Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Prop.
1994/95:59
I propositionen föreslås att Sverige i enlighet med åtagandet i EES-
avtalet ansluter sig till 1989 års protokoll till Madridöverenskommelsen
om den internationella registreringen av varumärken. En anslutning till
protokollet gör det möjligt för svenska företag att få skydd för sina
varumärken i flera olika länder genom ett enda registreringsförfarande
hos den internationella byrån hos Världsorganisationen för den
intellektuella äganderätten (WIPO) i Genéve i stället for att, som i dag,
behöva göra ett antal nationella registreringar. Propositionen innehåller
förslag till den lagstiftning som behövs för ett tillträde till protokollet.
I propositionen görs också en översyn av vissa andra frågor. Det
föreslås bl.a. att kretsen av varukännetecken som kan få skydd genom
inarbetning skall vidgas och att invändningsförfarandet skall komma
efter själva registreringen i stället for som nu före.
Det föreslås att de ändringar som rör tillträdet till Madridprotokollet
skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer och övriga ändringar
den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 59
Prop. 1994/95:59
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)........................... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) . . 18
3 Ärendet.................................20
3.1 Översyn av varumärkeslagen................20
3.2 Lagrådet............................21
4 Internationella system for registrering av varumärke .....22
4.1 Bakgrund............................22
4.2 Madridöverenskommelsen om den internationella
registreringen av varumärken (Madridöverens-
kommelsen) .......................... 22
4.3 Protokollet till Madridöverenskommelsen (Madrid-
protokollet)...........................26
4.4 Förhållandet mellan Madridöverenskommelsen och
Madridprotokollet ...................... 32
4.5 Frågan om tillträde till Madridsystemet ......... 33
4.6 Förfarandet i Sverige vid en internationell
registrering........................... 36
5 Översyn av vissa bestämmelser i varumärkeslagen ...... 38
5.1 Officialgranskning av relativa registreringshinder ... 38
5.2 Krav på att sökanden skall vara näringsidkare .....42
5.3 Skydd for varukännetecken utan registrering ......43
5.4 Angivande av varor och tjänster i registrerings-
ansökan.............................45
6 Firmalagen...............................46
7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ...........49
8 Kostnader................................49
9 Författningskommentarer ......................49
9.1 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)........................... 49
9.2 Förslaget till lag om ändring i firmalagen
(1974:156)........................... 61
Bilaga 1
Sammanfattning av promemorian
62 Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
Promemorians lagförslag
63
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanser
75
Bilaga 4
Madridprotokollet (engelsk version)
76
Bilaga 5
Madridprotokollet (inofficiell svensk översättning) . . .
95
Bilaga 6
Lagrådsremissens lagförslag
114
Bilaga 7
Lagrådet
129
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
130
Rättsdatablad
131
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1994/95:59
1. antar regeringens förslag att godkänna protokollet den 27 juni 1989
till Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av
varumärken den 14 april 1891, med förklaring
a) att även senare designeringar som grundas på en svensk nationell
ansökan om registrering eller en svensk nationell registrering skall inges
till Patent- och registreringsverket,
b) att tidsfristen för att medge verkan av en internationell varumärkes-
registrering i Sverige skall vara 18 månader och att, i fall då en vägran
att medge verkan grundas på en invändning, sådan underrättelse kan
komma att lämnas efter 18-månadersfristens utgång,
c) att engelska skall användas som arbetsspråk, och
d) att Sverige i fråga om internationella varumärkesregistreringar som
skall gälla här i landet och i fråga om förnyelse av en sådana regi-
streringar i stället för en andel av inkomsten från tilläggsavgifter och
kompletterande avgifter önskar erhålla en individuell avgift,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i firmalagen
(1974:156).
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 2, 13, 14, 17, 20, 21, 25, 42 och 47 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas 15 nya paragrafer, 50 - 64 §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 50 § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Genom registrering enligt denna
lag förvärvar näringsidkare en-
samrätt till varumärke såsom
särskilt kännetecken för att från
andras varor skilja sådana varor,
som de tillhandahåller i sin
rörelse.
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
en näringsidkares varor firån andra
näringsidkares.
Vad som sägs i denna lag om
varor skall i tillämpliga delar gälla
även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
2 §2
En näringsidkare har även utan
registrering ensamrätt till varu-
märke, då märket blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvar
han ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
Genom registrering enligt denna
lag förvärvas ensamrätt till ett
varumärke såsom särskilt känne-
tecken för varor som tillhanda-
hålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
varor som tillhandahålls i en
näringsverksamhet från sådana
som tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om
varor skall gälla även tjänster.
Även utan registrering förvärvas
ensamrätt till ett varumärke, då
märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas
ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
1 Senaste lydelse 1992:1686.
2 Senaste lydelse 1992:1686.
används i näringen.
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i Sverige bland dem
som det riktar sig till är allmänt
känt som beteckning for inne-
havarens varor.
används i en näringsverksamhet. Prop. 1994/95:59
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i landet inom en be-
tydande del av den krets till vilken
det riktar sig är känt som beteck-
ning för de varor som tillhanda-
hålls under kännetecknet.
13 §3
registreras
ägnat att
Ett varumärke får
endast om det är
särskilja innehavarens varor från
andras. Ett märke som uteslutande
eller med endast mindre ändring
eller tillägg anger varans art,
beskaffenhet, mängd, användning,
pris eller geografiska ursprung
eller tiden för dess framställande,
skall inte i och för sig anses ha
särskiljningsförmåga. Vid be-
dömande av om ett märke har
särskiljningsförmåga skall hänsyn
tas till alla föreliggande omstän-
digheter och särskilt till den om-
fattning och den tid märket varit i
bruk.
Ett varumärke får registreras
endast om det har särskiljnings-
förmåga. Ett märke som ute-
slutande eller med endast mindre
ändring eller tillägg anger varans
art, beskaffenhet, mängd, använd-
ning, pris eller geografiska ur-
sprung eller tiden för dess fram-
ställande, skall inte i och för sig
anses ha särskiljningsförmåga. Vid
bedömande av om ett märke har
särskiljningsförmåga skall hänsyn
tas till alla omständigheter och
särskilt till den omfattning och den
tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande be-
står av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att
uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande
värde.
14 §4
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författ-
ning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som
lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller all-
män ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfat-
tas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller
likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet uppen-
barligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på
3 Senaste lydelse 1992:1686.
4 Senaste lydelse 1992:1686.
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är
egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnär-
ligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;
Prop. 1994/95:59
6) om märket är förväxlingsbart
med annan näringsidkares namn
eller firma, med annans varu-
märke, som är registrerat efter
tidigare ansökan, eller med annans
varukännetecken, som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
efter
6) om märket är förväxlingsbart
med ett namn eller en firma som
någon annan använder i en nä-
ringsverksamhet, med någon an-
nans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med
någon annans varukännetecken
som är inarbetat då ansökan om
7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid
tiden för ansökningen används av
annan, samt ansökningen gjorts
med vetskap om detta och sökan-
den inte använt sitt märke innan
registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart
med ett varukännetecken som vid
tiden för ansökan används av
någon annan, samt ansökan gjorts
med vetskap om detta och sökan-
den inte använt sitt märke innan
det andra kännetecknet togs i
bruk.
det andra kännetecknet togs i
bruk; eller
8) om märket är förväxlingsbart
med ett varumärke som omfattas
av en internationell varumärkes-
I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) får registrering ske, om
den vars rätt är i fråga medger det
och det inte i övrigt möter hinder
enligt första stycket.
registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket den dag som
avses i 55 § andra stycket ligger
före tiden för ansökningen.
I fall som avses under 4, 5, 6, 7
och 8 får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det och
det inte i övrigt finns hinder enligt
första stycket.
17 §5
Den som vill låta registrera ett
varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökningen skall
innehålla uppgift om sökandens
namn eller firma och de slag eller
klasser av varor för vilka märket
är avsett; dessutom skall märket
tydligt anges.
Den som vill låta registrera ett
varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökan skall inne-
hålla uppgift om sökandens namn
eller firma samt uppgift om de
varor för vilka märket är avsett
och de klasser varorna tillhör;
dessutom skall märket tydligt
anges.
5 Senaste lydelse 1992:1686.
Äm ansökningshandlingarna full-
ständiga och finnes ej hinder för
registrering föreligga, skall
registreringsmyndigheten kungöra
ansökningen.
Den som vill framställa invänd-
ning mot ansökningen skall göra
detta skriftligen till registrerings-
myndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
20 §
Är ansökningshandlingarna full-
ständiga och finns det inte något
hinder för registrering, skall varu-
märket tas in i registret och en
kungörelse om detta utfärdas.
Den som vill framställa invänd-
ning mot registreringen skall göra
detta skriftligen till registrerings-
myndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
Registreringsmyndigheten skall
underrätta innehavaren av varu-
Prop. 1994/95:59
märket om invändningen och ge
denne tillfälle att yttra sig.
Återkallas invändningen får in-
vändningsforfarandet ändå full-
följas, om det finns särskilda skäl.
21 §
Efter utgången av tid, som sägs
i 20 §, skall registreringsmyndig-
heten företaga ansökningen till
fortsatt prövning.
Bifalles ansökningen skall, sedan
beslutet härom vunnit laga kraft,
märket intagas i registret samt
kungörelse därom utfärdas.
Avslås eller avskrives ansökan,
som kungjorts enligt 20 §, skall
beslutet härom, sedan det vunnit
laga kraft, kungöras.
Registreringsmyndigheten skall
efter invändning upphäva registre-
ringen, om det finns något hinder
mot denna. Finns det hinder en-
dast för en del av de varor som
varumärket har registrerats for,
skall myndigheten i stället upp-
häva registreringen enbart for
dessa varor, om varumärkes-
havaren begär det.
Registreringsmyndigheten skall
avslå invändningen, om det inte
finns något hinder mot registre-
ringen.
När registreringsmyndighetens
beslut om en invändning har
vunnit laga kraft, skall det kungö-
ras. Om beslutet innebär att regi-
streringen helt eller delvis upp-
hävs, skall en anteckning om detta
göras i registret.
25 §6
Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning
som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8
6 Senaste lydelse 1992:1686.
eller 9 §. Ar ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon
annans varumärke, får dock registreringen av det förstnämnda varu-
märket inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte upp-
fyller kraven på användning enligt 25 a §.
Prop. 1994/95:59
Registreringen får också hävas,
om innehavaren inte längre är
näringsidkare eller om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
Registreringen får också hävas,
om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
4) är ägnat att väcka förargelse. 4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av
varumärket framgår av 25 a §.
42 §
Häves registrering av varumärke
må, sedan domen därom vunnit
laga kraft, påföljd för intrång i
rätten till varumärket enligt 37-41
§§ ej ådömas.
Om en registrering av ett varu-
märke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37-41 §§.
I mål om sådant intrång skall rätten, på yrkande av den mot vilken
talan föres, förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registre-
ringens hävande slutligen avgöres. Ar talan härom icke väckt, skall
rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid
inom vilken sådan talan skall väckas.
47 §7
Ett slutligt beslut av registre-
ringsmyndigheten enligt denna lag
får överklagas av sökanden, om
beslutet har gått honom emot.
Beslut, som innebär att en an-
sökan bifalls trots att en invänd-
ning har framställts, får överkla-
gas av den som har gjort invänd-
ningen. Återkallar denne sin talan
får invändningen ändå prövas, om
det finns särskilda skäl.
Ett beslut enligt första stycket
får överklagas till patentbesvärs-
rätten genom besvär inom två
Ett slutligt beslut av registre-
ringsmyndigheten om en ansökan
om registrering av ett varumärke
får överklagas av sökanden, om
det har gått honom emot. Ett
slutligt beslut om en invändning
mot registrering får överklagas av
varumärkeshavaren och invända-
ren, om det har gått den som vill
klaga emot. Om invändaren åter-
kallar sin talan får denna ändå
prövas, om det finns särskilda
skäl.
Överklagande enligt första styc-
ket görs hos Patentbesvärsrätten
inom två månader från beslutets
7 Senaste lydelse 1986:234.
månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av patentbe-
svärsrätten får överklagas till
regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas bestäm-
melserna i 35-37 §§ förvaltnings-
processlagen (1971:291) om be-
svär över kammarrättens beslut.
Patentbesvärsrättens beslut skall
innehålla uppgift om att det krävs
särskilt tillstånd för prövning av
besvär till regeringsrätten och om
de grunder på vilka sådant till-
stånd meddelas.
dag. Prop. 1994/95:59
Ett slutligt beslut av Patentbe-
svärsrätten får överklagas till
Regeringsrätten inom två månader
från beslutets dag. Vid ett över-
klagande till Regeringsrätten
tillämpas bestämmelserna i
35-37 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Patentbesvärsrättens
beslut skall innehålla uppgift om
att det krävs särskilt tillstånd för
prövning i Regeringsrätten och om
de grunder på vilka ett sådant till-
stånd meddelas.
Om internationell varumärkes-
registrering
50 §
Med en internationell varumär-
kesregistrering avses en registre-
ring av ett varumärke som är
gjord av den internationella byrån
hos Världsorganisationen för den
intellektuella äganderätten enligt
protokollet den 27 juni 1989 till
överenskommelsen om den interna-
tionella registreringen av varu-
märken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket
är varumärkesmyndighet i Sverige
i ärenden om internationell varu-
märkesregistrering.
51 §
Om någon som i Sverige innehar
eller har ansökt om en varumär-
kesregistrering och antingen är
svensk medborgare, har hemvist i
Sverige eller driver rörelse här i
landet vill få en internationell
varumärkesregistrering, skall han
ge in en ansökan om detta till
varumärkesmyndigheten.
Har en ansökan om en inter-
nationell registrering getts in till
varumärkesmyndigheten enligt
första stycket, skall även en senare
10
begäran om att den internationella Prop. 1994/95:59
registreringen skall gälla i ytter-
ligare länder ges in till varumär-
kesmyndigheten, om sökanden
eller innehavaren har hemvist i
Sverige.
52 §
Ansökan skall vara skriftlig samt
vara avfattad på engelska språket
och innehålla de uppgifter som
föreskrivs av regeringen eller av
den myndighet som regeringen be-
stämmer.
53 §
Varumärkesmyndigheten skall
kontrollera om uppgifterna i an-
sökan om den internationella varu-
märkesregistreringen stämmer
överens med uppgifterna i den
varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i
Sverige.
Om uppgifterna inte stämmer
överens, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid rätta uppgifterna i
ansökan om den internationella
registreringen. Gör han inte det,
skall denna ansökan avskrivas.
Om det finns en sådan överens-
stämmelse som avses i första
stycket, skall varumärkesmyndig-
heten sända ett intyg om detta till
den internationella byrån tillsam-
mans med ansökan inom en månad
från den dag då ansökan kom in
till myndigheten eller, om ett före-
läggande enligt andra stycket har
meddelats, inom en månad från
det tiden för föreläggandet gick ut.
54 §
Om varumärkesmyndigheten får
en underrättelse från den inter-
nationella byrån med begäran från
någon som inte avses i 51 § att en
internationell varumärkesregistre- j [
ring skall gälla i Sverige, skall
myndigheten pröva om det finns
något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det
varumärke som den internationella
registreringen avser inte uppfyller
förutsättningarna enligt 13 § eller
om något hinder mot en nationell
registrering skulle ha funnits enligt
14 §.
55 §
Om det finns något hinder enligt
54 § andra stycket, skall varu-
märkesmyndigheten inom 18 må-
nader från dagen för den under-
rättelse som avses i 54 § första
stycket ge den internationella
byrån ett besked om att den in-
ternationella varumärkesregistre-
ringen inte kan gälla i Sverige
samt ange skälen för detta.
Om det inte finns något hinder
enligt 54 § andra stycket, skall
underrättelsen från den internatio-
nella byrån kungöras. I kungörel-
sen skall anges den dag som den
internationella byrån har angett
för den internationella registre-
ringen.
Den som vill framställa invänd-
ning mot att den internationella
registreringen blir gällande i
Sverige skall göra detta skriftligen
till varumärkesmyndigheten inom
två månader från kungörelseda-
gen.
56 §
Varumärkesmyndigheten skall
efter utgången av den i 55 § tredje
stycket angivna tiden besluta att
den internationella varumärkes-
registreringen skall gälla i Sveri-
ge, om det inte finns något hinder
mot detta. Sedan beslutet har
vunnit laga kraft skall varumärket
tas in i registret och en kungörelse
om detta utfördas.
Om det finns något hinder mot
Prop. 1994/95:59
12
att den internationella varumär- Prop. 1994/95:59
kesregistreringen skall gälla i
Sverige, skall varumärkesmyndig-
heten besluta att den inter-
nationella registreringen inte skall
gälla här i landet. Beslutet skall
innehålla de skäl som har bestämt
utgången. Har varumärkesmyndig-
heten inte tidigare lämnat ett
besked enligt 55 § första stycket,
skall beslutet översändas till den
internationella byrån inom 18
månader från dagen för den
underrättelse som avses i 54 §
första stycket eller, om den i 55 §
tredje stycket angivna tiden löper
ut senare, inom en månad efter
det att den tiden har löpt ut. I sist-
nämnda fall skall varumärkes-
myndigheten inom 18 månader
frän dagen för den underrättelse
som avses i 54 § första stycket
lämna ett meddelande till den
internationella byrån om att ett
beslut som nyss sagts kan komma
att översändas senare. När be-
slutet att den internationella
varumärkesregistreringen inte skall
gälla i Sverige har vunnit laga
kraft, skall det kungöras.
57 §
Ett beslut om att en internatio-
nell varumärkesregistrering skall
gälla i Sverige har verkan från
den dag som den internationella
byrån har angett för den interna-
tionella registreringen. I fråga om
en sådan registrering skall 1 §
tredje stycket, 3-11, 25-27 och 32-
45 §§ tillämpas. Vid som där sägs
om registrering skall i stället avse
beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i
Sverige.
58 §
Om ett varumärke som är regi- 13
strerat i Sverige blir omfattat även
av en internationell varumärkes- Prop. 1994/95:59
registrering som gäller här i
landet, skall den internationella
registreringen, utan att inskränk-
ning sker i de rättigheter som kan
ha förvärvats på grund av regi-
streringen här i landet, träda i
stället för den svenska, om inneha-
varen är densamme och samtliga
de varor som omfattas av registre-
ringen här i landet också omfattas
av den internationella registre-
ringen.
Uppgift om ett förhållande som
avses i första stycket skall på
begäran av innehavaren antecknas
i varumärkesregistret och kungö-
ras.
59 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge helt eller delvis upphör, skall
dess giltighet här i landet upphöra
i motsvarande utsträckning. En
anteckning om detta skall göras i
varumärkesregistret och kungöras.
60 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge upphör inom fem år från den
dag som avses i 55 § andra stycket
på grund av att den nationella
registreringen eller ansökan om
den inte längre kan utgöra grund
för en internationell varumärkes-
registrering och varumärkets
innehavare därefter ansöker om
registrering av samma varumärke i
Sverige, skall denna ansökan
anses gjord den dag som avses i
55 § andra stycket, under förut-
sättning att
1. ansökan görs inom tre måna-
der från den dag då den inter-
nationella registreringen upphör-
de,
2. de varor som anges i den
14
svenska ansökan också omfattades Prop. 1994/95:59
av den internationella registrering-
ens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna av-
gifter betalas.
Uppgift om upphörande av
registrering eller om ansökan som
avses i första stycket skall anteck-
nas i varumärkesregistret och
kungöras.
61 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge upphör på grund av att någon
som i förhållande till det protokoll
som avses i 50 § är en avtalsslu-
tande part har sagt upp sin an-
slutning till protokollet och varu-
märkets innehavare därefter an-
söker om registrering av samma
varumärke i Sverige, skall denna
ansökan anses gjord den dag som
avses i 55 § andra stycket, under
förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från
den dag då uppsägningen fick
verkan,
2. de varor som anges i den
svenska ansökan också omfattades
av den internationella registrering-
ens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna av-
gifter betalas.
Uppgift om upphörande av
registrering eller om ansökan som
avses i första stycket skall anteck-
nas i varumärkesregistret och
kungöras.
62 §
Förnyelse av registreringsperiod,
avförande enligt 57 och 27 §§ av
beslut att en internationell varu- 15
märkesregistrering skall gälla i
Sverige samt anteckning om över- Prop. 1994/95:59
låtelse eller upplåtelse av rätt till
internationell varumärkesregistre-
ring skall kungöras.
63 §
Ett slutligt beslut av varumär-
kesmyndigheten i ett ärende om
internationell varumärkesregistre-
ring får överklagas av den som
har ansökt om en sådan registre-
ring och av den som har begärt att
en sådan registrering skall gälla
här i landet, om beslutet har gått
den som vill klaga emot.
Ett beslut som innebär att en in-
ternationell registrering skall gälla
här i landet trots att en invänd-
ning har gjorts får överklagas av
invändaren. Återkallar han sin
talan får invändningen ändå
prövas, om det finns särskilda
skäl.
I fråga om överklaganden enligt
första och andra styckena skall
47 § andra och tredje styckena
tillämpas.
64 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
kungörande som sägs i 55, 56 och
58-62 §§ samt om förfarandet i
övrigt i ärenden om internationell
varumärkesregistrering.
Vid ansökan om en internationell
varumärkesregistrering, vid pröv-
ning om en sådan registrering
skall gälla i Sverige samt vid
begäran om en anteckning i regi-
stret av en överlåtelse eller en
licens liksom om ett förhållande
som avses i 58, 60 eller 61 § skall
betalas avgift med belopp som
regeringen bestämmer.
16
Prop. 1994/95:59
Denna lag träder i kraft i fråga om 14 § första stycket 8) och andra
stycket samt 50-64 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den
1 januari 1995. Om en ansökan om registrering av ett varumärke har
kungjorts före den 1 januari 1995, skall den behandlas och avgöras
enligt lagen i dess äldre lydelse.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 59
Prop. 1994/95:59
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 9 §§ firmalagen (1974:156) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller
inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas genom
inarbetning.
Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i annan
författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags
firma.
Näringskännetecken anses in-
arbetat, om det är allmänt känt
bland dem till vilka näringsid-
karens verksamhet riktar sig.
Ett näringskännetecken anses
inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens verk-
samhet inom en betydande del av
den krets till vilken verksamheten
riktar sig.
6§
Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av
samma eller liknande slag.
Även i annat fall får dock för-
växlingsbarhet åberopas till för-
mån for
1. kännetecken, som är synnerli-
gen starkt inarbetat och känt inom
vida kretsar av allmänheten här i
riket, om med hänsyn härtill
användningen av ett annat lik-
nande kännetecken skulle innebära
ett otillbörligt utnyttjande av det
förras goodwill,
2. kännetecken, som är inarbe-
tat, om med hänsyn till verksam-
hetens särskilda art användningen
av ett annat liknande kännetecken
uppenbarligen skulle minska det
förras goodwill.
Förväxlingsbarhet kan åberopas
även till förmån för ett känne-
tecken som är väl ansett här i
landet, om användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl
ansedda kännetecknets särskilj-
ningsförmåga eller anseende.
9 §
Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja innehavarens
verksamhet från andras.
Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
18
tagas till den tid och omfattning finnan varit i bruk. Består firma av Prop. 1994/95:59
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri utbjuden
vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat ortsnamn
eller annat sådant namn, skall firman i och för sig ej anses ha särskilj-
ningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som aktiebolag, handels-
bolag eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid be-
dömningen bortses från denna.
Firma som består enbart av
bokstäver eller siffror, vilka icke
kan uppfattas som ord, registreras
endast om firman är inarbetad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
19
3 Ärendet Prop. 1994/95:59
3.1 Översyn av varumärkeslagen
Varumärkeslagen trädde i kraft den 1 januari 1961 och har i sina
huvuddrag inte ändrats sedan dess. Allmänt sett anses den ha stått sig
väl och ha tjänat sitt syfte att ge näringslivet ett enkelt, effektivt och
förhållandevis billigt system for skydd av varukännetecken. Under den
tid som har förflutit efter lagens tillkomst har emellertid en betydande
utveckling ägt rum.
Varumärkenas funktion i det moderna samhället har delvis ändrats i
jämförelse med vad förhållandena var vid den tid när lagen tillkom.
Varumärket betraktades tidigare som ett tillbehör till en rörelse ägnat att
särskilja innehavarens varor och tjänster från andras. Många
varumärken används dock numera inte på samma sätt för att utmärka ett
kommersiellt ursprung, dvs. att särskilja varumärkeshavarens varor från
andras. I allmänhetens ögon är det ofta likgiltigt vem som har
producerat de varor som bär ett visst varumärke. I stället har många
märken erhållit en självständig symbolisk karaktär och en karakteristisk
profil som är oberoende av de varor eller tjänster for vilka de används
eller avses bli använda. De har utvecklat ett självständigt kommersiellt
värde, ofta på grundval av betydande investeringar, vilket kan vara
skyddsvärt gentemot annans utnyttjande även om detta faller utanför
bestämda varu- eller tjänstekategorier. En annan sak är att även sådana
märken likväl kan uppfattas som bärare av ett slags kvalitetsgaranti.
Genom en ändring i varumärkeslagen, vilken trädde i kraft den 1
januari 1993 (1992:1686) infördes i lagen sådana ändringar som till
följd av åtagandena i avtalet om det europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet) behövdes inför ikraftträdandet av
avtalet, då planerat till den 1 januari 1993. Ändringarna innebar att ett
EG-direktiv om varumärken, som syftar till att eliminera vissa
skillnader i de olika EG-ländemas nationella varumärkeslagar,
införlivades med svensk rätt.
EES-avtalet ställer krav på att Sverige vidtar åtgärder på varu-
märkesområdet även efter det att själva avtalet har trätt i kraft. Sverige
har sålunda åtagit sig att senast den 1 januari 1995 ansluta sig till det
s.k. Madridprotokollet om internationell registrering av varumärken. Ett
sådant tillträde kräver ändringar i varumärkeslagen.
I anslutning till frågan om ett svenskt tillträde till Madridprotokollet
har Sveriges Industriförbund i en skrivelse den 24 april 1992 hemställt
att övervägandena om ett sådant tillträde skall omfatta inte bara
protokollet utan också den ursprungliga Madridöverenskommelsen.
I skrivelser den 15 juni 1990 och den 16 maj 1991 har Industriför-
bundet vidare hemställt att varumärkeslagen skall ses över för att göra
Patentverkets granskning av varumärkesansökningar mera effektiv,
särskilt i vad gäller den granskning av s.k. relativa registreringshinder
som verket gör på eget initiativ.
Patentverket har i en skrivelse den 28 mars 1991 pekat på en rad
frågor som enligt verkets mening bör ses över. Dessa fiågor rör
20
användningstvånget, skyddet for välkända märken, ex officioprövningen Prop. 1994/95:59
av relativa registreringshinder, kravet på angivande av rörelse för vilken
ett varumärke är avsett, disclaimers, förtydligande av reglerna om namn
som registreringshinder, angivande av varor och tjänster i varu-
märkesansökningar, förnyelse av varumärkesregistreringar genom
inbetalning av avgift och slutligen tiden för angivande av prioritet. Av
dessa frågor har användningstvånget och angivandet av rörelse i
varumärkesansökningar samt förnyelse genom inbetalning av avgift
härför redan avgjorts genom de ändringar i varumärkeslagen som trädde
i kraft den 1 januari 1993. Detsamma gäller delvis också reglerna om
namn som registreringshinder.
Vid en hearing med berörda kretsar som Justitiedepartementet
anordnade den 28 oktober 1992 diskuterades de frågor som ovan har
berörts och som inte redan är avgjorda. Den 10 februari 1993 hölls
överläggningar i motsvarande frågor med berörda departement i Dan-
mark, Finland, Island och Norge.
Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter promemorian Översyn
av varumärkeslagen (Ds 1993:97). Promemorian har remissbehandlats.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 93-
4720). En sammanfattning av promemorians innehåll finns i bilaga 1.
De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 2. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.
Fortsatta överläggningar hölls den 9 maj och den 7 september 1994
med de berörda departementen i de övriga nordiska länderna.
Flera av de frågor som diskuteras i promemorian utmynnar inte i
några förslag till ändringar i varumärkeslagen. Det är bl.a.
släktnamnens ställning i varumärkesrätten (se promemorians avsnitt
5.4), disclaimers (avsnitt 5.7), återupplivande av en avskriven ansökan
(avsnitt 5.8) och hävande av en registrering i administrativ ordning
(avsnitt 5.9). Promemorian har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna i dessa delar. Flera instanser har anfört att det är
angeläget att det kommer till stånd en mer övergripande översyn av hela
känneteckensrätten, särskilt förhållandet mellan varumärkeslagen och
firmalagen, samt att en sådan om möjligt bör göras i samarbete med
övriga nordiska länder. Regeringen ansluter sig till remissinstansernas
bedömning att det finns skäl att ytterligare överväga dessa frågor. De
tas därför inte upp i det följande. Den i promemorian föreslagna
ändringen rörande den s.k. telle-quelle-regeln tas inte heller upp
eftersom den rör en förordningsändring.
Regeringen beslutade den 1 september 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över de förslag som finns i bilaga 6.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns
i bilaga 7.
Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.
21
Skydd genom registrering för ett varumärke i ett land förutsätter som
huvudregel att en nationell ansökan görs hos landets varumärkesmyn-
dighet. Myndigheten beslutar sedan om registrering av märket för en tid
som är bestämd i landets varumärkeslag. Vill en varumärkeshavare ha
skydd för sitt märke i flera länder måste ett motsvarande antal nationel-
la ansökningar göras enligt de formkrav och på de språk som gäller i
varje land och mot betalning av de föreskrivna nationella avgifterna. De
registreringar som blir resultatet av sådana nationella ansökningar löper
ofta ut vid olika tider.
För en varumärkeshavare som önskar skydda sitt märke i flera länder
kan systemet med nationella ansökningar och nationella registreringar
upplevas som komplicerat, tidsödande och dyrbart. Mot bakgrund härav
har vissa internationella registreringssystem för varumärken etablerats.
I sådana system behöver varumärkeshavaren bara göra en enda ansökan
och betala en enda avgift för att erhålla en registrering med samma
giltighetstid i alla de länder i vilka varumärket skall ha skydd.
De fördelar som sådana internationella system för registrering av
varumärken kan föra med sig har fått en större betydelse allt eftersom
den internationella handeln av varor och tjänster ökat. Den utveckling
som har skett av internationell handel och samfärdsel under de senaste
årtiondena har över huvud taget gjort att frågan om skydd för varu-
märken har kommit i ett annat ljus och fått en helt annan betydelse än
tidigare, särskilt som en betydande del av handeln består i varor och
tjänster som saluförs under varumärken eller andra typer av varukänne-
tecken med därtill knuten goodwill.
De viktigaste av dessa internationella system är de som bygger på
Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varu-
märken och det som grundar sig på protokollet till Madridöverenskom-
melsen.
Madridöverenskommelsen undertecknades den 14 april 1891 och
trädde i kraft den 15 juli 1892 och har sedan dess reviderats ett antal
gånger, senast i Nice år 1957 och i Stockholm år 1967.
