Prop.
1994/95:58
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Lalla Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen lägger regeringen fram förslag till lagändringar i syfte
att uppfylla två direktiv som omfattas av EES-avtalet.
Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter
till upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närstående
rättigheter. Regeringen föreslår följande lagändringar.
Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning av
exemplar av konstverk till allmänheten. Det skydd som en producent
av en filmupptagning har mot kopiering skall även omfatta film som
inte är ett verk. Det skall införas en ensamrätt för utövande konst-
närer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar att
göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten. En
sådan utvidgning innebär att samma grundbefogenheter kommer att
1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 58
gälla för nämnda kategorier rättighetshavare som för upphovsmännen. Prop. 1994/95:58
Regler om konsumtion av rättighetshavarnas spridningsrätt skall
införas och konsumtionen skall vara EES-vid. Spridningsrättens
konsumtionspunkt skall generellt vara första överlåtelsen. Utövande
konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptag-
ningar skall ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar
av sina prestationer. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall
gälla också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet handlar om samordning av vissa regler om
upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och kabel-
sändningar. Regeringen föreslår följande lagändringar.
Det skall införas en regel i upphovsrättslagen som slår fast var den
upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses
äga rum samt en regel om att en avtalslicens för radio- och tele-
visionsföretag gäller vid utsändning genom satellit endast om
sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksända-
re. Avtalslicensbestämmelsen i 26 f § upphovsrättslagen om vidare-
sändning av ljudradio- eller televisionsutsändningar skall inte gälla
verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio-
eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen.
Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister skall gälla också för
tvister om vidaresändning genom kabel. En särskild bestämmelse
införs i upphovsrättslagen om rätt till förhandling för den som vill ha
tillstånd till en sådan vidaresändning men inte får detta på önskade
villkor.
Det nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:58
1 Förslag till riksdagsbeslut................... 4
2 Lagtext.............................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister..........17
3 Ärendet och dess beredning .................19
4 Allmänna utgångspunkter...................21
5 Direktivet om uthyrning och utlåning ...........22
5.1 Upphovsmannens uthyrningsrätt ...........22
5.2 Upphovsmannens utlåningsrätt ............26
5.3 Mångfaldigande .....................29
5.4 Radio- och TV-utsändningar..............30
5.5 Närstående rättighetshavares spridningsrätt .... 32
5.6 Konsumtion av spridningsrätt.............34
5.7 Spridningsrättens konsumtionspunkt.........38
5.8 Presumtionsregler vid filmmedverkan........41
5.9 Några andra frågor ...................42
6 Direktivet om satellit- och kabelsändning.........44
6.1 Satellitsändningar ....................44
6.2 Kabelsändningar.....................49
6.3 Medlingsförfarandet...................52
6.4 Några andra frågor ...................56
7 Kostnader och resursbehov..................57
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........57
9 Författningskommentarer...................59
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk .... 59
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister...........68
Bilaga 1 Direktivet om uthyrning och utlåning ........70
Bilaga 2 Direktivet om satellit- och kabelsändning......77
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian...........84
Bilaga 4 Promemorians lagförslag................85
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser...........97
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag..............98
Bilaga 7 Lagrådets yttrande....................110
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 13 oktober 1994 ........................111
Rättsdatablad.............................112
Prop. 1994/95:58
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovs-
rättstvister.
Prop. 1994/95:58
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas
nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a
§§, av följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall
lyda "Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §'
När ett litterärt eller musika-
liskt verk eller ett konstverk
har utgivits, får de exemplar
som omfattas av utgivningen
spridas vidare. Motsvarande
gäller när upphovsmannen har
överlåtit exemplar av ett
konstverk. För exemplar av
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med upp-
hovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsom-
rådet. Exemplar av litterära
och musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas all-
mänheten genom uthyrning
När ett exemplar av ett verk
med upphovsmannens sam-
tycke har överlåtits, får ex-
emplaret spridas vidare. För
ljudupptagningar av litterära
och musikaliska verk samt
exemplar av datorprogram och
filmverk gäller i stället att
spridningen är tillåten sedan
exemplaret med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt
att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom
byggnader och brukskonst,
genom uthyrning eller andra
jämförliga rättshandlingar,
Senaste lydelse 1993:1007.
|
eller andra jämförliga rätts- |
eller Prop. 1994/95:58 2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form och film- |
26 d §2
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall
beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt
offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk
om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter
sig utsändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som
|
avses i 26 f §. |
Vid utsändning över satellit |
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel
samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i
en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens
|
gäller enligt 26 i §. |
Första stycket gäller inte |
2 Senaste lydelse 1994:190.
Utövande konstnärer
Prop. 1994/95:58
45 §3
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke tas upp på en
grammofonskiva, en film eller
en annan anordning, genom
vilken det kan återges, och
inte heller sändas ut i ljudra-
dio eller television eller ge-
nom direkt överföring göras
tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket får
inte utan konstnärens sam-
tycke överföras från en sådan
anordning till en annan förrän
femtio år har förflutit efter det
år då upptagningen gjordes.
Beträffande upptagningar,
utsändningar och överföringar
som avses i denna paragraf
skall 3, 6-9, 11-13, 75, 16,
21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f,
27, 28, 41 och 42 §§ tilläm-
pas.
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke
1. tas upp på en grammofon-
skiva, en film eller en annan
anordning, genom vilken det
kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller
television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt
för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket 7
får inte utan konstnärens sam-
tycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller
göras tillgängligt för allmän-
heten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-
13, 75 och 16 §§, 19 § första
stycket andra meningen och
andra stycket, 21, 22, 25-26
b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och
42 §§ skall tillämpas i fråga
om framföranden som avses i
denna paragraf
’ Senaste lydelse 1993:1007.
Framställare av ljud- eller Prop. 1994/95:58
bildupptagningar
46 §4
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller filmverk har
tagits upp får inte utan fram-
ställarens samtycke eftergöras
förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen
överförs från en sådan anord-
ning till en annan.
Beträffande förfarande som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke skall 6-9 §§, 11 §
andrastycket, 12, 13, 75, 16,
22, 25-26 b och 26 e §§ till-
lämpas.
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller rörliga bilder
har tagits upp får inte utan
framställarens samtycke efter-
göras eller göras tillgänglig
för allmänheten förrän femtio
år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att
upptagningen förs över från en
sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§,11
§ andra stycket, 12, 13, 75
och 16 §§, 79 § första stycket
andra meningen och andra
stycket, 21, 22, 25-26 b och
26 e §§ skall tillämpas i fråga
om upptagningar som avses i
denna paragraf Dessutom
skall 26 f § tillämpas i fråga
om andra upptagningar än
sådana som avses i 47 §.
Användning av ljudupptag-
ningar för offentligt framfö-
rande
47 §5
Om en grammofonskiva eller
en annan anordning på vilken
ljud har tagits upp används
Oavsett bestämmelserna i 45
§ andra stycket och 46 §
första stycket får Ijudupptag-
* Senaste lydelse 1993:1007.
5 Senaste lydelse 1993:1007.
vid en ljudradio- eller tele-
visionsutsändning eller vid ett
annat offentligt framförande i
förvärvssyfte och utsändningen
eller framförandet äger rum
inom femtio år efter det år då
ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning betalas till
framställaren och till utövande
konstnärer vilkas framförande
har tagits upp på anordning-
en. Om två eller flera konst-
närer har samverkat vid fram-
förandet, kan den rätt som
tillkommer dem göras gällan-
de endast av dem gemensamt.
Gentemot den som har använt
ningar användas vid en ljudra- Prop. 1994/95:58
dio- eller televisionsutsänd-
ning eller vid ett annat offent-
ligt framförande. När så sker
har framställaren samt de ut-
övande konstnärer vars fram-
förande finns på upptagningen
rätt till ersättning. Om två
eller flera konstnärer har
samverkat vid framförandet,
kan den rätt som tillkommer
dem göras gällande endast av
dem gemensamt. Mot den som
har använt anordningen skall
konstnärer och framställare
göra gällande sina krav samti-
digt.
anordningen skall konstnärer
och framställare göra gällande
sina krav samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsänd-
ning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisatio-
nerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 26
i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21,22 och 25-26
a §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärers rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Radio- och televisionsföretag
48 §6
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföre-
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföreta-
6 Senaste lydelse 1993:1007.
tagets samtycke återutsändas
eller tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges.
Utan sådant samtycke får en
televisionsutsändning inte
heller återges för allmänheten
i biografer eller jämförliga
lokaler.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då utsänd-
gets samtycke Prop. 1994/95:58
1. tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges,
eller
2. återutsändas eller återges
för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot
inträdesavgift.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket 7 får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke foras över
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då ut-
ningen ägde rum.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11
§ andra stycket, 12, 75, 16,
21, 22, 25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i de fall som
avses i denna paragraf
sändningen ägde rum. Anord-
ningarna får inte heller utan
företagets samtycke spridas till
allmänheten förrän samma tid
har förflutit.
Bestämmelserna i 6-9 §§,11
§ andra stycket, 12, 75 och 16
§§, 79 § första stycket andra
meningen, 21, 22, 25-26 b
och 26 e §§ skall tillämpas i
fråga om ljudradio- och tele-
visionsutsändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med
företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med
de krav som avses i 26 i § femte stycket.
Fotografer
49 a §7
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänhe-
7 Senaste lydelse 1994:190.
10
ten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller
ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom
ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
Prop. 1994/95:58
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § förstastycket,
13, 15, 16, 18-20 och 23 §§,
24 § första stycket, 25 - 26 b,
26 d - 26 f, 26 i- 28, 31 - 38,
41, 42 och 50 - 52 §§ skall
tillämpas beträffande bilder
som avses i denna paragraf.
Är en sådan bild föremål för
upphovsrätt, får denna rätt
också göras gällande.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § förstastycket,
13, 15, 16 och 18 §§, 19 §
första stycket första meningen
och andra stycket 1, 20 och
23 §§, 24 § första stycket, 25
- 26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28,
31 - 38, 41, 42 och 50-52 §§
skall tillämpas på bilder som
avses i denna paragraf. Är en
sådan bild föremål för upp-
hovsrätt, får denna rätt också
göras gällande.
52 a §
Om någon vill företa en
vidaresändning genom kabel
av verk som ingår i en trådlös
ljudradio- eller televisionsut-
sändning och begär men inte
på önskade villkor får avtal
om detta hos en organisation
som företräder svenska rättig-
hetshavare eller hos ett radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, har han på
begäran rätt till förhandling
med organisationen respektive
företaget.
En förhandlingsskyldig part
skall själv eller genom ombud
inställa sig vid förhandlings-
sammanträde och, om det be-
11
hövs, lägga fram ett motiverat Prop. 1994/95 :58
förslag till lösning av den
fråga som förhandlingen
avser. Parterna kan gemen-
samt välja en annan form för
forhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestäm-
melsen i andra stycket skall
ersätta uppkommen skada. Vid
bedömande av om och i vilken
utsträckning skada har upp-
kommit för någon skall hänsyn
tas även till dennes intresse av
att bestämmelsen iakttas och
till övriga omständigheter av
annat än rent ekonomisk
betydelse.
57 §8
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som föreskrivs i
53 § första stycket skall också
den dömas som uppsåtligen el-
ler av grov oaktsamhet till
försäljning bjuder ut eller i
övrigt till allmänheten sprider
grammofonskivor, filmer eller
andra anordningar som avses
i 45, 46 eller 48 § och som
har framställts i strid mot
någon av dessa bestämmelser
eller framställts utomlands
under sådana omständigheter
att en motsvarande framställ-
ning här skulle ha varit straff-
bar enligt denna lag. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
’ Senaste lydelse 1994:233.
12
För försök eller förberedelse
till brott som avses i andra
stycket döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53 a - 56
§§ tillämpas också när någon
till allmänheten sprider anord-
ningar som avses i andra
stycket. Ersättning enligt 54 §
första stycket skall dock be-
talas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
61 §9
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning, som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är
svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sveri-
ge. föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige och föreskrifterna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som
har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
filmverk vars framställare är
svensk medborgare eller
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är
svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sveri-
ge, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige och föreskrifterna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som
har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
rörliga bilder vars framställa-
re är svensk medborgare eller
9 Senaste lydelse 1994:190.
Prop. 1994/95:58
13
|
svensk juridisk person eller |
svensk juridisk person eller Prop. 1994/95:58 Sverige liksom på sådana |
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§
på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska
bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett
samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter
utgivningen utomlands.
61 a §10
När verk eller andra presta-
tioner som skyddas enligt
denna lag sänds ut till allmän-
heten över satellit, skall den
upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det land
där sändarföretaget under sin
kontroll och på sitt ansvar för
in prestationerna i en oav-
bruten överföring till satelliten
och därifrån till marken.
10 Europeiska gemenskapernas råds direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993
finns publicerat i EES-suppIement till Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
volym 5.
14
Detta gäller inte, om inför- Prop. 1994/95:58
andet äger rum i ett land som
inte ingår i Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet
(EES) och som inte heller
tillhandahåller den skyddsnivå
som föreskrivs i kapitel 2 i
Europeiska gemenskapernas
råds direktiv 93/83/EEG av
den 27 september 1993.
Om ifall som avses i andra
stycket uppsändningen till
satelliten äger rum i ett EES-
land, skall den upphovsrätts-
ligt relevanta åtgärden anses
ske i det land där uppsänd-
ningen äger rum. Om upp-
sändningen till satelliten inte
äger rum i ett EES-land men
det radio- eller televisionsföre-
tag som har beslutat om ut-
sändningen har sitt säte i ett
EES-land, skall den upphovs-
rättsligt relevanta åtgärden
anses ske i det landet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga
om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den
1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § tredje stycket såvitt gäller hänvisningen till
39 § första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om
filminspelning som har ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om sådana
avtal gäller dock att en utövande konstnär genom avtalet skall anses
ha överlåtit rätt att genom filmen göra framförandet tillgängligt för
allmänheten.
4. Med de undantag som anges 5 och 6 skall de nya föreskrifterna
tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före
ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder
15
som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträ- Prop. 1994/95:58
dandet. Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt
gäller hänvisningen till 19 § andra stycket skall dock alltid tillämpas
från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för
vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 gäller 4 och 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till
lagen (1986:367) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
16
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av
följande lydelse.
1 §'
Denna lag tillämpas när det
uppstår en tvist om ingående
av ett avtal vilket utgör en
förutsättning för en avtalsli-
cens enligt 13 § lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister vilka kan
föreligga dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk, dels när
avtal om den aktuella exemp-
larframställningen skall ingås
med svenska radio- eller
televisionsföretag till följd av
företagens rätt enligt 48 §
nämnda lag.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om in-
gåendet av ett avtal som utgör
en förutsättning för en av-
talslicens enligt 13 § eller,
såvitt gäller vidaresändning
genom kabel, 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister som kan
uppkomma dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ och till 26
f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels
när avtal om exemplarfram-
ställning skall ingås med sven-
ska radio- eller televisions-
företag eller avtal om vida-
resändning genom kabel skall
ingås med radio- eller tele-
visionsföretag som verkställer
utsändningar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområ-
det.
1 Senaste lydelse 1994:191.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 58
Vid tvist om vidaresändning
genom kabel skall ett av för-
likningsmannen framlagt
förslag till lösning anses
antaget, om ingen av parterna
gör någon invändning mot det
inom tre månader från den
dag då parten fick del av
förslaget.
10 §
Förlikningsmannen har rätt
till skälig ersättning för arbete
och kostnader. Om inte annat
har avtalats, skall ersättning-
en betalas av den part som
har begärt medlingen eller,
om flera parter har begärt
den, av dessa parter med lika
delar.
Prop. 1994/95:58
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
18
Prop. 1994/95:58
Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) trädde
i kraft den 1 januari 1994. När det gäller immaterialrätten förbinder
sig Sverige genom EES-avtalet att på vissa områden anpassa de
inhemska reglerna till vad som gäller enligt rätten i Europeiska
gemenskapen (EG). Avtalet innehåller EES-relevanta rättsakter som
var antagna i EG fram till den 31 juli 1991. Avsikten är att EES-
relevanta regler som därefter tillkommer skall tillföras avtalet genom
beslut i Gemensamma EES-kommittén.
Genom ett sådant beslut den 21 mars 1994 har till EES-avtalet
tillförts dels ett av EG:s ministerråd den 19 november 1992 antaget
direktiv om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovs-
rättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter
(direktivet om uthyrning och utlåning), dels ett av EG:s ministerråd
den 27 september 1993 antaget direktiv om samordning av vissa
regler om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit-
och kabelsändning (direktivet om satellit- och kabelsändning).
Direktivet om uthyrning och utlåning finns i bilaga 1. Direktivet
om satellit- och kabelsändning finns i bilaga 2.
I direktivet om uthyrning och utlåning anförs att det föreligger
skillnader i medlemsländernas bestämmelser på det aktuella området
och att sådana olikheter skapar hinder för handeln, snedvrider
konkurrensen och därmed hindrar att inre marknaden genomförs och
fungerar väl. Direktivet innehåller regler som syftar till att undanröja
dessa olikheter och säkerställa att konkurrensen på den gemensamma
marknaden inte blir snedvriden.
I direktivet om satellit- och kabelsändning anförs att gränsöverskri-
dande radio- och TV-sändningar inom den gemensamma marknaden,
särskilt med hjälp av satellit och kabel, är ett av de viktigaste medlen
att uppfylla gemenskapens mål. Direktivet innehåller regler som
syftar till att säkerställa en fri rörlighet inom gemenskapen av radio-
och TV-tjänster samt att säkerställa att konkurrensen på detta område
inte snedvrids.
Samtidigt som Gemensamma EES-kommittén i enlighet med det
tidigare sagda beslutade om ändring av EES-avtalet så att avtalet även
kom att omfatta direktivet om utlåning och uthyrning och direktivet
om satellit- och kabetsändning, bestämde kommittén att Sverige och
andra EFTA-länder skulle ha uppfyllt det först nämnda direktivet
senast den 1 januari 1995. I övrigt finns det - vad gäller Sverige -
inte några särskilda anpassningar av EG-direktiven till EES-systemet,
frånsett de övergripande anpassningar av EG:s rättsakter som anges
i protokoll 1 till EES-avtalet (se bilaga 1 till lagen [1992:1317] om
ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde). Kommitténs beslut, som
19
är att se som en internationell överenskommelse, har godkänts av Prop. 1994/95:58
riksdagen och ratificerats av regeringen (prop. 1993/94:203, bet.
1993/94:UU23).
Enligt artikel 7 i EES-avtalet är rättsakter, som ingår i avtalet
genom beslut av Gemensamma EES-kommittén, bindande för de
avtalsslutande parterna och skall utgöra en del av eller införlivas med
deras rättsordning. I samma artikel sägs också att - om rättsakten
motsvarar ett EG-direktiv - de avtalsslutande parterna har rätt att
välja form och metod för genomförandet. Hur detta närmare skall gå
till överlämnas åt avtalsparterna att själva avgöra.
I propositionen om riksdagens godkännande av ändringarna av EES-
avtalet framhöll regeringen att frågan om lagstiftning till följd av di-
rektivet om uthyrning och utlåning och direktivet om satellit- och
kabelsändning bereddes i Justitiedepartementet i samverkan med
regeringskanslierna i de andra nordiska länderna. Regeringen uttalade
vidare att de nödvändiga förslagen till anpassning av den svenska
lagstiftningen skulle läggas fram i en särskild ordning (prop.
1993/94:203 s. 128 f.). ~
Under våren 1994 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om
de två direktiven (Ds 1994:49). I promemorian jämfördes direktivens
krav med svensk rätt och man kom då fram till att det behövdes vissa
lagändringar. Promemorian har remissbehandlats, och remissyttrande-
na finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 93-1253).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. De lagförslag
som lades fram i promemorian finns i bilaga 4. En förteckning av
remissinstanserna finns i bilaga 5.
På grundval av Justitiedepartementets promemoria tar regeringen i
denna proposition upp frågan om anpassning av den svenska upphovs-
rättsliga lagstiftningen till direktivet om uthyrning och utlåning och
direktivet om satellit- och kabelsändning. I propositionen lägger
regeringen fram förslag till de ändringar som behövs för att Sverige
skall uppfylla de två direktivens krav. Det rör sig om ändringar i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen) och i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Rent allmänt skall i sammanhanget också nämnas att det under
senare tid har skett ett stort antal ändringar i upphovsrättslagen,
delvis till följd av EES-avtalet men delvis också av andra skäl. Det
har gjort att lagen kommit att innehålla ett antal inskjutna paragrafer.
I 2 kap. finns exempelvis de inskjutna 26 a - 26 i §§, och det finns
liknande exempel på andra håll. Detta förhållande har medfört att
lagen blivit tämligen svåröverskådlig. Inom en nära framtid kommer
dessutom ett förslag att läggas fram om införlivandet med svensk rätt
av EES-reglerom upphovsrättsliga skyddstider. Och även andra EES-
20
regler kan väntas inom en inte alltför avlägsen framtid och alltså
behöva införlivas med upphovsrättslagen, nämligen ett direktiv som
gäller det upphovsrättsliga skyddet för databaser. Vid sidan av EES-
systemet kan det också finnas skäl att se över bl.a. reglerna i 3 kap.
(jfr prop. 1992/93:214 s. 45). Sedan dessa projekt har genomförts
torde tiden vara mogen för en teknisk och redaktionell översyn av
upphovsrättslagen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 15 september 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 7.
Enligt upphovsrättslagen har författare, kompositörer, konstnärer och
andra som skapar litterära och konstnärliga verk vissa tidsbegränsade
rättigheter till sina verk. Rättigheterna uppkommer när verket skapas
och varar normalt i 50 år efter upphovsmannens död.
Rättigheterna består av den ekonomiska rätten och den ideella
rätten. Den ekonomiska rätten har två delar, nämligen en rätt att
framställa exemplar av verket och en rätt att göra verket tillgängligt
för allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten dels när det
framförs offentligt, dels när det visas offentligt och dels när exemplar
av verket sprids till allmänheten på annat sätt.
Också den ideella rätten består av två delar. För det första har
upphovsmannen rätt att i den omfattning och på det sätt god sed
kräver bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket
görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har han rätt att
motsätta sig såväl att verket ändras så att hans litterära eller konst-
närliga anseende eller egenart kränks som att verket görs tillgängligt
för allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som
är kränkande för honom.
Beträffande den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar.
Dessa finns i andra kapitlet i upphovsrättslagen.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående
rättigheter, dvs. rättigheter som står upphovsrätten nära. Sådana
rättigheter tillkommer utövande konstnärer (artister, musiker, sångare
m.fl.), producenter av fonogram (grammofonskivor och andra
ljudinspelningar) och filmer (biograffilm och andra inspelningar av
filmverk) samt radio- och TV-företag. De här kategorierna av
rättighetshavare har sålunda vissa tidsbegränsade rättigheter att
Prop. 1994/95:58
21
bestämma över utnyttjandet av sina prestationer. Prop. 1994/95:58
Också rätten till fotografier regleras numera i upphovsrättslagen.
Fotografiska verk har samma skyddstid som konstverk, vilket innebär
att skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. För
sådana fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och
originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, upphör skyddet 50 år efter det
år då bilden togs. Innehållet i skyddet för alla fotografier är utformat
i enlighet med vad som gäller för konstverk.
I de närstående rättigheterna och i fotografirätten finns inskränk-
ningar som svarar mot vad som gäller för den egentliga upphovs-
rätten.
Lagstiftningen tillämpas på svenska verk och på svenska prestatio-
ner. Till följd av Sveriges anslutning till olika internationella
konventioner tillämpas lagstiftningen i betydande utsträckning också
på verk och prestationer med utländskt ursprung.
På den egentliga upphovsrättens område finns Bernkonventionen för
skydd av litterära och konstnärliga verk och Världskonventionen om
upphovsrätt, och Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen åt verk
från stater som är anslutna till någon av dessa konventioner.
Vad gäller de närstående rättigheterna finns Internationella kon-
ventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av
fonogram samt radioföretag (den s.k. Romkonventionen), Kon-
ventionen rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig
kopiering av deras fonogram (den s.k. Fonogramkonventionen) och
Europeiska överenskommelsen om skydd för televisionsutsändningar.
Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen åt sådana prestationer som
omfattas av dessa internationella avtal ifall prestationerna äger rum
i stater som är anslutna till avtalen.
Regeringens förslag: Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen
vid uthyrning av exemplar av konstverk till allmänheten. Detta
betyder att det kommer att krävas tillstånd av upphovsmannen vid
uthyrning (eller andra jämförliga rättshandlingar) till allmänheten
av exemplar av alla typer av verk utom byggnader och bruks-
konst.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 25).
22
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt pro-
memorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och
utlåning innehåller en definition av vad som avses med uthyrning
(artikel 1.2). Direktivet innehåller också en rad artiklar med
grundläggande regler om uthyrning av exemplar av en upphovsmans
verk. Främst rör det sig om föreskrifter om ensamrätt till uthyrning
(artiklarna 1 och 2), om överlåtelse och upplåtelse av rätt till
uthyrning (artikel 2.4), om oeftergivlig rätt till skälig ersättning
(artikel 4) och om avtalspresumtion i filmsammanhang (artikel 2.6).
I huvudsak gäller dessa föreskrifter även för närstående rättig-
hetshavares prestationer (se vidare avsnitt 5.5 och 5.6).
Med uthyrning avses enligt artikel 1.2 att för en begränsad tid och
för direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell vinning ställa ett
objekt till förfogande för användning.
I svensk rätt finns bestämmelser om uthyrning och därmed jämför-
liga rättshandlingar i 19 § upphovsrättslagen. Vid förarbetena till den
bestämmelsen uttalades: "Det är i sammanhanget likgiltigt om ut-
hyrningen sker i syfte att erhålla vinst eller endast för att minska
kostnaderna för en verksamhet vilken ingår som ett led i en skattefi-
nansierad service till medborgarna. I alla de fall där användaren
direkt eller indirekt lämnar någon form av vederlag för att han eller
hon under viss tid skall fa disponera exemplar av litterära verk, bör
upphovsmannens tillstånd krävas" (prop. 1992/93:214 s. 93).
Det anförda innebär att uthyrningsbegreppet i svensk rätt är vidare
än vad motsvarande term i direktivet är. Av artikel 2 följer dock att
upphovsmännen som huvudregel skall ha ensamrätt både till ut-
hyrning och till utlåning till allmänheten (se vidare avsnitt 5.2). Det
saknar därför i det här sammanhanget betydelse att svensk rätt har ett
uthyrningsbegrepp som är vidare än direktivets.
