Prop.
1994/95:82
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Jan Nygren
(F inansdepartementet)
I propositionen föreslås att Konungariket Sveriges stadshypotekskassa un-
der vissa förutsättningar skall ha rätt att låna upp medel även efter ut-
gången av år 1994.
I propositionen föreslås vidare att Landshypotek Aktiebolag skall — till
följd av ombildningen av landshypoteksinstitutionema — omfattas av sta-
tens åtagande att banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknyt-
ning skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt tid.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 82
Prop. 1994/95:82
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................3
2 Lagtext..................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.........3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt
stöd till banker och andra kreditinstitut ..........5
3 Ärendet och dess beredning .....................6
4 Stadshypotekskassans upplåning...................6
4.1 Bakgrund ............................6
4.2 Stadshypotekskassans och Stadshypotek AB:s
framställan ...........................8
4.3 Bör stadshypotekskassan få rätt till upplåning även
efter år 1994?..........................9
5 Landshypotek AB och det statliga bankstödet..........12
6 Författningskommentarer ......................13
6.1 Lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa......................13
6.2 Lagen (1993:765)om statligt stöd till banker
och andra kreditinstitut................ 13
Bilaga 1 Stadshypoteks framställan..................14
Bilaga 2 Remissammanställning och minnesanteckningar från
den 23 september 1994 ................... 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
Prop. 1994/95:82
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa samt
- lag om ändring i lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och
andra kreditinstitut.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1992:700) om
ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall
1. äga och förvalta aktier i det
aktiebolag som har övertagit kass-
ans rörelse,
2. till utgången av år 1994 låna
upp och till aktiebolaget låna ut
medel som bolaget behöver för sin
rörelse,
3. förvalta kassans fordringar på
aktiebolaget och kassans skulder
samt
4. ombesöija att regionala lån-
tagarstämmor samt ombudsstämma
kommer till stånd.
1. äga och förvalta aktier i Stads-
hypotek Aktiebolag,
2. till och med den 31 juli 1997
låna upp medel genom utgivande
av obligationer i obligationslån
som har lagts uppföre utgången av
1994, i den omfattning och under
de förutsättningar som föreskrivs
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer,
3. till Stadshypotek Aktiebolag
låna ut medel som bolaget behöver
för sin rörelse,
4. förvalta kassans fordringar på
Stadshypotek Aktiebolag och kas-
sans skulder samt
5. ombesöija att regionala lån-
tagarstämmor samt ombudsstämma
kommer till stånd.
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 82
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Stöd kan lämnas till
1. banker med svensk oktroj och deras dotterföretag,
2. följande kreditinstitut med
statlig anknytning: Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Stads-
hypotek Aktiebolag, Sveriges all-
männa hypoteksbank, Svenska
skeppshypotekskassan, Aktiebo-
laget Svensk Exportkredit, Aktie-
bolaget Industrikredit, Lant-
brukskredit Aktiebolag och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB, och
2. följande kreditinstitut med statlig
anknytning: Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Stadshypotek
Aktiebolag, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Landshypotek Aktie-
bolag, Svenska skeppshypoteks-
kassan, Aktiebolaget Svensk Ex-
portkredit, Aktiebolaget Industri-
kredit, Lantbrukskredit Aktiebolag
och Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag, SBAB, och
3. företag som har inrättats av ett stödberättigat institut som ett led i en
rekonstruktion.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995
Prop. 1994/95:82
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (kassan) har enligt lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (kassalagen)
rätt att till utgången av år 1994 låna upp och till ett av kassan ägt
kreditaktiebolag (Stadshypotek AB) låna ut medel som bolaget behöver
för sin rörelse. Kassan och Stadshypotek AB (bolaget) har i en gemensam
framställning till regeringen den 7 september 1994 hemställt att kassan
skall få bedriva upplåning även efter 1994 års utgång, se bilaga 1.
Framställningen har remissbehandlats. En remissammanställning har
upprättats, se bilaga 2. Remissinstanserna har också fått tillfälle att
framföra synpunkter på framställningen vid ett remissmöte den 23
september 1994. Närvarande vid remissmötet var representanter för
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges
Försäkringsförbund samt kassan och bolaget. Minnesanteckningar från
remissmötet har fogats till remissammanställningen.
I lagstiftningsärendet behandlas också frågan om Landshypotek AB
skall omfattas av lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut. Denna fråga har tidigare berörts i lagstiftningsärendet om
ombildningen av landshypotek samt inför regeringens proposition om
åtgärder för att stärka det finansiella systemet (prop. 1993/94:216 resp.
1992/93:135).
Stadshypotek bildades år 1909 med statsmakternas stöd för att komma till
rätta med bristen på kapital som då rådde i bl.a. bostadssektorn. Som
säkerhet för kassans förbindelser har staten ställt en garanti, grundfonden.
Den statliga garantin var en förutsättning för kassans upplåning på den
europeiska kapitalmarknaden och utgjordes t.o.m. 1966 av statsobliga-
tioner som tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige. Obligationerna var
emellertid statens egendom och kassan erhöll ingen avkastning. Numera
utgörs den av en av Riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse.
Stadshypoteks verksamhet reglerades före den 1 januari 1993 av lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads-
hypoteksföreningar. Organisationen bestod då av stadshypotekskassan,
som var det centrala organ som svarade för upplåningen, samt 20 stads-
hypoteksföreningar, vilka svarade för utlåningen. Stadshypoteksföre-
ningamas låntagare var också medlemmar i respektive förening. På den
årliga föreningsstämman valde medlemmarna en föreningsstyrelse; en
ledamot i vaije styrelse utsågs dock av kassan. Av kassans tio styrel-
seledamöter utsågs tre av av regeringen och sex av stadshypoteksföre-
ningama. Styrelsen utsåg VD som också var styrelseledamot.
I propositionen 1990/91:190 om ombildning av stadshypotek föreslog Prop. 1994/95:82
den förra socialdemokratiska regeringen att den oiganisationsform som
tidigare gällt för Stadshypotek skulle överges. Skälen var i huvudsak
följande. De anledningar som tidigare fanns för staten att i fördelnings-
syfte och på ett specialiserat sätt ställa garantier till institut inom olika
sektorer på kreditmarknaden fanns, efter det att kreditmarknaden
avreglerats, inte längre kvar. Denna avreglering hade också medfört att
frågan om konkurrensneutralitet mellan kreditinstituten kommit i
förgrunden. Det statliga garantiåtagandet som grundfonden innebar kunde
inte anses förenligt med statens uppgift att skapa lika förutsättningar för
kreditmarknadens aktörer. Grundfonden borde därför avvecklas. Eftersom
stadshypoteksinstitutionen saknade egentlig ägare kunde det uppstå prob-
lem att vid exempelvis kapitaltäckningsbehov attrahera nytt riskkapital.