Den 1 juli 1994 var 41 stater bundna av överenskommelsen, nämligen
Algeriet, Armenien, Belgien, Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Demo-
kratiska Folkrepubliken Korea, Egypten, Frankrike, Italien, Kazakstan,
Kina, Kirgistan, Kroatien, Kuba, Liechtenstein, Luxemburg, Make-
donien, Marocko, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Nederländerna,
Polen, Portugal, Rumänien, Ryska Federationen, San Marino, Schweiz,
Slovakiska republiken, Slovenien, Spanien, Sudan, Tadjikistan, Tjeckis-
1994/95:59
22
ka republiken, Tyskland, Ukraina, Ungern, Uzbekistan, Vietnam, Vit- Prop. 1994/95:59
ryssland och Österrike. Belgien, Nederländerna och Luxemburg
(Benelux) betraktas i vad angår Madridöverenskommelsen som en en-
het. Överenskommelsen är öppen för tillträde av alla stater som är
bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd. Tillträdesinstru-
mentet deponeras hos generaldirektören i Världsorganisationen för den
intellektuella äganderätten (WIPO).
Huvudtanken enligt Madridöverenskommelsen är att en sökande som
uppfyller vissa förutsättningar kan ansöka om registrering av märken för
varor eller tjänster hos den internationella byrån hos WIPO och där-
igenom erhålla skydd för märket i de stater som är bundna av över-
enskommelsen.
Den internationella ansökningen måste grundas på en nationell regi-
strering av ett varumärke hos en avtalsslutande stats eller organisations
varu märkesmyndighet.
Rätt att göra ansökan om en internationell registrering av ett märke
har sådana personer som är medborgare i en stat som är ansluten till
överenskommelsen. Med medborgare i en sådan avtalsslutande stat
jämställs sådana personer som har sitt hemvist i en sådan stat eller
företag som har sitt säte där eller sådana personer eller företag som har
ett industri- eller handelsföretag i en sådan stat.
Den internationella ansökningen skall ges in till varumärkesmyndig-
heten i ursprungslandet och alltså inte direkt till den internationella
byrån. Den nationella myndigheten skall kontrollera att det märke som
anges i ansökan är registrerat hos myndigheten i sökandens namn för
samma varor och tjänster som anges i den internationella ansökan.
Vid tillämpningen av Madridöverenskommelsen används franska som
arbetsspråk.
I samband med ansökan skall en internationell avgift betalas till den
internationella byrån. Enligt den lydelse som tillämpningsföreskrifterna
till överenskommelsen har sedan den 1 juli 1994 utgörs dessa avgifter
av en grundavgift om 846 schweizerfranc (CHF), en tilläggsavgift om
94 CHF för vaije land där skydd begärs, och, i fall då förteckningen av
varor och tjänster för vilka skydd söks omfattar mer än tre klasser
enligt den s.k. Niceöverenskommelsen, en avgift om 94 CHF för varje
klass utöver den tredje.
Grundavgiften är avsedd att täcka den internationella byråns kostnader
medan de två andra avgifterna varje år fördelas mellan Madridöverens-
kommelsens medlemsländer i förhållande till antalet registreringar som
har skydd i landet i fråga (i fråga om länder med förgranskning multi-
pliceras beloppet med en faktor varierande mellan 2 och 4 beroende på
omfattningen av förgranskningen).
Utöver den internationella avgiften som fastställs i överenskommelsen
respektive dess tillämpningsföreskrifter ger överenskommelsen den
nationella myndigheten också möjlighet att ta ut en särskild avgift i
samband med att en ansökan om internationell registrering eller en
ansökan om förnyelse görs. Det finns emellertid ingen möjlighet att ta
ut någon individuell avgift för den granskning som myndigheten gör av
sådana registreringar för vilka verkan begärts ("designerats") i det
23
aktuella landet. Den nationella myndigheten kan således inte få någon Prop. 1994/95:59
annan ersättning for det arbetet än en andel i inkomsterna från tilläggs-
och designeringsavgiftema.
Sedan den nationella varumärkesmyndigheten har fullgjort sin gransk-
ning skall den sända ansökan till den internationella byrån. Denna skall
i sin tur göra en granskning av huruvida ansökan uppfyller de formella
kraven enligt Madridöverenskommelsen och dess tillämpningsföreskrif-
ter. Någon materiell granskning av förutsättningarna för skydd i de
berörda staterna görs däremot inte.
Om varorna eller tjänsterna inte alls är grupperade i klasser i ansökan
eller om denna klassificering enligt den internationella byråns uppfatt-
ning är felaktig eller oklart angiven, skall byrån sända över sitt förslag
till klassificering till den nationella varumärkesmyndigheten. Om
varorna eller tjänsterna är angivna i termer som är oklara, skall byrån
begära ett klargörande från den nationella myndigheten. Har byrån inte
inom tre månader fått in någon erinran mot sitt förslag till klassifice-
ring, skall den internationella registreringen verkställas, om övriga
förutsättningar är uppfyllda. Har en sådan erinran kommit in, kan byrån
antingen utarbeta ytterligare ett förslag till klassificering, om tremåna-
dersfristen så medger, eller också registrera märket med den klassifi-
cering som byrån anser riktig, under förutsättning att övriga förutsätt-
ningar för registrering är uppfyllda.
När registrering har skett, underrättas de berörda länderna om detta
och registreringen kungörs i byråns publikation "Les Marques intema-
tionales".
Den internationella registreringen har inte någon verkan i ursprungs-
landet. Där skyddas varumärket således endast genom den nationella
registreringen. För andra länder som är medlemmar av Madridöverens-
kommelsen har den internationella registreringen verkan i de länder där
skydd uttryckligen har begärts. När sådant skydd har begärts, är skyd-
det för varumärket i dessa länder detsamma som om skydd för märket
hade begärts direkt hos den nationella varumärkesmyndigheten.
Om den nationella lagen ger rätt därtill, har den nationella varumär-
kesmyndighet som får in en underrättelse från den internationella byrån
om att skydd enligt den internationella registreringen gäller i detta land
möjlighet att underrätta byrån om att skydd inte kan medges för märket
i landet i fråga. Som grund för en sådan vägran kan anföras samma skäl
som skulle ha kunnat anföras för vägran att medge en nationell registre-
ring. Underrättelse om en sådan vägran och om skälen härför måste
lämnas till den internationella byrån inom den tidsfrist som anges i den
nationella lagen. Fristen får inte överstiga ett år från den dag då märket
fördes in i det internationella registret, dvs. från den internationella
registreringsdagen.
När den internationella byrån får in en underrättelse om vägrat skydd
skall den granska om underrättelsen är formellt riktig. Finner byrån att
inga formella brister föreligger, skall kungörelse om vägran att medge
skydd föras in i det internationella registret och en kopia av underrättel-
sen sändas till varumärkesmyndigheten i ursprungslandet och till regi- 24
streringshavaren. Innehavaren av den internationella registreringen skall
ha tillgång till samma rättsmedel mot beslutet om vägran att medge Prop. 1994/95:59
skydd som en nationell sökande skulle ha haft. Om den internationella
byrån finner att formella brister föreligger, skall underrättelsen inte
foras in i det internationella registret. En underrättelse skall emellertid
sändas för kännedom till registreringshavaren och till varumärkesmyn-
digheten i ursprungslandet med uppgift om att underrättelsen inte har
lett till någon åtgärd.
Om något beslut om att vägra skydd inte har meddelats, skall skyddet
för varumärket i den aktuella staten vara detsamma som om märket
hade registrerats i den nationella varumärkesmyndigheten.
I vart och ett av de länder där skydd har begärts gäller rättsverkan
enligt den internationella registreringen under en tid av 20 år från den
internationella registreringen. Detta gäller även om den nationella
skyddstiden är annorlunda for varumärken som har registrerats natio-
nellt. Om registreringsavgift har betalats bara for tio år och ingen
tilläggsbetalning sker vid utgången av denna period, hävs registreringen
på varumärkesmyndighetens eget initiativ vid 1 O-årsperiodens utgång.
Det skydd som erhålls enligt den internationella registreringen förblir
beroende av skyddet i ursprungslandet under en period av fem år från
registreringsdagen. Om märket under denna tid upphör att vara skyddat
i detta land, kan skyddet enligt den internationella registreringen inte
göras gällande i något av de andra länderna ("central attack"). Och det
finns inte heller någon möjlighet att omvandla en sådan internationell
registrering till en nationell registrering. Detsamma gäller om ett rätts-
ligt förfarande har inletts före femårsperiodens utgång och leder till den
nationella registreringens upphävande. Den nationella varumärkesmyn-
digheten skall underrätta den internationella byrån om den nationella
registreringens upphävande och begära att också den internationella
registreringen skall hävas. Om ett rättsligt förfarande gentemot den
nationella registreringen har inletts före femårsperiodens utgång, skall
den nationella varumärkesmyndigheten på eget initiativ eller på begäran
av sökanden till den internationella byrån översända handlingar som
visar att ett sådant förfarande har inletts och även översända en kopia
av det slutliga beslutet. Den internationella byrån skall därefter vidta
erforderliga åtgärder i registret.
Olika typer av ändringar kan göras i den internationella registreringen
under dess giltighetstid. Ett exempel på detta är att registreringshavaren
kan utsträcka dess verkan till andra länder som är bundna av över-
enskommelsen än det eller dem där registreringen gäller sedan tidigare.
Vidare kan registreringen överlåtas eller begäras hävd i vissa länder
eller också kan förteckningen över de varor eller tjänster för vilka den
gäller begränsas. Sådana ändringar kan föras in i det internationella
registret. Om registreringen överlåts till någon som inte har rätt att själv
ansöka om en internationell registrering skall dock överlåtelsen inte
föras in i registret. Det innebär i praktiken att registreringen förlorar sin
verkan. Vidare är det inte möjligt att ändra märket som sådant. Den
som vill erhålla skydd för en ändring av sitt märke måste därför ansöka
om en ny registrering. 25
Den internationella registreringen kan förnyas för ett obegränsat antal
20-årsperioder. Sex månader före löpande registreringsperiods utgång Prop. 1994/95:59
skickar den internationella byrån en påminnelse till registreringshava-
ren. Förnyelse sker genom betalning av den föreskrivna avgiften. Denna
är densamma som för en förstagångsregistrering. Vid förnyelsen får
ingen ändring ske i registreringen i dess då gällande form. Som en
sådan ändring anses emellertid inte en begränsning av antalet länder där
registreringen skall gälla.
Den internationella byrån skall underrätta de nationella varumärkes-
myndighetema i berörda länder om alla registreringar, ändringar i
dessa, underrättelser om vägran att medge skydd och andra omständig-
heter som antecknats i det internationella registret. Kungörande sker
också i "Les Marques intemationales". Vad som publiceras i den publi-
kationen anses som kungjort i alla de avtalsslutande staterna så att inget
ytterligare kungörande behövs.
Sedan Madridöverenskommelsens tillkomst har över 570 000 varu-
märken registrerats internationellt. Ungefär 280 000 sådana regi-
streringar gäller fortfarande.
Som framgått av redogörelsen i det föregående är antalet medlemmar
av Madridöverenskommelsen relativt litet trots att överenskommelsen
har varit i kraft i mer än 100 år. Flera länder med ett stort antal varu-
märken, bland dem Förenta Staterna, Japan och Storbritannien, har inte
anslutit sig till överenskommelsen. Inte heller de nordiska länderna har
gjort så.
Mot bakgrund härav inledde WIPO:s internationella byrå år 1986 ett
arbete på två protokoll till Madridöverenskommelsen. Det ena av dessa
avsåg att skapa en länk till EG:s kommande gemensamma varumärkes-
system. Det andra protokollet avsåg att underlätta för länder utanför
Madridöverenskommelsen att ansluta sig till denna.
Den 27 juni 1989 antog en diplomatkonferens ett protokoll till Ma-
dridöverenskommelsen bestående av 16 artiklar. Protokollet får till-
trädas av stater som tillträtt Pariskonventionen för industriellt rätts-
skydd. Vidare får under vissa förutsättningar mellanstatliga organisatio-
ner tillträda protokollet. Vid utgången av år 1989, då tiden för under-
skrift löpte ut, hade protokollet skrivits under av 28 stater, bland dem
de nordiska länderna utom Island och Norge.
Protokollet träder i kraft tre månader efter det att fyra tillträdesinstru-
ment har deponerats hos WIP0:s generaldirektör, under förutsättning att
ett av dessa instrument kommer från ett land som är medlem av Ma-
dridöverenskommelsen och ett annat från ett land som inte är sådan
medlem eller från en mellanstatlig organisation. För stater eller organi-
sationer som tillträder senare, träder protokollet i kraft tre månader
efter att ett sådant instrument kommit in till WIPO:s generaldirektör.
I samband med deponeringen av sitt tillträdesinstrument kan ett land
eller en organisation förklara att utsträckning till dess område inte får
ske av skyddet enligt registreringar som har verkställts innan protokollet Prop. 1994/95:59
har trätt i kraft for staten eller organisationen.
Protokollet har hittills ratificerats endast av Spanien och således ännu
inte trätt i kraft.
Protokollet skapar ett system for internationell varumärkesregistrering
vilket i sina huvuddrag stämmer överens med systemet enligt Madrid-
överenskommelsen. På grundval av en s.k. internationell ansökan görs
en internationell registrering hos WIPO:s internationella byrå som får
verkan på de avtalsslutande parters områden som har angivits i ansökan,
om inte inom en viss tid vederbörande parts varumärkesmyndighet
underrättar byrån om att denna verkan inte medges.
Den internationella ansökningen måste grundas på antingen en natio-
nell ansökan om registrering av ett varumärke hos en avtalsslutande
stats eller organisations varumärkesmyndighet eller en nationell registre-
ring av märket hos en sådan stat eller organisation. Den internationella
ansökningen måste göras av samma person som den som gjort den
nationella ansökningen eller är innehavare av den nationella registre-
ringen. Vidare måste märket vara detsamma som i den nationella ansök-
ningen eller registreringen och förteckningen över varor och tjänster i
den internationella ansökan måste vara täckt av den förteckning som
gäller för den nationella ansökan eller registreringen. En internationell
ansökan behöver således inte omfatta alla de varor som den nationella
ansökan eller registreringen avser.
Rätt att göra en internationell ansökan om registrering enligt pro-
tokollet föreligger i följande tre situationer, nämligen
1. om sökanden i fråga om den ursprungliga ansökan eller innehava-
ren av den ursprungliga registreringen är medborgare i en avtalsslutande
stat eller i en stat som är medlem av en avtalsslutande mellanstatlig
organisation,
2. oberoende av nationalitet, om sökanden resp, innehavaren har
hemvist i en sådan stat som nämns under 1, eller
3. oberoende av nationalitet och hemvist, om sökanden respektive
registreringshavaren har ett industri- eller handelsföretag i en sådan stat
som nämns under 1.
Sökanden skall i sin ansökan ange de varor eller tjänster som denna
avser och bör, där så är möjligt, också ange den eller de klasser i Nice-
klassificeringen dit varorna eller tjänsterna hör. Om färg åberopas som
särskiljande element, skall det särskilt anges i ansökan.
Den internationella ansökan skall vara ställd till den internationella
byrån men skall ges in till den nationella varumärkesmyndigheten.
Myndigheten skall granska ansökan och intyga att uppgifterna i denna
stämmer överens med dem som ingår i den ursprungliga nationella
ansökan eller nationella registreringen (exempelvis att sökanden är
densamme), att märket är detsamma och att de varor eller tjänster som
anges i ansökan täcks av de varor eller tjänster som anges i den ur-
sprungliga ansökan eller registreringen. Därutöver skall myndigheten
ange datum och nummer för den ursprungliga ansökan eller regi-
streringen (i det senare fallet också datum och nummer för den ansökan 27
som registreringen grundar sig på) samt ange datum for den
internationella ansökan. Prop. 1994/95:59
När den nationella varumärkesmyndigheten har utfört sin granskning
skall den sända ansökningshandlingarna till den internationella byrån.
Den internationella byrån skall, i samråd med den nationella myndig-
heten, kontrollera att klassificeringen av varor och tjänster är riktig.
Om det råder oenighet mellan den internationella byrån och den natio-
nella myndigheten skall byråns uppfattning gälla. Den internationella
byrån skall därefter omedelbart registrera det sökta märket och utan
dröjsmål underrätta de berörda varumärkesmyndighetema om detta.
Vidare skall registreringen publiceras i en periodisk publikation som ges
ut av den internationella byrån ("Gazette"). Det bör anmärkas att det
inte finns någon möjlighet att överklaga de beslut som den internationel-
la byrån meddelar i samband med en internationell registrering.
Den internationella registreringen får verkan i de länder eller områden
för vilka sökanden har begärt skydd. Om skydd vägras i något av de
designerade länderna, får dock registreringen naturligtvis ingen verkan
i det landet. Skyddet gäller från den dag som den internationella byrån
angivit för den internationella registreringen. Av detta följer att uttryck-
lig uppgift måste lämnas om de geografiska områden (staters eller
mellanstatliga organisationers) där skydd begärs enligt den internationel-
la registreringen. En sådan uppgift torde oftast komma att lämnas i den
internationella ansökningen. Den kan emellertid också lämnas efter det
att den internationella registreringen är verkställd och då genom en
särskild ansökan ställd till den internationella byrån. Denna skall genast
föra in uppgift om denna utsträckning av det territoriella skyddet i
registret och utan dröjsmål underrätta varumärkesmyndighetema i de
stater eller organisationer som berörs av utsträckningen.
När registrering har skett är skyddet för varumärket i de berörda
staterna detsamma som om skydd för märket hade begärts direkt hos
respektive nationella varumärkesmyndighet. Den internationella registre-
ringen har dock ingen verkan i det land där den nationella ansökan eller
registrering finns som ligger till grund för den internationella registre-
ringen. I ursprungslandet skyddas märket således endast av den natio-
nella registreringen.
Sökanden har rätt till den prioritet som föreskrivs i artikel 4 i Paris-
konventionen för industriellt rättsskydd.
Om det skydd som följer av en internationell registrering utsträcks till
en stat i vilket det redan finns en nationell registrering, skall den in-
ternationella registreringen anses ersätta den nationella eller regionala
registreringen i den staten. En förutsättning är att båda registreringarna
står i samma persons namn och att samtliga varor och tjänster som
omfattas av den nationella eller regionala registreringen också är upp-
tagna i den internationella registreringen. Om innehavaren begär det
skall varumärkesmyndigheten göra en anteckning i det nationella regi-
stret om att den internationella registreringen ersatt den nationella.
Innehavaren av en internationell registrering kan på det sättet ordna så
att han bara behöver bevaka fömyelsefrister och andra åtgärder i fråga
om en enda registrering. 28
En nationell varumärkesmyndighet som från den internationella byrån
har erhållit en underrättelse om att skydd för ett märke begärts på Prop. 1994/95:59
partens territorium (vare sig begäran om sådant skydd har gjorts i den
ursprungliga ansökningen eller genom en senare designering) har som
tidigare nämnts rätt att förklara att sådant skydd inte kan medges. En
förutsättning är att den nationella lagen tillåter sådan vägran att medge
skydd. Vägran kan grundas på samma skäl som enligt Paris-
konventionen skulle ha kunnat åberopas vid prövning av en nationell
ansökan om registrering av samma märke. Det är emellertid inte tillåtet
att som skäl för vägran anföra att den nationella lagen tillåter registre-
ring bara i ett begränsat antal klasser eller för ett begränsat antal varor
eller tjänster (exempelvis att en registrering krävs for varje klass).
En underrättelse om att skydd vägras skall lämnas inom viss tid och
innehålla uppgift om alla de skäl som anförs för vägran. Det innebär att
skäl som inte nämns i underrättelsen inte kan utgöra grund för vägran.
Tiden får bestämmas nationellt men får enligt huvudregeln inte vara
längre än ett år från den dag då den internationella byrån sände under-
rättelsen till varumärkesmyndigheten om utsträckningen av skyddet till
den statens eller organisationens område. En avtalspart kan dock avge
en förklaring om att den önskar ersätta denna ettårsperiod med en
period om 18 månader.
Det finns även en möjlighet att lämna underrättelse om ett beslut om
att vägra skydd efter 18-månadersfristens utgång. Detta gäller dock bara
i fäll när vägran är resultatet av en invändning. Vidare måste två andra
förutsättningar vara uppfyllda. Den ena är att varumärkesmyndigheten
före den nämnda fristens utgång har underrättat den internationella
byrån om att en invändning kan komma att göras efter fristens utgång.
Den andra är att underrättelsen om vägran att medge skydd lämnas
inom sju månader från invändningsfristens böijan. Om denna frist är
kortare än sju månader, måste underrättelsen lämnas inom en månad
från fristens utgång.
En förklaring om att en avtalsslutande part önskar tillämpa 18-måna-
dersfristen eller den nämnda längre fristen kan lämnas i tillträdesinstru-
mentet till protokollet men också senare. Om den lämnas i tillträdesin-
strumentet, träder den i kraft samtidigt som protokollet träder i kraft för
parten. Om den däremot lämnas senare, träder den i kraft tre månader
efter den dag den kommit in till WIPO:s generaldirektör eller den
senare dag som anges i förklaringen.
Den internationella byrån skall omedelbart sända över ett exemplar av
beslutet om att vägra skydd till innehavaren av den internationella regi-
streringen. Innehavaren skall ha samma möjlighet till omprövning och
överprövning som om han hade ansökt om en nationell registrering av
märket hos den varumärkesmyndighet som har meddelat beslutet om att
vägra skydd. Byrån skall också till varumärkeshavaren sända över de
underrättelser som den kan ha erhållit från berörda varumärkesmyndig-
heter om att invändningar kan komma att framställas efter 18-månaders-
fristens utgång.
Alla beslut om vägran att medge skydd kungörs i den internationella
byråns publikation "Gazette". Där anges dock inte skälen för beslutet.
Var och en som så önskar skall emellertid kunna få besked om skälen
29
for vägran från den internationella byrån. Prop. 1994/95:59
Om något beslut om att vägra skydd inte har meddelats, skall skyddet
för varumärket i den aktuella staten vara detsamma som om märket
hade registrerats av den nationella varumärkesmyndigheten.
En internationell registrering av ett varumärke enligt protokollet är
giltig i tio år från registreringsdagen med möjlighet till förnyelse för ett
obegränsat antal tioårsperioder. Under de första fem åren av sin ex-
istens är den internationella registreringen beroende av den ursprungliga
ansökan eller den ursprungliga registreringen i hemlandet. Det innebär
att verkan av den internationella registreringen upphör, om den ur-
sprungliga ansökningen inte resulterar i en registrering. Detsamma är
fallet om den ursprungliga registreringen hävs eller eljest förlorar sin
verkan.
Vid tillämpningen av Madridprotokollet används engelska eller fran-
ska som arbetsspråk. Varumärkesmyndigheten i vaije enskilt land får
välja vilket av de båda språken som skall användas vid kommunika-
tionen mellan myndigheten och den internationella byrån. Beslut om
registrering och beslut om vägran att medge skydd skall dock hos den
internationella byrån finnas tillgängliga på både engelska och franska.
Översättning av sådana beslut ombesörjs av byrån.
För en internationell registrering enligt protokollet och för förnyelse
av en sådan registrering betalas två typer av avgifter, nämligen en
nationell (eller regional) avgift och en internationell avgift.
Den nationella eller regionala avgiften betalas till den nationella
varumärkesmyndigheten och fästställs av denna. Den internationella
avgiften betalas till den internationella byrån och festställs i tilllämp-
ningsföreskriftema till protokollet. Den internationella avgiften består
av tre delar; en grundavgift (enligt ett förslag till tillämpningsföreskrif-
ter 423 CHF samt, i fell märket är i färg, ytterligare 250 CHF), en
tilläggsavgift for varje klass utöver tre för vilken registrering av märket
söks (i det följande kallad "klassavgift"; enligt förslaget till tillämp-
ningsföreskrifter utgör denna avgift 47 CHF), och en kompletterande
avgift (kallad "complementary fee") för vaije begäran om utsträckning
av skyddet till visst land eller visst regionalt område (i det följande
kallad "designeringsavgift"; enligt förslaget till tillämpningsföreskrifter
utgör denna avgift 47 CHF för vaije land).
Betalning av den internationella avgiften är en förutsättning för att
registrering skall kunna ske. Ett undantag gäller om den internationella
byrån har festställt antalet klasser för de varor eller tjänster för vilka
registreringen skall gälla eller ifrågasatt sökandens angivelse i detta
hänseende. I så fell kan avgiften betalas senare inom en tidsfrist som
festställs i tillämpningsföreskrifterna utan att dagen för den internatio-
nella registreringen påverkas. Betalas inte avgiften inom denna tid eller
begränsas inte förteckningen över varor eller tjänster, skall den in-
ternationella ansökningen anses ha återtagits.
De avgifter som den internationella byrån har erhållit fördelas på
olika sätt. Grundavgiften och andra internationella avgifter (med undan-
tag för klassavgiftema och designeringsavgiftema) fördelas lika mellan 30
de avtalsslutande parterna sedan den internationella byråns omkostnader
har dragits av. De övriga avgifterna, dvs. klassavgiftema och designe- Prop. 1994/95:59
ringsavgiftema, fördelas vid utgången av vaije år mellan de avtalsslu-
tande parterna i proportion till det antal varumärken för vilka skydd har
sökts där under året. Detta antal multipliceras med en viss koefficient
som anges i tillämpningsföreskrifterna. Enligt det föreliggande förslaget
till sådana föreskrifter är denna koefficient två i fråga om avtalsslutande
parter som granskar bara med avseende på absoluta registreringshinder,
tre för sådana parter som också granskar med avseende på relativa
registreringshinder på grundval av ett invändningsförferande och fyra
for dem som ex officio granskar med avseende på såväl absoluta som
relativa hinder.
Klassavgiften och designeringsavgiften kan i vissa fell ersättas av en
"individuell avgift”. Ett land kan nämligen avge en förklaring att landet
i stället för en del i klassavgiftema och designeringsavgiftema önskar
erhålla en sådan individuell avgift vars storlek skall anges i förklaring-
en. Storleken kan ändras i en senare förklaring men får inte vara högre
än det belopp som den avtalsslutande partens varumärkesmyndighet
skulle vara berättigad till från en sökande i fråga om en tioårig nationell
registrering (eller förnyelse) med avdrag för de besparingar som följer
av det internationella förfarandet. Om ett land har avgett en sådan
förklaring, skall ingen designeringsavgift betalas med avseende på det
landet. Inte heller skall någon klassavgift betalas, om registreringen
bara skall gälla med avseende på sådana avtalsslutande länder som har
avgett en sådan förklaring. Härav följer att så snart något av de länder
som designerats i en ansökan inte har avgett en sådan förklaring skall
vantig klassavgift betalas.
En förklaring som avses här kan lämnas antingen i tillträdesinstru-
mentet till protokollet eller senare. Tiden för ikraftträdande av en sådan
förklaring motsvarar den som har nämnts i det föregående i fråga om
förklaringar om en utsträckning av tiden för underrättelse om vägran att
medge skydd till 18 månader.
Sedan ett märke har registrerats kan olika omständigheter inträffa med
avseende på registreringen. Sålunda kan innehavaren av registreringen
växla med avseende på alla eller vissa av de avtalsslutande parter där
registreringen gäller och med avseende på alla eller vissa av de varor
eller tjänster som den omfettar. Uppgift härom kan föras in i registret
under förutsättning att den nye innehavaren är berättigad att ansöka om
en internationell registrering.
Utöver sådana anteckningar som nu har nämnts skall även vissa andra
uppgifter antecknas i det internationella registret, nämligen ändringar i
registreringshavarens namn eller adress, ombud for innehavaren (eller
annan relevant omständighet rörande ombudet), begränsningar i för-
teckningen över de varor eller tjänster for vilka registreringen gäller,
avstående, hävande eller ogiltigförklaring av den internationella regi-
streringen med avseende på alla eller vissa avtalsslutande parter och
slutligen andra relevanta omständigheter med avseende på rätten till
märket vilka anges närmare i tillämpningsföreskrifterna (exempelvis
rättelser av införda uppgifter). 31
En viktig regel i protokollet rör möjligheten till registrering med
regional verkan, exempelvis inom det framtida varumärkessystemet i Prop. 1994/95:59
EG. I det föregående har nämnts att en sådan mellanstatlig organisation
kan vara fördragsslutande part i fråga om protokollet. I detta föreskrivs
också att avtalsslutande stater, om de kommer överens om att förenhet-
liga sina nationella varumärkeslagar, kan underrätta WIPO:s generaldi-
rektör om att en gemensam varumärkesmyndighet skall ersätta motsva-
rande nationella myndigheter och att staternas områden skall anses
utgöra ett enda område för tillämpningen av protokollet. En sådan
förklaring skall få verkan först tre månader efter den dag då generaldi-
rektören har underrättat de övriga avtalsslutande parterna.
Protokollet innehåller dessutom regler som gör det möjligt att om-
vandla en internationell registrering som har upphört till nationella (eller
regionala) ansökningar med bibehållande av prioritet från den internatio-
nella registreringen. På grund av en framgångsrik "central attack" som
sker inom fem år från den internationella registreringen kan en interna-
tionell registrering upphöra på begäran av den ursprungtiga varumärkes-
myndigheten med avseende på alla eller vissa av de varor eller tjänster
för vilka registreringen gäller. I en sådan situation har dock den person
som innehade den internationella registreringen möjlighet att göra en
ansökan om nationell (eller regional) registrering av samma märke hos
varumärkesmyndigheten hos vilken som helst av de avtalsslutande parter
där registreringen hade verkan. En sådan ansökan skall behandlas som
om den hade gjorts den dag då den internationella registreringen fick
verkan där. Den skall också ha samma prioritet som denna registrering
under förutsättning att den görs inom tre månader efter det att registre-
ringen upphörde. Vidare skall de varor och tjänster som ansökan avser
omfettas av den krets av varor och tjänster för vilka den internationella
registreringen gällde för den avtalsslutande parten. Slutligen måste
ansökan uppfylla kraven enligt den nationella lagen, inbegripet krav på
avgifter.
Protokollet gäller utan begränsning i tiden. En fördragsslutande part
kan dock säga upp det med verkan ett år från den dag då WIPO:s
generaldirektör har mottagit en underrättelse härom. Uppsägning kan
inte ske förrän fem år har gått från det att vederbörande part blev bun-
den av protokollet. Särskilda bestämmelser gäller om behandlingen av
sådana registreringar som vid tiden för uppsägningen har verkan inom
den uppsägande partens område; möjlighet finns bl.a. att med bibehål-
lande av den internationella ansökningens datum och den prioritet som
gällde för denna ansöka om nationell registrering av märken som hade
sådant internationellt skydd.