Artiklarna 1 och 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensam-
rätt till uthyrning till allmänheten av original och andra exemplar av
alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk utom byggnader och
brukskonst.
I svensk rätt finns aktuella regler i 2 och 19 §§ upphovsrättslagen.
Enligt 2 § omfattar upphovsrätten till ett verk en ensamrätt för upp-
hovsmannen att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för
allmänheten genom försäljning, uthyrning, utlåning eller annan
spridning av exemplar av verket.
Denna s.k. spridningsrätt sträcker sig emellertid inte hur långt som
helst. Så gäller som utgångspunkt enligt 19 § att när ett litterärt eller
ett musikaliskt verk eller ett konstverk har utgivits får de exemplar
som omfattas av utgivningen spridas vidare. Motsvarande gäller när
upphovsmannen har överlåtit ett exemplar av ett konstverk. Be-
Prop. 1994/95:58
23
träffande datorprogram gäller i stället att sådana exemplar som Prop. 1994/95:58
lovligen har överlåtits inom EES kan spridas vidare. Bestämmelsen
i 19 § innebär att de avsedda exemplaren i princip fritt kan säljas
vidare, hyras ut eller lånas ut. Denna inskränkning i upphovsmannens
ensamrätt till vidare spridning bygger på en generell regel inom
upphovsrätten, den s.k. konsumtionsprincipen. Principen går ut på att
när exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har förts ut
i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten så är
upphovsrätten därmed "konsumerad" såvitt gäller den vidare sprid-
ningen av exemplaren.
Från denna inskränkning i spridningsrätten finns i sin tur flera
viktiga undantag. Av 19 § följer att exemplar av musikaliska och
litterära verk inte får tillhandahållas allmänheten genom uthyrning
eller andra jämförliga rättshandlingar utan upphovsmannens god-
kännande. Exemplar av datorprogram i maskinläsbar form får inte
heller lånas ut till allmänheten utan sådant samtycke. När det gäller
filmverk finns det inga konsumtionsregler alls utan rättighetshavaren
har helt kvar kontrollen över vidarespridningen till allmänheten av
exemplar av filmverk. Sådana exemplar får således inte utan
rättighetshavarens samtycke överlåtas vidare, hyras ut eller lånas ut
även om filmverket är utgivet och exemplaren omfattas av ut-
givningen. Detta följer motsatsvis av 19 §.
Sammanfattningsvis är läget i svensk rätt att upphovsmannen måste
ge sitt tillstånd till uthyrning till allmänheten och därmed jämförliga
rättshandlingar avseende exemplar av litterära verk (sedvanliga
litterära verk och datorprogram), musikaliska verk och filmverk.
Däremot får exemplar av konstverk hyras ut till allmänheten utan
upphovsmannens tillstånd, om antingen konstverket är utgivet och
exemplaren omfattas av utgivningen eller upphovsmannen har
överlåtit exemplaren.
I allt väsentligt uppfyller svensk rätt alltså direktivets krav. Till
skillnad från de svenska reglerna kräver direktivet dock att upp-
hovsmannen har ensamrätt till uthyrning vad gäller alla typer av
upphovsrättsligt skyddade verk utom byggnader och brukskonst.
Konsumtionsbestämmelsen i 19 § upphovsrättslagen för konstverk är
därmed i strid med direktivets regler. Upphovsrättslagen måste
således i detta avseende ändras i enlighet med direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att det skall krävas tillstånd av upp-
hovsmannen vid uthyrning (och andra jämförliga handlingar) av
exemplar av konstverk till allmänheten. Det betyder att det kommer
att krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning till allmänheten
av alla typer av verk utom byggnader och brukskonst.
Artikel 2.4 föreskriver att upphovsmannens uthyrningsrätt får
överlåtas eller upplåtas.
24
I svensk rätt finns bestämmelser om upphovsrättens övergång i 3
kap. upphovsrättslagen. Lagen innehåller dels några allmänna regler
(27 och 28 §§ samt 41 och 42 §§), dels en del speciella regler för
vissa typer av överlåtelseavtal (30 - 39 §§). Alla dessa bestämmelser
är dispositiva och gäller alltså endast när något annat inte har
avtalats. Enligt 27 § kan upphovsrätt - med undantag för den ideella
rätten i 3 § - helt eller delvis överlåtas. Ett undantag görs dock enligt
27 § andra stycket för beställd porträttbild. Här gäller att upp-
hovsmannen inte får överlåta rätten till bilden utan tillstånd av
beställaren eller hans efterlevande make och arvingar. Den som upp-
hovsrätten överlåtits till får enligt 28 § inte överlåta den vidare utom
i det fall då rätten ingår i en rörelse och den överlåts i samband med
denna.
Svensk rätt får alltså anses uppfylla kraven i artikel 2.4 och någon
lagändring torde således inte behövas.
Artikel 4 föreskriver att en upphovsman (eller en utövande
konstnär) som överlåter eller överför sin uthyrningsrätt till ett
fonogram eller ett exemplar av film till en fonogramframställare eller
en producent skall ha kvar sin rätt till skälig ersättning när sådana
objekt hyrs ut till allmänheten. Upphovsmannen kan enligt direktivet
inte avtala bort denna rätt till skälig ersättning; den kan inte efterges.
Den torde däremot kunna överlåtas till en organisation eftersom den
enligt direktivet får utövas genom en sådan. Utformningen av denna
oeftergivliga ersättningsrätt - bl.a om vederlaget skall administreras
kollektivt och hos vem vederlaget skall krävas - överlämnar direktivet
till nationell lagstiftning. Artikel 13.8 ger dessutom länderna
möjlighet att senarelägga tidpunkten för genomförandet av den
oeftergivliga ersättningsrätten. Regleringen skall dock börja tillämpas
senast den 1 juli 1997.
I svensk rätt finns inte några regler som svarar mot kraven i artikel
4.
Frågan hur artikel 4 skall uppfyllas i nordisk lagstiftning har
diskuterats vid överläggningar mellan företrädare för vederbörande
departement i de nordiska länderna. Man har där gett uttryck för att
det är av stor praktisk betydelse att det så vitt möjligt införs likartade
lösningar i de nordiska upphovsrättslagarna och att frågan därför
kräver ytterligare samråd på det nordiska planet. Detta är också den
bedömning som har gjorts i promemorian, och det är en uppfattning
som remissinstanserna har delat. Och som nyss har nämnts har man
vid beslutandet av direktivet också varit införstådd med att länderna
kan behöva avvakta en tid med att uppfylla föreskrifterna om
ersättningsrätt, bl.a. just för att gemensamma system skall hinna
etableras.
Av dessa skäl lägger regeringen inte nu i propositionen fram något
Prop. 1994/95:58
25
förslag i frågan om utformningen av den oeftergivliga ersättnings- Prop. 1994/95:58
rätten.
Artikel 2.6 ger en möjlighet att föreskriva att upphovsmannens
uthyrningsrätt skall presumeras ha övergått till filmproducenten när
upphovsmannen har träffat avtal om en filmproduktion med denne.
I svensk rätt gäller att rätten att nyttja ett filmverk i första hand är
beroende av de avtal som ligger till grund för en filminspelning. Om
något avtal inte har träffats som reglerar hur filmverket får nyttjas,
kan presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen om filmavtal bli till-
lämplig; regeln bygger på Bernkonventionen för skydd av litterära
och konstnärliga verk. Enligt 39 § gäller att överlåtelse av rätt till
inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt
att genom filmen på biograf, i TV eller annorledes göra verket
tillgängligt för allmänheten. Bestämmelsen omfattar inte musikaliska
verk.
Som framgår av det sagda ger artikel 2.6 stöd för att behålla pre-
sumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen oförändrad. Det finns inte
något som motiverar - så som har föreslagits från några remissin-
stanser - att bestämmelsen nu upphävs eller inskränks. Någon
lagändring behövs således inte.
Regeringens bedömning: Ingen lagändring bör för närvarande
göras.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 31).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har
delat promemorians bedömning. Ett par remissinstanser har ansett att
det bör föreskrivas att en sorts upphovsrättslig avgift skall erläggas
vid utlåning från bibliotek.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet om uthyrning och
utlåning innehåller en definition av vad som avses med utlåning
(artikel 1.3). Direktivet innehåller också en rad artiklar med
grundläggande regler om utlåning av exemplar av en upphovsmans
verk. Främst rör det sig om föreskrifter om ensamrätt till utlåning
(artiklarna 1, 2 och 5) och om överlåtelse och upplåtelse av rätt till
utlåning (artikel 2.4). I huvudsak gäller dess föreskrifter även för
närstående rättighetshavares prestationer (se vidare avsnitt 5.5 och
5.6).
Med utlåning avses enligt artikel 1.3 att för en begränsad tid och
utan omedelbar eller medelbar ekonomisk eller kommersiell vinning
26
ställa ett objekt till förfogande genom en institution som är tillgänglig
för allmänheten. Direktivets regler om utlåning är alltså inte
tillämpliga om objektet ställs till förfogande av någon annan än en
sådan institution som nyss har sagts; direktivet reglerar inte den
saken.
Artiklarna 1 och 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensam-
rätt till utlåning av exemplar av verk. Regleringen omfattar alla typer
av upphovsrättsligt skyddade verk utom när de tar formen av
byggnader och brukskonst. Men artikel 5 ger möjligheter att i ganska
betydande utsträckning göra undantag från denna ensamrätt.
För det första får länderna göra undantag från ensamrätten när det
gäller offentlig utlåning under förutsättning att åtminstone upp-
hovsmän får ersättning för utlåningen. I fråga om utlåning av andra
objekt än fonogram och filmer samt exemplar av datorprogram får
länderna fritt bestämma ersättningen, varvid hänsyn får tas till
kulturpolitiska ändamål; ersättningsordningen får dock inte vara
diskriminerande mot medborgare i andra EES-länder. När det gäller
fonogram och filmer samt exemplar av datorprogram skall åtminstone
upphovsmännen ha rätt till ersättning när dessa objekt lånas ut till
allmänheten.
För det andra får vissa kategorier av inrättningar undantas från
skyldigheten att betala ersättning. Enligt ett officiellt uttalande av EG-
kommissionen anser denna att de kategorier av institutioner som kan
undantas från skyldigheten att betala ersättning inkluderar t.ex.
offentliga bibliotek, universitet och undervisningsinstitutioner.
I svensk rätt finns aktuella regler i 2 och 19 §§ upphovsrättslagen,
se vad som har anförts om dessa bestämmelser i avsnitt 5.1.
Av 19 § upphovsrättslagen följer att upphovsmannen har ensamrätt
till utlåning till allmänheten av exemplar av filmverk och datorpro-
gram i maskinläsbar form. I fråga om sådana typer av verk uppfyller
svensk rätt alltså direktivets krav och någon lagändring behövs alltså
inte.
Vad gäller andra verk får exemplar som omfattas av utgivning av
verket däremot i svensk rätt fritt lånas ut till allmänheten. Det
innebär att exemplar av litterära verk - utom datorprogram i
maskinläsbar form - och musikaliska verk kan lånas ut till allmän-
heten utan upphovsmannens tillstånd, om exemplaren omfattas av
utgivning av verket. Detsamma gäller exemplar av konstverk; det
gäller också beträffande exemplar av konstverk som upphovsmannen
har överlåtit. Beträffande datorprogram i skriftlig form gäller dock
att exemplaren kan lånas ut sedan de lovligen har överlåtits inom
EES.
Det här systemet är den rättsliga grunden för vår fria biblioteks-
utlåning. Frågan blir då om de tidigare nämnda möjligheterna i
Prop. 1994/95:58
27
direktivet till undantag från kravet på ensamrätt till utlåning rymmer Prop. 1994/95:58
ett sådant system.
När man tar ställning till den frågan skall det först konstateras att
upphovsmännen i svensk rätt inte har någon rätt till ersättning enligt
upphovsrättsliga regler för den utlåning av exemplar av litterära verk
som sker genom bibliotek. I stället betalas ersättning enligt be-
stämmelser i förordningen (1962: 252) om Sveriges författarfond, den
s.k biblioteksförordningen. Ersättningen, som betalas till upphovsmän
som har skrivit på svenska eller har sin vanliga vistelseort i Sverige
för hemlån av exemplar av litterära verk från folk- och skolbibliotek,
är inte upphovsrättslig utan offentligrättslig och finansieras genom ett
årligt anslag till fonden. Vidare utgår biblioteksersättning till
upphovsmännen vid utlåning av noter, musikalier, teckningar och
målningar som ingår i ett litterärt verk. Eftersom ersättningsord-
ningen enligt direktivet inte behöver vara upphovsrättsligt grundad
kan Sverige - i likhet med de övriga nordiska länderna - behålla en
offentligrättsligt reglerad ersättning för den utlåning av exemplar av
litterära verk som sker genom offentliga bibliotek. Vidare skall det
beaktas att den svenska biblioteksersättningen visserligen inte
omfattar lån från andra bibliotek än folk- och skolbibliotek; utlåning
från forskningsbibliotek (Kungliga biblioteket och universitets-
biblioteken) ersätts inte. Men som nyss har sagts ger artikel 5 en
möjlighet att undanta vissa kategorier av inrättningar från skyldig-
heten att betala ersättning. Och i enlighet med ett officiellt uttalande
från EG-kommissionen kan bl.a. offentliga bibliotek, universitet och
undervisningsinstitutioner undantas från ersättningsskyldigheten.
Så långt står det alltså klart att svensk rätt uppfyller direktivets krav
och att någon lagändring således inte behövs.
Men saken är mer tveksam när det gäller utlåning av ljudupptag-
ningar av litterära och musikaliska verk (fonogram). Enligt svensk
rätt kan fonogram - precis som exemplar av litterära verk - lånas ut
fritt till allmänheten. Som har redovisats ovan lägger direktivet inte
heller hinder i vägen för en sådan ordning men föreskriver också här
att upphovsmannen i så fall skall ha rätt till ersättning. För utlåning
av ljudupptagningar av litterära verk utgår ersättning enligt biblioteks-
förordningen på samma sätt som vid utlåning av litterära verk i
bokform. Och i linje med det tidigare sagda uppfyller en sådan
reglering kraven i artikel 5. Däremot utgår inte någon biblioteks-
ersättning till upphovsmännen vid utlåning av en viss sorts fonogram,
nämligen ljudupptagningar av musikaliska verk (exempelvis CD-
skivor). Enligt förordningen (1989:500) om vissa särskilda insatser
på kulturområdet utgår i och för sig statsbidrag till tonsättare och
andra upphovsmän på musikområdet, men denna ersättning är inte
direkt kopplad till det utnyttjande som sker på biblioteken. Som flera
28
remissinstanser - bl.a. Svea hovrätt - har varit inne på kan det sättas Prop. 1994/95:58
i fråga om den svenska ordningen i detta avseende uppfyller
direktivets krav. Inom Kulturdepartementet pågår emellertid en
allmän översyn av de gällande offentligrättsliga ersättningsord-
ningarna och denna översyn omfattar även frågan om ersättning till
upphovsmän för utlåning av fonogram. Det finns uppenbarligen skäl
att avvakta resultatet av den översynen. När översynen är klar
kommer regeringen att slutligt ta ställning till behovet av eventuella
författningsändringar.
Artikel 2.4 föreskriver att upphovsmannens utlåningsrätt får
överlåtas eller upplåtas. I den här delen finns det inte anledning att
göra något annat ställningstagande än det som har redovisats under
avsnitt 3.1 angående upphovsmannens uthyrningsrätt.
Regeringens förslag: Det skydd som en producent av en filmupp-
tagning har mot kopiering enligt 46 § upphovsrättslagen skall även
omfatta film som inte är ett verk.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 35).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har
tillstyrkt promemorians förslag.
Skälen för förslaget: I avsnitt 5.1 och 5.2 har gåtts igenom
föreskrifter i direktivet om uthyrning och utlåning som rör upp-
hovsmannens rätt. Direktivet innehåller även en rad artiklar med
grundläggande regler om närstående rättighetshavares prestationer,
dvs. prestationer av utövande konstnärer, av producenter av fono-
gram och filmer samt av radio- och TV-företag. Dessa föreskrifter
kommer att gås igenom i de följande avsnitten; i detta avsnitt
behandlas direktivets föreskrifter om närstående rättighetshavares
ensamrätt till mångfaldigande (artikel 7.1) och om överlåtelse och
upplåtelse av sådan rätt (artikel 7.2).
Artikel 7.1 föreskriver att det skall krävas tillstånd av utövande
konstnärer, fonogramframställare, producenter av filmupptagningar
och radio- och TV-företag vid direkt eller indirekt mångfaldigande av
deras prestationer.
I svensk rätt skyddas alla fyra slagen av prestationer - framförande,
fonogram, film och utsändning - mot att någon inom skyddstiden gör
kopior av upptagningar av dem. Detta följer av 45 § andra stycket,
46 § första stycket och 48 § andra stycket upphovsrättslagen.
Direktivets definition av "film" (artikel 2.1) innebär dock att en pro-
29
ducents skydd mot kopiering inte bara skall - så som är fallet enligt Prop. 1994/95:58
upphovsrättslagen - omfatta filmverk utan även gälla film som inte är
ett verk. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med
direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att kravet på s.k. verkshöjd i 46 §
upphovsrättslagen slopas. Det betyder att det skydd som en producent
av en filmupptagning har mot kopiering enligt 46 § även kommer att
omfatta film som inte är verk.
Artikel 7.2 föreskriver att rätten till mångfaldigande får överlåtas
eller upplåtas. De allmänna överlåtelsebestämmelserna i 27 och 28 §§
samt reglerna om rättens övergång vid dödsfall samt utmätning i 41
och 42 §§ är tillämpliga på utövande konstnärers rätt enligt 45 §
liksom på deras rätt enligt 47 § upphovsrättslagen. I fråga om
överlåtelse av övriga närstående rättighetshavares rätt gäller vanliga
avtalsrättsliga bestämmelser. Direktivet föranleder alltså inte någon
ändring i svensk rätt i detta avseende.
Regeringens förslag: Utövande konstnärers och fonogramfram-
ställares ersättningsrätt skall gälla även när ljudupptagning av
deras prestationer utnyttjas vid sådana offentliga framföranden
som inte hålls i förvärvssyfte. Ett radioföretags utsändningar skall
inte utan radioföretagets samtycke få återges för allmänheten på
platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 36).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt pro-
memorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och ut-
låning innehåller föreskrifter om utövande konstnärers ensamrätt till
utsändning och återgivning till allmänheten (artikel 8.1) och om rätt
till ersättning vid offentligt framförande (artikel 8.2) liksom före-
skrifter om radio- och TV-företags ensamrätt till återutsändning och
återgivning till allmänheten (artikel 8.3).
Artikel 8.1 föreskriver att utövande konstnärer skall ha ensamrätt
att bestämma över trådlös utsändning i radio och TV och återgivning
till allmänheten av deras framföranden utom vad gäller återutsändning
samt utsändning eller återgivning av fonogram och videogram.
I svensk rätt är det enligt 45 § upphovsrättslagen förbjudet att utan
utövarens samtycke utsända hans framförande i radio eller TV eller
genom direkt överföring göra det tillgängligt för allmänheten.
30
Förbudet mot utsändning avser både direktutsändning och återut- Prop. 1994/95:58
sändning, t.ex. i form av vidarespridning genom kabel.
Av inledningen till direktivet framgår att närstående rättighetshavare
får ges en högre skyddsnivå än den som krävs enligt artikel 8.1.
Svensk rätt är alltså förenlig med direktivets krav och någon
lagändring behövs således inte.
Artikel 8.2 föreskriver att utövande konstnärer och fonogramfram-
ställare skall ha rätt till skälig ersättning när fonogram utnyttjas vid
trådlös radio- eller TV-utsändning eller vid annat offentligt framför-
ande. Av direktivets krav följer att begäran om ersättning skall fram-
ställas samtidigt av utövarna och fonogramframställaren gentemot
nyttjaren. Enligt direktivet skall vidare säkerställas att ersättningen
fördelas mellan de berörda utövarna och fonogramframställama;
länderna får fastställa villkoren för hur ersättningen skall fördelas
mellan utövare och fonogramframställare när det saknas avtal dem
emellan.
I svensk rätt finns i 47 § upphovsrättslagen regler om utövande
konstnärers och fonogramframställares rätt till ersättning för
sekundärt bruk av deras ljudinspelningar. Regleringen innebär att
dessa har rätt till ersättning när fonogram används vid radio- eller
TV-utsändningar. Ersättningsrätten gäller också när inspelningar
utnyttjas vid andra offentliga framföranden i förvärvssyfte. Rätten till
ersättning gäller både vid ursprunglig radio- eller TV-utsändning och
när en trådlös sådan utsändning sänds vidare trådlöst eller via kabel.
Rätten skall göras gällande samtidigt av utövarna och fonogram-
framställaren.
Som nyss har nämnts gäller rätten till ersättning när fonogram
utnyttjas vid radio- eller TV-utsändning eller vid andra offentliga
framföranden "i förvärvssyfte". Enligt direktivet gäller rätten till
ersättning däremot också när fonogram utnyttjas vid offentliga
framföranden som inte sker i förvärvssyfte. Upphovsrättslagen måste
alltså ändras i enlighet med direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att kravet på förvärvssyfte i 47 § upp-
hovsrättslagen slopas. Det betyder att utövande konstnärers och
fonogramframställares ersättningsrätt kommer att gälla även när en
ljudupptagning av deras prestationer utnyttjas vid offentliga framför-
anden som inte sker i förvärvssyfte.
Artikel 8.3 föreskriver att radio- och TV-företag skall ha ensamrätt
att bestämma över trådlös återutsändning av sina trådlösa utsänd-
ningar. På samma sätt skall en utsändning skyddas mot att återges för
allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot erläggande
av inträdesavgift.
I svensk rätt finns motsvarande bestämmelser i 48 § upphovs-
rättslagen. Av stadgandet följer att TV-företagen har de i direktivet
31
föreskrivna rättigheterna. Däremot saknar radioföretagen - så som
direktivet kräver - skydd mot att deras utsändningar framförs
offentligt. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med
direktivets krav.
Regeringen föreslår därför att även ett radioföretags utsändningar
skall skyddas i detta hänseende. Det betyder att ett radioföretags
utsändningar inte utan radioföretagets samtycke kommer att få återges
för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot erläggan-
de av inträdesavgift.
Artikel 6.2 och 6.3 föreskriver att det skall krävas tillstånd av
radio- eller TV-företagen vid upptagning av deras utsändningar. En
kabeldistributör som endast vidaresänder ett annat radio- eller TV-
företags utsändningar omfattas således inte av skyddet. Radio- och
TV-företagen har enligt 48 § upphovsrättslagen redan ett sådant
skydd som direktivet kräver. Det behövs således inte någon lag-
ändring.
Prop. 1994/95:58
Regeringens förslag: Det skall införas en ny grundbefogenhet
(s.k. spridningsrätt) för närstående rättighetshavare (utövande
konstnärer, fonogramframställare, producenter av filmupptag-
ningar och radio- och TV-företag). Detta skall göras på ett sådant
sätt att utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter
av filmupptagningar i princip ges samma grundbefogenheter som
upphovsmännen redan har.
Promemorians Förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 38).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon
invändning. Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå (STIM) och Sveriges författareförbund har
avstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och
utlåning innehåller föreskrifter om närstående rättighetshavares
spridningsrätt (artikel 9) och om sådana rättighetshavares ensamrätt
till uthyrning och utlåning (artiklarna 1 och 2).
Artikel 9 föreskriver att närstående rättighetshavare skall ha
ensamrätt att göra exemplar av upptagningar av sina prestationer till-
gängliga för allmänheten genom försäljning eller på annat sätt; i
direktivet kallas rättigheten "spridningsrätt". Artiklarna 1 och 2
föreskriver att utövande konstnärer, fonogramframställare och
32
producenter av filmupptagningar skall ha rätt att bestämma över Prop. 1994/95:58
uthyrning och utlåning av exemplar av sina prestationer till allmän-
heten. I likhet med vad som gäller för upphovsmännen får - enligt
artikel 5 - undantag göras i fråga om rättighetshavamas utlåningsrätt
(jfr avsnitt 5.2).
I svensk rätt har närstående rättighetshavare i princip inte någon rätt
vad gäller spridning av exemplar av deras prestationer till allmän-
heten; här bortses från den uttunnade rätt som följer av 57 § andra
stycket upphovsrättslagen. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i
enlighet med direktivets krav.
En modell för att uppfylla direktivets krav är att utövande konst-
närer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges
en ensamrätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för
allmänheten. En sådan utvidgning skulle innebära att samma
grundbefogenheter kommer att gälla för dessa kategorier av rättig-
hetshavare som för upphovsmännen, frånsett skyddet för efterlikning,
bearbetning och dylikt. Modellen innebär alltså en avsevärd förenk-
ling av det upphovsrättsliga regelverket och erbjuder därigenom stora
fördelar. Införlivande på detta sätt stämmer också överens med vad
som redan har föreslagits i den nyligen framlagda danska pro-
positionen om ny upphovsrättslag (Lovforslag nr L 197).
Av dessa skäl har i promemorian föreslagits att utövande konst-
närer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar i
princip skulle ges samma grundbefogenheter som upphovsmännen
redan har. Vid remissbehandlingen av promemorians förslag har
också det helt övervägande antalet remissinstanser välkomnat
förslaget. Från flera håll har framhållits att en förstärkning av de
utövande konstnärernas rättigheter sedan länge är nödvändig, särskilt
med hänsyn till att ny teknologi gör det allt lättare att utnyttja
prestationerna. Även andra skäl har åberopats som stöd för pro-
memorians förslag. Så har exempelvis Stockholms universitet
(juridiska fakultetsnämnden) framhållit att praktiska skäl talar för att
de utövande konstnärernas rättigheter utformas i nära anslutning till
upphovsmännens. Promemorians förslag har således fått ett starkt
stöd vid remissförfarandet. Det är endast ett fåtal remissinstanser som
har avstyrkt förslaget. De tyngsta invändningarna har kommit från
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM). STIM har
dock inte framfört några principiella anmärkningar utan har grundat
sin kritik främst på att konsekvenserna av förslaget inte analyserats
tillräckligt i promemorian och att man bör avvakta med att ta det
föreslagna steget tills det gjorts.
