Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 oktober 1994.
Ingvar Carlsson
Jan Nygren
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås att EG-anpassade skatteregler för alkohol- och
tobaksbeskattningen införs vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
Eftersom det därvid krävs en omfattande ändring av beskattningsreglerna,
i första hand vad gäller beskattningsförfarandet, föreslås en ny lag om
alkoholskatt och en ny lag om tobaksskatt. Vidare föreslås en ny lag om
beskattning av privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från
andra EU-länder.
Beskattningen av reklamtrycksaker och vissa s.k. annonsblad skall vid
införsel enligt nuvarande regler ske hos tullmyndigheten. Vid en svensk
EU-anslutning föreslås att beskattningsreglerna ändras så att ingen
beskattning sker i samband med gränspassage.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
|
1 |
Förslag till riksdagsbeslut |
4 |
|
2 |
Lagtext |
4 |
|
2.1 |
Förslag till lag om tobaksskatt |
4 |
|
2.2 |
Förslag till lag om alkoholskatt |
15 |
|
2.3 |
Förslag till lag om beskattning av privatinförsel av alkohol- |
26 |
|
2.4 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt |
28 |
|
2.5 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om |
30 |
|
2.6 |
Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) |
34 |
|
2.7 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om |
37 |
|
3 |
Ärendet och dess beredning |
40 |
|
4 |
Gällande beskattningsregler |
41 |
|
4.1 |
Inledning |
41 |
|
4.2 |
Beskattningsförfarandet |
41 |
|
4.3 |
Materiella tobaksskatteregler |
42 |
|
4.4 |
Materiella dryckesskatteregler |
44 |
|
4.5 |
Reklamskatten |
46 |
|
5 |
Punktskattereglema inom EU |
48 |
|
5.1 |
Inledning |
48 |
|
5.2 |
Beskattningsförfarandet |
49 |
|
5.3 |
Materiella tobaksskatteregler |
54 |
|
5.4 |
Materiella alkoholskatteregler |
56 |
|
6 |
Ny beskattningsordning |
59 |
|
7 |
Skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak |
61 |
|
8 |
Skatten på snus och tuggtobak |
64 |
|
9 |
Skatten på öl |
65 |
|
10 |
Skatten på vin m.m. |
67 |
|
11 |
Skatten på spritdrycker m.m. |
68 |
|
12 |
Skatt på viss privatinförsel |
70 |
|
13 |
Reklamskatten |
71 |
|
14 |
Statsfinansiella effekter |
72 |
|
15 |
Ikraftträdande m.m. |
72 |
|
16 |
Författningskommentar |
74 |
|
16.1 |
Förslaget till lag om tobaksskatt |
74 |
|
16.2 |
Förslaget till lag om alkoholskatt |
110 |
|
16.3 |
Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt |
119 |
|
16.4 |
Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om |
120 |
|
16.5 |
Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) |
121 |
Bilaga 1 Sammanfattning av utredningen
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser
Bilaga 3 Förteckning över EG-direktiv m.m.
Bilaga 4 Datainspektionens yttrande
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 6 Lagrådets yttrande
122 Prop. 1994/95:56
126
127
129
130
144
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 20 oktober 1994 147
Rättsdatablad
148
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1 lag om tobaksskatt
2 lag om alkoholskatt
3 lag om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaks-
varor från land som är medlem i Europeiska unionen
4 lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
5 lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsvgifter
6 lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
7 lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar m.m.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige,
som förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras
från tredje land.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som
hänförs till nr 2402 och 2403 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt
förordningen EEG 2658/87.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN-nr
2403 enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom
meddelas i 37-41 §§.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska
gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
Skatt på cigaretter
2 § Skatt på cigaretter tas ut med 52 öre per styck och 15,2 procent av
detalj handelspriset.
Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som över- Prop. 1994/95:56
stiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är
cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter
som en cigarett.
3 § Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta
tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt
eller avgift. Detaljhandelspriset fastsälls av tillverkaren eller hans
representant eller i fråga om cigaretter som importeras från tredje land
av importören.
Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset.
Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten
uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt.
Kontrollmärkning på cigarettförpackningar
4 § Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i original-
förpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhan-
delspriset.
5 § Den som säljer cigaretter till högre pris än detaljhandelspriset skall
av beskattningsmyndigheten påföras belopp motsvarande den ytterligare
skatt som skulle ha tagits ut enligt 2 § första stycket om detaljhandelspri-
set hade varit fastställt till det pris som varan sålts för.
Om det saknas erforderliga uppgifter eller om beloppet inte annars kan
beräknas tillförlitligt, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet
efter vad som kan anses skäligt.
6 § Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i
originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om
detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
7 § Cigaretter som varit föremål för brott enligt 6 §, eller värdet av
cigaretterna om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverkade om det
inte är uppenbart oskäligt.
Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak
8 § Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 35 öre per styck.
Skatt på röktobak tas ut med 384 kronor per kilogram.
Skattskyldighet m.m.
Prop. 1994/95:56
Skattskyldiga
9 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt
16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för
annat än privat bruk,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.
Upplagshavare och skatteupplag
10 § Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga
varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige
eller vid import från tredje land, eller
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, om han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.
11 § Upplagshavare som säljer obeskattade varor till annan upplagshavare
i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskatt-
ningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveran-
sen av de skattepliktiga varorna påbörjas.
Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning
eller lagring av skattepliktiga varor.
12 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte
längre finns. Godkännande av upplagshavare får också återkallas om
ställd säkerhet inte längre är godtagbar.
Mirumottagare
Prop. 1994/95:56
13 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land
importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som
varumottagare.
Registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten
i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
Bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även på registrerad
varumottagare.
14 § Den som, utan att vara upplagshavare eller registrerad varumottaga-
re, yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från godkänd upplagshavare
i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan varorna
transporteras från det andra EG-landet, anmäla leveransen till beskatt-
ningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.
15 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som
levererar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses
i 13 och 14 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepre-
sentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skånerepresen-
tanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den
utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.
Skånerepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i
enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
Bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även på skatterepre-
sentant.
Distansförsäljning
16 § Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller
oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för
säljarens räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren
skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det
andra EG-landet påbörjas.
Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings-
myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas
tillgängligt hos representanten.
Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.
Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.
Övriga skattskyldiga
Prop. 1994/95:56
17 § Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall, innan varorna trans-
porteras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings-
myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.
Registreringsskyldighet
18 § Skattskyldiga enligt 10, 13, 15 och 16 §§ skall vara registrerade hos
beskattningsmyndigheten.
Import från tredje land i vissa fall
19 § När skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som
inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt
13 §, skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen
(1994:000) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.
Skattskyldighetens inträde
20 § Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik-
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § 5, när de skattepliktiga varorna
förs in till Sverige.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
21 § Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 Prop. 1994/95:56
inträder inte för varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning, eller
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupp-
laget.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13 och
14 §§ och skatterepresentant enligt 15 § för varor som till följd av
varornas karaktär förstörts under transport till denne.
Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga
22 § Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklara-
tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skatte-
pliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varorna tillverkades.
Ledsagardokument m.m.
23 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Av
dessa exemplar skall ett (returexemplaret) undertecknas av mottagaren
och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången av den
kalendermånad under vilken varorna har mottagits.
Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett
annat EG-land och har upplagshavaren inte inom två månader efter ut-
gången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit
returexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål under-
rätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu-
mottagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
24 § Vid förtullning enligt tullagen (1994:000) skall, om beskattning av
varorna inte skett enligt 19 §, vid transport av obeskattade varor
upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar. Ett exemplar skall Prop. 1994/95:56
förvaras hos den tullmyndighet där varan frigjorts enligt tullbestämmel-
sema. Dokumenten skall i övrigt hanteras så som anges i 23 § första
stycket. Returexemplaret skall återsändas till tullmyndigheten.
Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av
ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten om förhållandet.
25 § Vid export till tredje land av obeskattade varor skall avsändaren
upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av doku-
mentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullanstalten skall
attestera att varorna lämnat gemenskapen och till avsändaren återsända
det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar.
Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalender-
månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret
av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta be-
skattningsmyndigheten om förhållandet.
26 § När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut
skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för trans-
porten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Två
exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte vid försäljning som avses i 28 §.
27 § Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett
annat EG-land enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som
angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om
varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
varorna finns eller var de har konsumerats.
I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för trans-
porten skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelser-
na vid den tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från
den svenske upplagshavaren påbörjades.
28 § Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett
annat EG-land som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumotta-
gare eller oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans
påbörjas, till beskattningsmyndigheten ha gett in bevis om att säkerhet är
ställd i det andra EG-landet för betalning av den skatt som skall betalas
där. Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveran-
sen eller när leveransen sker för dennes räkning.
10
Återbetalning av skatt
Prop. 1994/95:56
29 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan för-
säljning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal
och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets
utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan
avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbe-
talning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av mottagaren
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardo-
kument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket 2, och visar
den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbe-
talas.
30 § Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exporterats till
tredje land skall efter ansökan medges återbetalning av skatt om inte
annat följer av tredje stycket.
En varumottagare som är skattskyldig enligt 13 eller 14 § eller en
skatterepresentant enligt 15 §, som i Sverige har betalat skatt för varor
som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren skall efter
ansökan medges återbetalning av skatten.
Ansökan om återbetalning enligt första eller andra stycket görs skrift-
ligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om
ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år
efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som
för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor.
31 § Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas
av beskattningsmyndigheten.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.
11
Avdrag
Prop. 1994/95:56
32 § I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant,
eller
f) som har levererats för försäljning i exportbutik.
33 § I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varu-
mottagare enligt 13 och 14 §§ eller en skatterepresentant enligt 15 § får
avdrag göras för skatt på tobaksvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.
Förfaranderegler m.m.
34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
35 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden och Riks-
skatteverket:
1. beslut om godkännande enligt 10, 13, 15 och 16 §§,
2. beslut om återkallelse enligt 12, 13, 15 och 16 §§,
3. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt 29-31 §§.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
Beslut enligt 5 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och av Riksskatteverket.
36 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare
eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag.
Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande
och registrering enligt första stycket.
Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registre-
ringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress,
vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får
lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för
godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Dessa uppgifter
får lämnas till registret från ett annat register som förs hos beskattnings-
12
myndigheten. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som Prop. 1994/95:56
inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas
med hjälp av automatisk databehandling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåtkomst till
registret.
Uppgifter i registret får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat
EG-land på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och över
godkända skatteupplag skall gallras sju år efter utgången av det kalender-
år som upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.
Skatt på snus och tuggtobak
37 § Skatt på snus tas ut med 75 kronor per kilogram och på tuggtobak
med 123 kronor per kilogram.
38 § Skattskyldig är den som
1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak, eller
3. från tredje land importerar snus eller tuggtobak.
39 § Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registre-
ras, om verksamheten är av större omfattning eller om det annars finns
särskilda skäl.
40 § Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.
41 § Om snus eller tuggtobak importeras från tredje land av någon annan
än den som är registrerad enligt 39 § skall skatten betalas till tullmyn-
digheten. Därvid gäller tullagen (1994:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I övrigt tillämpas 30-32, 34, 35 och 42 §§ även i fråga om snus och
tuggtobak. Därvid skall vad som gäller om upplagshavare i stället avse
den som är registrerad enligt 39 §.
13
Skatteomräkning
Prop. 1994/95:56
42 § För tobaksvaror som anges i 8 och 37 §§ tas skatten för år 1995 ut
med de i dessa paragrafer angivna beloppen. För tiden efter utgången av
år 1995 och fram till och med år 1998 skall skatten på de tobaksvaror
som anges i 2, 8 och 37 §§ tas ut med de i paragraferna angivna
beloppen, omräknade enligt andra stycket. Därefter skall skatten tas ut
med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 till och med 1998 skall
tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och
37 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i oktober må-
nad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i oktober
1994. När det gäller 2 § skall omräkning endast avse styckeskatten.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1961:394) om
tobaksskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock
fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995.
2. Den som är registrerad som skattskyldig enligt de äldre bestämmel-
serna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som
upplagshavare eller enligt 39 § enligt den nya lagen vid ikraftträdandet,
inträder dock inte skattskyldighet för lagret vid avregistreringen.
3. I stället för vad som föreskrivs i 2 § första stycket skall till och med
den 31 december 1995 skatten på cigaretter tas ut med 75 öre per ciga-
rett.
4. Föreskrifterna i 3-7 §§ den nya lagen tillämpas först från och med
den 1 januari 1996.
14
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker,
mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet,
som förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras
från tredje land.
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör den Europeis-
ka gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
Skatt på öl
2 § Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade
nomenklaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten
överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl
och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten
i blandningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 2,33 kronor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent
tas skatt dock ut per liter med 0,91 kronor för varje volymprocent
alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med
0 kronor.
Skatt på vin
3 § Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om
alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och
1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15
volymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18
volymprocent och vinet producerats utan tillsatser.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent
med 9,00 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med
13.30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med
18.30 kronor,
15
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med Prop. 1994/95:56
26,20 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med
43,50 kronor.
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut
med 0 kronor.
Skatt på andra jästa drycker än vin eller öl
4 § Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs
till KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN nr 2204 och
2205 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten
överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten
överstiger 10 men inte över 15 volymprocent under förutsättning att
alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent
med 9,00 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med
13.30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med
18.30 kronor och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med
26,20 kronor.
För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volympro-
cent tas skatt ut med 0 kronor.
Skatt på mellanklassprodukter
5 § Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över
1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204, 2205
och 2206 men som inte beskattas enligt 2-4 §§.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 26,20
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 43,50 kronor.
Skatt på etylalkohol
6 § Skatt skall betalas för etylalkohol hänförlig till KN-nr 2207 och 2208
med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om etylalkoholen
ingår i en vara som hänförs till ett annat KN kapitel. Skatt skall även
betalas för drycker som hänförs till KN nr 2204, 2205 och 2206 om alko-
holhalten överstiger 22 volymprocent.
Skatt tas ut med 474 kronor per liter ren alkohol.
16
Undantag från skatteplikten
Prop. 1994/95:56
7 § Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol
som är fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen
meddelar. Vid försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsändaren
upprättat förenklat ledsagardokument åtfölja sådana varor under transpor-
ten.
Skattskyldighet m.m.
Skattskyldiga
8 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 och 13 §§,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt
15 §,
5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land till Sverige
för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för
annat än privat bruk,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,
7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol.
Upplagshavare och skatteupplag
9 § Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga
varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige
eller vid import från tredje land, eller
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, om han
med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
varor skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.
10 § Upplagshavare som säljer obeskattade varor till annan upplagshavare
i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskatt-
ningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveran-
sen av de skattepliktiga varorna påbörjas.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 56
Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa Prop. 1994/95:56
säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning
eller lagring av skattepliktiga varor.
11 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte
längre finns. Godkännande av upplagshavare får också återkallas om
ställd säkerhet inte längre är godtagbar.
Virumottagare
12 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land
importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som
varumottagare.
Registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten
i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
Bestämmelserna i 11 § om återkallelse tillämpas även på registrerad
varumottagare.
13 § Den som, utan att vara upplagshavare eller registrerad varumotta-
gare, yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från godkänd upp-
lagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan
varorna transporteras från det andra EG-landet, anmäla leveransen till
beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.
14 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som
levererar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses
i 12 och 13 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepre-
sentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresen-
tanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den
utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.
Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i
enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
Bestämmelserna i 11 § om återkallelse tillämpas även på skatterepre-
sentant.
Distansförsäljning
15 § Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller
oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för
säljarens räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren
skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det
andra EG-landet påbörjas.
18
Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings- Prop. 1994/95:56
myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt
denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.
Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.
Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.
Övriga skattskyldiga
16 § Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall, innan varorna trans-
porteras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings-
myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.
Registreringsskyldighet
17 § Skattskyldiga enligt 9, 12, 14 och 15 §§ skall vara registrerade hos
beskattningsmyndigheten.
Import från tredje land i vissa fall
18 § När skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som
inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt
12 §, skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen
(1994:000) och 9 kap 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.
Skattskyldighetens inträde
19 § Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
19
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik- Prop. 1994/95:56
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid mot-
tagandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 8 § 5, när de skattepliktiga varorna
förs in till Sverige.
Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
20 § Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1
inträder inte för varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, bearbet-
ning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning,
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatte-
upplaget,
e) används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,
f) används för framställning av läkemedel,
g) används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel
och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,
h) direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning
av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje
tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladpro-
dukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,
i) används i tillverkningsprocesser, förutsatt antingen att den färdiga
produkten inte innehåller alkohol eller att ingående alkohol är denature-
rad, eller
j) används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till
annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek
för medicinskt ändamål.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12 och
13 §§ och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av
varornas karaktär förstörts under transport till denne.
Om skattepliktiga varor har levererats utan skatt enligt första stycket
j, och varorna används för annat ändamål än som där anges, skall den till
vilken varorna levererats svara för skatten. Beskattning skall därvid ske
i den ordning som föreskrivs för skattskyldig enligt 8 § 7.
Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga
21 § Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklara-
20
tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar Prop. 1994/95:56
efter den dag när varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skatte-
pliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd upp-
lagshavare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna tillverkades.
Ledsagardokument m.m
22 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Av
dessa exemplar skall ett (returexemplaret) undertecknas av mottagaren
och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången av den
kalendermånad under vilken varorna har mottagits.
Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett
annat EG-land och har upplagshavaren inte inom två månader efter ut-
gången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit
returexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål under-
rätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu-
mottagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten i
destinationslandet.
23 § Vid förtullning enligt tullagen (1994:000) skall, om beskattning av
varorna inte skett enligt 18 §, vid transport av obeskattade varor
upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar. Ett exemplar skall
förvaras hos den tullmyndighet där varan frigjorts enligt tullbestämmel-
sema. Dokumenten skall i övrigt hanteras så som anges i 22 § första
stycket. Returexemplaret skall återsändas till tullmyndigheten.
Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av
ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten om förhållandet.
24 § Vid export till tredje land av obeskattade varor skall avsändaren
upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av doku-
mentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullanstalten skall
attestera att varorna lämnat gemenskapen och till avsändaren återsända
det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar.
Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalender-
månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret
21
av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta be- Prop. 1994/95:56
skattningsmyndigheten om förhållandet.
25 § När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut
skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för
transporten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Två
exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte vid försäljning som avses i 27 §.
26 § Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett
annat EG-land enligt 22 §, och varorna inte når den mottagare som
angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om
varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
varorna finns eller var de har konsumerats.
I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för trans-
porten skattskyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelser-
na vid den tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från
den svenska upplagshavaren påbörjades.
27 § Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett
annat EG-land som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumotta-
gare eller oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans
påbörjas, till beskattningsmyndigheten ha gett in bevis om att säkerhet är
ställd i det andra EG-landet för betalning av den skatt som skall betalas
där. Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveran-
sen eller när leveransen sker för dennes räkning.
Återbetalning av skatt
28 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan för-
säljning som avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal
och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets
utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan
avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbe-
talning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av mottagaren
22
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardo- Prop. 1994/95:56
kument som anges i 25 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första stycket 2, och visar
den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbe-
talas.
29 § Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exporterats till
tredje land skall efter ansökan medges återbetalning av skatt om inte
annat följer av tredje stycket.
En varumottagare som är skattskyldig enligt 12 och 13 §§ eller en
skatterepresentant enligt 14 § som i Sverige har betalat skatt för varor
som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren, skall efter
ansökan medges återbetalning av skatten.
Ansökan om återbetalning enligt första och andra styckena görs skrift-
ligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om
ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år
efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som
för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor.
30 § Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 § första
stycket e-h kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter
skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalender-
kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets
utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvar-
talet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation
som styrker användningen.
31 § Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, fel-
skrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig
att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas av be-
skattningsmyndigheten .
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.
Avdrag
32 § I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 9 § får
avdrag göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
23
e) som har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, Prop. 1994/95:56
eller
f) som har levererats för försäljning i exportbutik.
33 § I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varu-
mottagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får
avdrag göras för skatt på alkoholvaror som förstörts under transporten till
varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.
Förfaranderegler m.m.
34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
35 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden och Riks-
skatteverket:
1. beslut om godkännande enligt 9, 12, 14 och 15 §§,
2. beslut om återkallelse enligt 11, 12, 14 och 15 §§,
3. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och
4. beslut om återbetalning enligt 28-31 §§.
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
36 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare
eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag.
Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande
och registrering enligt första stycket.
Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registre-
ringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress,
vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får
lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för
godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Dessa uppgifter
får lämnas till registret från ett annat register som förs hos beskattnings-
myndigheten. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som
inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas
med hjälp av automatisk databehandling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåtkomst till
registret.
Uppgifter i registret får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat
EG-land på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och över
godkända skatteupplag skall gallras sju år efter utgången av det kalender-
år som upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.
24
Skatteomräkning
Prop. 1994/95:56
37 § För skattepliktiga alkoholvaror tas skatten för år 1995 ut med i
2-6 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till
och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt
andra stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid
utgången av år 1998.
Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 till och med 1998 skall
tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 §§
angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i
procent, som anger förhållandet mellan prisläget i oktober månad året
närmast före det år beräkningen avser och prisläget i oktober 1994.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1977:306) om
dryckesskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock
fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995.
2. Den som är registrerad som skattskyldig enligt de äldre bestämmel-
serna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som
upplagshavare enligt den nya lagen vid ikraftträdandet, inträder dock inte
skattskyldighet för lagret vid avregistreringen.
25
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alko-
holdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i
Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med
188 kronor/liter för spritdryck,
44 kronor/liter för starkvin,
26 kronor/liter för vin,
13 kronor/liter för starköl,
75 öre/styck för cigaretter,
35 öre/styck för cigariller och cigarrer och
384 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-
cent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22
volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin och
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent,
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
2 § För resande som inte är bosatt i Sverige, eller för resande som är
bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik
eller där den resande kan visa att utlandsvistelsen har varat längre än 24
timmar, skall skatt enligt 1 § tas ut endast till den del införseln överstiger
följande kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller
3 liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller
150 cigariller eller
75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte sådan införsel som avses i 9 §
tullagen (1994:000).
4 § Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt 2 § skall
vid införseln anmäla detta till Skattemyndigheten i Kopparbergs län
(beskattningsmyndigheten). Beskattningsmyndigheten beslutar med stöd
av anmälan den skatt som skall betalas. Skatten skall betalas senast två
26
veckor efter dagen för detta beslut. Skatten betalas genom insättning på Prop. 1994/95:56
ett särskilt konto. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts
på det särskilda kontot.
5 § Regeringen får föreskriva att annan myndighet för beskattnings-
myndighetens räkning får ta emot anmälan enligt 4 §, besluta och i
samband därmed uppbära skatten, samt vidta nödvändig skattekontroll.
6 § Bestämmelserna om dröjsmålsavgift och indrivning i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall även gälla för
skatt enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
27
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam1
dels att 9, 26 och 32 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet of-
fentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än
annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak.
Den som bedriver verksamhet
inom landet är skattskyldig för
skattepliktig reklamtrycksak som
avser verksamheten och inkommer
från utlandet, i den mån skatt för
trycksaken icke erlagts vid inför-
seln.
(Se vidare anvisningarna.)
Den som bedriver yrkesmässig
verksamhet inom landet är skatt-
skyldig för skattepliktig reklam-
trycksak som avser verksamheten
och somförts in till landet utan att
reklamskatt betalats vid införseln.
Den som i yrkesmässig verksamhet
distribuerar annonsblad som förts
in till landet utan att reklamskatt
betalats vid införseln är likaså
skattskyldig.
(Se vidare anvisningarna.)
9 a §
En utländsk företagare som är
skattskyldig enligt denna lag skall
företrädas av en av beskattnings-
myndigheten godkänd representant.
En sådan representant skall enligt
fullmakt av den utländske företaga-
ren som ombud för företagaren
svara för redovisningen av reklam-
skatt och i övrigt företräda den
utländske företagaren i frågor som
gäller skatt enligt denna lag. Be-
skattningsmyndigheten kan kräva
att säkerhet ställs för skattens be-
talning. Underlag för kontroll av
skatteredovisningen skall finnas till-
gängligt hos representanten.
Första stycket gäller inte en ut-
ländsk företagare som är juridisk
person och har ett fast driftställe
här i landet.
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
26 §:
Införs till landet reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt 5 § eller
annonsblad som har utgivits utom-
lands skall reklamskatt erläggas till
tullmyndigheten. Därvid gäller tull-
lagen (1987:1065) och 9 kap. 4 §
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.
Införs till landet från tredje land
reklamtrycksak som är skattepliktig
enligt 5 § eller annonsblad som har
utgivits i sådant land skall reklam-
skatt betalas till tullmyndigheten.
Därvid gäller tullagen (1987:1065)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisreglerings-
avgifter.
Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet
eller, om nedsättning har medgetts enligt 14 §, med det lägre belopp som
föranleds av nedsättningen. Som beskattningsvärde anses varans värde
beräknat enligt 4 § tulltaxelagen (1987:1068). Visas att detta värde
innefattar kostnad som inte ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra
stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån. Be-
skattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller
för reklamtrycksak.
32 §
Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt 7 och
14 §§ får överklagas hos länsrät-
ten.
Beslut enligt 10 § första stycket
eller 24 § andra eller tredje stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Beslut enligt 7, 9 a
och 14 §§ får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Lagen omtryckt 1984:156.
2 Senaste lydelse 1987:1237
3 Senaste lydelse 1993:468.
29
Prop. 1994/95:56
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2 och 8 §§ och
6 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 kap.
1 §'
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på in-
rikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotteri vinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på in-
rikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
medel, lagen (1990:662) om skatt
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja.
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:000) om
tobaksskatt, lagen (1994:000) om
alkoholskatt, lagen (1994:000) om
skatt på energi.
2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruks-
produkter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som ut-
färdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
2 §2
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt och
miljöavgift enligt vad som före-
skrivs i lagen (1972:435) om över-
lastavgift, vägtrafikskattelagen
(1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understöds-
föreningar och pensionstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327) samt
lagen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid ener-
giproduktion.
Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift,
fordonsskatt, växtförädlingsavgift,
tillfällig förmögenhetsskatt, miljö-
avgift och skatt på alkoholdrycker
och tobaksvaror enligt vad som
föreskrivs i lagen (1972:435) om
överlastavgift, vägtrafikskattelagen
(1973:601), utsädeslagen
(1976:298) och lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understöds-
föreningar och pensionstiftelser,
fordonsskattelagen (1988:327), la-
gen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid ener-
giproduktion samt lagen
(1994:000) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen.
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
2 kap.
2 §3
Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder
(redovisningsperioder).
Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster, skatt
enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. eller stämpel-
skatt på aktier och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna
i 1 kap 1 § första stycket 2 i den mån Jordbruksverket eller Fiskeriverket
meddelar avvikande bestämmelser.
Särskilda bestämmelser gäller för
vissa skattskyldiga enligt lagen
(1994:000) om tobaksskatt, lagen
(1994:000) om alkoholskatt och
lagen (1994:000) om skatt på ener-
gi-
8
Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast
den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut eller,
när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, senast tjugo-
fem dagar efter den skattepliktiga
händelsen. Särskilda bestämmelser
§4
Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast
den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut eller,
när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, senast tjugo-
fem dagar efter den skattepliktiga
händelsen. Särskilda bestämmelser
gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1984:351) om totalisatorskatt och
enligt lagen (1984:405) om stäm-
pelskatt på aktier.
gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1984:351) om totalisatorskatt och
enligt lagen (1984:405) om stäm-
pelskatt på aktier samt för vissa
skattskyldiga enligt lagen
(1994:000) om tobaksskatt, lagen
(1994:000) om alkoholskatt och
lagen (1994:000) om skatt på
energi.
I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap 1 § första stycket 2
bestämmer Jordbruksverket eller Fiskeriverket deklarationstiden.
6 kap.
1 §5
Den särskilda nämnd som avses i 2 § lagen (1951:442) om förhandsbe-
sked i taxeringsfrågor (skatterättsnämnden) får, efter ansökan av den som
är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som
kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
som rör beskattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en
enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Vad som sägs i första
meningen om skatterättsnämnden skall i stället gälla för Jordbruksverket
och Fiskeriverket när fråga är om avgifter enligt 1 kap. 1 § första
stycket 2.
I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan
av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.
I frågor som rör beskattning
enligt lagen (1957:262) om allmän
energiskatt kan förhandsbesked
meddelas även efter ansökan av
den som i större omfattning för-
brukar eller avser att förbruka
elektrisk kraft eller bränslen.
I frågor som rör beskattning
enligt lagen (1994:000) om skatt på
energi kan förhandsbesked med-
delas även efter ansökan av den
som i större omfattning förbrukar
eller avser att förbruka elektrisk
kraft eller bränslen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1993:853.
2 Senaste lydelse 1993:853.
3 Senaste lydelse 1991:1486
4 Senaste lydelse 1991:702.
5 Senaste lydelse 1991:702.
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersätt-
ningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för liv-
försäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m. fl., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskost-
nader, lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:601),
lagen (1973:1216) om särskild
skatt för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt
på vissa fordon, som icke är
registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:601),
lagen (1973:1216) om särskild
skatt för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1976:338) om vägtrafikskatt
på vissa fordon, som icke är
registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
(1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, fordonsskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetal-
ningar, lagen (1990:1087) om
lagerskatt på vissa oljeprodukter,
lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m. m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m. m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, mervärdesskattelagen
(1994:200),
(1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, fordonsskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetal-
ningar, lagen (1990:1087) om
lagerskatt på vissa oljeprodukter,
lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m. m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m. m., lagen
(1992:1479) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1994:000) om
tobaksskatt, lagen (1994:000) om
alkoholskatt, lagen (1994:000) om
skatt på energi,
3. lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).
35
Prop. 1994/95:56
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande
dröjsmålsavgift, skattetillägg eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1994:207.
36
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §'
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på
1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta artister m. fl.,
2. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på
lotteri vinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss
elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om
svavelskatt, lagen (1990:613) om
miljöavgift på utsläpp av kväve-
oxider vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa olje-
produkter, lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m. m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinst-
sparande m. m., lagen (1992:1479)
om lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja,
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen
saluvagnsskatt, fordonsskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om
fordonsskatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt
lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m. m. och lagen (1990:616) om införande av
lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
8. avgift enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område.
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om
svavelskatt, lagen (1990:613) om
miljöavgift på utsläpp av kväve-
oxider vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa olje-
produkter, lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m. m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinst-
sparande m. m., lagen (1992:1479)
om lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:000) om
tobaksskatt, lagen (1994:000) om
alkoholskatt, lagen (1994:000) om
skatt på energi,
(1973:601), lagen (1976:339) om
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
Förmånsrätten omfattar ej dröjsmålsavgift och liknande avgift som
utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller
skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1994:209.
39
Utredningen (Fi 1991:09) om teknisk EG-anpassning av de indirekta
skatterna, som tillsattes i december 1991, har haft till uppgift att lämna
förslag till den lagtekniska anpassningen av mervärdesskatten och punkt-
skatterna som behövs vid ett svenskt medlemskap i EG. Utredningen har
i juni i år avlämnat dels delbetänkandet Punktskatterna och EG (SOU
1994:74), dels slutbetänkandet Mervärdesskatten och EG (SOU 1994:88).
Utredningens sammanfattning av betänkandet Punktskatterna och EG
finns i bilaga 1.
Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över remissin-
stanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena har
gjorts inom Finansdepartementet och finns i fråga om delbetänkandet
Punktskatterna och EG tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 2016/94).
Regeringen har i propositionen 1994/95:19, som ett led i det förbe-
redelsearbete som måste komma till stånd om folkomröstningen utmynnar
i ett ja till EU, föreslagit att riksdagen godkänner det svenska an-
slutningsfördraget med EU samt slutakten till fördraget. I propositionen
har översiktligt redovisats behovet av ändrad lagstiftning på punktskatte-
området vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
I betänkandet Punktskatterna och EG har utredningen lagt fram förslag
till EG-anpassade skatteregler för i första hand tobaks- och alkoholbe-
skattningen. Regeringen avser nu att ta upp det förslag som utredningen
har lämnat om EG-anpassad tobaks- och alkoholbeskattning m.m. vid ett
svenskt medlemskap i EU.
När det gäller punktskatterna på energiområdet återfinns regeringens
förslag i prop. 1994/95:54, Ny lag om skatt på energi, m.m.
Datainspektionen har anmodats avge yttrande över bestämmelserna om
inrättande av ett register över upplagshavare, registrerade varumottagare
och skatteupplag i 36 § förslaget till ny lag om tobaksskatt och i 36 §
förslaget till ny lag om alkoholskatt.
Datainspektionen har i yttrande den 14 oktober 1994 anfört att
inspektionen ingenting har att erinra mot förslagen.
Datainspektionens yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 september 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över förslaget till ny tobaksskattelag och förslag till lag om
ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Det till Lagrådet remitterade lagförslaget finns i bilaga 5. I fråga om
övrig lagstiftning i propositionen har lagrådsgranskning inte skett. När
det gäller förslaget till ny alkoholskattelag överensstämmer förslaget i de
centrala delarna med förslaget till ny tobaksskattelag, varför en gransk-
ning av Lagrådet skulle sakna betydelse. Övriga lagförslag är av sådan
lagtekniskt enkel beskaffenhet att lagrådsgranskning inte erfordras.
Prop. 1994/95:56
40
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Prop. 1994/95:56
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter tas
upp i författningskommentaren till den nya tobaksskattelagen.
Punktskatter på varor som alkoholdrycker, tobak, oljeprodukter och
liknande har funnits sedan länge i Sverige. Ett flertal punktskatter av
detta slag slopades emellertid vid ingången av år 1993 som en följd av
skattereformen. De återstående punktskatterna på varuområdet är
emellertid av stor statsfinansiell betydelse. Motsvarande punktskatter
finns vanligen också i andra länder, bl.a. inom EU.
Bestämmelser om det administrativa förfarandet vid uttag av punktskatter
och prisregleringsavgifter finns i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter (LPP) och i förordningen (1984:247) om punktskat-
ter och prisregleringsavgifter (FPP). LPP gäller i huvudsak inte i fråga
om skatter som skall erläggas till tullmyndighet.
Skattemyndigheten i Kopparbergs län är beskattningsmyndighet för de
punktskatter som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 LPP.
Vem som är skattskyldig och tidpunkten för skattskyldighetens inträde
regleras inte i LPP utan i respektive skatteförfattning. Av LPP framgår
att den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyndig-
heten genom att lämna deklaration. Skatteredovisningen i deklarationen
skall vanligtvis avse bestämda tidsperioder, s.k. redovisningsperioder.
Som regel är kalendermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmel-
ser om längre redovisningsperioder finns dock i vissa skatteförfattningar.
Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndig-
heten. Detta framgår av de olika skatteförfattningama. I FPP finns be-
stämmelser om att den som skall vara registrerad skall anmäla detta till
beskattningsmyndigheten.
Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redo-
visningsskyldighet inträtt under perioden. En allmän förutsättning för
redovisningsskyldigheten är att skattskyldigheten har inträtt. Som huvud-
regel gäller att redovisningen av skatt skall ske enligt bokföringsmässiga
grunder.
Skattskyldig vars skatteredovisning avser redovisningsperiod skall
lämna deklaration till beskattningsmyndigheten för varje period. Deklara-
tionen skall ha kommit in senast den 25:e i månaden efter redovisnings-
41
periodens slut. Den som är registrerad som skattskyldig skall lämna Prop. 1994/95:56
deklaration även om han inte har någon skatt att redovisa för perioden.
Skattskyldig som inte redovisar skatt för perioder skall lämna deklara-
tion efter varje skattepliktig händelse. Deklarationen skall - om annat
inte stadgas i aktuell skatteförfattning - ha kommit in senast 25 dagar
efter den skattepliktiga händelsen.
