden avseende valutareservens förvaltning.
Not 25
Omräkning av valutakurser
Uppskrivningen på 2 394 mkr innefattar realiserade och orealiserade valutakurseffekter
på såväl utländska tillgångar som utländska skulder, inklusive Riksbankens negativa
terminsposition i utländsk valuta (se även not 10). Posten innefattar även de terminspre-
mier vilka Riksbanken erhållit vid försäljning av utländska valutor på termin. År 1993
uppgick denna post till 3 941 mkr.
Under året har kronan apprecierats. Detta har resulterat i en negativ resultatpåverkan
vilken dock har uppvägts av de terminspremier Riksbanken erhållit vid försäljning av
utländsk valuta på termin.
Not 26
Ränteintäkter av statspapper och obligationer, inhemska rörelsen
Ränteintäkterna omfattar all avkastning i form av kupongräntor samt realiserade och
orealiserade kursvinster/kursförluster på Riksbankens inhemska värdepappersinnehav.
I posten ingår också avkastning på utlåningsrepor. Av den totala avkastningen på stats-
papper på 694 mkr uppgick avkastningen på utlåningsrepor till 3 mkr.
Ränteintäkterna har minskat med 13 739 mkr jämfört med föregående år. Den kraf-
tiga minskningen förklaras huvudsakligen av ränteuppgången i de inhemska obliga-
tionsräntorna under året. Marknadsvärderingen vid årsskiftet har därför inneburit att
stora orealiserade kursförluster i det inhemska värdepappersinnehavet resultatförts.
51
Not 27
Ränteintäkter av utlåning till banker m.m., inhemska rörelsen
Redog.
1994/95:RB1
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Banker, upplåning i |
11 |
38 |
2 329 |
|
räntetrappan/räntekorridoren | |||
|
Banker, dagslån/anbudskredit |
42 |
2 087 |
3 865 |
|
Riksgäldskontoret |
207 |
414 |
341 |
|
Övrigt |
10 |
10 |
8 |
|
Summa |
270 |
2 549 |
6 543 |
Riksgäldskontorets upp- och inlåning i Riksbanken upphörde fr.o.m. tredje kvartalet
(se även not 28).
Not 28
Räntekostnader m.m., inhemska rörelsen
|
Mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Banker, inlåning i |
203 |
1 069 |
182 |
|
räntetrappan/räntekorridoren | |||
|
Banker, dagslån/anbudsinlåning, |
284 |
164 |
3 724 |
|
omvända repor | |||
|
Särskilda räkningar |
90 |
161 |
528 |
|
till statsverket | |||
|
Riksgäldskontoret, |
159 |
5 695 |
8 654 |
|
checkräkning | |||
|
Riksgäldskontoret, tranch 1 |
- |
2 337 |
3 639 |
|
Riksgäldskontoret, tranch 2 |
- |
2 979 |
6 836 |
|
Statens kärnkraftinspektion |
1 273 |
1 026 |
1 004 |
|
Riksbankscertifikat |
7 805 |
356 | |
|
Övriga räntor |
0 |
1 |
0 |
|
Summa |
9814 |
13 788 |
24 567 |
Statsverket erhåller ränta på medel innestående på särskilda räkningar i Riksbanken.
Räntesatsen motsvarar räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
Riksbanken betalade för den upplåning i utländsk valuta som gjorts för att förstärka
valutareserven (Riksgäldskontoret, tranch 1) och som växlades till kronor i Riksbanken
ränta motsvarande sexmånaders depositioner på den svenska penningmarknaden. Valu-
takursrisken bars av Riksgäldskontoret.
Ränta för Riksgäldskontorets upplåning i utländsk valuta huvudsakligen avsedd för
deponering hos svenska banker (Riksgäldskontoret, tranch 2) betalades i kronor men
baserades på ett genomsnitt av tre- och sexmånaders Libor för ifrågavarande utländska
valutor med tillägg för Riksgäldskontorets administrativa kostnader för upplåningen.
För denna inlåning ersatte Riksbanken Riksgäldskontoret för uppkomna valutakursför-
luster.
