Regeringens proposition
1994/95:54

Ny lag om skatt på energi, m.m.

Prop.

1994/95:54

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Jan Nygren

(F inansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de förändringar av energibeskattningen som dels
är erforderliga vid ett eventuellt medlemskap i EU, dels är betingade av
den lagtekniska översyn som gjorts av Energiskatteutredningen. Förslaget
innebär bl.a. att en ny lag om skatt på energi infors som ersätter
nuvarande lagar om allmän energiskatt, koldioxidskatt, svavelskatt,
bensinskatt och dieseloljeskatt. Vidare föreslås smärre ändringar av
energiskatten på elektrisk kraft med anledning av beslutade nya regler för
elmarknaden. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari
1995. De skattesatser som skall gälla från nämnda datum har räknats upp
med beaktande av riksdagens beslut hösten 1993 om indexering av vissa
punktskatter.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:54

1	Förslag till riksdagsbeslut	4
2	Lagtext	4
2.1	Förslag till lag om skatt på energi	4
2.2	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)	30
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter	39
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning	40
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter	41
2.6	Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)	42
3	Ärendet och dess beredning	44
4	EG-anpassning	45
5	Författningsteknisk och språklig översyn	46
6	Skatteplikten för bränslen	48
6.1	Nuvarande svenska bestämmelser	48
	6.1.1 Bränslen som i dag är skattepliktiga	48
	6.1.2 Skattskyldighetens inträde	49
6.2	Aktuella EG-direktiv	49
	6.2.1 Skattebasen och minimiskattesatser	49
	6.2.2 Förfaranderegler	50
6.3	Omfattningen av det skattepliktiga området	50
	6.3.1 Inledning 6.3.2 Direkt skatteplikt för vissa	50
	mineraloljeprodukter	51
	6.3.3 Direkt skatteplikt för kolbränslen,
	petroleumkoks och naturgas	54
	6.3.4 Övriga bränslen som beskattas endast
	vid viss användning	55
	6.3.5 Beskattningen av motoralkoholer
	och vegetabiliska bränslen	56
7	Användningen av högbeskattade bränslen
	i motordrivna fordon	58
7.1	Gasol, naturgas och metan	58
7.2	Dieselolja och andra oljeproduker	60

8 Industrins energibeskattning - bränslen som

används för annat ändamål än motordrift

eller uppvärmning 62

Prop. 1994/95:54

9	Beskattningen av bränslen som förbrukas vid framställning av mineraloljeprodukter	67
10	Beskattningen av flygbränslen	68
11	Beskattningen av färtygsbränslen	71
12	Beskattningen av stadsgas	73
13	En ny elmarknad och dess inverkan på energibeskattningen	74
14	Skattesatser	76
15	Övriga frågor	78
16	Ikraftträdande	79
17	Författningskommentar	80
17.1	Lagen om skatt på energi	80
17.2	Övergångbestämmelser	145
17.3	Ändringar i annan lagstiftning	147
	17.3.1 Fordonsskattelagen	147
	17.3.2 Lagen om kemiska produkter 17.3.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan	147
	vid polisiär övervakning	148
	17.3.4 Lagen om punktskatter och
	prisregleringsavgifter	148
	17.3.5 Ändringar i andra lagar	149

Bilaga 1	Sammanfattning av Energiskatte- utredningens betänkande	150
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser	154
Bilaga 3	Datainspektionens yttrande	155
Bilaga 4	Aktuella EG-rättsakter	156

Bilaga 5 Skatter på vissa bränslen i

olika europeiska länder 157

Bilaga 6 Sammanställning över bränslen som

omfattas av skatteplikt enligt
nuvarande svenska punktskattelagar
respektive definieras som
mineraloljor i direktiv 92/12/EEG 159

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 20 oktober 1994	164
Rättsdatablad	165

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:54

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens forslag till

1. lag om skatt på energi,

2. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

3. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter,

4. lag om ändring i lagen (1984:395) om Kustbevakningens medverkan
vid polisiär övervakning,

5. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till
Lag om skatt på energi

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

Lagens tillämpningsområde

1 § Skatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen och
elektrisk kraft.

2 § Energiskatt och koldioxidskatt skall betalas for bränslen som anges
i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ och svavelskatt på svavelinnehållet i bränslen som
anges i 3 kap. 1 §. Bestämmelser om dessa skatter finns i 2 - 10 kap.

Bestämmelser om skatt på elektrisk kraft finns i 11 kap.

Innebörden av vissa uttryck

3 § Med mineraloljeprodukter förstås produkter som hänförs till följande
nummer i Kombinerade nomenklaturen (KN-nr) enligt förordningen EEG
2658/87

1. KN-nr 2706,

2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707 30, 2707 50, 2707 91 00,
2707 99 11 och 2707 99 19,

3. KN-nr 2709,

4. KN-nr 2710,

5. KN-nr 2711, dock inte naturgas,

6. KN-nr 2712 10, 2712 20 00, 2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39 Prop. 1994/95:54
och 2712 90 90,

7. KN-nr 2715,

8. KN-nr 2901,

9. KN-nr 2902 11 00, 2902 19 90, 2902 20, 2902 30, 2902 41 00,

2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,

10. KN-nr 3403 11 00 och 3403 19,

11. KN-nr 3811,

12. KN-nr 3817.

4 § En verksamhet är yrkesmässig, om den

1. utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen
(1928:370), eller

2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverk-
samhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksam-
heten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor.

5 § Beteckningar i denna lag som förekommer i fordonskungörelsen
(1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599) har samma betydelse
som i dessa kungörelser.

Med trafiktraktor förstås i denna lag dock inte

1. traktor som är särskilt konstruerad för att användas för på- och
avlastning av påhängsvagnar inom hamn- och terminalområden eller
andra liknande områden, eller

2. jordbrukstraktor som till följd av anmälan om tillfällig användning
enligt 23 § fordonsskattelagen (1988:327) är att anse som trafiktraktor.

6 § Med skepp förstås fartyg vars skrov har en största längd av minst
tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Med båtar avses
andra lärtyg.

7 § Med införsel förstås att en produkt förs in till Sverige eller tas emot
här i landet.

Med import avses införsel av en produkt från ett land eller ett område
som ligger utanför Europeiska gemenskapens punktskatteområde (tredje
land). Med export avses att en produkt förs ut från Sverige till tredje
land.

2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt på bränslen

Skattepliktens omfattning och skattebelopp m.m.

1 § Energiskatt och koldioxidskatt skall för år 1995, om inte annat följer
av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

Prop. 1994/95:54

KN-nr		Slag av bränsle	Skattebelopp
KN-nr		Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
1.	2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32	Bensin, dock inte flygbensin, som uppfyller krav för a) miljöklass 2	3 kr 22 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 01 öre per liter
		b) miljöklass 3	3 kr 28 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 07 öre per liter
2.	2710 00 34 eller 2710 00 36	Annan bensin än som avses under 1, dock inte flygbensin	3 kr 81 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 60 öre per liter
3.	2710 00 55, 2710 00 69 eller 2710 00 74- 2710 00 78	Eldningsolja, dieselbrännolja, annan fotogen än flygfotogen, m.m. som
		a) har försetts med	577 kr per m³	982 kr per m³	1 559 kr per m³

märkämnen eller
ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 35O°C,

b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350°C,
tillhörig

		miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3	1 442 kr per nr 1 644 kr per m³ 1 910 kr per m³	982 kr per m³ 982 kr per m³ 982 kr per m³	2 424 kr per m³ 2 626 kr per m³ 2 892 kr per m³
4.	ur 2711 12 11- 2711 19 00	Gasol som används för
		a) drift av personbil, lastbil, buss, trafik- traktor, fartyg eller luftfartyg	90 öre per liter	51 öre per liter	1 kr 41 öre per liter
		b) annat ändamål än som avses under a	112 kr per 1 000 kg	1 024 kr per 1 000 kg	1 136 kr per 1 000 kg
5.	ur 2711 29 00	Metan som används för

a) drift av person-
bil, lastbil, buss,
trafiktraktor, fartyg
eller luftfartyg

b) annat ändamål
än som avses
under a

1 498 kr per

1 000 m³

725 kr per

1 000 m³

2 223 kr

1 000 m³

187 kr per

1 000 m³

725 kr per

1 000 m³

912 kr per

1 000 m³

Prop. 1994/95:54

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
KN-nr	Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
6. 2711 11 00, 2711 21 00	Naturgas som används för
	a) drift av person- bil, lastbil, buss, trafiktraktor, fartyg eller luftfartyg	1 498 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	2 223 kr per 1 000 m³
	b) annat ändamål än som avses under a	187 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	912 kr per 1 000 m³
7. 2701,2702 eller 2704	Kolbränslen	245 kr per 1 000 kg	854 kr per 1 000 kg	1 099 kr per 1 000 kg
8. 2713 11 00- 2713 12 00	Petroleumkoks	245 kr per 1 000 kg	854 kr per 1 000 kg	1 099 kr per 1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt
12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika
användningssätt.

För åren 1996 till och med 1998 skall de i första stycket angivna
skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Därefter skall skatt betalas med de
belopp som gäller vid utgången av år 1998.

2 § För bränslen som beskattas enligt 1 § första stycket 1-3 eller 4 a
gäller angivna skattebelopp bränslets volym vid en temperatur av 15°C.
Om en skattskyldig visar att bränslet när skattskyldigheten inträder har
en annan temperatur får volymen räknas om till 15°C. Om skattskyldig-
het inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad som
skattskyldig för bränslen, får dock omräkning göras endast om detta
särskilt avtalats mellan säljaren och köparen.

För naturgas och metan skall de angivna skattebeloppen beräknas på
volymen vid en temperatur av 0°C och ett tryck av 101,325 kilopascal.

3 § Energiskatt och koldioxidskatt skall betalas även för andra mineral-
oljeprodukter än sådana som avses i 1 §, om en sådan produkt säljs eller
förbrukas som motorbränsle eller för uppvärmning. Skatt skall i dessa fall
betalas med de skattebelopp som gäller för motsvarande bränsle enligt
1 §■

För flygbensin (KN-nr 2710 00 26) och flygfotogen (KN-nr
2710 00 51) skall dock skatt enligt första stycket inte betalas när bränslet
förbrukas för sådan motordrift som avser drift av motorer i luftfartyg
eller av sådana motorer i provbädd eller i annan liknande anordning.

4 § Energiskatt och koldioxidskatt skall betalas även for andra produkter Prop. 1994/95:54
än som avses i 1 och 3 §§, om en sådan produkt

1. säljs eller förbrukas som motorbränsle eller som tillsats till motor-
bränsle eller som medel för att öka motorbränslets volym, eller

2. innehåller minst fem viktprocent flytande eller gasformiga kolväten
och säljs eller förbrukas för uppvärmning.

Skatt skall i fäll som avses i första stycket betalas med de skattebelopp
som gäller för motsvarande bränsle enligt 1 §. Skatt enligt första
stycket 2 skall dock betalas endast för den del av produkten som består
av flytande eller gasformiga kolväten.

Indelning av oljeprodukter i miljöklasser

5 § Till miljöklass 1 hör oljor som beskattas enligt 1 § första stycket 3 b
och som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan
180 och 285°C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820
kilogram per kubikmeter vid 15°C och innehåller högst 0,001 viktprocent
svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Sådana oljor får
inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och måttet
på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 50.

Till miljöklass 2 hör andra oljor än sådana som avses i första stycket
och som beskattas enligt 1 § första stycket 3 b, om de har ett destilla-
tionsintervall av olika bredd mellan 180 och 295°C vid 95 procent
destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid
15°C och innehåller högst 0,005 viktprocent svavel och högst 20
volymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska
kolväten får inte överstiga 0,1 volymprocent och cetanindex får inte
understiga 47.

Till miljöklass 3 hör övriga oljor som beskattas enligt 1 § första stycket

3 b.

6 § Kraven för miljöklass 2 och 3 för bränslen som beskattas enligt 1 §
första stycket 1 anges i bilagan till lagen (1985:426) om kemiska
produkter.

7 § Miljöklass för bränsleblandningar enligt 3 eller 4 § som innehåller
oljor som erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral och som
beskattas enligt 1 § första stycket 1 eller 3 b, bestäms med ledning av
hela bränsleblandningens egenskaper.

Märkämnen

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a.

Skatt enligt 1 § första stycket 3 b skall inte tas ut om oljeprodukten har
försetts med märkämnen som avses i 1 § första stycket 3 a

1. vid import av den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första Prop. 1994/95:54
stycket 6 eller 12 § första stycket 3 a senast när produkten anmäls till

förtullning, eller

2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för
produkten inträder enligt 5 kap.

Märkning enligt andra stycket får i Sverige göras endast på en depå
som är godkänd för detta ändamål av tullmyndigheten i fåll som avses i
1 och på ett skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för
märkning i fall som avses i 2.

Förbud mot användning av märkta oljeprodukter m.m.

9 § Bränsletank på personbil, lastbil, buss eller trafiktraktor som är eller
bör vara upptagen i bilregistret eller i militära fordonsregistret får inte
innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
8 § första stycket är försedd med märkämnen, om bränsletanken förser
motor på fordonet med bränsle. Inte heller bränsletank på båt som förser
motor på båten med bränsle får innehålla en sådan oljeprodukt.

Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken
märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för fordon som
brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 § bilregisterkungörelsen
(1972:599) samt fordon som förts in i landet för att tillfälligt brukas här
och inte är registrerat här.

Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som
disponeras av Försvarsmakten, Försvarets matrielverk, Kustbevakningen
eller annan statlig myndighet får innehålla oljeprodukt som enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av 8 § första stycket är försedd med
märkämnen. Om det finns särskilda skäl kan sådant medgivande också
lämnas för annan båt. Har medgivande lämnats för båt gäller 7 kap. 2 §
andra stycket 1 b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om avdrag och inköp mot
försäkran för bränsle i skepp även för bränsle i sådan båt.

Skatteomräkning

10 § Energiskatt och koldioxidskatt för vart och ett av kalenderåren 1996
till och med 1998 skall betalas med belopp som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i oktober 1994.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.

Undantag från skatteplikt

Prop. 1994/95:54

11 § Energiskatt och koldioxidskatt skall inte betalas for

1. metan som framställs genom biologiska processer,

2. trädbränsle som säljs eller förbrukas for motordrift vid samtidig
produktion av värme och elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning,

3. bränsle som tillhandahålls i en särskild förpackning om högst en
liter,

4. bränsle enligt 1 § första stycket 1-5 som till följd av bränslets
beskaffenhet förlorats i samband med att det framställts, bearbetats,
lagrats eller transporterats.

Första stycket 4 gäller dock för varumottagare och skatterepresentant
som avses i 4 kap. 8 § endast bränsle som förlorats under transport till
varumottagaren.

Viss försöksverksamhet

12 § Regeringen får i särskilda fäll medge nedsättning av eller befrielse
från energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som används i för-
söksverksamhet inom ramen för pilotprojekt som syftar till att utveckla
mer miljövänliga bränslen.

3 kap. Svavelskatt

1 § Svavelskatt skall betalas för svavelinnehållet i

1. torvbränsle ur KN-nr 2703,

2. bränsle som avses i 2 kap. 1, 3 och 4 §§.

2 § För torvbränsle, kolbränsle, petroleumkoks och andra festa eller
gasformiga produkter tas svavelskatt ut med 30 kronor per kilogram
svavel i bränslet.

För flytande bränslen tas svavelskatt ut med 27 kronor per kubikmeter
för varje tiondels viktprocent svavel i bränslet. Vid bestämning av skatten
på grund av svavelinnehållet, mätt som viktprocent svavel i bränslet,
skall avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent.

Svavelskatt fes inte ut för ett flytande eller gasformigt bränsle om dess
svavelinnehåll är högst 0,1 viktprocent.

3 § För flytande bränslen gäller beloppet enligt 2 § andra stycket bränslet
vid en temperatur av 15°C. Om en skattskyldig visar att bränslet när
skattskyldigheten inträder har en arman temperatur, får volymen räknas
om till 15°C. Om skattskyldighet inträder vid leverans till en köpare som
inte är registrerad som skattskyldig för bränslen, får dock omräkning
göras endast om detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen.

4 § Svavelskatt skall inte betalas för svavelinnehållet i bränsle som avses Prop. 1994/95:54
i 2 kap. 11 §.

4 kap. Skattskyldighet m.m.

Bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5

\km som är skattskyldig

1 § Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 - 5 är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4. den som i annat fall än som avses i 1 - 3 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall
användas för annat än privat ändamål,

5. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp, och

8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som
anges i 11 §.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 3, för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats enligt 3 a, och som förbrukas i skepp, när
skeppet används för privat ändamål.

Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten
av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över
bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av skatten.

2 § Om ett bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt skall trans-
porteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 6 kap. 3 § men inte
når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall skatt betalas
för bränslet i Sverige om bränslet

1. finns i Sverige eller kan antas ha förbrukats här, eller

2. har levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas
var bränslet finns eller var det har förbrukats.

Den som ställt säkerhet för transporten är skyldig att betala skatt enligt
första stycket. Beskattning skall ske som om skattskyldighet inträtt vid
den tidpunkt då bränslet fördes in till Sverige eller transporten från den
svenske upplagshavaren påbörjades.

Upplagshavare och skatteupplag

Prop. 1994/95:54

3 § Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig
verksamhet som bedrivs i Sverige avser att

1. tillverka eller bearbeta bränslen, eller

2. i större omfattning hålla bränslen i lager,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-
heterna i övrigt är lämplig som upplagshavare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen skall
äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas
av beskattningsmyndigheten på särskild ansökan.

4 § Om en upplagshavare säljer bränsle, for vilket skattskyldighet inte
inträtt, till upplagshavare i Sverige eller till upplagshavare eller varu-
mottagare i ett annat EG-land, skall han innan leveransen av bränslet
påböijas hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av
skatten.

Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa
säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning
och lagring av bränslen.

5 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas av
beskattningsmyndigheten, om förutsättningar för godkännande inte längre
finns. Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd
säkerhet inte längre är godtagbar.

Varumottagare

6 § Annan än upplagshavare kan ansöka om registrering som varu-
mottagare hos beskattningsmyndigheten, om han i en yrkesmässig
verksamhet som bedrivs i Sverige tar emot bränslen från en upplagshava-
re i ett annat EG-land.

Registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten,
i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Bestämmelserna i 5 § om återkallelse tillämpas även på registrerad
varumottagare.

7 § Den som, utan att vara upplagshavare eller registrerad varumottagare,
i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs i Sverige tar emot leverans av
bränsle från en upplagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varu-
mottagare) skall, innan transporten från det andra EG-landet påböijas,
lämna en redovisning över bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos
beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

Skatterepresentant

Prop. 1994/95:54

8 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som
levererar bränsle till en varumottagare som avses i 6 eller 7 §, får utse
en skatterepresentant i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas av
beskattningsmyndigheten.

Skatterepresentanten är, i stället for varumottagaren, skattskyldig för
bränsle som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i
Sverige.

Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för betalning av skatten i
enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Bestämmelserna i 5 § om återkallelse tillämpas även på skatterepresen-
tant.

Distansförsäljning

9 § Med distansförsäljning avses försäljning från ett EG-land till en sådan
köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller varumottaga-
re, om säljaren ansvarar för leveransen av bränslet.

10 § Vid distansförsäljning till en köpare i Sverige skall säljaren, innan
transporten av bränslet påböijas från det andra EG-landet, hos be-
skattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings-
myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt
fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av
skatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna
lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt
hos skatterepresentanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och
har ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelserna i 5 § första meningen om återkallelse tillämpas även
på representant som avses i andra stycket.

Privat införsel

11 § Den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat
EG-land är skyldig att betala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt
har betalats för det i Sverige, när det är fråga om

1. flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som förs in på
annat sätt än i tankfordon som används yrkesmässigt, eller

2. motorbränsle som förs in på annat sätt än i fordonstank eller reserv-
dunk som rymmer högst 10 liter.

Första stycket gäller även den för vars räkning införseln äger rum.

Övriga bränslen

Prop. 1994/95:54

12 § Skattskyldig för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för
bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6 - 8, 3 och 4 §§ samt vad
gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

1. tillverkar eller bearbetar bränsle,

2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,

3. i annat fäll än som avses i 1 och 2

a) importerar bränsle från tredje land, eller

b) för in kolbränsle, petroleumkoks eller torvbränsle till Sverige från ett
annat EG-land eller tar emot sådan leverans, och

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt
2 kap. 3 eller 4 § som beskattats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a eller
som förvärvats utan skatt, och som förbrukas i skepp, när skeppet
används för privat ändamål.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den
som tar upp torvbränsle.

5 kap. Skattskyldighetens inträde

1 § Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när

1. han levererar bränsle till en köpare i Sverige som inte är upp-
lagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upp-
lagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare,

2. han exporterar bränsle till en köpare i tredje land,

3. han tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning eller
bränsle annars upphör att lagras i godkänt skatteupplag, eller

4. han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

2 § Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,

2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller
12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.

3 § Skattskyldigheten inträder Prop. 1994/95:54

1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5, när
bränslet av honom levereras till köpare,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller
andra stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket,
när bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål
som medför att skatt skall betalas med högre belopp,

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8, när
bränslet förs in till Sverige, och

4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller

2 när

a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad eller
till eget försäljningsställe för detalj försäljning som inte utgörs av depå
eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller

b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

4 § För annan än upplagshavare som tillverkar eller bearbetar bränslen
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5 inträder skattskyldigheten när
bränslet tillverkas eller bearbetas.

5 § När bränsle importeras av skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket

6 eller 12 § första stycket 3 a, skall skatten betalas till tullmyndigheten.
Därvid gäller tullagen (1994:0000) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.

6 kap. Förfarandet m.m.

1 § Bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter om förfärandet vid beskattningen gäller för skatt enligt
denna lag, om inte annat särskilt anges.

När deklaration skall lämnas i vissa fall

2 § Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för vaije
leverans av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att
betala skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndig-
heten senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av
bränslet.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller 8 skall
lämna deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
då bränslet fördes in till Sverige.

Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1 - 5 utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna

deklaration när bränslet tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha Prop. 1994/95:54
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag
varan tillverkades eller bearbetades.

Ledsagardokument

3 § Upplagshavare skall upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar
när han transporterar bränsle, for vilket skattskyldighet inte har inträtt,
till en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land. Upp-
lagshavaren skall behålla ett exemplar av dokumentet. De övriga tre
exemplaren av dokumentet skall följa bränslet under transporten.

Om en upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken bränsle förts ut ur landet fått ett under-
tecknat returexemplar av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål
underrätta beskattningsmyndigheten om detta.

4 § Upplagshavare eller varumottagare som tar emot bränsle från ett
annat EG-land skall senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad
under vilken bränslet tagits emot underteckna ett exemplar av ledsagardo-
kumentet (returexemplaret) och skicka tillbaka det till avsändaren i det
andra EG-landet.

5 § Vid förtullning enligt tullagen (1994:0000) av bränsle som avses i
2 kap. 1 § första stycket 1-5 skall, om beskattning inte skett enligt

5 kap. 5 §, vid transport av bränslet upprättas ett ledsagardokument i fyra
exemplar. Ett exemplar skall förvaras hos den tullmyndighet där bränslet
frigjorts enligt tullbestämmelsema. Dokumenten skall i övrigt hanteras
som anges i 3 och 4 §§. Returexemplaret skall skickas till tullmyndig-
heten.

Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den
kalendermånad under vilken bränsle avsänts från tullmyndigheten fått ett
undertecknat returexemplar av ledsagardokumentet skall myndigheten
utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om detta.

