Prop.
1994/95:6
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 juni 1994
Carl Bildt
Anders Björck
(Försvarsdepartementet)
I propositionen föreslås en ny lag för tjänstgöringsskyldigheten med
plikt i Sveriges totalförsvar. Den nya lagen om totalförsvarsplikt
ersätter bl.a. vämpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter
den bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74).
I propositionen föreslås också nya lagar om möjlighet för kvinnor att
fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., om skydd för anställning vid
viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och om arbetsfor-
medlingstvång vid höjd beredskap.
Förslaget innebär att möjlighet skapas för en flexiblare användning av
totalförsvarets personalresurser. Hur många människor som skall skri-
vas in med plikt och hur lång utbildning de skall genomgå skall styras
av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap. Med andra ord skall
behovet av personal för att lösa det militära och civila försvarets upp-
gifter i krig styra inskrivning och utbildningstid. Tjänstgöringsskyldig-
heten - som således enligt förslaget blir gemensam för hela totalförsva-
ret - föreslås få benämningen totalförsvarsplikt. Tjänstgöringsskyldig-
heten skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna
tjänsteplikten innebär endast tjänstgöringsskyldighet under höjd bered-
skap.
I övrigt innebär förslagen bl.a. följande. 1
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att tjänstgöra i Prop. 1994/95:6
det civila försvaret. Denna gräns föreslås gå vid utgången av det kalen-
derår när den som är totalförsvarspliktig fyller 70 år. Endast svenska
män skall vara skyldiga att mönstra och fullgöra värnplikt eller civil-
plikt med lång grundutbildning. Svenska män skall vid mönstringen
kunna direktrekryteras för tjänstgöring i det civila försvaret. Den som
efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning skall placeras i en
utbildningsreserv för att senare eventuellt tas i anspråk - sedan rege-
ringen beslutat om det - när det behövs med hänsyn till Sveriges för-
svarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven skall då kunna
grundutbildas i det militära eller civila försvaret.
Även om det inte behövs med hänsyn till försvarsberedskapen skall
den som placerats i utbildningsreserven kunna tas i anspråk för en
kortare grundutbildning i det civila försvaret. Den vapenfria tjänsten
föreslås inte längre regleras som ett undantag från värnpliktstjänstgöring
utan som ett av flera tjänstgöringsaltemativ inom ramen för totalför-
svarsplikten.
Svenska kvinnor skall frivilligt kunna genomgå en antagningsprövning
för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning.
En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt med lång grund-
utbildning blir vid straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civil-
plikt med lång grundutbildning enligt samma bestämmelser som kom-
mer att gälla för männen. Detta innebär att en kvinna, förutom att hon
blir skyldig att fullgöra grundutbildning, också blir skyldig att fullgöra
repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd beredskap.
De nya bestämmelserna om allmän tjänsteplikt innebär bl.a. att sär-
regleringen för vissa yrkeskategorier avskaffas och att de som slutit
”frivilligavtal” inom det militära eller det civila försvaret skall omfattas
av den allmänna tjänsteplikten med skyldighet att tjänstgöra under höjd
beredskap. Förslaget innebär också att ett gemensamt disciplinsystem
införs inom totalförsvaret.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. I propo-
sitionen föreslås emellertid också en ändring i lagen om vapenfri tjänst
som föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. Denna ändring innebär att
det inte längre anges något lägsta antal dagar som vapenfria tjänsteplik-
tiga skall fullgöra tjänstgöring.
Prop. 1994/95:6
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 7
2 Lagtext ................................. 8
2.1 Förshg till hg om totalfÖrsvarsplikt ........... 8
2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra
värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
.................................. 25
2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m......................26
2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss
tjänstgöring inom totalförsvaret m.m............ 36
2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång ....... 37
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)........................... 39
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om
rätten till arbetstagares uppfinningar ...........41
2.8 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272)........................... 42
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om
utlämning for brott...................... 45
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring....................... 46
2.11 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen
(1972:207)........................... 51
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om
handläggningen av vissa regeringsärenden .......52
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslems tillsyn ................... 53
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd.................. 55
2.15 Förslag till hg om ändring i hgen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m..........57
2.16 Förslag till hg om ändring i semesterhgen
(1977:480)........................... 58
2.17 Förslag till hg om ändring i arbetsmiljöhgen
(1977:1160).......................... 60
2.18 Förslag till hg om ändring i förfogandehgen
(1978:262)........................... 61
2.19 Förslag till hg om ändring i passlagen (1978:302) .. 62
2.20 Förslag till hg om ändring i sekretesslagen
(1980:100)........................... 63
2.21 Förslag till hg om ändring i hgen (1982:80) om
anställningsskydd....................... 65
2.22 Förslag till hg om ändring i hgen (1986:765) med
instruktion for Riksdagens ombudsmän .........66
2.23 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig bered- Prop. 1994/95:6
skapslag (1987:1262) .................... 68
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare .................. 69
2.25 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481)........................... 70
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst.........................71
2.27 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349) .......................... 72
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om
utbildning för fredsbevarande verksamhet........ 75
2.29 Förslag till hg om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring....................76
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.................78
2.31 Förshg till hg om ändring i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.................. 80
2.32 Lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig an-
ställning ............................ 81
3 Ärendet och dess beredning .................... 82
4 Bakgrund................................ 84
4.1 Vissa begrepp m.m...................... 84
4.2 Tjänstgöringsplikten i ett historiskt perspektiv .....85
4.3 Kort om regeringsformens bestämmelser om norm-
givningsmakten........................ 90
5 Nuvarande ordning ......................... 94
5.1 Allmänt om personalförsörjningen inom totalförsva-
ret ................................ 94
5.2 Värnplikt ........................... 95
5.3 Vapenfri tjänst........................ 100
5.4 Militär grundutbildning för kvinnor .......... 102
5.5 Allmän tjänsteplikt m.m.................. 102
5.6 CivilfÖrsvarsplikt m.m................... 103
5.7 Tjänsteplikt vid räddningsinsatser i fred och krig . . 105
5.8 Tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m................... 106
5.9 Tjänsteplikt för polispersonal och beredskapspolis-
män.............................. 106
6 Behovet av pliktpersonal...................... 108
7 Personalförsörjning med plikt .................. 112
7.1 En totalfÖrsvarsplikt .................... 112
7.2 TotalfÖrsvarspliktens innebörd .............. 114 4
7.3 Utredning om de totalförsvarspliktigas forhållanden Prop. 1994/95:6
................................. 121
7.4 Inskrivning.......................... 122
7.5 Vapenfria........................... 131
7.6 Krigsplacering........................ 133
7.7 Kvinnor som vill fullgöra militär eller längre civil
grundutbildning....................... 136
7.8 Fullgörande av värnplikt och civilplikt......... 139
7.9 Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt
och civilplikt samt andra allmänna skyldigheter for
totalförsvarspliktiga..................... 142
7.10 Vissa gemensamma bestämmelser om värnplikt och
civilplikt ........................... 143
7.11 Vissa övriga bestämmelser om totalfÖrsvarsplikt ... 146
7.12 Förmåner och skydd for anställning .......... 147
7.13 Totalförsvarets pliktverk.................. 149
7.14 Rationaliseringsvinster m.m................ 150
8 Straffbestämmelser m.m...................... 151
9 Ett gemensamt disciplinsystem.................. 153
10 Ikraftträdande m.m......................... 157
11 Författningskommentarer ..................... 159
11.1 Lagen om totalfÖrsvarsplikt ............... 159
11.2 Lagen om möjlighet for kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning . . . 203
11.3 Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret,
m.m.............................. 205
11.4 Lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgö-
ring inom totalförsvaret m.m............... 208
11.5 Lagen om arbetsförmedlingstvång............ 209
12 Följdändringarna .......................... 211
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna ...... 212
Bilaga 2 Sammanfattning av Pliktutredningens förslag . 216
Bilaga 3 Sammanfattning................... 223
Bilaga 4 UFT:s lagförslag.................. 225
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag........... 302
Bilaga 6 Lagrådets yttrande................. 370
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994 . 376
Rättsdatablad
377 Prop. 1994/95:6
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om totalfÖrsvarsplikt
2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning
3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalför-
svaret m.m.
5. lag om arbetsförmedlingstvång
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar
8. lag om ändring i i uppbördslagen (1953:272)
9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden
13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn
14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada m.m.
16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
19. lag om ändring i passlagen (1978:302)
20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän
23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
28. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbeva-
rande verksamhet
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
31. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
32. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.
2 § Totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalfÖr-
svarsplikt som gäller for varje svensk medborgare från böljan av det
kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår
när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också
under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medbor-
gare är bosatt i Sverige.
3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-
den,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller
hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.
4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig
under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.
5 § Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid
inledas med grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är svens-
ka medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalfor-
svarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han fyller
fyrtiosju år.
Av 5 § lagen (1994:000) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning följer dock att en kvin-
na som efter antagningsprövning enligt den lagen skrivits in för värn-
plikt därefter är skyldig att fullgöra värnplikten.
6 § Civilplikten skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret
som regeringen föreskriver.
Civilplikten får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med
egentliga stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter.
7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha Prop. 1994/95:6
skrivits in enligt 3 kap.
1 § För att en totalforsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig
att, på begäran av Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet
som regeringen bestämmer, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun, skriftligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en per-
sonlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbild-
ning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
2 § Vaije svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som
avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring,
om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt
och civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalforsvarspliktige
fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap
senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det
inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter
det kalenderår när han fyller tjugofyra år.
3 § Mönstringen skall ske i den totalforsvarspliktige s personliga närva-
ro. Den skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt
annan utredning av hans personliga förhållanden.
4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Total-
försvarets pliktverk lämna de uppgifter om en totalforsvarspliktigs
hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att
bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt.
5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan ut-
redning som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är
förhindrad att inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast
anmäla det till den myndighet som har utfärdat kallelsen.
Inskrivning efter mönstring
1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva
in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Be-
fattningsgrupper skall finnas for chefer, för specialister och för övriga.
2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga Prop. 1994/95:6
skrivas in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret
eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Ur varje befattnings-
gnipp skall de som är bäst lämpade skrivas in for tjänstgöring.
3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige
saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Total-
försvarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan
tjänstgöring.
Inskrivning efter annan utredning
4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för
civilplikt får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgö-
ring, dock inte for civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60
dagar.
Gemensamma bestämmelser om inskrivning
5 § För den som skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt som
omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskrivningen:
1. den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall ut-
bildas till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där
grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd, och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och må-
naden när grundutbildningen är planerad att börja.
6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning
skall det bestämmas vilken befattning som den som skrivs in skall upp-
rätthålla.
7 § I den utsträckning det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till
önskemål från den som skrivs in.
8 § Av ett beslut om inskrivning skall det framgå vad som har bestämts
enligt 5 eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall
innehålla uppgift om den totalforsvarspliktiges befattningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall vid mönstringen underrättas om
beslut som avses i första stycket eller i 3 §.
9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets plikt-
verk. Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får
beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det
behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att
genomgå förnyad mönstring eller annan utredning enligt 2 kap.
10
Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för Prop. 1994/95:6
grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att
den som beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av
10 §, skall detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskriv-
ning i utbildningsreserven till inskrivning för värnplikt eller för sådan
civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får
regeringen föreskriva att totalforsvarspliktiga som har skrivits in i ut-
bildningsreserven i stället skall skrivas in för värnplikt eller för sådan
civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
11 § Inskrivningen i utbildningsreserven upphör vid utgången av det
kalenderår när den totalforsvarspliktige fyller trettio år.
Krigsplacering
12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har
förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgifit skall
krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller
hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbildning
än 60 dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen
fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre
att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.
13 § En totalförsvarspliktig som har skrivits in för civilplikt enligt 6 §
skall krigsplaceras i den befattning som han eller hon skall upprätthålla.
14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får
skrivas in for civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbild-
ning som inte är längre än 60 dagar.
15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk efter
framställningar från statliga myndigheter, kommuner, landsting, kyrkli-
ga kommuner, bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda.
Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Tjänstgöring utan vapen
16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig
övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oför-
enlig med en tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han
eller hon efter ansökan få rätt att vara vapenfri.
17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och in-
nehålla en försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställ- 1]
ning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex Prop. 1994/95:6
månader från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskriv-
ning skall bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda
skäl att närmare pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot
annan.
19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även
innehålla en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa
till stöd för sitt påstående att han eller hon har en sådan inställning till
bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att
muntligt lämna uppgifter i ärendet.
21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av
vapen eller mot sin vilja skrivas in for tjänstgöring i Försvarsmakten.
Om en sådan inskrivning har skett, skall beslutet ändras.
22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets
pliktverk.
Grundutbildning
1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för
värnplikt är lägst 220 och högst 615 dagar och för en totalförsvarsplik-
tig som har skrivits in för civilplikt högst 320 dagar.
Den sammanlagda tiden för grundutbildning får inte för någon total-
försvarspliktig överstiga 615 dagar.
2 § Om den som skrivits in för värnplikt eller för sådan civilplikt som
omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar inte har kallats in till
grundutbildningen före utgången av det kalenderår när han fyller tju-
gofyra år eller, i fåll som avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det
kalenderår när han fyller trettio år, är han skyldig att fullgöra grundut-
bildningen endast om det finns särskilda skäl.
3 § En svensk man som är medborgare även i en annan stat än Sverige
är inte skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om
han antingen har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten
eller, innan han har fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart
att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den ut-
bildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som
krävs av honom i Sverige.
12
Repetitionsutbildning
4 § Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig omfatta
sammanlagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.
5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att full-
göra repetitionsutbildning vid högst två tillfällen och med sammanlagt
högst 34 dagar, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Längsta tillåtna utbildningstid
6 § Den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbild-
ning får inte för någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.
Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring
7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är
skyldiga att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.
8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sveriges försvars-
beredskap, får regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som har
krigsplacerats enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst
180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.
9 § Regeringen skall for varje tillfälle besluta hur många totalförsvars-
pliktiga som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänst-
göring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöringen och krigstjänstgö-
ringen skall upphöra.
Skyldigheter under tjänstgöringen
1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån
verksamheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att för-
flytta sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i
övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är, efter beslut av Totalför-
svarets pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig
myndighet, också skyldig att genomgå den medicinska och psykologiska
undersökning som krävs för att utreda och bedöma hans eller hennes
förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret.
Prop. 1994/95:6
13
2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller Prop. 1994/95:6
annan chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjäns-
ten. Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta
sig efter de tjänstgöringsforeskrifter som gäller.
Utbildningen
3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigs-
uppgiften kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten
för krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter
som syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.
4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt för vaije be-
fattning eller typ av befattning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om det inte för vissa
befattningar finns särskilda skäl att genomfora den i omgångar.
5 § Repetitionsutbildningens omfattning för vaije totalförsvarspliktig
skall bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller
den verksamhet där han eller hon är krigsplacerad.
Inkallelse
6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk,
om inte regeringen föreskriver något annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas
ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Detsamma
gäller for en återkallelse av inkallelsen.
7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig skall snarast anmälas till Totalförsvarets
pliktverk.
Uppskov
8 § En totalförsvarspliktig får efter en ansökan beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon har kallats
in till,
1. om tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på
sökandens studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller
någon nära anhörig till honom eller henne, eller
2. om sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt
så nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras. 14
Uppskov får beslutas för högst ett år i sänder.
9 § Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall en totalfor- Prop. 1994/95:6
svarspliktig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov
med grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kal-
lats in till, om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskov
skall beviljas till dess att ansökan har prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas
att bruka vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen
har prövats slutligt;
10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets pliktverk.
11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare för
riksdagsledamot eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med
värnplikt och civilplikt så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den
som har uppdrag i en internationell organisation och på grund av en
överenskommelse som Sverige har slutit med en främmande stat inte
skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under den tid uppdraget varar.
Avbrott
12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjäns-
ten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fy-
sisk eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvar-
ande från tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att
nås.
13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som
fullgör tjänstgöringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte
finns särskilda skäl för att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att
ansökan har prövats slutligt, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att full-
göra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han
eller hon inte heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldig-
heter.
Om tjänstgöringen fortsätter for en totalförsvarspliktig som avses i
första stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.
14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall
grundutbildning eller repetitionsutbildning avbrytas om det föreligger
sådana omständigheter som sägs i 8 § första stycket 1.
15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller
efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun. Ärenden som avses i 14 § skall
dock alltid prövas av Totalförsvarets pliktverk.
15
16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om ut- Prop. 1994/95:6
bildningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveri-
ges försvarsberedskap.
Tillgodoräknande av tjänstgöringstid
Yl § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har
fullgjorts, får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden
före avbrottet, utom tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har
varit frånvarande från tjänsten. Om det enda skälet till avbrottet är
frånvaro på grund av sjukdom eller skada, behöver grundutbildningen
inte fullföljas. Om den som fullgjort tjänstgöringen begär det, skall han
eller hon dock på nytt inkallas till grundutbildning. I sådant fall skall
Totalförsvarets pliktverk bestämma i vilken utsträckning utbildnings-
tiden före avbrottet skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får
ingen tjänstgöringstid tillgodoräknas.
18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som
avses i 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgö-
ring.
Bemyndiganden
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna till bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att
besluta om ledighet och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör
civilplikt hos dem.
1 § När det råder höjd beredskap får regeringen föreskriva om allmän
tjänsteplikt, om det behövs for att verksamhet som är av särskild vikt
för totalförsvaret skall kunna upprätthållas. Föreskriften kan avse en
viss del av landet eller en viss verksamhet.
2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarsplik-
tig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret,
eller
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte, utan att den som tjänstgör
samtycker till det, vara förenat med bruk av vapen mot annan.
16
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall Prop. 1994/95:6
besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt
skall fullgöras, och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän
tjänsteplikt.
4 § En totalförsvarspliktig som omfettas av ett beslut enligt 3 § skall få
del av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.
5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är
skyldiga att till regeringen eller den myndighet som avses i 3 § lämna
upplysningar om förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av
bestämmelserna om allmän tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från den allmänna tjänsteplikten.
1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser
från Totalförsvarets pliktverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning,
inkallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av
innehållet i sådana handlingar, samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och
utrustning som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.
1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring eller annan
utredning enligt 2 kap. 1 § och när han eller hon fullgör värnplikt eller
civilplikt rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring, samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6
kap. 2 § första stycket 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag, samt 17
2 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 6
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente Prop. 1994/95:6
och särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.
2 § Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m.
3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap.
2 § 3 har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på
grund av avtal eller annars gäller for liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de
fastställas till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfatt-
ning samt omständigheterna i övrigt.
4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån
på grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att, efter ansökan och
mot överlåtelse av sin fordran till staten, av allmänna medel få ersätt-
ning som motsvarar det obetalda beloppet. Om det inte finns särskilda
skäl, får sådan ersättning inte lämnas for en fordran som har förfallit till
betalning mer än tre månader innan ansökan om ersättning gjordes.
5 § En totalförsvarspliktig som enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 är
skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller
hon är bosatt, har rätt till reseförmåner och ersättning för flyttning eller
ökade levnadskostnader till följd av dubbel bosättning.
1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han
eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag därigenom
hindras att utföra ett arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta
inte åberopas mot honom eller henne som grund för skadestånd eller
liknande anspråk.
2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civil-
plikt finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
3 § En arbetstagare som är anställd for viss tid enligt 5 § lagen
(1982:80) om anställningsskydd och som vill återinträda i arbete efter
att ha fullgjort värnplikt eller civilplikt, är skyldig att på förfrågan
underrätta arbetsgivaren om detta före tjänstgöringens böijan.
4 § En arbetstagare som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör
genast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöring-
ens böijan och om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla
för en arbetstagare som har underrättats om att han eller hon skall
fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon annan än arbetsgivaren.
18
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den Prop. 1994/95:6
dag, när han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen
enligt denna lag har pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte
skyldig att låta arbetstagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor
från den dag när arbetsgivaren tog emot ett sådant meddelande eller
arbetstagaren utan föregående meddelande inställer sig hos arbetsgiva-
ren.
5 § En arbetstagares förmåner i anställningen får inte i vidare mån än
som följer av uppehållet i arbetet försämras med anledning av att han
eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i
detta kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstaga-
ren. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande
skall 34, 35, 37, 39, 40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställnings-
skydd gälla.
7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall
inte bara betala lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren
kan ha rätt till utan även ersättning för skada som uppkommer. Därvid
skall 38 § andra och tredje styckena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80)
om anställningsskydd gälla.
8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel
inskränks är ogiltigt i den delen.
Straff
1 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir
från en mönstring eller annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han
eller hon har kallats att personligen inställa sig döms till penningböter.
2 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen avviker eller uteblir från
värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, vägrar eller underlåter att
lyda en förmans eller annan chefs order eller på annat sätt åsidosätter
vad som åligger honom eller henne under tjänstgöringen, döms, om gär-
ningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten
i övrigt, for brott mot totalförsvarsplikten till böter eller fängelse i högst
ett år.
19
Ansvar enligt första stycket inträder inte om straff for gärningen är Prop. 1994/95:6
föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.
3 § Begås ett brott enligt 2 § första stycket under höjd beredskap döms,
om brottet medför avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att
anse som grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
4 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet uteblir från värnplikt
eller civilplikt döms till böter.
5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han
eller hon fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 §
döms till böter.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är
föreskrivet i brottsbalken.
Hämtning
6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värnplikt eller
civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl
uteblir, får Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som verket be-
stämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas ge-
nom polismyndighetens försorg.
En totalförsvarspliktig skall anses ha haft giltigt skäl att utebli, om det
är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av
avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet
som han eller hon inte bort förutse eller av en omständighet i övrigt
som den beslutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.
Vite
7 § Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets pliktverk eller den
myndighet som regeringen eller verket bestämmer skriftligen lämna
uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare
att till en myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som
avses i 6 kap. 5 §.
Särskild bestämmelse
8 § Totalförsvarets pliktverk får i särskilda fall besluta att en totalför-
svarspliktig tills vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till
värnplikt eller civilplikt, om han eller hon
20
1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller Prop. 1994/95:6
henne eller avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan
antas att han eller hon inte kommer att fullgöra den värnplikt eller
civilplikt som inskrivningen avser, eller
2. med hänvisning till sin anslutning till visst religiöst samfund för-
klarar att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt eller
civilplikt.
Förnyad prövning
1 § Vid Totalförsvarets pliktverk skall det finnas en eller flera inskriv-
ningsnämnder for att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av
verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande som utses av verket,
och valda ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För vaije
landsting, eller kommun som inte ingår i ett landsting, inom inskriv-
ningsnämndens verksamhetsområde skall minst en ledamot väljas. De
valda ledamöterna utses för tre år av de landsting och kommuner som
skall vara företrädda i nämnden. För ordföranden och de valda ledamö-
terna skall det finnas ersättare. Dessa utses på samma sätt som de ordi-
narie ledamöterna.
2 § Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall
prövas på nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som
beslutet avser och önskemålet om ändring inte tillgodoses genom beslut
av en tjänsteman vid verket.
Vid prövning av ärenden enligt första stycket är inskrivningsnämnden
beslutfor, när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit
in till Totalförsvarets pliktverk inom tre veckor från den dag då den
som beslutet avser fick del av detta. I begäran skall anges den ändring
som önskas och skälen för ändringen.
överklagande
4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. inskrivningsnämndens beslut,
2. beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §,
3. beslut i andra ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut än som
avses i 1,
4. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri,
5. beslut i ärenden om uppskov, samt
6. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§ 21
och om tillgodoräknande av tjänstgöringstid enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos den myndighet som regeringen bestäm- Prop. 1994/95:6
mer.
5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltnings-
lagen (1986:223).
6 § Beslut som fettats av den myndighet som avses i 4 § andra stycket
får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. vämpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt for hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m., och
6. lagen (1984:272) om skyldighet for civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret.
3. Övergångsbestämmelser till 3 kap.
7. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivnings-
prövning enligt vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått
mönstring enligt den nya lagen.
8. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för vämpliktsut-
bildning enligt 27 § 1 mom. vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha
skrivits in för värnplikt enligt den nya lagen.
9. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildnings-
reserv enligt 4 a § vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in
i utbildningsreserven enligt den nya lagen.
10. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd enligt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i stället för värn-
pliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt med rätt att
vara vapenfri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraftträdande
genom inskrivning enligt 17 § civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut
till att fullgöra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för ci-
vilplikt enligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den som tagits ut
enligt lagen (1984:272) om skyldighet for civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret och den som registrerats enligt 2 § förord-
ningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. 22
11. Totalförsvarets pliktverk får i utbildningsreserven skriva in den Prop. 1994/95:6
som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri tjänst men då
inte påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en an-
teckning om rätt för den totalforsvarspliktige att vara vapenfri.
12. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före lagens
ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en
krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.
Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.
13. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt väm-
pliktslagen (1941:967), hgen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilför-
svarslagen (1960:74), hgen (1981:292) om tjänsteplikt for hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller hgen (1984:272)
om skyldighet för civilforsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsva-
ret skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord värnplikt eller
civilplikt med samma antal dagar enligt den nya lagen. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A vämpliktslagen, grundutbild-
ning enligt 5 § första stycket första meningen lagen om vapenfri tjänst
samt utbildning enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarshgen och
6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veteri-
närpersonal m.m. anses motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den
nya lagen,
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C vämpliktslagen, 12 § 2
mom. tredje stycket civilförsvarshgen och 6 § hgen om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses mot-
svara repetitionsutbildning enligt 4 kap. 4 § den nya hgen, samt
c) beredskapsövning som avses i 27 § 2 mom. vämpliktslagen, 5 §
andra stycket andra meningen hgen om vapenfri tjänst samt 12 § 1
mom. andra stycket civilförsvarshgen motsvara beredskapstjänstgöring
enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
14. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid la-
gens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt vämpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarshgen
(1960:74), hgen (1981:292) om hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. samt hgen (1984:272) om skyldighet för civil-
försvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Totalförsvarets
pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden for den som påbörjat
tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige med-
ger det.
15. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund
av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya hgen
gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 7 a - c tillämpas.
Övergångsbestämmelser till 10 kap.
16. Beslut som regeringen, Vämpliktsverket eller Vapenfristyrelsen
före ikraftträdandet har meddelat om att tills vidare eller för en viss tid
23
inte inkalla en värnpliktig eller en vapenfri tjänstepliktig till värnplikts- Prop. 1994/95:6
tjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.
Övergångsbestämmelser till 11 kap.
17. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
Övrigt
18. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall
hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
19. Om det i en lag eller annan forfattning förekommer hänvisning till
Vämpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvisningen i stället
avse Totalförsvarets pliktverk.
24
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kvinnor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare
skall genomgå grundutbildning hos Försvarsmakten enligt denna lag.
Regeringen bestämmer vilka villkor i övrigt som skall gälla för att få
anställningen.
Även kvinnor som, utan att vilja få anställning som yrkes- eller re-
servofficerare, under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana befattningar
inom totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall
genomgå grundutbildning enligt denna lag.
2 § Grundutbildningen skall fullgöras hos Försvarsmakten eller i verk-
samhet som avses i 1 kap. 6 § första stycket lagen (1994:000) om total-
fÖrsvarsplikt. Den skall till längd och innehåll motsvara den grundut-
bildning som en jämförbar kategori totalförsvarspliktiga fullgör enligt
lagen om totalfÖrsvarsplikt.
3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild
antagningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 och
3 §§ lagen (1994:000) om totalfÖrsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att
genomgå denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen om totalfÖrsvars-
plikt skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbild-
ningen överstiger 60 dagar.
4 § Om en kvinna skall antas till grundutbildning, skall bestämmelserna
i 3 kap. 5 §, 7 § och 8 § första stycket första meningen lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt tillämpas beräffande henne.
Kvinnan skall underrättas om vad inskrivningen avses innehålla enligt
3 kap. 5 § lagen om totalfÖrsvarsplikt, om att ändringar enligt 3 kap. 9
§ samma lag kan komma att göras i beslutet och om vad inskrivningen
i övrigt kommer att medföra för henne. Hon skall därefter tillfrågas om
hon samtycker till inskrivning.
5 § Om kvinnan samtycker till inskrivning, skall hon skrivas in för
värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60
dagar. Därefter omfattas hon av samma bestämmelser som en man som
med stöd av lagen (1994:000) om totalförvarsplikt har skrivits in för
motsvarande grundutbildning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1980:1021) om
militär grundutbildning för kvinnor skall upphöra att gälla. För den som
antagits till grundutbildning före ikraftträdandet gäller den äldre lagen.
25
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra
värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:000) om totalfÖrsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i För-
svarsmakten,
3. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att
tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. anställda i utlandsstyrkan i Försvarsmakten, när de tjänstgör utom-
lands.
2 § Ar Sverige i krig, gäller lagen även för
1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i
Försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten
är skyldiga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av
lagen (1990:217) om skydd for samhäll sviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när av-
delningarna är i falt eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.
3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges grän-
ser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
föreskriva att 2 § skall tillämpas.
4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och
3 §§, skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.
5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är
neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigs-
deltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.
6 § Den som lagen inte längre gäller for får med tillämpning av lagen
åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under
den tid då lagen gällde for honom eller henne.
7 § Den som lagen gäller for benämns disciplinansvarig.
Disciplinförseelse
8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad han eller hon på grund av instruktioner, formäns eller andra chefers
order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd
för disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.
9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom
två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs
mot honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket
lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller
motsvarande bestämmelse i fråga om Justitiekanslem.
Disciplinpåföljder
10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och ute-
gångsförbud.
11 § Viming innebär att den felande erinras om att han eller hon för
framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.
12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfallen utöver
den vantiga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan sär-
skild uppgift. Vid vaije tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för
uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskaps-
tjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens böijan nästa
dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den dis-
ciptinansvariges hälsa eller tjänstbarhet.
13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär
avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant
avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar
avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dager-
sättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en
viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärde-
del av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett be-
lopp som motsvarar dagersättning utan tillägg.
14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett
kasemområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område
Prop. 1994/95:6
27
som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant Prop. 1994/95:6
område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet
avse förbud att lämna fartyget.
15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsforbud, om det
krävs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts.
Åtalsanmälan m.m.
16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse
och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha
gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brot-
tet, om inte annat följer av 17 §.
17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §),
snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt
beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10
kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18
kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den miss-
tänkte tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om
enskilt anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.
18 § När en åtgärd har vidtagits for att åtal skall väckas mot en dis-
ciplinansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga
om det förfarande som avses med åtgärden.
19 § Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myn-
dighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den
disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett
bolag, en förening, en samfallighet, en stiftelse eller en annan enskild,
prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet
som regeringen bestämmer.
28
20 § I Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen Prop. 1994/95:6
för det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige
tjänstgör eller senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes
eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att
någon annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjt-
nants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena.
21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänst-
gör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsva-
rande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står
under deras befäl, under förutsättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst,
eller utegångsforbud i högst fem dagar.
22 § Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvars-
makten, av kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där
den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för
den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har
tjänstgjort eller av någon annan högre chef.
23 § För att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga
kommuner som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas audi-
törer.
Auditörema skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av
den myndighet som regeringen bestämmer.
24 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga
om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett
sådant yttrande behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller,
under de förutsättningar som anges i 21 §, av någon annan myndighet
än Försvarsmakten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun.
Auditören är medansvarig for de beslut som myndigheten, kommu-
nen, landstinget eller den kyrkliga kommunen fattar på hans eller hen-
nes tillstyrkan.
25 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.
26 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne
skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne.
Muntligt förhör får dock underlåtas om sådant inte anses behövligt.
Underrättelsen skall då göras skriftligen, varvid den disciplinansvarige
skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgif-
ter i saken höras muntligen eller skriftligen.
29
Protokoll skall föras över förhören.
Prop. 1994/95:6
27 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörs-
vittne om möjligt vara närvarande.
28 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om
nägon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål
som bevis, skall en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars
område den person som skall höras eller som på annat sätt berörs av
åtgärden vistas. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvud-
förhandling.
29 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad
som har kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig
över det, om det inte är uppenbart obehövligt.
30 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på
vad som har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
31 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens
yttrande samt om hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske
muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat
sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den disciplinan-
svarige begär det.
32 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får
ärendet avskrivas.
33 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslem att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av
sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riks-
dagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems
tillsyn.
34 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det
att beslutet har vunnit laga kraft.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där dis-
ciplinförseelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får
det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet
skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.
30
35 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma Prop. 1994/95:6
gäller utegångsförbud i högst fem dagar.
36 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp
eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker
skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.
37 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställ-
bara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den
sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem da-
gar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas
under vilken verkställighet redan har skett.
38 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande slut-
ligen blir ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken
förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara
två dagars löneavdrag.
39 § Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den
disciplinansvariges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.
40 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansva-
riges pågående tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat
beslutet omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra
meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas,
gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indriv-
ning av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år
från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.
41 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten
får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om
denne inom ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten
eller klädd i militär uniform på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv
eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller
ordningen inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande
åtgärder.
31
42 § Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skynd- Prop. 1994/95:6
samt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet
inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.
43 § Har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den
omhändertagne så snart det kan ske undersökas av läkare, om det be-
hövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd.
44 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt forhöras och under-
rättas om anledningen till omhändertagandet.
45 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha
honom eller henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum
senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen
ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid
därutöver.
46 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den
som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom
eller henne. Sådan egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar
för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas
av den chef som avses i 20 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor
och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen.
Detsamma gäller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för
missbruk av eller annan befattning med narkotika.
47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänst-
gör i Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvars-
makten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han
eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersö-
kande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp,
väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplin-
ansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen
finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i
anslutning till en större undersökning som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett
militärt område eller något annat område som disponeras av Försvars-
makten.
48 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses
i 20 §. En sådan begäran skall göras hos den sistnämnde skriftligen
inom fem dagar från den dag då den disciplinansvarige fick del av be-
32
slutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En Prop. 1994/95:6
begäran som har kommit in for sent skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i
24 - 32 §§ tillämpas.
49 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångs-
förbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart,
besluta att det tills vidare inte får verkställas.
50 § Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §,
av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får
av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars dom-
krets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är loka-
liserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det
finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som rege-
ringen bestämmer.
51 § Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myn-
dighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet. I överklagandet skall klaganden ange det beslut som
överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har med-
delat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av be-
slutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kom-
mit in för sent skall avvisas.
52 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handlägg-
ning av domstolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid
gäller beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den
lagen.
53 § Tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är
tingsrätten domför med en lagfaren domare.
54 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart,
förordna att det tills vidare inte får verkställas.
55 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna
överklagas till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som
avses i 34 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet
tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
3 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
56 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndig- Prop. 1994/95:6
het, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet.
57 § Bestämmelser om rätt for Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslem att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
(1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Talan skall väckas inom tre
veckor från det att beslutet har meddelats.
58 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disci-
plinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet
enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon
åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige,
får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfaran-
de som avses med åtgärden.
59 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det för-
farande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet for honom
eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinären-
det om inte särskilda skäl talar mot det.
60 § Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 24 - 30 §§ skall tillämpas vid
handläggningen av ersättningsärenden.
Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre
belopp, som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också
besluta om ersättningsskyldighet.
61 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en
chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef
som avses i 20 §. Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.
62 § Ett beslut om ersättningsskyldighet som fettats av en sådan chef i
Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvars-
makten, eller av en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får
överklagas av den disciplinansvarige hos tingsrätten. Bestämmelserna i
50-53 §§, 55 § första stycket första meningen och andra stycket samt
56 § gäller vid sådant överklagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättnings-
skyldighet, skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål
tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersätt-
ningsskyldighet, skall tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det
34
eller det annars finns skäl för det, handlägga firågan om ersättnings- Prop. 1994/95:6
skyldighet som särskilt mål i den for tvistemål föreskrivna ordningen.
63 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får
verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den
upphävda lagen skall dock tilllämpas beträffande förseelser som begåtts
eller förhållanden som inträffat före ikraftträdandet.
35
Härigenom föreskrivs följande.
Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:000) om totalfÖrsvarsplikt skall
gälla även med avseende pä tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. i Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal for
beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan i Försvarsmakten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs följande.
Förutsättningar för lagens tillämpning
1 § Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för
totalförsvaret skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder
höjd beredskap föreskriva att 2 - 4 §§ skall tillämpas.
Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
den omfattning som det behövs föreskriva om förbud mot annan arbets-
förmedling än den offentliga samt om inskränkning i rätten att utöva
sådan annan arbetsförmedling.
Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser
3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före-
skriva om förbud för arbetsgivare att anställa arbetstagare som inte
anvisats av en offentlig arbetsförmedling eller med dess medgivande
(arbetsförmedlingstvång). I föreskrifterna skall anges det behov av
arbetskraft, åt vilket företräde skall lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som
förmedlar arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivan-
de att ta annat arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmed-
lingstvång gäller.
4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid med vad som föreskrivits
om arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med
hänsyn till en företrädesbestämmelse, får regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer vid vite förelägga arbetstagaren att från-
träda anställningen.
5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen endast är tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller
om ena parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkom-
ling eller styv- eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halv-
syskon eller fostersyskon.
37
Straff
6 § Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 §
första stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
38
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningarna till 32 § 1
6. Värnpliktig tillkommande
naturaförmåner, dagersättning och
tillägg till sådan ersättning, be-
fattningspenning, avgångsveder-
lag, utbildningspremie, utryck-
ningsbidrag samt fälttraktamente
skola icke upptagas såsom skatte-
pliktig intäkt. Utgående dagpen-
ning utgör däremot skattepliktig
intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
värnpliktig, räknas icke till skatte-
pliktig intäkt. Näringsbidrag utgör
däremot skattepliktig intäkt och
hänföres till den förvärvskälla
bidraget avser. Familjebidrag
anses tillkomma den värnpliktige,
även om bidraget utbetalas till
annan person. Det förhållande att
bidraget använts för bestridande
av en vid inkomsttaxeringen i och
för sig avdragsgill utgift, t.ex.
ränta eller periodiskt understöd,
skall icke föranleda, att avdrag
vägras för utgiften i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall äga motsva-
rande tillämpning i fråga om an-
nan personal vid försvarsmakten
som avlönas enligt de för värn-
pliktiga gällande grunder, vapenfri
tjänstepliktig, hemvämspersonal
och annan personal som frivilligt
6. Totalförsvarspliktiga tillkom-
mande naturaförmåner, dagersätt-
ning och tillägg till sådan ersätt-
ning, befattningspenning, avgångs-
vederlag, utbildningspremie, ut-
ryckningsbidrag samt fälttrakta-
mente skall inte upptas såsom
skattepliktig intäkt. Utgående
dagpenning utgör däremot skatte-
pliktig intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
en totalförsvarspliktig, räknas icke
till skattepliktig intäkt. Närings-
bidrag utgör däremot skattepliktig
intäkt och hänföres till den för-
värvskälla bidraget avser. Familje-
bidrag anses tillkomma den total-
försvarspliktige även om bidraget
utbetalas till annan person. Det
förhållande att bidraget använts
för bestridande av en vid inkomst-
taxeringen i och för sig avdrags-
gill utgift, t.ex. ränta eller perio-
diskt understöd, skall icke föran-
leda, att avdrag vägras för utgiften
i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall också tillämpas
i fråga om annan personal som
avlönas enligt de för totalförsvars-
pliktiga gällande grunderna.
39
1 Senaste lydelse 1994:777.
fullgör utbildning för att nå eller
bibehålla kompetens för placering
inom totalförsvaret, civilförsvars-
pliktig som inkallats till tjänstgö-
ring enligt 12 § civilförsvarslagen
(1960:74) och annan som avlönas
enligt för värnpliktiga eller civil-
försvarspliktiga gällande grunder.
Förmån av fri kost eller förmån av fri hemresa som tillkommer sådan
personal som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet
utomlands skall inte tas upp som skattepliktig intäkt.
Prop. 1994/95:6
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
40
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbets-
tagares uppfinningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Denna hg avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som till-
höra undervisningsväsendet skola
icke i denna egenskap anses såsom
arbetstagare enligt denna hg, dock
att hgen äger tillämpning å såda-
na lärare vid försvarsmaktens
skolor och undervisningsanstalter
som äro officerare eller under-
officerare på aktiv stat.
EJ heller skola anställnings- eller
beställningshavare i försvarsmak-
tens reserver eller på övergångs-,
disponibilitets- eller reservstat vid
försvarsmakten eller värnpliktiga i
denna egenskap anses såsom
arbetstagare enligt denna hg.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som tillhör
undervisningväsendet skall inte i
denna egenskap anses såsom ar-
betstagare enligt denna hg, dock
att hgen skall tillämpas på sådana
lärare vid Försvarsmaktens skolor
som är yrkesofficerare.
Inte heller officerare på reserv-
stat, reservpersonal, reservoffice-
rare eller de som fullgör värnplikt
eller civilplikt enligt lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
skall i denna egenskap anses som
arbetstagare enligt denna hg.
Denna hg träder i kraft den 1 juli 1995.
41
1 Senaste lydelse 1980:171.
Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom., 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
48 § 2
2 mom. Värnpliktig, som har
ryckt in till militärtjänst göring och
vars skattebetalningsförmäga till
följd härav har blivit nedsatt, får
av skattemyndighet beviljas an-
stånd med betalning av preliminär
F-skatt, särskild A-skatt, kvarstå-
ende skatt eller tillkommande
skatt, som skall betalas under
uppbördsmånad, vilken helt eller
delvis infaller under tiden för
militärtjänst göringen eller under
tiden därefter, dock senast under
tredje kalendermånaden efter den
då tjänstgöringen upphör. An-
ståndet får avse hela skatten eller
en del av den. Anståndstiden får
bestämmas till längst ett år. An-
stånd får dock därutöver beviljas
för tiden intill dess den värnplikti-
ge efter beviljad ledighet för åter-
gång till civil verksamhet (hemper-
mittering) eller hemförlovning har
varit fri från tjänstgöring tre
kalendermånader i följd.
2 mom. En totalförsvarspliktig
som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
under minst 60 dagar och vars
skattebetalningsförmäga till följd
härav har blivit nedsatt, får av
skattemyndighet beviljas anstånd
med betalning av preliminär F-
skatt, särskild A-skatt, kvarståen-
de skatt eller tillkommande skatt,
som skall betalas under upp-
bördsmånad, vilken helt eller
delvis infaller under tiden för
tjänstgöringen eller under tiden
därefter, dock senast under tredje
kalendermånaden efter den månad
då tjänstgöringen upphör. An-
ståndet får avse hela skatten eller
en del av den. Anståndstiden får
bestämmas till längst ett år. An-
stånd får dock därutöver beviljas
för tre kalendermånader efter den
då tjänstgöringen upphör.
50 §3
Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndig-
heten eller den myndighet som regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
2 Senaste lydelse 1992:680.
3 Senaste lydelse 1991:1908.
42
Sådan ansökan bör av den värn-
pliktige göras snarast möjligt och
senast inom en månad efter ut-
gången av först infallande upp-
bördsmånad, som anståndet skall
avse. Har ansökan inte inkommit
Sådan ansökan bör göras snarast Prop. 1994/95:6
möjligt och senast inom en månad
efter utgången av först infallande
uppbördsmånad, som anståndet
skall avse. Har ansökningen inte
inkommit inom tre månader efter
inom tre månader efter
tjänstgöringens slut, får
ningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall
militär- tjänstgöringens slut, får ansök-
ansök- ningen inte prövas.
skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan
kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i
46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
Anvisningarna till 48 §
Med värnpliktig avses i 48 § 2
mom. värnpliktig, som icke är fast
anställd vid krigsmakten, dock att
bestämmelserna i nämnda moment
icke äga tillämpning å värnpliktig,
som är elev vid krigsskolan eller
undergår utbildning för vinnande
av fast anställning på aktiv stat
vid marinen eller flygvapnet, ej
heller å värnpliktig som jämlikt
27 § 1 mom. vämpliktslagen
Jullgör tjänstgöring med en var-
aktighet av högst sextio dagar.
Vad om värnpliktig i 48 § 2
mom. stadgas skall äga motsva-
rande tillämpning i fråga om:
1) civilmilitär personal på aktiv
stat eller över stat, vars tjänstgö-
ringsskyldighet i fredstid är be-
gränsad till viss del av året;
Vad som sägs i 48 § 2 mom. om
en totalförsvarspliktig skall även
tillämpas vid tjänstgöring av
följande personal:
1. officerare på reservstat, re-
servpersonal samt reservofficerare,
2) personal, som lönlös kvarstår
i regemente (kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i flygvapnet;
3) personal, som frivilligt över-
förts till övergångsstat, så ock
personal på reservstat eller i
reserven med undantag av reser-
ven tillhörande, från aktiv stat
pensionsavgången personal;
4) väg- och vattenbygg-
nadskårens personal;
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
4. medlemmar i frivilliga för-
svarsorganisationer.
43
5) icke värnpliktig personal vid
sjövämskåren;
6) vapenfri tjänsteplikti g som
inställt sig till tjänstgöring enligt 5
§ första stycket lagen den 3 juni
1966 (nr 413) om vapenfri tjänst,
om tjänstgöringen skall pågå mer
än sextio dagar, eller som inställt
sig till tjänstgöring enligt 5 §
andra stycket samma lag.
Prop. 1994/95:6
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
44
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §*
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i
vämpliktslagen (1941:967) får
utlämning inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att,
för vilket utlämning eljest må ske, i
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
får utlämning inte medges.
n gärningen innefattar jämväl brott
ämna personen för det brottet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1986:658.
45
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
5 §2
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenning-
försäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket
skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1
§ andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts
hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrun-
dande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvs-
arbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkra-
des arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Om anmälan om ändrade omständigheter görs i anslutning till en period
med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och beta-
las ut av försäkringskassan, skall ändringen i stället gälla från och med
första dagen med ersättningen. Ändring får dock inte gälla från och med
en tidigare dag än den då de omständigheter som föranlett ändringen
inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första stycket a
gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller
d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1994:46.
46
lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om forsäkrings- Prop. 1994/95:6
kassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäk-
rade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om
den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt
1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och
barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som
ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera
det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i
sin vård.
6. fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genom-
går militär grundutbildning för
kvinnor.
6. fullgör annan tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt än grundutbildning
som är kortare än 60 dagar.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få
under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas
på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan
antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-
dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första
-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
47
Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje
stycket 6 när den försäkrade ge-
nomgår grundutbildning eller
därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning.
Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje
stycket 6 när den försäkrade ge-
nomgår grundutbildning som är
längre än 60 dagar.
Prop. 1994/95:6
15 §3
Sjukpenning utgår ej för tid då den
a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst, om tjänstgö-
ringen inte avser grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande
försäkrade
a) fullgör o/inun tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt än grundutbildning
som är längre än 60 dagar;
repetitionsutbildning;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller
i fall som avses i 7 b § reser till utlandet med försäkringskassans med-
givande.
För vaije dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård
eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som
ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall
sjukpenningen på begäran av den som svarar for vårdkostnaden minskas
med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmaste
lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall
betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som
avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas
utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
11 kap.
2 §4
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
3 Senaste lydelse 1992:1737.
4 Senaste lydelse 1994:746.
48
beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte
från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått
till 1000 kr. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32
§ 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I
fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsätt-
ningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället for
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga
och vapenfria tjänsteplikti ga under
repetitionsutbildning, frivilliga
som genomgår utbildning under
krigsförbandsövning eller särskild
övning inom vämpliktsutbild-
ningen, läkare underförsvarsmedi-
cinsk tjänstgöring samt civilför-
svarspliktiga,
j) utbildningsbidrag for doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervis-
ning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i
den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
Prop. 1994/95:6
49
i) dagpenning till totalförsvars-
pliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
och andra som erhåller dagpen-
ning enligt de för totalförsvarsplik-
tiga gällande grunderna,
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv- Prop. 1994/95:6
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrotts-
utövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då
den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska per-
sonen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att
svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främman-
de makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbets-
givare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte
är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborga-
re är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
50
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)*
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:6
Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgö-
ring juznr kvinna som genomgår
utbildning för att få anställning
som
2.
som
3.
heter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.
1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
och annan som fullgör i lag före-
skriven tjänstgöring,
officer vid försvarsmakten,
den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete
till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
den som för annans räkning eljest utför arbete under omständig-
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1975:404.
2 Senaste lydelse 1980:1023.
51
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 §
andra meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande Försvarsmaktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär personal,
4. värnpliktigas och reservperso-
nals inkallelse och tjänstgöring,
5. tillträde till militära skydds-
föremål,
6. svenska örlogsbesök i utlandet
4. totalförsvarsplikiigas, reserv-
officerares och reservpersonals
inkallelse och tjänstgöring i För-
svarsmakten,
5. tillträde till militära skyddsob-
Jekt,
samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg
som äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart
affärsdrift,
8. Försvarsmaktens deltagande vid officiella cermonier och i allmän-
nyttig verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1983:279.
52
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems
tillsyn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §*
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får Justitie-
kanslem föra talan vid domstol
om ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär eller krigsman samt i fråga
om myndighets beslut i ärende om
sådan behörighetsfråga som avses
i 6 § första stycket. Närmare
bestämmelser om sådan talan
meddelas i lag eller annan för-
fattning.
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser for offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får Justitie-
kanslem föra talan vid domstol
om ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär, krigsman eller disciplinan-
svarig enligt lagen (1994:000) om
disciplinansvar inom totalförsva-
ret, m.m. samt i fråga om myndig-
hets beslut i ärende om sådan
behörighetsfråga som avses i 6 §
första stycket. Närmare bestäm-
melser om sådan talan meddelas i
lag eller annan författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring
vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av Justitiekanslem, företräder Justitiekanslem det
allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller,
om Justitiekanslem har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
ning på Justitiekanslem. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 §
1 Senaste lydelse 1987:996.
första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock Prop. 1994/95:6
ej tillämpas i fråga om tvist i vilken Justitiekanslem för talan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
54
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personska-
deskydd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §*
vid personskada och tillämpas på
1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalfÖrsvarsplikt
eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den
lagen eller till antagningsprövning
enligt lagen (1994:000) om möjlig-
het för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre
grundutbildning,
Denna lag gäller ersättning av staten
1. den som fullgör tjänstgöring
eller genomgår utbildning eller
inskrivningsprövning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
civilförsvarslagen (1960:74), 6 §
lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. eller
lagen (1984:272) om skyldighet
för civiljörsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddnings-
kår enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt
11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen för vård i kriminal vårdsanstalt, i ett hem som
avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat
fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polis-
arrest.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som frivilligt deltager i verksam-
het inom totalförsvaret eller i
annat fall än som avses i första
stycket deltager i verksamhet för
att avvälja eller begränsa skada på
människor eller egendom eller i
miljön.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som i annat fall än som avses i
första stycket frivilligt deltar i
verksamhet inom totalförsvaret
eller i verksamhet för att avvärja
eller begränsa skada på människor
eller egendom eller i miljön.
55
1 Senaste lydelse 1990:57.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
56
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning
vid ideell skada m.m.1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Den som ådrar sig skada som omfettas av lagen (1977:265) om stat-
ligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör tjänstgöring enligt
vämpliktslagen (1941:967) eller
lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller utbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor och som har
skadats under grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildnin g.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör längre grundutbild-
ning än 60 dagar enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och som har skadats under tjänst-
göringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.
2 Senaste lydelse 1991:469.
57
Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §>
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 2-8 skall, om arbetstagaren
utan dröjsmål begär det, sådan
dag ej räknas som semesterdag.
Semesterdagar som återstår på g
pats skall utgå i ett sammanhang, o
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 2-7 skall, om arbetstaga-
ren utan dröjsmål begär det, sådan
dag ej räknas som semesterdag,
nd av att första stycket har tilläm-
arbetstagaren ej medger annat.
17 §2
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets-
skada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid for
vilken föräldrapenning utges i anledning av bams födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för vaije
barn, eller vid flerbamsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken
tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§
samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersätt-
ning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebi-
drag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksam-
1 Senaste lydelse 1990:102.
2 Senaste lydelse 1994:606.
58
5. ledighet på grund av grundut-
bildning om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar,
het sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret Prop. 1994/95:6
icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till
grundutbildning, eller ledighet på
grund av motsvarande vapenfri
tjänst, i den mån frånvaron under
intjänandeåret icke överstiger 60
dagar,
6. ledighet på grund av att
arbetstagaren efter det kalenderår
då han fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i civilförsvaret på
annan tid än då civilförsvarsbe-
redskap råder eller beredskapsöv-
ning får anordnas vid försvars-
makten, i den mån frånvaron
under intjänandeåret icke över-
stiger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eller
8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
Vid tillämpning av första stycket
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
peioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
6. . ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
1 skall frånvaro under de första 90
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
59
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160)*
skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §2
Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgö-
ring eller som deltar i frivillig
utbildning for verksamhet inom
totalförsvaret.
3. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och annan som fullgör i lag före-
skriven tjänstgöring eller som
deltar i frivillig utbildning för
verksamhet inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall lik-
ställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och
18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ut-
förs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1991:677.
2 Senaste lydelse 1994:579.
60
Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:6
Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas
från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara,
2. om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigs-
fara vari riket har befunnit sig och
om det till följd av dessa förhål-
landen föreligger knapphet eller
betydande fera för knapphet inom
riket på egendom av vikt för
totalförsvaret eller
ningen,
folkförsörj-
nödvändigt
försvarsbe-
1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utan-
för Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigs-
fara och om det till följd av dessa
förhållanden föreligger knapphet
eller betydande fera för knapphet
inom riket på egendom av vikt för
totalförsvaret eller folkförsöij-
ningen
3. om det är nödvändigt att med
hänsyn till försvarsberedskapen
inkalla totalförsvarspliktiga till
tjänstgöring med stöd av 4 kap. 7
eller 8 § lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
3. om det befinnes
att med hänsyn till
redskapen inkalla värnpliktiga till
tjänstgöring med stöd av 27 § 2
mom. eller 28 § 1 mom. väm-
pliktslagen (1941:967).
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår,
från böijan av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller
godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det under-
ställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
61
Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
33 §
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
forhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket
har befunnit sig, får regeringen
genom förordning meddela före-
skrifter om pass, som begränsar
rätten till pass för värnpliktiga och
civilförsvarspliktiga eller som
annars fordras av hänsyn till rikets
försvar eller rikets säkerhet i
övrigt.
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har
varit i krig eller krigsfara, får
regeringen genom förordning
meddela föreskrifter om pass, som
begränsar rätten till pass för total-
försvarspliktiga eller som annars
fordras av hänsyn till rikets för-
svar eller rikets säkerhet i övrigt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
62
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
12 §2
Sekretess gäller i ärende om
inskrivning av värnpliktig för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Motvarande sekretess gäller i
ärende som angår antagning till
utbildning vid Försvarsmakten,
befrielse från värnpliktstjänstgö-
ring pä grund av nedsättning av
prestationsförmågan, särskild risk
för detta eller pä grund av ekono-
miska eller sociala skäl, anstånd
med värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst. Sekretessen gäller
dock inte beslut i ärende som
avses i detta stycke.
Sekretess gäller inom Försvars-
. maktens personalvård med av-
seende på värnpliktiga för uppgift
som hänför sig till psykologisk
undersökning och för uppgift om
enskilds personliga förhållanden
hos konsulent eller annan befatt-
ningshavare som särskilt har till
uppgift att bistå med råd och hjälp
i personliga angelägenheter, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående
lider men.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1994:595.
Sekretess gäller i ärende om
inskrivning av totalförsvarspliktiga
och i ärende om antagning av
kvinnor till befattningar inom
totalförsvaret som kräver längre
grundutbildning än 60 dagar för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Motsvarande sekretess gäller
i ärende som angår antagning till
utbildning vid Försvarsmakten,
skyldighet att tjänstgöra med
totalförsvarsplikt samt uppskov
med och avbrott i sådan tjänstgö-
ring. Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i detta
stycke.
Sekretess gäller inom personal-
vård med avseende på den som
tjänstgör med totalförsvarsplikt för
uppgift som hänför sig till psyko-
logisk undersökning och för upp-
gift om enskilds personliga för-
hållanden hos konsulent eller
annan befattningshavare som
särskilt har till uppgift att bistå
med råd och hjälp i personliga
angelägenheter, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider
men.
63
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio Prop. 1994/95:6
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till sådana ärenden som
avses i 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100) i dess lydelse före den 1
juli 1995.
64
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §*
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två
år, om det föranleds av arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall bölja
värnpliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall börja
sådan tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldig-
het inte finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1993:1496.
5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
65
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §*
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser for tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär eller krigs-
man samt i fråga om myndighets
beslut i ärende om sådan behörig-
hetsfråga som avses i 6 § tredje
stycket. Närmare bestämmelser
om sådan talan meddelas i lag
eller annan författning.
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär, krigsman
eller disciplinansvarig enligt lagen
(1994:000) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. samt i
fråga om myndighets beslut i
ärende om sådan behörighetsfråga
som avses i 6 § tredje stycket.
Närmare bestämmelser om sådan
talan meddelas i lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring
vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsman det allmänna
som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om om-
budsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
ning på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första
stycket lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister skall dock ej till-
lämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
1 Senaste lydelse 1987:995.
66
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262)'
dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att punkt 3 i bilagan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för
att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två
år, om det föranleds av arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall börja
värnpliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
■ som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall böija
sådan tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldig-
het inte finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av 10 § 1994:269.
2 Senaste lydelse 1993:1500.
68
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare att 9 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §*
I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i
lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första stycket a)-d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning när värnpliktstjänst-
göring juli görs m.m.,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 15 § första stycket a)-d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning vid tjänstgöring enligt
lagen (1994:000) om totalförsvars-
plikt.
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även före-
skrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om
allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1991:1643.
69
Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av värnplikt eller 4. tjänstgöring enligt lagen
vapenfri tjänsteplikt, (1994:000) om totalförsvarsplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård
eller vård av missbrukare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
70
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §l
Vapenfria tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra grundutbild-
ning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall vara
högst 320 dagar. Repetitionsut-
bildningen skall omfatta högst fem
övningar om vardera högst 30
dagar eller, i fråga om särskilda
befattningar enligt regeringens
bestämmande, högst 40 dagar.
Den sammanlagda utbildningstiden
skall vara högst 380 dagar.
Vapenfria tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra grundutbild-
ning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall vara minst
220 och högst 320 dagar. Repeti-
tionsutbildningen skall omfatta
högst fem övningar om vardera
högst 30 dagar eller, i fråga om
särskilda befattningar enligt rege-
ringens bestämmande, högst 40
dagar. Den sammanlagda utbild-
ningstiden skall vara minst 355
och högst 380 dagar.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom.
vämpliktslagen (1941:967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till
tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar,
om tjänstgöringen föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av
27 § 2 mom. vämpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning
av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri qänst
vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen
bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om grundutbild-
ning som påbörjats före i kraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Vapenfristyrelsen får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som på-
böljat grundutbildning enligt de äldre bestämmelserna, om den vapen-
frie tjänstepliktige medger det.
1 Senaste lydelse 1992:525.
71
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 §, 8 kap. 1 a och 6 §§ studiestöds-
lagen (1973:349)* samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §2
Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3
kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd för sådan
tid för vilken den studerande redan har beviljats studiemedel, får den
studerande ej uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras for tid for vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbi-
drag för doktorander utgår, om ej
regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte for tid för
vilken den studerande fullgör
tjänstgöring enligt vämpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74) eller lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning till
reservofficer.
annat följer av bestämmelse som
Studiemedel utgår inte för tid för
vilken den studerande tjänstgör
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt eller fullgör utbild-
ning till reservofficer.
8 kap
1 a §3
Regeringen får föreskriva att
ränta inte skall utgå på studielån
under den tid då låntagaren fullgör
grundutbildning enligt vämplikts-
lagen (1941:967) eller lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst.
Regeringen får föreskriva att ränta
inte skall utgå på studielån under
den tid då låntagaren fullgör en
längre grundutbildning än 60
dagar enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
* Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1991:924.
3 Lydelse enligt prop. 1993/94:150, FiU:20, rskr. 456.
72
Årsbeloppet får sättas ned
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
bidrag för doktorander eller full-
gör grundutbildning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservoffi-
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd for arbetslösa,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
bidrag för doktorander eller full-
gör en längre grundutbildning dn
60 dagar enligt lagen (1994:000)
om totalförsvarsplikt eller fullgör
utbildning till reservofficer,
cer,
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har
beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som
ligger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till
omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller
4. om det i något annat fåll finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.
2 e5
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned för avgiftsår under
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned för avgiftsår under
4 Senaste lydelse 1993:220.
5 Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
73
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd for
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag for doktorander
eller fullgör grundutbildning enligt
vämpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservoffi-
cer.
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd for
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander
eller fullgör en längre grundut-
bildning än 60 dagar enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller fullgör utbildning till reserv-
officer.
Prop. 1994/95:6
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
74
Härigenom föreskrivs att 3 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om en värnpliktig under sin
grundutbildning enligt 27 § 1
mom. vämpliktslagen (1941:967)
deltar i utbildning för fredsbeva-
rande verksamhet, skall han även
under denna utbildning anses
fullgöra grundutbildningen. Det-
samma skall gälla för en kvinna
som deltar i utbildning för freds-
bevarande verksamhet under den
tid då hon fullgör grundutbildning
enligt lagen (1980:1021) om mili-
tär grundutbildning för kvinnor.
En värnpliktig som i andra fall
än som sägs i första stycket deltar
i utbildning för fredsbevarande
verksamhet skall anses fullgöra
repetitionsutbildning enligt 27 § 1
mom. vämpliktslagen.
Den som är tjänstepliktig enligt
lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. skall
när han eller hon deltar i utbild-
ning för fredsbevarande verksam-
het anses fullgöra sådan utbildning
som sägs i 6 § den lagen.
Om en totalförsvarspliktig som
fullgör grundutbildning enligt
lagen (1994:000) om totalförsvars-
plikt under sin grundutbildning
deltar i utbildning för fredsbeva-
rande verksamhet, skall han eller
hon även under denna utbildning
anses fullgöra grundutbildningen.
En totalförsvarspliktig som i
andra fall än som sägs i första
stycket deltar i utbildning för
fredsbevarande verksamhet skall
anses fullgöra repetitionsutbild-
ning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
75
Härigenom föreskrivs att 10 och 10 a §§ lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §2
Det allmänna arbetsvillkoret innebär att en försäkrad under en ramtid av
12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört
antingen förvärvsarbete
1. i minst 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvs-
arbete har utförts i minst 75 timmar eller, om den försäkrade inte upp-
fyller detta villkor,
2. i minst 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då för-
värvsarbete har utförts i minst 65 timmar.
Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgi-
varens förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den arbetslöse av
något annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller bams
födelse har varit ledig med hel
eller delvis bibehållen lön.
3. annan tid då den arbetslöse av
något annat skäl än sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller bams födelse har varit ledig
med hel eller delvis bibehållen
lön.
. Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete.
10 a §’
Det särskilda arbetsvillkoret innebär att för den som inte uppfyller
kraven på förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skall med
tid då förvärvsarbete skall ha utförts jämställas tid då den försäkrade
under en ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1994:930.
3 Senaste lydelse 1994:930.
76
2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträck- Prop. 1994/95:6
ning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt sådan
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
staligt utbildningsbidrag lämnats eller deltagit i verksamhet för arbets-
livsutveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller
4. har fullgjort värnplikt eller
fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän
säkring, i båda fellen dock
sammans högst två månader.
4. har fullgjort tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
i båda fallen dock tillsammans
högst två månader.
för-
tiU-
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
77
1994/95:6
Härigenom föreskrivs att 10, 10 a och 27 b §§ lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
10 §2
Det allmänna arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid av
12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha utfört
antingen förvärvsarbete
1. i minst 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvs-
arbete har utförts i minst 75 timmar eller, om sökanden inte uppfyller
detta villkor,
2. i minst 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då för-
värvsarbete har utförts i minst 65 timmar.
Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbets-
givarens förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den arbetslöse av
något annat skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring eller bams
födelse har varit ledig med hel
eller delvis bibehållen lön.
3. annan tid då den arbetslöse av
något annat skäl än sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller bams födelse har varit ledig
med hel eller delvis bibehållen
Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete.
10 a §3
Det särskilda arbetsvillkoret innebär att för den som inte uppfyller
kraven på förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skall med
tid då förvärvsarbete har utförts jämställas tid då sökanden under en
ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om
beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträck-
ning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt sådan
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
1 Lagen omtryckt 1982:433
2 Senaste lydelse 1994:929.
3 Senaste lydelse 1994:929.
78
staligt utbildningsbidrag har lämnats eller deltagit i verksamhet för
arbetslivsutveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller
Prop. 1994/95:6
4. har fullgjort värnplikt eller
fått föräldrapenning förmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, i båda fallen dock till-
sammans högst två månader.
4. har fullgjort tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt eller fått föräldra-
penningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
i båda fellen dock tillsammans
högst två månader.
27 b §4
Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att hon eller
han har avslutat utbildning på
heltid som omfettar minst ett läsår
och som berättigar till studie-
socialt stöd har stått till arbets-
marknadens förfogande som ar-
betssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen eller förvärvs-
arbetat är berättigad till grundbe-
lopp utan att ha uppfyllt ett arbets-
villkor. Vid bestämmande av
ramtid räknas inte in tid då
sökanden har varit hindrad att stå
till arbetsmarknadens förfogande
på grund av sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring, havandeskap eller
vård av eget barn eller adoptiv-
barn som inte har fyllt två år.
Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att hon eller
han har avslutat utbildning på
heltid som omfettar minst ett läsår
och som berättigar till studie-
socialt stöd har stått till arbets-
marknadens förfogande som ar-
betssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen eller förvärvs-
arbetat är berättigad till grundbe-
lopp utan att ha uppfyllt ett arbets-
villkor. Vid bestämmande av
ramtid räknas inte in tid då
sökanden har varit hindrad att stå
till arbetsmarknadens förfogande
på grund av sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt, havandeskap eller
vård av eget barn eller adoptiv-
barn som inte har fyllt två år.
En sökande för vilken en ersättningsperiod enligt 14 § denna lag eller
14 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring har gått till ända
sedan hon eller han har fyllt 60 år utan att ett nytt arbetsvillkor enligt
27 a § första stycket 1 har uppfyllts, skall vid tillämpning av första
stycket anses ha fullgjort ett arbetsvillkor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
4 Senaste lydelse 1994:929.
79
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
Denna lag tillämpas ej på
1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som skall
handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rätte-
gångsbalken,
2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tilllämpning av konkurs-
lagen (1987:672) eller ackordslagen (1970:847),
3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband
med åtal för brottet,
4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals
rätta innebörd.
Lagen skall inte tilllämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1
§ lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller
1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist
om kollektivavtal,
2. tjänstgöringsskyldighet för
ordinarie domare enligt lagen
(1994:261) om fullmaktsanställ-
ning,
3. tjänstgöringsskyldighet enligt
10 § arbetsrättsliga beredskapsla-
2. tjänstgöringsskyldighet för
ordinarie domare enligt lagen
(1994:261) om fullmaktsanställ-
ning.
gen (1987:1262).
Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare
hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som
är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning
föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvalt-
ningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1977:530.
2 Senaste lydelse 1994:268.
80
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1994:260) om offentlig anställning
skall ha följande lydelse
21 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Föreskrifterna i 14-19 §§ gäller inte
1. dem som kan meddelas dis-
1. dem som kan meddelas dis-
ciplinpåföljd enligt lagen
(1986:644) om disciplinförseelse
av krigsmän, m.m., för förseelser
som omfattas av den lagen
ciplinpåföljd enligt lagen
(1994:000) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m., för
förseelser som omfettas av den
lagen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under
Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som
skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer för sådana förseelser i yrkesutövningen som skall prö-
vas av Veterinära ansvarsnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
81
6 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 6
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvars-
departementet den 6 maj 1991 (dir. 1991:40) en kommitté för att se
över grunderna för totalförsvarets personalförsöijning genom pliktsys-
tem. Kommittén, (ledamöter: Roland Brännström, ordförande, Tomas
Eneroth, Paul Cizuk, Jan Jennehag, Henrik Landerholm, Hans
Lindblad, Sven-Olof Peterson, Karin Wegestäl. Paul Cizuk entledigades
den 10 oktober 1991 och Robert Jousma och Tuve Skånberg förordna-
des den 28 oktober 1991) antog namnet Pliktutredningen. Den 27 maj
1992 bemyndigade regeringen (dir. 1992:71) chefen för Försvarsdepar-
tementet att tillkalla en utredare med uppdrag att lämna förslag till
författningsreglering med anledning av Pliktutredningens förslag till nytt
pliktsystem för totalförsvarets personalförsöijning. Till särskild utredare
förordnades generaldirektören vid Statens haverikommission Olof Forss-
berg. Utredningen antog namnet Utredningen om författningsreglering
av totalförsvarsplikten (UFT).
Pliktutredningen har avgett betänkandet Totalförsvarsplikt (SOU
1992:139) och UFT har avgett betänkandena Lag om totalförsvarsplikt
(SOU 1993:36) och Lag om totalförsvarsplikt Följdändringarna (SOU
1993:101). De förstnämnda båda betänkandena har remissbehandlats
gemensamt. UFT':s sista betänkande har också remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.
Sammanfattningar av Pliktutredningens och UFT:s förslag finns i
bilaga 2 respektive i bilaga 3. De lagförslag som läggs fram i UFT:s
betänkanden finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Försvarsdepartementet, dnr 93/183/MIL, dnr 93/1029/RS och dnr
93/2669/RS.
Regeringen lämnar denna dag till riksdagen även en proposition med
förslag till en ny lag om civilt försvar som skall ersätta civilförsvarsla-
gen (1960:74), lagen (1964:63) om kommunal beredskap, lagen
(1981:1216) om kyrklig beredskap, m.fl. lagar.
Regeringen har vidare i prop. 1993/94:112 begärt riksdagens god-
kännande av att Vämpliktsverket och Vapenfristyrelsen avvecklas den
30 juni 1995 och att den 1 juli 1995 en ny central myndighet för hante-
ring av pliktpersonal inrättas. Riksdagen har den 16 mars 1994 beslutat
i enlighet med propositionen (bet. 1993/94FöU:8, rskr. 1993/94:175).
Efter riksdagens beslut har regeringen den 24 mars 1994 bemyndigat
chefen för Försvarsdepartementet att tillsätta en organisationskommitté
(dir. 1994:24) med uppgift att förbereda inrättandet av den nya myndig-
heten, som skall benämnas Totalförsvarets pliktverk.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 april 1994 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finnns i bilaga 6. Lagrådet föreslår vissa fortyd-
liganden i lagtexten. Lagrådet har i sitt yttrande också anfört att for-
Prop. 1994/95:6
82
fattningskommentaren till lagen om arbetsförmedlingstvång borde ut- Prop. 1994/95:6
vecklas. Med anledning härav har författningskommentaren utvecklats i
de delar där förslaget innehåller sakliga förändringar i förhållande till
gällande rätt. Lagrådet har också anfört, i fråga om ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen om möjlighet för kvinnor att full-
göra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, att den äldre
lagens bestämmelser borde gälla även för den som antagits till grundut-
bildning före den nya lagens ikraftträdande, oavsett om grundutbild-
ningen hunnit påböijas eller inte. Regeringen delar Lagrådets uppfatt-
ning. I propositionens lagförslag i denna del har därför ikraftträdande-
och övergångsbestämmelsen formulerats på sätt som Lagrådet förordat.
Lagrådet har även påpekat att lagrådsremissens lagförslag, såvitt avser
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om disciplinan-
svar inom totalförsvaret, m.m. kunde göras mindre långtgående. Rege-
ringen har följt Lagrådets påpekande i detta avseende. Vi återkommer
till detta under avsnitt 10.
Regeringen har i propositionen även i övrigt följt Lagrådets förslag.
Vi återkommer i författningskommentaren till de synpunkter Lagrådet
framfört som inte enbart är av språklig karaktär.
Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten med
anledning av vad som förekommit vid lagrådsföredragningen.
Utöver de lagförslag som fanns med i lagrådsremissen innehåller pro-
positionen förslag till följdändringar i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring, lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister och lagen (1994:260) om
offentlig anställning. Dessutom föreslås en ändring i ytterligare en
bestämmelse i studiestödslagen (1973:349). Eftersom det endast rör sig
om rena följdändringar av teknisk karaktär har regeringen bedömt att
Lagrådets hörande i dessa delar skulle sakna betydelse.
83
Totalförsvar - militärt försvar och civilt försvar
Begreppet totalförsvaret finns definierat i beredskapsförordningen
(1993:242) och avser den verksamhet som är nödvändig for att förbe-
reda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsför-
hållanden. Totalförsvaret omfattar således både de förberedelser som
måste ske i samhället för att vi skall kunna bemästra påfrestningarna
under höjd beredskap och hela den verksamhet som skall bedrivas då.
Totalförsvarets förmåga grundas främst på det fredstida samhällets
resurser och dess förmåga till omställning. Enligt den s.k. ansvars-
principen medför ansvaret for en verksamhet i fred ett ansvar också i
krig.
Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret.
Den viktigaste uppgiften för det militära försvaret är att möta väpnade
angrepp mot Sverige. Huvuduppgiften for det civila försvaret är att
värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och trygga
en livsnödvändig försörjning, att stödja det militära försvaret samt att
för fullföljandet av dessa uppgifter upprätthålla de viktigaste samhälls-
funktionerna. Det civila försvaret omfattar all den civila verksamhet
som ingår i totalförsvaret och betecknar således inte en organisation.
Inte heller det militära försvaret är benämningen på en organisation utan
avser den verksamhet som bedrivs framförallt av försvarsmakten men
också av andra organ.
Som framgår av propositionen med förslag till ny hg om civilt för-
svar omfattar det civila försvaret de beredskapsforberedelser som stat-
liga myndigheter, kommuner, landsting, företag, organisationer och en-
skilda vidtar i fred och den civila verksamhet som behövs i krig. I detta
sammanhang bör framhållas att begreppet det civila försvaret är vidare
än termen civilförsvaret eller civilförsvarsverksamheten. Verksamheten
inom det civila försvaret är uppdelad i ett tjugotal funktioner.
Vaije funktion representeras av en funktionsansvarig myndighet som,
under regeringen, ansvarar for samordningen av beredskapsförberedel-
sema i fred och verksamheten under höjd beredskap.
Riksdagen har fattat beslut om en ny organisation av försvarsmaktens
ledning. Denna förändring i ledningsorganisationen inom det militära
försvaret innebär bl.a. att det den 1 juli 1994 inrättas en ny myndighet,
Försvarsmakten. Myndigheten kommer huvudsakligen att bestå av de
myndigheter som i dag enligt förordningen (1983:276) om verksam-
heten inom försvarsmakten ingår i huvudprogrammen Armé förband,
Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. (huvud-
program 1-4.) Vissa gemensamma myndigheter som enligt nyssnämnda
förordning ingår i huvudprogrammet Gemensamma myndigheter (hu-
vudprogram 5) skall i fortsättningen ligga utanför Försvarsmakten och
lyda direkt under regeringen.
Prop. 1994/95:6
84
Höjd beredskap m.m.
I 13 kap. 6 § regeringsformen (RF) anges förutsättningarna för riks-
dagen att bemyndiga regeringen att under krig och andra säkerhetspoli-
tiska kriser meddela föreskrifter i ämnen som annars fordrar lagform.
Ett sådant bemyndigande får riksdagen ge för situationer när landet
befinner sig i krig eller krigsfara eller när det råder utomordentliga
förhållanden antingen på grund av att det är krig utanför landets gränser
eller på grund av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.
Genom hgen (1992:1403) om höjd beredskap har regeringen bemyn-
digats att besluta om höjd beredskap i en utsträckning som fullt ut ut-
nyttjar de möjligheter som 13 kap. 6 § RF ger. Regeringen skall således
kunna besluta om höjd beredskap om Sverige är i krig eller krigsfara
eller om det råder utomordentliga förhållanden på grund av att det är
krig utanför landets gränser eller på grund av att Sverige befunnit sig i
krig eller krigsfara. Höjd beredskap indelas i hgen i beredskapsgra-
dema skärpt beredskap och högsta beredskap.
RF:s möjlighet till bemyndigande har även utnyttjats i ett stort antal
s.k. fullmaktshgar. Dessa är normalt konstruerade så att de automatiskt
träder i tillämpning om Sverige är i krig. Vidare brukar de innehålla en
bestämmelse om att regeringen får besluta att hgen skall tillämpas om
landet är i krigsfara eller om det råder utomordentliga förhållanden på
grund av att det är krig utanför landets gränser eller av att Sverige varit
i krig eller i krigsfara. Normalt skall riksdagen inom viss tid godkänna
ett sådant beslut.
När höjd beredskap råder kommer personal inom totalförsvaret helt
eller delvis att tas i anspråk med plikt för uppgifter inom totalförsvaret.
Sådan tjänstgöring kan emellertid bli aktuell även innan en säkerhetspo-
litisk kris gått så långt. Pliktpersonal kan nämligen enligt särskilda
betämmelser vara skyldiga att tjänstgöra även i andra fall, om rege-
' ringen finner att det behövs med hänsyn till försvarsberedskapen.
Skyldighet att tjänstgöra i det militära försvaret
En skyldighet att tjänstgöra för att försvara landet har funnits länge i
Sverige. De svenska landskapslagarna talade om ”man ur huse” när
fienden kom. Då kallades landvämet samman genom budkavle eller
vårdkasar. Landvämet bestod av fotfolk utan någon egentlig organisa-
tion. Byn eller släkten höll samman soldaterna i grupper och vaije man
fick ordna med sitt eget underhåll. Var och en tog också med sina egna
vapen. Ingen hade någon egentlig utbildning för sina krigaruppgifter.
Alla män - fria och trälar - var skyldiga att delta, men storleken på
uttagningen berodde på hur många som behövdes vid vaije tillfälle.
Magnus Eriksson bestämde genom sin allmänna landslag i mitten av
1300-talet att landvämet inte fick skickas utanför landets gränser. Be-
Prop. 1994/95:6
85
fälet förde kungen eller några av hans främsta män inom de olika lands- Prop. 1994/95:6
kapen.
Tidigt hade kungarna också böijat omge sig med egna följen, den s.k.
hirden. Genom Alsnö stadga i slutet av 1200-talet fick adeln möjligheter
att byta skatter mot hameskklädda ryttare. Arboga möte år 1536 be-
stämde att även andra s.k. sventjänare skulle få ersättning om de höll
ryttare. Det världsliga frälsets rusthåll och de värvade, ofta utländska
yrkessoldater, trängde så småningom undan landvämets bondehärar.
Häraderna efter kusten och vid en del vatten inne i landet bildade
skeppslag, som skulle utrusta de skepp och ta ut det sjöfolk som be-
hövdes. Andra områden skulle bidra med krigsfolk och förnödenheter.
Senare gjorde Gustav Vasa försök att skapa en plan för landets för-
svar och en krigsmakt. Västerås riksdag år 1544 bestämde att fotfolket
i fortsättningen skulle skrivas ut efter mantal.
Fullt ut ersattes landvämet genom indelningsverket under slutet av
1600-talet. Landförsvaret hade då redan fått en organisation med rege-
menten. Riksdagen i Linköping år 1600 beslutade att vaije landsända
skulle sätta upp ett antal soldater som kronan skulle ordna underhåll
för. Knektar som inte hade egna gårdar skulle få kronohemman. Det
här s.k. äldre indelningsverket fulländades under Gustav II Adolfs
regering. Adelns rusttjänst och skyldigheten för alla att delta i allmänt
uppbåd fanns dock kvar och värvade trupper förekom under fälttågen.
Det yngre indelningsverket avlöste så småningom det äldre. Karl XI
föreslog 1682 års riksdag att det skulle införas ett s.k. ständigt knekte-
håll. Kungen gjorde upp med vaije landskap, som förband sig att hålla
ett regemente på 1200 man. De gårdar som skulle svara för knektehållet
indelades inom vaije landskap i 1200 rotar. Två hela hemman bildade i
allmänhet en rote. Det största hemmanet i vaije rote - där soldatens
bostad i allmänhet låg - kallades stamroten, de andra strörotar. Roten
var skyldig att både i krig och i fred hålla en soldat eller båtsman. Från
skyldigheten befriades bl.a. säterier, präst- och klockargårdar, en del av
civilstatens boställen, post- och lotshemman och många gästgivargårdar.
Nybyggen i Jämtland, Lappmarken och Häijedalen slapp också - mot
en penningsumma - bidra med folk till armén och flottan.
Inte heller det yngre indelningsverket gav emellertid tillräckligt med
manskap. Genom kungens och riksdagens beslut år 1812 om den all-
männa beväringen skulle krigsmakten åter böija utnyttja skyldigheten
för alla män att delta i rikets försvar. Med anledning av ständernas
beslut utfärdades en kunglig kungörelse (27/10 1812) om utskrivnings-
sättet och inrättningen av allmänna beväringsmanskapet. Enligt kungör-
elsen var i princip vaije man mellan 20 och 25 år skyldig att till rikets
försvar ingå i allmänna beväringen, men han kunde också leja någon
annan tjänstbar karl. Kungörelsen innehöll ingen bestämmelse om öv-
ningstidens längd; denna kom att bestämmas i kommandoväg och blev
beroende av de av ständerna beviljade anslagen till beväringsmansska-
pets vapenövningar. Övningstiden blev först 12 dagar men ökade senare
till 14. 1812 års beväringskungörelse kom att gälla till år 1860 då den
ersattes av en ny beväringskungörelse som i sin tur kom att gälla till år
1885. Denna kungörelse ersattes med vämpliktslagen 5/6 1885 (nr. 31).
86
1885 års riksdag ökade beväringstiden från fem till tolv år. Flera tidiga- Prop. 1994/95:6
re försök i den riktningen hade stoppats i riksdagen. Sex av de tolv åren
skulle beväringen tjänstgöra i den samtidigt inrättade landstormen.
Genom 1885 års bestämmelser utsträcktes också övningstiden till 42
dagar och denna kom för första gången att festslås lagstiftningsvägen.
Är 1892 utsträcktes beväringstiden till 20 år, varav åtta i landstormen.
Övningstiden skulle vara 90 dagar. Den som vid prövning visade att han
kunde skjuta och också ”hade tillräckliga färdigheter i vapenföring,
marsch och manöver” slapp redan enligt 1885 års lag att göra en del av
den inledande tjänstgöringen.
I den politiska debatten under slutet av 1800-talet var försvarsfrågan
viktig. Skarpskytterörelsen övade sina medlemmar i att försvara landet,
men drev också frågan om allmän värnplikt. Ett antal politiker och
officerare som ville förändra systemet i riktning mot en utsträckt värn-
plikt bildade föreningen Värnpliktens vänner.
Det dröjde emellertid in på 1900-talet innan indelningsverket och
beväringen till slut försvann. Utifrån delvis skilda politiska utgångs-
punkter nåddes förutsättningar for en reformering av försvarets man-
skapsrekrytering. Vid 1901 års riksdag framlades en proposition, som
syftade till indelningsverkets och grundskatternas avskrivande samt en
ökning av övningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga till tolv må-
nader. Riksdagen biföll förslaget, men med den ändringen att utbild-
ningstiden fastställdes till åtta månader. Första året skulle soldaterna ut-
bildas i 150 dagar och sedan göra tre repetitionsövningar på vardera 30
dagar. Under första världskriget utökades utbildningstiden. Debatten i
Sverige efter krigets slut kom att utgöra grunden för 1925 års försvars-
beslut, som innebar en kraftig minskning av framför allt armén.
Syftet med 1925 års försvarsbeslut var enligt statsmakterna att sänka
de alltför höga kostnaderna för försvarsmakten. Under själva kriget gick
hälften av statens medel till försvaret. Andelen minskade under första
fredsåren men inte mer än till ca en tredjedel. Det framhölls också som
angeläget att förbättra utbildningen av de värnpliktiga.
De värnpliktiga och krigsdugliga delades genom den s.k. kategori-
klyvningen i försvarsbeslutet 1925 in i två kategorier: Två tredjedelar
skulle göra linjetjänst, dvs. genomgå en sådan utbildning i fred att de
vid en mobilisering med en gång skulle kunna ingå i krigsdugliga
förband. Den återstående tredjedelen skulle bilda en ersättningsreserv.
Dessa värnpliktiga skulle få en kort grundläggande utbildning i fred och
kunna kallas in för att vid en mobilisering tjänstgöra i depåer. Där
skulle de komplettera sina färdigheter för att kunna ersätta dem som
lämnat fältarmén eller bilda nya förband. Statsmakterna minskade vid-
are utbildningstiden till nivån som gällde när det nya vämpliktssystemet
infördes år 1901.
1936 års härordning innebar en viss utbyggnad av organisationen.
Men fortfarande blev en stor del av de värnpliktiga uttagna till ersätt-
ningsreserven. Med andra världskrigets utbrott år 1939 ökade uttag-
ningen. År 1941 höjde statsmakterna vämpliktsåldems övre gräns från
46 till 47 år och tog bort kategoriklyvningen. Samma år antogs värn- 87
pliktslagen (1941:967) som alltjämt gäller. De flesta värnpliktiga skulle
efter omkring 18 år i fältförbanden gå över till de nya lokalförsvarsfor- Prop. 1994/95:6
banden. Hemvärnet ersatte landstormen. Rekryteringen av andra frivilli-
ga fordrade en starkare organisation.
Utbildningstiden har efter andra världskriget för flertalet värnpliktiga
minskat från 12 till i dag 7,5 månader. Antalet tjänstgöringsskyldiga har
också sjunkit trots att vi hela tiden har haft en allmän värnplikt. Fram-
för allt under senare år har antalet värnpliktiga som av olika skäl blivit
befriade från tjänstgöringsskyldigheten ökat kraftigt. Genom riksdagens
beslut, prop. 1991/92:101, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337,
skall endast de värnpliktiga som behövs för Försvarsmaktens krigsorga-
nisation och den fredstida beredskapen genomgå vämpliktsutbildning.
De övriga skall ingå i en utbildningsreserv. De värnpliktiga i utbild-
ningsreserven får bara tas ut till utbildning efter regeringens beslut i
syfte att höja försvarsberedskapen.
Den vapenfria tjänsten
Den första lagstiftningen om vapenfri tjänst kom till stånd år 1920
genom lagen (1920:303) om värnpliktiga vilka hysa samvetsbetänklighe-
ter mot värnpliktstjänstgöring. Innan dess hade de militära förbanden
sedan år 1902 använt värnpliktiga som av samvetsskäl vägrade göra
vapentjänst för framför allt handräcknings- och expeditionstjänst. De
första bestämmelserna var provisoriska. Genom en ny lag fem år senare
blev bestämmelserna permanenta. Om den värnpliktiges samvetsbetänk-
ligheter avsåg tjänstgöring med vapen, skulle han göra sin värnplikt vid
krigsmakten men utan att övas i vapenbruk. Han fick expeditions-, yrkes-
eller handräckningstjänst. Om samvetsbetänkligheterna däremot avsåg
varje form av militär tjänstgöring, skulle den värnpliktige utföra civilt
arbete för staten hos Vattenfallsstyrelsen eller Domänstyrelsen.
' De vapenfrias tjänstgöringsområden utökades genom en ny lag under
andra världskriget. Tjänstgöring skulle kunna ske även inom det allmän-
na luftskyddet - från år 1944 - civilförsvaret. Utbildningen omfattade
brand-, röjnings-, räddnings-, reparations- och sjukvårdstjänst. Tjänst-
göringen skulle också kunna omfatta militär sjukvård och civilt arbete
hos kommunerna. Tjänstgöringstiden var som regel längre än för de
värnpliktiga.
De nuvarande bestämmelserna är från år 1966. Enligt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst skall en värnpliktig som fått tillstånd till
vapenfri tjänst benämnas vapenfri tjänstepliktig.
Skyldigheten att tjänstgöra inom det civila försvaret
Flera av de krigförande länderna införde under första världskriget 1914
-18 en ”civil värnplikt”, dvs. en skyldighet för alla invånare, som regel
mellan 15 och 60 år, att utföra det arbete i det allmännas tjänst som
myndigheterna bestämde. Förebilden fanns i Tyskland. Syftet var att få
88
tillräckligt med arbetskraft till de verksamheter som det var nödvändigt Prop. 1994/95:6
att upprätthålla även i krig.
Även den svenska regeringen försökte vid den tiden att få till stånd en
allmän tjänsteplikt - framför allt för att trygga bränsleproduktionen och
framställningen av livsmedel. Avsikten var att undantag skulle finnas
för bl.a. statens, landstingens och kommunernas tjänstemän och för de
anställda inom försvaret. Förslaget klarade sig emellertid inte igenom
riksdagen. Lagutskottet kunde inte tillstyrka en tjänsteplikt annat än för
bränsleförsörjningen. Både första och andra kammaren avslog förslaget.
När andra världskriget bröt ut hade synen delvis ändrats. Statsmakter-
na antog år 1939 både en lag om tjänsteplikt för medicinalpersonal och
en lag om tjänsteplikt. Den förra var provisorisk och upphörde redan år
1940. Den övriga tjänsteplikten förlängdes ett år i taget till år 1947.
Frågan utreddes i olika omgångar och först år 1959 antog statsmaktema
den allmänna tjänstepliktslag som fortfarande gäller. Redan år 1953
hade statsmakterna infört en permanent tjänstepliktslag för medicinal-
personal.
Den civilförsvarsplikt som gäller i dag har sina rötter i det civila
luftskydd som började diskuteras redan under 1920-talet. En offentlig
utredning lade år 1931 fram ett förslag till bestämmelser om bl.a. en-
skilda personers medverkan i luftskyddet. Även här dröjde det emeller-
tid innan ord blev handling. En ny utredning i mitten av 1930-talet
överarbetade förslaget. Under intryck av erfarenheterna från spanska
inbördeskriget fick Sverige år 1937 en luftskyddslag som föreskrev att
det skulle finnas ett civilt luftskydd. Luftskyddet skulle i huvudsak bestå
av personal som frivilligt ville ingå i organisationen. Under s.k. lufts-
kyddsdllstånd skulle det emellertid finnas möjligheter att med tvång ta
ut människor till tjänstgöring. Det skedde med stöd av bestämmelser i
en lag om förfoganderätt för luftskyddets behov. Kommunerna kunde
bli skyldiga att ställa personal i kommunala kårer och andra anställda
till förfogande. Vidare fick länsstyrelsen ta ut män mellan 18 och 60 år
till luftskyddet. Lagen reglerade också en allmän skyldighet att delta i
brandsläckning och utrymning.
Luftskyddslagen ersattes år 1944 av en civilförsvarslag. Genom de
nya bestämmelserna lade statsmakterna grunden till de principer för
rekryteringen av personal till civilförsvarsorganisationen som fortfaran-
de gäller. Civilförsvarsplikten skulle göra det möjligt att i krig mobilise-
ra enskilda med uppgift att rädda nödlidande, ge första hjälpen och bistå
människor i områden som hade drabbats av stridshandlingar. Bestäm-
melserna om civilförsvarsplikten ändrades inte mycket när statsmaktema
år 1960 antog de författningar som fortfarande gäller.
Luftskyddet blev i praktiken i stor utsträckning en uppgift för kommu-
nerna. Civilförsvaret enligt modell 1944 och 1960 kom i stället att vara
en statlig angelägenhet, men kommunerna skulle medverka. De för-
ändringar i uppgifter och organisation som har beslutats under 1980-
talet innebär att Sverige är på väg tillbaka till att låta kommunerna
svara för verksamheten. En av grundtankarna i 1982 års försvarsbeslut
var att ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten under höjd 89
beredskap skulle läggas på kommunerna. I samband med kommunernas
ökade ansvar har brandmän och befäl som i fred är anställda inom Prop. 1994/95:6
räddningstjänsten i kommunerna kommit att bli kärnan i civilförsvarsor-
ganisationen.
Allmänt
I motsats till vissa andra länders grundlagar innehåller 1974 års rege-
ringsform inte någon bestämmelse som lägger fest principen om allmän
värnplikt. Detsamma gällde för 1809 års regeringsform.
I 1809 års regeringsform var inte heller klart reglerat under vilka
former frågor om värnplikt skulle beslutas. Vid tiden för tillkomsten av
1974 års regeringsform stod det emellertid sedan länge klart att värn-
plikten skulle regleras genom lag som stiftades samfällt av Konung och
riksdag. Bestämmelserna i 1974 års regeringsform (RF) om normgiv-
ningsmaktens fördelning innebär såvitt här är av intresse följande.
I RF anges ett antal ämnen för normgivning där behörigheten att
meddela föreskrifter skall ligga hos riksdagen och utövas genom lag-
stiftning. När det gäller den offentliga rätten finns den grundläggande
av de bestämmelser som beskriver detta s.k. primära lagområde i 8 kap.
3 § RF. Enligt denna bestämmelse skall föreskrifter om förhållandet
mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda
eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga och ekonomiska för-
hållanden, meddelas genom lag. Till det primära lagområdet hör också
sådana föreskrifter som innebär en begränsning av de grundläggande
fri- och rättigheterna enligt 2 kap. RF. Sådana föreskrifter skall således
beslutas av riksdagen och meddelas genom lag.
När det gäller vissa av dessa fri- och rättigheter, de s.k. absoluta fri-
och rättigheterna, får, frånsett några speciella undantag, begränsningar
över huvud taget inte förekomma.
När det gäller övriga grundläggande fri- och rättigheter får begräns-
ningar göras under vissa i RF närmare angivna förutsättningar. I vissa
undantagsfall, såsom när det gäller förbud att röja sådant som någon har
erferit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, får begräns-
ningen efter bemyndigande i lag ske genom annan författning.
Begränsningar av de nyss nämnda grundläggande fri- och rättigheterna
får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett de-
mokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte
heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbild-
ningen. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För begränsningar i yt-
trandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfrihe-
ten och föreningsfriheten gäller därutöver särskilda villkor.
I 2 kap. RF finns dessutom stadgat två särskilda diskrimineringsför-
bud. Enligt 15 § får en lag eller annan föreskrift inte innebära att någon
90
medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller Prop. 1994/95:6
etniskt ursprung tillhör en minoritet. Enligt 16 § får inte heller en lag
eller en annan föreskrift innebära att någon medborgare missgynnas på
grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att
åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt
eller motsvarande tjänsteplikt.
RF tillåter att normgivningsmakten när det gäller andra föreskrifter än
dem som avser de grundläggande fri- och rättigheterna i viss utsträck-
ning delegeras från riksdagen till regeringen och förvaltningsmyndig-
heter. Ämnena för de föreskrifter som riksdagen på detta sätt får över-
låta åt regeringen att besluta är närmare angivna i 8 kap. 7 § RF (det
delegeringsbara området).
Föreskrifter i övriga ämnen inom det primära lagområdet får inte
meddelas på annat sätt än genom lag (det obligatoriska lagområdet).
Inom detta område liksom inom andra lagstiftningsområden får rege-
ringen emellertid genom förordning meddela föreskrifter om verkstäl-
lighet av lag (8 kap. 13 § första stycket 1 RF). Med sådana föreskrifter
förstås till en böijan tillämpningsföreskrifter av enbart administrativ
karaktär. I viss utsträckning anses emellertid även föreskrifter som
fyller ut en lag vara verkställighetsföreskrifter. Det krävs i så fäll att
den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regle-
ringen inte tillförs något väsentligt nytt genom verkställighetsföreskrif-
tema. En verkställighetsföreskrift får således inte föreskriva något som
for den enskilde innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp. Genom
verkställighetsföreskriftema får inte heller på annat sätt avsteg göras
från innehållet i den bakomliggande lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211).
I ämnen som ligger utanför det primära lagområdet får regeringen
meddela föreskrifter utan bemyndigande av riksdagen (8 kap. 13 §
första stycket 2. RF). Till denna s.k. restkompetens hör den enbart
administrativa normgivningen och föreskrifter som enbart ger den en-
skilde förmåner (s.k. berättigande föreskrifter) eller som inte påverkar
den enskilde i vare sig positiv eller negativ riktning (s.k. neutrala före-
skrifter).
Regeringen får vidare genom förordning överlåta åt underordnad
myndighet att meddela bestämmelser i ett ämne där regeringen får
meddela verkställighetsföreskrifter eller har restkompetens. Sådana
bestämmelser behöver inte vara detaljbetonade utan kan avse alla sådana
normer inom ämnet som regeringen får meddela.
Regeringen har under avsnitt 4.1 redogjort för de förutsättningar 13
kap. 6 § RF anger för att riksdagen skall kunna bemyndiga regeringen
att under krig och andra säkerhetspolitiska kriser meddela föreskrifter i
ämnen som annars fordrar lagform.
91
Närmare om normgivningsmakten och tjänstgöringsplikt
Föreskrifterna om tjänstgöringsplikt innebär tveklöst sådana åligganden
för enskilda som avses i 8 kap. 3 § RF. De grundläggande bestämmel-
serna skall följaktligen meddelas genom lag. Dit hör t.ex. reglerna om
värnpliktstjänstgöringen med därtill hörande skyldigheter att inställa sig
till inskrivningsprövning, underrätta myndigheten om sin uppehållsort,
ta del av försändelser samt lämna upplysningar i frågor som rör väm-
pliktsförhållandena. Även de grundläggande föreskrifterna om förmåner
under plikttjänstgöring skall meddelas i lagform. Lagkravet har emeller-
tid inte ansetts sträcka sig till att avse även bestämmelser om ersättning-
arnas storlek. Här ankommer det på regeringen att - inom de anslags-
ramar som riksdagen årligen anvisar - genom verkställighetsföreskrifter
bestämma ersättningarnas storlek. Denna ordning har också tillämpats
sedan 1974 års regeringsform trädde i kraft - se t.ex. prop. 1975:37,
bet. 1975:FöU18, rskr 1975:195.
Föreskrifterna om värnpliktstjänstgöringen innebär bland annat att den
enskildes grundlagsskyddade rörelsefrihet begränsas. Sådana föreskrifter
får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål
som har föranlett dem eller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot
den fria åsiktsbildningen. Om den enskilde tjänstepliktige genom före-
skrifterna endast åläggs sådana begränsningar i sina grundläggande fri-
och rättigheter som föranleds av de krav som tjänstgöringen ställer på
honom uppfylls emellertid RF:s bestämmelser.
Den typiskt viktigaste begränsningen av en tjänstgöringspliktigs fri-
och rättigheter är skyldigheten att inställa sig till tjänstgöring och att
lyda order. De krav som tjänstgöringen ställer på den värnpliktige går
emellertid längre än till skyldigheten att inställa sig och lyda order.
Sådana krav finns också generellt utformade och fastlagda i olika tjänst-
göringsföreskrifter. De centrala bestämmelserna i detta avseende för
't.ex. värnpliktiga är intagna i förordningen (FFS 1983:31) med tjän-
steföreskrifter för försvarsmaktens personal och Överbefälhavarens
kungörelse (FFS 1983:32) med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens
personal (TjR F).
De krav som under tiden för värnpliktstjänstgöringen ställs på den
värnpliktige kan vara långtgående. Utöver de nämnda skyldigheterna är
den värnpliktige skyldig att t.ex. bära uniform och att iaktta ett visst
uppträdande exempelvis vid tilltal och hälsning. Även ett förbud för en
värnpliktig, som bär uniform, att delta i en politisk demonstration ryms
inom de krav som kan följa av tjänstgöringen. De krav som under
värnpliktstjänstgöringen kan ställas på en värnpliktig kan komma att
göras gällande mot honom såväl under tjänstetid som på fritid.
Värnpliktstjänstgöringen regleras for närvarande av vämpliktslagen
(1941:967). Enligt 32 § vämpliktslagen skall en värnpliktig lyda en
förmans order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänsten.
Enligt andra stycket i samma paragraf är han skyldig att även i övrigt
rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller för honom. Be-
stämmelsen om lydnadsplikt fick sin nuvarande utformning år 1987 i
samband med att det nya förvaltningsrättsliga disciplinsystemet infördes
Prop. 1994/95:6
92
för de värnpliktiga. Dessförinnan, då ansvarssystemet var enbart straff- Prop. 1994/95:6
rättsligt, framgick lydnadsplikten av stadgandet i brottsbalken om ansvar
for lydnadsbrott enligt 21 kap. 1 § brottsbalken. Vämpliktslagen in-
nehöll i detta avseende enbart att den värnpliktige skulle ställa sig till
efterrättelse de tjänstgöringsföreskrifter som meddelades honom. Före
redaktionella ändringar år 1969 uttrycktes saken så att den värnpliktige
var skyldig att verkställa den tjänsteförrättning som anvisades honom av
vederbörande befälhavare.
Frågan hur långt lydnadsplikten sträcker sig är inte helt lätt att be-
svara. Klart är att den värnpliktige är skyldig att bruka vapen mot en
fiende med avsikt att döda denne. Han måste dock anses ha rätt att
vägra att delta i sådana handlingar som folkrättens regler förbjuder.
Vidare är han inte skyldig att delta i operationer som inte syftar till att
försvara landet. Det innebär bl.a. att det saknas laglig möjlighet att
kommendera värnpliktiga att delta i förband som på begäran eller in-
bjudan av FN eller annan internationell organisation skickas till ett
annat land för fredsbevarande uppgifter eller övning.
93
Skyldigheten att tjänstgöra inom totalförsvaret regleras genom olika
lagar för skilda slag av verksamhet. Skyldigheten avser i samtliga fall
en plikt att delta i en verksamhet under höjd beredskap. Med några
undantag reglerar bestämmelserna också skyldigheten att i fred delta i
utbildning. Pliktpersonal kan vidare i en del fall vara skyldiga att i fred
medverka för att undanröja hot mot landets säkerhet.
Plikttjänstgöring i det militära försvaret
Inom det militära försvaret sker personalförsöijningen genom yrkes- och
reservofficerare, andra anställda, värnpliktiga, hälso- och sjukvårds-
tjänstepliktiga samt frivilliga.
De lagar som reglerar tjänstgöringsplikten i det militära försvaret är
dels lagen (1976:600) om offentlig anställning vars bestämmelse om
tjänstgöringsplikt från den 1 juli 1994 kommer att föras över till den
arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262), dels allmänna tjänsteplikts-
lagen (1959:83), dels lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. dels vämpliktslagen
(1941:967).
Plikttjänstgöring i det civila försvaret
Inom det civila försvaret sker personalförsörjningen genom anställda
och andra som omfattas av allmän tjänsteplikt, civilforsvarspliktiga,
förstärkningspersonal inom den kommunala räddningstjänsten, hälso-
och sjukvårdspersonal och personal inom veterinärverksamheten,
m.m., polispersonal och beredskapspoliser, vapenfria tjänstepliktiga
samt frivilliga.
De lagar som reglerar tjänstgöringsplikten i det civila försvaret är
följande.
Allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)
- Lagen (1976:600) om offentlig anställning
- Civilförsvarslagen (1960:74)
- Räddningstjänstlagen (1986:1102)
- Lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m.
- Lagen (1984:272) om skyldighet för civilforsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret
- Lagen (1943:881) om polisens ställning under krig
- Lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
94
Frivillig tjänstgöring
Bestämmelser om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret finns i kun-
görelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet. Kungörelsen
reglerar möjligheterna for myndigheterna att i samarbete med totalför-
svarets frivilligorganisationer ordna frivillig tjänstgöring för att utbilda
personer som skall tillgodose olika behov i krigsorganisationen. Kungö-
relsen innehåller också ett antal bestämmelser avseende de enskilda
organisationsmedlemmar som ingått avtal med en myndighet om viss
tjänstgöring i totalförsvaret. Dessa bestämmelser reglerar bl.a. veder-
börandes skyldighet att genomgå repetitionsutbildning och att i vissa
situationer fullgöra tjänstgöring. Förpliktelserna är i den delen desamma
som dem som i fråga om andra personalkategorier, t.ex. värnpliktiga,
regleras i lag, men är till skillnad från dessa inte straffsanktionerade i
fredstid. I fredstid är de som åtagit sig att tjänstgöra i befattningar i
försvarsmaktens krigsorganisation dock underkastade disciplinansvar
enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Den
som tecknat frivilligt avtal för tjänstgöring i försvarsmaktens krigsorga-
nisation är emellertid till följd av det avtalet tjänstgöringsskyldig i för-
svarsmakten och därmed under höjd beredskap såsom krigsman under-
kastad 21 kap. brottsbalkens bestämmelser. (Jfr också förordningen
(FFS 1983:50) om försvarsmaktens personal som reglerar vilken perso-
nal som är att anse som militär personal).
Regeringen avser att utfärda en ny förordning som fr.o.m. den 1 juli
1994 skall ersätta kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet.
Särskilda bestämmelser om frivillig tjänstgöring inom det militära
försvaret finns också i förordningen (FFS 1987:8) om frivillig tjänstgö-
ring vid försvarsmakten. Genom förordningen (FFS 1987:12) om krigs-
frivilliga vid försvarsmakten har det militära försvarets myndigheter
möjligheter att för tjänstgöring anta den som inte är tjänstgöringsskyldig
och inte tillhör en frivilligorganisation men som önskar och är lämplig
att ingå i organisationen.
Hemvärnet, som har till uppgift att skydda hembygd och arbetsplats,
rekryteras också på frivillighetens väg. Under höjd beredskap är viss
personal dock skyldig att tjänstgöra i hemvärnet. Närmare bestämmelser
om hemvärnet finns i hemvämskungörelsen (1970:304).
Möjligheterna for kvinnor som vill bli yrkes- eller reservofficerare att
genomgå militär grundutbildning regleras i lagen (1980:1021) om mili-
tär grundutbildning för kvinnor.
De grundläggande bestämmelserna om värnplikten finns som tidigare
nämnts i vämpliktslagen. Denna är indelad i sex kapitel, som innehåller
bestämmelser om tjänstgöringsskyldigheten, inskrivning och redovisning
av värnpliktiga, de värnpliktigas tjänstgöring, skyldighet att göra ad-
ressanmälan och lämna uppgifter, påföljder och laga förfall.
De viktigaste tillämpningsföreskrifterna finns i
Prop. 1994/95:6
95
kungörelsen (1969:379) om inskrivning och redovisning av värn- Prop. 1994/95:6
pliktiga;
- kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m.;
vämpliktsutbildningsförordningen (1980:1035) och
uppskovskungörelsen (1973:939).
Förfarandet vid hämtning av värnpliktiga till tjänstgöring regleras i
hämtningskungörelsen ( 1942:840).
Bestämmelser om överlämnande av order eller andra meddelanden
från militära myndigheter genom polismyndighetens försorg finns i
kungörelsen (1942:841) med vissa föreskrifter angående efterspaning av
värnpliktiga m.fl. för överlämnande av order eller andra meddelanden
från militära myndigheter.
Bestämmelser om olika förmåner till de värnpliktiga finns förutom i
33 § vämpliktslagen i
- vämpliktsförmånsförordningen (1976:1008)
- förordningen (1981:1145) om tandvård för värnpliktiga m.fl.
- familjebidragsförordningen (1991:1492)
- förordningen (1988:246) om grupplivförsäkring för värnpliktiga
m.fl. och
- förordningen (1991:1385) om ekonomisk hjälp till värnpliktiga
m.fl.
Vaije svensk man är värnpliktig fr.o.m. det kalenderår då han fyller
18 år t.o.m. det år när han fyller 47 år. Vid krig eller omedelbar krigs-
fara kan värnplikten kvarstå även efter denna tid. Den värnpliktige är
skyldig att göra värnpliktstjänstgöring. Han kan emellertid under vissa
förutsättningar bli befriad från skyldigheten. Det gäller framfor allt om
han på grund av sjukdom eller av någon annan orsak har en i sådan
grad nedsatt fysisk och psykisk prestationsförmåga att han inte kan
fullgöra tjänstgöringen. Förutsättningar för befrielse föreligger också
om han genom tjänstgöringen löper en särskild risk att få en sådan ned-
sättning av prestationsförmågan.
Vämpliktslagen har genom riksdagens beslut år 1992 (prop.
1991/92:101, bet 1991/92:FöU:12, rskr. 1991/92:337, SFS 1992:523)
ändrats så att endast de värnpliktiga som behövs för försvarsmaktens
krigsorganisation eller ffedstida beredskap tas ut till vämpliktsutbild-
ning. De värnpliktiga som inte skall genomgå utbildning placerar ut-
tagningsmyndigheten i en utbildningsreserv. Dessa värnpliktiga får tas
ut till vämpliktsutbildning endast om regeringen finner att det behövs
med hänsyn till landets forsvarsberedskap.
Skyldigheten att fullgöra värnpliktstjänstgöring omfattar vämpliktsut-
bildning, beredskapsövningar och krigstjänstgöring.
Vämpliktsutbildningen består av grundutbildning och repetitionsut-
bildning.
Grundutbildningens längd är reglerad i vämpliktslagen genom att det
lägsta respektive högsta antalet utbildningsdagar för de olika kategorier-
na värnpliktiga anges.
Bestämmelser om utbildningstider återfinns för närvarande i 27 § 1
mom. vämpliktslagen. I momentets inledning anges att vämpliktsut- 96
bildningen utgörs av grundutbildning och repetitionsutbildning samt att
repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda Prop. 1994/95:6
övningar, lackövningar, särskilda fåckövningar och mobiliseringsöv-
ningar. Återstoden av momentet är uppdelat i tre avdelningar, som
benämns A, B och C. Under A behandlas grundutbildningen, under B
krigsforbandsövningama och under C de övriga övningar som kan ingå
i repetitionsutbildningen. Därutöver finns i 2 mom. bestämmelser om
skyldigheten för värnpliktiga att, om det är nödvändigt for krigsbered-
skapen, fullgöra särskilda beredskapsövningar samt i 3 mom. bestäm-
melser om tjänstgöringsskyldigheten vid vissa utomordentliga förhållan-
den och om beräkning av tjänstgöringstiden i vissa fåll.
De nuvarande relativt korta spännvidderna vid angivandet av grundut-
bildningens längd tillkom efter en ändring år 1976 for att möta kravet
enligt 8 kap. 3 § i RF att åligganden för enskilda skall meddelas genom
lag. I prop. 1975/76:199 s. 34-35 hänvisade försvarsministern till ett
uttalande av justitieministern i propositionen angående grundlagsrefor-
mens (prop. 1973:90 s. 211 ) betydelse för kompetensfördelningen mel-
lan riksdag och regering och de farhågor som framkommit under re-
missbehandlingen om att en alltför långtgående delegering av norm-
givningsmakten till regeringen kunde bli följden av den föreslagna nya
grundlagen.
Mot bakgrund av detta uttalande ansåg försvarsministern i proposi-
tionen till 1976 års ändring i vämpliktslagen att de i vämpliktslagen och
lagen om vapenfri tjänst angivna utbildningstiderna måste preciseras
mera än som var fallet. I vämpliktslagen i dess dåvarande lydelse an-
gavs nämligen grundutbildningstiden i spännvidder som varierade mel-
lan 145 och 34 dagar. Tiden för krigsforbandsövningama angavs i ett
högsta antal tjänstgöringsdagar för samtliga de fem övningar som kunde
åläggas värnpliktiga. Enligt försvarsministerns uppfattning borde det
vara tillräckligt att liksom dittills ange maximi- och minimitider men
göra spelrummen däremellan avsevärt mindre. Den exakta bestämningen
av utbildningens längd fick emellertid liksom tidigare ske genom verk-
ställighetsföreskrifter till lagen (prop 1975/76:199 s. 34-35). Genom
senare ändringar av vämpliktslagen har spännvidderna åter ökat och
uppgår numera som mest till 130 dagar.
Grundutbildningen enligt 27 § 7 mom. A vämpliktslagen
Bestämmelsen i 27 § 1 mom A vämpliktslagen som alltså behandlar
grundutbildningen, är nu uppdelad så att den i tur och ordning beskriver
grundutbildningens längd för värnpliktiga som har uttagits för utbildning
vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet, för vissa särskilda
befattningar samt för värnpliktiga som har uttagits till bevaknings- och
depåtjänst. I bestämmelsen preciseras grundutbildningens omfattning
inom vardera av dessa utbildningar genom att det minsta och högsta
antalet dagar som den värnpliktige är skyldig att tjänstgöra anges sär-
skilt för de olika kategorierna värnpliktiga.
Dessa vämpliktskategorier är för värnpliktiga inom armén, flottan, 97
kustartilleriet och flygvapnet följande.
7 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
1. menig G,
2. menig F,
3. menig E,
4. menig E i särskilt kvalificerad befattning (armén),
5. menig E i befattning i kustjägarforband (kustartilleriet),
6. gruppbefäl,
7. gruppbefäl i särskild befattning i underhålls- eller underrättelse-
tjänst (flygvapnet),
8. plutonsbefäl,
9. plutonsbefäl i särskilt kvalificerad befattning (armén),
10. plutonsbefäl som har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexa-
men (flottan) samt
11. kompanibefäl.
De särskilda befattningar som avses i bestämmelsen är följande;
1. apotekare,
2. läkare,
3. tandläkare
4. fältpräst,
5. personalvårdsassistent,
6. tekniker vid armén,
7. systemtekniker vid flygvapnet
8. meteorolog samt
9. tolk och förhörsledare.
Grundutbildningens längd för värnpliktiga i bevaknings- eller depå-
tjänst anges särskilt.
Genom denna långt gående uppspaltning av grundutbildningen på
olika utbildningar och kategorier uppnås att den i lagen angivna spänn-
vidden mellan det lägsta och det högsta antalet dagar för de olika kate-
gorierna värnpliktiga kan göras förhållandevis snäv. Enligt vämpliktsla-
gen är spännvidden mellan kortaste och längsta utbildningstid 25 dagar
' för de flesta värnpliktiga. För några befälsutbildningar uppgår den till
35, 40 och 55 dagar. Vid flottan är den emellertid for vissa utbildningar
115 och, som längst, 130 dagar.
I vämpliktsutbildningsförordningen har regeringen föreskrivit det
exakta antal dagar som värnpliktiga inom de olika kategorierna och
utbildningarna skall fullgöra grundutbildning. Det antalet får frångås av
myndigheterna endast under vissa i förordningen särskilt angivna förut-
sättningar.
För de vapenfria tjänstepliktiga används en något annorlunda lagstift-
ningsteknik. Enligt 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall grund-
utbildning för alla vapenfria tjänstepliktiga vara minst 220 och högst
320 dagar, dvs. festställas inom en spännvidd om 100 dagar.
Repetitionsutbildningen enligt 27 §7 mom. B och C vämpliktslagen
Repetitionsutbildningen skall omfatta högst fem övningar om vardera
högst 30 dagar eller, i vissa befattningar, högst 40 dagar. Den samman-
lagda utbildningstiden skall vara minst 355 och högst 380 dagar.
Prop. 1994/95:6
98
Repetitionsutbildningens omfattning anges i 27 § 1 mom. B. Inled- Prop. 1994/95:6
ningsvis föreskrivs att det högsta antalet krigsförbandsövningar är fem
vid armén och flygvapnet, två vid flottan och fyra vid kustartilleriet. I
bestämmelsen anges vidare hur många dagar krigsforbandsövningama
skall omfatta för värnpliktiga i olika befattningar vid armén, marinen
och flygvapnet. Befattningarna är följande.
1. menig,
2. särskilt kvalificerad befattning för menig,
3. befattning for menig kategori E i kustjägarforband,
4. gruppbefäl,
5. särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl samt
6. plutons- eller kompanibefäl.
Det högsta antalet dagar som en krigsförbandsövning får omfatta för
dessa olika kategorier varierar mellan 15 dagar för menig vid marinen
och flygvapnet och 32 dagar för plutons- och kompanibefäl vid armén
och marinen.
Enligt 27 § 1 mom. B vämpliktslagen kan tiden för krigsförbandsöv-
ningen utsträckas till att omfatta ytterligare två dagar därutöver för en
värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogör-
are. Inom armén får krigsforbandsövningama delas upp på två delöv-
ningar om sammanlagt högst 23 dagar för meniga och gruppbefäl och
högst 30 dagar för plutons- och kompanibefäl. Tiden för en krigsför-
bandsövning får vidare tas i anspråk för en fåckövning.
I 27 § 1 mom. C vämpliktslagen regleras skyldigheten att fullgöra
repetitionsutbildning som särskilda övningar. Särskilda övningar får
åläggas värnpliktiga i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt
värnpliktiga i särskilt kvalificerade befattningar for meniga eller grupp-
befäl. En sådan övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och
marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet. Vaije värnpliktig får
åläggas högst fem särskilda övningar. Inom flygvapnet får med den
värnpliktiges medgivande en särskild övning uppdelas i två delövningar.
Mobiliseringsövningar får åläggas dels värnpliktiga som vid förband
skall fullgöra en uppgift som är av särskild betydelse for genomförandet
av förbandets mobilisering och dels värnpliktiga som är krigsplacerade
vid förband vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på av-
sevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens
förband. En värnpliktig är skyldig att fullgöra högst fem mobiliserings-
övningar om sammanlagt högst åtta dagar. Särskild fåckövning får
åläggas värnpliktiga inom ramen för den tjänstgöringsskyldighet som är
avsatt för särskilda övningar.
Skyldigheten att göra beredskapsövningar gäller för vaije värnpliktig
under sammanlagt 180 dagar utöver grundutbildning och repetitionsut-
bildning - om regeringen anser att det är nödvändigt med hänsyn till
försvarsberedskapen. Under höjd beredskap får regeringen kalla in
samtliga värnpliktiga eller en del av dem för krigstjänstgöring.
Det finns möjligheter att få anstånd med utbildning eller annan tjänst-
göring. Den som avbryter tjänstgöring kan under vissa förutsättningar få 99
tillgodoräkna sig den tid under vilken han redan har tjänstgjort.
Värnpliktiga som har fullgjort sin grundutbildning kan genom uppskov Prop. 1994/95:6
undantas från skyldigheten att tjänstgöra under höjd beredskap, om det
"oundgängligen behövs för att tillgodose behovet av personal inom
andra delar av totalförsvaret än försvarsmakten". Ett sådant undantag
kan meddelas som uppskov eller som kollektiv yrkesledighet inom vissa
yrkesområden.
Den värnpliktige som inte blir befriad från skyldigheten att tjänstgöra
skall skrivas in. Det sker av en inskrivningsnämnd vid en inskrivnings-
forrättning. Nämnden skall vid förrättningen även besluta om uttagning
av den värnpliktige för utbildning och avgöra om han skall höra till ett
militärområde, flottan eller kustartilleriet.
Ett beslut om uttagning till utbildning skall avse
- den typ av krigsbefettning som den värnpliktige skall utbildas till,
- de förband eller skolor där den värnpliktige huvudsakligen skall
fullgöra sin grundutbildning,
- grundutbildningens längd och
- året och månaden for planerad inryckning till grundutbildning.
Vämpliktsverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för inskriv-
ning och redovisning av personalen inom det militära försvaret. Inom
Vämpliktsverket finns också sex vämpliktskontor med geografiskt sett
olika verksamhetsområden. Varje område har en inskrivningsnämnd.
En värnpliktig är skyldig att efter kallelse inställa sig vid ett väm-
pliktskontor för att närvara vid en inskrivningsförrättning. Han skall vid
förrättningen genomgå en inskrivningsprövning. Den omfettar medicin-
ska och psykologiska undersökningar, som skall ge underlag för en
bedömning av hans hälsotillstånd och fysiska och psykiska kvalifika-
tioner. Undersökningarna syftar vidare till att bedöma hans lämplighet
för olika befattningar eller grupper av befattningar.
Efter undersökningarna - som i allmänhet pågår under två dagar -
träffar den värnpliktige en mönstringsförrättare. Denne jämför resulta-
ten från undersökningarna med uppgifterna om det utbildningsbehov
som skall tillgodoses. Den värnpliktige får därefter ett skriftligt besked
om en preliminär uttagning. Av beskedet framgår var han skall fullgöra
sin grundutbildning och tiden för inryckningen. Om han inte är nöjd
med uttagningen kan han inom en viss tid anmäla detta till inskrivnings-
nämnden, som mer ingående behandlar hans fell.
För de värnpliktiga, som på grund av sin personliga övertygelse rörande
bruk av vapen mot annan, inte kan fullgöra värnpliktstjänstgöring,
erbjuder lagen om vapenfri tjänst en möjlighet att fullgöra värnplikten
såsom vapenfri tjänstepliktig. Bestämmelserna har sin grund i samhällets
respekt för individens åsiktsfrihet.
Enligt bestämmelserna skall den vapenfrie fullgöra tjänstgöring i
verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och
krig.
100
Tjänst vid försvarsmakten skall i princip inte förekomma. Det kan Prop. 1994/95:6
emellertid ske om den vapenfrie medger det. Enligt lagen får han i så
fall inte övas i bruk av vapen eller åläggas att bära vapen eller ammuni-
tion.
Den värnpliktige kan tidigast vid inskrivningen söka vapenfri tjänst.
Därefter kan ansökan om vapenfri tjänst göras när som helst under
vämpliktstiden, från 18 till 47 års ålder. Den som har befriats från skyl-
digheten att göra värnplikt kan inte heller göra vapenfri tjänst.
Prövningen av om den värnpliktige skall få vapenfri tjänst förenklades
väsentligt den 1 juli 1991. Den prövning som numera sker lägger ett
större ansvar på den enskilde. Den som söker vapenfri tjänst inom sex
månader efter inskrivningen skall försäkra att han har en allvarlig per-
sonlig övertygelse mot att använda vapen mot annan. Ansökan skall
bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda skäl att
närmare pröva sökandens inställning till bruk av vapen.
Den som söker senare än sex månader efter inskrivningen skall lämna
både en försäkran och en kortfattad skriftlig redogörelse där han be-
rättar om sin inställning till att använda vapen mot annan. Även detta
prövningsförferande är betydligt enklare än det som tidigare gällde.
En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att lämna
muntliga uppgifter i ärendet.
Den vapenfria tjänstgöringen omfattar grundutbildning och repetitions-
utbildning. Den sammanlagda utbildningstiden skall vara minst 355 och
högst 380 dagar. Grundutbildningen skall omfatta minst 220 och som
mest 320 dagar.
Vapenfristyrelsen prövar ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst.
Myndigheten svarar också för uttagning, inkallelse, utbildning och
krigsplacering av de vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsens beslut
om tillstånd till vapenfri tjänst och om uttagning och tjänstgöring får
överklagas hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd vars beslut inte får
' överklagas.
Den vapenfria utbildningen äger rum hos statliga myndigheter, kom-
muner och landsting eller hos bolag, föreningar och stiftelser som rege-
ringen bestämmer. För närvarande har Svenska Röda Korset, Sveriges
Civilförsvarsförbund och Sveriges Kristna Ungdomsråd tillstånd att
ordna vapenfriutbildning. Regeringen har också beslutat att vapenfri
tjänst får ske hos sådana aktiebolag med uppgifter inom totalförsvaret
där staten har aktiemajoriteten. Vapenfristyrelsen beslutar i samråd med
Arbetsmarknadsstyrelsen vilka myndigheter som skall få bedriva vapen-
friutbildning. Statliga myndigheter är skyldiga att inom sina verksam-
hetsområden anordna vapenfri tjänst enligt Vapenfristyrelsens bestäm-
mande.
De vapenfria tjänstepliktigas lydnadsplikt regleras i lagen om vapenfri
tjänst. Genom en hänvisning i den lagen till vämpliktslagen omfettas
också de värnpliktiga av samma förmåner som övriga värnpliktiga.
101
Kvinnor som vill få anställning som yrkesofficerare måste genomgå
militär grundutbildning.
Till utbildningen får endast antas kvinnor som är svenska medborga-
re, under antagningsåret fyller lägst 18 och högst 24 år och som kan be-
dömas ha förutsättningar att tillgodogöra sig officersutbildning.
Innan en kvinna antas skall hon hos Vämpliktsverket genomgå en
särskild antagningsprövning, som motsvarar den som de värnpliktiga
genomgår. På grundval av resultatet från prövningen föreslår Väm-
pliktsverket vilka som bör antas till utbildningen. Beslut fettas av för-
svarsgrenschefen eller den myndighet som han utser.
Utbildningen skall i längd och innehåll motsvara den grundutbildning
som en jämförbar kategori värnpliktiga fullgör enligt vämpliktslagen
och bör genomföras gemensamt med motsvarande utbildning for de
värnpliktiga.
Staten måste i allvarliga lägen fördela arbetskraften med hänsyn till
totalförsvarets krav. Allmän tjänsteplikt och arbetsförmedlingstvång
skall tillgodose behovet av en snabb och planerad inriktning av sam-
hällslivet i krig eller vid krigsfara. Genom den allmänna tjänstepliktsla-
gen, som är en fullmaktslag, ges staten denna möjlighet. Bestämmelser-
na gäller i krig. Vid höjd beredskap av annat skäl kan regeringen
besluta att de skall tillämpas. Regeringens beslut kan gälla alla eller en
del av bestämmelserna i lagen. Förordnande enligt lagen får ske för att
tillgodose det behov av arbetskraft som har synnerligen stor betydelse
för totalförsvaret.
Med stöd av lagen får regeringen vid höjd beredskap i den omfettning
som behövs förordna om arbetsförmedlingstvång. Regeringen beslutar
för varje särskild arbetsplats om arbetsförmedlingstvånget. Det skall
framgå av beslutet hur många arbetstagare som arbetsgivaren behöver
anställa. Så länge behovet inte är fyllt får arbetsförmedlingen inte an-
visa lämpliga arbetssökande andra arbeten eller medge att de tar sådana
arbeten. Detta innebär att en arbetsgivare inte får anställa andra arbets-
tagare än dem som arbetsförmedlingen anvisar. Syftet är att ge före-
träde åt ett visst behov av arbetskraft. Arbetsförmedlingen blir skyldig
att hänvisa personer som söker arbete till dessa arbetsplatser.
Kravet på arbetsförmedlingstvång tillämpas inte om det gäller en
tillfällig anställning eller om arbetstagaren är under 16 eller över 70 år.
Undantag gäller också om parterna är nära släktingar.
Ingen kan genom bestämmelsen om arbetsförmedling tvingas att ta ett
visst arbete. Den som söker har möjligheter att vägra. Det finns emel-
lertid också genom bestämmelsen om tjänsteplikt en skyldighet att ut-
föra ett arbete. En av bestämmelserna i allmänna tjänstepliktslagen
föreskriver nämligen att en arbetstagare som är mellan 16 och 70 år inte
utan särskilt medgivande får lämna sin anställning eller på annat sätt
102
lägga ned sitt arbete. Detta kallas i allmänna tjänstepliktslagen för Prop. 1994/95:6
tjänste förlängning.
Var och en som är mellan 16 och 70 år kan vidare åläggas att anta
och utföra sådant arbete som hans kroppskrafter och hälsa tillåter.
Skyldigheten kallas i lagen för allmän tjänsteplikt. Plikten gäller inte
vapentjänst inom det militära försvaret men däremot uppgifter som de
civilanställda utför inom försvarsmakten.
ArbetsfÖrmedlingstvånget och tjänsteplikten gäller alla som bor eller
stadigvarande vistas i landet.
Den som till följd av värnplikt eller civilförsvarsplikt tjänstgör inom
det militära eller civila försvaret är undantagen från tjänsteplikt enligt
lagen. Detta gäller också vapenfria tjänstepliktiga.
Statligt anställda får åläggas tjänsteplikt i den omfattning som rege-
ringen bestämmer. En föreskrift om att en arbetstagare hos staten under
krig inte utan tillstånd får lämna sin anställning finns i lagen om offent-
lig anställning. Regeringen får också besluta att bestämmelsen skall
gälla vid höjd beredskap av annat slag. Bestämmelsen kommer ff.o.m.
den 1 juli 1994 att föras över till den arbetsrättsliga beredskapslagen.
Bestämmelserna om civilförsvarsplikten finns i de författningar som
reglerar civilförsvarsverksamheten.
De som tas ut med civilförsvarsplikt kan bli skyldiga att tjänstgöra på
befattningar även i annan verksamhet inom totalförsvaret. Det förut-
sätter att regeringen utfärdar tillämpningsföreskrifter till lagen om skyl-
dighet för civilforsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret av det
slag som har skett för beredskapspolisen och hälso- och sjukvården.
Dessa regler finns i förordningen (1989:457) om uttagning av civilför-
svarspliktiga till särskilda civila sjukvårdsenheter och i förordningen
(1986:616) om beredskapspolisen. Skyldighet att utföra egentliga strids-
uppgifter har emellertid bara de civilforsvarspliktiga som har tagits ut
till ordnings- eller bevakningsuppgifter. Om tjänstgöringen är förenad
med bruk av vapen, får den civilförsvarspliktige inte åläggas sådan
tjänstgöring, om det kan antas att bruk av vapen är så oförenligt med
hans personliga övertygelse att han inte kommer att fullgöra tjänstgö-
ringen.
Särskilda bestämmelser om utbildning och övning finns i förordningen
(1977:577) om grundutbildning och övning inom civilförsvaret.
Bestämmelser om förmåner till de civilforsvarspliktiga finns i 12 § 5
mom. civilförsvarslagen och i förordningen (1976:1011) om förmåner
till civilforsvarspliktiga.
Civilförsvarspersonalens folkrättsliga ställning är reglerad i totalför-
svarets folkrättsförordning (1990:12).
Svenska medborgare bosatta i Sverige är skyldiga att tjänstgöra inom
civilförsvarsorganisationen i den utsträckning som deras kroppskrafter
och hälsotillstånd tillåter. Plikten gäller från det år de fyller 16 t.o.m.
det år de blir 65 år.
103
Även utländska medborgare som bor i Sverige kan - i den utsträck- Prop. 1994/95:6
ning som det är lämpligt - bli skyldiga att göra civilförsvarstjänst.
Regeringen har bestämt att utlänningar som är bosatta i Sverige får
åläggas att tjänstgöra vid verkskydd för anläggningar eller byggnader
där de har sin huvudsakliga sysselsättning och inom hemskyddsorganisa-
tionen.
Verkskyddet finns reglerat både i civilförsvarslagen, civilförsvars-
kungörelsen och i kungörelserna (1969:361 och 362) om civilförsvar vid
verksanläggning respektive militäranläggning. Verkskyddet har till upp-
gift att i krig rädda personalen vid en viss anläggning. Personalen i
verkskyddet rekryteras bland personalen vid anläggningen. Verkskyddet
organiseras vid anläggningar som har stor betydelse för totalförsvaret,
om anläggningen kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar. Syftet
med verkskyddet är att skapa bättre förutsättningar för att kunna hålla
viktiga anläggningar i gång genom en särskild räddningsorganisation -
verkskyddet - som snabbt kan sättas in och som har god kännedom om
förhållandena vid anläggningen. Genom att utsatta anläggningar på detta
sätt får en egen räddningsstyrka avlastas den kommunala räddnings-
tjänsten. Verkskyddets uppgifter betecknas i civilförsvarslagen som
civilförsvarsuppgifter.
Genom 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, bil. 2) fastställdes
att en hemskyddsorganisation skulle inrättas. Organisationens viktigaste
uppgifter är att under höjd beredskap fungera som en länk mellan in-
vånarna och kommunens ledning främst beträffande civilförsvarsverk-
samheten men även vad gäller annan kommunal verksamhet. Hemskyd-
det skall byggas upp i hela landet och utgå från indelningen av landet i
kommuner. Varje kommun indelas i hemskyddsområden som omfettar
500-2000 invånare. Vaije hemskyddsområde indelas i delområden som
omfettar ett kvarter eller motsvarande 50-200 invånare. Vaije hem-
skyddsområde leds av en hemskyddsgrupp om tre personer. Dessa
rekryteras bland civilforsvarspliktiga och skrivs in, utbildas och övas i
fredstid. För verksamheten inom ett delområde svarar ett hemskydds-
ombud. Hemskyddsombuden, som lyder under hemskyddsgruppen, skall
i fredstid rekryteras på frivillig väg och ges erforderlig utbildning.
Hemskyddsorganisationen är inte förfettningsreglerad.
En man kan samtidigt vara både civilförsvarspliktig och värnpliktig.
Han kan också vara skyldig att fullgöra annan tjänstgöring inom det
militära försvaret. Ingen får emellertid åläggas att tjänstgöra inom civil-
försvarsorganisationen, om han därigenom hindras att göra värnplikt,
tjänstgöra som hemvämsman eller fullgöra annan tjänstgöringsskyldig-
het inom det militära försvaret. Den som är skyldig att göra vapenfri
tjänst får inte heller åläggas att tjänstgöra inom civilförsvarsorganisatio-
nen om han därigenom hindras att fullgöra den vapenfria tjänsten.
De civilforsvarspliktiga är under höjd beredskap skyldiga att tjänstgö-
ra och delta i utbildning och övning i den omfettning som verksamheten
fordrar. När det inte råder höjd beredskap får regeringen besluta att
civilförsvarsplikt skall fullgöras, om det är nödvändigt for försvarsbe-
redskapen. Tjänstgöringstiden får i dessa fall uppgå till högst 180 dagar
104
för värnpliktiga som är inskrivna i civilförsvarsorganisationen och till Prop. 1994/95:6
högst 30 dagar för andra civilforsvarspliktiga.
Under andra förhållanden behöver de civilforsvarspliktiga inte tjänst-
göra annat än vid utbildning och övning. Grundutbildningstiden skall
vara högst trettio dagar för befattningar i civilförvarsorganisationen
eller, när det gäller högre befälsbefattningar eller andra specialbefått-
ningar, högst sextio dagar.
En civilförsvarspliktig är vidare skyldig att delta i övningar under
högst tio dagar per fyraårsperiod.
Den personal som under höjd beredskap är skyldig att tjänstgöra i
civilförsvarsverksamheten skall i förväg tas ut till organisationen. Ut-
tagningen bör omfatta personer som på grund av sina uppgifter hos
kommunen eller av annan särskild orsak i första hand bör ingå i orga-
nisationen. Enligt bestämmelserna är det lämpligt att därutöver välja
personer som frivilligt har anmält sig till tjänstgöring.
Uttagning till verkskydden skall ske bland anställda som har sin hu-
vudsakliga sysselsättning i den anläggning eller byggnad som verkskyd-
det har inrättats for. Om det finns särskilda skäl, kan även andra kom-
ma i fråga.
Regeringen bestämmer hur många civilforsvarspliktiga som får vara
krigsplacerade i civilförsvarsorganisationen när höjd beredskap inte
råder.
Länsstyrelsen upprättar en förteckning över dem som bör tas ut till
civilförsvarsorganisationen (utom verkskydden). Detta sker efter samråd
med länsarbetsnämnden, kommunerna och andra som har personkänne-
dom och kan ge upplysningar av betydelse för personurvalet. Länssty-
relsen tar därefter ut den personal som ska ingå i civilförsvarsorganisa-
tionen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas. Räddningsverket får ut-
färda tillämpningsföreskrifter för uttagningen.
Uttagningen av personal med civilförsvarsplikt sker i stor utsträckning
• bland värnpliktiga som får uppskov från militär tjänstgöring, bland dem
som vid 47 års ålder lämnar det militära försvaret och bland dem som
före 47 års ålder inte längre behövs inom försvarsmaktens krigsorgani-
sation och som de militära myndigheterna därför överlämnar till Arbets-
marknadsstyrelsen för placering inom det civila försvaret.
Möjligheterna att för räddningstjänst ta ut enskilda med tjänsteplikt
regleras i räddningstjänstlagen (1986:1102). Avsikten är bl.a. att rädd-
ningstjänsten med räddningstjänstlagens bestämmelse om tjänsteplikt
skall kunna mobilisera personal inom civilförsvarsorganisationen som
förstärkning vid stora räddningsinsatser i fred. Räddningstjänstlagens
bestämmelser om tjänsteplikt tillämpas i både fred och krig. Räddnings-
tjänstlagen ger räddningsledaren befogenhet att för alla slag av insatser
inom statlig och kommunal räddningstjänst ta ut personer med tjänste-
plikt för att förstärka räddningstjänsten. Om personalen måste tas ut
med tvång, sker det med stöd av bestämmelsen om tjänsteplikt i rädd- Prop. 1994/95:6
ningstjänstlagen.
Räddningstjänstlagen föreskriver att var och en som är mellan 18 och
65 år, om det behövs, är skyldig att medverka i räddningstjänst. Skyl-
digheten gäller den som har kunskaper, hälsa och kroppskrafter för att
kunna delta.
Personal som i fred är eller har varit verksamma inom hälso- och
sjukvården eller veterinärverksamheten har tjänsteplikt när landet är i
krig. Detsamma gäller, om regeringen föreskriver det, när landet är i
krigsfara eller när det råder utomordentliga förhållanden som är föran-
ledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit sig i. Bestäm-
melserna avser vidare personal med tillsynsuppgifter inom miljö och
hälsoskyddet. Tjänsteplikten gäller alla mellan 16 och 70 år som är
bosatta eller stadigvarande vistas i landet. Undantagna är värnpliktiga
som tjänstgör inom det militära försvaret eller personer som har vapen-
fri tjänst. Den som omfattas av tjänsteplikten är skyldig att under högst
60 dagar medverka i utbildning och övning för tjänstgöringen under
höjd beredskap. En förutsättning for såväl tjänsteplikt som skyldigheten
att delta i utbildning är att kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter att
personen i fråga deltar i verksamheten.
Socialstyrelsen är ansvarig för funktionen hälso- och sjukvård och
skall se till att verksamheten får den personal som behövs. Socialstyrel-
sen har bl.a. till uppgift att registrera och inkalla den tjänstepliktiga
personalen samt att krigsplacera den personal som skall tjänstgöra inom
den civila hälso- och sjukvården och miljö- och hälsoskyddet. Socialsty-
relsen får överlåta vissa uppgifter på en annan statlig myndighet eller ett
landsting. Länsstyrelsen kan också efter beslut av Socialstyrelsen inkalla
personal som skall tjänstgöra inom miljö- och hälsoskyddet.
De personer som tas ut med stöd av lagen om tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal m.m. för att tjänstgöra inom det militära för-
svaret krigsplaceras och inkallas enligt de bestämmelser som gäller for
försvarsmakten. Jordbruksverket och Livsmedelsverket leder under
regeringen den veterinärverksamhet som äger rum under höjd bered-
skap. På högre regional nivå har civilbefälhavaren till uppgift att sam-
ordna verksamheten. Han skall bl.a. se till att resurserna är lämpligt
fördelade mellan länen. Tyngdpunkten i ledningen av den civila veteri-
närverksamheten ligger emellertid hos länsstyrelsen.
Den i fred anställda polispersonalen är skyldig att i krig delta i rikets
försvar. Civilforsvarspliktiga kan, såsom tidigare nämnts, åläggas att
under höjd beredskap tjänstgöra inom bl.a. polisen. När riket är i krig
106
skall även en civilförsvarspliktig polis enligt brottsbalken anses som Prop. 1994/95:6
krigsman. En polis som på grund av sjukdom, svag hälsa eller annan
särskild omständighet inte kan eller bör delta i stridshandlingar kan
befrias från skyldigheten att tjänstgöra i krig. Samma sak gäller deltids-
anställda poliser och polispersonal "som inte är fullt sysselsatta i tjäns-
ten". Kvinnor i polisverksamheten - och tjänstemän som varaktigt tjäns-
tgör i särskild polisverksamhet för hindrande och upptäckande av
spioneri m.m. - får tas i anspråk för rikets försvar bara om krigshand-
lingarna gör det "oundgängligen erforderligt".
Civilforsvarspliktiga kan enligt förordningen om beredskapspolisen i
den utsträckning som behövs tas ut för att under höjd beredskap tjänst-
göra som beredskapspoliser inom polisverksamheten. Regeringen har
möjlighet att med avsteg från bestämmelserna i förordningen besluta att
civilforsvarspliktiga skall tjänstgöra som beredskapspoliser redan när
försvarsberedskap råder.
Beredskapspolisens uppgift är att delta i sådan polisverksamhet som
har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst.
Länsstyrelsen beslutar om undantag från tjänsteplikten för den polis-
personal som av olika skäl bör befrias. Länsstyrelsen tar vidare ut de
beredskapspolismän som skall kunna tjänstgöra vid polismyndigheterna
i länet. Uttagningen skall ske i den omfattning och med den organi-
sation som regeringen bestämmer. Polischefen i ett distrikt får besluta
om att tillfälligt förstärka ett närliggande distrikt med polispersonal från
det egna distriktet för att polispersonalen där skall kunna ingripa mot
fientliga trupper. Civilbefälhavaren skall ägna särskild uppmärksamhet
åt polisverksamheten.
107
Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att behovet av
pliktpersonal inom Försvarsmakten innebär att ca 30 - 34 000
personer måste utbildas årligen. För det civila försvaret bedöms
behovet av längre utbildning av pliktpersonal vara minst av den
omfattning som den nuvarande utbildningen av vapenfria tjänste-
pliktiga. Utbildningen behöver dock inte bli lika lång som den
som nu gäller inom den vapenfria tjänsten.
Pliktutredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens
bedömning såvitt avser behovet för det militära försvaret. I fråga om
behovet av pliktpersonal för det civila försvaret anser Pliktutredningen
detta vara betydligt större än vad regeringen bedömer det vara.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har anfört någon
avvikande mening från Plikturedningens bedömning av behovet för det
militära försvaret. I fråga om det civila försvaret har remissinstanserna
inte haft några invändningar av principiell natur mot Pliktutredningens
bedömning. Flera remissinstanser har dock anfört avvikande mening
mot det av Pliktutredningen angivna behovet av pliktpersonal i såväl
ökande som minskande riktning.
Skälen för regeringens bedömning: I fråga om personalbehovet
inom försvarsmakten angav Överbefälhavaren inför 1992 års totalför-
svarsbeslut i programplanen for perioden 1992 - 1997 och i ett kom-
pletterande underlag till denna att det kommande utbildningsbehovet
under försvarsbeslutsperioden för försvarsmaktens krigsorganisation
kommer att uppgå till 35 - 38 000 personer årligen. Enligt Överbefäl-
havarens bedömning skulle det kommande behovet understiga den årliga
krigsdugliga vämpliktskullen. Regeringen gjorde då samma bedömning
som Överbefälhavaren. Riksdagen beslutade genom en ändring i väm-
pliktslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992, att endast de värnplikti-
ga som behövs för krigsorganisationen och den fredstida beredskapen
skulle utbildas. Övriga värnpliktiga skulle placeras i en utbildningsre-
serv.
Pliktutredningen har gjort vissa bedömningar om det framtida behovet
av pliktpersonal inom försvarsmakten. Regeringen har i allt väsentligt
samma uppfattning om behovet som Pliktutredningen. Det innebär bl.a.
att, genom de senare årens stora förändringar i försvarsmaktens struktur
och storlek, utbildningen av värnpliktiga har minskat. Vid en bedöm-
ning av behovet av pliktpersonal måste man för övrigt också ta hänsyn
till i vilken takt förbanden i krigsorganisationen skall omsättas. Behovet
av pliktpersonal - vilket också gäller personal inom det civila försvaret
- måste också avvägas mot hur många som är anställda i befattningar
som har direkt betydelse för totalförsvaret och i vilken utsträckning
personalbehovet kan täckas med frivilliga.
Prop. 1994/95:6
108
Regeringen festställer årligen på förslag av Vämpliktsverket efter Prop. 1994/95:6
hörande av försvarsgrenschefema riktlinjer för fördelning av värnplikti-
ga för de tre närmaste inskrivningsåren. Enligt beslut i december 1993
har regeringen festställt riktlinjer för åren 1994 - 1996. Enligt rege-
ringens bedömning är behovet årligen av pliktiga i Försvarsmakten 34
270, fördelade på 25 300 inom armén, 2 870 inom marinen och 4 100
inom flygvapnet. I dessa siffror har då lagts en inkallelsereserv om ca
10 procent. Det verkliga behovet utgörs således av ca 31 000 årligen.
Det innebär också att ca 6 - 8 000 värnpliktiga vaije år placeras i ut-
bildningsreserven. Regeringen avser for övrigt att ompröva behovet
årligen i samband med budgetprocessen.
I fråga om behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret anser
regeringen det vara mera svårbedömt. Det civila försvaret är nämligen
inte någon organisation utan består i princip av all icke-militär verksam-
het i samhället. Som nämndes tidigare är behovet av pliktpersonal bero-
ende av hur långt personalförsöijningen kan säkerställas genom an-
ställda och frivilliga. Många anställda hos företag och myndigheter
kommer under beredskap och krig att lämna sina vanliga arbeten för att
tjänstgöra exempelvis med plikt inom försvarsmakten. Genom att flytta
anställda från krympande till växande områden, genom att nyanställa
personal och genom att utöka arbetstiden kan man emellertid enligt
regeringens bedömning räkna med att myndigheterna och företagen
under höjd beredskap kan lösa sina uppgifter. Det är också så att många
av nyckelpersonerna hos myndigheterna och företagen inte tas i anspråk
för militärtjänstgöring eller annan pliktjänstgöring i krig.
Man bör dock inte vara främmande for att behovet av personal inom
vissa funktioner kommer att öka i sådan utsträckning att det kommer att
vara otillräckligt med de anställda i fred, nyanställningar, omfördel-
ningar och frivilliga. Inte heller genom att underlåta att ta anställda
inom dessa funktioner i anspråk for plikttjänstgöring inom andra om-
råden kan behovet täckas. Man kan heller inte räkna med att genom
användning av en allmän tjänsteplikt täcka detta personalbehov.
Pliktutredningen har pekat på vissa funktioner eller delfunktioner
inom vilka ett behov av pliktpersonal är särskilt stort, exempelvis be-
folkningsskydd och räddningstjänst samt hälso- och sjukvård. Men även
andra funktioner omnämns.
Regeringen delar Pliktutredningens uppfattning i princip att det inom
vissa funktioner måste tillföras pliktpersonal för att myndigheterna m.fl.
skall klara sina viktiga uppgifter under höjd beredskap. Det finns också,
som Pliktutredningen påpekat, ett starkt behov av att föryngra delar av
krigsorganisationen inom det civila försvaret. Däremot kan regeringen
inte nu ställa sig bakom det antal tjänstepliktiga som Pliktutredningen
angett. Pliktutredningen anser bl.a. att det totala behovet av pliktperso-
nal inom det civila försvaret uppgår till ca 250 000 personer, varav ca 8
500 behöver utbildas årligen i fred. När en behovs bedömning görs kan
man inte underlåta att också se till vilket ekonomiskt utrymme som
finns for att kunna ge pliktpersonalen en ändamålsenlig utbildning.