Enligt regeringens uppfattning finns det goda skäl för att - så som
har föreslagits i promemorian och välkomnats av nästan alla remissin-
stanser - uppfylla direktivets krav genom att ge utövande konstnärer,
3 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 58
fonogramframställare och producenter av filmupptagningar i princip Prop. 1994/95:58
samma grundbefogenheter som upphovsmännen redan har. En sådan
ordning ligger väl i linje med hur vi i Sverige traditionellt har sett på
närstående rättighetshavares ställning: den principiella utgångspunkten
är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga området så långt
som möjligt skall behandlas lika och att de närstående rättighetshavar-
nas intressen inte är mindre skyddsvärda. Som speciellt betonas i
direktivet motiverar också allmänna och sociala hänsyn ett bättre
skydd för dessa rättighetshavare. Tiden är således nu mogen att ge de
aktuella kategorierna av rättighetshavare i princip samma grundbe-
fogenheter som redan gäller för upphovsmännen; det är den lämpli-
gaste vägen att gå för att uppfylla direktivets krav om spridningsrätt.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av
filmupptagningar ges en ensamrätt att göra exemplar av sina
prestationer tillgängliga för allmänheten. Det betyder att samma
grundbefogenheter kommer att gälla för nämnda kategorier av rättig-
hetshavare som för upphovsmännen, bortsett från skyddet mot
efterlikning, bearbetning och dylikt.
Regeringen föreslår vidare, i enlighet med direktivets krav, att
radio- och TV-företag ges ensamrätt till spridning till allmänheten av
exemplar av sina utsändningar. Den i föregående avsnitt berörda
möjligheten att använda vissa ljudupptagningar vid radio- och TV-
utsändningar m.m. kommer dock även i fortsättningen att finnas kvar
(se vidare specialmotiveringen till 47 §).
Närstående rättighetshavares ensamrätt till uthyrning och utlåning
behandlas vidare i nästa avsnitt.
Regeringens förslag: Regler om konsumtion av närstående
rättighetshavares spridningsrätt skall införas. Konsumtionen av
spridningsrätten till ljudupptagningar av litterära och musikaliska
verk samt filmverk skall vara regional (EES-vid). Utövande
konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptag-
ningar skall ha ensamrätt att bestämma över uthyrning till
allmänheten av upptagningar av deras prestationer. En filmupptag-
ning av en utövande konstnärs framförande skall inte utan
samtycke få lånas ut till allmänheten. Producenter av filmupptag-
ningar skall ha ensamrätt att bestämma över utlåning till allmän-
heten av sina filmupptagningar.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
34
promemorian s. 39). Prop. 1994/95:58
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt pro-
memorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Konkurrensverket har dock varit tveksamt till om direktivet verkligen
kräver EES-konsumtion eller om global konsumtion är möjlig.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och
utlåning innehåller föreskrifter om konsumtion av närstående
rättighetshavares spridningsrätt (artikel 9.2).
Som har berörts i avsnitt 5.1 gäller inom upphovsrätten en generell
princip om konsumtion av spridningsrätten under vissa förhållanden
(jfr 19 § upphovsrättslagen). Förslaget i föregående avsnitt om att
närstående rättighetshavare skall ges en spridningsrätt medför att in-
skränkningar i närstående rättighetshavares spridningsrätt i princip
bör föreskrivas motsvarande dem som gäller för upphovsmännen. Då
blir frågan närmast om direktivet ger anledning till några särbe-
stämmelser.
En aspekt på konsumtion av ensamrätt är vilken verkan som
spridningsrätten skall ha i territoriellt avseende. Allmänt sett kan man
tänka sig flera synsätt. En möjlighet är att anse att ensamrätten bara
konsumeras för det land där den konsumtionsgrundande spridningen
har ägt rum; detta brukar betecknas som nationell konsumtion. Ett
alternativ är att anse att ensamrätten konsumeras för en hel region av
länder om den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i ett
land inom regionen; då brukar man tala om regional konsumtion. En
ytterligare utväg är den globala konsumtionen; detta betyder att
ensamrätten konsumeras när exemplaret har förts ut på marknaden
oavsett i vilket land det har skett.
I svensk rätt tillämpas - med ett undantag - principen om global
konsumtion. Undantaget gäller datorprogram och innebär att
konsumtion för exemplar av datorprogram som har överlåtits med
upphovsmannens samtycke är EES-vid, dvs. regional (19 § upphovs-
rättslagen). Undantaget är en följd av artikel 4 c i EG:s råds direktiv
om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG). Enligt den
artikeln gäller att den "första försäljningen av en kopia av program-
met, som görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren själv eller med
dennes samtycke, medför förlust av spridningsrätten till den berörda
kopian inom gemenskapen". När datorprogramdirektivet skulle
införlivas med svensk rätt gjordes i det till Lagrådet remitterade
förslaget den bedömningen att någon regel om konsumtion inte borde
tas in i upphovsrättslagen, eftersom EES-avtalet inte kunde anses
innebära något hinder mot att Sverige behöll principen om global
konsumtion (prop. 1992/93: 48 s. 167, jfr också Ds 1992:13 s. 150).
Lagrådet ifrågasatte emellertid om inte en bestämmelse om konsum-
tion av rättigheterna till datorprogram utformad i nära anslutning till
35
texten i artikel 4 c i datorprogramdirektivet borde tas in i lagen (anf. Prop. 1994/95:58
prop. s. 174). I regeringens proposition om EES-avtalet och immate-
rialrätten föreslogs därför att regional (EES-vid) konsumtion skulle
tillämpas i fråga om spridningsrätt till datorprogram (prop. 1992/93:
48 s. 124). Under riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade
lagutskottet att någon oklarhet inte kunde anses råda om att nyss
nämnda direktiv endast medger regional konsumtion (bet. 1992/93:
LU17 s. 14).
Det nu aktuella direktivet innehåller i artikel 9.2 regler om
konsumtion av spridningsrätt i territoriellt avseende. Enligt artikeln
skall närstående rättighetshavares spridningsrätt inte konsumeras inom
EES utom när första försäljningen av ett exemplar inom EES görs av
rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke. Utformningen av
artikeln ger vid handen att närstående rättighetshavares spridningsrätt
som utgångspunkt inte skall konsumeras vid försäljning, vilket
innebär att ensamrätten gäller. Sedan görs undantaget att den första
lovliga försäljningen i ett EES-land utlöser konsumtion inom hela
EES. Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att om förutsättningar
enligt undantagsregeln inte föreligger så skall huvudregeln gälla. Det
innebär att om den första lovliga försäljningen sker i ett land utanför
EES, t.ex. i Förenta staterna, så sker enligt huvudregeln ingen
konsumtion av spridningsrätten inom EES. Vid nordiska departe-
mentsöverläggningar har man från dansk, finsk och norsk sida
förklarat att man delar den nu redovisade uppfattningen om hur
direktivet bör tolkas.
En princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges
strävanden mot att åstadkomma en friare handel och är också i
konsumenternas intresse. En övergång till regional konsumtion bör
därför ske endast om Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet med
nödvändighet innebär att principen om global konsumtion måste
överges (jfr. bet. 1992/93:LU17 s. 6 f.). Slutsatsen av den nyss
gjorda tolkningen av artikel 9.2 i direktivet om uthyrning och
utlåning är emellertid att just detta direktiv endast medger regional
konsumtion. Det finns därför inte någon möjlighet för Sverige att -
så som Konkurrensverket har varit inne på i sitt remissyttrande -
tillämpa global konsumtion för närstående rättighetshavares prestatio-
ner.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att det skall införas regler om konsumtion för exemplar av närstående
rättighetshavares prestationer och att denna konsumtion skall vara
regional (EES-vid).
En sådan här anpassning till konsumtionsbestämmelsen i artikel 9.2
utan några andra ändringar i svensk rätt skulle medföra att olika
konsumtionsbestämmelser vore tillämpliga på ett objekt, t.ex. ett
36
fonogram, som skyddas av både upphovsrätt och närstående rätt. För Prop. 1994/95:58
upphovsmannen skulle gälla global konsumtion, medan för den
närstående rättighetshavaren regional konsumtion skulle gälla. In-
nebörden av en sådan reglering är att närstående rättighetshavare i
dessa fall skulle få en bättre ställning än upphovsmännen. Det
förefaller svårt att sakligt motivera en sådan ordning. Övervägande
skäl talar alltså för att samma konsumtionsregler också gäller i dessa
fall. Detta är också promemorians förslag, och remissinstanserna har
inte heller varit av någon annan uppfattning. Upphovsrättslagen bör
således ändras så att samma konsumtionsregel gäller för upphovsmän-
nen som för närstående rättighetshavare.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att konsumtionen av spridningsrätten till exemplar av ljudupp-
tagningar av litterära och musikaliska verk samt exemplar av filmverk
skall vara regional (EES-vid).
Som har berörts i avsnitt 5.5 föreskriver artiklarna 1 och 2 att
utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av
filmupptagningar i princip skall ha rätt att bestämma över uthyrning
och utlåning av exemplar av sina prestationer till allmänheten även
sedan spridningsrätten har konsumerats. Vissa undantag från
ensamrätten till utlåning finns dock i artikel 5. Föreskrifterna har
behandlats närmare i avsnitt 5.1 och 5.2. Av redogörelsen i dessa
avsnitt har framgått att upphovsmännens ensamrätt till uthyrning och
utlåning i svensk rätt är utformad som undantag från konsumtionen
av spridningsrätten (19 § upphovsrättslagen).
I linje med vad som gäller för upphovsmännen måste således sådana
undantag från konsumtionen av närstående rättighetshavares sprid-
ningsrätt ges.
Regeringen föreslår därför att utövande konstnärer, fonogramfram-
ställare och producenter av filmupptagningar skall ha ensamrätt att
bestämma över uthyrning till allmänheten av upptagningar av sina
prestationer. Regeringen föreslår vidare att det skall krävas tillstånd
av utövande konstnärer vid utlåning till allmänheten av filmupptag-
ningar av deras framföranden. Regeringen föreslår slutligen att
producenter av filmupptagningar skall ha ensamrätt att bestämma över
utlåning till allmänheten av sina prestationer.
37
Prop. 1994/95:58
Regeringens förslag: Konsumtionspunkten för spridningsrätten till
exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk och exemplar av
närstående rättighetshavares prestationer skall vara första över-
låtelsen av exemplaret.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 43).
Remissinstanserna: Många remissinstanser har tillstyrkt regering-
ens förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning. Det
övervägande antalet remissinstanser har dock avstyrkt förslaget om
konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av upphovs-
rättsligt skyddade verk.
Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitt 5.5
innehåller direktivet om uthyrning och utlåning föreskrifter om att
närstående rättighetshavare skall ha spridningsrätt till exemplar av
upptagningar av sina prestationer. Direktivet innehåller även
föreskrifter om när spridningsrätten skall upphöra, dvs. om sprid-
ningsrättens konsumtionspunkt (artikel 9.2).
Artikel 9.2 föreskriver att den första försäljningen av ett exemplar
av närstående rättighetshavares prestationer skall medföra att
rättighetshavarens spridningsrätt konsumeras såvitt gäller det sålda
exemplaret. Det innebär exempelvis att när en CD-skiva väl har sålts
så kan en närstående rättighetshavare inte hindra fortsatta överlåtelser
av skivan med stöd av spridningsrätten.
I svensk rätt har närstående rättighetshavare i dag inte någon
spridningsrätt vad gäller sina prestationer. Regeringens förslag i
avsnitt 5.5 om införande av en sådan rätt innebär att det också måste
ges en regel om när rätten konsumeras.
Direktivets föreskrift betyder att spridningsrätten skall konsumeras
i varje fall vid sådana överlåtelser av äganderätten som sker genom
köp. Bestämmelsen har naturligtvis sin grund i att köp är den allra
vanligaste formen av överlåtelse, och därför har det inom EG ansetts
angeläget att man harmoniserar vad som gäller vid försäljningar. Men
man skulle - även om det inte är lika vanligt - naturligtvis också
kunna tänka sig en del fall där överlåtelsen av äganderätten sker
genom gåva eller genom byte. Det finns ingen anledning att särbe-
handla dessa två typer av avhändelser av äganderätten, utan det är
tvärtom önskvärt med en enhetlig reglering av alla former av slutliga
överlåtelser, vare sig dessa sker genom köp, byte eller gåva. I
samtliga fall har ju den ursprunglige innehavaren slutgiltigt avhänt sig
äganderätten till exemplaret och kan i princip inte återta eller
38
disponera över det efter överlåtelsen. Ett system med samma regel Prop. 1994/95:58
för alla tre överlåtelseformer är dessutom klart och tydligt och
inbjuder inte till några skentransaktioner. Att samma regler bör gälla
för alla sorters överlåtelse är också den slutsats som riksdagen kom
till när motsvarande föreskrift i det tidigare nämnda datorprogram-
direktivet skulle uppfyllas i svensk rätt (se 19 § upphovsrättslagen;
prop. 1992/93:48, bet. 1992/93:LU17, rskr. 1992/93:125). Det finns
inget som motiverar att man nu väljer en annan lösning när det gäller
uppfyllandet av direktivet om uthyrning och utlåning.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av samtliga
närstående rättighetshavares prestationer skall vara första överlåtelsen
av exemplaret.
I svensk rätt regleras konsumtionspunkten för upphovsmännen i 19
§ upphovsrättslagen. Konsumtionsprincipen bygger - precis som i de
andra nordiska ländernas lagstiftning - som huvudregel på ett
utgivningskriterium. Exemplar av verk får fritt spridas vidare till
allmänheten, om verket är utgivet och exemplaren omfattas av
utgivningen. Att ett verk har utgetts innebär enligt 8 § andra stycket
att exemplar av verket med upphovsmannens samtycke har förts ut i
handeln eller på något annat sätt har blivit spridda till allmänheten.
Detta innebär att ett visst antal exemplar måste ha framställts av
verket, t.ex. i tryckt form, som inspelningar på grammofonskiva,
band eller kassett eller som kopior i olika former. Exemplaren måste
vidare ha förts ut i handeln eller annars blivit spridda bland allmän-
heten. Med detta menas att exemplaren har börjat överlåtas, t.ex.
säljas eller delas ut gratis. Det finns några undantag från huvudregeln
att utgivningen är konsumtionspunkt för spridningsrätten. I fråga om
exemplar av datorprogram gäller, som tidigare har berörts, att
konsumtion inträder vid överlåtelse. Även i fråga om konstverk gäller
för närvarande - vid sidan om utgivningskriteriet - ett överlåtelsekri-
terium.
Vid de nordiska departementsöverläggningar som under våren 1994
ägde rum i anledning av direktivet diskuterades ingående frågan om
man i de nordiska upphovsrättslagarna borde låta regeln om konsum-
tion vid överlåtelse i stället för vid utgivning få en generell räckvidd
inom upphovsrätten. Den analys som då gjordes gav inte vid handen
att en sådan ordning skulle få några negativa konsekvenser. Däremot
ansågs den leda till enhetlighet i systemet, och enighet uppnåddes om
att överlåtelsekriteriet borde gälla generellt.
I promemorian har därför föreslagits att man i 19 § upphovs-
rättslagen generellt går över till att låta överlåtelse vara konsumtions-
punkt. Vid remissbehandlingen har det här förslaget mött en hel del
kritik även om i och för sig många remissinstanser har välkomnat
39
förslaget. Men remissinstansernas kritik har överlag varit mycket Prop. 1994/95:58
allmänt hållen; invändningarna har främst gått ut på att saken inte har
utretts tillräckligt noga, att det är svårt att bedöma konsekvenserna av
förslaget och att ett överlåtelsekriterium är "artfrämmande" när det
gäller litterära verk. Däremot har inte någon av remissinstanserna
pekat på något exempel som tyder på att det skulle kunna innebära
rättsliga eller praktiska svårigheter att låta spridningsrätten generellt
konsumeras vid överlåtelse. Trots det sagda har man från svensk sida
funnit skäl att återigen ta upp frågan vid nya nordiska departements-
överläggningar och där redogöra för remissinstansernas kritik av
promemorians förslag. Även vid dessa överläggningar har dis-
kussionerna mynnat ut i att den lämpligaste lösningen är att över-
låtelse innebär konsumtion av spridningsrätten. Sådan lagstiftning har
också redan föreslagits i Danmark, Finland och Norge.
Som tidigare har redovisats kräver direktivet att konsumtions-
punkten för spridningsrätten till exemplar av närstående rättig-
hetshavares prestationer knyts till överlåtelse av exemplaret. I många
fall gör sig både närstående rättigheter och upphovsrätt gällande till
ett objekt, t.ex. ett fonogram. Det ter sig mindre lämpligt i sådana
fall att de närstående rättigheterna konsumeras enligt ett över-
låtelsekriterium medan upphovsrätten konsumeras enligt ett ut-
givningskriterium. En naturlig följd av direktivets krav vad gäller
närstående rättigheter är alltså att även upphovsrättslagens be-
stämmelser om konsumtionspunkten för upphovsrätten bör ändras på
så sätt att konsumtionen inträder vid överlåtelse. En sådan ordning
svarar inte bara mot vad som är avsett att gälla i övriga nordiska
länder utan också mot vad som redan gäller i flertalet europeiska
rättsordningar.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av upphovs-
rättsligt skyddade verk skall vara första överlåtelsen av exemplaret.
Det betyder att möjligheten till vidarespridning inte förutsätter att
verket är utgivet, dvs. med upphovsmannens samtycke har satts på
marknaden, utan att äganderätten till exemplaret har överlåtits
antingen genom köp, byte eller gåva. Det betyder också att möjlig-
heten till vidarespridning inte inträder när verksexemplaret lånas ut
eller hyrs ut; uthyrning och utlåning innefattas inte i termen "överlå-
telse". Det betyder däremot inte någon ändring av andra rättsverk-
ningar som är knutna till att ett verk är offentliggjort eller utgivet;
exempelvis kräver möjligheten till framställning av exemplar för
enskilt bruk fortfarande att verket är offentliggjort (12 § upphovs-
rättslagen) och möjligheten till visning av exemplar fortfarande att
verket är utgivet (20 §).
40
Prop. 1994/95:58
Regeringens förslag: Presumtionsregeln i 39 § första meningen
upphovsrättslagen skall gälla också med avseende på utövande
konstnärers prestationer.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 44).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon
invändning.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om uthyrning och
utlåning innehåller föreskrifter om avtalspresumtion i filmsamman-
hang vad gäller utövande konstnärer (artikel 2.5).
Artikel 2.5 föreskriver att en utövande konstnärs uthyrningsrätt
skall presumeras ha övergått till filmproducenten när utövaren har
träffat avtal med denne om medverkan i en filmproduktion. Det
innebär att den utövande konstnär som avtalat med en filmproducent
om medverkan i en filmproduktion och inte avtalat ytterligare om
villkoren skall anses ha samtyckt till att exemplar av hans framföran-
de hyrs ut. Av direktivets ingress framgår att presumtionsregeln i
artikel 2.5 får utsträckas till att omfatta alla de rättigheter som enligt
kapitel 2 kan ges till utövande konstnärer, t.ex. mångfaldiganderätt
och spridningsrätt. Det är således ett minimikrav att utövarens
uthyrningsrätt skall presumeras ha övergått till filmproducenten.
I. svensk rätt finns i 39 § upphovsrättslagen en regel om avtalspre-
sumtion när en upphovsman överlåter rätt till filminspelning av ett
litterärt eller konstnärligt verk till en filmproducent, se vad som har
anförts om bestämmelsen i avsnitt 5.1. Däremot finns det inte någon
motsvarande regel vad gäller utövande konstnärer. Upphovsrättslagen
måste alltså ändras i enlighet med direktivets krav.
I det föregående (avsnitt 5.6) har det föreslagits att utövande konst-
närer skall ha rätt att bestämma när och på vilka villkor upptagningar
av deras framförande skall göras tillgängliga för allmänheten. Det är
inte sakligt motiverat att närstående rättighetshavare får en bättre
ställning än upphovsmännen. Direktivets krav bör således uppfyllas
så att presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen gäller även för
utövande konstnärer. Detta är också den bedömning som har gjorts
i promemorian och som delats av det övervägande antalet remissin-
stanser. Bestämmelsen i 39 § gäller inte musikaliska verk. Eftersom
artikel 2.5 även omfattar uthyrningsrätten i fråga om musikaliska
verk, bör presumtionsregeln gälla också i fråga om utnyttjande av
upptagningar av utövande konstnärers framföranden av musikaliska
41
verk.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall gälla även för
utövande konstnärers prestationer och att regeln i fråga om dem skall
gälla även för musikaliska verk.
Prop. 1994/95:58
Regeringens bedömning: Övriga föreskrifter i direktivet kräver
inte någon lagändring.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 45).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har
delat promemorians bedömning
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 2.2 i direktivet finns
en bestämmelse om att huvudregissören till ett filmverk eller annat
audiovisuellt verk skall anses som verkets upphovsman eller som en
av dess upphovsmän. Enligt bestämmelsen finns möjlighet att
föreskriva att även andra än en huvudregissör kan anses som
upphovsman. Artikeln har sin udd riktad mot engelsk rätt, enligt
vilken filmproducenten normalt anses som ensam upphovsman. I
svensk rätt finns inte någon entydig regel om vem eller vilka som har
upphovsrätt till en film. Detta får man avgöra i varje enskilt fall.
Enligt allmänna regler på upphovsrättens område gäller att upphovs-
rätt till den slutliga filmen eller delar därav principiellt tillkommer
var och en som under inspelningsarbetet eller förberedelserna med-
verkat genom insatser av litterärt eller skapande slag (jfr SOU
1956:25 s. 146). Eftersom verkets huvudregissör i praktiken
undantagslöst anses som en av dess upphovsmän, kräver direktivet
ingen ändring i svensk rätt på denna punkt.
Enligt artikel 2.4 får närstående rättighetshavares uthyrnings- och
utlåningsrättigheter överlåtas eller upplåtas, i likhet med vad som
föreskrivs avseende upphovsmännen. Överlåtelse av en utövande
konstnärs rättigheter följer enligt gällande svensk rätt samma regler
som överlåtelse av upphovsrätt (jfr prop. 1960:17 s. 242). I fråga om
överlåtelse av övriga kategorier närstående rättighetshavares rätt skall
sedvanliga avtalsrättsliga regler tillämpas (jfr SOU 1956:25 s. 390).
Svensk rätt uppfyller alltså direktivets krav och någon lagändring
behövs således inte. Vad gäller den särskilda frågan om uppfyllandet
i svensk rätt av den oeftergivliga ersättningsrätten i artikel 4 kan
hänvisas till vad som tidigare anförts i samband med överlåtelse av
upphovsmannens uthyrningsrätt (avsnitt 5.1); något förslag om
42
lagändring på denna punkt läggs således för närvarande inte heller Prop. 1994/95:58
fram i fråga om utövande konstnärers rätt.
Artikel 6.1 föreskriver att det skall krävas tillstånd av utövande
konstnärer vid upptagning av deras framföranden. Enligt 45 § första
stycket upphovsrättslagen har utövarna redan denna rättighet. Svensk
rätt uppfyller alltså direktivets krav och någon lagändring behövs
således inte.
Enligt upphovsrättslagen gäller i tillämpliga delar samma allmänna
inskränkningar i närstående rättighetshavares befogenheter som enligt
2 kap. gäller för upphovsmännen. En sådan ordning har man också
förutsatt i direktivet. Artikel 10.1 föreskriver sålunda att vissa
inskränkningar får ges i de rättigheter som enligt direktivets andra
kapitel tillkommer närstående rättighetshavare. Inskränkningar får
göras avseende användning för enskilt bruk, nyttjande av korta avsnitt
vid redogörelse för dagshändelse, användning av ett radioföretags
efemära upptagning med egen utrustning och för bruk vid dess egna
utsändningar samt nyttjande uteslutande i undervisnings- eller
vetenskapligt forskningssyfte. Enligt artikel 10.2 får - oavsett be-
stämmelserna i artikel 10.1 - i närstående rätt föreskrivas samma in-
skränkningar som gäller avseende skyddet för upphovsmännen.
Tvångslicenser får emellertid införas endast i den mån de är förenliga
med Romkonventionens bestämmelser. Direktivets reglering i fråga
om inskränkningar överensstämmer med artikel 15 i Romkon-
ventionen och med gällande bestämmelser i 45 - 48 §§ upphovs-
rättslagen.
Artikel 11 och 12 handlar om upphovsrättens och närstående
rättighets varaktighet. Artiklarna hänvisar till regler i Bernkon-
ventionen och Romkonventionen; föreskrifterna stämmer överens med
motsvarande bestämmelser i svensk rätt. EG:s ministerråd har den 29
oktober 1993 antagit ett direktiv om en harmonisering av den
upphovsrättsliga skyddstiden (93/98/EEG). Frågan om hur skydds-
tidsdirektivets regler skall införlivas i svensk rätt kommer att tas upp
i ett särskilt lagstiftningsärende.
43
Regeringens forslag: I upphovsrättslagen införs en regel som slår
fast var den upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsänd-
ningar äger rum. Det införs också en regel om att en avtalslicens
för radio- och televisionsföretag gäller vid utsändning genom
satellit endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning
genom en marksändare.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 47).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt pro-
memorians förslag eller lämnat förslaget utan någon invändning.
Skälen för förslaget: Direktivet om satellit- och kabelsändning
innehåller ett par definitioner för satellitsändningar. Främst rör det
sig om en definition av var den upphovsrättsligt relevanta handlingen
vid satellitsändningar skall anses äga rum (artikel 1.2). Direktivet
innehåller även en del grundläggande materiella regler. Främst rör
det sig om föreskrifter om upphovsmannens ensamrätt till överföring
till allmänheten genom satellit (artikel 2), om skydd för utövande
konstnärers, fonogramproducenters och sändarföretags prestationer
vid sådan överföring (artikel 4) och om förvärv av sändningsrättig-
heter (artikel 3).
Med satellit avses enligt artikel 1.1 en sådan satellit som opererar
på de frekvensband som enligt internationella telekommunikations-
regler är reserverade för sändning av signaler för mottagning av
allmänheten eller, under vissa förutsättningar, för slutna system med
s.k. point-to-point-satelliter. Den senare typen utgörs av sådana
satelliter vars signaler vanligen är tämligen svaga och som normalt
är avsedda för sändning från en punkt på marken till en annan
varifrån signalerna sedan sprids vidare. Förutsättningen för att de
senare satelliterna skall omfattas av direktivet är att omständigheterna
i samband med den individuella mottagningen är jämförbara med dem
som gäller vid direktsändande satelliter. När det gäller satellitsänd-
ningar använder direktivet uttrycket "överföring till allmänheten".
Med detta uttryck avses en sådan handling som innebär att ett radio-
eller TV-företag under sin kontroll och på sitt ansvar för in de
programbärande signaler som är avsedda för mottagning av allmän-
heten i en oavbruten kommunikationskedja till satelliten och sedan
ned till jorden. Att överföringen skall vara oavbruten betyder bl.a. att
varje avbrott i sändningen innebär att en ny sändning skall anses ha
44
börjat. Uttrycket täcker både en ursprunglig sändning och en vi- Prop. 1994/95:58
daresändning. Exempelvis faller vidaresändning via satellit av ett
program i ett EES-land till ett annat EES-land under direktivets
bestämmelser.