6 § Vid export till tredje land av obeskattat bränsle som avses i 2 kap.

1 § första stycket 1-5, skall avsändaren upprätta ett ledsagardokument
i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall följa bränslet under
transporten. Utfartstullanstalten skall attestera att bränslet lämnat
gemenskapen och till avsändaren skicka tillbaka det attesterade ex-
emplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar.

Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalender-
månad under vilken bränslet avsänts för export fått ett undertecknat
returexemplar av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta
beskattningsmyndigheten om detta.

7 § Bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt och som av en upp-
lagshavare levereras till en oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land

skall under leveransen följas av dokument som visar att säkerhet enligt Prop. 1994/95:54
4 kap. 4 § har ställts för skattens betalning.

Förenklat ledsagardokument

8 § Den som ansvarar för transporten av beskattat bränsle enligt 2 kap.
1 § första stycket 1-5 till en mottagare i ett annat EG-land skall upprätta
ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Två exemplar av
dokumentet skall följa bränslet under transporten. Sådant ledsagardoku-
ment krävs dock inte vid distansförsäljning enligt 9 §.

Distansförsäljning till ett annat EG-land

9 § Vid distansförsäljning till en köpare i ett annat EG-land skall säljaren,
innan leveransen påböijas, hos beskattningsmyndigheten visa att säkerhet
har ställts för betalning av skatt i det andra EG-landet.

Registrering

10 § Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första
stycket 1 skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.

Hos beskattningsmyndigheten kan registreras den som i en yrkesmässig
verksamhet som bedrivs i Sverige i större omfattning

1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller

2. återförsäljer eller förbrukar naturgas.

11 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare
eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag.

Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande
och registrering enligt första stycket.

Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registre-
ringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress,
vilken kategori av bränslen som den registrerade får ta emot eller som får
lagras i skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för
godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Dessa uppgifter
får lämnas till registret från ett annat register som förs hos beskattnings-
myndigheten. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som
inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas
med hjälp av automatisk databehandling.

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får före-
skriva att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåtkomst
till register som avses i 11 §.

2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Uppgifter i registret får lämnas ut till beskattningsmyndighet i ett annat Prop. 1994/95:54
EG-land på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.

Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och över
godkända skatteupplag skall gallras sju år efter utgången av det kalende-
rår som upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.

7 kap. Avdrag i deklaration

1 § I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på bränslen
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b får avdrag göras för skatt på
bränsle

1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,

2. som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,

3. som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till
frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

4. som förbrukats eller sålts för förbrukning

a) för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, eller

b) i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras även för skatt på bränsle som
förbrukats eller sålts för förbrukning för gas- och värmeproduktion som
sker vid användning av bränsle på sätt som avses i första stycket 4.

2 § I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på andra
bränslen än som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, dock inte
flygbensin eller flygfotogen, får avdrag göras enligt 1 §.

Avdrag får också göras för skatt

1. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning

a) i tåg eller annat spårbundet transportmedel, eller

b) i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål,

2. på annat bränsle än bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning

i luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål,

3. på bränsle som förbrukats för framställning av

a) mineraloljeprodukter,

b) kolbränslen och petroleumkoks, eller

c) andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren,

4. på bränsle som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk
kraft, med de begränsningar som följer av tredje stycket.

Avdrag enligt andra stycket 4 får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energi-
skatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats for
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energiskat-
ten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord
värme.

3 § Avdrag får, i den mån avdrag inte gjorts enligt 1 § första stycket 4
eller andra stycket, göras även för energiskatt och koldioxidskatt på

kolbränslen och petroleumkoks som förbrukats eller sålts för förbrukning Prop. 1994/95:54
i metallurgiska processer, vari även skall anses ingå den gas- och
värmeproduktion som sker till följd av sådana processer.

4 § Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt 1-3 §§, göras
även för energiskatten samt för tre fjärdedelar av koldioxidskatten på
annat bränsle än bensin eller oljeprodukter enligt 2 kap. 1 § första stycket

3 b som förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet
eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.

5 § I en deklaration som avser svavelskatt på andra bränslen än flyg-
bensin och flygfotogen får avdrag göras enligt 1 § och 2 § andra stycket

1 - 3.

Avdrag får, i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket, göras
även för skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller sålts för
förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställning av
varor av andra mineraliska ämnen än metaller, vari skall anses ingå även
den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana processer,
eller i sodapannor eller lutpannor.

Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom reningsåt-
gärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med
förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med
30 kronor per kilogram svavel som utsläppet har minskat.

6 § I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
på bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5 och som lämnas
av upplagshavare, varumottagare eller skatterepresentant som avses i

4 kap. 8 § får avdrag även göras för skatt på bränsle som förstörts till
följd av tillfälliga omständigheter eller force majeure. Varumottagare och
skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast på bränsle som
förstörts under transport till varumottagaren.

7 § Vad som föreskrivs om avdrag för skatt på bränsle som avses i

2 kap. 1 § första stycket 3 b och bensin tillämpas även på bränsle för
vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§, dock inte
flygbensin och flygfotogen.

8 kap. Inköp mot försäkran

1 § Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa bensin
och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b utan energiskatt och
koldioxidskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören om att
bränslet skall användas för sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första
stycket 4 eller andra stycket.

2 § Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa kol-
bränslen och petroleumkoks utan energiskatt och koldioxidskatt mot att

han lämnar en försäkran till leverantören om att bränslet skall användas Prop. 1994/95:54
för sådant ändamål som avses i 7 kap. 3 §.

3 § Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa annat
bränsle än sådant som avses i 1 §, dock inte flygbensin och flygfotogen,
utan energiskatt och koldioxidskatt mot att han lämnar en försäkran till
leverantören om att bränslet skall användas för ett sådant ändamål som
avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket eller i 7 kap. 2 §
andra stycket 1 eller 2.

4 § Annan än den som är registrerad som skattskyldig får köpa annat
bränsle än flygbensin och flygfotogen utan svavelskatt mot att han lämnar
en försäkran till leverantören om att bränslet skall användas för ett sådant
ändamål som avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket eller

1 7 kap. 2 § andra stycket 2 eller 5 § andra stycket. Motsvarande gäller
vid köp av annat bränsle än bensin, flygbensin och flygfotogen för ett
sådant ändamål som avses i 7 kap. 2 § andra stycket 1.

5 § Vad som föreskrivs om inköp mot försäkran av bränsle som avses i

2 kap. 1 § första stycket 3 b och bensin tillämpas även på bränsle för
vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§, dock inte
flygbensin och flygfotogen.

9 kap. Återbetalning av skatt m.m.

1 § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av
energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förvärvats av

1. utländsk beskickning, lönat konsulat i Sverige eller sådan in-
ternationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fåll,

2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar

1 Sverige och lönad konsul vid utländskt konsulat i Sverige, under
förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande
bosatt i Sverige.

Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i
Sverige och personal hos en sådan organisation har på ansökan rätt till
återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommel-
se med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta.

2 § Om någon som inte är skattskyldig har förbrukat annat bränsle än
sådant som beskattas som bensin eller oljeprodukter enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 b vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller
för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av energiskatten och
tre fjärdedelar av koldioxidskatten på bränslet.

3 § Om någon har förbrukat bensin i skepp eller bränsle i båt, när Prop. 1994/95:54
fartyget inte används för privat ändamål, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan återbetalning av skatten på bränslet.

4 § Om koldioxidskatt har tagits ut för annat bränsle än sådant som
beskattas som bensin och har någon begränsat utsläpp av koldioxid i
samband med förbrukning av bränslet, medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan återbetalning av koldioxidskatten i förhållande till hur
mycket utsläppet har minskat.

5 § Om värme har levererats för tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling,
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som framställt
värmen kompensation med 9 öre per kilowattimme levererad värme.

Rätt till kompensation föreligger inte om råtallolja har förbrukats vid
framställningen av värme.

6 § Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har
begränsat utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § tredje stycket, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt
som belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har
minskat.

7 § Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 2 - 6 §§ skall
omfatta en period om ett kalenderkvartal och skall lämnas in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång.

8 § Rätt till återbetalning eller kompensation enligt 2 - 6 §§ föreligger
endast när ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till

a) minst 1 000 kronor i fall som avses i 2, 4, 5 eller 6 §, och

b) minst 500 kronor i fäll som avses i 3 §.

9 § Har annat bränsle än sådant som beskattas som bensin eller oljepro-
dukter enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b förbrukats vid industriell
framställning av produkter av andra mineraliska ämnen än metaller,
medger beskattningsmyndigheten efter ansökan att koldioxidskatten på
bränslet tas ut med sådant belopp att skatten för den som bedriver
framställningen inte överstiger 1,2 procent av de framställda produkternas
försäljningsvärde fritt fabrik.

Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period
om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.

10 § Om skatt har betalats i Sverige för bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1-5 och bränslet därefter har levererats till ett annat EG-
land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, medger
beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av skatten.

Rätt till återbetalning vid distansförsäljning till ett annat EG-land
föreligger endast om den sökande visar att den skatt som ansökan avser
är betalad samt att bränslet har beskattats i mottagarlandet.

Ansökan om återbetalning enligt andra stycket skall omfatta en period
om ett kalenderkvartal och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten
inom ett år efter kvartalets utgång.

Ansökan om återbetalning i andra fäll än som avses i andra stycket
skall lämnas till beskattningsmyndigheten innan leveransen av bränslet
påbörjas. Sökanden skall då visa att den skatt som ansökan avser är
betalad. Beskattningsmyndigheten återbetalar skattebeloppet sedan
godkänt returexemplar av ledsagardokumentet lämnats in till beskattnings-
myndigheten och den sökande visat att skatten betalats i mottagarlandet
eller att säkerhet ställts för skattens betalning där.

11 § Om skatt har betalats i Sverige enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och
bränslet har beskattats i ett annat EG-land, medger beskattningsmyndig-
heten efter ansökan av den skattskyldige återbetalning av skatten.

Rätt till återbetalning enligt första stycket föreligger endast om den
sökande inom tre år från den dag då leveransen påböljades visar att
bränslet beskattats i ett annat EG-land.

12 § Om återbetalning av eller kompensation för skatt har skett med för
högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller
på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
förbiseende, får beskattningsmyndigheten besluta att den sökande skall
betala tillbaka vad han fått för mycket.

Åtgärder för att ta ut ett oriktigt utbetalat återbetalnings- eller
kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av
det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

Prop. 1994/95:54

10 kap. Sanktioner vid otillåten användning av märkta oljeprodukter,
rn.ni.

Straffbestämmelser m. m.

1 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som avses

1 2 kap. 8 § första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljepro-
dukter för vilka energiskatt enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b inte
betalats, i syfte att dessa produkter skall användas i strid mot 2 kap. 9 §,
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet har rört betydande värden eller det i annat fäll är att anse
som grovt skall, om förfärandet inte utgör led i gärning som är belagd
med strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till
fängelse i högst två år.

2 § För försök eller förberedelse till brott enligt 1 § andra stycket skall
dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

3 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag Prop. 1994/95:54
eller dess värde far förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att

förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det.

Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller
bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken.

4 § Om oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 §
första stycket har avlägsnats och för vilka skatt enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 b inte betalats, anträffas i annat utrymme än bränsletank som
förser motor på personbil, lastbil, buss, trafiktraktor eller båt med bränsle
och det är uppenbart att oljeprodukterna avsetts för tillförsel till sådan
bränsletank i strid mot 2 kap. 9 §, påför beskattningsmyndigheten den
som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats, skatt med belopp som
motsvarar den skatt som skulle ha tagits ut för oljeprodukterna enligt

2 kap. 1 § första stycket 3 b.

Avgiftsbes tämmelser

5 § En särskild avgift skall betalas för personbil, lastbil, buss, trafiktrak-
tor och båt, vars bränsletank innehåller oljeprodukter i strid mot 2 kap.

9 §. Avgiften uppgår för personbil och båt till 10 000 kronor. Avgiften
beräknas för lastbilar, bussar och trafiktraktorer på följande sätt.

Skattevikt, Avgift, kronor

kilogram

0- 3 500

3 501- 10 000

10 001- 15 000

15 001-20 000

20 001-

10 000

20 000

30 000

40 000

50 000

Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt
fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften tas ut för vaije tillfälle som
bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid mot 2 kap. 9 §.

Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för
ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut
med en och en halv gånger det belopp som följer av första stycket.

6 § Avgift enligt 5 § påförs ägaren till fordonet eller båten.

Brukar någon annans fordon eller båt utan lov, påförs brukaren
avgiften.

7 § Som ägare av ett fordon anses vid tillämpningen av detta kapitel den
som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare.

I fråga om ett fordon eller en båt som har köpts på kredit med
förbehåll om återtaganderätt anses köparen som ägare. Som ägare anses
också den som innebar ett fordon eller en båt med nyttjanderätt för

bestämd tid om minst ett år. Innehas fordonet eller båten i annat fåll med Prop. 1994/95:54
nyttjanderätt, anses nyttjanderättshavaren som ägare, om han har
befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren
har utsett.

8 § Avgift enligt 5 § påförs genom beslut av beskattningsmyndigheten.

Om det finns särskilda skäl, kan beskattningsmyndigheten medge
nedsättning av eller befrielse från avgiften.

Tillsyn och kontroll

9 § Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel skall
vad avser personbil, lastbil, buss och trafiktraktor utövas av polismyndig-
heterna samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll.

Kustbevakningen skall utöva tillsynen av båtar. Polismyndigheterna
skall dock utöva sådan tillsyn inom områden som inte övervakas av
Kustbevakningen.

10 § För kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel har
polismyndigheterna och andra tillsynsmyndigheter rätt att få tillträde till
låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de
upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna
prov betalas inte ersättning.

Regler om förfarandet

11 § Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillämpas även på avgift
enligt detta kapitel.

12 § Bestämmelserna i 3 kap. 7-15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 § lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas även
för att begära upplysningar till ledning för beslut om avgift enligt detta
kapitel.

13 § Har ett fordon eller en båt flera ägare, är de solidariskt ansvariga
för den avgift som skall betalas enligt detta kapitel.

11 kap. Energiskatt på elektrisk kraft

Skattepliktig elektrisk kraft

1 § Elektrisk kraft som förbrukas i Sverige är skattepliktig, om inte annat
följer av 2 §.

2 § Elektrisk kraft är inte skattepliktig om den

1. framställts i Sverige i ett vindkraftverk av en producent som inte
yrkesmässigt levererar elektrisk kraft,

2. i annat fall framställts i Sverige av en producent som forfogar över
en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte
yrkesmässigt levererar elektrisk kraft,

3. till lägre effekt än 50 kilowatt utan ersättning levererats av en
producent eller en leverantör till en förbrukare som inte står i in-
tressegemenskap med producenten eller leverantören,

4. framställts och förbrukats på fartyg eller annat transportmedel,

5. förbrukats för framställning eller leverans av elektrisk kraft, eller

6. framställts i ett reservkraftsaggregat.

Skattebelopp

3 § Energiskatten utgör för år 1995

1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,

2. 3,7 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §,

3. 6,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsöijning i andra kommuner än de som anges
i 4 §, och

4. 9,0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fäll.

För åren 1996 till och med 1998 skall de i första stycket angivna
skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på bränslen
anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock
avrundas till hela tiondels ören. För tiden efter år 1998 skall skatten tas
ut med de belopp som gäller vid utgången av detta år.

Prop. 1994/95:54

Förteckning över vissa kommuner

4 § Förteckning över kommuner som avses i 3 § första stycket.

Norrbottens län
Samtliga kommuner

Jämtlands län

Samtliga kommuner

Västerbottens län

Samtliga kommuner

Västernorrlands län
Sollefteå

Ånge

Örnsköldsvik

Gävleborgs län
Ljusdal

Kopparbergs län

Malung

Mora

Orsa

Älvdalen

Prop. 1994/95:54

Värmlands län

Torsby

Vem som är skattskyldig

5 § Skyldig att betala energiskatt (skattskyldig) är den som i Sverige

1. yrkesmässigt framställer skattepliktig elektrisk kraft (producent),

2. yrkesmässigt levererar av honom framställd skattepliktig elektrisk
kraft eller av arman framställd elektrisk kraft (leverantör), och

3. den som för annat ändamål än som avses i 9 § säljer eller förbrukar
elektrisk kraft, som förvärvats utan skatt mot försäkran enligt 11 §.

Den för vars räkning elektrisk kraft förs in till Sverige och den som
utan att betala ersättning tar emot skattepliktig elektrisk kraft anses ha
framställt den elektriska kraften.

6 § Den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 och 2 skall vara
registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Skattskyldighetens inträde

7 § Skyldigheten att betala energiskatt inträder

1. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2, när
elektrisk kraft

a) levereras till en förbrukare som inte är registrerad enligt 6 § (skatte-
pliktig leverans), eller

b) tas i anspråk för annat ändamål än försäljning (skattepliktig egenför-
brukning), och

2. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 3, när elektrisk
kraft levereras till en köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än
försäljning.

Mätning av elektrisk kraft

8 § Energiskatt som skall betalas av den som är skattskyldig enligt 5 §
första stycket 1 eller 2 skall bestämmas på grundval av mätning av den
elektriska kraftens energiinnehåll.

När det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten i visst fåll
medge att energiskatten får bestämmas på annan grund än mätning av den
elektriska kraften.

Om den elektriska kraften inte kan bestämmas på en grund som anges Prop. 1994/95:54
i första eller andra stycket skall den i stället beräknas efter vad som är
skäligt.

Avdrag i deklaration

9 § I en deklaration som avser energiskatt på elektrisk kraft får avdrag
göras för skatt på elektrisk kraft som

1. förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet
transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart
samband med sådan förbrukning,

2. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motor-
drift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med
sådan förbrukning,

3. förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter
som avses i 7 kap. 2 § andra stycket 3,

4. framställts i en kraftvärmeanläggning och förbrukats för el-, gas-,
värme- eller vattenförsöijning i den egna verksamheten i den mån avdrag
inte har gjorts enligt 7 kap. 2 § andra stycket 4,

5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av
elektrisk kraft på det elektriska nätet som avses i 1 § fjärde stycket lagen
(1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-
ningar och som utförs av den som har nätkoncession enligt den lagen.

10 § Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på annat
bränsle än sådant som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om
bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med
de begränsningar som följer av andra och tredje styckena.

Avdrag enligt första stycket får vid samtidig produktion av värme och
skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energi-
skatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för
framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energiskat-
ten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord
värme.

Avdrag enligt första eller andra stycket får göras endast i den mån
avdrag inte gjorts enligt 9 § första stycket 4, 7 kap. 2 § andra stycket 4
eller tredje stycket.

Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige fram-
ställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot
den skatt som skall betalas enligt 3 § första stycket 4.

Inköp mot försäkran

11 § Arman än den som är registrerad som skattskyldig får köpa elektrisk
kraft utan energiskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören att

den elektriska kraften skall användas för ett sådant ändamål som avses i Prop. 1994/95:54
9 § första stycket 1-3 eller 5.

12 kap. Överklagande

1 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol, nämligen

1. beslut om godkännande enligt 4 kap. 3 och 6 samt 8 och 10 §§ ,

2. beslut om återkallelse enligt 4 kap. 5 och 6 samt 8 och 10 §§,

3. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag,

4. beslut om återbetalning av eller kompensation för skatt enligt 9 kap.

1 - 12 §§, och

5. beslut om särskild avgift och nedsättning av eller befrielse från
sådan avgift enligt 10 kap. 8 §.

Beskattningsmyndighetens beslut enligt första stycket får även
överklagas av Riksskatteverket. Om en skattskyldig eller en sökande
överklagar ett beslut enligt första stycket förs det allmännas talan av
Riksskatteverket.

2 § I fråga om överklagande enligt 1 § tillämpas 8 kap. 1 § andra
stycket, 2 § andra stycket samt 3-5 §§ lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Genom lagen upphävs

a) lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

b) lagen (1961:372) om bensinskatt,

c) lagen (1990:582) om koldioxidskatt,

d) lagen (1990:587) om svavelskatt,

e) lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter.

2. De upphävda lagarna gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.

3. Med skatt enligt den nya lagen likställs i tillämpliga delar skatt enligt
lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensin-
skatt, lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om
svavelskatt och lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter.

4. Med oljeprodukt i 2 kap. 9 § den nya lagen likställs oljeprodukt som
har försetts med märkämnen enligt bestämmelserna i lagen (1992:1438)
om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter.

5. Bestämmelserna i 7 kap. 4 §, 9 kap. 2, 5, 7 och 8 §§ den nya lagen Prop. 1994/95:54
tillämpas, såvitt avser växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusod-
ling, först från och med den 1 januari 1996.

6. Energiskatt och koldioxidskatt på annat bränsle än sådant som
beskattas som bensin eller oljeprodukter enligt 2 kap. 1 § första stycket
3 b den nya lagen och som används för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling skall till utgången av år 1995 tas ut efter
skattesatser som svarar mot 15 procent av de skattesatser som enligt den
nya lagen gäller för ifrågavarande bränsle.

7. Den som är registrerad som skattskyldig för skatt på bränslen enligt
de äldre bestämmelserna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne
registreras som upplagshavare eller som skattskyldig enligt 4 kap. 12 §
första stycket 1 eller 2 den nya lagen vid ikraftträdandet, inträder dock
inte skattskyldighet för lagret vid avregistreringen till den del det består
av sådana bränsleslag som omfattas av den nya registreringen och under
förutsättning att dessa bränslen befinner sig i ett godkänt skatteupplag
eller i lagret hos den som registrerats enligt 4 kap. 12 § första stycket 1
eller 2.

8. Den som är registrerad som skattskyldig för skatt på elektrisk kraft
enligt de äldre bestämmelserna skall utan särskild ansökan registreras
som skattskyldig enligt den nya lagen vid ikraftträdandet.

2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Prop. 1994/95:54

Härigenom föreskrivs att 1, 6, 25 och 25 a §§ fordonsskattelagen
(1988:327) samt bilaga 1 till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 5¹

Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag.

Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörel-
sen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annat
sägs.

Med dieselolja avses i denna lag
de produkter som är skattepliktiga
enligt 1 § lagen (1992:1438) om
dieseloljeskatt och användning av
vissa oljeprodukter.

Med dieselolja avses i denna lag
de produkter för vilka skatt skall
betalas enligt 2 kap. 1 § första
stycket 3 lagen (1994:0000) om
skatt på energi.

6 §²

Följande fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i
bilregistret och inte är avställda, nämligen

1. motorcyklar,

2. personbilar,

3. lastbilar,

4. bussar,

5. traktorer,

6. tunga terrängvagnar,

7. motorredskap,

8. släpvagnar.

Dock är släpvagnar som dras av
motorredskap eller tung terräng-
vagn skattepliktiga endast om
motorredskapet beskattas som
trafiktraktor och terrängvagnen
beskattas enligt bilaga 1, E5.

Dock är släpvagnar som dras av
motorredskap eller tung terräng-
vagn skattepliktiga endast om
motorredskapet beskattas som
trafiktraktor och terrängvagnen
beskattas enligt bilaga 1, E4.

25 §³

Ett motorredskap beskattas som en jordbrukstraktor, om det har en
tjänstevikt som inte överstiger 2 000 kilogram.

Om en bil har byggts om till motorredskap, beskattas den dock som
trafiktraktor. Detsamma gäller för motorredskap med tjänstevikt över
2 000 kilogram som används för transport av gods på andra vägar än
enskilda, om transporterna inte är begränsade till sådana som anges i
22 § andra stycket.

¹ Senaste lydelse 1992:1440.

² Senaste lydelse 1992:1731.

³ Senaste lydelse 1992:1731.