Det är vanligt att det i internationella instrument som täcker samma
ämnesområde finns bestämmelser om förhållandet mellan de båda
instrumenten och särskilt om vilket av instrumenten som skall ha före-
träde i händelse av konflikt. En sådan "safeguard clause" finns intagen
32
också i protokollet (artikel 9sexies). Bestämmelsen innebär i korthet att Prop. 1994/95:59
protokollet - om den nationella varumärkesmyndigheten hör hemma i ett
land som är bundet av både protokollet och den ursprungliga över-
enskommelsen - saknar verkan i vaije annat land som är bundet av
dessa båda instrument. Mellan de länder som tillhör den ursprungliga
överenskommelsen skall med andra ord endast överenskommelsen
tillämpas, även om dessa länder är bundna också av protokollet. Av det
följer bland annat att mellan länder som är bundna av båda instrumenten
kan en internationell ansökan grundas bara på en nationell registrering
och inte på en nationell ansökan, att tiden för att vägra att tillerkänna
verkan av en internationell registrering endast är ett år, att varumärkes-
myndigheten inte kan ta ut individuella avgifter för sitt gransknings-
arbete och att en internationell registrering som har upphört inte kan
omvandlas till nationella ansökningar. Anledningen till att en sådan
"safeguard clause” finns är främst att de nuvarande medlemmarna av
Madridöverenskommelsen och de intresserade kretsar som använder
denna överenskommelse säger sig vara fullt tillfredsställda med denna
och hur den fungerar och inte önskar göra några ändringar i förhållan-
dena mellan sig.
När tio år har gått från ikraftträdandet av protokollet kan Madrid-
unionens församling under vissa förutsättningar upphäva eller ändra
regeln i artikel 9sexies.
Självfallet skall protokollets bestämmelser tillämpas i relationerna
mellan å ena sidan en stat som är bunden av både överenskommelsen
och protokollet och å andra sidan en stat som är bunden bara av pro-
tokollet.
Regeringens förslag: Sverige skall ansluta sig till Madrid-
protokollet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 39 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser
har tillstyrkt eller inte haft någonting att erinra mot att Sverige tillträder
Madridprotokollet. Stockholms Universitet, Svenska Föreningen för
Industriellt Rättsskydd (SFIR) samt Sveriges Industriförbund och
Stockholms Handelskammare har emellertid förordat att Sverige
tillträder också Madridöverenskommelsen.
Skälen för regeringens förslag: För svenska företag med internatio-
nell verksamhet är det en nackdel att Sverige inte är med i Madridsyste-
met. Att göra nationella registreringar i alla de länder där man önskar
ett skydd innebär högre kostnader och större administration än en in-
ternationell registrering enligt Madridsystemet.
Som tidigare nämnts har det i EES-avtalet tagits in en förpliktelse för
samtliga stater i EG och EFTA att tillträda Madridprotokollet. För
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 59
Sveriges del skall detta ske senast den 1 januari 1995. Motsvarande Prop. 1994/95:59
tidpunkt för Finlands och Norges del är den 1 januari 1996 och för
Islands del den 1 januari 1997. Sedan EES-avtalet har trätt i kraft är
Sverige alltså skyldigt att se till att Madridprotokollet kan få verkan här
i landet. Härigenom uppnås en möjlighet för svenska företag att erhålla
en internationell registrering inom hela EES-området. Bland EU-
länderna diskuteras för närvarande frågan om protokollet skall tillträdas
per den 1 januari 1995 eller måhända först vid en senare tidpunkt. Det
är naturligt att Sverige följer den diskussionen och beaktar det hand-
lingssätt som man bland EU-ländema kan komma överens om.
Flertalet remissinstanser har anslutit sig till promemorians bedömning
att Sverige bör stanna vid ett tillträde till protokollet och alltså inte
tillträda överenskommelsen. Några remissinstanser, däribland Sveriges
Industriförbund och Stockholms Handelskammare, har dock förordat att
också överenskommelsen tillträds. Ett skäl som talar för en sådan ord-
ning är naturligtvis att det därigenom skapas en möjlighet för svenska
företag att till en lägre kostnad erhålla en registrering i länder som är
bundna av överenskommelsen men som inte har tillträtt eller står i
begrepp att tillträda protokollet. De länder som det kan bli fråga om är
Algeriet, Armenien, Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Demokratiska
Folkrepubliken Korea, Egypten, Kazakstan, Kina, Kirgistan, Kuba,
Makedonien, Marocko, Moldavien, Monaco, Mongoliet, Polen,
Rumänien, Ryska Federationen, San Marino, Schweiz, Slovakiska
republiken, Sudan, Tadjikistan, Tjeckiska republiken, Ukraina, Ungern,
Uzbekistan, Vietnam och Vitryssland. Det bör emellertid i detta
sammanhang anmärkas att det i flera av dessa länder finns ett intresse
för tillträde till protokollet, bl.a. i Kina och i vissa östeuropeiska
länder. Också vissa länder som står utanför överenskommelsen har visat
ett intresse för tillträde till protokollet.
Även om vissa av de länder som tillträtt överenskommelsen måhända
inte för närvarande tillhör de för svensk industri och handel mest be-
tydelsefulla kan det naturligtvis med hänsyn till den utveckling inom
svensk exportindustri som kan komma att äga rum, inte minst för en-
skilda företag, vara en fördel om en internationell registrering av ett
"svenskt" varumärke täcker också dessa länder.
Ett annat och viktigare skäl för ett tillträde till överenskommelsen är
att svenska företag därigenom skulle kunna förvärva märken som
registrerats enligt denna. Frågan är därför om det finns några bärande
invändningar mot ett tillträde till den ursprungliga överenskommelsen.
De skäl som brukar åberopas emot ett sådant tillträde tar sikte dels på
vissa brister i själva överenskommelsen och dels på vissa konsekvenser
i övrigt som ett sådant tillträde för med sig. I det förstnämnda avseendet
brukar man peka på att en internationell registrering enligt överenskom-
melsen förutsätter en nationell registrering, medan det enligt protokollet
räcker med en ansökan om nationell registrering. En nationell registre-
ring tar ofta längre tid än den under vilken märkesinnehavaren är
beredd att vänta för att få skydd for sitt märke även utomlands. Om den
nationella registreringsproceduren tar mer än sex månader, går också 34
möjligheten att för den internationella ansökan åberopa prioritet från
den nationella ansökningsdagen förlorad. Prop. 1994/95:59
Vidare brukar man peka på följderna av systemet med "central
attack". Det innebär, som tidigare nämnts, att den internationella regi-
streringens verkan i de designerade staterna upphör om den ur-
sprungliga nationella registreringen i hemlandet upphör inom viss tid.
Registreringen upphör således även om det inte föreligger något hinder
mot den i de designerade staterna. Och det finns som nämnts ingen möj-
lighet att omvandla den internationella registreringen till en nationell.
Det torde vara en allmän uppfattning att de nu nämnda förhållandena
utgör mindre lyckade inslag i överenskommelsen. Men någon avgörande
invändning mot ett tillträde, om ett sådant av andra skäl skulle anses
önskvärt, kan de knappast utgöra.
En förutsättning för tillträde till den ursprungliga överenskommelsen
är vidare att Patentverket kan handlägga frågor om hinder föreligger
mot att en internationell ansökan skall ges verkan i Sverige inom sådan
tid att besked kan ges till den internationella byrån inom ett år. Med de
handläggningstider som Patentverket numera har torde detta dock inte
vara något problem.
Ett problem för ett svenskt tillträde till överenskommelsen torde ligga
i avgiftssystemet och då med avseende på Patentverkets intäkter och inte
sökandenas utgifter. Visserligen torde ansökningsavgiftema enligt pro-
tokollet bli något högre än enligt överenskommelsen men de väsentliga
utgifterna för en sökande i fråga om en internationell registrering ligger
nog mindre i själva avgifterna och mera i andra omständigheter, t.ex.
kostnaderna för ombud i fall då motstående rättigheter finns i ett
designerat land.
De avgiftsbelopp som nu gäller enligt överenskommelsen skulle inte
ge Patentverket en kostnadstäckning för handläggningen av sådana
ärenden som avses med överenskommelsen. Någon möjlighet att ta ut
en tilläggsavgift för granskningen av sådana ärenden finns inte heller.
Ett alternativ som kan ge Patentverket täckning för dess kostnader för
registreringar enligt överenskommelsen är att differentiera avgifterna så
att sökande av nationella registreringar får subventionera sökande av
internationella registreringar. En sådan ordning kan dock knappast anses
acceptabel.
Ett annat alternativ är att minska verkets granskning i registrerings-
ärenden så att arbete inte läggs ned i vidare mån än som svarar mot de
avgifter som kommer in. Det betyder att något inslag i granskningen
måste slopas. Vad som då närmast skulle kunna komma i fråga är offi-
cialgranskningen av relativa registreringshinder. Det är också en sådan
ordning som Industriförbundet föreslagit för att Patentverket skall få
tillräcklig kostnadstäckning. Som kommer att utvecklas senare (avsnitt
5.1) framstår dock ett slopande av officialgranskningen av relativa
registreringshinder inte som lämpligt, särskilt i betraktande av de nack-
delar det innebär för de små och medelstora företagen.
Vid de inledningsvis nämnda nordiska departementsöverläggningama
har det från Danmark, Finland, Island och Norge upplysts att man för
dessa länders vidkommande - bl.a. mot bakgrund av ovan redovisade 35
förhållanden - gör den bedömningen att Madridöverenskommelsen inte
för närvarande bör tillträdas.
Det är naturligtvis av värde att ha nordisk rättslikhet på ett område
som detta. För delar av svensk industri skulle det emellertid kunna vara
en fördel om Sverige tillträder överenskommelsen. För svensk del bör
därför frågan om ett tillträde till överenskommelsen övervägas ytter-
ligare innan ställning tas. Ett sådant övervägande kan dock inte ske i
detta lagstiftningsärende och påverkas for övrigt inte heller av bedöm-
ningen att Sverige skall tillträda protokollet till överenskommelsen; att
tillträda protokollet är ju en förpliktelse enligt EES-avtalet. I stället får
frågan om ett eventuellt svenskt tillträde till Madridöverenskommelsen
prövas separat. En sådan prövning bör ske förutsättningslöst. Det be-
tyder bl.a. att frågan om officialgranskningen och dess utformning får
tas upp på nytt.
Regeringens förslag: Vid prövningen av om en internationell
registrering enligt Madridprotokollet skall ges verkan i Sverige
skall samma krav gälla som för en nationell ansökan om registre-
ring. Sverige skall vid anslutning protokollet förklara att även
senare designeringar som grundas på en nationell ansökan eller
registrering skall inges till Patentverket, att tidsfristen för under-
rättelse om vägrat skydd skall vara 18 månader och att en sådan
underrättelse - i fell då en vägran att ge skydd grundas på en
invändning - kan komma att lämnas efter 18-månadersfristens
utgång. Vid tillträdet skall vidare en förklaring lämnas om att
engelska skall användas som arbetsspråk och att Sverige i stället
för en andel i inkomsten från tilläggsavgifter och kompletterande
avgifter önskar få en individuell avgift.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
(se promemorian s. 42 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någonting att
erinra mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag: En ansökan om internationell regi-
strering som grundas på en svensk nationell ansökan eller en svensk
nationell registrering skall som tidigare nämnts ges in till Patentverket
men vara ställd till den internationella byrån. Vidare finns enligt regel 7
(1) i tillämpningsföreskrifterna en möjlighet för den nationella varumär-
kesmyndigheten att föreskriva att även senare designeringar av en sådan
registrering skall ges in till den myndigheten. En förutsättning är att den
nationella myndigheten förklarar för WIPO:s generaldirektör att den
ordningen skall tillämpas. Sverige bör utnyttja den möjligheten och
således avge en sådan förklaring.
Artikel 5 (1) i protokollet föreskriver att om den tillämpliga lagstift-
ningen så medger kan den nationella varumärkesmyndigheten hos en
avtalsslutande part som har erhållit underrättelse om att verkan av en
Prop. 1994/95:59
36
internationell registrering har utsträckts till detta land (antingen vid Prop. 1994/95:59
registreringstillfallet eller genom en senare designering) förklara att
sådan verkan inte kan medges. Till stöd för en sådan förklaring får
anföras sådana skäl som enligt Pariskonventionen skulle kunna tillämpas
i fråga om ett varumärke for vilket registrering sökts direkt hos den
nationella varumärkesmyndigheten. Skydd får emellertid inte under
några omständigheter vägras av det skälet att den tillämpliga lagen
tillåter registrering bara i ett begränsat antal klasser eller för ett be-
gränsat antal varor eller tjänster.
De bestämmelser i Pariskonventionen som är relevanta i samman-
hanget är av tre slag. Det första omfattar sådana som anger grunder
vilka inte alls får åberopas för att vägra att meddela registrering. Det
rör sig om bestämmelser enligt artikel 6 om skyddets oberoende av
registrering i hemlandet, artikel öquinquies A om den s.k. telle-quelle-
regeln och öquinquies C om förbud mot att vägra registrering på den
grunden att märket i oväsentliga detaljer skiljer sig från det som är
registrerat i hemlandet. Det andra utgörs av bestämmelser om grunder
enligt vilka registrering skall vägras och omfattar artiklarna 6 bis om
skydd för välkända märken och 6 ter om skydd för statliga emblem etc.
Den tredje gruppen slutligen innehåller regler vilka anger omständig-
heter på grund av vilka registrering kan men inte måste vägras. Den
omfattar reglerna i artikel öquinquies B. Huvudinnehållet i denna artikel
är att registrering av ett varumärke får vägras - eller en registrering av
ett märke ogiltigförklaras - endast i tre fall, nämligen om märkena
skulle inkräkta på tredje mans rätt, om de inte har särskiljningsförmåga
eller om de strider mot lag eller goda seder eller är vilseledande.
I varumärkeslagen finns regler som motsvarar artikel öquinquies B,
artikel 6 bis och ö ter. Det finns inte anledning att ha andra krav vid
prövningen av om en internationell registrering skall ges verkan i Sveri-
ge än dem som gäller för prövningen av en nationell ansökan om regi-
strering.
Om prövningen av den internationella registreringens verkan utfäller
så att hinder mot att ge sådan verkan anses föreligga, skall varumärkes-
myndigheten inom en viss tid från den internationella byråns under-
rättelse lämna ett meddelande om detta till byrån. Denna tid är enligt
artikel 5(2)(a) som huvudregel ett år. Avtalsslutande part kan emellertid
enligt artikel 5(2)(b) ersätta denna ettårsfrist med en frist om 18
månader. Tiden kan till och med utsträckas ytterligare, nämligen om
vägran att medge verkan grundas på en invändning. En förutsättning är
emellertid i så fell att den internationella byrån inom 18-månadersfristen
har blivit underrättad om att verkan kan komma att vägras på grund av
en invändning och att dessutom vissa andra förutsättningar är uppfyllda.
Enligt artikel 5(2) i protokollet skall den varumärkesmyndighet som
har meddelat ett beslut om att vägra verkan av en internationell registre-
ring underrätta den internationella byrån om det. Denna underrättelse
skall ange samtliga skäl för beslutet och skall ske inom den tidigare
nämnda 12- eller 18-månadersfristen. Om beslutet kan komma att grun-
das på en invändning och denna fråga inte hinner slutligt avgöras före 37
18-månadersfristens utgång, skall en underrättelse lämnas om att verkan
kan komma att vägras ("underrättelse om möjlig vägran"). Prop. 1994/95:59
Det är önskvärt att det så snart som möjligt blir klart om en inter-
nationell registrering slutgiltigt får verkan i Sverige. Med tanke på in-
vändningsförferandet och den skriftväxling som detta kan föra med sig
är det dock knappast realistiskt att tänka sig att i alla situationer till-
lämpa 12-månadersregeln.
Mot denna bakgrund bör Sverige vid tillträdet till protokollet i enlig-
het med dess artikel 5(2)(b) till (d) förklara att tidsfristen för under-
rättelse om vägran att medge verkan skall vara 18 månader och att, i
fell då en vägran att medge verkan grundas på en invändning, sådan
underrättelse kan komma att lämnas efter 18-månadersfristens utgång.
Det är för Sveriges del naturligt att de ansökningar om internationella
registreringar som ges in i Sverige och den skriftväxling som äger rum
mellan den internationella byrån och Patentverket sker på engelska.
Sverige bör därför vid tillträdet förklara att engelska skall användas som
arbetsspråk.
Det kan inte antas att de avgifter som Patentverket skulle få från den
internationella byrån är tillräckliga för att täcka verkets kostnader for
åtgärder i samband med internationella varumärkesregistreringar. Vid
tillträdet bör det därför lämnas en förklaring om att Sverige i stället för
en andel i inkomsten från tilläggsavgifter och kompletterande avgifter
önskar erhålla en individuell avgift.
Regeringens förslag: Officialgranskningen av relativa registre-
ringshinder behålls. Registreringsförferandet ändras så att regi-
strering sker omedelbart efter det att officialgranskningen avseen-
de såväl absoluta som relativa registreringshinder har skett och
invändningsförferandet placeras efter registreringen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 44).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot att officialgranskningen av
relativa registreringshinder behålls samt att registrering sker direkt efter
officialgranskningen och att invändningsförferandet placeras efter regi-
streringen. Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare
vill dock avskaffa officialgranskningen, medan Patentbesvärsrätten har
ställt sig tveksam till förslaget att placera invändningsförferandet efter
registreringen.
38
Skälen för regeringens förslag: Regler om prövningen av en ansökan Prop. 1994/95:59
om registrering av ett varumärke finns i 19 - 21 §§ varumärkeslagen.
Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller
om registreringsmyndigheten annars finner hinder för bifall föreligga,
skall sökanden enligt 19 § föreläggas att inom viss tid avge ett yttrande
eller vidta rättelse. Sker inte detta kan ansökan avskrivas. Anser myn-
digheten även efter det att yttrande har avgetts att hinder mot registre-
ring föreligger, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge
sökanden ett nytt föreläggande. Är ansökningshandlingarna fullständiga
och finns det inte något hinder mot registrering, skall registreringsmyn-
digheten kungöra ansökan (20 §). Därefter har den som vill framställa
invändning möjlighet att göra detta skriftligen till registreringsmyndig-
heten inom två månader från kungörelsedagen. Efter utgången av denna
tid skall registreringsmyndigheten enligt 21 § pröva ansökan på nytt.
Om ansökan bifalls och beslutet vinner laga kraft, skall märket införas
i varumärkesregistret.
Detta system innebär alltså att Patentverket redan före kungörandet på
eget initiativ företar en granskning (officialgranskning) av s.k. relativa
registreringshinder, dvs. om hinder mot registrering föreligger av hän-
syn till tidigare existerande rättigheter.
Frågan om det lämpliga i ett system med officialgranskning av relati-
va registreringshinder har diskuterats i många sammanhang. Ett par
remissinstanser har också velat avskaffa officialgranskningen.
Som skäl mot ett sådant system brukar anföras i huvudsak två typer
av invändningar. Den ena går ut på att handläggningstidema förlängs.
Patentverket hade tidigare en genomsnittlig handläggningstid från det att
ansökan kom in till kungörandet av denna ansökan av omkring två år.
Verket har emellertid gjort betydande ansträngningar för att förkorta
dessa tider. Enligt uppgift från Patentverket uppgår för närvarande den
genomsnittliga tiden från det att en ansökan kommer in till dess ett
första föreläggande lämnas till cirka sex månader och den genomsnitt-
liga tiden från ansökan till dess registrering sker är i okomplicerade fell
ungefär tio månader. De handläggningstider som Patentverket numera
tillämpar torde vara fullt acceptabla även enligt internationell standard
och kan därför knappast åberopas som skäl för att slopa officialgransk-
ningen i fråga om relativa registreringshinder.
Den andra invändningen som brukar åberopas mot officialgranskning
är att en sådan i vissa avseenden är olämplig eller onödig. Det har
sålunda sagts att det är olämpligt att en offentlig tjänsteman skall be-
döma om en existerande privaträttslig rättighet utgör ett hinder mot att
tillskapa en annan rättighet. Det har anförts att det i många fell inte
föreligger någon egentlig konflikt, exempelvis därför att innehavaren av
den existerande rättigheten inte är intresserad av denna eller därför att
den inte har utnyttjats och skulle kunna hävas enligt reglerna om an-
vändningstvång. Det har också gjorts gällande att Patentverket kan
tvingas att på invändningsstadiet ånyo ta upp frågan om konflikt med ett
märke där man tidigare har frånfellit att konflikt föreligger. Dessa
fektorer är naturligtvis inte utan relevans men måste vägas mot de skäl 39
som kan tala för ett system med officialgranskning av relativa nyhets-
hinder. Prop. 1994/95:59
Till en böijan undviker man därigenom en osäkerhet om innebörden
och styrkan av varumärkesrättighetema och erhåller en större säkerhet
för de investeringar som måste göras i samband med lanseringen av ett
varumärke. Det är av särskild betydelse för sådana typer av närings-
verksamhet som i speciellt hög grad är beroende av varumärken, såsom
livsmedels- och beklädnadsindustrierna. Inom dessa branscher händer
det nämligen ofta att rättigheter till märken för nya produkter måste
säkras inom kort tid och det kan ibland vara svårt att finna nya och
goda märken för de produkter som skall föras i marknaden.
Vidare kan antalet invändningar hållas relativt lågt genom att man
redan på förprövningsstadiet kan få klarhet i om det i registret finns
motstående rättigheter. Detta är av speciellt värde eftersom erfarenheten
visat att invändningsärenden är relativt kostnadskrävande och kan ta
lång tid.
En ytterligare omständighet som talar för officialgranskningen är att
innehavarna av registrerade varumärken till stor det slipper att själva
bevaka sina rättigheter. Det är särskilt betydelsefullt för små och med-
elstora företag, för vilka det är betungande att anlita professionell hjälp.
Utan en sådan förgranskning är företagen hänvisade till att själva - eller
genom ett annat företag som mot en avgift sköter denna bevakning -
granska varumärkeskungörelsema och göra invändningar i fell de anser
att deras rättigheter är kränkta.
Härtill kommer att en officialgranskning med avseende på relativa
registreringshinder sker inte bara i de andra nordiska länderna utan
också i ett antal viktiga industriländer, bl.a. Storbritannien och Förenta
Staterna. Och inte i något av dessa länder synes det för närvarande
finnas några planer på att överge den nuvarande formen av officialpröv-
ning.
Med hänsyn till det nu anförda anser regeringen i likhet med det helt
övervägande antalet remissinstanser att övervägande skäl talar för att
åtminstone tills vidare behålla officialgranskningen.
Den omständigheten att officialgranskningen behålls hindrar emellertid
inte att man bör undersöka vilka möjligheter som finns att göra registre-
ringsförferandet snabbare och mera effektivt.
Det nuvarande förfarandet innebär, som tidigare nämnts, att en regi-
streringsansökan kungörs när förgranskningen har skett. Därefter finns
det en möjlighet till invändning mot ansökan under en tid av två måna-
der. Efter utgången av denna tid tas ansökan upp till fortsatt prövning.
Föreligger inget hinder mot registrering, verkställs denna.
Vad som här kan övervägas är om man bör förenkla och förkorta
förfarandet genom att verkställa registreringen omedelbart efter det att
förgranskningen har skett och låta invändningsförferandet följa efter
registreringen.
Med en sådan ordning kan den som har sökt ett varumärke snabbt få
tillgång till de rättigheter som varumärket ger och snabbare reagera mot
intrång. En sådan ordning har också den 1 januari 1994 införts i patent-
lagen (1967:837). Visserligen är, som bl.a. Patentbesvärsrätten har 40
anfört, varumärkesförferandet betydligt snabbare än patentförferandet
både ifråga om fristlängder och den praktiska tillämpningen. Men det är Prop. 1994/95:59
ändå förhållandevis många märken som registreras efter ett invändnings-
förferande och överprövning som av olika skäl dragit ut på tiden.
Internationellt är det också vanligt att invändningsförferandet kommer
efter varumärkets registrering. I den nya danska varumärkeslagen är
invändningsförferandet placerat efter registreringen. Och vid de över-
läggningar som hållits mellan de nordiska länderna har framgått att
Norge har för avsikt att införa en sådan ordning och att den saken också
är föremål för övervägande i Finland.
Om invändningsförferandet placeras efter registreringen blir hand-
läggningen i Patentverket enklare och billigare. Enligt uppgift från
Patentverket görs invändning i mindre än tre procent av ansöknings-
ärendena. Även i det stora flertalet ärenden i vilka invändning inte
gjorts måste emellertid verket ta upp frågan om registrering till slutlig
prövning sedan invändningstiden löpt ut. Den åtgärden skulle verket
inte behöva göra om förfärandet ändrades.
Med hänsyn till det nu anförda delar regeringen den uppfattning som
har förts fram i promemorian och som godtagits av det stora flertalet
remissinstanser om att invändningsförferandet bör placeras efter regi-
streringen.
Ansökningsforferandet bygger på den förutsättningen att ett varumär-
ke inte får registreras i ett utförande eller omfetta varor eller tjänster
som sökanden inte godkänt. Av det följer att ett beslut om bifell till en
ansökan inte kan gå sökanden emot. Det innebär i princip att ett sådant
beslut vinner laga kraft direkt. Sökanden kan således inte klaga på ett
beslut att registrera ett varumärke. Den som är missnöjd med beslutet
om bifell till ansökan kan dock enligt den ordning som regeringen
föreslår göra en invändning, och inom ramen för det förfärandet begära
en ändring av beslutet. Om Patentverket avslår invändningen kan in-
vändaren klaga på det beslutet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det av promemori-
ans förslag inte framgår huruvida registreringsmyndigheten, utan att
invändning har skett, ex officio kan uppta ett hinder mot ansökan till
prövning under invändningstiden. På motsvarande sätt som vid pröv-
ningen av en patentansökan (jfr prop. 1993/94:22 s. 56) disponerar inte
varumärkesinnehavaren och invändaren helt över invändningsförferan-
det. Det innebär att registreringsmyndigheten får fortsätta prövningen
även om invändaren återkallar sin invändning. En förutsättning för att
förfärandet skall fa fullföljas bör emellertid vara att det, liksom vid
fortsatt prövning enligt 47 § första stycket, föreligger särskilda skäl.
Det är lämpligt att detta klargörs genom en särskild bestämmelse i 20 §.
Myndigheten bör i ett pågående invändningsförferande också självmant
få ta upp nya omständigheter till prövning. Myndigheten bör emellertid
inte självmant få ta initiativ till ett invändningsförferande.
41
Regeringens förslag: Det nuvarande kravet på att sökanden skall
vara näringsidkare för att kunna förvärva varumärkesrätt utgår.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 47 f).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
lämnat förslaget utan erinran. Några instanser har emellertid ifrågasatt
behovet av ändring och anfört att möjligheten att häva en registrering i
fell där innehavaren upphört att vara näringsidkare har en praktisk
funktion.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § varumärkeslagen skall
den som vill förvärva en varumärkesrätt genom registrering vara nä-
ringsidkare. Detsamma gäller enligt 2 § i fråga om den som förvärvar
sådan rätt genom inarbetning.
Varumärkesrätten betraktades tidigare som ett tillbehör till en rörelse.
Det var med en sådan utgångspunkt naturligt med ett krav på att in-
nehavaren skulle vara näringsidkare. Med hänsyn till den utveckling
som ägt rum när det gäller synen på varumärkesrätten (jfr avsnitt 3)
finns det emellertid anledning att överväga om det finns skäl att behålla
kravet på att innehavaren skall vara näringsidkare.
En annan ordning skulle i och för sig innebära något principiellt nytt
och de nuvarande bestämmelserna om att innehavaren skall vara
näringsidkare har som några remissinstanser påpekat inte medfört några
direkta tillämpningssvårigheter. En förklaring till det är dock att de
tillämpats mycket liberalt, vilket i praktiken gjort det möjligt även för
subjekt som inte är näringsidkare i egentlig mening att förvärva eller
inneha varumärken. Det gäller t. ex. ideella föreningar som inte har
bedrivit någon direkt näringsverksamhet. Och den internationella tren-
den synes också vara att slopa detta krav. Något sådant krav finns
sålunda varken i EG:s varumärkesdirektiv eller i Madridprotokollet.
Inte heller finns det i den nya danska varumärkeslagen eller i den före-
slagna nya finska lagen. I de förslag till en internationell överenskom-
melse på varumärkesområdet som diskuteras inom WIPO finns till och
med tankar på ett förbud både mot att kräva uppgift om att sökanden
driver en industriell eller kommersiell verksamhet och mot att kräva
bevis i detta hänseende.
Mot denna bakgrund anser regeringen liksom flertalet remissinstanser
att kravet i nuvarande 1 och 2 §§ varumärkeslagen om att förvärv av
varumärkesrätt förutsätter att sökanden är näringsidkare bör utgå.
Även om innehavaren av ett varumärke inte längre behöver vara
näringsidkare måste varumärket alltjämt uppfylla det grundläggande
kravet på särskiljningsförmåga. Det finns emellertid inte skäl att behålla
kravet att märket skall kunna särskilja innehavarens varor från andras,
eftersom det inte längre förutsätts att innehavaren själv bedriver nä-
ringsverksamhet. Märket måste dock kunna särskilja de varor som
tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en
Prop. 1994/95:59
42
annan. Prop. 1994/95:59
Som en följd av att kravet på att sökanden skall vara näringsidkare
slopas har i promemorian föreslagits att också bestämmelsen i 25 §
andra stycket, enligt vilken en registrering kan hävas av domstol om
varumärkeshavaren inte längre är näringsidkare, skall upphävas. Be-
stämmelsen infördes för att sanktionera kravet på att innehavaren skall
vara näringsidkare. Den omständigheten att detta krav nu föreslås utgå
talar således för att bestämmelsen bör upphävas. Denna uppfattning har
också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Regeringen biträder förslaget.
Regeringens förslag: Ett kännetecken skall anses inarbetat när det
är känt som ett varumärke för de varor det avser inom en
betydande del av den krets till vilken det riktar sig. Det skall inte
längre fordras att märket är "allmänt" känt som en beteckning för
innehavarens varor.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se promemorian s. 48 f.)
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget med ett lägre inarbetningskrav än tidigare.
Skälen för regeringens förslag: I 2 § tredje stycket varumärkeslagen
anges att inarbetning föreligger när ett kännetecken "här i Sverige bland
dem som det riktar sig till, är allmänt känt som beteckning för inneha-
varens varor". Inarbetningsdefinitionen utgör en transformering av
bestämmelsen i artikel 6 bis i Pariskonventionen. Enligt denna åtar sig
de stater som är bundna av konventionen att vägra eller ogiltigförklara
registrering av, samt förbjuda användning av, märken som utgör ko-
pior, efterbildningar eller översättningar av ett märke som är "notoriskt
känt” i landet i fråga och används för samma eller liknande varor.
Uttrycket "notoriskt känt" är en översättning av konventionstextens
uttryck "well-known" resp, "notoirement connus".
Oavsett om rättsgrunden för skyddet av ett märke är registrering eller
inarbetning gäller som allmän regel att skyddet endast gäller gentemot
förväxlingsbara kännetecken. Förväxlingsbarhet föreligger enligt 6 §
första stycket varumärkeslagen bara i förhållande till varor av samma
eller liknande slag, dvs. inom varuslagsgränsema. Ett vidare skyddsom-
fång som gäller även utanför området för liknande varor eller tjänster
kan emellertid erhållas under vissa förutsättningar, nämligen de som
anges i 6 § andra stycket varumärkeslagen.
I sin lydelse före den 1 januari 1993 angav denna regel att förväx-
lingsbarhet undantagsvis skulle kunna åberopas till förmån för ett kän-
netecken som är synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar
av allmänheten här i landet, om med hänsyn härtill användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av
43
det förras goodwill. Bestämmelsen fick en ändrad lydelse från nämnda Prop. 1994/95:59
datum. Enligt den nya lydelsen kan forväxlingsbarhet åberopas även till
förmån för ett kännetecken som är "väl ansett" här i landet. Detta ut-
tryck utgör en översättning av EG-direktivets uttryck "has a reputation".