Artikel 2 föreskriver att upphovsmannen skall ha ensamrätt att ge
tillstånd till överföring till allmänheten genom satellit av sina verk i
enlighet med vad som sägs i 2 kap. Artikel 4 föreskriver att utövande
konstnärers, fonogramproducenters och sändarföretags rättigheter
skall skyddas vid överföring till allmänheten genom satellit i enlighet
med vad som sägs i direktivet om uthyrning och utlåning.
I svensk rätt finns aktuella bestämmelser i 2 § första stycket
upphovsrättslagen. Enligt vad som där föreskrivs omfattar upp-
hovsmannens rättigheter en uteslutande rätt att förfoga över verket
genom att göra det tillgängligt för allmänheten. I paragrafens tredje
stycke sägs att ett verk görs tillgängligt för allmänheten bl.a. genom
att framföras offentligt; en form för sådant offentligt framförande är
sändning av verket i radio och TV. När det gäller närstående
rättigheter har i det föregående föreslagits att närstående rättig-
hetshavare skall ha en ensamrätt att göra framförandet eller upp-
tagningen tillgänglig för allmänheten. I fråga om fotografisk bild som
inte utgör ett verk omfattar fotografens ensamrätt enligt 49 a § att
göra bilden tillgänglig för allmänheten.
När den upphovsrättsliga lagstiftningen trädde i kraft år 1960 var
satellittekniken okänd. Men i olika sammanhang under senare år, ex-
empelvis i samband med utredningsarbetet rörande ett nordiskt
satellitsamarbete, har man utgått från att sändningar via direktsändan-
de satellit är att jämställa med rundradiosändningar (se exempelvis
prop. 1985/86:146 s. 30). Samma utgångspunkt har man haft i olika
internationella diskussioner på senare tid, exempelvis inom det arbete
som nu pågår inom Världsorganisationen för den intellektuella ägan-
derätten (WIPO) om ett protokoll till den i avsnitt 4 nämnda
Bernkonventionen. Sändningar via s.k. point-to-point-satelliter eller
kommunikationssatelliter (ofta kallade satelliter i fast trafik) var
ursprungligen avsedda för signaltransporter mellan olika radioföretag
eller från ett sändarföretag till ett eller flera kabelnät eller andra
vidaresändare. Länge har sådana sändningar skett från telekommuni-
kationssynpunkt på band som är reserverade för slutna sändningar
mellan olika markstationer och inte avsedda för allmänheten. I den
nyss nämnda propositionen uttalas att signaler från satelliter i fast
trafik för svensk rätts del inte är att anse som rundradiosändningar
(anf. prop. s. 30). Numera förekommer det emellertid att en sändning
sker genom kommunikationssatellit på sådan frekvens att signalerna
utan några mellankommande åtgärder från annan kan tas emot av
allmänheten med hjälp av mottagare som finns på marknaden. Det
45
finns knappast anledning att inte i detta avseende jämställa sådana Prop. 1994/95:58
sändningar med sändningar från direktsändande satelliter (jfr SOU
1990:30 s. 383). Om det är fråga om sändningar som inte kan tas
emot av allmänheten med hjälp av mottagare som tillhandahålls av
sändarföretaget eller med dess samtycke, torde det däremot inte vara
fråga om ett offentligt framförande.
Sammanfattningsvis leder det nu sagda fram till den slutsatsen att
enligt svensk rätt en sändning av ett verk eller en fotografisk bild
genom en satellit som kan tas emot av allmänheten innebär att verket
eller bilden görs tillgänglig för allmänheten. Därmed uppfyller
upphovsrättslagen direktivets krav. Någon lagändring behövs således
inte. Detta är också den bedömning som har gjorts i promemorian
och som remissinstanserna har delat.
En särskild och i den upphovsrättsliga debatten ofta diskuterad fråga
är vilket sändarföretag som skall anses ansvarigt för sändningen
gentemot rättighetshavarna, dvs. var sändningarna skall klareras.
Direktivet löser den här tvistefrågan för EES:s del. Artikel 1.2 (b)
föreskriver att överföringen till allmänheten skall anses ske uteslutan-
de i det EES-land där sändarföretaget under sin kontroll och på sitt
ansvar för in de programbärande signalerna i en oavbruten kommuni-
kationskedja till satelliten och sedan ner till jorden. Nu kan det hända
att införandet sker i ett land utanför EES. Om detta land saknar det
minimiskydd som direktivet föreskriver och uppsändningen till
satelliten sker från en uppsändningsstation inom ett EES-land,
föreskriver artikel 1.2 (d) att tillhandahållandet skall anses ske från
denna stat och rättigheterna kunna göras gällande mot den som driver
stationen. Om det inte finns någon sådan station men ett radio- eller
TV-företag har uppdragit överföringen till allmänheten via satellit i
något annat EES-land, skall denna överföring anses äga rum i det
EES-land där det sistnämnda företaget har sitt säte och rättigheterna
kunna göras gällande mot detta företag.
I svensk rätt torde gälla att det upphovsrättsliga ansvaret hänger
samman med var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Om
denna sker i Sverige är svensk rätt tillämplig. Sker den inte i Sverige
är svensk rätt inte tillämplig.
Direktivets system är således annorlunda än vad som gäller i svensk
rätt. Upphovsrättslagen måste alltså ändras i enlighet med direktivets
krav.
Regeringen föreslår därför att det införs en regel som slår fast var
den upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar anses
äga rum. I de fall som inte berörs i direktivet får det - liksom hittills
- komma an på rättstillämpningen att avgöra var den upphovsrättsligt
relevanta åtgärden skall anses ha ägt rum.
Artikel 3.1 föreskriver att tillstånd till en sändning genom satellit
46
till allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk bara skall kunna Prop. 1994/95:58
förvärvas genom avtal.
I svensk rätt har upphovsrättslagen som utgångspunkt att utsändning
av upphovsrättsligt skyddade verk i radio och TV skall ske på
grundval av ett avtal. Detta framgår bl.a. av bestämmelserna om den
ursprungliga ensamrätten i 2 § och motsvarande rätt beträffande
fotografisk bild i 49 a § samt av reglerna om överlåtelse av dessa
rättigheter.
Svensk rätt uppfyller alltså kravet i artikel 3.1 och någon lagändring
behövs således inte.
Artikel 3.2 föreskriver att EES-länderna under vissa förutsättningar
får bestämma att ett kollektivt avtal mellan en organisation för
kollektiv förvaltning av upphovsrättigheter och ett radio- eller TV-
företag rörande en viss given kategori av verk får utsträckas att gälla
också för rättsinnehavare inom samma område vilka inte represente-
ras av organisationen. En förutsättning är att satellitsändningen sker
samtidigt med en marksändning av samma företag. En annan för-
utsättning är att den inte företrädda rättighetshavaren när som helst
kan utesluta sina verk från tillämpningen av avtalet och göra sina
rättigheter gällande antingen individuellt eller kollektivt. Enligt artikel
3.3 skall en utsträckning av ett kollektivt avtal inte gälla i fråga om
kinematografiska verk eller verk som har kommit till genom en
metod som är likartad med kinematografi, dvs. i praktiken audiovisu-
ella verk. Ett land vars lagstiftning innehåller bestämmelser om sådan
verkan av ett kollektivt avtal skall informera EFTA:s övervaknings-
myndighet om detta.
1 svensk rätt finns i 26 d och 26 i §§ upphovsrättslagen en avtalsli-
censbestämmelse för primär radio- och TV-utsändning. Den förra
regeln innehåller den speciella avtalslicensen för dessa sändningar,
medan den senare innehåller generella regler om sådana licenser. 126
d § föreskrivs att de radio- och TV-företag som regeringen i enskilda
fall beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk, om
avtalslicens gäller enligt 26 i §. Det finns dock två undantag. Det
första undantaget rör sceniska verk och om upphovsmannen har
förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra skäl finns
särskild anledning att anta att han motsätter sig utsändningen. Det
andra undantaget rör trådbunden eller trådlös vidaresändning. Sådan
sändning regleras genom en särskild bestämmelse i 26 f §. Den
generella bestämmelsen om avtalslicenser i 26 i § föreskriver att en
sådan licens gäller för utnyttjande av ett verk på visst sätt när ett
avtal har ingåtts om ett sådant utnyttjande med en organisation som
företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Licensen ger
användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet
trots att verkets upphovsmän inte företräds av organisationen. Vidare
47
sägs att upphovsmannen har rätt till skälig ersättning när ett verk Prop. 1994/95:58
utnyttjas med stöd av 26 d §. Avtalslicensen gäller enligt 49 a §
fjärde stycket också för fotografiska bilder men däremot inte för de
närstående rättigheterna i 5 kap. Film är utesluten från bestämmelsens
tillämpningsområde (se prop. 1993/94:109 s. 33).
De svenska avtalslicensbestämmelserna svarar mot direktivets krav.
Sålunda gäller bestämmelserna, som direktivet föreskriver, "en viss
given kategori av verk", nämligen litterära och musikaliska verk samt
fotografiska bilder. Genom att film är utesluten uppfylls också
bestämmelsen i direktivet om att avtalslicensen inte skall gälla för
kinematografiska verk och verk som har tillkommit genom ett med
kinematografi liknande förfarande. Vidare innehåller de svenska
bestämmelserna - så som direktivet förutsätter - en möjlighet för den
enskilde upphovsmannen att förbjuda tillämpningen av avtalslicensen
på hans verk. De åtgärder som radio- och TV-företaget får vidta är
att "sända ut" verken. I SOU 1990:30 Översyn av upphovsrättslag-
stiftningen har utförligt och ingående diskuterats huruvida de svenska
avtalslicensreglerna är tillämpliga på sådan radio- och TV-sändning
via satellit som är avsedd att tas emot av allmänheten. Utredningen
för fram skäl för och emot att så skulle vara fallet och stannar för sin
del vid uppfattningen att avtalslicensreglerna inte bör anses till-
lämpliga på radio- och TV-sändningar genom satellit som är avsedd
att tas emot av allmänheten (betänkandet s. 383). Vid de nordiska
departementsöverläggningarna har det framkommit att motsvarande
avtalslicensbestämmelser i de andra nordiska ländernas upphovs-
rättslagar skall ha tillämplighet också i fråga om satellitsändningar,
under förutsättning att överföringen till allmänheten genom satellit
äger rum samtidigt som en marksändning av samma sändande. Det
finns knappast någon anledning att för svenskt vidkommande ha en
annan lösning. Detta är också den bedömning som har gjorts i pro-
memorian och som samtliga remissinstanser har delat.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att bestämmelsen i 26 d § upphovsrättslagen ändras så att avtalslicen-
sen gäller vid utsändning genom satellit, om sändareföretaget
samtidigt verkställer samma utsändning genom en marksändare.
48
Prop. 1994/95:58
Regeringens förslag: Avtalslicensbestämmelsen i 26 f § upp-
hovsrättslagen om vidaresändning av ljudradio- eller televisions-
utsändningar skall inte gälla verk till vilka rättigheterna till
vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag som sänder
ut den ursprungliga sändningen.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 55).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat förslaget utan någon
invändning. Föreningen Copyswede har ansett att den föreslagna
bestämmelsen inte är nödvändig för att uppfylla direktivets krav.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om satellit- och
kabelsändning innehåller ett par definitioner för kabelsändningar.
Främst rör det sig om en definition av vad som är att anse som en
vidaresändning via kabel (artikel 1.3). Direktivet innehåller även en
del grundläggande materiella regler. Främst rör det sig om före-
skrifter om rätt till vidaresändning genom kabel (artikel 8) och om
utövandet av den rätten (artikel 9). I avsnitt 6.3 behandlas direktivets
föreskrifter om medling (artikel 11) och om rätt till förhandling om
tillstånd till kabelsändning (artikel 12).
Med vidaresändning via kabel avses enligt artikel 1.3 en samtidig,
oförändrad och oavkortad vidaresändning via kabel eller mikrovåg-
system till allmänheten av en ursprunglig sändning från en annan
medlemsstat via tråd eller trådlöst, inbegripet satellitsändning, av
radio- och TV-program som är avsedda för mottagning av allmän-
heten.
I svensk rätt talar 26 f § upphovsrättslagen om vidaresändning
genom kabel. I det lagstiftningsärende som låg till grund för
införandet av bestämmelsen gjordes vissa uttalanden om vad
begreppet "kabel" avser (se prop. 1985/86:146 s. 30). Där nämndes
först och främst att begreppet "kabel" omfattar alla former av fysiska
ledare, exempelvis koaxialkabel, tråd eller optisk fiber. Vidare sade
man att bestämmelsen bör vara tillämplig också i sådana situationer
där en mer eller mindre långdistansbetonad överföring via kabel eller
radiolänk sker till vidaresändaren.
Den vedertagna användningen av uttrycket "kabel" i upphovs-
rättslagen stämmer alltså väl överens med begreppets betydelse enligt
direktivet. Exempelvis behövs det inte någon särskild regel i
upphovsrättslagen om att mikrovågsöverföringar skall jämställas med
överföring genom vanlig kabel för de avsedda ändamålen. Inte heller
49
4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 58
i övrigt kräver direktivets definition av vidaresändning via kabel Prop. 1994/95:58
någon lagändring.
Artikel 8 föreskriver att länderna skall säkerställa att tillämpliga
upphovsrättigheter och närstående rättigheter skall respekteras när
program från andra EES-länder vidaresänds genom kabel på deras
områden och att vidaresändningen äger rum på grundval av in-
dividuella eller kollektiva avtal mellan innehavare av sådana rättig-
heter och kabeloperatörer. Möjlighet finns dock för länder med
tvångslicensbestämmelser i detta avseende att behålla dessa be-
stämmelser till den 31 december 1997.
I svensk rätt finns inte några tvångslicensbestämmelser för trådlös
eller trådbunden vidaresändning av radio- och TV-sändningar. Ut-
gångspunkten är alltså att rättigheterna förvärvas genom avtal.
Svensk rätt uppfyller alltså kravet i artikel 8.1 och någon lagändring
behövs således inte.
Artikel 9 föreskriver hur rättigheterna med avseende på kabelsänd-
ningar skall utövas. Länderna skall säkerställa att innehavare av
upphovsrättigheter och närstående rättigheter kan utöva sin rätt att
vägra kabelsändning endast genom en kollektiv organisation. Om en
rättighetshavare inte har överlåtit förvaltningen av sina rättigheter till
någon sådan organisation, skall en organisation som förvaltar
rättigheter av samma slag anses ha fått i uppdrag att förvalta även
hans rättigheter. Om flera sådana organisationer finns, far rättig-
hetshavaren välja vilken han vill av dessa. En sådan rättsinnehavare
skall ha samma rättigheter och skyldigheter som de rättighetshavare
som är medlemmar av organisationen. Han skall ha möjlighet att göra
dessa rättigheter gällande inom en viss tid som bestäms i den
nationella lagstiftningen och som inte får vara kortare än tre år från
dagen för vidaresändningen av hans verk eller prestation. Vidare har
länderna möjlighet att föreskriva att en rättighetshavare som samtyck-
er till den första utsändningen inom vederbörande stats område skall
anses ha samtyckt till att inte utöva sina kabelsändningsrättigheter på
en individuell basis utan i överensstämmelse med bestämmelserna i
direktivet.
I svensk rätt finns i 26 f § upphovsrättslagen en avtalslicensbe-
stämmelse för kabelsändning. Enligt denna bestämmelse har var och
en rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel återutsända
(vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller tele-
visionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 26 i §. Den generella
bestämmelsen om avtalslicenser i 26 i § föreskriver, som redan har
berörts, att en sådan licens gäller för utnyttjande av ett verk på visst
sätt när ett avtal har ingåtts om ett sådant utnyttjande med en
organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på
området. Licensen ger användaren en rätt att utnyttja verk av det slag
50
som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av Prop. 1994/95:58
organisationen. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som
följer av avtalet skall gälla. Upphovsmannen skall i fråga om
ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen
vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de
upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har
dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till
utnyttjandet om han begär det inom tre år efter det år då verket
utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.
Gentemot den som använder ett verk med stöd av avtalslicensen får
krav på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande
organisationerna. Kraven skall framställas samtidigt.
Av vad som nu har sagts framgår att svensk rätt i allt väsentligt
stämmer överens med direktivets krav och att någon lagändring inte
behövs. Vad särskilt gäller treårsfristen använder direktivet som ut-
gångspunkt den dag då utnyttjandet skedde och inte som i den
svenska lagen det år då detta skedde. Direktivets regel föreskriver
emellertid en minimitid som den svenska bestämmelsen uppfyller.
Denna kommer i praktiskt taget alla fall att ge en något längre
preskriptionstid.
Artikel 9.3 föreskriver att länderna får bestämma att en rättig-
hetshavare vid avtalsslutandet rörande den ursprungliga sändningen
skall anses ha gått med på att inte utöva sina vidaresändningsrättig-
heter individuellt utan endast i överensstämmelse med direktivet. Sär-
skilt mot bakgrund av innebörden av den svenska avtalslicensbe-
stämmelsen anser regeringen att det inte finns någon anledning att i
svensk rätt föra in någon sådan regel. Detta är också den bedömning
som har gjorts i promemorian och som har delats av samtliga
remissinstanser utom Svenska Kabel-TV-föreningen.
Artikel 10 föreskriver i fråga om radio- och TV-företags rättigheter
att EES-länderna skall säkerställa att artikel 9 inte gäller i fråga om
de rättigheter som sådana företag har i fråga om vidaresändning
genom kabel, oavsett om dessa rättigheter från början tillhör dem
själva eller har blivit överlåtna till företaget av andra rättighetshavare
eller innehavare av närstående rättigheter.
Denna regel kräver att man från tillämpningsområdet för 26 f §
upphovsrättslagen undantar verk och andra prestationer till vilka
rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag
som sänder ut den ursprungliga sändningen. Upphovsrättslagen måste
alltså ändras i enlighet med direktivets krav. Direktivets regel gäller
visserligen endast vidaresändning via kabel, men det torde inte vara
lämpligt att göra skillnad mellan sådan sändning och trådlös sändning.
Regeringen föreslår därför att avtalslicensbestämmelsen i 26 f §
upphovsrättslagen inte skall gälla verk till vilka rättigheterna till
51
vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag som sänder ut
den ursprungliga sändningen. Undantaget avser de rättigheter som
radio- eller TV-företaget har förvärvat från andra. Beträffande
företagets egna rättigheter (48 §) gäller redan i dag att de inte
omfattas av avtalslicensbestämmelsen.
Prop. 1994/95:58
Regeringens förslag: Lagen om medling i vissa upphovsrättstvis-
ter görs tillämplig också på tvister om avtal om vidaresändning
genom kabel. En särskild bestämmelse införs i upphovsrättslagen
om rätt till förhandling för den som vill ha tillstånd till vidare-
sändning genom kabel men inte får detta på önskade villkor och
om skadeståndsansvar vid brott mot förhandlingsskyldigheten.
Kostnaderna för medling skall, om inget annat har avtalats, bäras
av den som har påkallat medlingen.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 58).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser har
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan någon in-
vändning. Några remissinstanser har dock ansett att sanktionen vid
brott mot förhandlingsskyldigheten bör vara vite i stället för skade-
stånd. Ett par remissinstanser har haft invändningar mot förslaget om
vem som skall bära kostnaderna för en medling.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet om satellit- och
kabelsändning innehåller föreskrifter om medling (artikel 11) och om
rätt till förhandling om tillstånd till kabelsändning (artikel 12).
I avsnitt 6.2 har redovisats att rätt till vidaresändning genom kabel
fås genom avtal. För det fall att någon överenskommelse inte kan
träffas om sådant tillstånd föreskriver artikel 11.1 att parterna skall
ha tillgång till en eller flera medlare. Deras uppgift är enligt artikel
11.2 att bistå med förhandlingar, och de kan också för parterna lägga
fram förslag till lösning av tvisten. Av artikel 11.3 följer att samtliga
parter skall anses ha antagit ett förslag till lösning, om ingen av dem
gör en invändning inom tre månader. Delgivning av både förslaget
till tvistlösning och eventuella invändningar däremot skall ske enligt
de regler som gäller för delgivning av rättsliga dokument. Slutligen
föreskriver artikel 11.4 att medlarna skall utses på ett sådant sätt att
deras oberoende och opartiskhet står utom rimligt tvivel.
I svensk rätt finns medlingsbestämmelser i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister. Enligt 1 § gäller lagen bara
tvister om avtalslicensgrundande avtal rörande viss exemplarframställ-
52
ning i undervisningsverksamhet. Medlingslagen bör alltså ändras så
att direktivets krav uppfylls.
Regeringen föreslår därför, i likhet med vad som har gjorts i
promemorian, att medlingslagen ändras så att lagen blir tillämplig
också i fråga om tvister rörande vidaresändning genom kabel och att
i sådana tvister ett av förlikningsman framlagt förslag till lösning
skall anses godtaget av parterna om de inte invänt mot förslaget inom
den tid som anges i direktivet.
Artikel 12.1 föreskriver att länderna i fråga om vidaresändning
genom kabel i civil eller administrativ ordning skall säkerställa att
parterna påbörjar och genomför allvarligt menade förhandlingar
rörande rätt till sådan sändning och att sådana förhandlingar inte
hindras eller uppehålls utan giltiga skäl. Denna regel är tvingande.
För det fall att ett land den 1 januari 1995 har ett särskilt organ med
jurisdiktion över fall när vidaresändning genom kabel har vägrats
eller erbjudits på oskäliga villkor av ett radio- eller TV-företag finns
en möjlighet att under åtta år räknat från nämnda dag behålla detta
organ.
1 svensk rätt finns inte några regler som uppfyller direktivets krav.
Sådana bestämmelser måste alltså införas.
När upphovsrättslagens regler om vidaresändning gavs diskuterades
frågan om åtgärder i fall då något avtal inte kan träffas som kan bilda
grundvalen för en avtalslicens. I Finland finns för denna situation ett
skiljemannaförfarande som tillämpas bl.a. om parterna inte kan enas
om ett avtal. Ett tillstånd till vidaresändning som har meddelats av
skiljemännen har samma avtalslicensverkan som ett avtal. I Norge
finns en ordning enligt vilken var och en av parterna i ett tilltänkt
avtal kan begära att tillstånd till och villkor för vidaresändningen
fastställs av en särskild nämnd. En förutsättning är att den andra
parten har vägrat att förhandla eller att ett avtal inte har träffats inom
sex månader efter det att förhandlingar har inletts. Nämndens
avgörande binder parterna. I den svenska propositionen med förslag
till de nyss nämnda lagändringarna rörande vidaresändning genom
kabel uttalades att avtalsfriheten skulle behållas så långt som möjligt
och att några åtgärder - exempelvis införandet av bestämmelser om
medling eller tvångsskiljedom för det fall att parterna inte kunde enas
- inte behövdes (jfr prop. 1985/86:146 s. 22). Skulle denna situation
ändå uppstå fick frågan övervägas på nytt. En liknande slutsats kom
man till i frågan om några särskilda regler behövdes för att säkerstäl-
la att en vidaresändning kunde ske även om ett radio- eller TV-
företag vägrar att ge tillstånd till en sådan sändning (anf. prop. s.
22).
Det har inte kommit fram något som ger anledning att i dag se
saken på något annat sätt än vad som gjordes i den nyss nämnda pro-
Prop. 1994/95:58
53
positionen. Vid sådant förhållande anser regeringen - precis som Prop. 1994/95:58
promemorians och remissinstansernas bedömning - att det knappast
finns någon grund att nu för svensk del, för den begränsade tid som
det enligt direktivet får finnas till, inrätta ett sådant särskilt organ
som avses i direktivet. Direktivets krav bör alltså i stället uppfyllas
på något annat sätt.
En förhandlingsskyldighet, som liknar den som föreskrivs i
direktivet, finns redan för svensk del inom arbetsrätten. Förhand-
lingsskyldigheten tar sikte bl.a. på det fallet att en part vill få till
stånd ett avtal av ett visst innehåll med sin motpart. Det finns då en
skyldighet att infinna sig - själv eller genom ombud - till förhand-
lingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat
förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser (15 §
medbestämmandelagen, 1976:580). Den som bryter mot förhand-
lingsskyldigheten blir skadeståndsskyldig (54 §). Vid bedömande om
och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn tas även
till dennes intresse av att lagens bestämmelser iakttas och till övriga
omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse, s.k. allmänt
skadestånd (55 §).
Om motsvarande regler införs i fråga om vidaresändning genom
kabel, blir direktivets föreskrifter väl uppfyllda. Enligt regeringens
uppfattning framstår en sådan ordning också i övrigt som lämplig.
Systemet har föreslagits i promemorian och de grundläggande dragen
har godtagits av samtliga remissinstanser. Regeringen anser alltså att
direktivens krav bör uppfyllas genom sådana ändringar i upphovs-
rättslagen.
Vad gäller den särskilda frågan om sanktion för brott mot för-
handlingsskyldigheten har några remissinstanser - bl.a. Stockholms
universitet och föreningen Copyswede - ansett att vite är effektivare
och därmed lämpligare än skadestånd. Det är visserligen riktigt, så
som dessa remissinstanser har påpekat, att den organisering som finns
på det upphovsrättsliga området inte helt liknar den arbetsrättsliga
organisationsstrukturen, men detta förhållande motiverar inte att man
väljer en annan sanktion vid brott mot förhandlingsskyldigheten. I
grund och botten rör det sig om samma problem, nämligen hur man
skall se till att en förhandlingsskyldig part inte underlåter att möta
motparten och om det behövs lägga fram ett förslag till lösning av
frågan. Och den metod som man har valt inom arbetsrätten med
skadeståndsansvar vid brott mot förhandlingsskyldigheten har i hög
grad varit effektiv för att nå detta resultat. Det finns inte anledning
tro att skadestånd inte skulle vara effektivt också för att säkerställa att
den upphovsrättsliga förhandlingsskyldigheten följs. Tvärtom talar go-
da skäl för att man för denna förhandlingsskyldighet inte inför några
särregler utan följer den modell som redan är etablerad i svensk rätt.
54
Detta är också den lösning som har föreslagits i promemorian och Prop. 1994/95:58
som har godtagits av det övervägande antalet remissinstanser. Men
skulle det visa sig att skadestånd inte är en tillräckligt effektiv
sanktion, får man naturligtvis ta ställning till om man i stället bör
välja en annan väg.