Andra skattepliktiga motorred-
skap än de som avses i första och
andra styckena beskattas på sätt
som framgår av bilaga 1, E4.

Andra skattepliktiga motorred- Prop. 1994/95:54
skap än de som avses i första och
andra styckena beskattas på sätt
som framgår av bilaga 1, E3.

25 a §⁴

En tung terrängvagn beskattas som en jordbrukstraktor om den mte
används för transport av gods på andra vägar än enskilda. Detsamma
gäller om en tung terrängvagn endast används på sätt som anges i 22 §

andra stycket 1 eller 2 a, b eller d.

I andra fäll beskattas en tung
terrängvagn på sätt som framgår av
bilaga 1, E5.

I andra fall beskattas en tung
terrängvagn på sätt som framgår av
bilaga 1, E4.

Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)⁵

Fordonsskatt

Nuvarande lydelse

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram ----------------------------

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A 1	Motorcyklar Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn	0- 76-	75	100 125	0 0
2	Annan motorcykel	0-		200	0
B 1	Personbilar Personbil som inte	0-	900	355	0
	kan drivas med dieselolja	901-		445	90
2	Personbil som kan drivas med diesel- olja
	2.1 som enligt bil-	0-	900	710	0
	registret har års- modell sbeteckning 1993 eller äldre	901-		890	180
	2.2 annan personbil	0-	900	1 775	0
		901-		2 225	450
C 1	Bussar Bussar som inte	0-	1 600	355	0
	kan drivas med	1 601-	3 000	391	36
	dieselolja	3 001-		895	0
2	Bussar som kan	0-	1 600	655	0
	drivas med	1 601-	3 000	705	50
	dieselolja	3 001-		1 405	0

⁴ Senaste lydelse 1992:1731.

⁵ Senaste lydelse av bilagan 1993:841.

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

Prop. 1994/95:54

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

D	Lastbilar
1	Lastbil som	0-	1 600	355	0
	inte kan drivas	1 601-	3 000	391	36
	med dieselolja	3 001-		895	0
2	Lastbil som kan drivas med dieselolja
	2.1 med anordning
	för påhängsvagn med två hjul-	0-	1 600	790	0
	axlar	1 601-	3 000	845	55
		3 001-	6000	1 615	50
		6 001-	10 000	3 115	60
		10 001-	14 000	5 515	154
		14 001-		11 675	271
	med tre eller	0-	1 600	790	0
	flera hjul-	1 601-	3 000	825	35
	axlar	3 001-	6 000	1 315	63
		6 001-	11 000	3 205	72
		11 001-	15 000	6 805	92
		15 001-	18 000	10 485	108
		18 001-	23 000	13 725	197
		23 001-		23 575	168
	2.2 utan anordning
	för påhängsvagn med två hjul-	0-	1 600	655	0
	axlar	1 601-	3 000	705	50
		3 001-	6 000	1 405	4
		6 001-	10 000	1 525	26
		10 001-	14 000	2 565	89
		14 001-	17 000	6 125	159
		17 001-		10 895	208
	med tre eller	0-	1 600	620	0
	flera hjul-	1 601-	3 000	665	45
	axlar	3 001-	6 000	1 295	4
		6 001-	11 000	1 415	13
		11 001-	15 000	2 065	70
		15 001-	18 000	4 865	124
		18 001-		8 585	156
E 1	Traktorer m.m. Traktor klass I (trafiktraktor)	0-	1 300	370	0
	som inte	1 301-	3 000	425	55
	kan drivas med	3 001-	7 000	1 360	95
	dieselolja	7 001-		5 160	168
2	Traktor klass I	0-	1 300	680	0
	(trafiktraktor)	1 301-	3 000	790	110
	som kan drivas	3 001-	7 000	2 660	180
	med dieselolja	7 001-		9 860	320
3	Traktor klass II (jordbrukstraktor)	0-		225	0

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

Prop. 1994/95:54

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

4	Motorredskap, som inte beskattas enligt punkterna 1-3	2
5	Tung terrängvagn, som inte beskattas enligt punkt 3 med två hjulaxlar	2 6 14
	med tre eller flera hjul- axlar	2 6 14 18
F 1	Släpvagnar Släpvagnar med skattevikt högst 3 000 kilogram	1
2	Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil¹ som inte kan drivas med diesel- olja med en hjulaxel	3
	med två hjul- axlar	3 13
	med tre eller flera hjul- axlar	3 13
3	Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dras av en bil som kan drivas med dieselolja, om det är fråga om
	3.1 styraxel för påhängsvagn med en hjul- axel	3 5

001-	1 000	0
001- 6 000	300	35
001- 14 000	1 700	70
001-	7 300	200
001- 6 000	300	30
001- 14 000	1 500	50
001- 18 000	5 500	130
001-	10 700	170
0- 1 000	150	0
001- 3 000	170	21
001-	580	11
001- 13 000	580	9
001-	1 480	0
001- 13 000	580	6
001-	1 180	0
001- 5 000	630	78
001- 8 000	2 190	107
001-	5 400	198

¹ Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja,
tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som
beskattas som en trafiktraktor eller av en tung terrängvagn som beskattas enligt E5 tas
skatt ut enligt 4.

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Prop. 1994/95:54

Skatt, kronor

grund-
belopp

tilläggsbelopp för
varje helt hundratal
kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

med tvä eller	3 001- 8 000	610	42
flera hjul-	8 001- 11 000	2 710	76
axlar	11 001- 14 000	4 990	114
	14 001-	8 410	160

3.2 andra släp-
vagnar

med en hjul-	3 001- 8 000	320	36
axel	8 001-	2 120	64
med två hjul-	3 001- 8 000	310	23
axlar	8 001- 11 000	1 460	38
	11 001- 14 000	2 600	58
	14 001- 17 000	4 340	76
	17 001-	6 620	84
med tre eller	3 001- 11 000	300	14
flera hjul-	11 001- 17 000	1 420	30
axlar	17 001- 25 000	3 220	50
	25 001-	7 220	65

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor²eller ett
motorredskap² som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn²som beskattas
enligt E 5

med en hjulaxel	3 001- 8 000	550	45
	8 001-	2 800	120
med två hjul-	3 001- 8 000	550	20
axlar	8 001- 11 000	1 550	50
	11 001- 17 000	3 050	170
	17 001-	13 250	250
med tre eller	3 001- 11 000	550	20
flera hjul-	11 001- 14 000	2 150	40
axlar,	14 001- 20 000	3 350	75
	20 001- 25 000	7 850	105
	25 001- 30 000	13 100	120
	30 001-	19 100	45

² Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
tas skatt ut enligt 3.

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:54

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram ----------------------------

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

A 1	Motorcyklar Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn	0- 76-	75	100 125	0 0
2	Annan motorcykel	0-		200	0
B 1	Personbilar Personbil som inte	0-	900	355	0
	kan drivas med dieselolja	901-		445	90
2	Personbil som kan drivas med diesel- olja
	2.1 som enligt bil-	0-	900	710	0
	registret har års- modellsbeteckning 1993 eller äldre	901-		890	180
	2.2 annan personbil	0-	900	1 775	0
		901-		2 225	450
C 1	Bussar Bussar som inte	0-	1 600	355	0
	kan drivas med	1 601-	3 000	391	36
	dieselolja	3 001-		895	0
2	Bussar som kan	0-	1 600	655	0
	drivas med	1 601-	3 000	705	50
	dieselolja	3 001-		1 405	0
D	Lastbilar
1	Lastbil som	0-	1 600	355	0
	inte kan drivas	1 601-	3 000	391	36
	med dieselolja	3 001-		895	0

2 Lastbil som kan
drivas med
dieselolja

2.1 med anordning
för påhängsvagn

med två hjul-	0-	1 600	790	0
axlar	1 601-	3 000	845	55
	3 001-	6 000	1 615	50
	6 001-	10 000	3 115	60
	10 001-	14 000	5 515	154
	14 001-		11 675	271
med tre eller	0-	1 600	790	0
flera hjul-	1 601-	3 000	825	35
axlar	3 001-	6 000	1 315	63
	6 001-	11 000	3 205	72
	11 001-	15 000	6 805	92
	15 001-	18 000	10 485	108
	18 001-	23 000	13 725	197
	23 001-		23 575	168

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

Prop. 1994/95:54

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

	2.2 utan anordning för påhängsvagn		655
	med två hjul-	0- 1 600	655	0
	axlar	1 601- 3 000	705	50
		3 001- 6 000	1 405	4
		6 001- 10 000	1 525	26
		10 001- 14 000	2 565	89
		14 001- 17 000	6 125	159
		17 001-	10 895	208
	med tre eller	0- 1 600	620	0
	flera hjul-	1 601- 3 000	665	45
	axlar	3 001- 6 000	1 295	4
		6 001- 11 000	1 415	13
		11 001- 15 000	2 065	70
		15 001- 18 000	4 865	124
		18 001-	8 585	156
E	Traktorer m.m.
1	Traktor klass I (trafiktraktor)	0- 1 300	370	0
		1 301- 3 000	425	55
		3 001- 7 000	1 360	95
		7 001-	5 160	168
2	Traktor klass II (jordbrukstraktor)	0-	225	0
3	Motorredskap, som inte beskattas
	enligt punkterna 7-2	2 001-	1 000	0
4	Tung terrängvagn, som inte beskattas
	enligt punkt 2
	med två hjulaxlar	2 001- 6 000	300	35
	med två hjulaxlar	6 001- 14 000	1 700	70
		14 001-	7 300	200
	med tre eller	2 001- 6 000	300	30
	flera hjul-	6 001- 14 000	1 500	50
	axlar	14 001- 18 000	5 500	130
		18 001-	10 700	170
F	Släpvagnar
1	Släpvagnar med	0- 1 000	150	0
	skattevikt högst 3 000 kilogram	1 001- 3 000	170	21

Fordonsslag

Skattevikt,
kilogram

Skatt, kronor

Prop. 1994/95:54

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

2 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
bil¹ som inte kan
drivas med diesel-

olja med en hjulaxel	3 001-	580	11
med två hjul-	3 001- 13 000	580	9
axlar	13 001-	1 480	0
med tre eller	3 001- 13 000	580	6
flera hjul- axlar	13 001-	1 180	0

3 Släpvagnar

med skattevikt över

3 000 kilogram, som
dras av en bil som
kan drivas med
dieselolja, om det är
fråga om

3.1 styraxel för
påhängsvagn
med en hjul-
axel

med två eller
flera hjul-
axlar

3 001- 5 000	630	78
5 001- 8 000	2 190	107
8 001-	5 400	198
3 001- 8 000	610	42
8 001- 11 000	2 710	76
11 001- 14 000	4 990	114
14 001-	8 410	160

3.2 andra släp- vagnar med en hjul- axel	3 001- 8 000 8 001-	320 2 120	36 64
med två hjul-	3 001- 8 000	310	23
axlar	8 001- 11 000	1 460	38
	11 001- 14 000	2 600	58
	14 001- 17 000	4 340	76
	17 001-	6 620	84
med tre eller	3 001- 11 000	300	14
flera hjul-	11 001- 17 000	1 420	30
axlar	17 001- 25 000	3 220	50
	25 001-	7 220	65

_____________________________________________________________ Prop. 1994/95:54

Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kronor

kilogram -----------------------------

grund- tilläggsbelopp för

belopp varje helt hundratal

kilogram över den
lägsta vikten i
klassen

4 Släpvagnar med
skattevikt över
3 000 kilogram,
som dras av en
trafiktraktor²eller ett
motorredskap² som
beskattas som
en trafiktraktor
eller av en
tung terrängvagn²som beskattas
enligt E 4

med en hjulaxel	3 001- 8 000	550	45
	8 001-	2 800	120
med två hjul-	3 001- 8 000	550	20
axlar	8 001- 11 000	1 550	50
	11 001- 17 000	3 050	170
	17 001-	13 250	250
med tre eller	3 001- 11 000	550	20
flera hjul-	11 001- 14 000	2 150	40
axlar,	14 001- 20 000	3 350	75
	20 001- 25 000	7 850	105
	25 001- 30 000	13 100	120
	30 001-	19 100	45

² Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja
tas skatt ut enligt 3.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om ^ProP- 1994/95:54
kemiska produkter

Härigenom föreskrivs att 6 a § lagen (1985:426) om kemiska produkter
skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop.

1994/95:4

6 :

Bensin som är avsedd för motor-
drift och som innehåller högst
0,013 gram bly per liter vid 15°C
skall av tillverkare och importör
delas in i och tillhandahållas i de
miljöklasser som anges i bilaga till
denna lag.

För motorbensin gäller dessutom
av regeringen.

Föreslagen lydelse

i §

Bensin som är avsedd för motor-
drift eller uppvärmning och som
innehåller högst 0,013 gram bly
per liter vid 15°C skall av tillver-
kare och importör delas in i och
tillhandahållas i de miljöklasser
som anges i bilaga till denna lag.

särskilda föreskrifter som meddelas

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Prop. 1994/95:54
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §²

Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till
havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott
mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller

1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,

2. jakt,

3. fiske,

4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,

5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,

6. åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

7. dumpning av avfäll i vatten,

8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd,

10. lärtygs registrering och identifiering,

11. skydd för den marina miljön
mot andra förorenande åtgärder än
sådana som avses i 6 och 7.

Lagen tillämpas i fråga om över-
vakning enligt punkterna 2 - 8, 70
och 11 även inom Sveriges ekono-
miska zon.

11. skydd för den marina miljön
mot andra
förorenande åtgärder än sådana
som avses i 6 och 7,

72. märkning och användning av
oljeprodukter.

Lagen tillämpas i fråga om över-
vakning enligt punkterna 2-8 och
10 -12 även inom Sveriges ekono-
miska zon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1988:445.

² Senaste lydelse 1992:1142.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om ^ProP- 1994/95:54
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §‘

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller
annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. uppbördslagen (1953:272),

2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3. mervärdesskattelagen (1994:200) med undantag av 10

kap. 6 och 7 §§,

4. tullagen (1973:670), tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981)
om frihet från införselavgift, tullagen (1987:1065), lagen (1987:1069) om
tullfrihet m. m. eller lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift
vid införsel,

5. lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar,

6. lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,

7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fåll då
utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Kopparbergs län,

8. lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt,

9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller

10. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m. fl.

Vad som sagts i första stycket 7
gäller inte utbetalning enligt 27 §
lagen (1957:262) om allmän ener-
giskatt, 6 § lagen (1961:372) om
bensinskatt och 13 § lagen

(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon.

Vad som sagts i första stycket 7
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:0000) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på
motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i
2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

¹ Senaste lydelse 1994:210.

2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1994/95:54
(1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som
anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans
förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen
(1987:1065), 60 § fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13
§§ mervärdesskattelagen (1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjs-
målsavgift beräknad enligt uppbördslagen;

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);

avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

¹ Senaste lydelse 1994:581.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:54

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än
ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § upp-
bördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på
grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgifit enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på natuigasområdet;

avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

avgift enligt 13 och 14 §§ lagen avgift enligt 10 kap. 5 § lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och (1994:0000) om skatt på energi-,
användning av vissa oljeprodukter,

ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10
kap. nämnda lag.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen beslöt i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare (Fi
1992:15) med uppgift att göra en teknisk översyn av eneigibeskattningen
(Eneigiskatteutredningen). Redan i december 1991 hade regeringen
beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag
till den lagtekniska anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna
som behövs vid ett svenskt medlemskap i EU. Arbetet har delats upp
mellan utredningarna på så sätt att anpassningen av punktskatterna på
energiområdet har behandlats av Eneigiskatteutredningen. Samråd har
skett mellan utredningarna. Eneigiskatteutredningen har i juni 1994
överlämnat betänkandet Ny lag om skatt på eneigi - En teknisk översyn
och EG-anpassning (SOU 1994:85). Utredningens sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-
ser som har yttrat sig över betänkandet finns i bilaga 2. En samman-
ställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet,
dnr 2274/94.

Regeringsrådet Leif Lindstam har utrett de ändringar av energiskatten
på elektrisk kraft som aktualiseras med anledning av de nya regler för
elmarknaden som beslutats av riksdagen under våren 1994 (prop.
1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, iskr. 1993/94:358, SFS 1994:617 och
618). Utredarens överväganden har redovisats i en promemoria som finns
tillgänglig i Finansdepartementet.

Regeringen har i propositionen 1994/95:19, som ett led i det förbe-
redelsearbete som måste komma till stånd om folkomröstningen utmynnar
i ett ja till EU, föreslagit att riksdagen godkänner det svenska an-
slutningsfördraget med EU samt slutakten till fördraget. I propositionen
har översiktligt redovisats behovet av ändrad lagstiftning på punktskatte-
området vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.

I betänkandet Ny lag om skatt på eneigi - En teknisk översyn och EG-
anpassning har utredningen lagt fram förslag om en teknisk översyn och
EG-anpassning av reglerna för eneigibeskattningen. Regeringen avser nu
att ta upp utredningens förslag.

Datainspektionen har anmodats att avge yttrande över bestämmelserna
om inrättande av ett register över upplagshavare, registrerade varu-
mottagare och skatteupplag i 6 kap. 11 och 12 §§ förslaget till ny lag om
skatt på eneigi. Datainspektionen har den 14 oktober 1994 yttrat sig över
de föreslagna bestämmelserna och har anfört att inspektionen inte har
någonting att erinra mot dessa. Yttrandet finns i bilaga 3.

Prop. 1994/95:54

Lagrådet

Prop. 1994/95:54

Enligt den planering som finns så skall, förutsatt ett bifall i folkom-
röstningen, Sverige bli medlem i EU den 1 januari 1995. Det har inte
tidsmässigt varit möjligt att hinna med en lagrådsgranskning innan
propositionen måste lämnas till riksdagen. Ett uppskjutande av EU-
anpassning vad gäller eneigibeskattningen är inte heller möjligt utan att
detta skulle leda till avsevärda men. Yttrande från Lagrådet har därför
inte inhämtats.

Inom EG gäller gemensamma förfäranderegler för punktskatterna på
alkohol, tobak och mineraloljor. Införlivandet av dessa regler i svensk
rätt stämmer i huvudsak överens mellan de föreslagna nya lagarna om
skatt på energi, alkoholskatt och tobaksskatt. Bestämmelserna i lagen om
tobaksskatt har granskats av Lagrådet och de synpunkter som då lämnats
har beaktats vid utformningen av den nya lagen om skatt på energi.

4 EG-anpassning

Om Sverige blir medlem i EU måste den svenska energiskattelagstift-
ningen utformas så att den står i överensstämmelse med gemenskaps-
rätten. En stor del av arbetet med att åstadkomma en överensstämmelse
mellan den svenska lagstiftningen, såvitt gäller indirekta skatter, till vad
som gäller i Västeuropa har dock redan genomförts i samband med
skattereformen 1990/1991 och genom energiskatteomläggningen 1993.

Under de senaste åren har ett omfattande arbete pågått inom EG i syfte
att samordna medlemsländernas uttag av punktskatter. Arbetet har
resulterat i att harmoniserade regler fr.o.m. den 1 januari 1993 föreligger
vad gäller beskattningen av tre varugrupper som har stor betydelse för
den gemensamma marknaden, nämligen alkohol och alkoholhaltiga
drycker, tobaksvaror samt mineraloljor. Medlemsstaterna har möjlighet
att ta ut skatter även på andra produkter än de som omfattas av den
harmoniserade regleringen, dock under förutsättning att sådana skatter
inte hindrar det fria handelsutbytet mellan de enskilda länderna.

Ministerrådet har under 1992 utfärdat tre olika direktiv som rör
punktskatter på mineraloljeprodukter: direktiv 92/12/EEG, 92/81/EEG
och 92/82/EEG. Ändringar i och tillägg till direktiv 92/12/EEG och
92/81/EEG har gjorts genom direktiv 92/108/EEG. En förteckning över
nu aktuella EG-direktiv m.m. finns i bilaga 4. Direktiv 92/12/EEG
innehåller bestämmelser om skattskyldighetens inträde och i övrigt om
förfarandet vid omsättningen och beskattningen av både mineraloljepro-
dukter och de övriga varugrupper där harmoniserade regler om punkt-
skatter gäller. Skattebasen och övriga materiella bestämmelser om skatt
på mineraloljeprodukter finns huvudsakligen i direktiv 92/81/EEG.
Bestämmelser om minimiskattesatser finns i direktiv 92/82/EEG.

Det har ålegat de enskilda medlemsstaterna att senast den 31 december
1992 - eller med andra ord inför den inre marknadens ikraftträdande vid

årsskiftet 1992/1993 - harmonisera sina nationella lagstiftningar i enlighet
med de föreskrifter som getts i de aktuella direktiven. Därmed har
gränskontrollåtgärdema på skatteområdet kunnat slopas. Förfårandereg-
lema innebär i princip att de skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera
fritt, utan gränskontroller och utan beskattningskonsekvenser, mellan
medlemsstaterna ända tills de når den slutliga konsumenten och att
beskattning skall ske i konsumtionslandet. Utöver de skatter som regleras
genom dessa direktiv har medlemsländerna en begränsad möjlighet att
tillämpa även andra skatter på de harmoniserade varugrupperna. Det skall
i sådant fäll vara fråga om skatter som tas ut för särskilda ändamål och
skattebasen samt ordningen för skatteberäkning, skatteuttag etc. skall
stämma överens med de regler som finns beträffande de harmoniserade
punktskatterna.

I propositionen föreslås de anpassningar till nu gällande direktiv inom
EU som är nödvändiga vid ett medlemskap. Det ligger i sakens natur att
det saknas anledning att beakta de olika förslag till direktiv som
diskuteras för närvarande. Först när beslut från Ministerrådet föreligger,
och det därmed är klart att några ytterligare ändringar inte kommer att
ske, finns det skäl att harmonisera den svenska lagstiftningen.

Prop. 1994/95:54

5 Författningsteknisk och språklig översyn

Regeringens förslag: Lagarna om allmän energiskatt, koldioxid-
skatt, svavelskatt, dieseloljeskatt och bensinskatt ersätts av en
gemensam ny lag om skatt på energi. I den nya lagen behålls de
nuvarande benämningarna koldioxidskatt och svavelskatt. Allmän
energiskatt ersätts med utrycket energiskatt. Bensinskatt och
dieseloljeskatt namnges inte uttryckligen utan motsvaras av högre
nivåer av energiskatten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att utredningen även föreslagit att lagarna om skatt på viss
elektrisk kraft, särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk och
miljöskatt på inrikes flygtrafik skulle ersättas av den nya lagen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker att lagarna om
bränslebeskattning förs samman till en gemensam lag eller lämnar
förslaget utan erinran. Några remissinstanser ifrågasätter dock behovet
av att också sammanföra produktionsbeskattningen av elektrisk kraft i
samma lag. Riksrevisionsverket och Vägverket anser att benämningarna
bensinskatt och dieseloljeskatt bör firmas kvar.

Skälen för regeringens förslag: Eneigibeskattningen har under lång
tid varit föremål för betydande förändringar som medfört att lagreglering-
en komplicerats. Författningstekniska ändringar föreslås därför i syfte att

förenkla lagstiftningen och göra den mer överskådlig. Energiskattelagstiff- Prop. 1994/95:54
ningen är också i behov av en språklig översyn.