Regeringens bedömning är att Pliktutredningen ansett behovet av plikt- 109
personal vara alltför stort.
Man bör också i det här sammanhanget bedöma behovet av utbildning Prop. 1994/95:6
och utbildningstidens längd. Behovet av pliktpersonal - exempelvis
inom det som nu benämns civilförsvaret och som endast kräver en
mycket kort utbildning eller ingen utbildning alls - kan alltjämt vara
ganska stort. Behovet av pliktpersonal som bör genomgå en längre
utbildning - två till åtta månader - har, enligt regeringens mening,
Pliktutredningen bedömt vara alltför stort. Det finns dock inte anledning
att i detta sammanhang göra en bedömning av det exakta behovet av
pliktpersonal inom det civila försvaret.
Regeringen vill dock särskilt peka på den personalförsöijning inom
det civila försvaret som i dag tillgodoses genom den vapenfria tjänsten
och där längre utbildning för krigsplacering inom den civila delen av
totalförsvaret finns. I dag utbildas årligen ca 1 500 värnpliktiga, som
fått tillstånd till vapenfri tjänst, inom flera funktioner inom det civila
försvaret. Grundutbildningstiden varierar mellan 220 och 310 dagar. Ut-
bildningen syftar till krigsplacering som bl.a. räddningsman, flygplats-
b rand man, ambulanssjukvårdare och reparatör. Det kommer fortfarande
att finnas ett behov av längre utbildning inom det civila försvaret. Vi
bedömer att detta behov finns inom bl.a. funktionerna befolkningsskydd
och räddningstjänst, hälso- och sjukvård, transporter och energiförsörj-
ning. Bl.a. Statens räddningsverk, Luftfartsverket och vissa affärsverk
bör kunna användas som utbildningsanordnare. Omfattningen av verk-
samheten blir beroende av de behovsbedömningar som de bemannings-
ansvariga organisationerna fortlöpande gör. Vår bedömning nu är också
att verksamheten med lång utbildning av pliktpersonal kommer att ha
minst den omfattning som den nuvarande ubildningen av vapenfria
tjänstepliktiga. Även inom andra områden, där vapenfria nu tjänstgör,
kan behov av pliktpersonal finnas. Som Pliktutredningen har framhållit
bör dock utbildningarnas längd kunna variera i större utsträckning än
vad som för närvarande gäller för den vapenfria tjänsten.
Vidare kan det finnas skäl att pröva behovet av pliktpersonal inom
helt nya områden. Kulturinstitutioner är ett sådant område som har
nämnts av riksdagen (bet. 1991/92:Fiu30, rskr. 1991/92:350). De in-
stitutioner som har hand om landets konstskatter kan enligt lagen
(1992:1402) om undanförsel och förstöring bli tvungna att vid krig eller
krigsfara fora undan samlingarna för att på så sätt skydda dem. I den
mån man inte har personella och andra resurser för dessa uppgifter, är
regeringen inte främmande för tanken att i framtiden låta pliktpersonal
biträda med uppgifter på området. Hur omfattande dessa krigsuppgifter
är och vilken utbildning som krävs för dessa är det nu för tidigt att säga
något om. Det får närmast ankomma bl.a. på berörda konstmuseer att ta
initiativ till sakens fortsatta beredning.
Sammanfattningsvis vill regeringen anföra följande om behovet av
pliktpersonal i det civila försvaret.
Ansvar och uppgifter inom det civila försvaret är fördelat mellan
statliga myndigheter, kommuner, företag, organisationer m.fl. Den som
har en sådan uppgift skall förbereda sig i fred, bl.a. genom att bygga
upp och vidmakthålla en krigsorganisation.
110
Uppgifterna vid beredskap och i krig skall vara styrande för dimensio- Prop. 1994/95:6
neringen av krigsorganisationen. Den som är ansvarig for en krigsorga-
nisation har att fortlöpande avväga behovet av personal mot den uppgift
som organisationen har, de mål som ställts upp och tillgängliga medel.
Man bedömer också i vilken utsträckning bemanningen skall göras med
anställd personal, frivilliga eller pliktpersonal.
Antalet pliktiga som kommer att tas ut till det civila försvaret blir
således beroende av dessa avvägningar. Uttagningen av personal skall i
första hand baseras på den enskildes utbildning och civila yrkeserfaren-
heter. För vissa befattningar kommer det att finnas ett behov av kom-
pletterande utbildningar för uppgiften vid beredskap och i krig.
111
Regeringens förslag: Totalförsvarets behov av personal bör även
fortsättningsvis till stor del tillgodoses genom i hg föreskriven
tjänstgöringsskyldighet. En för totalförsvaret gemensam tjänstgö-
ringsskyldighet - som möjliggör en samlad användning av de
personalresurser som står till förfogande - skapas. Denna tjänst-
göringsskyldighet benämns totalförsvarsplikt. Bestämmelserna om
totalförsvarsplikten samlas i en enda lag, bl.a. för att öka över-
blickbarheten i regelsystemet och för att underlätta samordningen
av personalförsörjningen mellan det civila och det militära för-
svaret.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till
en totalförsvarsplikt och till att bestämmelserna härom samlas i en hg.
Försvarsmaktens organisationsmyndighet - den myndighet som bildats
med anledning av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas den
1 juli 1994 - har lämnat ett gemensamt yttrande för Överbefälhavaren,
Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen for flygvapnet och
Rikshemvämschefen. Försvarsmaktens organisationsmyndighet biträder
således principiellt införandet av en totalförsvarsplikt med gemensam
uttagning av pliktpersonal till det militära och civila försvaret. Statens
räddningsverk har tillstyrkt att en totalförsvarsplikt införs och anfört
att det ger möjlighet att skriva in personal till hela totalförsvaret vid ett
och samma tillfälle. Länsstyrelsen i Stockholms län har påpekat att
Pliktutredningen skapat ett förshg till rationell lösning av rekryterings-
frågorna inom totalförsvaret. En majoritet av remissinstanserna anser
också att det ligger ett stort värde i att samla bestämmelserna om total-
försvarsplikten i en hg.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått har Sverige en lång
tradition av att bl.a. genom pliktbestämmelser tillgodose totalförsvarets
behov av personal. Grunden för all på plikt vilande försörjning av
personal till totalförsvaret har varit att var och en - inom vissa ålders-
gränser - efter sin förmåga skall delta i landets försvar. Pliktutred-
ningen har enligt sina direktiv haft att utgå från att en stor del av total-
försvarets personalförsörjningen även i fortsättningen skall tryggas
genom pliktbestämmelser. Remissopinionen har med något undantag
(Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen) varit positiv till ett fortsatt
pliktsystem. Enligt de mål för det svenska totalförsvaret som statsmak-
terna har lagt fast (se t.ex. prop. 1986/87:95, bet. 1986/87:FöUl 1,
rskr. 1986/87:310) skall totalförsvaret vara så uppbyggt och organiserat
att det är en hela folkets angelägenhet. Regeringen anser att detta mål
uppnås bäst genom ett på plikt baserat personalförsörjningssystem. Ett
Prop. 1994/95:6
112
sådant system måste emellertid vara uppbyggt så att det tillåter ett Prop. 1994/95:6
rationellt utnyttjande av de personella resurserna för att därigenom
uppnå en bra totalförsvarse ffekt.
Behovet av personal inom såväl det militära som det civila försvaret i
det krigsomställda samhället ställer krav på planering och förutseende.
Ett stort antal människor kommer att behöva kallas in dels för att tjänst-
göra i det krigsorganiserade militära försvaret, dels för att upprätthålla
funktioner inom det civila försvaret. Ett samlat användande av de perso-
nalresurser som står till buds for det militära och civila försvaret kan
medföra konkurrens om nyckelpersoner. Om uttagning och inskrivning
av personal kan ske redan i fredstid, med beaktande av motstående
intressen, skapas ett rationellare system för personalforsöij ningen.
Förutsättningarna for relevant utbildning och möjligheter för de berörda
att förbereda sig för sina uppgifter i krig ökar också.
De centrala bestämmelserna om plikttjänstgöring bör därför i så stor
utsträckning som möjligt integreras i ett system. Därigenom skapas en
större flexibilitet och en önskvärd samordning av personalforsöijningen
mellan olika verksamheter underlättas. Regeringen delar därför utred-
ningarnas uppfattning att en gemensam tjänstgöringsskyldighet för total-
försvaret - en totalförsvarsplikt - bör införas och att bestämmelserna
om denna plikt bör samlas i en lag.
Övergången till en totalförsvarsplikt har stor principiell betydelse.
Den innebär att totalförsvaret ses som en helhet, där olika behov vägs
mot varandra och där de tillgängliga personalresurserna fördelas på ett
rationellt sätt. Krig och beredskap innebär alltid mycket stora påfrest-
ningar. Genom att utnyttja hela befolkningens kunskap och kompetens
inom alla för totalförsvaret viktiga områden ges bästa möjliga förut-
sättningar att värna landet. En sammanhållen totalförsvarsplikt bör
således ses som ett instrument för att tillgodose totalförsvarets personal-
behov.
113
8 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 6
Prop. 1994/95:6
Regeringens förslag: Totalförsvarsplikten skall innebära en skyl-
dighet för vaije svensk medborgare och för den utländske med-
borgare som är bosatt i Sverige att tjänstgöra inom totalförsvaret
i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälso-
tillstånd tillåter. Denna skyldighet föreslås gälla från det år när
personen fyller 16 år till utgången av det år när personen fyller 70
år. Tjänstgöringen skall kunna fullgöras som värnplikt, civilplikt
eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten skall omfatta
grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten däremot skall en-
dast innebära en skyldighet för den som är totalförsvarspliktig att
tjänstgöra under höjd beredskap.
Totalförsvarsplikten skall också innebära en skyldighet for den
totalforsvarspliktige att medverka vid utredningar om sina person-
liga förhållanden.
Värnplikten skall fullgöras i det militära försvaret och skall
inledas med grundutbildning. Skyldigheten att fullgöra värnplikt
föreslås liksom för närvarande endast omfatta män som är svenska
medborgare till och med det kalenderår då vederbörande fyller 47
år.
Med ändring av vad som gäller i dag skall dock skyldigheten att
fullgöra värnplikt gälla först från böijan av det kalenderår när den
totalforsvarspliktige fyller nitton år. Enligt nuvarande bestämmel-
ser kan värnplikten för den som har inkallats till tjänstgöring
kvarstå efter 47 års ålder vid krig eller omedelbar krigsfara.
Denna generella skyldighet avskaffas.
Kvinnor som vill tjänstgöra i stridande befattning inom totalför-
svaret under höjd beredskap skall få möjlighet att genomgå mili-
tär grundutbildning oavsett om de vill få anställning som officer
eller inte.
Endast svenska män skall vara skyldiga att fullgöra civilplikt
med längre grundutbildning än 60 dagar. Kvinnor skall dock ha
möjlighet att frivilligt ansöka om antagning till en sådan grund-
utbildning.
Civilplikten skall fullgöras i såväl det civila som det militära
försvaret och skall inte få förenas med egentliga stridsuppgifter,
annat än om det är fråga om ordnings- och bevakningsuppgifter.
Möjligheten att fullgöra tjänstgöring som inte är förenad med bruk
av vapen skall finnas kvar inom ramen för civilplikten. En total-
försvarspliktig som skall fullgöra civilplikt skall inte behöva
114
genomgå en grundutbildning, om han eller hon t.ex. på grund av
sin yrkesutbildning redan har de grundläggande färdigheter som
krävs för att upprätthålla en viss befattning.
Den allmänna tjänsteplikten skall - liksom i dag - innefatta en
skyldighet att under höjd beredskap tjänstgöra i en ordinarie
anställning eller att efter anvisning av en myndighet utföra vissa
arbetsuppgifter. Till skillnad från vad som gäller i dag skall även
alla de som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom totalförsvaret
under höjd beredskap vara skyldiga att göra detta med allmän
tjänsteplikt.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. Förslaget att de som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom
totalförsvaret vid höjd beredskap skall vara skyldiga att göra detta med
allmän tjänsteplikt återfinns endast i UFT:s betänkande. Pliktutred-
ningen och UFT skiljer sig också åt beträffande den nedre åldersgränsen
för tjänstgöringsskyldighet inom det militära försvaret. Pliktutredningen
har inte föreslagit någon förändring i förhållande till vad som gäller i
dag medan UFl föreslår en höjning till det kalenderår varunder den
totalforsvarspliktige fyller 19 år.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har uttryckt tveksamhet
över förslaget att höja åldern för tjänstgöringsskyldighet från 65 år till
70 år. Civilbefölhavaren i Nedre Norrlands civilområde har t.ex. anfört
att en höjning av pliktåldem rent generellt och inom vissa funktioner
kan medföra problem, särskilt där de fysiska kraven på den tjänstgö-
ringsskyldige är höga. \bpenfristyrelsen har ifrågasatt höjningen och
anfört att utredningarna inte redovisat några behovsrelaterade motiv för
en höjd gemensam åldersgräns. Även Vämpliktsverket och överstyrelsen
för civil beredskap har avstyrkt en höjning av åldersgränsen.
När det gäller förslaget att kvinnor skall kunna genomgå militär
grundutbildning är remissinstanserna positiva till att en sådan möjlighet
öppnas. Såväl Sveriges Centrala Vämpliktsråd som Sveriges Vtpenfria
Tjänsteplikti gas Medinftytandeorganisation liksom flertalet partiers
ungdomsorganisationer anser att en könsneutral totalförsvarsplikt skall
gälla.
Sveriges Xbpenfria Tjänsteplikti gas Medinflytandeorganisation har
ansett att civilplikten på samma sätt som värnplikten alltid skall inledas
med en grundutbildning. Styrelsen för psykologiskt försvar har funnit det
svårt att ur lagförslaget utläsa vad civilplikten konkret skulle innebära.
Styrelsen liksom överstyrelsen för civil beredskap har också anfört att
det från folkrättslig synpunkt - med hänsyn till skillnaderna mellan
kombattanter och civila - skulle vara klarare om all verksamhet som
utövades under civilplikt var vapenfri och all civilpliktig personal en-
tydigt kunde betecknas som civil.
Framförallt landstingen har ansett att utredningarna lämnat något
otydliga förslag när det gäller skyldigheten för kvinnlig hälso- och
Prop. 1994/95:6
115
sjukvårdspersonal att tjänstgöra. De har efterlyst tydligare bestämmelser Prop. 1994/95:6
när det gäller skyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal att tjänst-
göra med civilplikt eller med allmän tjänsteplikt.
Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riks-
förbund och Svenska Blå Stjärnan har inte principiellt haft något att
erinra mot förslaget att den som tecknat frivilligt avtal skall vara skyl-
dig att tjänstgöra med plikt under höjd beredskap. Tvärtom har de
ansett att en sådan bestämmelse i sig kan öka trovärdigheten för de fri-
villiga försvarsorganisationerna och deras medlemmar.
Åldersgränser
För närvarande gäller en övre gräns på 65 år för tjänstgöringsplikt inom
civilförsvaret och en övre gräns på 70 år för hälso- och sjukvårdsperso-
nal. Enligt Pliktutredningen kommer det även i framtiden att finnas ett
behov av personal över 65 år inom det civila försvaret. Det kan antas
att behovet framfor allt kommer att omfatta särskilda yrkeskategorier,
såsom sådana som i dag är tjänstepliktiga enligt någon av de lagar som
reglerar tjänstgöringsskyldigheten for vissa yrkesgrupper. Regeringen
anser inte att det är motiverat med en särskild undantagsregel avseende
en längre tjänstgöringsskyldighet för viss personal. Genom en höjning
av åldersgränsen till 70 år for alla personalkatergorier inom det civila
försvaret åstadkoms en enhetlig reglering och en möjlighet öppnas att
vid behov rekrytera nyckelpersoner inom andra yrkeskategorier och
högre upp i åldrarna än vad som nu är fallet. Med hänsyn till att ålders-
strukturen i vårt samhälle förändras i den riktningen att vi får allt fler
äldre ser regeringen det som naturligt att pensionärer som har en god
hälsa får möjlighet att verka inom det civila försvaret ytterligare några
år. Regeringen vill emellertid i detta sammanhang framhålla - med
anledning av de farhågor som uttryckts av vissa remissinstanser - att
den föreslagna plikten endast gäller om ifrågavarande persons hälsotill-
stånd och kroppskrafter tillåter tjänstgöringen. Det är därför väsentligt
att den som omfattas av totalförsvarsplikten åläggs att medverka vid
utredningar om sina personliga förhållanden. Därigenom kan det säker-
ställas att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller hennes
förmåga.
När det gäller den totalförsvarsplikt som enligt regeringens förslag
skall fullgöras som värnplikt anser regeringen att skyldigheten att full-
göra sådan tjänst bör begränsas i förhållande till vad som gäller i dag.
En ändring av den nedre åldersgränsen från det kalenderår när 18-års-
dagen inträffar till det kalenderår när 19-årsdagen inträffar tillgodoser
önskemål om att avskaffa möjligheten att med plikt ta i anspråk under-
åriga för militärtjänst. Önskemålen har framförts av den kommitté som
övervakar efterlevnaden av 1989 års FN-konvention om barnens rättig-
heter. Regeringen delar utredningarnas bedömning att det saknas an- 116
ledning att ändra den nuvarande 47-årsgränsen för skyldigheten att
tjänstgöra inom det militära försvaret. Regeringen anser också att det Prop. 1994/95:6
saknas ett generellt behov av en bestämmelse som möjliggör att i krigs-
tid förlänga tjänstgöringstiden bortom det kalenderår när den totalför-
svarspliktige fyller 47 år. De eventuella behov som kan uppstå i krigs-
organisationen av personal som är äldre än 47 år kan lösas på andra sätt
och regeringen finner det dessutom angeläget för den enskilde att ha en
klar åldersgräns för tjänstgöringspliktens upphörande inom det militära
försvaret.
Kvinnors tjänstgöring
En utvidgning till att låta kvinnor omfattas av en skyldighet att mönstra
skulle visserligen innebära att kvalitén inom Sveriges totalförsvar skulle
öka. Regeringen anser dock - i frågan om en könsneutral totalförsvars-
plikt - att det inte finns tillräckliga skäl att frångå utredningarnas för-
slag i denna del. I ett läge med krympande resurser och där inte alla
män i aktuella åldersklasser kommer att tas i anspråk med plikt saknas
det anledning att införa en utvidgad plikt. Således bör kvinnor inte
tvingas att delta i det militära försvaret. Kvinnor bör emellertid ha
samma möjligheter som männen att delta i Sveriges totalförsvar. De bör
därför beredas möjlighet att genomgå militär grundutbildning eller
längre grundutbildning än 60 dagar inom det civila försvaret. Vi åter-
kommer i avsnitt 7.7 med förslag om hur den möjligheten for kvinnor
att tjänstgöra i det militära försvaret och på kvalificerade befattningar i
det civila försvaret bör utformas.
Förhållandet mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt
' När det gäller den tjänstgöring som föreslås benämnas civilplikt kan
följande påpekas med anledning av vissa remissinstansers synpunkter
på begreppet och på frågan om tjänstgöringsskyldighet med allmän
tjänsteplikt eller civilplikt. Regeringens förslag innebär att tjänstgöring
med civilplikt skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret som
regeringen bestämmer. Avsikten är således att i en förordning närmare
reglera inom vilka verksamheter tjänstgöring med civilplikt kan äga
rum. Skillnaden mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt bör enligt
regeringen vara den att tjänstgöring med allmän tjänsteplikt inte skall
äga rum annat än vid höjd beredskap. Regeringen anser att en förut-
sättning för skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt skall vara
att vederbörande skrivits in för sådan tjänstgöring. Regeringen ansluter
sig till UFT:s förslag att skyldighet att tjänstgöra med allmän tjänste-
plikt inte skall kräva inskrivning. En sådan tjänstgöringsskyldighet
kommer inte heller enligt regeringens förslag att vara förknippad med
något krav på grundutbildning eller repetitionsutbildning.
Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att det som en följd av en
anställning åligger en arbetstagare att delta i av arbetsgivaren anordnade 117
övningar för att vissa funktioner skall kunna upprätthållas vid höjd
beredskap. Denna skyldighet kommer således också att gälla för den Prop. 1994/95:6
hälso- och sjukvårdspersonal som är anställd inom t.ex. landstingen,
eftersom landstingens verksamhet skall upprätthållas under höjd bered-
skap. Enligt regeringen är det dock inte avsikten att bestämmelserna om
tjänstgöring med civilplikt i första hand skall reglera forhållandena för
den personal som redan är anställd i den aktuella verksamheten. Den
"krigsplacering" som sker av personal och som är en följd av en myn-
dighets eller en annan arbetsgivares ansvar för verksamheten i krig är
således inte tänkt att regleras av lagen. För en person som inte är krigs-
placerad i det militära eller det civila försvaret med stöd av den lag som
nu föreslås och som därför kan kvarbli i sin anställning får lagens be-
stämmelser således betydelse endast så till vida att personen till följd av
reglerna om allmän tjänsteplikt inte får lämna sin anställning under höjd
beredskap. Detta innebär att en stor del av den kritik som framför allt
landstingen riktat mot utredningarnas förslag när det gäller otydligheter
i frågan om skyldigheten att tjänstgöra med civilplikt eller allmän
tjänsteplikt inte är berättigad. Tvärtom kommer, om regeringens förslag
antas, ett system som möjliggör en bättre hushållning med och planering
av personalresurserna att skapas. Genom inskrivning och krigsplacering
av dem som är totalförsvarspliktiga med skyldighet att fullgöra värnplikt
eller civilplikt åstadkoms klarare förhållanden i fråga om en viss per-
sons disponibilitet för en viss uppgift. De myndigheter eller andra ar-
betsgivare som har att planera för en verksamhet i krig kan därefter
utifrån dessa förhållanden ordna sin bemanning och vidta övriga åtgär-
der i form av övningar etc. Totalförsvarets pliktverk bör handha in-
skrivningen av pliktpersonal. Uppgifter skall således kunna erhållas från
verket om hur arbetsgivarens egen personal är ianspråktagen. Först om
det visar sig att den personal som finns tillgänglig for arbetsgivaren inte
räcker för att upprätthålla en verksamhet kan det komma i fråga att med
civilplikt skriva in personal för tjänstgöring. Till verket skall också
kunna anmälas att en viss arbetstagare innehar en sådan nyckelposition
att arbetstagaren i första hand bör tas i anspråk för den verksamheten.
En sådan person skall då inte skrivas in med värnplikt eller civilplikt
för någon annan verksamhet.
I detta sammanhang kan också påpekas att - som redan nämnts -
regeringen ansluter sig till UFT:s förslag att tjänstgöring med civilplikt
som huvudregel inte skall vara förenad med egentliga stridsuppgifter.
Ett undantag utgör emellertid sådan tjänstgöring som innebär ordnings-
och bevakningsuppgifter.
Hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.
Med regeringens förslag upphör lagen om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. att gälla. Detta innebär
bl.a. att den skyldighet som gäller i dag för dessa personalkategorier att
delta i utbildning och övning för tjänstgöring under höjd beredskap inte
regleras i en särskild lag. Såsom anförts under föregående avsnitt kom- 118
mer dock dessa personalkategorier - liksom andra arbetstagare - att till
och med 70 års ålder omfattas av totalförsvarsplikten. Regeringens Prop. 1994/95:6
förslag innebär således att dessa kommer att omfattas av en plikt att
tjänstgöra under höjd beredskap oavsett om de skrivits in med civilplikt
eller inte.
För alla dem som inte skrivits in med civilplikt kommer utbildning
och övning, enligt vad som redogjorts för under avsnittet ovan om
förhållandet mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt, att kunna ske inom
ramen för deras anställning. I den mån något anställningsförhållande
inte föreligger mellan det organ som har bemanningsansvaret och den
som detta organ önskar ta i anspråk for övning och annan utbildning
kan inskrivning för civilplikt komma i fråga. Detta kan också komma i
fråga i de fall där den tjänstgöring som skall äga rum inte omfattas av
anställningens innehåll enligt avtalet mellan arbetsgivaren och arbets-
tagaren. Genom inskrivningen för civilplikt blir den totalforsvarspliktige
skyldig att fullgöra t.ex. repetitionsutbildning i form av övningar av
olika slag. Genom inskrivning för civilplikt kan också säkerställas att
nyckelpersonal såsom, anställda med i detta avseende otillräckliga an-
ställningsavtal, sådana som varit anställda eller andra, inte tas i anspråk
for andra ändamål, t.ex. med värnplikt inom det militära försvaret.
Regeringen kommer i det följande att redogöra för det centraliserade
inskrivningsförfarandet som skall säkerställa att ingen tas i anspråk för
mer än en uppgift under höjd beredskap.
Folkrättslig status
Med anledning av Styrelsens för psykologiskt försvar och Överstyrel-
sens för civil beredskap påpekande om att det ur folkrättslig synpunkt är
angeläget att ha klara bestämmelser för att undvika missförstånd om
vilka personalkategorier som åtnjuter folkrättsligt skydd som kombattan-
ter respektive som civila vill regeringen klargöra följande. Om det
förslag som nu lämnas angående totalförsvarspliktigas tjänstgöringsskyl-
dighet med civilplikt antas och en därefter följande förordning beslutas
av regeringen i vilken preciseras inom vilka verksamheter inom Sveri-
ges totalförsvar sådan tjänstgöring kan äga rum, kommer en individs
folkrättsliga status - liksom i dag - att avgöras av den tjänstgöring som
faktiskt utförs. Sverige är i detta avseende bundet av tolkningarna av
den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter enligt Genéve-
konventionema den 12 augusti 1949 med 1977 års tilläggsprotokoll I
och II. Genom totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) har rege-
ringen lämnat föreskrifter till ledning och tolkning för svensk del av
dessa konventioner. Ett införande av en totalförsvarsplikt med skyldig-
het att fullgöra civilplikt kommer vid tolkningen av en persons folkrätts-
liga status inte att medföra några förändringar eller avsteg från vad som
gäller i dag. Alltjämt kommer således den faktiska tjänstgöringen att
vara avgörande för om en person i folkrättsligt hänseende skall bedömas
vara kombattant, civilförsvarspersonal, själavårdspersonal, civil åtföljan-
de stridskrafterna eller civil personal.
119
Vapenfria
Regeringen ansluter sig till utredningarnas förslag att det, om en total-
försvarsplikt införs, inte finns anledning att särreglera vapenfri tjänstgö-
ring. Sådan bör, såsom utredningarna framfört, kunna äga rum inom
ramen för civilplikten. Såsom redan nämnts bör den tjänstgöring som
fullgörs som civilplikt som huvudregel inte vara förenad med egentliga
stridsuppgifter annat än om det är fråga om ordnings- eller bevaknings-
uppgifter. Regeringen kommer i det följande att redogöra för de be-
stämmelser som föreslås för att tillförsäkra den enskilde garantier för att
han inte mot sin övertygelse tvingas till sådan tjänstgöring som är före-
nad med bruk av vapen.
Civilplikt utan grundutbildning
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har
framfört synpunkten att fullgörandet av tjänstgöring med civilplikt alltid
skulle inledas med grundutbildning. Regeringen ansluter sig dock till
utredningarnas förslag att den frågan får prövas mot bakgrund av den
aktuella personens kompetens och övriga utbildning. Regeringen anser
således - liksom utredningarna - att tjänstgöring med civilplikt inte
alltid skall inledas med en grundutbildning. Det saknas anledning att
med stöd av pliktbestämmelser grundutbilda en enskild i de fall ut-
bildningsbehov uppenbart saknas. Däremot kan det finnas anledning att
genom repetitionsutbildning säkerställa att vederbörandes kunskaper och
färdigheter upprätthålls och utvecklas.
Allmän tjänsteplikt för frivilliga
När det gäller frågan om en person som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra
inom totalförsvaret under höjd beredskap skall vara skyldig att göra
detta med allmän tjänsteplikt och följaktligen kunna straffas om avtalet
inte fullföljs, vill regeringen erinra om att det redan i dag följer en
sådan förpliktelse för den som förbundit sig att i krig tjänstgöra hos
Försvarsmakten - förutsatt att avtalet innebär att tjänstgöringen medför
status av krigsman. Många av frivilligorganisationemas medlemmar
kommer att vid höjd beredskap erhålla status av krigsmän och således
omfattas av straffbestämmelserna i 21 kap. brottsbalken och av disci-
plinbestämmelsema i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigs-
män, m.m. Regeringen anser emellertid, liksom LIFT, att det bör finnas
en möjlighet att genom hot om straff säkerställa att en person som åtagit
sig en viss tjänstgöring också inom det civila försvaret verkligen fullföl-
jer sitt åtagande i ett skärpt läge. Om regeringens förslag i denna del
antas, skapas också lika förhållanden för tjänstgöring inom det militära
och det civila försvaret.
120
Prop. 1994/95:6
Regeringens förslag: Skyldigheten för alla som är totalförsvars-
pliktiga att lämna uppgifter och medverka vid utredningar angåen-
de personliga förhållanden läggs fest i lagen. Endast män som är
svenska medborgare skall vara skyldiga att mönstra. Skyldigheten
att genomgå mönstring skall dock, om det inte finns särskilda
skäl, upphöra vid utgången av det kalenderår när den totalför-
svarspliktige fyller 24 år. På grundval av en mindre omfettande
utredning än mönstring skall den totalforsvarspliktige kunna tas i
anspråk för tjänstgöring med civilplikt, dock endast med en
grundutbildningstid som inte överstiger 60 dagar.
Ansvaret för att manliga totalförsvarspliktiga genomgår mön-
string skall ligga på Totalförsvarets pliktverk. Annan mindre
omfettande utredning skall kunna göras av det verket eller av
andra myndigheter och av kommuner, landsting eller kyrkliga
kommuner som har behov av pliktpersonal för att uppfylla det
planerings- och bemanningsansvar som åvilar dem i egenskap av
ansvariga för verksamheter inom det civila försvaret.
Ingen skall kallas att genomgå mönstring, om det är uppenbart
att personen i fråga saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt
som civilplikt. Vidare skall nuvarande möjligheter att efter mön-
string besluta om befrielse från tjänstgöring finnas kvar, om
resultatet från mönstringen visar att den totalforsvarspliktige
saknar förutsättningar att fullgöra både värnplikt och civilplikt.
Totalförsvarets pliktverk skall då besluta att den totalförsvarsplik-
tige inte är skyldig att fullgöra sådan tjänst. Vid bedömningen av
om en totalförsvarspliktig saknar förutsättningar att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt skall i huvudsak samma kriterier som i dag är
styrande enligt vämpliktslagen tjäna som utgångspunkt, d.v.s om
någon på grund av sjukdom eller av någon annan orsak har sin
fysiska eller psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att
tjänsten inte kan fullgöras eller annars genom tjänstgöringen löper
särskild risk att få en sådan nedsättning av prestationsförmågan.
Detta innebär bl.a. att den som inte uppfyller förutsättningarna för
att fullgöra värnplikt och därmed inte kan skrivas in för sådan
tjänst ändå kan komma att tas i anspråk med civilplikt. Liksom i
dag skall således utredningen om den totalförsvarspliktiges förut-
sättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret säkerställa att ingen
enskild åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller hennes
förmåga.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Som ovan anförts har några remissinstanser
ansett att även kvinnor skall åläggas en skyldighet att genomgå mön-
string. I övrigt har remissinstanserna inte haft något att erinra mot
förslagen i dessa delar.
121
Skälen för regeringens förslag: Förslaget överensstämmer i stort
med vad som redan gäller, förutom när det gäller åldersgränsen för
mönstring. En totalförsvarspliktig som inte har mönstrat före det kalen-
derår då han fyller 28 år blir i dag inte kallad till mönstring. Med
hänsyn till att totalförsvarets behov av personal, såsom Pliktutredningen
har anfört, kan tillgodoses redan vid en övre åldersgräns for mönstring
på 24 år anser regeringen att en totalförsvarspliktig i princip inte skall
vara skyldig att mönstra efter det kalenderår när han fyller 24 år. Rege-
ringen delar dock UFT:s bedömning att det bör finnas en möjlighet att
kalla den till mönstring som genom någon form av otillbörligt förfaran-
de låtit bli att åtlyda en kallelse till mönstring.
Regeringen har redan tidigare redogjort för varför en kvinna inte bör
åläggas en skyldighet att mönstra.
Den mindre omfettande utredningen - den som i dag handhas av
länsstyrelserna - bör såsom redan nämnts kunna handhas såväl av Total-
försvarets pliktverk som av vissa andra som är bemanningsansvariga för
en verksamhet. Beslut om inskrivning efter en sådan utredning bör
emellertid endast kunna fettas av Pliktverket vilket regeringen återkom-
mer till nedan.
Prop. 1994/95:6
Regeringens förslag: Om den totalforsvarspliktige har bedömts
ha förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret skall han eller
hon skrivas in av den centrala myndighet som skall handha regi-
streringen av all pliktpersonal, Totalförsvarets pliktverk.
Inskrivningen skall vara en förutsättning för att en totalförsvars-
pliktig skall vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Mönstring skall vidare vara en förutsättning för inskrivning för
tjänstgöring med värnplikt eller med civilplikt med längre grund-
utbildning än 60 dagar.
Inskrivningsbesluten beträffande dem som mönstras skall fettas i
omedelbar anslutning till mönstringen och skall innebära att den
prövade på grundval av resultatet från mönstringen placeras i en
befettningsgrupp för chefer, for specialister eller för övriga. In-
skrivning skall ske för värnplikt, civilplikt eller i en utbildnings-
reserv.
För värnplikt och civilplikt skall skrivas in så många totalför-
svarspliktiga som behövs för Försvarsmaktens och det civila
försvarets behov i krig eller for Försvarsmaktens behov för den
fredstida beredskapen. I utbildningsreserven skall endast finnas
sådana totalförsvarspliktiga som i lagen åläggs en skyldighet att
122
mönstra och fullgöra grundutbildning under mer än 60 dagar. Ut-
bildningsreserven kommer därför inte att innehålla kvinnor. Ut-
bildningsreserven skall vara gemensam för det militära och det
civila försvaret.
Regeringen bemyndigas att ta i anspråk och skriva in för värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar de
totalförsvarspliktiga som efter mönstring placerats i utbildnings-
reserven, om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsbered-
skap. Denna möjlighet skall finnas fram till det kalenderår då den
totalforsvarspliktige fyller 30 år, forutsatt att han inte har tagits i
anspråk för andra uppgifter inom totalförsvaret utan kvarstår i
utbildningsreserven. En totalförsvarspliktig som placerats i utbild-
ningsreserven skall också kunna skrivas in för civilplikt med en
grundutbildning som inte överstiger 60 dagar.
Om beslutet om inskrivning för värnplikt eller civilplikt innebär
att den totalforsvarspliktige skall fullgöra grundutbildning, skall
beslutet också innehålla besked om den befattning eller typ av be-
fattning som han eller hon skall utbildas till liksom var grundut-
bildningen huvudsakligen skall fullgöras och hur länge den skall
pågå. Om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, skall
dessutom anges året och månaden när grundutbildningen är plane-
rad att börja. Dessutom skall besked ges om grundutbildningens
längd. Inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning
kan ske. I sådana fall skall bestämmas vilken befattning den som
skrivs in skall upprätthålla.
Inskrivningsnämnden skall finnas kvar men får formellt sett en
ny funktion. Nämnden skall utgöra en del av det centrala verkets
organisation. En totalförsvarspliktig som efter mönstring är miss-
nöjd med ett beslut om inskrivning får hos inskrivningsnämnden
begära en förnyad prövning. En inskrivningsnämnds beslut skall
kunna överklagas till den myndighet som regeringen bestämmer.
Prop. 1994/95:6
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i stort med regeringens
förslag. Pliktutredningen och UFT har dock lämnat olika förslag när det
gäller ftågan om vilka som skall kunna skrivas in i utbildningsreserven.
Pliktutredningen har föreslagit att även kvinnor som frivilligt ansökt om
att få fullgöra militär grundutbildning eller lång civil sådan skall kunna
placeras i utbildningsreserven medan UFT däremot föreslagit att utbild-
ningsreserven enbart skall innehålla personer som är skyldiga att full-
göra lång grundutbildning. Pliktutredningen har vidare föreslagit att
inskrivningsbeslutet skall kunna fattas upp till tre månader efter möns-
tringstillfallet medan UFT ansett att den mönstrade skall underrättas
redan vid mönstringstillfallet om innehållet i inskrivningsbeslutet eller
om att han inte är skyldig att fullgöra någon tjänstgöring.
123
Remissinstanserna: Förslaget att det centrala verket skall handha Prop. 1994/95:6
beslut om inskrivning av de totalförsvarspliktiga tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Ett flertal landsting har emellertid tolkat utredningarnas
förslag som om verkets ansvarsområde skulle medföra ett omfattande
merarbete för landstingen vid fullgörandet av det bemannings- och
planeringsansvar som åligger dessa.
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till att endast det antal
totalförsvarspliktiga som behövs i krig i Försvarsmakten och det civila
försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap skrivs in för
värnplikt eller civilplikt. Försvarsmaktens organisationsmyndighet har
dock anfört att alternativ till de principer för uttagning av värnpliktiga,
som fåstlades i 1992 års försvarsbeslut och som också utredningarna
utgått ifrån, bör övervägas infor nästa försvarsbeslut. Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har bland annat framhållit att en modell med
utbildningsreserv på sikt riskerar att ändra de tjänstgöringsskyldigas
inställning till värnplikten i en för det militära försvaret ogynnsam
riktning. Även andra remissinstanser har ställt sig negativa eller tvek-
samma till ett system med en utbildningsreserv. Vämpliktsverket har
t.ex. föreslagit att de som inte tas ut vid mönstringen till en utbildning
i stället direkt placeras i ett s.k. disponibilitetsregister. Verket har sam-
tidigt anfört att åldersgränsen för hur länge de som placerats i ett sådant
register skall vara skyldiga att med hänsyn till forsvarsberedskapen
fullgöra lång grundutbildning bör gå vid 24 år och inte vid föreslagna
30 år. Samma lösning har förordats av Sveriges Centrala Vämpliktsräd.
Socialstyrelsen har anfört att den pliktpersonal som är hälso- och sjuk-
vårdspersonal och som inte tas i anspråk för grundutbildning i samband
med mönstringen i stället skall ställas till sjukvårdshuvudmannens dis-
position för placering i dennes krigsorganisation. Arbetsmarknadssty-
relsen har dock biträtt förslaget om en utbildningsreserv och har särskilt
betonat vikten av att ur utbildningsreserven kunna hämta personal för
• placering inom det civila försvaret. Civilbefälhavaren i övre Norrlands
Civilområde har anfört att tillskapandet av utbildningsreserven medför
att rekryteringsbasen för bl.a. frivilligorganisationema ökar. Även flera
frivilligorganisationer har ställt sig positiva till de möjligheter förslaget
öppnar för dessa att ur utbildningsreserven rekrytera yngre män.
Flera remissinstanser har varit negativa till att den totalforsvarsplikti-
ge vid inskrivning efter mönstring skall placeras in i en befåttnings-
grupp. överstyrelsen för civil beredskap har ställt sig tveksam till att
den militära kategoriindelningen överförs till det civila försvaret. Väm-
pliktsverket har påpekat att inplaceringen i befåttningsgrupper är ett
alltför grovt instrument för att vara bindande för en mönstringsförrätta-
re. Verket har därvid uttryckt farhågor om att inplaceringen av en
mönstrad i en befåttningsgrupp för vilken han är bäst lämpad kan leda
till att brister i krigsorganisationen uppstår om placeringen förhindrar
att den mönstrade skrivs in för tjänstgöring i en befattning som tillhör
en annan befåttningsgrupp. Inte heller Vipenfristyrelsen har tillstyrkt
förslaget om placering i en befåttningsgrupp efter mönstringen. Sveriges
Centrala Vämpliktsräd och Sveriges Vtpenfria Tjänsteplikti gas Medin- 124
flytandeorganisation har också ställt sig negativa till en inplacering i
befåttningsgrupp. Också förslaget om vad ett beslut om inskrivning skall Prop. 1994/95:6
innehålla har fått kritik. Det är framför allt Försvarsmaktens organisa-
tionsmyndighet och Vämpliktsverket som vänt sig mot förslaget att in-
skrivningsbeslutet skall innehålla uppgifter om befattning eller typ av
befattning, utbildningsplats, utbildningstidens längd samt året och må-
naden då utbildningen är planerad att bölja, oavsett vid vilken tidpunkt
i förhållande till mönstringstillfället som utbildningen skall påbörjas.
Statens räddningsverk har också ansett att utredningarnas förslag om
vad ett inskrivningsbeslut skall innehålla för den som skall utbildas
inom det civila försvaret är alltför långtgående. Räddningsverket har i
den delen anslutit sig till det särskilda yttrande som experten Key Hed-
ström lämnat i UFT.
Centralisering av inskrivningen
Ett genomförande av regeringens förslag om en gemensam plikt - en
totalförsvarsplikt - innebär att ett centralt verk bör handha frågorna om
att ta i anspråk personal med sådan plikt. Med en sådan organisation
blir det lättare än nu att prioritera mellan de olika personalbehoven
inom totalförsvaret och myndigheten kommer också att få den erforder-
liga överblicken över personaltillgången. Det är emellertid viktigt att
understryka att det centrala verket inte i något avseende kommer att ha
ansvaret för planeringen av verksamheterna inom det civila försvaret
eller inom Försvarsmakten. De farhågor som uttryckts av landstingen
om att en centralisering skulle medföra ett omfattande merarbete för
dessa, genom att all landstingspersonal som ingår i landstingens perso-
nalplan för krig skulle skrivas in av verket för civilplikt, bygger på en
missuppfattning. Regeringen har tidigare redogjort för att den "krigspla-
cering" som sker till följd av en arbetstagares anställningsförhållande
inte berörs av förslaget. Endast i den mån en bemanningsansvarig myn-
dighet vill försäkra sig om en viss persons medverkan i krig, och det
med denne inte föreligger något anställningsavtal eller annat avtal som
reglerar en sådan tjänstgöring eller om det rör sig om en nyckelperson,
kan det bli aktuellt att hos verket begära inskrivning för civilplikt.
Centraliseringen innebär också att den som har att planera för en verk-
samhet i krig och som vill försäkra sig om att en nyckelperson inte tas
i anspråk för någon annan uppgift inom totalförsvaret kan anmäla sitt
behov till verket. Regeringen återkommer närmare till detta under
redogörelsen för bestämmelserna om krigsplacering. Att ett centralt
verk handhar besluten om inskrivning borgar också enligt regeringen för
en enhetlig och rättssäker behandling av den enskilde.
125
Inskrivning efter mönstring
Regeringen ansluter sig till utredningarnas förslag om att inskrivning för
värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven skall ske sedan det står
klart att den totalforsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra sådan
tjänst. Såsom LIFT föreslagit och Vämpliktsverket också förordat bör
beslutet fattas i omedelbar anslutning till mönstringstillfället. Regering-
en ansluter sig också till UFT:s bedömning att endast män som har
mönstrat skall kunna skrivas in i en utbildningsreserv.
I förhållande till nuvarande ordning innebär regeringens förslag endast
den skillnaden att det efter mönstring öppnas en möjlighet att rekrytera
unga män till grundutbildning inom och för senare krigsplacering i det
civila försvaret.
Bedömningen av om den totalforsvarspliktige bör skrivas in for värn-
plikt, civilplikt, i utbildningsreseven eller befrias från skyldigheten att
fullgöra värnplikt eller civilplikt bör göras på grundval av vad som
framkommit vid de medicinska och psykologiska undersökningarna och
vad som i övrigt inhämtats vid mönstringen om den undersöktes utbild-
ning, kunskaper och färdigheter. Regeringens förslag i den delen över-
ensstämmer med nuvarande ordning inom det militära försvaret. Detta
innebär att den som inte uppfyller de medicinska kraven för en militär
befattning - t.ex. på grund av en mindre hörselnedsättning eller allergi
- i stället bör kunna skrivas in för civilplikt. En förutsättning for in-
skrivning för värnplikt eller civilplikt bör dock vara att det finns behov
av och resurser för att utbilda de mönstrade.
Regeringen anser således, såsom tidigare anförts, i likhet med utred-
ningarna och flertalet remissinstanser att det främst skall vara krigsor-
ganisationens behov som skall styra hur många som skall utbildas.
Därutöver bör också ett antal totalförsvarspliktiga utbildas för att upp-
rätthålla Försvarsmaktens beredskap i fred. Detta innebär, när det gäller
'Försvarsmakten, att så många totalförsvarspliktiga bör skrivas in för
värnplikt att såväl ordinarie som reservkrigsbefättningama bör kunna
besättas med utbildad personal samt att personal bör finnas att tillgå för
att ersätta dem som avgår i förtid och för att upprätthålla beredskapen i
fred.
På motsvarande sätt bör endast så många skrivas in för civilplikt efter
mönstring som det finns behov av inom det civila försvaret. Detta in-
nebär - enligt vad regeringen tidigare redogjort för under avsnitt 6 -
att den inskrivning för civilplikt som kan beräknas ske efter mönstring
till stor del kan komma att bestå av sådana mönstrade som begärt att få
vara vapenfria och som bör få genomgå en längre grundutbildning än 60
dagar. Regeringen vill dock framhålla - vilket också framgår av vad
som sägs i det följande - att det är den totalförsvarspliktiges lämplighet
som skall vara styrande för inskrivningsbeslutet. Inskrivning för civil-
plikt bör också undantagsvis kunna ske efter mönstring för kortare
grundutbildning än 60 dagar eller för ingen utbildning alls - beroende
på den totalförsvarspliktiges bakgrund, utbildning och var han kan
förväntas göra störst nytta för totalförsvaret.
Prop. 1994/95:6
126
En konsekvens av regeringens ställningstagande till att inte fler bör Prop. 1994/95:6
utbildas inom det militära och civila försvaret än det finns behov och
resurser till, kan förväntas bli - i likhet med vad som redan gäller - att
inte alla män i en årskull kan skrivas in för utbildning inom totalförsva-
ret. De som efter mönstring inte skrivs in för värnplikt eller civilplikt
bör emellertid tas till vara som en resurs för Sveriges totalförsvar ge-
nom att, såsom utredningarna föreslagit, placeras i en utbildningsreserv.
Vämpliktsverkets m.fl. remissinstansers kritik mot att de totalförsvars-
pliktiga som inte skrivs in för värnplikt eller civilplikt placeras i en
utbildningsreserv har av regeringen främst uppfattats som en kritik mot
benämningen av reserven. Regeringen anser emellertid att det - om
benämningen utbildningsreserv väljs - klarare åskådliggörs för den
enskilde som placerats där att han kan bli skyldig att fullgöra värnplikt
eller civilplikt med lång utbildning, om det behövs med hänsyn till
Sveriges försvarsberedskap. Detta till skillnad mot andra totalförsvar-
spliktiga som endast kan skrivas in för civilplikt med eventuell grundut-
bildning under kortare tid än 60 dagar.
Regeringen delar utredningarnas förslag att det ur utbildningsreserven
skall vara möjligt att med civilplikt ta i anspråk totalförsvarspliktiga för
kortare utbildning inom det civila försvaret. Enligt nuvarande ordning
kan inte en värnpliktig som placerats i utbildningsreserven tas i anspråk
för t.ex. civilforsvarsutbildning. Utredningarnas förslag innebär därför
att en föryngring av bemanningen inom det civila försvaret kan uppnås.
Vidare skapas förutsättningar för delaktighet i landets totalförsvar för en
större andel av det svenska folket än vad som för närvarande är fallet.
Regeringen anser också, såsom flera remissinstanser uppmärksammat,
att det är av stort värde att ffivilligorganisationema ges möjlighet att
avtalsvägen till sig knyta personer som är inskrivna i utbildningsreser-
ven. Regeringen återkommer närmare till detta i samband med redogö-
relsen för bestämmelserna om krigsplacering.
Den totalforsvarspliktige som skrivs in i utbildningsreserven skall
under normala förhållanden inte behöva fullgöra någon längre utbild-
ning - däremot skall han som nyss nämnts kunna tas i anspråk och skri-
vas in för civilplikt med en grundutbildning som inte överstiger 60
dagar. Om han kvarstår i utbildningsreserven, kommer han dock att
vara skyldig att fullgöra tjänstgöring om det behövs med hänsyn till
Sveriges försvarsberedskap. Självfallet bör ingen kunna tas i anspråk
utan att han först fått den utbildning som behövs. Regeringen bör därför
bemyndigas att, om det behövs med hänsyn till denna beredskap, före-
skriva att totalförsvarspliktiga skall genomgå längre utbildning. Rege-
ringen delar i detta avseende utredningarnas mening att skyldigheten att
fullgöra sådan längre grundutbildning för den som placerats i utbild-
ningsreserven, bör upphöra vid 30 års ålder. Värnpliktsverket har vis-
serligen anfört att 24-årsgränsen för skyldigheten att genomgå lång
grundutbildning borde gälla även for dem som i samband med mön-
string placeras i en reserv. Regeringens förslag innebär således att det
kommer att gälla olika åldersgränser för dem som i fred tas i anspråk
för grundutbildning jämfört med åldersgränsen för dem som tas i an- 127
språk först vid ett behov med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.
Med hänsyn till att det i det senare fallet, med anledning av ett skärpt Prop. 1994/95:6
läge framstår som angeläget att kunna ta i anspråk en ökad andel av
landets resurser för att avvärja ett eventuellt hot, anser regeringen dock
denna skillnad vara motiverad.
Målsättningen bör vara att utbilda den som är bäst lämpad för en
befattning. Av den anledningen bör alla män mönstras och alla frivilliga
kvinnor antagningsprövas. Om en totalförsvarspliktig har särskilda skäl
för att genomgå grundutbildning, bör detta tillmätas betydelse vid be-
dömningen av hans eller hennes lämplighet. Sådana särskilda skäl kan
vara att han eller hon vill utbilda sig till yrkes- eller reservofficer. Även
i övrigt bör det vid lämplighetsbedömningen tillmätas stor betydelse att
den totalforsvarspliktige är särskilt motiverad att genomgå grundutbild-
ning. En bestämmelse om att hänsyn skall tas till den enskildes önske-
mål bör därför tas in i lagen. När mönstringen ägt rum bör - i samband
med att beslutet om inskrivning lättas - en indelning eller klassning av
de mönstrade ske i olika befättningsgrupper. Det är regeringens mening
att en första indelning - innan slutlig ställning tas till vilken befattning
den mönstrade bör grundutbildas till - kan tjäna som underlag for det
slutliga beslutet om inskrivning for grundutbildning. Med utgångspunkt
från inplaceringen i en befåttningsgrupp bör sedan frågan om för vilken
tjänstgöring den mönstrade bör skrivas in avgöras. Visserligen har flera
remissinstanser avstyrkt förslaget om en indelning av de mönstrade i be-
fättningsgrupper. Detta kan bland annat antas ha sin grund i Pliktutred-
ningens förslag att det endast i vissa undantagssituationer skulle vara
möjligt att flytta en totalförsvarspliktig från en befättningsgrupp till en
annan. Regeringen anser dock inte att inplacering i en befättningsgrupp
skall vara så styrande för beslutet om inskrivning för grundutbildning
att det skall vara ett hinder för inskrivning i en befättning som hör till
en viss befättningsgrupp att den mönstrande först befunnits mest lämpad
för en placering i en annan befättningsgrupp. Inskrivningsbeslutet bör i
likhet med vad som gäller i dag grundas på en helhetsbedömning av den
mönstrade och är denne lämplig även för placering i en annan befätt-
ningsgrupp bör inget hindra att han skrivs in för grundutbildning i en
befättning i den befättningsgruppen. Därmed torde inte någon risk
föreligga för att inte krigsorganisationens bemanningsbehov skall kunna
tillgodoses.
När det gäller dem som, på grund av att det saknas behov av att
grundutbilda alla totalförsvarspliktiga inom en viss befättningsgrupp, i
stället kommer att placeras i utbildningsreserven, kan placeringen i en
sådan grupp ge värdefull information om mönstringsresultatet. Rege-
ringen anser också att det för den enskilde ligger ett värde i att få resul-
tatet från mönstringen dokumenterat på detta sätt.
Med anledning av Överstyrelsens för civil beredskap kritik av att
inom det civila försvaret införa en motsvarighet till den militära kate-
goriindelningen vill regeringen anföra följande. Regeringens förslag
innebär endast att inplacering i en befättningsgrupp skall ske av dem
som mönstrar. Det är således inte fråga om att placera in alla dem som
skrivs in for kortare utbildningar inom det civila försvaret i befättnings- 128
grupper.
Regeringens avsikt med förslaget om placering i en befättningsgrupp Prop. 1994/95:6
är främst att effektivisera hanteringen av utbildningsreserven. Rege-
ringens förslag innebär inte att samma befättningsgruppindelning skall
gälla för det militära som för det civila försvaret. Syftet är tvärtom att
det av inskrivningsbeslutet skall framgå att den mönstrade befunnits
lämpad t.ex. endast för tjänstgöring inom det civila försvaret. Om
regeringens förslag antas, kommer en stor andel mönstrade som med
dagens system skulle ha erhållit ett beslut om befrielse på grund av
krigsoduglighet att skrivas in i utbildningsreserven, om de befinns ha
förutsättningar att tjänstgöra i det civila försvaret. Det bör därför fram-
gå av beslutet om inskrivning i utbildningsreserven inom vilken befatt-
ningsgrupp den mönstrade befunnits mest lämpad att tjänstgöra. Där-
igenom skapas också bättre förutsättningar för att, när det behövs med
hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, snabbt kunna skriva in en total-
försvarspliktig som står i utbildningsreserven för utbildning. Enligt
regeringen kan det inte heller uteslutas att ett på detta sätt dokumenterat
resultat av mönstringen kan tjäna till viss vägledning för den som vid ett
senare tillfälle vill ta en sådan totalförsvarspliktig i anspråk för tjänstgö-
ring med civilplikt för olika uppgifter eller för den som vill rekrytera
honom till en frivillig organisation.
Med anledning av Socialstyrelsens påpekande om att en totalförsvars-
pliktig som avses placeras i utbildningsreserven omedelbart borde ställas
till hälso- och sjukvårdens förfogande om han tidigare arbetat inom
detta verksamhetsområde, vill regeringen anföra följande. Inskrivning i
utbildningsreserven bör som framgått ske vid mönstring. Detta innebär
att det endast kommer att var unga män som placeras där. Sannolikhe-
ten för att dessa i den ålder det är fråga om skall ha hunnit skaffa sig
för totalförsvaret väsentlig yrkeserfarenhet måste bedömas som mycket
liten. Det kan därför antas att utbildningsreserven kommer att utnyttjas
av dem som är bemanningsansvariga för att söka efter lämpliga totalför-
svarspliktiga att ta i anspråk med civilplikt inom åldersgruppen 27-30
år. Först då kan den totalforsvarspliktige förväntas ha den yrkesutbild-
ning och stadga i tillvaron att han är lämplig att ta i anspråk för att
upprätthålla någon befattning inom det civila försvaret som kräver
yrkeserfarenhet.
Inskrivning efter annan utredning
Den inskrivning som i dag görs av civilforsvarspliktiga hos länsstyrel-
serna sker efter en anmaning till den civilförsvarspliktige att lämna
nödvändiga upplysningar om personliga förhållanden. Som anförts ovan
innebär regeringens ställningstagande i fråga om inskrivning att det cen-
trala verket skall vara den myndighet som ombesötjer all inskrivning av
totalförsvarspliktiga för värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven.
Regeringen anser emellertid, i likhet med utredningarna, att det bör
vara möjligt dels för verket dels för olika bemanningsansvariga att vidta
sådan mindre omfattande utredning än mönstring som kan leda till 129
inskrivning för civilplikt med en kortare utbildning än 60 dagar. Det
9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
bör därför finnas en skyldighet för samtliga totalförsvarspliktiga - oav- Prop. 1994/95:6
sett om de tidigare genomgått mönstring eller inte - att efter en mindre
omfattande utredning än mönstring lämna uppgifter om sig själva. Den
mindre omfattande utredningen bör emellertid även kunna ske genom
kontroll av olika register eller på annat mer formlöst sätt. Huvudan-
svaret för att en mindre omfettande utredning görs innan någon skrivs
in för civilplikt skall självfallet ligga hos Totalförsvarets pliktverk som
skall fetta beslutet om inskrivning. Ingenting hindrar emellertid att
Totalförsvarets pliktverk träffar överenskommelser med t.ex. kommuner
eller landsting om att utredningen får utföras där. Det ankommer vidare
på regeringen att närmare bestämma vilka andra myndigheter än Total-
försvarets pliktverk som skall kunna utföra denna typ av utredning.
De enstaka feil där det redan vid mönstringen framkommer att den
totalforsvarspliktige på grund av sitt yrke eller sin utbildning bör tas i
anspråk för det civila försvaret kan med regeringens förslag tillgodoses
genom att han efter mönstringen skrivs in för civilplikt - antingen med
eller utan grundutbildning.
Det centrala verket skall således handha inskrivningen av all plikt-
personal oberoende av i vems regi utredningen av den totalförsvarsplik-
tiges förutsättningar att tjänstgöra har gjorts. Verket skall således ta
över de uppgifter som i dag handhas av värpliktskontor, inskrivnings-
nämnder och länsstyrelser.
Inskrivningsbeslutet och inskrivningsnämnden
Regeringen anser att det för den enskilde är angeläget att i samband
med inskrivningen, oavsett om denna sker efter mönstring eller efter
annan utredning, få ett besked om till vilken befättning eller till vilken
typ av befattning han eller hon skrivits in. Det är dessutom angeläget
• för den enskilde att få besked om hur lång tid tjänstgöringen skall pågå
och var denna skall äga rum. Likaså är det för den som skall genomgå
en längre utbildning än 60 dagar angeläget att få besked om när grund-
utbildningen skall påböijas. Detta bör därför alltid framgå av inskriv-
ningsbeslutet. Regeringen har visserligen förståelse för de svårigheter
som kan föreligga när dagen för grundutbildningens böijan i förhållande
till dagen for inskrivning ligger långt fram i tiden. Att inskrivningsbe-
slutets detaljerade innehåll kan skapa förväntningar hos dem som skrivs
in, vilka därefter inte kan uppfyllas, måste emellertid förutsättas inträffa
endast undantagsvis. Enligt regeringens åsikt ligger det ett större värde
i att den som skrivs in får ett besked om vad som är att förvänta -
oavsett om detta kan komma att ändras. Vi anser därför att det bör
framgå av lagen att inskrivningsbeslutet skall innehålla de nyss nämnda
uppgifterna, dock att tidpunkten för grundutbildningens böijan endast
skall behöva anges för de längre utbildningarna.
Regeringen kan inte heller se att förslaget i denna del skulle kunna
medföra de olägenheter som förutskickats av Statens räddningsverk.
Inskrivning för civilplikt i en befättning som kräver en grundutbildning 130
som inte överstiger 60 dagar bör enligt regeringen kunna ske oavsett om
lämpligt utbildningstillfälle vid tidpunkten för beslutet inte kan fäststäl- Prop. 1994/95:6
las. Om det är angeläget att någon skrivs in för att upprätthålla en viss
befättning, bör det centrala verket kunna, med ledning av vilken be-
fattning det rör sig om och utifrån den inskrivnes bostadsförhållanden,
fastställa var utbildningen kan komma att äga rum.
Det är också angeläget att i detta sammanhang betona skillnaderna
mellan de inskrivningsbeslut som verket skall fatta efter mönstring och
de som skall fettas efter annan utredning. Efter mönstring bör den mön-
strade omedelbart få ett inskrivningsbeslut eller ett beslut om att han
inte är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Om det gäller in-
skrivning för civilplikt med kort utbildning efter annan utredning än
mönstring, skall beslut däremot kunna fettas vid det tillfälle som verket
finner lämpligt. Detta innebär att verket bör kunna dröja med ett beslut
om inskrivning till dess ett lämpligt utbildningstillfälle föreligger. Rege-
ringens förslag innebär således att det för verket inte skall föreligga
någon skyldighet att, efter annan utredning än mönstring, fetta beslut
om inskrivning eller om att skyldighet inte föreligger för den som ge-
nomgått utredningen att fullgöra civilplikt.
Regeringen ansluter sig även till UFT:s förslag om att inskrivnings-
nämndens roll uteslutande skall vara av överprövande karaktär. En
totalförsvarspliktig som har genomgått mönstring och som är missnöjd
med ett inskrivningsbeslut bör således kunna få frågan prövad på nytt
av en inskrivningsnämnd. En sådan ordning överensstämmer med da-
gens ordning som den i praktiken fungerar - formellt fettas dock det
första beslutet om inskrivning eller befrielse av en värnpliktig av in-
skrivningsnämnden. Förfärandet där påminner emellertid i hög grad om
en överprövning av mönstringsförrättarens preliminära besked till den
värnpliktige vid inskrivningsprövningen.
Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som vill slippa
tjänstgöring i Försvarsmakten eller sådan tjänstgöring i det civila
försvaret som är förenad med bruk av vapen mot annan skall ha
en sådan rätt, om han eller hon har en allvarlig personlig över-
tygelse om att inte bruka vapen mot annan. Förutsättningarna for
att få rätt att vara vapenfri skall överensstämma med dem som
gäller i dag for att få tillstånd till vapenfri tjänst. Rätten att vara
vapenfri skall medföra konsekvenser för inskrivningen och beslut
därom skall fettas av Totalförsvarets pliktverk. En ansökan om
rätt att vara vapenfri skall kunna göras såväl innan sökanden har
131
skrivits in som efter ett inskrivningsbeslut. Om inskrivning inte
har skett, skall beslutet innebära ett hinder för inskrivning för
tjänstgöring i Försvarsmakten och för civilplikt som är förenad
med bruk av vapen. Om inskrivning har skett, skall inskrivningen
alltid ändras så att ingen konflikt uppstår med beslutet om rätten
att vara vapenfri. Till skillnad från vad som gäller i dag skall ett
beslut om inskrivning i utbildningsreserven vara kombinerat med
en anteckning om rätten att vara vapenfri för en totalförsvarsplik-
tig som fått en sådan rätt.
Prop. 1994/95:6
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Vapenfria Tjänsteplikti gas Medinflytan-
deorganisation, Vapenfristyrelsen och Svenska Freds- och Skiljedoms-
föreningen har anfört att prövningsförfarandet för vapenfri tjänst bör ut-
mönstras eftersom så gott som alla får sådan tjänst om de begär det.
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation har
dessutom framfört att en särskild förteckning över vapenfriutbildningar
borde upprättas.
Skälen för regeringens förslag: Det förslag som regeringen nu läm-
nar i fråga om rätten att vara vapenfri överensstämmer i huvudsak med
vad som redan gäller. Några skillnader föreligger emellertid. Om total-
försvarsplikten införs, kommer tjänstgöringsskyldighet att föreligga
inom såväl det militära som det civila försvaret för dem som mönstrar.
Den vapenfria tjänsten kommer därför inte att vara något undantag från
värnpliktstjänstgöring. I praktiken kommer dock den största andelen
mönstrade att behöva tas i anspråk för tjänstgöring inom det militära
försvaret. Regeringen anser det angeläget att säkerställa att rätten att
vara vapenfri endast tillkommer sådana totalförsvarspliktiga som har en
allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan. Om
prövningsförfarandet skulle utmönstras kan risken for felaktigt utnyttjan-
de öka. Regeringen anser därför att prövningsförfarandet bör finnas
kvar. Liksom i dag bör dock tilltro sättas till sökandens uppgifter, om
det inte finns anledning att misstänka att uppgifterna inte är sannings-
enliga. Beslutet om rätten att vara vapenfri bör medföra hinder för
inskrivning i Försvarsmakten och för sådan civilplikt som är förenad
med bruk av vapen. Regeringen kan inte se att det finns skäl att i lag-
form ta ställning till vilka särskilda vapenfriutbildningar som bör finnas.
Lagen bör endast tillförsäkra den enskilde rätten att få slippa all tjänst-
göring i Försvarsmakten och all tjänstgöring som är förenad med vapen-
bruk.
132
Regeringens förslag:Totalförsvarets pliktverk skall handha beslut
om krigsplacering i befattningar som i krig behöver upprätthållas
av totalförsvarspliktiga i Försvarsmaktens krigsorganisation och i
det civila försvaret. Krigsplacering skall normalt ske i den be-
fattning som den totalforsvarspliktige grundutbildats till. Möjlighet
skall emellertid finnas att besluta om krigsplacering i en annan
befättning eller verksamhet än den som den totalforsvarspliktige
grundutbildats till. En förutsättning för krigsplacering skall vara
att den som blir krigsplacerad har tillräckliga kunskaper och är
lämpad for de krigsuppgifter som skall utföras.
Beslut om krigsplacering skall inte vara överklagbara däremot
skall de kunna ändras.
Nuvarande bestämmelser om uppskov och kollektiv yrkesledighet
avskaffas. Totalförsvarets pliktverk blir i stället ansvarigt för att
ingen krigsplaceras för mer än en uppgift under höjd beredskap.
Detta innebär att verket skall hålla dels ett register för krigsplace-
rad pliktpersonal, dels ett särskilt register för annan personal. I
det senare registret skall bl.a. anteckningar kunna göras om att en
viss person tillhör nyckelpersonalen hos en arbetsgivare och där-
för inte bör skrivas in med värnplikt eller civilplikt för någon
annan verksamhet.
Beslut om krigsplacering av pliktpersonal skall alltid fettas av
Pliktverket. Ansvaret för att olika verksamheter inom totalförsva-
ret bemannas skall dock ligga på det organ som svarar för en
verksamhet i krig. Beslut om krigsplacering skall därför grundas
på framställningar från de bemanningsansvariga organen.
En totalförsvarspliktig som inte krigsplaceras efter avslutad
grundutbildning skall kunna skrivas in på nytt för civilplikt utan
grundutbildning eller med en grundutbildning som inte är längre
än 60 dagar.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i stort med regeringens
förslag. Pliktutredningen har föreslagit att det inrättas en fristående
prövningsnämnd med uppgift att besluta om enskilda individers place-
ring i de fäll då bemanningsansvariga organ inte kan komma överens
om vem som skall få disponera en viss person. UFT har emellertid
ansett att de fäll där man inte kommer överens kan beräknas bli så få att
det framstår som onödigt att ha en särskild prövningsinstans för detta
ändamål.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att det
centrala verket föreslås handha beslut om krigsplacering av de totalför-
svarspliktiga. Några, däribland Försvarsmaktens organisationsmyndig-
het, Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Sveriges Kvinnliga Bilkårers
Riksförbund och Svenska Blå Stjärnan har dock uttryckt önskemål om
Prop. 1994/95:6
133
att även andra personalkategorier än de som skrivits in för värnplikt Prop. 1994/95:6
eller civilplikt skall kunna krigsplaceras med stöd av lagen. Dessa
remissinstanser har således vänt sig mot att inte sådan personal som
under höjd beredskap skall vara tjänstgöringsskyldig enligt bestämmel-
serna om allmän tjänsteplikt omfattas av förslagets krigsplaceringsbe-
stämmelser, eftersom de därmed inte heller skulle komma att omfattas
av en laglig skyldighet att fullgöra sådan tjänstgöring som behövs med
hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Några remissinstanser har fram-
hållit vikten av att den krigsplacering som verket beslutar om sker i
nära samråd med den som har bemanningsansvaret. Flertalet anser dock
att lagförslaget ger utrymme för smidiga lösningar i denna del genom
möjligheterna att krigsplacera totalförsvarspliktiga i andra befattningar
än i dem som de grundutbildats för, om det skulle vara bättre ur total-
försvarssynpunkt. Flera remissinstanser, däribland Försvarsmaktens
organisationsmyndighet och Vämpliktsverket, har avstyrkt Pliktutred-
ningens förslag att inrätta en särskild prövningsnämnd for att besluta om
enskilda individers placering då de bemanningsansvariga inte kan kom-
ma överens.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om att en totalför-
svarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvärvat tillräckliga
kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i en
befattning eller i en viss verksamhet överensstämmer i huvudsak med
vad som gäller i dag. I dag är emellertid dessa frågor forordningsregle-
rade. Regeringen anser att bestämmelserna om krigsplacering avseende
dem som tas i anspråk med totalförsvarsplikt bör ha lagform. Genom
bestämmelsen garanteras också att ingen tas i anspråk for en tjänstgö-
ring som överstiger hans eller hennes kunskaper och färdigheter.
Regeringen ansluter sig i denna del till UFT:s förslag om att bestäm-
melserna i lagen om krigsplacering endast bör omfatta dem som skrivits
in för värnplikt eller civilplikt. Såsom vissa remissinstanser uppmärk-
' sammat kommer därmed inte de som vid höjd beredskap föreslås om-
fattas av bestämmelserna om allmän tjänsteplikt att kunna bli föremål
för krigsplacering med stöd av den föreslagna lagens bestämmelser. In-
genting hindrar emellertid att den som har ett bemanningsansvar hos
Totalförsvarets pliktverk begär att vissa personer registreras såsom
ianspråktagna för den myndighetens eller organisationens verksamhet
och följaktligen inte skall vara tillgängliga for sådan krigsplacering som
skall ske med stöd av lagens bestämmelser. Den närmare regleringen av
den frågan bör lämpligen lösas i annat sammanhang och företrädesvis
genom avtal mellan verket och andra berörda parter.
Det skulle visserligen trots vad som nyss sagts kunna hävdas att även
andra personalkategorier än de som skrivits in för värnplikt och civil-
plikt - främst anställda i Försvarsmakten och avtalsbundna medlem-
mar i frivilligorganisationer - borde omfattas av lagens bestämmelser i
detta avseende. Dessa sistnämnda personers förhållanden regleras emel-
lertid av ett frivilligt avtal, ett åtagande att tjänstgöra. Därigenom skiljer
de sig väsentligt från alla dem som måste tas i anspråk med plikt.
Totalförsvarsplikten innebär främst ett åliggande för den enskilde att
134
tjänstgöra - det ter sig därför främmande att låta nu nämnda kategorier Prop. 1994/95:6
omfattas av denna plikt i andra situationer än under höjd beredskap.
Regeringen ansluter sig vidare till utredningarnas bedömningar att
bestämmelserna om uppskov och kollektiv yrkesledighet, i och med ett
införande av en totalförsvarsplikt som registermässigt hanteras centralt,
bör kunna avskaffas.
Pliktutredningens förslag om att en särskild prövningsnämnd skall
inrättas for att avgöra de fall där överenskommelser inte kan nås om
vem som skall få disponera en viss person bör emellertid inte införas.
Regeringen utgår ifrån att det endast i undantagsfall kommer att uppstå
tvister om enskilda individers placering och att Totalförsvarets pliktverk
genom att infordra underlag från samtliga berörda skall kunna tillse att
den för totalförsvaret bästa placeringen uppnås. I de fall där enighet
ändå inte kan uppnås bör verket hänskjuta frågan till militärbefälhavaren
och civilbefälhavaren för det område där den som begärs krigsplacerad
är bosatt. Verket bör därefter besluta i enlighet med vad dessa över-
enskommer. För det fall ingen överenskommelse kan nås bör den total-
försvarspliktige behålla sin tidigare krigsuppgift eller frågan hänskjutas
till regeringen för bedömning. Enligt regeringen finns det således ingen
anledning att inrätta en särskild prövningsinstans för dessa frågor och
inte heller skäl att ge en totalförsvarspliktig rätt att överklaga ett beslut
om krigsplacering.
Regeringen delar utredningarnas förslag att en totalförsvarspliktig som
inte krigsplaceras efter avslutad grundutbildning skall kunna skrivas in
på nytt. En sådan inskrivning skall dock bara kunna avse civilplikt utan
grundutbildning eller med en grundutbildning som inte är längre än 60
dagar. Genom en bestämmelse om det högsta antalet tjänstgöringsdagar
som en totalförsvarspliktig kan bli skyldig att tjänstgöra skall dock
säkerställas att ingen tas i anspråk för grundutbildning under längre tid
än detta högsta antal tjänstgöringsdagar. Regeringen kommer att i av-
snitt 7.8 redogöra för vissa gemensamma bestämmelser om totalför-
svarsplikten. I samband därmed kommer regeringen också att redovisa
sitt ställningstagande i fråga om tjänstgöringstider m.m.
135
Regeringens förslag: Kvinnors möjlighet att ansöka om antagning
till dels militär grundutbildning, dels en sådan utbildning inom det
civila försvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar
skall regleras i en särskild lag. I den lagen skall också finnas
bestämmelser om den utredning som en kvinna skall genomgå för
att antas till en sådan grundutbildning. Denna utredning skall
benämnas antagningsprövning och skall till sitt innehåll överens-
stämma med den mönstring som svenska män skall genomgå.