En förutsättning för att forväxlingsbarhet skall kunna åberopas till för-
mån för sådana märken är att användningen av ett annat liknande känne-
tecken skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det väl
ansedda kännetecknets särskiljningförmåga eller anseende. Avsikten
med bestämmelsens nya utformning är att ge ett vidgat skydd för kända
märken i jämförelse med den tidigare lydelsen. Det bör emellertid ännu
en gång betonas att detta inte är en självständig grund för uppkomst av
skydd utan en regel om skyddsomfånget för vissa märken.
I propositionen med förslag till de nyssnämnda ändringarna i varu-
märkeslagen (prop. 1992/93:48 s. 85) uttalas att det inte finns någon
risk för att det genom det utökade skyddet för kända varukännetecken
skapas ett "haltande" system mellan detta skydd och den ensamrätt till
ett varumärke som uppkommer genom inarbetning. Det nämns emeller-
tid också att det for att säkerställa ett gott samspel mellan de olika
bestämmelserna är angeläget att se över bestämmelserna i 2 § tredje
stycket varumärkeslagen men att detta dock inte kunde göras i det
nämnda lagstiftningsärendet.
Principiellt sett föreligger en skillnad mellan regeln i 2 § varumär-
keslagen som handlar om rättsgrunden för varumärkesskydd, och be-
stämmelsen i 6 § andra stycket som handlar om skyddsomfånget. När
det gäller inarbetningsskyddet enligt 2 § läggs närmast en kvantitativ
bedömning till grund. Märket måste vara känt inom en viss del av
omsättningskretsen och det avgörande är att undvika att allmänheten
vilseleds med avseende på varornas eller tjänsternas kommersiella ur-
sprung. De "väl ansedda" märkena varom 6 § andra stycket talar är
däremot sådana som i sig har förvärvat ett kommersiellt värde både för
den aktuella och den framtida användningen, vilket värde gör annans
utnyttjande av märkena otillbörligt. Det kan här sägas vara fråga om en
kvalitativ bedömning eftersom detta kommersiella värde kan föreligga
oberoende av om märket är allmänt känt i den mening som avses i 2 §,
dvs. inom omsättningskretsen.
Självfallet kan de märken som omfattas av inarbetning enligt 2 §
varumärkeslagen och de på vilka 6 § andra stycket är tillämpligt till stor
del sammanfalla. Ett märke som är skyddat enligt den senare bestäm-
melsen är oftast också inarbetat men behöver inte i och för sig vara det.
Ett sådant märke kan vara "väl ansett" men behöver inte för den skull
vara "allmänt känt”.
Den utveckling som har skett avseende varumärkenas roll inom om-
sättningen och inom samhället i stort under det senaste årtiondet har
medfört bl.a. att även märken som inte är "allmänt kända” i den mening
som uttrycket har i 2 § varumärkeslagen kan ha ett betydande förmö-
genhetsvärde och därför förtjäna skydd enligt denna lag.
Att ge inarbetningsskyddet och skyddet utanför området för varuslags-
likhet en principiellt likartad utformning är inte lämpligt, bl.a. därför att 44
- som ovan nämnts - inarbetning enligt 2 § är en rättsgrund för skydd
medan 6 § andra stycket anger skyddsomfånget för vissa märken. Lika-
så torde det föra alltför långt att - såsom har gjorts i Danmark - ge ett
skydd redan vid ett rent ibruktagande, utöver det skydd som finns enligt
14 § första stycket 7.
En lämplig ordning synes i stället vara att, vilket har föreslagits i
promemorian och vunnit flertalet remissinstansers gillande, utforma lag-
texten så att ett varukännetecken skall anses inarbetat, om det är känt
som sådant inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig.
Därigenom kommer ett antal skyddsvärda märken som i dag faller
utanför det tilllämpade notoritetskravet att kunna erhålla varumärkes-
skydd. Bedömningen av vad som är en "betydande del" kan inte anges
generellt enligt någon speciell notoritetsskala utan får bero på omstän-
digheterna i det enskilda fallet. Av betydelse för den bedömningen är
bl.a. om det är många personer som uppfattar märket som en
beskrivande beteckning. I så fall måste naturligtvis kravet på antalet
personer som uppfattar märket som ett kännetecken ställas högre. Det
får ankomma på rättstillämpningen att i det enskilda fallet avgöra hur
bestämmelsen bör tillämpas.
Regeringens förslag: Sökanden skall i registreringsansökan ange
de varor eller tjänster för vilka märket söks registrerat och de
klasser till vilka varorna eller tjänsterna hör. Enbart angivande av
de klasser till vilka dessa hör skall inte längre vara tillräckligt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 53 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot att förslaget genomförs.
Skälen för regeringens förslag: Enligt den nu gällande lydelsen av
17 § varumärkeslagen skall en ansökan om registrering av ett varumär-
ke bl.a. innehålla en uppgift om de slag eller de klasser av varor eller
tjänster för vilka märket söks registrerat. Uppgiften om varor eller
tjänster kan alltså enligt gällande lag lämnas genom en hänvisning
endast till de varor eller tjänster som ingår i viss eller vissa klasser
(SOU 1958:10 s. 295 och prop. 1960:167 s. 122).
I den departementspromemoria (Ds 1992:13) som låg till grund för de
ändringar som infördes i varumärkeslagen med verkan från och med
den 1 januari 1993 anfördes att det som en konsekvens av det skärpta
användningstvång som då infördes borde ankomma på sökanden att
noga ange de varor eller tjänster eller slag av varor eller tjänster för
vilka märket önskades registrerat och att det därför inte skulle vara till-
räckligt att hänvisa till de varor som ingår i en eller vissa varuklasser.
Vid remissbehandlingen välkomnade Patentverket i och för sig prin-
cipen att en ansökan bör innehålla en förteckning över de varor eller
tjänster för vilka märket är avsett men anförde att en ändring av detta
Prop. 1994/95:59
45
slag i ansökningsförferandet inte fick medföra att varu- och tjänsteför- Prop. 1994/95:59
teckningarna blev ohanterligt långa. Det kunde därför enligt verkets
uppfattning erfordras att avgifterna i ärenden om varumärkesansökning-
ar utformades så att avgifterna sattes i relation till antalet sökta varor
eller tjänster. Enligt Patentverket krävde denna fråga noggranna över-
väganden och borde lösas i nordiskt samarbete. Verket föreslog därför
att frågan skulle tas upp till behandling vid en fortsatt översyn av varu-
märke slagstiftningen. I propositionen anslöt sig föredragande statsrådet
till det synsätt som Patentverket redovisat (prop 1992/93:48 s. 104).
I anledning av det nu anförda har frågan om angivande i ansökan av
de varor eller tjänster för vilka märket är avsett diskuterats vid de
nordiska departementsöverläggningar som har hållits i detta ärende. Det
har därvid framkommit att övriga nordiska länder har en mer restriktiv
syn på angivelser av varor eller tjänster genom klasshänvisningar än den
svenska lagen för närvarande har. I den nya danska varumärkeslagen
anges sålunda uttryckligen att i registreringsansökan skall anges de
varor eller tjänster för vilka ett märke söks registrerat. Det kan i sam-
manhanget också nämnas att ansökningar om internationell registrering
enligt protokollet till Madridöverenskommelsen måste ange de varor
eller tjänster för vilka registrering söks.
Mot den bakgrund som nu har angetts torde tiden vara mogen att även
i Sverige gå över till en ordning enligt vilken i ansökan skall anges
såväl de varor eller tjänster för vilka registrering söks som de klasser
till vilka varorna eller tjänsterna hör.
Det är naturligtvis önskvärt att förteckningen över varor och tjänster
så långt som möjligt avser de varor eller tjänster för vilka märket fak-
tiskt är avsett att användas. Om förteckningarna skulle visa sig bli
ohanterligt långa får det problemet lösas genom ett lämpligt utformat
avgiftssystem.
Regeringens förslag: Firmalagens regler om inarbetning och
forväxlingsbarhet ändras så att de stämmer överens med varumär-
keslagens regler. På motsvarande sätt som har gjorts i varumär-
keslagen tas också det särskilda kravet på särskiljningsförmåga för
bokstäver och siffror bort.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 61 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Rätten till firma regleras i firma-
lagen (1974:156). Med firma avses den benämning under vilken en
näringsidkare driver sin verksamhet. Om denne är ett aktiebolag eller
46
ett handelsbolag, utgörs firman av bolagets namn. En fysisk person kan Prop. 1994/95:59
begagna sitt eget namn som firma men har också möjlighet att använda
en firma av annat innehåll.
Firmans användningsområde och funktion skiftar mellan olika nä-
ringsidkare. I somliga fall tjänar firma enbart som en benämning för
näringsidkaren vid ingående av avtal, vid kontakter med myndigheter
och i andra privata och offentliga sammanhang. Detta gäller ofta i fråga
om sådana näringsidkare som bedriver en utpräglat lokal verksamhet
såsom detaljhandel, hantverk eller liknande och inte är så beroende av
reklam för att nå kontakt med sin kundkrets. Deras firmor har i allmän-
het konventionell utformning och består av sådana element som person-
namn, ortnamn och verksamhetsbeteckning. Andra näringsidkare, sär-
skilt sådana som bedriver en aktiv marknadsföring med bred inriktning,
utnyttjar ofta firman som kännetecken på ungefar samma sätt som ett
varumärke. Särskilt gäller detta om firman i och för sig har stark sär-
prägel, t.ex. om den innehåller ett fentasiord eller ett ovanligt person-
namn. I fell som dessa blir firman ofta bärare av en till näringsverksam-
heten knuten good-will.
Firmarätt kan förvärvas genom registrering eller inarbetning. Den
ensamrätt till en registrerad firma som firmalagen ger innebär att någon
annan än innehavaren inte får använda ett med firman förväxlingsbart
näringskännetecken inom det område för vilket firman har registrerats,
om det inte kan visas att innehavaren inte kan lida skada därav. Ett
inarbetat näringskännetecken har på motsvarande sätt skydd mot att
någon annan använder ett näringskännetecken som är förväxlingsbart
med det inarbetade.
Det finns, som redan det nu anförda ger vid handen, ett nära samband
mellan firmarätt och varumärkesrätt. Firmalagen har också utformats i
nära anslutning till varumärkeslagen (se prop. 1974:4 s. 159).
I avsnitt 5.3 har diskuterats huruvida reglerna om inarbetning i varu-
märkeslagen bör ändras. Enligt varumärkeslagen föreligger inarbetning,
om kännetecknet bland dem som det riktar sig till är allmänt känt som
beteckning för innehavarens varor. Det förslag som förs fram går ut på
att inarbetning av ett varumärke i fortsättningen skall anses föreligga
när varumärket är känt som sådant inom en betydande del av den krets
till vilken det riktar sig.
Firmalagen innehåller också regler om inarbetning. Ett näringskänne-
tecken anses enligt 2 § andra stycket inarbetat om det är allmänt känt
bland dem till vilka näringsidkarens verksamhet riktar sig. Det är lämp-
ligt att utforma firmalagens regel på motsvarande sätt som varumär-
keslagens. Ett näringskännetecken bör sålunda anses inarbetat, om det
är känt som beteckning för den verksamhet det avser inom en betydande
del av den krets till vilken verksamheten riktar sig.
I 6 § varumärkeslagen finns regler om forväxlingsbarhet. Som berörts
i avsnitt 5.3 anger regeln i första stycket att kännetecken anses förväx-
lingsbara endast om de avser varor av samma eller liknande slag. Andra
stycket innehåller två undantag. I sin lydelse före den 1 januari 1993
angav dessa att forväxlingsbarhet fick åberopas även i fråga om känne- 47
tecken som var synnerligen starkt inarbetat och känt inom vida kretsar
av allmänheten här i riket, om med hänsyn härtill användningen av ett Prop. 1994/95:59
annat liknande kännetecken skulle innebära ett otillbörligt utnyttjande av
det förras goodwill, och i fråga om kännetecken som var inarbetat, om
med hänsyn till den särskilda arten av varorna användningen av ett
annat liknande kännetecken uppenbarligen skulle förringa det förras
goodwill. Genom de ändringar som trädde i kraft nämnda dag (prop.
1992/93:48, bet. 1992/93:LU17, rskr. 1992/93: 125, SFS 1992:1686)
ändrades andra stycket så att forväxlingsbarhet i stället kan åberopas till
förmån för ett kännetecken som är väl ansett här i landet, om använd-
ningen av ett annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av
eller vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsför-
måga eller anseende.
I 6 § firmalagen finns en bestämmelse som nära ansluter till den
lydelse som 6 § varumärkeslagen hade före den 1 januari 1993. Efter-
som firmalagens bestämmelse har utformats med förebild i varumärkes-
rätten (prop. 1974:4 s. 207) bör den ändras på motsvarande sätt som
har skett i varumärkeslagen.
Genom de nyssnämnda ändringarna i varumärkeslagen den 1 januari
1993 avskaffades också det speciella registreringshinder i 13 § andra
stycket som förelåg i fråga om icke inarbetade märken bestående av
bokstäver eller siffror utan särskiljningsförmåga. Skälet för detta var att
det allmänna kravet på särskiljningsförmåga ansågs täcka denna situa-
tion. Firmalagen innehåller i 9 § tredje stycket en regel motsvarande
den som avskaffats i varumärkeslagen och det ligger i sakens natur att
det allmänna kravet på särskiljningsförmåga generellt sett innebär, att
en firma som består av bokstäver eller siffror som inte har särskiljnings-
förmåga inte kan registreras. För att få samstämmighet med varumär-
keslagen bör därför bestämmelsen i 9 § tredje stycket firmalagen upp-
hävas.
Genom de ändringar av varumärkeslagen som genomfördes den 1
januari 1993 infördes en regel i 25 a § varumärkeslagen om hävning av
en registrering vid underlåten användning. Denna regel torde dock inte
utan vidare kunna överföras till firmalagen. En anledning därtill är att
angivelsen av den verksamhet för vilken en firma skall användas kan
vara synnerligen vidsträckt och inte behöver vara så specificerad som en
varuuppgift i en varumärkesregistrering. Vidare skall enligt såväl aktie-
bolagslagen som handelsregisterlagen en firma för att få registreras
tydligt skilja sig från andra i registret registrerade firmor oavsett
branschlikhet. Dessa omständigheter gör att hävning på grund av under-
låten användning får en betydligt mindre betydelse än enligt varumär-
keslagen. Dessutom är behovet av en hävning av detta skäl mindre i
firmarätten, eftersom dess förbud mot att använda ett förväxlingsbart
kännetecken inte gäller om det visas att innehavaren inte kan lida skada.
Det finns dock remissinstanser som har gett uttryck for uppfattningen
att den ifrågavarande regeln i varumärkeslagen bör föras över till firma-
lagen. Denna fråga bör därför göras till föremål for ytterligare över-
väganden. Det kan lämpligen ske i samband med den översyn som
nämnts i avsnitt 3.1.
48
Som inledningsvis nämnts har Sverige genom EES-avtalet åtagit sig att
med verkan senast den 1 januari 1995 tillträda Madridprotokollet.
Motsvarande gäller för många andra länder inom EES-området. Det
torde emellertid vara osäkert om så många länder, förutom Sverige,
verkligen tillträder protokollet per nämnda tidpunkt att det kan träda i
kraft. Och innan det har trätt i kraft kan de svenska nationella reglerna
om förfarandet enligt Madridprotokollet inte gälla. Regeringen bör
därför bemyndigas att sätta dessa regler i kraft.
Övriga föreslagna ändringar, som inte är beroende av Madridpro-
tokollet, bör träda i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser bör
gälla, om en ansökan om registrering har kungjorts före den dagen.
Det finns inte anledning att räkna med att de föreslagna ändringarna
skall medföra några ökade kostnader för staten. Inte heller i övrigt finns
anledning att räkna med att förslaget skall medföra några ökade kost-
nader.
1 §
Genom registrering enligt denna lag förvärvas ensamrätt till ett
varumärke såsom särskilt kännetecken för varor som tillhandahålls i en
näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och
formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning, förutsatt att
tecknen kan särskilja varor som tillhandahålls i en näringsverksamhet
från sådana som tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om varor skall gälla även tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förvärv av varumärkesrätt
genom registrering. Som utvecklats i avsnitt 5.2 skall innehavaren av en
varumärkesrätt inte längre behöva vara näringsidkare. I enlighet härmed
har ordet näringsidkare och hänvisningar därtill tagits bort.
2§
Även utan registrering förvärvas ensamrätt till ett varumärke, då
märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas ensamrätt också till andra särskilda
varukännetecken som används i en näringsverksamhet.
Prop. 1994/95:59
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 59
Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i landet inom en betydan- Prop. 1994/95:59
de del av den krets till vilken det riktar sig är känt som beteckning for
de varor som tillhandahålls under kännetecknet.
Ändringarna i första och andra styckena är på motsvarande sätt som i
1 § föranledda av att det inte längre uppställs något krav på att inne-
havaren av en varumärkesrätt skall vara näringsidkare. Ordet närings-
idkare har därför utgått.
Bestämmelsen i tredje stycket anger när ett varumärke skall anses
inarbetat. Det krävs inte längre att märket inom omsättningskretsen är
allmänt känt som en beteckning för innehavarens varor, utan det räcker
med att det är känt inom en betydande del av denna krets. Regeln har
närmare behandlats i avsnitt 5.3. Styckets lydelse har vidare ändrats till
följd av att det inte längre förutsätts att innehavaren själv bedriver
näringsverksamhet.
13 §
Ett varumärke får registreras endast om det har särskiljningsförmåga.
Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg
anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geogra-
fiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig
anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande av om ett märke har
särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla omständigheter och sär-
skilt till den omfattning och den tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande
består av en form som följer av varans art eller en form som krävs för
att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande
värde.
Även ändringarna i denna bestämmelse är föranledda av att det inte
längre ställs upp något krav på att innehavaren av ett varumärke skall
vara näringsidkare. Den nya ordalydelsen innebär således ingen ändring
när det gäller bedömningen av det grundläggande kravet på särskilj-
ningsförmåga.
14 §
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författ-
ning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som
lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller all-
män ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att upp-
fattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet
uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenar-
tad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk
eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart med ett namn eller en firma som
någon annan använder i en näringsverksamhet, med någon annans varu-
märke som är registrerat efter tidigare ansökan eller med någon annans 50
varukännetecken som är inarbetat då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid Prop. 1994/95:59
tiden för ansökan används av någon annan samt ansökan gjorts med vet-
skap om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra
kännetecknet togs i bruk; eller
8) om märket är förväxlingsbart med ett varumärke som omfattas av
en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och i fråga
om vilket den dag som avses i 55 § andra stycket ligger före tiden för
ansökningen.
I fell som avses under 4, 5, 6, 7 och 8 får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt finns hinder enligt
första stycket.
Bestämmelsen handlar om registreringshinder. Ändringen i 6) är
föranledd av att det inte längre krävs att innehavaren av en varu-
märkesrätt skall vara näringsidkare. Uppräkningen har vidare
kompletterats med en regel i 8) som tar sikte på internationella varu-
märkesregistreringar (se 50 § f.). I och med att en begäran har gjorts
om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige får
det varumärke som registreringen avser samma skydd som om en natio-
nell registrering hade sökts.
17 §
Den som vill låta registrera ett varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökan skall innehålla
uppgift om sökandens namn eller firma samt uppgift om de varor för
vilka märket är avsett och de klasser varorna tillhör, dessutom skall
märket tydligt anges.
Bestämmelsen anger vad en ansökan om registrering av ett varumärke
skall innehålla. Som närmare har utvecklats i avsnitt 5.4 skall sökanden
lämna uppgift om de varor eller tjänster för vilka märket söks registre-
rat och de klasser till vilka de hör. Det räcker alltså inte med att enbart
ange att en ansökan omfettar alla varor i en viss klass. Däremot torde
det inte kunna ställas alltför höga krav på specificerade och detaljerade
varu förteckningar.
20§
Är ansökningshandlingarna fullständiga och finns det inte något hinder
för registrering, skall varumärket tas in i registret och en kungörelse om
detta utfördas.
Den som vill framställa invändning mot registreringen skall göra detta
skriftligen till registreringsmyndigheten inom två månader från kun-
görelsedagen.
Registreringsmyndigheten skall underrätta innehavaren av varumärket
ont' invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.
Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå fullföljas, om
det finns särskilda skäl.
De ändringar som har gjorts i paragrafen är en följd av att invänd-
ningsförferandet läggs efter registreringen (se avsnitt 5.1).
Varumärket skall registreras så snart ansökningshandlingarna är full-
ständiga och det inte finns något hinder för registrering. Därefter har
den som vill göra invändning två månader på sig att göra detta. Inne-
havaren skall underrättas om invändningen och beredas tillfälle att yttra
51
sig över denna.
Som har utvecklats i avsnitt 5.1 disponerar inte varumärkeshavaren
och invändaren helt över invändningsförferandet. Även om invändning-
en återkallas får Patentverket även på annan grund än vad invändaren
har åberopat därför fortsätta förfarandet. En förutsättning för att
förfärandet skall få fortsätta trots att invändningen har återkallats är
dock att det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att det före-
ligger ett starkt objektivt hinder mot att registrering sker.
21 §
Registreringsmyndigheten skall efter invändning upphäva registre-
ringen, om det finns något hinder mot denna. Finns det hinder endast
för en del av de varor som varumärket har registrerats för, skall myn-
digheten i stället upphäva registreringen enbart för dessa varor, om
varumärkeshavaren begär det.
Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte finns
något hinder mot registreringen.
När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har vunnit
laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att registreringen
helt eller delvis upphävs, skall en anteckning om detta göras i registret.
Paragrafen handlar om Patentverkets prövning av invändningar.
Om det föreligger något hinder mot registreringen, skall denna upp-
hävas. Föreligger det hinder enbart i fråga om vissa varor, skall regi-
streringen i stället upphävas enbart för dessa varor. Ett varumärke får
dock inte registreras i ett utförande eller med en varu- eller tjänsteför-
teckning som sökanden inte har godkänt. Det kan t. ex. vara så att
innehavaren inte vill hålla fest vid någon del av sin ansökan, om det
står klart att det föreligger hinder mot registrering för en del av de
varor som den avser. Ett krav för att registreringen skall upprätthållas
för ett begränsat antal varor är därför att sökanden begär det.
Under ett pågående invändningsförferande skall Patentverket ta hän-
syn till vaije omständighet som är av betydelse för utgången och som
verket får kännedom om. En omständighet av detta slag kan komma till
Patentverkets kännedom genom t.ex. en anmärkning från allmänheten.
Den som gör en anmärkning efter tvåmånadersfristen har dock inte
ställning som invändare, vilket bl.a. får till följd att vederbörande inte
har rätt att klaga på Patentverkets beslut enligt 47 §.
Föreligger det inte något hinder mot registreringen, skall invänd-
ningen avslås.
När ett beslut om en invändning har vunnit laga kraft skall det kun-
göras. Innebär beslutet att registreringen helt eller delvis upphävs, skall
dessutom en anteckning göras i registret.
25 §
Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning
som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8
eller 9 §. Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon an-
nans varumärke, får dock registreringen av det förstnämnda varumärket
inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte uppfyller
kraven på användning enligt 25 a §.
1994/95:59
52
Registreringen får också hävas, om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskiljningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning, eller
4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av varu-
märket framgår av 25 a §.
Ändringen i paragrafen är föranledd av att det inte längre uppställs
något krav på att innehavaren av en varumärkesrätt skall vara närings-
idkare. Ändringen innebär att den hittillsvarande möjligheten att häva en
registrering därför att innehavaren inte är näringsidkare har utgått.
42 §
Om en registrering av ett varumärke har upphävts genom ett beslut
eller en dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till påföljd
eller besluta om annan åtgärd enligt 37-41 §§.
I mål om sådant intrång skall rätten, på yrkande av den mot vilken
talan föres, förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registre-
ringens hävande slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall
rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid
inom vilken sådan talan skall väckas.
Bestämmelsen har ändrats som en följd av att ett invändningsför-
ferande kan leda till att en registrering upphävs. Samma regler gäller
alltså som om en registrering hävts genom en dom som vunnit laga
kraft.
47 §
Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten om en ansökan om
registrering av ett varumärke får överklagas av sökanden, om det har
gått honom emot. Ett slutligt beslut om en invändning mot registrering
får överklagas av varumärkeshavaren och invändaren, om det har gått
den som vill klaga emot. Om invändaren återkallar sin talan får denna
ändå prövas, om det finns särskilda skäl.
Överklagande enligt första stycket görs hos Patentbesvärsrätten inom
två månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till Regerings-
rätten inom två månader från beslutets dag. Vid ett överklagande till
Regeringsrätten tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltnings-
processlagen (1971:291). Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla
uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning i Regeringsrätten
och om de grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.
Bestämmelsen har ändrats med hänsyn till förändringen av invänd-
ningsförferandet. Vidare har några redaktionella ändringar gjorts.
50 §
Med en internationell varumärkesregistrering avses en registrering av
ett varumärke som är gjord av den internationella byrån hos Världsor-
ganisationen för den intellektuella äganderätten enligt protokollet den
27 juni 1989 till överenskommelsen om den internationella registrering-
en av varumärken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige i
ärenden om internationell varumärkesregistrering.
Prop. 1994/95:59
53
Paragrafen innehåller en definition av vad som menas med en interna- Prop. 1994/95:59
tionell varumärkesregistrering (jfr artikel 2(1) i Madridprotokollet).
Vidare anges att Patentverket skall handha de uppgifter som ankommer
på en nationell varumärkesmyndighet.
51 §
Om någon som i Sverige innehar eller har ansökt om en varumärkes-
registrering och antingen är svensk medborgare, har hemvist i Sverige
eller driver rörelse här i landet vill få en internationell varumärkesregi-
strering, skall han ge in en ansökan om detta till varumärkesmyndig-
heten.
Har en ansökan om en internationell registrering getts in till varu-
märkesmyndigheten enligt första stycket, skall även en senare begäran
om att den internationella registreringen skall gälla i ytterligare länder
ges in till varumärkesmyndigheten, om sökanden eller innehavaren har
hemvist i Sverige.
Paragrafen, som bygger på artikel 2 (1) (i) och (ii) i Madridproto-
kollet samt tillämpningsföreskrifterna till dessa artiklar, anger under
vilka förutsättningar som en ansökan om en internationell varumärkes-
registrering får tas emot av Patentverket. Är dessa förutsättningar inte
uppfyllda, ankommer det inte på Patentverket att ta upp ansökan. Denna
får i stället ges in till en nationell varumärkesmyndighet i ett annat land.
En grundläggande förutsättning för att Patentverket skall vara behörig
varumärkesmyndighet är att den internationella ansökan grundas på en
svensk varumärkesregistrering eller en ansökan därom som sökanden
innehar. Vidare krävs att sökanden antingen är svensk medborgare, har
hemvist här i landet eller driver rörelse här.
Även s. k. senare designeringar skall ges in till Patentverket, om an-
sökan om den internationella registreringen getts in till verket och sö-
kanden eller innehavaren har hemvist här i landet.
52 §
Ansökan skall vara skriftlig samt vara avfattad på engelska språket
och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur en ansökan skall ut-
formas. Ansökan skall enligt artikel 3(1) i protokollet göras på ett
formulär i enlighet med de tillämpningsföreskrifter som WIPO kommer
att utfärda.
53 §
Varumärkesmyndigheten skall kontrollera om uppgifterna i ansökan
om den internationella varumärkesregistreringen stämmer överens med
uppgifterna i den varumärkesregistrering som sökanden har eller har
ansökt om i Sverige.
Om uppgifterna inte stämmer överens, skall sökanden föreläggas att
inom viss tid rätta uppgifterna i ansökan om den internationella
registreringen. Gör han inte det, skall denna ansökan avskrivas.
Om det finns en sådan överensstämmelse som avses i första stycket,
skall varumärkesmyndigheten sända ett intyg om detta till den interna-
tionella byrån tillsammans med ansökan inom en månad från den dag 54
då ansökan kom in till myndigheten eller, om ett föreläggande enligt
andra stycket har meddelats, inom en månad från det tiden för förelåg- Prop. 1994/95:59
gandet gick ut.
Paragrafen innehåller i enlighet med artikel 3 i Madridprotokollet
regler om de åtgärder som Patentverket i egenskap av nationell varu-
märkesmyndighet skall vidta i fråga om en internationell ansökan.
Patentverket skall kontrollera att uppgifterna i den internationella
ansökan stämmer överens med dem som finns i den svenska registre-
ringen eller ansökan därom. Om så är fallet, skall verket utfärda ett
intyg om detta och sända det till den internationella byrån tillsammans
med ansökningen. Finns det inte en sådan överensstämmelse skall
sökanden föreläggas att rätta till den internationella ansökan. Om han
inte gör detta skall ansökan avskrivas, eftersom verket då inte kan läm-
na det intyg som är en förutsättning för en internationell registrering.
Patentverket skall inte göra någon annan granskning av innehållet i
den internationella ansökan än som nu har sagts. Det är en uppgift för
den internationella byrån att i övrigt ta ställning till ansökan.
54 §
Om varumärkesmyndigheten får en underrättelse från den internatio-
nella byrån med begäran från någon som inte avses i 51 § att en inter-
nationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige, skall myndigheten
pröva om det finns något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det varumärke som den internationella regi-
streringen avser inte uppfyller förutsättningarna enligt 13 § eller om
något hinder mot en nationell registrering skulle ha funnits enligt 14 §.
Medan paragraferna 51-53 handlar om möjligheten att ansöka om en
internationell varumärkesregistrering genom Patentverket på grundval
av en "svensk" varumärkesregistrering eller en ansökan därom, handlar
denna och följande paragrafer om möjligheten att få en internationell
registrering att gälla i Sverige på grundval av en "utländsk" varu-
märkesregistrering eller ansökan därom.
En första förutsättning för att en internationell varumärkesregistrering
skall bli gällande i Sverige är att den internationella byrån underrättar
Patentverket om att en begäran därom har gjorts. Patentverket skall då,
på motsvarande sätt som vid prövning av en nationell ansökan, göra en
förprövning av om det finns något hinder mot att den internationella
varumärkesregistreringen blir gällande i Sverige (jfr artikel 5 i Madrid-
protokollet).
De omständigheter som kan utgöra hinder motsvarar dem som skulle
kunna åberopas i fråga om en nationell registrering av samma märke.
Dessa omständigheter anges dels i 13 §, som anger de generella förut-
sättningarna för att ett kännetecken skall kunna registreras som ett
varumärke, dels i 14 §, som innehåller regler om registreringshinder.
55 §
Om det finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall varumär-
kesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den underrättelse som
avses i 54 § första stycket ge den internationella byrån ett besked om att
den internationella varumärkesregistreringen inte kan gälla i Sverige 55
samt ange skälen för detta.
Om det inte finns något hinder enligt 54 § andra stycket, skall under- Prop. 1994/95:59
rättelsen från den internationella byrån kungöras. I kungörelsen skall
anges den dag som den internationella byrån har angett för den interna-
tionella registreringen.