Den nuvarande lagtekniska utformningen innebär att lagen om
koldioxidskatt, lagen om svavelskatt och lagen om dieseloljeskatt i
varierande omfattning innehåller hänvisningar till bestämmelser i lagen
om allmän energiskatt. Beskattningen av bensin och vissa andra
motorbränslen regleras i lagen om bensinskatt, medan andra oljeprodukter
beskattas enligt lagen om allmän energiskatt. Detta innebär att åtskilliga
regler om skattskyldighet, avdrag m.m. finns i båda dessa författningar -
dock i vissa fäll med mindre eller större skillnader i materiellt, men i viss
utsträckning endast i språkligt, hänseende. Sådana olikheter har lett till
osäkerhet om den faktiska innebörden av bestämmelserna i de olika
lagarna. Regeringen föreslår därför att lagarna om koldioxidskatt,
svavelskatt, dieseloljeskatt och bensinskatt ersätts av en gemensam lag
om skatt på eneigi. Beskattningsreglerna blir på så sätt mer överskådliga
och avsikten är att de därigenom skall vara enklare att tillämpa för
skattskyldiga och andra som har anledning att granska dem. Kraven på
att lagtexten skall vara tillräckligt exakt och tydlig och det förhållandet
att gemenskapsrätten innehåller olika bestämmelser som måste föras in
i svensk rätt har dock begränsat möjligheterna till en förenklad lagstift-
ning. Gemenskapsrätten innehåller i vissa fäll förhållandevis detaljerade
och svårtillgängliga bestämmelser som det endast finns begränsade
möjligheter att påverka den närmare utformningen av. Så långt det varit
möjligt har dock ordval och språklig uppbyggnad gjorts så att de stämmer
överens med såväl svensk lagstiftningstradition som modernt svenskt
språkbruk.

Den särskilda skatten på elektrisk kraft från vattenkraftverk och
kämkraftsskatten är produktionsskatter som skiljer sig från konsumtions-
skattema på bränsle och elektrisk kraft. Produktionsskatterna och
miljöskatten på inrikes flygtrafik berör endast ett fåtal skattskyldiga och
har ett begränsat samband med energibeskattningen i övrigt. Med
beaktande härav och även med hänsyn till att det inte är aktuellt med
några materiella ändringar föreslås att dessa tre lagar inte inarbetas i den
nya lagen om skatt på eneigi.

Lagen om skatt på eneigi har delats in i 12 kap. 1 kap. innehåller
allmänna bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m. Beskatt-
ningen av bränslen regleras i 2 - 10 kap., elektrisk kraft i 11 kap., medan
vissa bestämmelser om överklagande finns i 12 kap.

De enskilda kapitlen har gjorts mer överskådliga med hjälp av under-
rubriker. Skattebeloppen för energiskatt och koldioxidskatt redovisas i en
tabell i lagen. Detta är ett mer överskådligt redovisningssätt än att - som
i dag i lagen om allmän energiskatt och lagen om koldioxidskatt -
redovisa skattebeloppen i en bilaga till lagen.

Förslaget till beskattning av bränslen innebär att de nuvarande be-
nämningarna koldioxidskatt och svavelskatt behålls. Allmän eneigiskatt
ersätts med uttrycket eneigiskatt. Bensinskatt respektive dieseloljeskatt
motsvaras i förslaget av högre nivåer av energiskatten. Dessa språkliga
ändringar innebär inte några beloppsmässiga höjningar.

Vid förslag till justeringar av den gällande lagstiftningen på energiskat- Prop. 1994/95:54
teområdet som blir aktuella i samband med ett svenskt medlemskap i EG
har regeringen utgått från att Sverige - genom temporära beslut i enlighet
med förfärandet i artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG - får behålla skattere-
duktioner för mineraloljor för industriellt bruk och för oljeprodukter i
enlighet med indelningen i miljöklasser samt skattefrihet för biologiskt
framställd metangas. Dessa undantag är införda i det föreliggande avtalet
om svenskt medlemskap i EU. I övrigt har utgångspunkten i pro-
positionen varit att den generella uppbyggnaden av skatterna på ener-
giområdet skall behållas. Kol och natuigas är inte föremål för någon
gemensam skadereglering inom EU. Regeringens utgångspunkt är att
Sverige vid ett eventuellt medlemskap kommer att kunna behålla den
nuvarande beskattningen av dessa bränslen. Reglerna måste dock
utformas så att de inte strider mot principen om fri rörlighet inom EU.
Förändringar av skattenivåer m.m. tas endast upp i den mån det krävs
som en anpassning till gemenskapsrätten och till redan fattade beslut om
en indexering av punktskatterna på bl.a. eneigi.

6 Skatteplikten för bränslen

6.1 Nuvarande svenska bestämmelser

6.1.1 Bränslen som i dag är skattepliktiga

Energi- och koldioxidskatt tas nu ut för kolbränslen, fotogen, motorbrän-
noljor, eldningsoljor, andra oljeprodukter - med undantag för smörjoljor
och smöijfetter som inte används för eneigialstring - samt naturgas och
gasol. Flygfotogen är dock särskilt undantagen från skatt, i likhet med
produkter som beskattas enligt lagen om bensinskatt.

Allmän eneigiskatt och koldioxidskatt betalas även för bränslebland-
ningar under förutsättning att blandningen innehåller minst fem viktpro-
cent av sådana oljor som erhållits ur petroleum eller ur bi tuminösa
mineral. Skatt skall dock inte tas ut för den del av blandningen som
består av vegetabiliska oljor och dylikt.

För olja utgår förutom eneigi- och koldioxidskatt även dieseloljeskatt.
Oljor som ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C eller har
försetts med särskilda märkämnen är dock undantagna från beskattning.

Svavelskatt tas ut för svavelinnehållet i kol- och torvbränslen samt
motorbrännolja och eldningsolja. Oljor som innehåller högst 0,1
viktprocent svavel undantas från svavelskatten.

Bensinskatt skall betalas för bensin och andra motorbränslen, som
innehåller minst 70 viktprocent bensin. Undantag från skatteplikt gäller
dock för flygbensin. Bensinskatt utgår även för metanol och högre
alkoholer samt för bränsleblandningar som innehåller någon av dessa
produkter. Ren etanol är dock skattefri. En förutsättning för beskattning

enligt lagen om bensinskatt är att bränslet är avsett for motordrift. För Prop. 1994/95:54
bensin, men inte för alkoholer, tas dessutom koldioxidskatt ut.

6.1.2 Skattskyldighetens inträde

Uppbörden av de svenska energiskatterna bygger i dag på ett system med
registrering av skattskyldiga, som redovisar skatten till beskattnings-
myndigheten genom att i deklaration lämna uppgift om den kvantitet
bränsle för vilken skattskyldighet inträtt och betalar den därpå belöpande
skatten till staten.

Den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar
sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara är skattskyldig
och skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Den som i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt
bränsle eller håller sådant bränsle i lager kan registreras hos beskattnings-
myndigheten som återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle.
Regeringen har i förordningarna om allmän eneigiskatt, svavelskatt och
bensinskatt föreskrivit vilka vikt- och volymgränser som vid förbrukning
för olika ändamål skall anses innebära större omfattning.

En registrering innebär således att en näringsidkare kan köpa bränsle
skattefritt och redovisa skatten i efterhand genom att lämna deklaration.
I deklarationen skall allt bränsle för vilket skattskyldighet har inträtt
redovisas, men avdrag får göras för skatt på bränslen som används för
vissa särskilt angivna ändamål. Icke skattskyldiga kan i vissa fall få
motsvarande skattefrihet genom att lämna en försäkran till leverantören
om att bränslet skall användas för ett visst ändamål eller i efterhand
ansöka om återbetalning av skatten.

Skyldigheten att betala skatt inträder i normalfallet då en skattskyldig
levererar bränsle till köpare som inte är registrerad som skattskyldig eller
tar i anspråk bränslet för annat ändamål än försäljning.

6.2 Aktuella EG-direktiv

6.2.1 Skattebasen och minimiskattesatser

Huvudregeln i direktiven är att skatt skall tas ut för mineraloljor. I artikel

2.1 i direktiv 92/81/EEG anges, med hänvisning till varunummer i EG:s
tulltaxa, vilka produkter som innefattas i uttrycket mineraloljor.
Mineraloljor som används för andra ändamål än som motorbränslen eller
för uppvärmning är dock skattefria.

Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer EG:s tulltaxa att införlivas
med svensk rätt. Minimiskattenivåer har för vissa mineraloljeprodukter
angetts i direktiv 92/82/EEG. Det rör sig om följande produkter.

4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

* Blyad bensin

* Blyfri bensin

* Dieselolja/lätt eldningsolja

* Tjock eldningsolja

* Fotogen

* Gasol

* Metan

Skatt skall även tas ut för vissa andra produkter. Sålunda skall skatt
betalas för vaije produkt som är avsedd att användas, bjuds ut till
försäljning eller används som motorbränsle eller som tillsats till
motorbränsle eller för att öka motorbränslets volym. Vidare skall även
andra kolväten än de som angetts i artikel 2.1 beskattas när de är avsedda
att användas, bjuds ut till försäljning eller används för uppvärmnings-
ändamål. Undantag görs dock för kol, brunkol, torv och liknande fästa
kolväten samt för natuigas.

En sammanställning över de mineraloljeprodukter, som räknas upp i
artikel 2.1 i direktiv 92/81/EEG med angivande av huruvida de i dag
beskattas i Sverige eller inte, finns i bilaga 6.

6.2.2 Förfaranderegler

Direktiv 92/12/EEG innehåller bestämmelser om skattskyldighetens
inträde och i övrigt om förfärandet vid omsättningen och beskattningen
av såväl mineraloljor som de andra varugrupper där harmoniserade regler
för uttag av punktskatter gäller inom EG. Avsikten med dessa regler är
att de punktskattebelagda varorna skall kunna hanteras inom hela EU-
området utan att beskattningsåtgärder eller gränskontroller behövs. EG:s
förfarandebestämmelser påminner om tullförfärandet. Vid en anpassning
till EG-reglerna krävs att en rad nya begrepp introduceras, som t. ex. upp-
lagshavare, skatteupplag, registrerad och oregistrerad varumottagare samt
distansförsäljning. Regeringen har i propositionen om nya lagar om
tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. närmare redogjort för dessa be-
stämmelser. För en mer ingående beskrivning av dessa regler hänvisas
till den propositionen.

6.3 Omfattningen av det skattepliktiga området

6.3.1 Inledning

Den nuvarande eneigibeskattningen bygger lagtekniskt på att de produkter
som omfattas av skatten uttryckligen räknas upp i den aktuella lagstift-
ningen. Det har i realiteten inneburit att vissa nyintroducerade produkter
som använts för motordrift eller uppvärmning under viss tid undgått
beskattning innan lagstiftningen har hunnit ändrats. Inom gemenskaps-
rätten används ett annat synsätt. Samtliga produkter som används för

Prop. 1994/95:54

motordrift är skattepliktiga produkter. Detsamma gäller i princip samtliga Prop. 1994/95:54
flytande och gasformiga kolväten som används for uppvärmning. För att
åstadkomma ett någorlunda hanterligt system görs emellertid skillnad på
produkter som typiskt sett används som motorbränslen eller för uppvärm-
ning och andra produkter som endast på grund av sin användning blir
skattepliktiga. De förstnämnda produkterna anges uttryckligen i lagstift-
ningen som skattepliktiga och skall också omfattas av den särskilda
hanteringsordningen som gäller. Övriga produkter omfattas inte av denna
hanteringsordning och blir skattepliktiga enbart då de används som
motorbränsle eller för uppvärmningsändamål. I den fortsatta framställ-
ningen görs därför en skillnad mellan produkter som är direkt skatte-
pliktiga, dvs produkter vars typiska användningsområde är som motor-
bränslen eller för uppvärmningsändamål, och andra produkter som blir
skattepliktiga enbart vid viss användning.

6.3.2 Direkt skatteplikt för vissa mineraloljeprodukter

Regeringens förslag: Det direkt skattepliktiga området för olje-
produkter begränsas så att endast produkter som typiskt sett an-
vänds som motorbränslen eller för uppvärmning omfattas av
skatteplikten. Det gäller bensin, dieselolja, eldningsolja, fotogen,
gasol och metan. Dessa produkter skall omfattas av det nya EG-
anpassade beskattningsförfarandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget
utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Mineraloljor definieras genom
en förhållandevis omfettande uppräkning av olika produkter i artikel 2.1
i direktiv 92/81/EEG. I direktiv 92/82/EEG anges minimiskattesatser för
vissa av dessa mineraloljor, nämligen för blyad respektive blyfri bensin,
lätt eldningsolja/dieselolja, tjock eldningsolja, fotogen samt för gasol och
metan. Medlemsländerna är skyldiga att beskatta de produkter för vilka
minimiskattesater har angetts; vad gäller gasol, metan och fotogen som
används för uppvärmningsändamål finns dock möjlighet att sätta
skattesatsen till 0 ECU. Flygbensin jämställs enligt EG:s regler skatte-
mässigt med blyad bensin och all fotogen, inklusive flygfotogen, omfettas
av angiven minimiskattesats för fotogen.

I dag undantas i Sverige samtliga flygbränslen utom gasol från
energibeskattning. Om så skall ske även vid ett medlemskap i EU krävs
att undantag begärs. Förutom flygbensin och flygfotogen beskattas
samtliga de produkter för vilka minimiskattesatser gäller för närvarande
i Sverige, varför en anpassning till EG:s regler i den delen inte kräver
några förändringar av den gällande svenska lagstiftningen. De svenska
skatterna ligger också i samtliga fell över de föreskrivna miniminivåerna.

Vad gäller oljeprodukter omfattades tidigare enbart visst slag av Prop. 1994/95:54
fotogen (s.k. lättdiesel) samt motorbrännoljor och eldningsoljor av
skatteplikt. Fr.o.m. den 1 januari 1991 utvidgades dock det skattepliktiga
området till att omfatta även andra oljeprodukter. Lagändringen
föranleddes av att det introducerats olika oljeprodukter som skulle kunna
klassificeras som icke skattepliktiga produkter, men som i allt väsentligt
hade samma egenskaper och kvaliteter som motorbrännoljor och
eldningsoljor och därmed skulle kunna ersätta dessa produkter. Det
skattepliktiga området utvidgades därför i syfte att undvika att de nämnda
oljeprodukterna skulle få helt omotiverade konkurrensfördelar jämfört
med motsvarande skattepliktiga oljeprodukter.

Smörj fetter och smörjoljor som inte används för energialstring
undantogs från beskattning. Utvidgningen av det skattepliktiga området
medförde ändå att åtskilliga produkter, som i princip aldrig kommer i
fråga för förbrukning som motorbränsle eller för uppvärmning, blev
skattepliktiga. Utformningen av den svenska eneigibeskattningen innebär
att en förbrukare som använder en skattepliktig produkt för annat
ändamål än energialstring kan förvärva produkten skattefritt endast om
han är registrerad som skattskyldig eller avger en särskild försäkran om
produktens användning.

Skälen för regeringens förslag: Gemenskapsrätten anger att de
oljeprodukter för vilka en minimiskattesats finns angiven skall beskattas
oavsett användningsområde. Området för den direkta skatteplikten bör
begränsas så mycket som möjligt för att undvika att komplicera skattesys-
temet. Endast sådana oljeprodukter som typiskt sett används som bränslen
bör därför omfettas av den direkta skatteplikten.

På grund av naturgasens höga halt av metan har naturgas och metan
hittills jämställts i den svenska eneigibeskattningen. Metan bör dock -
inte minst mot bakgrund av att en minimiskattesats är festlagd för
produkten i direktiv 92/82/EEG - uttryckligen anges som en direkt
skattepliktig produkt.

Gemenskapsrätten föreskriver visserligen att medlemsländerna i vissa
fell beskattar även andra bränslen än sådana som omfettas av mini-
miskattesatsema. Något krav på att dessa bränslen skall behandlas som
direkt skattepliktiga produkter finns dock inte. EG:s förferanderegler
skall i vart fell tillämpas vid hanteringen av de mineraloljor, för vilka
minimiskattesatser har festlagts. Om dessa regler skall gälla även
beträffande övriga mineraloljor som räknats upp i artikel 2.1 i direktiv
92/81/EEG är dock mer tveksamt.

Bland de uppräknade produkterna finns en rad produkter vars huvud-
sakliga användningsområden är andra än motordrift eller uppvärmning.
Det rör sig om t.ex. lacknafta, råolja och vaselin. Förferandebestämmel-
sema innehåller främst regler om att hantering av varor under skattesu-
spension skall ske i särskilda skatteupplag samt att förflyttning av varor
inom ramen för suspensionsordningen får ske endast mellan skatteupplag
och, vid handel mellan olika medlemsstater, skall följas av särskilda
ledsagardokument. För närvarande tillämpar nio av de tolv medlemslän-
derna inom EU i princip de nämnda förferandereglema endast på de

mineraloljor för vilka minimiskattesatser har fastlagts. Grekland,
Tyskland och Spanien anser i stället att förferandereglema skall tillämpas
på samtliga produkter som räknas upp i artikel 2.1 i direktiv 92/81/EEG,
oavsett om de är avsedda att användas för skattepliktiga användningsom-
råden - dvs. motordrift eller uppvärmning - eller för andra ändamål, t.ex.
som lösningsmedel. En följd av skillnaderna i tolkning är bl.a. att de tre
sistnämnda länderna kräver att samtliga mineraloljor som förs in till dessa
länder skall följas av ledsagardokument.

De skilda tolkningarna av tillämpligheten av bestämmelserna har lett till
praktiska problem i samband med hanteringen av mineraloljor inom EU.
Arbete pågår därför inom EU i syfte att få medlemsstaterna att ena sig
om en mer begränsad lista över produkter som skall omfattas av EG:s
förfaranderegler. Något beslut härom föreligger ännu inte och regeringen
utgår, som redan nämnts, från nu gällande direktiv på området.

En strävan vid utformningen av olika regler inom skatteområdet bör
vara att dessa så långt det är möjligt skall vara enkla att tillämpa för de
näringsidkare som hanterar de aktuella varorna. Mot den bakgrunden ter
det sig föga lämpligt att kräva att framställning av t.ex. vaselin skall ske
inom ramen för en suspensionsordning, oavsett om produkten är avsedd
att användas för motordrift/uppvärmning eller som råvara. Eftersom
produkten i flertalet fell fektiskt inte används för motordrift eller
uppvärmning, skulle en rad tillverkare behöva registrera sig som
skattskyldiga enbart för att, genom avdrag i skattedeklarationen, kunna
erhålla skattefrihet för varor som inte är avsedda att användas för
motordrift eller uppvärmning.

Det är därför befogat att välja den tolkning av EG:s förferandebestäm-
melser som majoriteten av medlemsländerna i dag fektiskt tillämpar.
Detta innebär således att enbart mineraloljor för vilka en minimiskattesats
har festlagts skall behöva omfettas av de nya förferandebestämmelsema.
Även flygfotogen och flygbensin omfettas visserligen av minimiskattesat-
sema. Regeringen anser dock att den nuvarande skattefriheten för dessa
bränslen bör behållas (se vidare kapitel 10). Skatt kommer därför endast
att betalas då bränslet används for uppvärmning eller för drift av annat
än flygplan. Flygfotogen och flygbensin är speciellt avpassade för drift
av flygplan och det kan därför antas att det endast undantagsvis blir
aktuellt med beskattning. Mot den bakgrunden anser regeringen att EG:s
beskattningsförferande inte behöver tillämpas för dessa bränslen.

I kapitel 14 redovisas i tabellform de direkt skattepliktiga mineralolje-
produktema och dessas skattesatser.

Prop. 1994/95:54

6.3.3 Direkt skatteplikt för kolbränslen, petroleumkoks och naturgas Prop. 1994/95:54

Regeringens förslag: Direkt skatteplikt skall även fortsättningsvis
gälla för kolbränslen och naturgas. Beskattning av petroleumkoks
infors. Nuvarande förfaranderegler skall tillämpas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget
utan erinran. Av dem som yttrat sig över beskattningen av petroleumkoks
är Statens naturvårdsverk positivt till förslaget, medan Jernkontoret
avstyrker. Kemikontoret anser att den petroleumkoks som används vid
bl.a. cementtillverkning skall anses använt för annat än energialstring och
därmed skattebefrias.

Bakgrunden till regeringens förslag: Petroleumkoks är en speciell
form av koks som vanligen uppkommer som en restprodukt vid raffinade-
rier. Den betraktas som ett fäst kolväte och har ett högt energiinnehåll.
Svavel, kväveföreningar, askbildande ämnen inklusive metaller anrikas
i petroleumkoksen, vilket medför att även en produkt som skapats utifrån
en lågsvavlig råolja kan innehålla en svavelhalt upp till flera procent.
Som jämförelse kan nämnas att svavelhalten i stenkol uppgår till ca 0,5
procent.

Petroleumkoks används som pannbränsle internt inom raffinaderierna
eller säljs till utomstående förbrukare. Cementindustrin samt järn- och
stålindustrin står för en stor del av den utomstående förbrukningen.

I Europa är det, förutom Sverige, fyra länder som beskattar kolbränslen
som används för industriellt bruk, nämligen Danmark, Finland, Norge
och Nederländerna. Finland tar ut skatt endast på stenkol och brunkol,
medan övriga länder även beskattar petroleumkoks.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande beskattningen av
kolbränslen och naturgas kan behållas vid ett medlemskap i EU. Dessa
bränslen bör beskattas oavsett användningsområde och föreslås därför
vara direkt skattepliktiga.

Petroleumkoks är en produkt med ett förhållandevis högt energiinne-
håll. Den återanvänds inom raffinaderianläggningar, men säljs också i
inte obetydlig omfattning till utomstående förbrukare. Inte minst
skatteneutralitetsskäl talar för att petroleumkoks också skall beskattas med
såväl energi- och koldioxidskatt som svavelskatt.

Praktiska skäl talar för att skattesatserna för petroleumkoks bestäms till
samma belopp som för kolbränslen. Med hänsyn till petroleumkoksens
vanligtvis höga svavelhalt, kan den svavelskatt som kommer att tas ut för
detta bränsle komma att bli förhållandevis hög. I sammanhanget bör dock
noteras att svavelskatt inte tas ut på bränsle som förbrukats i metallurgis-
ka processer eller processer för framställning av varor av andra
mineraliska ämnen än metaller. Framställning av cement är exempel på
en sådan process. Skattefrihet skall också gälla för bränslen som
förbrukas för framställning av inte enbart skattepliktiga bränslen utan

även för framställning av samtliga mineraloljor (se vidare kapitel 9). Prop. 1994/95:54
Någon beskattning kommer därför inte att ske av huvuddelen av det
petroleumkoks som förbrukas inom raffinaderierna för framställning av
olika produkter.

I kapitel 14 finns en tabellarisk uppställning av direkt skattepliktiga
produkter och dessas skattesatser.

Som framgått av tidigare avsnitt, bör EG:s särskilda förferandebestäm-
melser endast tillämpas för mineraloljeprodukter för vilka en mini-
miskattesats har fastlagts. För övriga direkt skattepliktiga produkter, eller
med andra ord kolbränslen, petroleumkoks och naturgas, bör nuvarande
svenska förferanderegler behållas.

6.3.4 Övriga bränslen som beskattas endast vid viss användning

Regeringens förslag: Utöver de direkt skattepliktiga bränslena
skall skatt betalas även för andra bränslen när de säljs eller för-
brukas som motorbränslen. När det gäller uppvärmning beskattas
samtliga mineraloljeprodukter men även andra flytande och gas-
formiga kolväten. Nuvarande beskattningsförfarande behålls för
dessa produkter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. När det gäller remissinstansernas inställning till
beskattningen av biobränslen hänvisas till avsnitt 6.3.5.