När en kvinna lämnat sitt samtycke till att genomgå en sådan
grundutbildning till vilken hon befunnits lämpad skall hon skrivas
in för värnplikt eller civilplikt. När en kvinna skrivits in för
värnplikt eller civilplikt med en grundutbildning som överstiger
60 dagar skall hon omfattas av samma bestämmelser som en man
som med stöd av lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för mot-
svarande grundutbildning. Hon blir således med lagstadgad plikt
skyldig att fullgöra dels grundutbildning, dels repetitionsutbild-
ning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. När det gäller tidpunkten för när en kvinna skall bli bunden med
plikt att tjänstgöra inom det militära försvaret eller att fullgöra en lång
civil grundutbildning skiljer sig emellertid Pliktutredningens och UFT:s
förslag åt. Pliktutredningen föreslår att en kvinna som vid en antag-
ningsprövning frivilligt åtagit sig att fullgöra sådan grundutbildning
skall vara skyldig att fullgöra denna under straffansvar. UFT föreslår i
denna del att en kvinna som frivilligt åtagit sig att genomgå en militär
grundutbildning eller en lång civil grundutbildning skall ha rätt att utan
straffpåföljd avbryta utbildningen. Enligt UFT:s förslag skall en kvinna
först när hon har avslutat grundutbildningen skrivas in med plikt och
krigsplaceras. UFT har också föreslagit att kvinnor som frivilligt ge-
nomgått militär grundutbildning därefter med civilplikt skall fullgöra
samma tjänstgöring som värnplikt. Utredningen har med andra ord velat
reservera begreppet värnplikt for sådan tjänstgöring i det militära för-
svaret som fullgörs av män.
Remissinstanserna: De remissinstanser som inte har ansett att även
kvinnor skall vara skyldiga att mönstra har i allmänhet inte yttrat sig
särskilt i frågan om kvinnors krigsplacering. Många, däribland För-
svarsmaktens organisationsmyndighet, anser emellertid att samma plikt-
bestämmelser bör gälla för kvinnor som för män. Organisationsmyndig-
heten har i detta sammanhang framhållit att lika villkor oavsett kön
förbättrar förutsättningarna för att enbart kvinnor som noggrant över-
vägt sitt val och som har en väl grundad motivation ansöker. Organisa-
Prop. 1994/95:6
136
tionsmyndigheten har dock delat utredningarnas uppfattning att det skall Prop. 1994/95:6
vara frivilligt för kvinnor att ansöka om antagning till grundutbildning.
Organisationsmyndigheten har också uppfattningen att all pliktpersonal,
oavsett kön, som tas ut till Försvarsmakten skall omfattas av begreppet
"värnplikt".
Skälen för regeringens förslag: Begreppet mönstring bör såsom UFT
föreslagit reserveras för den prövning som skall göras av dem som är
skyldiga att tjänstgöra i det militära försvaret eller efter lång grundut-
bildning i det civila försvaret. Den prövning som skall ske av kvinnor
bör därför i stället benämnas antagningsprövning. Det faktiska genom-
förandet av mönstringen respektive antagningsprövningen skall dock ske
efter samma grunder. Utgångspunkten vid bedömningen av om en kvin-
na bör antas eller inte skall självfallet vara att kvinnor som är lika
lämpade som de män som skrivs infor värnplikt eller civilplikt skall
antas till grundutbildningen. Bestämmelserna om prövning av kvinnor
som önskar fullgöra militär grundutbildning eller lång civil grundutbild-
ning bör inte tas in i lagen om totalförsvarsplikt, eftersom prövningen
är frivillig. Dessa bestämmelser bör i stället finnas i en särskild lag.
Regeringen har i avsnitt 7.4 föreslagit att endast män skall kunna place-
ras i en utbildningsreserv. Detta bör framgå av den särskilda lagen som
skall reglera möjligheterna för kvinnor att fullgöra tjänstgöring inom
totalförsvaret genom att lagen endast görs tillämplig på inskrivning för
värnplikt eller civilplikt med en grundutbildning som överstiger 60
dagar.
När det därefter gäller frågan om vilka skyldigheter en kvinna, som
frivilligt förklarat sig vilja genomgå militär grundutbildning, skall om-
fattas av, har regeringen samma uppfattning som Pliktutredningen.
Regeringen ansluter sig också till Försvarsmaktens organisationsmyndig-
hets synpunkt att det är angeläget att samma förutsättningar råder under
grundutbildningen för män och kvinnor. Inte minst kan det innebära att
en kvinna som önskar genomgå militär grundutbildning kommer att
mötas av större respekt och förståelse av sina manliga kolleger, om
samma förutsättningar råder för henne som for dem. Visserligen medför
detta att en kvinna frivilligt kommer att kunna underkasta sig ett system
där hon blir bunden vid straffansvar, om hon inte fullföljer sitt åtagan-
de. Såsom också UFT framhållit kan en sådan tjänstgöring så gott som
uteslutande sägas komma den myndighet eller den organisation där
kvinnan kommer att tjänstgöra till godo. Regeringen anser emellertid att
de fördelar som vinns med att låta även kvinnor vid straffansvar vara
skyldiga att fullgöra en utbildning som de frivilligt underkastat sig, är
så stora att dessa väger över. En fördel har redan nämnts, en annan är
att en sådan ordning borgar för att endast kvinnor som är väl motivera-
de och som noga tänkt igenom sitt val ansöker om antagning.
Regeringen vill också i detta sammanhang framhålla att konsekvensen
av att en kvinna ångrar sitt åtagande inte nödvändigtvis måste bli att
hon ådrar sig ansvar för brott mot pliktbestämmelsema. Lika väl som
en man som fullgör grundutbildning har möjlighet att antingen bli be-
friad på grund av att han inte längre befinns lämplig eller att erhålla en 137
ändrad befattning, kommer också en kvinna att ha denna möjlighet. En
kvinna som har antagits till militär grundutbildning har självfallet också Prop. 1994/95:6
därefter samma rätt som en man att begära att få vara vapenfri.
Sammantaget anser regeringen därför, liksom Pliktutredningen, att en
kvinna bör omfattas av pliktbestämmelsema i samband med att hon vid
antagningen förklarar sig vilja genomgå den utbildning for vilken hon
befunnits lämplig. Regeringen vill dock framhålla det angelägna i att det
står fullständigt klart för kvinnan att hon efter att ha lämnat sitt sam-
tycke till inskrivning kommer att omfattas av samma skyldigheter som
männen med allt vad det innnebär i fråga om såväl straffansvar som
möjligheten av att inskrivningsbeslutet ändras i fråga om befattning
m.m. Det bör också framgå av lagen vad en kvinna skall underrättas
om innan hon får lämna sitt samtycke till inskrivning.
Att såsom UFT föreslagit beteckna den tjänstgöringsskyldighet som
åvilar en kvinna som skall fullgöra militär grundutbildning som civil-
plikt finner regeringen - i likhet med flera remissinstanser - vara in-
konsekvent. En kvinna som fullgör militär grundutbildning gör detta i
syfte att möjliggöra krigsplacering på en stridande befattning i det mili-
tära försvaret. Att beteckna hennes tjänstgöringsskyldighet som civil-
plikt förefaller därför mindre lämpligt med hänsyn till att detta begrepp
i huvudsak bör reserveras för sådan tjänstgöring som inte är förenad
med egentliga stridsuppgifter. Regeringen anser därför att skäl även i
detta avseende saknas för en särreglering mellan kvinnor och män. En
kvinna som antas till militär grundutbildning bör således därefter vara
tjänstgöringsskyldig enligt de regler som föreslås gälla för värnplikt.
Regeringen anser, i likhet med utredningarna, också att en kvinna
skall kunna fullgöra en längre grundutbildning i annan verksamhet av
betydelse för totalförsvaret än inom det militära försvaret. Hon skall då
kunna skrivas in för civilplikt, efter att vid antagningsprövningen ha
befunnits lämpad för att upprätthålla en sådan befattning för vilken
krävs längre grundutbildning än 60 dagar. Även i detta fall bör kvinnan,
såsom Pliktutredningen föreslagit, omfattas av samma tjänstgöringsskyl-
dighet som en man som skrivits in för motsvarande utbildning.
Regeringens förslag innebär såsom ovan anförts att en kvinna som
samtyckt till grundutbildning skall vara skyldig att därefter fullgöra
samma tjänstgöring som en totalförsvarspliktig man. Regeringens för-
slag till bestämmelser i fråga om krigsplacering innebär att en förutsätt-
ning för att sådan skall kunna ske är att den totalforsvarspliktige för-
värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för krigsuppgiften. Konse-
kvensen av att en kvinna som antagits till militär grundutbildning eller
lång civil grundutbildning blir pliktbunden blir att en kvinna kommer att
kunna krigsplaceras oavsett om hon till fullo fullgjort grundutbildningen
eller inte. Huvudsaken skall '.ara att hon har förvärvat tillräckliga kun-
skaper och färdigheter för att krigsplaceras i en befättning eller verk-
samhet.
Förslaget innebär också att en kvinnlig officer eller officersaspirant
till skillnad från vad som gäller i dag - kommer att kunna krigsplace-
ras med stöd av pliktbestämmelsema även om hon skulle vilja lämna sin
anställning som officer eller sin yrkesutbildning.
138
Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som har skrivits in
for värnplikt eller civilplikt skall vara skyldig att fullgöra sådan
tjänst. De som skrivits in för utbildning till en befättning skall
vidare vara skyldiga att fullgöra grundutbildning och repetitionsut-
bildning. De totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats med stöd
av lagen skall även vara skyldiga att fullgöra beredskapstjänst-
göring och krigstjänstgöring.
Under normala förhållanden skall dock en totalförsvarspliktig
som har skrivits in for värnplikt eller civilplikt som omfattar en
längre grundutbildning än 60 dagar och som inte har kallats in till
grundutbildning före utgången av det kalenderår när han fyller 24
år inte vara skyldig att fullgöra grundutbildningen.
Efter ny inskrivning skall det åligga en totalförsvarspliktig att
fullgöra civilplikt med grundutbildning om högst 60 dagar eller
civilplikt med enbart repetitionsutbildning, krigstjänstgöring och
beredskapstjänstgöring, även om han tidigare fullgjort grundut-
bildning.
Lagen skall innehålla bestämmelser om
- den längsta sammanlagda tiden för grundutbildning (615 da-
gar),
- den längsta grundutbildningstiden för värnplikt (615 dagar),
- den kortaste grundutbildningstiden för värnplikt (220 dagar),
- den längsta grundutbildningstiden för civilplikt (320 dagar),
- det högsta antalet repetitionsutbildningsdagar (240 dagar),
- den längsta sammanlagda utbildningstiden (700 dagar) och
- det högsta antalet beredskapstjänstgöringsdagar (180 dagar).
Dessa tidsramar knyts inte till kategorier eller grupper av be-
fattningar. Avsikten är dock att det i verkställighetsföreskrifter,
utfärdade av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, for varje befättning eller typ av befättning särskilt
skall bestämmas hur lång grundutbildning som fordras för respek-
tive befättning eller typ av befättning.
Fullgörandet av repetitionsutbildning skall inte längre vara knutet
till bestämda övningar.
Regeringen bemyndigas att besluta hur många totalförsvarsplikti-
ga som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänst-
göring och att besluta när sådan tjänstgöring skall upphöra.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. UFT har dock föreslagit att den längsta grundutbildningstiden för
civilplikt skall vara 300 dagar.
Remissinstanserna: Vämpliktsverket har välkomnat förslaget att en
totalförsvarspliktig som huvudregel under normala förhållanden inte
skall kallas in till grundutbildning efter det kalenderår då han fyller 24
år. Försvarsmaktens organisationsmyndighet har ansett att en lägsta
Prop. 1994/95:6
139
gräns for grundutbildningen för dem som skrivits in for värnplikt inte Prop. 1994/95:6
skall framgå av lagen. I övrigt har flera remissinstanser framhållit det
angelägna i att utbildningstidens längd styrs av behovet. Försvarsmak-
tens organisationsmyndighet har vidare ansett att det tydligt borde fram-
gå att regeringen genom ett särskilt regeringsbeslut kan förordna om
hemvämsberedskap innan ett beslut om höjd beredskap fattas och där-
med också om beredskapstjänstgöring för hemvämspersonal.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningarnas
uppfattning att grundutbildning som regel inte skall påböijas efter det år
då den totalforsvarspliktige fyller 24 år. Regeringen finner att denna
åldersgräns är väl avvägd med hänsyn till att de totalförsvarspliktiga i
regel efter 24 års ålder kan förväntas ha skaffat sig sådana levnadsom-
ständigheter att dessa skulle försvåra ett fullgörande av utbildningen.
Såväl Pliktutredningen som UFT har ansett att det borde vara till-
räckligt att i lagen endast ange ramarna för grundutbildningstidens
längd. Regeringen ställer sig bakom tolkningen att en långt gående
uppspaltning i lagen av tjänstgöringstider för olika vämpliktskategorier
och befattningar inte är nödvändig för att uppfylla kraven enligt 8 kap.
3 § RF att åligganden for enskilda skall meddelas genom lag. Genom
att i lagen inta bestämmelser om det högsta antalet tjänstgöringsdagar
som en totalförsvarspliktig får tas i anspråk tillgodoses regeringsfor-
mens krav och rättssäkerhetsgarantier skapas för den enskilde. Behovet
av utbildning för att upprätthålla olika befattningar kommer alltid att
variera. Detta leder till skillnader i utbildningstiderna, vilket också efter
senare års ändringar i vämpliktslagen har kommit till uttryck i denna
genom att spännvidderna för det lägsta respektive högsta antalet grund-
utbildningsdagar kommit att bli allt större. Att i lagform reglera antalet
utbildningsdagar för respektive befattning förefaller, med hänsyn till
detta och med hänsyn till att den totalforsvarspliktige ändå inte i förväg
kan veta vilken befättning han eller hon kommer att skrivas in för,
mindre ändamålsenligt. Regeringen anser emellertid att det för dem som
skrivs in för värnplikt bör finnas en minimiangivelse i lagen av antalet
tjänstgöringsdagar. Denna lägsta gräns bör sättas så att den motsvarar
den kortaste utbildningstid som enligt nuvarande krav uppställs för att
vara krigsplaceringsduglig i förbanden inom armén. Med hänsyn till att
den utbildningsverksamhet som bedrivs vid flygplatser inom brand- och
räddningstjänst har ett behov av utbildningstider som överstiger 300
dagar bör den längsta tiden för grundutbildning för dem som skrivits in
för civilplikt fästställas till 320 dagar.
Regeringens förslag innebär att en totalförsvarspliktig kan bli skyldig
att fullgöra ytterligare en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar
efter en ny inskrivning. Detta innebär i och för sig inte några större
förändringar i förhållande till vad som gäller med dagens lagstiftning -
de som går ur vämpliktsåldem kan ju tas i anspråk för civilförsvarsupp-
gifter och åläggas att genomgå viss utbildning. Förslaget om att ingen
skall kunna åläggas att sammanlagt fullgöra mer än 615 dagars grundut-
bildning syftar till att för den totalforsvarspliktige säkerställa att inte bli
i anspråktagen under orimligt lång tid även om grundutbildningstill- 140
fallena fördelar sig över tiden. Huvudregel skall annars vara - liksom
nu - att grundutbildningen till en viss befattning skall ske i ett sam- Prop. 1994/95:6
manhang. Av samma skäl som nyss nämnts föreslås en högsta samman-
lagd tidsgräns för grundutbildning och repetitionsutbildning om 700 da-
gar. I detta sammanhang är det dock angeläget att framhålla att de
tidsgränser som föreslås är s.k. maximigränser. De allra flesta totalför-
svarspliktiga kommer att tjänstgöra under betydligt kortare tid än den i
lagen högsta angivna. Den reglering som UFT föreslagit och som rege-
ringen ansluter sig till innebär emellertid att tidsramen måste vidgas
avsevärt i förhållande till vad som kommer att gälla för det stora flerta-
let, för att samtliga befattningskategorier skall rymmas inom ramarna.
Regeringen delar också UFT:s uppfattning att de som har ansvar för
utbildningen av totalförsvarspliktiga inte längre skall vara bundna till ett
system med bestämda övningar för repetitionsutbildning. Därigenom
skapas ett flexiblare system för ianspråktagande av totalförsvarspliktiga
för sådan utbildning.
Bemyndigandet for regeringen att besluta om krigstjänstgöring och
beredskapstjänstgöring för totalförsvarspliktiga överensstämmer i sak
med dagens ordning. Om regeringens förslag antas, kommer knytningen
till övningar att upphöra enligt vad som nyss redogjorts for. Det är
därför, såsom UFT också föreslagit, lämpligare att benämna den tjänst-
göring som skall äga rum om det behövs med hänsyn till Sveriges för-
svarsberedskap som beredskapstjänstgöring än som beredskapsövning.
Ett beslut om att beredskapstjänstgöring skall äga rum behöver emeller-
tid inte vara kopplat till att det säkerhetspolitiska läget i något avseende
har skärpts. Ett sådant beslut skall kunna fåttasi ett mindre allvarligt
läge än då det råder höjd beredskap eller om det t.ex. behövs för att
erforderlig fredstida beredskap skall kunna upprätthållas. Regeringen
återkommer till denna fråga i författningskommentaren. Att regeringen
kan besluta om hemvämsberedskap följer av hemvämskungörelsen -
därvidlag innebär vad som nyss anförts ingen förändring. Ingenting
hindrar att regeringen samtidigt eller i anslutning till ett sådant beslut
även beslutar om beredskapstjänstgöring. Sådan tjänstgöring kommer
dock endast att kunna åläggas pliktpersonal. Den personal som ingår i
hemvärnet och som inte utgör pliktpersonal kommer således i ett sådant
läge endast att vara tjänstgöringsskyldig till följd av anställningsavtal
eller frivilligavtal. Regeringen hänvisar i dessa delar till vad som ovan
anförts om förslaget att bestämmelserna om krigsplacering endast skall
avse personalkategorier som skrivits in för värnplikt eller civilplikt och
följaktligen inte anställda och frivilliga.
141
Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som fullgör värnplikt
eller civilplikt skall vara skyldig att tåla vissa inskränkningar i
sina personliga förhållanden. Han eller hon skall således vara
skyldig
- att tåla inskränkningar i rätten att förflytta sig,
- att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar,
- att lyda en formans order och i övrigt
- att rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.
En totalförsvarspliktig skall dessutom vara skyldig att inställa sig
efter kallelse till mönstring, annan utredning eller till utbildning.
Vaije hinder for inställelse enligt kallelsen skall anmälas. Straff-
sanktionen for underlåtenhet att anmäla frånvaro för vilken finns
giltigt skäl avskaffas dock.
En totalförsvarspliktig skall vidare kunna nås av postförsändelser
från Totalförsvarets pliktverk, vara skyldig att bekräfta mottagan-
det av vissa handlingar från myndigheter och ta del av dessa
handlingars innehåll samt vara skyldig att ta emot, väl förvara och
efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning som rör
tjänsten. Även beträffande dessa skyldigheter avskaffas dock den
särskilda straffsanktioneringen.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Göta hovrätt har efterlyst en ytterligare analys av
vari inskränkningarna av de totalförsvarspliktigas grundlagsskyddade
rättigheter skall kunna bestå. Såväl Sveriges Xiipenfria Tjänsteplikti gas
Medinflytandeorganisation som Sveriges Centrala Vämpliktsräd har
ansett att bestämmelsen om att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig
att genomgå bl.a. de medicinska undersökningar som krävs for att
bedöma hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsva-
ret inte skall kunna innebära att en totalförsvarspliktig mot sin vilja
underkastas blodprovstagning. Statens räddningsverk har vidare ansett
att skyldigheten för en totalförsvarspliktig att ta del av postförsändelser
borde utvidgas till att avse även andra handlingar än kallelser till ut-
redning, inkallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering. Som
skäl härför har verket anfört att det kan finnas annan information som
de totalförsvarspliktiga måste delges utöver den nyss nämnda.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 4.3 redo-
gjort för förutsättningarna för att inskränka den enskildes fri- och rättig-
heter. I författningskommentaren återkommer regeringen till en närmare
exemplifiering av vilka situationer som kan vara tänkbara. I detta sam-
manhang bör dock framhållas att avgörande för om en inskränkning
skall få göras är om den är motiverad av hänsyn till den verksamhet
142
som bedrivs vid det förband eller det verksamhetsställe där tjänstgö- Prop. 1994/95:6
ringen fullgörs. Denna skyldighet att tåla inskränkningar, som regerin-
gen nu föreslår skall lagfästas, har i praktiken dock tillämpats sedan
länge i Sverige. Det är således inte regeringens avsikt att nu föreslå
några längre gående inskränkningar än som i dag tillämpas med stöd av
praxis.
Förslaget att en totalförsvarspliktig även under tjänstgöringen skall
vara skyldig att underkasta sig de medicinska undersökningar som krävs
för att utreda hans eller hennes förmåga att tjänstgöra i totalförsvaret
innebär självfallet inte att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att
tåla vaije kroppsligt ingrepp. Ingreppet bör alltid vara nödvändigt för
att bedöma förutsättningarna för den totalförsvarspliktiges förmåga att
tjänstgöra i just den befattning som han eller hon skall upprätthålla.
Vilka medicinska undersökningar som krävs bör således vara beroende
av vad som krävs för tjänstgöringen.
Regeringen delar UFT:s uppfattning att straffsanktioneringen av vissa
skyldigheter bör kunna avskaffas. I stället bör ett tillfredsställande
resultat i fråga om uppfyllandet av sådana skyldigheter som att lämna
uppgifter om sig själv och inställa sig till mönstring kunna säkerställas
genom vitesföreläggande respektive hämtning. Regeringen återkommer
till detta i författningskommentaren Däremot kan inte regeringen dela
Statens räddningsverks uppfattning att skyldigheten för en totalförsvars-
pliktig att ta del av ytterligare försändelser än de som nu föreslagits
skall lagregleras. Syftet med att reglera skyldigheten att ta del av vissa
försändelser är, förutom att klargöra för den enskilde att han har en
sådan skyldighet, också att det skall vara möjligt att tillgripa delgivning
enligt delgivningslagen (1970:428). Av det skälet bör inte skyldigheten
utsträckas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.
Regeringens förslag: Flera bestämmelser angående tjänstgöringen
som i dag regleras antingen i lag eller i förordning samlas i lagen,
bl.a. bestämmelsen om befrielse från skyldigheten att fullgöra
grundutbildning eller repetitionsutbildning på grund av tillfälligt
nedsatt prestationsförmåga och bestämmelsen om att den som har
giltigt skäl att utebli kan beviljas anstånd. Begreppet anstånd
ersätts med begreppet uppskov. Som huvudregel skall uppskov
beslutas endast for ett år i taget.
Nuvarande bestämmelser i vämpliktslagen om befrielse för viss
tid och anstånd samt bestämmelserna om hemförlovning som är
förordningsreglerade, samlas i lagen och betecknas som avbrott.
143
Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas på en totalförsvars-
pliktig som ansöker om att vara vapenfri först sedan han eller hon
har kallats in till en grundutbildning eller repetitionsutbildning. En
förutsättning härför skall dock vara att det inte föreligger särskilda
skäl att inte bevilja uppskovet. Om en totalförsvarspliktig ansöker
om att vara vapenfri sedan tjänstgöring som är förenad med bruk
av vapen har påbörjats, skall i stället tjänstgöringen avbrytas
enligt bestämmelserna om avbrott.
Bestämmelserna om tillgodoräknande av tjänstgöringstid efter
beslut om avbrott skall lagregleras. Möjligheten för den som
ådragit sig sjukdom eller skadat sig i tjänsten att kräva att få
fullgöra tjänsten avskaffas. En totalförsvarspliktig som avbrutit
tjänstgöringen till följd av sjukdom eller skada skall inte vara
skyldig att fullgöra ytterligare grundutbildning, om grundutbild-
ning fullgjorts under minst 40 dagar. Om den totalforsvarspliktige
vill fullgöra ytterligare grundutbildning, skall han dock ha en rätt
att få bli inkallad på nytt.
Särregleringen avseende vissa sjömän och renskötande samer
avskaffas.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmaktens organisationsmyndighet har
invänt mot UFT:s förslag att begreppet anstånd ersätts med uppskov.
Myndigheten har därvid anfört att det råder stor osäkerhet bland geme-
ne man om vad som avses med begreppen anstånd respektive uppskov
och att det därför är lämpligast att behålla termen anstånd i dess sedvan-
liga betydelse om det nuvarande uppskovsforfarandet avskaffas.
Sveriges Vipenfria Tjänsteplikti gas Medinflytandeorganisation har
invänt mot att en totalförsvarpliktig, som begär att få vara vapenfri
sedan han eller hon kallats in till tjänstgöring eller under pågående
utbildning, endast skall få uppskov eller tillåtas avbryta utbildningen om
inte särskilda skäl föranleder något annat. Karolinska Institutet har
invänt mot att beslut om uppskov enbart skall kunna ges for ett år i
taget och menat att detta är en föga ändamålsenlig ordning for de stu-
denter som fullgör längre högskolestudier.
Sjöfartsverket har inte haft något att erinra mot förslaget att de särbe-
stämmelser som i dag gäller sjömän och personal tillhörande lots- och
fyrstaten avskaffas. Svenska Samemas Riksförbund har ansett att frågan
om samemas ställning inom Sveriges totalförsvar måste bli föremål for
ytterligare överväganden innan lagstiftning kommer till stånd. Riksför-
bundet har därvid framhållit att samema är ett folk med ett bosättnings-
område fördelat mellan fyra olika stater. Enligt riksförbundet innnebär
detta att samer som är krigsplacerade i det svenska försvaret kan tvingas
strida mot sin egen folkgrupp och släkt om Sverige t.ex. skulle råka i
konflikt med någon av de övriga tre staterna. Dessutom har Svenska
Samemas Riksförbund velat framhålla att renskötseln är en speciell
Prop. 1994/95:6
144
näring som inte kan likställas med andra näringar. Av dessa skäl har Prop. 1994/95:6
Svenska Samemas Riksförbund ansett att regler med hänsyn till samema
som en särskild folkgrupp alltjämt är nödvändiga. Här har framhållits
bland annat att möjlighet till befrielse från tjänstgöring eller en rätt attt
vara vapenfri ovillkorligen måste finnas när en inkallad same har be-
tänkligheter att bära vapen och att bestämmelserna om tjänstledighet för
längre och kortare perioder måste kunna ges vid viktiga skeden under
renskötselåret och under akuta skeden.
Skälen för regeringens förslag: Skälet till att UFT föreslagit att
begreppet anstånd ersätts med begreppet uppskov är att uppskov är det
begrepp som förstås av det större flertalet. Undersökningar (se t.ex.
Nils Frick och Sten Malmströms rapport "Språkklyftan", 1976) har
visat att ordet anstånd av många förväxlas med tillstånd/tillåtelse medan
uppskov däremot sällan missförstås. Av det skälet har regeringen valt
att ansluta sig till UFT:s förslag.
Att, såsom Karolinska Institutet förordat, regelmässigt bevilja dem
som fullgör längre akademiska studier uppskov under hela studietiden
kan inte komma i fråga. Det ligger i sakens natur att frågan om upp-
skov bör bedömas på nytt inom en inte alltför lång tid. Effekten skulle
annars bli att personer som fullgör längre akademiska studier aldrig
skulle kunna kallas in till grundutbildning.
Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisations syn-
punkt att uppskov skall beviljas den som ansökt om att vara vapenfri
oavsett om särskilda skäl skulle motivera en annan bedömning delas inte
av regeringen. Det är angeläget att lagen öppnar en möjlighet att under-
låta att meddela uppskov i vissa speciella situationer. Sådana särskilda
skäl kan t.ex. vara att en ansökan om att vara vapenfri gjorts endast i
syfte att få uppskov. I likhet med vad som gäller i dag bör dock, i de
fall då den som ansökt om att vara vapenfri inte beviljas uppskov,
genom en bestämmelse i lagen säkerställas att den totalforsvarspliktige
inte övas i bruk av vapen. Regeringen återkommer också till en exem-
plifiering i författningskommentaren av vad som kan utgöra sådana sär-
skilda skäl att det saknas anledning att bevilja uppskov.
I övrigt ställer sig regeringen bakom de överväganden som gjorts av
UFT beträffande förenklingen av reglerna kring uppskjutandet av tjänst-
göringen i olika avseenden. Regeringen anser inte att det som framförts
av Svenska Samemas Riksförbund motiverar en särreglering just för
denna grupp. De bestämmelser som regeringen nu föreslår kommer att
i lika stor utsträckning som dagens bestämmelser tillgodose samemas
önskemål om möjligheter att vara vapenfria eller att få uppskov med
tjänstgöringen i olika avseenden. Regeringen anser således att samemas
särskilda önskemål väl kan tillgodoses inom ramen for den nu föreslag-
na lagen om totalförsvarsplikt.
145
10 Riksdagen 1994195. 1 sand. Nr 6
Regeringens förslag: Målen for utbildningen av de totalförsvars-
pliktiga skall framgå av lagen. Grundutbildningen skall syfta till
att ge de totalförsvarspliktiga en sådan grundläggande utbildning
att de kan fullgöra de uppgifter som det förband eller den organi-
sation där de tjänstgör kan komma att ställas inför i krig. Syftet
med repetitionsutbildningen skall vara att befästa och utveckla
skickligheten for krigsuppgiften.
Försvarsmaktens möjlighet att ta i anspråk totalförsvarspliktiga
som genomgår utbildning för att upprätthålla den beredskap som
behövs i fredstid säkerställs genom att det i lagen läggs fest att
totalförsvarspliktiga även under utbildning skall vara skyldiga att
fullgöra beredskapstjänst.
Sveriges åtaganden enligt vissa konventioner, i fråga om rätt för
personer med flerfeldiga medborgarskap att välja var militära
förpliktelser skall fullgöras, införlivas i lagen. Valrätten skall
emellertid även avse andra plikttjänstgöringar än militära, om de
är att jämställa med civilplikt med längre grundutbildning än 60
dagar.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har varit positiva till att
utbildningsmålen anges i lagen. Utredningarnas förslag i övrigt har inte
föranlett några särskilda kommentarer annat än att Totalförsvarets tjäns-
tepliktsnämnd har anfört att det borde framgå av lagtexten att en förut-
sättning för att någon inte skall åläggas att fullgöra en längre grundut-
bildning i Sverige är, i de fall då någon som har dubbelt medborgarskap
anger att han vill fullgöra sådan tjänst i det andra landet, att det klar-
läggs att tjänstgöringen kommer att utkrävas av den andra staten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner det angeläget att
klargöra att statsmakterna är skyldiga att se till att vaije totalförsvars-
pliktig får en sådan grundläggande utbildning att han eller hon kan
fullgöra de uppgifter som kommer att krävas av honom eller henne i
krig. Det kan vidare vara lämpligt att, såsom UFT också föreslagit,
klargöra att totalförsvarspliktiga även under utbildning är skyldiga att
fullgöra beredskapstjänst. Det bör därför framgå av lagen att såväl i
grundutbildningen som i repetitionsutbildningen bör ingå uppgifter som
syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.
Sveriges åtaganden enligt olika konventioner angående personer med
flerfeldiga medborgarskap bör såsom UF T föreslagit komma till uttryck
i en lagbestämmelse. Valrätten bör inte endast begränsas till de länder
som är bundna av konventioner i något hänseende i denna fråga. Rege-
ringen delar Totalförsvarets tjänstepliktsnämnds uppfattning att det av
lagtexten bör framgå vilka förutsättningar som krävs för att en totalför-
svarspliktig inte skall vara skyldig att fullgöra värnplikt eller längre
Prop. 1994/95:6
146
civilplikt i Sverige. Detta rekvisit, att det klarläggs att tjänstgöringen Prop. 1994/95:6
kommer att utkrävas av den andra staten, har därför inarbetats i rege-
ringens lagförslag.
Regeringens förslag: Det skall framgå av lagen att en totalförs-
varspliktig har rätt till ersättning. Vidare skall de olika ersätt-
ningsslagen anges. Rätten till dagersättning för den som inställer
sig till mönstring eller antagningsprövning for kvinnor och dag-
penning för den som inställer sig till annan inskrivning avskaffas.
Den särskilda ersättningen for tjänstgöring i vissa befattningar
under annan tjänstgöring än beredskapstjänstgöring och krigs-
tjänstgöring avskaffas också.
Huvudregeln vid fullgörandet av allmän tjänsteplikt skall vara,
för den som fullgör sådan plikt i en anställning eller genom ett
uppdrag, att ersättningen regleras avtalsmässigt. Staten skall dock
gentemot en totalförsvarspliktig som fullgjort allmän tjänsteplikt
svara för fordringar på lön och andra ersättningar. Den särskilda
lönenämnden för tjänsteplikt avskaffas. Den som fullgör allmän
tjänsteplikt på grund av avtal om frivillig tjänstgöring skall ha rätt
till samma förmåner som den som fullgör värnplikt eller civil-
plikt.
Bestämmelserna i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnplikts-
tjänstgöring m.m. skall inarbetas som ett särskilt kapitel i lagen
om totalförsvarsplikt. Bestämmelserna om skydd för dem som
fullgör annan tjänstgöring än värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt, såsom tjänstgöring åt det allmänna enligt lag eller
avtal eller tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten förs
över till en ny lag, lagen om skydd för anställning vid viss tjänst-
göring inom totalförsvaret m.m.
Utredningarnas förslag: UFT:s förslag överensstämmer med rege-
ringens. Pliktutredningen har i sitt betänkande diskuterat vissa motiva-
tionshöjande åtgärder. Diskussionen har bl.a. gällt plikttjänstgöringens
värde för studier och arbete varvid Pliktutredningen konstaterat att
några av de viktigare frågorna utgör frågor om platsgaranti vid universi-
tet och högskolor och om grundutbildningen skall få räknas som kvalifi-
kationstid för rätten till kontant arbetsmarknadsstöd.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har framhållit vikten av att
åtgärder vidtas för att höja motivationen för och minska de olägenheter
som kan bli följden av plikttjänstgöring. Några högskolor har dock
pekat på svårigheterna att lösa frågan om en platsgaranti för den som
antagits till en akademisk utbildning. Statens räddningsverk har invänt
mot att rätten till dagersättning vid mönstring och dagpenning vid annan
147
utredning avskaffas. Verket har därvid anfört att det i glesbygden, Prop. 1994/95:6
speciellt i övre Norrland, kan ta flera dagar i anspråk att fullgöra en
mönstring. Totalförsvarets tjänsteplikt snämnd har anmärkt att det i
lagförslaget saknas en motsvarighet till den ekonomiska hjälp till värn-
pliktiga som kan lämnas enligt förordningen (1991:1385) om ekonomisk
hjälp till värnpliktiga m.fl. Sveriges Vtpenjria Tjänsteplikti gas Medin-
jlytandeorganisation och Sveriges Centrala Vämpliktsräd har anfört att
bidragen bör indexregleras. Riksförbundet Sveriges Lottakårer och
Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund har anfört att UFT:s förslag är
oklart vad beträffar frågan om i vilken ordning förmåner skall utgå till
dem som efter att ha ingått s.k. firivilligavtal fullgör tjänstgöring och
utbildning i fredstid.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innehåller inte
någon reglering av ersättningen till dem som tjänstgör frivilligt under
fredstid eftersom förslaget endast avser pliktpersonal. Av det skälet bör
inte heller de bestämmelser som inte avser pliktpersonal och som i dag
återfinns i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedan-
de av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. införli-
vas med den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt. Regeringen delar
därför UFT:s uppfattning att dessa regler bör överföras till en ny lag.
Regeringen delar inte Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinfly-
tandeorganisation och Sveriges Centrala Vämpliktsråds uppfattning att
ersättningen till dem som fullgör plikttjänstgöring bör indexregleras.
Regeringen anser dock att ersättningarna så långt möjligt bör kunna
höjas i den takt som det ekonomiska utrymmet medger. Dessa frågor
bör emellertid hanteras inom ramen för den årliga budgetprocessen. I
fråga om vilka ersättningsslag som bör lagregleras anser regeringen att
de förmåner som den totalforsvarspliktige alltid skajl ha rätt till och
som är rimliga att utge till dem som med plikt fullgör tjänstgöring i
totalförsvaret bör framgå av lagen. Under tjänstgöringen kan emellertid
den totalforsvarspliktige tillfälligt behöva särskild ekonomisk hjälp. Det
kan vidare vara lämpligt - för att göra den totalförsvarspliktiges fritid
meningsfull - att utge särskilt bidrag till exempelvis fritidsstudier.
Sådana ersättningar bör inte lagfästas utan kan bestämmas i annan ord-
ning. Regeringen har tidigare, under avsnitt 4.3, redogjort för hur
långt lagkravet i fråga om regleringen av ersättningarna sträcker sig.
Anledningen till att regeringen föreslår att rätten till dagersättning och
dagpenning vid inställelse till mönstring respektive annan utredning
liksom rätten till särskild ersättning for tjänstgöring i viss befättning
avskaffas är att de belopp som utbetalas i dessa sammanhang är så
obetydliga att de inte står i någon rimlig proportion till de administrati-
va kostnaderna som är förbundna med hanteringen av ersättningarna.
Regeringen delar självfallet Pliktutredningens uppfattning att det är
angeläget att skapa goda förutsättningar för dem som skrivs in för läng-
re grundutbildningar inom totalförsvaret. Inom Försvarsmaktens organi-
sationsmyndighet arbetar en arbetsgrupp bl.a. med frågor om hur värn-
pliktstjänstgöringen kan göras mer meriterande for t.ex. studier och
arbete efter tjänstgöringstidens slut. Dessutom har Svenska Akademiska 148
Rektorskonferensen nyligen beslutat anta riktlinjer om platsgaranti för
dem som antagits till högskoleutbildning. En formell överenskommelse
mellan Försvarsmaktens organisationsmyndighet och Rektorskonferen-
sen kommer inom kort att slutas. Platsgarantin innebär att den som har
antagits till grundläggande högskoleutbildning på ett utbildningsprogram
men som inte kan påbörja denna utbildning eller måste avbryta den på
grund av att han har kallats in till plikttjänstgöring på begäran alltid
skall medges anstånd med att påbörja högskoleutbildningen respektive
rätt att fortsätta den efter det avbrott som föranleds av grundutbild-
ningen.
Regeringen föreslår i årets kompletteringsproposition en ändring i
studiestödslagen (1973:349) som innebär att uppräkning av studielån
inte skall ske under den tid som grundutbildning fullgörs.
När det gäller rätten till ersättning för dem som fullgör totalförsvars-
plikten med allmän tjänsteplikt genom att kvarbli i sin anställning eller
liknande saknas anledning att särskilt reglera denna fråga. Den allmänna
tjänsteplikten kommer att innebära att anställningen eller uppdraget
löper vidare med den skillnaden att den som utför arbetet vid straffan-
svar är förhindrad att lämna anställningen eller uppdraget. I den mån
tvist skulle uppstå om ersättningen för arbetet bör den frågan kunna
lösas av allmän domstol. Regeringen delar således utredningarnas för-
slag om att någon motsvarighet till den nuvarande allmänna tjänstepli-
ktslagens bestämmelse om en särskild lönenämnd inte behövs.
Regeringens förslag: Totalförsvarets pliktverk skall, i den mån
inte regeringen föreskriver annat, utfarda kallelser till tjänstgö-
ring. Verket skall dessutom bl.a. pröva ärenden om uppskov,
besluta om krigsplacering och besluta om tillgodoräknande av
tjänstgöringstid m.fl. frågor som rör den enskildes rätt enligt
plikt författningarna.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har varit positiva till att en
central myndighet för pliktpersonal inrättas. Flera kommuner har dock
framhållit vikten av att pliktlagstiftningen samordnas med en ny lagstift-
ning om det civila försvaret.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningarnas
uppfattning att det centrala verket bör svara för handläggningen gent-
emot enskilda som skall tas i anspråk med plikt. Såsom utredningarna
framhållit innebär detta att verket bör få en verkställande roll gentemot
de myndigheter och andra organ som har ansvar för bemanning inom
totalförsvaret. Av det tidigare nämnda förslaget till ny lag om civilt
försvar framgår bl.a. vilket ansvar kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner har inom det civila försvaret.
Prop. 1994/95:6
149
Under avsnitt 6 har regeringen redogjort for sin bedömning av behovet
av pliktpersonal inom totalförsvaret. Där konstaterades att behovet av
pliktpersonal årligen omprövas i budgetprocessen. Regeringen vill
därför i detta sammanhang erinra om att den lagstiftning om en totalför-
svarsplikt som nu föreslås riksdagen möjliggör stor flexibilitet i för-
hållande till de resurser och ekonomiska ramar som riksdagen anvisar
för Sveriges totalförsvar.
En närmare analys av kostnadsbesparingar i samband med inrättandet
av ett nytt centralt verk har gjorts av Utredningen om organisation av
en ny myndighet för pliktpersonal (dir. 1993:121) i en skrivelse till
regeringen den 4 mars 1994, Hantering av pliktpersonal, grunder for
den nya myndigheten.
Genom införandet av en totalförsvarsplikt uppnås också en effektivare
personalhantering, vilket måste leda till samhällsekonomiska vinster i
stort. Även inrättandet av en central myndighet med ansvar för hante-
ringen av pliktpersonal bör - i likhet med vad nyss nämnda utredning
redovisat - enligt regeringen leda till kostnadsbesparingar och effektivi-
tetsvinster. Sammantaget anser således regeringen att den föreslagna
ordningen kommer att leda till minskade kostnader för samhället.
Prop. 1994/95:6
150
Prop. 1994/95:6
Regeringens förslag: Totalförsvarsplikten skall vara straffsanktio-
nerad och det uppsåtliga brottet skall benämnas brott mot totalför-
svarsplikten. Straffbestämmelsen skall vara tillämplig på värn-
plikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Straffmaximum för brott
som begås under allmän tjänsteplikt skärps därmed.
Om gärningen kan straffas enligt 21 kap. brottsbalken, dvs. om
den begåtts av en krigsman under krig eller under tid då regering-
en föreskrivit att kapitlet skall tillämpas, skall ansvar dock inte
inträda for brott mot totalförsvarsplikten. För dem som inte om-
fattas av brottsbalkens krigsmannabegrepp införs dock en ny
straffbestämmelse - grovt brott mot totalförsvarsplikten. Det
brottet skall endast kunna begås under höjd beredskap.
Straffsanktionen skall vara böter eller fängelse i högst ett år för
brott mot totalförsvarsplikten och för det grova brottet fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år. När det gäller civilplikt
utvidgas det straffbara området till att avse även ringa oaktsamhet.
Även vissa andra uppsåtliga eller oaktsamma förfaranden skall
liksom i dag vara straffbelagda, såsom utevaro från mönstring
eller annan utredning.
En totalförsvarspliktig skall kunna hämtas genom polismyndig-
hets försorg till mönstring eller annan utredning till vilken han
eller hon kallats att inställa sig personligen eller till värnplikt,
civilplikt eller allmän tjänsteplikt. En totalförsvarspliktig skall
också kunna föreläggas vite, om det är nödvändigt bl.a. för att
denne skall fullgöra vissa uppgiftsskyldigheter.
En särskild bestämmelse skall möjliggöra för Totalförsvarets
pliktverk att inte fortsätta att kalla in en totalförsvarspliktig som
enligt vad som är känt kan antas komma att vägra att fullgöra
värnplikt och civilplikt.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har
ansett, i konsekvens med avståndstagandet från ett pliktsystem, att de
som vägrar tjänstgöra i försvaret skall slippa bestraffning. Föreningen
har vidare invänt mot utredningarnas förslag att den nuvarande praxis
som råder vad beträffar inkallelse av den som totalvägrat bibehålls.
Föreningen har därvid framhållit att det är oacceptabelt att det i prakti-
ken krävs två månaders avtjänande av fängelsestraff för att slippa kallas
in på nytt. Enligt föreningen borde totalvägrare inte kallas in till tjänst-
göring oavsett vilken påföljd som utdömts. Därmed skulle också, enligt
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, undvikas att totalvägrare
döms två gånger för samma brott. Sveriges Xbpenfria Tjänsteplikti gas
Medinflytandeorganisation och Sveriges Centrala Vämpliktsräd har
151
invänt mot att en totalförsvarspliktig skall kunna, med hänvisning till
sin anslutning till ett religiöst samfund, undantas från mönstring. De har
i stället ansett att undantaget enbart borde gälla tjänstgöringsskyldig-
heten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser det nödvändigt att
en straffpåföljd kan tillgripas när totalförsvarspliktiga inte fullgör sina
grundläggande skyldigheter enligt pliktbestämmelsema. Detta gäller
såväl de fall där den totalforsvarspliktige utan några principiella motiv
sätter sig över gällande bestämmelser som de fall där plikttjänstgöring i
vaije form vägras på grund av religiösa eller etiska övertygelser. Rege-
ringen anser emellertid att det är angeläget att försöka nedbringa antalet
vägransfäll och därigenom också begränsa fängelsestraffets användning.
Av det skälet bör den nuvarande ordningen beträffande Jehovas vittnen
bibehållas. Anledning saknas att kalla enskilda till mönstring som man
på förhand vet inte kommer att kallas in till tjänstgöring. Totalförsvarets
pliktverk bör därför kunna besluta att en totalförsvarspliktig tills vidare
inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt eller civilplikt
därför att det kan antas att han eller hon inte kommer att fullgöra tjänst-
göringen - antingen på grund av att han eller hon vägrar eller under-
låter att fullgöra vad som åligger honom eller henne eller avviker eller
uteblir från tjänstgöringsstället eller på grund av sin anslutning till ett
religiöst samfund.
I och med det förändrade prövningsförfarandet vad gäller rätten att
fullgöra vapenfri tjänst som riksdagen tidigare beslutat om (se prop.
1990/91:169, 1990/91:FöU9, rskr. 1990/91:347) och som regeringen nu
föreslår skall överföras oförändrat till den nya lagstiftningen har antalet
fall av vämpliktsbrott med fängelse som påföljd sjunkit i förhållande till
tidigare. Det finns dock några som vägrar all form av plikttjänstgöring
på grund av en principiell inställning. Regeringen anser emellertid att
frågan om någon ny sanktionsform, såsom t.ex. samhällstjänst, bör
användas för denna kategori måste avgöras i samband med en mer
övergripande översyn av det straffrättsliga påföljdssystemet. Bl.a. måste
övervägas ändrade förutsättningar för ådömande av påföljden samhälls-
tjänst. Frågor om det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och upp-
byggnad utreds för närvarande av Straffsystemkommittén (Ju 1992:07).
I uppdraget ingår även att utreda en vidgad användning av samhälls-
tjänst som påföljd och att ta ställning till frågan om lämpliga påföljder
vid brott mot tjänsteplikterna. Kommittén förväntas redovisa sina för-
slag under våren 1995. Regeringen anser därför inte att någon ändring
i fråga om påföljd för brott mot pliktbestämmelsema nu kan föreläggas
riksdagen. Vad regeringen uttalat i fråga om gränsdragningen mellan
brott mot pliktbestämmelsema och disciplinförseelser i prop. 1985/86:9
s. 138-139 och i fråga om påföljdsvalet i prop. 1977/78:159 s. 123-124
bör därför alltjämt kunna vara vägledande.
Prop. 1994/95:6
152
Regeringens förslag: Systemet med ansvar för disciplinförseelser
bibehålls.Tillämpningsområdet för disciplinansvaret utsträcks dock
till att även omfatta sådana totalförsvarspliktiga som utan att vara
krigsmän fullgör civilplikt. Även de som fullgör civilplikt med
kortare grundutbildning än 60 dagar skall omfattas av bestämmel-
serna om disciplinansvar.
Därför utmönstras begreppet krigsman ur disciplinlagstiftningen
och ersätts med begreppet disciplinansvarig.
Vilka som skall omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar
skall framgå av en särskild lag om disciplinansvar inom totalför-
svaret, m.m., vilken skall ersätta lagen (1986:644) om disciplin-
förseelser av krigsmän, m.m. och bestämmelserna om tillrättavis-
ning i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.
Disciplinansvaret och disciplinpåföljderna skall vara enhetliga
oavsett om den disiciplinansvarige fullgör värnplikt eller civilplikt
med lång eller kort grundutbildning.
Frågor om disciplinförseelser eller åtalsanmälan skall i allmänhet
prövas av den myndighet, den kommun, det landsting eller den
kyrkliga kommun där den disciplinansvarige tjänstgör eller har
tjänstgjort. Av lagen skall också framgå vilka chefer inom dessa
organ som skall var behöriga att fetta beslut om disciplinförseel-
ser, åtalsanmälan eller om ersättningsskyldighet för förlorad eller
skadad materiel. Inom Försvarsmakten skall kompanichefens eller
motsvarande chefs beslut i dessa avseenden kunna omprövas av en
högre chef, om den disciplinansvarige begär det.
Om den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett
privaträttsligt subjekt, skall frågor om disciplinförseelse, åtalsan-
mälan eller ersättningsskyldighet prövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Det allmännas talan i överklagade frågor om disciplinpåföljd
eller ersättningsskyldighet skall föras av den myndighet, den
kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har med-
delat beslutet.
De myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner
som skall besluta om disciplinförseelse eller åtalsanmälan skall
biträdas av auditörer.
Den nya lagen innebär i övrigt endast en teknisk anpassning av
de nuvarande disciplinansvarsreglema för krigsmän till bestäm-
melserna om en totalförsvarsplikt.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. UFT har dock i sitt lagförslag utgått från att frågor om disciplinan-
svar m.m. skall prövas av chefer och inte vid de olika organ där de
Prop. 1994/95:6
153
disciplinansvariga tjänstgör eller har tjänstgjort. Detta har bl.a medfört Prop. 1994/95:6
att UFT:s forslag innehåller en bestämmelse om att det centrala verket
för pliktpersonal får överlämna till chefer vid privaträttsliga subjekt att
pröva frågor om disciplinansvar m.m. avseende de disciplinansvariga
som tjänstgör där. UFT:s förslag innebär också bl.a. till skillnad från
regeringens att det i de fall där en annan myndighet än Försvarsmakten
prövar frågor om disciplinansvar inte krävs någon medverkan av en
auditör. Experten Key Hedström har yttrat sig särskilt i frågan om
disciplinansvar även skall kunna åläggas dem som fullgör civilplikt med
en grundutbildning som är kortare än 60 dagar. Han har förordat att så
inte blir fallet i fredstid.
Remissinstanserna: Sveriges Centrala Vämpliktsräd och Sveriges
Vapenfria Tjänsteplikti gas Medinflytandeorganisation har lämnat i hu-
vudsak likalydande synpunkter på UFT:s förslag till lag om disciplinan-
svar inom totalförsvaret. Sveriges Centrala Vämpliktsräd har vänt sig
mot att "den undersökande, anklagande samt dömande" rollen förenas
hos en part. Vämpliktsrådet har bl.a. föreslagit att en särskild disci-
plinnämnd inrättas för att undvika detta. Vidare har Vämpliktsrådet
ansett att disciplinpåföljderna löneavdrag och utegångsförbud bör av-
skaffas. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation
har endast velat avskaffa påföljden löneavdrag. Båda organisationerna
har ansett att brottet ofredande alltid borde anmälas till åtal. Flera
remissinstanser har anslutit sig till experten Key Hedströms förslag att
disciplinansvar inte borde komma i fråga för dem som i fredstid skall
genomgå sådana utbildningar som inte överstiger 60 dagar. Riksdagens
ombudsmän har avstyrkt UFT:s förslag att det skall kunna överlämnas
åt enskilda att besluta om disciplinär bestraffning av pliktpersonal. I
remissyttrandet har framförts den synpunkten att frågan om disciplinan-
svar för pliktpersonal är - just till följd av att det handlar om pliktper-
sonal - en från rättssäkerhetssynpunkt mer känslig fråga för den enskil-
de än t.ex. frågor om sådant ansvar inom ramen för medlemskap i en
korporation. Vidare har påpekats att de sanktioner som disciplinsyste-
met enligt förslaget skulle omfatta är sådana som till sin karaktär har
närmare anknytning till frihetsberövande med anledning av brott än till
sedvanliga disciplinära sanktioner. Justitiekanslem har anfört att det
skulle vara väl motiverat att auditörer deltog i handläggningen av ären-
den även vid myndigheter utanför Försvarsmakten.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har till riksdagen den 13
januari 1994 överlämnat en proposition (prop. 1993/94:112) med förslag
till ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. Riksdagen har fattat beslut med anledning av propositionen den 4
maj 1994. Ändringarna i lagen om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m. har föranletts av att den nya myndigheten Försvarsmakten bildas
den 1 juli 1994, vilket bl.a. gjort det nödvändigt att bestämma vilka
chefer inom myndigheten som skall vara berättigade att besluta i dis-
ciplinärenden. Den nyss nämnda propositionen innehöll också förslag
om att det åt kompanichef eller motsvarande chef skulle få överlämnas
att besluta även om disciplinpåföljden löneavdrag för högst tio dagar. 154
Riksdagen har dock avslagit det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. såvitt Prop. 1994/95:6
avser kompanichefs befogenhet att besluta om löneavdrag,
(rskr. 1993/94:299). Med anledning härav ger regeringens förslag till
motsvarande bestämmelse i denna proposition inte kompanichef eller
motsvarande chef någon befogenhet att besluta om löneavdrag. Den
nyss nämnda propositionen innhåller också förslag om att Försvarsmak-
ten eller någon annan myndighet som handlägger disciplinärenden skall
vara behörig att fora det allmännas talan i domstol i disciplin- och
ersättningsärenden.
Regeringen anser, i likhet med vad som anförts till riksdagen i den
nyss nämnda propositionen och till skillnad mot UFT, att det av lagen
bör framgå att frågor om disciplinförseelser, åtalsanmälan eller ersätt-
ningsskyldighet skall prövas av den myndighet där den disciplinansvari-
ge tjänstgör eller har tjänstgjort. Däremot bör lagen, i likhet med vad
som föreslagits i den nyss nämnda propositionen, innehålla bestämmel-
ser om vilka chefer inom myndigheten som är berättigade att besluta i
dessa frågor på myndighetens vägnar.
Som en konsekvens av att den föreslagna lagen om disciplinansvar
föreslås omfatta även dem som fullgör plikttjänstgöring hos andra myn-
digheter än Försvarsmakten, hos kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner och även hos privata rättssubjekt såsom bolag, föreningar
m.fl. måste beslutsordningen i frågor om disciplinförseelse, åtalsan-
mälan eller ersättningsskyldighet för de disciplinansvariga som tjänstgör
vid sådana organ, bestämmas i lagen. Regeringen övervägde i
prop. 1993/94:31 frågan om enskilda utbildningsanordnare borde få
handlägga ärenden om tillrättavisning av vapenfria tjänstepliktiga. Då
ansåg sig regeringen emellertid vilja avvakta beredningen av Pliktutred-
ningens och UFT:s betänkanden. I sitt remissyttrande över Pliktutred-
ningens och UFT:s förslag har Riksdagens ombudsmän anfört att det
inte bör överlåtas till privaträttsliga subjekt som handhar utbildningen
av pliktpersonal att utöva sådan myndighet mot denna personal. Rege-
ringen delar denna uppfattning. I regeringens förslag till lag om dis-
ciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. har det därför inte intagits någon
bestämmelse som gör det möjligt att överlämna frågor om disciplinan-
svar till privaträttsliga subjekt. Regeringen har i stället föreslagit att det
i lagen intas en bestämmelse om att dessa frågor, avseende dem som
tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet,
en stiftelse eller en annan enskild sammanslutning, alltid skall prövas av
den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen anser däremot
att det kan överlåtas åt kommuner, landsting och kyrkliga kommuner -
som ju är offentligrättsliga organ - att i allmänhet besluta i dessa frågor
beträffande disciplinansvariga som tjänstgör hos dem. Så bör vara fallet
främst med hänsyn till de effektivitetsförluster som blir följden av en
centralisering av beslutsfattandet men också av hänsyn till den enskilde,
som har ett intresse av att få sin sak bedömd genom en skyndsam hand-
läggning. Även i dessa fall bör det dock framgå av lagen vilka chefer
som skall vara berättigade att besluta om disciplinförseelse, åtalsan-
mälan eller ersättningsskyldighet. Regeringen vill i detta sammanhang 155
erinra om att denna ordning i huvudsak gäller redan i dag genom be-
stämmelsen i 19 § lagen om vapenfri tjänst, som ger vissa chefer inom Prop. 1994/95:6
kommuner m.fl. offentliga inrättningar befogenhet att meddela tillrätta-
visning i form av varning, extratjänst och utegångsförbud. Det bör dock
även finnas en möjlighet för regeringen att bestämma att beslut i dessa
frågor skall fettas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen delar i övrigt UFT:s förslag att det bör skapas enhetliga
regler om disciplinansvar. De invändningar som framförts av flera
remissinstanser att det är olämpligt att införa bestämmelser om discipli-
nansvar för dem som skrivits in för civilplikt med kort grundutbildning
kan inte delas av regeringen. Behovet av disciplin kan knappast anses
vara kopplat till utbildningstidens längd. Regeringen ställer sig därför
bakom UFT:s förslag i denna del.
Regeringen anser inte att de ferhågor som uttryckts av Sveriges Va-
penfria Tjänstepliktigas Medinflytandeorganisation och Sveriges Cen-
trala Vämpliktsräd om att "den undersökande, anklagande samt döman-
de" rollen förenas hos en part har fog for sig. Genom de möjligheter
som lagförslaget ger att begära omprövning eller att överklaga frågor
om disciplinansvar till allmän domstol har tillräckliga rättssäkerhets-
garantier skapats.
Ytterligare rättssäkerhetsgarantier för den enskilde skapas också ge-
nom kravet på medverkan av auditör i alla de fell där forferandet kan
antas utgöra brott, förseelsen inte har erkänts eller bör medföra svårare
påföljd än varning, extratjänst, löneavdrag eller utegångsförbud i mer
än fem dagar. Regeringen delar här Justitiekanslems åsikt att med-
verkan av auditör även inom andra myndigheter än Försvarsmakten är
väl motiverat.
156
Regeringens förslag: Den nya lagen om totalförsvarsplikt skall
träda i kraft den 1 juli 1995. Genom övergångsbestämmelser skall
dock, bl.a. för dem som genomgått inskrivningsprövning, tagits ut
för vämpliktsutbildning, till en utbildningsreserv eller till att
fullgöra civilförsvarstjänstgöring eller som i övrigt fullgjort tjänst-
göring enligt upphävda pliktlagar, säkerställas att detta tillgodorä-
knas dem vid tillämpningen av den nya lagen. De som vid den
nya lagstiftningens ikraftträdande har påbörjat tjänstgöring enligt
en äldre pliktlag skall dock omfattas av den äldre lagens bestäm-
melser om tjänstgöringen. Totalförsvarets pliktverk skall med den
totalförsvarspliktiges samtycke kunnna avkorta tjänstgöringstiden
för den som påbörjat tjänstgöring före den nya lagens ikraftträdan-
de. Lagen om vapenfri tjänst skall dock anpassas från den 1 janu-
ari 1995 till den nya lagstiftningen genom att det lägsta antal
dagar som en vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänstgöring inte
längre lagregleras.
Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. UFT har dock inte föreslagit att anpassningen i lagen om vapenfri
tjänst görs från den 1 januari 1995 eller att möjlighet ges för Totalför-
svarets pliktverk att med den totalförsvarspliktiges samtycke avkorta
tjänstgöringstiden för den som påbörjat tjänstgöring före den 1 juli
1995.
Remissinstanserna: Har i allmänhet inte yttrat sig angående över-
gångsbestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen finner att en anpassning
bör göras redan från den 1 januari 1995 i lagen om vapenfri tjänst.
Detta möjliggör att vapenfria kan tas ut till sådana befattningar inom det
civila försvaret med kortare utbildningstider än de 220 dagar som gäller
för närvarande. Övergången till den nya lagstiftningen kommer därige-
nom att kunna ske genom en successiv anpassning utan låsning till en
lägsta gräns avseende tjänstgöringstiden. Av samma skäl bör möjlighet
finnas att med den tjänstgöringsskyldiges samtycke avkorta tjänstgö-
ringstiden i de fall där tjänstgöringen påböijats före ikraftträdandet.
Av övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen bör också
framgå, att de som påbörjat tjänstgöring enligt bestämmelserna i väm-
pliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen, lagen om
tjänsteplikt for hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m.m. och lagen om skyldighet för civilforsvarspliktiga att tjänstgöra
utanför civilförsvaret, omfettas av de äldre bestämmelserna om tjänstgö-
ringen. Detta innebär att den som påbörjat en tjänstgöringsperiod före
ikraftträdandet inte skall anses fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt
den nya lagen så länge tjänstgöringsperioden varar. En konsekvens av
detta är att den nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Prop. 1994/95:6
157
inte blir tillämplig for dessa personalkategorier. De vapenfria tjänste-
pliktiga som begår förseelser under en tjänstgöringsperiod som har
påbörjats före den nya lagstiftningens ikraftträdande skall således be-
dömas enligt vapenfrilagens bestämmelser om tillrättavisning. För dem
som påbörjat tjänstgöring med stöd av civilförsvarslagen, lagen om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m.m. eller med stöd av lagen om skyldighet för civilforsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret kommer ansvar for disciplinförseelser
inte att kunna åläggas under den pågående tjänstgöringen. De som
påbörjat tjänstgöring enligt vämpliktslagen och som begår disciplinför-
seelser under tjänstgöringsperioden skall däremot endast bedömas enligt
äldre bestämmelser om förseelsen begåtts före ikraftträdandet. Detta bör
framgå av en övergångsbestämmelse till lagen om disciplinansvar inom
totalförsvaret, m.m. Detta sammanhänger med att den föreslagna lagens
bestämmelser i sak såvitt avser denna personalkategori helt överens-
stämmer med lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Rege-
ringen delar i detta avseende Lagrådets uppfattning att den i lagråds-
remissen föreslagna övergångsbestämmelsen är onödigt långtgående.
Övergångsbestämmelsen i propositionens lagförslag angående disciplin-
ansvar har därför formulerats så att den upphävda lagen skall tillämpas
beträffande förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före
ikraftträdandet, på sätt Lagrådet förordat.
Prop. 1994/95:6
158
1 kap. Totalförsvarsplikten
Bestämmelsen anger att Sveriges totalförsvar skall vara så uppbyggt och
organiserat att det är en hela folkets angelägenhet.
Totalförsvarets personalbehov tillgodoses i dag genom anställningsavtal,
särskilda avtal om tjänstgöringsskyldighet och lagstadgade tjänstgörings-
plikter. Av bestämmelsen framgår att lagen endast reglerar tjänstgö-
ringspliktema.
I paragrafen läggs fast att totalförsvarets personalförsöijning skall
tryggas genom en plikt - benämnd totalförsvarsplikt. I paragrafen
avgränsas den grupp av personer som är underkastad totalförsvarsplikt
och den tid under vilken totalförsvarsplikten kan göras gällande mot var
och en av dessa personer.
Varje svensk medborgare är totalförsvarspliktig oavsett var han eller
hon är bosatt. Totalförsvarsplikten gäller också för var och en som är
bosatt i Sverige oavsett medborgarskap. En person får anses vara bosatt
i Sverige om han eller hon stadigvarande vistas här. I allmänhet är en
person folkbokförd på bosättningsorten. Det är därför i de allra flesta
fall tillräckligt att undersöka om en person är folkbokförd på en ort i
Sverige för att konstatera om han eller hon omfettas av totalförsvars-
plikten eller inte. Det är emellertid den faktiska bosättningen som är
avgörande. Den som är bosatt i Sverige är därför totalförsvarspliktig
oavsett folkbokföringsförhållandena.
Totalförsvarsplikten gäller från ingången av det kalenderår när en
person fyller 16 år till utgången av det kalenderår när han eller hon
fyller 70 år.
I paragrafen anges kortfettat de skyldigheter för den enskilde som följer
av totalförsvarsplikten.
Totalförsvarsplikten innebär en skyldighet för den totalforsvarspliktige
att medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden. De när-
mare bestämmelserna om detta finns i 2 kap., 5 kap. 1 § och 6 kap. 5
§. Den som inte följer en kallelse att inställa sig personligen för utred-
ning enligt 2 kap. straffas enligt bestämmelserna i 10 kap. för detta.
Han eller hon kan också hämtas för att utredningen skall kunna genom-
föras. Den som underlåter att skriftligen lämna efterfrågade uppgifter
kan vid vite föreläggas att göra detta.
Prop. 1994/95:6
159
Tjänstgöringsskyldigheten är det viktigaste åliggandet som följer av Prop. 1994/95:6
totalförsvarsplikten. Av bestämmelsen framgår att vaije totalförsvars-
pliktig är skyldig att tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som
hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. I 2 och 3 kap.
finns bestämmelser om utredning och inskrivning, som syftar till att
undvika att någon enskild åläggs en tjänstgöring som går utöver hans
eller hennes förmåga.
De övriga skyldigheter som avses i paragrafen är bl.a. de som be-
handlas i 7 kap. Dessa syftar bl.a. till att myndigheterna inom totalför-
svaret skall kunna nå totalförsvarspliktiga och kommunicera med dem
när tjänstgöring inte fullgörs.
Tjänstgöring enligt lagen kan fullgöras som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfettar grundutbild-
ning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgö-
ring. I den allmänna tjänsteplikten ingår däremot inte någon utbildning.
Om en totalförsvarspliktig är anställd, är han eller hon i allmänhet på
grund av anställningsavtalet skyldig att genomgå den utbildning som
behövs för att arbetsuppgifterna skall kunna fullgöras under höjd bered-
skap. Det är emellertid endast värnplikten som alltid skall fullgöras med
grundutbildning och repetitionsutbildning. För fullgörandet av civilplik-
ten kan det vara tillräckligt att en totalförsvarspliktig som, på grund av
exempelvis sin yrkesutbildning har de grundläggande kunskaperna och
färdigheterna för en befattning genomgår endast repetitionsutbildning el-
ler, i undantagsfall, ingen utbildning alls.
Inom den militära delen av totalförsvaret motsvarar- beredskapstjänst-
göringen närmast tjänstgöring i form av beredskapsövningar enligt 27 §
2 mom. vämpliktslagen, medan krigsljänstgöringen motsvarar tjänstgö-
ring enligt 28 § 1 mom. vämpliktslagen. Motsvarande bestämmelser för
civilforsvarspliktiga finns i dag i 12 § 1 mom. civilförsvarslagen och för
dem som fullgör vapenfri tjänst i 5 § andra stycket lagen om vapenfri
tjänst.
Den allmänna tjänsteplikten kan endast fullgöras under höjd beredskap
enligt lagen om höjd beredskap. Liksom enligt den nuvarande lagstift-
ningen kan sådan tjänstgöring ske som en skyldighet att utföra arbets-
uppgifter i den ordinarie anställningen eller efter en särskild anvisning
av en myndighet. Därutöver innebär totalförsvarsplikten att den som
frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom totalförsvaret under höjd bered-
skap skall vara skyldig att göra det med allmän tjänsteplikt.
Enligt första stycket skall värnplikten fullgöras hos Försvarsmakten.
Värnplikten skall alltid inledas med en grundutbildning. Detta över-
ensstämmer med vad som gäller i dag. När det gäller civilplikten finns
inte motsvarande krav. Grundutbildning i Försvarsmakten skall antingen
fullgöras hos myndigheten Försvarsmakten eller efter en inledande
160
utbildning hos denna myndighet i verksamheter utanför denna men med Prop. 1994/95:6
Försvarsmakten som ansvarig för tjänstgöringen. Exempel härpå är
tjänstgöring på Sjöfartsverkets isbrytare och i Försvarsdepartementet.
När försvarsmaktens omfattning minskar den 1 juli 1994 kommer värn-
plikt även att, under samma förutsättningar som nyss sagts, kunna full-
göras i verksamheter som i dag ingår i försvarsmakten men som då
faller utanför myndigheten Försvarsmakten, t.ex. Försvarets radioan-
stalt.
Enligt bestämmelsen i andra stycket är endast svenska män skyldiga
att fullgöra värnplikt. Bestämmelsen begränsar också männens skyldig-
het att fullgöra värnplikt med hänsyn till levnadsåldern. Ingen är skyldig
att fullgöra värnplikt före det kalenderår när han fyller 19 år eller efter
det kalenderår när han fyller 47 år.
I tredje stycket har tagits in en hänvisning till 5 § lagen om möjlighet
för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild-
ning. Enligt den bestämmelsen är en kvinna som efter en antagnings-
prövning skrivits in för värnplikt därefter skyldig att fullgöra värnplikt
och omfattas av samma bestämmelser som en man som skrivits in för
värnplikt.
6 §
Paragrafen behandlar de verksamhetsområden inom vilka civilplikt kan
fullgöras.
Enligt första stycket skall regeringen genom förordning avgränsa de
verksamhetsområden inom totalförsvaret där civilplikt skall fullgöras.
Liksom enligt den nuvarande regleringen kan civilplikten fullgöras
utanför verksamhet som motsvarar nuvarande civilfqrsvarsorganisation
och även i Försvarsmakten. I andra stycket anges den yttersta gränsen
för civilplikten så att denna överensstämmer med vad som i dag gäller
för civilförsvarspliktigas skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
Civilplikten får följaktligen inte vara förenad med egentliga stridsupp-
gifter annat än om det är fråga om ordnings- eller bevakningsuppgifter.
I begreppet egentliga stridsuppgifter innefattas inte vapenbruk i självför-
svar.
7§
1 paragrafen läggs fäst den grundläggande principen att endast den som
har skrivits in för värnplikt eller civilplikt är skyldig att fullgöra sådan
tjänstgöring. Inskrivningen skall ske enligt bestämmelserna i 3 kap.
Skyldigheten att fullgöra allmän tjänsteplikt förutsätter inte inskrivning.
2 kap. Utredning om personliga förhållanden
1 §
I denna paragraf behandlas den utredning som totalförsvarets myndig- 161
heter får göra för att fastställa totalförsvarspliktigas förutsättningar att
11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
tjänstgöra i olika verksamheter inom totalförsvaret. En sådan utredning, Prop. 1994/95:6
som kan vara mer eller mindre ingående, skall alltid göras innan en
totalförsvarspliktig skrivs in. Inskrivningen är i sin tur en förutsättning
för att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att fullgöra värnplikt
eller civilplikt.
Genom utredningen skall klarläggas om den totalforsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra tjänstgöring inom totalförsvaret i form av
värnplikt eller civilplikt. En motsvarande bestämmelse för den allmänna
tjänsteplikten finns i 6 kap. 5 §. Utredningen skall avse bl.a. den fysis-
ka och psykiska prestationsförmågan hos den som undersöks och om det
finns någon särskild risk för att denna prestationsförmåga nedsätts ge-
nom tjänstgöringen.
När det gäller män som är svenska medborgare skall utredningen som
regel vara ingående och göras vid en mönstring. Särskilda bestämmelser
om mönstring finns i 2 och 3 §§.
Även vid sådana utredningar som inte sker vid en mönstring krävs i
många fall att den som omfattas av utredningen inställer sig personligen
till ett inskrivningssamtal. I fråga om mindre krävande befattningar
inom det civila försvaret kan det däremot många gånger vara enkelt att
konstatera om en person uppfyller förutsättningarna för tjänstgöring
eller inte. Någon mer ingripande utredning behöver då inte göras utan
det räcker med att myndigheten skriftligen eller per telefon inhämtar de
nödvändiga upplysningarna.
Enligt bestämmelsen i paragrafen är vaije totalförsvarspliktig skyldig
att på begäran av den utredande myndigheten lämna uppgifter om sig
själv. Myndigheten har rätt att få de begärda uppgifterna skriftligen
eller muntligen. En begäran kan också gå ut på att en totalförsvarsplik-
tig företer handlingar, t.ex. behörighetsbevis, som är av betydelse för
om han eller hon skall kunna tas i anspråk for en viss tjänstgöring. Den
som är totalförsvarspliktig är också skyldig att medverka till utredning-
en genom att personligen inställa sig till samtal. Endast om utredningen
sker vid en mönstring enligt 2 och 3 §§ föreligger emellertid en skyldig-
het att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar.
Mönstringen skall utföras av Totalförsvarets pliktverk. I praktiken
kommer den att göras vid något av dess regionala kontor. När det gäller
mindre ingripande utredningar än mönstring bör utredningen kunna
göras även av andra myndigheter. Regeringen har därför getts möjlighet
att delegera rätten att utföra sådana utredningar till andra statliga myn-
digheter. Det kan också vara lämpligt att sådana utredningar utförs
exempelvis av den kommun där den som omfattas av utredningen senare
skall tjänstgöra. Bestämmelsen har därför utformats som en skyldighet
för var och en som är totalförsvarspliktig att även lämna uppgifter till
och medverka vid utredningar som utförs av kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner. Genom paragrafen öppnas således en möjlighet att
låta även kommuner, landsting och kyrkliga kommuner utföra sådana
utredningar av totalförsvarspliktiga som kan leda till inskrivning för
civilplikt och som inte skall utföras vid en mönstring.
Av 17 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en totalförsvarspliktig 162
som är föremål för en utredning enligt denna paragraf innan ärendet
avgörs skall underrättas om uppgifter som har tillförts ärendet genom Prop. 1994/95:6
nägon annan och också få tillfälle att yttra sig över sådana uppgifter.
Detta gäller även om utredningen inte leder fram till någon inskrivning
eller medför en inskrivning helt i enlighet med de egna önskemålen.