Not 29
Förvaltningsintäkter
|
Intäktsslag, mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Affärsverksamhet, |
16 |
17 |
10 |
|
premieobligationer | |||
|
Affärsverksamhet, sedlar och mynt |
80 |
66 |
61 |
|
ADB-tjänster |
4 |
3 |
3 |
|
Hyror m.m. |
5 |
9 |
9 |
|
Övrigt |
26 |
35 |
16 |
|
Summa förvaltningsintäkter |
131 |
130 |
99 |
Förvaltningsintäkterna kommenteras ytterligare efter not 35.
52
Not 30
Förvaltningskostnader
Redog.
1994/95:RB1
|
Huvudkostnadsslag, mkr |
1994 |
1993 |
1992 |
|
Driftkostnader |
399 |
3637 |
3757 |
|
Sedlar och mynt |
87 |
1187 |
1927 |
|
Investeringar |
1128 |
67 |
39 |
|
Summa förvaltningskostnader |
598 |
548 |
606 |
Förvaltningskostnaderna kommenteras ytterligare efter not 35.
Not 31
Övriga intäkter
Under posten redovisas bl.a. den intäkt som genereras när sedlar och mynt, som upphört
vara lagligt betalningsmedel, tas bort från posten Utelöpande sedlar och mynt.
Not 32
Övriga kostnader
Sedlar, som upphört att vara lagligt betalningsmedel och därmed tagits bort från skuld-
posten Utelöpande sedlar, har av olika skäl inlösts. Kostnaden för denna inlösen redovi-
sas under denna post.
Not 33
Resultat före bokslutsdispositioner
Marknadsvärderingen av svenska och utländska värdepapper har liksom tidigare år
skett till kurser 1 -2 dagar före balansdagen. Med en värdering per 1994-12-30 (för årets
senaste noterade kurser) hade detta värde blivit 900 mkr lägre (- 50 mkr) samt försämrat
resultatet före bokslutsdispositioner med motsvarande belopp.
Not 34
Bokslutsdisposition
Avsättning till respektive upplösning av resultatutjämningsfond sker enligt de riktlinjer
som fastställts för disposition av Riksbankens resultat.
Not 35
Poster som redovisas inom linjen
Under 1994 har anläggningstillgångarna, som tidigare har redovisats inom linjen, invär-
derats i balansräkningen (se not 11).
I balansräkningen har inte upptagits följande poster:
Mkr 1994 1993
Lån till riksbankspersonalens semesterförening 3 3
Kundfordringar, ej intäktsförda vid årsskiftet 1 1
Leverantörsfakturor, ej skuld- eller - 6
kostnadsförda vid årsskiftet
Riksbankens mynt- och medaljsamling
Valutakontrakt vid årsskiftet.
Valutor sålda på termin publiceras dels i Riksbankens kvar-
talstidsskrift, dels samtidigt med valutaflödet per den
sista bankdagen varje månad med tre månaders eftersläp-
ning. Vid årsskiftet var terminspositionen negativ och
uppgick till 145 037 mkr (142066 mkr). En marknads-
värdering av vid årsskiftet utestående valutakontrakt vi-
sar ett nedskrivningsbehov av skulden i terminspositio-
nen på 2 830 mkr (uppskrivningsbehov med 3 318 mkr).
Detta belopp redovisas som en intäkt under Omräkning
av valutakurser i resultaträkningen (se not 10).
7 Transportkostnader som tidigare var placerade under posten driftkostnader har flyttats
till posten Sedlar och mynt. Därför har summa förvaltningskostnader för nämnda poster
justerats för år 1993 och 1992.
8 Årets avskrivning på invärderade anläggningstillgångar motsvarar 53 mkr. Skillnaden
mellan årets avskrivning och kostnadsförda investeringar är 59 mkr.
53
Kreditfaciliteter
Avtal om kortsiktigt valutastöd med Federal Reserve Bank
1 New York samt med de nordiska centralbankerna gäller
ömsesidigt och uppgår till 300 miljoner USD respektive
2 000 miljoner ECU. För den senare gäller vid lämnande
av kredit 1 000 miljoner ECU per centralbank. (För Sed-
labanki Islands utgör dock motsvarande belopp 200 mil-
joner ECU respektive 100 miljoner ECU.)
Avtal om kortfristigt ömsesidigt valutastöd med två ut-
ländska centralbanker.
Standby kredit hos utländsk bank.
Redog.
1994/95 :RB1
Ansvarsförbindelser
Garantiåtaganden på 1 696 miljoner USD i Världsbanken.