Skälen för regeringens förslag: Gemenskapsrätten anger att skatt inte
endast skall tas ut för sedvanliga mineraloljeprodukter utan för vaije
produkt som är avsedd att användas som motorbränsle, som tillsats till
motorbränsle eller för att öka motorbränslets volym. Det gäller både
andra mineraloljeprodukter än sådana som det finns en minimiskattesats
angiven för och vaije annan produkt som säljs eller används som motor-
bränsle. EG-reglema innebär vidare att även andra flytande och
gasformiga kolväten än de som definierats som mineraloljor i direktiv
92/81/EEG skall beskattas när de är avsedda att användas för upp-
värmningsändamål. Bestämmelser av den angivna innebörden föreslås
införda i den nya lagen om skatt på energi.

När det gäller beskattningen av andra produkter än sådana för vilka
bestämda skattebelopp angetts i lagen om skatt på eneigi, skall skatt
betalas med de skattebelopp som gäller för motsvarande bränsle som är
direkt skattepliktigt, dvs. när det gäller fordonsdrifit i normalfallet bensin
eller dieselolja.

Beträffande vilka som skall vara skyldiga att betala skatt är huvud-
regeln för de bränslen som inte är direkt skattepliktiga att den som säljer
ett sådant bränsle skall vara skyldig att betala skatt för det om han säljer
det som motorbränsle eller för uppvärmning. I annat fell åvilar skattskyl-

digheten den som faktiskt använder bränslet som motorbränsle eller for
uppvärmning.

Beskattningsförferandet bör göras så enkelt som möjligt. Så få
produkter som möjligt bör därför omfattas av den direkta skatteplikten.
EG:s särskilda förfaranderegler behöver inte tillämpas för sådana
produkter där skatteplikt inträder endast vid viss användning. Dessa
produkter skall således inte framställas inom ramen för suspensionsord-
ningen och leveranser av varorna mellan medlemsländer behöver inte
följas av ledsagardokument. Med undantag för förslaget att petroleum-
koks skall beskattas innefattar således regeringens förslag enbart
inskränkningar i det skattepliktiga området. Exempelvis kommer lacknafta
och liknande lätta oljeprodukter inte längre att omfettas av direkt
skatteplikt. I den mån produkterna används för motordrift eller upp-
värmning skall dock skatt betalas.

Prop. 1994/95:54

6.3.5 Beskattningen av motoralkoholer och vegetabiliska bränslen

Regeringens förslag: Regeringen ges rätt att medge skattelätt-
nader för bränslen som används i försöksverksamhet inom ramen
för pilotprojekt som syftar till att utveckla mer miljövänliga
bränslen. Detta innebär att den nuvarande skattefriheten respektive
lägre skattesatser för vegetabiliska bränslen och motoralkoholer
kan behållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot
förslaget. Av de remissinstanser som yttrat sig har några tillstyrkt, medan
några anser att behandlingen av EU:s förslag till biobränsledirektiv bör
avvaktas. Trafik- och klimatkommittén anger att en restriktiv dispens-
givning kan medföra att utvecklingen av alternativa drivmedel går
långsammare än vad som är önskvärt. A andra sidan kan det enligt
kommittén vara ett sätt att bromsa introduktionen av alternativa drivmedel
innan de miljömässiga nackdelarna med dessa drivmedel minskats.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt gemenskapsrätten skall
skatt betalas även för andra produkter än mineraloljeprodukter som säljs
eller används som motorbränslen eller för uppvärmning. De minimi-
skattesatser som angetts för olika slag av produkter får inte underskridas.

Olika motoralkoholer, främst etanol och metanol, kan ersätta dieselolja
eller bensin som drivmedel i fordonsmotorer. I flertalet fell krävs dock
särskilt anpassade motorer eller relativt radikala ombyggnader av
fordonsmotorema innan de alternativa drivmedlen kan användas. Vad
som på senare år tilldragit sig allt större intresse är möjligheten att
använda vegetabiliska fetter och oljor som drivmedel i dieselmotorer.

Samtliga oljeprodukter, med undantag för smöijoljor och smöijfetter Prop. 1994/95:54
som inte används för energialstring, är i dag skattepliktiga enligt lagarna
om allmän energiskatt och koldioxidskatt.

Bränsleblandningar som innehåller minst 70 viktprocent mineralolja har
sedan 1961 i sin helhet beskattats efter samma skattesats som rena
mineraloljeprodukter, medan blandningar som legat under denna gräns
varit helt skattefria. Om blandningen hade utförts i Sverige beskattades
dock den insatta mineraloljedelen. Motsvarande bränsleblandning ansågs
skattefri vid import och kunde sedan säljas skattefritt.

För att undvika konkurrenssnedvridning har dock sedan den 1 augusti
1993 skatteplikten utvidgats till att omfatta även blandningar med
mineraloljehalter ner till 5 %. Skatt tas dock inte ut för den del av
blandningen som består av vegetabiliska oljor och dylikt.

Bensinskatt tas i dag ut för bensin avsedd för motordrift och andra
motorbränslen, som innehåller minst 70 viktprocent bensin. Vidare utgår
bensinskatt för metanol och högre alkoholer som är avsedda för
motordrift. Slutligen skall bensinskatt betalas även för andra blandningar,
som är avsedda för motordrift och som innehåller metanol eller högre
alkoholer. I praktiken medför den sistnämnda bestämmelsen bl.a. att en
blandning av dieselolja och etanol beskattas enligt lagen om bensinskatt.

Enligt gemenskapsrätten gäller att medlemsländerna får ta ut lägre skatt
för eller helt befria vissa produkter från skatt, om de används i pilotpro-
jekt rörande teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter. Undanta-
get anges särskilt kunna tillämpas vad gäller bränslen som härrör från
förnyelsebara energikällor.

EG-kommissionen presenterade i februari 1992 ett förslag till direktiv
rörande begränsning av skatteuttaget på bl.a. vegetabiliska motorbränslen.
Ett reviderat förslag behandlas för närvarande. Det är ännu oklart vad
EU:s kommande beslut i frågan kommer att bli. I samband med förhand-
lingarna om medlemskap i EU togs frågan om de nuvarande svenska
skattereglerna för vegetabiliska bränslen, etanol och metanol upp till
diskussion. EU-kommissionen förklarade därvid att generella undantag
inte är möjliga, men att omfattningen av den svenska användningen av
dessa bränslen kan anses fålla inom ramen för pilotprojekt. Det skulle
därför i denna form vara möjligt för Sverige att fortsätta att tillämpa
skattefrihet respektive lägre skattebelopp för de nämnda bränslena. En
tanke bakom den nuvarande svenska beskattningen på eneigiområdet är
att den skall träffå endast fossila bränslen och således inte vegetabiliska
oljor och andra biobränslen. Skatteplikten för oblandade bränslen har
sedan länge varit utformad på detta sätt och i och med de lagändringar
som trädde i kraft den 1 augusti 1993 gäller detta också den del av en
mineraloljeblandning som består av vegetabiliska oljor eller dylikt.

Skälen för regeringens förslag: Vid EU-harmoniseringen av de
svenska eneigiskattebestämmelsema har regeringen att utgå från nu
gällande direktiv på området. Dessa anger att samtliga produkter som
används som motorbränslen beskattas med lägst de fåstlagda mini-
miskattesatsema. En grundläggande bestämmelse om beskattning av
samtliga produkter som används för motordrift bör således införas i den

nya lagen om skatt på eneigi. Inom denna bestämmelse ryms samtliga Prop. 1994/95:54
produkter som inte särskilt angetts som skattepliktiga.

Gemenskapsrätten ger dock möjlighet att medge nedsättning av eller
befrielse från skatt på bränslen som används vid försöksverksamhet inom
ramen för pilotprojket som syftar till att utveckla mer miljövänliga
bränslen. Regeringen föreslår att en dispensbestämmelse införs, som ger
regeringen möjlighet att medge nedsättning av eller befrielse från energi-
och koldioxidskatt på bränslen som används vid sådan pilotprojektsverk-
samhet. Samma resultat som i dag beträffande beskattningen av dessa
bränslen kan uppnås genom tillämpning av den föreslagna dispensbe-
stämmelsen. Bestämmelsen skall tillämpas så att någon faktisk förändring
av beskattningen av motoralkoholer och vegetabiliska bränslen inte sker.

Samtliga skattskyldiga har möjlighet att ansöka om skattelättnader
under åberopande av den aktuella bestämmelsen. Förutom tillverkare av
produkter kan det bli fråga om t.ex. förbrukare som köpt produkten utan
skatt för att använda den för annat ändamål än motordrift och därefter
faktiskt använder produkten som motorbränsle.

Bestämmelsens generella utformning gör att alla skattepliktiga bränslen
omfattas oavsett om det rör sig om produkter som används för motordrift
eller för uppvärmning.

Eftersom bestämmelsen tar sikte på utveckling av miljövänliga bränslen
finns det inte anledning att låta bestämmelsen tillämpas även på svavel-
skatten.

Det är av vikt att en enhetlig och konsekvent tolkning görs av
begreppet pilotprojekt. Detta syfte uppnås bäst genom att endast
regeringen ges möjlighet att besluta om aktuella dispenser. Det skall
alltså inte vara möjligt för regeringen att bestämma att en myndighet skall
handlägga ansökningar om dispens enligt bestämmelsen.

7 Användningen av högbeskattade bränslen i
motordrivna fordon

7.1 Gasol, naturgas och metan

Regeringens förslag: Den nuvarande skattedifferentieringen av
gasol behålls. Högre skattesatser införs för naturgas och metan
som används som drivmedel.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Några remissinstanser anser dock att en höjd drivmedelsbe-
skattning äventyrar nuvarande och kommande projekt med natuigas som
drivmedel.

Bakgrunden till regeringens förslag: I direktiv 92/82/EEG har skilda Prop. 1994/95:54
minimiskattesatser angetts för gasol och metan som används som
drivmedel (100 ECU per 1 000 liter) respektive för uppvärmning
(0 ECU). I Sverige tillämpas skilda skattesatser för gasol; den högre
skattesatsen gäller för gasol som används för drift av motorfordon.
Naturgas används i Sverige som drivmedel i viss utsträckning, ännu dock
huvudsakligen vid försöksverksamhet.

Den nuvarande svenska skatten på metan ligger över den miniminivå
som lagts fäst inom EG för drivmedelsförbrukning. Till skillnad från vad
som gäller för gasol och dieselolja är dock skatten på metan och naturgas
i Sverige densamma oavsett om bränslet används för drift av motorfordon
eller för annat ändamål, t.ex. för uppvärmning.

Utredningen har föreslagit att även skatten på naturgas och metan
differentieras och att den högre skattesatsen betalas när bränslet används
för drift av personbilar, bussar, lastbilar, trafiktraktorer, fårtyg och
luftfartyg. Kretsen förbrukare som skall använda högbeskattade bränslen
skulle därmed överensstämma mellan dieselolja, gasol, metan och
naturgas. Utredningen påpekade även att den möjlighet som föreslås
införas för regeringen att medge skattelättnader för bränslen som används
inom ramen för pilotprojekt skulle omfatta naturgas och metan.

Skälen till regeringens förslag: Principen i gemenskapsrätten är att en
högre skattesats skall tillämpas när bränslen, för vilka skilda skattesatser
fastlagts för olika användningsområden, förbrukas för fordonsdrift. Den
svenska gasolbeskattningen stämmer överens med denna princip. En och
samma skattesats kan dock inte - som hittills gjorts i Sverige - tillämpas
för metan oavsett användningsområde. Det är således inte tillräckligt att
den enhetliga skattesats som i dag tillämpas i Sverige överstiger
minimiskattesatsen för metan som används för fordonsdrift.

En skattedifferentiering torde även erfordras av naturgas, eftersom
gemenskapsrätten föreskriver att samtliga produkter som används för
motordrift skall beskattas enligt reglerna i bränsledirektiven. Skall en
enhetlig skattesats för natuigas tillämpas behövs således ett särskilt
undantag enligt det förfarande som anges i direktiv 92/81/EEG. Några
medlemsstater har för närvarande sådant undantag för att ge skattelätt-
nader för naturgas.

Skatten på metan och naturgas bör alltså differentieras på samma sätt
som nu sker för oljeprodukter och gasol. Introduktionen av natuigas som
drivmedel kommer inte att störas eftersom den föreslagna möjligheten för
regeringen att ge skattelättnader för bränslen som används i försökspro-
jekt kommer att omfatta hela den verksamhet som bedrivs inom området.

7.2 Dieselolja och andra oljeprodukter

Prop. 1994/95:54

Regeringens förslag: För drift av trafiktraktorer, utom s.k.
terminaltraktorer, skall den högre energiskatten tas ut. Samtidigt
sänks fordonsskatten för dieseldrivna trafiktraktorer så att fordons-
skatten blir lika hög oberoende av vilket drivmedel som använts.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran. Skogsindustrierna och Industriförbundet anser att
terminaltraktorer även i fortsättningen bör få drivas med lågbeskattad
olja. Riksskatteverket och Lantbrukarnas Riksförbund ifrågasätter att
högbeskattad olja skall användas även när en jordbrukstraktor tillfälligt
används som trafiktraktor.

Bakgrunden till regeringens förslag: En differentiering av den
allmänna eneigiskatten på oljeprodukter i tre olika miljöklasser infördes
den 1 januari 1991. Sedan den 1 juli 1994 differentieras i stället skatten
på dieselolja på motsvarande sätt. Bakgrunden till ändringen var att det
numera finns möjlighet att skilja på olja för fordonsdrift och olja för
uppvärmning genom märkning. Därmed kan miljöklassificeringen
begränsas till den olja som används för fordonsdrift såsom avsikten var
redan vid införandet av differentieringen. I dag betalas en högre skatt för
sådan olja som skall användas i personbilar, bussar och lastbilar. Sådana
fordon är registrerade i bilregistret, liksom även traktorer, vissa
motorredskap och terrängmotorfordon. Undantag från registreringsplikt
görs för fordon som används inom inhägnat område. Det finns i dag
327 000 registrerade traktorer i trafik. Av dessa är 3 000 trafiktraktorer,
varav ca 200 är terminaltraktorer, och ungefär 12 000 ombyggda bilar
beskattas som trafiktraktorer. 120 000 traktorer har en tjänstevikt om
högst 2 000 kg, vilket innebär att de beskattas som jordbrukstraktorer
oavsett användningsområde. Av motorredskapen är endast ca 1 000
stycken registreringspliktiga.

Dieseloljeskatt tas i dag ut med 843 kr, 1 040 kr respektive 1 300 kr
per m³ beroende på vilken miljöklass oljan tillhör. Den allmänna
energiskatten uppgår till 562 kr per m³ och koldioxidskatten till 957 kr
per m³. Den totala punktskattebelastningen för sådan dieselolja som
används i personbilar, bussar och lastbilar är således 2 362 kr, 2 559 kr
respektive 2 819 kr per m³ beroende på vilken miljöklass oljan hänförs.
Dieselolja som används för drift av andra motordrivna fordon, dvs.
traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon, belastas inte med
dieseloljeskatt.

Huvudregeln enligt EG:s direktiv är att skatt skall tas ut för samtliga
produkter som används som motorbränslen och att skilda skattesatser
skall gälla endast för olika slag av produkter, t.ex. bensin respektive
dieselolja. Direktiv 92/81/EEG ger dock medlemsländerna vissa

möjligheter att tillämpa skattelättnader för bränslen som förbrukas inom Prop. 1994/95:54
jordbruks- och växthusnäringama samt inom skogsnäringen.

Medlemsländerna får även ta ut lägre skatt på dieselolja, lätt eldnings-
olja, gasol, metan och fotogen för vissa industriella och kommersiella
ändamål. Skatten får dock inte sättas lägre än de miniminivåer som för
detta ändamål har bestämts i direktiv 92/82/EEG. De användningsom-
råden där dessa lägre skattesatser får tillämpas är

a) stationära motorer,

b) maskinell utrustning och redskap som används för uppförande av
byggnader, vid väg- och vattenbyggnad samt vid offentliga arbeten och

c) fordon som inte är avsedda att användas på allmän väg eller som inte
har tillstånd att huvudsakligen användas på sådan väg.

De svenska skattenivåer som tillämpas för oljeprodukter som endast
beskattas med eneigi- och koldioxidskatt överstiger den miniminivå som
gäller för de angivna industriella och kommersiella ändamålen.

Den svenska skatteplikten är således uppbyggd kring olika slag av
motordrivna fordon, medan det enligt gemenskapsrätten är möjligt att
förbruka lågbeskattad olja i alla motordrivna fordon som används inom
vissa typer av verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Så långt det är möjligt bör nuvarande
skattebestämmelser behållas. Utgångspunkten är således att även fortsätt-
ningsvis knyta användningsområdet för högbeskattad olja till fordonsslag.
Anknytningen till fordonsslag är ett förhållandevis enkelt och praktiskt
sätt att avgöra efter vilken skattesats skatt skall betalas.

Bestämmelsen om att dieseloljeskatt skall tas ut för oljeprodukter som
används för drift av personbilar, bussar och lastbilar överensstämmer
med vad som gäller inom EG. Någon ändring behövs därför inte.
Terrängmotorfordon får enligt dagens svenska bestämmelser drivas med
lågbeskattad olja. Eftersom dessa fordon är inrättade för att huvud-
sakligen användas i terräng, dvs. utanför allmän väg, kan lågbeskatttad
olja användas även fortsättningsvis. Motorredskap används i princip
endast i verksamheter som omfattas av möjligheterna till skattelättnader
enligt gemenskapsrätten, t.ex. byggnadsarbeten. Lågbeskattad olja kan
därför användas. Även när det gäller jordbrukstraktorer går det ur EU-
synpunkt bra att fortsätta använda lågbeskattad olja.

För trafiktraktoremas del kräver dock en anpassning till gemenskaps-
rätten att högbeskattad olja används. Regeringen föreslår därför att den
högre energiskatten tas ut för olja som används i trafiktraktorer.

Den fordonsskatt som i dag skall betalas för trafiktraktorer som kan
drivas med dieselolja är ungefär dubbelt så hög som den skatt som tas ut
för andra trafiktraktorer. Eftersom högbeskattad olja skall användas finns
det anledning att sänka fordonsskatten för de dieseldrivna trafiktraktorer-
na. Fordonsskatten bör därför göras enhetlig för trafiktraktorer och sättas
till den nivå som i dag gäller för trafiktraktorer som inte kan drivas med
dieselolja.

Terminaltraktorer är konstruerade för att användas för på- och
avlastning av påhängsvagnar inom t.ex. hamn- och terminalområden.
Med hänsyn till användningsområdet för dessa fordon torde inte
gemenskapsrätten hindra att lågbeskattad olja används i dem. Regeringen
föreslår därför att terminaltraktorer även i fortsättningen undantas från
det högbeskattade området.

En jordbrukstraktor kan tillfälligt användas på sådant sätt att den
klassas som en trafiktraktor. Riksskatteverket och Lantbrukarnas
Riksförbund har framfört att det skulle skapa praktiska problem om dessa
fordon vid den tillfälliga användningen som trafiktraktor måste köras med
högbeskattat bränsle. I sådana fäll skulle krävas rengöring av bränsletan-
kama vid växlingen i användningssätt. I en jordbrukstraktor som tillfälligt
används som trafiktraktor bör även fortsättningsvis lågbeskattat bränsle
kunna användas.

En anpassning till gemenskapsrätten innebär även att högbeskattade
bränslen skall användas för drift av vissa av de fordon, som i dag är
registrerade i det militära fordonsregistret. Högbeskattad, omärkt, olja
måste således användas i de personbilar, bussar, lastbilar och trafiktrakto-
rer som används inom försvaret, medan lågbeskattad, märkt, olja skulle
kunna användas för drift av andra motordrivna fordon, dvs. främst olika
slag av motorredskap och terrängmotorfordon. Det medför dock praktiska
problem om försvaret skulle använda två slag av olja för fordonsdrift.
Problemet kan undvikas genom att försvaret genomgående använder
högbeskattad olja i sin verksamhet men kompenseras för sina merkost-
nader genom en ökning av statsanslagen. Regeringen föreslår att så sker.

Prop. 1994/95:54

8 Industrins energibeskattning - bränslen som
används för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning

Regeringens förslag: Energi- och koldioxidskatt skall inte tas ut
för bränsle som förbrukas i en process där bränslet i allt väsentligt
används för annat än motordrift eller uppvärmning. En huvud-
saklighetsbedömning skall göras vid tillämpningen av bestämmel-
sen. Nuvarande skattefrihet för kolbränslen som förbrukas i
metallurgiska processer skall gälla tills vidare. Detsamma bör
gälla i fråga om nuvarande nedsättning av koldioxidskatt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag såvitt
avser huvudsaklighetsbedömningen. Övriga bestämmelser behandlas inte
av utredningen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar ut-
redningens förslag utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Den 1 januari 1993 reformerades Prop. 1994/95:54
energibeskattningen i syfte att anpassa de svenska energiskatterna för
industrin i riktning mot de nivåer som tillämpas i Sveriges viktigaste
konkurrentländer. Tidigare hade endast beskattningen av elektrisk kraft
differentierats efter förbrukarkategori, innebärande bl.a. en lägre
skattenivå för industrin. Ett hundratal företag med energiintensiv
produktion hade dock rätt till ytterligare nedsättning av den allmänna
energiskatten på såväl bränsle som elektrisk kraft. Även koldioxidskatten
på bränslen fick sättas ned på motsvarande sätt.

Skattereformen innebar att ingen allmän energiskatt tas ut för bränslen
och elektrisk kraft, som används vid tillverkningsprocessen i industriell
verksamhet och att koldioxidskatten för dessa bränslen är en fjärdedel av
den skattesats som annars tillämpas. Sedan tidigare gällde att endast det
bränsle som används för energiproduktion beskattades. Härutöver
tillämpas särskilda nedsättningsregler vad gäller uttaget av koldioxidskatt
under åren 1993 och 1994. Beskattningsmyndigheten får på ansökan
medge att koldioxidskatt på bränslen som förbrukas vid industriell
tillverkning inte överstiger 1,2 % av de tillverkade produkternas
försäljningsvärde. Denna nedsättning medges f.n. ett tiotal företag inom
främst cement- och kalkbranschen.

Sedan 1984 gäller dessutom att skatt inte skall tas ut på kol och koks
som används i metallurgiska processer. Riksdagen beslutade under 1992
att reglerna beträffande metallurgiskt kol skulle upphöra att gälla vid
utgången av år 1994. Under våren 1994 har riksdagen dock uttalat att
denna skattefrihet, liksom de nämnda nedsättningsreglema för till-
verkningsindustrin, bör gälla även under 1995 och har begärt att
regeringen återkommer med ett förslag (bet. 1993/94:SkU34, rskr.
1993/94:297).

Lagstiftningens utgångspunkt har varit att skatt inte skall tas ut för
energi som används för annat än energialstring. Svårigheten har varit att
avgöra hur stor andel denna energialstring utgör i förhållande till den
totala förbrukningen.

Med bränsle som förbrukas för annat ändamål än energialstring avses,
enligt den tolkning som utvecklats av beskattningsmyndigheten, bränsle
som används för tillverkning av produkter utan att bränslet förbrukas för
energialstring. Någon förbränning sker således inte utan bränslet ingår
kemiskt oförändrat i produkten. Även bränsle som används som
reduktionsmedel och som råvaror inom kemiska processer anses ha
förbrukats för annat ändamål än energialstring. Skattefriheten innefattar
dock inte bränsle, som gått åt till att skapa och upprätthålla den
temperatur som krävs för att olika former av reduktionsprocesser skall
kunna genomföras. En uppdelning av vad bränslena har använts till i
dessa processer har därför varit nödvändig. Införandet av de speciella
metallurgireglema innebar dock att detta inte längre erfordrades i flertalet
reduktionsprocesser.