Skyldigheten för en myndighet att kommunicera uppgifter innebär också
att den som varit föremål for en utredning, även om det inte begärs,
skall få del av såväl resultaten av de undersökningar som gjorts som av
den utredning i övrigt som har inhämtats och som läggs till grund för
beslutet. Undersökningsresultaten kan meddelas muntligen eller skrift-
ligen. Vid utredning med personlig inställelse sker detta lämpligen i
samband med inställelsen.
Svenska män skall som regel genomgå mönstring. Skyldigheten för den
enskilde att genomgå mönstring läggs fest i första stycket. Mönstringen
är en särskild förrättning, som förutsätter personlig inställelse. Vid
mönstringen skall göras mer ingående utredningar av den totalförsvars-
pliktiges förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt. Mönstringen skall
alltid utföras av Totalförsvarets pliktverk. Att mönstring är en förutsätt-
ning för vissa inskrivningar framgår av bestämmelserna i 3 kap.
Om det redan genom de uppgifter som Totalförsvarets pliktverk före
kallelsen till mönstring har tillgängliga är uppenbart att den som är
skyldig att genomgå mönstring har så nedsatta kroppskrafter eller ett
sådant hälsotillstånd att han saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt
som civilplikt, är det både onödigt och olämpligt att kalla honom till
mönstring. Det gäller t.ex. gravt handikappade personer. Förutsättning-
arna att fullgöra tjänstgöring inom totalförsvaret bör'då bedömas efter
ett skriftligt förfarande och alltså utan någon personlig inställelse. För-
valtningslagens bestämmelser är tillämpliga på handläggningen även av
ett sådant ärende. Svenska män som bor utomlands bör som regel inte
kallas till mönstring.
I andra stycket regleras när skyldighet att genomgå mönstring före-
ligger.
Ingen totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönstring före det
kalenderår när han fyller 18 år. Som regel skall mönstringen genom-
föras senast under det kalenderår när den totalforsvarspliktige fyller 19
år. Skäl kan i vissa feli finnas att genomföra mönstringen vid en senare
tidpunkt. Endast om särskilda skäl finns är en totalförsvarspliktig dock
skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller 24 år.
Ett sådant skäl kan vara att han hållit sig undan och därför inte har
kunnat nås med en kallelse tidigare. Bestämmelsen innebär att den som
har förvärvat sitt svenska medborgarskap efter utgången av det kalen-
derår när han fyller 24 år som regel inte skall kallas till mönstring.
Endast i mycket sällsynta undantagsfall, såsom att han har alldeles sär-
skilda kvalifikationer för att utbilda sig till en befättning som kräver
mönstring, skulle det kunna bli aktuellt att låta en sådan person genom-
gå mönstring.
163
Enligt 3 kap. 9 § föreligger en skyldighet att på nytt genomgå mön- Prop. 1994/95:6
string, om det behövs för att bedöma om inskrivningen efter en tidigare
mönstring skall ändras eller hävas.
Ansvaret för att manliga svenska totalförsvarspliktiga genomgår mön-
string ligger på Totalförsvarets pliktverk. Ingen är alltså skyldig att
självmant anmäla sig eller uppsöka någon myndighet för att genomgå
mönstring. Den totalförsvarspliktiges skyldigheter inskränker sig till att
efter kallelse inställa sig för mönstring. Inget hindrar emellertid att den
som av någon anledning inte har genomgått mönstring själv hos Total-
försvarets pliktverk tar initiativ till detta. Totalförsvarets pliktverk har
då att ta ställning till om en mönstring skall genomföras eller om be-
dömningen kan göras på den tillgängliga utredningen. Den total försvars-
pliktige har således ingen rätt att få genomgå mönstring.
Av bestämmelsen framgår att en mönstring skall ske i den totalförsvars-
pliktiges personliga närvaro och att den skall omfatta medicinska och
psykologiska undersökningar samt annan utredning av hans personliga
förhållanden.
Undersökningarna och den övriga utredningen skall naturligtvis inte
vara mer ingående eller omfattande än vad som krävs för att uppnå
syftet, dvs. att bedöma den totalförsvarspliktiges förutsättningar att
fullgöra den tjänstgöring som kan komma i fråga. De medicinska under-
sökningarna skall avse hans hälsotillstånd och fysiska förutsättningar i
övrigt. De psykologiska undersökningarna, som består av tester och
samtal, skall klarlägga de mentala förutsättningarna att klara av att
tjänstgöra i krig samt ge underlag för inskrivning till chefsbefattningar.
Utredningen skall även mer allmänt avse de förutsättningar som en
totalförsvarspliktig har att tjänstgöra i olika befattningar och verksam-
hetsområden inom totalförsvaret och att tjänstgöra på olika platser i
landet. Genom utredningen skall sålunda klarläggas om den totalför-
svarspliktige har särskilda färdigheter eller intressen som kan vara av
betydelse.
Vägran att aktivt medverka vid mönstringen är inte straffbelagd.
Bedömningen av förutsättningarna att fullgöra värnplikt eller civilplikt
får i ett sådant fall göras på den utredning som på annat sätt kan in-
hämtas om den totalforsvarspliktige. Däremot är personlig närvaro en
förutsättning för att en mönstring skall anses ha ägt rum. Den som inte
självmant inställer sig får hämtas och skall också straffas för sin utevaro
enligt bestämmelserna i 10 kap.
Bestämmelsen, som har viss motsvarighet i 26 § vämpliktslagen, åläg-
ger kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar att till Totalför-
svarets pliktverk lämna sådana uppgifter om totalförsvarspliktigas hälso-
tillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för mönst-
ringen. Den närmare omfattningen av informationsskyldigheten och hur
164
den skall utövas regleras genom verkställighetsföreskrifter. När det Prop. 1994/95:6
gäller de statliga myndigheterna är det tillräckligt att skyldigheten att
lämna uppgifterna läggs fast genom förordning.
5 §
Enligt denna bestämmelse, som gäller vid säväl mönstring som annan
utredning enligt 1 §, skall en kallelse att inställa sig personligen utfärdas
i god tid. Tiden mellan utfärdandet och dagen för inställelsen bör som
regel inte vara kortare än en månad. Om någon accepterar en kallelse
med kortare varsel, finns det emellertid inget som hindrar att kallelsen
med samma verkan som annars sker enligt överenskommelsen.
Den som har mottagit en kallelse är för egen del skyldig att snarast
anmäla till den som har utfärdat kallelsen, om han eller hon inte kan in-
ställa sig enligt kallelsen.
Anmälningsskyldigheten har utvidgats till att avse vaije hinder som en
totalförsvarspliktig anser sig ha för att inställa sig enligt kallelsen. Vid
den kontakt med myndigheten som uppkommer i samband med en sådan
anmälan får sedan klaras ut om myndigheten anser att hindret utgör ett
giltigt skäl för honom eller henne att utebli eller inte. Om en totalför-
svarspliktig uteblir trots att han eller hon vid kontakten med myndig-
heten har fått besked att hindret inte betraktas som ett giltigt skäl, får
hämtning genomföras. En totalförsvarspliktig skall då också anmälas till
åtal för utevaron.
Inskrivning efter mönstring
På grundval av resultatet från mönstringen skall en bedömning göras av
den undersöktes förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt.
Resultatet kan visa att han har förutsättningar att fullgöra sådan tjänst-
göring eller att förutsättningarna saknas. Om förutsättningarna saknas,
skall Totalförsvarets pliktverk enligt 3 § besluta att han inte är skyldig
att fullgöra värnplikt eller civilplikt. De totalförsvarspliktiga som har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall placeras i be-
fättningsgrupper och därefter skrivas in. Bestämmelsen har, i förhållan-
de till lagrådsremissens förslag, förtydligats i samband med lagrådsföre-
dragningen. Det framgår nu uttryckligen att placering kan ske i en eller
flera befattningsgrupper innan inskrivning sker.
Befattningsgrupper skall finnas definierade för såväl Försvarsmakten
som det civila försvaret och bygga på kravprofiler. Med chefer förstås
i paragrafen befälsklassade även om de inte kommer att tjänstgöra som
chefer.
Placeringen av de mönstrade i befattningsgrupper skall göras på 165
grundval av vad som vid mönstringen har framkommit om vars och ens
förutsättningar att tjänstgöra i de befattningar som ingår i de olika be- Prop. 1994/95:6
fattningsgruppema. Till grund for bedömningen skall ligga värdena från
de medicinska och psykologiska undersökningarna och vad som i övrigt
framkommit om den undersöktes utbildning, kunskaper och färdigheter
1 övrigt.
Totalförsvarets pliktverk skall skriva in totalförsvarspliktiga som en-
ligt vad resultatet från mönstringen visar har förutsättningar att fullgöra
värnplikt eller civilplikt. Av dessa skall emellertid endast så många
skrivas in för värnplikt och civilplikt som det finns behov av och resur-
ser för att utbilda. De övriga skall skrivas in i en utbildningsreserv.
Av bestämmelsen i 4 kap. 1 § framgår att längden på grundutbild-
ningen for den som skrivs in för värnplikt kan variera mellan 220 och
615 dagar. En totalförsvarspliktig som efter mönstring skrivs in för ci-
vilplikt skall som regel också genomgå en grundutbildning som omfattar
mer än 60 dagar. Undantagsvis kan förekomma att den mönstrade
skrivs in för civilplikt med kortare grundutbildning eller ingen grundut-
bildning alls. En sådan inskrivning kan bli aktuell, om det vid mönst-
ringen visar sig att den totalforsvarspliktige på grund av sitt yrke eller
utbildning gör större nytta för totalförsvaret genom en sådan inskrivning
än genom en inskrivning för värnplikt eller civilplikt med en lång
grundutbildning.
Inskrivning för värnplikt, för civilplikt med en längre grundutbildning
än 60 dagar eller i utbildningsreserven förutsätter alltid att den som
skrivs in har genomgått mönstring.
Om den som har genomgått mönstring är missnöjd med ett beslut i
fråga om inskrivningen, kan han få frågan prövad på nytt av en inskriv-
ningsnämnd. Bestämmelser om detta finns i 11 kap.
I paragrafen regleras hur valet skall göras mellan å ena sidan inskriv-
ning för värnplikt och civilplikt och å andra sidan inskrivning i utbild-
ningsreserven.
Som angetts i anslutning till 1 § skall vid mönstringen endast de total-
försvarspliktiga skrivas in för värnplikt eller civilplikt som det finns
behov av och resurser för att utbilda. Det innebär, när det gäller För-
svarsmakten, att så många totalförsvarspliktiga skall skrivas in för
värnplikt att krigsbefattningama (ordinarie och reserv) kan besättas med
utbildad personal samt att personal finns att tillgå för att ersätta dem
som avgår i förtid och för att upprätthålla beredskapen i fred. På mot-
svarande sätt skall vid mönstringen inskrivning för civilplikt göras
endast i den utsträckning som det finns behov och resurser att grundut-
bilda totalförsvarspliktiga för sådan tjänstgöring. I paragrafens första
mening har därför intagits en bestämmelse enligt vilken endast det antal
totalförsvarspliktiga skall skrivas in för värnplikt och civilplikt som i
krig behövs i Försvarsmakten och i det civila försvaret eller för För-
svarsmaktens fredstida beredskap. De totalförsvarspliktiga som det inte
166
finns behov av eller resurser för att grundutbilda skall i stället skrivas in Prop. 1994/95:6
i utbildningsreserven.
I paragrafens andra mening regleras vilka totalförsvarspliktiga som
skall skrivas in för värnplikt och civilplikt respektive i utbildningsreser-
ven. Enligt den princip som har kommit till uttryck i bestämmelsen
skall de bäst lämpade ur vaije befåttningsgrupp fullgöra grundutbildning
och alltså skrivas in för värnplikt eller civilplikt. De övriga skall skrivas
in i utbildningsreserven. Inskrivningen i utbildningsreserven skall göras
så att alla befattningsgrupper blir representerade i reserven.
Om resultatet från mönstringen visar att den totalforsvarspliktige saknar
förutsättningar att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt, skall Totalför-
svarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänst-
göring. Skyldigheten att fullgöra allmän tjänsteplikt påverkas inte av ett
sådant beslutet. Beslutet motsvarar närmast ett beslut om befrielse enligt
4 § vämpliktslagen.
Om någon på grund av sjukdom eller av annan orsak har sin fysiska
eller psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att han inte kan
fullgöra vare sig värnplikt eller civilplikt eller om han löper särskild
risk att genom tjänstgöringen få en sådan nedsättning av prestations-
förmågan, skall han inte skrivas in. För ett sådant beslut krävs således
att den totalforsvarspliktige saknar förutsättningar även att tjänstgöra i
någon av de befattningar som fullgörs med civilplikt. Det kan vara
fallet t.ex. om han har grava missbruksproblem eller ett mycket betung-
ande handikapp.
Bestämmelsen innebär att det inte torde finnas något utrymme for att
undanta någon från skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt på
grund av andra synnerliga skäl för befrielse (jfr 4 § första stycket 6
vämpliktslagen). Sådana skäl bör beaktas vid inskrivningen och leda till
att den totalforsvarspliktige skrivs in i utbildningsreserven. (Jfr motive-
ringen till 7 §.)
Inskrivning efter annan utredning
Bestämmelsen behandlar inskrivning av totalförsvarspliktiga efter en
annan utredning än mönstring. En sådan utredning kan endast leda till
inskrivning för civilplikt. Om inskrivningen sker för civilplikt med
grundutbildning, får denna inte vara längre än 60 dagar.
Det är inte nödvändigt att en totalförsvarspliktig som skrivs in för
civilplikt enligt denna paragraf genomgår grundutbildning. En totalför-
svarspliktig kan på grund av sitt yrke och utbildning, t.ex. grundutbild- 157
ning i Försvarsmakten, ha tillräckliga färdigheter för att upprätthålla en
befattning i det civila försvaret. Han eller hon skall då inte vara tvungen Prop. 1994/95:6
att genomgå en grundutbildning. Om civilplikten inte omfettar grundut-
bildning, skall den som skrivits in omedelbart krigsplaceras enligt 12 §
andra meningen. Skyldighet föreligger därefter att fullgöra repetitions-
utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring enligt bestäm-
melserna i 4 kap.
Om en utredning enligt denna paragraf visar att den som har varit
föremål för utredningen inte är lämplig att fullgöra civilplikt, är något
ytterligare beslut från den utredande myndighetens sida inte nödvändigt.
I motsats till vad som gäller vid mönstring är det alltså inte nödvändigt
- eller möjligt - att besluta att skyldighet inte föreligger att fullgöra
plikten.
Även om en utredning enligt paragrafen visar att en totalförsvarsplik-
tig är lämplig för tjänstgöring inom totalförsvaret, är det inte nödvän-
digt att besluta om inskrivning. De genomförda utredningarna kan ju
visa att flera totalförsvarspliktiga än det finns behov av är lämpliga för
den avsedda tjänstgöringen.
Även inskrivning för civilplikt enligt denna paragraf skall beslutas av
Totalförsvarets pliktverk. Anledningen till denna ordning är att all regi-
strering av dem som tas i anspråk med värnplikt eller civilplikt skall
vara samlad hos en enda myndighet.
Beslut om inskrivning efter en utredning enligt denna paragraf kan av
den enskilde överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer.
Avsikten är att överklagande skall ske hos Totalförsvarets tjänsteplikts-
nämnd. Myndigheten namnges emellertid inte i lagen.
Gemensamma bestämmelser om inskrivning
5 §
Paragrafen anger vad som skall beslutas, om en totalförsvarspliktig
skrivs in för värnplikt eller för civilplikt som omfettar grundutbildning.
I 6 § anges vad som gäller i detta avseende, om inskrivningen sker för
civilplikt som inte omfettar grundutbildning.
Enligt första punkten skall bestämmas till vilken befättning eller typ
av befättning som grundutbildningen syftar. För vaije befättning skall
den väljas som är bäst lämpad. Vid valet mellan olika befettningar skall
hänsyn tas till såväl den nytta som totalförsvaret kan komma att få av
att en viss person tjänstgör i befettningen som de personliga förutsätt-
ningar som han eller hon har för tjänstgöringen.
I vad mån en totalförsvarspliktig har förutsättningar att tjänstgöra i en
viss befättning skall avgöras efter en samlad bedömning av flera om-
ständigheter. Om en totalförsvarspliktig har mönstrat, är utgångspunkten
att han i och for sig är lämpad för de befettningar som ryms inom den
befättningsgrupp i vilken han har blivit placerad. De omständigheter
som tillkommer därutöver är främst var utbildningsorten är belägen i
förhållande till hemorten och personliga förhållanden i övrigt. Av be- 168
stämmelsen i 7 § framgår att särskild vikt också skall fastas vid de
önskemål som den som genomgår utredningen har i fråga om att få Prop. 1994/95:6
tjänstgöra. Före inskrivning, av någon som inte har genomgått mön-
string, till en chefsbefattning eller specialistbefattning måste en bedöm-
ning också göras av om han eller hon är lämplig for en sådan befatt-
ning.
Enligt andra punkten skall de forband, skolor, myndigheter och andra
organisationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras be-
stämmas vid inskrivningen. Med andra ord skall inskrivningsbeslutet
innehålla uppgifter om var tjänstgöringen faktiskt skall äga rum. Skall
den äga rum t.ex. i ett större bolag, bör även den avdelning där tjänst-
göringen skall fullgöras anges. Om grundutbildning skall fullgöras vid
flera ställen, skall samtliga dessa framgå av beslutet. Om utbildningen
endast under en viss kortare tid - mindre än en månad - skall genom-
föras vid exempelvis en särskild skola eller ett särskilt förband, behöver
detta dock inte bestämmas i samband med inskrivningsbeslutet. I kravet
enligt denna punkt ligger att såväl forbandets, skolans, myndighetens
eller organisationens benämning som dess lokalisering vid tiden för be-
slutet omfattas av beslutet. Om utbildningen flyttas till en annan plats
efter inskrivningsbeslutet men innan grundutbildningen har slutförts, så
innebär detta dock inte att inskrivningsbeslutet skall anses ha fått ett
annat innehåll.
Enligt tredje punkten skall grundutbildningens längd bestämmas vid
inskrivningen. Den skall anges i dagar. Om tiden på grund av förbi-
seende eller av liknande anledning har kommit att anges till ett annat
antal dagar än som följer av befattningen, kan förutsättningar föreligga
att med stöd av förvaltningslagens bestämmelser rätta beslutet.
Enligt jjärde punkten skall vid inskrivningen även bestämmas året och
månaden när grundutbildningen är planerad att böija, om denna skall
pågå mer än 60 dagar. Tidpunkten skall anges så precist som det är
möjligt. Även dagen eller veckan for inryckningen skall preciseras, om
den är känd vid tiden för beslutet.
6 §
Om en totalförsvarspliktig skrivs in för civilplikt som inte omfettar
grundutbildning, skall vid inskrivningen bestämmas vilken befattning
som skall upprätthållas. Eftersom en totalförsvarspliktig i ett sådant fall
utan någon grundutbildning har de nödvändiga kunskaperna och fär-
digheterna för sin krigsuppgift, är det så gott som alltid självklart vilken
befättning som kommer i fråga. Sedan inskrivningsbeslutet har fettats
skall utan omgång krigsplacering ske i den aktuella befattningen. Skälet
till att befattningen skall bestämmas i inskrivningsbeslutet är att beslutet
i denna del skall kunna överklagas enligt bestämmelserna ill kap.
7 §
I den mån det kan ske skall vid inskrivningen genomgående hänsyn tas
till de önskemål som framförs av den som skall inskrivas. Den totalför- 169
svarspliktiges önskemål skall också i möjligaste mån beaktas när det
gäller att avgöra i vilken befättningsgrupp han skall placeras enligt 1 §. Prop. 1994/95:6
Vid urvalet bör stor betydelse tillmätas graden av motivation. Befälsbe-
fattningama bör därför så långt som möjligt fyllas med dem som själva
vill bli befäl.
Som nämnts i den allmänna motiveringen bör de egna önskemålen
tillmätas betydelse för frågan om inskrivning skall ske för värnplikt, ci-
vilplikt eller i utbildningsreserven samt för sådana frågor som anges 5
och 6 §§. Det bör dock betonas att det är den totalförsvarspliktiges
lämplighet som är styrande för om han skall genomgå utbildning eller
föras till utbildningsreserven. Vid lämplighetsbedömningen skall dock
särskilt vägas in om den enskilde har en önskan om att få fullgöra
värnplikt eller civilplikt.
I vissa fall bör en totalforsvarspliktigs personliga förhållanden ges en
särskild tyngd vid valet mellan olika alternativ. Det kan t.ex. vara så att
någon vid mönstringen är lämplig för en befattning med en lång grund-
utbildningstid men att en sådan utbildning skulle medföra särskilt svåra
olägenheter för antingen honom själv eller for någon nära anhörig som
är beroende av hans arbete eller omvårdnad. Ett praktiskt fall är att den
totalforsvarspliktige driver ett jordbruk och endast under stora ekono-
miska uppoffringar kan lämna den verksamheten under så lång tid som
krävs för grundutbildning till en befälsbefattning som han i och för sig
passar för. Det kan också i andra fall finnas starka sociala skäl som
talar mot att en totalförsvarspliktig tvingas genomgå en längre utbild-
ning långt från hemorten. I sådana och liknande fall bör valet mellan
olika utbildningsalternativ utfalla så att den totalförsvarspliktiges önske-
mål om inskrivning tillgodoses.
Enligt första stycket första meningen skall ett beslut om inskrivning in-
nehålla uppgift om vad som har bestämts enligt 5 eller 6 §. Av 20 §
förvaltningslagen följer vidare att den som omfattas av beslutet i vart
fall på begäran har rätt att få del av skälen till beslutet. Om en totalför-
svarspliktig skrivs in i utbildningsreserven, skall enligt första stycket
andra meningen beslutet om inskrivning alltid innehålla uppgift om den
befåttningsgrupp i vilken han har placerats.
Enligt andra stycket skall en totalförsvarspliktig redan vid mönst-
ringen underrättas om det beslut som fattas på grundval av resultatet
från den utredning som har gjorts om honom. Beslutet bör meddelas
såväl muntligen som skriftligen vid en genomgång av mönstringsför-
rättaren. Av beslutet skall också framgå vad den totalforsvarspliktige
skall iaktta för att få beslutet prövat på nytt enligt 11 kap. Detta följer
av 21 § förvaltningslagen.
170
I första stycket läggs fest att ett beslut, varigenom någon har skrivits in
för värnplikt eller civilplikt i princip får ändras. En ändring kan avse
t.ex. den befattning som grundutbildningen syftar till eller det förband
där en totalförsvarspliktig skall genomgå sådan utbildning. Ändringen
kan också bestå i att inskrivningsbeslutet hävs eller att Totalförsvarets
pliktverk förklarar att en totalförsvarspliktig inte längre är skyldig att
fullgöra värnplikt eller civilplikt. Bestämmelsen är tillämplig även på
beslut om inskrivning för civilplikt med en grundutbildning som inte
överstiger 60 dagar.
Om förhållandena har ändrats för den som har skrivits in för värnplikt
så att han inte längre kan fullgöra sådan tjänstgöring, skall hans inskriv-
ningsbeslut ändras. Ändringen kan innebära att han i stället skrivs in för
civilplikt. Denna kan omfetta en längre grundutbildning än 60 dagar. En
förutsättning för detta är emellertid att han har genomgått mönstring och
- med hänsyn till bestämmelsen i 4 kap. 2 § - att han kan kallas in till
grundutbildning. Behöver han inte tas i anspråk för någon sådan tjänst-
göring, skall han skrivas in i utbildningsreserven eller för civilplikt med
en kortare grundutbildning eller ingen grundutbildning alls.
Om en totalförsvarspliktig har skrivits in i utbildningsreserven, be-
höver hans förhållanden inte ha ändrats för att han skall kunna skrivas
in för civilplikt med en grundutbildning som inte överstiger 60 dagar.
Ett syfte med utbildningsreserven är nämligen att totalförsvarspliktiga
som är inskrivna där efter endast en enklare utredning enligt 2 kap.
skall kunna tas i anspråk för civilplikt med en sådan kort grundutbild-
ning.
Initiativet till att ändra inskrivningsbeslutet kan tas av den som berörs
av beslutet men kan också komma från Totalförsvarets pliktverk eller
den utbildningsorganisation där han eller hon tjänstgör. Verket är alltid
behörigt att besluta om ändring av ett inskrivningsbeslut. Efter det att
en totalförsvarspliktig har påbörjat en grundutbildning är det i vissa fell
lämpligare att beslutet fettas av den myndighet som svarar for hans eller
hennes utbildning. Verket får därför bestämma att även andra myndig-
heter får ändra ett inskrivningsbeslut. Någon annan myndighet än verket
bör dock inte få meddela beslut som innebär att en totalförsvarspliktig
undantas från skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt och inte
heller beslut varigenom inskrivningen ändras från civilplikt till värn-
plikt.
I lagen har inte angetts att några förutsättningar skall vara uppfyllda
för att ett inskrivningsbeslut skall få ändras. Naturligtvis måste det ha
framkommit något skäl till ändring av beslutet. Som redan nämnts kan
det emellertid för en ändring räcka att en totalförsvarspliktig som är
inskriven i utbildningsreserven behöver tas i anspråk för civilplikt med
en kortare grundutbildning än 60 dagar.
En ändring kan avse ett eller flera av de delbeslut som ett inskriv-
ningsbeslut enligt 5 och 6 §§ skall innehålla, exempelvis en totalför-
171
svarspliktigs befattning och tiden för hans eller hennes inryckning till Prop. 1994/95:6
grundutbildning.
Ett beslut om inskrivning kan ändras flera gånger, även i samma del.
Sådana upprepade ändringar av inskrivningsbeslut bör emellertid göras
endast om det finns starka skäl som talar för det. Bestämmelserna i
denna paragraf är tillämpliga också när ändringen avser ett tidigare än-
dringsbeslut.
Att ett beslut som avses i denna paragraf i regel skall föregås av
kommunicering med den som beslutet gäller, vara motiverat och försett
med underrättelse om hur man överklagar framgår av förvaltningslagen.
Ändring av ett inskrivningsbeslut kan innebära att en ny utredning
måste företas beträffande den vars beslut skall ändras. Den som är total-
försvarspliktig är därför skyldig att på nytt genomgå mönstring eller en
mindre ingripande utredning enligt 2 kap., om det behövs för bedöm-
ningen av hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom totalför-
svaret. Att en totalförsvarspliktig som regel inte får genomgå mönstring
efter det kalenderår när han fyller 24 år framgår av bestämmelsen i 2
kap. 2 § andra stycket sista meningen.
I andra stycket anges viktiga inskränkningar i möjligheterna att ändra
inskrivningsbeslut. Det krävs att den vars inskrivningsbeslut skall änd-
ras godkänner en ändring som medför att tiden för grundutbildningen
blir längre än enligt det tidigare beslutet. Därutöver krävs godkännande
för att en inskrivning i utbildningsreserven skall få ändras till inskriv-
ning för värnplikt eller för civilplikt med en grundutbildning som är
längre än 60 dagar.
Något hinder finns däremot inte att ändra ett inskrivningsbeslut så att
den som har skrivits in i utbildningsreserven i stället skrivs in for civil-
plikt med en grundutbildning som inte överstiger 60-dagar. En sådan
ändring av inskrivningsbeslutet bör dock föregås av en utredning enligt
2 kap. 1 §. Eftersom den totalforsvarspliktige vid mönstringen redan
har genomgått en ingående utredning, kan en sådan utredning dock ofta
göras mycket summarisk och inriktas på sådana omständigheter som har
tillkommit efter mönstringen. Den som har skrivits in i utbildningsreser-
ven kan också skrivas in for civilplikt som inte kräver någon grundut-
bildning. Det kan då röra sig om en befättning som han har kvalifikatio-
ner för genom sin anställning eller genom en frivillig utbildning inom
totalförsvaret.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att i andra fäll än de som avses
i 9 § ändra ett beslut varigenom en totalförsvarspliktig har skrivits in i
utbildningsreserven.
En totalförsvarspliktig som har placerats i utbildningsreserven är
under normala förhållanden inte skyldig att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med en grundutbildning som är längre än 60 dagar. Rege-
ringen kan dock med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap föreskriva 172
att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven skall
fullgöra sådan plikt. Ett beslut enligt paragrafen kan bli aktuellt t.ex. Prop. 1994/95:6
om tillgången på totalförsvarspliktiga som av hänsyn till försvarsbe-
redskapen bör grundutbildas i Försvarsmakten är för liten. Motsvarande
gäller om Sveriges försvarsberedskap kräver att fler totalförsvarspliktiga
fullgör civilplikt med den längre grundutbildningstiden. Möjligheten att
på detta sätt ta i anspråk en totalförsvarspliktig kvarstår så länge han är
inskriven i utbildningsreserven.
En totalförsvarspliktig som har skrivits in i utbildningsreserven kvarstår
i denna till utgången av det kalenderår när han fyller 30 år. Inskrivning-
en fyller därefter inte någon funktion.
Krigsplacering
Med hänsyn till Lagrådets påpekande har i förhållande till lagrådsremis-
sens lagförslag den ändringen gjorts att 12 § enbart reglerar vad som i
fråga om krigsplacering gäller för dem som genomgått grundutbildning.
Bestämmelsen om krigsplacering av dem som skrivs in för sådan civil-
plikt som inte omfattar grundutbildning har därför flyttats till 13 §.
En totalförsvarspliktig som har fullgjort grundutbildning skall enligt
första meningen krigsplaceras, om han eller hon har förvärvat tillräckli-
ga kunskaper och färdigheter för sin krigsuppgift. En krigsplacering
innebär placering i en befattning som i krig behövs i Försvarsmaktens
krigsorganisation eller i det civila försvaret.
En totalförsvarspliktig skall i allmänhet krigsplaceras i en befattning
som han eller hon har grundutbildats till. Av andra meningen framgår
emellertid att krigsplaceringen, om det är väsentligt bättre från totalför-
svarets synpunkt, i stället får ske i en annan befättning eller verksam-
het. Bestämmelsen gäller krigsplacering av totalförsvarspliktiga som har
genomgått längre grundutbildning än 60 dagar. Om en totalförsvarsplik-
tig har genomgått en sådan grundutbildning, är det i allmänhet bäst
förenligt med totalförsvarets behov att han krigsplaceras i den verk-
samhet där grundutbildningen fullgjorts. Krigsplacering i en annan
verksamhet bör därför väljas endast om detta framstår som väsentligt
bättre från totalförsvarets synpunkt. Den som har fullgjort en grundut-
bildning i Försvarsmakten kan alltså bli krigsplacerad i en personaler-
sättningsreserv eller i en viss funktion i det civila försvaret. En krigs-
placering förutsätter emellertid alltid att den som blir krigsplacerad har
erforderliga kunskaper och färdigheter för den krigsuppgift som han
eller hon skall utföra och i övrigt är lämpad för denna. Att en totalför-
173
svarspliktig som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får Prop. 1994/95:6
skrivas in på nytt till vissa grundutbildningar framgår av 14 §.
Av bestämmelsen i 11 kap. 4 § följer att ett beslut om krigsplace-
ring inte är möjligt att överklaga.
Av denna bestämmelse framgår att om en totalförsvarspliktig har skri-
vits in för civilplikt enligt 6 §, han eller hon omedelbart skall krigspla-
ceras i den befattning som skall upprätthållas.
Om en totalförsvarspliktig inte krigsplaceras efter avslutad grundutbild-
ning, får han eller hon skrivas in på nytt vid ytterligare tillfallen. Sådan
inskrivning får endast ske för civilplikt utan grundutbildning eller med
en grundutbildning som inte är längre än 60 dagar. Bestämmelsen är
tillämplig även när den tidigare grundutbildningen var kortare än 60
dagar. Det saknar också betydelse om den avslutade grundutbildningen
avbröts i förtid eller fullgjordes i dess helhet. Av bestämmelsen i 4 kap.
1 § andra stycket framgår att ingen är skyldig att sammanlagt genomgå
grundutbildning under mer än 615 dagar.
Enligt paragrafen är det Totalförsvarets pliktverk som fattar beslut om
krigsplacering och om ändring av ett sådant beslut. Syftet med denna
ordning är att all registrering av pliktpersonal skall vara samlad hos en
myndighet som därför också bör svara for registreringsbesluten. En to-
talforsvarspliktigs krigsplacering kan komma att ändras flera gånger un-
der den tid han eller hon omfattas av totalförsvarsplikten.
Tjänstgöring utan vapen
Genom bestämmelserna om rätt till tjänstgöring utan vapen ges en total-
försvarspliktig som har en allvarlig personlig övertygelse att inte bruka
vapen mot annan en uttrycklig rätt att slippa tjänstgöra i Försvarsmakten
och att fullgöra sådan tjänstgöring i det civila försvaret som är förenad
med bruk av vapen. Bestämmelserna är tillämpliga på såväl värnplikt
som civilplikt.
Vid mönstring eller vid annan utredning enligt 2 kap. kan det fram-
komma att en totalförsvarspliktig har samvetsbetänkligheter mot bruk av
vapen mot annan. Detta är då en omständighet som bör beaktas inom
ramen för den bedömning som skall göras innan en totalförsvarspliktig 174
skrivs in för värnplikt eller civilplikt. Bestämmelsen i denna paragraf
går emellertid längre och ger tillsammans med bestämmelsen i 21 § Prop. 1994/95:6
vaije totalförsvarspliktig en uttrycklig rätt att få slippa tjänstgöring som
är förenad med vapenbruk och all tjänstgöring i Försvarsmakten.
I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna for att en
totalförsvarspliktig skall få rätt att vara vapenfri. Dessa förutsättningar
överensstämmer med dem som i dag gäller för att få tillstånd till va-
penfri tjänst. Att vapenbruket skall vara riktat mot annan innebär att be-
stämmelsen inte kan tillämpas i fråga om bruk av vapen för andra syf-
ten, exempelvis räddningstjänstens bruk av vapen i samband med am-
munitionsröj ning.
Beslutet att en totalförsvarspliktig har fått rätt att vara vapenfri med-
för hinder att mot hans eller hennes vilja skriva in vederbörande för
tjänstgöring i Försvarsmakten och för vissa befettningar i det civila för-
svaret. Om en sådan inskrivning har skett, skall den ändras. Detta fram-
går av 21 §. Om inskrivningen sker eller har skett i utbildningsreserven
skall den kombineras med en anteckning om rätten att vara vapenfri.
Av bestämmelsen framgår att en totalförsvarspliktig måste göra en
skriftlig ansökan för att få rätt att vara vapenfri. Ansökningen skall
göras hos Totalförsvarets pliktverk eller en myndighet som verket be-
stämmer. Ärendet skall alltid avgöras av verket. Detta framgår av 22
§•
En ansökan om rätt att vara vapenfri skall för att kunna beaktas alltid
innehålla en försäkran av sökanden att hans eller hennes inställning till
bruk av vapen mot annan är sådan som anges i 16 §. Detta överens-
stämmer med vad som i dag gäller enligt 1 a § lagen om vapenfri tjänst.
Liksom enligt den nuvarande lagen om vapenfri tjänst skall som regel
en försäkran som avses 17 § medföra att sökanden skall anses ha en
sådan övertygelse som anges i 16 §. En förutsättning för detta är emel-
lertid att ansökan antingen görs före sökandens första inskrivningsbeslut
eller inom sex månader från den dag då han eller hon fick del av ett
beslut om inskrivning till en befättning som är förenad med bruk av
vapen. Ytterligare en förutsättning är - liksom enligt den nuvarande
lagstiftningen - att det inte finns särskilda skäl att närmare pröva sökan-
dens inställning till bruk av vapen mot annan.
Paragrafen behandlar den situationen att ansökningen om rätt att vara
vapenfri görs senare än som anges i 18 §. Liksom enligt vad som gäller
i dag skall ansökan i så fäll även innehålla en redogörelse för de för-
hållanden som åberopas till stöd för den påstådda inställningen till bruk
av vapen mot annan. Prövningen av sökandens övertygelse skall i ett
175
sådant fall vara mer ingående än om ansökan görs i närmare anslutning Prop. 1994/95:6
till inskrivningsbeslutet.
Enligt 14 § förvaltningslagen skall en sökande få tillfälle att lämna upp-
gifter muntligt i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild,
om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Bestämmelsen i
denna paragraf går längre och ger sökanden en ovillkorlig rätt att lämna
muntliga uppgifter i ett ärende om rätt att vara vapenfri, innan ansökan
får avslås.
Bestämmelsen, som har berörts i motiveringen till 16 §, reglerar vilka
konsekvenser ett beslut att en totalförsvarspliktig har rätt att vara vapen-
fri skall få for inskrivningen. Om inskrivning inte har skett, innebär
beslutet ett hinder för all inskrivning som är förenad med bruk av vapen
och för att mot den totalförsvarspliktiges vilja skriva in honom eller
henne för tjänstgöring i Försvarsmakten även om tjänstgöringen inte
skulle vara förenad med bruk av vapen. Om beslutet meddelas efter ett
sådant inskrivningsbeslut, skall inskrivningen ändras så att det inte
kommer i konflikt med beslutet om rätt att vara vapenfri.
Enligt bestämmelsen skall ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas
av Totalförsvarets pliktverk.
Grundutbildning
I paragrafen anges längden av den grundutbildning som en totalförsvars-
pliktig är skyldig att fullgöra. Tiderna har uttryckts i antalet tjänstgö-
ringsdagar. I dessa inräknas även de dagar som i dag betecknas inryck-
ningsdag och utryckningsdag.
Första stycket anger endast det högsta och, när det gäller värnplikten,
även det lägsta antalet dagar.
Enligt bestämmelsen i 5 kap. 3 § skall grundutbildningen ge de kun-
skaper och färdigheter som krigsuppgiften kräver. Eftersom utbildnings-
tiderna generellt inte skall vara längre än vad som erfordras för att
uppnå utbildningsmålet, kan grundutbildningens längd därför komma att
variera mycket mellan olika befettningar. För de allra flesta totalför-
svarspliktiga som genomgår grundutbildning kommer dennas längd att
vara betydligt kortare än det högsta tillåtna antalet dagar. Av bestäm-
176
melsen i 5 kap. 4 § andra stycket framgår att grundutbildningen som Prop. 1994/95:6
regel skall fullgöras i ett sammanhang men i undantagsfall får delas upp
på flera tjänstgöringstillfällen.
Av bestämmelsen i 3 kap. 14 § framgår att en totalförsvarspliktig som
efter avslutad grundutbildning inte kan krigsplaceras kan bli skyldig att
genomgå ytterligare en grundutbildning, som dock inte får överstiga 60
dagar. För att uttaget av tjänstgöringsdagar av de totalförsvarspliktiga
som har genomgått de längsta grundutbildningarna inte skall bli orimligt
högt har for dessa fall i andra stycket intagits en begränsningsregel.
Enligt denna får den sammanlagda tiden som en totalförsvarspliktig
genomgår grundutbildning inte överstiga 615 dagar.
Paragrafen innehåller vissa inskränkningar i skyldigheten att fullgöra
värnplikt och civilplikt med en grundutbildning som är längre än 60
dagar. Den är alltså tillämplig endast på manliga svenska medborgare.
Under normala förhållanden upphör skyldigheten att fullgöra värnplikt
eller den längre civilplikten, om den totalforsvarspliktige inte har kallats
in till grundutbildning före utgången av det kalenderår då han fyller 24
år. Bestämmelsen motsvaras närmast av 4 § punkterna 3 och 5 i den
nuvarande vämpliktslagen som reglerar befrielse av en värnpliktig som
efter naturalisation har förvärvat sitt svenska medborgarskap det år han
fyller 28 år eller senare och befrielse av en värnpliktig som har vistats
utomlands till dess. Den nu föreslagna bestämmelsen är däremot till-
ämplig på samtliga manliga totalförsvarspliktiga.
Gränsen bör således normalt gå vid utgången av det kalenderår då den
totalforsvarspliktige fyller 24 år och bör knytas till tidpunkten när in-
kallelsen sänds ut och inte till tidpunkten då grundutbildningen skall
påbörjas. Avgörande är alltså att en order om inkallelse till grundut-
bildningen utfärdas före den angivna tiden. Den totalforsvarspliktige kan
alltså inte själv genom att exempelvis hålla sig undan eller söka uppskov
påverka sin skyldighet att tjänstgöra enligt denna punkt. Det är å andra
sidan inte tillräckligt att han genom inskrivningsbeslutet har fått känne-
dom om tiden för den planerade inryckningen till grundutbildning. Det
krävs därutöver - som nyss angavs - att en inkallelseorder har utfär-
dats. Härmed menas att ordern skrivits ut och postbefordrats. Det av-
görande datumet blir det datum när försändelsen har poststämplats. Det
är däremot inte nödvändigt att den totalforsvarspliktige har tagit emot
handlingen.
Paragrafen hindrar inte att en totalförsvarspliktig efter ny inskrivning
blir skyldig att fullgöra civilplikt med kortare grundutbildning eller
civilplikt med enbart repetitionsutbildning, krigstjänstgöring och bered-
skapstjänstgöring. Om den totalforsvarspliktige - trots att han har blivit
inkallad till grundutbildning före utgången av den i paragrafen angivna
tiden - inte hunnit påböija sin grundutbildning förrän en längre tid
därefter, kan skäl finnas att på grund av hans ålder ändra hans inskriv- 177
ning till en annan tjänstgöring.
12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
Regeringen kan enligt 3 kap. 10 § besluta att totalförsvarspliktiga som Prop. 1994/95:6
har placerats i utbildningsreserven skall grundutbildas. Ett sådant beslut
kan avse totalförsvarspliktiga som fyller högst 30 år under samma ka-
lenderår. En totalförsvarspliktig som omfattas av ett sådant beslut är
skyldig att fullgöra grundutbildning, även om kallelsen sänds ut senare
än vid utgången av det kalenderår då han fyller 24 år.
Om särskilda skäl föreligger, bör den totalforsvarspliktige vara skyl-
dig att fullgöra grundutbildningen trots att han inte inkallats inom den
tid som anges i paragrafen. Ett sådant skäl kan vara att han har hållit
sig undan från mönstringen och därför inte har kunnat mönstras i till-
räckligt god tid för att kunna inkallas före utgången av det kalenderår
då han fyller 24 år.
Paragrafen behandlar den speciella situation som kan uppkomma om en
svensk man också har medborgarskap i en annan stat, där han är skyl-
dig att fullgöra militär tjänstgöring. Sverige är anslutet till en konven-
tion sluten i Strasbourg den 6 maj 1963 om begränsning av fall av
flerfeldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfel-
digt medborgarskap (SO 1969:24). Av en bestämmelse i konventionens
artikel 6 följer att en totalförsvarspliktig med flerfeldigt medborgarskap,
innan han uppnår 19 års ålder, har rätt att välja att fullgöra sina militära
förpliktelser i en annan stat som han också är medborgare i, om tjänst-
göringen där med avseende på längd och effektivitet är åtminstone lik-
värdig med den som han skulle ha fullgjort i Sverige. I ett sådant fall är
han inte skyldig att fullgöra värnplikt i Sverige. Sveriges åtagande enligt
konventionen kommer till uttryck genom denna bestämmelse. I bestäm-
melsen likställs totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt med en längre
grundutbildning än 60 dagar med dem som fullgör värnplikt.
En förutsättning för att den totalforsvarspliktige inte skall vara skyldig
att fullgöra värnplikt eller den längre civilplikten i Sverige är emellertid
också att det står klart att han kommer att fullgöra tjänstgöringen i den
andra staten. Utredningen om detta kan bestå i att han hos Totalförsva-
rets pliktverk skriftligen intygar sitt val och att det klarläggs att tjänst-
göringen kommer att utkrävas av honom i den andra staten.
Av rättviseskäl begränsas den totalförsvarspliktiges valrätt inte till de
västeuropeiska länder som är bundna av 1963 års konvention. Även om
den totalforsvarspliktige uppfyller samma krav i förhållande till en
annan stat och på motsvarande sätt väljer att fullgöra militärtjänstgöring
for den staten, är han alltså inte skyldig att fullgöra värnplikt eller den
längre civilplikten i Sverige.
Skyldighet att i Sverige fullgöra värnplikt eller civilplikt som omfettar
en längre grundutbildning än 60 dagar föreligger naturligtvis inte heller
om en totalförsvarspliktig med flerfeldigt medborgarskap har fullgjort
den militära tjänstgöringen i den andra staten innan han påböljar tjänst-
göringen i Sverige. Därigenom omfettas även de fell av rätt att slippa 178
fullgöra militärtjänstgöring som avses i den militärtjänstgöringsöverens-
kommelse som Sverige 1959 har träffat med Argentina och som innebär Prop. 1994/95:6
att om någon med medborgarskap i de två staterna genom intyg styrker
att han har fullgjort militärtjänstgöring i Argentina i fredstid, skall han
vara befriad från sådan tjänstgöring i Sverige.
Repetitionsutbildning
I paragrafen anges det högsta antal tjänstgöringsdagar som får tas ut av
en totalförsvarspliktig i form av repetitionsutbildning under hela den tid
som han eller hon är underkastad totalförsvarsplikt. I detta antal ingår
de dagar som i dagens system betecknas inryckningsdag och utryck-
ningsdag.
Bestämmelsen gäller för värnplikt och för civilplikt oavsett längden av
grundutbildningen. Den täcker in behovet av att genomföra repetitions-
utbildningen i de mest kvalificerade befattningarna. För de allra flesta
totalförsvarspliktiga, särskilt för dem inom det civila försvaret, kommer
repetitionsutbildningen i praktiken att bli betydligt kortare än det högsta
antal dagar som anges i paragrafen. Till skydd för den enskilde total-
försvarspliktige anges i 5 § ytterligare en begränsning i skyldigheten att
fullgöra repetitionsutbildning. I 6 § finns den begränsningen att ingen
totalförsvarspliktig skall vara skyldig att under sin livstid genomgå
grundutbildning och repetitionsutbildning under längre tid än samman-
lagt 700 dagar.
Paragrafen innehåller en begränsning i skyldigheten för totalförsvars-
pliktiga att fullgöra repetitionsutbildning.
Bestämmelsen gäller oavsett om repetitionsutbildningen fullgörs som
värnplikt eller civilplikt. Genom bestämmelsen begränsas antalet tjänst-
göringsdagar och utbildningstillfallen som får tas ut av en totalförsvars-
pliktig under ett och samma kalenderår. Innebörden är att totalförsvars-
pliktiga kan tas i anspråk for repetitionsutbildning på ett mer flexibelt
sätt än enligt den nuvarande vämpliktslagen.
Enligt huvudregeln i bestämmelsen är en totalförsvarspliktig inte
skyldig att under ett och samma kalenderår fullgöra repetitionsutbild-
ning vid mer än två tillfallen och med mer än sammanlagt 34 dagar.
Undantag från denna begränsningsnegel får göras, om det finns särskilda
skäl att genomföra repetitionsutbildning i större omfattning. Det kan
gälla totalförsvarspliktiga som med hänsyn till den materiel som de skall
hantera måste övas oftare eller som måste öva mobilisering. Om denna
möjlighet till undantag från huvudregeln utnyttjas, är det emellertid sär-
skilt viktigt att hänsyn tas till den enskilde så att ian språktagande t inte
blir oskäligt betungande för honom eller henne.
179
Längsta tillåtna utbildningstid
Av denna paragraf framgår att ingen på grund av totalförsvarsplikten är
skyldig att genomgå utbildning under mer än 700 dagar. Detta högsta
antal tjänstgöringsdagar avser all utbildning - grundutbildning och
repetitionsutbildning - som sker som värnplikt eller civilplikt. Bestäm-
melsen syftar till att förhindra att någon först tas i anspråk för en lång
vämpliktsutbildning och därefter skrivs in för civilplikt med en omfet-
tande tjänstgöringsskyldighet. Syftet är också att förhindra att den sam-
manlagda tiden for grundutbildning och repetitionsutbildning inom väm-
pliktssystemet blir orimligt lång för den enskilde.
Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring
I paragrafen behandlas krigstjänstgöringen. Inkallelse till krigstjänst-
göring får ske endast om höjd, dvs. skärpt eller högsta, beredskap enligt
lagen om höjd beredskap råder i den del av totalförsvaret där tjänstgö-
ringen skall fullgöras. Enligt lagen råder högsta beredskap om Sverige
är i krig. Ar Sverige i krigsfara eller råder det utomordentliga förhål-
landen på grund av att det är krig utanför Sveriges gränser eller på
grund av att Sverige har varit i krig eller krigsfera får enligt lagen
regeringen besluta om höjd beredskap. Vad som utgör krig eller krigs-
fera finns inte definierat i författningstext utan feller i sista hand tillbaka
på en bedömning av regeringen (jfr Holmberg-Stjemquist, Grundlagar-
na (1980) s. 360-363 och 421 med hänvisningar).
Krigstjänstgöringen är inte tidsbegränsad på annat sätt än att den
upphör när regeringen enligt 9 § andra stycket beslutar att den skall
upphöra.
Enligt första stycket får regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga
som har krigsplacerats skall fullgöra beredskapstjänstgöring, om sådan
tjänstgöring behövs för Sveriges försvarsberedskap utan att det råder
höjd beredskap. Beredskapstjänstgöringen kan bli aktuell för att en
erforderlig beredskap skall kunna upprätthållas också i fredstid, t.ex.
om grundutbildningskontingenten innehåller för få totalförsvarspliktiga
med tillräcklig utbildning och den disponibla kontingenten och antalet
totalförsvarspliktiga under repetitionsutbildning är otillräcklig. Med
beredskapstjänstgöring avses inte sådan tjänstgöring för insatsberedska-
pen som normalt fullgörs inom ramen för de totalförsvarspliktigas
grundutbildning och repetitionsutbildning. Regeringen kan besluta om
beredskapstjänstgöring i direkt anslutning till krigstjänstgöring, om
förutsättningarna för krigstjänstgöringen inte längre föreligger.
Prop. 1994/95:6
180
Varje totalförsvarspliktig är enligt andra stycket skyldig att fullgöra Prop. 1994/95:6
beredskapstjänstgöring under sammanlagt högst 180 tjänstgöringsdagar
under den tid då han eller hon är skyldig att fullgöra värnplikt eller
civilplikt. Dessa tjänstgöringsdagar får tas i anspråk vid flera olika till-
fallen.
Inkallelse av totalförsvarspliktiga till beredskapstjänstgöring och krigs-
tjänstgöring kan inte beslutas av någon annan än regeringen. Regering-
ens beslut skall ange både att totalförsvarspliktiga skall kallas in till
sådan tjänstgöring och det antal totalförsvarspliktiga som omfattas av
beslutet. Regeringen skall även besluta när beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring skall upphöra.
Skyldigheter under tjänstgöringen
Genom bestämmelsen i denna paragraf preciseras de inskränkningar
som myndigheter och andra organ inom totalförsvaret får göra i en
enskild totalforsvarspliktigs personliga förhållanden under den tid då
han eller hon är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Eftersom
inskränkningarna innebär att en totalforsvarspliktigs rätt enligt 2 kap. 8
§ RF att fritt förflytta sig inom riket och att lämna detta begränsas,
skall bestämmelsen vara motiverad av ändamål som anges i 2 kap. 12 §
RF.
De inskränkningar som avses i första stycket kan ta sig uttryck i order
från förmän eller arbetsledare till den som tjänstgör eller som mer
generellt utformade tjänstgöringsföreskrifter. Det som regleras genom
bestämmelsen är gränserna for vad sådana order och föreskrifter får in-
nehålla.
Avgörande för om en inskränkning får göras är alltså om det är moti-
verat av hänsyn till den verksamhet som bedrivs vid det förband eller
det verksamhetsställe där tjänstgöringen fullgörs. Skäl till inskränkning-
ar kan föreligga, om det behövs for utbildningen av totalförsvarsplikti-
ga. Men även åtgärder som mer allmänt syftar till att verksamheten
skall kunna bedrivas i säkra och ordnade former utgör sådant skäl.
Upprätthållandet av den allmänna ordningen och säkerheten är alltså
exempel på skäl som motiverar inskränkningar.
Inskränkningarna får innebära att en totalforsvarspliktigs rätt att fritt
förflytta sig inom Sverige och att resa utomlands begränsas. Aven andra
inskränkningar i de personliga förhållandena kan komma i fråga. Det
kan röra sig om skyldighet att bära uniform, vara förlagd på visst sätt, 181
iaktta vissa ordningsregler vid en förläggning och uppföra sig enligt
vissa normer. Inskränkningarna kan avse skyldigheter under såväl tjäns- Prop. 1994/95:6
tetid som fritid. Det ligger emellertid i sakens natur att de krav som
verksamheten ställer på totalförsvarspliktiga under fritid i allmänhet är
mer uttunnade och kan vara beroende av om uniform bärs och om de
totalförsvarspliktiga befinner sig på t.ex. ett militärt område eller inte.
Av andra stycket följer att den som fullgör värnplikt eller civilplikt är
skyldig att genomgå sådana medicinska och psykologiska undersökning-
ar som krävs för att utreda hans eller hennes fysiska och psykiska pres-
tationsförmåga. Syftet med bestämmelsen är att de myndigheter där
totalförsvarspliktiga tjänstgör under tjänstgöringstiden skall kunna hålla
sig informerade om en totalforsvarspliktigs förmåga att tjänstgöra inom
totalförsvaret. Med hänsyn till att de totalförsvarspliktiga kommer att
tjänstgöra hos olika myndigheter eller i vissa fall över huvud taget inte
hos någon myndighet har bestämmelsen utformats så att Totalförsvarets
pliktverk har huvudansvaret för beslut i dessa frågor. Verket skall dock
kunna delegera beslutsrätten till andra statliga myndigheter. I sak in-
nebär den att en totalförsvarspliktig även under tjänstgöringen är skyldig
att underkasta sig samma undersökningar som vid en mönstring. Den
ger dock inte myndigheterna rätt att påtvinga honom eller henne andra
kroppsliga ingrepp som avses i 2 kap. 7 § RF än sådana som är motive-
rade av behovet av att utreda och bedöma förutsättningarna att tjänst-
göra inom totalförsvaret. Bestämmelsen ger myndigheterna rätt att i
sådant syfte ta blodprov av en totalförsvarspliktig men däremot inte att
mot hans eller hennes vilja genomföra vaccineringar.
2 §
Bestämmelserna i denna paragraf har utan ändring i sak överförts från
32 § vämpliktslagen och innebär för de totalförsvarspliktiga som skall
fullgöra civilplikt en precisering. Bestämmelsen omfattar all den tid
under vilken en totalförsvarspliktig är tjänstgöringsskyldig, alltså även
fritid och annan tid då han eller hon inte är i tjänst. Frågan hur långt
lydnadsplikten sträcker sig är inte helt lätt att besvara. Klart är att en
totalförsvarspliktig i vissa befattningar kan vara skyldig att bruka vapen
mot en fiende med avsikt att döda denne. Han eller hon har dock en
oinskränkt rätt att vägra delta i handlingar som förbjuds enligt folkrätt-
ens regler.
Utbildningen
3 §
I paragrafen anges syftet med grundutbildningen och repetitionsutbild-
ningen. Grundutbildningen syftar till att ge de totalförsvarspliktiga en
sådan grundläggande utbildning att de kan fullgöra de uppgifter som det
förband eller den organisation där de tjänstgör kan komma att ställas
inför i krig. Utbildningens praktiska och teoretiska innehåll skall styras
av detta mål. I paragrafens första stycke har detta uttryckts så att grund-
182
utbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften Prop. 1994/95:6
kräver. Om man bortser från bestämmelsen i paragrafens tredje stycke,
anger inte lagen något om utbildningens närmare innehåll eller dess
uppdelning i olika faser såsom t.ex. allmänmilitär utbildning, befatt-
ningsutbildning och förbandsutbildning. Regeringen och myndigheterna
har här ett stort utrymme att inom tillgängliga resursramar anpassa
omfattningen och inriktningen av grundutbildningen efter skiftande
behov och resurser. Av bestämmelsen följer emellertid att statsmakterna
är skyldiga att ge vaije totalförsvarspliktig en sådan grundläggande ut-
bildning att han eller hon kan fullgöra de uppgifter som kommer att
krävas av honom eller henne under tjänstgöring i krig.
Under repetitionsutbildningen övas totalförsvarspliktiga i sina krigsbe-
fettningar. Syftet med repetitionsutbildningen är att befästa och utveckla
skickligheten för krigsuppgiften. Andra stycket innehåller en bestäm-
melse med detta innehåll.
För att oklarhet inte skall föreligga om att totalförsvarspliktiga är
skyldiga att även under utbildningen fullgöra beredskapstjänst har i
paragrafens tredje stycke angetts att i grundutbildningen och repetitions-
utbildningen även ingår uppgifter som syftar till att upprätthålla Sveri-
ges försvarsberedskap. Bestämmelsen tar i första hand sikte på totalför-
svarspliktiga som fullgör värnplikt. Sådana totalförsvarspliktiga som
fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning får alltså som ett led
i sin tillämpade utbildning beordras att utföra uppgifter som ankommer
på ett beredskapsfÖrband. Sådana uppgifter kan omfatta ingripanden
enligt förordningen (1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid
kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m.
Härigenom ges Försvarsmakten möjlighet att ta i anspråk totalförsvars-
pliktiga för att upprätthålla den beredskap som behövs,i fredstid.
Av första stycket följer att det för vaije befättning eller typ av befättning
i såväl Försvarsmakten som det civila försvaret till vilken totalförsvar-
spliktiga grundutbildas skall fästställas en grundutbildningstid. Härige-
nom skapas en anknytning mellan befättningen som anges i inskriv-
ningsbeslutet och det antal dagar under vilka skyldighet föreligger att
genomgå grundutbildning. Genom denna ordning kommer rättssäker-
hetsgarantiema avseende längden av den tid som en enskild är tvungen
att tjänstgöra att väsentligen vara kopplade till inskrivningsforfärandet
och möjligheterna att få inskrivningsbeslutet och senare ändringar av
detta överprövade. Innehållet i grundutbildningen preciseras genom in-
skrivningsbeslutet och eventuellt senare beslutade ändringar av detta be-
slut. Att en ändring i ett inskrivningsbeslut som medför en längre grun-
dutbildningstid kräver den totalförsvarspliktiges medgivande framgår av
bestämmelsen i 3 kap. 9 § andra stycket.
Enligt andra stycket skall grundutbildningen som regel genomföras i
en följd, om det inte for vissa befettningar finns särskilda skäl att ge- 183
nomföra den i omgångar. Det får ankomma på regeringen att i verkstäl-
lighetsföreskrifter ange de befattningar for vilka en uppdelningen av Prop. 1994/95:6
grundutbildningen får förekomma eller överlämna detta åt en myndig-
het. Möjligheten till en sådan uppdelning bör tillämpas restriktivt.
I paragrafen har allmänt angetts de kriterier som skall vara vägledande
för uttaget av repetitionsutbildningsdagar. Den sammanlagda repetitions-
utbildningen för vaije totalförsvarspliktig bör bestämmas av såväl krigs-
uppgiften som behovet att öva det förband eller den funktion där krigs-
uppgiften skall fullgöras, dvs. där de totalförsvarspliktiga är krigspla-
cerade.
Inkallelse
Av paragrafens första stycke framgår att som regel endast Totalförsva-
rets pliktverk får aktualisera skyldigheten för en enskild att fullgöra
värnplikt eller civilplikt. Det sker genom att verket inkallar den som är
totalförsvarspliktig till tjänstgöring. Avsikten är inte att verket skall be-
stämma vilka totalförsvarspliktiga som skall kallas in eller när detta
skall ske. Sådana ställningstaganden skall i stället göras av Försvars-
makten och de myndigheter och andra organ inom det civila försvaret
som ansvarar för verksamheter inom vilka totalförsvarspliktiga tjänst-
gör. Verkets uppgift blir endast att verkställa myndigheternas beställ-
ningar genom att sända ut inkallelser och se till att dessa kommer de to-
talförsvarspliktiga till del. Inkallelse till krigstjänstgöring bör därutöver
kunna ske på sätt som regeringen förordnar.
Inkallelse till utbildning skall delges den som inkallas personligen
enligt delgivningslagen. Inkallelse till krigstjänstgöring och beredskaps-
tjänstgöring kan därutöver få delges på annat sätt, t.ex. genom bered-
skapslarm eller genom radio och TV.
I andra stycket stadgas till skydd for den enskilde att en inkallelse till
utbildning som regel skall utfärdas i god tid. Erfarenheten visar också
att inkallelser som sker med kort varsel ofta leder till sådana svårigheter
för den inkallade att han eller hon inte sällan beviljas uppskov med
tjänstgöringen. En strävan bör därför vara att inkallelserna utfärdas i så
god tid som möjligt före inställelsedagen. En inkallelse till utbildning
bör utfärdas cirka sex månader - och i vart fall inte senare än en månad
- före inställelsen. Om en sådan inkallelse måste återkallas, bör det inte
ske senare än tre månader för inställelsedagen. Undantag härifrån får
naturligtvis göras, om den som skall tjänstgöra samtycker till att inställa
sig med kortare varsel eller accepterar en återkallelse en kortare tid före
tjänstgöringens böijan. Men det kan också i vissa situationer föreligga
andra särskilda omständigheter som bör föranleda att en kortare tid
mellan inkallelsen och tjänstgöringens början kan godtas. En sådan om-
ständighet kan vara att det ingår som ett övningsmoment att inställelsen
184
sker med kort varsel. Huvudregeln om att en inkallelse till utbildning Prop. 1994/95:6
skall utfärdas i god tid får därför frångås, om det finns särskilda skäl.
Enligt bestämmelsen är en totalförsvarspliktig skyldig att inställa sig till
tjänstgöring enligt inkallelsen och snarast anmäla eventuellt hinder att
inställa sig till Totalförsvarets pliktverk. I sak innebär regleringen i
denna del två förändringar i förhållande till vad som nu gäller för värn-
pliktiga. Ä ena sidan utvidgas anmälningsskyldigheten något och å
andra sidan slopas straffsanktionen för underlåtenheten att anmäla laga
förfall. Ändringarna motsvarar dem som har redogjorts för i anslutning
till 2 kap. 5 § för motsvarande situation vid mönstring och personlig in-
ställelse till annan utredning.
Uppskov
I paragrafen behandlas frågor om uppskov med grundutbildningen och
repetitionsutbildningen. Det ligger i sakens natur att uppskov inte kan
beviljas med krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring. Behovet av
ledighet vid sådan tjänstgöring får tillgodoses genom tjänstledighet
enligt särskilda föreskrifter.
Bestämmelsen motsvarar i sak 22 § kungörelsen (1969:380) om värn-
pliktigas tjänstgöring m.m. (tjänstgöringskungörelsen), om anstånd, som
enligt 15 § förordningen (1977:577) om grundutbildning och övning
inom civilförsvaret också gäller för den som är inskriven i civilförsvars-
organisationen. Ändringarna i bestämmelsen i första stycket första punk-
ten är i övrigt av enbart språklig art.
I första stycket andra punkten har tagits in en bestämmelse som när-
mast motsvarar bestämmelsen i 4 § andra stycket vämpliktslagen om
befrielse för viss tid på grund av tillfälligt nedsatt prestationsförmåga.
Uppskov enligt denna punkt liksom enligt första punkten förutsätter att
inkallelse har utfärdats. Om den tillfälliga nedsättningen av prestations-
förmågan visar sig redan vid mönstringen, bör detta leda till att inkal-
lelsen uppskjuts till en tidpunkt då hindret för tjänstgöring har fallit
bort. Det är vidare en förutsättning för uppskov att den totalförsvars-
pliktige ansöker om uppskov. Om någon ansökan inte görs, är den som
har kallats in skyldig att inställa sig enligt kallelsen, om detta är möj-
ligt. För en totalförsvarspliktig som har inställt sig till utbildning i
motsvarande situation avgör bestämmelsen i 12 § 2 frågan om utbild-
ningen skall fortsätta eller avbrytas.
Sedan ett uppskov har beslutats bör frågan om den fortsatta tjänst-
göringen bedömas på nytt inom en inte alltför lång tid. Enligt bestäm-
melsen i andra stycket får ett uppskov därför inte beslutas för längre tid
än ett år i sänder räknat från inställelsedagen. När denna tid har gått ut
185
ankommer det på Totalförsvarets pliktverk att på nytt ta ställning till Prop. 1994/95:6
den framtida tjänstgöringsskyldigheten.
Eftersom en totalförsvarspliktig som regel skall inkallas till grundut-
bildning som är längre än 60 dagar före utgången av det kalenderår när
han fyller 24 år, skall uppskov med sådan utbildning normalt inte be-
viljas för tiden därefter.
9§
Tjänstgöring som inte är förenad med vapenbruk är i det nya systemet
ett normalt alternativ till annan tjänstgöring. Det innebär att en total-
försvarspliktig som redan vid mönstringen ger till känna att han har en
sådan allvarlig personlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan
som är oförenlig med en viss tjänstgöring som regel inte skall skrivas in
mot en befattning som förutsätter sådan tjänstgöring. Detta har kom-
menterats närmare i anslutning till bestämmelserna om rätten att vara
vapenfri i 3 kap. 16 - 22 §§.
Bestämmelsen i denna paragraf reglerar vad som gäller för en total-
försvarspliktig som ansöker om att vara vapenfri sedan han eller hon
har kallats in till grundutbildning eller repetitionsutbildning. I 13 §
första stycket 1 och andra stycket finns motsvarande bestämmelse for
det fallet att ansökningen görs sedan tjänstgöringen har påbörjats.
Enligt första stycket skall en totalförsvarspliktig som huvudregel
beviljas uppskov med utbildningen, om han eller hon efter inkallelsen
men innan utbildningen har påbörjats ansöker om att vara vapenfri. En
förutsättning för detta är självfallet att den tjänstgöring som inkallelsen
avser är förenad med bruk av vapen. Uppskovet skall beviljas för tiden
till dess ansökningen om rätt att vara vapenfri har prövats slutligt. En
ansökan om rätt att vara vapenfri som görs under denna tid skall anses
innefatta en ansökan om uppskov.
Uppskov skall inte beviljas, om särskilda skäl talar mot detta. Sådana
skäl föreligger som regel vid inkallelse till krigstjänstgöring och bered-
skapstjänstgöring. Vid inkallelse for utbildning kan ett sådant skäl vara
att sökanden tidigare har gjort en ansökan om rätt att vara vapenfri. Ut-
bildningen skall då som regel påbörjas enligt kallelsen och genomföras
med den inskränkning som följer av andra stycket. Det gäller oavsett
om den tidigare ansökningen avslogs eller inte ledde fram till något be-
slut, t.ex. för att den återkallades. Även i vissa andra situationer kan
särskilda skäl föranleda att utbildningen skall påbörjas oaktat att en
ansökan gjorts om rätt att vara vapenfri. En sådan situation kan före-
ligga, om det är fråga om en ansökan som inte är allvarligt menad,
t.ex. därför att den är gjord enbart for att få uppskov.
I andra stycket finns en bestämmelse som tar sikte på det fallet att den
som ansöker om rätt att vara vapenfri skall påbörja sin tjänstgöring
eftersom uppskov enligt första stycket inte har beviljats. Enligt bestäm-
melsen, som överensstämmer med vad som i dag gäller för värnpliktiga
i motsvarande situation, får den som har gjort ansökan inte övas i bruk
av vapen eller beordras att bära vapen eller ammunition. Att han eller
186
hon inte får tillgodoräkna sig tid med sådan tjänstgöring som fullgjord Prop. 1994/95:6
utbildning framgår av 18 §.
I paragrafen behandlas frågan om vem som får besluta om uppskov.
Enligt 25 § tjänstgöringskungörelsen görs i dag en ansökan om anstånd
hos truppregistreringsmyndigheten. Uppskovsfrågoma skall avgöras av
Totalförsvarets pliktverk utan möjlighet för verket att delegera beslutan-
derätten till någon annan myndighet. En begäran om uppskov enligt 8 §
skall liksom i dag göras skriftligt samt ange de skäl som åberopas och
vara åtföljd av de skriftliga intyg och andra handlingar som åberopas.
Bestämmelser om detta kan dock regleras i förordning.
Enligt denna paragraf, som motsvarar bestämmelsen om anstånd i 20 §
tjänstgöringskungörelsen, skall en totalförsvarspliktig som fullgör vissa
uppdrag ha uppskov utan särskilt beslut. Uppskovet är begränsat till den
tid under vilken uppdraget fullgörs. Därefter är den som har innehaft ett
sådant uppdrag underkastad samma tjänstgöringsskyldighet som andra
totalförsvarspliktiga. Avsikten är att Totalförsvarets pliktverk skall få
uppgift om vilka personer som fullgör sådana uppdrag och att dessa
personer inte kallas in till värnplikt och civilplikt så länge uppdraget
varar.
Avbrott
Liksom enligt de nuvarande bestämmelserna i vämpliktslagen om be-
frielse för viss tid och anstånd och om hemförlovning i tjänstgö-
ringskungörelsen bör det vara möjligt att avbryta grundutbildningen och
repetitionsutbildningen under vissa förutsättningar.
Paragrafen gäller för såväl värnplikt som civilplikt. Den är inte till-
ämplig på krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.
I första punkten behandlas avbrott på grund av frånvaro från tjänsten.
Utbildningen skall avbrytas, om en totalförsvarspliktig har varit frånvar-
ande från tjänsten under en så lång tid att utbildningsmålet inte kommer
att nås. Skälet till frånvaron kan vara sjukdom eller skada som åsamkats
i tjänsten eller under fritid. Bestämmelsen omfattar emellertid också
olovlig frånvaro av en totalförsvarspliktig som inte inställer sig till
tjänstgöring eller som avviker från denna.
Enligt andra punkten skall utbildningen avbrytas, om en totalförsvars-
pliktig insjuknar eller skadar sig under utbildningen och sjukdomen eller
skadan kan antas komma att leda till en så lång frånvaro att utbildnings-
målet inte kommer att nås.
187
I motsats till vad som i dag gäller för värnpliktiga görs alltså inte Prop. 1994/95:6
någon skillnad mellan sjukdom och skada som kan antas vara orsakad
av tjänsten och sjukdom och skada som inte har ett sådant samband.
Enligt de nuvarande bestämmelserna har en värnpliktig som ådrar sig en
sjukdom eller skada i tjänsten rätt att fullgöra återstoden av tjänstgö-
ringen och får alltså inte utan eget medgivande hemförlovas. Han kom-
mer därigenom så länge tjänstgöringen pågår i åtnjutande av de för-
måner som gäller under denna och får också tillgodoräkna sig tiden som
fullgjord tjänstgöring. Enligt denna bestämmelse skall dock utbildningen
avbrytas även om sjukdomen eller skadan kan antas ha orsakats i tjäns-
ten. Även rätten for en totalförsvarspliktig att tillgodoräkna sig tjänstgö-
ringstid och att vid ett senare tillfälle få fullgöra utbildningen regleras
lika oavsett om sjukdomen eller skadan kan antas vara orsakad av tjäns-
ten eller inte. Bestämmelser om tillgodoräknande av tjänstgöringstid
finns i 17 §.
I lagtexten har inte närmare preciserats längden av den tid som från-
varon skall ha varat eller antas komma att vara för att föranleda avbrott
i tjänstgöringen. Bestämmelser om detta kommer att regleras i förord-
ning såvitt gäller grundutbildning om mer än 60 dagar. I fråga om
kortare grundutbildningar och repetitionsutbildning kommer det inte att
gå att generellt sätta någon tidsgräns. Det får i det enskilda fallet av-
göras hur lång frånvaro som kan godtas utan att utbildningsmålet går
förlorat.
Paragrafen reglerar avbrott i värnplikt och »civilplikt i andra fall än som
avses i 12 §.
Enligt första stycket första punkten skall liksom i dag en totalförsvars-
pliktigs tjänstgöring som huvudregel avbrytas när han eller hon ansöker
om rätt att vara vapenfri, om utbildningen är förenad med bruk av
vapen. Om det finns särskilda skäl skall tjänstgöringen dock fortsätta
trots ansökningen. Vad som kan vara sådana särskilda skäl har berörts i
anslutning till 9 §. Särskilda skäl att inte avbryta tjänstgöringen förelig-
ger därutöver normalt vid krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring.
En totalförsvarspliktig som först under sådan tjänstgöring ansöker om
rätt att vara vapenfri skall därför som regel inte medges avbrott med sin
tjänstgöring.
Enligt första stycket andra punkten skall tjänstgöringen vidare avbry-
tas om en totalförsvarspliktig vägrar eller underlåter att fullgöra sina
skyldigheter under tjänstgöringen. Detta överensstämmer med dagens
ordning.
I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelsen i 9 § andra
stycket för det fallet att den som ansöker om att få vara vapenfri skall
fortsätta sin tjänstgöring.
188
Avbrott skall också göras i en totalforsvarspliktigs grundutbildning eller
repetitionsutbildning, om han eller hon har sådana skäl för detta som
anges i 8 § första stycket 1 och ansöker om att utbildningen skall avbry-
tas. Detta motsvarar vad som gäller i dag enligt bestämmelserna om
anstånd, vilka är tillämpliga även på tjänstgöring som har påbörjats.
Ärenden om avbrott i utbildningen skall avgöras av Totalförsvarets
pliktverk eller en myndighet som Totalförsvarets pliktverk bestämmer.