Har deklarationen kommit in för sent påförs förseningsavgift.
Skatten för viss redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte
avser sådan period, för varje skattepliktig händelse, skall vara inbetald
senast den dag då deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyn-
digheten. Betalning anses ha skett den dag då den har bokförts på ett
särskilt angivet konto. Betalas skatten för sent tas dröjsmålsavgift ut.
För varje redovisningsperiod eller, om skatten inte avser redovisnings-
perioder, för varje skattepliktig händelse skall fattas ett beskattningsbe-
slut. Det finns tre typer av beskattningsbeslut, nämligen s.k. grund-
läggande beskattningsbeslut, omprövningsbeslut och beslut om skattebe-
räkning.
I och med att en deklaration har kommit in i rätt tid till beskattnings-
myndigheten anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklaratio-
nen (s.k. grundläggande beskattningsbeslut). Har deklarationen inte
kommit in i rätt tid anses skatten ha bestämts till noll kronor. Att skatten
anses bestämd till noll kronor innebär dock endast att den är så bestämd
intill dess något annat har beslutats. Kommer deklarationen in till be-
skattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha
fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har
meddelats dessförinnan.
Omprövning kan ske på begäran av den skattskyldige eller på beskatt-
ningsmyndighetens eget initiativ. Omprövning skall ske i samband med
att ett beslut överklagas.
När en förvaltningsdomstol ändrat ett beskattningsbeslut i en fråga skall
beskattningsmyndigheten snarast fatta beslut om skatteberäkning. Detta
innebär att myndigheten skall räkna ut och besluta om den nya skatten för
den aktuella redovisningsperioden.
Skattemyndighetens beskattningsbeslut kan överklagas till Länsrätten i
Kopparbergs län, vars beslut kan överklagas till Kammarrätten i Sunds-
vall.
Enligt 1 § lagen (1961:394) om tobaksskatt (LTS) skall tobaksskatt
erläggas för tobaksvaror, dvs. cigarrer, cigariller, cigaretter, röktobak,
snus och tuggtobak, ur tulltaxenr. 24.02 och 24.03 tulltaxelagen (1987:
1068). Skatt utgår vid tillverkning inom landet och vid import av
skattepliktig vara.
Skattskyldig är den som tillverkar skattepliktig vara inom landet för att
sälja den och den som hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län har
registrerats som importör (3 § LTS). Enligt 4 § LTS kan den som för in
42
tobaksvaror till landet för att återförsälja dem ansöka hos skattemyndig- Prop. 1994/95:56
heten om att få bli registrerad som skattskyldig. Kravet är att införseln
skall vara av större omfattning eller att det annars finns särskilda skäl.
Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning eller - vid avregistrering -
finns i lager (5 § LTS).
Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon annan än den som
är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller
tullagen (1987:1065).
Bestämmelserna om skattesatser finns i 2 § LTS. Härav framgår att
tobaksvaror beskattas efter vikt. Cigarrer, cigariller och cigaretter be-
skattas efter varans styckevikt i gram. Sålunda ingår även filter och dylikt
i beskattningsvikten. Röktobak, tuggtobak och snus beskattas efter kilo-
gramvikt.
Följande skattesatser gäller:
|
Varuslag |
Vikt för 1 st. (gram) |
Belopp för 1 st. (öre) |
1 kg (kr) |
|
Cigarrer och cigariller | |||
|
grupp I |
t.o.m. 1,7 |
34 | |
|
grupp II |
över 1,7 t.o.m 3,0 |
38 | |
|
grupp III |
" 3,0 ’’ 5,0 |
42 | |
|
grupp IV |
" 5,0 |
51 | |
|
Cigaretter | |||
|
grupp I |
t.o.m 0,85 |
71 | |
|
grupp II |
över 0,85 t.o.m.1,20 |
78 | |
|
grupp III |
1,20 " 1,55 |
83 | |
|
grupp IV |
" 1,55 " 1,90 |
88 | |
|
grupp V |
1,90 |
93 | |
|
Röktobak |
374:- | ||
|
Tuggtobak |
120:- | ||
|
Snus |
73:- |
Angivna skattesatser avser 1994. Enligt LTS skall skattesatserna
därefter årligen t.o.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar i den
allmänna prisnivån.
Skattemyndighetens uppbörd av tobaksskatten för kalenderåret 1993 var
6 180 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var 14. Tullens uppbörd uppgick
under 1993 till 0,3 miljoner kr.
Skattskyldiga skall vara registrerade hos Skattemyndigheten i Koppar-
bergs län (4 § LTS). Enligt bestämmelser i LPP skall den som är
registrerad lämna deklaration för varje redovisningsperiod, som är
kalendermånad. Bestämmelser om avdrag i deklaration finns i 7 § LTS
som innebär att avdrag får göras för skatt på vara som
a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare
inträtt,
b) återtagit i samband med återgång av köp,
43
c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller Prop. 1994/95:56
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller
utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller
levererats för försäljning i exportbutik,
e) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke skatteplik-
tiga varor,
f) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning från köparen.
Dryckesskatt skall erläggas vid omsättning inom landet och vid införsel
av spritdrycker, vin, starköl och öl. Bestämmelserna finns i lagen
(1977:306) om dryckesskatt (LDS). Beskattningen av alkoholdrycker
förändrades helt den 1 juli 1992 då den tidigare procentavgiften som
beräknades på varuvärdet slopades. Nuvarande skatt relateras enbart till
dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.
Beteckningarna i LDS har samma betydelse som i lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker, m.m. (LDT). Socialstyrelsen är tillstånds- och
tillsynsmyndighet när det gäller tillverkning av drycker.
Skatteplikten omfattar omsättning inom landet och införsel av sprit-
drycker, vin, starköl och öl (1 § LDS). Definitionerna av de olika
dryckerna finns i 1-5 §§ LDT.
Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit
är en vara som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 1,8
viktprocent. Vin och maltdryck anses dock inte som sprit. Teknisk sprit
räknas inte till spritdrycker eftersom den inte är avsedd för förtäring.
Med vin avses dryck som är framställd genom jäsning av saft från
druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktpro-
cent men högst 22 volymprocent alkohol. Vin kallas lättvin om det har
en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och starkvin om alkoholhalten
överstiger 15 men ej 22 volymprocent.
Med maltdrycker förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med
torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne. Starköl är
maltdryck som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol och öl är
maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 2,8 viktprocent. (1,8
viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent; 2,8 viktprocent motsvarar 3,5
volymprocent). Öl med alkoholstyrka under 1,8 viktprocent, lättöl, är
skattefri sedan 1988.
Skattskyldig i fråga om spritdrycker och vin är enligt 4 § LDS det i
lagen (1977:293) om handel med drycker (LDH) angivna partihandels-
bolaget (Vin & Sprit AB). I fråga om starköl och öl är den skattskyldig
som inom landet yrkesmässigt tillverkar dryckerna. Skattskyldig skall
vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Om verksamheten är av
större omfattning eller om det finns särskilda skäl kan även importörer,
44
som yrkesmässigt för in skattepliktiga maltdrycker till landet för Prop. 1994/95:56
försäljning till återförsäljare, registreras (8 § LDS).
Enligt 9 § LDS inträder skattskyldigheten för spritdrycker och vin när
Vin & Sprit AB levererar dryckerna till Systembolaget AB. Skattskyl-
digheten för starköl och öl inträder när dryckerna levereras till köpare
eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistre-
ring, finns i lager.
Vid införsel till landet av skattepliktig dryck av annan än registrerad
skattskyldig skall dryckesskatt erläggas till tullmyndigheten och då
tillämpas tullagen (15 § LDS). Införsel av spritdrycker, vin och starköl
får med vissa undantag bedrivas endast av Vin & Sprit AB.
Som ovan nämnts slopades den tidigare värderelaterade procentavgiften
den 1 juli 1992. Den nya dryckesskatten relateras endast till dryckernas
alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala, dvs. den rena
alkoholen beskattas hårdare ju högre alkoholhalt drycken har. Skatten är
sammansatt av ett grundbelopp och - för drycker med en alkoholhalt
som överstiger 19 volymprocent - ett tilläggsbelopp. I fråga om drycker
med en alkoholhalt som inte överstiger 19 volymprocent har skatteskalan
indelats i intervall inom vilka skatt tas ut med samma belopp. För
drycker vars alkoholhalt överstiger sju men inte 19 volymprocent utgår
beskattningen från intervall om tre volymprocentenheter. För drycker
vars alkoholhalt understiger sju volymprocent har skattesatserna utformat
utifrån de traditionella alkoholgränsema för maltdrycker. Drycker med
en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent har en skattesats för varje
hel volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39
volymprocent åstadkoms progressionen genom att tilläggsbeloppet ökar
vid var femte volymprocent.
Följande skattesatser gäller:
|
Alkoholhalt, |
Skatt, kronor | ||
|
över |
högst |
grundbelopp |
tilläggsbelopp |
|
2,25 |
3,5 |
3,10 |
_ |
|
3,5 |
4,5 |
8,80 |
— |
|
4,5 |
7 |
13,00 |
— |
|
7 |
10 |
17,80 |
— |
|
10 |
13 |
27,80 |
— |
|
13 |
16 |
38,10 |
— |
|
16 |
19 |
49,40 |
— |
|
19 |
24 |
49,40 |
5,30 för varje hel volymprocent |
|
24 |
29 |
75,90 |
6,40 för varje hel volymprocent |
|
29 |
34 |
107,90 |
6,70 för varje hel volymprocent |
|
34 |
39 |
141,40 |
8,00 för varje hel volymprocent som överstiger 34 |
|
39 |
181,40 |
8,10 för varje hel volymprocent | |
45
Angivna skattesatser avser år 1994. Enligt LDS skall skattesatserna Prop. 1994/95:56
därefter årligen t.o.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar i den
allmänna prisnivån.
I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall
avrundning ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten
uppgår till del av hel procent.
Skattemyndighetens uppbörd av dryckesskatten för kalenderåret 1993
uppgick till 5 748 miljoner kr för spritdrycker, 2 787 miljoner kr för vin,
samt 2 632 miljoner kr för öl. Antalet skattskyldiga var 1 för vin och
sprit respektive 19 för öl. Tullens uppbörd av skatten på öl under 1993
var 245 miljoner kr.
Skattskyldiga skall som ovan nämnts vara registrerade hos Skattemyn-
digheten i Kopparbergs län och den som är registrerad skall lämna
deklaration. Bestämmelser om redovisning finns i 2 kap. LPP. När det
gäller avdrag i deklarationen finns bestämmelser i 13 § LDS som innebär
att avdrag för skatt på starköl och öl får göras för drycker som
1. har förts ut från landet eller har förts till svensk frihamn för annat
ändamål än att förbrukas där, eller såvitt gäller starköl, har levererats
för försäljning i exportbutik,
2. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet
tidigare inträtt,
3. har återtagits i samband med återgång av köp,
4. har sålts med förlust för den skattskyldige i den mån förlusten hänför
sig till bristande betalning från köpare.
I fråga om deklaration för spritdrycker och vin får avdrag endast ske
då drycker har återtagits i samband med återgång av köp.
Enligt 1 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL) skall
reklamskatt erläggas för annons, som är avsedd att offentliggöras inom
landet, och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan
form än annons. Skatteplikten kan i huvudsak delas upp på tre områden:
annonser, reklamtrycksaker och övrig reklam.
Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i en trycksak för
återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme
i en trycksak som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med
trycksak enligt RSL förstås avtryck som framställts i flera lika exemplar
i tryckpress eller genom screenförfarande. Upplåtet utrymme i eller på
något som inte är att anse som trycksak är således inte någon skattepliktig
annons.
Skatteplikt föreligger för alla annonser för vilka vederlag utgår, oavsett
innehåll. Sålunda beskattas alla mot betalning införda offentliga med-
delanden, kungörelser, familjeannonser m.m. Skatteplikt föreligger även
för annonser som avser reklam och som är gratis införda. Med reklam
förstås enligt RSL ett meddelande som används i kommersiell verksamhet
46
och har till syfte att åstadkomma avsättning genom försäljning, köp eller
liknande av vara, fastighet, nyttighet eller tjänst.
Skatteplikt föreligger för reklamtrycksaker (5 § RSL). Enligt 1 § RSL
förstås med reklamtrycksak: trycksak som framställts huvudsakligen i
syfte att offentliggöra reklam. Vissa inskränkningar i trycksaksbegreppet
har gjorts i RSL. Som trycksak anses därvid inte vara som försetts med
tryck, om varan utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har
ett självständigt bruksvärde eller om varan är avsedd att användas som
affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.
Trycksaker som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning
eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktions-
bok anses inte som reklamtrycksak. Inte heller anses trycksak som enbart
innehåller affärsteknisk information, information till återförsäljare, intern
information till anställda, medlemmar m.fl., kalender, jubileumsskrift
m.m. som reklamtrycksak enligt RSL.
Vidare föreligger skatteplikt för övrig reklam som offentliggörs i s.k.
ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanlägg-
ning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller på annat motsvarade
sätt. Det är även skatt på reklam som återges genom visning av film eller
återgivning av ljud (5 § RSL).
Skattskyldig till reklamskatt är enligt 9 § RSL den som i yrkesmässig
verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skatteplik-
tig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklam-
trycksak.
Om skattepliktig reklamtrycksak och i utlandet utgivet annonsblad
införs till landet skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet, varvid
tullagen då gäller, 26 § RSL. Stadgandet tillämpas så gott som uteslutan-
de på reklamtrycksaker. Införsel av utomlands utgivna annonsblad före-
kommer knappast alls. Med annonsblad avses sådan periodisk publikation
som till övervägande del tillhandahålls gratis (anvisningarna till 24 §).
Om en skattepliktig reklamtrycksak kommit in från utlandet och skatt
inte har erlagts vid införseln är enligt 9 § andra stycket RSL den som
bedriver verksamhet inom landet och vars verksamhet reklamtrycksaken
avser skattskyldig.
När det gäller reklamskatten i övrigt är i princip följande tre kategorier
skattskyldiga, nämligen de som offentliggör annonser (ägare eller
utgivare av publikationer m.fl. annonsorgan), de som offentliggör reklam
i annan form (afficheringsföretag, trafikföretag, idrottsföreningar m.fl.)
samt de som framställer reklamtrycksaker (tryckeri och den som
självständigt utför bokbinderiarbete). Skattskyldiga, som inte är undan-
tagna från redovisningsskyldighet, skall vara registrerade hos Skattemyn-
digheten i Kopparbergs län (19 § RSL). Redovisning av skatten sker för
2-månadersperioder.
Skatten är för annons i allmän nyhetstidning 4 procent av beskattnings-
värdet och i alla övriga fall 11 procent av beskattningsvärdet (12 § RSL).
Beskattningsvärdet är vederlaget, dvs. det avtalade priset (13 § RSL). I
beskattningsvärdet skall inte reklamskatt eller annan statlig skatt eller
avgift räknas in. Beträffande reklamtrycksaker utgörs beskattningsvärdet
Prop. 1994/95:56
47
av den del av vederlaget som är ersättning för den tryckeritekniska fram- Prop. 1994/95:56
ställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för kliché, reprofilm
eller liknande. Vid införsel utgör skatten 11 procent av beskattnings-
underlaget.
Skattemyndighetens uppbörd av reklamskatten uppgick under kalender-
året 1993 till 849 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var
5 033. Tullens uppbörd under 1993 var 82 miljoner kr.
Vid årsskiftet 1992/93 slopades gränskontrollerna inom EU såvitt avser
kommersiell trafik och resandetrafik. För att möjliggöra detta har man
strävat efter att samordna beskattningsförfarandet, skattebaserna och -
i viss mån - skattesatserna för de indirekta skatterna. Detta gäller också
på punktskatteområdet.
EU:s strävan till samordning har kommit till uttryck i ett antal direktiv,
vilka alla behandlar de från inkomstsynpunkt viktigaste punktskatterna,
nämligen skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och mineraloljor. I
övrigt gäller - vilket uttryckligt anges i direktivtexten (artikel 3.3 i
direktivet 92/12 /EEG) och vilket också kan anses framgå av artikel 8a
i Romfördraget - att det enskilda medlemsländerna får behålla eller
införa punktskatter på andra varugrupper - och också på tjänster - än
de nu nämnda, dock endast under den förutsättningen att beskattningen
kan hanteras utan formaliteter i samband med gränspasseringar inom EU.
EG har således beslutat om gemensamma förfaranderegler för punkt-
skatterna på alkohol, tobak och mineraloljor. Förfarandereglema har trätt
i kraft den 1 januari 1993. Det saknas i detta fall övergångsregler av det
slag som finns på mervärdesskatteområdet. Förfarandereglema innebär
i princip att de skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs. utan
gränskontroller och utan beskattningskonsekvenser, mellan medlemslän-
derna ända tills de når den slutliga konsumenten och att beskattningen
skall se i konsumtionslandet.
EG har dessutom beslutat direktiv om skattebaser och skattesatser för
de nämnda punktskatteområdena. De direktiv som behandlar skattebaser-
na innehåller mycket detaljerade definitioner av de skattebelagda
produkterna alkohol, tobak och mineraloljor. Direktiven anger således
exakt vad som skall beskattas enligt de gemensamma reglerna. De
innehåller också föreskrifter t.ex. om skattereduktion och om undantag
från beskattning vid viss typ av användning. När det gäller skatternas
nivå har medlemsländerna inte beslutat fasta skattesatser utan, precis som
på mervärdesskatteområdet, i direktiven angett endast vissa mini-
miskattesatser, vilka inte får underskridas. I princip står det således ett
medlemsland fritt att välja den skattesats som från olika synpunkter
bedöms lämplig, så länge miniminivån iakttas. Den skattenivå ett
48
medlemsland på detta sätt valt, måste emellertid tillämpas på alla Prop. 1994/95:56
produkter av samma slag. Vidare gäller ett förbud mot att via be-
skattningen gynna den inhemska produktionen framför motsvarande
produktion i ett annat medlemsland. Medlemsländerna kan inte tillämpa
en lägre skattesats för en vara producerad i det egna landet än vad man
tillämpar på liknande varor producerade i ett annat medlemsland.
I EG-direktiven är skattesatserna i förekommande fall angivna i ECU.
I varje medlemslands lagstiftning skall skattesatserna anges i den
nationella valutan. Direktiven stadgar att värdet av ECU:n i de olika
ländernas valutor skall fastställas per den 1 oktober varje år. Det sålunda
fastställda värdet skall tillämpas i medlemsländernas lagstiftning på det
här ifrågavarande området under det kalenderår som följer närmast
därefter.
Beskattningsförfarandet regleras huvudsakligen i rådets direktiv 92/12/
EEG, med senare ändringar, i det följande benämnt cirkulationsdirektivet.
Direktivet omfattar beskattningsförfarandet för varugrupperna alkohol och
alkoholhaltiga drycker, tobak samt mineraloljor.
I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för
förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är
a) upplagshavare (authorized warehousekeeper): en fysisk eller juridisk
person som av myndigheterna i ett medlemsland givits tillstånd att
som ett led i sin näringsutövning i ett skatteupplag tillverka,
bearbeta, lagra, ta emot och leverera (med leverera avses härvid om-
sättning mellan upplagshavare eller omsättning mellan en upp-
lagshavare och en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett
annat EG-land) skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till
betalning; en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens
betalning,
b) skatteupplag (tax warehouse): plats där en upplagshavare bedriver
sådan verksamhet som anges i a) under förhållanden som bestäms av
myndigheterna i det land där upplaget är beläget,
c) suspensionsordning (suspension arrangement): en ordning som gäller
i samband med framställning, bearbetning, lagring och förflyttning
av punktskattepliktiga varor och som innebär att skatten inte förfaller
till betalning,
d) registrerad varumottagare (registered trader): en fysisk eller juridisk
person som inte är upplagshavare men som av myndigheterna i ett
medlemsland har fått tillstånd att under suspensionsordning ta emot
punktskattepliktiga varor från en upplagshavare i ett annat med-
lemsland; en registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för
skattens betalning; skatten förfaller till betalning när den registrerade
varumottagare får varorna i sin besittning; skatten skall betalas i
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 56
enlighet med bestämmelser som fastställs av det medlemsland där Prop. 1994/95:56
varumottagaren är verksam samt
e) o reg is trerad varumottagare (non-registered trader): en fysisk eller
juridisk person som inte är upplagshavare men som under suspen-
sionsordning mera undantagsvis får ta emot punktskattepliktiga varor
från en auktoriserad upplagsinnehavare i ett annat medlemsland;
skatten förfaller till betalning och skall betalas i samband med att den
oregistrerade varumottagaren får varorna i sin besittning; varu-
mottagaren skall vidare innan leveransen till honom påbörjas dels till
myndigheterna anmäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens
betalning.
Medlemsländerna är skyldiga att upprätta ADB-register med uppgifter
om befintliga skatteupplag, upplagshavare och sådana varumottagare som
anges i punkt d).
De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet, dvs. alkohol, tobak
och mineraloljor, blir skattepliktiga i och med att de framställs inom EG
eller i och med att de införs till EG. Skatteplikten är emellertid inte
undantagslös. Sålunda gäller att varor som är avsedda för bl.a. am-
bassader, konsulat och av ett medlemsland erkända internationella
organisationer är skattebefriade. Intill den 30 juni 1999 står det vidare
medlemsländerna fritt att, inom vissa gränser, från skatteplikt undanta
varor som säljs i s.k. tax-freebutiker på flygplatser och liknande.
Syftet med den ordning som regleras i direktivet är att varorna, trots
att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras samt förflyttas
mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att detta
medför några beskattningskonsekvenser. Under den tid som skattepliktiga
varor omsätts etc. utan att skatten förfaller till betalning omfattas varorna
av suspensionsordningen, vilket i princip innebär att man skjuter beskatt-
ningskonsekvensema framför sig tills dess att varorna av någon anledning
inte längre omfattas av den nämnda ordningen.
För skattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen
gäller att skatten förfaller till betalning i samband med att varan
framställs eller importeras från tredje land. För varor som omfattas av
suspensionsordningen gäller i stället att skatten förfaller till betalning när
varan blir tillgänglig för konsumtion. En vara anses tillgänglig för
konsumtion när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. Detta
är naturligtvis fallet när varan tas ut från ett skatteupplag och levereras
till detaljistledet, men också t.ex. när en vara som levereras från ett
skatteupplag kommer i en registrerad eller oregistrerad varumottagares
besittning. Skatten förfaller till betalning även när en skattepliktig vara
som omfattas av suspensionsordningen förstörs under sådana förhållanden
som inte medför befrielse från skatten.
För skattepliktiga varor som privatpersoner medför för eget bruk från
det ena medlemslandet till det andra gäller att skatten förfaller i det land
där varorna har anskaffats. Vid bedömningen av om de varor som en
privatperson medför skall anses vara avsedda för eget bruk skall hänsyn
tas till bl.a. mängden varor. Medlemsländerna får, om så anses nöd-
50
vändigt, utfärda vägledande anvisningar om vilken mängd som därvid bör Prop. 1994/95:56
godtas. Det förhållandet att en person medför större mängder än vad som
anges i anvisningarna får emellertid inte ensamt innebära att de medförda
varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra omständigheter som
talar för motsatsen skall således beaktas. Mängdangivelsema i sådana
eventuella vägledande anvisningar får inte understiga följande: 800
cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg piptobak, 10 liter sprit, 20
liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60 liter mousserande vin) samt
110 liter öl.
Uppbörden av skatten skall enligt huvudregeln ske i enlighet med de
bestämmelser som gäller i det land där - och vid den tidpunkt när -
skatten förfaller till betalning. Uppbördsbestämmelsema i respektive
medlemsland måste vara gemensamma för inhemska varor och för sådana
varor som kommer från ett annat medlemsland. Skatteuppbörden skall i
princip ske hos den upplagshavare eller den varumottagare som är i
besittning av de skattepliktiga varorna när skatten förfaller till betalning.
Det finns emellertid en rad undantag från de nu angivna huvudreglerna.
Om en skattepliktig vara, som redan har blivit tillgänglig för konsum-
tion i ett medlemsland, skickas till ett annat medlemsland för att där av
avsändaren användas för kommersiella ändamål, skall uppbörden ske i det
sistnämnda landet. Motsvarande gäller också när en vara, som redan har
blivit tillgänglig för konsumtion i ett medlemsland, levereras till eller är
avsedd att levereras till en näringsidkare i och för hans verksamhet eller
till ett offentligrättsligt subjekt i ett annat medlemsland. I dessa fall kan,
allt efter omständigheterna, uppbörden ske hos leverantören, distributören
eller mottagaren. Innan leverans sker skall säkerhet ställas för skattens
betalning. Om skatt redan har erlagts i det land varifrån varan levereras,
skall den skatten återbetalas.
Om en person som inte är upplagshavare eller registrerad eller
oregistrerad varumottagare anskaffar en skattepliktig vara i ett med-
lemsland, och om varan levereras till honom i ett annat medlemsland
direkt eller indirekt genom säljarens försorg, skall skatteuppbörden ske
i det sistnämnda landet. Denna bestämmelse, som tar sikte på bl.a.
postorderhandeln, gäller även om varan har varit tillgänglig för konsum-
tion i det förstnämnda landet. Vid dessa förhållanden är i princip säljaren
skattskyldig och skattskyldigheten inträder i samband med leverans.
Medlemsländerna kan dock föreskriva att skatten i stället skall erläggas
av en av myndigheterna i mottagarlandet godkänd skatterepresentant. Det
åligger det medlemsland i vilket säljaren har sin verksamhet att se till att
säljaren dels innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande,
dels efter leverans sörjer för inbetalning av skatten och dels för en
förteckning över samtliga sådana leveranser som här är i fråga.
Cirkulationsdirektivet innehåller övergripande bestämmelser om vad
som gäller i samband med framställning, bearbetning, lagring och
förflyttning av skattepliktiga varor under den tid som varorna omfattas av
suspensionsordningen. Medlemsländerna är skyldiga att följa dessa
övergripande bestämmelser, men är i övrigt oförhindrade att fastställa
51
egna, kompletterande bestämmelser i ämnet. Av bestämmelserna i direkti- Prop. 1994/95:56
vet framgår följande.
Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i
princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Den som vill
inrätta och driva ett skatteupplag skall söka tillstånd hos myndigheterna
i det land upplaget skall vara beläget. Den som får tillstånd att driva ett
skatteupplag (upplagshavare) har att iaktta följande. I samband med att
skattepliktiga varor levereras till ett annat skatteupplag eller till en regi-
strerad eller oregistrerad varumottagare skall han ställa säkerhet för
skattens betalning. Skattemyndigheterna i det land där upplaget är beläget
fastställer på vilket sätt detta skall ske. Myndigheterna har, om det av
något skäl bedöms som nödvändigt, rätt att av upplagsinnehavaren kräva
säkerhet för skattens betalning även innan varorna lämnar upplagsinneha-
varens besittning. Redan det förhållandet att upplagshavaren tar emot
eller framställer en skattepliktig vara kan således medföra att han tvingas
ställa säkerhet. Upplagshavaren är vidare skyldig att föra förteckning
över lagret och därvid notera från vem han får varor respektive till vem
han levererar varor. Han har slutligen att acceptera olika former av
myndighetskontroll av upplaget.
En upplagshavare kan i vissa fall befrias från att erlägga punktskatt. Så
är fallet om varor, som omfattas av suspensionsordningen, förstörs till
följd av olyckshändelser, force majeure eller liknande. En förutsättning
för skattebefrielse är dock att det inträffade kan styrkas på ett till-
fredsställande sätt. Motsvarande gäller också för sådana varuförluster
som beror på varornas karaktär och som uppkommer i samband med
framställning, bearbetning, lagring och transport. Det ankommer på de
enskilda medlemsländerna att närmare ange under vilka förutsättningar
befrielse från punktskatt kan ske. Andra typer av varuförluster än de som
nu angivits medför inte befrielse från punktskatt. Det innebär bl.a. att
upplagsinnehavaren inte befrias från skatt som belöper på varor som sålts
med sådan förlust som hänför sig till bristande betalning från köpare
(kundförlust), eller som frånhänts upplagshavaren genom brott. Vid fall
av förluster som ej medför befrielse skall skatten erläggas i enlighet med
den skattesats och de övriga bestämmelser som gäller vid den tidpunkt
förlusten inträffade eller, om den tidpunkten inte kan fastställas, vid den
tidpunkten förlusten upptäcktes.
Leveranser av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsord-
ningen, skall enligt huvudregeln ske mellan skatteupplag. En upp-
lagshavare som auktoriserats av myndigheterna i ett medlemsland får
sända skattepliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland -
och också till ett annat skatteupplag i det egna landet - utan att det får
några beskattningskonsekvenser. Leveranserna från det ena upplaget till
det andra anses dock medföra vissa risker för att skatten inte blir betald.
Den säkerhet som upplagshavaren har att ställa i samband med leveranser
av skattepliktiga varor avser att täcka risken för att skatten inte kommer
att erläggas. Säkerheten kan ställas tillsammans med transportören och
den kan också kompletteras med en motsvarande säkerhet ställd av
mottagaren av varorna. Det ansvar som genom säkerheten åvilar
52
avsändaren - och eventuellt också transportören - bortfaller först sedan Prop. 1994/95:56
det visats att varorna nått mottagaren. Därefter övertar mottagaren
ansvaret för att skatten betalas.
Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag
under suspension av skatten är inte alltid en upplagshavare. Mottagaren
kan också vara en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat
EG-land. Sådana varumottagare skall alltid ställa säkerhet för skattens
betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Om mottagaren
är registrerad förfaller skatten till betalning när han tar emot varorna och
han är skyldig att erlägga skatten i enlighet med bestämmelser som
fastställs av det enskilda medlemslandet. Om mottagaren inte är registre-
rad skall skatten erläggas samtidigt som den förfaller till betalning, dvs.
när varorna kommer i hans besittning. För den oregistrerade varu-
mottagaren gäller dessutom att han, innan leveransen påbörjas, skall göra
en anmälan om leveransen till skattemyndigheterna.
En upplagshavare kan däremot inte sända varor under suspension av
skatten till en varumottagare i upplagshavarens eget land. Detta gäller
även om näringsidkaren skulle ha rätt att ta emot varor under suspension
från ett annat EG-land.
En upplagshavare kan, t.ex. för det fall att han ofta levererar skatte-
pliktiga varor till en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett
annat land, utse en skatterepresentant i destinationslandet. Representan-
ten, som skall vara godkänd av skattemyndigheten i det land till vilket
leverans sker, åläggs därvid att, i stället för varumottagaren, erlägga
skatten m.m.
Överträdelser av de bestämmelser som gäller under den tid som
skattepliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna
upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses tillgängliga för
konsumtion. Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till
betalning. Skatten skall därvid erläggas i det land där överträdelsen har
skett och av den fysiska eller juridiska person som har ställt säkerhet för
betalning av skatten. Om det inte är möjligt att fastställa var över-
trädelsen skett, anses den ha skett i det land där felaktigheten konstatera-
des. Om en skattepliktig vara inte når fram till adressaten och om det inte
är möjligt att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land
varifrån varan levererades.
Vid omsättning mellan medlemsländer av varor som omfattas av
suspensionsordningen skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som
upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta
skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet
mellan medlemsländerna. Dokumentet kan vara ett administrativt
dokument eller ett handelsdokument. Dokumentets form och innehåll har
fastställts i förordningen 2719/92. För handelsdokumenten gäller att de
skall innehålla samma information som det administrativa dokumentet.
Dokumentet skall kunna ersättas med information genom ADB-rutiner.
Det administrativa dokumentet skall upprättas i fyra exemplar. Ett ex-
emplar skall behållas av avsändaren av de skattepliktiga varorna, ett skall
behållas av mottagaren, ett skall skickas tillbaka till avsändaren sedan
53
leverans skett och ett skall av mottagaren ställas till förfogande för Prop. 1994/95:56
myndigheten i det land där mottagaren har sin verksamhet. De enskilda
medlemsländerna kan föreskriva att ytterligare ett exemplar av dokumen-
tet skall upprättas och att detta femte exemplar skall, sedan leverans
skett, skickas tillbaka till myndigheterna i det land där avsändaren av de
skattepliktiga varorna har sin verksamhet.
I de fall skattepliktiga varor skickas från ett skatteupplag till en
oregistrerad näringsidkare skall varorna åtföljas av - förutom det
ovannämnda dokumentet - ett dokument som visar att mottagaren ställt
säkerhet för skattens betalning.
I förordningen 3649/92 har dessutom lämnats föreskrifter om ett
förenklat ledsagardokument. Detta förenklade dokument, som innehåller
färre uppgifter, avses användas i samband med transport av varor som
inte är under suspension (dvs. som är beskattade).
I syfte att underlätta skattekontrollen kan de enskilda medlemsländerna
föreskriva att skattepliktiga varor, som är avsedda för konsumtion i det
egna landet, skall förses med skattekontrollmärken. Ett system med
kontrollmärken får emellertid inte på något sätt hindra den fria omsätt-
ningen av punktskattepliktiga varor mellan medlemsländerna.
Det kan undantagsvis förekomma att varor, som har varit tillgängliga
för konsumtion i ett medlemsland och för vilka skatten därför redan har
betalats i det landet, levereras till ett annat medlemsland under sådana
förhållanden att skatt i stället skall betalas där. Den skatt som har betalats
i det förstnämnda landet skall då, under vissa förutsättningar, återbetalas.
Förutsättningar härför är att den som begär återbetalning kan visa att
skatten verkligen är betald i det ena landet och att skatten kommer att
betalas i det andra landet.
Beskattningen av tobak regleras i direktiven 72/464/EEG och 79/32/EEG
med senare ändringar, vilka behandlar skattebasen, samt i direktiven
92/79/EEG och 92/80/EEG, vilka behandlar skattesatserna.
Tobaksproduktema indelas i grupperna cigaretter respektive övrig
röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i grupperna cigarrer
och cigariller, tobak avsedd för rullning av cigaretter (finsnittad tobak)
samt piptobak (grovsnittad tobak).
Tobak avsedd för industriellt, vetenskapligt eller annat liknande
ändamål är undantagen från beskattning.
Cigaretter
Begreppet cigaretter omfattar färdiga "tobaksrullar" som kan rökas direkt
och som inte är att hänföra till begreppen cigarrer eller cigariller. Be-
greppet cigaretter omfattar också färdiga "tobaksrullar" som kan rökas
efter det att man på ett enkelt sätt applicerat rullen i ett pappersomslag.
54
Cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som överstiger Prop. 1994/95:56
9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger längden 18 cm
men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv.
Punktskatten på cigaretter består av två delar, en proportionell skatt och
en styckeskatt.
Den proportionella skatten utgår med viss procent på ett visst högsta
detaljhandelspris varifrån - efter medlemsländernas eget gottfinnande -
eventuella tullavgifter kan avräknas. Det högsta detaljhandelspris på
vilket skatten skall beräknas fastställs enligt huvudregeln av respektive
tillverkare eller importör. Medlemsländerna har emellertid möjlighet att
fastställa ett "prisband" inom vilket det högsta detaljhandelspriset skall
rymmas. "Prisbandet” måste dock vara utformat på sådant sätt att det kan
spegla prisskillnaderna mellan olika cigarettprodukter.
Styckeskatten utgår med ett belopp per enhet, vilket belopp skall uppgå
till minst 5 och högst 55 procent av den sammanlagda summan av
punktskatten (den proportionella skatten och styckeskatten) och mervär-
desskatten.
Kombinationen mellan den proportionella skatten och styckeskatten
skall vara sådan att detaljhandelspriset på cigaretter på ett rimligt sätt
visar skillnaden mellan olika tillverkares eller leverantörers priser.