I propositionen föreslogs också att kassan, i samband med ombildningen,
skulle ställa ut en revers på 5 miljarder kronor. Anledningen härtill var
att staten genom grundfonden och gynnsamma skatteregler hade bidragit
till uppbyggandet av stadshypoteks eget kapital. Propositionen drogs
emellertid tillbaka av den tillträdande borgerliga regeringen. Våren 1992
återkom denna regering med en ny proposition (prop. 1991/92:119) som
skilde sig från den förra bl.a. genom att kassan inte längre skulle behöva
ställa ut någon revers till staten. I stället föreslogs att stadshypoteks
låntagare skulle få delta i en nyemission på fördelaktiga villkor så att
låntagarkollektivet efter ombildningen skulle äga 55 % av bolagets kapi-
tal. Därigenom överförs en betydande del av kassans och föreningarnas
förmögenhet till dem som får tilldelning av aktier. Propositionen, som i
övrigt i allt väsentligt överensstämde med det tidigare förslaget, antogs
av riksdagen genom bl.a. lagen (1992:700) om ombildning av stadshypo-
teksinsititutionen (ombildningslagen).
Ombildningsfasen ansågs vara en mycket ömtålig period för verksam-
heten. Eftersom bolaget inte kommer att ha någon grundfond som extra
säkerhet för sina emitterade obligationer kunde det befaras att bolaget
skulle anses ha sämre kreditvärdighet (rating) än kassan. På grund härav
föreskrevs i stadshypotekslagen att kassan skulle få fortsätta att bedriva
upplåning under en övergångstid. Under denna tid skulle bolaget främst
genom en nyemission ha hunnit att etablera en tillräckligt stark kapitalbas
för att helt på egna meriter kunna försvara den rating som kassan kunnat
åtnjuta. Övergångstiden begränsades till att avse tiden fram till utgången
av år 1994, bl. a. med hänsyn till Sveriges anpassning till EG (se prop
1991/92:119 s 48).
Låneskulden, som i huvudsak består av obligations- och certifikatupp-
låning, skall alltså ligga kvar i kassan och avvecklas där allteftersom
skulderna förfaller till betalning. I propositionen 1991/92:119 anfördes
att kassan borde avvecklas i ett perspektiv av högst tio år. Det förutsattes
vidare att grundfonden skulle kunna trappas ned vartefter låneskulden för-
föll.
Kassan och föreningarna har numera enligt ombildningslagen fusionera-
ts genom att föreningarna har upplösts utan likvidation och föreningarnas
1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr82
tillgångar och skulder övertagits av kassan. Vidare har kassan efter fu-
sionen överlåtit rörelsen, utom låneskulden, till ett för ändamålet bildat
aktiebolag (Stadshypotek AB).
Enligt 5 § lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa (kassalagen) meddelar regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, Riksgäldskontoret föreskrifter om grundfondens storlek samt om
de villkor i fråga om avgift och i övrigt som skall gälla för grundfonden.
Enligt 6 § samma lag får kassans sammanlagda låneskulder inte uppgå till
mer än tio gånger summan av grundfonden och kassans egna fonder.
Kassans upplåningsmöjligheter står därmed i direkt relation till grund-
fondens storlek. Grundfonden får tas i anspråk när kassan trätt i lik-
vidation om det saknas andra tillgångar som svarar för kassans för-
pliktelser. I förordningen (1992:1124) med reglemente för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa (reglementet) föreskrivs att grundfonden tills
vidare uppgår till 27 miljarder kronor. Den årliga avgift som kassan har
att betala till staten för grundfonden uppgår enligt reglementet till 0,33
procent av grundfondens belopp.
Prop. 1994/95:82
Av kassans och bolagets gemensamma framställning framgår bland annat
följande. Kassan har sedan juni 1993 övergått till upplåning genom s.k.
benchmarklån, vilket innebär att kassan emitterar mycket stora, femåriga
obligationslån med en försälj ningsperiod om cirka nio månader. Dessa
lån används för att finansiera bolagets femårsutlåning. Genom att sälja
obligationer på samma villkor som de femåriga, men först två år före för-
fellodagen, finansierar kassan bolagets tvåårsutlåning. Fördelen med
benchmarklån är att de på grund av sin stora volym är mycket likvida
och därmed mer attraktiva för investerare. Detta innebär att upplånings-
kostnadema blir lägre för emittenten.
Enligt framställningen vore det en konkurrensnackdel att per den
1 januari 1995 behöva börja om från böljan med benchmarklån i bolaget
i stället för att utnyttja redan före utgången av 1994 beslutade
benchmarklån för viss upplåning efter den 1 januari 1995. I stället borde,
enligt framställningen, femåriga kassaobligationer få emitteras under ett
redan befintligt lån t.o.m. maj 1995. Därutöver borde kassans befintliga
benchmarklån få användas för finansiering av utlåning med två års ränte-
bindningstid. Den sista upplåningen som kassan avser att göra kommer
att ske i juli 1997 då kassan avser att sälja obligationer enligt en bench-
markemission i mars 1994 till finansiering av bolagets tvåårsutlåning.
För att grundfonden skall kunna avvecklas i samma takt som förutsattes
när ombildningen beslutades kommer, enligt framställningen, kassan att
återköpa på marknaden förekommande mindre likvida obligationer utgiv-
na av kassan i samma utsträckning som benchmarkobligationer emitteras.
Bolaget skall enligt stadshypotek påbörja sin upplåning under 1995 med
egna benchmarkprogram. Bolaget, som är intresserat av att snabbt uppnå Prop. 1994/95:82
stora volymer i sin obligationsutgivning, kommer därmed att kunna bi-
träda kassan vid återköp av mindre likvida obligationer så att grund-
fonden kan avvecklas planenligt. Återköp eller utbyten av kassans äldre
obligationer kommer sålunda att ske i minst lika stor omfattning som
kassan säljer obligationer efter utgången av år 1994.
Regeringens förslag: Stadshypotekskassan skall under vissa förut-
sättningar ha rätt att låna upp medel även efter utgången av år 1994,
men längst till och med den 31 juli 1997.
Framställningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast Finansbolagens
Förening avstyrkt Stadshypoteks förslag. Föreningen har därvid anfört att
förslaget står i strid med intresset av konkurrensneutralitet samt att mo-
tiven för att ge Stadshypotek den särställning som förslaget innebär är
oklara. Sveriges riksbank har framfört att två intressen finns att bevaka
för banken i denna fråga. Å ena sidan är det angeläget att förtroendet för
den svenska kreditmarknaden och de enskilda instituten kan upprätthållas.
Från denna utgångspunkt förefaller de föreslagna förändringarna rimliga.