Regeringen har lämnat Riksbanken garanti för täckning
av eventuella förluster.
Åtagande mot Nobelstiftelsen
Riksbanken har åtagit sig att årligen ställa medel till förfo-
gande för att utdela ett pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne.
54
Riksbankens förvaltning
Förvaltningsintäkter
Förvaltningsintäktema redovisas nedan för 1993 och 1994 uppdelade på fem
huvudområden. I tabellen redovisas även budget för 1994. Förvaltningsintäk-
tema uppgick 1994 till 131 mkr.
Redog.
1994/95 :RB1
|
Huvudintäktsslag, mkr |
Utfall 1994 |
Budget 1994 |
Utfall 1993 |
|
Affärsverksamhet, |
16 |
16 |
17 |
|
premieobligationer m.m. | |||
|
Affärsverksamhet, sedlar och mynt |
80 |
68 |
66 |
|
ADB-tjänster |
4 |
3 |
3 |
|
Hyror m.m. |
5 |
7 |
9 |
|
Övrigt |
26 |
20 |
35 |
|
Summa förvaltningsintäkter |
131 |
114 |
130 |
Affärsverksamheten med premieobligationer m.m.
Riksbanken medverkar vid försäljning av premieobligationer, vid inlösen av
tidigare premielån, avstämpling av vinster m.m. Intäkterna under året uppgick
till 16 mkr (17 mkr).
Affärsverksamheten med sedlar och mynt
Intäkter från utförda tjänster till post, banker med flera kunder uppgick till 80
mkr (66 mkr). Det är främst affärsverksamheten med sedlar som ökat mer än
beräknat.
ADB-tjänster
Intäkterna avser främst avgifter från banker m.fl. för deltagande i Riksban-
kens system för clearing och interbankbetalningar. Intäkterna uppgick 1994
till 4 mkr (3 mkr).
Hyror m.m.
I flera av Riksbankens kontor hyrs delar av lokalerna ut till externa hyresgäs-
ter. Hyresintäkterna samt ersättning för lokalvårdstjänster uppgick 1994 till
5 mkr (9 mkr).
Övriga förvaltningsintäkter
Bland övriga förvaltningsintäkter redovisas bland annat utdelning på Riks-
bankens aktieinnehav i BIS, 18 mkr och AB Tumba Bruk, 4 mkr. Under 1993
ingick här också intäkt med 14 mkr för skrotförsäljning av 10-öresmynt.
55
Förvaltningskostnaderna redovisas nedan uppdelade på tre huvudområden. I
tabellen redovisas även budget för 1994. Under året har fullmäktige tagit be-
slut om ytterligare inköp av sedlar med 5 mkr. Vidare har fullmäktige anvisat
ytterligare 8 mkr till ett minnesmynt. I redovisningen av budget 1994 nedan
inkluderas dessa 13 mkr.
Förvaltningskostnaderna uppgick 1994 till 598 mkr, vilket motsvarar 88
procent av budget. Det är främst personalkostnaderna och investeringarna
som blivit lägre än budget.
Redog.
1994/95 :RB1
|
Huvudkostnadsslag, mkr |
Utfall 1994 |
Budget 1994 |
Utfall 1993' |
|
Driftkostnader | |||
|
Personal |
264 |
277 | |
|
Information, representation |
5 |
5 | |
|
Transport, resor |
13 |
13 | |
|
Konsulter, övriga tjänster |
17 |
24 | |
|
Maskiner, inventarier |
6 |
6 | |
|
Kontorskostnader |
14 |
14 | |
|
Fastighetsdrift |
23 |
26 | |
|
ADB-drift |
22 |
27 | |
|
Betalningstjänster |
12 |
18 | |
|
Ekonomipris, donationer m.m. |
23 |
26 | |
|
Summa driftkostnader |
399 |
436 |
3632 |
|
Sedlar och mynt |
87 |
89 |
1182 |
|
Investeringar |
1123 |
155 |
67 |
|
Summa förvaltningskostnader |
598 |
680 |
548 |
Personal
Personalkostnaden för 1994 uppgick till 264 mkr. I grundlön har 156 mkr
utbetalats. Pensioner och sociala avgifter uppgick till 80 mkr. Anledningen
till att personalkostnaderna blivit lägre än budgeterat är främst att ett stort
antal vakanser inte återbesatts under året i avvaktan på resultatet av den på-
gående översynen av verksamhet och kompetens, HK-95. För år 1994 upp-
gick antal budgeterade årsarbetskrafter till 835. Den faktiska bemanningen
under året har dock endast motsvarat ca 800 årsarbetskrafter.