Punktskatten på cigaretter skall uppgå till minst 57 procent av detalj-
handelspriset inklusive punkt- och mervärdesskatt. Med detaljhandelspri-
set avses därvid priset för cigaretter i den mest efterfrågade prisgruppen.
Vilken prisgrupp som är den mest efterfrågade bestäms med ledning av
förhållandet den 1 januari varje år. Tillverkaren eller dennes representant
samt importören bestämmer detaljhandelspriset för respektive cigarettpro-
dukt.
Skattesatsen för såväl den proportionella skatten som styckeskatten
måste vara identisk för alla typer av cigaretter.
Övriga tobaksprodukter
Som nämnts tidigare indelas gruppen övriga tobaksprodukter i under-
grupperna cigarrer och cigariller, finsnittad tobak samt grovsnittad tobak.
Cigarrer och cigariller definieras med ledning av bl.a. tobakspartiklar-
nas storlek samt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas.
Indelningen i fin- respektive grovsnittad tobak sker med ledning av
tobakspartiklamas storlek. Om vikten av den snittade tobaken till mer än
25 procent innehåller partiklar som är mindre än 1 mm i omfång anses
tobaken som finsnittad. I övrigt anses tobaken som grovsnittad. Under
förutsättning att tobaken är avsedd att användas för cigarettrullning, står
det emellertid medlemsländerna fritt att hänföra tobak med ett mindre
inslag av partiklar med den ovannämnda storleken till gruppen finsnittad
tobak.
Skatten på cigarrer, cigariller och snittobak kan utgå antingen som en
proportionell skatt, som en styckeskatt eller som en kombination därav.
55
Den proportionella skatten skall beräknas på det högsta detaljhan- Prop. 1994/95:56
delspriset i enlighet med vad som också gäller för cigaretter. Styckeskat-
ten skall beräknas per kg eller styck.
Punktskatten på cigarrer och cigariller skall uppgå till minst 5 procent
av detaljhandelspriset inklusive punkt- och mervärdeskatt eller till minst
7 ECU per 1 000 stycken. För finsnittad tobak skall skatten uppgå till
minst 30 procent av det angivna priset eller till minst 20 ECU per kg.
För grovsnittad tobak gäller att skatten skall uppgå till minst 20 procent
av priset eller till minst 15 ECU per kg.
Inom respektive grupp får det inte finnas några skillnader i skattesat-
sen. Det är således inte tillåtet att tillämpa olika skattesatser på t.ex.
cigarrer med hänsyn till produktens kvalitet etc.
Skattebaserna och skattesatserna på olika typer av alkoholhaltiga drycker
regleras i direktiven 92/83/EEG respektive 92/84/EEG. Definitionerna
av dryckerna anknyter till dem som tillämpas för bestämmande av tull
samt de allmänna märknings- och tillverkningsregler som har utfärdats
inom EG.
Öl
Skatten på öl skall beräknas med ledning av antingen stamvörtstyrkan
uttryckt i grader Plato eller alkoholhalten uttryckt i volymprocent. Stam-
vörtstyrkan är ett mått på mängden socker eller annan råvara (vört) i den
vätska som skall jäsas och står inte i exakt proportion till alkoholhalten.
Man kan dock räkna med att cirka en tredjedel av stamvörten omvandlas
till alkohol under jäsningsprocessen. I det följande medtas endast
uppgifter relaterade till alkoholhalten.
Minimiskattesatsen uppgår till 1,87 ECU per hektoliter öl och volym-
procent alkohol. Detta motsvarar cirka 84 öre (1 ECU = 9,00 kr) per
liter öl med en alkoholstyrka om 5 volymprocent. Det är viktigt att notera
att till öl räknas i punktskattesammanhang inte öl med en alkoholstyrka
om högst 0,5 volymprocent.
Medlemsländerna får tillämpa reducerade skattesatser dels för öl som
har en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent, dels för öl som tillverkas
av mindre, fristående bryggerier. Med mindre, fristående bryggerier
avses sådan bryggerier som tillverkar högst 200 000 hektoliter öl per år
och som samtidigt är juridiskt och ekonomiskt fristående från andra
bryggerier. Två eller flera samverkande bryggerier som tillsammans
årligen tillverkar högst den angivna mängden öl kan dock anses som
fristående.
Skattesatsen för öl som i begränsad mängd tillverkas av mindre,
fristående bryggerier får inte vara lägre än 50 procent av den ordinarie
skattesatsen för öl. Det saknas en motsvarande begränsningsregel när det
56
gäller öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent. Detta torde Prop. 1994/95:56
innebära att man - även om produkterna måste ingå i beskattnings-
underlaget - har möjlighet att tillämpa en O-skattesats på sådana
produkter.
Vin
EG-direktivets definition av begreppet vin är mycket detaljerad och i
vissa delar mycket komplicerad. I syfte att underlätta förståelsen redo-
visas reglerna här översiktligt. Mer exakta definitioner finns i författ-
ningskommentaren .
Med vin avses av druvor jästa drycker med en alkoholhalt om 1,2-15
volymprocent samt också på samma sätt framställda drycker med en
alkoholhalt om 16-18 procent under förutsättning att drycken inte in-
nehåller några tillsatser. Med mousserande vin förstås drycker med en
alkoholhalt om 1,2-15 procent som buteljerats i flaskor med kork av
"champagnetyp" eller som har ett visst övertryck i flaskan.
Skatt på vin skall utgå med ett fast belopp per hektoliter dryck. Mini-
miskattesatsen är 0 ECU. Detta innebär att medlemsländerna är skyldiga
att ha en beskattningsordning, men samtidigt att man inte är skyldiga att
ta ut någon skatt.
Reducerad skattesats får tillämpas för vin med en alkoholhalt om högst
8,5 procent. Medlemsländerna får tillämpa olika skattesatser på mousse-
rande respektive icke-mousserande vin.
Länder som vid årsskiftet 1992/93 tillämpar en högre skattesats för vin
med en alkoholhalt om 16-18 procent får fortsätta att göra så. Skattesat-
sen för det alkoholstarkare vinet får dock inte vara högre än den
skattesats som tillämpas för starkvin (se nedan).
Från beskattning får undantas vin som tillverkas av privatpersoner och
som inte är avsett för kommersiellt bruk.
Starkvin m.m.
Med starkvin avses i detta sammanhang drycker med en alkoholhalt om
1,2-22 procent som inte omfattas av vinbegreppet. Det är här egentligen
fråga om en mellanklassprodukt, en dryck som är baserad på vin men
som inte faller in under respektive begrepp. Detta starkvinsbegrepp
skiljer sig alltså från det som används i svensk alkohollagstiftning, där
med starkvin avses ett vins medelalkoholstyrka som överstiger 15 men
inte 22 volymprocent.
Skatten skall utgå med ett fast belopp för varje hektoliter dryck. Mini-
miskattesatsen är 45 ECU per hektoliter, vilket svarar mot 4,05 kr per
liter.
Medlemsländerna får införa en reducerad skattesats för starkvin med
en alkoholhalt om högst 15 procent. Den ordinarie skattesatsen får därvid
57
reduceras med högst 40 procent. Den reducerade skattesatsen får dock Prop. 1994/95:56
inte vara lägre än skattesatsen för vin eller mousserande vin.
Spritdrycker
Direktivens rubrik till den grupp alkoholprodukter som behandlas i detta
avsnitt är "Ethyl alcohol". Av rubriken framgår att beskattningen sträcker
sig längre än till den dominerande produkten inom gruppen - spritdryck-
erna. Beskattningen omfattar principiellt också annan alkohol, t.ex.
alkohol som ingår som en beståndsdel i parfymer m.m, om denaturering
inte har skett.
Begreppet spritdrycker omfattar i huvudsak drycker med en alkoholhalt
överstigande 22 volymprocent.
Skatten skall utgå med ledning av alkoholhalt per hektoliter färdig
dryck vid 20 grader C. Omvandling skall ske till hektoliter ren alkohol.
Minimiskattesatsen för spritdrycker uppgår till 550 ECU per hektoliter
ren alkohol. Detta svarar mot 49,50 kr per liter ren alkohol, vilket i sin
tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas med minst 19,80
kr.
För spritdrycker finns i direktiven en bestämmelse som säger att med-
lemsländer som vid utgången av år 1992 tillämpat en skattesats om upp
till högst 1 000 ECU per hektoliter ren alkohol inte får sänka skattesat-
sen. Bestämmelsen anger också att länder som har en skattesats över-
stigande 1 000 ECU inte får sänka den till ett mindre belopp än 1 000
ECU.
Det står medlemsländerna fritt att tillämpa en med högst 50 procent
reducerad skattesats på spritdrycker framställda av mindre, fristående
tillverkare. Med mindre tillverkare avses i detta fall sådana som fram-
ställer högst 10 hektoliter ren alkohol per år.
Cider m.m.
Förutom de grupper av alkoholhaltiga drycker som nu nämnts finns i
direktiven ytterligare en grupp angiven, nämligen andra jästa drycker än
vin och öl ("fermented beverages other than wine and beer"). Begreppet
inrymmer i huvudsak produkter som upptas under kod 22.06 i EG:s
tulltaxa. Där anges cider, päronvin och mjöd som exempel. En ytterligare
förutsättning för att bl.a. cider skall vara hänförligt till gruppen "andra
jästa drycker" är att alkoholstyrkan antingen överstiger 1,2 men inte 10
volymprocent eller att styrkan överstiger 10 men inte 15 volymprocent
samtidigt som alkoholen helt härrör från jäsningsprocessen. I den mån
drycken - till följd av en alltför hög alkoholhalt eller till följd av
tillsatser - avviker från vad som nu sagts är den i stället att hänföra till
någon av grupperna starkvin ("intermediate products") eller - om
alkoholhalten överstiger 22 volymprocent - spritdrycker.
58
Av direktiven framgår att produkter hänförliga till denna grupp skall Prop. 1994/95:56
beskattas med ett visst belopp per hektoliter färdig dryck, att mousseran-
de drycker får beskattas med en högre skattesats samt att medlemsländer-
na får tillämpa en reducerad skattesats för drycker med en alkoholhalt om
högst 8,5 volymprocent. Dessutom anges att de bestämmelser som gäller
för skattenivån på vin skall tillämpas. Detta innebär att det är förenligt
med direktiven att tillämpa en O-skattesats för cider och andra drycker
som ryms inom gruppen "andra jästa drycker än vin och öl".
Regeringens förslag: En ny lag om tobaksskatt och en ny lag om
alkoholskatt införs där skattereglerna för denna beskattning EG-
anpassas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt inte haft
något att erinra mot utredningens förslag om beskattningsordning.
Skälen för regeringens förslag: Såsom tidigare har nämnts har EG
konstruerat ett gemensamt beskattningsförfarande för punktskatterna på
de tre varugrupperna tobak, alkohol och mineraloljor. Avsikten med
dessa gemensamma regler är att de punktskattebelagda varorna skall
kunna hanteras inom hela EG-området utan att beskattningsåtgärder eller
kontroller vid de inre gränserna erfordras.
Regelsystemet är komplicerat, och avviker i betydande grad från det som
nu tillämpas i Sverige. Med en viss förenkling kan man säga att EG-
systemet är uppbyggt efter rutiner som påminner om tullförfarandet. Det
svenska nuvarande beskattningssystemet för punktskatterna är däremot i
hög grad parallellt till beskattningsordningen på övriga skatteområden.
Det innebär bl.a. att beskattning, skattekontroll m.m. bygger på den
normala affärsbokföringen hos yrkesmässiga aktörer på marknaden.
Framför allt innebär EG-direktivet krav på betydande omläggningar av
de regler som avser vem som är skattskyldig och när skattskyldigheten
inträder. Här måste en rad nya begrepp introduceras. Det är, som
tidigare framgått, upplagshavare, skatteupplag, registrerad och oregistre-
rad varumottagare, distansförsäljning m.m. För att EG:s beskattnings-
ordning skall kunna fungera krävs att detta regelverk hanteras på ett
enhetligt sätt.
I de nuvarande svenska punktskattereglema återfinns bestämmelser om
skattskyldighet, skattskyldighetens inträde och registreringsskyldighet i
respektive punktskatteförfattning. Förfarandet i övrigt är däremot reglerat
i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). I
59
LPP regleras sådant som skatteredovisningen, skattekontroll, beskatt- Prop. 1994/95:56
ningsbeslut, betalning av skatt m.m.
De bestämmelser som nu är införda i LPP berörs i stort sett inte alls
av reglerna i cirkulationsdirektivet. Dessa förfaranderegler behandlas inte
i direktivet, utan förutsätts reglerade på nationell nivå. LPP kan således
i allt väsentligt kvarstå oförändrad. Endast smärre konsekvensändringar
i LPP till följd av ändringar i de olika punktskatteförfattningama behövs.
Det regelverk som tillkommer till följd av EG:s cirkulationsdirektiv
ersätter de nuvarande svenska bestämmelserna om skattskyldighet m.m.
i de olika punktskattelagama. Direktivet innebär därtill att nya regler av
kontrollkaraktär (ledsagardokument etc.), återbetalningsregler m.m. måste
införas. Reglerna kommer i allt väsentligt att vara lika för de tre varu-
grupperna, tobak, alkohol och mineraloljor.
Mot denna bakgrund övervägde utredningen vilken lagstiftningsteknik
som kan vara lämplig för införandet av det nya regelverket i den svenska
skattelagstiftningen. Utredningen fann därvid det lämpligt att, i vart fall
tills vidare, föra in den nya regleringen i respektive punktskatteförfatt-
ning. Riksskatteverket har i sitt yttrande anfört att det på sikt bör
övervägas att reglerna angående EG:s beskattningsförfarande tas in som
ett eget avsnitt i LPP. Regeringen anser att detta i vart fall inte bör göras
nu, utan sedan erfarenheter vunnits av de nya reglerna.
Eftersom det krävs en så omfattande ändring av beskattningen har
utredningen funnit det erforderligt att föreslå en helt ny lagstiftning
avseende beskattningen av tobaks- och alkoholvaror. Regeringen, som
delar den uppfattning som utredningen framfört, föreslår att den nya
regleringen förs in i en ny lag om tobaksskatt och i en ny lag om
alkoholskatt. Detta innebär således att de regler som finns i de EG-
direktiv som reglerar beskattningen av tobaksvaror och alkoholvaror och
som redovisats i avsnitt 5 tas in i de nya lagarna. Förslagen redovisas i
detalj i författningskommentarerna.
60
Prop. 1994/95:56
Regeringens förslag: Skatten på cigaretter tas ut med en fast del om
52 öre per styck och med en del som utgör 15,2 procent av
detaljhandelspriset. Med detaljhandelspris avses varje produkts
högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan
statlig skatt eller avgift. Cigaretter får endast försäljas i original-
förpackning försedd med särskild märkning med uppgift om
detaljhandelspriset. För cigarrer och cigariller införs en enhetlig
skatt med 35 öre per styck. Beskattningen av röktobak kvarstår
oförändrad, dock med en uppräkning av skattebeloppet motsvarande
den allmänna prisutvecklingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i flertalet fall tillstyrkt eller
lämnat förslagen utan erinran. Riksskatteverket, Grossistförbundet Svensk
Handel, Svenska Tobaks AB, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges
Livsmedelshandlareförbund har dock lämnat vissa synpunkter som anges
i det följande.
Skälen för regeringens förslag: I fråga om tobaksskatten bör skillnad
göras vad gäller skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak,
respektive skatten på snus och tuggtobak. Den förra produktgruppens
beskattning måste anpassas till EG-reglema. Snus och tuggtobak kan dock
beskattas efter nationella regler, eftersom ett gemensamt beskattnings-
system saknas.
För cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak reglerar EGdirektiven
skattepliktens omfattning, beskattningsunderlaget och beskattningsnivån.
De olika tobaksproduktema definieras på ett tekniskt mycket komplice-
rat sätt. Utredningen har ansett att det inte är nödvändigt att tynga
lagstiftningen med detta regelverk, som i sak inte torde innebära några
ändringar i förhållande till nuvarande svenska avgränsningar. Regeringen
delar denna uppfattning. De tekniska specifikationer som lämnas i
EG-direktiven bör, såsom utredningen anfört, i Sverige kunna utfärdas
i form av verkställighetsföreskrifter.
EG:s regler om beskattningsunderlaget medför dock krav på väsentliga
ändringar av de svenska reglerna. EG-direktiven föreskriver efter vilken
grund skatten skall beräknas, och vad gäller cigarettbeskattningen
avviker reglerna kraftigt från de nuvarande svenska reglerna. I fråga om
cigarrer, cigariller och röktobak kan dock de svenska reglerna i huvudsak
behållas.
För cigaretterna innebär EG-reglema, som tidigare framgått, att punkt-
skatt obligatoriskt skall tas ut i två delar. En del skall utgå i ett fast
belopp per cigarett, och den andra delen som en viss procentsats av
61
detaljhandelspriset. Detta system är avsevärt mer komplicerat än den Prop. 1994/95:56
nuvarande svenska beskattningen, där skatten enbart beräknas efter
viktklass.
Utredningen har föreslagit en sådan uppdelning av punktskatten på
cigaretter i en fast del, som föreslås bli 51 öre per cigarett, och i en del
som utgör 15,2 procent av detaljhandelspriset. De föreslagna skatte-
satserna innebär i princip en oförändrad skattenivå. Svenska Tobaks AB
har anfört att en styckeskatt om 56 öre och en värderelaterad skatt om
cirka 11,8 bättre skulle motsvara den nuvarande beskattningen. Regering-
en anser dock inte att några vägande skäl framkommit som föranleder att
den av utredningen föreslagna konstruktionen av skatten bör frångås.
Regeringen föreslår därför att skatten skall tas ut på det sätt som
utredningen föreslagit. I fråga om cigarettskatten, liksom de övriga
punktskatter som tas upp i propositionen, föreslås dock att en uppräkning
av skattesatserna görs med hänsyn till förändringarna i det allmänna
prisläget. Denna uppräkning, som motsvarar 2,6 procent, ersätter för år
1995 den tidigare beslutade indexuppräkningen av dessa skatter.
De nya beskattningsprincipema innebär också att tillverkare eller
importörer av cigaretter blir skyldiga att fastställa ett maximalt tillåtet
detaljhandelspris för de cigaretter de marknadsför i Sverige. Detta pris
skall läggas till grund för beskattningen. Regeringen föreslår att detalj-
handelspris måste anges på varje cigarettpaket och att cigaretter inte får
tillhandahållas till försäljning annat än i originalförpackning försedd med
särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset. Cigaretter får i
detaljhandeln inte säljas till ett pris som överstiger det åsatta priset.
Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Livsmedelshandlareförbund är
negativa till att tillverkare eller importör skall fastställa ett högsta tillåtet
detaljhandelspris för cigarettprodukter och menar att det kommer att vara
leverantören som de facto bestämmer detaljhandelsmarginalen. Svenska
Tobaks AB har anfört att en mer fullständig anpassning till de för-
hållanden som råder inom EG skulle åstadkommas om Sverige, liksom
flertalet EG-länder, skulle välja att tillämpa ett fast pris för cigaretter. Ett
sådant system skulle göra Sverige konkurrensneutralt i förhållande till de
kontinentala EU-ländema. Riksskatteverket har ifrågasatt behovet av den
av utredningen föreslagna kontrollmärkningen av cigaretter. Enligt EG-
reglema måste, såsom tidigare nämnts, ett maximalt detaljhandelspris
fastställas för varje cigarettprodukt och detta pris fastställs av tillverkaren
eller dennes representant samt importören. Det finns däremot inget
formellt EG-krav på att cigarettpaketen skall vara märkta med det
maximala detaljhandelspriset, men EG-ländema har nästan genomgående
regler om sådan märkning. Regeringen gör bedömningen att det är nöd-
vändigt att införa regler om sådan märkning av detaljhandelspris på
cigarettförpackningar för att det nya beskattningssystemet skall fungera
på ett tillfredsställande sätt. Regeringen är dock inte beredd att lägga
fram något förslag om ett införande av fasta priser på cigaretter.
Utredningen har föreslagit att vid tillhandahållande av cigaretter på
restaurang skall ett skäligt tillägg för serveringskostnaden få tas ut.
Riksskatteverket har avstyrkt förslaget och menar att den föreslagna
62
undantagsregeln onödigt komplicerar beskattningen. Regeringen anser att
det inte finns några starka skäl för att på detta sätt komplicera be-
skattningen av cigaretter. Regeringen lämnar därför inget sådant förslag.
Mot bakgrund av EG-reglemas komplexitet har Sverige i förhand-
lingarna med EU om medlemskap begärt en övergångstid med att införa
värdebeskattningsprincipen. Denna övergångsperiod har i förhandlingarna
bestämts till ett år efter Sveriges EU-inträde.
I en särskild övergångsregel föreslås, i enlighet med förhandlings-
resultatet, att endast styckeskatt skall tas ut på cigaretter under 1995.
Regeringen föreslår därvid, i enlighet med utredningens förslag och efter
att hänsyn tagits till förändringarna i det allmänna prisläget, att en en-
hetlig styckeskatt skall tas ut med 75 öre per cigarett, eftersom EG-
reglema förutsätter en enhetlig styckeskatt. Under denna tid behöver
således inte något detaljhandelspris fastställas och anges på cigarett-
paketen.
För cigarrer, cigariller och röktobak innebär EG-reglema att med-
lemsländerna kan välja mellan olika beskattningsprinciper. Sverige kan
därför i huvudsak behålla nuvarande beskattningsregler. När det gäller
cigarrer och cigariller är den svenska beskattningen dock utformad så att
varorna delas in i 4 viktgrupper. Detta är inte möjligt enligt EGreglema,
som däremot tillåter en enhetlig styckeskatt. Utredningen har förordat en
sådan beskattning, bl.a. eftersom 96 procent av de cigarrer/cigariller som
nu säljs tillhör samma viktgrupp. Regeringen ansluter sig till denna
uppfattning och föreslår att en enhetlig skatt tas ut med 35 öre per styck
på cigarrer och cigariller och att beskattningen av röktobak kvarstår
oförändrad, dvs. att endast hänsyn tas till förändringar i det allmänna
prisläget.
EG:s regler om skattenivån på tobaksprodukter är utformade som mini-
minivåer. För flertalet tobaksprodukter överstiger den svenska skattenivån
markant dessa miniminivåer (se vidare specialmotiveringen). Den svenska
skattenivån påverkas därför inte formellt av en svensk EG-anslutning.
För cigaretterna däremot är EG:s miniminivå utformad så att punktskat-
ten måste uppgå till minst 57 procent av detaljhandelspriset. Den svenska
cigarettbeskattningen uppfyller inte det kravet. Sverige har i förhand-
lingarna med EG begärt att tills vidare få avvika från EG:s miniminivå,
och har uppnått en fyraårig övergångsperiod i detta hänseende. Det här
lämnade förslaget till skattesats på cigaretter motsvarar nuvarande
skattenivå. Grossistförbundet Svensk Handel anser att EG:s skatteregler
medför orimliga konsekvenser, vilket kommer att leda till en explosion-
sartad ökning av gränshandeln. Svenska Tobaks AB menar att mot
bakgrund av den höga svenska mervädesskattenivån och handelns
marginaler ett införande av 57-procentnivån blir svår att genomföra utan
att höja cigarettpriset mycket kraftigt. Den nya beskattningstekniken med
en värdeskatt bör dock, enligt regeringens mening, ha till effekt en an-
passning till de prisstrukturer som gäller inom EU. Regeringen förutsätter
att en sådan anpassning sker, så att svenska skattehöjningar inte blir
nödvändiga. Regeringen avser att noga följa prisutvecklingen på
cigaretter efter införandet av den nya beskattningsordningen. Frågan om
Prop. 1994/95:56
63
tekniken för angivandet av minimiskattenivån för skatten på cigaretter i Prop. 1994/95:56
EG kommer dessutom att aktualiseras i EG inom den nämnda fyraåriga
svenska övergångsperioden.
Regeringens förslag: Särskilda regler om beskattning av snus och
tuggtobak införs i den nya tobaksskattelagen. Skatten skall tas ut
med belopp som kvarstår oförändrade, dock med uppräkning efter
prisutvecklingen, och kretsen av skattskyldiga kvarstår oförändrad.
Någon skatt tas inte längre ut av tullmyndighet vid införsel av snus
och tuggtobak från annat EG-land, utan endast då någon som inte är
registrerad hos beskattningsmyndigheten för in sådana varor från
tredje land.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Generaltullstyrelsen
har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom EG-regler för beskattning
av dessa produkter saknas, kan den svenska punktskatten behållas
oförändrad om den tekniskt kan anpassas så att beskattningsåtgärder inte
krävs i samband med gränspasseringar till och från EG-området.
Någon utbredd kommersiell införsel av dessa produkter från andra
EG-länder torde inte vara aktuell. Det kan anmärkas att EU har särskilda
restriktioner för marknadsföring och försäljning av vissa sorters snus
(s.k. vått snus). Det torde därför inte vara något större problem att
behålla skatten även om skatteuppbörd i samband med införsel från EG
inte kan ske. Det bör föreskrivas att den som till Sverige från ett annat
EG-land yrkesmässigt för in snus eller tuggtobak eller från tredje land
importerar snus eller tuggtobak får efter ansökan registreras hos
beskattningsmyndigheten om verksamheten är av större omfattning eller
om det annars finns särskilda skäl. Skatteredovisningen skall då ske på
samma sätt som idag. För de fall någon som inte är registrerad yrkes-
mässig inför snus och tuggtobak från ett annat EG-land inträder
skattskyldigheten när varorna förs in till landet och deklaration och
betalning skall komma in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter införseln. Om snus eller tuggtobak tas in till Sverige från tredje land
av någon som inte är registrerad hos beskattningsmyndigheten skall
skatten, på samma sätt som gäller idag, betalas till tullmyndigheten vid
importen. Generaltullstyrelsen har anfört att med hänsyn till den ringa
omfattning importen av tuggtobak och snus kommer att få, synes det inte
motiverat att mer än en myndighet är beskattningsmyndighet för dessa
produkter. Eftersom beskattningsförfarandet vid handeln med övriga EG-
länder inte får grundas på formaliteter i samband med gränspassage måste
64
ändå ett särskilt system byggas upp för den interna handeln med dessa Prop. 1994/95:56
produkter. Det torde enligt Generaltullstyrelsen vara eftersträvansvärt och
fullt möjligt att inordna beskattningen av tredjelandshandeln med dessa
varuslag i det system som kommer att byggas upp. Regeringen finner det
dock lämpligt att vid detta tillfälle endast ändra på de regler som kräver
ändring på grund av ett svenskt medlemskap i EU. Regeringen anser
således att beskattningen av snus och tuggtobak som importeras från
tredje land av någon som inte är registrerad hos beskattningsmyndigheten
i vart fall tills vidare bör ligga kvar hos tullen. Reglerna om beskattning
av snus och tuggtobak föreslås tas in i den nya lagen om tobaksskatt.
Regeringens förslag: Beskattningen av öl anpassas till EG:s regler.
En O-skattesats föreslås för öl med en alkoholhalt om högst 2,25
volymprocent, s.k. lättöl. För s.k. folköl, öl med en alkoholhalt över
2,25 men högst 3,5 volymprocent, föreslås en tills vidare oförändrad
skattenivå, dock med uppräkning motsvarande den allmänna pris-
utvecklingen. För annat öl, s.k. starköl, föreslås att beskattningen
sker i proportion till alkoholstyrkan.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-
ens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt inte haft
något att erinra mot utredningens förslag om beskattningsordningen för
öl. Vissa remissinstanser har dock haft synpunkter på den framtida
beskattningen av folkölet. En del remissinstanser förespråkar lägre
skattesatser för allt öl och andra att folkölsbeskattningen bör anpassas
efter starkölsbeskattningen och att beskattningen bör vara i nivå med
nuvarande beskattning av det alkoholstarkaste ölet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt EG-reglema skall allt öl med
en alkoholhalt som överstiger 0,5 volymprocent föras in under skatteplik-
ten. Det innebär att det skattepliktiga området för den svenska ölskatten,
som nu enbart avser öl med en alkoholhalt överstigande 2,25
volymprocent, måste utvidgas. Det sagda innebär endast att sådant
alkoholsvagt öl skall omfattas av beskattningssystemet, inte nödvändigtvis
att en faktisk skattepåföring skall ske.
Skatten på öl skall enligt EG-reglema bestämmas antingen i direkt pro-
portion mot alkoholstyrkan, eller i förhållande till ölets stamvörtstyrka.
Regeringen anser det naturligt att den svenska beskattningen, liksom
hittills, bör relateras till alkoholstyrkan. Det innebär emellertid att det
progressiva inslaget i den svenska skatteskalan för öl måste slopas. EG-
reglema tillåter inte en sådan progressivitet. Skat-ten skall anges i ett
visst belopp per liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Det
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
enda undantag EG-reglema medger i fråga om avsteg från en rent pro- Prop. 1994/95:56
portionell beskattning är att man vid skatteberäkningen kan bortse från
delar av en hel volymprocent.
Regeringen föreslår en skatt direkt i proportion till ölets alkoholhalt.
Utredningen har räknat ut skattesatsen så att statens skatteintäkter från
försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler.
Regeringen anser att detta bör tas som utgångspunkt vid fastställande av
den nya skattesatsen för öl. Regeringen föreslår därför att skattenivån för
öl skall anges till 2,33 kr per liter och volymprocent alkohol. Hänsyn har
då tagits till förändringarna i det allmänna prisläget.
För s.k. lättöl, med en alkoholstyrka om högst 2,25 volymprocent,
utgår för närvarande ingen skatt i Sverige. Enligt EG-reglema skall
beskattning ske, men för öl med en alkoholstyrka understigande 2,8
volymprocent får en reducerad skattesats tillämpas. Denna reduktion
medger även att en s.k. O-skattesats tillämpas. Regeringen föreslår att så
sker för lättölet.
För s.k. folköl, öl med en alkoholstyrka om mer än 2,25 men högst
3,5 volymprocent skulle skattenivån 2,33 kr per liter och volymprocent
alkohol komma att innebära en kraftig skattehöjning. I förhandlingarna
med EU om svenskt medlemskap har dock överenskommits om en treårig
övergångsperiod, under vilken tid en reducerad skattesats kan tillämpas
för folkölet. Regeringen föreslår därför att nuvarande skattenivå för
folkölet behålls tills vidare, dock med en skattesats som anges i för-
hållande till alkoholhalten och med uppräkning efter den allmänna
prisutvecklingen, och att regeringen senare återkommer med förslag i
denna fråga.
Förslagen kan sammanfattas enligt följande.
|
Öldryck |
Lättöl < 2,25 % |
Folköl 3,5 % vol. |
"Svagt |
Starköl 5,6 % vol. |
|
Skatt nu | ||||
|
kr/liter |
0 |
3,10 |
8,80 |
13,00 |
|
Skatt 1995* | ||||
|
kr/liter |
0 |
3,20 |
10,50 |
13,00 |
*med uppräkning motsvarande den allmänna prisutvecklingen.
66
Prop. 1994/95:56
Regeringens förslag: Beskattningen av vin, andra jästa drycker och
s.k. mellanklassprodukter anpassas till EG:s regler. Skatt betalas för
sådana drycker som har en alkoholhalt överstigande 2,25 volympro-
cent. För vin med alkoholstyrka mellan 8,5 och 15 volymprocent
föreslås en enhetlig skatt om 26,20 kronor per liter, efter uppräkning
med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt inte haft
något att erinra mot utredningens förslag om beskattningsordningen för
vin.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler i Sverige om-
fattar skatteplikten för vin drycker med en alkoholhalt överstigande 2,25
men högst 22 volymprocent.
Enligt EG-reglema omfattar skatteplikten i dessa fall drycker med en
alkoholhalt om 1,2—22 volymprocent. Gruppen indelas, i huvudsak efter
framställningssättet, i
— vin, dvs. en produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst
15 procent, i vissa fall upp till 18 procent
— andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst
15 procent
— mellanklassprodukter, dvs. ''starkviner" m.fl. produkter, alkohol-
halt högst 22 procent.
Definitionerna av de tre varuslagen beskrivs närmare i specialmotive-
ringen.
Även om en åtskillnad definitionsmässigt måste göras mellan dessa pro-
dukter, tillåter EG-reglema att samma skattenivåer i huvudsak tillämpas.
Regeringen föreslår en sådan ordning, som överensstämmer med
nuvarande svenska regler. Detta innebär också att skatt för dessa drycker
endast skall tas ut om alkoholhalten överstiger 2,25 volymprocent. För
svagare vinsorter tillämpas O-skattesats, om alkoholhalten är minst 1,2
volymprocent.
Även om EG:s regler om skattenivån är konstruerade som minimini-
våer måste den svenska skattenivån på vissa produktkategorier ändras.
EG-reglema förutsätter nämligen en enhetlig beskattningsnivå för vin med
en alkoholhalt över 8,5 men högst 15 volymprocent. För vin med lägre
alkoholstyrka kan däremot lägre skattenivåer användas.
Regeringen föreslår därför att den nuvarande skatteskalan förenklas så
att allt vin med alkoholstyrka över 8,5 men högst 15 volymprocent får en
67
enhetlig skattesats. Denna beräknas så att skatteintäkten för vin totalt sett Prop. 1994/95:56
blir oförändrad.
För "mellanklassprodukter" med lägre alkoholstyrka, högst 15
volymprocent, bör samma skattesats som för vinet tillämpas. EG-reglema
begränsar därigenom den tillämpliga skattenivån för starkare mel-
lanklassprodukter, eftersom de alkoholsvagare sorterna inte får ha en
skattesats som understiger skatten på alkoholstarkare sorter med mer än
40 procent. Det innebär en viss skattesänkning för denna kategori
starkviner.
De nya skattesatserna på vin m.m. som regeringen föreslår är
beräknade utifrån att den totala skatteintäkten från dessa gropper, när
hänsyn tagits till förändringar i det allmänna prisläget, blir oförändrad.
Förslagen kan exemplifieras enligt följande.
|
Dryck |
Lågalko- |
Vin Vin Vin Lättvins- aperitif 8,5 % vol. 10 % vol. 12 % vol. 15 % vol. |
Portvin 20 % vol. |
|
Skatt nu | |||
|
kr/liter |
13,00 |
17,80 17,80 27,80 38,10 |
54,70 |
|
Skatt 1995,* |
13,30 |
18,30 26,20 26,20 26,20 |
43,50 |
* med uppräkning motsvarande den allmänna prisutvecklingen.
Regeringens förslag: Beskattningen av spritdrycker anpassas till
EG:s regler. En beskattning av alla spritdrycker med alkoholhalt
över 1,2 volymprocent införs, och beskattningen skall vara pro-
portionell mot alkoholstyrkan. Beskattningsnivån skall vara ge-
nomsnittligt sett oförändrad, dock sker en uppräkning motsvarande
den allmänna prisutvecklingen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt inte haft
något att erinra mot utredningens förslag om beskattningsordningen för
alkoholvaror. Några remissinstanser har förordat att skattesatsen bestäms
till ett högre belopp så att inga spritdrycker får lägre skatt. Läkemedels-
verket har föreslagit att ett försäkransystem införs för användning och
leveranser av denaturerad alkohol till yrkesmässiga användare och för
användning och leveranser av odenaturerad alkohol till företag som har
tillstånd att tillverka läkemedel, samt att ett återbetalningssystem införs
68
för företag som tillverkar essenser och aromer avsedda för livsme- Prop. 1994/95:56
delsförsäljning och företag som tillverkar livsmedel.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de nuvarande svenska reglerna
omfattar gruppen spritdrycker endast produkter med ett alkoholinnehåll
överstigande 1,8 viktprocent (2,25 volymprocent). Enligt EG-reglema
skall beskattningen dock obligatoriskt omfatta produkter med en alko-
holstyrka som överstiger 1,2 volymprocent. Skatteplikten får alltså
utvidgas i enlighet därmed.