Den som vill framställa invändning mot att den internationella regi-
streringen blir gällande i Sverige skall göra detta skriftligen till varu-
märkesmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen
Om Patentverket vid förprövningen finner att det finns något hinder
mot att den internationella registreringen får gälla i Sverige, skall verket
inom en 18-månadersfrist ge den internationella byrån ett besked om
detta med angivande av de skäl som ligger bakom ställningstagandet
(artikel 5 i Madridprotokollet). Beskedet är preliminärt (jfr 56 § andra
stycket). Om beskedet leder till en skriftväxling mellan innehavaren och
Patentverket, sker handläggningen helt enligt allmänna svenska regler.
Om Patentverket inte finner något hinder vid förprövningen, skall
underrättelsen från den internationella byrån kungöras. Den som vill
invända mot registreringen har därefter två månader på sig att göra
det.
56 §
Xbrumärkesmyndigheten skall efter utgången av den i 55 § tredje
stycket angivna tiden besluta att den internationella varumärkesregistre-
ringen skall gälla i Sverige, om det inte finns något hinder mot detta.
Sedan beslutet har vunnit laga kraft skall varumärket tas in i registret
och en kungörelse om detta utfördas.
Om det finns något hinder mot att den internationella varumärkes-
registreringen skall gälla i Sverige, skall varumärkesmyndigheten be-
sluta att den internationella registreringen inte skall gälla här i landet.
Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången. Har varu-
märkesmyndigheten inte tidigare lämnat ett besked enligt 55 § första
stycket, skall beslutet översändas till den internationella byrån inom 18
månader från dagen för den underrättelse som avses i 54 § första styck-
et eller, om den i 55 § tredje stycket angivna tiden löper ut senare,
inom en månad efter det att den tiden har löpt ut. I sistnämnda fall skall
varumärkesmyndigheten inom 18 månader från dagen för den underrät-
telse som avses i 54 § första stycket lämna ett meddelande till den
internationella byrån om att ett beslut som nyss sagts kan komma att
översändas senare. När beslutet att den internationella varumärkes-
registreringen inte skall gälla i Sverige har vunnit laga kraft, skall det
kungöras.
Paragrafen handlar om Patentverkets slutliga beslut i ärenden om
internationella varumärkesregistreringar.
Har underrättelsen från den internationella byrån kungjorts, skall
Patentverket efter invändningstidens utgång på nytt ta upp frågan om
det finns något hinder mot att den internationella varumärkes-
registreringen gäller i Sverige. Beslutar verket därvid att registreringen
skall gälla i Sverige, skall, sedan beslutet har vunnit laga kraft, varu-
märket tas in i registret och en kungörelse om detta utfärdas.
Om Patentverket vid sin slutliga prövning finner att det finns något
hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen blir gällande
i Sverige, skall verket besluta att den inte skall gälla här i landet. Be-
slutet skall vara motiverat och sändas till den internationella byrån. Har
56
byrån redan fått ett besked enligt 55 § första stycket, uppställs inte Prop. 1994/95:59
någon tidsfrist för översändande av Patentverkets slutliga avgörande. I
annat fall gäller som huvudregel att översändande skall ske inom 18
månader från den dag då underrättelsen sändes från den internationella
byrån.
Ett beslut om att vägra en internationell varumärkesregistrering ver-
kan i Sverige skall kungöras när det har vunnit laga kraft.
57 §
Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i
Sverige har verkan från den dag som den internationella byrån har
angett för den internationella registreringen. I fråga om en sådan
registrering skall 1 § tredje stycket, 3-11, 25-27 och 32-45 §§ tillämpas.
Xbd som där sägs om registrering skall i stället avse beslut att en in-
ternationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige.
Denna paragraf innehåller den grundläggande bestämmelsen om en
internationell varumärkesregistrerings verkan i Sverige. Regeln grundar
sig på artikel 4 i Madridprotokollet som anger att verkan av en sådan
registrering i ett designerat land skall vara densamma som om märket
hade registrerats där.
Om Patentverket har beslutat att en internationell varumärkesregistre-
ring skall gälla i Sverige, har beslutet verkan från den dag som anges i
55 § andra stycket.
Hänvisningen till 1 § tredje stycket gör att det som sägs om varor i
tillämpliga delar också skall gälla tjänster som omfettas av en internatio-
nell registrering.
Genom hänvisningarna till 3-11 §§ kommer de regler om ensamrät-
tens innebörd och omfettning, om forväxlingsbarhet och om principerna
för lösande av kollisionsfell mellan olika rättigheter som gäller för
varumärken som har registrerats i Sverige att bli tillämpliga också på
varumärken som omfettas av en internationell varumärkesregistrering
och som gäller i Sverige.
Också reglerna i 25-27 §§ om upphävande av en registrering skall
tillämpas på en sådan internationell varumärkesregistrering, men då
med avseende på beslutet att den internationella registreringen skall
gälla i Sverige.
Vidare skall reglerna i 32-45 §§ om överlåtelse och licens, om förbud
mot användning av vilseledande varukännetecken och om ansvar och
ersättningsskyldighet m.m. tillämpas på varumärken som omfettas av en
internationell varumärkesregistrering och som gäller i Sverige.
58 §
Om ett varumärke som är registrerat i Sverige blir omfattat även av
en internationell varumärkesregistrering som gäller här i landet, skall
den internationella registreringen, utan att inskränkning sker i de rät-
tigheter som kan ha förvärvats på grund av registreringen här i landet,
träda i stället för den svenska, om innehavaren är densamme och samt-
liga de varor som omfattas av registreringen här i landet också omfattas
av den internationella registreringen.
Uppgift om ett förhållande som avses i första stycket skall på begäran 57
av innehavaren antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Den som gör en internationell varumärkesregistrering kan tidigare ha Prop. 1994/95:59
beviljats nationella registreringar av varumärket i skilda länder. Enligt
artikel 4bis i Madridprotokollet skall den internationella registreringen
under vissa förutsättningar anses träda istället för en sådan nationell
registrering, dock utan att inskränkning sker i de rättigheter som kan ha
förvärvats på grund av registreringen i landet i fråga.
I enlighet härmed föreskrivs i paragrafen att en internationell registre-
ring skall träda i stället för en nationell registrering om innehavaren är
densamme och om samtliga varor som den nationella registreringen
avser också omfettas av den internationella. En förutsättning för att en
anteckning om att det förhåller sig på det sättet skall göras i det svenska
varumärkesregistret är dock att innehavaren begär det. Av detta följer
att Patentverket inte självmant behöver bevaka vilka nationella registre-
ringar som ersätts av internationella registreringar.
Sedan det antecknats i varumärkesregistret att den internationella
registreringen ersatt den nationella finns det inte längre något behov av
att förnya den nationella registreringen.
59 §
Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige helt
eller delvis upphör, skall dess giltighet här i landet upphöra i motsva-
rande utsträckning. En anteckning om detta skall göras i varumärkes-
registret och kungöras.
Den internationella varumärkesregistreringen kan av olika skäl upp-
höra att gälla, t.ex. därför att giltighetstiden har gått ut utan att
förnyelse har skett. Av paragrafen följer att om den internationella regi-
streringen helt eller delvis förlorar sin verkan, upphör dess giltighet i
Sverige i motsvarande utsträckning. Patentverket, som får en under-
rättelse om ett sådant förhållande från den internationella byrån, skall
självmant göra en anteckning om detta i registret och kungöra anteck-
ningen.
60 §
Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige
upphör inom fem år från den dag som avses i 55 § andra stycket på
grund av att den nationella registreringen eller ansökan om den inte
längre kan utgöra grund för en internationell varumärkesregistrering
och varumärkets innehavare därefter ansöker om registrering av samma
varumärke i Sverige, skall denna ansökan anses gjord den dag som
avses i 55 § andra stycket, under förutsättning att
1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den internationella
registreringen upphörde,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av den
internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses i
första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Paragrafen ger en möjlighet att i vissa fell ersätta en internationell
registrering med en nationell registrering av samma varumärke och med 5 g
bibehållande av samma prioritet. Bestämmelsen bygger på artikel 6(3)
och (4) i Madridprotokollet, som handlar om fell av framgångsrik s.k. Prop. 1994/95:59
"central attack” (jfr avsnitt 4.2 och 4.3).
Enligt bestämmelserna i protokollet skall den internationella registre-
ringen hävas, om det inträffar vissa omständigheter beträffande den
nationella registreringen som gör att denna inte längre kan utgöra grund
for en internationell registrering. Om den internationella registreringen
hävs, bortfaller dess verkan i de designerade länderna. Enligt artikel
9quinquies i protokollet kan emellertid i dessa länder den internationella
registreringen under vissa förutsättningar ersättas av en nationell regi-
strering.
Paragrafen återspeglar de nu nämnda bestämmelserna i protokollet
och anger de förutsättningar under vilka en registrering av märket kan
erhållas i Sverige med samma prioritet som för den internationella
registreringen. Är dessa förutsättningar inte uppfyllda kan en ansökan
om registrering i Sverige ändå göras, men då med prioritet från den
svenska ansökan.
61 §
Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige
upphör på grund av att någon som i förhållande till det protokoll som
avses i 50 § är en avtalsslutande part har sagt upp sin anslutning till
protokollet och varumärkets innehavare därefter ansöker om registrering
av samma varumärke i Sverige, skall denna ansökan anses gjord den
dag som avses i 55 § andra stycket, under förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick ver-
kan,
2. de varor som anges i den svenska ansökan också omfattades av den
internationella registreringens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de krav för en registrering som ställs i
denna lag samt föreskrivna avgifter betalas.
Uppgift om upphörande av registrering eller om ansökan som avses i
första stycket skall antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Paragrafen behandlar i likhet med föregående paragraf ett fell då en
internationell varumärkesregistrering som upphört kan ersättas av en
nationell registrering med samma prioritet, nämligen när innehavaren
inte längre är behörig att inneha en internationell registrering på grund
av att en avtalsslutande part har sagt upp sin anslutning till protokollet.
Paragrafen bygger på artikel 15(5) i Madridprotokollet och återger de
förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en nationell ansökan
som görs till följd av en sådan uppsägning skall kunna få samma priori-
tet som den tidigare internationella registreringen.
62 §
Förnyelse av registreringsperiod, avförande enligt 57 och 27 §§ av
beslut att en internationell varumärkesregistrering skall gälla i Sverige
samt anteckning om överlåtelse eller upplåtelse av rätt till internationell
varumärkesregistrering skall kungöras.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörande.
59
63 §
Ett slutligt beslut av varumärkesmyndigheten i ett ärende om interna-
tionell varumärkesregistrering får överklagas av den som har ansökt om
en sådan registrering och av den som har begärt att en sådan registre-
ring skall gälla här i landet, om beslutet har gått den som vill klaga
emot.
Ett beslut som innebär att en internationell registrering skall gälla här
i landet trots att en invändning har gjorts får överklagas av invändaren.
Återkallar han sin talan får invändningen ändå prövas, om det finns
särskilda skäl.
I fråga om överklaganden enligt första och andra styckena skall 47 §
andra och tredje styckena tillämpas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Patentverkets
beslut om internationell varumärkesregistrering och motsvarar 47 §.
64 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela närmare föreskrifter om kungörande som sägs i 55, 56 och 58-
62 §§ samt om förfarandet i övrigt i ärenden om internationell varu-
märkesregistrering.
Vid ansökan om en internationell varumärkesregistrering, vid prövning
om en sådan registrering skall gälla i Sverige samt vid begäran om en
anteckning i registret av en överlåtelse eller en licens liksom om ett för-
hållande som avses i 58, 60 eller 61 § skall betalas avgifi med belopp
som regeringen bestämmer.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får utfärda tillämpningsföreskrifter
m.m. och motsvarar 48 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Denna lag träder ikraft i fråga om 14 § första stycket 8) och andra
stycket samt 50-64 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den
1 januari 1995. Om en ansökan om registrering av ett varumärke har
kungjorts före den 1 januari 1995, skall den behandlas och avgöras
enligt lagen i dess äldre lydelse.
Som nämnts i avsnitt 7 är det oklart om Madridprotokollet kommer
att träda i kraft den 1 januari 1995. Innan det har trätt i kraft kan de
svenska nationella reglerna om förfarandet enligt Madridprotokollet inte
gälla. Regeringen bemyndigas därför att sätta dessa regler i kraft.
Övriga ändringar, som inte är beroende av Madridprotokollet, träder
i kraft den 1 januari 1995. Har en ansökan om registrering kungjorts
före den 1 januari 1995, skall ansökan behandlas och avgöras enligt
lagen i dess äldre lydelse.
Prop. 1994/95:59
60
9.2 Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Prop. 1994/95:59
2 §
Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller
inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas genom in-
arbetning.
Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i annan
författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags
firma.
Ett näringskännetecken anses inarbetat, om det är känt som beteckning
för innehavarens verksamhet inom en betydande del av den krets till
vilken verksamheten riktar sig.
I paragrafen finns regler om inarbetning av firma och av sekundärt
varukännetecken. Som närmare har utvecklats i avsnitt 6 har reglerna i
tredje stycket ändrats så att de stämmer överens med den föreslagna in-
arbetningsregeln i 2 § varumärkeslagen.
6§
Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av
samma eller liknande slag.
Förväxlingsbarhet kan åberopas även till förmån for ett kännetecken
som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande
kännetecken skulle dra otillbörli g fördel av eller skulle vara till förfång
för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.
I paragrafen finns regler om förväxlingsbarhet. Som närmare har
utvecklats i avsnitt 6 har reglerna i andra stycket ändrats så att de stäm-
mer överens med motsvarande regel i 6 § andra stycket varumär-
keslagen.
9§
Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja innehavarens
verksamhet från andras.
Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
tagas till den tid och omfattning finnan varit i bruk. Består firma av
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri utbjuden
vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat ortsnamn
eller annat sådant namn, skall firman i och för sig ej anses ha särskilj-
ningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som aktiebolag, handels-
bolag eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid be-
dömningen bortses från denna.
I paragrafen har tredje stycket utgått (se avsnitt 6).
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Ändringarna i firmalagen träder i kraft samtidigt med de ändringar i
varumärkeslagen som inte är beroende av Madridprotokollet.
61
I promemorian föreslås att Sverige tillträder 1989 års protokoll till
Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av
varumärken. Tillträdet gör det möjligt för svenska företag att erhålla
skydd för sina varumärken i flera olika länder genom ett enda
registreringsförfarande hos den internationella byrån hos Världsorga-
nisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) i Genéve i stället
för att, som idag, behöva göra ett antal nationella registreringar.
Promemorian innehåller förslag till den lagstiftning som behövs för ett
tillträde till protokollet.
I promemorian görs också en översyn av vissa andra frågor. Bl.a.
föreslås att kretsen av varukännetecken som kan erhålla skydd genom
inarbetning skall vidgas och att invändningsförferandet skall komma
efter själva registreringen i stället för som nu före denna.
Det föreslås att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari
1995.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 1
62
Förslag till
Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 2, 14, 17, 20, 21 och 25 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas 16 nya paragrafer, 50 - 65 §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Genom registrering enligt denna
lag förvärvar näringsidkare
ensamrätt till varumärke såsom
särskilt kännetecken för att från
andras varor skilja sådana varor,
som han tillhandahåller i sin
Genom registrering enligt denna
lag förvärvas ensamrätt till ett
varumärke såsom särskilt känne-
tecken för att särskilja varor som
tillhandahålls i näringsverksamhet.
rörelse.
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
en näringsidkares varor från andra
näringsidkares.
Vad som sägs i denna lag om var
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
innehavarens varor från andras.
skall i tillämpliga delar gälla även
tjänster.
Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.
En näringsidkare har även utan
registrering ensamrätt till varu-
märke, då märket blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvar
han ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
används i näringen.
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i Sverige bland dem
som det riktar sig till är allmänt
känt som beteckning för
innehavarens varor.
Även utan registrering förvärvas
ensamrätt till ett varumärke, då
märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas
ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
används i en näringsverksamhet.
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i Sverige inom en
betydande krets bland dem som
det riktar sig till är känt som be-
teckning for innehavarens varor.
63
14 §
Ett varumärke får inte registreras,
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller
författning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något
som lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller
allmän ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att
uppfattas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn
eller likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet
uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är
egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
6) om märket är förväxlingsbart
med annan näringsidkares namn
eller firma, med annans
varumärke, som är registrerat
efter tidigare ansökan, eller med
annans varukännetecken, som är
inarbetat då ansökan om
registrering görs; eller
7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid
tiden for ansökningen används av
annan, samt ansökningen gjorts
med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke
innan det andra kännetecknet togs
i bruk.
I fall som avses under 4), 5), 6)
och 7) får registrering ske, om
den vars rätt är i fråga medger det
och det inte i övrigt möter hinder
enligt första stycket.
6) om märket är förväxlingsbart
med en näringsidkares namn eller
firma, med annans varumärke,
som är registrerat efter tidigare
ansökan, eller med annans
varukännetecken, som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid
tiden för ansökningen används av
annan, samt ansökningen gjorts
med vetskap om detta och
sökanden inte använt sitt märke
innan det andra kännetecknet togs
i bruk; eller
8) om märket är förväxlingsbart
med ett varumärke som omfattas
av en internationell varumärkes-
registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket det datum
som avses i 55 § andra stycket
ligger före tiden för ansökningen.
I fall som avses under 4), 5), 6),
7) och 8) får registrering ske, om
den vars rätt är i fråga medger det
och det inte i övrigt möter hinder
enligt första stycket.
17 §
Den som vill låta registrera ett Den som vill låta registrera ett
varumärke, skall ge in en skriftlig varumärke, skall ge in en skriftlig
64
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökningen skall
innehålla uppgift om sökandens
namn eller firma och de slag eller
klasser av varor för vilka märket
är avsett; desutom skall märket
tydligt anges.
ansökan om detta till registrerings- Prop. 1994/95:59
myndigheten. Ansökningen skall Bilaga 2
innehålla uppgift om sökandens
namn eller firma och de slag av
varor for vilka märket är avsett;
dessutom skall märket tydligt
anges.
20 !
Äro ansökningshandlingarna full-
ständiga och finnes ej hinder för
registrering föreligga, skall
registreringsmyndigheten kungöra
ansökningen.
Den som vill framställa
invändning mot ansökningen skall
göra detta skriftligen till
registreringsmyndigheten inom två
månader från kungörelsedagen.
21
Efter utgången av tid, som sägs
i 20 §, skall registrerings-
myndigheten företaga ansökningen
till fortsatt prövning.
Bifalles ansökningen skall, sedan
beslutet härom vunnit laga kraft,
märket intagas i registret samt
kungörelse därom utfärdas.
Avslås eller avskrives ansökan,
som kungjorts enligt 20 §, skall
beslutet härom, sedan det vunnit
laga kraft, kungöras.
Är ansökningshandlingarna full-
ständiga och finns det inte något
hinder för registrering, skall
varumärket registreras och
registreringen kungöras.
Den som vill framställa
invändning mot registreringen
skall göra detta skriftligen till
registreringsmyndigheten inom två
månader från kungörelsedagen.
§
Registreringsmyndigheten skall
efter invändning upphäva registre-
ringen, om det finns något hinder
mot denna. Om det finns hinder
endast för en del av de varor som
varumärket har registrerats för,
skall myndigheten upphäva
registreringen bara för dessa
varor. När beslutet om upp-
hävande har vunnit laga kraft,
skall det kungöras.
Registreringsmyndigheten skall
avslå invändningen, om det inte
finns något hinder mot regi-
streringen.
Sedan ett beslut om en regi-
strering av ett varumärke har
vunnit laga kraft, skall märket tas
in i registret och en kungörelse om
detta utfärdas.
25 §
Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning
som föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8
eller 9 §. Är ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon
annans varumärke, får dock registreringen av det förstnämnda varu-
märket inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte
5 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 59
65
uppfyller kraven på användning enligt 25 a §.
Registreringen får också hävas,
om innehavaren inte längre är
näringsidkare eller om märket
1) är vilseledande
2) inte längre har någon
särskilj ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas
även vid utebliven användning av
varumärket framgår av 25 a §.
Registreringen får också hävas,
om märket
1) är vilseledande
2) inte längre har någon
särskilj ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas
även vid utebliven användning av
varumärket framgår av 25 a §.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
Om internationell varumärkesregi-
strering
50 §
Med en internationell varu-
märkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som
är gjord av den internationella
byrån hos Världsorganisationen
för den intellektuella äganderätten
enligt protokollet den 27 juni 1989
till överenskommelsen om den
internationella registreringen av
varumärken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket
är varumärkesmyndighet i Sverige
i ärenden om internationell varu-
märkesregistrering.
51 §
Om någon som i Sverige
innehar eller har ansökt om en
varumärkesregistrering och anting-
en är svensk medborgare, har
hemvist i Sverige eller driver
rörelse här i landet vill göra en
ansökan om en internationell
varumärkesregistrering, skall han
ge in en ansökan till varumärkes-
myndigheten.
52 §
Ansökan skall vara skriftlig och
innehålla uppgifter om sökandens
66
namn eller firma och de varor för Prop. 1994/95:59
vilka registrering söks. Bilaga 2
53 §
Varumärkesmyndigheten skall
kontrollera om uppgifterna i
ansökan om den internationella
varumärkesregistreringen stämmer
överens med de uppgifter som har
lämnats för den varumärkesregi-
strering som sökanden har eller
har ansökt om i Sverige.
Om det inte finns en sädan över-
ensstämmelse, skall sökanden
föreläggas att inom viss tid vidta
rättelse. Gör han inte detta, skall
ansökan om den internationella
varumärkesregistreringen av-
skrivas.
Om det finns en sädan överens-
stämmelse som avses i första
stycket, skall varumärkesmyn-
digheten sända ett intyg om detta
till den internationella byrån till-
sammans med ansökan. Ett sådant
översändande skall ske inom en
månad från den dag dä ansökan
kom in till myndigheten eller, om
ett föreläggande enligt andra
stycket har meddelats, inom en
månad från det tiden för
föreläggandet gick ut.
54 §
Om varumärkesmyndigheten får
en underrättelse frän den in-
ternationella byrån med begäran
från någon som inte avses i 51 §
att en internationell varumärkes-
registrering skall gälla i Sverige,
skall myndigheten pröva om det
finns något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det
varumärke som den internationella
varumärkesregistreringen avser
inte uppfyller förutsättningarna
enligt 13 § eller om något hinder
mot en nationell registrering skulle
ha funnits enligt 14 §.
67
55 §
Om det finns något hinder enligt
54 § andra stycket, skall
myndigheten besluta att den in-
ternationella varumärkesregistre-
ringen inte skall gälla i Sverige.
Beslutet, som skall innehålla de
skäl som har bestämt utgången,
skall sändas till den interna-
tionella byrån inom 18 månader
från dagen för den underrättelse
som avses i 54 §.
Finns det inte något hinder
enligt 54 § andra stycket, skall
underrättelsen kungöras. I kungör-
elsen skall anges det datum som
den internationella byrån har
angett för varumärket.
Den som vill framställa in-
vändning mot att den interna-
tionella varumärkesregistreringen
blir gällande i Sverige skall göra
detta skriftligen till varumärkes-
myndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
56 §
Varumärkesmyndigheten skall
efter utgången av den i 55 § tredje
stycket angivna tiden besluta att
den intemanationella varumärkes-
registreringen skall gälla i
Sverige, om det inte finns något
hinder mot detta. Sedan beslutet
har vunnit laga kraft skall varu-
märket tas in i registret och en
kungörelse om detta utfördas.
Om det finns något hinder mot
att den internationella varu-
märkesregistreringen skall gälla i
Sverige, skall varumärkes-
myndigheten besluta att den inte
skall gälla här i landet. Beslutet,
som skall innehålla de skäl som
har bestämt utgången, skall
sändas till den internationella
byrån inom 18 månader från
dagen för den underrättelse som
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
68
avses i 54 § eller, om den i 55 §
tredje stycket angivna tiden löper
ut senare, inom en månad efter
det att den tiden har löpt ut. I sist-
nämnda fall skall varumärkes-
myndigheten lämna ett besked till
den internationella byrån inom 18
månader från dagen för underrät-
telsen om att ett beslut som nyss
sagts kan komma att lämnas
senare. När beslutet att den in-
ternationella varumärkesregistre-
ringen inte skall gälla i Sverige
har vunnit laga kraft, skall det
kungöras.
57 §
Ett beslut om att en interna-
tionell varumärkesregistrering
skall gälla i Sverige har verkan
frän det datum som avses i 55 §
andra stycket. I fråga om en sådan
registrering skall 3-11, 25-27 och
32-45 §§ tillämpas. Mid som
därvid sägs om registrering skall i
stället avse beslut att en inter-
nationell varumärkesregistrering
skall gälla i Sverige
58 §
Är ett varumärke som omfattas
av en internationell varumärkes-
registrering också registrerat här i
landet och innehavaren av
varumärkena densamme i båda
fallen, skall den internationella
varumärkesregistreringen, med
förbehåll för de rättigheter som
kan ha förvärvats på grund av
registreringen här i landet, träda i
stället för denna, om innehavaren
begär det och samtliga de varor
som omfattas av registreringen här
i landet också omfattas av den
internationella varumärkesregistre-
ringen.
Uppgift om förhållande som
avses i första stycket skall
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
69
antecknas i varumärkesregistret Prop. 1994/95:59
och kungöras. Bilaga 2
59 §
Om en internationell varu-
märkesregistrering som gäller i
Sverige helt eller delvis upphör,
skall dess giltighet här i landet
upphöra i motsvarande utsträck-
ning. En anteckning härom skall
göras i varumärkesregistret och
kungöras.
60 §
Om en internationell varu-
märkesregistrering som gäller i
Sverige upphör inom fem år på
grund av att den nationella
registreringen eller ansökan om
den inte längre kan utgöra grund
för en internationell varumärkes-
registrering och varumärkets
innehavare därefter ansöker om
registrering av samma varumärke i
Sverige, skall denna ansökan
anses gjord det datum som avses i
55 § andra stycket, under förut-
sättning att
1. ansökan görs inom tre måna-
der från den dag då den in-
ternationella registreringen upp-
hörde,
2. de varor som anges i den
svenska ansökan också omfattades
av den internationella varumärkes-
registreringens verkan i Sverige,
och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna
avgifter betalas.
Uppgift om förhållande som
avses i första stycket skall
antecknas i varumärkesregistret
och kungöras.
61 §
Om en internationell varu-
märkesregistrering som gäller i
70
Sverige upphör pä grund av att
någon som i förhållande till det
protokoll som avses i 50 § är en
avtalsslutande part har sagt upp
sin anslutning till protokollet och
varumärkets innehavare därefter
ansöker om registrering av samma
varumärke i Sverige, skall denna
ansökan anses gjord det datum
som avses i 55 § andra stycket,
under förutsättning att
1. ansökan görs inom två år
från den dag då uppsägningen fick
verkan,
2. de varor som anges i den
svenska ansökan också omfattades
av den internationella varumärkes-
registreringens verkan i Sverige,
och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna
avgifter betalas.
Uppgift om förhållande som
avses i första stycket skall
antecknas i varumärkesregistret
och kungöras.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
62 §
Förutom i fall som avses i 55,
56 och 58-61 §§ skall kungörande
ske av förnyelse av regi-
streringsperiod samt av anteckning
om överlåtelse eller upplåtelse av
rätt till internationell varumärkes-
registrering.
63 §
Ett slutligt beslut av varu-
märkesmyndigheten enligt denna
lag får överklagas av den som har
ansökt om en internationell varu-
märkesregistrering och av den som
har begärt att en sådan registre-
ring skall gälla här i landet, om
beslutet har gått honom emot.
Beslut, som innebär att en
internationell varumärkesregi-
strering skall gälla här i landet
trots att en invändning har gjorts,
får överklagas av den som har
gjort invändningen. Återkallar
denne sin talan får invändningen
ändå prövas, om det finns
särskilda skäl.
I fråga om överklaganden enligt
första och andra styckena skall 47
§ andra och tredje styckena
tillämpas.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
64 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
kungörande som sägs i 55, 56 och
58-62 §§ samt om förfarandet i
övrigt i ärenden om internationell
varumärkesregistrering.
Vid ansökan om en inter-
nationell varumärkesregistrering,
prövning om en internationell
varumärkesregistrering skall gälla
i Sverige samt begäran om en an-
teckning i registret av en över-
låtelse eller en licens liksom om
ett förhållande som avses i 58, 60
och 61 §§ skall betalas avgift med
belopp som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Om en ansökan om
registrering av ett varumärke har kungjorts före ikraftträdandet, skall
dock äldre bestämmelser gälla.
72
Förslag till
Lag om ändring i firmalagen (1974:156)
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 9 §§ firmalagen (1974:156) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
2 §
Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller
inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas genom
inarbetning.
Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i annan
författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags
firma.
Näringskännetecken anses
inarbetat, om det är allmänt känt
bland dem till vilka näringsid-
karens verksamhet riktar sig till.
Ett näringskännetecken anses
inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens
verksamhet inom en betydande
krets av dem till vilka verk-
samheten riktar sig till.
6§
Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av
samma eller liknande slag.
Aven i annat fall får dock
förväxlingsbarhet åberopas till
förmån for
1. kännetecken, som är
synnerligen starkt inarbetat och
känt inom vida kretsar av
allmänheten här i riket, om med
hänsyn härtill användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
innebära ett otillbörligt utnyttjande
av det förras goodwill,
2. kännetecken, som är
inarbetat, om med hänsyn till
verksamhetens särskilda art
användningen av ett annat
liknande kännetecken uppen-
barligen skulle minska det förras
goodwill.
Förväxlingsbarhet kan även
åberopas till formån för ett
kännetecken som är väl ansett här
i landet, om användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl
ansedda kännetecknets särskilj-
ningsförmåga eller anseende.
9§
Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja innehavarens
verksamhet från andras.
Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
tagas till den tid och omfattning firman varit i bruk. Består firma av
73
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri utbjuden
vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat ortsnamn
eller annat sådant namn, skall firman i och for sig ej anses ha sär-
skiljningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som aktiebolag,
handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid
bedömningen bortses från denna.
Firma som består enbart av
bokstäver eller siffror, vilka icke
kan uppfattas som ord, registreras
endast om firman är inarbetad.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
74
Efter remiss har yttranden avgetts av Hovrätten över Skåne och
Blekinge, Stockholms tingsrätt, Patent- och registreringsverket,
Patentbesvärsrätten, Generaltullstyrelsen, Konkurrensverket, Konsu-
mentverket, Marknadsdomstolen, Stockholms universitet/Juridiska
fakultetsnämnden, Annonsörföreningen, Företagarnas Riksorganisation,
Grossistförbundet Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR), Svenska Industriens
Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska Patentombudsföreningen
(SPOF), Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Handelsagenters Förbund,
Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare samt
Sveriges Marknadsförbund.