1 Kontoplanen har ändrats mellan 1993 och 1994 varför jämförelser endast sker på to-
talnivå.
2 Transportkostnader som tidigare var placerade under posten driftkostnader har flyttats
till posten Sedlar och mynt. Därför har summa förvaltningskostnader för nämnda poster
justerats för år 1993 och 1992.
' Årets avskrivning på invärderade anläggningstillgångar motsvarar 53 mkr. Skillnaden
mellan årets avskrivning och kostnadsförda investeringar är 59 mkr.
56
Information, representation
I informationskostnaden ingår kostnader för Riksbankens löpande publikatio-
ner (förvaltningsberättelse, årsbok, kvartalstidskrift samt Finansmarknaden),
särskilda informationsprojekt, personaltidningen Bancoposten m.m.
Resor, transport
Kostnader för resor, och transport har ökat de senaste åren och uppgick 1994
till 13 mkr.
Konsulter, övriga tjänster
Kostnaderna uppgår till 71 procent av budget. Den största delen av konsult-
kostnaderna hänför sig till ADB-verksamheten. Av de budgeterade kostna-
derna för 1994, 24 mkr, avser ca 18 mkr ADB-verksamheten. Kostnaderna
för dessa har dock endast uppgått till 11 mkr under 1994 beroende på att insat-
ser av egen personal kunnat ske i större utsträckning än planerat och senare-
läggning av vissa insatser.
Maskiner och inventarier
Kostnaderna för reparationer och mindre anskaffningar av maskiner och in-
ventarier uppgår till 6 mkr vilket överensstämmer med budget för 1994.
Fastighetsdrift
Här återfinns kostnader för drift och underhåll av byggnader och installationer
i säkerhetsanläggningar. Kostnaderna har blivit lägre än budgeterat 1994 bl.a.
på grund av lägre hyreskostnader än beräknat.
Kontorskostnader
Kostnader för kontorsmaterial, telefon, telex, porto m.m. uppgår till 14 mkr
vilket motsvarar budget.
ADB-drift
Kostnader för programvara, kommunikation, förbrukningsmaterial, externa
tjänster m.m. har under året uppgått till 22 mkr vilket motsvarar 81 procent
av budget. En anledning till den lägre kostnaden är att vissa planerade ADB-
investeringar inte genomförts och att därmed sammanhängande driftkostna-
der uteblivit.
Betalningstjänster
Under betalningstjänster redovisas kostnader för bland annat depå- och kon-
toavgifter, kommunikationskostnader samt kostnader för portföljförvaltning.
Fr.o.m. 1993 redovisas kostnaderna för mäklararvoden inte som tidigare un-
Redog.
1994/95:RB1
57
der rubriken förvaltningskostnader utan i stället bland utrikesrörelsens ränte-
kostnader. Kostnaderna under 1994 har uppgått till 12 mkr mot budgeterade
18 mkr. Anledningen till den lägre kostnaden är främst att färre externa förval-
tare för valutareserven har anlitats än planerat.
Ekonomipris, donationer m.m.
Nobelstiftelsens ekonomipris, budgeterat till 13 mkr, ingår i förvaltningskost-
naderna från och med år 1994. Vidare belastas 1994 av 10 mkr, bidrag till
investering i nya lokaler för Myntkabinettet.
Sedlar och mynt
Totalkostnaden 1994 för sedlar och mynt uppgick till 87 mkr, varav 73 mkr
avser sedelkostnader och 14 mkr kostnader för mynt.
Totalt budgeterades 155 mkr för investeringar under 1994. Detta var betydligt
mer än normalt beroende på bl.a. byggande av nytt hus i Mölndal och på be-
hov av investeringar i nya ADB-system.
De totala investeringarna har uppgått till 112 mkr och underskrider därmed
budgeten med 43 mkr. Fastighetsinvesteringama budgeterades till 109 mkr
men uppgår endast till 81 mkr. Orsaken är främst att vissa fastighetsinveste-
ringar måst skjutas framåt i tiden på grund av tidsbrist. Detta gäller bl.a. vissa
kostnader i Mölndal och investeringar i säkerhetsanläggningar samt ombygg-
nader på huvudkontoret.