Ä andra sidan framhåller Riksbanken att det är angeläget att statsmakter-
na i sin relation till kreditmarknadens aktörer agerar konkurrensneutralt
så att effektiviteten på marknaden upprätthålls. Den utvidgning av den
statliga garantin som föreslås i skrivelsen är från denna utgångspunkt
tveksam. Riksbanken pekar också på att behovet av den föreslagna åtgär-
den inte är helt klarlagt i framställan. Riksbanken menar att de marknads-
vårdande argumenten i detta fall väger lättare än farhågorna för konkur-
renssnedvridande effekter. En lösning bör därför enligt Riksbanken
prövas där kassan ges rätten att låna i eget namn intill den 31 december
1995. Flera remissinstanser — däribland Riksgäldskontoret, Finansinspek-
tionen och Svenska Bankföreningen — har understrukit vikten av att
grundfonden inte skall avvecklas i långsammare takt än om lagändringen
inte hade ägt rum. Övriga remissinstanser har inte haft något att erinra
mot bifall till förslaget eller har avstått från att yttra sig.
Skälen för regeringens förslag: Såsom anfördes av föredragande stats-
rådet i regeringens proposition 1991/92:119 om ombildning av Stads-
hypotek m.m. är ombildningen av stadshypoteksorganisationen en unik
företeelse och rör en säregen organisationsform. I propositionen uttalades
att den övergripande och främsta målsättningen för en förändring av
Stadshypoteks organisation borde vara att ge Stadshypotek, som en fri-
stående och konkurrensfrämjande långivare på kreditmarknaden, var- Prop. 1994/95:82
aktiga förutsättningar att, på motsvarande villkor som övriga kredit-
institut, konkurrera på kreditmarknaden.
Det finns ett starkt samhällsekonomiskt intresse av att ha en likvid och
därmed väl fungerande obligationsmarknad. Det benchmarkprogram som
kassan nu har initierat och som är avsett att fullföljas av bolaget, är väl
ägnat att främja den svenska obligationsmarknaden. Marknadsvårdande
skäl talar därför starkt för en utvidgad upplåningsrätt för kassan, något
som understrukits av flera remissinstanser, däribland Riksbanken, Finans-
inspektionen och Riksgäldskontoret.
Genom ombildningslagen förutsattes emellertid att kassans skuldmassa
skulle avvecklas successivt i ett perspektiv av högst tio år. Därigenom
skulle statens engagemang genom grundfonden kunna trappas ned i mot-
svarande mån. En förlängd upplåningsrätt enligt det benchmarkprogram
som beslutades först efter ombildningslagens tillkomst bör komma ifråga
endast om dessa intentioner inte sätts åt sidan.
Kassan och bolaget har i en bilaga till sin framställning1 redovisat en
förfallostruktur för dess utestående obligationsskuld. Det framhålls att
skuldavvecklingen enligt denna plan kommer att ske oavsett om den före-
slagna lagändringen kommer till stånd eller ej. Bolaget förutsätts näm-
ligen köpa tillbaka äldre av kassan utgivna obligationer i samma omfatt-
ning som kassan ger ut nya obligationer efter utgången av år 1994. Åter-
köpen skall ske genom att bolaget erbjuder obligationsinnehavama att
byta ut sina äldre obligationer mot nya som bolaget ger ut. Grundfonden
kommer därmed att kunna avvecklas i samma takt som förutsattes då om-
organisationen beslutades. I och med att awecklingsplanen sålunda inte
skulle påverkas av en förlängd upplåningsrätt för kassan är förslaget i sig
inte ägnat att medföra någon snedvridning av konkurrensen. Förslaget
innebär inte någon avvikelse från de intentioner som kom till uttryck vid
ombildningslagens tillkomst. Regeringen vill dock särskilt understryka
vikten av att kassan och bolaget lever upp till de föresatser som nu redo-
visats beträffande oförändrad awecklingstakt av kassans skuld.
Riksgäldskontoret har föreslagit att lagtexten utformas så att det klart
framgår att nyupplåningen efter utgången av år 1994 skall motsvaras av
uppköp av äldre obligationer. Regeringen anser emellertid att efterlevna-
den av kassans awecklingsplan kan säkerställas tillfredsställande genom
att regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bemyndigas
att närmare föreskriva i vilken omfattning och på vilka villkor kassan
skall kunna låna upp medel under en förlängd övergångsperiod. Sådana
föreskrifter bör ta sin utgångspunkt i den skuld som kassan har vid ut-
gången av år 1994. Då kan det fästställas i vilken takt skuldförbindel-
serna kommer att förfalla till betalning. Det innebär också att det kan av-
göras i vilken takt grundfonden skulle kunna avvecklas. De föreskrifter
som då kan utfärdas bör ta sikte på att kassans fortsatta upplåning — som
'Kassan och bolaget har efter det att framställan gjordes gett in en reviderad bilaga,
som här tas in som bilaga 1 till framställningen.
10
bara skall få grundas på benchmarkobligationslån som lagts upp redan Prop. 1994/95:82
före den tidpunkten — inte skall få rubba avvecklingen av kassans skuld
och grundfonden. Kassans upplåning efter den 1 januari 1995 skall alltså
aldrig få leda till att kassans skuld vid någon tidpunkt därefter är högre
än den skulle ha varit om upplåningen upphört i enlighet med den nu
gällande lydelsen av upplåningsbestämmelsen i stadshypotekslagen.
Om den utestående skuldens sammansättning förändras genom att
obligationer med kort återstående löptid byts mot sådana med längre
skulle effekten kunna bli att awecklingstakten dämpas längre fram i
tiden. Regeringen (eller den myndighet regeringen bemyndigat) bör vid
utövandet av föreskriftsmakten uppmärksamma detta problem och följa
de åtgärder som kassan och bolaget vidtar för att försäkra sig om att en
ändrad förfellostruktur inte kommer att innebära att någon avvikelse sker
från awecklingsplanen.
Sverige har i och med EES-avtalet (artikel 61) förbundit sig att inte ge
statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen i vissa
fall. En förlängd upplåningstid för kassan kommer, enligt vad som nyss
anförts, inte att påverka avvecklingen av grundfonden. Följaktligen inne-
bär förslaget inte någon ändring av sådana förhållanden som avses med
den nämnda avtalsbestämmelsen.
Mot bakgrund av det anförda framstår det som troligt att kassan hade
tillerkänts en förlängd tid för upplåning om dess benchmarkprogram hade
varit känt för lagstiftaren vid kassalagens tillkomst. En ändring bör därför
göras i kassalagen av innebörd att kassan, på de villkor som angetts
ovan, får rätt att låna upp medel för sin rörelse även efter 1994 års ut-
gång, dock längst till och med den 31 juli 1997 och endast i lån som
lagts upp före utgången av 1994. Enligt regeringens uppfattning bör före-
skriftsmakten som regeringen föreslås få, utnyttjas så att upplåning på
löptider längre än omkring två år, i enlighet med Stadshypoteks fram-
ställan, inte får ske efter maj 1995.