Kommerskollegium, Handelshögskolan i Stockholm, Kooperativa
förbundet (KF) och Sveriges Köpmannaförbund, har beretts tillfälle att
avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har även kommit in från Försvarets materielverk och
Riksskatteverket samt från Jur.dr Lars Holmqvist och Jur.dr h.c. Claes
Uggla.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 3
75
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
Protocol Rdating to the
Madrid Agreement Concerning
the International Registration of Marks
Adopted at Madrid on June 27, 1989
Artide 1
Membership in the Madrid Union
The States party to this Protocol (hereinafter referred to as "the
Contracting States"), even where they are not party to the Madrid
Agreement Concerning the International Registration of Marks as
revised at Stockholm in 1967 and as amended in 1979 (hereinafter
referred to as "the Madrid (Stockholm) Agreement"), and the
organizations referred to in Artide 14(l)(b) which are party to this
Protocol (hereinafter referred to as "the Contracting Organizations")
shall be members of the same Union of which countries party to the
Madrid (Stockholm) Agreement are members. Any reference in this
Protocol to "Contracting Parties" shall be construed as a reference to
both Contracting States and Contracting Organizations.
Artide 2
Securing Protection through International Registration
(1) Where an application for the registration of a mark has been filed
with the Office of a Contracting Party, or where a mark has been
registered in the register of the Office of a Contracting Party, the
person in whose name that application (hereinafter referred to as "the
basic application") or that registration (hereinafter referred to as "the
basic registration") stands may, subject to the provisions of this
Protocol, secure protection for his mark in the territory of the
Contracting Parties, by obtaining the registration of that mark in the
register of the International Bureau of the World Intellectual Property
Organization (hereinafter referred to as "the intemational registration,"
"the Intemational Register," " the Intemational Bureau" and "the
Organization," respectively), provided that,
(i) where the basic application has been filed with the Office of a
Contracting State or where the basic registration has been made by such
an Office, the person in whose name that application or registration
stands is a national of that Contracting State, or is domiciled, or has a
real and effective industrial or commercial establishment, in the said
Contracting State,
76
(ii) where the basic application has been filed with the Office of a
Contracting Organization or where the basic registration has been made
by such an Office, the person in whose name that application or
registration stands is a national of a State member of that Contracting
Organization, or is domiciled, or has a real and effective industrial or
commercial establishment, in the territory of the said Contracting
Organization.
(2) The application for intemational registration (hereinafter referred
to as "the intemational application") shall be filed with the Intemational
Bureau through the intermediary of the Office with which the basic
application was filed or by which the basic registration was made
(hereinafter referred to as "the Office of origin”), as the case may be.
(3) Any reference in this Protocol to an "Office" or an "Office of a
Contracting Party" shall be construed as a reference to the office that is
in charge, on behalf of a Contracting Party, of the registration of
marks, and any reference in this Protocol to "marks" shall be construed
as a reference to trademarks and service marks.
(4) For the purposes of this Protocol, "territory of a Contracting
Party" means, where the Contracting Party is a State, the territory of
that State and, where the Contracting Party is an intergovemmental
organization, the territory in which the constituting treaty of that
intergovemmental organization applies.
Artide 3
Intemational Application
(1) Every intemational application under this Protocol shall be
presented on the form prescribed by the Regulations. The Office of
origin shall certify that the particulars appearing in the intemational
application correspond to the particulars appearing, at the time of the
certification, in the basic application or basic registration, as the case
may be. Furthermore, the said Office skall indicate,
(i) in the case of a basic application, the date and number of that
application,
(ii) in the case of a basic registration, the date and number of that
registration as well as the date and number of the application from
which the basic registration resulted.
The Office of origin shall also indicate the date of the intemational
application.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
(2) The applicant must indicate the goods and services in respect of
which protection of the mark is claimed and also, if possible, the
77
corresponding class or classes according to the classification established
by the Nice Agreement Concerning the Intemational Classification of
Goods and Services for the Purposes of the Registration of Marks. If
the applicant does not give such indication, the Intemational Bureau
shall classify the goods and services in the appropriate classes of the
said classification. The indication of classes given by the applicant shall
be subject to control by the Intemational Bureau, which shall exercise
the said control in association with the Office of origin. In the event of
disagreement between the said Office and the Intemational Bureau, the
opinion of the latter shall prevail.
(3) If the applicant claims color as a distinctive feature of his mark,
he shall be required
(i) to State the fäet, and to file with his intemational application a
notice specifying the color or the combination of colors claimed;
(ii) to append to his intemational application copies in color of the
said mark, which shall be attached to the notifications given by the
Intemational Bureau; the number of such copies shall be fixed by the
Regulations.
(4) The Intemational Bureau shall register immediately the marks
filed in accordance with Artide 2. The intemational registration shall
bear the date on which the intemational application was received in the
Office of origin, provided that the intemational application has been
received by the Intemational Bureau within a period of two months
from that date. If the intemational application has not been received
within that period, the intemational registration shall bear the date on
which the said intemational application was received by the
Intemational Bureau. The Intemational Bureau shall notify the
intemational registration without delay to the Offices concemed. Marks
registred in the Intemational Register shall be published in a periodical
gazette issued by the Intemational Bureau, on the basis of the
particulars contained in the intemational application.
(5) With a view to the publicity to be given to marks registered in the
Intemational Register, each Office shall receive from the Intemational
Bureau a number of copies of the said gazette free of charge and a
number of copies at a reduced price, under the conditions fixed by the
Assembly referred to in Artide 10 (hereinafter referred to as "the
Assembly”). Such publicity shall be deemed to be sufficient for the
purposes of all the Contracting Parties, and no other publicity may be
required of the holder of the intemational registration.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
78
Artide 3bis
Territorial Effect
The protection resulting from the intemational registration shall
extend to any Contracting Party only at the request of the person who
files the intemational application or who is the holder of the
intemational registration. However, no such request can be made with
respect to the Contracting Party whose Office is the Office of origin.
Artide 3ter
Request for "Territorial Extension"
(1) Any request for extension of the protection resulting from the
intemational registration to any Contracting Party shall be specially
mentioned in the intemational application.
(2) A request for territorial extension may also be made subsequently
to the intemational registration. Any such request shall be presented on
the form prescibed by the Regulations. It shall be immediately recorded
by the Intemational Bureau, which shall notify such recordal without
delay to the Office or Offices concemed. Such recordal shall be
published in the periodical gazette of the Intemational Bureau. Such
territorial extension shall be effective from the date on which it has
been recorded in the Intemational Register; it shall cease to be valid on
the expiry of the intemational registration to which it relätes.
Artide 4
Effects of Intemational Registration
(1) (a) From the date of the registration or recordal effected in
accordance with the provisions of Artides 3 and 3ter, the protection of
the mark in each of the Contracting Parties concemed shall be the same
as if the mark had been deposited direct with the Office of that
Contracting Party. If no refusal has been notified to the Intemational
Bureau in accordance with Artide 5(1) and (2) or if a refusal notified in
accordance with the said Artide has been withdrawn subsequently, the
protection of the mark in the Contracting Party concemed shall, as from
the said date, be the same as if the mark had been registered by the
Office of that Contracting Party.
(b) The indication of classes of goods and services provided for in
Artide 3 shall not bind the Contracting Parties with regard to the
determination of the scope of the protection of the mark.
(2) Every intemational registration shall enjoy the right of priority
provided for by Artide 4 of the Paris Convention for the Protection of
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
79
Industrial Property, without it being necessary to comply with the Prop. 1994/95:59
formalities prescribed in Section D of that Artide. Bilaga 4
Artide 4bis
Replacement of a National or Regional Registration by an Intemational
Registration
(1) Where a mark that is the subject of a national or regional
registration in the Office of a Contracting Party is also the subject of an
intemational registration and both registrations stand in the name of the
same person, the intemational registration is deemed to replace the
national or regional registration, without prejudice to any rights
acquired by virtue of the latter, provided that
(i) the protection resulting from the intemational registration
extends to the said Contracting Party under Artide 3ter (1) or (2),
(ii) all the goods and services listed in the national or regional
registration are also listed in the intemational registration in respect of
the said Contracting Party,
(iii) such extension takes effect after the date of the national or
regional registration.
(2) The Office referred to in paragraph (1) shall, upon request, be
required to take note in its register of the intemational registration.
Artide 5
Refusal and Invalidation of Effects of Intemational Registration in
Respect of Certain Contracting Parties
(1) Where the applicable legislation so authorizes, any Office of a
Contracting Party which has been notified by the Intemational Bureau
of an extension to that Contracting Party, under Artide 3ter (1) or (2),
of the protection resulting from the intemational registration shall have
the right to declare in a notification of refusal that protection cannot be
granted in the said Contracting Party to the mark which is the subject of
such extension. Any such refusal can be based only on the grounds
which would apply, under the Paris Convention for the Protection of
Industrial Property, in the case of a mark deposited direct with the
Office which notifies the refusal. However, protection may not be
refused, even partially, by reason only that the applicable legislation
would permit registration only in a limited number of classes or for a
limited number of goods or services.
(2) (a) Any Office wishing to exercise such right shall notify its
refusal to the Intemational Bureau, together with a statement of all
80
grounds, within the period prescribed by the law applicable to that
Office and at the latest, subject to subparagraphs (b) and (c), before the
expiry of one year from the date on which the notification of the
extention referred to in paragraph (1) has been sent to that Office by the
Intemational Bureau.
(b) Notwithstanding subparagraph (a), any Contracting Party may
declare that, for intemational registrations made under this Protocol, the
time limit of one year referred to in subparagraph (a) is replaced by 18
months.
(c) Such declaration may also specify that, when a refusal of
protection may result from an opposition to the granting of protection,
such refusal may be notified by the Office of the said Contracting Party
to the Intemational Bureau after the expiry of the 18-month time limit.
Such an Office may, with respect to any given intemational registration,
notify a refusal of protection after the expiry of the 18-month time
limit, but only if
(i) it has, before the expiry of the 18-month time limit, informed
the Intemational Bureau of the possibility that oppositions may be filed
after the expiry of the 18-month time limit, and
(ii) the notification of the refusal based on an opposition is made
within a time limit of not more than seven months from the date on
which the opposition period begins; if the opposition period expires
before this time limit of seven months, the notification must be made
within a time limit of one month from the expiry of the opposition
period.
(d) Any declaration under subparagraphs (b) or (c) may be made in
the instruments referred to in Artide 14(2), and the effective date of the
declaration shall be the same as the date of entry into force of this
Protocol with respect to the State or intergovemmental organization
having made the declaration. Any such declaration may also be made
later, in which case the declaration shall have effect three months after
its receipt by the Director General of the Organization (hereinafter
referred to as "the Director General"), or at any later date indicated in
the declaration, in respect of any intemational registration whose date is
the same as or is later than the effective date of the declaration.
(e) Upon the expiry of a period of ten years from the entry into force
of this Protocol, the Assembly shall examine the operation of the
system established by subparagraphs (a) to (d). Thereafter, the
provisions of the said subparagraphs may be modified by a unanimous
decision of the Assembly.
(3) The Intemational Bureau shall, without delay, transmit one of the
copies of the notification of refusal to the holder of the intemational
6 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 59
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
registration. The said holder shall have the same remedies as if the
mark had been deposited by him direct with the Office which has
notified its refusal. Where the Intemational Bureau has received
information under paragraph (2)(c)(i), it shall, without delay, transmit
the said information to the holder of the intemational registration.
(4) The grounds for reffising a mark shall be communicated by the
Intemational Bureau to any interested party who may so request.
(5) Any Office which has not notified, with respect to a given
intemational registration, any provisional or final refusal to the
Intemational Bureau in accordance with paragraphs (1) and (2) shall,
with respect to that intemational registration, lose the benefit of the
right provided for in paragraph (1).
(6) Invalidation, by the competent authorities of a Contracting Party,
of the effects, in the territory of that Contracting Party, of an
intemational registration may not be pronounced without the holder of
such intemational registration having, in good time, been afforded the
opportunity of defending his rights. Invalidation shall be notified to the
Intemational Bureau.
Article 5bis
Documentarv Evidence of Legitimacy of Use of Certain Elements of
the Mark
Documentary evidence of the legitimacy of the use of certain
elements incorporated in a mark, such as armorial bearings,
escutcheons, portraits, honorary distinctions, titles, trade names, names
of persons other than the name of the applicant, or other like
inscriptions, which might be required by the Offices of the Contracting
Parties shall be exempt from any legalization as well as from any
certification other than that of the Office of origin.
Article 5ter
Copies of Entries in Intemational Register:
Searches for Anticipations:
Extracts from Intemational Register
(1) The Intemational Bureau shall issue to any person applying
therefor, upon the payment of a fee fixed by the Regulations, a copy of
the entries in the Intemational Register concerning a specific mark.
(2) The Intemational Bureau may also, upon payment, undertake
searches for anticipations among marks that are the subject of
intemational registrations.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
(3) Extracts from the Intemational Register requested with a view to
their production in one of the Contracting Parties shall be exempt from
any legalization.
Article 6
Period of Validity of Intemational Registration:
Dependence and Independence of Intemational Registration
(1) Registration of a mark at the Intemational Bureau is effected for
ten years, with the possibility of renewal under the conditions specified
in Article 7.
(2) Upon expiry of a period of five years from the date of the
intemational registration, such registration shall become independent of
the basic application or the registration resulting therefrom, or of the
basic registration, as the case may be, subject to the following
provisions.
(3) The protection resulting from the intemational registration,
whether or not it has been the subject of a transfer, may no longer be
invoked if, before the expiry of five years from the date of the
intemational registration, the basic application or the registration
resulting therefrom, or the basic registration, as the case may be, has
been withdrawn, has lapsed, had been renounced or has been the
subject of a final decision of rejection, revocation, cancellation or
invalidation, in respect of all or some of the goods and services listed in
the intemational registration. The same applies if
(i) an appeal against a decision refusing the effects of the basic
application,
(ii) an action requesting the withdrawal of the basic application or
the revocation, cancellation or invalidation of the registration resulting
from the basic application or of the basic registration, or
(iii) an opposition to the basic application results, after the expiry
of the five-year period, in a final decision of rejection, revocation,
cancellation or invalidation, or ordering the withdrawal, of the basic
application, or the registration resulting therefrom, or the basic
registration, as the case may be, provided that such appeal, action or
opposition had begun before the expiry of the said period. The same
also applies if the basic application is withdrawn, or the registration
resulting from the basic application or the basic registration is renounce,
after the expiry of the five-year period, provided that, at the time of the
withdrawal or renounciation, the said application or registration was the
subject of a proceeding referred to in item (i), (ii) or (iii) and that such
proceeding had begun before the expiry of the said period.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
83
(4) The Office of origin shall, as prescribed in the Regulations, notify
the Intemational Bureau of the fäets and decisions relevant under
paragraph (3), and the Intemational Bureau shall, as prescribed in the
Regulations, notify the interested parties and effeet any publication
accordingly. The Office of origin shall, where applicable, request the
Intemational Bureau to cancel, to the extent applicable, the intemational
registration, and the Intemational Bureau shall proceed accordingly.
Article 7
Renewal of Intemational Registration
(1) Any intemational registration may be renewed for a period of ten
years from the expiry of the preceding period, by the mere payment of
the basic fee and, subject to Article 8(7), of the supplementary and
complementary fees provided for in Article 8(2).
(2) Renewal may not bring about any change in the intemational
registration in its latest form.
(3) Six months before the expiry of the term of protection, the
Intemational Bureau shall, by sending an unofficial notice, remind the
holder of the intemational registration and his representative, if any, of
the exaet date of expiry.
(4) Subject to the payment of a surcharge fixed by the Regulations, a
period of grace of six months shall be allowed for renewal of the
intemational registration.
Article 8
Fees for Intemational Application and Registration
(1) The Office of origin may fix, at its own diseretion, and collect,
for its own benefit, a fee which it may require from the applicant for
intemational registration or from the holder of the intemational
registration in connection with the filing of the intemational application
or the renewal of the intemational registration.
(2) Registration of a mark at the Intemational Bureau shall be subject
to the advance payment of an intemational fee which shall, subject to
the provisions of paragraph (7)(a), inelude,
(i) a basic fee;
(ii) a supplementary fee for each class of the Intemational
Classification, beyond three, into which the goods or services to which
the mark is applied will fäll;
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
84
(iii) a complementary fee for any request for extension of
protection under Article 3ter.
(3) However, the supplementary fee specified in paragraph (2)(ii)
may, without prejudice to the date of the intemational registration, be
paid within the period fixed by the Regulations if the number of classes
of goods or services has been fixed or disputed by the Intemational
Bureau. If, upon expiry of the said period, the supplementary fee has
not been paid or the list of goods or services has not been reduced to
the required extent by the applicant, the intemational application shall
be deemed to have been abandoned.
(4) The annual product of the various receipts from intemational
registration, with the exception of the receipts derived from the fees
mentioned in paragraph (2)(ii) and (iii), shall be divided equally among
the Contracting Parties by the Intemational Bureau, after deduction of
the expenses and charges necessitated by the implementation of this
Protocol.
(5) The amounts derived from the supplementary fees provided for in
paragraph (2)(ii) shall be divided, at the expiry of each year, among the
interested Contracting Parties in proportion to the number of marks for
which protection has been applied for in each of them during that year,
this number being multiplied, in the case of Contracting Parties which
make an examination, by a coefficient which shall be determined by the
Regulations.
(6) The amounts derived from the complementary fees provided for in
paragraph (2)(iii) shall be diveded according to the same rules as those
provided for in paragraph (5).
(7) (a) Any Contracting Party may declare that, in connection with
intemational registration in which it is mentioned under Article 3ter,
and in connection with the renewal of any such intemational
registration, it wants to receive, instead of a share in the revenue
produced by the supplementary and complementary fees, a fee
(hereinafter referred to as "the individual fee”) whose amount shall be
indicated in the declaration, and can be changed in further declarations,
but may not be higher than the equivalent of the amount which the said
Contracting Party's Office would be entitled to receive from an
applicant for a ten-year registration, or from the holder of a registration
for a ten-year renewal of that registration, of the mark in the register of
the said Office, the said amount being diminished by the savings
resulting from the intemational procedure. Where such an individual fee
is payable,
(i) no supplementary fees referred to in paragraph (2)(ii) shall be
payable if only Contracting Parties which have made a declaration
under this subparagraph are mentioned under Article 3ter, and
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
(ii) no complementary fee referred to in paragraph (2)(iii) shall be Prop. 1994/95:59
payable in respect of any Contracting Party which has made a Bilaga 4
declaration under this subparagraph.
(b) Any declaration under subparagraph (a) may be made in the
instruments referred to in Article 14(2), and the effective date of the
declaration shall be the same as the date of entry into force of this
Protocol with respect to the State or intergovemmental organization
having made the declaration. Any such declaration may also be made
later, in which case the declaration shall have effect three months after
its receipt by the Director General, or at any later date indicated in the
declaration, in respect of any intemational registration whose date is the
same as or is later than the effective date of the declaration.
Article 9
Recordal of Change in the Ownership of an Intemational Registration
At the request of the person in whose name the intemational
registration stands, or at the request of an interested Office made ex
officio or at the request of an interested person, the Intemational
Bureau shall record in the Intemational Register any change in the
ownership of that registration, in respect of all or some of the
Contracting Parties in whose territories the said registration has effect
and in respect of all or some of the goods and services listed in the
registration, provided that the new holder is a person who, under
Article 2(1), is entitled to file intemational applications.
Article 9bis
Recordal of Certain Matters Concerning an Intemational Registration
The Intemational Bureau shall record in the Intemational Register
(i) any change in the name or address of the holder of the
intemational registration,
(ii) the appointment of a representative of the holder of the
intemational registration and any other relevant fact concerning such
representative,
(iii) any limitation, in respect of all or some of the Contracting
Parties, of the goods and services listed in the intemational registration,
(iv) any renunciation, cancellation or invalidation of the inter-
national registration in respect of all or some of the Contracting Parties,
(v) any other relevant fact, identified in the Regulations, concerning 86
the rights in a mark that is the subject of an intemational registration.
Article 9ter
Fees for Certain Recordals
Any recordal under Article 9 or under Article 9bis may be subject to
the payment of a fee.
Article 9quater
Common Office of Serveral Contracting States
(1) If several Contracting States agree to effect the unification of their
domestic legislations on marks, they may notify the Director General
(i) that a common Office shall be substituted for the national Office
of each of them, and
(ii) that the whole of their respective territories shall be deemed to
be a single State for the purposes of the application of all or part of the
provisions preceding this Article as well as the provisions of Artides
9quinquies and 9sexies.
(2) Such notification shall not take effect until three months after the
date of the communication thereof by the Director General to the other
Contracting Parties.
Article 9quinquies
Transformation of an Intemational Registration into National or
Regional Applications
Where, in the event that the intemational registration is cancelled at
the request of the Office of origin under Article 6(4), in respect of all
or some of the goods and services listed in the said registration, the
person who was the holder of the intemational registration files an
application for the registration of the same mark with the Office of any
of the Contracting Parties in the territory of which the intemational
registration had effect, that application shall be treated as if it had been
filed on the date of the intemational registration according to Article
3(4) or on the date of recordal of the territorial extension according to
Article 3ter(2) and, if the intemational registration enjoyed priority,
shall enjoy the same priority, provided that
(i) such application is filed within three months from the date on
which the intemational registration was cancelled,
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
87
(ii) the goods and services listed in the application are in fact Prop. 1994/95:59
covered by the list of goods and services contained in the intemational Bilaga 4
registration in respect of the Contracting Party concemed, and
(iii) such application complies with all the requirements of the
applicable law, including the requirements concerning fees.
Article 9sexies
Safeguard of the Madrid (Stockholm) Agreement
(1) Where, with regard to a given intemational application or a given
intemational registration, the Office of origin is the Office of a State
that is party to both this Protocol and the Madrid (Stockholm)
Agreement, the provisions of this Protocol shall have no effect in the
territory of any other State that is also party to both this Protocol and
the Madrid (Stockholm) Agreement.
(2) The Assembly may, by a three-fourths majority, repeal paragraph
(1), or restrict the scope of paragraph (1), after the expiry of a period
of ten years from the entry into force of this Protocol, but not before
the expiry of a period of five years from the date on which the majority
of the countries party to the Madrid (Stockholm) Agreement have
become party to this Protocol. In the vote of the Assembly, only those
States which are party to both the said Agreement and this Protocol
shall have the right to participate.
Article 10
Assembly
(1) (a) The Contracting Parties shall be members of the same
Assembly as the countries party to the Madrid (Stockholm) Agreement.
(b) Each Contracting Party shall be represented in that Assembly by
one delegate, who may be assisted by altemate delegates, advisors, and
experts.
(c) The expenses of each delegation shall be bome by the Contracting
Party which has appointed it, except for the travel expenses and the
subsistence allowance of one delegate for each Contracting Party, which
shall be paid from the funds of the Union.
(2) The Assembly shall, in addition to the functions which it has
under the Madrid (Stockholm) Agreement, also
(i) deal with all matters concerning the implementation of this
Protocol; 88
(ii) give directions to the Intemational Bureau concerning the
preparation for conferences of revision of this Protocol, due account
being taken of any comments made by those countries of the Union
which are not party to this Protocol;
(iii) adopt and modify the provisions of the Regulations concerning
the implementation of this Protocol;
(iv) perform such other functions as are appropriate under this
Protocol.
(3)(a) Each Contracting Party shall have one vote in the Assembly.
On matters concerning only countries that are party to the Madrid
(Stockholm) Agreement, Contracting Parties that are not party to the
said Agreement shall not have the right to vote, whereas, on matters
concerning only Contracting Parties, only the latter shall have the right
to vote.
(b) One-half of the members of the Assembly which have the right to
vote on a given matter shall constitute the quorum for the purposes of
the vote on that matter.
(c) Notwithstanding the provisions of subparagraph (b), if, in any
session, the number of the members of the Assembly having the right to
vote on a given matter which are represented is less than one-half but
equal to or more than one-third of the members of the Assembly having
the right to vote on that matter, the Assembly may make decisions but,
with the exception of decisions concerning its own procedure, all such
decisions shall take effect only if the conditions set forth hereinafter are
fulfilled. The Intemational Bureau shall communicate the said decisions
to the members of the Assembly having the right to vote on the said
matter which were not represented and shall invite them to express in
writing their vote or abstention within a period of three months from
the date of the communication. If, at the expiry of this period, the
number of such members having thus expressed their vote or abstention
attains the number of the members which was lacking for attaining the
quorum in the session itself, such decisions shall take effect provided
that at the same time the required majority still obtains.
(d) Subject to the provisions of Artides 5(2)(e), 9sexies (2), 12 and
13(2), the decisions of the Assembly shall require two-thirds of the
votes cast.
(e) Abstentions shall not be considered as votes.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
(f) A delegate may represent, and vote in the name of, one member
of the Assembly only.
89
(4) In addition to meeting in ordinary sessions and extraordinary
sessions as provided for by the Madrid (Stockholm) Agreement, the
Assembly shall meet in extraordinary session upon convocation by the
Director General, at the request of one-fourth of the members of the
Assembly having the right to vote on the matters proposed to be
included in the agenda of the session. The agenda of such an
extraordinary session shall be prepared by the Director General.
Article 11
Intemational Bureau
(1) Intemational registration and related duties, as well as all other
administrative tasks, under or concerning this Protocol, shall be
performed by the Intemational Bureau.
(2) (a) The Intemational Bureau shall, in accordance with the
directions of the Assembly, make the preparations for the conferences
of revision of this Protocol.
(b) The Intemational Bureau may consult with intergovemmental and
intemational non-govemmental organizations concerning preparations
for such conferences of revision.
(c) The Director General and persons designated by him shall take
part, without the right to vote, in the discussions at such conferences of
revision.
(3) The Intemational Bureau shall carry out any other tasks assigned
to it in relation to this Protocol.
Article 12
Finances
As far as Contracting Parties are concemed, the finances of the
Union shall be govemed by the same provisions as those contained in
Article 12 of the Madrid (Stockholm) Agreement, provided that any
reference to Article 8 of the said Agreement shall be deemed to be a
reference to Article 8 of this Protocol. Furhtermore, for the purposes of
Article 12(6)(b) of the said Agreement, Contracting Organizations shall,
subject to a unanimous decision to the contrary by the Assembly, be
considered to belong to contribution class I (one) under the Paris
Convention for the Protection of Industrial Property.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
90
Article 13
Amendment of Certain Artides of the Protocol
(1) Proposals for the amendment of Artides 10, 11, 12, and the
present Artide, may be initiated by any Contracting Party, or by the
Director General. Such proposals shall be communicated by the
Director General to the Contracting Parties at least six months in
advance of their consideration by the Assembly.
(2) Amendments to the Artides referred to in paragraph (1) shall be
adopted by the Assembly. Adoption shall require three-fourths of the
votes cast, provided that any amendment to Article 10, and to the
present paragraph, shall require four-fifths of the votes cast.
(3) Any amendment to the Artides referred to in paragraph (1) shall
enter into force one month after written notifications of acceptance,
effected in accordance with their respective constitutional processes,
have been received by the Director General from three-fourths of those
States and intergovemmental organizations which, at the time the
amendment was adopted, were members of the Assembly and had the
right to vote on the amendment. Any amendment to the said Artides
thus accepted shall bind all the States and intergovemmental
organizations which are Contracting Parties at the time the amendment
enters into force, or which become Contracting Parties at a subsequent
date.
Article 14
Becoming Party to the Protocol:
Entry into Force
(l)(a) Any State that is a party to the Paris Convention for the
Protection of Industrial Property may become party to this Protocol.
(b) Furthermore, any intergovemmental organization may also
become party to this Protocol where the following conditions are
fulfiHed:
(i) at least one of the member States of that organization is a party
to the Paris Convention for the Protection of Industrial Property;
(ii) that organization has a regional Office for the purposes of
registering marks with effect in the territory of the organization,
provided that such Office is not the subject of a notification under
Article 9quater.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
91
(2) Any State or organization referred to in paragraph (1) may sign
this Protocol. Any such State or organization may, if it has signed this
Protocol, deposit an instrument of ratification, acceptance or approval
of this Protocol or, if it has not signed this Protocol, deposit an
instrument of accession to this Protocol.
(3) The instruments referred to in paragraph (2) shall be deposited
with the Director General.
(4) (a) This Protocol shall enter into force three months after four
instruments of ratification, acceptance, approval or accession have been
deposited, provided that at least one of those instruments has been
deposited by a country party to the Madrid (Stockholm) Agreement and
at least one other of those instruments has been deposited by a State not
party to the Madrid (Stockholm) Agreement or by any of the
organizations referred to in paragraph (l)(b).
(b) With respect to any other State or organization referred to in
paragraph (1), this Protocol shall enter into force three months after the
date on which its ratification, acceptance, approval or accession has
been notified by the Director General.
(5) Any State or organization referred to in paragraph (1) may, when
depositing its instrument of ratification, acceptance or approval of, or
accession to, this Protocol, declare that the protection resulting from
any intemational registration effected under this Protocol before the
date of entry into force of this Protocol with respect to it cannot be
extended to it.
Article 15
Denunciation
(1) This Protocol shall remain in force without limitation as to time.
(2) Any Contracting Party may denounce this Protocol by notification
addressed to the Director General.
(3) Denunciation shall take effect one year after the day on which the
Director General has received the notification.
(4) The right of denunciation provided for by this Article shall not be
exercised by any Contracting Party before the expiry of five years from
the date upon which this Protocol entered into force with respect to that
Contracting Party.
(5) (a) Where a mark is the subject of an intemational registration
having effect in the denouncing State or intergovemmental organization
at the date on which the denunciation becomes effective, the holder of
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
such registration may file an application for the registration of the same
mark with the Office of the denouncing State or intergovemmental
organization, which shall be treated as if it had been filed on the date of
the intemational registration according to Article 3(4) or on the date of
recordal of the territorial extension according to Article 3ter(2) and, if
the intemational registration enjoyed priority, enjoy the same priority,
provided that
(i) such application is filed within two years from the date on which
the denunciation became effective,
(ii) the goods and services listed in the application are in fact
covered by the list of goods and services contained in the intemational
registration in respect of the denouncing State or intergovemmental
organization, and
(iii) such application complies with all the requirements of the
applicable law, including the requirements concerning fees.
(b) The provisions of subparagraph (a) shall also apply in respect of
any mark that is the subject of an intemational registration having effect
in Contracting Parties other than the denouncing State or
intergovemmental organization at the date on which denunciation
becomes effective and whose holder, because of the denunciation, is no
longer entitled to file intemational applications under Article 2(1).
Article 16
Signature: Languages: Depositarv Functions
(1) (a) This Protocol shall be signed in a single copy in the English,
French and Spanish languages, and shall be deposited with the Director
General when it ceases to be open for signature at Madrid. The texts in
the three languages shall be equally authentic.
(b) Official texts of this Protocol shall be established by the Director
General, after consultation with the interested govemments and
organizations, in the Arabic, Chinese, German, Italian, Japanese,
Portuguese och Russian languages, and in such other languages as the
Assembly may designate.
(2) This Protocol shall remain open for signature at Madrid until
December 31, 1989.
(3) The Director General shall transmit two copies, certified by the
Government of Spain, of the signed texts of this Protocol to all States
and intergovemmental organizations that may become party to this
Protocol.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 4
(4) The Director General shall register this Protocol with the Prop. 1994/95:59
Secretariat of the United Nations. Bilaga 4
(5) The Director General shall notify all States and intemational
organizations that may become or are party to this Protocol of
signatures, deposits of instruments of ratification, acceptance, approval
or accession, the entry into force of this Protocol and any amendment
thereto, any notification of denunciation and any declaration provided
for in this Protocol.