För spritdrycker förutsätter direktiven en beskattning direkt i proportion
till alkoholstyrkan. Det innebär att det nuvarande progressiva inslaget i
den svenska beskattningen måste tas bort. Skatten skall anges med ett
visst belopp per liter och volymprocent, lika för alla spritsorter. Däremot
kan den genomsnittliga beskattningsnivån kvarstå oförändrad, eftersom
EG-reglema endast föreskriver en miniminivå för beskattningen. För
spritdrycker med genomsnittlig alkoholhalt, ca 38 volymprocent, kan
skatten således bestämmas så att den överensstämmer med nuvarande
nivå. För drycker med högre alkoholhalt måste en viss skattesänkning
ske, och omvänt höjs skatten för alkoholsvagare spritsorter. Den
föreslagna skattesatsen, 474 kr per liter ren alkohol, beräknas ge
oförändrade skatteintäkter totalt sett, dock med uppräkning med hänsyn
till förändringarna i det allmänna prisläget.
Förslaget kan exemplifieras enligt följande.
|
Varugrupp |
Svag likör 25 % vol. |
Brännvin 38 % vol. |
Stark likör 50 % vol. |
|
Skatt nu | |||
|
kr/liter |
82,30 |
173,40 |
270,50 |
|
Skatt 1995* | |||
|
kr/liter |
118,50 |
180,10 |
237,00 |
* med uppräkning med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen
Förslagen innebär således en viss sänkning av skatten på en del
alkoholstarka spritdrycker. Det bör dock noteras att dessa har en mycket
liten försäljningsvolym, och oftast är av exklusiv karaktär. Några
negativa alkoholpolitiska konsekvenser av förslagen behöver därför inte
befaras.
Den nuvarande svenska skatteplikten omfattar endast spritdrycker, dvs.
etylalkohol som är avsedd att förtäras som dryck. Skatteplikten enligt
EG-reglema är dock vidare, och omfattar i princip all etylalkohol. Be-
skattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som används
för tekniska ändamål, i parfymer, som ingrediens i olika livsmedel etc.
Från denna skatteplikt meddelas dock en rad undantag, som innebär att
beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessektom. Undantagen
förutsätter emellertid att etylalkoholen denaturerats på visst sätt, eller att
den används för framställning av läkemedel, för medicinskt bmk, i
69
livsmedelsindustrin i vissa fall etc. Avgränsningama framgår närmare av Prop. 1994/95:56
författningskommentaren.
Den nuvarande svenska lagstiftningen är uppbyggd så att skattskyldig-
heten i fråga om vin och spritdrycker åvilar endast Vin & Sprit AB.
Skattskyldigheten utlöses endast i samband med leverans till System-
bolaget AB. I den mån den nu gällande alkohollagstiftningen tillåter att
vin- och spritdrycker levereras någon annanstans, utlöses ingen skattskyl-
dighet. Sådana varor är därför i praktiken skattefria. EG-reglema medger
inga sådana undantag. Reglerna om vilka som är skattskyldiga, skattskyl-
dighetens inträde m.m. skall regleras på samma sätt för dryckesskatten
som för övriga punktskatter. Det innebär också att skattepliktiga varor
alltid kommer att beskattas, oavsett hanteringsordningen.
Regeringens förslag: En ny lag om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeis-
ka unionen införs.
Skälen för regeringens förslag: Det beskattningssystem för handeln
inom EU som regleras av cirkulationsdirektivet avser den kommersiella
handeln med punktskattebelagda varor. För privatpersoners hantering av
tobaks- och alkoholvaror gäller principen om fri rörlighet över gränserna
(artikel 8 i cirkulationsdirektivet). Varor som är beskattade i ett EG-land
kan, om de är avsedda för privat bruk, fritt föras till andra medlemslän-
der.
Sverige har i förhandlingarna med EU om medlemskap dock begärt att
även i fortsättningen få tillämpa särskilda restriktioner vid privatpersoners
inresa till Sverige. De avtalade restriktionerna innebär att en privatperson
som inreser till Sverige från ett annat EU-land utan att betala skatt här,
får införa 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400
gram röktobak, 1 liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger
22 volymprocent eller 3 liter mousserande vin och alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, 5 liter vin och
15 liter öl. Överenskommelsen innebär att Sverige vid privatinförsel från
EU skall få ta ut svensk punktskatt på överskjutande kvantiteter av alko-
holdrycker och cigaretter, även om beskattning skett i ett annat EU-land.
Denna beskattning passar tekniskt inte in i den föreslagna lagstiftningen
på tobaks- och alkoholområdet, utan regeringen föreslår att dessa
bestämmelser tas in i särskild lagstiftning. Eftersom det i detta fall rör sig
om en intern beskattningsfråga anser regeringen att beskattningen, liksom
vad gäller för övriga punktskatter, principiellt bör handhas av Skattemyn-
digheten i Kopparbergs län. Regeringen bör dock kunna förordna annan
70
myndighet att för beskattningsmyndighetens räkning besluta och i Prop. 1994/95:56
samband därmed uppbära skatten vid införseln.
Avsikten är därvid att beskattning och kontroll även i fortsättningen i
huvudsak skall kunna ske i samband med gränspasseringen. Vid inresa
på de ställen där tullmyndighet finns kan således uppdras åt tullmyndighet
att besluta om och uppbära skatten. Skatteuppbörden kan då hanteras på
i huvudsak samma sätt som i dag. Om inresa sker på ställe där tullperso-
nal inte är stationerad, måste däremot anmälan om införseln ske på annat
sätt. De närmare formerna för detta bör regleras i tillämpningsföre-
skrifter. Det är enligt regeringens mening viktigt att beskattningen blir
effektiv. Frågan om den närmare utformningen av kontrollen av reglerna
kommer därför att övervägas närmare i samråd med berörda myndig-
heter.
Skatten föreslås tas ut med schablonbelopp för de olika varuslagen.
Beloppen skall i stort motsvara skattebeloppen för dessa varor i de nya
lagarna om tobaks- och alkoholskatt.
Bestämmelser om sanktioner på detta område finns i de övergångsbe-
stämmelser till varusmugglingslagen (1960:418) som föreslås i prop.
1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap.
När det gäller privatpersoners införsel från tredje land skall beskattning
ske hos tullmyndigheten enligt de regler som anges i nämnda tullproposi-
tion.
Regeringens förslag: Beskattningen av trycksaker som införs till
Sverige från ett annat EU-land och annonsblad som har utgivits i ett
annat EU-land och införs till Sverige föreslås ändrad så att be-
skattning inte sker i samband med gränspassage.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Annonsörföreningen, Svenska Tryckeriföreningen och Svenska
Arbetsgivareföreningen har föreslagit att reklamskatten avskaffas.
Skälen för regeringens förslag: Beskattningen av reklamtrycksaker
som införs till Sverige och vissa s.k. annonsblad som utgivits utomlands
och sedan införs till Sverige kräver gränskontroller. En sådan be-
skattningsordning kan inte tillämpas vid införsel från ett annat EU-land
vid ett svenskt melemskap i EU.
Vid införsel av reklamtrycksak skall skatten enligt nu gällande
huvudregel erläggas i samband med förtullning. Om skatt inte erläggs vid
införseln skall, enligt en kompletterande bestämmelse, skatten i stället
betalas av den som bedriver sådan verksamhet inom landet som omfattas
71
av reklamtrycksaken. Den kompletterande bestämmelsen innebär att Prop. 1994/95:56
beskattning kan ske trots att beskattningsåtgärder i samband med införsel
inte har vidtagits. Denna bestämmelse föreslås utvidgas så att beskatt-
ning av reklamtrycksaker och annonsblad vid införsel från ett annat EU-
land generellt kan ske utan någon form av gränskontroll. Regeringen
föreslår en sådan regel, vars utformning kommenterats närmare i
författningskommentaren. Generaltullstyrelsen har anfört att med hänsyn
till den ringa omfattning som importen av reklamskattebelagda trycksaker
från tredje land kommer att få synes det inte motiverat att mer än en
myndighet är beskattningsmyndighet för dessa. Såsom anförts under
punkten 8 finner regeringen dock att det är lämpligt att vid detta tillfälle
endast ändra de regler som kräver ändring på grund av ett svenskt
medlemskap i EU. Svenska Revisorsamfundet har avstyrkt att skattskyl-
digheten utvidgas så att den omfattar föreningar och företag som inte
professionellt arbetar med reklamskattepliktiga varor, i vart fall om de
enbart distribuerar annonsblad. Svenska Tryckeriföreningen har bl.a.
påpekat att förslaget kan innebära viss risk för snedvridning av konkur-
rensen mot utlandet och att det från konkurrenssynpunkt mest acceptabla
är att alla importörer av reklamtrycksaker blir skattskyldiga och
redovisningsskyldiga oavsett omsättning. Regeringen är dock inte beredd
att vid detta tillfälle föreslå någon ändring av gällande regler utöver vad
som här föreslagits.
Förslaget om EG-anpassning av tobaks-, alkohol- och reklamskatten
innebär en teknisk förändring av skatterna med bibehållande av dagens
skatteintäkter. De föreslagna ändringarna av skattesatserna på tobaks-
och alkoholområdet är beräknade utifrån ett oförändrat skatteuttag på
respektive område. Vid beräkningen av de nya skattesatserna har antagits
att konsumtionsmönster och såld volym av tobaks- och alkoholprodukter
inte påverkas av skatteomläggningen. Dessutom har generellt föreslagits
en uppräkning av skattenivåerna enligt den allmänna prisutvecklingen, i
enlighet med tidigare riksdagsbeslut.
De nya reglerna för beskattning av privatpersoners införsel av tobaks-
och alkoholvaror från andra EU-länder innebär vissa lättnader jämfört
med nuvarande regler. Bl.a. kommer enbart punktskatt att tas ut på de
kvantiteter som förs in utöver de skattefria mängderna, och inte som idag
även mervärdesskatt. De statsfmansiella effekterna har inte kvantifierats.
Den nya lagen om tobaksskatt föreslås, under förutsättning att Sverige
går med i EU, träda i kraft den 1 januari 1995. Med anledning av att
Sverige i förhandlingarna med EU om medlemskap erhållit en övergångs-
period om ett år med att införa värdebeskattningsprincipen föreslås att Prop. 1994/95:56
skatten på cigarretter t.o.m. den 31 december 1995 tas ut med 75 öre per
cigarrett. Bestämmelsena i lagen om detaljhandelspris och kontroll-
märkning på cigarrettförpackningar föreslås med anledning härav inte bli
tillämpliga förrän den 1 januari 1996.
Den nya lagen om alkoholskatt föreslås också, under förutsättning att
Sverige går med i EU träda i kraft den 1 januari 1995. Detsamma gäller
lagstiftningen om skatt på tobak och alkohol vid inresa från EU-land.
Ändringarna i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, i skatte-
brottslagen (1971:69) och i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. föreslås, under samma förutsättningar, träda i kraft
den 1 januari 1995.
73
Inledning
Beskattningen av tobak regleras i rådets direktiv 72/464/EEG om andra
skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak och i rådets andra direktiv
79/32/EEG med senare ändringar (det senaste genom direktiv 92/78/
EEG) vilka alla behandlar skattebasen, samt i direktiven 92/79/EEG och
92/80/EEG, vilka behandlar skattesatserna.
Tobaksvaroma delas in i grupperna cigaretter, cigarrer/cigariller och
röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i rulltobak, dvs. fin-
skuren tobak avsedd för cigarettrullning, och annan röktobak.
Varorna snus och tuggtobak omfattas inte av EG:s regler om harmo-
nisering av tobaksskatter. Sådana tobaksvaror kan dock beskattas natio-
nellt. En förutsättning är då att beskattningen tekniskt utformas så att den
inte medför gränskontroller.
En svensk EU-anpassad tobaksbeskattning kräver så pass omfattande
ändringar i nuvarande lagstiftning att den nuvarande lagen (1961:394) om
tobaksskatt bör upphävas och en helt ny lag om beskattning av tobaksva-
ror införas.
EG:s bestämmelser om förfarandet vid beskattningen för de EG-
anpassade varuområdena regleras huvudsakligen i rådets direktiv
92/12/EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter
och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa produkter (nedan
benämnt cirkulationsdirektivet). Ändringar i och tillägg till detta direktiv
har gjorts i direktiv 92/108/EEG. De varuområden som omfattas är,
förutom tobaksvaror, alkohol och alkoholhaltiga drycker samt mineral-
oljor (artikel 3 i cirkulationsdirektivet).
De svenska reglerna om beskattningsförfarandet vid punktbeskattningen
finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
(LPP). Lagen tillämpas på förfarandet vad gäller bl.a. tobaksskatten. För-
farandebestämmelsema i LPP kan i huvudsak tillämpas på den EG-
anpassade nya tobaksskattelagstiftningen. De särskilda nya förfaran-
deregler som behövs föreslås införda i den nya tobaksskattelagen.
Cirkulationsdirektivets reglering av förfarandet är mycket detaljrik.
Många av dessa detaljer lämpar sig emellertid inte för lagreglering i
Sverige. I stället kan erforderliga bestämmelser regleras i tillämp-
ningsföreskrifter i förordningsform eller, efter bemyndigande, som före-
skrifter utfärdade på myndighetsnivå.
74
Lagens tillämpningsområde
Prop. 1994/95:56
1 §
Paragrafen behandlar lagens tillämpningsområde. Tobaksskatt skall be-
talas för tobaksvaror som tillverkas här i landet, tas emot från ett annat
EG-land eller som importeras från tredje land. Att varor som omfattas av
cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom
gemenskapens punktskatteområde eller i och med att de importeras till
detta område framgår av artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet. Med import
menas enligt nämnda artikel införande av varor från tredje land till
gemenskapens territorium sådant det definieras i Rom-traktaten.
Som import behandlas även införsel av skattepliktiga varor från vissa
områden som tillhör EG-ländemas territorium, men som i beskattnings-
hänseende anses som tredje land. Detta gäller införsel från de engelska
Kanalöarna eller införsel från följande områden (artikel 2.1-2.3 i cirkula-
tionsdirektivet):
Tyskland: ön Helgoland och området Busingen,
Italien: Livigno, Campione d' Italia och den italienska delen av
Luganosjön,
Spanien: Ceuta och Melilla,
Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska kolonierna: såvida inte
Spanien respektive Frankrike förklarar annat.
Vid ett finskt medlemskap i EU torde även Ålandsöama tillhöra denna
kategori.
Enligt en särskild bestämmelse (artikel 2.4 i cirkulationsdirektivet) skall
medlemsländerna vidare tillförsäkra att transaktioner med ursprung i eller
avsedda för Furstendömet Monaco skall behandlas som transaktioner med
ursprung i eller avsedda för Frankrike. Motsvarande regel gäller beträf-
fande Jungholz och Mittelberg i förhållande till Tyskland, Isle of Man i
förhållande till Storbritannien och Nordirland samt San Marino i för-
hållande till Italien. Varor som sänds till eller från dessa områden skall
således, trots att områdena inte tillhör EG, vid punktbeskattningen be-
handlas som EG-varor och importbeskattning sker inte.
Cirkulationsdirektivets artikel 2 innehåller således en relativt om-
fattande precisering av EG-ländemas skatteterritorium. Motsvarande
avgränsningar finns på mervärdesskatteområdet. Enligt regeringens
mening bör dessa detaljerade regler inte lämpligen i sin helhet införas i
den svenska skattelagstiftningen. Preciseringar av detta slag bör i stället
ske på tillämpningsföreskriftsnivå, och därvid grundas på direktivets
bestämmelser.
Om varorna står under tullkontroll när de införs till gemenskapen skall
importtillfället anses vara det tillfälle när de lämnar EG:s tullprocedur
(artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet). Enligt artikel 5.2 skall punktskatte-
pliktiga varor som
a) införs från eller skickas till tredje land eller de i artikel 2.1, 2.2 och
2.3 nämnda områdena eller Kanalöarna och som antingen är under EG-
tullprocedur på annat sätt än utgiven för fri cirkulation eller som är place-
rade i en frizon eller ett tullfrilager, eller
75
b) som är avsända mellan EG-länder via EFTA-länder under den Prop. 1994/95:56
interna EG-proceduren med användande av det administrativa enhets-
dokumentet, hanteras under suspension av skatten i likhet med vad som
föreskrivits vid hanteringen av punktskattepliktig vara inom EG (se vidare
10 § och följande).
I den föreslagna paragrafens andra stycke anges att de skattepliktiga
tobaksvaroma är cigaretter, cigarrer och cigariller samt röktobak (artikel
3 i direktiv 72/464/EEG, ändrat genom 92/78/EEG). Röktobak delas in
i dels finsnittad tobak avsedd för cigarettrullning, dels annan röktobak.
I den nuvarande lagens 1 § görs en hänvisning till tulltaxenr i tulltaxela-
gen (1987:1068). En motsvarande hänvisning bör finnas även i den nya
lagen eftersom numren även omfattar tobaksersättning. Den nuvarande
svenska tulltaxelagen är, i likhet med EG:s tulltaxa, utarbetad på
grundval av en internationell konvention rörande ett system för harmoni-
serad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized System, HS-kon-
ventionen). Den svenska tulltaxans kapitelrubriker och tulltaxenummer
överensstämmer med EG:s tulltaxa. Dessutom har dock EG:s tulltaxa,
där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad Nomenklatur
kod (CN codes), flera led av underrubriker som saknar motsvarighet i
den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap kommer dock EG:s
tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande lagrum har därför
ändring gjorts på så sätt att "tulltaxenr" ändrats till nr i Kombinerade
nomenklaturen enligt förordningen EEG 2658/87.
I EG-direktiven har de olika tobaksvaroma givits följande beskriv-
ningar.
Cigarrer och cigariller definieras med ledning av bl.a. tobakspartiklar-
nas storlek samt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas.
I artikel 2 i direktiv 79/32/EEG som ändrats genom 92/78/EEG sägs att
med cigarrer eller cigariller avses, om de kan rökas som de är:
1. tobaksrullar gjorda uteslutande av naturtobak,
2. tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,
3. tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad och ett omblad av
rekonstituerad tobak där minst 60 procent av vikten av tobakspartiklama
är både större och längre än 1,75 mm och där täckbladet är spiralrullat
med en spetsig vinkel på minst 30 grader till den längsgående axeln på
cigarren,
4. tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad av rekonstituerad tobak
där den sammanlagda vikten (exklusive filter eller munstycke) inte under-
stiger 2,3 gram och om minst 60 procent av vikten av tobakspartiklama
både är vidare och längre än 1,75 mm och omkretsen på minst en
tredjedel av längden inte understiger 34 mm.
Enligt artikel 7 i direktiv 79/32/EEG skall även varor som helt eller
delvis består av annat än tobak, men som i övrigt uppfyller de för
cigarrer och cigariller uppställda kriterier beskattas som cigarrer och
cigariller, under förutsättning att de har ett täckblad av naturtobak eller
ett täckblad och ett omblad av rekonstituerad tobak eller ett täckblad av
rekonstituerad tobak.
76
I artikel 3 i direktivet 79/32/EEG ändrat genom 92/78/EEG har Prop. 1994/95:56
begreppet cigaretter definierats enligt följande:
a) färdiga tobaksrullar som kan rökas direkt och som inte är att hänföra
till begreppen cigarrer eller cigariller,
b) färdiga tobaksrullar som med ett enkelt handgrepp kan införas i en
cigarettpappershylsa,
c) färdiga tobaksrullar som med ett enkelt handgrepp kan omslutas med
cigarettpapper.
Cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som
överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger
längden (exklusive filter eller munstycke) 18 cm men inte 27 cm anses
den som tre cigaretter osv. Denna regel föreslås införd i 2 § andra
stycket.
Med röktobak avses, enligt artikel 4 i direktiv 79/32/EEG,
1. tobak som är snittad eller på annat sätt delad, vriden eller pressad
till ett block och som kan rökas utan vidare industriell hantering,
2. tobaksavfall som är förpackat i detaljhandelsförpackningar och som
kan rökas men som inte omfattas av definitionen på cigaretter, cigarrer
eller cigariller enligt ovan.
Vidare indelas röktobak i fin- respektive grovsnittad tobak beroende på
tobakspartiklamas storlek. Enligt artikel 4a i direktiv 92/78/EEG anses
tobaken som finsnittad avsedd till rullning av cigaretter om mer än 25
procent av vikten innehåller tobakspartiklar som är mindre än 1 mm i
omfång. I övrigt anses tobaken som grovsnittad. Under förutsättning att
tobaken är avsedd att användas till cigarettrullning, står det emellertid
medlemsländerna fritt att hänföra tobak till gruppen finsnittad även om
snittbredden överstiger 1 mm.
Varor som helt eller delvis består av annat än tobak, men som i övrigt
uppfyller de under cigaretter eller röktobak nämnda kriterierna skall,
enligt artikel 7 i direktiv 79/32/EEG, beskattas som cigaretter eller
röktobak.
De ovan angivna definitionerna i EG-direktivet torde i praktiken över-
ensstämma med nuvarande avgränsning enligt de svenska reglerna. Det
torde därför inte vara nödvändigt att ta in bestämmelserna i lagstiftning.
Varken den nuvarande tobaksskattelagen, dess förarbeten eller
tulltaxelagen innehåller någon egentlig definition av de olika tobaks-
produktema. I samband med en skattehöjning (SFS 1992:1086) den
1 december 1992 ändrades 1 § såtillvida att med cigarett enligt lagen
även skall anses maskinellt framställda tobakssträngar vilka är avsedda
att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigaril-
ler. I förarbetena till denna lagändring (prop. 1992/93:52 s. 7) angavs att
det i tobaksskatteutredningens betänkande (Fi 1968:12) hade framhållits
att vid tillämpning av tulltaxan hade utvecklats en praxis som innebar att
som cigarett betraktades vara med inlaga av skuren tobak och hölje av
enbart papper samt att med cigarr och cigarill förstods rökverk vars hölje
inte enbart bestod av papper. Denna praxis hade bestått oförändrad.
Skälet till denna utvidgning av begreppet cigarett var att det på den euro-
peiska marknaden såldes lösa maskinellt framställda tobakssträngar som
77
användaren själv förde in i färdiga cigarettpappershylsor med filter, vilka
såldes i separata förpackningar. För att inte tveksamhet skulle råda hur
sådana maskinellt framställda tobakssträngar skulle beskattas infördes
tillägget i lagens 1 §. Lagrådet har påpekat att denna bestämning i
praktiken stämmer överens med det nämnda EG-direktivet och att det
synes inkonsekvent att i svensk lag reglera endast denna enda definitions-
detalj men i övrigt falla tillbaka på direktivet. Lagrådet har därför
föreslagit att denna definition inte tas med i förevarande paragraf.
Regeringen har följt Lagrådets förslag.
I 1 § andra stycket nuvarande lag finns en regel om skattefrihet i de
fall tobaksvaror inkommer till riket som gåva till enskild person för
dennes eget bruk. I tredje stycket anges att i dessa fall skall, där tullfrihet
inte åtnjutes, i stället för skatt erläggas särskild stadgad tull (s.k.
schablontull). I 1 § förordningen (1961:395) om tobaksskatt anges att den
skattefrihet som kan komma ifråga gäller enstaka gåvoförsändelse som
innehåller högst 1000 gram tobaksvaror till enskild person.
Bestämmelser om skattefrihet för vissa situationer får inte finnas utöver
de som regleras i EG-direktiven. EG har numera inte några särskilda
regler beträffande gåvoförsändelser inom gemenskapen. I princip torde
skattefrihet råda i fråga om sådana försändelser, som är beskattade i ett
annat EG-land, förutsatt att fråga är om försändelser av ren gåvokaraktär
där inga kommersiella moment föreligger. Gåvoförsändelser som kommer
från länder utanför EG bör alltjämt beskattas. Se vidare under 19 §.
I den föreslagna paragrafens fjärde stycke anges att tobaksskatt även
skall betalas för snus och tuggtobak. Denna beskattning är en rent natio-
nell svensk angelägenhet, och förutsätts ske enligt i huvudsak motsvaran-
de regler som de nu gällande. Denna beskattning regleras enbart i 37-
41 §§ i den nya lagen, och de regler om skattskyldighet m.m. som
återfinns i 10 § och följande paragrafer avser således inte snus och
tuggtobak.
Prop. 1994/95:56
Skatt på cigaretter
2 §
Den nuvarande skatten på cigaretter tas ut som en styckeskatt, där ciga-
retterna är indelade i fem olika viktgrupper, med ett fast skattebelopp i
varje grupp.
EG-reglema har utformats så att punktskatten på cigaretter obligatoriskt
består av två delar, en styckeskatt och en värderelaterad skatt (artikel 4
i direktiv 72/464/EEG, ändrat genom 92/78/EEG).
Styckeskatten skall utgöra lägst 5 procent men högst 55 procent av den
sammanlagda summan av punktskatten, dvs. den värderelaterade skatten
och styckeskatten, och mervärdesskatten (artikel 10b.2 i direktiv
72/464/EEG ändrat genom 77/805/EEG). Styckeskatten skall beräknas
med utgångspunkt i priset på den mest sålda kategorin cigaretter. Vilken
kategori som är den mest efterfrågade bestäms med ledning av förhållan-
det den 1 januari varje år (artikel 10b. 1 sistnämnda direktiv).
78
Den värderelaterade skatten skall beräknas efter maximalt detaljhan- Prop. 1994/95:56
delspris (eventuellt kan tullavgifter avräknas), vilket fritt kan fastställas
av tillverkare och importörer. För både den värderelaterade skatten och
styckeskatten gäller att de måste vara lika för alla cigaretter, dvs. oavsett
vikt o.d.
Slutligen skall, enligt artikel 2 i direktiv 92/79/EEG, den totala punkt-
skatten på cigaretter uppgå till minst 57 procent av maximalt detalj-
handelspris (inklusive mervärdesskatt) för de cigaretter som efterfrågas
mest på den nationella marknaden. För övriga cigarettmärken gäller inte
detta krav. Nivån på cigarettskatten skall baseras på den prisnivå som
gäller den 1 januari varje år för cigaretter i den mest efterfrågade
kategorin.
Som framgått avviker den svenska cigarettbeskattningen avsevärt från
EG-reglema. En harmonisering innebär att Sverige måste införa ett helt
nytt system med en enhetlig styckeskatt och en värderelaterad skatt.
Det mest efterfrågade märket i Sverige är Blend med ett detalj-
handelspris på 28,50 kr. I dag beskattas Blend med 71 öre per cigarett
eller 14,20 kr per paket. Cigarettskattens andel av detaljhandelspriset
uppgår således idag till ca 50 procent.
Den svenska cigarettskatten når alltså inte upp till 57-procentsnivån,
trots att Sverige internationellt sett har en mycket hög pris- och skattenivå
på cigaretter. Det finns två anledningar till detta. Den ena är att priset
på cigaretter, exklusive alla skatter, är högt i Sverige. Detta beror i
huvudsak på att handelsmarginalen på cigaretter i Sverige är ca 17 pro-
cent mot 8 - 10 procent inom EG. Det andra är den höga generella
mervärdesskattesatsen i Sverige.
Den slutsats som utredningen har dragit är att det idag inte går att
föreslå skattesatser som gör att 57-procentnivån uppfylls. Sverige har
också i förhandlingarna med EG om medlemskap framfört krav på en
längre övergångstid för att uppnå 57-procentnivån. En fyraårig över-
gångsperiod har avtalats. Mot denna bakgrund lägger regeringen, i
enlighet med vad utredningen föreslagit, fram ett förslag om endast en
teknisk anpassning av nuvarande beskattning på så sätt att en del av ciga-
rettskatten blir värderelaterad.
Försäljningen av cigaretter utgörs till 79 procent av cigaretter i skatte-
klass 1 medan resterande 21 procent består av cigaretter i klass 2.
Försäljning av cigaretter i skatteklass 3, 4 och 5 är i det närmaste
obefintlig. Den genomsnittliga skattesatsen på cigaretter blir med
nuvarande fördelning knappt 73 öre per cigarett. En övergång till en
enhetlig cigarettskatt innebär att cigaretter som idag är i skatteklass 1 får
en skattehöjning medan cigaretter i de högre skatteklassema får en
skattesänkning. För ett paket Blend blir skattehöjningen 40 öre. Under
förutsättning att skattehöjningen helt slår igenom på detaljhandelspriset
innebär det en prishöjning från 28,50 till drygt 29 kr per paket. Med en
styckeskatt på 51 öre och en värdeskatt om 15,2 procent blir skatten per
cigarett knappt 73 öre. Vid oförändrade försäljningsvolymer kommer
skatteomläggningen att vara statsfinansiellt neutral.
79
Mot bakgrund av ovanstående föreslås att styckeskatten sätts till 52 öre, Prop. 1994/95:56
sedan hänsyn tagits till förändringar i det allmänna prisläget, samt att den
värderelaterade skatten skall uppgå till 15,2 procent av detaljhandelspriset
inklusive mervärdesskatt.
I förhandlingarna om medlemskap i EG har Sverige begärt en
övergångstid även med att införa värdeskatten. En ettårig övergångs-
period har överenskommits. En införandebestämmelse till den nya lagen
föreslås som reglerar denna fråga.
Som framgår av motiveringen till 1 § skall enligt artikel 3 i direktivet
79/32/EEG cigaretter med en längd (exklusive filter eller munstycke) som
överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger
längden 18 cm men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv. Om
längden är t.ex. 17 cm skall således dubbel styckeskatt (2 x 52 öre) tas
ut. Värdeskattedelens procentsats skall däremot naturligtvis inte för-
dubblas. Avsikten med regeln är att förhindra skatteundandragande
genom att tillverka extremt långa cigaretter som sedan efter beskattning
och försäljning skulle kunna delas av kunden till flera cigaretter av nor-
mallängd. Denna reglering har tagits in i den föreslagna paragrafens
andra stycke.
3 §
I denna paragraf finns en bestämmelse om vad som avses med detalj-
handelspris i denna lag. Varje cigarettprodukt skall åsättas ett högsta pris
- inklusive tobaksskatt, mervärdesskatt och eventuell annan statlig skatt
eller avgift - som cigarettmärket får säljas för i detaljhandeln. Denna
regel är nödvändig, eftersom skatten fastställs till en viss procentsats av
detta maximala pris. Någon regel som hindrar att handeln tar ut ett lägre
pris finns däremot inte.
Enligt artikel 5 i direktiv 72/464/EEG, som ändrats genom direktiv
92/78/EEG, kan tillverkare av cigaretter inom EG, eller om det är
lämpligare, dennes representant eller auktoriserad agent samt importörer
från icke medlemsland (tredje land) fritt fastställa det högsta tillåtna
detaljhandelspris för varje enskild produkt för varje medlemsland.
Regeringen föreslår att motsvarande regel tas in i förevarande paragraf.
En tillverkare i ett medlemsland skall således fastställa ett maximalt
detaljhandelspris för de cigaretter som han tillverkar, även för dem som
han säljer till Sverige. Tillverkaren har dock möjlighet att istället låta en
representant eller agent fastställa det högsta detaljhandelspriset för den
svenska marknaden. Priset skall fastställas till ett visst belopp för varje
enskild produkt (visst märke, typ etc).
Vid import, dvs. importerade cigaretter från tredje land, är det impor-
tören som skall fastställa det maximala detaljhandelspriset. Detta kan i
praktiken innebära att två olika importörer av samma cigarettmärke kan
fastställa olika maximalt detaljhandelspris och att olika priser därför kan
förekomma i handeln för lika produkter.
Det finns inget formellt EG-krav på att cigarettpaketen skall vara
märkta med det maximala försäljningspriset, men regeringen har funnit
att en sådan märkning är ändamålsenlig.
80
Regeringen anser att det krävs en sanktionsregel för de fall cigaretter Prop. 1994/95:56
säljs till högre pris än det maximala försäljningspriset. En sådan regel
föreslås i 5 § (se nedan).
I tredje stycket regleras det fall då något högsta tillåtna detaljhan-
delspris inte har fastställts av tillverkaren inom EG eller av importören
vid import från tredje land. Eftersom cigarettskatten skall bestå av en
styckeskatt och en värderelaterad skatt som beräknas på detaljhandelspri-
set, måste ett detaljhandelspris fastställas. Finns inget sådant pris får
beskattningsmyndigheten beskatta varan efter ett uppskattat detalj-
handelspris som kan anses skäligt.
Kontrollmärkning på cigarettförpackningar
4 §
I paragrafen föreslås att cigaretter får säljas endast i originalförpackning
som försetts med särskild märkning med uppgift om paketets detalj-
handelspris. Något formellt EG-krav på särskild märkning finns inte, men
EG-länderna har nästan genomgående regler om märkning.
Eftersom högre pris än detaljhandelspriset inte får tas ut är det enligt
regeringens bedömning i praktiken nödvändigt att märka cigarettpaketen
med detta pris. Märkning av cigarettpaketen kan även utgöra ett bevis på
att cigarettförpackningen är avsedd för försäljning på en viss nationell
marknad.
En särskild etikett, "fiscal banderol", kan också användas som ett bevis
på att skatten betalats, eller så kan utlämnandet av sådant märke utgöra
beskattningsgrundande händelse, som t.ex. i Danmark. Märkning med
detaljhandelspris och skattemärkning kan också, som i bl.a. Benelux-
ländema, ske genom en gemensam etikett. Regler om sådana märken
finns i artikel 21 i cirkulationsdirektivet, som överlämnar åt varje enskild
medlemsstat att avgöra om märkning skall krävas. Utredningen föreslår
inga sådana "skattekvitton".
Sverige har tidigare haft bestämmelser om kontrollstämpel på cigaret-
ter. Den nuvarande lagens 9 § innehåller en regel om att regeringen får
föreskriva att tobaksvara får förekomma till försäljning inom riket endast
i originalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel. Motiven till
9 § framgår av prop. 1961:115, där departementschefen uttalade att
avsikten med kontrollstämpling var att underlätta beivrandet av smuggling
av cigaretter.
Med stöd av 9 § nuvarande lag föreskrevs i 2 § förordningen
(1961:395) om tobaksskatt att cigaretter fick förekomma till försäljning
inom riket endast i originalförpackning försedd med i 9 § avsedd kon-
trollstämpel. RSV fick medge att stämpel trycktes på förpackningen.
Kostnaden för att förse förpackning med kontrollstämpel åvilade den
skattskyldige. Kontrollstämpel skulle åsättas senast vid den tidpunkt då
skattskyldigheten inträdde. Stämpelns innehåll och utformning fastställdes
av Generaltullstyrelsen och RSV gemensamt. Den 1 oktober 1982
upphörde 2 § i tobaksskatteförordningen om kontrollstämpel att gälla
81
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
(SFS 1982:862). Den föreslagna paragrafen motsvarar den nuvarande 9 Prop. 1994/95:56
§ med den skillnaden att den nya paragrafen anger att den särskilda
märkningen skall innehålla uppgift om det detaljhandelspris som
cigarettförpackningen får försäljas till. Märkningen kan ske på olika sätt.
Uppgiften kan tryckas direkt på förpackningen eller så kan lösa kon-
trollmärken klistras på cigarettpaketen. Den närmare utformningen av
kontrollmärkningen bör framgå av tillämpningsföreskrifter.
Bestämmelserna om kontroilmärkning behöver givetvis inte införas
förrän den värderelaterade punktskatten på cigaretter införs. Detta anges
under 2 § samt ikraftträdandebestämmelsema.