I gemenskapsrätten motsvaras regeln om att skatt inte skall utgå för
energi som förbrukas för annat ändamål än eneigialstring av att skatt inte
skall tas ut för mineraloljor som används för andra ändamål än som

motorbränslen eller for uppvärmning. När det gäller tolkningen inom EU
av vad som är uppvärmning måste hänsyn tas till att gemenskapsrätten
endast reglerar förbrukningen av mineraloljeprodukter. Huruvida
uppvärmning skulle tolkas annorlunda ifåll även kolbränslen beskattades
inom EU går det inte att få klart besked om.

I de flesta EU-länder gäller skattefrihet för skatt på bränsle för
reduktionsändamål. Det förekommer att man inte gör någon skattemässig
uppdelning av bränsleanvändningen, utan i stället företar en huvudsaklig-
hetsbedömning. I den mån användning för reduktionsändamål är skattefri,
innebär detta att all bränsleförbrukning som har ägt rum inom ramen för
en reduktionsprocess är fri från skatt, om huvuddelen av bränsleförbruk-
ningen i processen har använts för reduktion. Detta synsätt tillämpas i
bl.a. Belgien, Frankrike och Tyskland, som alla är länder med betydande
järn- och stålindustri.

I Sverige tas sedan 1984 skatt inte ut på kol som används i metallurgis-
ka processer. Härmed avses enligt Riksskatteverkets tolkning bl.a. den
del av processen inom järn- och stålindustrin som börjar med sintertill-
verkning och slutar med göt, ämnen eller gjutgods. Med metallurgiska
processer jämställs den gas- och värmeproduktion som sker till följd av
sådana processer. Innan denna särskilda reglering infördes gjordes en
procentuell uppdelning av bränsleförbrukningen i masugnsprocessen.
Bränsleförbrukningen inom sintringsprocessen ansågs utgöra energial-
string. Skatt utgick således på förbrukningen, men begränsades av de
nedsättningsbestämmelser som då gällde. Den praxis som utvecklats
avseende metallurgiavdraget innebär att förbrukning av kolbränslen för
den fortsatta bearbetningen i t.ex. värmnings- och värmebehandlingsugnar
inte omfattas av skattefriheten.

Vad gäller mineraloljor som används i masugnsprocessen har vissa
tolkningsproblem uppstått inom EU, huruvida energiförbrukningen skall
anses ha ägt rum för uppvärmningsändamål eller inte. Belgien, Frankrike,
Luxemburg, Nederländerna och Tyskland anser att den mineralolja som
tillförs masugnarna är råvaror och tar följaktligen inte ut någon skatt.
Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Storbritannien tar däremot ut
skatt på den mineraloljeförbrukning som äger rum i masugnen. Danmark
och Irland saknar masugnar.

Inom EU pågår diskussioner om att införa en särskild bestämmelse
varigenom den skattemässiga bedömningen av förbrukningen av
mineraloljor inom masugnsprocessen skall klaigöras. Den lösning som
troligen kommer att väljas, är att i direktiv 92/81/EEG införa en
bestämmelse om att undantag från skatt skall göras vad gäller mineral-
oljor som används i en reduktionsprocess som ett tillägg till det kol som
används som huvudbränsle. Ett förslag i frågan har lämnats av EU-
kommissionen i samband med övriga ändringar av punktskattedirektiven.
Dessa ändringsförslag behandlas för närvarande.

Inom EU anses de mineraloljeprodukter, som förbrukas inom sintrings-
processen, i sin helhet använda för uppvärmningsändamål. Skatt tas
således ut för förbrukningen. Som exempel kan nämnas att Tyskland
beskattar användning av mineraloljor som förbrukas i samband med

Prop. 1994/95:54

sintring. Detta har medfört att de tyska järnverken i princip enbart Prop. 1994/95:54
använder skattefria kolbränslen i processen.

Vad avser beskattningen av bränslen i andra processer än inom jäm-
och stålindustrin gäller både i Sverige och inom EU att anses bränslet
använt för uppvärmning skall det beskattas och annars inte. Bränslen som
används vid framställning av t.ex. bränd kalk och cement anses använt
för uppvärmning och beskattas således. Det är dock oftast kol som
används vid framställningen och detta bränsle beskattas endast undantags-
vis inom EU.

Skälen för regeringens förslag: Skattefriheten på bränsle som
förbrukas för annat ändamål än eneigialstring har varit av stor ekonomisk
betydelse för delar av den energiintensiva industrin. Den tolkning av
bestämmelsen som utvecklats har kritiserats såsom varande alltför snäv.
Från industrihåll har det hävdats att skatt överhuvudtaget inte bör tas ut
på den energi som används i processer där energiinsatsen är nödvändig
för att den skall kunna genomföras. I dessa processer används kol i stor
utsträckning som bränsle och kol som används för industriellt bruk
beskattas inte i flertalet andra europeiska länder. Utredningens analys av
den aktuella regeln har dock endast mynnat ut i förslag till smärre
ändringar av de tolkningar som hittillsvarande praxis lett fram till,
eftersom denna tillämpning överensstämmer med vad som gäller inom
flertalet EU-länder. Själva begreppet "energialstring" bör emellertid bytas
ut mot det mer klaigörande "motordrift eller uppvärmning".

Regeringen ansluter sig till utredningens förslag. Detta innebär att
avdrag får medges för skatt på bränsle som används som råvara, vid
kemiska reaktioner inom den kemiska processindustrin samt vid
reduktionsprocesser, som t.ex. masugnsprocessen. Däremot är det inte
befogat att utvidga avdragsmöjligheten till att omfatta all eneigi som
används i processer där energiinsatsen är nödvändig för att den skall
kunna genomföras. Bränsle som används vid framställning av t.ex. bränd
kalk och cement kommer således även fortsättningsvis att beskattas.

Vad som skapat problem vid tillämpningen är främst de fäll där
bränslet i en enskild process kan anses ha använts såväl för annat
ändamål än energialstring som för uppvärmning. För att undvika problem
med uppdelningen av bränslen i uppvärmningsändamål och andra
ändamål bör en förenkling göras. Utredningen har föreslagit att en
huvudsakiighetsbedömning bör göras av den energiförbrukning som äger
rum i olika tillverkningsprocesser. Både den rättstillämpning som
förekommer inom EU och förenklingsskäl talar för att det är lämpligt att
göra en sådan bedömning av bränsleanvändningen. Regeringen föreslår
därför att en bestämmelse införs som gör det möjligt att skattebefria allt
bränsle som förbrukats i en process, där bränslet i allt väsentligt används
för annat än motordrift eller uppvärmning. Ifall cirka 75 % av den totala
bränsletillförseln i en process förbrukas som råvara bör skattefriheten
gälla även för återstående 25 % av bränslemängden, trots att detta bränsle
använts för uppvärmningsändamål. Huvudsaklighetsbedömningen bör
även tillämpas på den gas- och värmeproduktion som sker inom
processerna.

5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Den år 1993 genomförda förändringen av industrins energibeskattning, Prop. 1994/95:54
dvs. slopandet av den allmänna energiskatten och sänkningen av
koldioxidskatten för tillverkningsindustrin, innebar en anpassning av
energiskatteuttaget i riktning mot de nivåer som tillämpas främst inom
EG, och motiverades av en önskan att förstärka de svenska företagens
relativa konkurrenssituation på såväl export- som hemmamarknaderna.

Det har från svenskt branschhåll hävdats att energibeskattningen i
Sverige även efter denna omläggning har en så stor inverkan på
produktionskostnaderna att den svenska tillverkningsindustrins in-
ternationella konkurrenskraft i hög grad påverkas negativt. Detta gäller
främst företag som i sina processer använder stora mängder kol, eftersom
denna energivara endast undantagsvis beskattas i andra europeiska länder.

Regeringen konstaterar att även med de lägre skattesatser som numera
gäller för den svenska tillverkningsindustrin så överstiger skatten
betydligt den skatt på motsvarande bränslen som tas ut i flertalet för
Sverige viktiga konkurrentländer. Den svenska bränslebeskattningen
skiljer sig även i andra avseenden från vad som gäller inom de flesta EU-
länder. I Sverige tas t.ex. skatt ut på kolbränslen, naturgas och metan.
Dessa produkter beskattas endast undantagsvis inom EU. Vissa in-
dustrigrenar med framförallt stor kolanvändning har därför fortfarande en
mycket hög kostnad för sin energianvändning i förhållande till vad som
gäller i andra länder. För närvarande lindras dock beskattningen genom
nedsättningsreglema och de speciella reglerna för bränsle som förbrukas
i metalluigiska processer.

Vid ett medlemskap i EU har Sverige visserligen möjlighet att fritt
utforma bestämmelserna för uttaget av skatt på kolbränslen. Det är dock
inte lämpligt att ha skilda bestämmelser för olika sorters bränslen. Ifall
t.ex. den olja som används i en viss industriprocess anses vara använd
för uppvärmningsändamål så bör även kolbränsleförbrukning i samma
process anses vara använd för uppvärmning. Samma regler bör således
gälla för samtliga i Sverige skattepliktiga bränslen. Om oljeprodukter
beskattas inom EU på grund av att de förbrukas i industriprocesser som
hänförs till uppvärmning, bör alltså såväl olja och kol beskattas i Sverige
om bränslet används i sådana processer.

De industrigrenar där kolbränslen förbrukas i stor utsträckning är
främst järnmalmsgruvorna, järn- och stålindustrin, kalkbränning och
cementtillverkning. En stor del av järnverkens kolförbrukning sker inom
masugnsprocessen, som till följd av den föreslagna huvudsaklighetsbe-
dömningen inte kommer att beskattas. Kol används dock även i stor
omfattning vid framställning av sinter. Bränsleanvändningen inom
sintringsprocessen hänförs till uppvärmning och beskattas därmed.
Detsamma gäller bränsleanvändningen vid kalkbränning och cementtill-
verkning.

Med hänsyn till den nackdel det innebär för de nyss nämnda in-
dustrigrenarna att kol beskattas i Sverige när industrin i andra länder inte
betalar någon skatt på sin kolanvändning föreslår regeringen - i avvaktan
på att en gemensam kolbeskattning införs inom EU - att nuvarande
bestämmelser om beskattningen av metallurgiska processer och be-

stämmelsema om nedsättning av koldioxidskatten behålls tills vidare. Prop. 1994/95:54
Härigenom uppfylls också de önskemål om faktisk skattebefrielse som
riksdagen beslutat om under våren 1994. Nedsättningsmöjligheten bör
dock uttryckligen begränsas till att i princip gälla enbart de nu berörda
industrigrenarna. Detta åstadkoms genom att nedsättning endast bör
kunna medges för bränslen som förbrukas vid framställning av produkter
av andra mineraliska ämnen än metaller.

9 Beskattningen av bränslen som förbrukas vid
framställning av mineraloljeprodukter

Regeringens förslag: Skattefriheten för bränslen som förbrukas
för framställning av energiskattepliktiga produkter behålls och
utvidgas till att omfatta framställning av samtliga mineraloljepro-
dukter, oavsett om de är avsedda att användas för motordrift/upp-
värmning eller för något annat ändamål.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Vid oljeraffinaderier vidare-
förädlas råolja till bensin, dieselolja samt eldnings- och tjockoljor m.m.
Inom den petrokemiska industrin framställs eten, propen och andra
produkter som utgör basen för den plastförädlande industrin och den
organisk kemiska industrin.

Två nuvarande bestämmelser om skattefrihet berör särskilt raffinaderi-
erna och den petrokemiska industrin, nämligen dels förbrukning för annat
ändamål än eneigialstring, dels förbrukning för framställning av bensin
eller energiskattepliktigt bränsle. Med stöd av den första bestämmelsen
gäller skattefrihet för bränslen som används som råvaror i de aktuella
processerna, oavsett om den produkt som framställs är skattepliktig eller
inte. Till följd av den andra bestämmelsen tas skatt inte heller ut för
bränslen som används för uppvärmning och drift av stationära motorer
inom framställningsprocessema. Denna skattefrihet är dock begränsad till
framställning av skattepliktiga produkter. Om bränsle förbrukas för
framställning av skattefria produkter - som t.ex. eten eller propen -
beskattas alltså det bränsle som används för de sist nämnda ändamålen.
Syftet med reglerna är att förhindra en dubbelbeskattning av det insatta
bränslet.

I direktiv 92/81/EEG finns en bestämmelse som direkt berör beskatt-
ningen av mineraloljeprodukter som används inom den petrokemiska
industrin (artikel 4.3). Där anges att skatteplikt inte inträder för
mineraloljor som förbrukas inom en anläggning där mineraloljeprodukter
tillverkas, under förutsättning att förbrukningen äger rum i samband med

tillverkningsprocessen. Skatt skall tas ut på bränsle som används for
annat ändamål än tillverkning av mineraloljeprodukter.

I artikel 2.1 i direktiv 92/81/EEG anges vilka produkter som vid
tillämpning av direktivet skall omfettas av begreppet mineraloljor. Denna
definition föreslås införd i 1 kap. 3 § av den nya lagen om skatt på
energi. I begreppet inryms en rad produkter, som vare sig nu är
skattepliktiga i Sverige eller av regeringen förslås vara direkt skatteplikti-
ga i den nya lagen. Som exempel kan nämnas råolja, eten och propen.
Enligt regeringens förslag beskattas dock sådana mineraloljor när de säljs
eller förbrukas för motordrift eller uppvärmning.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande skattefriheten för
insatta råvaror föreslås inte ändrad.

Innebörden av begreppet mineraloljeprodukter i artikel 4.3 i direktiv
92/81/EEG är inte helt klar. Regeringen delar emellertid den av
utredningen föreslagna tolkningen, nämligen att med mineraloljor i detta
sammanhang får förstås samtliga de produkter som anges i artikel 2.1 i
direktivet. Detta medför att skattefrihet gäller för bränslen som förbrukats
vid framställning av samtliga mineraloljeprodukter, enligt definitionen i
1 kap. 3 § den nya lagen, oavsett om skatt skall betalas för produkterna
eller inte. Förslaget innebär en utvidgning av skattefriheten, så till vida
att skatt inte skall tas ut för bränsle som används vid framställningen av
mineraloljeprodukter som inte är avsedda att användas för motordrift eller
uppvärmning. Vid framställningen av mineraloljeprodukter kommer alltså
till följd av regeringens förslag produkternas avsedda användningsområde
att sakna skattemässig betydelse. Regeringens förslag medför vissa
skattelättnader för den petrokemiska industrin i förhållande till vad som
gäller i dag.

Prop. 1994/95:54

10 Beskattningen av flygbränslen

Regeringens förslag: Skattefriheten behålls för flygbensin och
flygfotogen som förbrukas i flygplan. Skattefrihet införs för
flygbensin och flygfotogen som förbrukas vid provning av flygmo-
torer i provbädd.

Utredningens förslag: Skattefriheten för flygbensin och flygfotogen
slopas så vitt avser förbrukning i flygplan som används för privat
ändamål. Skattefrihet införs för flygfotogen som förbrukas vid provning
av flygmotorer i provbädd.

Remissinstanserna: Trafik- och klimatkommittén anser att förslaget vad
gäller beskattning av flygbränslen i flygplan som används för privata
ändamål, är ett steg i rätt riktning mot en likformig drivmedelsbe-
skattning. Övriga remissinstanser avstyrker förslaget.

Hjelmco Oil AB förordar att skattefriheten vid provning i provbädd Prop. 1994/95:54
även bör omfatta flygbensin. Övriga remissinstanser lämnar förslaget om
skattefrihet vid viss motorprovning utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Flygfotogen som används för sitt
egentliga ändamål, dvs. drift av flygplan, har aldrig beskattats i Sverige.
Före den 1 januari 1984 gällde en generell skattefrihet för bensin som
förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av luftfartyg.
Skattefriheten medförde emellertid betydande administrativa och
kontrollmässiga svårigheter för Riksskatteverket. Med hänsyn härtill samt
till att det inte ansågs föreligga några bärande skäl för att behålla
skattefriheten för bränsle som förbrukades i flygplan när de användes för
privata ändamål, begränsades skattefriheten den 1 januari 1984 till att
avse endast bensin som förbrukades i luftfartyg som användes yrkes-
mässigt.

De nya reglerna om beskattning av flygbensin ledde dock snabbt till
åtskillig kritik, bl.a. därför att de visade sig vara svårtillämpade.
Flygbensin förbrukas i flygplan som inte sällan används för såväl privata
som yrkesmässiga ändamål och besvärliga bedömningar måste göras i
samband med granskning av deklarationerna. Riksskatteverket hade
svårigheter att kontrollera beskattningen. Tillämpningsproblemen fick till
följd att flygbensin fr.o.m. den 1 juli 1987 helt undantogs från skatte-
plikt.

Flygfotogen och flygbensin är således i dag befriade från skatt. Skatt
utgår dock om sådant bränsle förbrukas för annat ändamål än drift av
flygplan. Denna bestämmelse har tolkats så att skatt tas ut för bl.a.
bränsle som förbrukas i flygplansmotorer under testkömingar i provbädd
i samband med såväl tillverkning som reparation och översyn. Används
andra bränslen än bensin vid tillverkningsprocessen i industriell verksam-
het tas dock endast den reducerade koldioxidskatten ut.

Enligt gemenskapsrätten är huvudregeln att mineraloljor skall beskattas
om de säljs eller förbrukas som motorbränsle eller för uppvärmning.
Medlemsländerna får dock inte beskatta mineraloljor som är avsedda att
användas för annan flygning än privat nöjesflygning. Medlemsstaterna
har möjlighet att begränsa skattefriheten till att avse endast flygfotogen.

Reglerna innebär alltså att medlemsländerna är skyldiga att beskatta
mineraloljor som används för privat nöjesflygning. I realiteten gäller dock
skattefrihet inom EU även för en stor del av de bränslen som förbrukas
i samband med privatflygning. Detta beror på att flera medlemsstater,
genom särskilt beslut av Ministerrådet, har erhållit rätt att fortsätta att
tillämpa tidigare nationella bestämmelser om skattefrihet. De länder som
beviljats sådana undantag är Belgien, Danmark, Frankrike, Irland,
Italien, Portugal och Storbritannien, vilket innebär att endast Grekland,
Luxemburg, Nederländerna, Spanien och Tyskland beskattar bränslen
som används i samband med sportflygning o.d. enligt föreskrifterna i
direktiv 92/81/EEG. Regeringen har vidare erfarit att såväl Norge som
Finland, i sina avtal om medlemskap i EU, har beviljats motsvarande
undantag.

Skälenför regeringens förslag: De nuvarande svenska bestämmelserna Prop. 1994/95:54
om skattefrihet for flygbränslen som används vid yrkesmässig flygning
är förenliga med gemenskapsrätten. Regeringen föreslår därför att de förs
över till den nya lagen om skatt på energi.

Som framgått av redogörelsen ovan har beskattning av flygbensin, som
förbrukas vid privatflygning, förekommit i Sverige under en begränsad
tid under 1980-talet. Samtliga som berördes av de dåvarande beskatt-
ningsreglerna var starkt kritiska till beskattningens utformning. De
problem som tidigare påtalats skulle, enligt vad som framgår av de nu
lämnade remissvaren, även kunna bli aktuella om en sådan beskattning
av flygbensin skulle återinföras. Det rör sig bl.a. om nackdelar ur
administrations- och kontrollsynpunkt. Dessa hänger samman med att de
flygplan, där flygbensin förbrukas, inte sällan används för såväl privata
som yrkesmässiga ändamål samt att gränsdragningen mellan respektive
användningsområde i många fäll kan vara svår att göra.

Sammantaget anser regeringen att en beskattning av flygbensin och
flygfotogen vid privatflygning enligt föreslagen utformning skulle kunna
medföra stora svårigheter i tillämpningen. Dessa förstärks av att länderna
i vår närmaste omgivning inte beskattar dessa bränslen. Övervägande skäl
talar därför för att den nuvarande skattefriheten för dessa bränslen bör
behållas. Något bärande skäl för att för all framtid undanta dessa bränslen
från energibeskattning finns emellertid inte. Fortsatta ansträngningar bör
därför göras för att söka skapa ett praktiskt genomförbart system för
beskattning av allt flygbränsle som inte används i yrkesmässig luftfart.

Eftersom en fortsatt skattefrihet inte är helt förenlig med gemenskaps-
rätten avser regeringen att - vid ett svenskt medlemskap i EU - begära ett
särskilt undantag från skyldigheten att beskatta mineraloljor som används
vid privatflygning. Åtskilliga av medlemsländerna har tidigare beviljats
sådana undantag, varför det enligt regeringens uppfattning finns anledning
att anta att en svensk begäran skulle behandlas positivt.

I den mån flygbensin eller flygfotogen används för uppvärmning eller
annan motordrift än drift av flygplan föreslår regeringen att reglerna om
beskattning behålls. Gemenskapsrätten ger dock utrymme till skattebefri-
else för mineraloljor som används vid testning av flygplansmotorer. Med
hänsyn härtill samt till att generell skattefrihet föreslås gälla för
förbrukning av flygbensin och flygfotogen i flygplan, anser regeringen att
det är befogat att skattebefria även bränslen som förbrukas vid testning
av flygmotorer i provbädd. Detta undantag från skatteplikt bör gälla såväl
flygfotogen som flygbensin.

11 Beskattningen av fartygsbränslen

Prop. 1994/95:54

Regeringens förslag: Skattefriheten behålls för diesel- och eld-
ningsoljor som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt och
införs för bensin som förbrukas för detta ändamål. För övrig
förbrukning i fartyg skall skatt tas ut. Den högre energiskattesat-
sen skall gälla för sådan oljeförbrukning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket,
Sveriges Redareförening, Statens Naturvårdsverk, Sveriges Fiskares
Riksförbund samt Trafik- och klimatkommittén tillstyrker i huvudsak
förslaget eller lämnar det utan erinran. Fiskeriverket och Sveriges
Fiskares Riksförbund anser dock att återbetalning av skatten generellt bör
ske kvartalsvis. Kustbevakningen förordar att myndigheten ges en
generell dispens att använda samma slag av olja i samtliga sina fårtyg,
dvs. såväl skepp som båtar. Bätbranschens Riksförbund, Sjösportens
Samarbetsdelegation och AB Xblvo Penta avstyrker förslaget att
högbeskattad dieselolja skall användas i fritidsfårtyg.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt nuvarande svenska
bestämmelser skall allmän eneigiskatt och koldioxidskatt, men inte
dieseloljeskatt, betalas för diesel- och eldningsoljor som används i fårtyg.
Sådan lågbeskattad olja är försedd med särskilda märkämnen. Skatt tas
emellertid inte ut för oljor som förbrukas i fårtyg, som används för annat
än privata ändamål. Denna skattefrihet uppnås genom avdrag respektive
inköp mot försäkran. Någon möjlighet finns inte att skattefritt förbruka
bensin i fartyg, oavsett om fårtyget används yrkesmässigt eller för privata
ändamål.

Gemenskapsrätten innebär att bränslen som förbrukas i fårtyg som
används för privata ändamål skall beskattas. Skattefrihet skall däremot
gälla för bränslen som förbrukas i fårtyg som används till havs för
yrkesmässig verksamhet. Medlemsstaterna har möjlighet att medge
skattelättnader för bränslen som förbrukas i fårtyg som används
yrkesmässigt i insjöar och andra inlandsvattendrag. Inom gemenskaps-
rätten görs i de nu nämnda hänseendena inte någon skillnad mellan olika
slag av fårtygsbränslen.

De miniminivåer för uttag av skatt som föreskrivs i EG:s direktiv på
bränsleområdet är differentierade med hänsyn till dels slag av bränsle,
dels användningsområde. Medlemsländerna är skyldiga att tillämpa
samma skattesats för ett visst drivmedel - t.ex. dieselolja - oavsett om
bränslet används för drift av motorfordon, fårtyg eller luftfårtyg.