Sammanfattningsvis anser regeringen att direktivets krav på
förhandlingsskyldighet vid vidaresändning genom kabel bör uppfyllas
genom regler som svarar mot dem som i dag finns inom arbetsrätten.
Regeringen föreslår därför, precis som har gjorts i promemorian,
att det i upphovsrättslagen införs bestämmelser om rätt till för-
handling för den som vill ha tillstånd till vidaresändning genom kabel
och ett skadeståndsansvar för brott mot förhandlingsskyldigheten. I
anledning av uttalanden från några remissinstanser finns det skäl att
betona att förhandlingsskyldigheten naturligtvis inte kommer att vara
en skyldighet att sluta ett avtal utan bara, just så som ligger i linje
med direktivets krav, en skyldighet att möta motparten och om det
behövs föreslå en lösning av frågan. Reglerna kommer alltså inte på
något sätt att betyda att en part tvingas sluta ett visst avtal, vilket
bl.a. föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige har varit rädd för i
sitt remissyttrande.
I sammanhanget bör man ta ställning till frågan om kostnaderna för
medlingen. Medlingslagen innehåller inte någon bestämmelse om den
saken. I det enda fall som hittills har behandlats enligt lagen har
staten stått för ersättningen till förlikningsmannen; Svenska Kabel-
TV-föreningen har i sitt remissyttrande föreslagit att den ordningen
skall gälla generellt. Speciellt med hänsyn till den utvidgning av
tillämpningsområdet för medlingslagen som nu föreslås delar
regeringen den bedömning som har gjorts i promemorian att det inte
bör komma an på staten utan på parterna själva att svara för skälig
ersättning till förlikningsmannen för arbete och kostnader.
När det gäller den närmare utformningen av ersättningsordningen
gör sig följande överväganden gällande. Om förlikningsmannen och
de inblandade parterna kommer överens om hur förlikningsmannen
skall ersättas, bör detta givetvis gälla. Om någon sådan överenskom-
melse inte föreligger, ligger det närmast till hands att den part som
har påkallat medling också får stå för kostnaderna för förfarandet.
Som Svea hovrätt har påpekat i sitt remissyttrande kan man i och för
sig inte utesluta att en sådan regel i vissa fall kan avhålla parter från
att påkalla medling; en del parter kan ju dra sig för att påkalla
medling för att slippa stå kostnaderna för förfarandet. Samtidigt är
den påkallande parten den som är mest angelägen om att tvisten
löses. Om ersättningsskyldigheten läggs på den parten, kan det även
bidra till att en motpart som är förhållandevis ointresserad deltar i
medlingen eftersom denne inte riskerar att behöva betala för för-
55
farandet. Utgångspunkten är också att vederbörande inte har någon Prop. 1994/95:58
ovillkorlig rätt att få det avtal han begär. Det som erbjuds genom
medlingslagen är en möjlighet att nå fram till det önskade avtalet.
Och i ett rättsförhållande av huvudsakligen ekonomisk karaktär ter
det sig - så som har föreslagits i promemorian och godtagits av nästan
samtliga remissinstanser - rimligt att den som önskar ta i anspråk
denna möjlighet får vara beredd att betala för den. Det förefaller
alltså allmänt sett lämpligast att den påkallande parten bär kost-
naderna för medlingen.
Regeringen föreslår därför att, om inget annat har avtalats,
ersättningen till förlikningsmannen skall betalas av den part som har
påkallat medlingen och att, om flera parter har påkallat medling,
parterna skall svara med lika delar.
Regeringens bedömning: Övriga föreskrifter i direktivet kräver
inte någon lagändring.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 54).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemo-
rians bedömning
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4 i direktivet om
satellit- och kabelsändning gäller i fråga om de närstående rättig-
heterna, dvs. utövande konstnärers, fonogramframställares, bildfram-
ställares och radio- och TV-företags rätt, att dessa skall skyddas i
enlighet med direktivet om uthyrning och utlåning och att det där
använda uttrycket "trådlös sändning" skall anses omfatta också
överföring till allmänheten genom satellit. Vidare föreskrivs att det
nämnda direktivet skall tillämpas också i fråga om utövandet av
rättigheterna. Dessa föreskrifter föranleder inte i detta sammanhang
några ändringar i den svenska lagstiftningen.
Artikel 5 föreskriver att skyddet för närstående rättigheter enligt
direktivet inte får inskränkas eller på något sätt påverka skyddet för
upphovsrätten. Detta är ett uttryckssätt som återfinns också i
direktivet om uthyrning och utlåning (artikel 14) men även i artikel
1 i den internationella konventionen om skydd för utövande konst-
närer, framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventio-
nen). Detta är att se som en anvisning till den nationella lagstiftaren
att respektera de olika rättighetstyperna. Någon lagändring föranleder
inte artikeln.
Artikel 6 innehåller en regel om att medlemsstaterna får föreskriva
56
ett mera långtgående skydd för innehavare av närstående rättigheter Prop. 1994/95:58
än det som föreskrivs i artikel 8 i direktivet om uthyrning och
utlåning. Den artikeln innehåller regler om utövande konstnärers
ensamrätt i fråga om radioutsändning och återgivning för allmänheten
och om en ersättningsrätt vid användning av fonogram i sådana
utsändningar och återgivningar samt om radio- och TV-företags
ensamrätt med avseende på återutsändning m.m. av deras utsänd-
ningar. Det föreskrivs att vid tillämpningen av de nämnda be-
stämmelserna medlemsstaterna skall tillämpa de definitioner som
finns i artiklarna 1.1 och 1.2 i direktivet om satellit- och kabelsänd-
ning. Inte heller denna regel föranleder i detta sammanhang någon
ändring i upphovsrättslagen.
Det finns inte anledning att räkna med att de föreslagna ändringarna
skall medföra några ökade kostnader för det allmänna. Inte heller i
övrigt finns anledning att räkna med att förslaget skall medföra några
ökade kostnader.
Enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut skall de båda direktiven
vara uppfyllda i svensk rätt senast den 1 januari 1995. De föreslagna
lagändringarna bör alltså träda i kraft den dagen.
Direktivet om uthyrning och utlåning innehåller en del föreskrifter
om tidpunkten för tillämpningen; i huvudsak rör det sig om fakultati-
va regler (artikel 13). Det finns inte anledning att införa andra
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser än sådana som är brukliga
i svensk upphovsrätt.
På upphovsrättens område gäller allmänt att nya regler tillämpas
även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet
av de nya reglerna. Dock bör - så som brukligt - gälla att de nya
reglerna i princip inte skall tillämpas såvitt gäller åtgärder som har
vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. En
sådan inskränkning togs in även vid senaste ändringen av upphovs-
rättslagen (prop. 1992/93:214). Direktiven ger inte anledning till
någon annan ordning i detta fall. Följande modifieringar bör dock
göras.
De nya reglerna om uthyrning och utlåning av verk och prestationer
bör alltid tillämpas såvitt avser tiden efter ikraftträdandet. Att
spridningsrätten till vissa sådana exemplar har konsumerats, var-
igenom innehavaren av ett exemplar av ett konstverk har erhållit rätt
att hyra ut det eller innehavaren av en ljudupptagning av ett verk har
57
erhållit rätt att låna ut det utan upphovsmannens samtycke, bör alltså Prop. 1994/95:58
sakna betydelse såvitt avser tiden efter ikraftträdandet; då bör alltid
krävas rättighetshavarens tillstånd förutsatt att skyddstiden då inte har
löpt ut.
Det föreslagna nya tillämpningsområdet för presumtionsregeln i 39
§ upphovsrättslagen bör inte gälla i fråga om avtal som har ingåtts
före ikraftträdandet.
Direktivet om satellit- och kabelsändning innehåller en del före-
skrifter om tidpunkten för tillämpningen (artikel 7).
I artikel 7.2 finns vissa regler om tillämpningen av direktivets
regler på sådana avtal om utnyttjande av verk och andra skyddade
prestationer som är i kraft när direktivet skall vara uppfyllt, dvs. den
1 januari 1995. Det gäller artiklarna 1.2 (definition av "överföring till
allmänheten genom satellit"), 2 (om upphovsmannens ensamrätt till
radio- och TV-sändning av hans verk) och 3 (om förvärv av sådan
utsändningsrätt genom avtal och om avtalslicensers tillämplighet). För
att ge avtalsparterna tid att anpassa sina avtal föreskriver direktivet
en övergångsperiod om fem år innan de här reglerna slår till. Detta
blir vid införlivandet av direktivet på nationell nivå av betydelse
endast i den utsträckning som direktivets nyssnämnda bestämmelser
innebär nyheter och föranleder nya eller ändrade regler i lag eller
annan författning. I avsnitt 6.1 och 6.2 har regeringen föreslagit två
lagändringar i anledning av de aktuella direktivbestämmelsema,
nämligen i 26 d § och 61 a § upphovsrättslagen. Dessa lagregler bör
således i fråga om avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande
tillämpas först år 2000.
I artikel 7.3 finns bestämmelser om internationella samproduktions-
avtal som har slutits före lagens ikraftträdande och som uttryckligen
föreskriver en geografisk fördelning av olika nyttjandeformer mellan
producenterna. Enligt artikeln skall, om en överföring genom satellit
av en samproducent skulle hindra en ensamrätt för en annan sampro-
ducent, den förre producenten behöva samtycke av den senare. En
sådan ordning torde följa av allmänna regler om avtalstolkning.
Någon särskild lagregel i frågan ter sig därför inte nödvändig och
synes inte heller vara aktuell i något av de övriga nordiska länderna.
58
Prop. 1994/95:58
19 §
När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har
överlåtits, får exemplaret spridas vidare. För ljudupptagningar av
litterära och musikaliska verk samt exemplar av datorprogram och
filmverk gäller i stället att spridningen är tillåten sedan exemplaret
med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom ut-
hyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form och filmverk
genom utlåning.
Paragrafen reglerar inskränkningarna i upphovsmannens spridnings-
rätt och har behandlats i avsnitt 5.1 och 5.2. I jämförelse med den
nuvarande lydelsen av 19 § har flera principiella ändringar gjorts.
Första stycket
När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har
överlåtits, får exemplaret spridas vidare.
En nyhet är att konsumtion av spridningsrätten gäller för alla sorters
verk och inte som tidigare bara för litterära verk, musikaliska verk
och konstverk. Det innebär att det införs en regel om konsumtion av
spridningsrätten till exemplar av filmverk (jfr 1 § första stycket).
En nyhet är också att den konsumtionsgrundande handlingen är
överlåtelse och inte som tidigare utgivning. Det innebär att möjlig-
heten till vidarespridning inte förutsätter att verket är utgivet, dvs. att
ett exemplar av verket med upphovsmannens samtycke har förts ut i
handeln eller på annat sätt spritts till allmänheten (8 § andra stycket).
I stället inträder möjligheten till vidarespridning vid slutliga över-
låtelser av äganderätten till verksexemplaret, dvs. vid köp, byte eller
gåva. Uthyrning och utlåning innefattas inte i begreppet "överlåtelse"
och ger således inte någon möjlighet till vidarespridning. Om verket
har hyrts ut eller lånats ut, har upphovsmannen alltså kvar sin
spridningsrätt.
I likhet med vad som sedan tidigare gäller för exemplar av
datorprogram råder regional konsumtion för ljudupptagningar av
litterära och musikaliska verk samt för exemplar av filmverk.
Spridning är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens
samtycke har överlåtits inom EES.
59
Andra stycket Prop. 1994/95:58
I andra stycket punkterna 1 och 2 görs i sin tur vissa undantag från
de i första stycket angivna inskränkningarna i upphovsmannens sprid-
ningsrätt.
En nyhet är att det krävs tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning
(eller andra jämförliga rättshandlingar) av exemplar av konstverk till
allmänheten. Detta följer av att upphovsmannens tillstånd krävs vid
uthyrning (eller andra jämförliga rättshandlingar) till allmänheten av
exemplar av alla typer av verk med undantag av byggnader och
brukskonst. Det betyder att upphovsmannen behåller rätten att
kontrollera uthyrningen av ett verksexemplar även sedan spridnings-
rätten till exemplaret har konsumerats.
Exemplar av filmverk får inte lånas ut utan upphovsmannens till-
stånd. Det betyder att upphovsmannen behåller rätten att kontrollera
utlåningen av dessa objekt även sedan spridningsrätten till exemplaren
har konsumerats.
26 d §
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall
beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt
offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk
om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter
sig utsändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som
avses i 26 f §.
Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om
sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksän-
dare.
Bestämmelsen i tredje stycket, som har behandlats i avsnitt 6.1,
innebär att en avtalslicens som avses i första stycket gäller vid
utsändning genom satellit endast om sändarföretaget samtidigt
verkställer utsändning genom en marksändare. Om sändarföretaget
inte gör detta, gäller avtalslicensen alltså inte.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel
samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i
en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens
gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresänd-
ning innehas av det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den
ursprungliga sändningen.
I paragrafen finns bestämmelser om avtalslicens avseende trådlös
eller trådbunden vidaresändning av trådlösa radio- eller televisionsut-
sändningar. Andra stycket i paragrafen är nytt.
60
Andra stycket Prop. 1994/95:58
Enligt bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 6.2, undantas
från avtalslicensbestämmelsens tillämpningsområde sådana sändningar
där rättigheterna till vidaresändning innehas av det sändarföretag som
verkställer den ursprungliga sändningen.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
7. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överför-
ing göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket 1 far inte utan konstnärens samtycke föras över från en
sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten
förrän femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27,
28 §§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i
fråga om framföranden som avses i denna paragraf
Paragrafen reglerar utövande konstnärers rättigheter och har
behandlats i avsnitt 5.5 - 5.7. 1 jämförelse med den nuvarande
lydelsen av 45 § har - utöver redaktionella justeringar - gjorts
följande ändringar.
Andra stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att utövande konstnärer har
en ensamrätt att göra upptagningar av sina framträdanden tillgängliga
för allmänheten. Konstnären har således rätt att bestämma när och på
vilka villkor upptagningar av hans framföranden skall göras till-
gängliga för allmänheten.
Tredje stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 3 kap.
tillämpliga också på konstnärens rättigheter. I jämförelse med
hänvisningarna i den nuvarande lydelsen av 45 § har tillkommit
hänvisningar till 19 § första stycket andra meningen och andra stycket
samt 39 § första meningen.
Hänvisningen till 19 § första stycket andra meningen innebär att när
en upptagning av en utövande konstnärs framförande med konst-
närens samtycke har överlåtits inom EES-området får exemplaret som
utgångspunkt spridas vidare till allmänheten.
Hänvisningen till 19 § andra stycket första punkten innebär att en
upptagning av en utövande konstnärs framförande, oavsett be-
stämmelsen i 19 § första stycket, inte får spridas vidare till allmän-
61
heten genom uthyrning. Härigenom införs en egentlig uthyrningsrätt Prop. 1994/95:58
för utövande konstnärer.
Hänvisningen till 19 § andra stycket andra punkten innebär att en
filmupptagning av en utövande konstnärs framförande, oavsett be-
stämmelsen i 19 § första stycket, inte får spridas till allmänheten
genom utlåning.
Hänvisningen till 39 § första meningen innebär att den utövande
konstnär som har avtalat med en filmproducent om medverkan i en
filmproduktion och inte avtalat ytterligare om villkoren härom anses
ha samtyckt till att exemplar av hans framförande genom filmen på
biograf, i television eller annorledes görs tillgängligt för allmänheten
samt att talade inslag återges i text eller översätts till annat språk.
Han anses också ha godkänt nödvändig exemplarframställning.
Presumtionsregeln gäller även i fråga om utnyttjandet av upp-
tagningar av utövande konstnärers framförande av musikaliska verk.
46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att upptagningen förs över från en sådan
anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 75 och 16 §§,
19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 27, 22, 25-26
b och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i
denna paragraf Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra
upptagningar än sådana som avses i 47 §.
Paragrafen reglerar de rättigheter som tillkommer framställare av
ljud- eller bildupptagningar och har behandlats i avsnitt 5.5 - 5.7. I
jämförelse med den nuvarande lydelsen av 46 § har - utöver
redaktionella justeringar - gjorts följande ändringar.
Första stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att framställare av ljud- eller
bildupptagningar har en ensamrätt att göra sina upptagningar
tillgängliga för allmänheten. Även film som inte utgör ett verk in-
nefattas i de rättigheter som en producent av filmupptagningar har.
Andra stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 2 kap.
tillämpliga också på ljud- och bildframställares rättigheter. I jäm-
förelse med den nuvarande lydelsen av 46 § har det införts hän-
visningar till 19 § första stycket andra meningen och andra stycket
samt 21 §. Dessutom görs 26 f § tillämplig i fråga om andra upp-
tagningar än sådana som avses i 47 §.
62
Hänvisningen till 19 § första stycket andra meningen innebär att när Prop. 1994/95:58
en ljud- eller bildupptagning med framställarens samtycke har
överlåtits inom EES-området får exemplaret som utgångspunkt
spridas vidare till allmänheten.
Hänvisningen till 19 § andra stycket första punkten innebär att ett
exemplar av en ljud- eller bildupptagning, oavsett bestämmelsen i 19
§ första stycket, inte får spridas till allmänheten genom uthyrning.
Härigenom införs en uthyrningsrätt för framställare av ljud- eller
bildupptagningar.
Hänvisningen till 19 § andra stycket andra punkten innebär att ett
filmexemplar av en ljud- eller bildupptagning, oavsett bestämmelsen
i 19 § första stycket, inte får spridas till allmänheten genom utlåning.
Härigenom införs en ensamrätt till offentlig utlåning för framställare
av ljud- eller bildupptagningar.
Det förhållandet att avtalslicensbestämmelsen i 26 f § blir tillämplig
på bildframställares rättigheter torde vara utan betydelse i praktiken,
eftersom filmproducenternas organisationer redan nu förekommer
som avtalspart i de avtal om kabel-TV vilka är en förutsättning för att
avtalslicensen skall gälla; filmproducenterna är ju regelmässigt
innehavare av nästan alla rättigheter knutna till en film.
47 §
Oavsett bestämmelserna i 45 § andra stycket och 46 § första stycket
får ljudupptagningar användas vid en ljudradio- eller televisionsut-
sändning eller vid ett annat offentligt framförande. När så sker har
framställaren samt de utövande konstnärer vars framförande finns på
upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera konstnärer har
samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras
gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt anord-
ningen skall konstnärer och framställare göra gällande sina krav
samtidigt.
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsänd-
ning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisatio-
nerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 26
i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21,22 och 25-26
a §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärers rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Paragrafen reglerar användningen av ljudupptagningar vid ljudradio-
eller TV- utsändning eller vid annat offentligt framförande samt
fonogramframställares och utövande konstnärers rätt till ersättning för
sådant utnyttjande. Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.4. I
förhållande till den nuvarande lydelsen av 47 § har - utöver redaktio-
63
nella justeringar - gjorts vissa sakliga ändringar i första stycket. Prop. 1994/95:58
Första stycket
Genom bestämmelsen görs en inskränkning i den ensamrätt att göra
upptagningar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten som
enligt 45 och 46 §§ skall gälla för fonogramframställare och utövande
konstnärer under 50 år. Detta innebär att bestämmelsen har ändrat
karaktär från en självständig ersättningsrätt till en inskränkning i
ensamrätten.
En nyhet är också att bestämmelsen gäller alla former av offentliga
framföranden, dvs. även sådana som inte sker i förvärvssyfte.
48 §
En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio- eller
televisionsföretagets samtycke
1. tas upp på en anordning, genom vilken den kan återges, eller
2. återutsändas eller återges för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot inträdesavgift.
En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan radio- eller televisionsföretagets
samtycke föras över från en sådan anordning till en annan förrän
femtio år har förflutit efter det år då utsändningen ägde rum. Anord-
ningarna får inte heller utan företagets samtycke spridas till allmän-
heten förrän samma tid har förflutit.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 75 och 16 §§, 19
§ första stycket andra meningen, 21, 22, 25-26 b och 26 e §§ skall
tillämpas i fråga om ljudradio- och televisionsutsändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med
företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med
de krav som avses i 26 i § femte stycket.
Paragrafen reglerar radio- och TV-företagens rättigheter och har
behandlats i avsnitt 5.4 - 5.7. I förhållande till den nuvarande
lydelsen av 48 § har - utöver redaktionella justeringar - gjorts
följande ändringar.
Första stycket
I bestämmelsen har det tidigare valda uttrycket "i biografer eller
jämförliga lokaler" ersatts av frasen "på platser där allmänheten har
tillträde mot inträdesavgift". Det innebär att såväl radio- som
televisionsföretag skyddas mot att deras sändningar återges för
allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot erläggande
av inträdesavgift.
Andra stycket
Bestämmelsen innehåller den nyheten att anordningar som avses i
första stycket inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke får Prop. 1994/95:58
spridas till allmänheten inom den skyddstid som anges i andra stycket
första meningen.
Tredje stycket
Genom hänvisningar görs vissa regler om upphovsrätt i 1 - 2 kap.
tillämpliga också på radio- och televisionsföretags rättigheter. Den
tillagda hänvisningen till 19 § första stycket andra meningen innebär
att när en utsändning med radio- eller televisionsföretagets samtycke
har överlåtits inom EES-området får exemplaret spridas vidare.
49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmän-
heten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller
ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som nar framställts genom
ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 3,7-9 och 11 §§,
12 § första stycket, 13, 15, 16 och 18 §§, 19 § första stycket första
meningen och andra stycket 1, 20 och 23 §§, 24 § första stycket, 25 -
26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 - 38, 41, 42 och 50.- 52 §§ skall till-
lämpas på bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild
föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.
Som en följd av de ändringar som har gjorts i 19 § har en ändring
gjorts i fjärde stycket i denna paragraf.
52 a §
Om någon vill företa en vidaresändning genom kabel av verk som
ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning och begär
men inte på önskade villkor får avtal om detta hos en organisation
som företräder svenska rättighetshavare eller hos ett radio- eller tele-
visionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, har han på begäran rätt till för-
handling med organisationen respektive företaget.
En förhandlingsskyldig part skall själv eller genom ombud inställa
sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett
motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.
Parterna kan gemensamt välja en annan form för förhandling än
sammanträde.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket skall ersätta upp-
kommen skada. Vid bedömande av om och i vilken utsträckning skada
har uppkommit för någon skall hänsyn tas även till dennes intresse av
att bestämmelsen iakttas och till övriga omständigheter av annat än
rent ekonomisk betydelse
Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.3 i den allmänna motiveringen.
Den syftar till att säkerställa att parterna påbörjar och genomför
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 58
allvarligt menade förhandlingar angående tillstånd till vidaresändning Prop. 1994/95:58
genom kabel och att sådana förhandlingar inte hindras eller uppehålls
utan giltiga skäl.
Paragrafen har utformats efter mönster av bestämmelserna i 10, 15,
54 och 55 §§ medbestämmandelagen (1976:580).
Första stycket
Bestämmelsen ger en förhandlingsrätt åt den som vill företa en
vidaresändning genom kabel men inte får tillstånd till detta på
önskade villkor.
Andra stycket
Bestämmelsen handlar om innebörden av den förhandlingsrätt som
ges i första stycket. En förhandlingsskyldig part måste inte bara in-
ställa sig till och närvara vid ett sammanträde för förhandling. Han
måste också ge sitt bidrag till att förhandlingarna förs framåt genom
att tala om sin ståndpunkt i sak och skälen för denna samt gå in i en
saklig diskussion med motparten. Att parten till äventyrs anser att
hans ståndpunkt är den enda riktiga förändrar inte detta. Bestämmel-
sen lägger dock inte någon rättslig skyldighet på en part att komma
fram till en uppgörelse.
Tredje stycket
En förhandlingsskyldig part som bryter mot andra stycket skall utge
ersättning för uppkommen skada. Det främsta syftet med bestämmel-
sen är att inskärpa vikten av att en part som är förhandlingsskyldig
också uppfyller de krav som kan ställas på honom. Det föreskrivs
därför att, vid bedömningen av om och i vad mån skada har upp-
kommit för någon, hänsyn skall tas även till dennes intresse av att
förhandlingsskyldigheten iakttas och till övriga omständigheter av
annat än rent ekonomisk betydelse. Storleken av ett sådant ideellt
eller allmänt skadestånd får bestämmas efter en skälighetsuppskatt-
ning av omständigheterna i det enskilda fallet.
57 §
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.
Ändringen, som innebär att andra - fjärde styckena har utgått, är en
följd av att det i 45, 46 och 48 §§ har införts en självständig
spridningsrätt för närstående rättighetshavare. Därmed kommer de
sanktionsbestämmelser som gäller för verk att bli tillämpliga även på
närstående rättighetshavares prestationer. Det behövs då inte några
särskilda sanktionsbestämmelser för närstående rättighetshavare.
66
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande,
ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som äger
rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars
framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på
utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i
landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk
medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder
som äger rum i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§
på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska
bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett
samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter
utgivningen utomlands.
I paragrafen har enbart gjorts redaktionella ändringar på grund av
den justering som har gjorts i 46 § första stycket.
61 a §
När verk eller andra prestationer som skyddas enligt denna lag
sänds ut till allmänheten över satellit, skall den upphovsrättsligt
relevanta åtgärden anses ske i det land där sändarföretaget under sin
kontroll och på sitt ansvar för in prestationerna i en oavbruten
överföring till satelliten och därifrån till marken.
Detta gäller inte, om införandet äger rum i ett land som inte ingår
i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som inte heller
tillhandahåller den skyddsnivå som föreskrivs i kapitel 2 i Europeiska
gemenskapernas råds direktiv 93/83/EEG av den 27september 1993.
Om i fall som avses i andra stycket uppsändningen till satelliten
äger rum i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det land där uppsändningen äger rum. Om upp-
sändningen till satelliten inte äger rum i ett EES-land men det radio-
eller televisionsföretag som har beslutat om utsändningen har sitt säte
i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses
ske i det landet.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.1. Den handlar om satellit-
Prop. 1994/95:58
67
sändningar med en viss anknytning till EES.
Prop. 1994/95:58
Första stycket
Inom upphovsrätten gäller allmänt att det avgörande för vilket lands
lag som är tillämplig på exempelvis ett offentligt framförande och
bestämmande för hur rättigheterna till framförandet skall förvärvas
är var någonstans som den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker.
Bestämmelsen i första stycket tar sikte på detta spörsmål och anger
var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden som huvudregel skall
anses ske vid satellitsändningar.