Skyldigheten att märka cigarettpaketen med detaljhandelspriset torde i
en del fall kunna förorsaka vissa praktiska svårigheter i samband med
tobaksskattehöjningar. Detta beror bl.a. på vilken teknik som valts för
prismärkningen. Inneliggande lager hos den skattskyldige av förpack-
ningar kan t.ex. behöva märkas om. Det kan emellertid inte accepteras
att en ordning tillskapas enligt vilken avsteg från märkningsprincipen
skulle få ske i samband med skattehöjningar.
5 §
Som framgår av föreslagna 2 § första stycket skall skatten på cigaretter
tas ut med visst belopp per styck och med viss procent av det detalj-
handelspris som tillverkaren respektive importören fastställt. Vidare fram-
går av 3 § andra stycket att cigaretter inte får säljas till högre pris än det
fastställda. Om ett högre pris än detaljhandelspriset ändock tas ut innebär
det att den värderelaterade delen av skatten har beräknats på ett för lågt
belopp. Regeringen föreslår därför en regel enligt vilken den som säljer
cigaretter till för högt pris kan påföras ett belopp motsvarande den ytter-
ligare skatt som skulle ha utgått om detaljhandelpriset hade varit fastställt
till det pris som varan faktiskt sålts för.
Andra stycket anger att beloppet kan påföras efter skälig grund om inte
beloppet enligt första stycket kan tillförlitligen bestämmas. Detsamma
gäller om erforderliga uppgifter saknas.
Att beslut enligt denna paragraf kan överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol framgår av 35 §.
6 §
I denna paragraf straffbeläggs försäljning av cigaretter på annat sätt än
i originalförpackning som försetts med särskild märkning om det
detaljhandelspris som får tas ut enligt 3 § första stycket. Bestämmelsens
innehåll motsvarar i huvudsak nuvarande lags 11 §. Den som säljer för-
packningar utan kontrollmärken kan dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader. I paragrafens andra stycke anges att i ringa fall skall inte
dömas till ansvar enligt första stycket.
7 §
I paragrafen har tagits in en förverkandebestämmelse som delvis motsva-
ras av 12 § i nuvarande lag. I överensstämmelse med vad Lagrådet
föreslagit har paragrafen omformulerats något för att överensstämmelse
82
skall uppnås med vad som föreskrivs i andra liknande bestämmelser. I Prop. 1994/95:56
dag framgår hur man skall förfara med cigaretter som förklarats för-
verkade av förordningen (1961:395) om tobaksskatt. Denna fråga bör
regleras på ett likartat sätt framgent.
Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak
8 §
Skatt på cigarrer, cigariller, rulltobak och annan röktobak kan enligt
EG:s regler utgå som en styckeskatt, en värdeskatt beräknad efter detalj-
handelspriset för varan eller som en kombination därav (artikel 3 i
direktiv 92/80/EEG).
Följande miniminivåer måste dock uppfyllas (1 ECU = 9 kr).
— Cigarrer/cigariller: 7 ECU per 1000 st (= 6,3 öre per st), eller 7
ECU per kg (= 63 kr per kg), eller 5 procent av detaljhandelspriset
inklusive alla skatter.
— Rulltobak (dvs. finsnittad tobak avsedd för cigarettrullning; se ovan
under anmärkning till 1 §): 20 ECU per kg (= 180 kr per kg), eller 30
procent av detaljhandelspriset inklusive alla skatter.
— Annan röktobak: 15 ECU per kg (= 135 kr per kg), eller 20 procent
av detaljhandelspriset inklusive alla skatter.
Inom respektive grupp skall samma skattesats tillämpas. Om man
exempelvis väljer en styckeskatt för cigarrer/cigariller måste denna avse
alla produkter oavsett vikt. Å andra sidan kan man välja att beskatta hela
gruppen strikt efter vikten.
Den nuvarande skatten på cigarrer och cigariller utgår som en
styckeskatt med indelning i fyra skattegrupper efter varans vikt.
Skattesatsen uppgår till mellan 34 och 51 öre per styck. Till övervägande
del - 96 procent - härrör statens skatteintäkter avseende cigarrer/cigaril-
ler till grupp I, dvs. cigariller med en vikt t.o.m. 1,7 gram och med en
skatt på 34 öre per styck.
Som framgått kan medlemsländerna välja en värderelaterad skatt som
skall beräknas på detaljhandelspriset i enlighet med vad som obligatoriskt
gäller för cigaretter. Enligt utredningens uppfattning, vilken delas av
regeringen, saknas emellertid skäl att övergå till en värdeskatt på
cigarrer.
Vid val av en styckeskatt kan skatten beräknas efter vikt per kilo eller
per styck. Utredningen har förordat en styckeskatt. Regeringen ansluter
sig till denna uppfattning. En enhetlig styckeskatt med 35 öre per styck
för cigarrer och cigariller föreslås och detta beräknas ge i huvudsak oför-
ändrade skatteintäkter. Hänsyn har tagits till förändringar i det allmänna
prisläget.
Beträffande röktobak föreslås ingen ändring alls.
83
Skattskyldighet m.m.
Prop. 1994/95:56
Skattskyldiga
9 §
Som tidigare nämnts regleras beskattningsförfarandet för de EG-
anpassade varuområdena huvudsakligen i cirkulationsdirektivet. De varor
som omfattas av direktivet blir skattepliktiga i och med att de framställs
inom gemenskapen eller i och med att de importeras till gemenskapen
från tredje land (artikel 5). Om varorna står under tullkontroll när de
införs till gemenskapen skall dock importtillfället anses vara när de
lämnar EG:s tullprocedur.
Cirkulationsdirektivet innehåller ingen definition av begreppet
" skattskyldig" utan beskriver snarare vem som har ansvaret för be-
talningen av punktskatterna. Regeringen anser emellertid, i likhet med
utredningen, att det är möjligt att även fortsättningsvis använda det i
Sverige väl inarbetade begreppet skattskyldig även på de EG-anpassade
skatterna.
Med anledning härav föreslås i förevarande paragraf att skattskyldig för
cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak är den som har godkänts som
upplagshavare enligt 10 § eller den som inom landet yrkesmässigt
tillverkar sådan skattepliktig vara. Vidare är den skattskyldig som
yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktig vara. Fråga är
då om registrerad eller oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 §§.
I vissa fall kan också en skatterepresentant utses här i landet av en
utländsk upplagshavare (15 §) och denne är då skyldig att betala skatten
i Sverige för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till
varumottagare i Sverige. När fråga är om s.k. distansförsäljning enligt
16 § och varan tas emot av annan än upplagshavare enligt 10 § eller
varumottagare enligt 13 och 14 §§, är säljaren dock skattskyldig.
Om en vara beskattats i ett annat EG-land och sedan förs till Sverige
för att användas i kommersiell verksamhet, måste det säkerställas att be-
skattning sker här, artikel 7 och 9 i cirkulationsdirektivet. Beskattningen
kan ske genom att en svensk upplagshavare eller varumottagare blir
skattskyldig enligt punkterna 1 och 2 i förevarande paragraf. Om däremot
en beskattad vara förs hit på annat sätt måste en särskild regel om
skattskyldighet finnas. En regel om detta har tagits in i femte punkten av
denna paragraf. Den kan avse flera situationer. Ett fall är då en
näringsidkare för hit en skattepliktig vara som beskattats i ett annat EG-
land för att använda den i kommersiell verksamhet här. Ett annat fall är
då t.ex. en organisation eller en myndighet förvärvar skattepliktiga varor
i ett annat EG-land och transporterar hit dem för användning i Sverige.
I dessa fall skall beskattning ske i Sverige, men möjlighet till återbe-
talning av den i utlandet erlagda skatten finns, jfr under 29 §. Ett särskilt
förfarande skall i dessa fall tillämpas i samband med att varorna
transporteras till Sverige, se 17 §, och ett förenklat ledsagardokument
skall utfärdas, jfr 26 §.
84
Även om en skattepliktig vara skulle införas som resgods av en privat- Prop. 1994/95:56
person (jfr nedan under 16 §) som senare säljer eller på annat sätt an-
vänder varan för kommersiella aktiviteter i Sverige, skall beskattning ske
här. Även i detta fall tillämpas femte punkten.
Slutligen är enligt punkten 6 den skattskyldig som från tredje land
importerar skattepliktig vara. I dessa fall skall (om den skattskyldige inte
är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 §)
skatten betalas till tullmyndigheten enligt 19 §.
Med skattskyldighet följer i flertalet fall registreringsskyldighet enligt
18 §, samt deklarationsskyldighet m.m. enligt de allmänna förfarandereg-
lema i LPP.
Upplagshavare och skatteupplag
10 §
De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och
med att de framställs inom EG eller i och med att de importeras till EG
från tredje land (artikel 5.1). Detta innebär även att skatten i princip för-
faller till betalning i samband med att varan tillverkas eller importeras
från tredje land. EG:s förfaranderegler ger dock en möjlighet att skjuta
upp beskattningen, även när varan transporteras från ett EG-land till ett
annat, till dess varan släpps fri för konsumtion. Beskattningen skall då
ske i det land där varan släpps fri. Förutsättningen för att beskattningen
på detta sätt skall kunna uppskjutas, suspenderas, är att varan hanteras
inom ramarna för ett system med särskilt godkända skatteupplag och av
särskilt godkända upplagshavare.
En godkänd upplagshavare är enligt direktivets definition (artikel 4 i
cirkulationsdirektivet) en fysisk eller juridisk person som av behörig
myndighet i sitt hemland fått tillstånd att som ett led i sin näringsutövning
i ett skatteupplag tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och leverera
skattepliktiga varor under suspension, dvs. utan att skatten förfaller till
betalning. I första stycket punkten 1 föreslås att den som inom landet
avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktig tobaksvara
kan, efter ansökan hos beskattningsmyndigheten, godkännas som upp-
lagshavare (jfr dock även reglerna om skattesuspension vid leverans till
varumottagare enligt 13 och 14 §§). EG:s beskattningsordning förutsätter
i princip att all tillverkning skall ske av upplagshavare och inom
godkända upplag. Om tillverkning sker utanför ett upplag skall nämligen
beskattningen utlösas omedelbart, utan suspension. I princip torde krävas
någon form av a conto betalning av skatten i förväg. Ett sådant för-
farande är dock mycket opraktiskt. Något krav på att tillverkning måste
ske av upplagshavare anser regeringen emellertid inte att det bör ställas
upp i lagen, i vart fall tills vidare. Ett sådant krav måste dock övervägas
om sådan tillverkning skulle komma att äga rum annat än i undantagsfall.
En upplagshavare har rätt att under suspension av skatten leverera
skattepliktiga varor till andra godkända upplagshavare i Sverige eller i ett
annat EG-land, samt till registrerade eller oregistrerade varumottagare i
85
ett annat EG-land än Sverige. Däremot kan en i Sverige godkänd upp- Prop. 1994/95:56
lagshavare inte leverera obeskattade varor till svenska registrerade eller
oregistrerade varumottagare. I sådant fall åvilar skattskyldigheten
upplagshavaren och skattskyldigheten inträder vid leveransen (se vidare
20 §).
I första stycket punkten 2 anges att den som för yrkesmässig försäljning
till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat medlemsland
eller från en svensk godkänd upplagshavare, eller den som importerar
varor från tredje land, efter ansökan hos beskattningsmyndigheten kan
godkännas som upplagshavare. Denna regel motsvarar i huvudsak nuva-
rande regler om importörers möjlighet att hos beskattningsmyndigheten
få ansöka om att bli registrerad som importör. I paragrafen anges dock
att det skall vara fråga om mottagande eller import för försäljning till
näringsidkare. Detaljhandlare m.fl. som säljer direkt till konsument kan
således inte bli godkänd som upplagshavare (i den mån en detaljhandlare
inte bedriver lagerhållning i sådan skala att punkten 3 blir tillämplig). En
detaljhandlare kan däremot ha ställning som varumottagare enligt 13 och
14 §§ och ta emot varor under suspension från ett annat EG-land.
Av första styckets tredje punkt framgår att även den som yrkesmässigt
i större omfattning lagrar skattepliktiga tobaksvaror efter ansökan hos
beskattningsmyndigheten kan godkännas som upplagshavare.
För att en tillverkare av skattepliktiga varor eller den som tar emot,
bearbetar eller lagrar sådana varor skall kunna bli upplagshavare med de
rättsverkningar som följer därav skall alltså krävas ett godkännande av
beskattningsmyndigheten. Ett sådant godkännande bör förutsätta att
sökandens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
sådana att han kan anförtros ställning som upplagshavare med rätt att
lagra skattepliktiga varor under suspension av skatten. En föreskrift av
denna innebörd har efter förslag av Lagrådet införts i paragrafens första
stycke. Vid bestämmande av de krav som skall ställas för godkännande
måste också beaktas att upplagshavaren kan verka inom ett sammanhäng-
ande EG-system, med rätt att skattefritt sända och ta emot vara till resp,
från andra EG-länder. Om en godkänd upplagshavare inte längre
uppfyller kraven, skall godkännandet återkallas,se 12 §.
I andra stycket anges att upplagshavares tillverkning, bearbetning och
lagring av skattepliktiga tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupp-
lag. Skatteupplag är enligt direktivets definition (artikel 4 i cirkula-
tionsdirektivet) en plats där en godkänd upplagshavare har tillstånd att
tillverka, bearbeta, lagra, mottaga och leverera skattepliktiga varor.
Skatteupplaget skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Närmare
regler om godkännande av skatteupplagen bör framgå av tillämpnings-
föreskrifter.
En godkänd upplagshavare har således möjlighet att i ett skatteupplag
utöva sin verksamhet med skattepliktiga varor för vilka betalning av skat-
ten är uppskjuten (under suspension). I artikel 11 i cirkulationsdirektivet
sägs att tillverkning, bearbetning och lagerhållning måste ske i ett god-
känt skatteupplag så länge skatten inte är betald. Angående skattskyldig-
hetens inträde, se 20 §.
86
Omsättning av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsord-
ningen skall enligt huvudregeln (artikel 15 i cirkulationsdirektivet) ske
mellan skatteupplag. Regeln skall även tillämpas beträffande varor för
vilka O-skattesats gäller (ingen skattepliktig tobaksvara har för närvarande
O-skattesats). Trots huvudregeln kan upplagshavaren emellertid leverera
varor under suspension av skatten till varumottagare i andra EG-länder,
se 13 och 14 §§.
Om upplagshavaren önskar lagra skattepliktig vara på annat ställe än
i ett godkänt skatteupplag är detta naturligtvis möjligt. Detta kan han
dock inte göra såsom upplagshavare och det kan inte ske under suspen-
sion av skatten.
Enligt artikel 15a i cirkulationsdirektivet gäller att medlemsstaterna
skall ha ett elektroniskt dataregister över upplagshavare, skatteupplag och
varumottagare (enligt 13 §).
Det svenska punkskatteregistret utgör ett elektroniskt dataregister och
förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Uppgifter ur punkt-
skatteregistret måste, såvitt avser tobaksskatten och de andra punktskatter
som omfattas av EG-reglema, kunna lämnas ut till skattemyndigheter i
andra EG-länder. Se härom vidare under 36 §.
Prop. 1994/95:56
11 §
Paragrafen behandlar ställande av säkerhet. Bestämmelsen grundas på
artikel 13 i cirkulationsdirektivet där det anges att en godkänd upplagsha-
vare obligatoriskt skall ställa säkerhet för skattens erläggande i samband
med transport av obeskattade varor. Säkerheten skall vara giltig i
samtliga EG-länder. I övrigt regleras i direktivet inte säkerhetens form
eller omfattning.
Behörig myndighet i det medlemsland där skatteupplaget finns har dess-
utom rätt att kräva att säkerhet ställs för att betalning av skatten i
samband med produktion, bearbetning och lagring av varor. RSV har i
en rapport, RSV Rapport 1993:9 "Punktskatter i ett EG-perspektiv"
(s. 35) föreslagit att beskattningsmyndigheten skall ha rätt att besiktiga
upplagshavares skatteupplag (jfr 12 §) och, med utgångspunkt i denna be-
siktning, ställa krav på säkerhet för skattens erläggande. Besiktningen och
kravet på säkerhet föreslås i rapporten kunna ersättas av intyg från för-
säkringsbolag om att verksamheten har försäkrats mot stöld. I enlighet
med RSV:s rapport föreslås en bestämmelse i paragrafens andra stycke
att beskattningsmyndigheten får bestämma om säkerhet skall krävas i
samband med upplagshavarens tillverkning, bearbetning eller lagring av
obeskattade varor.
Beskattningsmyndigheten får bestämma i vilken form säkerheten skall
ställas och storleken av säkerheten.
87
12 §
I enlighet med vad Lagrådet föreslagit har i denna paragraf införts regler
om återkallelse av godkännande av upplagshavare och av skatteupplag.
I paragrafen anges att sådant godkännande får återkallas av beskattnings-
myndigheten om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller
om ställd säkerhet inte längre är godtagbar.
Wirumottagare
13 §
Paragrafen avser en näringsidkare som inte är godkänd upplagshavare
och som yrkesmässigt tar emot punktskattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EG-land, eller som yrkesmässigt importerar
skattepliktiga varor från tredje land. Näringsidkaren kan ansöka hos
beskattningsmyndigheten om att bli registrerad som varumottagare. Detta
utgör ett av undantagen från huvudregeln att omsättning av varor som
omfattas av suspensionsordningen alltid skall ske mellan skatteupplag i
medlemsländerna.
Den som blivit registrerad som varumottagare kan ta emot varor från
en upplagshavare i ett annat medlemsland under suspension av skatten.
Varumottagaren är då skattskyldig för de mottagna varorna, se 9 § 2. Tar
varumottagaren emot skattepliktig vara från en svensk upplagshavare är
emellertid upplagshavaren skattskyldig, se 9 § 1.
En registrerad varumottagare kan inte skattefritt lagra varor eller sända
dem vidare. Detta framgår av reglerna i 20 § 2 om när skattskyldigheten
inträder. I övrigt kan den registrerade varumottagaren närmast jämställas
med den som enligt nuvarande regler kan ansöka om att få bli registrerad
som importör.
Enligt cirkulationsdirektivet skall den registrerade varumottagaren ställa
säkerhet för betalning av punktskatten i enlighet med vad beskattnings-
myndigheten bestämmer(artikel 16.2). Säkerheten kan vara generell för
att täcka skatt på all införsel och kan variera beroende på den årliga
omsättning av skattepliktiga varor. I paragrafens andra stycke anges att
varumottagaren skall ställa säkerhet i enlighet med vad beskattnings-
myndigheten bestämmer. Den närmare utformningen av regler för
ställande av säkerhet bör framgå av tillämpningsföreskrifter.
På förslag av Lagrådet har i paragrafens sista stycke införts en
föreskrift om att bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även på
registrerade varumottagare.
14 §
I denna paragraf behandlas den som är oregistrerad varumottagare.
Enligt cirkulationsdirektivet (artikel 16.3) är denne en fysisk eller juridisk
person som i sin näringsverksamhet tar emot skattepliktiga varor från ett
skatteupplag i en annan medlemsstat. Den oregistrerade varumottagare
tar, jämfört med den registrerade varumottagaren enligt 13 §, endast
mera undantagsvis emot punktskattepliktiga varor från en godkänd upp-
Prop. 1994/95:56
88
lagshavare i ett annat medlemsland. Registrering behövs därför inte. Prop. 1994/95:56
Innan transporten påbörjas skall dock den oregistrerade varumottagaren
till beskattningsmyndigheten dels anmäla leveransen, dels ställa säkerhet
för skattens betalning. Den oregistrerade varumottagaren är skattskyldig
enligt 9 § 2, och skattskyldigheten inträder vid mottagandet av varorna,
se 20 § 3. Skatten skall deklareras vid mottagandet av varorna, se 22 §.
Skatten skall således redovisas separat för varje leverans, och inte
periodiskt som för den registrerade varumottagaren.
15 §
Paragrafen grundar sig på artikel 17 i cirkulationsdirektivet. En upp-
lagshavare som är registrerad i ett annat EG-land kan, om han så önskar,
utse en skatterepresentant för de fall han levererar skattepliktiga tobaks-
varor till en näringsidkare som inte är registrerad upplagshavare i
Sverige. Skånerepresentanten skall godkännas av beskattningsmyndig-
heten. Han skall ställa säkerhet för skattens erläggande. Han är vidare
skattskyldig för de varor som upplagshavaren sänder till varumottagare
här i Sverige. Skattskyldigheten inträder när varorna tas emot här i
landet, antingen hos skatterepresentanten, om denne skulle ta emot
varorna, eller hos varumottagaren, se 20 § 4.
Skatterepresentanten kan således överta varumottagarens ansvar ifråga
om ställande av säkerhet och betalning av skatten. På detta sätt under-
lättas leverans av varor från utländska upplagshavare till näringsidkare
här i landet.
De leveranser som avses i bestämmelsen är sådana som sker under
suspension, och till näringsidkare som annars skulle erlägga skatten som
varumottagare enligt 13 eller 14 §. Om fråga däremot är om vara som
redan har beskattats i ett annat EG-land innan de sänds hit, är be-
stämmelserna om distansförsäljning och representant enligt 16 § vanligen
tillämpliga.
Enligt artikel 17 c) i cirkulationsdirektivet gäller vidare att skatterepre-
sentanten skall föra bok över de varor som han ansvarar för, och lämna
uppgifter till beskattningsmyndigheten om leveransorter i Sverige. Före-
skrifter av denna art bör meddelas som tillämpningsbestämmelser.
Liksom i 13 § har på Lagrådets förslag i paragrafens sista stycke införts
en föreskrift om att bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även
på skatterepresentant.
Distansförsäljning
16 §
Paragrafen grundar sig på artikel 10 i cirkulationsdirektivet. Bestäm-
melsen omfattar de fall då en säljare ombesörjer eller tar ansvar för
transporten. Sådan försäljning betecknas i det följande som distansför-
säljning. Ett exempel är postorderförsäljningar. Enligt direktivbestämmel-
sen skall punktskatten erläggas i destinationsmedlemstaten, varvid avses
den medlemsstat dit varorna ankommer efter försändelse eller transport.
89
Det är den utländske säljaren som är skattskyldig och skattskyldigheten Prop. 1994/95:56
inträder när säljaren levererar varorna.
Varorna kan inte försändas under suspension av skatten i de nu angivna
distansförsäljningsfallen. Skatt skall tas ut i säljarens land, trots att be-
skattning därefter äger rum i destinationslandet. Säljaren har, efter att
nödvändiga formaliteter iakttagits, rätt att återfå den skatt som erlagts i
hemlandet (jfr 29 § som reglerar återbetalningssituationen för en svensk
företagare som distansförsäljer varor till privatpersoner i ett annat EG-
land).
Den här beskrivna ordningen enligt cirkulationsdirektivet kan förefalla
komplicerad. Motivet för att skatt först skall erläggas i ursprungslandet
torde vara kontrollskäl.
Enligt direktivbestämmelsen har myndigheten i det medlemsland från
vilket säljaren bedriver sin verksamhet skyldighet att se till att säljaren
innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande i destinations-
landet, att han efter leveransen betalar skatten, och att han för en förteck-
ning över samtliga ifrågavarande leveranser (jfr 28 §).
I denna paragraf anges vem som här i landet skall vara skattskyldig för
varor som från ett annat EG-land förvärvas av en köpare i Sverige som
inte är upplagshavare eller varumottagare enligt 13 och 14 §§, och där
varorna transporteras till Sverige av säljaren eller för dennes räkning.
Fråga är alltså om försäljning till en svensk privatperson eller till annan
som tar emot varor, och inte är näringsidkare. En näringsidkare som tar
emot varor är däremot själv skattskyldig enligt 9 § 2 och 13 och 14 §§.
Den som säljer skattepliktig vara till Sverige genom distansförsäljning
är skattskyldig enligt 9 § 4 och skall vara registrerad enligt 18 §. Skatt-
och registreringsskyldigheten innebär att de vanliga förfarandereglema i
LPP skall tillämpas, se under 18 §.
Direktivets bestämmelse om distansförsäljning innehåller en regel om
att medlemsländerna får bestämma att en representant skall utses vid
sådan försäljning (artikel 10.3). Det bör enligt regeringens mening före-
skrivas att säljaren vid destinationsförsäljning till Sverige skall utse en
sådan representant som skall godkännas av beskattningsmyndigheten, om
säljaren inte har fast driftställe i Sverige. Representanten är inte skatt-
skyldig. I andra stycket föreslås att det införs en bestämmelse av samma
innebörd som i 22 kap 6 § mervärdesskattelagen (1994:200).
De nu beskrivna reglerna om distansförsäljning avser således postorder-
försäljning etc. till privatpersoner m.fl. i Sverige. Det är i dessa fall
säljaren som svarar för transporten eller låter avsända varorna hit. Be-
skattning skall ske i Sverige, och avsändaren blir skattskyldig här (jfr
dock även 16 § andra stycket).
Om varorna inte sänds hit på detta sätt, utan den svenske kunden själv
tar hand om varorna i ett annat EG-land och sedan själv fraktar hit dem,
skall beskattning inte ske här om varorna endast är avsedda för privat
bruk. Beskattningen sker då enbart i ursprungslandet, dvs. det land där
varorna frisläppts för konsumtion. Denna princip har kommit till uttryck
i direktivets artikel 8. Det är viktigt att betona att denna skattefrihet
endast avser privat användning av varor som medförts till Sverige av
90
konsumenten. All kommersiell hantering av skattepliktiga varor i Sverige Prop. 1994/95:56
måste däremot ske med vara som beskattas här, oavsett om de förvärvats
beskattade i ett annat EG-land (jfr skattskyldighetsregeln i 9 § 5).
På förslag av Lagrådet har i paragrafens sista stycke införts en
föreskrift om att bestämmelserna i 12 § första stycket om återkallelse
tillämpas även på representant som avses i andra stycket.
I detta sammanhang bör nämnas att EG-direktivet ställer upp vissa
regler för hur medlemsländerna kan bedöma om fråga är om privat
införsel eller kommersiella transaktioner. I artikel 9 anges att därvid får
beaktas sådant som innehavarens yrkesverksamhet, förvaringsplatsen för
varorna, transportsätt m.m. Vidare kan varornas kvantitet behöva
beaktas, och därför ges medlemsländerna rätt att sätta upp s.k. indika-
tivnivåer, att användas i bevissyfte. Dessa nivåer får i så fall inte
understiga vissa i artikeln angivna nivåer, för cigaretter 800 st, för
cigariller 400 st, cigarrer 200 st och för röktobak 1 kg. Motsvarande
gränser ges även för alkohol (sprit 10 liter, mellanklassprodukter 20 liter,
vin 90 liter samt öl 110 liter). Regeringen anser det inte vara lämpligt att
införa tumregler av detta slag i svensk lagstiftning. Om de skulle anses
underlätta den praktiska hanteringen av beskattningen kan regler av detta
slag utfärdas som tillämpningsföreskrifter.
Angående särskilda regler om beskattning av privatpersoners införsel
av tobaks- och alkoholvaror från andra EU-länder, se förslag till lag om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land
som är medlem i Europeiska unionen.
Övriga skattskyldiga
17 §
Paragrafen lämnar vissa föreskrifter för dem som är skattskyldiga enligt
9 § 5 och har sin grund i cirkulationsdirektivets artikel 7. Det är här
fråga om beskattade varor som t.ex. en näringsidkare inför till Sverige
från ett annat EG-land. Den skattskyldige skall innan varorna trans-
porteras hit göra en anmälan till beskattningsmyndigheten och ställa
säkerhet för skattens betalning. Redovisning och betalning skall ske på
samma sätt som för den oregistrerade varumottagaren, se 22 §.
Registreringsskyldighet
18 §
Paragrafen anger att skattskyldiga enligt 10 § (godkänd upplagshavare),
13 § (registrerad varumottagare), 15 § (skatterepresentant för en utländsk
upplagshavare) och 16 § (utländsk säljare vid distansförsäljning) skall
vara registrerade hos beskattningsmyndigheten. Med skattskyldighet och
redovisningsskyldighet följer att de allmänna förfarandereglema i LPP
och FPP skall tillämpas. Att en ansökan om registrering som varu-
mottagare däremot är frivillig framgår av 13 §. Beskattningsmyndighet
91
är Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Reglerna innebär i korthet att Prop. 1994/95:56
skatten skall redovisas genom att deklaration lämnas för bestämda
redovisningsperioder (kalendermånad). Deklarationen skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut. Skatten skall vara inbetald sistnämnda dag.
De övriga skattskyldiga, oregistrerad varumottagare enligt 14 § eller
de skattskyldiga som avses i 9 § 5, behöver inte registreras men skall i
stället anmäla varje skattepliktig händelse till beskattningsmyndigheten.
Förfarandereglema i LPP och FPP skall tillämpas även på dessa
skattskyldiga om inte annat särskilt anges (jfr 22 §).
Import från tredje land i vissa fall
19 §
Paragrafen gäller import av skattepliktiga varor från tredje land av någon
som inte är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande lags 5 § tredje stycket. Begreppet
tredje land behandlas under 1 §. Där framgår att importreglema tillämpas
vid försändelse av varor från vissa områden som tillhör EG, och omvänt
att införsel från vissa områden utanför EG anses vara av EG-intem
karaktär.
När tobaksskatt skall betalas till tullmyndighet av resande tas skatten
för närvarande ut i form av en schablontull, som inkluderar även tull och
mervärdesskatt. Samma ordning bör, i fråga om inresa från tredje land,
kunna tillämpas även i fortsättningen och tas in i tullbestämmelsema
enligt förslag i prop. 1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett
EU-medlemskap. I fråga om resande från annat EU-land, se förslag till
lag om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror
från land som är medlem i Europeiska unionen.
I fråga om export till tredje land, se avdragsreglema i 32 §.
Skattskyldighetens inträde
20 §
I paragrafen anges när skattskyldigheten inträder. Enligt artikel 6 i cirku-
lationsdirektivet förfaller skatten till betalning ("becomes chargeable") när
varan blir tillgänglig för konsumtion. Med tillgänglig för konsumtion
förstås enligt nämnda artikel när varan upphör att omfattas av suspen-
sionsordningen, när varan framställs utanför suspensionsordningen samt
vid import såvida varorna inte är underställda suspensionsordningen.
Bestämmelser om skattskyldighetens inträde finns för närvarande i de
olika punktskatteförfattningama. Reglerna har varit relativt enhetliga
sedan en längre tid. Skattskyldigheten inträder normalt vid leverans till
köpare eller när varor tas i anspråk för andra ändamål än försäljning.
Tidpunkten för skattskyldighetens inträde är av avgörande betydelse när
det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilken
92
skattesats. Begreppet "skattskyldighetens inträde" kan användas även för
de EG-anpassade skatterna. EG-reglema förutsätter emellertid olika tid-
punkter för skattskyldighetens inträde beroende på de olika kategorierna
av skattskyldiga som redovisas i 9 §.
I punkt 1 regleras skattskyldighetens inträde för en upplagshavare. En
vara anses upphöra att omfattas av suspensionsordningen när varan tas ut
från ett skatteupplag och av upplagshavare levereras till köpare som inte
har rätt att ta emot skattepliktiga varor under suspension av skatten. Vid
försäljning inom Sverige skall därför skattskyldigheten inträda för
godkänd upplagshavare när leverans sker till en köpare som inte själv är
godkänd upplagshavare här i landet. Vid leverans till ett annat EG-land
inträder skattskyldigheten om leveransen avser en köpare som inte är
registrerad upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare i
det andra EG-landet. En regel härom har föreslagits i punkt 1 a). Genom
denna anknytning till leveransen behålls den nuvarande huvudregeln för
tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Därigenom uppnås också en
naturlig koppling till företagens affärsbokföring.
Utredningen har utgått ifrån att principen om bruttoredovisning av
punktskatt även skall gälla för de EG-anpassade skatterna. Utredningen
har dock ifrågasatt om man på punktskatteområdet skulle kunna övergå
från bruttoredovisning till nettoredovisning. Utredningen anser att frågan
om brutto- eller nettoredovisning i punktskattesammanhang bör bli
föremål för en utvärdering i lämpligt sammanhang. Samma synpunkt har
Riksskatteverket framfört i sitt remissyttrande. Bruttoredovisningen har
lång tradition på punktskatteområdet och regeringen anser att denna
ordning bör användas även i den nya tobaksskattelagen. Skäl kan dock
föreligga att i ett annat sammanhang och mera generellt se över denna
fråga. Bruttoredovisning innebär att i huvudsak all försäljning och annat
ianspråktagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen.
I syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning finns
särskilda avdragsregler i de olika punktskatteförfattningama. De skatte-
pliktiga varor som upplagshavaren säljer till köpare i tredje land, dvs. ex-
porterar, skall således ingå i skatteredovisningen enligt punkt 1 a). För
de skattepliktiga varor som upplagshavaren sedan kan visa har blivit ex-
porterade av honom, kan han yrka avdrag i deklaration. Dessa avdrags-
regler behandlas närmare under 32 §.
I 21 § regleras dock vissa fall då skattskyldighet inte bör inträda vid
viss hantering i ett skatteupplag m.m. I de fallen anser regeringen, i
enlighet med utredningen, det inte lämpligt att använda bruttoredo-
visningsprincipen.
I förevarande paragrafs punkt 1 b) föreslås en bestämmelse om att
skattskyldigheten inträder också när upplagshavaren tar i anspråk en vara
för annat ändamål än försäljning eller när varan annars tas ut ur
skatteupplaget utan att föras in i något annat godkänt skatteupplag. I och
med att en vara tas i anspråk eller lagringen upphör anses varan inte
längre omfattas av suspensionsordningen och skatten skall, i enlighet med
direktivets artikel 6, anses vara förfallen till betalning. Uttrycket "tas i
anspråk för annat ändamål än försäljning" motsvaras av nuvarande 5 §
Prop. 1994/95:56
93
tobaksskattelagen till viss del och avser t.ex. varor som tas ut för Prop. 1994/95:56
representation, gåvor eller som överlämnas till personalen utan betalning.
Med uttrycket "när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag" avses samtliga situationer där varan
inte längre omfattas av suspensionsordningen. Som exempel kan anges
stöld eller att varan brinner upp. Beträffande avdrag för varor som för-
störts genom olyckshändelse eller force majeure, jfr 32 § b). I dessa fall
skall således upplagshavaren deklarera det förhållandet att varorna inte
längre finns lagrade under skattesuspension. Sedan kan, om avdrags-
reglema i 32 § medger det, ett korrigerande avdrag göras. Regelsystemet
är ett uttryck för den grundläggande principen angiven i 1 § att all till-
verkning av skattepliktiga varor skall beskattas, om det inte finns något
uttryckligt undantag för särskilda fall. Genom dessa redovisningsprinciper
möjliggörs också att kontroll av upplagshavarens lager kan göras på ett
tillfredsställande sätt.
Punkt 1 c) anger att skattskyldigheten inträder för de obeskattade varor
som upplagshavare har i lager vid den tidpunkt då han avregistreras från
skattskyldighet för tobaksvaror. Motsvarande regel finns i ett flertal andra
punktskatteförfattningar.
I punkterna 2 och 3 regleras tidpunkten för skattskyldighetens inträde
beträffande registrerad respektive oregistrerad varumottagare. För dessa
skattskyldiga inträffar tidpunkten vid varornas mottagande. I och med
mottagandet upphör varan att omfattas av suspensionsordningen. För den
oregistrerade varumottagaren gäller särskilda regler om redovisning av
skatten, se 22 §.
Av punkt 4 framgår att för den som är godkänd skatterepresentant
enligt 15 § inträder skattskyldigheten vid mottagandet av varorna.
Normalt torde varorna sändas direkt från det andra EG-landet till
varumottagaren. Det är då tidpunkten när varorna anländer till varumot-
tagaren som bestämmer skattskyldighetens inträde (sänds varorna däremot
till skatterepresentanten, bör dennes mottagande av varorna vara
avgörande). Det är således vanligen fråga om samma tidpunkt som gäller
för varumottagaren i de fall då denne själv har att erlägga skatten när
skatterepresentant inte är utsedd. Som framgått under 15 § avses även i
övrigt samma regler gälla för skatterepresentanten som för en registrerad
varumottagare.