Som nämnts ovan föreslog den förra socialdemokratiska regeringen i
den proposition som lades fram under våren 1991 att kassan skulle ställa
ut en revers på 5 miljarder kronor till staten i samband med ombildning-
en av stadshypoteksinstitutionema. Propositionen drogs dock tillbaka av
den borgerliga regeringen. Riksdagen fettade i stället ett beslut som
innebär att en betydande del av kassan och föreningarnas förmögenhet
överförs till dem som får tilldelning av aktier i samband med bolagets
nyemission. Den statliga grundfonden och de gynnsamma skatteregler
som stadshypoteksinstitutionen har åtnjutit har i betydande mån bidragit
till uppbyggnaden av institutionens eget kapital. Mot den bakgrunden,
och med tanke på dagens statsfinansiella läge, finns det starka skäl att
beklaga den valda lösningen. Regeringens inställning i den frågan innebär
emellertid inte att det finns skäl för att avstå från den nu föreslagna
lagändringen.
Kassan kommer att behålla en betydande aktiepost i bolaget under av-
vecklingsperioden. Det ankommer på riksdagen att, när kassans låneskuld
väl har avvecklats, besluta om fördelningen av kassans överskott.
11
Prop. 1994/95:82
Regeringens förslag: Landshypotek Aktiebolag skall omfattas av
banks tödslagen.
Landshypoteksinstitutionen och Stadshypotek har i mångt och mycket
en likartad historia. Landshypotek består sålunda fram till ombildningen
den 1 januari 1995 av ett centralt organ som svarar för upplåningen,
Sveriges allmänna hypoteksbank (hypoteksbanken), samt tio landshypo-
teksföreningar som sköter utlåningen. Liksom i stadshypotekskassan sker
hypoteksbankens upplåning med stöd av en statlig grundfond. Genom
lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen beslutades
följande omorganisation (prop. 1993/94:216). De tio landshypoteksföre-
ningama skall ombildas till en ekonomisk förening vilken tillskjuter sin
rörelse som apportegendom till ett av föreningen bildat aktiebolag (kre-
ditmarknadsbolag) mot att föreningen erhåller samtliga aktier i bolaget.
Hypoteksbanken skall överlåta sin rörelse, utom obligationsskulden och
övrig upplåning, till kreditmarknadsbolaget. Fram till halvårsskiftet 1997
får hypoteksbanken fortsätta att låna upp medel med stöd av grundfon-
den. Sedan den utestående obligationsskulden så småningom har avveck-
lats skall banken likvideras.
Enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kredit-
institut (bankstödslagen) kan stöd lämnas till bl. a. hypoteksbanken lik-
som Stadshypotekskassan och det nybildade kreditaktiebolag som skall
fortsätta stadshypoteksinstitutionens verksamhet, det vill säga Stadshypo-
tek AB. I regeringens proposition 1992/93:135 anförde föredragande
statsrådet att skälet härför var att dessa institut, liksom vissa andra med
statlig anknytning, har en särskild roll att fylla när det gäller att till-
godose samhällets behov av långsiktiga krediter. Statsrådet konstaterade
vidare att något förslag om ombildning av hypoteksbanken då ännu inte
hade presenterats. Han såg emellertid inte anledning till någon annan be-
dömning än att det institut som skall träda i hypoteksbankens ställe —
precis som Stadshypotek AB — skall omfattas av bankstödet. Denna upp-
fattning kom senare till uttryck även i regeringens proposition
1993/94:216 om ombildningen av Landshypotek. Det kreditmarknadsbo-
lag (Landshypotek Aktiebolag) som förutsattes i propositionerna är nu
under bildande. Bolaget planerar att påböija sin verksamhet den 1 januari
1995. Bankstödslagen bör nu ändras så att även Landshypotek Aktiebolag
skall kunna komma i fråga för statligt bankstöd.
12
Prop. 1994/95:82
1 §
Enligt paragrafens andra punkt får kassan rätt att även efter utgången av
år 1994 låna upp medel genom att ge ut obligtioner enligt redan före
1995 upplagda emissionsprogram. Såsom anförts ovan under avsnitt 4.3
kommer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela närmare föreskrifter beträffande omfattningen av och förutsätt-
ningarna för denna utvidgade upplåningsrätt. Vid utfärdandet av dessa
föreskrifter skall särskilt beaktas vikten av att kassans obligationsskuld
inte avvecklas i en långsammare takt än vad som hade varit fallet om
förevarande lagförslag inte hade kommit till stånd.
Det aktiebolag som överstigit kassans rörelse har namngivits (Stads-
hypotek Aktiebolag).
3 §
I paragrafens andra punkt har Landshypotek Aktiebolag fogats till kretsen
av de kreditinstitut som kan komma i fråga för det statliga stöd som lagen
avser.
13
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa ("Kassan”) har bl.a. till upp-
gift att "till utgången av år 1994 låna upp och till Stadshypotek AB låna
ut medel som bolaget behöver för sin rörelse" (1 § lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa). Detta Kassans ändamål till-
kom efter en framställning från Stadshypoteks sida under den process
som ledde fram till ombildningslagstiftningen. Stadshypoteks förslag, som
refereras på sid 47 i ombildningspropositionen (1991/92:119), baserades
på ett antagande om att Stadshypotek AB under en övergångstid för sin
funding var i behov av det stöd som ligger i en statlig grundfond. Därför
föreslogs att Kassan skulle få fortsätta emittera obligationer under ytter-
ligare tre år. Medlen som inflöt skulle vidareutlånas till Stadshypotek AB
på oförändrade villkor.
I propositionen gav föredragande statsrådet detta förslag sitt stöd, men
anförde att arrangemanget — bl.a. av hänsyn till Sveriges anpassning till
EG — borde begränsas till två år. Riksdagen beslutade i enlighet med
propositionen.
Sedan april 1992, då propositionen daterades, har mycket hänt som i
och för sig skulle kunna föranleda en framställning om utvidgad över-
gångstid beträffande funding genom Kassan. Stadshypotek har dock av
egen kraft och med intakt eget kapital tagit sig igenom den finanskris,
som skakat det finansiella systemet i dess grundvalar. Stadshypotek AB
känner numera, med stöd av den resultatomsvängning som rapporterats
per 1994-06-30 och den nyemission om 3 mdkr som i dagarna offentlig-
gjorts, full tillförsikt inför att påbölja upplåning i eget namn från januari
1995.