Skälen för regeringens förslag: Den lägre skattenivå som i dag gäller
för oljor som förbrukas i fritidsfårtyg kan inte behållas vid ett svenskt
medlemskap i EU. Regeringen föreslår därför att den högre energiskatte-

satsen skall tas ut för oljor som förbrukas i fartyg som används för Prop. 1994/95:54
privata ändamål.

De nuvarande svenska bestämmelserna om skattefrihet för diesel- och
eldningsoljor som förbrukas i fårtyg som används yrkesmässigt är
förenliga med gemenskapsrätten. Det finns inte anledning att göra någon
skattemässig skillnad mellan bränsleförbrukning i fartyg till havs och i
övriga fartyg. En anpassning till gemenskaprätten kräver dock att
skattefriheten utvidgas till att gälla även bensin som förbrukas för det
aktuella ändamålet.

I likhet med utredningen anser regeringen att skillnaden mellan skepp
och båtar kan utnyttjas för att skapa en lämplig administrativ ordning för
uppbörden av skatt på färtygsbränslen. Med skepp förstås ett fartyg vars
skrov har en högsta längd av minst 12 meter och en största bredd av
minst 4 meter. Annat fartyg än skepp kallas båt.

Huvuddelen av skeppen kan antas användas främst för yrkesmässiga
ändamål och bränsleförbrukningen i dessa fartyg torde regelmässigt
uppgå till betydande volymer. Vid bunkring av utländska fårtyg köps
vanligen oljan mot försäkran. Det är därför lämpligt att behålla den
nuvarande ordningen med skattefria inköp av olja för den som är
skattskyldig och, mot försäkran, av annan förbrukare, när oljan förvärvas
för att förbrukas i skepp som inte används för privata ändamål. Mot
bakgrund av risken för skatteundandraganden bör bestämmelserna
tillämpas endast för lågbeskattade, märkta, oljor. Motsvarande reglering
gäller enligt nuvarande lagstiftning.

Olja som förbrukas i skepp som används för privat bruk beskattas
enligt regeringens förslag efter den högre energiskattesatsen. Den som
använder ett skepp för sådant ändamål bör - eftersom någon sanningsenlig
försäkran om bränslets användning för yrkesmässigt ändamål inte kan
lämnas - köpa högbeskattad, omärkt, olja till skeppet. Enligt den
föreslagna utformningen av beskattningsreglerna är det dock alltid möjligt
att köpa lågbeskattad, märkt, olja för användning i skepp. Om skeppet
används för privata ändamål blir dock förbrukaren i och med denna
användning skyldig att betala skillnaden i skattebelopp mellan hög- och
lågbeskattad olja för den förbrukade bränslemängden.

Det alldeles övervägande antalet fårtyg som används huvudsakligen för
privata ändamål utgörs av båtar. Bränsle som skall användas i båtar bör
därför fa köpas endast i beskattat skick. Olja skall alltså vara omärkt och
högbeskattad och bensin beskattad på vanligt sätt.

Bensin respektive dieselolja som används i båtar och för drift av t.ex.
personbilar är i princip identiska produkter. Regeringens förslag innebär
stora skatteskillnader mellan motorbränsle som förbrukas vid yrkes-
mässigt fiske och annan yrkesmässig sjöfårt gentemot sådant bränsle som
används i fritidsbåtar och bilar. Detta förhållande skapar en påtaglig risk
för betydande skatteundandraganden genom olaglig användning av
obeskattat bränsle i stället för beskattad bensin respektive högbeskattad
dieselolja. Regeringen anser mot den bakgrunden att någon generell
möjlighet inte bör ges till skattefria inköp av bränsle för förbrukning i
båtar, utan föreslår att den skattefrihet som får ske i stället skall

åstadkommas genom återbetalning av skatten i efterhand. Samma regler
som föreslås gälla för båtar bör gälla också för de relativt få skepp som
drivs med bensin.

Ansökan om återbetalning av skatten skall omfatta en period om ett
kalenderkvartal. Av administrativa skäl bör återbetalning inte medges för
skattebelopp som understiger 500 kr per kvartal.

Den av regeringen föreslagna beskattningen skulle dock - som påpekats
av flera remissinstanser - i vissa fäll kunna komma att medföra stora
praktiska problem. Dessa rör särskilt de myndigheter och andra som
disponerar över såväl skepp och båtar. Även i andra situationer torde
dock såväl praktiska problem som en betydande ekonomisk belastning
kunna uppkomma i och med att det nuvarande systemet med möjlighet till
skattefria inköp mot försäkran slopas och ersätts med en möjlighet att i
efterhand få skatten återbetalad kvartalsvis. En dispensbestämmelse, som
skall göra det möjligt för beskattningsmyndigheten att medge användning
av lågbeskattad olja i båtar bör därför införas. Dispens skall kunna ges
för båtar som disponeras av Kustbevakningen, Försvarsmakten och annan
statlig myndighet. Om det finns särskilda skäl bör även sådan dispens
kunna ges för båtar som disponeras av andra än dessa myndigheter.

12 Beskattningen av stadsgas

Prop. 1994/95:54

Regeringens förslag: Nuvarande skattefrihet för stadsgas slopas.
Även i fortsättningen skall dock bränsle som förbrukas vid stads-
gasframställningen vara skattefritt.

Utredningens förslag: Den nuvarande skattefriheten för stadsgas
behålls.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan
erinran. Svenska Gasföreningen tillstyrker förslaget.

Bakgrunden till regeringens förslag: Stadsgas används för upp-
värmning av spisar och ugnar, men det förekommer även i viss ut-
sträckning att såväl småhus som panncentraler får eneigi för uppvärmning
genom stadsgasleveranser.

Det enda spaltgasverk som numera är i drift i Sverige finns i Stock-
holm. I spaltgasverket omvandlas gasol eller s.k. lättbensin tillsammans
med vattenånga under hög temperatur och högt tryck till gas som
distribueras i ledningsnät.

I Göteborg och Malmö framställs av naturgas en gas som distribueras
på motsvarande sätt. Skatt tas enligt nuvarande bestämmelser inte ut på
vare sig stadsgas som framställs i spaltgasverk eller det bränsle som
används vid framställning av sådan gas. Beskattning sker däremot av
naturgas.

Den stadsgas som framställs i spaltgasverk innehåller ca 30 % metan, Prop. 1994/95:54
som är ett kolväte. Gemenskapsrätten föreskriver att skatt skall tas ut på
kolvätedelen i bränsle som används för uppvärmning.

Skälen för regeringens förslag: I den nya lagen om skatt på eneigi
föreslås att gemenskapsrättens regler om beskattning av produkter som
helt eller delvis består av kolväten införs. Gemenskapsrätten ger inte
utrymme för att underlåta att ta ut skatt på den del av stadsgasen som
består av kolväten, dvs. metan. Något bärande skäl för att just denna
form av energi som används lokalt skall vara undantagen från beskattning
finns heller inte. Den nuvarande skattefriheten för stadsgasen bör därför
slopas.

Omvandlingen av lättbensin eller gasol i spaltgasverket bör kunna
likställas med den sönderdelning (krackning) som äger rum inom den
petrokemiska industrin. Det bränsle som används för sådan krackning
anses använt som råvara och motsvarande synsätt bör tillämpas vad gäller
bränsleförbrukningen i spaltgasverket. Skattefrihet bör alltså även i
fortsättningen gälla för det bränsle som förbrukas i spaltgasverket vid
stadsgasframställningen.

13 En ny elmarknad och dess inverkan på
energibeskattningen

Regeringens förslag: Skattefrihet införs för elektrisk kraft som
förbrukas eller säljs för förbrukning vid nätinnehavares överföring
av elektrisk kraft på elnätet.

Bakgrunden till regeringens förslag: Riksdagen beslutade i maj 1994
att godkänna regeringens proposition om handel med el i konkurrens
(prop. 1993/94:162, bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/94:358, SFS
1994:617 och 618). Den nya lagstiftningen skall enligt riksdagens beslut
träda i kraft den 1 januari 1995. Avsikten med elmarknadsreformen är att
produktion och försäljning av elektrisk kraft skall ske i konkurrens, vilket
uppnås genom att kraftföretag och kunder skall ha rätt att välja vilka de
handlar med. Överföringen av kraften över nätet (nätverksamheten) skall
däremot ske av särskilda företag - som inte får producera eller sälja
elektrisk kraft - och övervakas på särskilt sätt.

Den del av det nya regelverket för elmarknaden som kräver över-
väganden i fråga om beskattningen av elektrisk kraft är om införandet av
nya aktörer på marknaden, nätinnehavare, innebär att det nuvarande
systemet med - i allt väsentligt - producenter och distributörer som
skattskyldiga i någon mån behöver ändras. Dessutom bör undersökas om
det på den nya elmarknaden uppkommer effekter på skatteområdet som
är olämpliga.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i lagen Prop. 1994/95:54
om allmän eneigiskatt innebär i huvudsak att den är skattskyldig som i
Sverige yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad
skattepliktig elektrisk kraft eller förbrukar eller distribuerar av annan
producerad dylik kraft. Införandet av en ny elmarknad medför endast
mindre ändringar av skattskyldighetsbestämmelsema.

Innehavaren av en nätkoncession får, med två undantag som närmare
diskuteras nedan, inte producera eller sälja elektrisk kraft. Hans
verksamhet är - utöver att se till att det finns ett fungerande ledningsnät -
att ställa elektriska starkströmsledningar till förfogande för överföring av
elektrisk kraft. Eneigiskatten på elkraften bör även i fortsättningen
betalas till säljaren av kraften; nätinnehavaren kan i normalfallet således
inte bli skattskyldig.

Nätinnehavaren får, enligt den nya regleringen av elmarknaden, endast
köpa och sälja elektrisk kraft i två speciella situationer. Det rör sig om
dels köp av elektrisk kraft för att täcka fysiska förluster i nätet (överför-
ingsförluster), dels s.k. motköp för att undvika överbelastning av viss del
av nätet.

I den mån nätinnehavaren köper in elektrisk kraft från utlandet i de
angivna situationerna bör han bli skattskyldig. I övriga fäll skall
nätinnehavaren hantera den elektriska kraften i beskattat skick. Inte i
något av dessa fäll bör dock den elektriska kraften belastas med
energiskatt, vilket åstadkoms genom att skattefrihet införs för elektrisk
kraft som förbrukas eller säljs för förbrukning vid nätinnehavares
överföring av elektrisk kraft på elnätet.

Några säkra bedömningar av hur elmarknaden kommer att se ut när det
nya regelverket har trätt i kraft kan knappast göras i dag. Det kan dock
antas att nya aktörer kommer att uppträda på marknaden. En sådan kan
tänkas vara mäklare som förmedlar elektrisk kraft mellan producenter,
leverantörer och förbrukare. Förekomsten av mäklare torde dock inte
föranleda behov av förändringar av beskattningsreglerna. Detsamma
bedöms gälla även den som enligt den nya regleringen kan komma att
fungera som s.k. balansansvarig. Med balansansvar avses det ekonomiska
ansvaret för att den konsumerade elkraften enligt ett leveransavtal
motsvaras av lika mycket producerad kraft.

Utöver de nu redovisade ändringarna föreslås även vissa andra,
huvudsakligen redaktionella, ändringar av beskattningen av elektrisk kraft
som är betingade av den lagtekniska översyn som gjorts av Energiskat-
teutredningen.

14 Skattesatser

Prop. 1994/95:54

Regeringens förslag: Skattesatserna för år 1995 föreslås jämfört
med 1994 års skatt och i enlighet med riksdagens tidigare beslut
om indexering av vissa punktskatter uppräknade med en upp-
skattad förändring av prisnivån under perioden oktober 1993 -
oktober 1994.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat att skattesatser-
na för den allmänna energiskatten, koldioxidskatten, dieseloljeskatten och
bensinskatten t.o.m. år 1998 skall omräknas årligen utan riksdagens
medverkan med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen. Denna
automatiska uppräkning skulle första gången göras hösten 1994 för
skatteuttaget under år 1995.

En motsvarande indexering bör göras av skattebeloppen för energiskatt
och koldioxidskatt enligt den nya lagen om skatt på energi. Indexering
enligt de nu gällande reglerna förutsätter att regeringen i november ett år
beslutar om nästa åra skattebelopp. Detta kan inte göras i november 1994
enligt de nya lagen, eftersom lagen då inte torde ha beslutats av
riksdagen. Regeringen anser därför att det, i likhet med vad som skedde
vid införandet av de nuvarande reglerna, av praktiska skäl är lämpligt att
riksdagen i den nya lagen fästställer de skattebelopp som skall gälla för
år 1995 och att den "automatiska" omräkningen av skattebeloppen alltså
görs först för skatteuttaget under kalenderåret 1996.

Inflationen under den senaste tolvmånadersperioden kan inte exakt
anges nu utan får uppskattas. Regeringen har i sitt förslag uppräknat
nuvarande skattebelopp med 2,6 %. I tabeller nedan återges samtliga
direkt skattepliktiga produkter och förslaget till skattesatser för år 1995.

Tabell 14.1 Bränslen som är direkt skattepliktiga

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
KN-nr	Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
1. 2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32	Bensin, dock inte flygbensin, som uppfyller krav för
	a) miljöklass 2	3 kr 22 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 01 öre per liter
	b) miljöklass 3	3 kr 28 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 07 öre per liter
2. 2710 00 34 eller 2710 00 36	Annan bensin än som avses	3 kr 81 öre per liter	79 öre per liter	4 kr 60 öre per liter

under 1, dock
inte flygbensin

Prop. 1994/95:54

KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
KN-nr	Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
3. 2710 00 55. 2710 00 69 eller 2710 00 74 - 2710 00 78	Eldningsolja, dieselbrännolja, annan fotogen än flygfotogen, m.m. som
	a) har försetts med	577 kr per m³	982 kr per m³	1 559 kr per m³

märkämnen eller
ger mindre än 85
volymprocent destillat
vid 350° C,

b) inte har försetts
med märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 35O°C,
tillhörig

		miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3	1 442 kr per m³ 1 644 kr per m³ 1 910 kr per m³	982 kr per m³ 982 kr per m³ 982 kr per m³	2 424 kr per m³ 2 626 kr per m³ 2 892 kr per m³
4.	ur 2711 12 11 - 2711 19 00	Gasol som används for
		a) drift av personbil, lastbil, buss, trafik- traktor, fartyg eller luftfartyg	90 öre per liter	51 öre per liter	1 kr 41 öre per liter
		b) annat ändamål än som avses under a	112 kr per 1 000 kg	1 024 kr per 1 000 kg	1 136 kr per 1 000 kg
5.	ur 2711 29 00	Metan som används for
		a) drift av personbil, lastbil, buss, trafik- traktor, fartyg eller luftfartyg	1 498 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	2 223 kr 1 000 m³
		b) annat ändamål än som avses under a	187 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	912 kr per 1 000 m³
6.	2711 11 00, 2711 21 00	Naturgas som används for
		a) drift av personbil, lastbil, buss, trafik- traktor, fartyg eller luftfartyg	1 498 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	2 223 kr per 1 000 m³
		b) annat ändamål än som avses under a	187 kr per 1 000 m³	725 kr per 1 000 m³	912 kr per 1 000 m³
7.	2701, 2702 eller 2704	Kolbränslen	245 kr per 1 000 kg	854 kr per 1 000 kg	1 099 kr per 1 000 kg
8.	2713 11 00 - 2713 12 00	Petroleumkoks	245 kr per 1 000 kg	854 kr per 1 000 kg	1 099 kr per 1 000 kg

Prop. 1994/95:54

Tabell 14.2 Energiskatt på elektrisk kraft

Slag av förbrukning Skatt, öre per kWh

1. Vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller vid yrkesmässig växthusodling	0
2. Annan förbrukning än under 1 som äger rum i vissa kommuner i norra Sverige	3,7
3. El-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som avses under 2	6,8
4. Övrig förbrukning	9,0

15 Övriga frågor

Regeringens förslag: Skattebasen för svavelskatt utvidgas till att
omfatta samtliga energi- och koldioxidskattepliktiga produkter.
Skattskyldigas rätt till återbetalning av svavelskatt på grund av
företagen svavelrening ersätts med motsvarande rätt till avdrag i
bränsledeklarationen. Bensin beskattas lika oavsett om bränslet
används for motordrift eller uppvärmning. Beslut om den särskil-
da avgiften för otillåten användning av märkta oljeprodukter fattas
av beskattningsmyndigheten i stället för av länsstyrelsen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.

Bakgrund till regeringens förslag: Vid beredningen av utredningsför-
slaget har frågor uppkommit rörande ytterligare materiella ändringar, som
är av mindre genomgripande karaktär. I detta avsnitt redovisas kortfattat
regeringens förslag till vissa sådana ändringar. I övrigt behandlas dessa
endast i författningskommentaren.

Skälen för regeringens förslag: Så långt det är möjligt bör skattebasen
för de olika energiskatterna vara enhetlig. Regeringen föreslår därför att
svavelskatteplikten utvidgas till att omfatta samtliga produkter för vilka
energiskatt och koldioxidskatt föreslås tas ut. Huvuddelen av de
produkter som berörs av utvidgningen innehåller dock så låga halter
svavel att de i många fell kommer att falla under gränsen för skatteplik-
tigt svavelinnehåll.

Den som i samband med förbrukning av skattepliktigt bränsle begränsar
utsläppen av svavel har rätt till återbetalning av skatten med visst belopp

per kg svavel som utsläppet har minskat med. Eftersom svavelskatten Prop. 1994/95:54
redovisas månadsvis, medan återbetalningen sker kvartalsvis har
förbrukare drabbats av en ekonomisk belastning under den tid som
förflyter från det att svavelskatten betalas till dess de får tillbaka delar av
skatten. I syfte att undanröja denna belastning bör en möjlighet införas
för skattskyldiga att i sin deklaration för svavelskatt göra avdrag för
motsvarande belopp som i dag berättigar till återbetalning.

Gemenskapsrätten ger inte utrymme för att tillämpa skilda skattesatser
beträffande olika användningsområden för bensin. Regeringen föreslår
därför att samma skattebelopp skall tas ut för bensin oavsett om den
används för motordrift eller uppvärmning. Förslaget innebär en höjd skatt
för bensin som används för uppvärmning. Det torde dock röra sig om
begränsade volymer.

En särskild avgift tas ut vid otillåten användning av märkta oljeproduk-
ter. Beslut om avgiften fattas i dag av länsstyrelsen i det län där
fordonsägaren har sin adress enligt bilregistret. Avgiften, som föreslås tas
ut även vid otillåten bränsleanvändning i båtar, sammanhänger i hög grad
med beskattningsfrågan. Beskattningsmyndigheten bör därför besluta även
om avgiften. Beslutsfattandet bör således flyttas över till denna myndig-
het.

16 Ikraftträdande

Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt som Sverige blir medlem i EU,
dvs. den 1 januari 1995, förutsatt att folkomröstningen utmynnar i ett ja
till EU.

17 Författningskommentar

17.1 Lagen om skatt på energi

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

1 och 2 §§

Lagen om skatt på eneigi (LSE) reglerar skatter på bränslen och elektrisk
kraft, vilket slås fest i 1 §. LSE ersätter följande lagar, som föreslås
upphöra att gälla när den nya lagen träder ikraft: lagen om allmän
energiskatt, lagen om bensinskatt, lagen om koldioxidskatt, lagen om
svavelskatt samt lagen om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter (i fortsättningen lagen om dieseloljeskatt). 12 § anges vilka
skatter som behandlas i lagen och var i lagen de bestämmelser finns som
gäller de olika skatterna.

3 §

Vad som skall förstås med mineraloljeprodukter anges i artikel 2.1 i
direktiv 92/81/EEG. Bestämningen i 3 § överensstämmer med denna
artikel i dess nuvarande lydelse. EG-kommissionen har i juni 1994
presenterat ett förslag till ändringar av de olika direktiven på punktskatte-
området, se EGT nr C 215, 5.8.1994 s. 19. Förslaget innehåller bl.a.
ändringar av den nyss nämnda definitionen av begreppet mineraloljepro-
dukter i direktiv 92/81/EEG. I princip innebär förslaget att begreppet ges
en mer begränsad innebörd än fallet är enligt den nuvarande definitionen
och att det i princip skall omfetta de produkter för vilka minimiskattesat-
ser har festlagts i direktiv 92/82/EEG med tillägg av vissa lätta oljor,
blandningar av aromatiska kolväten samt bensen, toluen och xylen.
Kommissionens förslag är dock inte färdigbehandlat inom EG-organisatio-
nen och något beslut om ändring av den gällande direktivtexten har ännu
inte fattats av Ministerrådet.

Huvudregeln enligt gemenskapsrätten är att skatt skall tas ut för
mineraloljeprodukter i den mån de används för motordrift eller upp-
värmning. I LSE görs skillnad mellan mineraloljeprodukter, för vilka
minimiskattesatser har festlagts i direktiv 92/82/EEG, och övriga
mineraloljeprodukter. De förstnämnda är direkt skattepliktiga och
omfettas av det särskilda beskattningsförferandet oavsett användningsom-
råde, medan övriga produkter endast blir skattepliktiga om de säljs eller
förbrukas som motorbränsle eller för uppvärmning (se vidare vid 2 kap.
3 § nedan). Begreppet mineraloljeprodukter förekommer även i ett annat
sammanhang i den nya lagen. Det rör sig om avdraget för skatt på
bränslen som förbrukas vid framställning av sådana produkter (7 kap. 2 §
andra stycket 3).

Prop. 1994/95:54

Utredningen har föreslagit att begreppet mineraloljeprodukter skall Prop. 1994/95:54
omfatta samtliga produkter ur KN-nr 2711, dvs. även natuigas. Naturgas
är en produkt som enligt 2 kap. 1 § första stycket 6 föreslås omfattas av
direkt skatteplikt. Det synes mot den bakgrunden visserligen sakna
praktisk betydelse för tillämpningen av bestämmelserna i LSE om
naturgas innefattas i uppräkningen av vilka produkter som är att anse som
mineraloljeprodukter eller ej. Mineraloljeprodukter är dock ett begrepp
som direkt definieras i artikel 2.1 i direktiv 92/81/EEG och begreppet
bör därför i den svenska lagen få motsvarande, direkt översatta,
innebörd. Naturgas anses således i den nya lagen inte som en mineral-
oljeprodukt.

KN är en förkortning av Kombinerade nomenklaturen, som är den
kodex efter vilken olika varor numreras i EG:s tulltaxa. EG:s tulltaxa
kommer vid ett svenskt medlemskap i EU att införlivas med svensk rätt.
I samband med detta bortfaller den nu gällande svenska tulltaxelagen
(1987:1068) och ersätts av rådsförordningen EEG 2658/87 av den 23 juli
1987. Rådsförordningen, som innehåller regler om den Kombinerade
nomenklatur kodex som skall användas både för tarifferingsändamål och
för statistiska ändamål, blir direkt tillämplig i Sverige. De KN-nr som
anges i LSE härrör från den version av EG:s tulltaxa, som publicerats i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 27 september 1993
(EGT nr L 241, 27.9.1993 s. 1). Denna version skiljer sig, som närmare
kommer att beröras vid 2 kap. 1 §, i vissa delar från den version av
tulltaxan som legat till grund för hänvisningar till KN-nr i EG:s direktiv
92/81/EEG och 92/82/EEG.

4 §

Paragrafen innehåller en definition av vad som förstås med yrkesmässig
verksamhet.

En förutsättning för att någon enligt gemenskapsrätten skall kunna
registreras som upplagshavare eller varumottagare är att han hanterar
bränslen i en yrkesmässig verksamhet. Någon närmare definition av
begreppet ges dock inte i gemenskapsrätten.