Punkt 5 anger att för den utländske säljaren som till Sverige säljer
varor genom s.k. distansförsäljning enligt 16 § (t.ex. postorderföretag)
inträder skattskyldigheten när leverans sker. Regeln grundas på artikel
10.3 i cirkulationsdirektivet. Vid distansförsäljning skall punktskatt redan
ha erlagts för varorna av den utländske säljaren i hans medlemsland
(varorna har redan blivit tillgängliga för konsumtion) och detta även om
säljaren i sitt hemland är en godkänd upplagshavare. Punktskatt skall
dessutom erläggas av säljaren i den medlemsstat dit varan avsänds eller
transporteras av säljaren eller för dennes räkning. Den skatt som erlagts
av säljaren i hans hemland kan han ansöka om att där få återbetalad,
jämför 29 §.
94
I punkten 6 regleras skattskyldighetens inträde i de fall som avses i Prop. 1994/95:56
9 § 5, dvs. när varor i övriga fall förs in till Sverige från ett annat EG-
land, annat än av resande för privat konsumtion. Skattskyldigheten in-
träder vid införseln. Särskilda redovisningsregler finns i 22 §.
Förevarande paragrafs andra stycke reglerar det fallet när någon som
inte är godkänd upplagshavare tillverkar skattepliktiga varor. Skattskyl-
digheten i dessa fall inträder genast när varan är tillverkad. Varor som
tillverkas utanför ett godkänt skatteupplag omfattas inte av suspensions-
ordningen utan de anses vara direkt tillgängliga för konsumtion (artikel
6 i cirkulationsdirektivet). Som angetts under 10 § kan det endast undan-
tagsvis accepteras att tillverkning sker utanför ett godkänt skatteupplag.
Direktivet förutsätter att skattskyldigheten inträder och att skatten skall
betalas omedelbart. Detta kräver närmast att skatten betalas in i förväg,
t.ex. genom att särskilt skattekvitto ("fiscal banderol", se under 4 §)
används för förskottsbetalning. Ett sådant system används t.ex. i
Tyskland, medan de danska reglerna i princip inte alls tillåter tillverkning
utanför skatteupplag. Vid sådan tillverkning som nämnts här föreslås
särskilda redovisningsregler i 22 §.
21 §
I artikel 14 i cirkulationsdirektivet anges att någon skattskyldighet för
upplagshavaren inte inträder för de varor som under suspensionsord-
ningen förstörts till följd av varornas karaktär under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport. Det avser t.ex. varor som torkat,
dunstat eller på annat sätt förstörts till följd av varans karaktär inom eller
under transport till eller från skatteupplag. För varumottagare gäller
enligt direktivet att skattskyldighet inte inträder för förlust av varor som
förstörts till följd av varornas karaktär under transport till honom.
En regel av detta slag har införts i förevarande paragrafs första stycke
a) och, i fråga om varumottagare enligt 13 och 14 §§ och skatterepresen-
tant enligt 15 §, i andra stycket.
Det sagda bör jämföras med vad som ovan sagts under 20 § punkt 1
b) om skattskyldighetens inträde för varor som genom olyckshändelse
brinner upp hos upplagshavaren. För de situationerna kan avdrag enligt
32 § yrkas i deklarationen.
Regler om vissa andra undantag från tobaksskatt finns i artikel 6a i
direktivet 72/464/EEG som ändrats genom 92/78/EEG. I de angivna
fallen får antingen tobaksvaror undantas från skatt eller så kan redan
betald skatt återbetalas. Medlemsländerna får bestämma de särskilda vill-
koren för undantagen. De fall som kan undantas är:
— denaturerade tobaksvaror som används för industriellt bruk eller
trädgårdsbruk,
— tobaksvaror som har destruerats under myndighetstillsyn,
— tobaksvaror som uteslutande används för vetenskapligt syfte och för
provning av varornas kvalitet,
— tobaksvaror som återanvänds av tillverkaren.
Utredningen har inte funnit något behov av regler som skattebefriar
denaturerade tobaksvaror för användning för industriellt bruk eller i
95
trädgårdsnäringen och har därför inte lämnat något förslag härom. Prop. 1994/95:56
Regeringen, som delar utredningens ståndpunkt, lämnar inget sådant
förslag.
För tobaksvaror som av någon anledning blivit osäljbara (annat än de
fall som anges i första stycket a) kan det vara befogat med undantag.
Skattskyldighet bör därför inte inträda när en upplagshavare förstört såda-
na varor, första stycket b). I enlighet med direktivet bör krävas att för-
störingen, dvs. destrueringen, sker under tillsyn av beskattningsmyndig-
heten. Beskattningsmyndigheten bör kunna bestämma de närmare
formerna för detta, enligt tillämpningsföreskrifter.
Om redan beskattade tobaksvaror, hos t.ex. en detaljist, blir osäljbara,
kan varorna återtas av skatteupplaget och avdrag för återgång av köp kan
medges enligt 32 § a). Därefter kan varorna förstöras enligt förevarande
paragraf utan att skattskyldighet inträder.
Vidare föreslås, i första stycket c), ett undantag när tobaksvaror återan-
vänds av tillverkaren. Det avser sådana fall som när färdiga produkter tas
i anspråk i skatteupplaget genom att omarbetas till andra tobaksvaror.
Utredningen har ansett att det kan vara befogat att inte ta ut skatt för
sådana tobaksvaror som i ett skatteupplag används för kvalitetsprovning,
första stycket d). En avdragsregel för tobaksvaror som tagits i anspråk
för provning eller som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller
likartat ändamål har tidigare funnits i nuvarande lags 7 §, men slopades
i samband med skattereformen 1991. Motiveringen var då att avdrags-
rätten saknade ekonomisk eller annan betydelse för den skattskyldige
samt att avsikten var att göra avdragsrätten mer enhetlig på punktskatte-
området (prop. 1989/90:111 s. 227). Med hänsyn till EG-direktivet har
utredningen emellertid ansett att behov av undantag från skatt vid
kvalitetsprovning i samband med tillverkning i skatteupplag kan antas
föreligga. Regeringen delar utredningens uppfattning och föreslår en regel
om att skattskyldighet inte inträder för upplagshavaren i dessa fall.
Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga
22 §
Paragrafen innehåller i första stycket regler för den som är oregistrerad
varumottagare. Han skall, såsom framgår av 14 §, före varje leverans av
skattepliktiga varor anmäla varorna till beskattningsmyndigheten samt
ställa säkerhet för skatten. Varje mottagen leverans kan ses som en skat-
tepliktig händelse för vilken deklaration skall avges. Enligt artikel 16.3
i cirkulationsdirektivet skall den oregistrerade varumottagaren erlägga
punktskatten vid mottagandet av varorna i överensstämmelse med de
regler som bestäms i mottagarlandet. Regeringen föreslår därför, i
enlighet med vad utredningen förordat, att deklaration skall ha kommit
in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när
varorna togs emot. Betalning av skatten skall, i enlighet med de allmänna
bestämmelserna i 5 kap. 1 § LPP, också ske inom femdagarsfristen.
96
Förslaget innebär således vissa avvikelser från huvudprinciperna i Prop. 1994/95:56
2 kap. LPP om redovisningsperioder (2 kap. 2 §) och deklarationstider
(2 kap. 8 §). Dessa bestämmelser i LPP bör med anledning härav ändras
på så sätt att där anges att vissa särskilda regler gäller i fråga om tobaks-
skatten.
Det bör nämnas att redovisningsregler och betalningstider för upp-
lagshavare och registrerade varumottagare skall följa LPP:s grund-
läggande regler. För sådana skattskyldiga skall skatten således redovisas
periodiskt, för enmånadsperioder och med deklarations- och betalnings-
tider i enlighet med vad som idag gäller för registrerade skattskyldiga.
I paragrafens andra stycke anges att den som är skattskyldig enligt 9 §
5 skall redovisa skatten senast fem dagar från införseln, vilket i likhet
med första stycket innebär avvikelser från LPP:s redovisningsregler.
I tredje stycket anges att den som, utan att vara godkänd upplagshava-
re, tillverkar skattepliktiga tobaksvaror skall avge deklaration när varan
tillverkas (dvs. när den skattepliktiga händelsen inträffar). Varje
tillverkad vara konstituerar i princip en skattepliktig händelse. Skattskyl-
digheten inträder (20 § andra stycket i förslaget) direkt när varan
tillverkas. Bestämmelsen har sin grund i artikel 6 i cirkulationsdirektivet
där det framgår att skatten förfaller till betalning när varan blir tillgänglig
för konsumtion, varmed bl.a. menas varje framställning utanför suspen-
sionsordningen. Att någon i praktiken skulle tillverka tobaksvaror utan
att vara godkänd upplagshavare bedöms dock bli ytterst ovanligt före-
kommande. På motsvarande sätt som föreslås i paragrafens första och
andra stycke för oregistrerad varumottagare respektive skattskyldig enligt
9 § 5 föreslås att tillverkarens deklaration (och skattebetalning) skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då varan tillverkades. Även tredje stycket avviker således från huvudprin-
ciperna i 2 kap. LPP.
Ledsagardokument
23 §
Obeskattade varor som transporteras mellan medlemsländerna skall enligt
artikel 18 och 19 i cirkulationsdirektivet åtföljas av ett ledsagardokument
upprättat av avsändaren. Vid transport av beskattade varor skall ett
förenklat ledsagardokument användas, se 26 §. Med hänvisning till
cirkulationsdirektivet har kommissionen utfärdat en förordning EEG nr
2719/92 av den 11 september 1992 om det administrativa ledsagardoku-
mentet vid omsättning av punktskattepliktiga varor under suspensions-
ordning. Förordningen som reglerar dokumentets form och innehåll
trädde i kraft den 1 januari 1993 och är direkt bindande i alla med-
lemsstater. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen vid
samarbetet mellan medlemsstaterna. Om t.ex. en vara försvinner under
transport skall man kunna bestämma den skatt som skall tas ut.
Det administrativa dokumentet kan enligt nämnda förordning ersättas
av ett handelsdokument om det innehåller samma uppgifter. Ledsagardo-
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
97
kumentet skall för att möjliggöra identifiering och kontroll omfatta Prop. 1994/95:56
beskrivning av varorna och uppgift om antalet kollin.
Ledsagardokumentet skall utfärdas i fyra exemplar varav ett skall
behållas av avsändaren. De återstående tre exemplaren skall åtfölja
varorna under transport varav mottagaren skall behålla ett exemplar. Ett
exemplar, det tredje, skall retumeras till avsändaren efter mottagarens
undertecknande och ett exemplar skall stå till förfogande för behörig
myndighet i mottagarlandet. Dessutom kan ett enskilt medlemsland före-
skriva att ytterligare ett exemplar av dokumentet skall upprättas för
behörig myndighet i avsändarlandet. För Sveriges del, och för varor som
avsänds från Sverige, har utredningen ansett att något behov inte
föreligger av ett sådant femte dokumentsexemplar. Regeringen delar
denna uppfattning.
Det tredje exemplaret av ledsagardokumentet, returexemplaret, skall
enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.2, efter undertecknande av
mottagaren senast 15 dagar efter den månad som varorna mottagits
återsändas till avsändaren. Returexemplaret skall vidare innehålla adress
på mottagarens beskattningsmyndighet, datum och plats för mottagandet
av varorna, beskrivning av mottaget gods för att kontrollera att det
överensstämmer med det utfärdade dokumentet; och om så är fallet skall
dokumentet förses med "försändelsen bekräftad". Dessutom skall uppgift
om redovisnings- eller registreringsnummer framgå, om så erfordras av
mottagarlandets behöriga myndighet, och/eller attest av denna myndighet
om landets bestämmelser så påbjuder. Att returexemplaret verkligen
undertecknas och skickas tillbaka av mottagaren är av stor betydelse
eftersom det även utgör ett bevis på att mottagaren övertagit betalnings-
ansvaret för skatten.
Föreskrifter om undertecknande och återsändande av ledsagardokumen-
tet inom den angivna tidsfristen har tagits in i paragrafen. Denna skyldig-
het åvilar svenska mottagare i fråga om de varor som sänts hit. Motsva-
rande föreskrifter förutsätts gälla i de andra EG-länder till vilka svenska
upplagshavare sänder varor.
Behörig myndighet i mottagarlandet kan således föreskriva att den
kopia som skall retumeras till avsändaren som kvitto på leveransen, skall
vara attesterad av myndigheten. Någon sådan regel har utredningen ansett
inte vara nödvändig i Sverige i fråga om varor som transporteras hit från
andra EG-länder. Regeringen delar utredningens uppfattning.
Närmare föreskrifter om dokumentets utformning etc. finns i den
nämnda förordningen, EEG nr 2719/92, och svenska bestämmelser om
detta skall således inte meddelas. Andra nationella svenska bestämmelser
avseende dokumentet eller dess hantering bör utfärdas i form av
tillämpningsföreskrifter.
Enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.5 skall avsändaren informera sin
beskattningsmyndighet om han inte erhållit returexemplaret inom en viss
tid. Tiden får inte överskrida tre månader från leveransen. I förevarande
paragraf föreslås, i enlighet med utredningens förslag, att en svensk upp-
lagshavare skall underrätta beskattningsmyndigheten om han inte inom
98
två månader efter utgången av den månad varorna levererades erhållit Prop. 1994/95:56
returexemplaret.
Avsikten är att en sådan anmälan från avsändaren skall kunna följas
upp av beskattningsmyndigheten med en kontroll av vad som förevarit.
Om varorna förkommit under transporten etc. skall beskattning aktualise-
ras enligt de särskilda regler som anges i artikel 20 i cirkulations-
direktivet, se vidare 27 §.
I de fall mottagaren inte är godkänd upplagshavare eller inte registrerad
varumottagare måste ledsagardokumentet åtföljas av dokumentation
utfärdat av behörig myndighet i mottagarlandet som visar att åtgärd
vidtagits för att säkerställa betalning av skatten (artikel 18.3), jämför 14
§. Detta dokument skall innehålla namn och adress på aktuellt lokalt skat-
tekontor i destinationslandet samt datum och acceptans av detta kontor
avseende betalningsgarantin. Den godkände upplagshavaren får inte sända
i väg skattepliktiga varor under suspension av skatten utan att han har
tagit emot sådan dokumentation. I förevarande paragrafs tredje stycke
anges därför att dokumentation som visar att säkerhet ställts för skatten
skall åtfölja ledsagardokumentet under transport av skattepliktiga varor
i de fall då mottagaren inte är godkänd upplagshavare eller registrerad
varumottagare.
24 §
Vid import från tredje land föreligger enligt EG:s regelverk inte något
krav på ledsagardokument vid försändelse av obeskattade varor till
skatteupplag efter det att de blivit förtullade. Någon verifikation på att
varorna når avsedd mottagare erhålls därför inte. Därmed uppstår en
lucka i kontrollsystemet. Något som är en uppenbar brist mot bakgrund
av risken för skatteundandragande med högbeskattade varor.
Genom att tillämpa rutinen med ledsagardokument även vid upp-
lagshavares och registrerade varumottagares import från tredje land får
tullmyndigheten genom returexemplaret en verifikation på att transporten
av de obeskattade varorna nått avsedd mottagare. Erhålls inte returexem-
plaret inom två månader skall tullmyndigheten underrätta beskattnings-
myndigheten om förhållandet. På detta sätt kan tullmyndigheten medverka
till att skattebedrägerier avseende högbeskattade varor försvåras.
25 §
Se under avdragsregeln 32 § d).
26 §
I paragrafen är fråga om ett förenklat ledsagardokument som skall
användas vid leverans av varor som beskattats i ett medlemsland och
därefter förs in till ett annat medlemsland för att där användas. Med
"beskattats" avses även varor som åsatts O-skattesats. Punktskatten skall
tas ut även i sistnämnda landet. Bestämmelsen grundas på artikel 7 i
cirkulationsdirektivet. Med hänvisning till direktivet har kommissionen
utfärdat en förordning EEG nr 3649/92 av den 17 december 1992 om det
förenklade ledsagardokumentet vid omsättning av punktskattepliktiga
99
varor som har beskattats i avsändarlandet. Förordningen som reglerar Prop. 1994/95:56
dokumentets form och innehåll trädde i kraft den 1 januari 1993 och är
direkt bindande i alla medlemsstater.
Ledsagardokument behöver inte upprättas vid distansförsäljning, se
vidare under 28 §.
27 §
Cirkulationsdirektivet innehåller i artikel 20 relativt utförliga regler om
beskattningen då varor under cirkulation blir föremål för undandragande-
åtgärder. Huvudprincipen är att beskattning då skall ske i det land där
skatteundandragandet sker. Detta får anses utgöra ett utlopp av den
grundläggande regeln att beskattning skall ske i konsumtionslandet.
Om en vara under suspension inte kommer fram till destinationslandet
(och ledsagardokumentet inte återsänds med kvittering), och det inte kan
utredas var skatteundandragandet skett, skall beskattningen ske i ur-
sprungslandet. En fyramånads frist skall dock tillämpas, under vilken tid
den skattskyldige har möjlighet att förebringa bevisning om att varorna
blivit eller skall bli föremål för beskattning i ett annat EG-land. Om det
senare visar sig, inom tre år från avsändandet av varorna, att beskattning
skall ske i ett annat land än ursprungslandet, kan beskattning ske där,
varvid återbetalning av skatten kan ske i ursprungslandet (jfr 29 § fjärde
stycket).
Bestämmelser av denna innebörd meddelas i förevarande paragraf. De
får ses i anknytning till regeln i 23 § andra stycket, om anmälnings-
skyldighet när ett ledsagardokument inte kommit till rätta.
I dessa fall får en utredning ske hos beskattningsmyndigheten,
eventuellt under medverkan av beskattningsmyndigheten i det eller de
andra EG-länder som kan vara berörda. Närmare regler om sådant
samarbete mellan medlemsländerna finns i direktivet 77/799/EEG1, som
efter ändringar 1992 omfattar även punktskatter. Förslag till svenska
regler för skattesamarbete, grundat på detta direktiv, utarbetas inom
Finansdepartementet i särskild ordning.
I paragrafens andra stycke anges att i de fall som anges i första stycket
är den skattskyldig som ställt säkerhet för transporten. En viss om-
formulering av detta stycke har skett efter påpekande av Lagrådet.
28 §
Paragrafen gäller s.k. distansförsäljning från Sverige till ett annat EG-
land. Paragrafen är alltså en motsvarighet till 16 § som gäller distansför-
säljningar från ett annat EG-land till Sverige. Liksom dessa bestämmelser
grundar sig den här behandlade paragrafen på artikel 10 i cirkulations-
direktivet.
I nämnda artikel finns särskilda bestämmelser om distansförsäljning,
dvs. vad avser skattepliktiga varor som förvärvas av någon som inte är
godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller oregistrerad
1 EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15.
100
varumottagare och där säljaren ombesörjer leveransen. Det är således Prop. 1994/95:56
fråga om varor som har blivit tillgängliga för konsumtion, dvs. för vilka
skattskyldighet redan inträtt. Vid distansförsäljningar skall punktskatt be-
talas i destinationslandet och skatten förfaller hos säljaren när leverans
sker, jfr 20 § 5. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten
innan leverans sker och sörja för betalning av skatten efter varornas
ankomst samt föra räkenskaper över leveranserna. Det är säljarens hem-
lands myndigheter som skall se till att dessa förpliktelser uppfylls.
Närmare föreskrifter i dessa avseenden bör utfärdas som tillämpnings-
föreskrifter.
Återbetalning av skatt
29 §
Genom paragrafen regleras återbetalning av skatt. Paragrafen grundar sig
på artikel 22 i cirkulationsdirektivet där det framgår att punktskatt kan
återbetalas till en näringsidkare som i sin verksamhet försäljer varor till
ett annat medlemsland för vilka skatten är betald i hans hemland och där
varorna inte längre är avsedda för konsumtion i det landet. Ett medlems-
land har rätt att vägra återbetalning om inte ansökan är formellt korrekt.
Enligt artikel 22.2 gäller i huvudsak följande förutsättningar för återbe-
talning:
a) avsändaren skall före leverans ansöka om återbetalning hos sitt lands
beskattningsmyndighet och visa att skatten är betald där,
b) varorna måste åtföljas av ett ledsagardokument,
c) avsändaren skall till sitt lands beskattningsmyndighet sända in det
exemplar av ledsagardokumentet som mottagaren retumerat med sin be-
kräftelse (returexemplaret) samt ett dokument som antingen styrker att
säkerhet för skattens betalning har blivit ställd i destinationslandet eller
utvisar adressen till skattemyndigheten i destinationslandet och datum för
den myndighetens accepterandet av deklarationen och deklarationens referens-
eller registreringsnummer.
I vissa fall, särskilt vid s.k. distansförsäljning enligt 28 §, får återbe-
talning dock ske först när det visats att skatten har betalats i mottagarlan-
det.
Regeringen föreslår i enlighet med ovanstående att den punktskatt som
har betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till
ett annat medlemsland, där skatt också skall betalas, efter ansökan kan
återbetalas av den svenska beskattningsmyndigheten.
I paragrafens andra stycke anges att återbetalning av den punktskatt
som betalats i Sverige vid sådan försäljning som avses i 28 § (distansför-
säljning), kan ske efter ansökan. Den som begär återbetalning skall visa
att skatten har betalats i Sverige samt att varorna dessutom beskattats i
mottagarlandet. I likhet med vad som gäller för ett flertal andra punkt-
skatter anges att ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal
och ges in inom ett år från kvartalets utgång. Ansökan för ett visst kalen-
derkvartal bör omfatta alla leveranser som skett under kvartalet. Att
101
ansökan skall omfatta kalenderkvartal beror i första hand på admini- Prop. 1994/95:56
strativa skäl. Utredningen har utgått i från att de näringsidkare som
eventuellt kommer att bedriva distansförsäljning gör det i större
omfattning samt att de i normalfallet är upplagshavare. I de fallen vore
det administrativt olämpligt att begära ansökan om återbetalning före
varje leverans. Regeringen delar denna uppfattning. Av artikel 22 i
cirkulationsdirektivet kan utläsas att ett förenklat återbetalningsförfarande
är möjligt i de fallen säljaren är en godkänd upplagshavare. Distansför-
säljaren skall inte utställa något förenklat ledsagardokument eftersom
försäljningen sker till andra än näringsidkare. Dessutom är distansför-
säljaren skattskyldig fullt ut i mottagarlandet för sina leveranser dit.
Av paragrafens tredje stycke framgår att den som i övriga fall begär
återbetalning skall före avsändandet av varorna ge in en ansökan om
återbetalning. Det är givet att en återbetalning dessutom kräver att
beskattningsmyndigheten har uppgift om att den svenska skatten har
betalats. Vidare skall det exemplar av det förenklade ledsagardokumentet
som skall åtfölja varor under transport och som mottagaren retumerat
efter undertecknande (returexemplaret), ges in till beskattningsmyn-
digheten. Dessutom skall sökanden för beskattningsmyndigheten förete
ett dokument som visar att skatten betalats eller att säkerhet för skattens
betalning i mottagarlandet har blivit ställd.
Ett alternativ kan enligt direktivet vara att uppvisa accept från behörig
myndighet i destinationslandet av en deklaration som ingivits dit.
Utredningen har inte kunnat bedöma om en sådan ordning är praktiskt
genomförbar. Är så fallet bör, enligt regeringens mening, ett dylikt
förfarande kunna utgöra tillräcklig säkerhet för att skatten blir betald i
mottagarlandet.
Angående fjärde stycket - se under 27 §.
30 §
Paragrafens första stycke gäller återbetalning av tobaksskatt för tobaksva-
ror som exporterats till tredje land. Det är fråga om återbetalning av skatt
på varor som släppts fria för konsumtion i Sverige, dvs. skatten har
betalats här i landet. Den som erlagt den svenska tobaksskatten kan
ansöka om återbetalning hos beskattningsmyndigheten för tobaksvaror
som exporterats till tredje land.
Paragrafens andra stycke medger att en näringsidkare enligt 13, 14
eller 15 §, som mottagit varor från ett annat EG-land och som enligt 20 §
2,3 eller 4 erlagt skatt här i samband med mottagandet, kan få återbe-
talning om varorna återsänds till den utländske upplagshavaren på grund
av återgång av köp vid fel i varan etc.
Återbetalning skall i fall som avses i första eller andra stycket givetvis
inte ske annat än om det finns tillfredsställande bevisning om att varorna
lämnat landet. I exportfallet bör krävas tulldokumentation som styrker
exporten. I fall som avses i andra stycket krävs att ett förenklat ledsagar-
dokument enligt 26 § använts, och att returexemplaret återkommit med
bestyrkande av att varorna anlänt till det andra EG-landet.
102
Av praktiska skäl bör återbetalning i de nu angivna fallen omfatta Prop. 1994/95:56
kalenderkvartal och återbetalning bör inte medges för belopp som under-
stiger 1 500 kr för ett kalenderkvartal.
31 §
Paragrafen är utformad i överensstämmelse med bl.a. 8 § lagen
(1990:587) om svavelskatt. Eftersom den som ansöker om återbetalning
inte gör det i egenskap av skattskyldig kan något ansvar enligt skatte-
brottslagen (1971:69) inte komma ifråga.
Avdrag
32 §
Som framgått under 20 § har regeringen valt att i princip behålla en brut-
toredovisning av skatt även för de EG-anpassade punktskatterna. Brutto-
redovisningen bygger på att all försäljning och annat ianspråktagande av
de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta
viss försäljning eller förbrukning från beskattning har särskilda avdrags-
regler tagits in i de olika punktskatteförfattningama. För vissa specifika
situationer har dock föreslagits undantag från skattskyldighet, se 21 §.
Som framgått ovan innebär regeringens förslag om rätt till avdrag i
deklarationen för de registrerade upplagshavama att skattebefrielse upp-
nåtts i skattetekniskt hänseende.
I förevarande paragraf a) föreslås avdragsrätt för varor som återtagits
i samband med återgång av köp, vilket motsvaras av nuvarande lags 7 §
b). Motsvarande avdragsregel finns i övriga punktskatteförfattningar. En
förutsättning för att avdrag skall medges är att kreditnota till fullt belopp
har utfärdats.
Avdrag för skatt på tobaksvaror som förstörts genom olyckshändelse
eller force majeure grundas på artikel 14.1 i cirkulationsdirektivet. Dessa
typer av varuförluster är, tillsammans med förluster enligt 21 § a), de
enda förluster som enligt direktivet kan medföra befrielse från skatt.
Andra typer, t.ex. förluster som hänförs till bristande betalning från
köpare (kundförlust), kan därför inte längre medföra avdrag. Avdrag för
skatt på varor som förstörts genom olyckshändelse eller liknande skall
kunna styrkas genom intyg e.d. från försäkringsbolag, polis etc. (motsva-
rande avdragsregel avseende varumottagare föreslås i 33 §). Enligt
direktivbestämmelsen finns ett krav på att myndigheten skall konstatera
att varorna ifråga förstörts genom olyckshändelse eller liknande för att
befrielse från skatt kan komma ifråga. Upplagshavaren får i dessa fall
yrka avdrag i sin deklaration. Kontroll kan sedan ske på vanligt sätt
genom fördjupad deklarationsgranskning och skatterevision i enlighet med
3 kap. LPP. Enligt artikel 14.3 i cirkulationsdirektivet skall skatten på de
förluster som inte medför befrielse erläggas i enlighet med den skattesats
som är gällande vid den tidpunkt förlusten inträffade eller, om den tid-
punkten inte kan fastställas, när förlusten konstaterades.
103
I paragrafens c) föreslås avdrag för de varor för vilka svensk punktskatt Prop. 1994/95:56
tidigare betalats av upplagshavaren. Motsvarande regel finns i nuvarande
lags 7 § a) och finns för övrigt i de flesta av punktskatteförfattningama.
Regeln är till för att undvika dubbelbeskattning av de varor som t.ex en
nyregistrerad upplagshavare kan ha i sitt lager vid den tidpunkt från
vilken registreringen skall gälla. Den som vill yrka avdrag för ingående
lager vid registreringstillfället bör därför inventera och upprätta för-
teckning över detta lager. Någon uttrycklig regel av detta slag finns inte
i cirkulationsdirektivet. Regeringen anser emellertid att praktiska skäl
finns för att tillåta en sådan ordning.
Avdrag för skatt på vara som exporterats eller förts till frizon, d),
motsvaras av den nuvarande lagens 7 § c). Det är således här fråga om
utförsel till länder utanför EG eller att varan står under tullkontroll. För
att avdrag skall medges krävs att den skattskyldige upplagshavaren
iakttagit den ordning som finns i 25 §. Normalt förutsätts således för
avdrag att ett attesterat exemplar av ledsagardokumentet visar exporten.
Export av punktskattepliktiga varor regleras i artikel 19.4 i cirkula-
tionsdirektivet. När punktskattepliktiga varor som omsätts under
suspensionsordningen utförs skall utfartstullanstalten (customs Office of
exit), dvs. den tullanstalt där varorna lämnar gemenskapen, attestera
exporten på ledsagardokumentet. Tullmyndigheten skall återsända det
attesterade exemplaret av ledsagardokumentet till avsändaren.
Parallellt sker följande förfarande i grova drag inom tullprocedurens
ram. Vid export skall enligt ministerrådets förordning nr 2913/92
Community Customs Code - tullkoden - exportanmälan som huvudregel
lämnas till tullmyndigheten som "är ansvarig för övervakningen av den
plats där exportören är etablerad" ("exportörens kontrolltullanstalt") eller
den plats där varorna förpackas eller lastas för exportsändning (artikel
161.5 i tullkoden).
Sker utförseln vid annan tullanstalt skall denna förvissa sig om att det
presenterade godset motsvarar det som tulldeklarerats och skall övervaka
den fysiska utförseln samt bestyrka denna genom påskrift på baksidan av
det medföljande enhetsdokumentet blad 3. Det skall återlämnas till den
person som presenterat det för vidarebefordran.
I förevarande paragrafs e) och f) föreslås avdrag för vara som lagts upp
på tullager som inrättats för förvaring av proviant eller levererats för
försäljning till exportbutik och motsvaras av nuvarande lagens 7 § d).
Provianteringslager är enligt nuvarande 35 § tullförordningen (1987:1114)
avsett för förvaring av oförtullade varor som skall användas för
proviantering eller utrustning av fartyg eller luftfartyg, försäljning i
exportbutik, försäljning till den som har rätt till tullfrihet enligt nu
gällande 6 § första stycket lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. (diplo-
mater m.fl.) eller exportförsäljning.
Angående exportbutiker bör följande anmärkas. De grundläggande EG-
reglema förutsätter att skattefri försäljning till resande endast kan ske vid
resa till tredje land. Övergångsvis, t.o.m. den 30 juni 1999, kan
emellertid varor i viss utsträckning säljas skattefritt i exportbutiker, på
flygplatser och i hamnar även vid resa mellan EG-länder. Detsamma
104
gäller för försäljning ombord på fartyg eller flygplan vid resa mellan EG- Prop. 1994/95:56
länder. I dessa fall gäller emellertid att den skattefria försäljningen endast
får omfatta vissa kvantiteter för varje resande och vid varje resetillfälle.
Reglerna finns såvitt gäller punktskatter i artikel 28 i cirkulationsdirekti-
vet, och vad gäller mervärdesskatt i artikel 28k i det s.k. sjätte mervär-
desskattedirektivet. Eventuell försäljning utöver dessa kvantiteter skall
beskattas fullt ut med punktskatt och mervärdesskatt. Regeringen avser
att återkomma med förslag till nödvändig anpassning av den svenska
lagstiftningen i dessa delar.
33 §
Paragrafen innehåller en avdragsregel för den registrerade eller oregistre-
rade varumottagaren och har sin grund i cirkulationsdirektivets artikel
14.1. Varumottagaren kan i sin deklaration göra avdrag för skatt på to-
baksvaror som under transporten till honom förstörts genom olyckshän-
delse eller force majeure. Lagrådet har påpekat att sådant avdrag även
bör tillkomma en skatterepresentant som avses i 15 §. En sådan regel har
införts i paragrafen. Avdraget skall kunna styrkas genom intyg e.d. från
försäkringsbolag, polis etc. I skattetekniskt hänseende inträder således
skattskyldighet enligt 20 § 2 och 3 vid mottagandet av skattepliktiga varor
även för varor som har förstörts under transporten och den skattskyldige
kan därefter yrka avdrag. Bakgrunden härtill är att enligt direktivbe-
stämmelsen skall medlemslandets myndighet konstatera att varorna ifråga
förstörts genom olyckshändelse eller liknande för att befrielse från skatt
kan komma ifråga.
Förfaranderegler m.m.
34 §
Förfarandebestämmelsema i LPP skall tillämpas. Detta gäller reglerna om
skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt, överklagande m.m.
35 §
De beslut som anges i paragrafen utgör inte beskattningsbeslut. LPP är
därför inte tillämplig. Detta får bl.a. till följd, för det fall att något annat
inte föreskrivs, att det allmänna kommer att sakna både överklaganderätt
och partsställning beträffande dessa beslut. Detta innebär i praktiken t.ex.
att om beskattningsmyndigheten ger bifall till en ansökan har det
allmänna ingen möjlighet att överklaga beslutet och om länsrätten bifaller
ett överklagande av den enskilde blir länsrätten första och sista instans
(jfr 31 § lagen /1957:262/ om allmän energiskatt). I syfte att undvika
denna effekt har utredningen föreslagit att RSV skall ha överklaganderätt
och att RSV även bör föra det allmännas talan om den skattskyldige eler
sökanden är klaganden. Regeringen delar denna uppfattning.
Besluten överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt reglerna i
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar innebär detta att
105
överklagande skall ske till länsrätten. Tiden för överklagande är tre Prop. 1994/95:56
veckor, vilket följer av 23 § förvaltningslagen (1986:223).
I tredje stycket anges att beslut enligt 5 § kan överklagas av säljaren
och av Riksskatteverket. Det är inte heller här fråga om något be-
skattningsbeslut eftersom säljaren inte är skattskyldig. Reglerna i
förvaltningslagen blir tillämpliga.
Antalet överklagade beslut rörande punktskatter på tobak och alko-
holdrycker är i dag mycket lågt. Den omständigheten att en del nya typer
av beslut kan överklagas enligt den nya tobaksskattelagen och den nya
alkoholskattelagen samt att RSV ges talerätt bedöms endast marginellt
påverka förvaltningsdomstolarnas målmängd.
36 §
Paragrafen grundar sig på artikel 15a i cirkulationsdirektivet där det an-
ges att myndigheterna i varje medlemsstat skall införa en elektronisk
databas som skall innehålla register över personer som är godkända
upplagshavare eller registrerade varumottagare och register över de
lokaler som är godkända som skatteupplag. Registret skall enligt
direktivet innehålla följande uppgifter:
a) registreringsnummer för personerna eller skatteupplagen,
b) personernas eller skatteupplagens namn och adress,
c) kategori av varor som får tas emot eller lagras av personen eller
skatteupplaget,
d) adressen till den myndighet som kan kontaktas för vidare in-
formation,
e) tidpunkt för registrering och dess eventuella giltighetstid.
Uppgifter enligt punkterna a)-d) skall utlämnas till behöriga myndig-
heter i varje medlemsland. I de fall punkt e) inte lämnas automatiskt,
skall dessa uppgifter lämnas ut på begäran. Samtliga uppgifter får endast
användas till att efterforska en persons eller ett skatteupplags godkännan-
de, registrering eller liknande.