I stället skall i denna skrivelse redovisas skäl for en lagändring av tek-
nisk natur, syftande till att åstadkomma en smidigare stafettväxling
mellan emittentema. Skrivelsen är betingad av omständigheter som ej var
kända vid tidpunkten för ombildningspropositionens tillkomst.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
Kassan emitterar sedan juni 1993 s k benchmarklån. Dessa är mycket
stora lån, emitterade med ca nio månaders mellanrum. Vaije lån kan nå
upp till volymer på 40-50 mdkr. Planering har skett för att upprätthålla
endast sex utestående lån som täcker hela löptiden från ett till fem år.
Systemet är helt utbyggt genom lånen 1549 och 1552, som emitteras nu
i höst.
Syftet med benchmarklånen är att ge förutsättningar för en väl funge-
rande marknad. Obligationer ur dessa lån är, till skillnad mot äldre
14
obligationstyper, mycket likvida. Market makers ställer tvåvägspriser i Prop. 1994/95:82
lånen och till lånen hör en väl fungerande terminsmarknad. Bilaga 1
För Stadshypoteks del var Riksbankens beslut att starta en repomarknad
i bostadsobligationer av avgörande betydelse för beslutet om övergång till
denna nya emissionsteknik. För att kunna omfattas av denna marknad var
Stadshypotek tvunget att övergå till benchmarklån.
Kassan har enligt det niomånadersschema som lagts fast daterat nästa
femåriga benchmarklån (nr 1552) december 1994/december 1999. Lånet
har emitterats i augusti 1994 och säljs 4’/i månader före och 4Vi månader
efter lånets datering för finansiering av femårig utlåning.
För Stadshypotek vore det en stor nackdel att inte kunna utnyttja detta
lån för upplåning även efter 1995-01-01. Detta lån skulle kassan därför
vilja sälja fram till slutet av april 1995. Därefter lägger Stadshypotek AB
upp nästa femåriga benchmarklån som dateras september 1995/september
2000 ("nr 1553").
Kassan finansierar även tvåårsutlåning genom att sälja redan utelöpande
femåriga benchmarklån med ca två års återstående löptid. Genom att an-
vända redan utelöpande lån blir lånevolymen i respektive lån större och
prissättningen bättre. Därför vill Kassan kunna fortsätta att sälja redan
utelöpande obligationslån för tvåårsfinansiering.
En aktiv skuldförvaltning kräver också att Stadshypotek kan använda
sig av repomarknaden, vilket innebär att Kassan önskar kunna sälja nya
benchmarkobligationer för senare återköp. Sådana "repor" kan endast
göras med obligationer ur de öppna benchmarklånen.
Stadshypotek önskar sålunda, för att undvika att emittentbytet leder till
att den uppbyggda likviditeten förstörs, får till stånd en lagändring som
möjliggör en flexibel övergång från upplåning i Kassan till upplåning i
bolaget. Förutsättningen är därvid att Kassans skuld ej skall öka utan
minska enligt plan.
Kassan kommer därför helt upphöra med att lägga upp nya lån efter
1995-01-01. Däremot önskas tillåtelse till fortsatt försäljning av obliga-
tioner ur benchmarklån som öppnats före detta datum till ca två år före
lånens förfall. Kassan skall i gengäld återköpa äldre illikvida obligationer
i minst samma omfattning som den emitterade volymen nya obligationer.
Grundfonden skulle därigenom kunna nedsättas i minst samma takt som
följer av en "naiv" förfällomodell (se bilaga l)1.
'Kassan och bolaget har efter det att framställan gjordes gett in en reviderad bilaga,
som här tas in som bilaga 1 till framställningen.
15
Enligt nu redovisad modell skulle Stadshypotek ABs första emitterade
femårslån 1553 kunna dateras september 1995 och böija säljas i maj
1995. Följande lån utgivna av Kassan vore emellertid enligt här angiven
princip tillåtna att säljas även efter 1995-01-01.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
Tabell 1
|
Lån |
Datering |
Försäljnings- |
Finansiering av |
|
Kassan | |||
|
1552 |
dec 94-dec 99 |
t o m 15 maj 1995 |
5 år |
|
1548 |
dec 93-dec 96 |
t o m 15 maj 1995 |
2 år |
|
1549 |
sept 94-sept 97 |
15 maj 95-jan 96 |
2 år |
|
1550 |
juni 93-juni 98 |
feb 96-okt 96 |
2 år |
|
1551 |
mars 94-mars 99 |
nov 96-juli 97 |
2 år |
För att begränsa den tid som Kassan säljer de gamla benchmarklånen
skulle det sista lånet som såldes efter januari 1995, om så befinns
intressant, vara 1551. Det skulle kunna användas för att finansiera
tvåårsutlåning nov 96-juli 97. Tvåårsupplåning därefter fr o m aug 97-
april 98 skulle då hanteras med upplåning i aktiebolaget i form av en mix
av treårsupplåning (1553) och ettårig certifikatupplåning eller utlandslån.
Därmed skulle halvårsskiftet 1997 kunna vara den sista tidpunkten då
obligationer ur något benchmarklån, emitterat av Kassan, såldes.
Stadshypotek AB skulle för att biträda med avvecklingen av Kassans
obligationsportfölj enligt bilaga 1 och för att snabbt nå stora volymer i
sina egna benchmarklån anmoda Kassan att köpa upp mindre likvida
äldre obligationslån utgivna av Kassan, och betala dessa med likvid från
nya benchmarklån/certifikat utgivna av Stadshypotek AB. Vidare skulle
Stadshypotek AB, i likhet med vad Kassan gör f n, fortsätta att erbjuda
innehavare av räntejusteringslån byte mot bolagets femåriga benchmark-
lån i samband med den sista räntejusteringen.
Genom nu redovisade åtgärder kan garanteras att Kassans skuld per
30/6 vaije i bilaga 1 angivet år understiger de i bilagan för respektive år
angivna nivåerna.
Stadshypotek utvecklade under 1991 en marknad for OM-clearade Caisse-
terminaler, syntetiska ränteinstrument där de leveransbara värdepapperen
är specifika obligationer vid vaije terminskontrakt. Det finns två termi-
ner, en för tvååriga obligationer benämnd CT 2 och en för femåriga, CT
5.
Till följd av ovanstående förslag skulle följande obligationslån kunna
vara leveransbara i CT 2 under perioden 1994-1998 samt CT 5 under
perioden 1994-1995.