94
Bilaga 5
Protokoll till
Madridöverenskommelsen
om den internationella registreringen av varumärken
Antaget i Madrid den 27 juni 1989
Artikel 1
Medlemskap i Madridunionen
De stater som är bundna av detta protokoll ("de avtalsslutande
staterna"), även om de inte är bundna av Madridöverenskommelsen om
den internationella registreringen av varumärken, reviderad i Stockholm
1967 och kompletterad 1979 ("Madridöverenskommelsen (Stock-
holm)"), och de organisationer som nämns i artikel 14(l)(b) och som är
bundna av detta protokoll ("de avtalsslutande organisationerna"), skall
vara medlemmar i samma union som den i vilka länder bundna av
Madridöverenskommelsen (Stockholm) är medlemmar. Vaije hänvisning
i detta protokoll till "avtalsslutande parter" skall anses innefatta både
avtalsslutande stater och avtalsslutande organisationer.
Artikel 2
Erhållande av skydd genom internationell registrering
(1) När en ansökan om registrering av ett varumärke har gjorts hos
en avtalsslutande parts varumärkesmyndighet eller när ett märke har
registrerats i registret hos en avtalsslutande parts varumärkesmyndighet
kan den person i vars namn denna ansökan ("den ursprungliga
ansökan") eller denna registrering ("den ursprungliga registreringen")
står, med iakttagande av bestämmelserna i detta protokoll, få skydd for
sitt märke på de avtalsslutande parternas områden genom en registrering
av märket i registret hos den internationella byrån hos Världs-
organisationen for den intellektuella äganderätten ("den internationella
registreringen", "det internationella registret", "den internationella
byrån" och "organisationen") under förutsättning att,
(i) när den ursprungliga ansökan har gjorts hos en avtalsslutande
stats varumärkesmyndighet eller den ursprungliga registreringen har
skett hos en sådan myndighet, den person i vars namn denna ansökan
eller registrering står är medborgare i denna avtalsslutande stat eller har
sin hemvist, eller har en verklig och fungerande industriell eller
kommersiell verksamhet, i den nämnda avtalsslutande staten,
95
(ii) när den ursprungliga ansökan har gjorts hos en avtalsslutande Prop. 1994/95:59
organisations varumärkesmyndighet eller den ursprungliga Bilaga 5
registreringen har skett hos en sådan myndighet, den person i vars
namn denna ansökan eller registrering står är medborgare i en stat som
är medlem av denna avtalsslutande organisation eller har sitt hemvist
inom eller har en verklig och fungerande industriell eller kommersiell
verksamhet inom den avtalsslutande organisationens område.
(2) En ansökan om internationell registrering ("den internationella
ansökan") skall göras hos den internationella byrån genom förmedling
av den varumärkesmyndighet hos vilken den ursprungliga ansökan
gjorts eller hos vilken den ursprungliga registreringen skett ("den
ursprungliga varumärkesmyndigheten").
(3) Vaije hänvisning i detta protokoll till en "varumärkesmyndighet"
eller "en avtalsslutande parts varumärkesmyndighet" skall anses
innebära en hänvisning till den varumärkesmyndighet som för en
avtalsslutande parts räkning har ansvaret för registrering av
varumärken, och vaije hänvisning i detta protokoll till varumärken skall
anses innefatta en hänvisning till märken för såväl varor som tjänster.
(4) För tillämpningen av detta protokoll avses med "en avtalsslutande
parts område", då den avtalsslutande parten är en stat, denna stats
område, och då den avtalsslutande parten är en mellanstatlig
organisation, det område inom vilket det grundläggande fördraget for
denna mellanstatliga organisation tillämpas.
Artikel 3
Internationell ansökan
(1) Vaije internationell ansökan enligt detta protokoll skall göras på
det formulär som anges i tillämpningsföreskrifterna. Den ursprungliga
varumärkesmyndigheten skall intyga att de uppgifter som är intagna i
den internationella ansökan motsvarar de uppgifter som vid tiden för
intygandet är intagna i den ursprungliga ansökan eller den ursprungliga
registreringen. Därutöver skall myndigheten ange,
(i) beträffande en ursprunglig ansökan, datum och nummer för
denna ansökan,
(ii) beträffande en ursprunglig registrering, datum och nummer för
denna registrering och dessutom datum och nummer för den ansökan på
vilken den ursprungliga registreringen grundar sig.
Den ursprungliga varumärkesmyndigheten skall vidare ange datum för
den internationella ansökan.
96
(2) Sökanden skall ange de varor och tjänster för vilka skydd for Prop. 1994/95:59
märket begärs, och vidare, om möjligt, motsvarande klass eller klasser Bilaga 5
enligt klassificeringen i Niceöverenskommelsen om den internationella
klassificeringen av varor och tjänster for registrering av varumärken.
Om sökanden inte lämnar någon sådan uppgift, skall den internationella
byrån klassificera varorna och tjänsterna i de tillämpliga klasserna enligt
den nämnda klassificeringen. Den uppgift om klasser som lämnas av
sökanden skall kontrolleras av den internationella byrån vilken skall
utöva denna kontroll i samråd med den ursprungliga varumärkes-
myndigheten. I fall av oenighet mellan den nämnda myndigheten och
den internationella byrån skall den senares uppfattning ha företräde.
(3) Om sökanden åberopar färg som särskiljande drag hos sitt märke,
skall han
(i) ange detta och i sin internationella ansökan lämna uppgift om
den färg eller den kombination av färger som åberopas,
(ii) tillsammans med sin internationella ansökan ge in kopior i färg
av märket vilka skall fogas till de underrättelser som lämnas av den
internationella byrån. Antalet kopior skall anges i tillämpnings-
föreskrifterna.
(4) Den internationella byrån skall omedelbart registrera de märken
för vilka ansökan om registrering har gjorts enligt artikel 2. Den
internationella registreringen skall erhålla det datum då den inter-
nationella ansökan kom in till den ursprungliga varumärkes-
myndigheten, under förutsättning att den internationella ansökan kom in
till den internationella byrån inom två månader från detta datum. Om
den internationella ansökan inte kom in inom denna tid, skall den
internationella ansökan erhålla det datum då den internationella ansökan
kom in till den internationella byrån. Den internationella byrån skall
utan dröjsmål underrätta de berörda varumärkesmyndighetema om den
internationella registreringen. Märken som har registrerats i det
internationella registret skall publiceras i en periodisk tidskrift som ges
ut av den internationella byrån på grundval av uppgifterna i den
internationella ansökan.
(5) För att ge offentlighet åt märken som registrerats i det
internationella registret, skall vaije varumärkesmyndighet från den
Internationella byrån erhålla ett antal exemplar av den periodiska
tidskriften utan avgift och därutöver ett antal exemplar till ett nedsatt
pris under de villkor som festställs av den församling som nämns i
artikel 10, ("församlingen"). Sådant offentliggörande skall anses som
tillräckligt med avseende på alla avtalsslutande parter och inget annat
offentliggörande får krävas av innehavaren av den internationella
registreringen.
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 59
Artikel 3bis
Territoriell verkan
Det skydd som följer av den internationella registreringen skall
utsträckas till en avtalsslutande part endast på begäran av den person
som gör den internationella ansökan eller som är innehavare av den
internationella registreringen. Sådan begäran kan dock inte göras med
avseende på den avtalsslutande part vars varumärkesmyndighet är den
ursprungliga varumärkesmyndigheten.
Artikel 3ter
Begäran om "territoriell utsträckning"
(1) En begäran om att det skydd som följer av den internationella
registreringen skall utsträckas till att gälla en avtalsslutande part skall
särskilt anges i den internationella ansökan.
(2) En begäran om utsträckning av den territoriella verkan får göras
även efter den internationella registreringen. Sådan begäran skall göras
på det formulär som anges i tillämpningsföreskrifterna. Den skall
omedelbart registreras av den internationella byrån som utan dröjsmål
skall underrätta den eller de varumärkesmyndigheter som berörs.
Registreringen av utsträckningen skall publiceras i den internationella
byråns periodiska tidskrift. Sådan territoriell utsträckning skall ha
verkan från det datum då den har förts in i det internationella registret.
Den skall upphöra att ha verkan då den internationella registrering till
vilken den hänför sig upphör att gälla.
Artikel 4
Verkan av en internationell registrering
(l)(a) Från den dag då en registrering eller ett införande i registret
har skett enligt bestämmelserna i artiklarna 3 och 3ter, skall skyddet för
märket beträffande var och en av de avtalsslutande parterna vara
detsamma som om skydd för märket hade begärts direkt hos denna
avtalsslutande parts varumärkesmyndighet. Om ingen underrättelse om
vägrat skydd har meddelats till den internationella byrån i enlighet med
artikel 5(1) och (2) eller om ett beslut om vägrat skydd, som har
meddelats i enlighet med den nämnda artikeln, därefter har upphävts,
skall skyddet för märket beträffande den avtalsslutande parten från
nämnda datum vara detsamma som om märket hade registrerats av den
avtalsslutande partens varumärkesmyndighet.
(b) Angivandet av klasser för varor och tjänster som föreskrivs i
artikel 3 skall inte vara bindande för de avtalslutande parterna i vad
angår omfattningen av skyddet för märket.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
(2) Vaije internationell registrering skall åtnjuta den rätt till prioritet
som föreskrivs i artikel 4 i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd
även om de krav som anges i sektion D i artikeln inte är uppfyllda.
Artikel 4bis
Utbyte av en nationell eller regional registrering mot en internationell
registrering
(1) Om ett märke som är föremål för en nationell eller en regional
registrering hos en avtalsslutande parts varumärkesmyndighet också är
föremål för en internationell registrering och båda registreringarna står
i samma persons namn, skall den internationella registreringen anses
ersätta den nationella eller regionala registreringen utan att inskränkning
sker i de rättigheter som kan ha förvärvats på grundval av den senare,
under förutsättning att
(i) det skydd som följer av den internationella registreringen
utsträcks till den avtalsslutande parten enligt artikel 3ter (1) och 2),
(ii) alla de varor och tjänster som anges i den nationella eller den
regionala registreringen också anges i den internationella registreringen
i förhållande till den avtalsslutande parten,
(iii) sådan utsträckning får verkan efter dagen för den nationella
eller regionala registreringen.
(2) Den varumärkesmyndighet som anges i stycke (1) skall på
begäran vara skyldig att i sitt register föra in uppgift om den inter-
nationella registreringen.
Artikel 5
Vägran och ogiltigförklaring av verkan av internationell registrering
beträffande vissa avtalsslutande parter.
(1) Om en tillämplig lag så tillåter, skall en fördragsslutande parts
varumärkesmyndighet, vilken har erhållit meddelande från den inter-
nationella byrån om utsträckning enligt artikel 3ter(l) eller (2) till den
avtalsslutande parten av det skydd som följer av den internationella
registreringen ha rätt att, genom en underrättelse om vägrat skydd,
förklara att skydd inte kan ges hos den avtalsslutande parten av det
märke som är föremål för en sådan utsträckning. Vägrat skydd får
grundas endast på sådana skäl som enligt Pariskonventionen för
industriellt rättsskydd skulle tillämpas om en ansökan om registrering av
märket hade gjorts direkt hos den varumärkesmyndighet som lämnar
underrättelse om vägrat skydd. Dock får inte skydd, ens delvis, vägras
bara därför att den tillämpliga lagstiftningen tillåter registrering endast i
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
99
ett begränsat antal klasser eller för ett begränsat antal varor eller Prop. 1994/95:59
tjänster. Bilaga 5
(2)(a) En varumärkesmyndighet som önskar utnyttja en sådan rätt
skall lämna en underrättelse om vägrat skydd, med uppgift om alla skäl
därför, inom den tid som är föreskriven för denna myndighet, och, med
förbehåll för vad som sägs i (b) och (c), senast före utgången av ett år
från den dag då den internationella byrån har skickat en underrättelse
till varumärkesmyndigheten om den utsträckning som nämns i stycke
(1).
(b) Utan hinder av vad som sägs i (a) kan en avtalsslutande part
förklara att, i fråga om internationella registreringar som gjorts enligt
detta protokoll, den tid om ett år som nämns i (a), skall vara 18
månader.
(c) En sådan förklaring får även ange att, om vägran att medge skydd
följer av ett invändningsförferande, underrättelse om vägrat skydd kan
komma att lämnas till den internationella byrån efter utgången av 18-
månadersperioden. En sådan myndighet får för varje beviljad inter-
nationell registrering lämna underrättelse om vägrat skydd efter
utgången av 18-månadersperioden, men endast om
(i) den före utgången av 18-månadersperioden har underrättat den
internationella byrån om möjligheten att invändning kan komma att
göras efter utgången av 18-månadersperioden, och
(ii) underrättelsen om vägrat skydd på grund av invändning lämnas
inom en tid av sju månader från den dag då invändningsfristen börjar.
Om invändningsfristen löper ut före denna tidsgräns om sju månader,
skall underrättelsen lämnas inom en månad från utgången av invänd-
ningsfristen.
(d) En förklaring enligt (b) eller (c) får lämnas i ett sådant instrument
som nämns i artikel 14(2) och dagen för giltigheten av en sådan
förklaring skall vara densamma som dagen för ikraftträdandet av detta
protokoll för den stat eller mellanstatliga organisation som har lämnat
förklaringen. En sådan förklaring får även göras senare, i vilket fell
förklaringen skall få verkan tre månader efter det att den har kommit in
till organisationens generaldirektör ("generaldirektören”) eller den
senare dag som anges i förklaringen, i vad angår vaije internationell
registrering vars datum är detsamma som eller senare än det då
förklaringen har erhållit verkan.
(e) Tio år efter ikraftträdandet av detta protokoll, skall församlingen
granska det system som har skapats genom bestämmelserna i (a) till (d).
Därefter kan församlingen ändra dessa bestämmelser genom ett enhälligt
beslut.
100
(3) Den internationella byrån skall utan dröjsmål sända över ett
exemplar av underrättelsen om vägrat skydd till innehavaren av den
internationella registreringen. Innehavaren skall ha samma möjligheter
till överprövning av beslutet som om han hade ansökt om registrering
av märket direkt hos den varumärkesmyndighet som har lämnat
underrättelsen om vägrat skydd. Om den internationella byrån har
mottagit en underrättelse enligt (2)(c)(i) skall den utan dröjsmål
översända underrättelsen till innehavaren av den internationella
registreringen.
(4) Den internationella byrån skall underrätta envar part som begär
det om skälen för att vägra skydd för märket.
(5) En varumärkesmyndighet som för en internationell registrering
inte har lämnat någon underrättelse om möjlig eller slutlig vägran enligt
bestämmelserna i styckena (1) och (2) har, för denna internationella
registrering, förlorat möjligheten att utnyttja den rättighet som
föreskrivs i stycke (1).
(6) Behöriga myndigheter hos en avtalsslutande part får inte häva
verkan av en internationell registrering på den avtalsslutande partens
område utan att innehavaren av den internationella registreringen i god
tid har getts möjlighet att försvara sina rättigheter. Meddelande om
hävningen skall lämnas till den internationella byrån.
Artikel 5bis
Skriftlig utredning om rätten att använda vissa tecken i märket
Skriftliga bevis om rätten att använda vissa tecken som ingår i ett
märke, såsom vapen, sköldemärken, porträtt, hedersutmärkelser, titlar,
firmor, annat personnamn än namnet på sökanden eller andra liknande
angivelser som kan begäras av varumärkesmyndigheten hos de
avtalsslutande parterna, skall undantas från krav på legalisering och från
krav på bestyrkande av annan än den ursprungliga varumärkes-
myndigheten.
Artikel 5ter
Kopior av införingar i det internationella registret:
förgranskning:
utdrag ur det internationella registret
(1) Den internationella byrån skall till vaije person som ansöker om
det och mot erläggande av den avgift som festställs i tillämpnings-
föreskrifterna lämna ut en kopia av de införingar som har gjorts i det
internationella registret beträffande ett visst märke.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
101
(2) Den internationella byrån kan också mot betalning utföra
forgranskning i det internationella registret bland de märken som är
föremål för internationell registrering.
(3) Utdrag ur det internationella registret som har begärts för
användning hos en avtalsslutande part skall vara undantagna från vaije
legalisering.
Artikel 6
Giltighetstiden för en internationell registrering, beroende och
oberoende av den internationella registreringen
(1) En registrering av ett märke hos den internationella byrån gäller
för tio år med möjlighet till förnyelse på de villkor som anges i artikel
7.
(2) Efter fem år från dagen för den internationella registreringen skall
denna under de förutsättningar som anges i det följande bli oberoende
av den ursprungliga ansökan eller den registrering som härrör från
denna eller av den ursprungliga registreringen.
(3) Det skydd som följer av den internationella registreringen, vare
sig denna har överlåtits eller inte, får inte längre åberopas om, inom
fem år från dagen för den internationella registreringen, den
ursprungliga ansökan eller den registrering som härrör från denna, eller
den ursprungliga registreringen, har återkallats, löpt ut, blivit föremål
för avstående eller för ett lagakraftvunnet beslut om avslag, upp-
hävande, avförande eller ogiltigförklaring i fråga om alla eller vissa av
de varor och tjänster som anges i den internationella registreringen.
Detsamma gäller i fäll av
(i) ett överklagande av ett beslut varigenom verkan av den
ursprungliga ansökan har vägrats,
(ii) en återkallelse av den ursprungliga ansökan eller av
upphävande, avförande eller ogiltigförklaring av den registrering som
härrör från den ursprungliga ansökan, eller av den ursprungliga
registreringen, eller
(iii) en invändning mot den ursprungliga ansökan vilken efter
utgången av femårsperioden resulterar i ett slutligt beslut om avslag,
upphävande, avförande eller ogiltigförklaring eller i en återkallelse av
den ursprungliga ansökan eller den registrering som härrör från denna
eller av den ursprungliga registreringen, allt under förutsättning att ett
sådant överklagande eller sådan talan eller invändning har påböljats före
utgången av den nämnda tidsperioden. Detsamma gäller om den
ursprungliga ansökan har återkallats eller den registrering som härrör
från den ursprungliga ansökan eller den ursprungliga registreringen har
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
102
blivit föremål för avstående efter utgången av femårsperioden under
förutsättning att vid tiden for återkallelsen eller avståendet den nämnda
ansökan eller registreringen var föremål för ett sådant förfärande som
anges i (i), (ii) eller (iii) och förfarandet hade påböljats före utgången
av den nämnda perioden.
(4) Den ursprungliga varumärkesmyndigheten skall, på sätt som
föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, underrätta den internationella
byrån om omständigheter och beslut av betydelse enligt stycke (3) och
den internationella byrån skall på det sätt som anges i tillämpnings-
föreskrifterna underrätta de berörda parterna och verkställa erforderliga
kungörelser. Den ursprungliga varumärkesmyndigheten skall i före-
kommande fäll hos den internationella byrån begära att den inter-
nationella registreringen skall avföras i tillämpliga delar och den inter-
nationella byrån skall verkställa detta.
Artikel 7
Förnyelse av en internationella registrering
(1) En internationell registrering kan förnyas för en tid av tio år från
utgången av den föregående registreringsperioden genom betalning av
grundavgiften och, med förbehåll för vad som sägs i artikel 8(7), den
tilläggsavgift och kompletterande avgift som föreskrivs i artikel 8(2).
(2) Förnyelse får inte innebära någon ändring i den internationella
registreringen i dess senaste form.
(3) Sex månader före utgången av registreringsperioden skall den
internationella byrån genom att sända en inofficiell underrättelse
påminna innehavaren av den internationella registreringen och hans
ombud, om sådant finns, om den exakta dagen för utgången.
(4) Mot betalning av en tilläggsavgift som fästställs i tillämpnings-
föreskrifterna skall sex månaders anstånd medges för förnyelse av den
internationella registreringen.
Artikel 8
Avgifter för internationell ansökan och registrering
(1) Den ursprungliga varumärkesmyndigheten får enligt eget be-
stämmande fästställa och för eget ändamål uppbära en avgift av
sökanden av en internationell registrering eller från innehavaren av den
internationella registreringen i samband med ingivandet av den inter-
nationella ansökan eller förnyelsen av den internationella registreringen.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
103
(2) Registrering av ett märke hos den internationella byrån förutsätter
betalning i förskott av en internationell avgift som, med förbehåll för
bestämmelserna i stycke (7)(a), skall innefatta
(i) en grundavgift,
(ii) en tilläggsavgift för vaije klass i den internationella
klassificeringen, utöver tre, inom vilka de varor och tjänster innefattas
för vilka märket skall gälla,
(iii) en kompletterande avgift för vaije begäran om utsträckning av
skyddet enligt artikel 3ter.
(3) Den tilläggsavgift som anges i stycke (2)(ii) får dock, utan att det
påverkar dagen för den internationella registreringen, betalas inom den
tid som anges i tillämpningsföreskrifterna i fall då antalet klasser för
varor och tjänster bestämts eller ifrågasatts av den internationella byrån.
Om tilläggsavgiften inte har betalats vid utgången av den nämnda tiden
eller om förteckningen av varor eller tjänster inte har blivit begränsad
av sökanden till den begärda omfattningen, skall den internationella
ansökan anses som inte fullföljd.
(4) Den årliga summan av vad som influtit från internationella
registreringar, med undantag av vad som härrör från de avgifter som
anges i stycke (2)(ii) och (iii), skall av den internationella byrån
fördelas lika mellan de avtalsslutande parterna efter avdrag för
utgifterna och kostnaderna för administrationen av detta protokoll.
(5) De belopp som inflyter från de tilläggsavgifter som föreskrivs i
stycke (2)(ii) skall vid utgången av vaije år fördelas mellan de berörda
avtalsslutande parterna i förhållande till antalet av de märken för vilka
skydd har sökts i var och en av dem under året. Detta antal skall, i
fråga om avtalsslutande parter som verkställer en granskning,
multipliceras med en koefficient som fastställs i tillämpnings-
föreskrifterna.
(6) De belopp som inflyter från de kompletterande avgifter som
föreskrivs i stycke (2)(iii) skall fördelas enligt samma regler som dem
som anges i stycke (5).
(7) (a) En avtalsslutande part får förklara att den i fråga om vaije
internationell registrering i vilken den nämns i artikel 3ter, och i fråga
om förnyelse av en sådan internationell registrering, i stället för en
andel i inkomsten från tilläggsavgifter och kompletterande avgifter,
önskar erhålla en avgift ("individuell avgift") vars belopp skall anges i
förklaringen och kan ändras i senare förklaringar. Denna avgift får inte
överstiga ett belopp motsvarande det som den avtalsslutande partens
varumärkesmyndighet skulle vara berättigad att erhålla från sökanden
för en tioårig registrering eller från innehavaren av en registrering för
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
104
en tioårig förnyelse av denna registrering av märket. Avgiften skall Prop. 1994/95:59
minskas med de besparingar som följer av det internationella Bilaga 5
förfärandet. Om en individuell avgift skall erläggas,
(i) skall ingen tilläggsavgift som nämns i stycke (2)(ii) erläggas om
endast avtalsslutande parter som har avgivit en förklaring enligt denna
bestämmelse är nämnda enligt artikel 3ter, och vidare
(ii) skall ingen kompletterande avgift som nämns i stycke (2)(iii)
erläggas beträffande avtalsslutande parter som har avgivit en förklaring
enligt denna bestämmelse.
(b) En förklaring enligt bestämmelsen i (a) kan göras i de instrument
som anges i artikel 14(2) och dagen för verkan av förklaringen skall
vara densamma som den då detta protokoll träder i kraft för den stat
eller mellanstatliga organisation som avger förklaringen. Sådan
förklaring får också avges senare, i vilket fall förklaringen skall få
verkan tre månader efter det att den har kommit in till generaldirektören
eller den senare dag som har angetts i förklaringen i förhållande till
vaije internationell registrering vars datum är detsamma som eller
senare än det då förklaringen har erhållit verkan.
Artikel 9
Anteckning om ändring av innehavet av den internationella
registreringen
På begäran av den person i vars namn den internationella
registreringen står eller på begäran av en berörd varumärkesmyndighet,
antingen ex officio eller på begäran av en berörd person, skall den
internationella byrån i det internationella registret anteckna ändringar i
innehavet av den internationella registreringen i vad angår alla eller
vissa av de avtalsslutande parter på vars områden den nämnda
registreringen har verkan och i fråga om alla eller vissa av de varor och
tjänster som anges i registreringen, förutsatt att den nye innehavaren är
en person som enligt artikel 2(1) är behörig att göra en internationell
ansökan.
Artikel 9bis
Anteckning av vissa uppgifter rörande en internationell registrering
Den internationella byrån skall i det internationella registret anteckna,
(i) ändring av namn eller adress för innehavaren av den inter-
nationella registreringen,
(ii) utseende av ombud för innehavaren av den internationella
registreringen och vaije annan relevant omständighet rörande ombudet,
105
(in) begränsning i forhållande till alla eller vissa av de
avtalsslutande parterna av de varor och tjänster som är angivna i den
internationella registreringen,
(iv) avstående, avförande eller ogiltigförklaring av den
internationella registreringen i förhållande till alla eller vissa av de
avtalsslutande parterna,
(v) vaije annan i tillämpningsföreskrifterna angiven relevant om-
ständighet rörande rättigheterna till det märke som är föremål för en
internationell registrering.
Artikel 9ter
Avgift för vissa anteckningar
En anteckning enligt artikel 9 eller artikel 9bis får göras till föremål
för en avgift.
Artikel 9quater
Gemensam varumärkesmyndighet för flera avtalsslutande stater
(1) Om flera avtalsslutande stater kommer överens om att förenhetliga
sin nationella varumärkeslagstiftning, kan de underrätta general-
direktören om
(i) att en gemensam varumärkesmyndighet skall ersätta den
nationella myndigheten hos var och en av dem, och
(ii) att hela deras respektive områden skall anses som en enda stat i
vad angår tillämpningen av alla eller vissa av de bestämmelser som
föregår denna artikel ävensom av bestämmelserna i artiklarna
9quinquies och 9sexies.
(2) En sådan underrättelse skall få verkan först tre månader efter den
dag då generaldirektören har sänt meddelande därom till de andra
avtalsslutande parterna.
Artikel 9quinquies
Omvandling av en internationell registrering till nationella eller
regionala ansökningar
Om den internationella registreringen har avförts på begäran av den
ursprungliga varumärkesmyndigheten enligt artikel 6(4) med avseende
på alla eller vissa av de varor eller tjänster som anges i registreringen
och den person som var innehavare av den internationella registreringen
gör en ansökan om registrering av samma märke hos varumärkes-
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
106
myndigheten i någon av de avtalsslutande partema för det område där
den internationella registreringen hade verkan, skall denna ansökan
behandlas som om den hade gjorts samma dag som dagen för den
internationella registreringen enligt artikel 3(4) eller dagen för
registrering av den territoriella utsträckningen enligt artikel 3ter(2). Den
skall, om den internationella registreringen åtnjöt prioritet, åtnjuta
samma prioritet under förutsättning att
(i) ansökan görs inom tre månader från den dag då den
internationella registreringen avfördes,
(ii) de varor och tjänster som anges i ansökan är täckta av
uppgifterna om varor och tjänster i den internationella registreringen för
den berörda avtalsslutande parten, och
(iii) en sådan ansökan uppfyller alla krav enligt tillämplig lag,
inbegripet krav på avgifter.
Artikel 9sexies
Förbehåll för Madridöverenskommelsen (Stockholm)
(1) Om i fråga om en gjord internationell ansökan eller en beviljad
internationell registrering den ursprungliga varumärkesmyndigheten är
varumärkesmyndigheten i en stat som är bunden både av detta protokoll
och av Madridöverenskommelsen (Stockholm), skall bestämmelserna i
detta protokoll inte ha någon verkan på annan stats område vilken
likaledes är bunden både av detta protokoll och av Madrid-
överenskommelsen (Stockholm).
(2) Församlingen kan med tre fjärdedelars majoritet upphäva
bestämmelsen i stycke (1) eller begränsa tillämpningen av denna
bestämmelse efter utgången av en tid om tio år från ikraftträdandet av
detta protokoll, dock inte förrän fem år har gått från den dag då
majoriteten av de stater som är bundna av Madridöverenskommelsen
(Stockholm) har blivit bundna av detta protokoll. I omröstningen i
församlingen har endast de stater rätt att delta som är bundna både av
den nämnda överenskommelsen och av detta protokoll.
Artikel 10
Församlingen
(l)(a) De avtalsslutande parterna skall vara medlemmar av samma
församling som de länder som är bundna av Madridöverenskommelsen
(Stockholm).
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
107
(b) Varje avtalsslutande part skall företrädas i denna församling av en
delegat som kan åtföljas av biträdande delegater, rådgivare och
experter.
(c) Kostnaderna för vaije delegation skall bäras av den avtalsslutande
part som har utsett den; dock skall kostnaderna för resa och uppehälle
för en delegat från vaije avtalsslutande part bäras av unionens
tillgångar.
(2) Församlingen skall, utöver de uppgifter som den har enligt
Madridöverenskommelsen (Stockholm), även
(i) behandla alla frågor rörande tillämpningen av detta protokoll,
(ii) ge anvisningar till den internationella byrån rörande för-
beredelser for konferenser för revision av detta protokoll, varvid
vederbörlig hänsyn skall tas till påpekanden av de unionsländer som inte
är bundna av detta protokoll,
(iii) anta och göra ändringar i tillämpningsföreskrifterna till detta
protokoll,
(iv) fullgöra andra uppgifter som kan följa av detta protokoll.
(3) (a) Varje avtalsslutande part skall ha en röst i församlingen. I
frågor som endast rör länder som är bundna av Madridöverens-
kommelsen (Stockholm), saknar dock avtalsslutande parter som inte är
bundna av överenskommelsen rätt att rösta. Däremot skall i frågor som
enbart berör avtalsslutande parter endast dessa ha rätt att rösta.
(b) Hälften av de medlemmar i församlingen som har rösträtt i en
fråga utgör beslutmässigt antal för röstning i denna fråga.
(c) Om vid ett möte antalet representerade medlemmar av
församlingen som har rätt att rösta i en viss fråga är mindre än hälften
men dock en tredjedel eller mera av de medlemmar av församlingen
som har rätt att rösta i frågan, får församlingen fetta beslut utan hinder
av bestämmelserna i (b). Med undantag för beslut i frågor rörande
församlingens förfarande skall dock sådana beslut få verkan endast om
de villkor som anges i det följande är uppfyllda. Den internationella
byrån skall sända underrättelse om besluten till de medlemmar av
församlingen som har rätt att rösta rörande den nämnda frågan men som
inte var närvarande och skall ge dem möjlighet att inom tre månader
från dagen för underrättelsen skriftligen avge sin röst i frågan eller
meddela att de avstår från att rösta. Om vid utgången av denna tid
antalet medlemmar som sålunda har avgett sin röst eller meddelat sitt
avstående motsvarar antalet av de medlemmar som behövdes för
beslutmässighet vid själva sammanträdet, skall sådana beslut få verkan
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
108
under förutsättning att vid samma tid den erforderliga majoriteten
fortfarande uppnås.
(d) Med förbehåll for bestämmelserna i artiklarna 5(2)(e), 9sexies(2),
12 och 13(2) skall beslut av församlingen kräva två tredjedelar av de
avgivna rösterna.