De behöriga myndigheterna i varje enskilt EG-land skall (artikel 15a.4)
tillförsäkra att personer som är involverade i omsättningen av skatteplikti-
ga varor inom europeiska gemenskapen har rätt att inhämta bekräftelser
på de uppgifter som registrerats i enlighet med denna artikel.
Alla uppgifter, oavsett i vilken form, som lämnas med stöd av artikel
15a skall åtnjuta samma sekretesskydd som liknande uppgifter har enligt
den aktuella medlemsstatens lagstiftning. Detta hindrar dock inte att den
behöriga myndigheten i det EG-land som begär uppgiften kan använda
den för närliggande ändamål, om detta är tillåtet enligt den utlämnande
statens lagstiftning.
Regeringen föreslår, i enlighet med utredningens förslag, i förevarande
paragraf att hos beskattningsmyndigheten skall inrättas ett särskilt register
med hjälp av automatisk databehandling (ADB) med ändamål och innehåll
som anges i cirkulationsdirektivet. Tillgång till uppgifter om huruvida en
upplagshavare eller en varumottagare är registrerad i ett visst land är
nödvändig för att skattepliktiga varor skall kunna cirkulera obeskattade
inom EG. En svensk upplagshavare måste veta om hans köpare i Sverige
106
är en godkänd upplagshavare eller inte eftersom skattskyldighet inträder
när leverans sker till köpare som inte är upplagshavare, se 20 § 1 a). En
svensk upplagshavare måste på samma sätt känna till om hans köpare i
det andra EG-landet är godkänd upplagshavare eller registrerad varu-
mottagare. Även uppgifter om adress m.m. till godkända skatteupplag är
nödvändiga. Upplagshavare i andra EG-länder har motsvarande behov av
tillgång till dessa uppgifter, bl.a. från Sverige.
Registret skall inte inrättas och föras för svensk myndighets be-
skattningsverksamhet. Bestämmelserna om skattesekretess i 9 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) blir därför inte tillämpliga på uppgifterna i
registret. En annan sak är att uppgift i registret kan komma att ingå i ett
beskattningsärende hos myndigheten och därmed omfattas av skattesekre-
tessen i 9 kap. sekretesslagen. Med undantag för den särskilda sekretes-
sen i 7 kap. 16 § sekretesslagen torde inte uppgifterna i registret komma
att omfattas av annan sekretess. Sistnämnda bestämmelse behandlas
nedan.
Registret kan undantagsvis komma att innehålla uppgifter om enskilda
personer, s.k. personuppgifter. Därmed blir datalagens (1973:289) regler
om personregister tillämpliga på registret. Även bestämmelsen om den
särskilda sekretessen i 7 kap. 16 § sekretesslagen för utlämnande av
personuppgift i personregister kan bli tillämplig, särskilt som uppgifterna
i registret avses att lämnas ut till enskilda, myndigheter (t.ex. tullen) och
till beskattningsmyndigheter i andra EG-länder med hjälp av ADB-teknik.
Enligt denna bestämmelse gäller bl.a. sekretess för utlämnande av
personuppgifter ur ett personregister till beskattningsmyndigheter i de av
EG:s medlemsländer som inte anslutit sig till Europarådets konvention
om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.
På grund av skyldigheten att uppfylla cirkulationsdirektivets artikel 15a
är det därför lämpligt att direkt i lag besluta om registrets inrättande,
ändamål och innehåll och om utlämnande av uppgifter med hjälp av
ADB.
En föreskrift om registrets inrättande föreslås i paragrafens första
stycke. Registrets ändamål och innehåll anges i andra och tredje
styckena. Att registret även skall innehålla motsvarande uppgifter som
inhämtats från andra EG-länder framgår av tredje stycket.
Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och skatteup-
plag i Sverige avses inhämtas till det nya registret på medium för ADB
från det personregister som används vid beskattningen av bl.a. skattskyl-
diga för punktskatter. Detta register förs med stöd av Datainspektionens
tillstånd enligt datalagen. Registeransvarig för detta register är Skatte-
myndigheten i Kopparbergs län. För uppgifterna i registret gäller s.k.
absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. En särskild föreskrift
bör därför införas i form av en uppgiftsskyldighet för att uppgifterna i
registret skall kunna inhämtas till det nya registret.
Avsikten med registret är att enskilda och myndigheter i Sverige och
beskattningsmyndigheter i andra EG-länder skall kunna få besked om
huruvida registrering och godkännande föreligger i aktuella avseenden.
Detta skall givetvis kunna ske på telefon, med post eller telefax, men
Prop. 1994/95:56
107
även genom användande av ADB-teknik. Behovet för enskilda och Prop. 1994/95:56
myndigheter inom landet torde därvid kunna tillgodoses genom terminal-
åtkomst till registeruppgifterna. I paragrafens fjärde stycke föreslås att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
terminalåtkomst. Ett alternativ till terminalåtkomst är att lämna upp-
gifterna på ett ADB-medium, t.ex. genom att distribuera disketter till
leverantörer m.fl. som behöver uppgifterna. På grund av datalagens
regler föreslås emellertid inte ett sådant utlämnande. Utlämnande på ett
ADB-medium torde nämligen kräva Datainspektionens tillstånd för varje
mottagare att föra de personregister som uppstår.
När det gäller utlämnande av uppgifter till behöriga myndigheter i
andra EG-länder, är avsikten i artikel 15a. 3 cirkulationsdirektivet att
utlämnandet av uppgifterna, bortsett från e) ovan, skall ske automatiskt,
dvs. utan särskild begäran. Det bör därför ges möjlighet att utnyttja
medium för ADB och teleöverföring för detta utlämnande. Som ovan
nämnts kan dock 7 kap. 16 § sekretesslagen bli tillämplig. Lagrummets
andra stycke innebär bl.a. att sekretess gäller för personuppgifter i
personregister som, utan Datainspektionens medgivande utlämnas till
skattemyndigheter i stater som inte anslutit sig till Europarådets kon-
vention om skydd för enskilda vid automatiskt databehandling av
personuppgifter. Av EG-ländema har Italien och Grekland ännu inte
anslutit sig till denna konvention. Även om sekretess föreligger får upp-
gifter emellertid, enligt 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen, lämnas
ut till utländsk myndighet om utlämnandet sker i enlighet med särskild
föreskrift i lag eller förordning. I paragrafens femte stycke föreslås därför
att utlämnande till skattemyndigheter i annat EG-land skall få ske på
medium för ADB eller på annat sätt. Anledningen härtill är att göra sättet
för utlämnande tydligt eftersom det redan nu kan förutses att uppgifterna
skall lämnas på t.ex. magnetband, disketter eller via teleöverföring.
Bestämmelser om bevarande och gallring av allmänna handlingar hos
myndigheter finns i arkivlagen (1990:782). I paragrafens sista stycke
finns regler om gallring av registret.
Skattskyldighet m.m. för snus och tuggtobak
37 §
Skattesatserna på snus och tuggtobak föreslås oförändrade med undantag
för den uppräkning som skall ske med hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget. Här finns, som tidigare nämnts, inga EG-regler.
38 §
Även om EG-direktiven om tobaksbeskattning inte omfattar snus och
tuggtobak är dock medlemsländerna oförhindrade att ha nationella punkt-
skatter under förutsättning att beskattningen inte kräver gränskontroller.
Med anledning härav föreslås i punkten 1 att den som inom landet
yrkesmässigt tillverkar snus och tuggtobak skall vara skattskyldig på
samma sätt som enligt gällande lagstiftning (3 § LTS).
108
I punkten 2 anges att den som till Sverige från ett annat EG-land yrkes- Prop. 1994/95:56
mässigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak är skattskyldig. Enligt
punkten 3 är den skattskyldig som från tredje land importerar snus eller
tuggtobak.
Det kan anmärkas att EG har särskilda restriktioner för marknadsföring
och försäljning av vissa sorters snus (s.k. vått snus). De här föreslagna
reglerna avser alla former av snus, oavsett i vad mån införsel etc. kan
vara begränsad för vissa sorter.
39 §
Den som tillverkar snus eller tuggtobak skall obligatoriskt vara registre-
rad hos beskattningsmyndigheten. Regeln motsvaras av nuvarande lags
3 § 1.
Enligt gällande regler (4 § LTS) får den som importerar varor i större
omfattning, eller om det annars finns särskilda skäl, ansöka om registre-
ring som skattskyldig. Regeringen föreslår att motsvarande regler även
skall gälla för den som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus
eller tuggtobak.
40 §
I paragrafen anges när skattskyldigheten inträder. Vid leverans inträder
skattskyldigheten när registrerad skattskyldig levererar till köpare som
inte är registrerad. I övrigt motsvaras paragrafens första stycke av
nuvarande lags 5 § första och andra styckena.
1 andra stycket anges att skattskyldigheten för den som inte registrerats
enligt 39 § och som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus och
tuggtobak, inträder när varorna förs in i Sverige. Reglerna i 22 § andra
stycket skall då tillämpas, vilket innebär att deklaration skall lämnas när
varorna förs in i landet.
41 §
I paragrafen anges att vid import från tredje land skall skatten betalas till
tullmyndigheten, om importören inte är registrerad enligt 39 §. Regeln
motsvaras av nuvarande lags 5 § tredje stycke.
Av andra stycket framgår att vissa bestämmelser i lagen (återbetalning
av skatt, avdrag m.m.) även skall gälla för snus och tuggtobak. Vad som
i de bestämmelserna sägs om upplagshavare skall i stället avse den som
är registrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak enligt 39 §.
Skatteomräkning
42 §
Paragrafen motsvaras av nuvarande lags 2 och 2 a §§. Hösten 1993 be-
slutades att bl.a. tobaksskatten, för vart och ett av kalenderåren 1995
t.o.m. 1998, årligen utan riksdagens medverkan skall omräknas så att
punktskattesatsema följer den allmänna prisnivån. I likhet med vad som
gäller beträffande inkomstskatten beslutades att den allmänna prisutveck-
109
lingen skall mätas genom förändringar av konsumentprisindex (KPI). För Prop. 1994/95:56
1994 som var utgångsåret i det nya systemet beslutades dock en upp-
räkning av 1993 års skattesatser med 4 procent. Samma förfaringssätt bör
tillämpas för år 1995, dvs. att hänsyn tas till förändringarna i den
allmänna prisnivån vid riksdagens bestämmande av skattesatserna för
1995. Detta har beaktats i de skattesatser som föreslagits, vilka är
uppräknade med 2,6 procent i förhållande till den skattenivå som nu
gäller. Den första "automatiska" uppräkningen av skattesatserna kommer
således att göras under hösten 1995 för skatteuttaget som skall gälla
under 1996. Lagrådet har påekat att skatten på cigaretter aldrig kommer
att tas ut enligt 2 § under 1995. Paragrafens första stycke har utformats
i enlighet härmed.
Vad gäller skatten på cigaretter enligt 2 § skall uppräkningen avse
styckeskatten men inte den värdebestämda delen av skatten.
Inledning
Alla artikelhänvisningar i det följande avser rådets direktiv 92/83/EEG
av den 19 oktober 1992 om harmoniserad skattestruktur för alkohol och
alkoholdrycker, om inget annat anges.
I direktivet anges det skattepliktiga området för alkoholdrycker delvis
med utgångspunkt i EG:s tulltaxa (CN = Combined Nomenklature). Den
nuvarande svenska tulltaxelagen (1987:1068) är, i likhet med EG:s
tulltaxa, utarbetad på grundval av en internationell konvention rörande ett
system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (Harmonized
System, HS-konventionen. Den svenska tulltaxans kapitelrubriker och
tulltaxenummer överensstämmer med EG:s tulltaxa. Dessutom har dock
EG:s tulltaxa, där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad
Nomenklatur kod (CN codes), flera led av underrubriker som saknar
motsvarighet i den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap
kommer dock EG:s tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande
lagförslag har därför ändring gjorts på så sätt att "tulltaxenr" ändrats till
nr i Kombinerade Nomenklaturen enligt förordningen EEG 2658/87.
De nuvarande svenska skattereglerna finns i lagen (1977:306) om
dryckesskatt (LDS).
Lagens tillämpningsområde
1 §
Här regleras vilka varor som skall omfattas av alkoholskatten. Skatteplik-
tens omfattning för de olika produkterna preciseras närmare i följande
paragrafer. Till skillnad mot nuvarande dryckesskattelag finns inga
hänvisningar till den nya alkohollag som regeringen lämnar förslag om
till riksdagen under innevarande höst (prop. 1994/95:000). Det är
110
nödvändigt att en direkt koppling sker till skattepliktsbestämmelsema Prop. 1994/95:56
sådana de uttrycks i direktivet, dvs. med anknytning till EG:s tulltaxa.
Skatt på öl
2 §
Enligt artikel 2 i EG direktivet förstås med begreppet öl alla varor som
är hänförliga till KN-nr 2203 (öl gjort av malt) eller andra varor som
innehåller en blandning av öl och icke-alkoholhaltiga drycker hänförliga
till KN-nr 2206 och som i båda fallen har en verkligt alkoholhalt som
överstiger 0,5 volymprocent. Detta innebär att det nuvarande lättölet
(högst 2,25 volymprocent), som nu inte är skattepliktigt, i princip skall
föras in under skatteplikten.
Skatten skall enligt artikel 3 beräknas med ledning av antingen
dryckens stamvörtstyrka uttryckt i måttenheten grader Plato eller verklig
alkoholhalt uttryckt i volymprocent per hektoliter färdig produkt. Hänsyn
behöver inte (men får) tas till delar av hela procent. Om skatten beräknas
på grundval av stamvörtstyrkan uttryckt i grader Plato är det tillåtet att
indela dryckerna i vissa kategorier och ha samma skattesats inom samma
kategori.
Enligt artikel 4 i rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om
tillnärmning av skattesatserna på alkohol och alkoholdrycker, uppgår
minimiskattesatsen på öl till 1,87 ECU per hektoliter och volymprocent
alkohol.
Reducerad skattesats får tillämpas för öl som tillverkas av mindre,
fristående bryggerier. Skattesatsen får reduceras med högst 50 procent
(artikel 4). Några reduktioner för mindre bryggerier föreslås inte.
Reducerade skattesatser får vidare användas för öl med en verklig alko-
holhalt om högst 2,8 volymprocent (artikel 5). Enligt ett uttalande av
ECOFIN i samband med att direktivet antogs kan detta förstås så att även
en O-skattesats får tillämpas. För Sveriges del innebär detta att en 0-skat-
tesats kan tillämpas på det nuvarande lättölet som har en alkoholstyrka
på högst 2,25 volymprocent. Även sådant öl, med alkoholstyrka översti-
gande 0,5 volymprocent, skall dock omfattas av skatteförfarandet.
Till följd av direktivets bestämmelser kan skatten inte bestämmas efter
de indelningar som nu tillämpas, dvs. lättöl, öl och svagt respektive
starkt starköl. Skatten uttrycks i ett visst belopp per liter och volympro-
cent alkohol, varvid även delar av en hel volymprocent beaktas.
Den föreslagna skattesatsen på öl av kategorin starköl, alkoholhalt över
3,5 volymprocent, har beräknats så att statens skatteintäkter från
försäljning av sådant öl blir oförändrad, vartill läggs uppräkningen med
hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Skattesatsen för öl sådant öl
blir då 2,33 kr per liter och volymprocent alkohol.
Sverige har i förhandlingarna om ett medlemskap i EG utverkat att
under en övergångstid om tre år få tillämpa en reducerad skattesats för
öl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5 volymprocent, folköl. Tills
vidare behöver således en beskattning av folkölet inte stå i proportion till
111
alkoholstyrkan. Därför föreslås i paragrafens tredje stycke att för öl med Prop. 1994/95:56
en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent tas skatt ut med
0,91 kronor för varje volymprocent alkohol. Detta innebär att folkölets
beskattning tills vidare blir oförändrad.
I paragrafens sista stycke anges att O-skattesats gäller för lättöl.
Skatt på vin, andra jästa drycker än vin eller öi samt
mellanklassprodukter
3-5 §§
Den nuvarande svenska vindefinitionen finns i 3 § lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker, m.m. (LDT) och där anges att med vin förstås
dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt
eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22
volymprocent alkohol. Motsvarande definition finns i regeringens förslag
till ny alkohollag. I andra länder är det mycket vanligt att vinbegreppet
är mer preciserat, man skiljer ofta på vin som framställs genom jäsning
av färska druvor (druvvin) och vin från russin, andra bär, frukt, rabarber
m.m. (fruktvin). I Sverige skall dock enligt förordningen (1933:78)
angående beteckning för vissa slag av vin vid marknadsföring av vin som
är framställt av annat än saft från färska druvor användas beteckningen
fruktvin e.d.
Vid tillverkning av druvvin behövs normalt inte någon tillsats av
socker, och sådan tillsats är i de vinproducerande länderna antingen
förbjuden eller reglerad. Svenska frukter och bär innehåller däremot så
lite socker att det normalt inte är möjligt att framställa vin av saft härav
utan att tillsätta socker. Den svenska lagstiftningen innehåller dock ingen
reglering av sockeranvändningen.
Den skattepliktiga omfattningen av vin m.m. i EG-direktivet är i första
hand knutet till framställningssättet.
Enligt direktivet (artikel 8) förstås med begreppet vin varor som
hänförs till KN-nr 2204 (vin av färska druvor, druvmust, annan än sådan
enl. nr. 2009) och 2205 (vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt
med växter eller aromatiska ämnen) med en alkoholhalt om 1,2 - 15
volymprocent förutsatt att alkoholhalten uteslutande har uppkommit
genom jäsning. Även på samma sätt framställda drycker med en alkohol-
halt på över 15 men inte över 18 volymprocent omfattas, under förut-
sättning att drycken inte innehåller några tillsatser (sådana drycker är
enligt uppgift från Vin & Sprit AB mycket ovanliga). Dessutom görs en
uppdelning i mousserande vin och icke-mousserande vin.
Det vin som omfattas av artikel 8 är således i huvudsak vita viner,
rödviner och roséviner, aperitifer samt vermut; allt under förutsättning
att alkoholhalten inte överstiger 15 volymprocent (eller 18 volymprocent
om inga tillsatser gjorts).
Med begreppet andra jästa drycker än vin och öl förstås, enligt artikel
12, varor som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som inte omfattas
av begreppet vin enligt artikel 8, och drycker som hänförs till KN-nr
112
2206 (t.ex. äppelvin, päronvin och mjöd). Alkoholhalten skall överstiga Prop. 1994/95:56
1,2 men inte 10 volymprocent eller ha en alkoholhalt på över 10 men inte
över 15 volymprocent om alkoholstyrkan uteslutande har uppkommit
genom jäsning. Även beträffande andra jästa drycker gör direktivet en
uppdelning mellan icke-mousserande och mousserande drycker.
Som exempel på drycker som omfattas av artikel 12 kan nämnas cider,
päronvin, russinvin, risvin, palmvin och körsbärsvin.
Vid tillämpning av direktiven 92/84/EEG (skattesatser) och 92/12/EEG
om den generella ordningen för punktskattepliktiga varor och om lagring,
omsättning samt kontroll över dessa varor (cirkulationsdirektivet) skall
hänvisningar till begreppet "vin" även omfatta begreppet "andra jästa
drycker" såsom de här har definierats (artikel 15).
Enligt direktivet (artikel 17) förstås med begreppet mellanklassproduk-
ter (intermediate products) drycker med ett alkoholinnehåll på över 1,2
men inte över 22 volymprocent och som hänförs till KN-nr 2204, 2205
eller 2206 men som inte omfattas av de tidigare definierade dryckerna i
artikel 2, 8 eller 12. Som "mellanklassprodukt" kan dock även behandlas
dels alla "andra icke-mousserande jästa drycker" (artikel 12.1) som har
ett alkoholinnehåll över 5,5 volymprocent om alkoholstyrkan inte
uteslutande har uppkommit genom jäsning, dels alla "andra mousserande
jästa drycker" (artikel 12.2) som har ett alkoholinnehåll på över 8,5
volymprocent om alkoholstyrkan inte uteslutande har uppkommit genom
jäsning.
Inom begreppet "mellanklassprodukt" ryms således i huvudsak drycker
med en alkoholhalt överstigande 15 men högst 22 volymprocent, dvs.
drycker som på grund av alkoholstyrkan inte omfattas av definitionen av
vin och andra jästa drycker. Som exempel på sådana mellanklasspro-
dukter kan nämnas madeira, portvin, sherry och vermut. Även drycker
som är alkoholsvagare omfattas när alkoholhalten inte uteslutande har
uppkommit genom jäsning, t.ex. Kir som är en blandning av vitt vin och
likör (13 procent).
Skatt på vin och andra jästa drycker skall utgå med ett fast belopp per
hektoliter färdig dryck (artikel 9 resp. 13). Det är tillåtet att tillämpa
samma eller olika skattesatser på mousserande och icke-mousserande vin,
liksom för mousserande och icke-mousserande andra jästa drycker. Redu-
cerade skattesatser får tillämpas om alkoholhalten inte överstiger 8,5
volymprocent. Det är tillåtet att ha flera reducerade skattesatser. Med-
lemsländer som den 1 januari 1992 tillämpade en högre skattesats på
icke-mousserande viner med en alkoholhalt överstigande 15 men inte
högre än 18 volymprocent får fortsätta att göra så. Den högre skattesat-
sen får dock inte vara högre än den skattesats som tillämpas för "mel-
lanklassprodukter" (se nedan).
Mot denna bakgrund är det inget som hindrar att en O-skattesats tilläm-
pas för vin och andra jästa drycker med ett alkoholinnehåll om högst 2,25
volymprocent så att bl.a. cider med låg alkoholhalt även fortsättningsvis
kan vara skattefritt i Sverige. Minimiskattesatsen för både mousserande
och icke-mousserande vin är 0 ECU (artikel 5 i direktiv 92/84/EEG).
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
113
Beträffande skatt på "mellanklassprodukter" skall även den utgå med Prop. 1994/95:56
fast belopp per hektoliter färdig dryck (artikel 18). En reducerad skatte-
sats får tillämpas om alkoholhalten inte överstiger 15 volymprocent. Den
ordinarie skattesatsen får då reduceras med högst 40 procent och den
reducerade skattesatsen får inte vara lägre än den ordinarie skattesatsen
för "icke-mousserande vin" och "andra icke-mousserade jästa drycker".
Minimiskattesatsen för "mellanklassprodukter" är 45 ECU per
hektoliter (artikel 4 i direktiv 92/84/EEG), vilket motsvarar 4,05 kr per
liter vid en ECU-kurs om 9 kr.
Den nuvarande svenska skatteskalan innehåller ingen differentiering av
vinproduktema efter om de är mousserande eller icke-mousserande. Det
föreslås inte heller nu någon sådan differentiering.
Den nuvarande svenska alkoholbeskattningen har inordnat alla alko-
holdrycker, oavsett dryckesslag, i ett enhetligt skattesystem. Skatten
relateras till dryckernas alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skat-
teskala, dvs. den rena alkoholen beskattas hårdare ju högre alkoholhalt
drycken har. Skatten är sammansatt av ett grundbelopp och - för drycker
med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent - ett tilläggsbelopp.
För drycker vars alkoholhalt understiger 7 volymprocent har skattesatser-
na utformats utifrån de traditionella alkoholgränsema för maltdrycker och
tillämpas även för andra drycker, t.ex. lågalkoholvin och cider. För
drycker vars alkoholhalt överstiger 7 men inte 19 volymprocent utgår
beskattningen från intervaller om 3 volymprocentenheter. Drycker med
alkoholhalt överstigande 19 volymprocent har en skattesats för varje hel
volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39
volymprocent tas tilläggsbelopp ut som ökar vid var femte volymprocent.
Drycker med alkoholhalt överstigande 39 volymprocent har en pro-
portionell beskattning.
I det första intervallet, 7-10 volymprocent återfinns framför allt de
tyska vita lättvinema. I nästa intervall, 10-13 volymprocent, finns åter-
stoden av lättvinema, dvs. övriga vita viner, rött lättvin, rosévin och
mousserande vin. I det följande intervallet, 13-16 volymprocent, finns de
flesta lättvinsaperitifema (t.ex. Dubonnet, Kir och Körsbärsvin). I
intervallet 16-19 volymprocent finns den större andelen av de s.k.
starkvinema (sherry, vermut, madeira m.fl.).
För att anpassa skattebasen enligt EG-direktivet föreslås följande
skatteskalor per liter färdig dryck.
— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt
om högst 2,25 volymprocent föreslås O-skattesats, dvs. detsamma som
nu.
— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt
överstigande 2,25 men inte över 4,5 volymprocent blir skatten 9,00 kr
per liter, vilket innebär en sammanslagning av "skattesatserna" 2,25-3,5
resp. 3,5-4,5 volymprocent.
— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt
överstigande 4,5 men inte över 7 volymprocent blir skatten 13,30 kr per
liter.
114
— För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt
överstigande 7 men inte över 8,5 volymprocent blir skatten 18,30 kr per
liter.
— För vin, andra jästa drycker än vin eller öl med en alkoholhalt över-
stigande 8,5 men inte 15 volymprocent och för mellanklassprodukter med
en alkoholhalt om högst 15 volymprocent blir skatten 26,20 kr per liter.
Skatten varierar för närvarande mellan 17,80 kr per liter och 38,10 kr
per liter.
— För vin med en alkoholhalt överstigande 15 men inte över 18
volymprocent och för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över-
stigande 15 men högst 22 volymprocent blir skatten 43,50 kr per liter.
Här har skattesatsen beräknats på så sätt att skatten för mellanklasspro-
dukter med ett alkohol innehåll om högst 15 volymprocent dels inte får
vara lägre än den ordinarie skattesatsen för "icke-mousserande vin" och
"andra icke-mousserande jästa drycker”, dvs. i förslaget 26,20 kr, dels
får den reducerade skattesatsen inte vara reducerad med mer än 40
procent.
Av tabell i avsnitt 10 framgår skatteeffekterna för olika vindrycker.
Prop. 1994/95:56
Skatt på etylalkohol
6 §
Enligt direktivet (artikel 20) avses med begreppet "etylalkohol” följande:
A. Produkter med en alkoholstyrka överstigande 1,2 volymprocent och
som hänförs till KN-nr 2207 (odenaturerad etylalkohol med en alkohol-
halt av minst 80 volymprocent; etylalkohol och annan sprit, denaturerade,
oavsett alkoholhalt) och 2208 (odenaturerad etylalkohol med en alkohol-
halt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker;
sammansatta alkoholhaltiga beredningar av sådana slag som används för
framställningar av drycker), även om alkoholen ingår i en vara som hän-
förs till ett annat KN kapitel. Sålunda innefattar denna punkt principiellt
även etylalkohol som ingår i parfym, färg m.m. Vidare kan här som
exempel nämnas att det vid tulltaxering av s.k. varusatser - konsument-
förpackningar innehållande olika varor - skall tulltaxeras såsom den
beståndsdel som ger varusatsen dess huvudsakliga karaktär. Varusatser
som innehåller alkohol förekommer för närvarande inte i Sverige men
finns utomlands i form av t.ex förpackning för ostfondue med bl.a. ost
och viss sorts alkohol som skall blandas i ostsmeten.
B. Produkter som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 och som har
en alkoholstyrka på över 22 volymprocent. Det är här alltså fråga om
vin, vermut och andra jästa drycker där alkoholhalten överstiger 22
volymprocent.
C. Drickbar sprit med innehåll av andra produkter, antingen pro-
dukterna är upplösta i spriten eller ej. Som exempel kan här nämnas
päronlikör i en flaska som även innehåller ett päron.
Det skattepliktiga området beträffande etylalkohol enl. direktivet är
således mer omfattande än det svenska som enbart omfattar "spritdryck"
115
(sprit som är avsedd att förtäras som dryck) över 2,25 volymprocent Prop. 1994/95:56
alkohol.
Skatt skall utgå per hektoliter ren alkohol vid 20 grader C och beräknas
på grundval av antalet hektoliter ren alkohol (artikel 21). Minimiskattesat-
sen för etylalkohol uppgår till 550 ECU per hektoliter ren alkohol
(artikel 3 i direktiv 92/84/EEG), vilket motsvarar ca 61 kr per liter ren
alkohol som i sin tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas
med minst 24,40 kr. Vidare sägs att medlemsstater som före 1993 tilläm-
pat en skattesats på högst 1 000 ECU inte får sänka skattesatsen. Inte
heller får de länder som tillämpat en högre skattesats än 1 000 ECU
sänka den till under 1 000 ECU.
Den föreslagna skattesatsen har, efter att hänsyn tagits till förändringar-
na i det allmänna prisläget, beräknats så att statens totala intäkter av skatt
på starksprit är oförändrade. Detta uppnås vid en skattesats på 474 kr per
liter ren alkohol (ca 5 077 ECU per hektoliter ren alkohol).
EG-reglema medger en lägre skattenivå för spritdrycker med alkohol-
styrka om högst 10 volymprocent. Någon sådan särskild låg skattenivå
föreslås inte.
Tabell över exempel på skatteeffekter för några produkter med olika
alkoholstyrkor finns i avsnitt 11.
Undantag från skatteplikten
7 §
Etylalkohol används - förutom som dryck - för en rad tekniska,
industriella, medicinska, vetenskapliga och likartade ändamål. Vanligtvis
nyttjas alkoholen som lösnings- eller rengöringsmedel i outspätt eller
utspätt skick, med eller utan denaturering, men den används också som
råvara för tillverkning av andra varor.
Den gällande svenska skatteplikten för alkohol omfattar spritdrycker,
vin, öl och starköl. Med spritdryck menas sprit som är avsedd att förtäras
som dryck. Sprit som är avsedd att användas för annat ändamål än som
dryck faller då utanför definitionen på spritdryck. Teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat eller alkoholhaltiga läkemedel är således inte
spritdrycker och faller utanför det nuvarande skattepliktiga området.
Undantag från skatteplikt skall enligt artikel 27.1 i direktivet göras för
vissa särskilt uppräknade varor och enligt 27.2 får vissa andra varor
undantas från det skattepliktiga området under vissa villkor. Undantagen
kan genomföras på så sätt att medlemsländerna kan återbetala de erlagda
punktskatterna (artikel 22.6).
De varor som enligt direktivet skall undantas är sådana där distribution
sker av alkohol som har blivit fullständigt denaturerat i överensstämmelse
med landets föreskrifter. Detta undantag är villkorat av att bestämmelser-
na i direktiv 92/12/EEG (cirkulationsdirektivet) följs vid handeln med
fullständigt denaturerad alkohol. Ett förenklat ledsagardokument skall,
enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17
december 1992 om ett förenklat ledsagardokument vid omsättning av
116
punktskattepliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i Prop. 1994/95:56
avsändarlandet, användas vid omsättning inom EG av fullständigt denatu-
rerad alkohol.
Vidare skall undantag göras för alkohol som denaturerats och används
för framställning av varor som inte utgör livsmedel, alkohol som används
för att framställa vinäger, för att framställa vissa läkemedel, framställa
smakämnen för tillverkning av livsmedel och icke-alkoholhaltiga drycker
med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent eller alkohol
som används för framställning av livsmedel eller som fyllning, dvs. de
i 20 § uppställda punkterna e)-h) samt regeln om undantag för till-
verkningsprocesser där ingående alkohol är denaturerad i punkten i).
De varor som enligt direktivet får undantas är varor som används som
analysprover, till nödvändiga produktionstester eller till vetenskapligt än-
damål, varor som används för vetenskaplig forskning, för medicinskt
bruk på sjukhus eller apotek, i tillverkningsprocesser, förutsatt att den
färdiga produkten inte innehåller alkohol, samt för tillverkning av en
delprodukt som inte är föremål för alkoholbeskattning enligt direktivet.
Det är för skattefrihet således i flertalet fall förutsatt att EG:s krav på
denaturering följs. Direktivets artikel 27.3 ställer också krav på notifice-
ring av använda denatureringsämnen. Kommissionen har i förordning
(EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande
av förfaringssätt för fullständigt denaturering av alkohol i syfte av un-
dantag från punktskatt, angett de olika medlemsländernas tillåtna denatu-
reringsämnen. En sådan notificering förutsätts ske även för svensk del vid
ett medlemskap.
Undantaget i denna punkt avseende denaturerade varor har utformats
som undantag från skatteplikten. Övriga undantag enligt EG-direktivet har
reglerats i 20 och 30 §§.
I paragrafen anges att vid försäljning av denaturerad alkohol till ett
annat EG-land skall ett förenklat ledsagardokument upprättas av
avsändaren, dokumentet skall åtfölja varorna under transporten.
Bestämmelser om sådant förenklat ledsagardokument finns i 25 §. Oavsett
om den som försäljer denaturerad alkohol är skattskyldig eller inte enligt
denna lag, skall ledsagardokument upprättas enligt förslaget.
8 §
Se kommentaren till 9 § tobaksskattelagen. Dessutom har i punkt 7
angetts att den som annars i Sverige tillverkar etylalkohol är skattskyldig.
Regeln avser den tillverkning av etylalkohol som inte är yrkesmässig dvs.
otillåten hembränning. Enligt gällande 7 och 8 §§ LDT får tillverkning
av sprit endast ske efter tillstånd. Spritdrycker får endast tillverkas av
Vin & Sprit AB. I prop. 1993/94:000 föreslås emellertid ett nytt
tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alko-
holdrycker. Enligt gällande lag kan den som tillverkar sprit utan tillstånd
straffas med upp till fängelse i två år (27 § LDT). Dessutom skall enligt
37 § LDT "straffskatt" med sjuttiofem kr per liter betalas. Dessa regler
om "straffskatt" återfinns inte i förslaget till ny alkohollag i prop.
1993/94:000. Enligt EG-reglema skall alltid full alkoholskatt betalas för
117
all tillverkad etylalkohol. Något undantag från skatteplikt för tillverkning Prop. 1994/95:56
för privat bruk finns inte beträffande etylalkohol. Däremot kan till-
verkning av öl, vin och andra jästa drycker få tillverkas i hemmet för
privat bruk utan att varorna blir skattepliktiga.
9-19 §§
Se kommentarerna till 10-20 §§ tobaksskattelagen.
20 §
Beträffande reglerna om att skattskyldighet inte inträder för upplagshava-
re under förutsättningar som anges i a)-c), se kommentaren till 21 §
tobaksskattelagen. Några regler om undantag för skatt på etylalkohol som
förstörts under myndighetstillsyn eller varor som återanvänts vid
tillverkning, b)-c), kan inte återfinnas i alkoholskattedirektivet. Det bör
emellertid vara lämpligt att även införa bestämmelserna på alkoholom-
rådet.
Bestämmelserna om övriga undantag från skatteplikt avser i dessa fall
viss användning av vara vid tillverkning etc. enligt de EG-regler som
angivits under 7 §. Så länge användningen sker inom ett godkänt
skatteupplag (se vidare 9 och 11 §§) torde undantagen inte förorsaka
några problem. Skattskyldighet bör då inte inträda vid användningen.
Detta anges i förevarande paragraf.
Denna skattefrihet bör utsträckas till att omfatta alkohol som levereras
för vetenskapligt ändamål utanför skatteupplaget, eller till apotek eller
sjukhus för medicinskt ändamål (punkten j). Närmare föreskrifter om
sådana leveranser bör kunna utfärdas som tillämpningsföreskrifter.
Beskattningsmyndigheten bör kunna ställa krav på den dokumentation om
användningen m.m. som måste finnas för att skattefri leverans skall
kunna tillåtas.
Om varor som levereras skattefritt för vetenskapligt ändamål eller för
medicinskt bruk etc, används för annat ändamål, skall beskattning ske i
särskild ordning. En sådan regel har införts i tredje stycket.
Om annars en skattepliktig vara används för de angivna ändamålen
(tillverkning m.m.) utanför skatteupplag måste emellertid en särskild
ordning tillskapas för att åstadkomma en skattefrihet enligt paragrafen.