Andra stycket
Från den i första stycket angivna huvudregeln görs i andra stycket
ett undantag för de situationer där dels införandet av prestationerna
äger rum i en stat som inte ingår i EES, dels den staten inte till-
handahåller den skyddsnivå som föreskrivs i direktivet om satellit-
och kabelsändningar. Under dessa förutsättningar gäller inte huvud-
regeln i första stycket. För två situationer anges i tredje stycket vad
som då i stället skall gälla.
Tredje stycket
Om huvudregeln i första stycket inte är tillämplig, anger tredje
stycket två fall då den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske
i en stat inom EES. Det första fallet är då uppsändningen till
satelliten äger rum i en stat inom EES. I så fall sker den upphovs-
rättsligt relevanta åtgärden i den staten. Det andra fallet är då någon
sådan uppsändning som nyss sagts inte äger rum men det radio- eller
TV-företag som har beslutat om utsändningen har sitt säte i en stat
inom EES. Då anses den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ske i den
staten.
I andra fall än de två nu berörda ger paragrafen inte något svar på
frågan var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Det får i
stället komma an på rättstillämpningen att avgöra det.
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av
ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 §
eller, såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen
tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till
följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till 26
68
f§ i 45, 46 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konst- Prop. 1994/95:58
närliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med
svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning
genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verk-
ställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Ändringen har
behandlats i avsnitt 6.3. Den innebär att lagen skall tillämpas också
i tvister om vidaresändning genom kabel.
5 a §
Vid tvist om vidaresändning genom kabel skall ett av förliknings-
mannen framlagt förslag till lösning anses antaget, om ingen av
parterna gör någon invändning mot det inom tre månader från den
dag då parten fick del av förslaget.
Paragrafen, som är ny, handlar om tvister rörande vidaresändning
genom kabel och har behandlats i avsnitt 6.2. Den innebär att
parterna skall anses ha godtagit ett förslag till lösning som har lagts
fram av medlaren, om någon part inte har invänt mot förslaget inom
en viss tid.
10 §
Förlikningsmannen har rätt till skälig ersättning för arbete och
kostnader. Om inte annat har avtalats, skall ersättningen betalas av
den part som har begärt medlingen eller, om flera parter har begärt
den, av dessa parter med lika delar.
Paragrafen, som är ny, handlar om kostnaderna för medlingsför-
farandet. Utgångspunkten är att parterna själva får bestämma om
detta. Om de inte har avtalat om något, gäller att den påkallande
parten skall stå för kostnaderna. Har flera parter påkallat medling
skall de svara med lika delar.
69
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
RÅDETS DIREKTIV 92/100/EEG
av den 19 november 1992
om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om
upphovsrätten närstående rättigheter
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och
100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och
med beaktande av följande:
Det finns olikheter i det rättsskydd som lagstiftning och
rättspraxis i de olika medlemsstaterna erbjuder för upphovs-
rättsligt skyddade verk och alster som omfattas av närstående
rättigheter vad beträffar uthyrning och utlåning. Sådana
olikheter skapar hinder för handeln och snedvrider konkurren-
sen, och hindrar därmed att den inre marknaden genomförs
och fungerar väl.
Dessa olikheter i rättsskyddet kan mycket väl bli större genom
att olika medlemsstater inför ny, skiljaktig lagstiftning eller
genom att den rättspraxis som tolkar den befintliga lagstift-
ningen utvecklas olika.
Olikheterna bör därför undanröjas för att tillgodose syftet att
införa en marknad utan inre gränser så som delta har
EGT nr C 128, 20.5.1992, s. 8.
2 EGT nr C 67, 16.3.1992, s. 92 och beslut av den 28 oktober 1992.
(Ännu inte offentliggjort i EGT).
’ EGT nr C 269, 14.10.1991, s. 54.
1 EGT nr C 53, 28.2.1991, s. 35 och
70
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
angetts i artikel 8a i fordraget for att, i enlighet med artikel
3 f i fordraget, infora ett system som säkerställer att konkur-
rensen på den gemensamma marknaden inte blir snedvriden.
Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk och
akter som omfattas av närstående rättigheter spelar en allt
större roll, särskilt for upphovsmän, utövande konstnärer,
fonogramframställare och filmproducenter. Piratkopiering blir
ett allt större hot.
Tillfredsställande skydd av upphovsrättsligt skyddade verk och
närstående rättighetshavares akter i form av uthyrnings- och
utlåningsrättigheter samt skyddet for rätten till upptagning,
mångfaldigande, spridning, ljudradio- eller TV-utsändning och
återgivning for allmänheten kan därför anses ha grundläggande
betydeke for gemenskapens ekonomiska och kulturella
utveckling.
Skyddet for upphovsrätt och närstående rättigheter måste
anpassas till den ekonomiska utvecklingen, t.ex. nya former
för nyttjande.
Upphovsmännens och de utövande konstnärernas skapande och
konstnärliga arbete förutsätter en tillräcklig inkomst som
underhg for fortsatt skapande och konstnärligt arbete, och de
investeringar som krävs, särskilt for framställning av fono-
gram och filmer, är särskilt stora och riskfyllda. Möjligheten
att säkerställa en sådan inkomst och att återfå investeringarna
kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande rättsligt
skydd for rättighetshavama.
Skapande, konstnärliga och affärsmässiga verksamheter utförs
i stor utsträckning av egen företagare. Sådana verksamheter
måste underlättas genom att ett enhetligt rättsskydd föreskrivs
inom gemenskapen.
I den mån dessa verksamheter huvudsakligen består i att
tillhandahålla tjänster, måste de också underlättas genom att
ett enhetligt rättssystem upprättas inom gemenskapen.
Medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som
inte strider mot de internationella överenskommelser som
många medlemsstaters lagstiftning om upphovsrätt och
närstående rättigheter bygger på.
Gemenskapens juridiska regelverk om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående
rättigheter kan begränsas till föreskrifter om att medlemsstater-
na skall tillhandahålla vissa grupper av rättighetshavare skydd
for uthyrnings- och utlåningsrättigheter och till att vissa
grupper av rättighetshavare inom området närstående rättig-
heter tillförsäkras rättigheter till upptagning, mångfaldigande,
spridning, radio- och TV-utsändning och återgivning for
allmänheten.
Begreppen uthyrning och utlåning måste definieras for detta
direktivs ändamål.
För klarhets skull bör från uthyrning och utlåning i detta
direktivs mening undantas vissa former av tillhandahållande
såsom exempelvis tillhandahållande av fonogram eller filmer
(filmverk, andra audiovisuella verk eller eljest rörliga bilder
med eller utan åtföljande ljud) för offentligt framförande eller
utsändning i radio eller television, eller tillhandahållande för
visning eller för tillgodogörande på platsen. Utlåning i detta
direktivs mening skall inte heller omfatta lån mellan in-
rättningar som är tillgängliga för allmänheten.
När utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmän-
heten föranleder betalning och beloppet inte överstiger vad
som behövs for att täcka inrättningens driftskostnader,
föreligger inte någon direkt eller indirekt ekonomisk eller
kommersiell nytta i detta direktivs mening.
Det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän och utövande
konstnärer en skälig ersättning som de inte kan avstå från.
Rättighetshavama måste ha möjlighet att uppdra förvaltningen
av denna rättighet till kollektiva organisationer.
Den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en eller flera
betalningar när avtalet ingås eller när som helst därefter.
71
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
När den skäliga ersättningen fastställs måste hänsyn tas till i
vilken grad upphovsmännen och de utövande konstnärerna
bidragit till fonogrammet eller filmen i fråga.
Det är också nödvändigt att skydda åtminstone upphovsmän-
nens rättigheter vad gäller utlåning till allmänheten genom
särskilda regler. Alla åtgärder som bygger på artikel 5 i detta
direktiv måste dock överensstämma med gemenskapslagstift-
ningen, särskilt artikel 7 i fordraget.
Föreskrifterna i kapitel 2 hindrar inte medlemsstaterna från att
utsträcka presumtionsbestämmelsen i artikel 2.5 till att omfatta
de ensamrätter som avses i kapitlet. Reglerna i kapitel 2
hindrar heller inte medlemsstaterna från att föreskriva att det,
när annat inte visats, skall antas att de utövande konstnärerna
har medgivit nyttjande av de ensamrätter som enligt de
reglerna tillkommer dem, i den mån en sådan presumtions-
regel är förenlig med Internationella konventionen om skydd
for utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföre-
tag (nedan kallad Romkonventionen).
Medlemsstaterna får föreskriva mera långtgående skydd for
innehavare av närstående rättigheter än det som föreskrivs i
artikel 8 i detta direktiv.
De harmoniserade uthyrnings- och utlåningsrättighetema samt
det harmoniserade skyddet for närstående rättigheter bör inte
utövas på ett sätt som innebär en dold inskränkning i handeln
mellan medlemsstaterna eller på ett sätt som strider mot regeln
om tidsföljden for nyttjande i olika medier så som denna regel
har erkänts i domen i målet Société Cinéthéque mot FNCF1.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
Uthyrnings- och utlåningsrättigheter
Artikel 1
Föremålet for harmonisering
1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapital skall
medlemsstaterna med den inskränkning som föreskrivs i
artikel 5 infora en rätt att medge eller förbjuda uthyrning och
utlåning av original och andra exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk och de andra alster som avses i artikel 2.1.
‘ Mil nr 60/84 och 61/84 (19851 ECR s. 2605.
2. I detta direktiv avses med uthyrning upplåtelse för bruk
under en begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk
eller kommersiell nytta.
3. I detta direktiv avses med utlåning upplåtelse för bruk
under en begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk
eller kommersiell nytta när upplåtelsen sker genom inrätt-
ningar som är tillgängliga för allmänheten.
4. De rättigheter som avses i punkt 1 konsumeras inte
genom försäljning eller annan spridning av original eller andra
exemplar av upphovsrättsligt skyddade verit eller upplåtelse av
de rättigheter som avses i artikel 2.1.
Artikel 2
Innehavare och föremål for uthyrnings- och utlånings-
rättigheter
1. Ensamrätten att medge eller förbjuda uthyrning och
utlåning skall tillkomma
— upphovsmannen vad gäller original och andra exemplar
av hans verk,
— den utövande konstnären vad gäller upptagningar av
hans framförande,
— fonogramframställaren vad gäller hans fonogram, och
— den som producerat första upptagningen av en film vad
gäller original och andra exemplar av filmen. I detta
direktiv avses med film ett filmverk eller annat audiovi-
suellt verk eller eljest rörliga bilder med eller utan
åtföljande ljud.
2. I detta direktiv betraktas ett filmverks eller annat
audiovisuellt verks huvudregissör som dess upphovsman eller
en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna får föreskriva att
även andra personer skall anses som upphovsmän.
3. Detta direktiv omfattar inte uthyrnings- och utlånings-
rättigheter avseende byggnader och alster av brukskonst.
4. De rättigheter som avses i punkt 1 kan överlåtas, bli
föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.
5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 skall en
utövande konstnär som omfattas av ett avtal om framställ-
ningen av en film vilket träffats individuellt eller kollektivt
mellan utövande konstnärer och en filmproducent, anses ha
överlåtit uthymingsrättigheten i den mån annat inte föreskrivs
i avtalet eller följer av artikel 4.
6. Medlemsstaterna får föreskriva en liknande presumtions-
regel beträffande upphovsmän som den som avses i föregående
punkt.
7. Medlemsstaterna får föreskriva att ett avtal mellan en
utövande konstnär och en filmproducent om framställningen
72
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
av cn film innebär att uthyrning har medgivits, förutsatt att
avtalet föreskriver en skälig ersättning i den mening som avses
i artikel 4. Medlemsstaterna får också föreskriva att denna
punkt får motsvarande tillämpning på de rättigheter som
behandlas i kapitel 2.
Artikel 3
Uthyrning av datorprogram
Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 c
i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt
skydd för datorprogram*.
Artikel 4
3. Medlemsstaterna får undanta vissa kategorier av
inrättningar från skyldigheten att betala ersättning enligt
punkterna 1 och 2.
4. Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna,
före den 1 juli 1997 upprätta en rapport om offentlig utlåning
i gemenskapen. Den skall sända rapporten till Europaparla-
mentet och till rådet.
KAPITEL 2
UPPHOVSRÄTTEN NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER
Artikel 6
Upptagningsrätt
Oeftergivlig rätt till skälig ersättning
1. När en upphovsman eller utövande konstnär har överlåtit
eller upplåtit sin uthyrningsrätt avseende ett fonogram eller ett
original eller annat exemplar av en film till en fonogramfram-
ställare eller en filmproducent, behåller upphovsmannen eller
den utövande konstnären rätten att erhålla skälig ersättning för
uthyrningen.
2. Upphovsmannen eller den utövande konstnären kan inte
avstå från sin rätt till skälig ersättning.
3. Förvaltningen av rätten till skälig ersättning får uppdras
åt kollektiva organisationer som företräder upphovsmännen
eller de utövande konstnärerna.
4. Medlemsstaterna får införa regler om och i vilken
utsträckning det får föreskrivas att rätten att uppbära skälig
ersättning skall förvaltas av kollektiva organisationer och om
från vem ersättningen kan utkrävas eller inkasseras.
Artikel 5
Undantag från ensamrätten till offentlig utlåning
1. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från den
ensamrätt vad gäller offentlig utlåning som anges i artikel 1,
förutsatt att åtminstone upphovsmän får ersättning för ut-
låningen. Medlemsstaterna skall ha frihet att bestämma
ersättningens storlek med hänsyn till sina kulturfrämjande
syften.
2. När medlemsstaterna inte tillämpar den ensamrätt till
utlåning som avses i artikel 1 i fråga om fonogram, filmer och
datorprogram, skall de införa en rätt till ersättning, åtminstone
för upphovsmännen.
1 EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42.
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer
har ensamrätt att medge eller förbjuda upptagning av sina
framföranden.
2. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- eller tele-
visionsföretag har ensamrätt att medge eller förbjuda upp-
tagning av sina utsändningar, när dessa sker över tråd eller
trådlöst, inbegripet sändning genom kabel eller satellit.
3. En kabeldistributör skall inte ha de rättigheter som avses
i punkt 2 när den enbart genom kabel vidaresänder ett radio-
eller TV-företags utsändningar.
Artikel 7
Rätt till mångfaldigande
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att ensamrätt att medge
eller förbjuda direkt eller indirekt mångfaldigande tillkommer
— utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras
framföranden,
— fonogramframställare vad gäller deras fonogram,
— dem som har producerat första upptagningen av filmer
vad gäller original och andra exemplar av deras filmer,
— radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras
utsändningar så som dessa anges i artikel 6.2.
2. Den rätt till mångfaldigande som avses i punkt 1 får
överlåtas, göras till föremål för licensavtal eller eljest upp-
låtas.
Artikel 8
Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmän-
heten
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer
har ensamrätt att medge eller förbjuda trådlös radio- och TV-
uisändnlng och återgivning för allmänheten av sina
73
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
framföranden, utom när framförandet i sig självt sker vid en
radio- eller TV-utsändning eller härrör från en upptagning.
2. Medlemsstaterna skall föreskriva rätt till en enda skälig
ersättning från användaren när ett fonogram som har utgivits
i kommersiellt syfte används i original eller kopia for trådlös
utsändning eller eljest for återgivning for allmänheten. De
skall säkerställa att denna ersättning fördelas mellan de
berörda utövande konstnärerna och fonogramframställama.
Medlemsstaterna får fastställa villkoren för hur ersättningen
skall fördelas mellan dem när det saknas avtal dem emellan.
3. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- och TV-
foretag har ensamrätt att medge eller förbjuda trådlös återut-
sändning av sina trådlösa utsändningar liksom återgivning for
allmänheten av sina utsändningar om sådan återgivning sker
på platser till vilka allmänheten har tillträde mot erläggande av
inträdesavgift.
Artikel 9
Spridningsrätt
1. Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt - nedan
kallad "spridningsrätt" - for nedan nämnda rättighetshavare att
genom försäljning eller på annat sätt göra exemplar av nedan
nämnda alster tillgängliga för allmänheten:
— Utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras
framföranden.
— Fonogramframställare vad gäller deras fonogram.
— Dem som har producerat första upptagningen av filmer
vad gäller original och andra exemplar av deras filmer.
— Radio- och TV-fÖretag vad gäller upptagningar av deras
utsändningar så som dessa anges i artikel 6.2.
2. Spridningsrätten till de alster som avses i punkt 1 skall
inte konsumeras inom gemenskapen utom då första försälj-
ningen av ett exemplar inom gemenskapen görs av rättig-
hetshavaren själv eller med dennes samtycke.
3. Spridningsrätten skall inte påverka tillämpningen av de
särskilda reglerna i kapitel 1, särskilt artikel 1.4.
4. Spridningsrätten kan överlåtas, bli föremål for licensav-
tal eller eljest upplåtas.
Artikel 10
Inskränkningar i rättigheterna
1. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i de
rättigheter som avses i kapitel 2 vad gäller följande utnyttjan-
den:
a) Enskilt bruk.
b) Korta avsnitt vid redogörelse för dagshändelser.
c) Radio- eller TV-företags efemära upptagning som görs
med företagets egen utrustning och for bruk vid dess
egna utsändningar.
d) Uteslutande i undervisnings- eller vetenskapligt forsk-
ningssyfte.
2. Oavsett vad som föreskrivs i punkt 1 får vaije med-
lemsstat föreskriva samma slags inskränkningar i skyddet for
utövande konstnärer, fonogramframställare, radio- och TV-
foretag och den som producerat första upptagningen av filmer,
som den föreskriver när det gäller skyddet for upphovsrätten
till litterära och konstnärliga verk. Tvångslicenser får dock
föreskrivas endast i den mån de är förenliga med Romkon-
ventionen.
3. Punkt 1 a skall inte påverka tillämpningen av befintlig
eller framtida lagstiftning om ersättning for kopiering for
enskilt bruk.
KAPITEL 3
SKYDDSTID
Artikel 11
Skyddstiden för upphovsmäns rättigheter
Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet
for de rättigheter för upphovsmän som avses i detta direktiv
inte upphöra före utgången av den skyddstid som föreskrivs i
Bemkonventionen for skydd av litterära och konstnärliga verk.
Artikel 12
Skyddstiden för närstående rättigheter
Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet
for de rättigheter for utövande konstnärer, fonogramfram-
ställare och radio- eller TV-fÖretag som avses i detta direktiv
inte upphöra före utgången av de skyddstider som for dessa
fall föreskrivs i Romkonventionen. Skyddet for de rättigheter
for dem som producerat första upptagningen av sådana filmer
som avses i detta direktiv skall inte upphöra tidigare än tjugo
år efter utgången av det år då upptagningen gjordes.
74
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
KAPITEL 4
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
Artikel 13
Tidpunkt för tillämpning
1. Detta direktiv skall tillämpas på alla i direktivet avsedda
upphovsrättsligt skyddade verk, framföranden, fonogram,
radio- och TV-utsändningar och första upptagningen av filmer
som den 1 juli 1994 alltjämt är skyddade genom medlemssta-
ternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter
eller som vid den tidpunkten uppfyller kriterierna för skydd
enligt detta direktiv.
2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka
bedömningen av handlingar avseende utnyttjanden av verk
eller alster som har företagits före den 1 juli 1994.
3. Medlemsstaterna får föreskriva att rättighetshavare skall
anses ha lämnat sitt samtycke till uthyrning eller utlåning av
ett alster av det slag som avses i artikel 2.1 om det kan visas
att detta före den 1 juli 1994 gjorts tillgängligt för tredje man
för detta ändamål eller har förvärvats före nämnda dag. När
alstret är en digital upptagning får dock medlemsstaterna
föreskriva att rättighetshavama skall ha rätt till skälig ersätt-
ning för uthyrningen eller utlåningen av alstret.
4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna
i artikel 2.2 på filmverk eller andra audiovisuella verk som
har producerats före den 1 juli 1994.
5. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken
bestämmelserna i artikel 2.2 skall börja tillämpas, förutsatt att
denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997.
6. Detta direktiv skall, utan att det påverkar tillämpningen
av punkt 3 och om inte annat följer av punkterna 8 och 9, inte
påverka avtal som träffats innan direktivet antogs.
7. Medlemsstaterna får föreskriva, i den mån detta inte
strider mot vad som sägs i punkt 8 och 9, att rättighetshavare
som förvärvar nya rättigheter genom de nationella regler som
införs vid genomförandet av detta direktiv och som före den
1 juli 1994 har lämnat sitt samtycke till utnyttjande av sitt
alster skall anses ha överlåtit de nya ensamrätterna.
8. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken
den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4
skall gälla, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare än till
den 1 juli 1997.
9. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall
den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4
gälla endast då upphovsmän eller utövande konstnärer eller de
som företräder dem har framställt en begäran därom före den
1 januari 1997. Om en överenskommelse mellan rättighetsha-
vama inte uppnås i fråga om ersättningens storlek får med-
lemsstaterna bestämma en skälig ersättningsnivå.
Artikel 14
Förhållandet mellan upphovsrätt och upphovsrätten
närstående rättigheter
Skyddet för upphovsrätten närstående rättigheter enligt detta
direktiv får inte inskränka eller på något sätt påverka skyddet
för upphovsrätten.
Artikel 15
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 1 juli 1994. De skall genast underrätta kommissio-
nen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall dessa
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
75
om hur hänvisningen skall göras skall vaije medlemsstat själv
utfarda.
2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de
centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 16
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 19 november 1992.
Pä rådets vägnar
E. LEIGH
Ordförande
Prop. 1994/95:58
Bilaga 1
76
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
RÅDETS DIREKTIV 93/83/EEG
av den 27 september 1993
om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstäende rättigheter
avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2 och 66 i
detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och
med beaktande av följande:
1. De mål for gemenskapen som fastställts i fördraget
innefattar upprättande av ett allt fastare förbund mellan
Europas folk, vilket skall främja närmare förbindelser
mellan de stater som den forenar och säkerställa ekono-
miskt och socialt framåtskridande i medlemsländerna
genom gemensamma åtgärder for att avskaffa de
barriärer som delar Europa.
2. Fördraget föreskriver for detta syfte att en gemensam
marknad och ett område utan inre gränser upprättas.
Åtgärder for att uppnå detta innefattar att hinder for fri
rörlighet av tjänster avskaffas och alt ett system infors
for att säkerställa att konkurrensen på den gemensamma
marknaden inte snedvrids. För att uppnå detta får rådet
anta direktiv for att samordna de bestämmelser som
föreskrivs i en medlemsstats lagar eller andra författ-
ningar angående påbörjande och utövande av egen före-
tagande.
3. Sändningar över gränserna inom gemenskapen särskilt
via satellit och kabel är ett av de mest betydande sätten
att uppfylla gemenskapens mål som är både politiska,
ekonomiska, sociala, kulturella och juridiska.
4. Rådet har redan antagit direktiv 89/552/EEG av den 3
oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser
som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra
forfattningar om utförandet av sändningsverksamhet for
television4. Direktivet föreskriver främjande av pro-
duktion av europeiska televisionsprogram, reklam och
sponsring, skydd av minderåriga och rätt till genmäle.
5. Uppnåendet av dessa mål i fråga om gränsöverskridande
satellitsändningar och vidaresändning via kabel av
program från andra medlemsstater försvåras for närva-
rande av ett antal olikheter mellan nationell upphovs-
rätts lagstiftning och viss osäkerhet om innehållet i
gällande rätt. Detta betyder att rättighets innehavaren
utsätts for risken att få se sina verk utnyttjade utan
ersättning eller att enskilda innehavare av ensamrätt i
olika medlemsstater kan blockera utnyttjandet av sina
rättigheter. I synnerhet osäkerheten om innehållet i
gällande rätt utgör ett direkt hinder for fri rörlighet av
program inom gemenskapen.
'EGT nr C 225, 1.10.1991, s. 3 och
EGT nr C 25, 28.1.1993, s. 43.
2EGT nr C 305, 23.11.1992, s. 129 och
EGT nr C 255, 20.9.1993.
’EGT nr C 98, 21.4.1992, s. 44.
4EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 23.
77
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
6. Från upphovsrättslig synpunkt görs for närvarande en
skillnad mellan överföring till allmänheten via direktsän-
dande satellit och överföring till allmänheten via kom-
munikationssatellit. Eftersom individuell mottagning
nuförtiden är möjlig och kostnaden bärbar i fråga om
båda satellittypema finns det inte längre något skäl för
denna skilda rättsliga behandling.
så sätt att den väsentliga skillnaden inom hela gemen-
skapen blir om verk och andra skyddade prestationer
görs tillgängliga för allmänheten. Detta kommer också
att säkerställa lika behandling av producenter av gräns-
överskridande sändningar oavsett om de använder
direktsändande satellit eller en kommunikationssatellit.
7. Fri sändning av program försvåras också genom den
nuvarande rättsliga osäkerheten om huruvida sändning
via en satellit vars signaler kan tas emot direkt påverkar
rättigheterna bara i sändarlandet eller i alla mottagarlän-
der tillsammans. Eftersom kommunikationssatelliter och
direktsändande satelliter behandlas lika från upphovs-
rättslig synpunkt inverkar nu denna osäkerhet på
nästan alla program som sänds inom gemenskapen via
satellit.
8. Dessutom saknas den rättsliga säkerhet, som är en
förutsättning för fri rörlighet för sändningar inom
gemenskapen, när program som sänds över gränserna
tas emot och vidaresänds via kabelnät.
9. Utvecklingen av förvärv av rättigheter genom avtal ger
redan ett betydande bidrag till skapandet av det önskade
audiovisuella området. Sådana avtal bör i fortsättningen
säkerställas och en smidig tillämpning av dem bör
främjas när så är möjligt.
10. Kabeloperatörema kan för närvarande inte vara säkra på
att de faktiskt har förvärvat alla de programrättigheter
som omfattas av ett sådant avtal.
11. Slutligen är inte alla parter i olika medlemsstater
bundna på samma sätt av skyldigheter som hindrar
dem från att utan giltigt skäl vägra att förhandla om
förvärvandet av de rättigheter som är nödvändiga för
kabelsändning eller att låta sådana förhandlingar miss-
lyckas.
12. De rättsliga ramarna för skapandet av ett enda audiovi-
suellt område som föreskrivs i direktiv 89/522/EEG
skall därför kompletteras vad gäller upphovsrätt.
13. Man måste snarast fl ett slut på de skillnader i be-
handlingen av utsändning av program via kommunika-
tionssatellit som finns i medlemsstaterna, på
14. Den osäkerhet beträffande vilka rättigheter som skall
förvärvas vilken hindrar gränsöverskridande satellitsänd-
ningar bör elimineras genom att man definierar överför-
ing till allmänheten via satellit på gemenskapsnivå.