16
Terminsmarknad (OM), leveransbara obligationer
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
Tabell 2
|
CT2 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
CT 5 1994 |
1995 | |
|
MAR |
1547 |
1548 |
1550 |
1551 |
1552 |
1551 |
1552 |
|
JUN |
1547 |
1549 |
1550 |
1551 |
"1553" |
1551 |
1552 |
|
SEP |
1548 |
1549 |
1550 |
1552 |
"1553" |
1551 |
"1553" |
|
DEC |
1548 |
1549 |
1551 |
1552 |
"1553" |
1552 |
"1553" |
Lagändring
Det kan diskuteras huruvida den ovan föreslagna övergångsmodellen
ryms inom nuvarande lagstiftning eller ej. Kassalagens första paragraf
synes endast vara formulerad med sikte på att förhindra en vidare upp-
låningsexpansion med stöd av den statliga grundfonden. Någon närmare
ledning för Kassans aktiva skuldförvaltning innehåller lagen inte heller.
Ett visst tolkningsutrymme kunde därför i och för sig sägas föreligga.
Stadshypotek kan emellertid inte i sin obligationshantering ta några risker
vad gäller emissionsverksamhetens laglighet. Slutsatsen av detta måste
därför bli att ett behov av laganpassning föreligger. Noteras kan även att:
1. Den föreslagna övergångsmodellen ger en för marknaden mycket
smidig övergång mellan såväl Kassans och Stadshypotek AB:s bench-
marksystem som den därtill hörande terminsmarknaden med vidhängande
leveransbara obligationer.
2. Det vore en väsentlig konkurrensnackdel att behöva byta ut bench-
marksystemet och skapa en ny serie av tvååriga obligationslån som blir
små och mindre likvida.
3. EES-avtalet innebär inte att det är förbjudet att använda grundfon-
den som stöd för upplåningen under en övergångsperiod. Det viktiga är
att inga nya lån läggs upp med stöd av fonden och att den statliga garan-
tin avvecklas som förutsatts.
4. Om Stadshypotek AB:s obligationer får samma rating och värderas
som Kassans innebär modellen ingen konkurrensfördel. Om bolagets ob-
ligationer skulle få en sämre rating så kostar återköpen bolaget pengar,
med bolaget vinner dock likviditetsfördelen.
5. Även om nu föreslagen lagändring är av i huvudsak teknisk natur
är det av stor betydelse för bolaget att inte behöva inleda emissionsverk-
samheten från en nollpunkt utan i stället kunna på ett smidigt sätt fortsätta
och dra fördel av den emissionsverksamhet som byggts upp av Kassan
under lång tid.
17
Hemställan
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
Stadshypotek har ett icke obetydligt marknadsansvar för såväl Kassans
utestående skuld som uppbyggandet av Stadshypotek AB:s skuld efter års-
skiftet 1994/95. Det är Stadshypoteks fästa övertygelse att ovanstående
förslag uppfyller marknadens krav och förväntningar samt möjliggör en
smidig, kostnadseffektiv och konkurrensneutral öveigång från upplåning
i Kassan till upplåning i Stadshypotek AB. Mot denna bakgrund hem-
ställer styrelserna för Kassan och Stadshypotek AB om att regeringen
föreslår riksdagen ändra Kassalagen i enlighet med vad som skisseras i
bilaga 2. Uppdraget att utforma detalj föreskrifter, avseende bl. a. den
planmässiga minskningen av Kassans obligationsskuld, bör anförtros åt
F inansinspektionen.
18
Bilaga 1
Avveckling av Kassans skuld och grundfonden
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
Nedanstående tabell utvisar hur Kassans skuld avvecklas samt hur grund-
fonden kan sättas ner efter 1994-12-31. Modellen bygger på faktiska siff-
ror per 30 september 1994. En oförändrad utlåningsstock har antagits för
resten av 1994, ingen omfördelning mellan kort och lång utlåning samt
att fördelningen mellan olika löptider på den långa utlåningen följer det
senaste årets mönster. All upplåning finansieras av Kassan fram till års-
skiftet 1994/1995 därefter sker all upplåning i Stadshypotek AB.
Kassans skuld, Grundfonden,
|
mdkr |
mdkr | |
|
dec 1994 |
317 |
27 |
|
juni 1995 |
270 |
24 |
|
juni 1996 |
221 |
19 |
|
juni 1997 |
162 |
13 |
|
juni 1998 |
105 |
7 |
|
juni 1999 |
74 |
4 |
|
juni 2000 |
50 |
2 |
|
juni 2001 |
44 |
1 |
|
juni 2002 |
32 |
0 |
|
juni 2003 |
22 | |
|
juni 2004 |
15 | |
|
juni 2005 |
7 | |
|
november 2007 |
0 | |
|
november 2008 |
— |
19
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kassans ändamål
1 §
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att fullfölja den
ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1992:700) om
ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall
1. äga och förvalta aktier i det aktiebolag som har övertagit kassans
rörelse,
2. till utgången av år 1994 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel
som bolaget behöver för sin rörelse.
Upplåning får dock ske även
efter år 1994 genom utgivande av
sådana obligationslån som emitte-
rats före utgången av 1994 och i
den omfattning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer,
3. förvalta kassans fordringar på aktiebolaget och kassans skulder samt
4. ombesöija att regionala låntagarstämmor samt ombudsstämma kom-
mer till stånd.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 1
20
Sveriges riksbank, Bankstödsnämnden, Finansinspektionen, Riksrevisions-
verket, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Allmäna Pensionfonden,
fjärde fondstyrelsen, Allmänna Pensionsfonden, första, andra och tredje
fondstyrelserna, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bank-
föreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank, Finansbolagens Förening,
Svenska Fondhandlare Föreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) och Värdepapperscentralen VPC AB.
Från Riksbankens utgångspunkter finns två intressen att bevaka i denna
fråga. Å ena sidan är det angeläget att förtroendet för den svenska kredit-
marknaden och de enskilda instituten kan upprätthållas. Strävan att upp-
rätthålla en väl fungerande och likvid obligationsmarknad är en viktig del
därav. Från denna utgångspunkt förefaller de föreslagna förändringarna
rimliga. Å andra sidan är det angeläget att statsmakterna i sin relation till
kreditmarknadens aktörer agerar på ett sätt som är konkurrensneutralt och
därmed bidrar till att upprätthålla effektiviteten på marknaden. Enskilda
aktörer skall således inte medges förmåner som andra aktörer saknar.
Den utvidgning av den statliga garantins giltighet som nu föreslås är ur
detta perspektiv tveksam. Stadshypotek får genom den föreslagna åtgär-
den en, i förhållande till övriga aktörer, alltför gynnad ställning.
Behovet av åtgärden är heller inte entydigt klarlagd i ansökan. Enligt
Stadshypoteks egen framställning framhålls nämligen att bolaget
" känner...full tillförsikt inför att påbörja upplåning i eget namn...".
Enligt Riksbankens mening väger de marknadsvårdande argumenten i
detta läge lättare än farhågorna för konkurrenssnedvridande effekter.
Riksbanken menar därför att en lösning bör prövas där Stadshypoteks-
kassan, istället för de föreslagna två åren, ges rätten att låna i eget namn
intill den 31 december 1995.