ADB-investeringama budgeterades till 33 mkr men uppgår endast till ca
14 mkr. En av förklaringarna är att frågan om ett nytt front-office-system skju-
tits på framtiden. En annan är att bytet av IBM-maskin blivit billigare än bud-
geterat.
Fullmäktige beslutade den 26 januari 1995 att låta invärdera under tidigare år
anskaffade anläggningstillgångar i balansräkningen per 1994-12-31 och
uppta dessa till bokfört värde tillsammans med de anskaffningar som gjorts
under 1994. Nya kostnadsredovisningsprinciper skall gälla från och med
1995-01-01 innebärande att anläggningstillgångar upptas i balansräkningen
löpande och att avskrivningar sker kvartalsvis enligt plan.
De nya principerna innebär att Riksbanken får ett renodlat driftsutfall vilket
omfattar driftkostnaderna inklusive årliga avskrivningar.
Redog.
1994/95 :RB1
58
Redog.
1994/95 :RB1
Riktlinjer för disposition av Riksbankens resultat
Fullmäktige i Riksbanken fastställde i 1988 års förvaltningsberät-
telse riktlinjer för Riksbankens bokslutsdispositioner och inleverans
till statsverket.
Eftersom Riksbankens tillgångar och skulder värderas till marknads-
värden, kan det inträffa att resultatet ett visst år påverkas mycket kraf-
tigt av stora ränte- eller valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet
i inleveransen till statsverket skall 80 procent av det genomsnittliga re-
sultatet före bokslutsdispositioner under den senaste femårsperioden
ligga till grund för beräkningen av inleveransen till statsverket. Belop-
pet avrundas till närmaste 100-tal mkr. Till dispositionsfonden skall
årligen avsättas 10 procent av samma underlag under förutsättning att
innevarande års vinst före bokslutsdispositioner är minst lika stor som
ovan framräknade avsättning. Återstoden av årets resultat efter dessa
åtgärder avsätts till eller upplöses ur en resultatutjämningsfond.
Den resultatpåverkan som uppkommer vid en eventuell uppskriv-
ning/nedskrivning av kronans värde skall inte påverka det årsgenom-
snitt som läggs till grund för inleveransen till statsverket.
Till statsverket skall, förutom den del av Riksbankens resultat som
redovisats ovan, även inlevereras en avkastning på s.k. särskilda räk-
ningar i Riksbanken. På dessa medel erhåller statsverket från och med
1988 ränta motsvarande räntan på sexmånaders statsskuldväxlar.
Denna ränta redovisas som en räntekostnad i Riksbankens resultaträk-
ning och beloppet ingår bland övriga inhemska skulder i balansräk-
ningen. Under januari månad efter bokslutsåret överförs denna ränta
till statsverket. Statsverkets avkastning minskar årligen i och med att
inga nya insättningar görs på dessa räkningar. Nu innestående medel
på dessa räkningar beräknas vara utbetalda till kontoinnehavama före
1996 års utgång.
Förslag beträffande Riksbankens resultat år 1994
Enligt ovan redovisade riktlinjer för dispositionen av Riksbankens resultat
skall det årsgenomsnitt som läggs till grund för inleveransen till staten inte
påverkas av en eventuell upp- eller nedskrivning av kronans värde eller av
valutakurseffekter som en följd av en växelkursregim med flytande krona. Av-
sikten härmed är att inte ta i anspråk ett resultat som uppkommit genom större
valutakursomvärderingar av tillgångar och skulder.
Riksbankens resultat 1994 före bokslutsdispositioner exklusive valutakur-
seffekt uppgår till -12 449 mkr. Detta resultat läggs till grund för beräkningen
av inleveransen till statsverket.