Paragrafen öppnar möjlighet för verket att överlåta beslutanderätten i
dessa frågor till olika myndigheter inom det civila försvaret där totalför-
svarspliktiga tjänstgör. Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid hand-
läggas av Totalförsvarets pliktverk.
Grundutbildningen sker i dag i stor omfattning av personal och med
materiel som i krig behöver tas i anspråk i totalförsvarets krigsansträng-
ningar. Om Sveriges försvarsberedskap höjs, kan det därför bli nödvän-
digt att avbryta den pågående utbildningen av totalförsvarspliktiga som
fullgör värnplikt eller civilplikt. Regeringen har därför enligt denna
bestämmelse getts möjlighet att avbryta grundutbildningen för totalför-
svarspliktiga, om utbildningsorganisationens resurser behövs för att höja
Sveriges försvarsberedskap. Motsvarande behov finns inte när det gäller
repetitionsutbildningen.
Tillgodoräknande av tjänstgöringstid
I första stycket regleras vad som gäller i fråga om tillgodoräknande av
tjänstgöringstid, om en totalforsvarspliktigs grundutbildning har avbru-
tits.
I överensstämmelse med vad som i dag gäller for värnpliktiga bör en
totalförsvarspliktig såsom fullgjord grundutbildning inte få tillgodoräkna
sig någon tjänstgöringstid, om grundutbildningen avbryts innan han eller
hon har tjänstgjort en viss minsta del av hela grundutbildningstiden.
Enligt 39 § tjänstgöringskungörelsen skall tjänstgöringen ha uppgått till
minst en tiondel av inkallelsetiden för att den tjänstgöringsskyldige skall
ha rätt att få tillgodoräkna sig de fullgjorda tjänstgöringsdagama. I
denna bestämmelse regleras i stället frågan uttryckt i en minsta tid - 40
dagar - vilket motsvarar den allmänmilitära delen av grundutbildningen
inom vämpliktssystemet. Endast den som har fullgjort minst 40 tjänst-
göringsdagar får tillgodoräkna sig tiden före avbrottet som fullgjord
189
grundutbildning. Bestämmelsen är tillämplig vid såväl värnplikt som ci- Prop. 1994/95:6
vilplikt.
Om avbrottet sker sedan en totalförsvarspliktig har fullgjort 40 tjänst-
göringsdagar, får han eller hon tillgodoräkna sig dagarna före avbrottet
med ett undantag, nämligen de dagar då tjänstgöring inte fullgjorts på
grund av frånvaro. I andra -jjärde meningarna regleras det fallet att en
totalforsvarspliktigs grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar
har fullgjorts och det enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund av
sjukdom eller skada. Det är därvid utan betydelse om sjukdomen eller
skadan har åsamkats i tjänsten eller på fritiden. I dessa fall är den som
har avbrutit grundutbildningen inte skyldig att fullgöra någon ytterligare
sådan utbildning. Om han eller hon av någon anledning vill fullgöra yt-
terligare grundutbildning, finns emellertid en rätt att få bli inkallad på
nytt. I sådant fall får Totalförsvarets pliktverk med hänsyn till omstän-
digheterna i det enskilda fallet bestämma i vilken utsträckning den
tidigare tjänstgöringen skall tillgodoräknas. Om anledningen till frånva-
ron helt eller till någon del är en annan än sjukdom eller skada, kvarstår
skyldigheten att fullgöra återstoden av tjänstgöringstiden. Det är alltså
endast om skälet till avbrottet uteslutande är att hänföra till den inkalla-
des sjukdom eller skada som grundutbildningen skall anses helt full-
gjord.
Enligt andra stycket får en totalförsvarspliktig inte tillgodoräkna sig
någon annan utbildning som avbryts än grundutbildning som har full-
gjorts under minst 40 tiänstgöringsdagar.
18 §
Enligt paragrafen får en totalförsvarspliktig inte tillgodoräkna sig tjänst-
göring som fullgjorts enligt 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket.
Det överensstämmer med vad som gäller i dag.
Bemyndiganden
19 §
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen och, efter be-
myndigande av regeringen, en myndighet att överlämna åt enskilda
rättssubjekt att meddela beslut i enskilda ärenden som rör ledighet och
förmåner for totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt. Eftersom såda-
na beslut innefattar myndighetsutövning mot enskilda skall bemyndigan-
det ske med stöd av lag. Handläggningen av ärendena bör ske med til-
lämpning av de regler om offentlighet som gäller hos myndigheter och
besluten bör kunna överklagas. Bestämmelsen överensstämmer med vad
som gäller i dag i fråga om dem som fullgör vapenfri tjänst.
190
6 kap. Den allmänna tjänsteplikten
1 paragrafen behandlas de grundläggande förutsättningarna for att en
totalförsvarspliktig skall vara skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt.
En totalförsvarspliktig är skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt endast
om höjd, dvs. skärpt eller högsta, beredskap enligt lagen om höjd be-
redskap råder i den del av totalförsvaret där tjänstgöringen skall fullgö-
ras. Frågan om när sådan beredskap råder har behandlats i anslutning
till 4 kap. 7 §. Bestämmelsen innebär en utvidgning av tillämpningsom-
rådet jämfört med vad som gäller i dag. Enligt den nuvarande lagstift-
ningen kan förordnande om allmän tjänsteplikt och tjänsteförlängning
komma i fråga endast i krig och vid krigsfara. Bestämmelsen möjliggör
att det kan föreskrivas om allmän tjänsteplikt också om det råder utom-
ordentliga förhållanden i Sverige på grund av att det är krig utanför
Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.
Enligt bestämmelsen saknar det betydelse för möjligheten att ta i
anspråk en totalförsvarspliktig med allmän tjänsteplikt om han eller hon
är anställd hos staten eller hos någon annan.
Utöver att höjd beredskap råder krävs liksom enligt den nuvarande
lagstiftningen att regeringen har föreskrivit att totalförsvarspliktiga skall
fullgöra allmän tjänsteplikt. Föreskriften kan vara begränsad till en viss
del av Sverige eller till någon särskild verksamhet. Förutsättningen för
en föreskrift enligt paragrafen är att regeringen finner att allmän tjän-
steplikt är nödvändig för att verksamhet som är av särskild vikt för to-
talförsvaret skall kunna upprätthållas.
Iförsta stycket anges vad som innefettas i den allmänna tjänsteplikten.
Enligt första punkten kan liksom i dag allmän tjänsteplikt fullgöras
genom att en totalförsvarspliktig kvarstår i sin anställning. I detta ligger
att han eller hon är skyldig att utföra arbete enligt anställningsavtalet.
Därutöver omfattar bestämmelsen fysiska personer som innehar uppdrag
av olika slag utan att vara anställda. De blir underkastade den allmänna
tjänsteplikten så länge uppdraget fullgörs. Såväl förtroendeuppdrag av
olika slag som uppdrag i affärsförhållanden avses. Skyldigheten att full-
göra ett affärsuppdrag innebär att det skall slutföras i enlighet med avta-
let. Ett beslut om allmän tjänsteplikt kan meddelas ända till dess anställ-
ningen - eventuellt efter en uppsägningstid - har upphört. Bestämmel-
sen är avsedd att även täcka in det förbud som i dag gäller för en ar-
betstagare hos staten att lämna sin anställning utan särskilt tillstånd.
Genom den föreslagna bestämmelsen kommer därför i detta hänseende
samma regler att gälla för statligt anställda som för andra arbetstagare.
Jämfört med den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen om
offentlig anställning som fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att föras över
till den arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) - och som nu före-
Prop. 1994/95:6
191
slås ersättas med denna bestämmelse - medför detta att, om Sverige Prop. 1994/95:6
kommer i krig, skyldigheten för en statligt anställd att kvarstå i sin an-
ställning blir beroende av i vad mån regeringen enligt 1 § har föreskri-
vit att totalförsvarspliktiga skall fullgöra allmän tjänsteplikt.
Därutöver innebär andra punkten att den som har åtagit sig att tjänst-
göra under höjd beredskap skall vara skyldig att göra detta med allmän
tjänsteplikt. Att tjänstgöringen sker med allmän tjänsteplikt innebär att
den som omfattas av tjänstgöringsskyldigheten kan straffas inom ramen
för bestämmelsen i 10 kap. 3 §, om skyldigheterna enligt avtalet inte
fullgörs. För den som har förbundit sig att i krig tjänstgöra hos För-
svarsmakten och därigenom blir krigsman innebär detta inte någon för-
ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Den som har ingått ett
sådant avtal är redan enligt dagens regler underkastad samma straff-
ansvar för olovlig utevaro och lydnadsbrott m.m. som bl.a. värnplikti-
ga. Bestämmelsen får därför en självständig betydelse endast för den
som har avtalat om sådan tjänstgöring som inte medför status som
krigsman i krig, vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.
Enligt tredje punkten kan allmän tjänsteplikt även fullgöras genom att
den som är totalförsvarspliktig utför arbete som anvisas honom eller
henne av en myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen
motsvarar 9 § allmänna tjänstepliktslagen. Som framgår av bestämmels-
en i 1 kap. 3 § 2 får inte heller vid allmän tjänsteplikt arbetsuppgiften
vara mer krävande än vad kroppskrafterna och hälsotillståndet medger
för den som skall utföra uppgiften. Det vilar på såväl den som tar ut
totalförsvarspliktiga till uppgifter enligt denna punkt som den förman
eller annan chef som närmast beordrar någon att utföra en arbetsuppgift
att se till att denna inte går utöver vad som sålunda får utkrävas av den
som omfattas av totalförsvarsplikten. Allmän tjänsteplikt enligt denna
punkt ställer inga krav på utbildning eller träning för arbetsuppgiften.
Den kommer därför att bli aktuell främst när det gäller att uppbåda ar-
betskraft för enklare uppgifter.
Enligt andra stycket får arbete som fullgörs efter ett beslut enligt
första stycket 3 inte vara förenat med bruk av vapen mot annan. Tjänst-
göring som innefattar sådant vapenbruk bör endast fullgöras av den som
har genomgått nödvändig utbildning för att handha vapen.
Enligt bestämmelsen, som tar sikte på allmän tjänsteplikt enligt 2 §
första stycket 1, förutsätter ianspråktagandet att regeringen eller en
myndighet som regeringen har bestämt avgränsar hos vilka arbetsgivare
och uppdragsgivare tjänsteplikten skall fullgöras samt vilka arbetstagare
och uppdragstagare som berörs av beslutet. Detta kan avse t.ex. hela ar-
betsstyrkan vid en viss arbetsplats eller hos en viss arbetsgivare. Det
behöver i så fall inte vara preciserat till vissa personer. Om de personer
som skall tas i anspråk med allmän tjänsteplikt inte kan avgränsas på
något sådant sätt, måste vaije enskild person som omfattas av beslutet
namnges eller på annat sätt individualiseras.
192
Bestämmelsen reglerar inte konkurrensen mellan å ena sidan allmän Prop. 1994/95:6
tjänsteplikt och å andra sidan värnplikt och civilplikt. Frågor om sådan
konkurrens skall vara avgjorda genom krigsplaceringsförferandet.
Bestämmelsen reglerar att en totalförsvarspliktig skall få del av ett
beslut att fullgöra allmän tjänsteplikt. Sättet för hur detta skall gå till
kan variera. Det kan ske muntligen eller genom att ett skriftligt avfettat
beslut överlämnas till honom eller henne. Det kan också ske genom ex-
empelvis ett anslag på en arbetsplats eller på något annat lämpligt sätt.
För att en totalförsvarspliktig skall kunna tas i anspråk med allmän
tjänsteplikt är det en förutsättning att han eller hon har fått del av det
beslut varigenom ianspråktagandet skett. I sista hand avgörs frågan om
en totalförsvarspliktig har fått del av beslutet av en domstol i ett mål om
ansvar för brott mot totalförsvarsplikten.
Bestämmelsen i denna paragraf ersätter bestämmelsen i 21 § förvalt-
ningslagen om underrättelse av beslut. Innebörden av detta är att en
totalförsvarspliktig inte har rätt att få en skriftlig underrättelse om be-
slutet.
5 §
Paragrafen, som motsvarar 20 § i den nuvarande allmänna tjänsteplikts-
lagen, innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för arbetsgivare
m.fl. i frågor som har betydelse för tillämpningen av den allmänna
tjänsteplikten beträffande anställda och uppdragstagare. Bestämmelsen
innehåller däremot inte någon motsvarighet till den nuvarande skyldig-
heten att i sådant syfte personligen inställa sig hos en myndighet. Upp-
giftsskyldigheten får sanktioneras genom vitesföreläggande enligt be-
stämmelsen i 10 kap. 7 §.
6 §
Bestämmelsen möjliggör att det, liksom enligt de nuvarande bestämmel-
serna om allmän tjänsteplikt, i särskilda fell kan medges undantag från
skyldigheten att fullgöra allmän tjänsteplikt.
7 kap. Allmänna skyldigheter
1 §
I denna paragraf anges vissa skyldigheter som alltid gäller för totalför-
svarspliktiga och som således inte har något samband med fullgörande
av tjänstgöring. Bestämmelserna motsvarar närmast 34 och 35 §§ väm-
193
13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
pliktslagen och 79 § 3 mom. andra stycket civilförsvarslagen. Skyldig-
heterna är inte straffsanktionerade.
Första punkten syftar till att Totalförsvarets pliktverk skall kunna nå
totalförsvarspliktiga med postförsändelser inom rimlig tid. Av bestäm-
melsen följer att den som är totalförsvarspliktig skall underrätta verket
när han eller hon byter bostadsort. Detta sker i allmänhet utan någon
särskild åtgärd, om en begäran görs hos posten att få postförsändelser
eftersända till den nya adressen. Genom att den totalforsvarspliktige
anmäler sin nya adress hos posten får också i allmänhet kraven enligt
denna punkt anses ha blivit uppfyllda. När det gäller tillfällig bortovaro
från den ordinarie bostaden får kraven på en totalförsvarspliktig inte
ställas alltför högt. Han eller hon bör sålunda inte vara skyldig att ordna
eftersändning av sin post under en normal semesterresa om några veck-
or. Detta framgår av att försändelserna skall kunna nå honom eller hen-
ne inom rimlig tid och av bestämmelserna om att kallelser och inkallel-
ser skall sändas ut i god tid.
Bestämmelsen i andra punkten överensstämmer i stora drag med vad
som i dag gäller för värnpliktiga och civilforsvarspliktiga. Tillämpnings-
området är dock delvis ett annat. En totalförsvarspliktig är enligt be-
stämmelsen skyldig att på begäran bekräfta mottagandet av vissa hand-
lingar från myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner
och också skyldig att ta del av handlingarnas innehåll. Skyldigheten
gäller bara för kallelser till utredning, inkallelser till tjänstgöring och
beslut om krigsplacering. Bestämmelsen är tillämplig på dessa hand-
lingar oavsett hur de har överbringats. Bekräftelsen att handlingen har
mottagits skall ske på det sätt som begärs, t.ex. genom att ett under-
tecknat mottagningskvitto återsänds per post eller via telefax eller ge-
nom att mottagandet bekräftas vid ett telefonsamtal. Om en totalförsvar-
spliktig underlåter att kvittera ut en försändelse, kan myndigheten till-
gripa delgivning enligt bestämmelserna i delgivningslagen.
Enligt tredje punkten har en totalförsvarspliktig skyldighet att ta emot,
väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning
som rör tjänstgöringen även när tjänstgöringsskyldighet inte föreligger.
Det kan röra sig om handlingar som har betydelse som bevis för någon
särskild kompetens eller behörighet, t.ex. att föra ett fordon. ID-bricka
och tjänstgöringskort hör också hit. Den som är totalförsvarspliktig är
vidare skyldig att ta emot utrustning. Det kan vara fråga om materiel
som någon redan under ett inledande skede av en mobilisering behöver
ha tillgång till. Vapen och ammunition kan ingå i sådan utrustning. Om
en totalförsvarspliktig åsidosätter sina skyldigheter att vårda och åter-
lämna den anförtrodda egendomen, torde han eller hon i de flesta fall
göra sig skyldig till trolöshetsbrott enligt brottsbalken. Även skade-
ståndsskyldighet kan komma i fråga. För återfående av egendom som en
totalförsvarspliktig vägrar att återlämna kan handräckningsinstitutet
användas.
Prop. 1994/95:6
194
8 kap. Förmåner
Bestämmelserna motsvarar 17 och 33 §§ vämpliktslagen, 12 § 5 mom.
civilförsvarslagen och regleringen i förordningen (FFS 1986:37) om för-
måner till frivillig personal m.fl. om ersättning till frivillig personal
under beredskapstillstånd och i krig. De fastlägger att rätt till ersättning
föreligger och anger de olika ersättningsslagen.
Rätten till ersättning som en totalförsvarspliktig har när allmän tjäns-
teplikt fullgörs i en anställning eller ett uppdrag regleras inte. Avsikten
är att anställningen eller uppdraget i sådana fall skall löpa vidare med
den enda skillnaden att den som utför arbetet under allmän tjänsteplikt
vid straffansvar är förhindrad att lämna anställningen eller uppdraget.
Om särskilda villkor skulle ha avtalats för det fall att arbetet i en an-
ställning eller enligt ett uppdrag skall fullgöras med allmän tjänsteplikt,
skall de sålunda avtalade villkoren naturligtvis gälla.
Paragrafen reglerar rätten till förmåner och andra arbetsvillkor för en
totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § 3.
Av första stycket framgår att en totalförsvarspliktig som fullgör sådan
tjänstgöring har rätt till de villkor som annars gäller på arbetsmarkna-
den för liknande arbete, om överenskommelse inte har träffats om
någon annan ersättning. Om villkoren inte kan bestämmas enligt första
stycket har den som tjänstgjort enligt andra stycket rätt till ersättning
enligt vad som med hänsyn till samtliga omständigheter är skäligt. Vid
denna bedömning har naturligtvis arbetets art och omfattning liksom hur
det utförts betydelse.
Paragrafen innehåller en motsvarighet till 19 § första stycket i allmänna
tjänstepliktslagen. Enligt bestämmelsen svarar staten för fordringar på
lön och annan ersättning som en totalförsvarspliktig har till följd av
fullgjord allmän tjänsteplikt. Rätten till ersättning preskriberas, om en
ansökan om ersättning inte görs inom tre månader från dagen när ford-
ringen förföll till betalning.
Enligt bestämmelsen är den som tas i anspråk med allmän tjänsteplikt
på en annan ort än den där han eller hon är bosatt berättigad till ersätt-
ning för sina resekostnader i samband med fullgörandet av tjänstgö-
ringen och för de ökade kostnader som en flyttning till tjänstgöringsor-
Prop. 1994/95:6
195
ten föranleder. Bestämmelsen motsvarar 19 § andra och tredje styckena Prop. 1994/95:6
i den allmänna tjänstepliktslagen.
9 kap. Skydd för anställning m.m.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar 1 § första stycket lagen om
förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning
av värnpliktstjänstgöring m.m. Bestämmelsen innebär att ingen får
avskedas eller sägas upp från en anställning till följd av att han eller
hon fullgör en skyldighet enligt lagen om totalförsvarsplikt. Bestämmel-
sen är alltså tillämplig vid mönstring, personlig inställelse vid en annan
utredning och vid all tjänstgöring enligt lagen. En förutsättning för att
en totalförsvarspliktig skall få tillgodoräkna sig anställningsskyddet är
att den skyldighet som har ålagts med stöd av lagen också fullgörs.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 21 § första stycket civilför-
svarslagen. Den avser att skydda totalförsvarspliktiga från anspråk på
skadestånd och andra ersättningar till följd av att avtalade arbetsbeting
inte har utförts, om anledningen till detta är att en skyldighet enligt
lagen om totalförsvarsplikt har fullgjorts.
Paragrafen innehåller en hänvisning till en bestämmelse i lagen om
anställningsskydd som möjliggör tidsbegränsad anställning i avvaktan på
att värnplikt eller civilplikt påbörjas. Enligt 5 § 4 i den lagen får ett
avtal om tidsbegränsad anställning träffas, om avtalet gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall bötja värnplikt eller civilplikt, som skall pågå
mer än tre månader.
Bestämmelsen motsvarar 2 § andra stycket i lagen om förbud mot upp-
sägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnplikts-
tjänstgöring m.m. Den medför en skyldighet för den som innehar en
sådan tidsbegränsad anställning som avses i 5 § lagen om anställnings-
skydd att innan tjänstgöringen påbörjas på förfrågan av arbetsgivaren
uppge om han eller hon vill återinträda i anställningen efter avslutad
tjänstgöring.
Paragraferna har med endast redaktionella och språkliga ändringar över-
förts från 3-7 §§ i lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande
av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
196
Paragrafen motsvarar 2 a § i lagen om förbud mot uppsägning eller
avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m.m.
Straff
Bestämmelsen motsvarar 36 § vämpliktslagen och 79 § 2 mom. första
stycket civilförsvarslagen. I sak har endast den ändringen gjorts att en
underlåtenhet att anmäla laga förfall för utevaro från en förrättning inte
längre är straffsanktionerad. Skälet till denna ändring har angetts för-
fattningskommentaren till 2 kap. 5 §.
Genom bestämmelsen i första stycket straffbeläggs uppsåtliga brott mot
totalförsvarsplikten. Bestämmelsen är uppbyggd enligt mönster från 39
§ vämpliktslagen. Liksom denna är den avsedd att straffbelägga endast
sådana uppsåtliga brott som är ägnade att medföra avsevärt men för ut-
bildningen eller tjänsten i övrigt. Den har nu emellertid också gjorts
tillämplig på civilplikt, oavsett längden av en sådan tjänstgöring, och på
allmän tjänsteplikt. Detta innebär en betydande skärpning av straffmaxi-
mum för sådana brott mot totalförsvarsplikten som begås under allmän
tjänsteplikt. För brottets straffvärde är det av underordnad betydelse
under vilken form av totalförsvarsplikt som en totalförsvarspliktig
tjänstgör.
I fråga om gränsdragningen mot vad som bör utgöra enbart disciplin-
förseelse kan hänvisas till departementschefens uttalanden i förarbetena
till bestämmelsen i den nuvarande 39 § vämpliktslagen (prop.
1985/86:9 s. 138-139). I likhet med vämpliktsbrottet inträder inte straff,
om gärningen är belagd med straff enligt 21 kap. brottsbalken. Detta
framgår av andra stycket.
I denna paragraf behandlas brott mot totalförsvarsplikten som är grovt.
Brottet kan bara begås under höjd beredskap och endast av den som inte
är att anse som krigsman enligt 21 kap. brottsbalken. Brottet skall
bedömas som grovt, om det medför avsevärt men för totalförsvaret.
Exempel härpå kan vara att någon som har en nyckelroll i en krigsvik-
tig industri avviker och förorsakar ett långt produktionsstopp. Även
andra omständigheter kan göra att brottet bör bedömas som grovt. Vik-
ten av att i en kritisk situation följa en förmans eller annan chefs order
197
kan i vissa fall vara så stor att en ordervägran bör rubriceras som grovt Prop. 1994/95:6
brott.
Straffskalan för grova brott bör ligga i viss överensstämmelse med
den som gäller för rymning och lydnadsbrott som begås av krigsmän
under motsvarande förhållanden.
Bestämmelsen motsvaras av 38 § vämpliktslagen och 79 § 3 mom.
första stycket civilforsvarslagen. Bestämmelsen innebär den ändringen
att en underlåtenhet att anmäla laga förfall för utevaro från värnplikt
inte längre är straffsanktionerad. Skälet till ändringen har angetts i
författningskommentaren till 5 kap. 7 § och 2 kap. 5 §. Bestämmelsen
innebär vidare en utvidgning av det straffbara området när det gäller
civilplikt i det att även ringa oaktsamhet är straffbar. Däremot omfattas
inte utevaro av oaktsamhet från allmän tjänsteplikt.
Bestämmelsen motsvarar 37 § andra stycket vämpliktslagen, 81 § första
stycket 3 civilförsvarslagen och 24 § första stycket d) allmänna tjänste-
pliktslagen.
Hämtning
Bestämmelser om hämtning av värnpliktiga finns i dag i 40 § vämplikts-
lagen och i hämtningskungörelsen (1942:840). Bestämmelser om hämt-
ning till civilförsvarstjänstgöring finns i 77 § civilforsvarslagen. Enligt
25 § allmänna tjänstepliktslagen kan en länsarbetsnämnd få handräck-
ning av polismyndigheten för att genomföra beslut enligt lagen. A v
bestämmelsen framgår när en totalförsvarspliktig får hämtas genom
polismyndighetens försorg. Detta kan ske om en totalförsvarspliktig
utan giltigt skäl uteblir från tjänstgöringen eller uteblir från mönstring
eller en annan utredning enligt 2 kap., till vilken han eller hon har kal-
lats att inställa sig personligen. Beslutet kan fattas av Totalförsvarets
pliktverk eller, efter delegering, av en myndighet hos vilken tjänstgö-
ringen skall ske. Frågan om en totalförsvarspliktig har giltigt skäl för
sin utevaro får myndigheten bedöma på de upplysningar som den har
tillgång till. Kostnaden för hämtningen skall den som hämtats själv stå
för. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag.
I andra stycket har intagits en definition av begreppet giltigt skäl. Den
är avsedd att ha samma omfattning som bestämmelsen i 32 kap. 8 §
rättegångsbalken om vad som är laga förfall i en rättegång.
198
Vite
Prop. 1994/95:6
En motsvarighet till bestämmelsen finns i dag i 78 § civilforsvarslagen.
Underlåtenheten att fullgöra uppgiftsskyldighet är inte straffsanktione-
rad. I stället får Totalförsvarets pliktverk vitesförelägga totalförsvar-
spliktiga och andra som inte fullgör sina skyldigheter i dessa avseenden.
Ett vitesföreläggande blir aktuellt först om det står klart att den som
omfattas av uppgiftsskyldigheten inte har efterkommit en uppmaning att
lämna de efterfrågade uppgifterna. Bestämmelserna i lagen (1985:206)
om viten är tillämplig på ett föreläggande enligt denna paragraf.
Särskild bestämmelse
Paragrafen innehåller en fakultativ regel som ger möjlighet för Total-
försvarets pliktverk att i särskilda fall inte fortsätta kalla in totalför-
svarspliktiga som vägrar tjänstgöring. Förtydligandet om att beslut kan
fattas i särskilda fall har tillkommit på Lagrådets inrådan. Bestämmelsen
motsvaras av 46 § vämpliktslagen.
I den första punkten behandlas totalförsvarspliktiga som har vägrat
eller underlåtit att fullgöra vad som åligger dem eller avvikit eller ute-
blivit från tjänstgöringsstället. Detta motsvarar vad som gäller i dag för
dem som fullgör värnplikt eller vapenfri tjänst. Den praxis som har ut-
vecklats vid prövningar enligt 46 § vämpliktslagen bör för dessa grup-
per vara vägledande. Enligt denna krävs för ett beslut att inte kalla in
en värnpliktig till grundutbildning att han har dömts till fängelse två
månader. När det gäller repetitionsutbildning har i praxis kortare fäng-
elsestraff räckt för att en värnpliktig inte skall kallas in på nytt. Utöver
att den pliktdge dömts till fängelse krävs att den tjänstgöring som in-
kallelsen avser inte kommer att fullgöras. Bedömningen enligt denna
punkt skall alltid göras av Totalförsvarets pliktverk innan en totalför-
svarspliktig kallas in till tjänstgöring på nytt. Om det står klart att en
totalförsvarspliktig har för avsikt att fullgöra den tjänstgöring som han
eller hon har skrivits in för, skall en ny inkallelse utfärdas trots att ett i
och för sig erforderligt fängelsestraff har avtjänats. Om det däremot kan
antas att tjänstgöringen inte kommer att fullgöras, skall beslut meddelas
enligt paragrafen. Även i de fall där domstolen gjort den bedömningen
att påföljden bör vara minst två månaders fängelse, trots att den total-
försvarspliktige säger sig komma att fullgöra tjänstgöringen nästa gång,
bör vederbörande inte kallas in igen.
Bestämmelsen omfattar också de totalförsvarspliktiga som har skrivits
in för civilplikt med kortare grundutbildning än 60 dagar. Detta utgör
en nyhet i förhållande till nuvarande bestämmelser beträffande civilför-
svarspliktiga. För en tillämpning av bestämmelsen i dessa fall bör det
199
inte krävas att den totalforsvarspliktige dömts till ett lika långt fängelse- Prop. 1994/95:6
straff som när det är fråga om en längre utbildning.
I andra punkten har det särskilda undantag som sedan länge gäller för
medlemmar i sekten Jehovas vittnen reglerats. Efter en lagändring år
1978 kallas inte sådana värnpliktiga till mönstring eller tjänstgöring, om
de förklarar att de på grund av sitt medlemskap inte kommer att full-
göra vare sig värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Lagrådet har
anfört att det - med hänsyn till bestämmelsens slutliga utformning - inte
torde vara nödvändigt att under punkt 2 ge regeringen ett särskilt be-
myndigande att bestämma vilket eller vilka religiösa samfund som det
skall vara fråga om. Regeringen, som delar Lagrådets uppfe ttning,
avser att i verkställighetsföreskrifter närmare ange att det inte är fråga
om någon utvidgning till andra religiösa samfund än Jehovas vittnen.
Förnyad prövning
Enligt bestämmelsen i paragrafens första stycke skall en eller flera in-
skrivningsnämnder finnas vid Totalförsvarets pliktverk och ha till upp-
gift att där göra en förnyad prövning av vissa beslut av verket. De
beslut som en totalförsvarspliktig bör kunna få prövade av nämnden har
angetts i 2 §.
I paragrafens andra stycket har tagits in bestämmelser om inskriv-
ningsnämndemas sammansättning. Ordföranden i inskrivningsnämnden
skall vara väl förtrogen med verksamheten inom totalförsvaret. De
valda ledamöterna skall liksom enligt de nu gällande bestämmelserna ha
en anknytning till de geografiska områden varifrån de mönstrade kom-
mer som berörs av nämndens beslut.
Av bestämmelserna framgår att, om en totalförsvarspliktig inte är nöjd
med det beslut i samband med mönstring varigenom Totalförsvarets
pliktverk har skrivit in honom för värnplikt, civilplikt eller i utbild-
ningsreserven eller varigenom han har förklarats inte vara skyldig att
fullgöra värnplikt eller civilplikt, beslutet kan prövas på nytt av en in-
skrivningsnämnd. Detta motsvarar i stort sett förfärandet såsom det i
dag fungerar i praktiken för värnpliktiga. Enligt den nu gällande ord-
ningen fettas visserligen det första beslutet om inskrivning eller befriel-
se av en värnpliktig formellt av inskrivningsnämnden. Förfelandet vid
inskrivningsnämnden påminner emellertid i hög grad om en överpröv-
ning av mönstringsforrättarens preliminära besked till den värnpliktige
vid inskrivningsprövningen.
Vid mönstringen skall ett beslut fettas i fråga om inskrivning av den 200
totalforsvarspliktige. Antingen skrivs han in för värnplikt, civilplikt
eller i utbildningsreserven eller också beslutar Totalförsvarets pliktverk Prop. 1994/95:6
att han inte skall vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Om
han skrivs in for värnplikt eller civilplikt, skall beslutet innehålla sådana
uppgifter som anges i 3 kap. 5 eller 6 §. Beslutet får fettas av en tjän-
steman vid Totalförsvarets pliktverk. Om den totalforsvarspliktige är
missnöjd med beslutet i någon del, kan han få till stånd en förnyad
prövning. Han skall då inom tre veckor ge in en skrivelse till Totalför-
svarets pliktverk, i vilken han anger sina önskemål och skälen för des-
sa. Gör han det, skall frågan tas upp på nytt vid verket. Om den tjänste-
man som handlägger ärendet därvid kommer fram till att den totalför-
svarspliktiges önskemål kan tillgodoses fullt ut, skall verket - beroende
på vad önskemålet är - meddela ett beslut att den totalforsvarspliktige
skall skrivas in eller att ett tidigare inskrivningsbeslut skall ändras. Om
den totalforsvarspliktige skrivs in, skall beslutet innehålla sådana upp-
gifter som anges i 3 kap. 5 § eller, om han inte skall genomgå grund-
utbildning, 3 kap. 6 §. Om den totalförsvarspliktiges önskemål tillgodo-
ses endast till en del eller under vissa förutsättningar, bör han under-
rättas om detta och ges tillfälle att ändra sina önskemål. Gör han inte
det eller finner tjänstemannen att önskemålen inte till någon del kan till-
godoses, skall tjänstemannen överlämna ärendet till inskrivningsnämn-
den for prövning. Inskrivningsnämndens beslut kan sedan av den total-
försvarspliktige överklagas hos den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
I 2 § andra stycket har tagits in en regel om inskrivningsnämndens
beslutforhet.
överklagande
I paragrafens första stycke anges de beslut enligt lagen som får över-
klagas. Uppräkningen är uttömmande. Enligt första punkten får samtliga
beslut som inskrivningsnämndema har fettat överklagas. Detsamma
gäller enligt andra punkten for beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §.
Enligt tredje punkten får även beslut som har meddelats efter mönst-
ringen i ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut överklagas. Enligt
jjärde punkten får beslut som Totalförsvarets pliktverk har meddelat i
frågor om rätt för en totalförsvarspliktig att vara vapenfri överklagas.
Liksom i dag får enligt femte punkten beslut som Totalförsvarets plikt-
verk meddelar i ärenden om uppskov - i dag anstånd - överklagas. I
sjätte punkten regleras att överklagande även skall få ske av beslut i
ärenden om avbrott i utbildningen och av beslut om tillgodoräknande av
tjänstgöringstid efter ett avbrott. Dessa beslut har sådan betydelse for
den enskilde att han eller hon bör kunna få dem överprövade av en fri-
stående instans.
Enligt paragrafens andra stycke skall överklagandet göras hos den
myndighet som regeringen bestämmer Avsikten är att överklagandena 201
skall göras hos den nuvarande Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. For-
merna för överklagandet regleras närmare i förvaltningslagen. Genom Prop. 1994/95:6
att förvaltningslagens bestämmelser blir tillämpliga förlängs tiden för
överklagandet av ett beslut vid en mönstring från den nuvarande fristen
om två veckor enligt 29 § vämpliktslagen till tre veckor från delgiv-
ningsdagen.
5 §
Bestämmelsen reglerar att ett beslut inte vid sidan av en förnyad pröv-
ning i inskrivningsnämndema dessutom kan omprövas med stöd av be-
stämmelserna i förvaltningslagen om omprövning av beslut. Ett överkla-
gande av en inskrivningsnämnds beslut bör inte få fördröjas genom ett
nytt omprövningsforfarande. Detta har kommit till uttryck genom be-
stämmelsen i denna paragraf som förbjuder inskrivningsnämnden att
ompröva sina beslut. Om nämndens beslut överklagas, vilket sker ge-
nom att en skrivelse lämnas till Totalförsvarets pliktverk skall verket
därför efter prövningen att överklagandet har gjorts inom rätt tid över-
sända handlingarna i ärendet till överprövningsmyndigheten. Förbudet
mot omprövning av inskrivningsnämndens beslut bör gälla även sådan
omprövning enligt 27 § förvaltningslagen som annars får göras trots att
beslutet inte har överklagats (jfr om detta prop. 1985/86:73 s. 30-33).
Inget hindrar emellertid att nämndens beslut rättas med stöd av 26 §
förvaltningslagen om förutsättningar för ett sådant förfarande föreligger.
En rättelse kan beslutas på tjänstemannanivå.
6 §
Liksom för närvarande får överprövningsmyndighetens beslut inte över-
klagas.
202
1 första stycket har intagits den nuvarande bestämmelsen om skyldighet
för kvinnor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare vid
Försvarsmakten att genomgå grundutbildning.
Enligt andra stycket får även andra kvinnor än de som vill få anställ-
ning som yrkes- eller reservofficerare i Försvarsmakten fullgöra längre
grundutbildning i totalförsvaret. En förutsättning är att de under höjd
beredskap vill tjänstgöra i kvalificerade befettningar inom totalförsvaret.
De befettningar som avses är sådana som förutsätter en längre grund-
utbildning än 60 dagar, dvs. samma befettningar som enligt lagen om to-
talförsvarsplikt förutsätter att den som skall upprätthålla dem har ge-
nomgått mönstring.
2 och 3 §§
Paragraferna bygger på 2 och 3 §§ i den nuvarande lagen om militär
grundutbildning för kvinnor. Grundutbildningen enligt den nya lagen
kan dock fullgöras även i det civila försvaret.
Bestämmelserna reglerar att förfarandet även beträffande de kvinnor
som vill genomgå grundutbildning utan avsikt att få anställning som
officerare inleds med en ansökan och antagningsprövning. Denna skall
överensstämma med den mönstring som svenska män skall genomgå
enligt 2 kap. 2 - 3 §§ lagen om totalförsvarsplikt. Antagningen skall
också göras så att kvinnor som är lika lämpade som de män som skrivs
in för värnplikt eller civilplikt skall antas till grundutbildningen.
Bestämmelsen hänvisar till de relevanta bestämmelserna om inskrivning
enligt lagen om totalförsvarsplikt. Därigenom kommer bestämmelserna
om inskrivningsbeslutets innehåll och om att hänsyn skall tas till hennes
önskemål att gälla även för en kvinna som genomgår antagningspröv-
ning enligt denna lag. Bestämmelsen reglerar också vad kvinnan skall
underrättas om innan hon tillfrågas om hon samtycker till inskrivning.
Av denna bestämmelse framgår att en kvinna som har samtyckt till
inskrivning skall skrivas in för värnplikt eller civilplikt med en grundut-
bildning som överstiger 60 dagar. Konsekvensen av detta blir att hon
därefter i alla avseenden omfettas av samma bestämmelser som de män
som skrivits in för motsvarande grundutbildningar. Regeringen har i
den allmänna motiveringen under avsnitt 7.7 bl.a. redogjort för hur
detta påverkar möjligheterna att krigsplacera en kvinna som genomgått
utbildning för att få anställning som yrkesofficer och som därefter an-
203
tingen inte påbörjat någon anställning eller också slutar som yrkesoffi- Prop. 1994/95:6
cer.
204
Lagens bestämmelser motsvarar i stort sett vad som i dag gäller enligt
lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. I det följande kommen-
teras i huvudsak endast de bestämmelser som är sakliga nyheter.
I 1 - 6 §§ räknas uttömmande upp den personal på vilken lagen är till-
lämplig. Av 7 § framgår att den som lagen är tillämplig på benämns
disciplinansvarig. Disciplinansvaret omfattar till att börja med samma
personal som i dag är underkastad ansvar for disciplinförseeler enligt
den nu gällande lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Detta
ansvar gäller för krigsmän och för vissa andra kategorier. I den nya
lagen har dock krigsmannabegreppet ersatts med begreppet disciplinan-
svarig. Detta är en konsekvens av att den nya lagen även omfattar de
totalförsvarspliktiga som utan att vara krigsmän fullgör civilplikt enligt
lagen om totalförsvarsplikt. Krigsmannabegreppet finns dock kvar i 21
kap. BrB.
Disciplinpåföljden utegångsförbud förutsätter att det område där den
disciplinansvarige är skyldig att uppehålla sig kan övervakas på ett
effektivt sätt. Denna påföljd blir därför aktuell främst för dem som
fullgör värnplikt. Eftersom det kan förekomma att civilplikt fullgörs
under sådana förhållanden att en effektiv övervakning kan ordnas, bör
det dock vara möjligt att tillämpa utegångsförbud även under sådan
tjänstgöring.
I bestämmelsen regleras frågan om var beslut i disciplinärenden och
ärenden om åtalsanmälan skall fattas. Huvudregeln är att sådana frågor
skall prövas där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort.
För den som tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten ankom-
mer det således på den myndigheten att pröva sådana frågor. För den
disciplinansvarige som tjänstgör eller har tjänstgjort hos en annan
myndighet prövas frågorna av den myndigheten. Om tjänstgöringen äger
rum eller har ägt rum hos en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun, skall frågorna prövas där. Regeringen har dock enligt första
stycket möjlighet att bestämma att dessa frågor i stället skall prövas av
en viss myndighet. Så kan t.ex. ske när det rör sig om tjänstgöring av
endast ett fåtal tjänstgöringsskyldiga inom t.ex. en annan statlig myndig-
het, en kommun eller ett landsting som saknar resurser att skapa sär-
skilda rutiner för handläggningen av dessa frågor.
1994/95:6
205
Av andra stycket framgår att frågor om disciplinförseelse eller åtals- Prop. 1994/95:6
anmälan i de fall där tjänstgöringen äger rum hos ett privaträttsligt
subjekt alltid skall prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Bestämmelsen reglerar belutsbefogenhetema i dessa frågor inom För-
svarsmakten. Enligt bestämmelsen är chefen för det förband eller den
enhet av annnat slag där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har
tjänstgjort behörig att besluta i dessa frågor. Detta överensstämmer med
vad som gäller i dag. Försvarsmakten får också föreskriva att vissa
andra chefer på förbandet eller enheten får besluta i dessa ärenden.
Paragrafen reglerar beslutsbefogenheten i disciplinärenden och ärenden
om åtalsprövning för disciplinansvariga som inte tjänstgör eller har
tjänstgjort vid Försvarsmakten eller hos privata rättssubjekt.
Av bestämmelserna framgår att auditörer skall delta i handläggningen
av disciplinärenden även när dessa handläggs utanför Försvarsmakten.
Det är dock inte nödvändigt att auditörens yttrande inhämtas under
sådana förutsättningar som avses i 21 §, dvs. om förfarandet inte kan
antas utgöra brott, förseelsen har erkänts och påföljden stannar vid
varning, extratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar.
Bestämmelserna har överförts från lagen om disciplinansvar för krigs-
män, m.m. I samband med lagrådsfÖredragningen har uppmärksammats
att bestämmelsernas språkliga utformning kan leda till svårigheter i
fråga om tolkningen av begreppet tjänstgöringen. I förhållande till
lagrådsremissens förslag har därför ordet pågående lagts till före tjänst-
göringen. Därmed tydliggörs, i fråga om 39 §, att extratjänst bortfaller
i den mån den inte har verkställts före det att tjänstgöringen avbryts
utan att tjänstgöringsskyldigheten för den disciplinansvarige i och för
sig har upphört. Detta överensstämmer också med rådande praxis.
Behörigheten att använda tvångsmedel mot disciplinansvariga i form av
omhändertagande och fråntagande av egendom utvidgas inte till att om-
fatta även andra organ än Försvarsmakten.
206
I fråga om handläggningen av ersättningsärenden inom Försvarsmakten
innebär de nya bestämmelserna ingen saklig ändring.
För totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt utanför Försvarsmakten
innebär bestämmelserna att de myndigheter och andra organ som är
behöriga att pröva disciplinärenden också får besluta om ersättnings-
skyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207).
207
Prop. 1994/95:6
Lagen om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med
anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. upphör att gälla när lagen om
totalförsvarsplikt träder i kraft. Denna lag ersätter delar av den nyss
nämnda lagen.
Lagen gäller liksom den nuvarande lagen till en böijan för var och en
som på grund av annan lagstiftning än lagen om totalförsvarsplikt är
tjänstgöringsskyldig åt det allmänna. Därutöver omfettar lagen viss
personal som efter eget åtagande fullgör tjänstgöring inom totalförsva-
ret. Dit hör reservofficerare. Vidare gäller lagen för var och en som
tjänstgör på grund av ett avtal som innefettar tjänstgöringsskyldighet i
en krigsorganisation inom totalförsvaret, dvs. A- och B-personal enligt
kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet och krigsfrivil-
liga enligt förordningen (FFS 1987:12) om krigsfrivilliga vid försvars-
makten. Vidare omfettas sådan personal som i dag anges i 1 § 4 för-
ordningen (FFS 1987:8) om frivillig tjänstgöring vid försvarsmakten av
den nya lagen. Slutligen gäller lagen liksom den nuvarande lagen för
den som blivit tjänstgöringsskyldig i utlandsstyrkan inom Försvarsmakt-
en.
208
De bestämmelser i lagen om allmän tjänsteplikt som inte har överförts
till lagen om totalförsvarsplikt har tagits in i en särskild lag om arbets-
förmedlingstvång. Regeringen eller den myndighet som regeringen
föreskriver bemyndigas här genom en fullmaktslag att under höjd
beredskap meddela föreskrifter om inskränkningar i rätten att bedriva
annan arbetsförmedling än den offentliga. De sakliga ändringar som
lagen innebär i förhållande till de nu gällande bestämmelserna kommen-
teras efter önskemål av Lagrådet. I förhållande till lagrådsremissens
förslag har bemyndigandena att meddela föreskrifter med stöd av lagen
ändrats från att avse Arbetsmarknadsstyrelsen till att avse regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringens föreskrift att 2-4 §§ skall sättas i tillämpning behöver inte
underställas riksdagens prövning. De bestämmelser i allmänna tjänste-
pliktslagen som inarbetats i lagen om totalförsvarsplikt fordrar inte
heller de riksdagens godkännande. Bemyndigandena är därför utformade
på samma sätt.
Till skillnad från i dag framgår inte uttryckligen av lagtexten att Arbets-
marknadsstyrelsen och Länsarbetsnämnden har vissa befogenheter att
föreskriva och besluta med anledning av ett förordnande om arbetsför-
medlingstvång och om företrädesbestämmelser. Att Arbetsmarknads-
styrelsen och Länsarbetsnämnden har totalförsvarsuppgifter följer av
förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket.
Dessutom framgår av beredskapsförordningen (1993:242) att myndig-
heterna har uppgifter inom funktionen Arbetskraft. Det får ankomma på
regeringen att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagen. Därvid kan
myndigheterna bemyndigas ges den foreskriftsrätt som i dag följer av
lagen om allmän tjänsteplikt.
Bestämmelsen motsvarar 6 § i den allmänna tjänstepliktslagen. Skyldig-
heten att frånträda en anställning som tillkommit i strid med föreskrifter
enligt lagen har dock sanktionerats med vite i stället för med böter.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i 7 § lagen om allmän tjänsteplikt.
De förändringar som gjorts är enbart språkliga.
209
14 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 6
Strafflatituden har gjorts gemensam for brott mot förbud som meddelats
med stöd av lagen. Detta innebär att det till skillnad från i dag inte ges
någon särskild anvisning om hur ett brott som, med hänsyn till omstän-
digheterna vid brottet, är att anse som grovt skall bedömas.
Prop. 1994/95:6
210
Med anledning av den föreslagna lagstiftningen om totalförsvarsplikt
föreslås följdändringar i ett stort antal lagar. Dessa förslag till ändringar
utgör endast tekniska anpassningar till lagen om totalförsvarsplikt och
lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning. Avsikten är således att den personkrets som kan
tänkas ha eller komma att ha anspråk på förmåner el.dyl. grundade på
dessa lagar, inte skall förändras på något sätt. Regeringen vill också i
detta sammanhang erinra om vad som anförts under avsnitt 6 angående
utbildningstidens längd. Det kan framför allt förväntas att utbildnings-
tiden för dem som skall fullgöra civilplikt kommer att bli kortare än vad
som för närvarande är fallet för dem som fullgör vapenfri tjänst.
Riksdagen har i prop. 1993/94:165 antagit regeringens förslag till än-
dring i bl.a. 7 kap. 12 § sekretesslagen (bet. 1993/94:KU38,
rskr. 1993/94:382). Ändringen innebär ett tillägg i bestämmelsen om
sekretess i ärende som angår befrielse från värnpliktstjänstgöring. För-
utom i ärende om befrielse på grund av nedsättning av prestationsför-
mågan eller särskild risk för detta skall sekretess gälla även i ärende om
befrielse på grund av ekonomiska eller sociala skäl. Beroende på den
gemensamma plikttjänstgöring som regeringen nu föreslår skall införas
inom Sveriges totalförsvar kommer befrielse från tjänstgöring inte att
komma i fråga efter de grunder som nu tillämpas. Det är endast om en
totalförsvarspliktig saknar förutsättningar att fullgöra såväl värnplikt
som civilplikt som det blir aktuellt att befria den totalforsvarspliktige
från tjänstgöringsskyldigheten. Regeringens förslag till lag om totalför-
svarsplikt innehåller därför inte någon motsvarighet till det nuvarande
befrielseinstitutet. Regeringen föreslår av .denna anledning inte någon
motsvarighet till det nyss nämnda tillägget i 7 kap. 12 § sekretesslagen.
Prop. 1994/95:6
211
1. Riksdagens ombudsmän (JO)
2. Justitiekanslem (JK)
3. Göta hovrätt
4. Kammarrätten i Stockholm
5. Rikspolisstyrelsen
6. Överbefälhavaren
7. Chefen för armén
8. Chefen for marinen
9. Chefen för flygvapnet
10. Rikshemvämschefen
11. Försvarets sjukvårdsstyrelse
12. Vämpliktsverket
13. Försvarets radioanstalt
14. Kustbevakningen
15. Överstyrelsen för civil beredskap
16. Statens räddningsverk
17. Styrelsen för psykologiskt försvar
18. Civilbefalhavaren i Södra civilområdet
19. Civilbefalhavaren i Västra civilområdet
20. Civilbefalhavaren i Mellersta civilområdet
21. Civilbefalhavaren i Nedre Norrlands civilområde
22. Civilbefalhavaren i Övre Norrlands civilområde
23. Vapenfristyrelsen
24. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
25. Socialstyrelsen
26. Telia
27. Telestyrelsen
28. Statens järnvägar
29. Banverket
30. Vägverket
31. Sjöfartsverket
32. Luftfartsverket
33. Stockholms Universitet
34. Lunds Universitet
35. Statskontoret
36. Riksrevisionsverket
37. Riksförsäkringsverket
38. Statens arbetsgivarverk (SAV)
39. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
40. Statens invandrarverk (SIV)
41. Svenska kyrkans centralstyrelse
42. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
Prop. 1994/95:6
Bilaga 1
212
|
43. |
Affärsverket Svenska Kraftnät |
Prop. 1994/95 |
|
44. |
Länsstyrelsen i Stockholms län |
Bilaga 1 |
|
45. |
Länsstyrelsen i Uppsala län | |
|
46. |
Länsstyrelsen i Jönköpings län | |
|
47. |
Länsstyrelsen i Gotlands län | |
|
48. |
Länsstyrelsen i Kristianstads län | |
|
49. |
Länsstyrelsen i Hallands län | |
|
50. |
Länstyrelsen i Gävleborgs län | |
|
51. |
Länsstyrelsen i Västemorrlands län |
52. Länsstyrelsen i Norrbottens län
53. Stockholms läns landsting
54. Östergötlands läns landsting
55. Malmöhus läns landsting
56. Örebro läns landsting
57. Jämtlands läns landsting
58. Västerbottens läns landsting
59. Uppsala kommun
60. Ystads kommun
61. Göteborgs stad
62. Torsby kommun
63. Leksands kommun
64. Gävle kommun
65. Bollnäs kommun
66. Skellefteå kommun
67. Älvsbyns kommun
68. Kiruna kommun
69. Svenska kommunförbundet
70. Landstingsförbundet (LF)
71. Sveriges Kristna Ungdomsråd
72. Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund
73. Lantbrukarnas Riksförbund
74. Tjänstemännens Centralorganisation
75. Landsorganisationen i Sverige
76. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)
77. Svenska OfficersfÖrbundet
78. Officerarnas Riksförbund
79. Sveriges Reservofficersförbund
80. Svenska vämpliktsofficersförbundet
81. Svenska Arbetsgivareföreningen
82. Kraftsam Elberedskap
83. Sveriges Civilförsvarsförbund
84. Svenska röda korset
85. Frivilligorganisationemas samarbetskommitté (FOS)
86. Centralförbundet for befålsutbildning
87. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas medinflytandeorganisation
88. Sveriges Centrala Vämpliktsräd
89. Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen 213
90. Moderata Ungdomsförbundets Riksförbund
91. Liberala Ungdomsförbundets Riksorg.
92. Riksorg. Centerns Ungdomsförbund
93. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
94. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
95. Ung Vänster
96. Svenska samemas riksförbund
97. Karolinska institutet
98. Universitet i Uppsala
99. Sveriges frikyrkoråd
100. Ordförandekonventet för Medicinska
Studieråd i Sverige
101. Svenska Blå Stjärnan
102. Riksförbundet Sveriges lottakårer
103. Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund
Prop. 1994/95:6
Bilaga 1
214
Prop. 1994/95:6
Bilaga 1
1. Försvarsmaktens organisationsmyndighet
2. Rikshemvämschefen
3. Försvarets sjukvårdsstyrelse
4. Vämpliktsverket
5. Överstyrelsen för civil beredskap
6. Statens räddningsverk
7. Vapenfristyrelsen
8. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd
9. Riksförsäkringsverket
10. Arbetsmarknadsstyrelsen
11. Sveriges Vapenfria Tjänstepliktigas
Medinflytandeorganisation
12. Sveriges Centrala Vämpliktsräd
215
Totalförsvarets uppgifter
Ett modernt krig är totalt och drabbar hela samhället. Ett militärt an-
grepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och ska
enligt statsmakterna vara den viktigaste utgångspunkten for totalförsva-
ret. Det militära försvaret ska kunna möta ett väpnat angrepp oavsett
var ifrån det kommer.
Totalförsvarets civila del har tre huvuduppgifter. Det civila försvaret
ska under beredskap och i krig
* Värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och
trygg en livsnödvändig försöijning;
* Stödja det militära försvaret; och
* För fullföljandet av dessa uppgifter upprätthålla de viktigaste sam-
hällsfunktionerna
Befolkningen ska vid ett väpnat angrepp få hjälp mot konsekvenserna av
krigshandlingar genom åtgärder for i första hand skydd, räddning, vård
och livsnödvändig försöijning. Stödet till försvarsmakten ska framför
allt inriktas på ett snabbt och säkert genomförande av mobiliseringen
och krigsorganiseringen.
Anställda, frivilliga och pliktpersonal
De flesta som under beredskap och i krig ska verka inom civila verk-
samheter i det krigsomställda samhället är redan i fred anställda inom
dessa. De fortsätter således i den krigsorganiserade verksamheten med
sina fredstida arbetsuppgifter. Både det civila och det militära försvaret
träffar avtal med frivilliga om att de ska tjänstgöra i krig.
Det militära försvaret tryggar emellertid sin personalförsörjning for
krigsorganisationen genom uttagning av pliktpersonal. Även för många
av uppgifterna inom det civila försvaret - framför allt inom verksam-
heter som inte förekommer i fred - tar myndigheterna ut personal med
stöd av pliktlagar.
Genom att fler än tidigare av de värnpliktiga i en åldersklass av olika
skäl inte tagits ut till militär tjänstgöring har det under senare år blivit
möjligt att fora över ett antal till det civila försvaret. De förbättringar
av olika slag som fordras i rekryteringen av pliktpersonal till det civila
försvaret kan emellertid inte ske utan att principerna för användningen
Prop. 1994/95:6
Bilaga 2
216
av totalförsvarets personalresurser och organisationen för uttagningen Prop. 1994/95:6
ändras. Bilaga 2
Regeringens direktiv
Regeringen framhåller i direktiven (Dir. 1991:40) till utredningen att
grunden för all på plikt vilande försöijning av personal för totalförsvaret
bör vara att var och en - inom vissa åldersgränser och efter sin förmåga
- ska delta i landets försvar. Utredningens översyn bör skapa gemen-
samma utgångspunkter för personalforsöijningen för det civila och det
militära försvaret. Målet ska vara ett rationellt utnyttjande av de perso-
nella resurserna. Utredningen bör utgå från att en stor del av totalför-
svarets personalförsöijning även i framtiden ska tryggas genom pliktsys-
tem.
Behovet ska styra
Det civila och det militära försvarets behov av personal under bredskap
och i krig ska enligt utredningens mening tillgodoses i en sådan utsträc-
kning och med sådan personal att de olika verksamheterna fungerar på
ett effektivt sätt. Utbildning och yrkeserfarenheter ger den kompetens
som är nödvändig.
Uppgifterna under beredskap och i krig ska styra dimensioneringen av
krigsorganisationen - hur många människor som ska tas ut med plikt
och hur lång utildning de ska genomgå.
Utredningen föreslår ett system för uttagningen av pliktpersonal som
innebär att
* Tjänstgöringsplikten omfattar en skyldighet för alla i åldern 16-70
bosatta i Sverige - män och kvinnor - att tjänstgöra inom totalför-
svaret;
* Skyldigheten att tjänstgöring inom det militära försvaret gäller
svenska män i åldern 18 - 47 år; och att
* Den som har en sådan personlig övertygelse om att han eller hon
inte vill använda vapen inte behöver tjänstgöra i en verksamhet som
är förenad med bruk av vapen mot annan.
Uttagningen av män
Principen ska vara att alla män mönstrar under det år de fyller 18 år.
Uttagningsmyndigheten placerar de inskrivna i befattningsgrupper och
tar därefter ut dem till utbildning i fred för olika tjänster i krigsorgnisa-
217
tionen eller placerar dem i en utbildningsreserv. Utbildningsreserven
består av uttagna från samtliga befattningsgrupper.
Vid fördelning av de tjänstgöringsskyldiga männen mellan olika slag
av utbildning eller uttagning till utbildningsreserven tillämpar uttag-
ningsmyndigheten de krav som gäller för olika slag av befettningar eller
verksamheter. Styrande för uttagningen ska enligt utredningens förslag
vara
* Resultaten från den medicinska och psykologiska prövningen;
* Yrke och utbildning eller andra erfarenheter;
* Hemorten i förhållande till utbildningsorten och området där den
uttagne ska krigsplaceras; och
* Den personliga situationen och de egna önskemålen.
Den som redan vid mönstringen har påböljat eller under tiden fram till
inryckningen kommer att påböija en yrkesutbildning som innebär att
han blir en viktig resurs inom en verksamhet i det civila försvaret ska
inte tas ut till plikttjänstgöring i en annan verksamhet - civil eller mili-
tär.
Utbildningsreserven
De tjänstgöringsskyldiga ska enligt utredningens förslag inte stå kvar i
utbildningsreserven längre än till 30 års ålcjer.
De som har tagits ut till utbildningsreserven ska vara en resurs som
civila eller militära myndigheter kommer att kunna använda för att
* Utöka krigsorgnisationen med nya förband eller andra enheter, om
en förändring i den säkerhetsspolitiska bedömningen fordrar det;
* Komplettera bemanningen inom det civila försvaret på befettningar
där det räcker med en kortare utbildning;
* Ge myndigheter, företag och organisationer med viktiga uppgifter
inom totalförsvaret under beredskap och i krig möjligheter att dis-
ponera anställda som är s.k. nyckelpersoner; och
* Rekrytera fler frivilliga.
De som ingår i utbildningsreserven ska inte i fred kunna åläggas att
genomgå en civil grundutbildning som är längre än två månader. Det
bör däremot bli möjligt för civila myndigheter att ta ut personal ur
reserven till grundutbildning under kortare tid. Det gör att myndigheter-
na - med de uttagnas civila utbildning och yrkeserfarenheter som grund
- kan krigsplacera dem.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 2
218
Alla i utbildningsreserven kan emellertid efter regeringens beslut bli
skyldiga att genomgå utbildning i den utsträckning som fordras, om en
förändring i den säkerhetspolitiska bedömningen skulle motivera en
utökning av krigsorgnisationen i det civila eller det militära forsvaret.
Uttagningen av kvinnor
Det behövs fler kvinnor i totalförsvaret. Kvinnorna bör få möjligheter
att frivilligt genomgå grundutbildning i det militära försvaret. Skyldig-
heten för kvinnor att tjänstgöra i det civila försvaret ska avse utbildning
i fred som kräver högst två månader. Längre utbildning i det civila
försvaret förutsätter att kvinnan frivilligt genomgår utbildningen.
De kvinnor som vill genomgå militär grundutbildning eller en utbild-
ning inom det civila försvaret som är längre än två månader ska mönst-
ra enligt samma rutiner som männen. Kvinnor som blir uttagna till en
sådan utbildning måste förbinda sig att tjänstgöra i fred och under be-
redskap eller i krig enligt de pliktbestämmelser som gäller för männen.
Det civila försvaret
Många anställda hos företag och myndigheter kommer under beredskap
eller i krig att lämna sina vanliga arbete för att tjänstgöra inom det
civila eller det militära försvaret. Inom en rad områden kommer de som
stannar kvar att vara i stort sett tillräckliga för verksamheten. Genom
att flytta anställda från krympande till växande delområden, nyanställa
personal och utöka arbetstiden räknar flera av myndigheterna och före-
tagen med att under beredskap och i krig kunna lösa sina uppgifter. Ett
antal nyckelpersoner hos dessa myndigheter och foretag har uppskov
från militär tjänstgöring i krig.
Den här beskrivningen gäller de flesta funktionerna eller delfunktio-
nerna inom det civila försvaret - t.ex. civil ledning och samordning,
kriminalvård, psykologiskt försvar, betalningsväsende, skatte- och
uppbördsväsende, livsmedelsförsörjning och försöijning med industriva-
ror.
Inom andra funktioner kommer behovet av personal i krig att öka i
sådan utsträckning att det inte kommer att vara tillräckligt med anställda
i fred, nyanställningar eller omplaceringar. Till den här gruppen räknar
räknar utredningen funktionerna
* Ordning och säkerhet;
* Befolkningsskydd och räddningstjänst;
* Hälso- och sjukvård m.m.;
* Socialtjänst;
* Telekommunikationer;
* Transporter;
Prop. 1994/95:6
Bilaga 2
219
* Flyktingsverksamhet;
* Elenergi; och
* Kyrklig beredskap
Behovet av pliktpersonal inom dessa funktioner uppgår enligt de be-
dömningar som skett i utredningsarbetet till i runt tal 250 000 personer.
Med en uppbyggnad på 10-15 års sikt - och omsättning av ett antal
redan utbildade och krigsplacerade - skulle uttagningen i genomsnitt
per år bli omkring 12 000 personer. Den avgjort största delen av det
beräknade personalbehovet finns inom funktionen befolkningsskydd och
räddningstjänst.
* Drygt 4 000 rekryterade som tas ut i samband med mönstringen och
får mer än två månaders grundutbildning i fred;
* Något mer än 3 000 uttagna som genomgår högst två månaders
grundutbildning i fred (en del av dessa har varit placerade i utbild-
ningsreserven);
* Mellan 3 000 och 4 000 uttagna som inte genomgår någon grundut-
bildning i fred (en del har varit placerade i utbildningsreserven);
och
* Mellan 1 000 och 2 000 uttagna som rekryteras bland dem som i
30-årsåldem lämnar det militära forsvaret.
För samtliga krigsplacerade kommer det vidare att fordras en viss repe
titionsutbildning.
Det militära försvaret
Statsmakternas beslut om det militära försvaret under senare år har lett
till stora förändringar i försvarsmaktens struktur och storlek. Krigsorga-
nisationen kommer enligt den gällande ramen att omfatta bl.a. 16 briga-
der inom armén och 16 divisioner inom flygvapnet. Följden blir att
utbildningen i fortsättningen inte behöver omfatta lika många värnplik-
tiga som tidigare.
Arméns behov av pliktpersonal för krigsorganisationen beräknas
komma att minska med 160 000 man mellan åren 1991 och 1997. Även
inom marinen kommer behovet av pliktpersonal att sjunka. Flygvapnets
behov av pliktuttagna minskar framför allt genom att antalet basbataljo-
ner anpassas till det planerade antalet flygdivisioner.
Överbefälhavaren har i underlaget inför 1992 års försvarsbeslut redo-
visat ett behov av sammanlagt 35 000 - 37 000 pliktuttagna per år.
Antalet är beräknat så att det ska täcka även de avgångar som kan
komma att inträffa under grundutbildningen. Till de faktorer som på-
verkar uttagningens storlek hör bl.a. också statsmakternas åtgärder för
att stabilisera Sveriges ekonomi. Enligt utredningens bedömning talar
Prop. 1994/95:6
Bilaga 2
220
mycket för att omkring 30 000 pliktuttagna per år kommer att slutföra Prop. 1994/95:6
grundutbildning inom det militära forsvaret under 1990-talet. Bilaga 2
Strävan måste vara att sammanföra ansvaret for de praktiska uppgifterna
på central nivå i samband med uttagningen och redovisningen av plikt-
personalen i en myndighet.
Utredningen föreslår att det bildas en ny myndighet - Totalförsvarets
personalverk - som övertar uppgifter från framför allt Vämpliktsverket
och Vapenfristyrelsen. Dessa båda myndigheter kan därefter läggas ned.
Det är naturligt att Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB) for en dialog som kan utgöra ett underlag for samord-
ningen i personalfrågor på olika nivåer i totalförsvaret.
Utredningens överväganden och förslag gör det naturligt att tala om en
qänstgöringsskyldighet som är gemensam för hela totalförsvaret - en
totalförsvarsplikt - och att lagtekniskt samla alla de grundläggande
bestämmelserna i en författning. Det kommer att underlätta den samord-
ning personalförsöijningen inom det civila och det militära försvaret
som är ett av syftena med utredningens förslag.
Beräkningar av medelsbehovet
Utredningens beräkningar för det civila försvaret har resulterat i en
sammanlagd årlig kostnad för grundutbildning på drygt 450 milj.kronor
- och for repetitionsutbildning på något mer än 90 milj, kronor.
Det av utredningen i betänkandet redovisade behovet av grundutbil-
ning inom det civila försvaret ersätter på flera områden den utbildning
som sedan många år äger rum inom det civila försvaret och som myn-
digheterna får medel till.
Statsmakternas avvägningar
Det finns anledning att väga de olika utbildningsbehoven mot varandra
- och mot andra behov inom totalförsvaret. Det är statsmakternas upp-
gift att göra sådana avvägningar. Strävan måste vara att åstadkomma en
balans inom totalförsvaret mellan delområdena och inom dessa mellan
olika slag av åtgärder.
Utredningen anser att finansieringen av den utbildning som behövs
inom det civila försvaret får övervägas i den ordinarie planerings- och
221
budgetprocessen. Det gäller också frågan om vilken ersättning kommu-
nerna och landstingen eventuellt ska ha för den utbildning som de kom-
mer att genomföra inom det civila försvaret.
Statliga bolagen
Verksamheten inom några av de myndigheter som svarar för viktiga
åtgärder inom totalförsvaret är på väg att bolagiseras - eller också har
det nyligen skett. Det får inte råda någon oklarhet om att ansvarsprin-
cipen även i fortsättningen ska gälla för dessa verksamheter. Statsmak-
terna bör mot den bakgrunden säkerställa att de bolag som kommer att
bildas tar ansvar for verksamheten även under beredskap och i krig.
Effekter av de föreslagna åtgärderna
De pliktuttagna är en viktig resurs som gör det möjligt att under be-
redskap och i krig komplettera personalen hos de organ som i fred
svarar för olika verksamheter i det civila försvaret. Rekryteringen av
fler yngre skapar efter hand en stabilitet i organisationen. Det ger också
en flexibilitet i verksamheten.
Det föreslagna systemet för uttagning av personal till totalförsvaret
har andra positiva effekter, föryngringen innebär att flera verksamheter
så småningom kommer att kunna minska omsättningen av personal.
Samtidigt bidrar den förändrade utbildningen till att höja kvaliteten på
en stor del av det arbete som myndigheterna i organisationen ska utföra.
Den personal som ligger inne för utbildning - och andra som myndig-
heterna träffar avtal med eller kallar in med tjänsteplikt - kommer att
kunna hjälpa till i räddningsarbetet vid stora olyckor i fred eller i den
undsättning som samhället svarar för vid allvarliga störningar i viktig
samhällsfunktioner.
Det har också ett värde för riskmedvetande och för utveckling av
skydd och säkerhet i samhället - att ett ökande antal människor i landet
genomgår utbildning och får tillfälle att praktiskt pröva sina kunskaper
inom de olika områden som funktioner med behov av pliktpersonal
spänner över. Samhället får på olika sätt åtskilligt tillbaka även i fred av
den pliktpersonal som myndigheter eller andra organ ska utbilda och
krigsplacera.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 2
222
Prop. 1994/95:6
Bilaga 3
I betänkandet lägger vi fram ett förslag till författningsreglering av
totalförsvarsplikten i enlighet med Pliktutredningens förslag i betänkan-
det (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt.
De bestämmelser om totalförsvarsplikten som kräver lagform har sam-
lats i en lag om totalförsvarsplikt. Denna föreslås ersätta följande lagar
och bestämmelser:
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. vämpliktslagen (1941:967).
3. bestämmelserna om allmän tjänsteplikt i allmänna tjänstepliktslagen
(1959:83).
4. bestämmelserna i civilforsvarslagen (1960:74) om civilförsvars-
plikt.
5. vissa bestämmelser i 5 kap. civilforsvarskungörelsen om inskriv-
ning och tjänstgöring i civilförsvaret.
6. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.
7. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m.
8. lagen (1984:272) om skyldighet for civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret.
9. bestämmelserna i 5 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställ-
ning om tjänstgöringsskyldighet för arbetstagare hos staten.
I sak innehåller våra förfättningsforslag ett antal förändringar i förhåll-
ande till vad som gäller i dag. De viktigaste av dessa är följande:
- En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att tjänstgöra i
det civila försvaret. Gränsen går vid utgången av det kalenderår när den
som är totalförsvarspliktig fyller 70 år.
- Svenska män får vid mönstringen rekryteras direkt för tjänstgöring i
det civila försvaret (s.k. direktrekrytering).
- Den som efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning place-
ras i en utbildningsreserv för att senare eventuellt tas i anspråk för en
kortare grundutbildning i det civila försvaret eller efter en beredskaps-
höjning grundutbildas i det militära eller civila försvaret.
- Skyldigheten att stå kvar i en utbildningsreserv upphör med utgången
av det kalenderår när den totalforsvarspliktige fyller 30 år. Därefter kan
han inte skrivas in för längre grundutbildning än 60 dagar.
223
- Den vapenfria tjänsten regleras inte längre som ett undantag från
värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera tjänstgöringsaltemativ inom
ramen för totalförsvarsplikten.
- Svenska kvinnor får efter en frivillig mönstring antas för tjänstgöring
i samma befettningar som svenska män som har genomgått mönstring.
En kvinna som har genomgått grundutbildning blir vid straffansvar
skyldig att fullgöra repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd
beredskap.
- Det system för disciplinansvar som i dag gäller for krigsmän skall
gälla även för dem som tjänstgör i det civila försvaret.
I förhållande till den nuvarande vämpliktslagstiftningen innebär för-
slaget följande ändringar i sak:
- Bestämmelserna om beslutsfattandet vid inskrivning efter mönstring
närmas till den praxis som i dag tillämpas vid vämpliktskontoren.
- Detaljregleringen av tjänstgöringstiderna och verksamhetens innehåll
upphör.
- Grundutbildning som avbryts innan 40 tjänstgöringsdagar har full-
gjorts får inte tillgodoräknas som fullgjord grundutbildning. Den som
efter en sådan tid måste avbryta sin grundutbildning får inte på nytt
inkallas till längre grundutbildning än 60 dagar.
- Särregleringen för sjömän och renskötantfe samer slopas.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 3
224
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
1. Förslag till
Lag om totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.
2 § Totalförsvarets personalförsöijning skall tryggas genom en totalför-
svarsplikt som gäller för vaije svensk medborgare från böijan av det
kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår
när han eller hon fyller sjuttio. Totalförsvarsplikten gäller också för var
och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.
3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid utredning om sina personliga förhållanden,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller
hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.
4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs spm värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfettar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig
under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.
5 § Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och alltid inledas med
grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfettar endast män som är sven-
ska medborgare och gäller från böijan av det kalenderår när den total-
försvarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår, när han
fyller fyrtiosju år. j
6 § Civilplikten skall fullgöras i verksamheter inom totalförsvaret som
regeringen bestämmer.
Civilplikten får inte omfetta annan verksamhet som är förenad med
egentliga stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter. Den
som i Försvarsmakten har avslutat grundutbildning enligt lagen
(199x:xxx) om frivillig grundutbildning av kvinnor är dock skyldig att
till slutet av det kalenderår när hon fyller fyrtiosju år såsom civilplikt
fullgöra samma tjänstgöring som värnplikt.
225
15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha Prop. 1994/95:6
skrivits in för tjänstgöringen. Bilaga 4
1 § För att en totalforsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon på
begäran av Totalförsvarets personalverk, en annan statlig myndighet
som regeringen bestämmer, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun skyldig att skriftligen, muntligen eller, om det behövs, vid en
personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, ut-
bildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
2 § Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är for utredning som
avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets personalverk genomgå mönst-
ring, om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalforsvarspliktige
fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap
senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det
inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter
det kalenderår, när han fyller tjugofyra år.
3 § Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga när-
varo. Den skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar
samt annan utredning av hans personliga förhållanden.
4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Total-
försvarets personalverk lämna de uppgifter om en totalforsvarspliktigs
hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att
bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt.
5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan ut-
redning som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är
förhindrad att inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast
anmäla det till den myndighet som har utfärdat kallelsen.
Inskrivning efter mönstring
1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
personalverk placera honom i en befättningsgrupp för chefer, for spe-
cialister eller för övriga samt skriva in honom för värnplikt, för civil-
plikt eller i en utbildningsreserv.
226
2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga
skrivas in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret
eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Ur vaije befettnings-
grupp skall de som är bäst lämpade skrivas in för sådan tjänstgöring.