Riksbanken erbjuder enligt nuvarande praxis som stöd för Stadshypo-
teks upplåning, liksom för andra bostadsinstitut, möjlighet till repor i
Stadshypotekskassans obligationer. Enligt idag gällande praxis skulle även
Stadshypotek AB:s obligationsupplåning omfattas av denna repofäcilitet.
Detta skulle öka likviditeten i de kommande obligationsserierna från
Stadshypotek AB.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
21
Från de synpunkter Bankstödsnämnden har att beakta finns inte någonting
att erinra mot förslaget i framställningen.
Finansinspektionen har förståelse för behovet av en ökad flexibilitet vid
övergången av upplåningen. Avgörande för ställningstagandet från inspek-
tionens sida blir om den flexiblare övergången kan anses innebära att
Stadshypotek når en fördel som inte kan anses acceptabel i den ombild-
ningsprocess vari övergången av upplåningen från Kassan till Stadshypo-
tek utgör en del. Med den angivna förutsättningen att Kassans skuld lik-
som grundfonden minskar enligt plan och riksdagsbeslut kan inspektionen
inte finna att så är fallet. Inspektionen tillstyrker därför den föreslagna
lagändringen.
Avsikten med ändringsförslaget synes vara att undvika att komma i konf-
likt med gällande bestämmelser i lagen (1992:700) om Konungariket Sve-
riges stadshypotekskassa genom att koppla nya lån, dvs. lån tagna efter
1994-12-31, till gamla lånenummer trots att lånen upptas 1995 eller
senare. Enligt bilaga till ansökan (Avveckling av Kassans skuld och
grundfonden) skulle den av staten ställda garantin som utgör den s.k.
Grundfonden kunna avvecklas först 2001-12-31. Detta trots att regeringen
redan i propositionen 1991/92:119 konstaterade "att statens åtagande bör
avvecklas".
Att staten skall garantera merparten av Kassans verksamhet till ut-
gången av år 2001 kan komma i konflikt med principen om konkurrens-
neutralitet. Inga garantier kan heller ges för att den statliga garantin kan
avvecklas efter år 2001. Ersättningen som staten uppbär för sina åtag-
anden bör marknadsanpassas.
Mot bakgrund av de omfattande åtaganden som staten iklätt sig bör
övervägas om RRV skall ges rätt att utse revisor såväl i Kassan som i
Stadshypotek.
Riksgäldskontoret har inget att erinra mot att Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa ("Kassan") även efter utgången av 1994 får emittera
nya obligationer i tidigare utgivna lån, förutsatt att sådan nyemission
motsvaras av uppköp av andra av Kassan utgivna obligationer till minst
samma värde som de nyemitterade och att till följd därav awecklings-
takten för Kassans grundfond inte minskas. En minskad awecklingstakt
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
22
innebär ju att kontorets framtida risk i garantiengagemanget ökar. Den
föreslagna lagtexten bör av detta skäl förtydligas så att det klart framgår
att nyupplåningen skall motsvaras av uppköp av andra lån. Vidare bör det
framgå av lagtexten att rätten till nyupplåning är tidsbegränsad. Kontoret
förslår därför att tillägget till 1 § 2 lagen (1992:701) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa formuleras på följande sätt.
"Upplåning får dock ske även under tiden den 1 januari 1995 — 30
juni 1997 genom utgivande av nya obligationer i sådana obligations-
lån som ursprungligen har givits ut före utgången av år 1994, under
förutsättning att kassan innan sådan utgivning sker har köpt upp och
makulerat andra av kassan utgivna obligationer till minst samma
värde som de nyutgivna."
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
Enligt Konkurrensverket torde någon form av övergångslösning vara nöd-
vändig för att ge Stadshypotek AB rimliga konkurrensförutsättningar i ett
övergångsskede. Om Kassans nyemittering efter den 1 januari 1995 balan-
seras genom Stadshypoteks uppköp av Kassans mindre likvida obliga-
tionslån innehåller förslaget endast en nämnvärd förändring i förhållande
till gällande ordning. Det nya förslaget innebär att den statliga kredit-
garantifonden (grundfonden) utsträcks i tiden för Kassans nyemittering
även efter den 1 januari 1995, vilket sannolikt ger Stadshypotek en gyn-
nad ställning jämfört med övriga bostadslåneinstitut på marknaden. Även
om Stadshypotek betalar en kreditgarantiavgift för den statliga grund-
fonden torde den aktuella lösningen således ge bolaget fördelar som det
inte skulle ha haft i en mer självständig ställning. Hur det verkliga
utfallet av den redovisade lösningen blir är självfallet svårt att i förväg
uttala sig om. Det bör emellertid enligt Konkurrensverkets uppfattning
övervägas former för en kontinuerlig uppföljning och justeringar i efter-
hand för att motverka eventuella konkurrenssnedvridande effekter.
Allmänna Pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen har inget att invända mot
den föreslagna lagändringen.
Syftet med den föreslagna lagändringen är att få en smidig övergång från
upplåning i stadshypotekskassan till upplåning i Stadshypotek AB. För-
slaget innebär att stadshypotekskassan skall kunna fortsätta att emittera
nya obligationer i redan utelöpande obligationslån, s.k. benchmarklånese-
rier, under en period på ca 2,5 år efter den 1 januari 1995. Lånevolymen
23
i aktuella lån skulle på detta sätt bli större och därmed öka likviditeten
i lånen. Från årsskiftet kommer i enlighet med tidigare beslut stadshypo-
tekskassan helt upphöra med utgivande av nya lån. För att inte stadshypo-
tekskassans totala obligationsskuld skall överstiga den som förutsatts
enligt lagen (1992:701), sägs i framställan att uppköp av äldre utestående
obligationer skall ske i minst samma omfattning som de föreslagna emis-
sionerna.
Fondstyrelserna har inget att erinra mot den föreslagna lagändringen.
En förutsättning är dock att emissioner och uppköp hanteras på ett sådant
sätt att relationen mellan upplåning och kapitalbas inklusive grundfonden
inte påverkas negativt jämfört med gällande lagstiftning.
SAF har inget att erinra mot att en sådan lagändring genomförs.
Bankföreningen vill erinra om att skälen för lagens nuvarande begräns-
ning av Kassans upplåningsrätt — "till utgången av år 1994" — är konkur-
rensneutralitet gentemot andra kreditinstitut samt Sveriges anpassning till
EG. I "ombildningspropositionen" (1991/92:119) angav föredragande
statsrådet att det stöd för Stadshypotek AB's funding, som Kassans stat-
liga grundfond utgör, borde begränsas till två år i stället för av Stads-
hypotek begärda tre år. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.