59
|
Resultat före |
Inleverans till staten | |
|
1990 |
11 945 mkr |
7 000 mkr |
|
1991 |
13 410 mkr |
7 700 mkr |
|
1992 |
3 418 mkr |
7 300 mkr |
|
1993 |
22 713 mkr1 |
9 500 mkr |
|
1994 |
-12 449 mkr1 |
6 200 mkr (förslag) |
Eftersom årets resultat var negativt måste en upplösning ske av resultatutjäm-
ningsfonden med 18 649 mkr i syfte att kunna genomföra nedan nämnda bok-
slutsdispositioner. För perioden 1990-1994 är det genomsnittliga resultatet
före bokslutsdispositioner 7 807 mkr och 80 procent av detta, avrundat till
närmaste hundratal mkr, är 6 200 mkr. Förslaget är att detta belopp skall inle-
vereras till staten. Då Riksbanken redovisade en förlust före bokslutsdisposi-
tioner får detta till följd att ingen avsättning utöver verksamhetens valutakur-
seffekt, 2 394 mkr, föreslås ske till dispositionsfonden. Utöver den föreslagna
inleveransen på 6 200 mkr erhåller staten ränta på s.k. särskilda räkningar i
Riksbanken (medel på investeringskonton m.m.). Denna uppgår för 1994 till
90 mkr (161 mkr) och har inbetalts till statskassan under januari 1995.
Om Riksbankens förslag till inleverans av årets resultat bifalls kommer så-
ledes totalt 6 290 mkr att överföras till statsverket under budgetåret
1995/1996.
1 Justerat för årets valutakurseffekt.
60
I samband med Riksbankens 300-årsjubileum instiftade banken 1968 ett pris
i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Priset utdelas årligen till den
eller de personer som inom ekonomisk vetenskap utfört ett arbete av den
framstående betydelse som avses i Alfred Nobels den 27 november 1895 upp-
rättade testamente. Priset utdelas av Kungliga Vetenskapsakademien enligt de
grunder som gäller för utdelandet av de genom testamentet instiftade Nobel-
prisen och prisbeloppet överensstämmer med det för dessa pris fastställda be-
loppet.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne utdela-
des 1994 till professor John C. Harsanyi, University of Califomia, Berkeley,
USA, dr John F. Nash, Princeton University, New Jersey, USA och professor
dr Reinhard Selten, Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität, Bonn, Tysk-
land för deras banbrytande analys av jämvikter i teorin för icke-kooperativa
spel.
John Nash införde distinktionen mellan kooperativ spelteori, som behand-
lar spel i vilka man kan träffa bindande överenskommelser, och icke-koopera-
tiv spelteori. För den icke-kooperativa spelteorin utvecklade Nash ett jäm-
viktsbegrepp som senare blivit kallat Nashjämvikt.
Reinhard Selten var den förste som förfinade Nashjämvikten för analys av
dynamisk strategisk interaktion. Han har vidare applicerat dessa begrepp på
analyser av konkurrens med få säljare.
John Harsanyi har visat hur man kan analysera spel med ofullständig infor-
mation och därmed lagt en teoretisk grund för det livaktiga forskningsom-
råde - informationsekonomin - som behandlar strategiska situationer då olika
aktörer inte känner varandras målsättningar.
Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande:
Redog.
1994/95 :RB1
Bilaga 1
1969 R. Frisch och J. Tinbergen
1970 P. Samuelson
1971 S. Kuznets
1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow
1973 W. Leontief
1974 G. Myrdal och F.A. von Hayek
1975 L. Kantorovich och T.C. Koopmans
1976 M. Friedman
1977 B. Ohlin och J. Meade
1978 H.A. Simon
1979 T.W. Schultz och A. Lewis
1980 L.R. Klein
1981 J. Tobin
1982 G. Stigler
1983 G. Debreu
1984 R. Stone
61
|
1985 |
F. Modigliani |
Redog. |
|
1986 |
J.M. Buchanan |
1994/95:RB1 |
|
1987 |
R.M. Solow |
Bilaga 1 |
|
1988 |
M. Allais | |
|
1989 |
R. Haavelmo | |
|
1990 |
H. Markowitz, M. Miller och W. Sharpe | |
|
1991 |
R. Coase | |
|
1992 |
G.S. Becker | |
|
1993 |
R.W. Fogel och D.C. North | |
|
1994 |
J.C. Harsanyi, J.F. Nash och R. Selten |
62
SVERIGES RIKSBANK- ORGANISATIONSPLAN
Per den 1 januari 1995
afi
‘2
§
C/2
|
a S 3 5 J O -H d X ■= ■« s tö | |
|
Ekonomiska | |
|
Internationella |
63
gotab 47581, Stockholm 1995