3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige
saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall To-
talförsvarets personalverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra
sådan tjänstgöring.
Inskrivning efter annan utredning
4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig for
civilplikt får av Totalförsvarets personalverk skrivas in för sådan tjänst-
göring, dock inte for civilplikt som omfettar längre grundutbildning än
60 dagar.
Gemensamma bestämmelser om inskrivning
5 § Om någon skrivs in för värnplikt eller för civilplikt som omfettar
grundutbildning, skall vid inskrivningen bestämmas
1. den befettning eller typ av befattning som han eller hon skall ut-
bildas till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där
grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och måna-
den när grundutbildningen är planerad att börja.
6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfettar grundutbildning
skall bestämmas den befettning som den som skrivs in skall upprätt-
hålla.
7 § I den mån det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till önske-
mål från den som skrivs in.
8 § Av ett beslut om inskrivning skall framgå vad som har bestämts
enligt 5 eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv skall
innehålla uppgift om den totalförsvarspliktiges befättningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall därvid underrättas om beslut som
avses i första stycket och i 3 §.
9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets per-
sonalverk. Om den som har skrivits in har påböijat en grundutbildning,
får beslutet också ändras av en myndighet som Personalverket bestäm-
mer. Om det behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarsplik-
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
227
tig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller annan utredning enligt
2 kap.
Om en ändring av beslut om inskrivning innebär att tiden för grundut-
bildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som
beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall
detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i en ut-
bildningsreserv till inskrivning for värnplikt eller för civilplikt som
omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får
regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i en ut-
bildningsreserv i stället skall skrivas in för värnplikt eller för civilplikt
som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
11 § Inskrivningen i en utbildningsreserv upphör vid utgången av det
kalenderår när den totalforsvarspliktige fyller trettio år.
Krigsplacering
12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har
förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall
krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller
hon är lämplig för. En totalförsvarspliktig som har skrivits in för civil-
plikt enligt 6 § skall krigsplaceras i den befattning som han eller hon
skall upprätthålla.
13 § En totalförsvarspliktig som har genomgått en längre grundutbild-
ning än 60 dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbild-
ningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsent-
ligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.
14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får
skrivas in för civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbild-
ning som inte är längre än 60 dagar.
15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets personalverk på
framställan av en kommun, en kyrklig kommun, ett landsting eller en
statlig myndighet. Om en krigsplacering hävs, gäller 14 §.
Tjänstgöring utan vapen
16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig
övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oför-
enlig med en tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han
eller hon efter ansökan få rätt att vara vapenfri.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
228
17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och inne-
hålla en försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställning
till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex
månader från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskriv-
ning skall bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda
skäl att närmare pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot
annan.
19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även
innehålla en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa
till stöd för sitt påstående att han eller hon har en sådan inställning till
bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att
lämna uppgifter muntligt i ärendet.
21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in mot en befättning som är förenad med bruk av vapen eller
mot sin vilja skrivas in i Försvarsmakten. Om en sådan inskrivning har
skett, skall beslutet ändras.
22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets
personal verk.
Grundutbildnin g
1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för
värnplikt är lägst 220 och högst 615 dagar och for en totalförsvarsplik-
tig som har skrivits in för civilplikt högst 300 dagar.
Den sammanlagda tiden för grundutbildning får inte för någon total-
försvarspliktig överstiga 615 dagar.
2 § Har den som skrivits in for värnplikt eller för civilplikt som omfat-
tar en längre grundutbildning än 60 dagar inte kallats in till grundutbild-
ningen före utgången av det kalenderår när han fyller tjugofyra år eller,
i fall som avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det kalenderår när han
fyller trettio år, är han skyldig att fullgöra grundutbildningen endast om
särskilda skäl föreligger.
3 § En totalförsvarspliktig som är medborgare även i en annan stat är
inte skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han
antingen har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller
innan han har fyllt nitton år väljer att göra detta och den utbildningen
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
229
till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av
honom i Sverige.
Repetitionsutbildnin g
4 § Repetitionsutbildningen får for vaije totalförsvarspliktig omfatta
sammanlagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.
5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att full-
göra repetitionsutbildning vid högst två tillfallen och med sammanlagt
högst 34 dagar, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Längsta tillåtna utbildningstid
6 § Den sammanlagda tiden for grundutbildning och repetitionsutbild-
ning får inte för någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.
Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring
7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är
skyldiga att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.
8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs for Sveriges försvars-
beredskap, får regeringen besluta att totalförsvarspliktiga som har krigs-
placerats enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får for vaije totalförsvarspliktig omfatta högst
180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.
9 § Regeringen skall för vaije tillfälle besluta hur många totalförsvars-
pliktiga som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänst-
göring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring
skall upphöra.
Skyldigheter under tjänstgöringen
1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån
verksamheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att för-
flytta sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i
övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är också skyldig att genomgå
den medicinska och psykologiska undersökning som krävs för att utreda
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
230
och bedöma hans eller hennes förutsättningar att tjänstgöra inom total-
försvaret.
2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller
annan chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjänst-
en. Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta sig
efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.
Utbildningen
3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigs-
uppgiften kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten
för krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter
som syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.
4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt for vaije be-
fattning eller typ av befättning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om inte det för vissa
befettningar finns särskilda skäl att genomföra den i omgångar.
5 § Repetitionsutbildningens omfettning för vaije totalförsvarspliktig
skall bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller
den verksamhet där han eller hon är krigsplacerad.
Inkallelse
6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets personal-
verk, om inte regeringen föreskriver annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas
ut i god tid, om inte särskilda skäl föranleder något annat. Detsamma
gäller for en återkallelse av inkallelsen.
7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig, skall snarast anmälas till Totalförsva-
rets personalverk.
Uppskov
8 § En totalförsvarspliktig får efter ansökan beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in
till, om
1. tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på
sökandens studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller
någon nära anhörig till honom eller henne eller
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
231
2. sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt så
nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras.
Uppskov enligt första stycket får beslutas för högst ett år i sänder.
9 § Föranleder inte särskilda skäl något annat, skall en totalförsvarsplik-
tig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kallats in
till, om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskovet skall
beviljas till dess ansökningen har prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas
att bruka vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen
har prövats slutligt.
10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets personalverk.
11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare for
riksdagsledamot eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med
värnplikt och civilplikt så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den
som har uppdrag i en internationell organisation och på grund av en
överenskommelse som Sverige har slutit med en främmande stat inte
skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under tid när uppdraget varar.
Avbrott
12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjäns-
ten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fy-
sisk eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvar-
ande från tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att
nås.
13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som
fullgör tjänstgöringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte
finns särskilda skäl för att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att
ansökningen har prövats slutligt eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att full-
göra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han
eller hon inte heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldig-
heter.
Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i
första stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.
14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall
grundutbildning eller repetitionsutbildning avbrytas i fall som avses i
8 § första stycket 1.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
232
15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets personalverk
eller efter Personalverkets bestämmande av en annan statlig myndighet,
en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun.
16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om ut-
bildningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveri-
ges försvarsberedskap.
Tillgodoräknande av tjänstgöringstid
17 § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har
fullgjorts, får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden
före avbrottet dock inte tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har
varit frånvarande. Om det enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund
av sjukdom eller skada, behöver grundutbildningen inte fullföljas. Om
den som fullgjort tjänstgöringen begär det, skall han eller hon dock på
nytt inkallas till grundutbildning. I sådant fall skall Totalförsvarets per-
sonalverk bestämma i vilken utsträckning utbildningstiden före avbrottet
skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får
ingen tjänstgöringstid tillgodoräknas.
18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som
avses i 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgö-
ring.
Bemyndiganden
19 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna till bolag, föreningar, samfälligheter eller andra enskilda att
besluta om ledighet och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör
civilplikt hos dem.
1 § När det råder höjd beredskap får regeringen förordna om allmän
tjänsteplikt, om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt
för totalförsvaret skall kunna upprätthållas. Förordnandet kan avse en
viss del av landet eller en viss verksamhet.
2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarsplik-
tig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret
eller
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
233
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av en myndighet som
regeringen bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte utan att den som tjänstgör sam-
tycker till det vara förenat med bruk av vapen mot annan.
3 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer skall
besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt
skall fullgöras och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän
tjänsteplikt.
4 § En totalförsvarspliktig som omfattas av ett beslut enligt 3 § skall få
del av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.
5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är
skyldiga att till regeringen eller en myndighet som avses i 3 § lämna
upplysningar om förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av
bestämmelserna om allmän tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.
6 § Regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer får med-
ge undantag från den allmänna tjänsteplikten.
1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser
från Totalförsvarets personalverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning,
inkallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av
innehållet i sådana handlingar samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och
utrustning som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.
1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse for mönstring eller annan
utredning och när han eller hon fullgör värnplikt eller civilplikt rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6
kap. 2 § 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
234
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag samt
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring falttraktamente och
särskild ersättning för tjänstgöring i viss befättning.
2 § Bestämmelser om rätt till ersättning for personskada finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om stat-
lig ersättning vid ideell skada m.m.
3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap.
2 § 3 har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på
grund av avtal eller annars gäller för liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de
festställas till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfatt-
ning samt omständigheterna i övrigt.
4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån
på grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att efter ansökan och
mot överlåtelse av sin fordran till staten av allmänna medel få ersättning
med det obetalda beloppet. Om inte särskilda skäl föreligger, får sådan
ersättning inte utgå för fordran som har förfellit till betalning mer än tre
månader innan ansökan om ersättning gjordes.
5 § En totalförsvarspliktig, som enligt 6 kap. 2 § 3 är skyldig att full-
göra allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller hon är bosatt,
har rätt till reseformåner och ersättning för flyttning eller ökade levnad-
skostnader till följd av dubbel bosättning.
1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han
eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag hindras att ut-
föra ett arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta inte åberopas
mot honom eller henne som grund för skadestånd eller liknande an-
språk.
2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civil-
plikt finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
3 § En arbetstagare som vill återinträda i arbete efter att ha fullgjort
värnplikt eller civilplikt är skyldig att på förfrågan underrätta arbetsgi-
varen om detta före tjänstgöringens böijan.
4 § En arbetstagare, som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör
genast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöring-
ens böijan och om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
235
for en arbetstagare som har underrättats om att han eller hon skall
fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon annan än arbetsgivaren.
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den
dag, när han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen
enligt denna lag har pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte
skyldig att låta arbetstagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor
från den dag när arbetsgivaren mottog ett sådant meddelande eller
arbetstagaren utan föregående meddelande inställer sig hos arbetsgiva-
ren.
5 § En arbetstagares förmåner i anställningen och arbetsförhållanden i
övrigt får inte i vidare mån än som följer av uppehållet i arbetet försäm-
ras med anledning av att han eller hon fullgör sina skyldigheter enligt
denna lag.
6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i
detta kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstaga-
ren. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande
skall 34, 35, 37, 40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställnings-
skydd gälla.
7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall
betala skadestånd for den förlust som uppkommer och för den kränk-
ning som har skett. Därvid skall 38 § andra och tredje styckena samt 41
och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.
8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel
inskränks är ogiltigt i den delen.
Straff
1 § En totalförsvarspliktig som utan giltigt skäl uteblir från en mönst-
ring eller annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han eller hon har
kallats att personligen inställa sig döms till penningböter.
2 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet underlåter att inställa sig
för värnplikt eller civilplikt till vilken han eller hon har inkallats döms
till böter.
3 § En totalförsvarspliktig som olovligen avviker eller i annat fall än
som avses i 2 § uteblir från värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
236
vägrar eller underlåter att lyda en förmans eller annan chefs order eller
på annat sätt åsidosätter vad som åligger honom eller henne under
tjänstgöringen, döms, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men
för utbildningen eller tjänsten i övrigt for brott mot totalförsvarsplikten
till böter eller fängelse i högst ett år.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff for gärningen är
föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.
4 § Begås ett brott enligt 3 § första stycket under höjd beredskap och
medför det särskilt men för totalförsvaret eller är det annars är att anse
som grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han
eller hon fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 §
döms till böter.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Hämtning
6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid en annan utredning enligt 2 kap. 1 §, inkallats till värn-
plikt eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan
giltigt skäl uteblir, får Totalförsvarets personalverk eller en myndighet
som Personalverket bestämmer besluta att han eller hon på egen be-
kostnad skall hämtas genom polismyndighetens försorg.
Vite
7 § Totalförsvarets personalverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets personalverk eller en
myndighet som regeringen eller Personalverket bestämmer skriftligen
lämna uppgifter som avses i 2 kap. 1 §,
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare
att till en myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som
avses i 6 kap. 5 § samt
3. en totalförsvarspliktig att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 1
§ 3.
Giltigt skäl
8 § En totalförsvarspliktig har giltigt skäl att inte fullgöra en skyldighet
enligt denna lag, om han eller hon har hindrats att fullgöra den på
grund av avbrott i allmänna samfärdseln eller sjukdom eller annan om-
ständighet, som han eller hon inte bort förutse.
237
Särskild bestämmelse
9 § Totalförsvarets personalverk får besluta att en totalförsvarspliktig
tills vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt
eller civilplikt, om han eller hon
1. genom dom som vunnit laga kraft har dömts för brott mot totalför-
svarsplikten till fängelse och det kan antas att han eller hon inte kom-
mer att fullgöra den värnplikt eller civilplikt som inskrivningen avser,
2. med hänvisning till sin anslutning till religiöst samfund som rege-
ringen bestämmer förklarar att han eller hon inte kommer att fullgöra
vare sig värnplikt eller civilplikt.
Förnyad prövning
1 § Vid Totalförsvarets personalverk skall finnas en eller flera inskriv-
ningsnämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av
Personal verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande, som utses av Personal-
verket och valda ledamöter till det antal som regeringen föreskriver.
För vaije landsting eller kommun som hör till inskrivningsnämndens
verksamhetsområde skall minst en ledamot väljas. De valda ledamöterna
utses för tre år av de landsting och kommuner som skall vara företrädda
1 nämnden. För ordföranden och de valda ledamöterna skall finnas
ersättare. Dessa utses på samma sätt som de ordinarie ledamöterna.
2 § Totalförsvarets personal verks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall
prövas på nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som
beslutet avser och begäran inte tillgodoses genom beslut av en tjäns-
teman vid Personalverket.
Vid prövning av ärenden enligt först stycket är inskrivningsnämnden
beslutfÖr, när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit
in till Totalförsvarets personalverk inom tre veckor från den dag då den
som beslutet avser fick del av detta. I begäran skall anges den ändring
som önskas och skälen for ändringen.
Överklagande
4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. Inskrivningsnämndens beslut.
2. Beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §.
3. Beslut i ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut.
4. Beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri.
5. Beslut i ärenden om uppskov.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
238
6. Beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§
och om tillgodoräknande av tjänstgöring enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd.
5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltnings-
lagen (1986:223).
6 § Ett beslut av Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd får inte överklagas.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den .
Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. vämpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt for hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. och
6. lagen (1984:272) om skyldighet för civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret.
Övergångsbestämmelser till 3 kap.
1. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivnings-
prövning enligt vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått
mönstring enligt den nya lagen.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut for vämpliktsut-
bildning enligt 27 § 1 mom. vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha
skrivits in för värnplikt enligt den nya lagen.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildnings-
reserv enligt 4 a § vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in
i en utbildningsreserv enligt den nya lagen.
4. En totalförsvarspliktig som vid lagens ikraftträdande genom in-
skrivning enligt 17 § civilforsvarslagen (1960:74) uttagits till att full-
göra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt en-
ligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för en totalförsvarspliktig som
registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
5. Totalförsvarets personalverk får i en utbildningsreserv skriva in to-
talförsvarspliktiga som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till
vapenfri tjänst men då inte påböljat grundutbildning. Inskrivningen skall
239
förenas med en anteckning om rätt för den totalforsvarspliktige att vara
vapenfri.
6. Krigsplacering av en totalförsvarspliktig som har beslutats före
lagens ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses
som en krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.
7. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilför-
svarslagen (1960:74) eller lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. skall tillgodoräknas
honom eller henne som fullgjord värnplikt eller civilplikt med samma
antal dagar enligt lagen om totalförsvarsplikt. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A vämpliktslagen samt utbild-
ning enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen
om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal
m.m. motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen.
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C vämpliktslagen, 12 § 2
mom. tredje stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara re-
petitionsutbildning enligt 4 kap. 4 § den nya lagen samt
c) beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. vämpliktslagen och 12 § 1
mom. andra stycket civilförsvarslagen motsvara beredskapstjänstgöring
enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
8. Äldre bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet gäller för dem som
vid lagens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt vämpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74) och lagen (1981:292) om hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.
9. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund
av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen
gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 7 a) - c) tillämpas.
10. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 10 kap. 9 § 1 skall den som
före den 1 juni 1987 har dömts till fängelse för lydnadsbrott eller rym-
ning eller därefter för vämpliktsbrott likställas med den som har dömts
till samma straff för brott mot totalförsvarsplikten.
11. Beslut som regeringen eller Vämpliktsverket före ikraftträdandet
har meddelat att tills vidare eller för viss tid inte inkalla en värnpliktig
till värnpliktstjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 9 §.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
240
12. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut som
har meddelats före ikraftträdandet.
13. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall
hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
241
16 Riksdagen 1994195. I sand. Nr 6
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § Kvinnor som vill få anställning som officerare skall genomgå grund-
utbildning vid Försvarsmakten enligt denna lag. Regeringen bestämmer
vilka villkor i övrigt som skall gälla for att få anställningen.
Även kvinnor som under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana be-
fattningar inom totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60
dagar skall genomgå grundutbildning enligt denna lag.
Utbildningen
2 § Grundutbildningen skall fullgöras vid Försvarsmakten eller i verk-
samhet enligt 1 kap. 6 § första stycket lagen (199x:xxx) om totalför-
svarsplikt. Den skall till längd och innehåll motsvara den grundutbild-
ning som en jämförbar kategori totalförsvarspliktiga fullgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt.
3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild
antagningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 - 3 §§
lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att
genomgå denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen (199x:xxx) om to-
talförsvarsplikt skrivs in för värnplikt eller for civilplikt med en grund-
utbildning som överstiger 60 dagar.
Tjänstgöringsskyldighet m.m.
4 § En kvinna som har antagits till grundutbildningen är skyldig att
efter inkallelse inställa sig till utbildningen och fullgöra denna i enlighet
med meddelade föreskrifter. Hon får inte avbryta utbildningen förrän
hon har meddelat sin vilja att göra detta till den myndighet som rege-
ringen bestämmer.
5 § I fråga om giltigt skäl för utevaro från tjänstgöringen skall 10 kap.
8 § lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt tillämpas.
6 § Sedan en kvinna har antagits till grundutbildningen skall 5 kap. 2
och 8 §§, 7 kap. 1 § samt 10 kap. 7 § lagen (199x:xxx) om totalför-
svarsplikt gälla för henne.
242
7 § En kvinna som har avslutat grundutbildning enligt denna lag vid
Försvarsmakten får skrivas in for civilplikt med skyldighet att tjänstgöra
i stridande befattningar inom totalförsvaret.
Skiljande från utbildningen
8 § Från grundutbildningen skall den skiljas som
1. visar sig olämplig för fortsatt utbildning till den befettning eller typ
av befettning som hon har antagits till, eller
2. på grund av sjukdom eller av annan anledning är frånvarande från
utbildningen i sådan utsträckning att hon inte kan tillgodogöra sig den-
na.
Förmåner
9 § En kvinna har under grundutbildningen och i samband med antag-
ningsprövningen rätt till samma förmåner som totalförsvarspliktiga har
enligt lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt.
Bestämmelser om rätt till ersättning for personskada finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Bemyndigande
10 § Regeringen får föreskriva att en bestämmelse i denna lag skall till-
ämpas också på annan föreskriven utbildning som en kvinna genomgår
för att kunna få anställning som officer vid Försvarsmakten.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den, då lagen (1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor skall upphöra att gälla. I fråga om grundutbildning
som påbörjats före ikraftträdandet gäller den äldre lagen.
243
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag är tillämplig på följande personal:
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra
värnplikt eller civilplikt enligt lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt,
2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (199x:xxx) om
frivillig grundutbildning för kvinnor,
3. de som genomgår utbildning för att få militär anställning vid För-
svarsmakten,
4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att
tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
6. anställda i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, när de tjänstgör
utomlands.
2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för följande personal:
1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid Försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid Försvarsmak-
ten är skyldiga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av
lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när av-
delningarna är i falt eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.
3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges grän-
ser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
föreskriva att lagen skall gälla för den personal som anges i 2 §.
4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och
3 §§, skall regeringen föreskriva att lagen skall upphöra att gälla för
personal som nämns i 2 §.
5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är
neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigs-
deltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.
244
6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen
åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet for förfarande under
tid då lagen gällde för honom eller henne.
7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.
Disciplinförseelse
8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers
order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd
for disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.
9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom
två år från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs
mot honom eller henne eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket
lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän eller mots-
varande bestämmelse i fråga om Justitiekanslem.
Disciplinpåföljder
10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och ute-
gångsförbud.
11 § Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för
framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.
12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver
den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan sär-
skild uppgift. Vid vaije tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för
uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskaps-
tjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens böijan nästa
dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den
disciplinansvariges hälsa eller tjänstbarhet.
13 § Löneavdrag får bestämmas for högst trettio dagar och innebär
avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant
avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar
avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dager-
sättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till viss
andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av
ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp mot-
svarande dagersättning utan tillägg.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
245
14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett
kasemområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område
som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant
område.
För den som är förlagd ombord på ett fårtyg skall utegångsförbudet
avse förbud att lämna fartyget.
15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det
krävs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts.
Åtalsanmälan m.m.
16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse
och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha
gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brot-
tet, om inte annat följer av 17 §.
17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §),
snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt
beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10
kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18
kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den miss-
tänkte tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om
enskilt anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.
18 § Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en disciplin-
ansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om
det förfarande som avses med åtgärden.
19 § Frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan prövas i fråga om
disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort vid Försvarsmakten
av chefen för det förband, den skola eller det utbildningscentrum där
den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort. Regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, Försvarsmakten får föreskriva att
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
246
någon annan chef på verksamhetsstället av lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens tjänstegrad får pröva frågorna.
Om den disciplinansvarige fullgör eller har fullgjort värnplikt eller
fullgör eller har fullgjort grundutbildning vid Försvarsmakten enligt
lagen (199x:xxx) om frivillig grundutbildning för kvinnor någon annan-
stans än som anges i första stycket, skall regeringen eller, efter rege-
ringens bestämmande, Försvarsmakten föreskriva vilken chef, dock av
lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad, som får
pröva frågor om disciplinförseelse och åtalsanmälan.
20 § En chef som avses i 19 § får överlämna åt andra chefer som tjänst-
gör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsva-
rande chef, att pröva frågor om disciplinförseelse av personal som står
under deras befäl, under förutsättning att
1. förfärandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller ex-
tratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar eller löneavdrag för
högst tio dagar.
21 § I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos
en annan statlig myndighet än Försvarsmakten prövas frågor om dis-
ciplinförseelse och åtalsanmälan av myndigheten.
Om den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort hos en kom-
mun, ett landsting eller en kyrklig kommun eller ett bolag, en förening,
en samfallighet, en stiftelse eller annan enskild sammanslutning, prövas
frågorna av Totalförsvarets personalverk. Totalförsvarets personalverk
får överlämna åt förmän och andra chefer vid en sådan inrättning att
pröva frågor om disciplinförseelse och åtalsanmälan av personal som
lyder under dem.
22 § För att biträda de chefer som har att handlägga disciplinärenden
skall finnas auditörer.
Auditörema skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, av annan myndighet.
23 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga
om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett
sådant yttrande behövs dock inte när ärendet prövas enligt 20 § eller,
under de förutsättningar som anges i 20 §, vid prövning enligt 21 §.
Auditören är medansvarig for de beslut som myndigheten fettar på
hans eller hennes tillstyrkan.
Handläggningen av disciplinärenden
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
24 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.
247
25 § Muntligt forhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne
skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. Om
muntligt förhör inte kan anses behövligt, får underrättelsen ske skrift-
ligen, varvid den disciplinansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgif-
ter i saken höras muntligen eller skriftligen.
Protokoll skall föras över förhören.
26 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhör-
svittne om möjligt vara närvarande.
27 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om
någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål
som bevis, skall en ansökan om detta hos den tingsrätt inom vars om-
råde den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av
åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad
som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudför-
handling.
28 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad
som har kommit fram under utredningen och beredas tillfälle att yttra
sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt.
29 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på
vad som har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
30 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens
yttrande samt hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske
muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat
sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den som genom
beslutet åläggs en disciplinförseelse begär det.
31 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får
ärendet avskrivas.
32 § Bestämmelser om rätt for riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslem att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av
sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riks-
dagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems
tillsyn.
33 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det
att beslutet har vunnit laga kraft mot den disciplinansvarige.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
248
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där
disciplinförseelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning,
får det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud förordnas att beslutet
skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.
34 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma
gäller utegångsförbud i högst fem dagar.
35 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas
eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker
skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.
36 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställ-
bara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den
sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem da-
gar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas
under vilken verkställighet redan har skett.
37 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande blir
slutligen ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken
förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara
två dagars löneavdrag.
38 § Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan den
disciplinansvariges tjänstgöringsskyldighet har upphört.
39 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansva-
riges tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat
beslutet omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 37 § andra
meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas,
gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indriv-
ning av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år
från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.
40 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman inom Försvars-
makten får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör vid Försvars-
makten, om denne inom ett område eller utrymme som används av För-
svarsmakten eller klädd i militär uniform på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv
eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller
ordningen inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
249
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande Prop. 1994/95:6
åtgärder. Bilaga 4
41 § Den som med stöd av 40 § har omhändertagit någon skall skynd-
samt anmäla detta till en sådan chef som anges i 19 §. Har omhänderta-
gandet inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall
bestå.
42 § Har omhändertagandet foranletts av berusning, skall den omhän-
dertagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs
med hänsyn till hans eller hennes tillstånd.
43 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt forhöras och under-
rättas om anledningen till omhändertagandet.
44 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha
honom eller henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum
senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen
ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid
därutöver.
45 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos
den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån
honom eller henne. Sådan egendom skall bevisligen förstöras, om inte
särskilda skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan
härom prövas av en sådan chef som anges i 19 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och
kanyler, som kan användas for insprutning i människokroppen. Detsam-
ma gäller andra föremål, som är särskilt ägnade att användas för miss-
bruk av eller annan befättning med narkotika.
46 § Om det finns anledning anta att en disciplinansvarig som tjänstgör
vid Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvars-
makten eller som han eller hon annars inte får inneha, kan han eller hon
enligt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för eftersö-
kande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande
skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den
disciplinansvarige undersökas, om det finns anledning anta att föremålen
finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i
anslutning till en större undersökning, som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett
militärt område eller ett annat område som disponeras av Försvarsmak-
ten.
250
47 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som
avses i 20 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses
i 19 §. Den som har ålagts en disciplinpåföljd av en chef som avses i 21
§ andra stycket får begära omprövning av beslutet hos Totalförsvarets
personal verk.
En begäran enligt första stycket skall göras skriftligen inom fem dagar
från den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot ett
sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En begäran som har
kommit in för sent skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i
23-31 §§ tillämpas.
48 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångs-
förbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart,
förordna att det tills vidare inte får verkställas.
49 § Ett beslut av en chef som avses i 19 § eller av en myndighet som
avses i 21 § att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansva-
rige överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets det
verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat
eller, om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller särskilda
skäl föreligger, hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.
50 § Beslutet överklagas genom att överklagandet tillställs den som har
meddelat beslutet. I överklagandet skall anges det beslut som överklagas
och den ändring i beslutet som yrkas.
Överklagandet skall ha kommit in till den som har meddelat beslutet
inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kom-
mit in för sent skall avvisas.
51 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handlägg-
ning av domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag.
Därvid gäller beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan
i den lagen.
52 § Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är
tingsrätten domfor med en lagfaren domare.
53 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart,
förordna att det tills vidare inte får verkställas.
54 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna
överklagas genom besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett
beslut som avses i 33 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
251
verkställighet tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras
särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
55 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av allmän
åklagare.
56 § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och for Justitie-
kanslem att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § hgen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § hgen
(1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Talan skall väckas inom fyra
veckor från det beslutet har meddelats.
Med anledning av talan som anges i första stycket får dock disciplin-
påföljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän
synpunkt.
57 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disci-
plinansvarig går förlorad eller skadas, får en chef som avses i 19 § samt
en myndighet och en chef som avses i 21 § besluta om ersättningsskyl-
dighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om
förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre be-
lopp, som regeringen bestämmer, får ersättningsskyldighet också åläg-
gas av en chef som avses i 20 §.
Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot den disciplin-
ansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om
det förfarande som avses med åtgärden.
58 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det för-
farande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom
eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinären-
det såvida inte särskilda skäl talar mot det.
59 § Bestämmelserna i 23 - 30 §§ skall tillämpas vid handläggningen av
ersättningsärenden.
60 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en
chef som avses i 20 § får begära omprövning av beslutet hos en chef
som anges i 19 §. Om ersättningsskyldigheten har ålagts av en chef som
avses i 21 § andra stycket, får den disciplinansvarige begära ompröv-
ning av beslutet hos Totalförsvarets personalverk.
Vid omprövning enligt första stycket skall bestämmelserna i 47 §
andra och tredje styckena tillämpas.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
252
61 § Ett beslut av en chef som avses i 19 § eller av en myndighet som
avses i 21 § att ålägga ersättningsskyldighet får överklagas av den dis-
ciplinansvarige hos tingsrätt. Bestämmelserna i 49 - 52 §§, 54 § första
stycket första meningen och andra stycket samt 55 § gäller vid sådant
överklagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast fråga om ersättnings-
skyldighet, skall dock vad som är stadgat om rättegången i tvistemål
tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersätt-
ningsskyldighet, skall tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det
eller det annars är påkallat, handlägga frågan om ersättningsskyldighet
som särskilt mål i den för tvistemål stadgade ordningen.
62 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 57 § får
verkställas sedan det har vunnit laga kraft.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den , då lagen (1986:644) om disciplinför-
seelser av krigsmän, m.m. skall upphör att gälla. Den äldre lagen skall
dock tillämpas i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
253
Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen(1960:74)’
dels att 11-21 §§, 77 § och 79 § 1-3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att 40 § 1 mom., 78 och 81 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 § 1 mom.2
Det åligger kommunen att
a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen biträde i sådana frågor
rörande kommunens civilförsvarsverksamhet som har samband med de
särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kommunen bland
annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga,
för civilförsvarsverksamheten erforderliga byggnadsritningar, kartor och
dylikt;
b) i enlighet med gällande organisationsplan inrätta och utrusta led-
ningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för civilförsvars-
organisationen utom verkskyddet samt vidtaga andra byggnadsanord-
ningar även som reservanordningar som är avsedda uteslutande för
civilförsvarsverksamhetens försöijning med vatten så ock under höjd
beredskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas
beslut länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra
skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åtgärder
avseende civilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits i
organisationsplanen;
c) inrätta och utrusta skyddsrum som skall anordnas i befintlig an-
läggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark,
som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom
vidtaga förberedelser som avses i 10 § tredje stycket och, enligt vad
regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar,
under höjd beredskap iordningställa utrymmen som där avses till
skyddsrum;
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
1 Lagen omtryckt 1984:1026.
Senaste lydelse av
12 § 19921406
17 § 1992:1406
20 § 1992:1406
79 § 1991:278
2 Senaste lydelse 1992:1406.
254
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningar-
na;
e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkomm-
ande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en
tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler for administration av civilförsvars-
verksamheten samt, i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare
eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel
och utrustning för civilförsvarsverksamheten ävensom för utbildning och
övning;
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
g) svara för avlöning och annan
ersättning till personal, vars civil-
försvarstjänstgöring enligt 20 §
skall anses fullgjord i kommunal
anställning;
h) under höjd beredskap samt
vid utbildning och övning, i den
omfattning organisationsplanen an
g) under höjd beredskap samt
vid utbildning och övning, i den
omfattning organisationsplanen an-
giver, till civilförsvarsorganisa-
tionens förfogande ställa tillhörig
materiel och annan egendom; samt
giver, till civilförsvarsorganisa-
tionens förfogande ställa tillhörig
materiel och annan egendom; samt
i) förbereda utbyggnaden av
skyddade utrymmen som avses i
57 § första stycket d) samt bistå
fastighetsägaren med att förse
anläggningen eller byggnaden med
sådana utrymmen.
h) förbereda utbyggnaden av
skyddade utrymmen som avses i
57 §, första stycket d) samt bistå
fastighetsägaren med att förse
anläggningen eller byggnaden med
sådana utrymmen.
78 §
Är någon jämlikt 75 § eller be-
stämmelse i 2 a, 4, 6 eller 7 kap.
eller föreskrift, som meddelats
med stöd av dylik bestämmelse,
eller jämlikt 80 § andra stycket
skyldig att fullgöra något och
underlåter han det, får länsstyrel-
sen eller kommunen, om denna
har att besluta i saken, förelägga
honom lämpligt vite. Länsstyrel-
sen får också i sådant fall lämna
erforderlig handräckning eller
ombesöija föreskriven åtgärd samt
uttaga kostnaden härför av den
försumlige, i den mån han icke på
Är någon jämlikt bestämmelse i
2 a, 4, 6 eller 7 kap. eller före-
skrift, som meddelats med stöd av
dylik bestämmelse, eller jämlikt
80 § andra stycket skyldig att
fullgöra något och underlåter han
det, får länsstyrelsen eller kommu-
nen, om denna har att besluta i
saken, förelägga honom lämpligt
vite. Länsstyrelsen får också i
sådant fall lämna erforderlig hand-
räckning eller ombesöija före-
skriven åtgärd samt uttaga kost-
naden härför av den försumlige, i
den mån han icke på grund av
255
grund av stadgande i denna lag är
berättigad till ersättning för kost-
naden.
stadgande i denna grundav stad-
gande i denna lag är
berättigad till ersättning för kost-
naden.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
81 §3
Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under
högsta beredskap och är att anse som grovt, till fängelse i högst två år
dömes
1. den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilför-
svarsorganisationen och som, i
avsikt att undandraga sig sina
skyldigheter, underlåter att efter
vederbörlig kallelse inställa sig till
civilförsvarstjänstgöring eller eljest
olovligen undanhåller sig från
tjänstgöring;
2. den som under civilförsvars-
tjänstgöring vägrar att åtlyda vad
vederbörande befäl under tjänsten
befallt honom rörande denna eller
som eljest under civilförsvarstjän-
stgöring uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som ej är ringa,
åsidosätter vad som åligger honom
enligt reglementen, instruktioner
eller andra allmänna bestämmelser
eller särskilda föreskrifter;
3. den som uppsåtligen lämnar
oriktig uppgift om förhållande,
varom han enligt 15 § eller 47 §
första stycket e) är pliktig att
lämna upplysning;
4. den som i strid mot särskilt
meddelat bortflyttningsforbud läm-
nar sin vistelseort eller som över-
träder särskilt meddelat inflytt-
ningsforbud;
5. den som uppenbart vanvår-
darmateriel, utrustning eller annan
egendom, som han mottagit av
civilförsvarsmyndighet för förvar-
ing;
1. den som uppsåtligen lämnar
oriktig uppgift om förhållande,
varom han enligt 47 § första
stycket e) är pliktig att lämna
upplysning;
2. den som i strid mot särskilt
meddelat bortflyttningsforbud läm-
nar sin vistelseort eller som över-
träder särskilt meddelat inflytt-
ningsförbud;
3. den som uppenbart vanvårdar
materiel, utrustning eller annan
egendom, som han mottagit av ci-
vilförsvarsmyndighet för förvar-
ing;
3 Senaste lydelse av 1992:1406.
256
6. den som utan skälig anledning
vägrar att låta civilförsvarsmyn-
dighet eller kommun besiktiga an-
läggning eller byggnad efter vad i
65 § sägs;
7. den som vid förfrågan jämlikt
66 § vägrar att lämna upplysning
eller som vid sådan förfrågan eller
i samband med undersökning eller
granskning som avses i nämnda
paragraf söker vilseleda myndighet
rörande förhållande, som avses i
samma paragrafs första stycke;
8. den som med vetskap om att
civilförsvarsmyndighet jämlikt 8
kap. beslutat taga i anspråk egen-
dom, som innehaves av honom,
vägrar eller försummar att behöri-
gen eller i rätt tid tillhandahålla
myndigheten egendomen eller
genom att avhända sig egendomen
eller på annat sätt omöjliggör
egendomens tagande i anspråk;
samt
åsidosätter
9. den som eljest
föreskrift, som meddelats med
stöd av bemyndigande i denna lag,
eller föreläggande eller liknande
beslut, som meddelats enligt lagen
eller enligt föreskrift som nyss
sades, dock ej om därmed avses
åliggande, för vars fullgörande
vite kan föreläggas enligt 78 §.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är be-
lagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egen-
dom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egen-
domen kan dess värde förklaras förverkat.
4. den som utan skälig anledning
vägrar att låta civilförsvarsmyn-
dighet eller kommun besiktiga
anläggning eller byggnad efter vad
i 65 § sägs;
5. den som vid förfrågan jämlikt
66 § vägrar att lämna upplysning
eller som vid sådan förfrågan eller
i samband med undersökning eller
granskning som avses i nämnda
paragraf söker vilseleda myndighet
rörande förhållande, som avses i
samma paragrafs första stycke;
6. den som med vetskap om att
civilförsvarsmyndighet jämlikt 8
kap. beslutat taga i anspråk egen-
dom, som innehaves av honom,
vägrar eller försummar att behöri-
gen eller i rätt tid tillhandahålla
myndigheten egendomen eller
genom att avhända sig egendomen
eller på annat sätt omöjliggör
egendomens tagande i anspråk;
samt
åsidosätter
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
7. den som eljest
föreskrift, som meddelats med
stöd av bemyndigande i denna lag,
eller ‘föreläggande eller liknande
beslut, som meddelats enligt lagen
eller enligt föreskrift som nyss
sades, dock ej om därmed avses
åliggande, för vars fullgörande
vite kan föreläggas enligt 78 §.
Denna lag träder i kraft den .
257
17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
1 § Bestämmelserna i 9 kap. lagen (199x:xxx) om totalförsvarsplikt
skall gälla även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. vid Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal
for beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.
Denna lag träder i kraft den .
258
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Förutsättningar för lagens tillämpning
1 § Om det behövs for att verksamhet som är av särskild vikt för total-
försvaret skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd
beredskap förordna att 2 - 4 §§ skall tillämpas.
Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
2 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i den omfattning som det behövs före-
skriva om förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt
om inskränkning i rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.
Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser
3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet
får Arbetsmarknadsstyrelsen förordna om förbud för en arbetsgivare att
anställa en arbetstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsförmed-
ling eller med dess medgivande {arbetsförmedlingstvång). Vid ett sådant
förordnande skall anges det behov av arbetskraft, åt vilket företräde
skall lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som
förmedlar arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivan-
de att ta annat arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmedlings-
tvång gäller.
4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid mot förordnande om
arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med hän-
syn till en företrädesbestämmelse, får Arbetsmarknadsstyrelsen eller en
länsarbetsnämnd vid vite förelägga arbetstagaren att frånträda anställ-
ningen.
5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen är endast tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller
om ena parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkom-
ling eller styv- eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halv-
syskon eller fostersyskon.
259
Straff
6 § Den som bryter mot ett forbud enligt 2 § eller en föreskrift enligt 3
§ första stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den .
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningarna till 32 § 1
6. Värnpliktig tillkommande
naturaförmåner, dagersättning och
tillägg till sådan ersättning, be-
fattningspenning, avgångsveder-
lag, utbildningspremie, uttryck-
ningsbidrag samt fälttraktamente
skola icke upptagas såsom skatte-
pliktig intäkt. Utgående dagpen-
ning utgör däremot skattepliktig
intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
värnpliktig, räknas icke till skatte
pliktig intäkt. Näringsbidrag utgör
däremot skattepliktig intäkt och
hänföres tilll den förvärvskälla
bidraget avser. Familjebidrag
anses tillkomma den värnpliktige,
även om bidraget utbetalas till
annan person. Det förhållande att
bidraget använts för bestridande
av en vid inkomsttaxeringen i och
för sig avdragsgill utgift, t.ex.
ränta eller periodiskt understöd,
skall icke föranleda, att avdrag
vägras för utgiften i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall äga motsvaran-
de tillämpning i fråga om annan
personal vid försvarsmakten som
avlönas enligt de for värnpliktiga
gällande grunder, vapenfri tjänste-
pliktig, hemvämspersonal och
annan personal som frivilligt full-
gör utbildning för att nå eller
6. Totalförsvarspliktiga tillkom-
mande naturaförmåner, dagersätt-
ning och tillägg till sådan ersätt-
ning, befåttningspenning, avgångs-
vederlag .utbildningspremie
uttryckningsbidrag samt fälttrakta-
mente skola icke upptagas såsom
skattepliktig intäkt. Utgående
dagpenning utgör däremot skatte-
pliktig intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
en totalförsvarspliktig, räknas icke
till skattepliktig intäkt. Närings-
bidrag utgör däremot skattepliktig
intäkt och hänföres till den för-
värvskälla bidraget avser. Familje-
bidrag anses tillkomma den total-
försvarspliktige även om bidraget
utbetalas till annan person. Det
förhållande att bidraget använts
för bestridande av en vid inkomst-
taxeringen i och for sig avdrags-
gill utgift, t.ex. ränta eller perio-
diskt understöd, skall icke föran-
leda, att avdrag vägras för utgiften
i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall också tillämpas
i fråga om annan personal som
avlönas enligt de för totalförsvars-
pliktiga gällande grunder.
261
|
bibehålla kompetens för placering |
Prop. 1994/95:6 Bilaga 4 |
Denna lag träder i kraft den .
262
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbets-
tagares uppfinningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § 1
Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som till-
höra undervisningsväsendet skola
icke i denna egenskap anses såsom
arbetstagare enligt denna lag, dock
att lagen äger tillämpning å sådana
lärare vid försvarsmaktens skolor
och undervisningsanstalter som
äro officerare eller underofficerare
på aktiv stat.
Ej heller skola anställnings- eller
beställningshavare i försvarsmak-
tens reserver eller på övergångs-,
disponibilitets- eller reservstat vid
försvarsmakten eller värnpliktiga i
denna egenskap anses såsom
arbetstagare enligt denna lag.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som tillhör
undervisningsärendet skall inte i
denna egenskap anses såsom ar-
betstagare enligt denna lag, dock
att lagen äger tillämpning pä såda-
na lärare vid Försvarsmaktens
skolor som är yrkesofficerare.
Inte heller skall officerare på
reservstat, reservpersonal, reserv-
officerare eller den som tjänstgör
enligt lagen (199x:xxx) om total-
försvarsplikt eller lagen (I9x:xxx)
om frivillig grundutbildning för
kvinnor i denna egenskap anses
som arbetstagare enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den .
1 Senaste lydelse 1980:171.
263
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom. , 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
48 § 2 mom. §2
Värnpliktig, som har ryckt in till
militärtjänstgöring och vars skatte-
betalningsförmåga till följd härav
har blivit nedsatt, får av skatte-
myndighet beviljas anstånd med
betalning av preliminär F-skatt,
särskild A-skatt, kvarstående skatt
eller tillkommande skatt, som
skall betalas under uppbördsmå-
nad, vilken helt eller delvis in-
faller under tiden för militärtjänst-
göringen eller under tiden där-
efter, dock senast under tredje
kalendermånaden efter den då
tjänstgöringen upphör. Anståndet
får avse hela skatten eller en del
av den. Anståndstiden får bestäm-
mas till längst ett år. Anstånd får
dock därutöver beviljas för tiden
intill dess den värnpliktige efter
beviljad ledighet för återgång till
civil verksamhet (hempermittering)
eller hemförlovning har varit fri
från tjänstgöring tre kalendermå-
nader i följd.
En totalförsvarspliktig som
tjänstgör enligt lagen (199x:xxx)
om totalförsvarsplikt eller lagen
(199x:xxx) om frivillig grundut-
bildning för kvinnor under minst
sextio dagar och vars skattebetal-
ningsförmåga till följd härav har
blivit nedsatt, får av skattemyndig-
het beviljas anstånd med betalning
av preliminär F-skatt, särskild A-
skatt, kvarstående skatt eller till-
kommande skatt, som skall betalas
under uppbördsmånad, vilken helt
eller delvis infaller under tiden för
*
tjänstgöringen eller under tiden
därefter, dock senast under tredje
kalendermånaden efter den då
tjänstgöringen upphör. Anståndet
får avse hela skatten eller en del
av den. Anståndstiden får bestäm-
mas till längst ett år. Anstånd får
dock därutöver beviljas för tre
kalendermånader efter den då
tjänstgöringen upphör.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
2 Senaste lydelse 1992:680.
264
50 §3
Ansökan om anstånd enligt 48 §
2 mom. skall ges in till skattemyn-
digheten eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör av den värn-
pliktige göras snarast möjligt och
senast inom en månad
efter utgången av först infallande
uppbördsmånad, som anståndet
skall avse. Har ansökan inte in-
kommit inom tre månader efter
militärtjänst göringens slut, får
ansökningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skynd-
samt meddelas den skatteskyldige
utan kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende
kvarstående skatt skall bestämmel-
serna i 46 § 3 mom. andra och
tredje styckena samt 47 § tilläm-
pas.
Ansökan om anstånd enligt 48 §
2 mom. skall ges in till skattemyn-
digheten eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör göras snarast
möjligt och senast inom en månad
efter utgången av först infallande
uppbördsmånad, som anståndet
skall avse. Har ansökningen inte
inkommit inom tre månader efter
tjänstgöringens slut, får ansök-
ningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skynd-
samt meddelas den skatteskyldige
utan kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende
kvarstående skatt skall bestämmel-
serna i 46 § 3 mom. andra och
tredje styckena samt 47 § tilläm-
pas.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
anvisningarna till 48 §
Med värnpliktig avses i 48 § 2
mom. värnpliktig, som icke är fast
anställd vid krigsmakten, dock att
bestämmelserna i nämnda moment
icke äga tillämpning å värnpliktig,
som är elev vid krigsskolan eller
undergår utbildning för vinnande
av fast anställning på aktiv stat på
marinen eller flygvapnet, ej heller
å värnpliktig som jämlikt 27 § §
mom. värnpliktslagen fullgör
tjänstgöring med en varaktighet av
högst sextio dagar.
Vad om värnpliktig i 48 § 2
mom. skall 'Åga motsvarande
tilllämpning i fråga om:
1) civilmilitär personal på aktiv
stat eller över stat, vars tjänst-
Vad som sägs i 48 § 2 mom. om
en totalförsvarspliktig skall även
tillämpas på:
1. officerare på reservstat, re-
servpersonal samt reservofficerare,
265
3 Senste lydelse 1991:1908.
göringsskyldighet i fredstid är
begränsad till viss del av året;
2) personal, som lönlös kvarstår
i regemente (kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i flygvapnet;
3) personal, som frivilligt över-
förts till övergångsstat, så ock
personal på reservstat eller i
reserven med undantag av reser-
ven tillhörande, från aktiv stat
pensionsavgången personal;
4) väg- och vattenbyggnadskå-
rens personal;
5) icke värnpliktig personal vid
sjövämskåren;
6) vapenfri tjänsteplikti g som in-
ställt sig tilll tjänstgöring enligt 5
§ första stycket lagen den 3 juni
1966 (nr 413) om vapenfri tjänst,
om tjänstgöringen skall pågå mer
än sextio dagar, eller som inställt
sig till tjänstgöringen enligt 5 §
andra stycket samma lag.
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
4. medlemmar i en frivillig för-
svarsorganisation.
Denna lag träder i kraft den .
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
266
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i väm-
pliktslagen (1941:967) får utläm-
ning inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att,
för vilket utlämning eljest må ske, i
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
får utlämning inte medges.
n gärningen innefattar jämväl brott
ämna personen for det brottet.
Denna lag träder i kraft den .
267
1 Senaste lydelse 1986:658.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.5 §2
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningför-
säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in-
komst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning,
dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad
som avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhål-
landen gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjuk-
penninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till
annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av
betydelse för rätten till sjukpennings storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller
redan utgående sådan pension ändras till ändring i den försäkrades arbets-
eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Ändring skall i fall som avses i 1 § fjärde stycket och 12 a § gälla från
och med den första dagen med sjukpenning. Ändring skall i annat fall
än som avses i första stycket a) ske så snart anledning till ändringen
uppkommit.
268
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än
som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den färsäk-
rade 1. bedriver studier, for vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel
eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studie-
stöd enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
eller bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningens bidrag for
doktorander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
for psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning for studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller efter förmedling av
en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om
den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1
§ lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. och
barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som
ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avskilt att adoptera
det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i
sin vård.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
6. fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genom-
går militär grundutbildning för
kvinnor.
6. tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 skall försäkringskassan,
vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjuk-
penninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna
tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är
att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av
enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha ifrågava-
rande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenning
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräkand
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även for
försäkrad som avses i tredje styck-
et 6 när den försäkrade genomgår
grundutbildning eller därtill om-
edelbart anslutande repetitionsut-
bildning.
Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje styck-
et 6 när den försäkrade genomgår
grundutbildning som är längre än
60 dagar.
269
a) tjänstgör enligt lagen
(199x:xx) om totalförsvarsplikt,
om tjänstgöringen inte avser
grundutbildning som är längre än
60 dagar;
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Sjukpenning utgår ej då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst, om tjänst-
göringen inte avser grundutbild-
ning eller därtill omedelbart an-
slutande repetitionsutbildnin g;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan
han utfor arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller
i fall som avses i 7 b reser till utlandet med försäkringskassans med-
givande.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård
eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som
ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall
sjukpenningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaden minskas
med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmaste
lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall
betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som
avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas
utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
11 kap. 2 §4
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 10 § uppbörd slagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kr.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses 1 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda
skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräk-
3 Senaste lydelse av 1992:1737.
4 Senaste lydelse 1992:1710.
ningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som be-
tingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrades inkomst såsom arbetstagare i allmän eller särskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmark-
nadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpen-
sionsfÖrsäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga
och vapenfria under repetitionsut-
bildning, frivilliga som genomgår
utbildning under krigsförbandsöv-
ning eller särskild övning inom
värnpliktsutbildningen,
under försvarsmedicinsk tjänst-
göring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenut-
bildning for psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervis-
ningför invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i
den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
i) dagpenning till totalförsvars-
pliktiga som tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
och andra som erhåller dagpen-
ning enligt de för totalförsvars-
pliktiga gällande grunderna,
läkare
q) tillfälliga forvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsu-
tövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje stycket och fjärde styckena.
271
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då
den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska per-
sonen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att
svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främman-
de makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbets-
givare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte
är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborga-
re är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelese har att svara för tilläggs-
pensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den .
272
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)*
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänst-
göring samt kvinna som genomgår
utbildning för att fä anställning
som officer vid försvarsmakten,
1. den som tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor och
annan som fullgör i lag föreskri-
ven tjänstgöring,
2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbette
som till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständig-
heter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.
Denna lag träder i kraft den .
1 Lagen omtryckt 1975:404.
2 Senaste lydelse 1980:1023.
18 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
273
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349)’ samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap. 3 §2
Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3
kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd för sådan
tid för vilken den studerande redan har beviljats studiemedel, får den
studerande ej uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras for tid for vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbi-
drag för doktorander utgår, om ej
regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte for tid för
vilken den studerande fullgör
tjänstgöring enligt vämpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74) eller lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning till
reservofficer.
annat följer av bestämmelse som
Studiemedel utgår inte för tid för
vilken den studerande tjänstgör
enligt lagen (199x:xxx) om total-
försvarsplikt eller lagen (199x:xxx)
om frivillig grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning till
reservofficer.
8 kap. 6 §3
Årsbeloppet får sättas ned
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehhjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, utbild-
ningsarvode, särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa, under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
1 Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1991:924.
274
3 Senaste lydelse 1993:220.
bidrag för doktorander eller full-
gör grundutbildning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservoffi-
cer,
bidrag för doktorander eller full-
gör en längre grundutbildning än
60 dagar enligt lagen (199x:xxx)
om totalförsvarsplikt eller tjänst-
gör enligt lagen (199x:xxx) om
frivillig grundutbildning för kvin-
nor eller fullgör utbildning till
reservofficer,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har
beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som
ligger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till
omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller
4. om det i något annat fåll finns synnerliga skäl,
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.
2 e4
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned för avgiftsår under
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag for doktorander
eller fullgör grundutbildning enligt
vämpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapetfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga' om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned för avgiftsår under
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander
eller fullgör en längre grundut-
bildning än 60 dagar enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om frivillig grundut-
4 Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
275
fullgör utbildning till reservoffi- bildning för kvinnor eller fullgör Prop. 1994/95:6
cer. utbildning till reservofficer. Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den .
276
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring1 att skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §2
Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvs-
arbete jämställs tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, i båda fallen dock till-
sammans högst två månader,
2. tjänstgjort enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor eller
åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fellen dock
tillsajjimans högst två månader,
3. haft semester, eller
4. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller bams födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön,
4. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (199x:xxx) om total-
försvarsplikt eller lagen (199x:xxx)
om frivillig grundutbildning för
kvinnor eller bams födelse med
helt eller delvis bibehållen lön.
8 §3
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på grund av
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
2 Senaste lydelse 1989:331.
3 Senaste lydelse 1989:337.
277
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har förgåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971.511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda
lag. Detsamma gäller tid då försäkrad har åtnjutit föräldrapenningfor-
mån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring, 1. tjänstgöring enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid under vilken för-
värvsarbete har utförts.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den .
278
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7-9 §§ lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbet
jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning
att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, i båda fallen dock till-
sammans högst två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, värnplikts-
tjänstgöring eller bams födelse
med helt eller delvis bibehållen
lön.
3. tjänstgjort enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor eller
åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda Éillen dock
tillsammans högst två månader,
5. eljest varit ledig av annan an-
ledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (199x:xxx) om total-
försvarsplikt eller lagen (199x:xxx)
om frivillig grundutbildning för
kvinnor eller bams födelse med
helt eller delvis bibehållen lön.
8 §’
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av
' Lagen omtryckt 1982:433
2 Senaste lydelse 1989:332.
3 Senaste lydelse 1989:338.
279
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda
lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att
arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring, 1. tjänstgöring enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) frivillig
grundutbildning för kvinnor,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.
9 §4
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd
stått till arbetsmarknadens för-
fogande som arbetssökande genom
den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Vid bestämmande av ramtid in-
räknas inte tid då sökanden har
varit hindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande på grund
av sjukdom, värnpliktstjänstgö-
ring, havandeskap eller vård av
eget barn eller adoptivbarn som
inte fyllt två år.
Den som i minst 90 kalenderda-
gar under en ramtid av tio må-
nader i anslutning till att han
avslutat utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd
stått till arbetsmarknadens för-
fogande som arbetssökande genom
den offentliga arbetsförmedlingen
eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Vid bestämmande av ramtid in-
räknas inte tid då sökanden har
varit hindrad att stå till arbets-
marknadens förfogande på grund
av sjukdom, tjänstgöring enligt
lagen (199x:xxx) om totalförsvars-
plikt eller lagen (199x:xxx) om
frivillig grundutbildning för kvin-
nor, havandeskap eller vård av
4 Senaste lydelse 1986:410.
280
eget barn eller adoptivbarn som Prop. 1994/95:6
inte fyllt två år. Bilaga 4
Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av
anses ha fullgjort arbetsvillkoret.
första stycket
Denna lag träder i kraft den .
281
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 §
andra meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande försvars- 1. föreskrifter rörande Försvars-
maktens mobilisering, maktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär
personal,
4. värnpliktigas och reservperso-
nals inkallelse och tjänstgöring,
4. totalförsvarspliktigas, reserv-
officerares och reservpersonals in-
kallelse och tjänstgöring vid För-
svarsmakten,
5. tillträde till militära skydds- 5. tillträde till militära skyddsob-
fö remål, jekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg
som äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart
affärsdrift,
8. försvarsmaktens deltagande
vid officiella cermonier och i
8. Försvarsmaktens deltagande
vid officiella cermonier och i
allmännyttig verksamhet.
allmännyttig verksamhet.
1 Senaste lydelse 1983:279.
282
Denna lag träder i kraft den .
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
283
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslems
tillsyn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §‘
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får justitiekans-
lem föra talan vid domstol om
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får justitiekans-
lem fora talan vid domstol om
ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär eller krigsmän samt i fråga
om myndighets beslut i ärende om
sådan behörighetsfråga som avses
i 6 § första stycket. Närmare
bestämmelser om sådan talan
meddelas i lag eller annan för-
fattning.
ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot ,den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär, krigsmän eller disciplin-
ansvarig enligt lagen (199x:xxx)
om disciplinansvar inom totalför-
svaret samt i fråga om myndighets
beslut i ärende om sådan behörig-
hetsfråga som avses i 6 § första
stycket. Närmare bestämmelser
om sådan talan meddelas i lag
eller annan författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring
vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av justitiekanslem, företräder justitiekanslem det
allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller,
om justitiekanslem har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
ning på justitiekanslem. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 §
284
1 Senaste lydelse 1987:996.
första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock
ej tillämpas i fråga om tvist i vilken justtiekanslem för talan.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den .
285
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personska-
deskydd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som fullgör tjänstgöring
eller genomgår utbildning eller
inskrivningsprövning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
civilförsvarslagen (1960:74), 6 §
lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. eller
lagen (1984:272) om skyldighet
för civilförsvar spliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddnings-
kår enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt
11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen for vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som
avses i 12 § lagen (1990:52) med särkskilda bestämmelser om vård av
unga, i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat
1. den som tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor eller
inställer sig till mönstring, antag-
ningsprövning eller annan utred-
ning enligt dessa lagar,
fall är mtagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som frivilligt deltager i verksam-
het inom totalförsvaret eller i
annat fall än som avses i första
stycket deltager i verksamhet för
att avvärja eller begränsa skada på
människor eller egendom eller i
miljön.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som i annat fall än som avses i
första stycket frivilligt deltar i
verksamhet inom totalförsvaret
eller i verksamhet för att avvärja
eller begränsa skada på människor
eller egendom eller i miljön.
1 Senaste lydelse 1990:57.
286
Denna lag träder i kraft den .
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
287
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning
vid ideell skada m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om stat-
ligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör tjänstgöring enligt
vämpliktslagen (1941:967) eller
lagen (1966:413) om vapenfri
utbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor och som har
skadats under grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildnin g.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnd plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör längre grundutbild-
ning än 60 dagar enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om frivillig grundut-
bildning för kvinnor och som har
skadats under tjänstgöringen.
Denna lag träder i kraft den .
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.
2 Senaste lydelse 1991:469.
288
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 §’
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 2-8 skall, om arbets-
tagaren utan dröjsmål begär det,
sådan dag ej räknas som semester-
dag.
Semesterdagar som återstår på g
pats skall utgå i ett sammanhang, o
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 2-7 skall, om arbets-
tagaren utan dröjsmål begär det,
sådan dag ej räknas som semester-
dag.
nd av att första stycket har tilläm-
arbetstagaren ej medger annat.
17 §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när frågan är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets-
skada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring, dels under tid för vilken för-
äldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4
kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller
vid flerbamsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller for en-
samstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig för-
äldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 §§ samma lag.
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersätt-
ning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebi-
289
1 Senaste lydelse 1990:102.
19 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
drag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksam-
het sammanhängande frågor, i den
icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till
grundutbildning, eller ledighet på
grund av motsvarande vapenfri
tjänst, i den mån frånvaron under
intjänandeåret icke överstiger 60
dagar,
6. ledighet på grund av att arbets-
tagaren efter det kalenderår då
han fyllt tjugotvå år fullgör tjänst-
göring i civilförsvaret på annan
tid än då civilförsvarsberedskap
råder eller beredskapsövning får
anordnas vid försvarsmakten, i
den mån frånvaron under intjä-
nandeåret icke överstiger 60 da-
gar.
7. ledighet enligt lagen (1986:163)
om rätt till ledighet for svensk-
undervisning för invandrare, eller
8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård.
mån frånvaron under intjänandeåret
5. ledighet om högst 60 dagar
på grund av grundutbildning eller
repetitionsutbildnin g enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret inte överstiger 60 dagar,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
6. ledighet enligt lagen
(1983:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närstående vård.
Vid tillämpningen av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infällande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Denna lag träder i kraft den .
290
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1-13 §§, 4 kap. 1-5 §§ och 8-10
§§ samt 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänst-
göring eller som deltar i frivillig
utbildning for verksamhet inom
totalförsvaret
3. den som tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor och
annan som fullgör i lag föreskri-
ven tjänstgöring eller som deltar i
frivillig utbildning for verksamhet
inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall lik-
ställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och
18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ut-
förs.
Denna lag träder i kraft den .
291
' Lagen omtryckt 1991:677.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas
från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda
av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd
av dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för
knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkför-
3. om det befinnes nödvändigt
att med hänsyn till försvarsbe-
redskapen inkalla totalförsvarsplik-
tiga till tjänstgöring med stöd av 4
kap. 8 § lagen (199x:xxx) om
totalförsvarsplikt.
sörj ningen,
3. om det befinnes nödvändigt
att med hänsyn till forsvarsbe-
redskapen inkalla värnpliktiga till
tjänstgöring med stöd av 27 § 2
mom. eller 28 § 1 mom. väm-
pliktslagen (1941:967)
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår,
från böijan av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller
godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det under-
ställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
Denna lag träder i kraft den .
292
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
33 §
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket
har befunnit sig, får regeringen
genom förordning meddela före-
skrifter om pass, som begränsar
rätten till pass for värnpliktiga och
civilförsvarspliktiga eller som
annars fordras av hänsyn till rikets
försvar eller rikets säkerhet i öv-
rigt.
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket
har befunnit sig, får regeringen
genom förordning meddela före-
skrifter om pass, som begränsar
rätten till pass for totalförsvars-
pliktiga som är skyldiga att tjänst-
göra enligt lagen (199x:xxx) om
totalförsvarsplikt eller som annars
fordras av hänsyn till rikets för-
svar eller rikets säkerhet i övrigt.
Denna lag träder i kraft den .
293
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Sekretess gäller i ärende om in-
skrivning av värnpliktig för upp-
gift om enskilds personliga för-
hållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Motsvarande sekretess gäller
i ärende som angår antagning till
utbildning vid försvarsmakten,
befrielse från värnpliktstjänstgör-
ing på grund av nedsättning av
prestationsförmåga eller särskild
risk för detta, anstånd med värn-
pliktstjänstgöring eller vapenfri
tjänst. Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i detta
stycke.
Sekretess gäller inom fösvars-
maktens personalvård med av-
seende på värnpliktiga för uppgift
som hänför sig till psykologisk
undersökning och för uppgift om
enskilda personliga förhållanden
hos konsulent eller annan befatt-
ningshavare som särskilt har till
uppgift att bistå med råd och hjälp
i personliga angelägenheter, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
Sekretess gäller i ärende om in-
skrivning av totalförsvarspliktiga
enligt lagen (199x:xxx) om total-
försvarsplikt och antagning av
kvinnor till grundutbildning enligt
lagen (199x:xxx) om frivillig grun-
dutbildning av kvinnor för uppgift
om enskilds personliga förhållan-
den, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom när-
stående lider men om uppgiften
röjs. Motsvarande sekretess gäller
i ärende som angår antagning till
utbildning vid Försvarsmakten,
skyldighet att tjänstgöra enligt
lagen (199x:xxx) om totalförsvars-
plikt samt uppskov och avbrott
med sådan tjänstgöring. Sekretes-
sen gäller dock inte beslut i ären-
de som avses i detta stycke.
Sekretess gäller för personalvård
inom totalförsvaret med avseende
på den som tjänstgör enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning av kvinnor för
uppgift som hänför sig till psyko-
logisk undersökning och för upp-
gift om enskilds personliga för-
hållanden hos konsulent eller
annan befattningshavare som
särskilt har till uppgift att bistå
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
294
rör eller'någon honom närstående med råd och hjälp i personliga Prop. 1994/95:6
lider men. angelägenheter, om det inte står Bilaga 4
klart att uppgiften kan röjas utan
att den som uppgiften rör eller
någon honom närstående lider
men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femito
år.
Denna lag träder i kraft den .
295
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §‘
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två
år, om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall börja
värnpliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall böija
sådan tjänstgöring enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre måna-
der.
5. Avtal for viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldig-
het inte finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.
Denna lag träder i kraft den .
1 Senaste lydelse 1990:1357.
296
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion for
riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §'
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsmann föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär eller krigs-
man samt i fråga om myndighets
beslut i ärende om sådan behörig-
hetsfråga som avses i 6 § tredje
stycket. Närmare bestämmelser
om sådan talan meddelas i lag
eller annan författning.
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär, krigsman
eller disciplinansvarig enligt lagen
(199x:xxx) om disciplinansvar
inom totalförsvaret samt i fråga
om myndighets beslut i ärende om
sådan behörighetsfråga som avses
i 6 § tredje stycket. Närmare
bestämmelser om sådan talan
meddelas i lag eller annan för-
fattning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring
vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsman det allmänna
som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om om-
budsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
297
1 Senaste lydelse 1987:995.
ning på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § förtsa
stycket lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister skall dock ej till-
lämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
Denna lag träder i kraft den.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
298
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 § i punkt 3 i bilagan till arbetsrättsliga
beredskapslagen (1987:1262) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för
att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss ttd, dock sammanlagt högst sex månader under två
år, om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall bölja
värnpliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall bölja
sådan tjänstgöring enligt lagen
(199x:xxx) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre måna-
der.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medfört skyldighet att avgå
från anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångs-
skyldighet inte finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.
Denna lag träder i kraft den .
299
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare att 9 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §l
I fråga om smittbärarpenning tillämpas följande föreskrifter i lagen
(1962:381) om försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första stycket a)—d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning när värnpliktstjänstgör-
ing fullgörs m.m.,
3 kap. 15 § första stycket a)-d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning vid tjänstgöring enligt
lagen (199x:xxx) om totalförsvars-
plikt,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även före-
skrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om
allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den .
300
1 Senaste lydelse 1991:1643.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1941:481) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befettning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av värnplikt eller 4. tjänstgöring enligt lagen
vapenfri tjänsteplikt, (199x:xxx) om totalförsvarsplikt
eller lagen (199x:xxx) om frivillig
grundutbildning för kvinnor,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård
eller vård av missbrukare.
Denna lag träder i kraft den .
301
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen.
2 § Totalförsvarets personalförsöijning skall tryggas genom en totalför-
svarsplikt som gäller för vaije svensk medborgare från böijan av det
kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår
när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också for
var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige från
böijan av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av
det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år.
3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. medverka vid utredning om sina personliga förhållanden,
2. tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller
hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och
3. iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.
4 § Tjänstgöring enligt 3 § 2 fullgörs som värnplikt, civilplikt eller
allmän tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsut-
bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig
under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.
5 § Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och skall alltid inledas
med grundutbildning.
Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är sven-
ska medborgare och gäller från böijan av det kalenderår när den total-
försvarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han
fyller fyrtiosju år.
Av 5 § lagen (1994:000) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre grundutbildning följer dock att en kvin-
na som efter antagningsprövning enligt den lagen skrivits in för värn-
plikt därefter är skyldig att fullgöra värnplikten.
6 § Civilplikten skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret
som regeringen bestämmer.
302
Civilplikten får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med
egentliga stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter.
7 § Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att ha
skrivits in för tjänstgöringen.
1 § För att en totalforsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt
eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon på
begäran av Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som
regeringen bestämmer, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kom-
mun skyldig att skriftligen, mundigen eller, om det behövs, vid en
personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, ut-
bildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
2 § Vaije svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som
avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring,
om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt
och civilplikt.
Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalforsvarspliktige
fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap
senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det
inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter
det kalenderår när han fyller tjugofyra år.
3 § Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga närva-
ro. Den skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt
annan utredning av hans personliga förhållanden.
4 § Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Total-
försvarets pliktverk lämna de uppgifter om en totalforsvarspliktigs
hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att
bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller
civilplikt.
5 § En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan ut-
redning som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är
förhindrad att inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast
anmäla det till den myndighet som har utfärdat kallelsen.
Inskrivning efter mönstring
1 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
303
pliktverk placera honom i en befättningsgrupp för chefer, för specialis-
ter eller för övriga samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt
eller i en utbildningsreserv.
2 § För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga
skrivas in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret
eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Ur vaije befattnings-
grupp skall de som är bäst lämpade skrivas in för tjänstgöring.
3 § Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige
saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Total-
försvarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan
tjänstgöring.
Inskrivning efter annan utredning
4 § Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för
civilplikt får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgö-
ring, dock inte för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60
dagar.
Gemensamma bestämmelser om inskrivning
5 § För den som skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt som
omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskrivningen:
1. den befattning eller typ av befattning, som han eller hon skall ut-
bildas till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där
grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd, och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och må-
naden när grundutbildningen är planerad att böija.
6 § Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning
skall det bestämmas vilken befattning som den som skrivs in skall upp-
rätthålla.
7 § I den utsträckning det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till
önskemål från den som skrivs in.
8 § Av ett beslut om inskrivning skall det framgå vad som har bestämts
enligt 5 eller 6 §. Ett beslut om inskrivning i en utbildningsreserv skall
innehålla uppgift om den totalförsvarspliktiges befättningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall vid mönstringen underrättas om
beslut som avses i första stycket och i 3 §.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
304
9 § Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets plikt-
verk. Om den som har skrivits in har påböijat en grundutbildning, får
beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det
behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att
genomgå förnyad mönstring eller annan utredning enligt 2 kap.
Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för
grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att
den som beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av
10 §, skall detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskriv-
ning i en utbildningsreserv till inskrivning för värnplikt eller för sådan
civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
10 § Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får
regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i en ut-
bildningsreserv i stället skall skrivas in för värnplikt eller för sådan
civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
11 § Inskrivningen i en utbildningsreserv upphör vid utgången av det
kalenderår när den totalforsvarspliktige fyller trettio år.
Krigsplacering
12 § En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har
förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall
krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller
hon är lämplig för. En totalförsvarspliktig som har skrivits in för civil-
plikt enligt 6 § skall krigsplaceras i den befättning som han eller hon
skall upprätthålla.
13 § En totalförsvarspliktig som har genomgått en längre grundutbild-
ning än 60 dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbild-
ningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsent-
ligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.
14 § Den som efter avslutad grundutbildning inte krigsplaceras får
skrivas inför civilplikt utan grundutbildning eller med en grundutbild-
ning som inte är längre än 60 dagar.
15 § Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk på
framställan av statliga myndigheter, kommuner, landsting, kyrkliga
kommuner, bolag, föreningar, samfalligheter eller andra enskilda. Om
ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Tjänstgöring utan vapen
16 § Om en totalförsvarspliktig kan antas ha en så allvarlig personlig
övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oför-
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
305
20 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
enlig med en tjänstgöring som är förenad med bruk av vapen, skall han
eller hon efter ansökan få rätt att vara vapenfri.
17 § En ansökan om rätt att vara vapenfri skall vara skriftlig och in-
nehålla en försäkran av sökanden att han eller hon har en sådan inställ-
ning till bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
18 § En ansökan som görs innan sökanden har skrivits in eller inom sex
månader från den dag då han eller hon fick del av ett beslut om inskriv-
ning skall bifallas utan ytterligare utredning, om det inte finns särskilda
skäl att närmare pröva sökandens inställning till bruk av vapen mot
annan.
19 § Om en ansökan görs senare än vad som sägs i 18 §, skall den även
innehålla en redogörelse för de förhållanden som sökanden vill åberopa
till stöd för sitt påstående att han eller hon har en sådan inställning till
bruk av vapen mot annan som avses i 16 §.
20 § En ansökan får inte avslås utan att sökanden har fått tillfälle att
muntligt lämna uppgifter i ärendet.
21 § En totalförsvarspliktig som har fått rätt att vara vapenfri får inte
skrivas in för utbildning till en befattning som är förenad med bruk av
vapen eller mot sin vilja skrivas in i Försvarsmakten. Om en sådan
inskrivning har skett, skall beslutet ändras.
22 § Ansökningar om rätt att vara vapenfri prövas av Totalförsvarets
pliktverk.
4 kap. Fullgörande av väi plikt och civilplikt
Grundutbildning
1 § Grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för
värnplikt är lägst 220 och högst 615 dagar och för en totalförsvarsplik-
tig som har skrivits in för civilplikt högst 320 dagar.
Den sammanlagda tiden for grundutbildning får inte för någon total-
försvarspliktig överstiga 615 dagar.
2 § Om den som skrivits in for värnplikt eller för sådan civilplikt som
omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar inte har kallats in till
grundutbildningen före utgången av det kalenderår när han fyller tju-
gofyra år eller, i fall som avses i 3 kap. 10 §, före utgången av det
kalenderår när han fyller trettio år, är han skyldig att fullgöra grundut-
bildningen endast om det finns särskilda skäl.