Bankföreningen anser att en eventuell ändring av nuvarande lagbestäm-
melse måste utformas på sådant sätt att inte ovannämnda hänsyn till kon-
kurrensneutraliteten försvagas. Stadshypotek AB's funding bör därför inte
ske med stöd av Kassans statliga grundfond i större omfattning än vad
Riksdagen tidigare beslutat. Sett från denna utgångspunkt är den av
Stadshypotek nu föreslagna lagbestämmelsen alltför generellt utformad
och måste därför kompletteras med begränsningar i specialmotivering
och/eller allmännmotivering till ledning för de föreskrifter som — enligt
Stadshypoteks förslag — Regeringen eller Finansinspektionen skall ut-
forma.
Därvid är det, enligt Bankföreningens uppfattning, av stor vikt att det
i propositionen festslås att för Kassans upplåning skall gälla följande
regler (av vilka de flesta har angetts även i Stadshypoteks skrivelse):
- Kassan upphör helt att lägga upp nya lån fr.o.m. 1995-01-01; fr.o.m.
detta datum sker all upplåning av Stadshypotek AB.
- Försäljning av obligationer ur Kassans benchmarklån, som öppnats
före 1995-01-01, får ske senast till utgången av juli 1997.
- Kassans utestående obligationsskuld reduceras i samma takt som
skulle blivit fellet utan den föreslagna lagändringen. Detta skall åstad-
kommas genom att Kassan återköper äldre illikvida obligationer i minst
samma omfettning som den emitterade volymen nya obligationer. Härige-
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
24
nom "garanteras att Kassans skuld per 30/6 vaije i bilaga 1 angivet år
understiger de i bilagan för respektive år angivna nivåerna" (enligt skri-
velsen, sid. 4).
- Kassans grundfond "avvecklas enligt plan" (detta uttryck används i
Stadshypoteks missivbrev) eller "skulle därigenom kunna nedsättas i
minst samma takt som följer av en "naiv" förfallomodell (se bilaga 1)"
— (detta uttryck används i skrivelsen, sid 3).
Bankföreningen anser att en snabb, successiv nedsättning av grund-
fonden till 0 måste anges och preciseras på ett entydigt sätt i proposi-
tionen.
- Den genomsnittliga durationen för Kassans lån får inte förlängas ge-
nom lagändringen.
Under förutsättning att ovan angivna regler för Kassans upplåningsrätt
klart anges i propositionens specialmotivering och/eller allmänmotivering
vill Bankföreningen inte motsätta sig Stadshypoteks förslag till lagänd-
ring.
Hypoteksbanken tillstyrker förslaget i framställan.
Finansbolagens Förening delar den uppfattning som redovisas i framställ-
ningen, nämligen att ett upprätthållande av en väl fungerande och likvid
obligationsmarknad är av stor betydelse för kreditmarknaden.
Likaså är en strävan mot konkurrensneutralitet mellan aktörerna på
marknaden av avsevärd betydelse för att effektivisera densamma och
skapa gynnsamma förutsättningar för samtliga aktörers verksamhet. Den
förlängning av upplåningsförutsättningama för Stadshypotek AB, som nu
föreslagits, står i strid mot denna övergripande målsättning, dvs. Stads-
hypotek ABs ställning skulle under ytterligare tidsperiod komma att pre-
mieras i förhållande till övriga aktörer.
Med hänsyn härtill och då motiven för en sådan särställning synes före-
ningen oklara, bl.a. anförs att Stadshypotek AB hyser full tillförsikt för
att påbörja utlåning i eget namn fr.o.m. den 1.1.1995, anser inte före-
ningen skäl föreligga för sådan lagändring som begärts. Föreningen av-
styrker således Stadshypotek ABs och Stadshypotekskassans förslag om
ändringar i nämnda lag.
Föreningen har inte någon erinran mot bifall till framställan.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
25
Den föreslagna ändringen medför att Stadshypoteks (SHYP) upplåningssi-
tuation förbättras i förhållande till vad som bedömts vara behövligt vid
bolagets tillkomst.
Frågan är om det ändå är nödvändigt ur marknadsvårdande perpektiv
att ytterligare underlätta övergången mellan de två emittentema. Den
största emittenten på bostadsobligationsmarknaden ges genom förslaget
möjlighet till en smidigare övergång för att på så vis motverka att stör-
ningar uppkommer vad gäller emissioner på bostadsobligationsmarkna-
den. SBAB bedömer i detta sammanhang denna aspekt som väsentligare
än att det sker en viss förlängning av den övergångstid som bedömdes
vara behövlig vid SHYP's tillkomst.
Med beaktande av ovanstående, och under förutsättning att de riktlinjer
som anges i framställan från SHYP vad gäller omfattningen och vilka ob-
ligationer som avses även avspeglas i tillämplig lagstiftning, har SBAB
inget att invända mot Stadshypoteks förslag.
VPC har ingen erinran mot att en ändring sker på ett sådant sätt att
Stadshypotek erhåller möjlighet att agera enligt ovan nämnd framställan.
VPC finner däremot att förslaget till lagändring bör utformas på ett
sådant sätt att det inte kan råda någon tveksamhet om vad som avses. I
förslaget till lagändring har ordet "utgivande" och "emitterat" används på
ett sätt som kan orsaka tolkningsproblem. VPC föreslår därför att texten
ändras. Enligt VPC rör det sig om att inom ramen för tidigare emitterade
lån uppta nyupplåning. Vidare bör bestämmelsen infogas som ett andra
stycke med en hänvisning till punkt 2 i första stycket.
Minnesanteckningar från remissmöte den 23 september 1994
i sammanträdeslokalen Tigern, Fredsgatan 8, Stockholm
Närvarande: Bengt Göran Löwenthal, Svenska Bankföreningen, Vigg
Troedsson, Svenska Fondhandlareföreningen, Sten Lengrot, Sveriges För-
säkringsförbund, Lars Wohlin, Stadshypotek samt Claes Thimrén, Per
Håkansson, Mats Walberg och Eric Frieberg
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
Beng-Göran Löwenthal: Svenska Bankföreningen motsätter sig inte Stads-
hypoteks förslag under förutsättning att konkurrenssituationen inte påver-
26
kas. I propositionen bör därför de begränsningar som Stadshypotek självt
föreslagit slås fast. Vidare måste Finansinspektionen ges vägledning i
propositionen om hur Stadshypoteks skuld och grundfond skall ned-
bringas. Detta måste tas med i allmänmotiveringen eller specialmotive-
ringen. Den genomsnittliga durationen för Kassans skulder får ej för-
längas genom lagändringen.
Vigg Troedsson: Svenska Fondhandlareföreningen har inget att erinra
mot Stadshypoteks framställan.
Prop. 1994/95:82
Bilaga 2
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Regeringen beslutar proposition 1994/95:820 Ändring i lagen
(1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m.m.
gotab 47094, Stockholm 1994
28