För näringsverksamhet där alkohol lagras i större omfattning, kan ett
godkännande som upplagshavare meddelas enligt 9 § 3. För andra som
använder skattepliktig alkohol på sådant sätt som anges i paragrafen finns
i huvudsak två möjligheter till att administrera en skattefrihet - ett
försäkranssystem eller ett återbetalningssystem. Försäkranssystem, som
tillämpas inom energiskattelagen, innebär att varor skattefritt får levereras
mot försäkran om användningen. Detta är generellt sett mindre lämpligt
i fråga om alkoholvaroma, bl.a. mot bakgrund av kontrollaspekten och
av att ett försäkranssystem inte kan tillämpas i importfall eller vid
införsel från andra EG-länder. Ett återbetalningssystem bör därför
införas. Ett sådant system föreslås infört i 30 §.
Om det visar sig finnas behov därav, kan dock även övervägas att i
vissa fall (utöver de som anges i punkten j), införa också en möjlighet till
118
skattefri leverans mot försäkran. Kontrollaspektema av en sådan ordning Prop. 1994/95:56
behöver då övervägas närmare.
21-29 §§
Se kommentarerna till 22-30 §§ tobaksskattelagen.
30 §
Se kommentaren till 20 §.
31-36 §§
Se kommentarerna till 31-36 §§ tobaksskattelagen.
37 §
Paragrafen motsvarar del av 10 § samt 11 § i nuvarande dryckesskatte-
lag, och har kommenterats under 34 § tobaksskattelagen.
9 §
Denna paragraf reglerar vilka som är skattskyldiga. I den gällande
lydelsen av andra stycket anges att den som bedriver verksamhet inom
landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser
verksamheten och inkommer från utlandet, i den mån skatt för trycksaken
inte har betalats vid införseln. Enligt gällande regler i 26 § skall dock
reklamskatt normalt betalas till tullmyndigheten om reklamtrycksak som
är skattepliktig enligt 5 § eller annonsblad som har utgivits utomlands
införs till landet. Eftersom någon beskattning inte kommer att kunna ske
vid gränsen av en skattepliktig vara som kommer från ett annat EG-land
föreslås att andra stycket av paragrafen utvidgas till att även omfatta den
som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till
landet. Sådana annonsblad beskattas nu enligt reglerna i 26 §.
9a §
Det föreslås att en ny paragraf införs i lagen av samma innebörd som i
22 kap. 6 § mervärdesskattelagen (1994:200). Paragrafen reglerar
utländska skattskyldiga företagares skyldighet att här i landet företrädas
av en representant när det gäller bl.a. redovisningen av reklamskatt.
26 §
Paragrafen har ändrats så att den endast behandlar införselbeskattning av
skattepliktiga reklamtrycksaker enligt 5 § eller annonsblad som inkommer
från tredje land, dvs. område utanför EG:s tullområde. I övrigt är
reglerna oförändrade.
32 §
119
I paragrafen har tillagts att beslut om godkännande av en representant Prop. 1994/95:56
enligt 9 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
1 kap.
1 §
1 första stycket 1 har tillagts att lagen skall tillämpas i fråga om den nya
lagarna avseende den EG-anpassade tobaksskatten och alkoholskatten
samt beträffande den nya lagen om skatt på energi som föreslås i prop.
1994/95:54 om ny lag om skatt på energi, m.m.
2 §
1 paragrafen har tillagts att vissa bestämmelser i lagen även gäller be-
träffande den föreslagna lagen om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen.
2 kap.
2 och 8 §§
Här föreslås ändring för att undanta vissa skattskyldiga enligt EG-
skattema som får anses redovisa skatt och deklarera för varje skattepliktig
händelse. Detta gäller bl.a. för den oregistrerade varumottagaren och den
som tillverkar skattepliktig vara utanför godkänt skatteupplag. Regeln har
närmare kommenterats under 21 § tobaksskattelagen.
6 kap.
1 §
I paragrafens tredje stycke anges nu att i frågor som rör beskattning
enligt den nya lagen om skatt på energi kan förhandsbesked meddelas
även efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser
att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.
120
Den föreslagna lagen (1994:000) om tobaksskatt, lagen (1994:000) om
alkoholskatt och lagen (1994:000) om skatt på energi föranleder smärre
följdändringar i 1 § skattebrottslagen (1971:69) och i 1 § lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.
121
Sammanfattning
Inledning
Prop. 1994/95:56
Bilaga 1
Ett svenskt medlemskap i EG innebär att betydande ändringar på punkt-
skatteområdet behöver göras. Sverige måste införa det beskattningsför-
farande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för produkterna
tobak, alkohol och mineraloljor. Beskattningsförfarandet vid handeln med
andra EG-länder får inte bygga på formaliteter i samband med gränspas-
seringar då några gränskontroller inte får förekomma. Sådana punktskat-
ter som inte kräver beskattningsåtgärder vid gränsen kan emellertid
behållas även i fortsättningen.
I betänkandet lägger utredningen fram förslag till EG-anpassade skatte-
regler för tobaks- och alkoholbeskattningen. Frågan om EG-anpassningen
på mineraloljeskatteområdet behandlas av Energiskatteutredningen (Fi
1992:15).
Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskatterna
De gemensamma förfarandereglema för de tre varugrupperna tobak,
alkohol och mineraloljor regleras i ett särskilt direktiv, 92/12/EEG, det
s.k. cirkulationsdirektivet. Regelsystemet är komplicerat och avviker i
hög grad från det beskattningssystem som nu tillämpas i Sverige. De
skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs, utan beskattnings-
konsekvenser vid gränspasseringar, mellan medlemsländerna ända tills
varorna når den slutlige konsumenten. Beskattning skall ske i konsum-
tionslandet. Regelsystemet bygger på vissa centrala begrepp, nämligen
a) upplagshavare: en fysisk eller juridisk person som av myndig-
heterna i ett medlemsland givits tillstånd att som ett led i sin
näringsutövning, i ett skatteupplag framställa, bearbeta, lagra och
förflytta skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till betalning;
en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens betalning,
b) skatteupplag: plats där en upplagshavare bedriver sådan verksam-
het som anges i a),
c) registrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som inte
är upplagshavare men som av myndigheterna i ett medlemsland har
fått tillstånd att under suspension av skatten ta emot skattepliktiga
varor från en upplagshavare i ett annat medlemsland; en registrerad
varumottagare skall ställa säkerhet för skattens betalning; skatten
förfaller till betalning när den registrerade varumottagaren får
varorna i sin besittning samt
e) oregistrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som
inte är upplagshavare men som under suspension av skatten mera
undantagsvis får ta emot skattepliktiga varor från en godkänd
122
upplagshavare i ett annat medlemsland; skatten förfaller till betal-
ning och skall betalas i samband med att den oregistrerade varu-
mottagaren får varorna i sin besittning; varumottagaren skall vidare
innan leveransen till honom påbörjas dels till myndigheterna an-
mäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens betalning.
EG:s cirkulationsdirektiv innebär således krav på en betydande om-
läggning av de regler som avser vem som är skattskyldig och när skatt-
skyldigheten inträder. Dessa regler ersätter de nuvarande svenska bestäm-
melserna om skattskyldighet m.m. i de olika punktskattelagama. EG-
direktivet innebär dessutom att nya regler av kontrollkaraktär (t.ex.
ledsagardokument), återbetalningsregler m.m. måste införas. Utredningen
föreslår att den nuvarande svenska förfarandelagen behålls i princip
oförändrad och att de nya EG-anpassade reglerna införs i respektive
punktskattelag.
Tobaksskatten
Utredningen föreslår att en helt ny lag om beskattning av tobaksvaror
införs eftersom en svensk EG-anpassad tobaksbeskattning kräver om-
fattande ändringar. EG-direktiven på tobaksskatteområdet omfattar skatt
på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. Gemensamt beskattnings-
system saknas för snus och tuggtobak, som dock kan beskattas nationellt
om beskattningsåtgärder inte krävs i samband med gränspasseringar till
och från EG-området. I utredningens förslag till ny tobaksskattelag har
införts särskilda regler för beskattning av snus och tuggtobak.
För cigaretter innebär EG-reglema att punktskatt obligatoriskt skall tas
ut i två delar. En del skall tas ut i ett fast belopp per cigarett, och den
andra delen som en viss procentsats av detaljhandelspriset. Utredningen
föreslår en sådan uppdelning i en fast del om 51 öre per cigarett och i en
del som utgör 15,2 procent av detaljhandelspriset. Under en ettårig
övergångstid föreslås emellertid en enhetlig styckesskatt på 73 öre per
cigarett.
EG:s regler om skattenivåer på tobaksvaror är för cigarettemas del
utformad så att punktskatten måste uppgå till minst 57 procent av detalj-
handelspriset. Den svenska cigarettbeskattningen uppfyller inte det
kravet. Sverige har dock i förhandlingarna med EG uppnått en fyraårig
övergångsperiod i detta hänseende. Mot bakgrund härav bygger vårt
förslag på en oförändrad svensk skattenivå på cigaretter.
För cigarrer, cigariller och röktobak föreslår utredningen i princip
oförändrade beskattningsregler.
Alkoholskatten
Det svenska beskattningen av öl, vin och sprit är sedan den 1 juli 1992
helt relaterad till alkoholhalten och reformen innebar ett väsentligt
Prop. 1994/95:56
Bilaga 1
123
närmande till det av EG beslutade beskattningssystemet av alkohol. Det
svenska systemet överensstämmer ändå inte med EG-reglema på en rad
punkter. De nuvarande begreppen i den svenska lagen om dryckesskatt,
som anknyter till alkohollagstiftningen, måste ändras. Ändringar måste
även göras vad gäller avgränsningen av det skattepliktiga området.
Ändringarna är så pass omfattande att utredningen föreslår en helt ny lag
om alkoholskatt.
Utredningen föreslår att den svenska beskattningen på öl, liksom
hittills, relateras till alkoholstyrkan. EG-reglema tillåter dock inte någon
progressivitet, så det nuvarande progressiva inslaget i den svenska
skatteskalan för öl måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per
liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Utredningen
föreslår att den nya skattenivån för öl skall anges till 2,27 kr per liter och
volymprocent alkohol, vilket innebär att statens skatteintäkter från
försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler.
EG-reglema tillåter att en reducerad skattesats får tillämpas för öl med
en alkoholstyrka under 2,8 volymprocent. Reduktionen medger även att
en s.k. O-skattesats tillämpas. Utredningen föreslår att så sker för s.k.
lättöl, dvs. öl med en alkoholhalt under 2,25 volymprocent.
För s.k. folköl, dvs öl med en alkoholstyrka om mer än 2,25 men
högst 3,5 volymprocent innebär den EG-anpassade proportionella
skatteskalan en kraftig skattehöjning. I förhandlingarna med EG om ett
svenskt medlemskap har dock överenskommits om en treårig övergångs-
period, under vilken en reducerad skattesats kan tillämpas för folkölet.
Utredningen föreslår därför en övergångsbestämmelse under vilken
nuvarande skattenivå för folkölet kan behållas under tre år, dock med en
skattesats som anges i förhållande till alkoholhalten.
Beträffande vin omfattar skatteplikten enligt EG-reglema drycker med
en alkoholhalt om 1,2-22 volymprocent. Dryckerna indelas, i huvudsak
efter framställningssättet, i
— vin, dvs en produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst
15 procent, i vissa fall upp till 18 procent
— andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst
15 procent
— mellanklassprodukter, dvs. "starkviner" m.fl. produkter, alkohol-
halt högst 22 procent.
Även om en åtskillnad definitionsmässigt måste göras mellan dessa
produkter, tillåter EG-reglema att samma skattenivåer i huvudsak
tillämpas. Utredningen föreslår en sådan ordning, som överensstämmer
med nuvarande svenska regler. Den svenska skattenivån på vissa produkt-
kategorier måste dock ändras. EG-reglema förutsätter en enhetlig
beskattningsnivå för vin med en alkoholhalt över 8,5 men högst 15
volymprocent. För vin med lägre alkoholstyrka kan däremot lägre
skattenivåer användas. Utredningen föreslår därför att den nuvarande
skatteskalan förenklas så att allt vin med en alkoholstyrka över 8,5 men
högst 15 volymprocent får en enhetlig skattesats med 25,50 kr per liter.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 1
124
För "mellanklassprodukter" med lägre alkoholstyrka, högst 15 procent,
bör samma skattesats som för vinet tillämpas. För starkare mellanklas-
sprodukter gäller enligt EG-reglema att de alkoholsvagare sorterna inte
får ha en skattesats som understiger skatten på de alkoholstarkare
sorterna med mer än 40 procent. Det innebär en viss skattesänkning för
alkoholstarka starkviner. Skattesatserna för vin och mellanklassprodukter
har beräknats så att skatteintäkterna blir oförändrade.
De nuvarande svenska reglerna avseende sprit omfattar gruppen
spritdrycker med ett alkoholinnehåll överstigande 1,8 viktprocent (1,8
viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent). Inom EG omfattar be-
skattningen obligatoriskt produkter med en alkoholstyrka som överstiger
1,2 volymprocent. Skatteplikten måste alltså utvidgas i enlighet härmed.
EG förutsätter en beskattning direkt i proportion till alkoholstyrkan. Det
innebär att det nuvarande progressiva inslaget i den svenska beskatt-
ningen måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter, lika
för alla spritsorter. Utredningen förslår att skatten tas ut med 458 kr per
liter ren alkohol, vilket ger oförändrade skatteintäkter totalt sett för sprit.
Den förslagna skattesatsen innebär en viss skattesänkning för alkoholstar-
ka drycker samt en viss skattehöjning beträffande alkoholsvagare sprit-
sorter.
Skatteplikten enligt EG-reglema omfattar i princip all etylalkohol vilket
innebär en utvidgning i förhållande till den nuvarande svenska skatteplik-
ten som endast omfattar etylalkohol som är avsedd att förtäras som
dryck. Beskattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som
används för tekniska ändamål, t.ex. i parfymer eller som fyllning i
chokladprodukter. Från denna skatteplikt ges dock en rad undantag, som
innebär att beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessektom.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 1
Reklamskatten
Beskattningen av reklamtrycksaker och vissa s.k. annonsblad skall vid
införsel enligt nuvarande regler ske hos tullmyndigheten. Eftersom några
gränskontroller inte kan förekomma inom EG-området föreslår utred-
ningen att regeln ändras till att endast omfatta införselbeskattning av
reklamtrycksaker eller annonsblad som inkommer från tredje land. Vad
avser beskattning av reklamtrycksaker som förs till Sverige från EG-
området föreslås att skatten skall betalas av den som bedriver sådan
verksamhet inom landet som omfattas av reklamtrycksaken. Vidare
föreslås att den som distribuerar annonsblad som förs in från EG-området
är skattskyldig.
125
Yttrande över betänkandet har avgetts av Datainspektionen, Kommers-
kollegium, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet,
General tullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Livsme-
delsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket,Kammarrätten i Sunds-
vall, Annonsörföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, Kemisk-
Tekniska Leverantörsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Nykter-
hetsrörelsens Landsförbund, Svenska Bryggareföreningen, Svenska
Tobaks AB, Svenska Tryckeriföreningen, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges Livsmedelshandlareförbund, Systembolaget AB, Tjänstemännens
Centralorganisation, Vin & Sprit AB, Sveriges Tulltjänstemän TULL-
KUST, Svenska Revisorsamfundet, IOGT-NTO och Ungdomens
Nykterhetsförbund.
126
Beskattningsförfarandet
Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om den generella
ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning
samt kontroll över dessa produkter (ur EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1).
Rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992 om ändring av
direktiv 92/12/EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga
produkter och om lagring, omsättning och kontroll över dessa produkter
(ur EGT nr 390, 31.12.1992, s. 124).
Prop. 1994/95:56
Bilaga 3
Tobak
Rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 om andra skatter
än omsättningsskatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 303, 31.12.1972,
s. 1).
Rådets direktiv 77/805/EEG av den 19 december 1977 om ändring av
direktiv 72/464/EEG om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad
tobak (ur EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 22).
Rådets direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 om andra skatter
än omsättningsskatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 10, 16.1.1979,
s. 8).
Rådets direktiv 92/78/EEG av den 19 oktober 1992 om ändring av
direktiv 72/464/EEG och 79/32/EEG om andra skatter än omsättnings-
skatt på bearbetad tobak (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 5).
Rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av
cigarettskatt (ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 8).
Rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning
av skatter på andra former av bearbetad tobak än cigaretter (ur EGT nr
L 316, 10.1992, s. 10).
Alkohol
Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmoniserad
skattestruktur för alkohol och alkoholdrycker (ur EGT nr L 316,
31.10.1992, s. 21).
Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmande av
skattesatserna på alkohol och alkoholdrycker (ur EGT nr L 316,
31.10.1992, s. 29).
Förordningar
Kommissionens förordning (EEG) nr 2719/92 av den 11 september 1992
om det administrativa ledsagardokument vid omsättning av punktskatte -
127
pliktiga varor under suspensionsordningar (ur EGT nr L 276, 19.9.1992,
s. 1).
Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december
1992 om det förenklade ledsagardokument vid omsättning av punktskatte-
pliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i avsändarlandet
(ur EGT nr L 369, 18.12.1992, s. 17).
Kommissionens förordning (EEG) nr 2225/93 av den 27 juli 1993 om
ändring av förordning (EEG) nr 2719/92 om det administrativa ledsagar-
dokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor under suspensions-
ordningar (ur EGT nr L 198, 7.8.1993, s. 5).
Kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november
1993 om ömsesidigt erkännande av förfaringssätt för fullständigt
denaturerad alkohol i syfte av undantag från punktskatt (ur EGT nr L
288, 12.23.11.1993, s. 12).
Prop. 1994/95:56
Bilaga 3
128
|
Datainspektionens yttrande |
Prop. 1994/95:56 Bilaga 4 |
Departementet har anmodat Datainspektionen att yttra sig över förslag till
registerbestämmelser i nya lagar om tobaks-, alkohol- och energiskatt.
Datainspektionen har ingenting att erinra mot förslagen.
9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 56
129
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
Lagens tillämpningsområde
1 § Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige,
som tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje
land.
Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak ur
KN nr 24.02 och 24.03 enligt förordningen EEG 2658/87.
Som cigaretter avses även maskinellt framställda tobakssträngar, vilka
är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer
eller cigariller.
Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak ur KN nr 24.03 enligt
förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser härom meddelas i 37-
41 §§•
Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör den Europeis-
ka gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och
områden utanför detta skatteområde.
Skatt på cigaretter
2 § Skatt på cigaretter tas ut med 51 öre per styck och 15,2 procent av
detaljhandelspriset.
Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som över-
stiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Är cigaretten längre
anses varje ytterligare 9 cm eller del därav som en cigarett.
3 § Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta
tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt
eller avgift. Tillverkaren eller dennes representant samt den som importe-
rar cigaretter från tredje land skall fastställa detaljhandelspriset.
Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset.
Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten
uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt.
Kontrollmärkning på cigarettförpackningar
4 § Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i original-
förpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhan-
delspriset.
130
5 § Den som säljer cigaretter till högre pris än som anges med särskild
märkning enligt 4 § skall av beskattningsmyndigheten påföras belopp
motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha tagits ut enligt 2 § första
stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan
sålts för.
Om beloppet inte tillförlitligen kan beräknas, eller om det saknas
erforderliga uppgifter, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet
efter vad som kan anses skäligt.
6 § Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i
originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om
detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
7 § Cigaretter som varit föremål för brott enligt 6 §, eller värdet av
cigaretterna om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverkade om inte
särskilda skäl talar emot det.
Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak
8 § Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 34 öre per styck.
Skatt på röktobak tas ut med 374 kronor per kilogram.
Skattskyldighet m.m.
Skattskyldiga
9 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,
2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,
3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,
4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt
16 §,
5. i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land för in eller tar
emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat
bruk,
6. från tredje land importerar skattepliktiga varor.
Upplagshavare
10 § Som upplagshavare får efter ansökan hos beskattningsmyndigheten
godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
131
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga Prop. 1994/95:56
varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige Bilaga 5
eller vid import från tredje land, eller
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor.
11 § Upplagshavare som säljer obeskattade varor till annan upplagshavare
i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskatt-
ningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveran-
sen av de skattepliktiga varorna påbörjas.
Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning
eller lagring av skattepliktiga varor.
Skatteupplag
12 § Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skatte-
pliktiga tobaksvaror skall äga rum i skatteupplag som är godkänt av be-
skattningsmyndigheten .
\hrumottagare
13 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd
upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land
importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp-
lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som
varumottagare.
Registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten
i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
14 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från godkänd
upplagshavare i ett annat EG-land, och som inte är upplagshavare enligt
10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 § (oregistrerad var-
umottagare) skall, innan varorna transporteras från det andra EG-landet
anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för
skatten.
15 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som
levererar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses
i 13 och 14 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepre-
sentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresen-
tanten är i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den
utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.
Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i
enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.
132
Distansförsäljning
16 § Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller
oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för
säljarens räkning (distansförsäljning) är säljaren skattskyldig. Säljaren
skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det
andra EG-landet påbörjas.
Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings-
myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av den utländske säljaren som ombud för denne svara för
redovisningen av tobaksskatt och i övrigt företräda den utländske säljaren
i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skat-
teredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.
Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe här i landet.
Övriga skattskyldiga
17 § Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall innan varorna trans-
porteras från det andra EG-landet anmäla varorna till beskattnings-
myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.
Registreringsskyldighet
18 § Skattskyldiga enligt 10, 13, 15 och 16 §§ skall vara registrerade hos
beskattningsmyndigheten.
Import från tredje land
19 § Då skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som
inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt
13 § skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen
(1994:000) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.
Skattskyldighetens inträde
20 § Skattskyldigheten inträder för
1. den som är upplagshavare när
a) denne levererar skattepliktiga varor till andra köpare än upp-
lagshavare i Sverige eller till andra köpare än upplagshavare, registrerad
eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land eller exporterar
skattepliktiga varor till tredje land,
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
133
10 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 56
b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-
säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till
något annat godkänt skatteupplag,
c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,
2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatteplik-
tiga varor,
3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte-
pliktiga varor,
4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid motta-
gandet av skattepliktiga varor,
5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,
6. den som är skattskyldig enligt 9 § 5, när de skattepliktiga varorna
förs in till Sverige.
Skattskyldigheten inträder för den som utan att vara upplagshavare
enligt 10 § tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.
21 § Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1
inträder inte för varor som
a) till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be-
arbetning, lagring eller transport,
b) har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid tillverkning, eller
d) uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupp-
laget.
Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13 och
14 §§ för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under
transport till denne.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga
22 § Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklara-
tionen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar
efter den dag då varorna togs emot.
Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skatte-
pliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till
beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln.
Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
enligt 10 § skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen
skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
den dag då varorna tillverkades.
134
Ledsagardokument m.m.
23 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-
land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Det
tredje exemplaret (returexemplaret) av dokumentet skall undertecknas av
mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången
av den kalendermånad under vilken varorna har mottagits.
Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett
annat EG-land och har upplagshavaren inte inom två månader efter ut-
gången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit
returexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål under-
rätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.
Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu-
mottagare skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation
som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destina-
tionslandet.
24 § Vid förtullning enligt tullagen (1994:000) skall, om beskattning av
varorna inte skett enligt 19 §, vid transport av obeskattade varor
upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som
anges i 23 §. Ett exemplar skall förvaras hos den tullmyndighet där varan
frigjorts enligt tullbestämmelsema. Dokumenten skall i övrigt hanteras så
som anges i 23 § första stycket. Returexemplaret skall återsändas till
tullmyndigheten.
Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av
ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten om förhållandet.
25 § Vid export av obeskattade varor skall avsändaren upprätta ett
ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 23 §.
Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport.
Utfartstullanstalten skall attestera att varorna lämnat gemenskapen.
Tullmyndigheten skall till avsändaren återsända det attesterade exemplaret
av ledsagardokumentet inom 15 dagar.
Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalender-
månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret
av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta be-
skattningsmyndigheten om förhållandet.
26 § När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut
skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för trans-
porten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Två
exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant
ledsagardokument krävs dock inte vid försäljning som avses i 28 §.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
135
27 § Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett Prop. 1994/95:56
annat EG-land enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som Bilaga 5
angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om
varorna
1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,
2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var
varorna finns eller var de har konsumerats.
I fall som avses i första stycket är den som ställt säkerhet för trans-
porten skattskyldig. Beskattning skall ske som om skattskyldigheten
inträtt när varorna införts till Sverige eller när transporten från den
svenska upplagshavaren påbörjades.
28 § Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett
annat EG-land, som inte är godkänd upplagshavare, registrerad var-
umottagare eller oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans
påbörjas, till beskattningsmyndigheten ha gett in bevis om att säkerhet är
ställd i det andra EG-landet för betalning av den skatt som förfaller där.
Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveransen
eller när leveransen sker för dennes räkning.
Återbetalning av skatt
29 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter
levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall
betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig
ansökan hos beskattningsmyndigheten.
Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan för-
säljning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal
och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets
utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan
avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet.
Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbe-
talning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbe-
talning skall visa att den skatt ansökan avser har betalats i Sverige.
Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in
dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats eller att säkerhet
ställts för skattens betalning i mottagarlandet, dels ett av mottagaren
undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det ledsagardo-
kument som anges i 26 §.
Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket 2, och visar
den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan
beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbe-
talas.
30 § Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exporterats till
tredje land har rätt till återbetalning av skatt efter ansökan.
136
En varumottagare som är skattskyldig enligt 13 ellr 14 § eller en
skatterepresentant enligt 15 §, som i Sverige har erlagt skatt för varor
som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren skall efter
ansökan medges återbetalning av skatten.
Ansökan om återbetalning enligt första eller andra stycket görs skrift-
ligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om
ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år
efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som
understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal.
31 § Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en
oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning,
felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande
skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas
av beskattningsmyndigheten.
Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte
vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket
beloppet betalats ut.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
Avdrag
32 § I deklaration som lämnas av upplagshavare enligt 10 § får avdrag
göras för skatt på varor
a) som har återtagits i samband med återgång av köp,
b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,
c) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager
för annat ändamål än att förbrukas där,
e) som har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant,
eller
f) som har levererats för försäljning i exportbutik.
33 § I deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistrerad varu-
mottagare enligt 13 och 14 §§ får avdrag göras för skatt på tobaksvaror
som förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse
eller force majeure.
Förfaranderegler m.m.
34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
35 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden och Riks-
skatteverket:
1. beslut om godkännande enligt 10, 12, 13, 15 och 16 §§,
137
2. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och Prop. 1994/95:56
3. beslut om återbetalning enligt 29-31 §§. Bilaga 5
Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första
stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.
Beslut enligt 5 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av
säljaren och av Riksskatteverket.
36 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare
eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag.
Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande
och registrering enligt första stycket.
Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registre-
ringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress,
vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får
lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för
godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Registret skall
även innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från ett annat EG-
land. Uppgifterna till registret får inhämtas med hjälp av automatisk
databehandling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge
att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåtkomst till
registret.
Uppgifter i registret får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat
EG-land med hjälp av automatisk databehandling.
Registret med tillhörande handlingar skall behandlas så att obehöriga
inte får tillgång till dem.
Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och över
godkända skatteupplag skall gallras sju år efter utgången av det kalender-
år som upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.
Skatt på snus och tuggtobak
37 § Skatt på snus tas ut med 73 kr per kilogram och på tuggtobak med
120 kr per kilogram.
38 § Skattskyldig är den som
1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak, eller
3. från tredje land importerar snus eller tuggtobak.
39 § Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos
beskattningsmyndigheten.
138
Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registre- Prop. 1994/95:56
ras, om verksamheten är av större omfattning eller om det annars finns Bilaga 5
särskilda skäl.
40 § Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk
för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.
För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.
41 § Om snus eller tuggtobak importeras från tredje land av någon annan
än den som är registrerad enligt 39 § skall skatten betalas till tullmyn-
digheten. Därvid gäller tullagen (1994:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I övrigt skall bestämmelserna i 30-32, 34, 35 och 42 §§ gälla även
avseende snus och tuggtobak. Därvid skall vad som sägs om upp-
lagshavare i stället avse den som är registrerad enligt 39 §.
Skatteomräkning
42 § För tobaksvara tas skatten för år 1995 ut med i 2, 8 och 37 §§
angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till och
med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra
stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid ut-
gången av år 1998.
Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 t.o.m. 1998 skall tas ut
med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2, 8 och 37 §§
angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i
procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober
månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1994. När det
gäller 2 § skall omräkning endast avse styckeskatten.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalender-
år. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande
till de i 2, 8 och 37 §§ angivna skattebeloppen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1961:394) om
tobaksskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock
fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995.
2. Den som är registrerad som skattskyldig enligt de äldre bestämmel-
serna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som
139
upplagshavare enligt den nya lagen vid ikraftträdandet, inträder dock inte
skattskyldighet för lagret vid avregistreringen.
3. I stället för vad som föreskrivs i 2 § första stycket skall till och med
den 31 december 1995 skatten på cigaretter tas ut med 73 öre per ciga-
rett.
4. Föreskrifterna i 3-7 §§ tillämpas dock först från och med den 1 janu-
ari 1996.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
140
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 och 8 §§ lagen (1984:1-
51) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
1 kap.
1 §’
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på in-
rikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på in-
rikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensions-
141
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grup-
plivförsäkring, m m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja.
medel, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grup-
plivförsäkring, m m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m.m., lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter,
lagen (1992:1439) om lagerskatt på
dieselolja, lagen (1994:000) om
tobaksskatt.
2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruk-
sprodukter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om
avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som ut-
färdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.
2 kap.
2 §2
Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder
(redovisningsperioder).
Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster, skatt
enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. eller stämpel-
skatt på aktier och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna
i 1 kap 1 § första stycket 2 i den mån Jordbruksverket eller Fiskeriverket
meddelar avvikande bestämmelser.
Särskilda bestämmelser gäller för
vissa skattskyldiga enligt lagen
(1994:000) om tobaksskatt.
8 §
Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast
den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut eller,
när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, senast tjugo-
fem dagar efter den skattepliktiga
Deklarationer som avser skatt
enligt författningarna i 1 kap 1 §
första stycket 1 skall ha kommit in
till beskattningsmyndigheten senast
den tjugofemte i månaden efter
redovisningsperiodens slut eller,
när skatteredovisningen inte avser
redovisningsperioder, senast tjugo-
fem dagar efter den skattepliktiga
142
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:56
Bilaga 5
händelsen. Särskilda bestämmelser
gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1984:351) om totalisatorskatt och
enligt lagen (1984:405) om stäm-
pelskatt på aktier.
händelsen. Särskilda bestämmelser
gäller i fråga om skatt enligt lagen
(1984:351) om totalisatorskatt och
enligt lagen (1984:405) om stäm-
pelskatt på aktier samt för vissa
skattskyldiga enligt lagen
(1994:000) om tobaksskatt.
I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap 1 § första stycket 2
bestämmer Jordbruksverket eller Fiskeriverket deklarationstiden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1993:853.
2 Senaste lydelse 1991:1486
3 Senaste lydelse 1991:702.
143
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-09-28
Prop. 1994/95:56
Bilaga 6
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svens-
son, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 8 september 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
tobaksskatt, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Monica Falck.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om tobaksskatt
1 §
I motiven anförs att definitionerna av olika tobaksvaror i direktivet
79/32/EEG i praktiken torde överensstämma med nuvarande avgränsning
enligt de svenska reglerna och att det därför inte ansetts nödvändigt att
ta in bestämmelserna i lagstiftning. Enda undantaget är att en i 1 § i den
nuvarande lagen (1961:394) om tobaksskatt år 1992 införd regel om att
maskinellt framställda tobakssträngar som är avsedda att rökas efter
omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigaretter skall anses
som cigaretter föreslås bibehållas som ett tredje stycke i den nya lagens
1 §. Även denna bestämning stämmer emellertid i praktiken överens med
det nämnda direktivet. Det synes inkonsekvent att i svensk lag reglera
endast denna enda definitionsdetalj men i övrigt falla tillbaka på
direktivet. Lagrådet föreslår att tredje stycket utgår ur 1 §.
7 §
Förutsättningarna för att underlåta förverkande bör i överensstämmelse
med vad som föreskrivs i andra liknande bestämmelser av senare datum
anges med orden "om det inte är uppenbart oskäligt".
10, 12, 13, 15 och 16 §§
Av motiven till 10 § framgår att ett godkännande som upplagshavare
skall återkallas om upplagshavaren inte längre uppfyller kraven på
godkännande. En regel om sådan återkallelse bör införas, lämpligen som
12 § och gälla även godkännande av skatteupplag. Samtidigt bör kraven
för godkännande som upplagshavar anges i 10 §. Till denna paragraf bör
överföras föreskrifterna om skatteupplag i remissförslagets 12 §.
144
Rubriken närmast före 10 § bör lyda "Upplagshavare och skatteupplag"
under det att förslagets rubrik närmast före 12 § får utgå.
Enligt Lagrådets förslag får 10 och 12 §§ följande lydelse.
"10 § Som upplagshavare får godkännas den som
1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga
varor,
2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga
varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige
eller vid import från tredje land, eller
3. yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.
12 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas
av beskattningsmyndigheten, om förutsättningarna för godkännande inte
längre finns. Godkännande av upplagshavare får också återkallas om
ställd säkerhet inte längre är godtagbar."
I 13 och 15 §§ bör föras in ett nytt sista stycke om att bestämmelserna
i 12 § om återkallelser tillämpas även på respektive registrerad varu-
mottagare och skatterepresentant. Motsvarande tillägg i 16 § bör avse att
bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även på
representant som avses i andra stycket.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 6
27 §
Enligt vad som upplysts vid föredragningen är avsikten med andra stycket
andra meningen att skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmelserna
vid den tidpunkt då varorna infördes till Sverige eller transporten från
den svenske upplagshavaren påbörjades. Bestämmelsen i andra meningen
bör utformas i enlighet härmed.
33 §
Avdragsmöjligheten enligt denna paragraf bör tillkomma även en
skatterepresentant som avses i 15 §.
145
35 §
Lagrådets förslag i fråga om 10, 12, 13, 15 och 16 §§ bör leda till att
som överklagbara beslut i en ny punkt 2 i första stycket anges beslut om
återkallelse enligt 12, 13, 15 och 16 §§. Remissförslagets punkt 2 och 3
får benämnas punkt 3 och 4, varjämte hänvisningen till 12 § strykes i
punkt 1.
42 §
Av punkten 3 i det remitterade förslagets övergångsbestämmelser framgår
att skatten på cigaretter aldrig kommer att tas ut enligt 2 § under 1995.
Första stycket i 42 § kan med hänsyn härtill lämpligen avfattas på
följande sätt:
"För tobaksvaror som anges i 8 och 37 §§ tas skatten för år 1995 ut med
de i dessa paragrafer angivna beloppen. För tiden efter utgången av år
1995 och fram till och med utgången av år 1998 skall skatten på de
tobaksvaror som anges i 2, 8 och 37 §§ tas ut med de i paragraferna
angivna beloppen, omräknade enligt andra stycket. Därefter skall skatten
tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998."
Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1994/95:56
Bilaga 6
146
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusman, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Nygren
Regeringen beslutar proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt
och alkoholskatt, m.m.
147
Prop. 1994/95:56
|
Förfettningsrubrik |
Bestämmelser som |
Celexnummer för |
|
inför, ändrar, upp- |
bakomliggande | |
|
häver eller upp- |
EG-regler |
Lag om tobaksskatt
Lag om alkoholskatt
392L0012
392L0108
372L0464
377L0805
379L0032
392L0078
392L0079
392L0080
392L0012
392L0108
392L0083
392L0084
gotab 47083, Stockholm 1994
148