Denna definition bör på samma gång specificera var
sändningen äger rum. En sådan definition är nödvändig
för att undvika en samtidig tillämpning av flera
nationella lagar på en enda sändning. Överföring till
allmänheten via satellit inträffar bara när och i en
medlemsstat där programbärande signaler sänds under
en sända ro rganisations ansvar och kontroll i en oav-
bruten över fö ringskedja till satelliten och sedan ner till
jorden. Normala tekniska förfaranden som rör program-
bärande signaler bör inte anses vara avbrott i sändnings-
kedjan.
15. Förvärv genom avtal om ensamrätt till sändningar bör
ske i enlighet med lagstiftningen om upphovsrätt och
närstående rättigheter i den medlemsstat där överföring
till allmänheten via satellit sker.
16. De princip om avtalsfrihet som detta direktiv grundar
sig på kommer att göra det möjligt att fortsätta att
begränsa utnyttjandet av dessa rättigheter särskilt vad
avser vissa tekniska sändningssätt eller vissa språkver-
sioner.
17. När ersättningen för de förvärvade rättigheterna skall
fastställas bör parterna ta hänsyn till alla sändnings-
aspekter, såsom den faktiska publiken, den potentiella
publiken och språkversionen.
18. Tillämpningen av ursprungslandsprincipen som detta
direktiv innehåller skulle kunna leda till problem i fråga
om gällande avtal. Detta direktiv bör därför föreskriva
en period på fem år för att anpassa gällande avtal när
det är nödvändigt med hänsyn till direktivet. Den
nämnda ursprungslandsprincipen bör därför inte till-
ämpas på gällande avtal som går ut
78
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
fore den 1 januari 2000. Om parterna denna dag
fortfarande är intresserade av avtalen bör dessa parter
vara berättigade att åter förhandla om avtalsvillkoren.
19. De gällande internationella samproduktionsavtalen skall
tolkas med hänsyn till det ekonomiska ändamål och den
omfattning som de undertecknande parterna kan förutse.
Tidigare internationella samproduktionsavtal har ofta
inte uttryckligen och speciellt angett överföring till
allmänheten via satellit i detta direktivs mening som en
särskild typ av utnyttjande. Den bakomliggande filosofin
i många gällande internationella samproduktionsavtal är
att rättigheterna till samproduktionen skall utnyttjas
separat och oberoende av var och en av samproducen-
tema genom att man delar upp nyttjanderättighetema
sinsemellan enligt territoriella gränser. I den situation
när en överföring till allmänheten via satellit tillåts av
en samproducent och skulle inverka på värdet av en
annan samproducents nyltjanderättigheter skulle som en
allmän regel tolkningen av ett sådant gällande avtal
normalt innebära att den senare samproduccntens
samtycke skulle förutsättas för den tidigare samprodu-
centens tillstånd till överföring till allmänheten via
satellit. Språkexklusiviteten for den senare samprodu-
centen kommer att påverkas när språkversionen eller
språkversionerna for överföring till allmänheten via
satellit, inbegripet när versionen är dubbad eller textad,
sammanfaller med det eller de språk som överlag
förstås inom det territorium som tilldelats den senare
samproducenten genom avtal. Ensamrätt bör forstås som
ett vidare begrepp när överföring till allmänheten via
satellit rör ett verk som består av endast bilder och som
inte innehåller någon dialog eller är otextade. En tydlig
regel är nödvändig i de fall när det internationella
samproduktionsavtalet inte uttryckligen reglerar upp-
delningen i det speciella fallet av överföring till allmän-
heten via satellit i detta direktivs mening.
20. Överföring till allmänheten via satellit från icke-med-
lemsländer kommer under vissa förhållanden alt be-
dömas ske i en av gemenskapens medlemsstater.
21. Det är nödvändigt att säkerställa att skydd ges for
upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramproducen-
ter och sändarforetag i alla medlemsstater och att detta
skydd inte underkastas ett tvångslicenssysem. Endast på
detta sätt är det möjligt att säkerställa alt någon skillnad
i skyddsnivå inom den gemensamma marknaden inte
kommer att ge upphov till snedvridning av konkurren-
sen.
22. Det är sannolikt att nya tekniker kan ha en inverkan
både på kvaliteten och det kvantitativa utnyttjandet av
verk och andra prestationer.
23. Mot bakgrund av denna utveckling bör den skyddsnivå
som ges enligt detta direktiv till alla rättsinnehavare
inom de områden som omfattas av detta direktiv löpan-
de ses över.
24. Den harmonisering av lagstiftningen som förutses i detta
direktiv berör harmonisering av de bestämmelser som
säkerställer en hög skyddsnivå för upphovsmän, ut-
övandekonstnärer, fonogramproducenteroch sändarfor-
etag. Denna harmonisering bör inte tillåta ett sändarfor-
etag att dra fordel av skillnaderna i skyddsnivå genom
att det flyttar verksamheten till skada för audiovisuella
produktioner.
25. Det skydd som föreskrivs for upphovsrätten närstående
rättigheter bör anpassas i enlighet med vad som omfattas
av rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november
1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om
vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det
immaterialrättsliga området* med avseende på överför-
ing till allmänheten via satellit. Detta kommer särskilt
att säkerställa att utövande konstnärer och fonogrampro-
ducenter garanteras en skälig ersättning för sina
framföranden eller fonogram som överförs till allmän-
heten via satellit.
26. Bestämmelserna i artikel 4 hindrar inte medlemsstaterna
från att utvidga den presumtion som anges i artikel 2.5
i direktiv 92/100/EEG till den ensamrätt som anges i
artikel 4. Bestämmelserna i artikel 4 hindrar inte heller
medlemsstaterna från att genom en presumtion som kan
avtalas bort om tillstånd till utnyttjande av de utövande
konstnärernas ensamrätt enligt denna artikel, om en
sådan presumtion är förenlig med den Internationella
konventionen om skydd for utövande konstnärer,
framställare av fonogram och radioföretag.
27. Vidaresändning via kabel av program från en med-
lemsstat till en annan är en handling som är underkastad
upphovsrätt och i förekommande fall närstående rättig-
heter. Kabeloperatörer skall därför förvärva tillstånd
från varje rättsinnehavare av varje programavsnitt som
vidaresänds. Enligt detta direktiv bör dessa tillstånd som
ges genom avtal, om det inte föreskrivs ett temporärt
undantag för gällande tvångs licenssystem.
*EGT nr L 346, 27.11.1992, s. 61.
79
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
28. För att säkerställa att utomstående som innehar rättig-
heter till enskilda programavsnitt inte genom att utöva
sina rättigheter kan förhindra att gällande avtal fungerar
friktionsfritt bör det föreskrivas en skyldighet for
rättsinnehavaren att uteslutande utöva sin rätt kollektivt
genom att kräva att tillstånd skall ges genom en
kollektiv organisation i den mån de särskilda egenska-
perna i vidaresändningen via kabel kräver detta.
Rättigheterna att ge tillstånd som sådana förblir intakta
och endast utnyttjandet av denna rätt regleras i någon
utsträckning så att rätten att ge tillstånd till en vid-
aresändning fortfarande kan överlåtas. Detta direktiv
påverkar inte utnyttjandet av de ideella rättigheterna.
29. Det undantag som föreskrivs i artikel 10 bör inte
begränsa rättsinnehavarens val att överfora sina rättig-
heter till en kollektiv organisation och därigenom ha en
direkt andel i den ersättning som betalas av kabeldistri-
butören for vidaresändning via kabel.
30. Möjligheterna att sluta avtal om tillstånd för vidaresänd-
ning via kabel bör främjas genom ytterligare bestämmel-
ser. En part som vill sluta ett allmänt avtal bör för sin
del vara skyldig att framlägga kollektiva förslag till ett
avtal. Varje part skall dessutom vara berättigad att när
som helst begära hjälp av opartiska medlare som har till
uppgift att bistå vid förhandlingar och som kan lägga
fram förslag. Sådana förslag och invändningar mot
dessa bör delges de berörda parterna i enlighet med det
tillämpliga reglerna för delgivning av rättsliga hand-
lingar särskilt enligt vad som föreskrivs i gällande
internationella konventioner. Slutligen är det nödvändigt
att säkerställa att förhandlingar inte blockeras utan giltig
anledning eller att individuella rättsinnehavare inte
hindras utan giltig anledning från att delta i förhand-
lingar. Ingen av dessa bestämmelser för främjande av
förvärv av rättigheter påverkar den avtalsrättsliga
karaktären vid förvärv av vidaresändningsrättighetervia
kabel.
31. En övergångsperiod bör ges medlemsstaterna för att
behålla befintliga organ med jurisdiktion inom sitt
territorium i de fall när rätten att vidaresända ett
program via kabel till allmänheten har vägrats utan
rimliga skäl eller har erbjudits på oskäliga villkor av ett
sändarforetag. Det är underförstått att rätten för de
berörda parterna att höras av detta organ bör garanteras
och att förekomsten av detta organ inte bör hindra att
de berörda parterna får normal tillgång till domstols-
prövning.
32. Gemenskapsbestämmelserbehövs emellertid inte för att
behandla alla dessa frågor eftersom verkningarna,
kanske med några från kommersiell synpunkt obetydliga
undantag endast gör sig gällande inom en enskild
medlemsstats gränser.
33.
Minimiregler bör föreskrivas for att upprätta och
garantera fri och oavbruten gränsöverskridandesändning
via satellit och samtidigt oförändrad vidaresändning via
kabel av program som sänds från andra medlemsstater
på en i princip avtalsrättslig grund.
34. Detta direktiv bör inte påverka ytterligare harmonisering
inom området upphovsrätt och närstående rättigheter
och den kollektiva förvaltningen av sådana rättigheter.
Möjligheten for medlemsstaterna att reglera kollektiva
organisationers verksamhet bör inte påverka friheten till
avtalsförhandlingar om de rättigheter som föreskrivs i
detta direktiv, med det förbehållet att sådana förhand-
lingar äger rum inom ramen for allmänna och särskilda
nationella regler vad avser konkurrenslagstiftning eller
hinder mot missbruk av monopolställning.
35. Medlemsstaterna bör därför komplettera de allmänna
bestämmelser som behövs for att uppnå målen i detta
direktiv genom att infora rättsliga och administrativa
bestämmelser i den inhemska lagstiftningen, förutsatt att
dessa inte strider mot målen i detta direktiv och är
förenliga med gemenskapslagstiftningen.
36) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av konkur-
rensreglerna i artiklarna 85 och 86 i fördraget.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL 1
DEFINITIONER
Artikel 1
Definitioner
1. I detta direktiv avses med satellit en satellit som sänder
på frekvensband som enligt internationella telekommunika-
tionsregler är förbehållna sändning av signaler för mottagning
av allmänheten eller som är förbehållen
80
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
2.
i luten point-to-point-överforing. I det senare fallet skall
emellertid de förhållanden under vilka individuell
mottagning av signalerna äger rum vara jämförbara med
de som gäller i det första fallet.
a) I detta direktiv avses med överföring till allmän-
heten via satellit den handling som innebär att ett
sändarforetag under sin kontroll och på sitt ansvar
for in programbärande signaler avsedda for mot-
tagning av allmänheten i en oavbruten överfor-
ingskedja som leder till satelliten och sedan ner till
jorden.
b) Överföring till allmänheten via satellit sker uteslu-
tande i den medlemsstat där de programbärande
signalerna under sändar företa gets kontroll och på
dess ansvar fors in i en oavbruten över fo ringskedja
som leder till satelliten och sedan ner till jorden.
c)
Om de programbärande signalerna är kodade äger
en överföring till allmänheten via satellit rum
under förutsättning att utrustning for avkodning av
sändarföretaget eller med dess samtycke.
d) När en överföring till allmänheten via satellit sker
i en icke-medlemsstat som inte föreskriver den
skyddsnivå som anges i kapitel 2, skall
i) om de programbärande signalerna sänds till
satelliten från en uppsändningsstation i en
medlemsstat, skall överföringen till allmän-
heten via satellit anses ha skett i den med-
lemsstaten och de rättigheter som föreskrivs i
kapitel 2 skall kunna göras gällande mot den
person som driver uppsändningsstationen,eller
ii) om någon uppsändningsstation i en med-
lemsstat inte används men det finns ett sändar-
foretag som är etablerat i en medlemsstat och
som har gett ett uppdrag att verkställa överför-
ingen till allmänheten via satellit, skall över-
föringen anses ha skett i den medlemsstat där
sändarföretaget har sitt huvudsäte inom gemen-
skapen och de rättigheter som föreskrivs i
kapitel 2 skall kunna göras gällande mot
sändarföretaget.
I detta direktiv avses med vidaresändning via kabel en
samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning via
kabel eller mikrovågssystem till allmänheten av en
ursprunglig sändning från en annan medlemsstat via
tråd eller trådlöst, inbegripet sändning via satellit, av
televisions- och radioprogram som är avsedda för
mottagning av allmänheten.
4. I detta direktiv avses med kollektiv organisation en
organisation som har som enda eller huvudsakliga
uppgift att handha eller förvalta upphovsrättigheter eller
närstående rättigheter.
5. I detta direktiv anses ett filmverks eller audiovisuellt
verks huvudregissör som dess upphovsman eller en av
dess upphovsmän. Medlemsstaterna kan föreskriva att
andra kan anses som medupphovsmän.
KAPITEL 2
PROGRAMUTSÄNDNING VIA SATELLIT
Artikel 2
Sändningsrättigheter
Medlemsstaterna skall föreskriva ensamrätt for upphovsman-
nen att ge tillstånd till överföring till allmänheten via satellit
av upphovsrättsliga verk enligt de bestämmelser som anges i
detta kapitel.
Artikel 3
Förvärv av sändningsrättigheter
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det tillstånd som
anges i artikel 2 kan förvärvas endast genom avtal.
2. En medlemstat kan föreskriva att ett kollektivt avtal
mellan en kollektiv organisation och ett sändarforetag an-
gående en viss given kategori av verk kan utsträckas till
rättsinnehavare inom samma område som inte företräds av den
kollektiva organisationen förutsatt att:
— överföring till allmänheten via satellit äger rum samti-
digt med en marksändning av samma sändare och
— den icke företrädda rättsinnehavaren när som helst har
möjlighet att utesluta utsträckningen av ett kollektivt
avtal till hans verk och att göra sina rättigheter gällande
antingen individuellt eller kollektivt.
3. Punkt 2 skall inte gälla för kinematografiska verk
innefattande verk som tillkommit genom en metod som är
likartad med kinematografi.
4. När lagen i en medlemsstat föreskriver utsträckning av
ett kollektivt avtal i enlighet med bestämmelserna i punkt 2
skall denna medlemsstat underrätta kommissionen om vilka
sändarforetag som är berättigade till att använda sig av detta
avtal. Kommissionen skall offentliggöra denna information i
Europeiska Gemenskapernas Officiella Tidning (C-sericn).
81
6 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 58
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
Artikel 4
Utövande konstnärers, fonogramproducenters och
sändarföretags rättigheter
1. Vid överföring till allmänheten via satellit skall utövande
konstnären, fonogramproducenten och sändarföretags
rättigheter skyddas enligt bestämmelserna i artiklarna 6, 7, 8
och 10 i direktiv 92/100/EEG.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall begreppet trådlös
sändning i direktiv 92/100/EEG anses innefatta överföring till
allmänheten via satellit.
3. I fråga om utövandet av de rättigheter som anges i punkt
1 skall artiklarna 2.7 och 12 i direktiv 92/100/EEG gälla.
Artikel 5
Förhållandet mellan upphovsrätt och närstående
rättigheter
Skydd av upphovsrätten närstående rättigheter enligt detta
direktiv skall lämna intakt och inte på något sätt påverka
skyddet för upphovsrätten.
Artikel 6
Minim iskydd
1. Medlemsstaterna kan föreskriva mer långtgående skydd
för innehavare av upphovsrätten närstående rättigheter än det
som följer av artikel 8 i direktiv 92/100/EEG.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall medlemsstaterna
tillämpa definitionerna i artikel 1.1 och 1.2.
Artikel 7
övergå ngs bestä m melser
1. I fråga om tillämpningen i tid av de rättigheter som
anges i artikel 4.1 i detta direktiv, skall artikel 13.1, 2, 6 och
7 i direktiv 92/100/EEG gälla. Artikel 13.4 och 5 i direktiv
92/100/EEG skall gälla i tillämpliga delar.
2. Avtal angående utnyttjande av verk och andra skyddade
prestationer som gäller den dag som anges i artikel 14.1 skall
omfattas av bestämmelserna i artiklarna 1.2, 2 och 3 från den
1 januari 2000 om de går ut efter detta datum.
3. När ett internationellt samproduktionsavtal som slutits
innan det datum som anges i artikel 14.1 mellan en samprodu-
cent från en medlemsstat och en eller flera samproducenter
från andra medlemsstater eller tredje land uttryckligen
föreskriver ett system med en geografisk för- delning av
nyttjanderätten mellan samproducentema för alla överför-
ingssätt till allmänheten utan att skilja mellan vad som gäller
för överföring till allmänheten via satellit och vad som
gäller för andra överföringssätt, och när överföring till
allmänheten via satellit av sam producenten skulle skada
ensamrätten, särskilt i språkligt hänseende, för en av sampro-
ducentema eller hans rättsinnehavare inom ett bestämt
territorium, skall tillstånd av en av samproducentema eller
dennes rättsinnehavare för överföring till allmänheten via
satellit kräva samtycke i förväg av innehavaren av denna
ensamrätt, antingen av samproducenten eller rättsinnehavaren.
KAPITEL 3
VIDARESÄNDNING VIA KABEL
Artikel 8
Rätt till vidaresändning via kabel
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att gällande upphovs-
rätt och närstående rättigheter tillämpas när program från
andra medlemsstater vidaresänds via kabel inom deras
territorium och att sådan vidaresändning äger rum på grundval
av individuella eller kollektiva avtal mellan upphovsrättsinne-
havare, innehavare av närstående rättigheter och kabelopera-
törer.
2. Utan hinder av punkt 1 kan medlemsstaterna till och
med den 31 december 1997 behålla sådana tvångslicenssystem
som är i kraft eller som uttryckligen föreskrivs enligt nationell
lagstiftning den 31 juli 1991.
Artikel 9
Utövande av rätten till vidaresändning via kabel
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att rätten för upphovs-
rättsinnehavare och innehavare av närstående rättigheter att
meddela eller vägra tillstånd för en kabeloperatör att vid-
aresända via kabel bara kan utövas genom en kollektiv
organisation.
2. När en rättsinnehavare inte har överfört handhavandet
av sina rättigheter till en kollektiv organisation skall den
kollektiva organisation som förvaltar rättigheter i samma
kategori anses vara bemyndigad att förvalta hans rättigheter.
När mer än en kollektiv organisation förvaltar rättigheter i
samma kategori skall rättighetsinnehavaren fritt kunna välja
vilken av dessa kollektiva organisationer som skall anses ha
rätt att förvalta hans rättigheter. En rättsinnehavare som avses
till i denna punkt skall ha samma rättigheter och skyldigheter
som följer av det avtalet mellan kabeloperatören och den
kollektiva organisation som anses bemyndigad att förvalta hans
rättigheter som de rättighetsinnehavare som har bemyndigat
82
Prop. 1994/95:58
Bilaga 2
den kollektiva organisationen, och han skall kunna göra
anspråk på dessa rättigheter inom en period som bestäms av
den berörda medlemsstaten och som skall vara minst tre år
räknat från dagen for den vidaresändning via kabel som
innefattar hans verk eller andra skyddade prestationer.
3. En medlemsstat kan föreskriva att när en rättighets inne-
havare ger tillstånd till en ursprunglig sändning inom dess
territorium av ett verk eller annat skyddsobjekt skall han
bedömas ha samtyckt till att inte utöva sina rättigheter till
vidaresändning via kabel på en individuell grund utan att utöva
dem enligt bestämmelserna i detta direktiv.
Artikel 10
Utövande av rättigheter till vidaresändning via kabel för
sändarföretag
Medlemsstaterna skall säkerställa att artikel 9 inte tillämpas på
de rättigheter som utövas av ett sändarforetag vad avser dess
egen utsändning oberoende av om de berörda rättigheterna är
dess egna eller har överförts till det av andra upphovsrältsin-
nehavare och/eller innehavare av närstående rättigheter.
Artikel 11
Medlare
1. När något avtal angående tillstånd till vidaresändning
via kabel av en sändning inte har kommit tillstånd skall
medlemsstaterna säkerställa att vardera parten kan begära
bistånd av en eller flera medlare.
2. Uppgiften for medlarna skall vara att bistå vid för-
handlingar. De får också lägga fram förslag till parterna.
3. Samtliga parter skall antas godta ett förslag enligt punkt
2 om inte någon av dem uttryckligen invänder mot detta inom
tre månader. Delgivning av förslaget och invändningar mot det
skall ske till de berörda parterna enligt de tillämpliga reglerna
angående delgivning av rättsliga handlingar.
4. Medlarna skall väljas så att deras oberoende och
opartiskhet står utom rimligt tvivel.
Artikel 12
Förhindrande av missbruk av förhandlingspositioner
1. Medlemsstaterna skall genom civilrättslig eller admini-
strativ lagstiftning säkerställa att parterna påbörjar och
genomför allvarligt menade förhandlingar angående tillstånd
till vidaresändning via kabel och alt sådana förhandlingar inte
hindras eller uppehålls utan giltiga skäl.
2. En medlemsstat som inom sitt territorium den dag som
anges i artikel 14.1 har ett organ med behörighet i fall där
rätten att vidaresända ett program via kabel till allmänheten i
den medlemsstaten har vägrats utan rimliga skäl eller
erbjudits på oskäliga villkor av ett sändarföretag får behålla
detta organ.
3. Punkt 2 skall gälla för en övergångsperiod av åtta år
från den dag som anges i artikel 14.1.
KAPITEL 4
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 13
Kollektiv förvaltning av rättigheter
Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas reglering av
kollektiva organisationers verksamhet.
Artikel 14
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar eller andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före
den 1 januari 1995. De skall genast underrätta kommissionen
om detta.
När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv
utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
textema till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
3. Senast den 1 januari 2000 skall kommissionen till
Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala
kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta
direktiv samt vid behov ytterligare förslag för att anpassa detta
till utvecklingen inom den audiovisuella sektorn.
Artikel 15
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 27 september 1993.
På rådets vägnar
R. URBAIN
Ordförande
83
Prop. 1994/95:58
Bilaga 3
I promemorian läggs fram förslag till lagändringar i syfte att införliva
två EG-direktiv med svensk rätt.
Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter
avseende upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närståen-
de rättigheter. Följande lagändringar föreslås.
Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning av
exemplar av konstverk till allmänheten. Det skydd som en producent
av en filmupptagning har mot kopiering skall även omfatta film som
inte är ett verk. Det skall införas en ny grundbefogenhet (s.k.
spridningsrätt) för närstående rättighetshavare. Regler om konsumtion
av denna spridningsrätt skall införas och konsumtionen skall vara
EES-vid. Utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter
skall ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar av sina
prestationer. Spridningsrättens konsumtionspunkt skall vara första
överlåtelsen. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall gälla
också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet handlar om samordning av vissa regler om
upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och kabel-
sändningar. Följande lagändringar föreslås.
Det införs en regel i upphovsrättslagen som slår fast var den
upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar äger rum
samt en regel om att en avtalslicens för radio- och TV-företag gäller
vid utsändning genom satellit endast om sändarföretaget samtidigt
verkställer utsändning genom en marksändare. Avtalslicensbe-
stämmelsen i 26 f § upphovsrättslagen om vidaresändning av
ljudradio- eller televisionsutsändningar skall inte gälla verk till vilka
rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller TV-företag
som sänder ut den ursprungliga sändningen. Lagen om medling i
vissa upphovsrättstvister skall gälla också på tvister om vidaresänd-
ning genom kabel. En särskild bestämmelse införs i upphovsrättslagen
om rätt till förhandling för den som vill ha tillstånd till en sådan
vidaresändning men inte får detta på erbjudna villkor.
84
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas
nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a
§§, av följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall
lyda "Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse
När ett litterärt eller musika-
liskt verk eller ett konstverk
har utgivits, får de exemplar
som omfattas av utgivningen
spridas vidare. Motsvarande
gäller när upphovsmannen har
överlåtit exemplar av ett
konstverk. För exemplar av
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med upp-
hovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsom-
rådet. Exemplar av litterära
och musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas all-
mänheten genom uthyrning
eller andra jämförliga rätt-
shandlingar. Exemplar av
datorprogram i maskinläsbar
Föreslagen lydelse
§
När ett exemplar av ett verk
med upphovsmannens sam-
tycke har överlåtits, får ex-
emplaret spridas vidare. För
ljudupptagningar av litterära
och musikaliska verk samt
exemplar av datorprogram och
filmverk gäller i stället att
spridningen är tillåten sedan
exemplaret med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt
att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom
byggnader och brukskonst,
genom uthyrning eller andra
jämförliga rättshandlingar,
eller
2. exemplar av filmverk och
datorprogram i maskinläsbar
85
form får inte heller lånas ut form.
till allmänheten utan sådant
samtycke.
26 d §
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall
beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk, om
avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk
om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter
sig sändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som
avses i 26 f §.
Vid utsändning över satellit
gäller avtalslicensen endast
om sändarföretaget samtidigt
verkställer utsändning genom
en marksändare.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel
samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i
en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens
gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte verk
till vilka rättigheterna till
vidaresändning innehas av det
radio- eller televisionsföretag
som sänder ut den ursprungli-
ga sändningen.
Utövande konstnärer
45 §
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke tas upp på en
grammofonskiva, en film eller
en annan anordning, genom
vilken det kan återges, och
inte heller sändas ut i ljudra-
dio eller television eller ge-
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke
1. tas upp på en grammofon-
skiva, en film eller en annan
anordning, genom vilken det
kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller
86
nom direkt överföring göras
tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket får
inte utan konstnärens sam-
tycke överföras från en sådan
anordning till en annan förrän
femtio år har förflutit efter det
år då upptagningen gjordes.
Beträffande upptagningar,
utsändningar och överföringar
som avses i denna paragraf
skall 3, 6-9, 11-13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f,
27, 28, 41 och 42 §§ tilläm-
pas.
46 §
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller filmverk har
tagits upp far inte utan fram-
ställarens samtycke eftergöras
förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen
överförs från en sådan anord-
ning till en annan.
television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt
för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket 1
får inte utan konstnärens sam-
tycke överföras från en sådan
anordning till en annan eller
göras tillgängligt för allmän-
heten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.