3 § En svensk man som är medborgare även i en annan stat än Sverige
är inte skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar, om
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
306
han antingen har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten
eller väljer att göra detta innan han har fyllt nitton år och det står klart
att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den ut-
bildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som
krävs av honom i Sverige.
Repetitionsutbildning
4 § Repetitionsutbildningen får för vaije totalförsvarspliktig omfatta
sammanlagt högst 240 dagar fördelade på flera tjänstgöringstillfällen.
5 § En totalförsvarspliktig är under samma kalenderår skyldig att full-
göra repetitionsutbildning vid högst två tillfällen och med sammanlagt
högst 34 dagar, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Längsta tillåtna utbildningstid
6 § Den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbild-
ning får inte for någon totalförsvarspliktig överstiga 700 dagar.
Krigstjänstgöring och beredskapstjänstgöring
7 § Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats enligt denna lag är
skyldiga att fullgöra krigstjänstgöring under höjd beredskap.
8 § Om det i annat fall än som avses i 7 § behövs för Sveriges försvars-
beredskap, får regeringen besluta att totalförsvarspliktiga som har krigs-
placerats enligt denna lag skall fullgöra beredskapstjänstgöring.
Beredskapstjänstgöring får för vaije totalförsvarspliktig omfatta högst
180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen.
9 § Regeringen skall för vaije tillfälle besluta hur många totalförsvars-
pliktiga som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänst-
göring.
Regeringen beslutar när beredskapstjänstgöringen och krigstjänstgör-
ingen skall upphöra.
Skyldigheter under tjänstgöringen
1 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån
verksamheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att for-
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
307
flytta sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i
övrigt.
Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är, efter beslut av Totalför-
svarets pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig
myndighet, också skyldig att genomgå den medicinska och psykologiska
undersökning som krävs för att utreda och bedöma hans eller hennes
förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret.
2 § Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall lyda en förmans eller
annan chefs order, om det inte är uppenbart att ordern inte angår tjäns-
ten. Den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall även i övrigt rätta
sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.
Utbildningen
3 § Grundutbildningen skall ge de kunskaper och färdigheter som krigs-
uppgiften kräver.
Repetitionsutbildningen skall vidmakthålla och utveckla skickligheten
for krigsuppgiften.
I grundutbildningen och repetitionsutbildningen ingår även uppgifter
som syftar till att upprätthålla Sveriges försvarsberedskap.
4 § Grundutbildningens längd skall bestämmas särskilt för vaije be-
fattning eller typ av befettning.
Grundutbildningen skall genomföras i en följd, om inte det för vissa
befettningar finns särskilda skäl att genomföra den i omgångar.
5 § Repetitionsutbildningens omfettning for vaije totalförsvarspliktig
skall bestämmas av krigsuppgiften och behovet att öva det förband eller
den verksamhet där han eller hon är krigsplacerad.
Inkallelse
6 § Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk,
om inte regeringen föreskriver något annat.
Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas
ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Detsamma
gäller för en återkallelse av inkallelsen.
7 § En totalförsvarspliktig skall inställa sig till tjänstgöring enligt in-
kallelsen. Hinder att inställa sig skall snarast anmälas till Totalförsvarets
pliktverk.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
308
Uppskov
8 § En totalförsvarspliktig får efter en ansökan beviljas uppskov med
grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon har kallats
in till,
1. om tjänstgöringen medför avsevärda svårigheter med avseende på
sökandens studier eller arbete eller i övrigt för sökanden själv eller
någon nära anhörig till honom eller henne, eller
2. om sökandens fysiska eller psykiska prestationsförmåga är tillfälligt
så nedsatt att det kan antas att tjänstgöringen inte kan fullgöras.
Uppskov får beslutas för högst ett år i sänder.
9 § Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall en totalför-
svarspliktig som har ansökt om rätt att vara vapenfri beviljas uppskov
med grundutbildning eller repetitionsutbildning som han eller hon kal-
lats in till, om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen. Uppskov
skall beviljas till dess att ansökan har prövats slutligt.
Om uppskov vägras, får den som fullgör tjänstgöringen inte åläggas
att bruka vapen eller att bära vapen eller ammunition innan ansökningen
har prövats slutligt.
10 § Ärenden om uppskov prövas av Totalförsvarets pliktverk.
11 § Den som har uppdrag som riksdagsledamot, som ersättare för
riksdagsledamot eller som statsråd har utan särskilt beslut uppskov med
värnplikt och civilplikt så länge uppdraget varar. Detsamma gäller den
som har uppdrag i en internationell organisation och på grund av en
överenskommelse som Sverige har slutit med en främmande stat inte
skall eller bör tjänstgöra i totalförsvaret under den tid uppdraget varar.
Avbrott
12 § Grundutbildning eller repetitionsutbildning skall avbrytas,
1. om den som fullgör tjänstgöringen har varit frånvarande från tjäns-
ten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att nås, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen på grund av tillfälligt nedsatt fy-
sisk eller psykisk prestationsförmåga kan antas komma att vara frånvar-
ande från tjänsten under så lång tid att utbildningsmålet inte kommer att
nås.
13 § Värnplikt eller civilplikt skall avbrytas
1. om tjänstgöringen är förenad med bruk av vapen och den som
fullgör tjänstgöringen ansöker om rätt att vara vapenfri och det inte
finns särskilda skäl för att tjänstgöringen skall fortsätta i avvaktan på att
ansökan har prövats slutligt, eller
2. om den som fullgör tjänstgöringen vägrar eller underlåter att full-
göra sina skyldigheter under tjänstgöringen och det kan antas att han
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
309
eller hon inte heller i fortsättningen kommer att fullgöra dessa skyldig-
heter.
Om tjänstgöringen fortsätter för en totalförsvarspliktig som avses i
första stycket 1, gäller bestämmelsen i 9 § andra stycket.
14 § Efter ansökan från den som fullgör värnplikt eller civilplikt skall
grundutbildning eller repetitionsutbildning avbrytas i fall som avses
i 8 § första stycket 1.
15 § Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller
efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun. Ärenden som avses i 14 § skall
dock alltid prövas av Totalförsvarets pliktverk.
16 § Regeringen får besluta att grundutbildningen skall avbrytas, om ut-
bildningsorganisationens resurser måste tas i anspråk för att höja Sveri-
ges försvarsberedskap.
Tillgodoräknande av tjänstgöringstid
17 § Om en grundutbildning avbryts sedan 40 tjänstgöringsdagar har
fullgjorts, får den som fullgjort tjänstgöringen tillgodoräkna sig tiden
före avbrottet, utom tjänstgöringsdagar under vilka han eller hon har
varit frånvarande. Om det enda skälet till avbrottet är frånvaro på grund
av sjukdom eller skada, behöver grundutbildningen inte fullföljas. Om
den som fullgjort tjänstgöringen begär det, skall han eller hon dock på
nytt inkallas till grundutbildning. I sådant fall skall Totalförsvarets
pliktverk bestämma i vilken utsträckning utbildningstiden före avbrottet
skall tillgodoräknas.
Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får
ingen tjänstgöringstid tillgodoräknas.
18 § En totalförsvarspliktig får inte tillgodoräkna sig tjänstgöring som
avses i 9 § andra stycket eller 13 § andra stycket som fullgjord tjänstgö-
ring.
Bemyndiganden
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna till bolag, föreningar, samfalligheter eller andra enskilda att
besluta om ledighet och förmåner för totalförsvarspliktiga som fullgör
civilplikt hos dem.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
310
1 § När det råder höjd beredskap får regeringen föreskriva om allmän
tjänsteplikt, om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt
för totalförsvaret skall kunna upprätthållas. Föreskriften kan avse en
viss del av landet eller en viss verksamhet.
2 § Allmän tjänsteplikt fullgörs genom att den som är totalförsvarsplik-
tig
1. kvarstår i sin anställning eller fullföljer ett uppdrag,
2. tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret,
eller
3. utför arbete som anvisas honom eller henne av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Arbete enligt första stycket 3 får inte, utan att den som tjänstgör
samtycker till det, vara förenat med bruk av vapen mot annan.
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
besluta
1. hos vilka arbetsgivare och uppdragsgivare som allmän tjänsteplikt
skall fullgöras, och
2. vilka arbetstagare och uppdragstagare som skall omfattas av allmän
tjänsteplikt.
4 § En totalförsvarspliktig som omfattas av ett beslut enligt 3 § skall få
del av detta genom anslag på arbetsplatsen eller på annat lämpligt sätt.
5 § Arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare är
skyldiga att till regeringen eller den myndighet som avses i 3 § lämna
upplysningar om förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av
bestämmelserna om allmän tjänsteplikt enligt 2 § första stycket 1.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge undantag från den allmänna tjänsteplikten.
1 § En totalförsvarspliktig är skyldig att
1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsändelser
från Totalförsvarets pliktverk,
2. efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning,
inkallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av
innehållet i sådana handlingar, samt
3. ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och
utrustning som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
311
1 § En totalförsvarspliktig har vid inställelse för mönstring eller annan
utredning enligt 2 kap. 1 § och när han eller hon fullgör värnplikt eller
civilplikt rätt till
1. reseförmåner,
2. fri förplägnad,
3. fri inkvartering,
4. fri hälso- och sjukvård,
5. fri grupplivförsäkring, samt
6. begravningshjälp.
Den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6
kap. 2 § första stycket 2 har även rätt till
1. fri utrustning,
2. dagersättning eller dagpenning,
3. utryckningsbidrag efter viss grundutbildning,
4. familjebidrag, samt
5. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente
och särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning.
2 § Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om
statlig ersättning vid ideell skada m.m.
3 § En totalförsvarspliktig som fullgör allmän tjänsteplikt enligt 6 kap.
2 § 3 har rätt till samma förmåner och arbetsvillkor i övrigt som på
grund av avtal eller annars gäller för liknande arbete.
Om villkoren inte kan bestämmas med stöd av första stycket, skall de
fastställas till vad som är skäligt med hänsyn till arbetets art och omfatt-
ning samt omständigheterna i övrigt.
4 § En totalförsvarspliktig som inte har erhållit lön eller annan förmån
på grund av fullgjord allmän tjänsteplikt har rätt att, efter ansökan och
mot överlåtelse av sin fordran till staten, av allmänna medel få ersätt-
ning som motsvarar det obetalda beloppet. Om det inte finns särskilda
skäl, får sådan ersättning inte lämnas för en fordran som har förfallit till
betalning mer än tre månader innan ansökan om ersättning gjordes.
5 § En totalförsvarspliktig som enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 är
skyldig att fullgöra allmän tjänsteplikt på annan ort än den där han eller
hon är bosatt, har rätt till reseförmåner och ersättning för flyttning eller
ökade levnadskostnader till följd av dubbel bosättning.
1 § Ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att han
eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
312
Om den som fullgör sina skyldigheter enligt denna lag hindras att ut-
föra ett arbete som han eller hon har åtagit sig, får detta inte åberopas
mot honom eller henne som grund för skadestånd eller liknande an-
språk.
2 § Bestämmelser om anställning för viss tid inför värnplikt eller civil-
plikt finns i 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
3 § En arbetstagare som är anställd för viss tid enligt 5 § lagen
(1982:80) om anställningsskydd och som vill återinträda i arbete efter
att ha fullgjort värnplikt eller civilplikt, är skyldig att på förfrågan
underrätta arbetsgivaren om detta före tjänstgöringens böijan.
4 § En arbetstagare som har kallats in till värnplikt eller civilplikt, bör
genast lämna arbetsgivaren meddelande om tidpunkten för tjänstgöring-
ens böijan och om hur länge den beräknas vara. Detsamma skall gälla
för en arbetstagare som har underrättats om att han eller hon skall
fullgöra allmän tjänsteplikt hos någon annan än arbetsgivaren.
En arbetstagare bör i god tid lämna arbetsgivaren meddelande om den
dag, när han eller hon kan återinträda i arbetet. Om tjänstgöringen
enligt denna lag har pågått i mer än tre månader, är arbetsgivaren inte
skyldig att låta arbetstagaren återinträda i arbetet tidigare än två veckor
från den dag när arbetsgivaren tog emot ett sådant meddelande eller
arbetstagaren utan föregående meddelande inställer sig hos arbetsgiva-
ren.
5 § En arbetstagares förmåner i anställningen får inte i vidare mån än
som följer av uppehållet i arbetet försämras med anledning av att han
eller hon fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
6 § Om uppsägning eller avskedande sker i strid mot bestämmelserna i
detta kapitel, skall åtgärden förklaras ogiltig på yrkande av arbetstaga-
ren. Beträffande tvist om giltigheten av uppsägning eller avskedande
skall 34, 35, 37, 39, 40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställnings-
skydd gälla.
7 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall
inte bara betala lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren
kan ha rätt till utan även ersättning för skada som uppkommer. Därvid
skall 38 § andra och tredje styckena samt 41 och 42 §§ lagen (1982:80)
om anställningsskydd gälla.
8 § Mål om tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel handläggs
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
I mål som avses i första stycket gäller 43 § andra stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
9 § Avtal som innebär att en arbetstagares rättigheter enligt detta kapitel
inskränks är ogiltigt i den delen.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
313
Straff
1 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir
från en mönstring eller annan utredning enligt 2 kap. 1 § till vilken han
eller hon har kallats att personligen inställa sig döms till penningböter.
2 § En totalförsvarspliktig som uppsåtligen avviker eller uteblir från
värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt, vägrar eller underlåter att
lyda en förmans eller annan chefs order eller på annat sätt åsidosätter
vad som åligger honom eller henne under tjänstgöringen, döms, om gär-
ningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbildningen eller tjänsten
i övrigt, för brott mot totalförsvarsplikten till böter eller fängelse i högst
ett år.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om straff för gärningen är
föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.
3 § Begås ett brott enligt 2 § första stycket under höjd beredskap döms,
om brottet medför avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att
anse som grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
4 § En totalförsvarspliktig som av oaktsamhet uteblir från värnplikt
eller civilplikt döms till böter.
5 § En totalförsvarspliktig, en arbetsgivare eller en uppdragsgivare som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han
eller hon fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 1 § eller 6 kap. 5 §
döms till böter.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om straff för gärningen är
föreskrivet i brottsbalken.
Hämtning
6 § Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller personlig
inställelse vid annan utredning enligt 2 kap. 1 §, inkallats till värnplikt
eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan gil-
tigt skäl uteblir, får Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som
verket bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall
hämtas genom polismyndighetens försorg.
En totalförsvarspliktig skall anses ha haft giltigt skäl att utebli, om det
är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av
avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet
som han eller hon inte bort förutse eller av en omständighet i övrigt
som den beslutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
314
Vite
7 § Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga
1. en totalförsvarspliktig att till Totalförsvarets pliktverk eller den
myndighet som regeringen eller verket bestämmer skriftligen lämna
uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och
2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare
att till en myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som
avses i 6 kap. 5 §.
Särskild bestämmelse
8 § Totalförsvarets pliktverk får besluta att en totalförsvarspliktig tills
vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till värnplikt eller ci-
vilplikt, om han eller hon
1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller
henne eller avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan
antas att han eller hon inte kommer att fullgöra den värnplikt eller
civilplikt som inskrivningen avser, eller
2. med hänvisning till sin anslutning till religiöst samfund som rege-
ringen bestämmer förklarar att han eller hon inte kommer att fullgöra
vare sig värnplikt eller civilplikt.
Förnyad prövning
1 § Vid Totalförsvarets pliktverk skall det finnas en eller flera inskriv-
ningsnämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av
verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande som utses av verket,
och valda ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För vaije
landsting eller kommun som hör till inskrivningsnämndens verksamhets-
område skall minst en ledamot väljas. De valda ledamöterna utses för
tre år av de landsting och kommuner som skall vara företrädda i nämn-
den. För ordföranden och de valda ledamöterna skall det finnas ersätta-
re. Dessa utses på samma sätt som de ordinarie ledamöterna.
2 § Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall
prövas på nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som
beslutet avser och begäran inte tillgodoses genom beslut av en tjänste-
man vid verket.
Vid prövning av ärenden enligt första stycket är inskrivningsnämnden
beslutfor, när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 § En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit
in till Totalförsvarets pliktverk inom tre veckor från den dag då den
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
315
som beslutet avser fick del av detta. I begäran skall anges den ändring Prop. 1994/95:6
som önskas och skälen för ändringen. Bilaga 5
överklagande
4 § Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. inskrivningsnämndens beslut
2. beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §
3. beslut i ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut
4. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri
5. beslut i ärenden om uppskov, samt
6. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12 - 14 §§
och om tillgodoräknande av tjänstgöring enligt 5 kap. 17 §.
Överklagandet skall göras hos den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
5 § Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltnings-
lagen (1986:223).
6 § Beslut som fattats av den myndighet som avses i 4 § andra stycket
får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.'
Genom lagen upphävs
1. lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
2. vämpliktslagen (1941:967),
3. allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),
4. lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
5. lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m., och
6. lagen (1984:272) om skyldighet for civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret.
1. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivnings-
prövning enligt vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått
mönstring enligt den nya lagen.
2. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för vämpliktsut-
bildning enligt 27 § 1 mom. vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha
skrivits in för värnplikt enligt den nya lagen.
316
3. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildnings-
reserv enligt 4 a § vämpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in
i en utbildningsreserv enligt den nya lagen.
4. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tilllstånd enligt lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i stället för värn-
pliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt med rätt att
vara vapenfri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraftträdande
genom inskrivning enligt 17 § civilforsvarslagen (1960:74) har tagits ut
till att fullgöra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för ci-
vilplikt enligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den som tagits ut
enligt lagen (1984:272) om skyldighet för civilforsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret och den som registrerats enligt 2 § förord-
ningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m.
5. Totalförsvarets pliktverk får i en utbildningsreserv skriva in den
som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri tjänst men då
inte påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en an-
teckning om rätt för den totalforsvarspliktige att vara vapenfri.
6. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före lagens ik-
raftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en
krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.
7. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilför-
svarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272)
om skyldighet för civilforsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsva-
ret skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord värnplikt eller
civilplikt med samma antal dagar enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A vämpliktslagen, grundutbild-
ning enligt 5 § första stycket första meningen lagen om vapenfri tjänst
samt utbildning enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilforsvarslagen och
6 § lagen om tjänsteplikt for hälso- och sjukvårdspersonal samt veteri-
närpersonal m.m. motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya
lagen.
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C vämpliktslagen, 12 § 2
mom. tredje stycket civilforsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. motsvara re-
petitionsutbildning enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt
c) beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. vämpliktslagen, 5 § andra
stycket andra meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12 § 1 mom.
andra stycket civilforsvarslagen motsvara beredskapstjänstgöring enligt
4 kap. 8 § den nya lagen.
8. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid la-
gens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt vämpliktslagen
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
317
(1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilforsvarslagen
(1960:74), lagen (1981:292) om hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal m.m. samt lagen (1984:272) om skyldighet för civil-
forsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Totalförsvarets
pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påböljat
tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige med-
ger det.
9. För tjänstgöring som påböijas efter lagens ikraftträdande på grund
av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen
gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 7 a - c tillämpas.
10. Beslut som regeringen, Vämpliktsverket eller Vapenfristyrelsen
före ikraftträdandet har meddelat om att tills vidare eller för en viss tid
inte inkalla en värnpliktig eller en vapenfri tjänstepliktig till värnplikts-
tjänstgöring, skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.
11. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.
12. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall
hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
13. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till
Vämpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvisningen i stället
avse Totalförsvarets pliktverk.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
318
1 § Kvinnor som vill få anställning som yrkes- eller reservofficerare
skall genomgå grundutbildning i Försvarsmakten enligt denna lag.
Regeringen bestämmer vilka villkor i övrigt som skall gälla för att få
anställningen.
Även kvinnor som, utan att vilja få anställning som yrkes- eller re-
servofficerare, under höjd beredskap vill tjänstgöra i sådana befettningar
inom totalförsvaret som kräver längre grundutbildning än 60 dagar skall
genomgå grundutbildning enligt denna lag.
2 § Grundutbildningen skall fullgöras i Försvarsmakten eller i verk-
samhet enligt 1 kap. 6 § första stycket lagen (1994:000) om totalför-
svarsplikt. Den skall till längd och innehåll motsvara den grundutbild-
ning som en jämförbar kategori totalförsvarspliktiga fullgör enligt lagen
om totalförsvarsplikt.
3 § Antagning till grundutbildning sker efter ansökan och en särskild
antagningsprövning som skall motsvara mönstring enligt 2 kap. 2 och
3 §§ lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
En kvinna skall antas till grundutbildning, om hon är lika lämpad att
genomgå denna som de män vilka enligt 3 kap. lagen om totalförsvars-
plikt skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbild-
ningen överstiger 60 dagar.
4 § Om en kvinna skall antas till grundutbildning, skall bestämmelserna
i 3 kap. 5 §, 7 § och 8 § första stycket första meningen lagen (199:xxx)
om totalförsvarsplikt tillämpas beräffande henne.
Kvinnan skall underrättas om vad inskrivningen skall avse enligt 3
kap. 5 § lagen om totalförsvarsplikt, vilka ändringar som enligt 3 kap.
9 § samma lag kan komma att göras i beslutet och vad inskrivningen i
övrigt kommer att medföra för henne. Hon skall därefter tillfrågas om
hon samtycker till inskrivning.
5 § Om kvinnan samtycker till inskrivning, skall hon skrivas in för
värnplikt eller för sådan civilplikt där grundutbildningen överstiger 60
dagar. Därefter omfettas hon av samma bestämmelser som en man som
med stöd av lagen (1994:000) om totalförvarsplikt har skrivits in for
motsvarande grundutbildning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1980:1021) om
militär grundutbildning for kvinnor skall upphöra att gälla. I fråga om
grundutbildning som påbörjats före ikraftträdandet gäller den äldre
lagen.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
319
1 § Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra
värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbildning for att få militär anställning i För-
svarsmakten,
3. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att
tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. anställda i utlandsstyrkan i Försvarsmakten, när de tjänstgör utom-
lands.
2 § Är Sverige i krig, gäller lagen även för
1. alla som, utöver vad som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i
Försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten
är skyldiga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av
lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.,
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när av-
delningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden,
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.
3 § Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
forhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges grän-
ser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen
föreskriva att 2 § skall tillämpas.
4 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och
3 §§, skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.
5 § Lagen skall också gälla för
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är
neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigs-
deltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.
6 § Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av hgen
åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under
den tid då lagen gällde för honom eller henne.
320
7 § Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.
Disciplinförseelse
8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
vad han eller hon på grund av instruktioner, formäns eller andra chefers
order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd
för disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.
9 § Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom
två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs
mot honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket
lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller
motsvarande bestämmelse i fråga om Justitiekanslem.
Disciplinpåföljder
10 § Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och ute-
gångsförbud.
11 § Vhming innebär att den felande erinras om att han eller hon för
framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.
12 § Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfallen utöver
den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan sär-
skild uppgift. Vid vaije tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för
uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskaps-
tjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens böijan nästa
dag tas i anspråk.
Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den dis-
ciplinansvariges hälsa eller tjänstbarhet.
13 § Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär
avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant
avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar
avdraget.
För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dager-
sättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en
viss andel av lämnad ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel
av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp
som motsvarar dagersättning utan tillägg.
14 § Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett
kasemområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid,
minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
321
21 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant
område.
För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet
avse förbud att lämna fartyget.
15 § Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det
krävs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där disciplinför-
seelsen har begåtts.
Åtalsanmälan m.m.
16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse
och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha
gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brot-
tet, om inte annat följer av 17 §.
17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §),
snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt
beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10
kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18
kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den miss-
tänkte tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om
enskilt anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid
böter.
18 § När en åtgärd har vidtagits for att åtal skall väckas mot en dis-
ciplinansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga
om det förfarande som avses med åtgärden.
19 § Frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan prövas av den
myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där
den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett
bolag, en förening, en samfallighet, en stiftelse eller en annan enskild,
prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet
som regeringen bestämmer.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
322
20 § I Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen
for det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige
tjänstgör eller senast har tjänstgjort, sävida chefen har lägst överstes
eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att
någon annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjt-
nants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena.
21 § En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänst-
gör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsva-
rande chef, att pröva frågor om disciplinförseelse av personal som står
under deras befäl, under förutsättning att
1. förfarandet inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts och
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, extratjänst,
eller utegångsförbud i högst fem dagar.
22 § Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvars-
makten, av kommuner, av landsting eller av kyrkliga kommuner där
den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för
den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har
tjänstgjort eller av någon annan chef.
23 § För att biträda de myndigheter, kommuner, landsting eller kyrkliga
kommuner som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas audi-
törer.
Auditörema skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av
den myndighet som regeringen bestämmer.
24 § Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga
om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett
sådant yttrande behövs dock inte när ärendet prövas enligt 21 § eller,
under de förutsättningar som anges i 21 §, av någon annan myndighet
än Försvarsmakten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun.
Auditören är medansvarig for de beslut som myndigheten, kommu-
nen, landstinget eller den kyrkliga kommunen fettar på hans eller hen-
nes tillstyrkan.
25 § Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.
26 § Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne
skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne.
Muntligt förhör får dock underlåtas om sådant inte anses behövligt.
Underrättelse skall då göras skriftligen, varvid den disciplinansvarige
skall uppmanas att yttra sig i saken.
Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgif-
ter i saken höras muntligen eller skriftligen.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
323
Protokoll skall foras över förhören.
27 § Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörs-
vittne om möjligt vara närvarande.
28 § Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om
någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål
som bevis, skall en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars
område den person som skall höras eller som på annat sätt berörs av
åtgärden vistas. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvud-
förhandling.
29 § Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad
som har kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig
över det, om det inte är uppenbart obehövligt.
30 § Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på
vad som har kommit fram under utredningen.
Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.
31 § Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens
yttrande samt om hur man begär ändring av beslutet.
Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske
muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat
sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den som genom
beslutet åläggs en disciplinförseelse begär det.
32 § Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får
ärendet avskrivas.
33 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslem att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av
sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riks-
dagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems
tillsyn.
34 § Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det
att beslutet har vunnit laga kraft.
Om det behövs av hänsyn till ordningen inom den verksamhet där dis-
ciplinförseelsen har begåtts eller av någon annan särskild anledning, får
det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud bestämmas att beslutet
skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.
35 § Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma
gäller utegångsförbud i högst fem dagar.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
324
36 § Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får skjutas upp Prop. 1994/95:6
eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker Bilaga 5
skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.
37 § Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställ-
bara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den
sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem da-
gar.
Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas
under vilken verkställighet redan har skett.
38 § Om den som har ålagts utegångsförbud efter överklagande blir
slutligen ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken
förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara
två dagars löneavdrag.
39 § Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den
disciplinansvariges tjänstgöringsskyldighet har upphört.
40 § Utegångsförbud får inte verkställas efter det att den disciplinansva-
riges tjänstgöringsskyldighet har upphört.
Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall den som har meddelat
beslutet omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 38 § andra
meningen.
Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas,
gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indriv-
ning av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.
Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år
från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft.
Tvångsmedel
41 § Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten
får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om
denne inom ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten
eller klädd i militär uniform på allmän plats
1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv
eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller
ordningen inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.
Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande
åtgärder.
42 § Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skynd-
samt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet
inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.
325
43 § Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhän-
dertagne så snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med
hänsyn till den omhändertagnes tillstånd.
44 § Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och under-
rättas om anledningen till omhändertagandet.
45 § Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för
honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha
honom eller henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum
senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen
ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid
därutöver.
46 § Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den
som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom
eller henne. Sådan egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar
för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas
av den chef som avses i 20 §.
Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor
och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen.
Detsamma gäller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för
missbruk av eller annan befättning med narkotika.
47 § Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänst-
gör i Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvars-
makten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han
eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersö-
kande av föremålen.
För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp,
väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplin-
ansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen
finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i
anslutning till en större undersökning som företas av särskilda skäl.
Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett
militärt område eller något annat område som disponeras av Försvars-
makten.
48 § En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som
avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses
i 20 §. En sådan begäran skall göras hos denne skriftligen inom fem
dagar från den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot
ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En begäran som
har kommit in för sent skall inte prövas.
Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i
24 - 32 §§ tillämpas.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
326
49 § I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångs-
förbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart,
besluta att det tills vidare inte får verkställas.
50 § Ett beslut att av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i
20 § eller av en annan myndighet än Försvarsmakten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun att ålägga någon disciplinpåföljd får
av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars dom-
krets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är loka-
liserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det
finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som rege-
ringen bestämmer.
51 § Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myn-
dighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet. I överklagandet skall klaganden ange det beslut som
överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet som har med-
delat beslutet inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av be-
slutet.
Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva
om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kom-
mit in för sent skall avvisas.
52 § I fråga om överklagande tillämpas lagen (1946:807) om handlägg-
ning av domstolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid
gäller beträffande överklagandet vad som föreskrivs om ansökan i den
lagen.
53 § Tingsrätten skall vid avgörande av ärendet bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är
tingsrätten domför med en lagfaren domare.
54 § Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart,
förordna att det tills vidare inte får verkställas.
55 § Tingsrättens beslut får av den disciplinansvarige eller det allmänna
överklagas till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som
avses i 34 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet
tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
56 § I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndig-
het, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har
meddelat beslutet.
57 § Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitie-
kanslem att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
327
(1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn. Talan skall väckas inom tre
veckor från det att beslutet har meddelats.
58 § Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disci-
plinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun,
ett landsting eller en kyrklig kommun besluta om ersättningsskyldighet
enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon
åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot den disciplinansvarige, får
ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande
som avses med åtgärden.
59 § Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det för-
farande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom
eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinären-
det om inte särskilda skäl talar mot det.
60 § Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 24 - 30 §§ skall tillämpas vid
handläggningen av ersättningsärenden.
Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre
belopp, som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också
besluta om ersättningsskyldighet.
61 § En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en
chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef
som avses i 20 §. Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.
62 § Ett beslut om ersättningsskyldighet som fattats av en sådan chef i
Försvarsmakten som avses i 20 § eller av en annan myndighet än För-
svarsmakten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun får
överklagas av den disciplinansvarige hos tingsrätten. Bestämmelserna i
50-53 §§,55 § första stycket första meningen och andra stycket samt
56 § gäller vid sådant överklagande.
Om överklagandet hos tingsrätten avser endast frågan om ersättnings-
skyldighet, skall dock vad som är föreskrivet om rättegången i tvistemål
tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersätt-
ningsskyldighet, skall tingsrätten, om den disciplinansvarige begär det
eller det annars finns skäl för det, handlägga frågan om ersättnings-
skyldighet som särskilt mål i den för tvistemål föreskrivna ordningen.
63 § Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får
verkställas sedan det har vunnit laga kraft.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
328
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om
disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den äldre
lagen skall dock tillämpas i fråga om förseelser av krigsmän som har
påbörjat sin tjänstgöring före ikraftträdandet.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
329
Härigenom föreskrivs följande.
Bestämmelserna i 9 kap. lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt skall
gälla även med avseende på tjänstgöring som någon fullgör
1. åt det allmänna på grund av skyldighet i annan lag än lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
2. som reservofficer,
3. vid en krigsorganisation inom totalförsvaret på grund av frivilligt
åtagande,
4. i Försvarsmakten för att tillgodose särskilda behov av personal för
beredskapsändamål eller
5. i utlandsstyrkan i Försvarsmakten.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
330
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs följande.
Förutsättningar för lagens tillämpning
1 § Om det behövs för att verksamhet som är av särskild vikt för total-
försvaret skall kunna upprätthållas, får regeringen när det råder höjd
beredskap föreskriva att 2 - 4 §§ skall tillämpas.
Förbud mot privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
2 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i den omfattning som det behövs före-
skriva om förbud mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt
om inskränkning i rätten att utöva sådan annan arbetsförmedling.
Arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser
3 § För att tillgodose behovet av arbetskraft inom en viss verksamhet
får Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva om förbud för en arbetsgivare
att anställa en arbetstagare som inte anvisats av en offentlig arbetsför-
medling eller med dess medgivande {arbetsförmedlingstvång'). I före-
skrifterna skall anges det behov av arbetskraft, åt vilket företräde skall
lämnas (företrädesbestämmelse).
Så länge det företrädesberättigade behovet inte är fyllt, får den som
förmedlar arbete inte lämna en arbetssökande anvisning eller medgivan-
de att ta annat arbete inom den verksamhet för vilken arbetsförmed-
lingstvång gäller.
4 § Har ett avtal om anställning träffats i strid med vad som föreskrivits
om arbetsförmedlingstvång och kan anställningen inte godkännas med
hänsyn till en företrädesbestämmelse, får Arbetsmarknadsstyrelsen eller
en länsarbetsnämnd vid vite förelägga arbetstagaren att frånträda an-
ställningen.
5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller inte, om
a) anställningen endast är tillfällig,
b) arbetstagaren är under sexton eller över sjuttio år,
c) parterna i ett anställningsförhållande är makar eller sambor eller
om ena parten eller hans make eller sambo är den andra partens avkom-
ling eller styv- eller fosterbarn eller dess avkomling eller syskon, halv-
syskon eller fostersyskon.
331
Straff
6 § Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 2 § eller 3 §
första stycket första meningen skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
332
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningarna till 32 § 2
6. Värnpliktig tillkommande
naturaförmåner, dagersättning och
tillägg till sådan ersättning, be-
fattningspenning, avgångsveder-
lag, utbildningspremie, utryck-
ningsbidrag samt fälttraktamente
skola icke upptagas såsom skatte-
pliktig intäkt. Utgående dagpen-
ning utgör däremot skattepliktig
intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
värnpliktig, räknas icke till skatte-
pliktig intäkt. Näringsbidrag utgör
däremot skattepliktig intäkt och
hänföres till den förvärvskälla
bidraget avser. Familjebidrag
anses tillkomma den värnpliktige,
även om bidraget utbetalas till
annan person. Det förhållande att
bidraget använts för bestridande
av en vid inkomsttaxeringen i och
för sig avdragsgill utgift, t.ex.
ränta eller periodiskt understöd,
skall icke föranleda, att avdrag
vägras för utgiften i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall äga motsva-
rande tillämpning i fråga om
annan personal vid försvarsmakten
som avlönas enligt de för värn-
pliktiga gällande grunder, vapenfri
tjänstepliktig, hemvämspersonal
6. Totalförsvarspliktiga tillkom-
mande naturaförmåner, dagersätt-
ning och tillägg till sådan ersätt-
ning, befättningspenning, avgångs-
vederlag, utbildningspremie,
utryckningsbidrag samt fälttrakta-
mente skall inte upptas såsom
skattepliktig intäkt. Utgående
dagpenning utgör däremot skatte-
pliktig intäkt.
Familjebidrag, vilket annorledes
än såsom näringsbidrag utgår till
en totalförsvarspliktig, räknas icke
till skattepliktig intäkt. Närings-
bidrag utgör däremot skattepliktig
intäkt och hänföres till den för-
värvskälla bidraget avser. Familje-
bidrag anses tillkomma den total-
försvarspliktige även om bidraget
utbetalas till annan person. Det
förhållande att bidraget använts
för bestridande av en vid inkomst-
taxeringen i och för sig avdrags-
gill utgift, t.ex. ränta eller perio-
diskt understöd, skall icke föran-
leda, att avdrag vägras för utgiften
i fråga.
Vad ovan i första och andra
styckena sägs skall också tillämpas
i fråga om annan personal som
avlönas enligt de för totalförsvars-
pliktiga gällande grunderna.
333
2 Senaste lydelse enligt prop. 1993/94:234.
och annan personal som frivilligt
fullgör utbildning för att nå eller
bibehålla kompetens för placering
inom totalförsvaret, civilförsvars-
pliktig som inkallats till tjänstgö-
ring enligt 12§ civilförsvarslagen
(1960:74) och annan som avlönas
enligt för värnpliktiga eller civil-
försvarspliktiga gällande grunder.
Förmån av fri kost eller formån av fri hemresa som tillkommer sådan
personal som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet
utomlands skall inte tas upp som skattepliktig intäkt.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
334
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1949:345) om rätten till arbets-
tagares uppfinningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §‘
Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som till-
höra undervisningsväsendet skola
icke i denna egenskap anses säsom
arbetstagare enligt denna lag, dock
att lagen äger tillämpning ä såda-
na lärare vid försvarsmaktens
skolor och undervisningsanstalter
som äro officerare eller under-
officerare på aktiv stat.
Ej heller skola anställnings- eller
beställningshavare i försvarsmak-
tens reserver eller på övergångs-,
disponibilitets- eller reservstat vid
försvarsmakten eller värnpliktiga i
denna egenskap anses såsom
arbetstagare enligt denna lag.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som tillhör
undervisningväsendet skall inte i
denna egenskap anses såsom ar-
betstagare enligt denna lag, dock
att lagen skall tillämpas på sådana
lärare vid Försvarsmaktens skolor
som är yrkesofficerare.
Officerare på reservstat, reserv-
personal, reservofficerare eller de
som fullgör värnplikt eller civil-
plikt enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt skall inte heller i
denna egenskap anses som arbets-
tagare enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1980:171.
335
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
336
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 48 § 2 mom., 50 § och anvisningarna till
48 § uppbördslagen (1953:272)* skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
48 § 2
2 mom. Värnpliktig, som har
ryckt in till militärtjänstgöring och
vars skattebetalningsförmäga till
följd härav har blivit nedsatt, får
av skattemyndighet beviljas an-
stånd med betalning av preliminär
F-skatt, särskild A-skatt, kvar-
stående skatt eller tillkommande
skatt, som skall betalas under
uppbördsmånad, vilken helt eller
delvis infaller under tiden för
militärtjänstgöringen eller under
tiden därefter, dock senast under
tredje kalendermånaden efter den
då tjänstgöringen upphör. An-
ståndet får avse hela skatten eller
en del av den. Anståndstiden får
bestämmas till längst ett år. An-
stånd får dock därutöver beviljas
för tiden intill dess den värnplikti-
ge efter beviljad ledighet för åter-
gång till civil verksamhet (hemper-
mittering) eller hemförlovning har
varit fri från tjänstgöring tre
kalendermånader i följd.
2 mom. En totalförsvarspliktig
som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
under minst 60 dagar och vars
skattebetalningsförmäga till följd
härav har blivit nedsatt, får av
skattemyndighet beviljas anstånd
med betalning av preliminär F-
skatt, särskild A-skatt, kvarståen-
de skatt eller tillkommande skatt,
som skall betalas under upp-
bördsmänad, vilken helt eller
delvis infaller under tiden för
tjänstgöringen eller under tiden
därefter, dock senast under tredje
kalendermånaden efter den månad
då tjänstgöringen upphör. An-
ståndet får avse hela skatten eller
en del av den. Anståndstiden får
bestämmas till längst ett år. An-
stånd får dock därutöver beviljas
för tre kalendermånader efter den
då tjänstgöringen upphör.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
2 Senaste lydelse 1992:680.
22 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
337
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndig-
heten eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Sådan ansökan bör av den värn-
pliktige göras snarast möjligt och
senast inom en månad efter ut-
gången av först infallande upp-
bördsmånad, som anståndet skall
avse. Har ansökan inte inkommit
Sådan ansökan bör göras snarast
möjligt och senast inom en månad
efter utgången av först infallande
uppbördsmånad, som anståndet
skall avse. Har ansökningen inte
inkommit inom tre månader efter
inom tre månader efter militär- tjänstgöringens slut, får ansök-
tjänstgöringens slut, får ansök- ningen inte prövas.
ningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan
kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i
46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
Anvisningarna till 48 §
Med värnpliktig avses i 48 § 2
mom. värnpliktig, som icke är fast
anställd vid krigsmakten, dock att
bestämmelserna i nämnda moment
icke äga tillämpning å värnpliktig,
som är elev vid krigsskolan eller
undergår utbildning för vinnande
av fast anställning på aktiv stat på
marinen eller flygvapnet, ej heller
å värnpliktig som jämlikt 27 §
1 mom. vämpliktslagen fullgör
tjänstgöring med en varaktighet av
högst sextio dagar.
Vad om värnpliktig i 48 § 2
mom. stadgas skall äga motsva-
rande tillämpning i fråga om:
1) civilmilitär personal på aktiv
stat eller över stat, vars tjänstgö-
ringsskyldighet i fredstid är be-
gränsad till viss del av året;
2) personal, som lönlös kvarstår
i regemente (kår), i flottan, i
kustartilleriet eller i flygvapnet;
3) personal, som frivilligt över-
förts till övergångs stat, sä ock
personal på reservstat eller i
Vad som sägs i 48 § 2 mom. om
en totalförsvarspliktig skall även
tillämpas på:
1. officerare på reservstat, reserv-
personal samt reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvämspersonal,
3 Senaste lydelse 1991:1908.
338
reserven med undantag av reser-
ven tillhörande, från aktiv stat
pensionsavgången personal;
4) väg- och vattenbygg- 4. medlemmar i en frivillig
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
nadskårens personal;
försvarsorganisation.
5) icke värnpliktig personal vid
sjövämskåren;
6) vapenfri tjänsteplikti g som
inställt sig tilll tjänstgöring enligt
5 § första stycket lagen den 3 juni
1966 (nr 413) om vapenfri tjänst,
om tjänstgöringen skall pågå mer
än sextio dagar, eller som inställt
sig till tjänstgöringen enligt 5 §
andra stycket samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
339
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i
vämpliktslagen (1941:967) får
utlämning inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott
för vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.
För gärningar som nämns i de
föreskrifter i 16 kap. brottsbalken
som avser brott av krigsman eller
i 21 kap. brottsbalken eller i lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
får utlämning inte medges.
Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.
340
1 Senaste lydelse 1986:658.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 15 §§ samt 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 5 §2
Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenning-
försäkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket
skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1
§ andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts
hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrun-
dande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvs-
arbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse for
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkra-
des arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Om anmälan om ändrade omständigheter görs i anslutning till en period
med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och beta-
las ut av försäkringskassan, skall ändringen i stället gälla från och med
första dagen med ersättningen. Ändring får dock inte gälla från och med
en tidigare dag än den då de omständigheter som föranlett ändringen
inträffade. Ändring skall i annat fåll än som avses i första stycket a
gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1994:46.
341
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller
d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas
lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkrings-
kassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäk-
rade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitutet eller genomgår arbets-
marknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om
den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt
1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. och
barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som
ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera
det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i
sin vård.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
6. fullgör annan tjänstgöring
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt än grundutbildning
som är kortare än 60 dagar.
6. fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst eller genom-
går militär grundutbildning för
kvinnor.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har festställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få
under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas
på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan
antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-
dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har festställts på grundval av enbart
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första
342
-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje
stycket 6 när den försäkrade ge-
nomgår grundutbildning eller
därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildning.
Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje
stycket 6 när den försäkrade ge-
nomgår grundutbildning som är
längre än 60 dagar.
3 kap. 15 §3
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst, om tjänstgö-
ringen inte avser grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande
a) fullgör annan tjänstgöring
enligt lagen (199x:xx) om totalför-
svarsplikt än grundutbildning som
är längre än 60 dagar;
repetitionsutbildning;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller
i fall som avses i 7 b § reser till utlandet med försäkringskassans med-
givande.
För vaije dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem for vård
eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som
ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall
sjukpenningen på begäran av den som svarar for vårdkostnaden minskas
med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp.
Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmaste
lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall
betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som
avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas
utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
11 kap. 2 §4
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild ijänst .Med lön likställs kostnadser-
3 Senaste lydelse 1992:1737.
4 Lydelse enligt prop. 1993/94:220.
343
sättning som inte enligt 10 § (1953:272) uppbördslagen undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1000 kr.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om
arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade lev-
nadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället for
försäkrades inkomst såsom arbetstagare i allmän eller särskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
i) dagpenning till totalförsvars-
pliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och andra som erhåller dagpen-
ning enligt de för totalförsvarsplik-
tiga gällande grunderna,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
i) dagpenning till värnpliktiga
och vapenfria tjänstepliktiga under
repetitionsutbildning, frivilliga
som genomgår utbildning under
krigsförbandsövning eller särskild
övning inom vämpliktsutbildning-
en, läkare underförsvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarsplik-
tiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervis-
ning för invandrare (sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadefÖrsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i
den mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
344
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet for
närståendevård,
q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs själv-
ständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner for
utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrotts-
utövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning firån
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått firån en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då
den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där
lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person,
som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska per-
sonen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att
svara for tilläggspensionsavgifiten.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främman-
de makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbets-
givare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte
är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön
till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborga-
re är bosatt i riket, om en utländsk beslpckning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
345
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)*
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare
1. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgö-
ring samt kvinna som genomgår
utbildning för att få anställning
som
2.
som
3.
heter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.
1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och annan som fullgör i lag före-
skriven tjänstgöring,
officer vid försvarsmakten,
den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete
till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,
den som för annans räkning eljest utför arbete under omständig-
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1975:404.
2 Senaste lydelse 1980:1023.
346
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av
vissa regeringsärenden1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringsärende får handläggas i den ordning som anges i 7 kap. 3 §
andra meningen regeringsformen, om ärendet angår
1. föreskrifter rörande Försvarsmaktens mobilisering,
2. kommendering och placering av militär personal,
3. tjänstledighet för militär personal,
4. värnpliktigas och reservperso-
nals inkallelse och tjänstgöring,
5. tillträde till militära skydds-
föremål,
4. totalförsvarspliktigas, reserv-
officerares och reservpersonals
inkallelse och tjänstgöring i För-
svarsmakten,
5. tillträde till militära skydds-
objekt,
6. svenska örlogsbesök i utlandet samt svenska militära transport- och
övningsflygningar till utlandet,
7. tillträde till svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära
svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg
som äges eller brukas av annan stat och nyttjas för annat än enbart
affärsdrift,
8. Försvarsmaktens deltagande vid officiella cermonier och i allmän-
nyttig verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1983:279.
347
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslems
tillsyn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §’
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får Justitie-
kanslem föra talan vid domstol
om ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär eller krigsman samt i fråga
om myndighets beslut i ärende om
sådan behörighetsfråga som avses
i 6 § första stycket. Närmare
bestämmelser om sådan talan
meddelas i lag eller annan för-
fattning.
Har befattningshavare enligt vad
vid domstol i beslut som avses i fö
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser for offentliga tjänstemän i
lag eller annan författning om
disciplinansvar eller om avskedan-
de eller avstängning från tjänsten
på grund av brottslig gärning eller
tjänsteförseelse, får Justitie-
kanslem föra talan vid domstol
om ändring i beslutet. Detsamma
gäller i fråga om myndighets
beslut i ärende om disciplinansvar
mot den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen eller är vete-
rinär, krigsman eller disciplinan-
svarig enligt lagen (1994:000) om
disciplinansvar inom totalförsva-
ret, m.m. samt i fråga om myndig-
hets beslut i ärende om sådan
behörighetsfråga som avses i 6 §
första stycket. Närmare bestäm-
melser om sådan talan meddelas i
lag eller annan författning.
därom är föreskrivet sökt ändring
sta stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av Justitiekanslem, företräder Justitiekanslem det
allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller,
om Justitiekanslem har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
ning på Justitiekanslem. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 §
348
1 Senaste lydelse 1987:996.
första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock
ej tillämpas i fråga om tvist i vilken Justitiekanslem för talan.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
349
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personska-
deskydd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den
lagen eller till antagningsprövning
enligt lagen (1994:000) om möjlig-
het för kvinnor att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt med längre
grundutbildning,
Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som fullgör tjänstgöring
eller genomgår utbildning eller
inskrivningsprövning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
civilförsvarslagen (1960:74), 6 §
lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. eller
lagen (1984:272) om skyldighet
för civilförsvarspliktiga att tjänst-
göra utanför civilförsvaret,
2. den som medverkar i räddningstjänst pller i övning med räddnings-
kår enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) eller i räddningstjänst enligt
11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),
3. den som är intagen for vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som
avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat
fall är intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som frivilligt deltager i verksam-
het inom totalförsvaret eller i
annat fall än som avses i första
stycket deltager i verksamhet för
att avvälja eller begränsa skada på
människor eller egendom eller i
miljön.
Regeringen får föreskriva att
lagen skall tillämpas även på den
som i annat fall än som avses i
första stycket frivilligt deltar i
verksamhet inom totalförsvaret
eller i verksamhet för att avvärja
eller begränsa skada på människor
eller egendom eller i miljön.
1 Senaste lydelse 1987:996.
350
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
351
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning
vid ideell skada m.m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Den som ådrar sig skada som omfettas av lagen (1977:265) om stat-
ligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör tjänstgöring enligt
vämpliktslagen (1941:967) eller
lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller utbildning enligt lagen
(1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor och som har
skadats under grundutbildning
eller därtill omedelbart anslutande
repetitionsutbildnin g.
Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid
vistelse utanför förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte
har orsakats av olycksfall vid färd
till eller från nämnda plats då
färden föranleddes av och stod i
nära samband med verksamheten,
utges ersättning endast till den
som fullgör längre grundutbild-
ning än 60 dagar enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och som har skadats under tjänst-
göringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:469.
2 Senaste lydelse 1991:469.
352
|
16 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) |
Prop. 1994/95:6 Bilaga 5 |
Härigenom föreskrivs att 15 och 17 §§ semesterlagen (1977:480) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §'
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 28 skall, om arbetstagaren
utan dröjsmål begär det, sådan
dag ej räknas som semesterdag.
Semesterdagar som återstår på g
pats skall utgå i ett sammanhang, o
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom
eller dag som är semesterlöne-
grundande enligt 17 § första
stycket 2-7 skall, om arbetstaga-
ren utan dröjsmål begär det, sådan
dag ej räknas som semesterdag,
nd av att första stycket har tilläm-
arbetstagaren ej medger annat.
17 §2
Frånvaro från arbetet är semseterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets-
skada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. dels under tid for vilken havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för
vilken föräldrapenning utges i anledning av bams födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för vaije
barn, eller vid flerbamsbörd, sammanlagt icke överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken
tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§
samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbets-
tagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersätt-
ning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön,om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebi-
1 Senaste lydelse 1990:102.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:220.
353
23 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 6
drag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksam-
het sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till
grundutbildning, eller ledighet pä
grund av motsvarande vapenfri
tjänst, i den män frånvaron under
intjänandeåret icke överstiger 60
dagar,
6. ledighet pä grund av att
arbetstagaren efter det kalenderår
då han fyllt tjugotvå år fullgör
tjänstgöring i civilförsvaret pä
annan tid ändå civilförsvarsbe-
redskap råder eller beredskapsöv-
ning får anordnas vid försvars-
makten, i den mån frånvaron
under intjänandeåret icke över-
stiger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eller
8. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
Vid tillämpningen av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
peioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
5. ledighet på grund av grundut-
bildning om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen
(1983:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eHer
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård i den
mån frånvaron under intjänande-
året inte överstiger 45 dagar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
354
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160)*
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §2
Vid tillämpning av 2-4 och 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete
3. värnpliktig och annan som
fullgör i lag föreskriven tjänstgö-
ring eller som deltar i frivillig
utbildning for verksamhet inom
totalförsvaret.
3. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
och annan som fullgör i lag före-
skriven tjänstgöring eller som
deltar i frivillig utbildning för
verksamhet inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall lik-
ställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I
fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och
18 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ut-
förs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagen omtryckt 1991:677.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:186.
355
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas
från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara,
2. om det råder sådana utom-
1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana utom-
ordentliga förhållanden som är
föranledda av krig eller av krigs-
fara vari riket har befunnit sig och
om det till följd av dessa för-
hållanden föreligger knapphet eller
betydande fara for knapphet inom
riket på egendom av vikt för
totalförsvaret eller folkförsörj-
ningen,
3. om det befinnes nödvändigt
att med hänsyn till fÖrsvarsbe-
redskapen inkalla värnpliktiga till
tjänstgöring med stöd av 27 § 2
mom. eller 25 § 7 mom. väm-
pliktslagen (1941:967).
ordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utan-
för Sveriges gränser eller av att
Sverige har varit i krig eller krigs-
fara och om det till följd av dessa
förhållanden föreligger knapphet
eller betydande fara för knapphet
inom riket på egendom av vikt för
totalförsvaret eller folkförsötj-
ningen
3. om det är nödvändigt att med
hänsyn till försvarsberedskapen
inkalla totalförsvarspliktiga till
tjänstgöring med stöd av 4 kap.
8 § lagen (1994:000) om totalför-
svarsplikt.
Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning
inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår,
från böijan av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller
godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det under-
ställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
356
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 33 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
33 §
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket
har befunnit sig, får regeringen
genom förordning meddela före-
skrifter om pass, som begränsar
rätten till pass for värnpliktiga och
civilförsvarspliktiga eller som
annars fordras av hänsyn till rikets
försvar eller rikets säkerhet i
övrigt.
Är riket i krig eller krigsfara
eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av
att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har
varit i krig eller krigsfara, får
regeringen genom förordning
meddela föreskrifter om pass, som
begränsar rätten till pass för total-
försvarspliktiga som är skyldiga
att tjänstgöra enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller som annars fördas av hänsyn
till rikets försvar eller rikets sä-
kerhet i övrigt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
357
24 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 6
|
20 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) |
Prop. 1994/95:6 Bilaga 5 |
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap. 12 §2
Sekretess gäller i ärende om
inskrivning av värnpliktig för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Motvarande sekretess gäller i
ärende som angår antagning till
utbildning vid Försvarsmakten,
befrielse från värnpliktstjänstgö-
ring på grund av nedsättning av
prestationsförmågan, särskild risk
för detta eller på grund av ekono-
miska eller sociala skäl, anstånd
med värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänst. Sekretessen gäller
dock inte beslut i ärende som
avses i detta stycke.
Sekretess gäller inom Försvars-
maktens personalvård med av-
seende på värnpliktiga för uppgift
som hänför sig till psykologisk
undersökning och för uppgift om
enskilds personliga förhållanden
hos konsulent eller annan befatt-
ningshavare som särskilt har till
uppgift att bistå med råd och hjälp
i personliga angelägenheter, om
det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående
lider men.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:165.
Sekretess gäller i ärende om
inskrivning av totalförsvarspliktiga
och i ärende om antagning av
kvinnor till befattningar inom
totalförsvaret som kräver längre
grundutbildning än 60 dagar för
uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det kan antas att
den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgiften
röjs. Motsvarande sekretess gäller
i ärende som angår antagning till
utbildning vid Försvarsmakten,
skyldighet att tjänstgöra med
totalförsvarsplikt samt uppskov
med och avbrott i sådan tjänstgö-
ring. Sekretessen gäller dock inte
beslut i ärende som avses i detta
stycke.
Sekretess gäller inom personal-
vård med avseende på den som
tjänstgör med totalförsvarsplikt for
uppgift som hänför sig till psyko-
logisk undersökning och för upp-
gift om enskilds personliga för-
hållanden hos konsulent eller
annan befattningshavare som
särskilt har till uppgift att bistå
med råd och hjälp i personliga
angelägenheter, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den som uppgiften rör eller
358
någon honom närstående lider
men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till sådana ärenden som
avses i 7 kap. 12 § sekretesslagen (1980:100) i dess lydelse före den 1
juli 1995.
359
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §*
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal for viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två
år, om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall böija
värnpliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall böija
sådan tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
5. Avtal for viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldig-
het inte finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
360
1 Senaste lydelse 1993:1496.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §*
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär eller krigs-
man samt i fråga om myndighets
beslut i ärende om sådan behörig-
hetsfråga som avses i 6 § tredje
stycket. Närmare bestämmelser
om sådan talan meddelas i lag
eller annan författning.
Har myndighet meddelat beslut
mot befattningshavare i ärende om
tillämpningen av särskilda bestäm-
melser för tjänstemän i lag eller
annan författning om disciplinan-
svar eller om avskedande eller
avstängning från tjänsten på grund
av brottslig gärning eller tjänste-
förseelse, får ombudsman föra
talan vid domstol om ändring i
beslutet. Detsamma gäller i fråga
om myndighets beslut i ärende om
disciplinansvar mot den som
tillhör hälso- och sjukvårdsperso-
nalen eller är veterinär, krigsman
eller disciplinansvarig enligt lagen
(1994:000) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. samt i
fråga om myndighets beslut i
ärende om sådan behörighetsfråga
som avses i 6 § tredje stycket.
Närmare bestämmelser om sådan
talan meddelas i lag eller annan
författning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring
vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkom-
mit efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsman det allmänna
som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om om-
budsmannen har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall
i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämp-
1 Senaste lydelse 1987:995.
361
ning på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första
stycket lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister skall dock ej till-
lämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.
362
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262)’
dels att 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 5 § i punkt 3 i bilagan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det behövs för
att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft eller om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbe-
te.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst tolv månader under två
år, om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till
desarbetstagarenskall böija värn-
pliktstjänstgöring eller annan
därmed jämförlig tjänstgöring,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
4. Avtal som gäller för tiden till
dess arbetstagaren skall böija
sådan tjänstgöring enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt,
som skall pågå mer än tre må-
nader.
5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medfört skyldighet att avgå
från anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångs-
skyldighet inte finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse av 10 § enligt prop. 1993/94:65.
2 Senaste lydelse 1993:1500.
363
Prop. 1994/95:6
P läga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare att 9 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §‘
I fråga om smittbärarpenning tillämpas följande föreskrifter i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 a § om minskning av ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för
förvärvsarbete,
3 kap. 15 § första stycket a)-d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning när värnpliktstjänst-
göring fullgörs m.m.,
3 kap. 15 § första stycket a)-d)
samt andra och tredje styckena om
ersättning vid tjänstgöring enligt
lagen (1994:000) om totalförsvar-
splikt,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpennning tillämpas även före-
skrifterna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om
allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
364
1 Senaste lydelse 1991:1643.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
En vistelse anses inte leda till bosättning om den föranleds enbart av
1. uppdrag som riksdagsledamot,
2. uppdrag som statsråd,
3. förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befättning
som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt
sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen,
4. fullgörande av värnplikt eller 4. tjänstgöring enligt lagen
vapenfri tjänsteplikt, (1994:000) om totalförsvarsplikt,
5. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård
eller vård av missbrukare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
25 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 6
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §'
Vapenfria tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra grundutbild-
ning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall vara minst
220 och högst 320 dagar. Repeti-
tionsutbildningen skall omfatta
högst fem övningar om vardera
högst 30 dagar eller, i fråga om
särskilda befattningar enligt rege-
ringens bestämmande, högst 40
dagar. Den sammanlagda utbild-
ningstiden skall vara minst 355
Vapenfria tjänstepliktiga är
skyldiga att fullgöra grundutbild-
ning och repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall vara
högst 320 dagar. Repetitionsut-
bildningen skall omfatta högst fem
övningar om vardera högst 30
dagar eller, i fråga om särskilda
befettningar enligt regeringens
bestämmande, högst 40 dagar.
Den sammanlagda utbildningstiden
skall vara högst 380 dagar.
och högst 380 dagar.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom.
vämpliktslagen (1941:697), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till
tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar,
om tjänstgöringen föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av
27 § 2 mom. vämpliktslagen.
Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning
av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst
vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen
bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. I fråga om grundutbild-
ning som påbörjats före i kraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Vapenfristyrelsen får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som på-
börjat g rund utbildning enligt de äldre bestämmelserna, om den vapen-
frie tjänstepliktige medger det.
366
1 Senaste lydelse 1992:525.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § och 8 kap. 6 § studiestödslagen
(1973:349)' samt punkten 2 e i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
annat följer av bestämmelse som
Studiemedel får inte beviljas for tid för vilken studiehjhälp enligt 3
kap. eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande studiehjälp eller särskilt vuxenstudiestöd for sådan
tid för vilken den studerande redan har beviljats studiemedel, får den
studerande ej uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras for tid for vilken
utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbildningsbi-
drag för doktorander utgår, om ej
regeringen meddelar.
Studiemedel utgår inte för tid för
vilken den studerande fullgör
tjänstgöring enligt vämpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74) eller lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning till
reservofficer.
Studiemedel utgår inte för tid för
vilken den studerande tjänstgör
enligt lagen (1994:000) om total-
försvarsplikt eller fullgör utbild-
ning till reservofficer.
8 kap 6 §’
Årsbeloppet får sättas ned
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa,
utbildningsbidrag under arbets-
marknadsutbildning, utbildnings-
1 Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1991:924.
367
3 Senaste lydelse 1993:220.
bidrag för doktorander eller full-
gör grundutbildning enligt väm-
pliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservoffi-
bidrag for doktorander eller full-
gör en längre grundutbildning än
60 dagar enligt lagen (1994:000)
om totalförsvarsplikt eller fullgör
utbildning till reservofficer,
Prop. 1994/95:6
Bilaga 5
cer,
2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet har
beräknats,
3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som
ligger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till
omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller
4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.
Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.
2e4
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned for avgiftsår under
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander
eller fullgör grundutbildning enligt
vämpliktslagen (1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservoffi-
cer.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om den som återbetalar
studiestöd enligt äldre föreskrifter
föreskriva att preliminär och
slutlig avgift inte skall utgå eller
skall sättas ned för avgiftsår under
vilket den återbetalningsskyldige
studerar och uppbär studiehjälp,
studiemedel, särskilt vuxenstudie-
stöd, särskilt vuxenstudiestöd for
arbetslösa, utbildningsbidrag under
arbetsmarknadsutbildning eller
utbildningsbidrag för doktorander
eller fullgör en längre grundut-
bildning än 60 dagar enligt lagen
(1994:000) om totalförsvarsplikt
eller fullgör utbildning till reserv-
officer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
4 Till 1988:877. Senaste lydelse 1993:220.
368
Härigenom föreskrivs att 3 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §*
Om en värnpliktig under sin
grundutbildning enligt 27 § 1
mom. vämpliktslagen (1941:967)
deltar i utbildning for fredsbeva-
rande verksamhet, skall han även
under denna utbildning anses
fullgöra grundutbildningen. Det-
samma skall gälla för en kvinna
som deltar i utbildning för freds-
bevarande verksamhet under den
tid dä hon fullgör grundutbildning
enligt lagen (1980:1021) om mili-
tär grundutbildning för kvinnor.
En värnpliktig som i andra fall
än som sägs i första stycket deltar
i utbildning för fredsbevarande
verksamhet skall anses fullgöra
repetitionsutbildning enligt 27 § 1
mom. vämpliktslagen.
Den som är tjänsteplikti g enligt
lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal
samt veterinärpersonal m.m. skall
när han eller hon deltar i sådan
utbildning för fredsbevarande
verksamhet anses fullgöra sådan
utbildning som sägs i 6 § den
lagen.
Om en totalförsvarspliktig som
fullgör grundutbildning enligt
lagen (1994:000) om totalförsvars-
plikt under sin grundutbildning
deltar i utbildning för fredsbeva-
rande verksamhet, skall han eller
hon även under denna utbildning
anses fullgöra grundutbildningen.
En totalförsvarspliktig som i
andra fall än som sägs i första
stycket deltar i utbildning för
fredsbevarande verksamhet skall
anses fullgöra repetitionsutbild-
ning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lydelse enligt prop. 1993/94:244.
369
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-09
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 21 april 1994 (Försvarsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om totalförsvarsplikt
2. lag om möjlighet for kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt
med längre grundutbildning
3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalför-
svaret m.m.
5. lag om arbetsförmedlingstvång
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar
8. lag om ändring i i uppbördslagen (1953:272)
9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa
regeringsärenden
13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslems tillsyn
14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada m.m.
16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
19. lag om ändring i passlagen (1978:302)
20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion for Riksdagens
ombudsmän
23. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)
24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
28. lag om ändring i lagen om utbildning for fredsbevarande verksam-
het
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helena
Lindberg.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
370
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om totalförsvarsplikt
3 kap.
1 §
I paragrafen regleras vad som skall ske om resultatet av mönstringen
visar att den totalforsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värn-
plikt eller civilplikt. I sådant fall skall Totalförsvarets pliktverk placera
honom i en befåttningsgrupp för chefer, för specialister eller för övriga
samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildnings-
reserv.
Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att det är avsett att den
totalforsvarspliktige allt efter omständigheterna skall placeras i en eller
flera befattningsgrupper av det slag som anges i bestämmelsen. Denna
avsikt kan inte utläsas av lagtexten. I förtydligande syfte förordar Lag-
rådet därför att paragrafen ges följande lydelse:
”Om resultatet av mönstringen visar att den totalforsvarspliktige har
förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets
pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva
in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv.
Befattningsgrupper skall finnas for chefer, för specialister och för
övriga.”
12 och 13 §§
I paragraferna regleras krigsplacering av totalförsvarspliktiga. Enligt 12
§ första meningen skall en totalförsvarspliktig, som efter avslutad
grundutbildning har förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter for
sin krigsuppgift, krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet
som han eller hon är lämplig för. Av 13 § följer att den totalförsvars-
pliktige därvid skall, om grundutbildningen varat längre än 60 dagar,
krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om
det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller
hon krigsplaceras i annan verksamhet. Har en totalförsvarspliktig skri-
vits in för civilplikt enligt 6 §, dvs. utan någon grundutbildning, skall
enligt 12 § andra meningen krigsplacering ske i den befettning som han
eller hon skall upprätthålla.
Lagrådet har inget att invända mot innehållet i bestämmelserna. Lagreg-
leringen skulle emellertid bli tydligare om samtliga de bestämmelser,
som avser krigsplacering efter grundutbildning, samlades i 12 § medan
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
371
bestämmelserna om krigsplacering utan föregående grundutbildning togs
in i 13 §. Lagrådet förordar därför att bestämmelserna i 13 § tas in som
en ny andra mening i 12 § och att den i remissen föreslagna andra
meningen får bilda 13 §.
10 kap.
8 §
Denna paragraf innehåller föreskrifter som medger att Totalförsvarets
pliktverk under två angivna förutsättningar får besluta att en totalför-
svarspliktig tills vidare inte skall kallas till mönstring eller inkallas till
värnplikt eller civilplikt.
Av författningskommentaren framgår att de under punkterna 1 och 2
angivna förutsättningarna för ett beslut enligt paragrafen inte är uttöm-
mande. Såvitt gäller första punkten hänvisas bl.a. till den praxis som
har utvecklats enligt 46 § vämpliktslagen. Beträffande punkten 2 klar-
görs vidare att det är fråga om det särskilda undantag som sedan länge
gäller för medlemmar i sekten Jehovas vittnen.
Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att lagtexten kompletteras
på så sätt att det klart anges att det är fråga om en tillämpning ”i sär-
skilda fall”. Detta kan lämpligen ske genom att de nyss citerade orden
skjuts in mellan orden ”får” och ”besluta” i början på paragrafen. Vid-
tas den ändringen synes det inte längre vara nödvändigt att under punk-
ten 2 ge regeringen ett särskilt bemyndigande att bestämma vilket eller
vilka religiösa samfund som det skall vara fråga om. Punkten kan då
lämpligen ges följande lydelse:
”2. med hänvisning till sin anslutning till visst religiöst samfund för-
klarar att han eller hon inte kommer att fullgöra vare sig värnplikt eller
civilplikt. ”.
11 kap.
1 §
Paragrafens andra stycke innehåller bl.a. bestämmelser om inskrivnings-
nämnds sammansättning. Där anges att det för ”vaije landsting eller
kommun”, som hör till inskrivningsnämndens verksamhetsområde, skall
väljas minst en ledamot.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
För undvikande av missförstånd angående vad som i detta sammanhang
avses med ”kommun” förordar Lagrådet att ifrågavarande mening i
förslaget ges följande lydelse:
372
”För vaije landsting, eller kommun som inte ingår i ett landsting, inom
inskrivningsnämndens verksamhetsområde skall minst en ledamot väl-
jas”.
Förslaget till lag om möjlighet for kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
I första meningen föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995, då
lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor skall upphöra
att gälla. Enligt andra meningen gäller den äldre lagen i fråga om
grundutbildning som påböljats före ikraftträdandet.
Enligt Lagrådets mening talar starka skäl för att den äldre lagen skall
gälla for envar som antagits till grundutbildning före den nya lagens
ikraftträdande oavsett om sökanden vid ikrafträdandet hunnit påböija
grundutbildningen eller ej. Mot den bakgrunden förordar Lagrådet att
bestämmelsernas andra mening ges följande lydelse:
”För den som antagits till grundutbildning före ikraftträdandet gäller
den äldre lagen.”
Förslaget till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
22 §
I paragrafen regleras frågan vem som lättar beslut i ett disciplinärende
som skall prövas av någon annan instans än Försvarsmakten. Ett sådant
ärende prövas enligt paragrafen av chefen för den organisatoriska enhet
där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av ”någon
annan chef”. Som bestämmelsen är avfattad kan prövningen göras av
vilken chef som helst hos den aktuella myndigheten. Uppenbarligen är
en sådan ordning inte avsedd. Lagrådet förordar mot den bakgrunden att
ordet ”högre” skjuts in mellan orden ”annan” och ”chef”.
39 §
I paragrafen föreskrivs att extratjänst bortfaller i den del som inte har
verkställts innan den disciplinansvariges tjänstgöringsskyldighet har
upphört. Bestämmelsen har förts över från 37 § i gällande lag med den
ändringen att krigsman ersatts av disciplinansvarig. Andringen är föran-
ledd av att den nya lagen omfattar alla totalförsvarspliktiga.
En disciplinansvarigs tjänstgöring kan avbrytas utan att tjänstgörings-
skyldigheten därför upphör. Hur paragrafen i ett sådant fall skall tolkas
berörs inte i författningskommentaren. Inte heller ger förarbetena till nu
gällande bestämmelse någon vägledning för tolkningen. Bestämmelsen
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
373
har emellertid kommit att i praxis tillämpas så att extratjänst, som inte
har verkställts före avbrottet, bortfaller. Enligt Lagrådets mening måste
detta anses vara en rimlig tillämpning av bestämmelsen. Avsikten kan
knappast ha varit att en disciplinansvarig vid en förnyad tjänstgöring
skall behöva verkställa en före avbrottet ålagd extratjänst. För att miss-
tag skall undvikas bör emellertid lagtexten nu förtydligas.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges föl-
jande lydelse:
”Extratjänst bortfaller i den del den inte har verkställts innan den dis-
ciplinansvariges pågående tjänstgöring har upphört.”
40 §
I förtydligande syfte bör ordet ”tjänstgöringsskyldighet” i första stycket
bytas ut mot ”pågående tjänstgöring” (jfr föregående paragraf).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I andra meningen föreslås här en ordning som innebär att lagen
(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. efter den nya
lagens ikraftträdande fortfarande skall tillämpas i fråga om förseelser av
krigsmän som ”har påböljat sin tjänstgöring före ikraftträdandet”.
Enligt Lagrådets mening framstår den sålunda förordade övergångs-
regleringen som onödigt långtgående. Det borde vara tillräckligt med en
föreskrift som anger att den upphävda lagen skall tillämpas beträffande
förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före ikraftträdan-
det.
Förslaget till lag om arbetsförmedlingstvång
Till lagen har förts över de bestämmelser i lagen om allmän tjänsteplikt
som inte har tagits in i lagen om totalförsvarsplikt. Genom den nya
lagen om arbetsförmedlingstvång ges regeringen bemyndigande att
under höjd beredskap meddela föreskrifter om inskränkningar i rätten
att bedriva arbetsförmedling.
Vid sin granskning av förslaget har Lagrådet konstaterat att bestämmel-
serna i flera fall ändrats i sakligt hänseende utan att detta föranlett några
författningskommentarer. Sålunda har bestämmelsen om att regeringens
föreskrift om lagens tillämpning vid höjd beredskap skall underställas
riksdagens prövning fått utgå. Vidare har länsarbetsnämndens rätt att
medge undantag från en företrädesbestämmelses tillämpning slopats.
Ytterligare kan nämnas att den särskilda straffskalan för grovt brott
avskaffats och att den i stället föreslagits skola tillämpas på alla brott
oavsett svårhetsgrad.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
374
Enligt Lagrådets mening bör vid det fortsatta arbetet med en proposition
i ämnet författningskommentaren kompletteras med en redogörelse för
de sakliga ändringarna och vilka skäl som föranlett dessa.
Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Här föreslagna ändringar har inte kommenterats på annat sätt än att det
är fråga om ”tekniska anpassningar till lagen om totalförsvarsplikt och
lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med
längre grundutbildning.”
Vad gäller punkten 3 i den aktuella paragrafen torde förslaget dock
innebära en materiell ändring genom att det inte innehåller någon mot-
svarighet till den nuvarande hänvisningen till 28 § 1 mom vämpliktsla-
gen (1941:967), dvs. angående krigstjänstgöring under höjd beredskap
(jfr. 4 kap. 7 § i förslaget).
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1994/95:6
Bilaga 6
375
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994
Prop. 1994/95:6
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: Anders Björck
Regeringen beslutar proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt.
376
Prop. 1994/95:6
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivningsbe- myndigande |
|
Lag (1994:000) om |
6 kap. 1 § |
|
Lag (1994:000) om |
3 § |
|
Lag (1994:000) om |
1, 2, 3 §§ |
|
Lag om ändring i för- |
2 § |
377
gotab Stockholm 1994