(e) Avstående skall inte räknas som röst.
(f) En delegat får företräda och rösta endast för en medlem av
församlingen.
(4) Utöver ordinarie och extraordinarie möten som föreskrivs i
Madridöverenskommelsen (Stockholm) skall församlingen på kallelse av
generaldirektören sammanträda i extraordinarie möten på begäran av en
fjärdedel av de medlemmar av församlingen som har rösträtt i de frågor
som föreslås innefattade i dagordningen for mötet. Dagordningen för ett
sådant extraordinarie möte skall upprättas av generaldirektören.
Artikel 11
Den internationella byrån
(1) Internationell registrering och tillhörande angelägenheter liksom
alla andra administrativa uppgifter enligt, eller i anslutning till, detta
protokoll skall utföras av den internationella byrån.
(2) (a) Den internationella byrån skall i överensstämmelse med
anvisningar från församlingen, verkställa förberedelser for konferenser
for revision av detta protokoll.
(b) Den internationella byrån får samråda med mellanstatliga och
internationella icke-statliga organisationer rörande förberedelser för
sådana revisionskonferenser.
(c) Generaldirektören och av honom utsedda personer skall utan
rösträtt delta i överläggningarna vid sådana konferenser.
(3) Den internationella byrån skall utföra även andra uppgifter i
anslutning till detta protokoll vilka anförtros den.
Artikel 12
Finanser
För de avtalsslutande parterna skall unionens finanser bestämmas av
samma regler som dem som finns intagna i artikel 12 i Madrid-
överenskommelsen (Stockholm) med den ändringen att hänvisningar till
artikel 8 i överenskommelsen skall anses utgöra hänvisningar till artikel
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
109
8 i detta protokoll. Därutöver skall, om inte församlingen enhälligt har
beslutat motsatsen, med avseende på artikel 12(6)(b) i
överenskommelsen avtalsslutande organisationer för bestämmande av
deras bidrag anses tillhöra klass I enligt Pariskonventionen för
industriellt rättsskydd.
Artikel 13
Ändring av vissa artiklar i detta protokoll
(1) Förslag till ändringar av artiklarna 10, 11 och 12 samt denna
artikel kan läggas fram av avtalsslutande part eller av generaldirektören.
Generaldirektören skall underrätta de avtalsslutande parterna om sådana
förslag senast sex månader innan de skall övervägas av församlingen.
(2) Förslag till ändringar av de artiklar som nämns i stycke (1) skall
antas av församlingen. Antagande förutsätter tre fjärdedelar av de
avgivna rösterna. Ändringar av artikel 10 och av denna bestämmelse
kräver dock fyra femtedelar av de avgivna rösterna.
(3) En ändring av de artiklar som nämns i stycke (1) skall träda i
kraft en månad efter det att slutliga meddelanden om godkännande,
antagna i överensstämmelse med deras respektive konstitutionella
förfaranden, har kommit in till generaldirektören från tre fjärdedelar av
de stater och mellanstatliga organisationer som vid tiden för antagandet
av ändringen var medlemmar av församlingen och hade rätt att rösta i
fråga om ändringen. Sålunda antagna ändringar av de nämnda artiklarna
är bindande för alla de stater och mellanstatliga organisationer som var
avtalsslutande parter vid den tid då ändringen trädde i kraft eller som
blir avtalsslutande parter en senare dag.
Artikel 14
Tillträde till protokollet:
ikraftträdande
(l)(a) Stater som har tillträtt Pariskonventionen för industriellt rätts-
skydd kan tillträda detta protokoll.
(b) Därutöver kan mellanstatliga organisationer tillträda detta
protokoll om följande villkor är uppfyllda,
(i) minst en av medlemsstaterna i organisationen har tillträtt
Pariskonventionen för industriellt rättsskydd,
(ii) organisationen har en regional myndighet för registrering av
varumärken med verkan för organisationens område under förutsättning
att myndigheten inte är föremål för en underrättelse enligt artikel
9quater.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
110
(2) En stat eller organisation som nämns i stycke (1) får underteckna
detta protokoll. En sådan stat eller organisation kan, om den har
undertecknat protokollet, deponera ett ratifikations-, tillträdes- eller
godkännandeinstrument eller, om den inte har undertecknat protokollet,
deponera ett tillträdesinstrument rörande protokollet.
(3) De instrument som nämns i stycke (2) skall deponeras hos
generaldirektören.
(4) (a) Detta protokoll skall träda i kraft tre månader efter det att fyra
ratifikations-, godkännande- eller tillträdesinstrument har deponerats,
under förutsättning att minst ett av dessa instrument har deponerats av
ett land som har tillträtt Madridöverenskommelsen (Stockholm) och
minst ett annat av dessa instrument har deponerats av antingen en stat
som inte har tillträtt Madridöverenskommelsen (Stockholm) eller av
någon av de organisationer som nämns i stycke (l)(b).
(b) Med avseende på annan stat eller organisation som nämns i
stycke (1) skall detta protokoll träda i kraft tre månader efter dagen för
generaldirektörens underrättelse om dess ratifikation, godkännande eller
tillträde.
(5) En stat eller organisation som nämns i stycke (1) kan, när den
deponerar sitt ratifikations-, godkännande- eller tillträdesinstrument
rörande detta protokoll, förklara att det skydd som följer av en
internationell registrering enligt protokollet före dagen for dess
ikraftträdande for parten inte får utsträckas till denna.
Artikel 15
Uppsägning
(1) Detta protokoll skall förbli i kraft utan begränsning i tiden.
(2) En avtalsslutande part kan säga upp detta protokoll genom en
underrättelse till generaldirektören.
(3) Uppsägning skall få verkan ett år efter den dag då general-
direktören har tagit emot underrättelsen.
(4) Rätten till uppsägning enligt denna artikel får inte utövas av någon
avtalsslutande part innan fem år har gått från det att detta protokoll
trädde i kraft med avseende på parten.
(5) (a) Om ett märke är föremål för en internationell registrering med
verkan i den uppsägande staten eller organisationen den dag då upp-
sägningen får verkan, får innehavaren av en sådan registrering göra en
ansökan om registrering av samma märke hos den uppsägande statens
eller organisationens varumärkesmyndighet. Denna ansökan skall be-
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
111
handlas som om den hade gjorts på dagen för den internationella
registreringen enligt artikel 3(4) eller dagen for anteckningen av den
territoriella utsträckningen enligt artikel 3ter(2) och, om den inter-
nationella registreringen hade prioritet, åtnjuta samma prioritet, allt
under förutsättning att
(i) ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick
verkan,
(ii) de varor och tjänster som är upptagna i ansökan är täckta av
förteckningen över varor och tjänster i den internationella registreringen
med avseende på den uppsägande staten eller mellanstatliga organisa-
tionen, och
(iii) ansökan uppfyller alla krav enligt tillämplig lag, inbegripet
krav på avgifter.
(b) Bestämmelserna i stycke (a) skall även tillämpas även på ett
märke som är föremål för en internationell registrering med verkan i
avtalsslutande parter andra än den uppsägande staten eller mellanstatliga
organisationen den dag då uppsägningen får verkan och vars innehavare
på grund av uppsägningen inte längre är berättigad att göra inter-
nationella ansökningar enligt artikel 2(1).
Artikel 16
Undertecknande, språk, deponering
(1) (a) Detta protokoll skall undertecknas i ett enda exemplar på
engelska, franska och spanska och skall deponeras hos general-
direktören när det upphör att vara öppet for undertecknande i Madrid.
Texterna på de tre språken skall ha lika vitsord.
(b) Officiella texter av detta protokoll skall upprättas av general-
direktören efter samråd med berörda regeringar och organisationer på
arabiska, italienska, japanska, kinesiska, portugisiska, ryska och tyska
språken och på sådana andra språk som församlingen kan besluta.
(2) Detta protokoll skall vara öppet för undertecknande i Madrid till
den 31 december 1989.
(3) Generaldirektören skall översända två av den spanska regeringen
bestyrkta kopior av de undertecknade texterna av detta protokoll till alla
stater och mellanstatliga organisationer som kan tillträda protokollet.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
(4) Generaldirektören skall registrera detta protokoll hos Förenta
nationernas generalsekreterare.
112
(5) Generaldirektören skall underrätta alla stater och mellanstatliga
organisationer som har tillträtt eller kan tillträda detta protokoll om
undertecknande, deponering av ratifikations-, godkännande- eller
tillträdesinstrument, ikraftträdande av detta protokoll och om ändringar
därav ävensom om underrättelser om uppsägning och förklaringar som
anges i detta protokoll.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 5
113
8 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 59
Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644)
dels att 1, 2, 13, 14, 17, 20, 21, 25, 42 och 47 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas 15 nya paragrafer, 50 - 64 §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 50 § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
Nuvarande lydelse
1
Genom registrering enligt denna
lag förvärvar näringsidkare en-
samrätt till varumärke såsom
särskilt kännetecken för att från
andras varor skilja sådana varor,
som de tillhandahåller i sin
rörelse.
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
en näringsidkares varor från andra
näringsidkares.
Vad som sägs i denna lag om
varor skall i tillämpli ga delar gälla
även tjänster
Om kollektivmärken finns särskil
2
En näringsidkare har även utan
registrering ensamrätt till varu-
märke, då märket blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvar
han ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
används i näringen.
Föreslagen lydelse
§*
Genom registrering enligt denna
lag förvärvas ensamrätt till ett
varumärke såsom särskilt känne-
tecken för varor som tillhanda-
hålls i en näringsverksamhet.
Ett varumärke kan bestå av alla
tecken som kan återges grafiskt,
särskilt ord, inbegripet person-
namn, samt figurer, bokstäver,
siffror och formen eller utstyrseln
på en vara eller dess förpackning,
förutsatt att tecknen kan särskilja
varor som tillhandahålls i en
näringsverksamhet från sådana
som tillhandahålls i en annan.
Vad som sägs i denna lag om
varor skall gälla även tjänster.
la bestämmelser.
i2
Även utan registrering förvärvas
ensamrätt till ett varumärke, då
märket har blivit inarbetat.
Genom inarbetning förvärvas
ensamrätt också till andra
särskilda varukännetecken som
används i en näringsverksamhet.
1 Senaste lydelse 1992:1686
2 Senaste lydelse 1992:1686
114
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i Sverige bland dem
som det riktar sig till är allmänt
känt som beteckning för inne-
havarens varor.
Ett kännetecken anses inarbetat,
om det här i landet inom en be-
tydande del av den krets till vilken
det riktar sig är känt som beteck-
ning för de varor som tillhanda-
hålls under kännetecknet.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
13 §3
Ett varumärke får registreras
endast om det är ägnat att
särskilja innehavarens varor från
andras. Ett märke som uteslutande
eller med endast mindre ändring
eller tillägg anger varans art,
beskaffenhet, mängd, användning,
pris eller geografiska ursprung
eller tiden för dess framställande,
skall inte i och för sig anses ha
särskiljningsförmåga. Vid be-
dömande av om ett märke har
särskiljningsförmåga skall hänsyn
tas till alla föreliggande omstän-
digheter och särskilt till den om-
fattning och den tid märket varit i
bruk.
Ett varumärke får registreras
endast om det har särskiljnings-
förmåga. Ett märke som ute-
slutande eller med endast mindre
ändring eller tillägg anger varans
art, beskaffenhet, mängd, använd-
ning, pris eller geografiska ur-
sprung eller tiden för dess fram-
ställande, skall inte i och for sig
anses ha särskiljningsförmåga. Vid
bedömande av om ett märke har
särskiljningsförmåga skall hänsyn
tas till alla omständigheter och
särskilt till den omfattning och den
tid märket varit i bruk.
Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande be-
står av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att
uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande
värde.
14 §4
Ett varumärke får inte registreras:
1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell
beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författ-
ning inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som
lätt kan förväxlas därmed;
2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;
3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller all-
män ordning eller är ägnat att väcka förargelse;
4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfat-
tas som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller
likartat namn eller annans porträtt, där namnet eller porträttet uppen-
barligen inte åsyftar någon sedan länge avliden;
5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på
annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är
3 Senaste lydelse 1992:1686
4 Senaste lydelse 1992:1686
115
egenartad, eller kränker annans upphovsrätt till litterärt eller konstnär-
ligt verk eller annans rätt till fotografisk bild eller mönster;
6) om märket är förväxlingsbart 6) om märket är förväxlingsbart
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
med annan näringsidkares namn
eller firma, med annans varu-
märke, som är registrerat efter
tidigare ansökan, eller med annans
varukännetecken, som är inarbetat
då ansökan om registrering görs;
eller
7) om märket är förväxlingsbart
med varukännetecken, som vid
tiden för ansökningen används av
annan, samt ansökningen gjorts
med vetskap om detta och sökan-
den inte använt sitt märke innan
det andra kännetecknet togs i
bruk.
I fell som avses under 4), 5), 6)
och 7) får registrering ske, om
den vars rätt är i fråga medger det
och det inte i övrigt möter hinder
enligt första stycket.
17
Den som vill låta registrera ett
varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökningen skall
innehålla uppgift om sökandens
namn eller firma och de slag eller
klasser av varor för vilka märket
är avsett; dessutom skall märket
tydligt anges.
med ett namn eller en firma som
någon annan använder i en nä-
ringsverksamhet, med någon an-
nans varumärke som är registrerat
efter tidigare ansökan eller med
någon annans varukännetecken
som är inarbetat då ansökan om
registrering görs;
7) om märket är förväxlingsbart
med ett varukännetecken som vid
tiden för ansökan används av
någon annan, samt ansökan gjorts
med vetskap om detta och sökan-
den inte använt sitt märke innan
det andra kännetecknet togs i
bruk; eller
8) om märket är förväxlingsbart
med ett varumärke som omfattas
av en internationell varumärkes-
registrering som gäller i Sverige
och i fråga om vilket den dag som
avses i 55 § andra stycket ligger
före tiden för ansökningen.
I fell som avses under 4, 5, 6, 7
och 8 får registrering ske, om den
vars rätt är i fråga medger det och
det inte i övrigt finns hinder enligt
första stycket.
§5
Den som vill låta registrera ett
varumärke skall ge in en skriftlig
ansökan om detta till registrerings-
myndigheten. Ansökan skall inne-
hålla uppgift om sökandens namn
eller firma sam/ uppgift om de
varor för vilka märket är avsett
och de klasser varorna tillhör,
dessutom skall märket tydligt
anges.
5 Senaste lydelse 1992:1686
116
20
Ärv ansökningshandlingarna full-
ständiga och finnes ej hinder for
registrering föreligga, skall
registreringsmyndigheten kungöra
ansökningen.
Den som vill framställa invänd-
ning mot ansökningen skall göra
detta skriftligen till registrerings-
myndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
21
Efter utgången av tid, som sägs
i 20 §, skall registreringsmyndig-
heten företaga ansökningen till
fortsatt prövning.
Bifalles ansökningen skall, sedan
beslutet härom vunnit laga kraft,
märket intagas i registret samt
kungörelse därom utfärdas.
Avslås eller avskrives ansökan,
som kungjorts enligt 20 §, skall
beslutet härom, sedan det vunnit
laga kraft, kungöras.
25
Har ett varumärke registrerats i
alltjämt skälet mot registrering, får
som föreskrivs nedan, om inte rätt
§ .
År ansökningshandlingarna full-
ständiga och finns det inte något
hinder för registrering, skall varu-
märket tas in i registret och en
kungörelse om detta utfärdas.
Den som vill framställa invänd-
ning mot registreringen skall göra
detta skriftligen till registrerings-
myndigheten inom två månader
från kungörelsedagen.
Registreringsmyndigheten skall
underrätta innehavaren av varu-
märket om invändningen och ge
denne tillfälle att yttra sig.
Återkallas invändningen får in-
vändningsförfarandet ändå full-
följas, om det finns särskilda skäl.
§
Registreringsmyndigheten skall
efter invändning upphäva registre-
ringen, om det finns något hinder
mot denna. Finns det hinder en-
dast för en del av de varor som
varumärket har registrerats för,
skall myndigheten i stället upp-
häva registreringen enbart för
dessa varor, om varumärkes-
havaren begär det.
Registreringsmyndigheten skall
avslå invändningen, om det inte
finns något hinder mot registre-
ringen.
När registreringsmyndighetens
beslut om en invändning har
vunnit laga kraft, skall det kungö-
ras. Om beslutet innebär att regi-
streringen helt eller delvis upp-
hävs, skall en anteckning om detta
göras i registret.
§6
strid mot denna lag och föreligger
registreringen hävas i den ordning
till märket ändå får bestå enligt 8
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
6 Senaste lydelse 1992:1686
9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 59
117
eller 9 §. Ar ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon
annans varumärke, får dock registreringen av det förstnämnda varu-
märket inte hävas på denna grund, om det andra varumärket inte upp-
fyller kraven på användning enligt 25 a §.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
Registreringen får också hävas,
om innehavaren inte längre är
näringsidkare eller om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
Registreringen får också hävas,
om märket
1) är vilseledande,
2) inte längre har någon särskilj-
ningsförmåga,
3) strider mot allmän ordning,
eller
4) är ägnat att väcka förargelse. 4) är ägnat att väcka förargelse.
Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av
varumärket framgår av 25 a §.
42 §
Häves registrering av varumärke
må, sedan domen därom vunnit
laga kraft, påföljd for inträng i
rätten till varumärket enligt 37-41
§§ ej ådömas.
Om en registrering av ett varu-
märke har upphävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit
laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan
åtgärd enligt 37-41 §§.
I mål om sådant intrång skall rätten, på yrkande av den mot vilken
talan föres, förklara målet vilande i avbidan på att frågan om registre-
ringens hävande slutligen avgöres. Är talan härom icke väckt, skall
rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid
inom vilken sådan talan skall väckas.
47 §7
Ett slutligt beslut av registre-
ringsmyndigheten enligt denna lag
får överklagas av sökanden, om
beslutet har gått honom emot.
Beslut, som innebär att en an-
sökan bifalls trots att en invänd-
ning har framställts, får överkla-
gas av den som har gjort invänd-
ningen. Återkallar denne sin talan
får invändningen ändå prövas, om
det finns särskilda skäl.
Ett beslut enligt första stycket
får överklagas till patentbesvärs-
Ett slutligt beslut av registre-
ringsmyndigheten om en ansökan
om registrering av ett varumärke
får överklagas av sökanden, om
det har gått honom emot. Ett
slutligt beslut om en invändning
mot registrering får överklagas av
varumärkeshavaren och invända-
ren, om det har gått den som vill
klaga emot. Om invändaren åter-
kallar sin talan får denna ändå
prövas, om det finns särskilda
skäl.
Överklagande enligt första styc-
ket görs hos Patentbesvärsrätten
7 Senaste lydelse 1986:234
118
rätten genom besvär inom två
månader från beslutets dag.
Ett slutligt beslut av patentbe-
svärsrätten får överklagas till
regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas bestäm-
melserna i 35-37 §§ förvaltnings-
processlagen (1971:291) om be-
svär över kammarrättens beslut.
Patentbesvärsrättens beslut skall
innehålla uppgift om att det krävs
särskilt tillstånd for prövning av
besvär till regeringsrätten och om
de grunder på vilka sådant till-
stånd meddelas.
inom två månader från beslutets
dag.
Ett slutligt beslut av Patentbe-
svärsrätten får överklagas till
Regeringsrätten inom två månader
från beslutets dag. Vid ett över-
klagande till Regeringsrätten
tillämpas bestämmelserna i 35-37
§§ förval tningsprocesslagen (1971-
:291). Patentbesvärsrättens beslut
skall innehålla uppgift om att det
krävs särskilt tillstånd for pröv-
ning i Regeringsrätten och om de
grunder på vilka ett sådant till-
stånd meddelas.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
Om internationell varumärkes-
registrering
50 §
Med en internationell varumär-
kesregistrering avses en registre-
ring av ett varumärke som är
gjord av den internationella byrån
hos Världsorganisationen för den
intellektuella äganderätten enligt
protokollet den 27 juni 1989 till
överenskommelsen om den interna-
tionella registreringen av varu-
märken den 14 april 1891.
Patent- och registreringsverket
är varumärkesmyndighet i Sverige
i ärenden om internationell varu-
märkesregistrering.
51 §
Om någon som i Sverige innehar
eller har ansökt om en varumär-
kesregistrering och antingen är
svensk medborgare, har hemvist i
Sverige eller driver rörelse här i
landet vill få en internationell
varumärkesregistrering, skall han
ge in en ansökan om detta till
varumärkesmyndigheten.
Har en ansökan om en inter-
nationell registrering getts in till
varumärkesmyndigheten enligt
119
fiirsta stycket, skall även en senare
begäran om att den internationella
registreringen skall gälla i ytter-
ligare länder ges in till varumär-
kesmyndigheten, om sökanden
eller innehavaren har hemvist i
Sverige.
52 §
Ansökan skall vara skriftlig samt
vara avfattad på engelska och
innehålla de uppgifter som före-
skrivs av regeringen eller av den
myndighet som regeringen be-
stämmer.
53 §
Varumärkesmyndigheten skall
kontrollera om uppgifterna i an-
sökan om den internationella varu-
märkesregistreringen stämmer
överens med de uppgifter som har
lämnats för den varumärkesregi-
strering som sökanden har eller
har ansökt om i Sverige.
Om uppgifterna inte stämmer
överens, skall sökanden föreläggas
att inom viss tid rätta till dem.
Gör han inte det, skall ansökan
om den internationella registre-
ringen avskrivas.
Om det finns en sådan överens-
stämmelse som avses i första
stycket, skall varumärkesmyndig-
heten sända ett intyg om detta till
den internationella byrån tillsam-
mans med ansökan inom en månad
från den dag då ansökan kom in
till myndigheten eller, om ett före-
läggande enligt andra stycket har
meddelats, inom en månad från
det tiden for föreläggandet gick ut.
54 §
Om varumärkesmyndigheten får
en underrättelse frän den inter-
nationella byrån med begäran från
någon som inte avses i 51 § att en
internationell varumärkesregistre-
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
120
ring skall gälla i Sverige, skall
myndigheten pröva om det finns
något hinder mot detta.
Sådant hinder finns, om det
varumärke som den internationella
registreringen avser inte uppfyller
förutsättningarna enligt 13 § eller
om något hinder mot en nationell
registrering skulle ha funnits enligt
14 §.
55 §
Om det finns något hinder enligt
54 § andra stycket, skall varu-
märkesmyndigheten inom 18 må-
nader från dagen för den under-
rättelse som avses i 54 § första
stycket ge den internationella
byrån ett besked om att den in-
ternationella varumärkesregistre-
ringen inte kan gälla i Sverige
samt ange skälen för detta.
Om det inte finns något hinder
enligt 54 § andra stycket, skall
underrättelsen från den internatio-
nella byrån kungöras. I kungörel-
sen skall anges den dag som den
internationella byrån har angett
för den internationella registre-
ringen.
Den som vill framställa invänd-
ning mot att den internationella
registreringen blir gällande i
Sverige skall göra detta skriftligen
till varumärkesmyndigheten inom
två månader från kungörelseda-
gen.
56 §
Varumärkesmyndigheten skall
efter utgången av den i 55 § tredje
stycket angivna tiden besluta att
den internationella varumärkes-
registreringen skall gälla i Sveri-
ge, om det inte finns något hinder
mot detta. Sedan beslutet har
vunnit laga kraft skall varumärket
tas in i registret och en kungörelse
om detta utfördas.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
121
Om det finns något hinder mot
att den internationella varumär-
kesregistreringen skall gälla i
Sverige, skall varumärkesmyndig-
heten besluta att den inter-
nationella registreringen inte skall
gälla här i landet. Beslutet skall
innehålla de skäl som har bestämt
utgången. Har varumärkesmyndig-
heten inte tidigare lämnat ett
besked enligt 55 § första stycket,
skall beslutet översändas till den
internationella byrån inom 18
månader från dagen för den
underrättelse som avses i 54 §
första stycket eller, om den i 55 §
tredje stycket angivna tiden löper
ut senare, inom en månad efter
det att den tiden har löpt ut. I sist-
nämnda fall skall varumärkes-
myndigheten lämna ett meddelande
till den internationella byrån inom
18 månader från dagen för under-
rättelsen om att ett beslut som nyss
sagts kan komma att lämnas sena-
re. När beslutet att den internatio-
nella varumärkesregistreringen
inte skall gälla i Sverige har
vunnit laga kraft, skall det kungö-
ras.
57 §
Ett beslut om att en internatio-
nell varumärkesregistrering skall
gälla i Sverige har verkan från
den dag som avses i 55 § andra
stycket. I fråga om en sådan
registrering skall 1 § tredje styck-
et, 3-11, 25-27 och 32-45 §§
tillämpas. Mid som där sägs om
registrering skall i stället avse
beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i
Sverige.
58 §
Omfattas ett varumärke som är
registrerat i Sverige också av en
internationell varumärkesregi-
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
122
strering som gäller här i landet,
skall den internationella registre-
ringen, utan att inskränkning sker
i de rättigheter som kan ha för-
värvats pä grund av registreringen
här i landet, träda i stället för den
svenska, om innehavaren är den-
samme och samtliga de varor som
omfattas av registreringen här i
landet också omfattas av den
internationella registreringen.
Uppgift om ett förhållande som
avses i första stycket skall på
begäran av innehavaren antecknas
i varumärkesregistret och kungö-
ras.
59 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge helt eller delvis upphör, skall
dess giltighet här i landet upphöra
i motsvarande utsträckning. En
anteckning om detta skall göras i
varumärkesregistret och kungöras.
60 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge upphör inom fem år från den
dag som avses i 55 § andra stycket
på grund av att den nationella
registreringen eller ansökan om
den inte längre kan utgöra grund
för en internationell varumärkes-
registrering och varumärkets
innehavare därefter ansöker om
registrering av samma varumärke i
Sverige, skall denna ansökan
anses gjord den dag som avses i
55 § andra stycket, under förut-
sättning att
1. ansökan görs inom tre måna-
der från den dag då den inter-
nationella registreringen upphör-
de,
2. de varor som anges i den
svenska ansökan också omfattades
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
123
av den internationella registrering-
ens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna av-
gifter betalas.
Uppgift om ett förhållande som
avses i första stycket skall anteck-
nas i varumärkesregistret och
kungöras.
61 §
Om en internationell varumär-
kesregistrering som gäller i Sveri-
ge upphör på grund av att någon
som i förhållande till det protokoll
som avses i 50 § är en avtalsslu-
tande part har sagt upp sin an-
slutning till protokollet och varu-
märkets innehavare därefter an-
söker om registrering av samma
varumärke i Sverige, skall denna
ansökan anses gjord den dag som
avses i 55 § andra stycket, under
förutsättning att
1. ansökan görs inom två är från
den dag dä uppsägningen fick
verkan,
2. de varor som anges i den
svenska ansökan också omfattades
av den internationella registrering-
ens verkan i Sverige, och
3. ansökan i övrigt uppfyller de
krav för en registrering som ställs
i denna lag samt föreskrivna av-
gifter betalas.
Uppgift om ett förhällande som
avses i första stycket skall anteck-
nas i varumärkesregistret och
kungöras.
62 §
Förutom i fall som avses i 55,
56 och 58-61 §§ skall kungöras
även förnyelse av registrerings-
period, avförande enligt 27 § av
beslut att en internationell varu-
märkesregistrering skall gälla i
Sverige samt anteckning om över-
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
124
låtelse eller upplåtelse av rätt till
internationell varumärkesregistre-
ring.
63 §
Ett slutligt beslut av varumär-
kesmyndigheten i ett ärende om
internationell varumärkesregistre-
ring får överklagas av den som
har ansökt om en sådan registre-
ring och av den som har begärt att
en sådan registrering skall gälla
här i landet, om beslutet har gått
honom emot.
Ett beslut som innebär art en in-
ternationell registrering skall gälla
här i landet trots att en invänd-
ning har gjorts får överklagas av
den som har gjort invändningen.
Återkallar han sin talan får in-
vändningen ändå prövas, om det
finns särskilda skäl.
I fråga om överklaganden enligt
första och andra stycket skall 47 §
andra och tredje stycket till-
lämpas.
64 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
kungörande som sägs i 55, 56 och
58-62 §§ samt om förfarandet i
övrigt i ärenden om internationell
varumärkesregistrering.
Vid ansökan om en internationell
varumärkesregistrering, vid pröv-
ning om en sådan registrering
skall gälla i Sverige samt vid
begäran om en anteckning i regi-
stret av en överlåtelse eller en
licens liksom om ert förhållande
som avses i 58, 60 eller 61 § skall
betalas avgift med belopp som
regeringen bestämmer.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
125
Denna lag träder ikraft i fråga om 14 § första stycket 8) och andra
stycket samt 50-64 §§ den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1
januari 1995. Om en ansökan om registrering av ett varumärke har
kungjorts före den 1 januari 1995, skall den behandlas och avgöras
enligt lagen i dess äldre lydelse.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
126
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 9 §§ firmalagen (1974:156) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:59
Bilaga 6
2 §
Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller
inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas genom
inarbetning.
Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i annan
författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av visst slags
firma.
Näringskännetecken anses in-
arbetat, om det är allmänt känt
bland dem till vilka näringsid-
karens verksamhet riktar sig.
Ett näringskännetecken anses
inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens verk-
samhet inom en betydande del av
den krets till vilken verksamheten
riktar sig.
6§
Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser verksamhet av
samma eller liknande slag.
Även i annat fall får dock för-
växlingsbarhet åberopas till för-
mån for
1. kännetecken, som är synnerli-
gen starkt inarbetat och känt inom
vida kretsar av allmänheten här i
riket, om med hänsyn härtill
användningen av ett annat lik-
nande kännetecken skulle innebära
ett otillbörligt utnyttjande av det
förras goodwill,
2. kännetecken, som är inarbe-
tat, om med hänsyn till verksam-
hetens särskilda art användningen
av ett annat liknande kännetecken
uppenbarligen skulle minska det
förras goodwill.
Förväxlingsbarhet kan åberopas
även till förmån for ett känne-
tecken som är väl ansett här i
landet, om användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle
dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl
ansedda kännetecknets särskilj-
ningsförmåga eller anseende.
9§
Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja innehavarens
verksamhet från andras.
Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
tagas till den tid och omfattning firman varit i bruk. Består firma av
127
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri utbjuden Prop. 1994/95:59
vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat ortsnamn Bilaga 6
eller annat sådant namn, skall firman i och for sig ej anses ha särskilj-
ningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som aktiebolag, handels-
bolag eller ekonomisk förening eller förkortning därav, skall vid be-
dömningen bortses från denna.
Firma som består enbart av
bokstäver eller siffror, vilka icke
kan uppfattas som ord, registreras
endast om firman är inarbetad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
128
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-09-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson och regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 1 september 1994 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i varumärkeslagen (1960:644) och till lag om ändring i
firmalagen (1974:156).
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per
Carlson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1994/95:59
Bilaga 7
129
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994
Prop. 1994/95:59
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusman, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:59 Översyn av
varumärkeslagen m.m. Madridsystemet.
130
Prop. 1994/95:59
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Varumärkeslagen (1960:644) |
52 § |
Firmalagen (1974:156)
131
gotab 47073, Stockholm 1994