7 fråga om användning av
ljudupptagningar för offentligt
framförande gäller 47 §.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-
13, 15 och 16 §§, 19 § första
stycket andra meningen och
andra stycket, 21, 22, 25-26
b, 26 e, 26 f, 27 och 28 §§,
39 § första meningen, 41 och
42 §§ skall tillämpas i fråga
om framföranden som avses i
denna paragraf
Framställare av ljud- eller
bildupptagningar
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller rörliga bilder
har tagits upp får inte utan
framställarens samtycke efter-
göras eller göras tillgänglig
för allmänheten förrän femtio
år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att
upptagningen överförs från en
sådan anordning till en annan.
I fråga om användning av
87
Beträffande förfarande som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke skall 6-9 §§, 11 §
andrastycket, 12, 13, 15, 16,
22, 25-26 b och 26 e §§ till-
lämpas.
ljudupptagningar för offentligt
franförande gäller 47 §.
Bestämmelserna i 6-9 §§,11
§ andra stycket, 12, 13, 15
och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra
stycket, 21, 22, 25-26 b och
26 e §§ skall tillämpas i fråga
om upptagningar som avses i
denna paragraf. Dessutom
skall 26 f § tillämpas i fråga
om andra upptagningar än
som avses i 47 §.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Användning av ljudupptag-
ningar för offentligt framfö-
47 § rande
Om en grammofonskiva eller
en annan anordning på vilken
ljud har tagits upp används
vid en ljudradio- eller tele-
visionsutsändning eller vid ett
annat offentligt framförande i
förvärvssyfte och utsändningen
eller framförandet äger rum
inom femtio år efter det år då
ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning betalas till
framställaren och till utövande
konstnärer vilkas framförande
har tagits upp på anordning-
en. Om två eller flera konst-
närer har samverkat vid fram-
förandet, kan den rätt som
tillkommer dem göras gällan-
de endast av dem gemensamt.
Gentemot den som har använt
anordningen skall konstnärer
och framställare göra gällande
sina krav samtidigt.
Vad som sägs i första stycket
Oavsett bestämmelserna i 45
§ andra stycket och 46 §
första stycket får ljudupptag-
ningar användas vid en ljudra-
dio- eller televisionsutsänd-
ning eller vid ett annat offent-
ligt framförande. När så sker
innan skyddstiden enligt dessa
bestämmelser har löpt ut, har
framställaren samt utövande
konstnärer, vilkas framförande
finns på upptagningen, rätt till
ersättning. Om två eller flera
konstnärer har samverkat vid
framförandet, kan den rätt
som tillkommer dem göras
gällande endast av dem ge-
mensamt. Gentemot den som
har använt anordningen skall
konstnärer och framställare
göra gällande sina krav samti-
digt.
ljudradio- och televisionsutsänd-
88
ning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisatio-
nerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 26
i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26
a §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärers rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Radio- och televisionsföretag
48 §
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföre-
tagets samtycke återutsändas
eller tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges.
Utan sådant samtycke får en
televisionsutsändning inte
heller återges för allmänheten
i biografer eller jämförliga
lokaler.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då utsänd-
ningen ägde rum.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11
§ andra stycket, 12, 15, 16,
21, 22, 25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i de föll som
avses i denna paragraf
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföre-
tagets samtycke
1. tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges,
eZ/er
2. återutsändas eller återges
för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot
erläggande av inträdesavgift.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket 1 far inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då ut
sändningen ägde rum. Anord-
ningarna får inte heller utan
företagets samtycke spridas till
allmänheten förrän samma tid
har förflutit.
Bestämmelserna i 6-9 §§,11
§ andra stycket, 12, 15 och 16
§§, 79 § första stycket andra
meningen, 21, 22, 25-26 b
89
och 26 e §§ skall tillämpas i
fråga om ljudradio- och tele-
visionsutsändningar som avses
i denna paragraf.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med
företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med
de krav som avses i 26 i § femte stycket.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Fotografer
49 a §'
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmän-
heten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller
ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom
ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första stycket,
13, 15, 16, 18 -20 och 23 §§,
24 § första stycket, 25 - 26 b,
26 d - 26 f, 26 i- 28, 31 - 38,
41, 42 och 50 - 52 §§ skall
tillämpas beträffande bilder
som avses i denna paragraf.
Är en sådan bild föremål för
upphovsrätt, får denna rätt
också göras gällande.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första stycket,
13, 15, 16 och 18 §§, 19 §
första stycket första meningen
och andra stycket 1, 20 och
23 §§, 24 § första stycket, 25
- 26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28,
31 - 38, 41, 42 och 50-52 §§
skall tillämpas beträffande
bilder som avses i denna
paragraf. Är en sådan bild
föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällan-
de.
52 a §
Om någon vill företa en
vidaresändning genom kabel
av verk som ingår i en trådlös
ljudradio- eller televisionsut-
sändning och begär avtal
90
härom hos en organisation
som företräder svenska rättig-
hetshavare eller hos ett radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
det Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet men inte får
det på erbjudna villkor, har
han rätt till förhandling med
organisationen respektive före-
taget.
Förhandlingsskyldig part
skall själv eller genom ombud
inställa sig vid förhandlings-
sammanträde och, om det be-
hövs, lägga fram motiverat
förslag till lösning av den
fråga som förhandlingen
avser. Parterna kan gemen-
samt välja annan form för
förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestäm-
melsen i andra stycket skall
ersätta uppkommen skada. Vid
bedömande av och i vad mån
skada har uppkommit för
någon skall hänsyn tas även
till dennes intresse av att
bestämmelsen iakttas och till
övriga omständigheter av
annat än rent ekonomisk be-
tydelse.
57 §2
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.
7/7/ ansvar som föreskrivs i
53 § första stycket skall också
den dömas som uppsåtligen
eller av grov oakt samhet till
försäljning bjuder ut eller i
övrigt till allmänheten sprider
grammofonskivor, filmer eller
andra anordningar som avses
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
91
i 45, 46 eller 48 § och som
har framställts i strid mot
någon av dessa bestämmelser
eller framställts utomlands
under sådana omständigheter
att en motsvarande framställ-
ning här skulle ha varit straff-
bar enligt denna lag. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som
orrfattas av forbudet.
För försök eller förberedelse
till brott som avses i andra
stycket döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53 a - 56
§§ tillämpas också när någon
till allmänheten sprider anord-
ningar som avses i andra
stycket. Ersättning enligt 54 §
första stycket skall dock be-
talas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oakt samhet.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
61 §3
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är sven-
sk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § på ljud-
upptagningar vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och föreskrifterna i 48
§ på utsändningar av radio-
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är sven-
sk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § på ljud-
upptagningar vars framställare
är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige och föreskrifterna i 48
§ på utsändningar av radio-
92
eller televisionsföretag som
har sitt säte här i landet.
eller televisionsföretag som
har sitt säte här i landet.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
filmverk vars framställare är
svensk medborgare eller sven-
sk juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige
liksom på sådana upptagningar
av filmverk som äger rum i
Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§
på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska
bilder
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
rörliga bilder vars framställa-
re är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana
upptagningar av rörliga bilder
som äger rum i Sverige.
på arbeten vars framställare är
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan inredning som är fast
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett
samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter
utgivningen utomlands.
61 a §
När verk eller andra presta-
tioner som skyddas enligt
denna lag sänds ut till allmän-
heten över satellit, sker den
upphovsrättsligt relevanta
åtgärden i den stat där sän-
darföretaget under sin kontroll
och på sitt ansvar för in pres-
tationerna i en oavbruten
överföring till satelliten och
därifrån till marken.
Första stycket gäller inte,
om införandet äger rum i en
stat som inte ingår i det Euro-
93
peiska ekonomiska samarbets-
området och som inte heller
tillhandahåller den skyddsnivå
som föreskrivs i kapitel 2 i
EG-rådets direktiv 93/83/EEG
av den 27 september 1993.
I fall som avses i andra
stycket och i vilka uppsänd-
ningen till satelliten äger rum
i en stat inom samarbetsom-
rådet eller, om sådan upp-
sändning inte äger rum, det
radio- eller televisionsföretag
som har beslutat om utsänd-
ningen har sitt säte i en stat
inom samarbetsområdet, sker
den upphovsrättsligt relevanta
åtgärden i den stat där upp-
sändningen äger rum respekti-
ve där radio- eller televisions-
företaget har sitt säte.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga om
avtal som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den 1
januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § fjärde stycket såvitt gäller hänvisningen till
39 § första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet.
4. Med de undantag som anges i punkterna 5 och 6 skall de nya
föreskrifterna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder
som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdan-
det. Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt
gäller hänvisningen till 19 § andra stycket skall dock alltid tillämpas
från tiden för ikraftträdandet.
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för
94
vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986, skall fjärde och femte punkterna i ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk gälla.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av
följande lydelse.
1 §'
Denna lag tillämpas när det
uppstår en tvist om ingående
av ett avtal vilket utgör en
förutsättning för en avtalsli-
cens enligt 13 § lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister vilka kan
föreligga dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk, dels när
avtal om den aktuella exem-
plarframställningen skall ingås
med svenska radio- eller
televisionsföretag r/ZZ följd av
företagens rätt enligt 48 §
nämnda lag.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om in-
gående av ett avtal vilket
utgör en förutsättning för en
avtalslicens enligt 13 § eller,
såvitt gäller vidaresändning
genom kabel, 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister vilka kan
föreligga dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ och till 26
f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels
när avtal om exemplarfram-
ställning skall ingås med sven-
ska radio- eller televisions-
företag eller avtal om vida-
resändning genom kabel skall
ingås med radio- eller tele-
visionsföretag som verkställer
utsändningar inom det Euro-
peiska ekonomiska samarbets-
området.
95
5 a §
Vid tvist om vidaresändning
genom kabel skall ett av för-
likningsmannen framlagt
förslag till lösning anses
antaget, om ingen av parterna
gör någon invändning mot det
inom tre månader från den
dag då parten fick del av
förslaget.
10 §
Förlikningsmannen har rätt
till skälig ersättning för arbete
och kostnader. Om inte annat
har avtalats, skall ersättning-
en betalas av den part som
har påkallat medlingen eller,
om flera parter har påkallat
den, av dessa parter med lika
delar.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
96
Efter remiss har yttranden avgetts av Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, Riksåklagaren, Konkurrensverket, Kabelnämnden, Närradio-
nämnden, Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden),
Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Copyswede, Föreningen
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Föreningen Sveriges Filmproducen-
ter, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska gruppen av
International Federation of the Phonographic Industry, Svenska
kommunförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska
Teaterförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Svenska
Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Sveriges Advokatsam-
fund, Sveriges Författareförbund, Sveriges Industriförbund och
Sveriges Videodistributörers förening. Ett gemensamt yttrande har
avgetts av Svenska musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet,
Sveriges Yrkesmusikerförbund, Svenska Artisters och Musikers
Intresseorganisation och Svenska scen- och mediaområdets utövar-
och upphovsmannafederation.
Handelshögskolan i Stockholm och Sveriges Författarefond har
beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.
Yttranden har även kommit in från Svenska Kabel-TV-föreningen
och Sveriges Dramatikerförbund.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 5
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 58
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
dels att 19, 26 d, 26 f, 45 - 48, 49 a, 57 och 61 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det närmast före 45, 46, 47, 48 och 49 a §§ skall införas
nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 52 a och 61 a
§§, av följande lydelse,
dels att det närmast före 49 § skall införas en ny rubrik som skall
lyda "Framställare av kataloger m.m.".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
När ett litterärt eller musika-
liskt verk eller ett konstverk
har utgivits, får de exemplar
som omfattas av utgivningen
spridas vidare. Motsvarande
gäller när upphovsmannen har
överlåtit exemplar av ett
konstverk. För exemplar av
datorprogram gäller i stället
att spridningen är tillåten
sedan exemplaret med upp-
hovsmannens samtycke har
överlåtits inom Europeiska
ekonomiska samarbetsom-
rådet. Exemplar av litterära
och musikaliska verk får dock
inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas all-
mänheten genom uthyrning
När ett exemplar av ett verk
med upphovsmannens sam-
tycke har överlåtits, får ex-
emplaret spridas vidare. För
ljudupptagningar av litterära
och musikaliska verk samt
exemplar av datorprogram och
filmverk gäller i stället att
spridningen är tillåten sedan
exemplaret med upphovsman-
nens samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt
att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom
byggnader och brukskonst,
genom uthyrning eller andra
eller andra jämförliga rätts-
handlingar. Exemplar av
jämförliga rättshandlingar,
eller
2. exemplar av datorprogram
98
datorprogram i maskinläsbar
form får inte heller lånas ut
till allmänheten utan sådant
samtycke.
26 d §
i maskinläsbar form och film- Prop. 1994/95:58
verk genom utlåning. Bilaga 6
De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall
beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt
offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk
om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller
det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter
sig sändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som
avses i 26 f §.
Vid utsändning över satellit
gäller avtalslicensen endast
om sändarföretaget samtidigt
verkställer utsändning genom
en marksändare.
26 f §
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel
samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i
en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens
gäller enligt 26 i §.
Första stycket gäller inte
verk till vilka rättigheterna till
vidaresändning innehas av det
radio- eller televisionsföretag
som sänder ut den ursprungli-
ga sändningen.
Utövande konstnärer
45 §
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke tas upp på en
En utövande konstnärs fram-
förande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan
hans samtycke
99
grammofonskiva, en film eller
en annan anordning, genom
vilken det kan återges, och
inte heller sändas ut i ljudra-
dio eller television eller ge-
nom direkt överföring göras
tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket får
inte utan konstnärens sam-
tycke överföras från en sådan
anordning till en annan förrän
femtio år har förflutit efter det
år då upptagningen gjordes.
Beträffande upptagningar,
utsändningar och överföringar
som avses i denna paragraf
skall 3, 6-9, 11-13, 15, 16,
21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f,
27, 28, 41 och 42 §§ tilläm-
pas.
1. tas upp på en grammofon-
skiva, en film eller en annan
anordning, genom vilken det
kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller
television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt
för allmänheten.
Ett framförande som har
tagits upp på en anordning
som avses i första stycket 1
far inte utan konstnärens sam-
tycke föras över från en sådan
anordning till en annan eller
göras tillgängligt för allmän-
heten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-
13, 15 och 16 §§, 19 § första
stycket andra meningen och
andra stycket, 21, 22, 25-26
b, 26 e, 26 f, 27, 28 §§, 39 §
första meningen samt 41 och
42 §§ skall tillämpas i fråga
om framföranden som avses i
denna paragraf
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Framställare av ljud- eller
bildupptagningar
46 §
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller filmverk har
tagits upp får inte utan fram-
ställarens samtycke eftergöras
förrän femtio år har förflutit
efter det år då upptagningen
gjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen
överförs från en sådan anord-
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på
vilken ljud eller rörliga bilder
har tagits upp får inte utan
framställarens samtycke efter-
göras eller göras tillgänglig
för allmänheten förrän femtio
år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att
100
ning till en annan.
Beträffande förfarande som
enligt denna paragraf är
beroende av framställarens
samtycke skall 6-9 §§, 11 §
andra stycket, 12, 13, 15 och
16 §§, 22, 25-26 b och 26 e
§§ tilllämpas.
upptagningen förs över från en
sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§,11
§ andra stycket, 12, 13, 15
och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra
stycket, 21, 22, 25-26 b och
26 e §§ skall tillämpas i fråga
om upptagningar som avses i
denna paragraf Dessutom
skall 26 f § tillämpas i fråga
om andra upptagningar än
sådana som avses i 47 §.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Användning av ljudupptag-
ningar för offentligt framfö-
rande
47 §
Om en grammofonskiva eller
en annan anordning på vilken
ljud har tagits upp används
vid en ljudradio- eller tele-
visionsutsändning eller vid ett
annat offentligt framförande i
förvärvssyfte och utsändningen
eller framförandet äger rum
inom femtio år efter det år då
ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning betalas till
framställaren och till utövande
konstnärer vilkas framförande
har tagits upp på anordning-
en. Om två eller flera konst-
närer har samverkat vid fram-
förandet, kan den rätt som
tillkommer dem göras gällan-
de endast av dem gemensamt.
Gentemot den som har använt
anordningen skall konstnärer
och framställare göra gällande
sina krav samtidigt.
Oavsett bestämmelserna i 45
§ andra stycket och 46 §
första stycket får ljudupptag-
ningar användas vid en ljudra-
dio- eller televisionsutsänd-
ning eller vid ett annat offent-
ligt framförande. När så sker
har framställaren samt de ut-
övande konstnärer vars fram-
förande finns på upptagningen
rätt till ersättning. Om två
eller flera konstnärer har
samverkat vid framförandet,
kan den rätt som tillkommer
dem göras gällande endast av
dem gemensamt. Mot den som
har använt anordningen skall
konstnärer och framställare
göra gällande sina krav samti-
digt.
101
Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och televisionsutsänd-
ning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning
göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett
flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisatio-
nerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 26
i § femte stycket.
Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 11 § andra stycket, 21, 22 och 25-26
a §§ skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärers rätt skall också 27, 28, 41 och 42 §§ tillämpas.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Radio- och televisionsföretag
48 §
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföre-
tagets samtycke återutsändas
eller tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges.
Utan sådant samtycke får en
televisions utsänd ning inte
heller återges för allmänheten
i biografer eller jämförliga
lokaler.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då utsänd-
ningen ägde rum.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11
§ andra stycket, 12, 15, 16,
21, 22, 25-26 b och 26 e §§
skall tillämpas i de fall som
En ljudradio- eller televi-
sionsutsändning får inte utan
radio- eller televisionsföre-
tagets samtycke
1. tas upp på en anordning,
genom vilken den kan återges,
eller
2. återutsändas eller återges
för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot
inträdesavgift.
En utsändning som har tagits
upp på en anordning som
avses i första stycket 1 får inte
utan radio- eller televisions-
företagets samtycke föras över
från en sådan anordning till en
annan förrän femtio år har
förflutit efter det år då ut-
sändningen ägde rum. Anord-
ningarna får inte heller utan
företagets samtycke spridas till
allmänheten förrän samma tid
har förflutit.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11
§ andra stycket, 12, 15 och 16
§§, 19 § första stycket andra
102
avses i denna paragraf. meningen, 21, 22, 25-26 b
och 26 e §§ skall tillämpas i
fråga om ljudradio- och tele-
visionsutsändningar som avses
i denna paragraf
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en
sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med
företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med
de krav som avses i 26 i § femte stycket.
Fotografer
49 a §
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att
framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmän-
heten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller
ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom
ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit
efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje styckena, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första stycket,
13, 15, 16, 18 - 20 och 23 §§,
24 § första stycket, 25 - 26 b,
26 d - 26 f, 26 i- 28, 31 - 38,
41, 42 och 50 - 52 §§ skall
tillämpas beträffande bilder
som avses i denna paragraf.
Är en sådan bild föremål för
upphovsrätt, får denna rätt
också göras gällande.
Bestämmelserna i 2 § andra
och tredje stycket, 3, 7 - 9
och 11 §§, 12 § första stycket,
13, 15, 16 och 18 §§, 19 §
första stycket första meningen
och andra stycket 1, 20 och
23 §§, 24 § första stycket, 25
- 26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28,
31 - 38,41,42 och 50- 52 §§
skall tillämpas på bilder som
avses i denna paragraf. Är en
sådan bild föremål för upp-
hovsrätt, får denna rätt också
göras gällande.
52 a §
Om någon vill företa en
vidaresändning genom kabel
av verk som ingår i en trådlös
ljudradio- eller televisionsut-
sändning och begär men inte
103
på önskade villkor får avtal
om detta hos en organisation
som företräder svenska rättig-
hetshavare eller hos ett radio-
eller televisionsföretag som
verkställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, har han rätt
till förhandling med organi-
sationen respektive företaget.
Förhandlingsskyldiga parter
skall själva eller genom om-
bud inställa sig vid förhand-
lingssammanträde och, om det
behövs, lägga fram ett motive-
rat förslag till lösning av den
fråga som förhandlingen
avser. Parterna kan gemen-
samt välja en annan form för
förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestäm-
melsen i andra stycket skall
ersätta uppkommen skada. Vid
bedömande av om och i vilken
utsträckning skada har upp-
kommit för någon skall hänsyn
tas även till dennes intresse av
att bestämmelsen iakttas och
till övriga omständigheter av
annat än rent ekonomisk
betydelse.
57 §
Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också tillämpas på rättighet som
skyddas genom föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som föreskrivs i
53 § första stycket skall också
den dömas som uppsåtligen el-
ler av grov oaktsamhet till
försäljning bjuder ut eller i
övrigt till allmänheten sprider
grammofonskivor, filmer eller
andra anordningar som avses
i 45, 46 eller 48 § oc/t som
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
104
har framställts i strid mot
någon av dessa bestämmelser
eller framställts utomlands
under sådana omständigheter
att en motsvarande framställ-
ning här skulle ha varit straff-
bar enligt denna lag. Den som
har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som
omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse
till brott som avses i andra
stycket döms till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53 a - 56
§§ tillämpas också när någon
till allmänheten sprider anord-
ningar som avses i andra
stycket. Ersättning enligt 54 §
första stycket skall dock be-
talas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oakisamhet.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är
svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sveri-
ge. föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige och föreskrifterna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som
§
Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på fram-
förande, ljudupptagning samt
ljudradio- och televisionsut-
sändning som äger rum i
Sverige. Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § på fram-
föranden av den som är
svensk medborgare eller har
sin vanliga vistelseort i Sveri-
ge, föreskrifterna i 47 § på
ljudupptagningar vars fram-
ställare är svensk medborgare
eller svensk juridisk person
eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige och föreskrifterna i
48 § på utsändningar av radio-
eller televisionsföretag som
105
har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
filmverk vars framställare är
svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana
upptagningar av filmverk som
äger rum i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§
på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska
bilder
har sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § tillämpas
på alla ljudupptagningar och
på sådana upptagningar av
rörliga bilder vars framställa-
re är svensk medborgare eller
svensk juridisk person eller
har sin vanliga vistelseort i
Sverige liksom på sådana
upptagningar av rörliga bilder
som äger rum i Sverige.
på arbeten vars framställare är
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och
utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan inredning som är fast
förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i
Sverige.
Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett
samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter
utgivningen utomlands.
67 a §
När verk eller andra presta-
tioner som skyddas enligt
denna lag sänds ut till allmän-
heten över satellit, skall den
upphovsrättsligt relevanta
åtgärden anses ske i det land
där sändarföretaget under sin
kontroll och på sitt ansvar för
in prestationerna i en oav-
bruten överföring till satelliten
och därifrån till marken.
Detta gäller inte, om inför-
andet äger rum i ett land som
inte ingår i Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet
106
(EES) och som inte heller Prop. 1994/95:58
tillhandahåller den skyddsnivå Bilaga 6
som föreskrivs i kapitel 2 i
Europeiska gemenskapernas
råds direktiv 93/83/EEG av
den 27 september 1993.
Om ifall som avses i andra
stycket uppsändningen till
satelliten äger rum i ett EES-
land, skall den upphovsrätts-
ligt relevanta åtgärden anses
ske i det land där uppsänd-
ningen äger rum. Om upp-
sändningen till satelliten inte
äger rum i ett EES-land men
det radio- eller televisionsföre-
tag som har beslutat om ut-
sändningen har sitt säte i ett
EES-land, skall den upphovs-
rättsligt relevanta åtgärden
anses ske i det land där radio-
eller televisionsföretaget har
sitt säte.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga
om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den
1 januari 2000.
3. Bestämmelsen i 45 § fjärde stycket såvitt gäller hänvisningen till
39 § första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om
filminspelning som har ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om sådana
avtal gäller dock att en utövande konstnär genom avtalet skall anses
ha överlåtit rätt att genom filmen göra framförandet tillgängligt för
allmänheten.
4. Med de undantag som anges i punkterna 5 och 6 skall de nya
föreskrifterna tillämpas även på verk och prestationer som har
kommit till före ikraftträdandet.
5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder
som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdan-
det. Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt
gäller hänvisningen till 19 § andra stycket skall dock alltid tillämpas
från tiden för ikraftträdandet.
107
6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för
vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 skall fjärde och femte punkterna i ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk gälla.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:612) om medling i
vissa upphovsrättstvister
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 5 a och 10 §§, av
följande lydelse.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Denna lag tillämpas när det
uppstår en tvist om ingående
av ett avtal vilket utgör en
förutsättning för en avtalsli-
cens enligt 13 § lagen (1960:
729) om upphovsrätt till litte-
rära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister vilka kan
föreligga dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ lagen om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk, dels när
avtal om den aktuella exem-
plarframställningen skall ingås
med svenska radio- eller
televisionsföretag till följd av
företagens rätt enligt 48 §
nämnda lag.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om in-
gåendet av ett avtal som utgör
en förutsättning för en av-
talslicens enligt 13 § eller,
såvitt gäller vidaresändning
genom kabel, 26 f § lagen
(1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.
Lagen tillämpas även vid
motsvarande tvister som kan
uppkomma dels till följd av
hänvisningarna till 13 § i 45,
46, 49 och 49 a §§ och till 26
f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen
om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels
när avtal om exemplarfram-
ställning skall ingås med sven-
ska radio- eller televisions-
företag eller avtal om
vidaresändning genom kabel
skall ingås med radio- eller
televisionsföretag som verk-
ställer utsändningar inom
Europeiska ekonomiska sam-
108
arbetsområdet.
5 a §
Vid tvist om vidaresändning
genom kabel skall ett av för-
likningsmannen framlagt
förslag till lösning anses
antaget, om ingen av parterna
gör någon invändning mot det
inom tre månader från den
dag då parten fick del av
förslaget.
10 §
Förlikningsmannen har rätt
till skälig ersättning för arbete
och kostnader. Om inte annat
har avtalats, skall ersättning-
en betalas av den part som
har begärt medlingen eller,
om flera parter har begärt
den, av dessa parter med lika
delar.
Prop. 1994/95:58
Bilaga 6
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
109
Prop. 1994/95:58
Bilaga 7
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 5 oktober 1994
Närvarande: f.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg, justitierådet Johan
Munck, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 15 september 1994 (Justitie-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag
Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
110
Prop. 1994/95:58
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh,Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning
av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
111
Prop. 1994/95:58
Författnings-
rubrik
Bestämmelser
som inför,
ändrar,
upphäver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer
för
bakomliggande
EG-regler
Lag om ändring
i lagen
(1960:729) om
upphovsrätt till
litterära och
konstnärliga
verk
392LO1OO
393LOO83
Lag om ändring
i lagen
(1980:612) om
medling i vissa
upphovsrätts-
tvister
393LOO83
gotab 47078, Stockholm 1994
112