I de svenska energiskattelagama har hittills funnits en formell definition
av yrkesmässighetsbegreppet endast vad avser distribution av elektrisk
kraft (11 a § lagen om allmän energiskatt). Yrkesmässighetsbegreppet har
dock haft betydelse även för beskattningen av bränslen, eftersom en av
förutsättningarna för att någon skall kunna registreras som skattskyldig
återförsäljare, lagerhållare eller förbrukare av bränslen är att dessa
hanteras "i en verksamhet som i huvudsak medför skattskyldighet enligt
mervärdesskattelagen (1994:200)".

Mervärdesskatt skall betalas vid skattepliktig omsättning av varor och
tjänster som görs i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs här i landet.
Vad som är yrkesmässig verksamhet definieras i 4 kap. i mervärdesskat-
telagen. I huvudsak sker härvid en hänvisning till att verksamheten skall
utgöra näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen.

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Yrkesmässighetsbegreppet inom den indirekta beskattningen bör, i Prop. 1994/95:54
likhet med vad som gjorts hittills, knytas till den direkta beskattningen.
Detta gör bedömningen av om yrkesmässighet föreligger eller inte
enhetlig inom skatteområdet. Det är därvid lämpligt att i LSE införa en
definition av begreppet yrkesmässig verksamhet, som stämmer överens
med vad som anges i 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen. Definitionen skall
tillämpas beträffande beskattningen av såväl bränslen som elektrisk kraft.

5 och 6 §§

5 § första stycket motsvarar 6 § första stycket lagen om dieseloljeskatt
och innehåller bestämmelser om innebörden av fordonsbeteckningar etc.
som används i bl.a. 2 kap. 9 § (förbud mot användning av märkta
oljeprodukter).

Enligt bilregisterkungörelsen avses med jordbrukstraktor traktor som
enligt fordonsskattelagen (1988:327) hänförs till klass II, medan med
trafiktraktor avses traktor som enligt denna lag hänförs till klass I. Till
klass I räknas, oberoende av tjänstevikt och användningssätt, s.k.
terminaltraktorer. Det rör sig om traktorer som är särskilt konstruerade
för att användas för på- och avlastning av påhängsvagnar inom hamn- och
terminalområden eller andra liknande områden. En jordbrukstraktor kan,
enligt en regel i 23 § fordonsskattelagen, tillfälligt användas på sådant
sätt att den blir att anse som en trafiktraktor.

Högbeskattad olja skall enligt regeringens förslag användas i trafiktrak-
torer, men undantag görs för terminaltraktorema och de jordbrukstrakto-
rer som tillfälligt används så att de klassas som trafiktraktorer. Dessa får
alltså även i fortsättningen drivas med lågbeskattad olja. Lagtekniskt
åstadkoms undantaget genom att en begränsning görs i definitionen av
vad som i LSE avses med trafiktraktor (se 5 § andra stycket). Till följd
härav omlättas terminaltraktorema och de tillfälligt omklassade jord-
brukstraktorema inte av de regler som enligt LSE gäller för trafiktrakto-
rer, som högre skattesatser i 2 kap. 1 § första stycket och förbudet mot
användning av märkta oljeprodukter i 2 kap. 9 §.

I 6 § har införts en definition av vad som förstås med skepp och båtar.
Begreppen används i 2 kap. 9 § samt i fråga om avdrag enligt 7 kap. 2 §
andra stycket 1 b och återbetalning av skatt enligt 9 kap. 3 §.

7§

I paragrafen definieras begreppen införsel, import och export. Import och
export syftar på transport från eller till ett land som ligger utanför EG:s
skatteområde, medan införsel avser produkter som inkommer till Sverige
från ett annat EG-land.

Omfattningen av EG:s skatteområde vad gäller skatter på mineraloljep-
rodukter, alkohol och tobak regleras i artikel 2 i direktiv 92/12/EEG.
EG:s skatteområde överensstämmer till största delen med EG:s tullom-

råde, men vissa avvikelser finns. Det rör t.ex. införsel från Kanarieöarna Prop. 1994/95:54
och de engelska kanalöarna. Regeringen lämnar i propositionen om nya
lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. en närmare redogörelse för
omfattningen av skatteområdet.

Sammantaget kan sägas att gemenskapsrätten innehåller en relativt
omfattande precisering av EG-ländemas skatteterritorium. Enligt
regeringens mening bör - i likhet med vad som föreslås gälla i lagen om
tobaksskatt och lagen om alkoholskatt - dessa detaljerade regler inte
lämpligen i sin helhet föras in i den svenska skattelagstiftningen.
Preciseringar av detta slag bör i stället ske på tillämpningsföreskriftsnivå,
och därvid grundas på direktivets bestämmelser.

2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt pä bränslen

Skattepliktens omfattning och skattebelopp

/ §

Allmänt

I paragrafen anges närmare för vilka bränslen som direkt skatteplikt skall
gälla samt vilka skattebelopp som föreslås gälla. I förhållande till
utredningens förslag föreligger vissa skillnader vad gäller punkterna 1 -
3. Energiskattebeloppet för miljöklass 1 enligt 3 b är angivet med
beaktande av riksdagens under våren 1994 fattade beslut om skattesats
(prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, rskr. 1993/94:443, SFS
1994:726 och 727). Regeringen har i prop. 1994/95:11 föreslagit att
skatten på blyfri bensin differentieras efter den indelning i miljöklasser
för bensin som föreslås införd i bilagan till lagen om kemiska produkter.
Utformningen av LSE har i berörda delar skett med beaktande av de
föreslagna ändringarna av bensinbeskattningen. Vidare har, som närmare
utvecklas nedan vid paragrafens tredje stycke, en indexuppräkning skett
av skattebeloppen.

I likhet med vad som i dag gäller för gasol, innebär regeringens förslag
att två skilda skattebelopp skall tillämpas för metan beroende på
användningsområde. Det högre skattebeloppet föreslås gälla för metan
som används i personbilar, lastbilar, bussar, trafiktraktorer, fårtyg och
luftfartyg. De skattebelopp som gäller för metan bör även tillämpas för
naturgas. Utöver vad som nu angetts medför inte regeringens förslag
några ändringar av skattebeloppen i förhållande till vad som gäller i dag.
Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen är det dock inte
förenligt med gemenskapsrätten att - utöver vad som följer av de
fastlagda minimiskattesatsema - generellt tillämpa lägre skattesatser för
vissa bränslen. De lägre skattebeloppen respektive skattefriheten för
motoralkoholer och vegetabiliska oljor o.d. kan därför inte längre
behållas (jfr dock 12 § om möjligheterna till nedsättning eller skattebefri-
else vid viss försöksverksamhet).

Utgångspunkten for den direkta skatteplikten är att ett bränsle är
skattepliktigt, oavsett användningsområde, och att skattefrihet kan
uppkomma endast i den mån möjlighet till detta skapats i vissa särskilt
angivna fäll - genom avdrag i deklaration, inköp mot försäkran eller
återbetalning av skatten.

Den direkta skatteplikten föreslås gälla för en mer begränsad krets av
bränslen än de som är föremål för skatteplikt enligt de nuvarande lagama
på området. Det rör sig om produkter som typiskt sett används som
motorbränslen eller för uppvärmning. Sålunda kommer t.ex. lacknafta
och liknande lätta oljeprodukter inte längre att omfattas av direkt
skatteplikt. Genom att beskattning av petroleumkoks införs sker dock
även en viss utvidgning av den direkta skatteplikten.

Som framgår av 3 och 4 §§ skall skatt tas ut även för andra produkter
än de direkt skattepliktiga. Skatteplikten för dessa produkter inträder dock
först om de - under de förutsättningar som närmare anges i respektive
paragraf - säljs eller förbrukas för motordrift eller uppvärmning.

Prop. 1994/95:54

Första stycket

Bränslen under punkterna 1 - 5 är sådana produkter för vilka mini-
miskattesatser har fästlagts i direktiv 92/82/EEG. Förutom de bränslen
som angetts under dessa punkter har i direktivet bestämts miniminivåer
för skatt även på flygbensin och flygfotogen. Regeringen föreslår dock
att den nuvarande skattefriheten för dessa bränslen vid användning för
drift av flygplan behålls och att bränslena - som alltså endast kan komma
att beskattas vid användning för uppvärmning eller annan motordrift än
drift av flygplan - inte bör omfättas av den direkta skatteplikten.

Hänvisningarna i direktivet till KN-nr avser den version av EG:s
tulltaxa, som gällde vid den tidpunkt då direktivet antogs. I förhållande
till denna version av tulltaxan har nu vissa förändringar av nummerindel-
ningen gjorts. Förändringarna innebär att vissa tidigare gällande KN-nr
tagits bort - så vitt nu är aktuellt beträffände bensin och tjock eldningsolja
- och ersatts med en mer detaljerad indelning, för bensin efter oktantalet
och för tjock eldningsolja efter produktens innehåll av svavel. Det förslag
till olika ändringar av direktiven på punktskatteområdet, som EG-
kommissionen presenterat i juni 1994 (EGT nr C 215, 5.8.1994, s. 19),
innehåller bl.a. vissa ändringar av hänvisningar till KN-nr, som blivit
behövliga på grund av ändringar av EG:s tulltaxa.

Regeringen utgår i sitt förslag från den tulltaxa som nu gäller inom
EG. Detta innebär i förhållande till direktiv 92/82/EEG följande.

I direktivet hänförs blyad bensin till KN-nr 2710 00 31 (flygbensin) och
KN-nr 2710 00 35 (annan motorbensin än flygbensin, med en blyhalt av
mer än 0,013 gram per liter). I den nu gällande tulltaxan har flygbensin
åsatts KN-nr 2710 00 26, medan KN-nr 2710 00 34 (med ett oktantal
lägre än 98) och KN-nr 2710 00 36 (med ett oktantal av lägst 98)
motsvarar tidigare KN-nr 2710 00 35. Blyfri bensin, som i direktivet
angetts med KN-nr 2710 00 33, motsvaras i den nu gällande tulltaxan av

KN-nr 2710 00 27 (med ett oktantal lägre än 95), 2710 00 29 (med ett Prop. 1994/95:54
oktantal av lägst 95 men lägre än 98) och 2710 00 32 (med ett oktantal
av lägst 98).

Tjock eldningsolja har i direktivet angetts falla under KN-nr
2710 00 79. Denna beteckning motsvaras i gällande tulltaxa av KN-nr
2710 00 74 (innehållande högst 1 viktprocent svavel), 2710 00 76
(innehållande mer än 1 viktprocent men högst 2 viktprocent svavel),

2710 00 77 (innehållande mer än 2 viktprocent men högst 2,8 viktprocent
svavel) och 2710 00 78 (innehållande mer än 2,8 viktprocent svavel).

Samtliga bränslen som hänförs under de KN-nr som anges i punkterna
1 - 3 och 6 - 8 är direkt skattepliktiga och benämningen under rubriken
Slag av bränsle tjänar snarast som en allmän upplysning om vilka
bränslen som kan förekomma under dessa KN-nr.

Blyhalten är avgörande for om en bensinprodukt skall beskattas enligt
första stycket 1 eller 2. KN-nr 2710 00 27, 2710 00 29 och 2710 00 32
omfattar enligt tulltaxan annan bensin än flygbensin, med en blyhalt av
högst 0,013 gram per liter. Detta motsvarar den definition som i dag
finns av blyfri bensin i 2 § första stycket lagen om bensinskatt. I prop.
1994/95:11 har regeringen föreslagit att definitionen på bly fri bensin i
skattelagen slopas såsom obehövlig, eftersom kriterierna för miljöklassin-
delning av bensin föreslås framgå av bilagan till lagen om kemiska
produkter. Miljöklassindelningen av bensin berör dock enbart den bensin,
som hittills har benämnts blyfri bensin. Hänvisningar till KN-nr bör
därför göras i 1 § första stycket 1 och 2.

I dag tas bensinskatt och koldioxidskatt ut för bensin som är avsedd för
motordrift, medan bensin som är avsedd för uppvärmning beskattas med
en totalt sett lägre skatt, bestående av allmän energiskatt och koldioxid-
skatt. Regeringens förslag innebär att samma skattebelopp skall tas ut för
bensin, oavsett om den används för motordrift eller uppvärmning. De
föreslagna skattebeloppen är beräknade med utgångspunkt från vad som
i dag gäller för bensin som beskattas enligt lagen om bensinskatt.
Regeringens förslag innebär alltså en höjd skatt för bensin som används
för uppvärmning. Det torde dock röra sig om begränsade volymer.

Energiskatt för bränsle enligt första stycket 3 tas ut med olika belopp,
beroende på om bränslet har märkts eller inte. Den högre skattenivån
motsvarar det sammanlagda beloppet av den allmänna energiskatten och
den dieseloljeskatt som i dag tas ut i motsvarande fäll. Bestämmelser om
märkämnen och i vilka fäll märkt olja får användas finns i 8 och 9 §§.

Petroleumgaser och andra gasformiga kolväten hänförs i tulltaxan under
kapitel 2711. Samtliga de KN-nr som anges under punkten 4 i paragra-
fens andra stycke avser produkter som är förtätade till vätska, med
undantag för natuigas som anges under punkten 6. De enda nr ur kapitel

2711 som inte omfättas av uppräkningen är gasformiga kolväten (KN-nr
2711 21 00 och 2711 29 00). KN-nr 2711 21 00 avser natuigas i gasform
och anges därför under punkten 6. Andra gasformiga kolväten än
naturgas hänförs under KN-nr 2711 29 00. Av denna grupp omfättas
metan av direkt skatteplikt, se punkten 5. Eftersom samtliga produkter ur
KN-nr 2711 - med undantag för naturgas - är mineraloljor enligt

definitionen i 1 kap. 3 §, kan dock även andra produkter än metan ur Prop. 1994/95:54
2711 29 00 vara skattepliktiga enligt 3 §, nämligen om produkterna säljs
eller förbrukas som motorbränsle eller för uppvärmning. Dessa produkter
är dock alltså inte direkt skattepliktiga.

Förutom metan och naturgas beskattas ur KN-nr 2711 endast gasol
direkt enligt första stycket 4. Detta åstadkoms lagtekniskt genom att
hänvisa till "ur KN-nr 2711 12 11 - 2711 19 00", i stället for att knyta
skatteplikten direkt till aktuella KN-nr, vilket alltså skulle ha innefattat
samtliga produkter som hänförs under numren. Med gasol avses varor
som huvudsakligen består av petroleumgaser och andra gasformiga
kolväten. De kolväten som ingår i gasol är i huvudsak propån och butan
eller en blandning av dessa. Avgörande för om en produkt är direkt
skattepliktig är alltså om den är att betrakta som gasol eller ej.

I dag tas högre skatt ut på gasol som används för drift av motorfordon
än på gasol som används för annat ändamål. Regeringens förslag innebär
att omfattningen av de fordonsslag, där högbeskattad gasol skall
användas, ändras till att stämma överens med vad som gäller använd-
ningsområdet för andra högbeskattade bränslen (dvs. främst dieselolja).
Förhöjd eneigiskatt och koldioxidskatt föreslås således betalas i de fäll då
gasolen används för drift av personbil, lastbil, buss, trafiktraktor, färtyg
eller luftfartyg. Detta innebär dels en inskränkning så till vida att
mopeder och motorcyklar - som ryms inom det hittills använda uttrycket
motorfordon - undantas, dels en utvidgning genom att trafiktraktorer,
färtyg och luftfärtyg skall drivas med högbeskattad gasol. Den föreslagna
högre skattenivån för metan och natuigas bör på motsvarande sätt gälla
förbrukning i de nämnda fordons- och färtygsslagen. Genom en tillämp-
ning av de föreslagna avdrags- och försäkransbestämmelsema i 7 kap.
2 § andra stycket 1 b och 2 samt 8 kap. 3 § LSE kommer dock - i likhet
med i dag - skattefrihet att gälla för gasol, metan och natuigas som kan
komma att förbrukas i skepp samt i luftfärtyg när dessa används
yrkesmässigt. Vad gäller luftfärtyg kommer reglerna i praktiken endast
att beröra varmluftsballonger, eftersom övriga luftfärtyg i allt väsentligt
drivs med obeskattad flygbensin eller flygfotogen.

På grund av natuigasens höga halt av metan jämställs i de svenska
energiskattelagama i dag metan och natuigas, men metan anges
emellertid inte särskilt som en skattepliktig produkt. I paragrafen föreslås
dock att så sker.

Beskattning av petroleumkoks föreslås införd och samma skattebelopp
föreslås för detta bränsle som för övriga kolbränslen.

Andra stycket

Skatt tas ut per vikt- eller volymenhet i enlighet med första stycket av
paragrafen. Andra stycket innehåller bestämmelser om att skatt i vissa
fäll skall tas ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de
skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. Det rör sig
om följande situationer.

Den som for annat ändamål än som berättigar till avdrag säljer eller Prop. 1994/95:54
förbrukar bränsle som köpts skattefritt mot försäkran, är skyldig att
betala skatt.

Skatt för gasol, metan eller annat bränsle som skall beskattas som dessa
bränslen tas ut enligt 4 a eller 5 a om bränslet förvärvas för drift av
personbil, lastbil, buss, trafiktraktor, färtyg eller luftfärtyg. Om bränslet
däremot förvärvas för annat ändamål skall de lägre skattebeloppen enligt
4 b eller 5 b betalas. Den som förvärvat ett bränsle för vilket den lägre
skatten skall betalas, men som säljer eller förbrukar bränslet för ett
ändamål som medför att skatt skall tas ut enligt 4 a eller 5 a, är skyldig
att betala skatt med ett belopp som motsvarar skillnaden i skatt mellan de
båda användningsområdena.

Regler om skattskyldighet i de nu nämnda fellen finns i två generella
bestämmelser, nämligen 4 kap. 1 § första stycket 7 (bränslen som avses
i 2 kap. 1 § första stycket 1-5) och 12 § första stycket 4 (övriga
skattepliktiga bränslen).

Oljeprodukter som beskattas enligt första stycket 3 - t.ex. eldningsoljor
och dieseloljor - skall senast när skattskyldighet för produkten inträder ha
försetts med särskilda märkämnen. Om detta inte gjorts skall förhöjd
energiskatt betalas för produkten. Vissa mörka, tjocka oljor kan endast
med svårighet märkas. Dessa oljor lämpar sig inte för fordonsdrift och
har därför undantagits från märkning. Märkningsbestämmelsema är direkt
överförda från den nuvarande lagen om dieseloljeskatt.

Vad gäller nu nämnda, direkt skattepliktiga, oljeprodukter kan det inte
lagligt förekomma att en produkt som beskattats enligt första stycket 3 a-
grundnivån för energiskatt - kan komma ifråga för användning som
drivmedel i t.ex. en personbil. Bränslet är märkt och sådant bränsle får
enligt 9 § inte förekomma i bränsletanken på ett sådant fordon.

Enligt 3 och 4 §§ skall skatt dock tas ut även för vissa andra produkter,
om de används eller säljs för motordrift eller för uppvärmning. Skatt för
dessa produkter skall, beroende på användningsområde, betalas med det
skattebelopp som gäller för motsvarande bränsle som är direkt skatteplik-
tigt enligt 1 §. Någon märkning av sådana produkter föreskrivs inte och
det kan därför förekomma att en produkt har förvärvats i syfte att
användas för uppvärmning - och då beskattats enligt första stycket 3 a-
men därefter säljs vidare för att förbrukas för motordrift eller av
förvärvaren fektiskt används för motordrift. Skattskyldighet inträder
enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 och skatt skall i detta fell tas ut med
ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på oljeprodukter enligt
första stycket 3 b och 3 a.

Bränslen som beskattas enligt 3 a får användas i skepp. Om ett skepp
används för yrkesmässigt ändamål skall ingen skatt betalas på bränslet,
vilket uppnås genom avdrag i bränsledeklarationen respektive möjlighet
till inköp mot försäkran (se 7 kap. 2 § andra stycket 1 b och 8 kap. 3 §).
Om skeppet används för privat ändamål skall skatt enligt 3 b betalas.
Förbrukaren har möjlighet att köpa omärkt bränsle som är beskattat enligt
3 b. Det är dock möjligt för honom att även köpa märkt bränsle som
beskattats enligt 3 a. För att uppnå att skatt enligt 3 b betalas för den

privata förbrukningen av bränslet är förbrukaren skyldig att betala Prop. 1994/95:54
skillnaden mellan skatt enligt 3 b och 3 a. Bestämmelser om detta finns

1 4 kap. 1 § andra stycket och 12 § andra stycket.

Tredje stycket

Den indexering av den allmänna energiskatten, koldioxidskatten,
dieseloljeskatten och bensinskatten som trädde i kraft den 1 januari 1994
(prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiUl, rskr. 1993/94:100, SFS
1993:1508 - 1511) överförs till LSE. Lagtekniskt åstadkoms detta genom
att riksdagen nu beslutar om de skattebelopp som skall gälla fr.o.m.
lagens ikraftträdande, dvs. den 1 januari 1995, samt att den automatiska
indexuppräkningen sker först för skatteuttaget under kalenderåret 1996.
Utgångspunkten för denna omräkning skjuts alltså fram, genom att
prisnivån i oktober 1994 - och inte 1993 - anges som grund för jäm-
förelsen med prisnivån i oktober året före det år som omräkningen avser.

Indexuppräkning sker enligt förslaget sista gången inför kalenderåret
1998 och för tiden därefter skall de skattebelopp gälla som fastställts för
detta år. Detta regel har tillkommit i syfte att undvika eventuella
oklarheter om vilka skattebelopp som skall gälla i och med att in-
dexeringen upphör och innebär givetvis inget hinder mot sådana framtida
ändringar av skattebeloppen som i sedvanlig ordning kan beslutas av
riksdagen.

2 §

Enligt nuvarande svenska bestämmelser tas skatt ut efter volym (m³) för
alla oljeprodukter, dvs. såväl tunna som tjocka oljor. Skatten på gasol
som används för drift av motorfordon beskattas efter volym (liter), medan
vikt (ton) utgör beräkningsgrunden för övrig förbrukning. Skattebeloppen
för kolbränslen är angivna efter vikt (ton), medan skatten för natuigas tas
ut i m³.

Enligt artikel 3 i direktiv 92/81/EEG skall skattesatserna för de olika
produkterna beräknas per 1 000 liter vid en temperatur av 15°C, vad som
vanligen kallas normalliter. Vad gäller tjocka eldningsoljor, gasol och
metan är däremot huvudregeln att skatten skall anges per 1 000 kg, men
en möjlighet finns för medlemsländerna att i stället beräkna skatten efter
kvantitet. I sammanhanget bör med kvantitet förstås volym (liter, m³).

Det stämmer överens med EG:s regler att ange skattesatserna för
bensin, dieselbrännolja, eldningsolja och fotogen efter volym. Detsamma
gäller gasol som beskattas enligt 4 a. En anpassning till gemenskapsrätten
krävs dock av beräkningsgrunden för volymen bränsle för vilken skatt
skall betalas. Skattebeloppen i 1 § första stycket 1-3 och 4 a får anses
motsvara volymen vid en bränsletemperatur av 15°C. I paragrafens första
stycke föreslås en möjlighet att räkna om den skattepliktiga volymen till
15°C. Det åligger i sådant fäll den skattskyldige att visa att bränslet hade

en annan temperatur när skyldigheten att betala skatt inträdde. Enligt vad Prop. 1994/95:54
regeringen erferit bokfor mänga skattskyldiga bränslevolymema
beräknade vid 15°C, varför den föreslagna förändringen - förutom en
anpassning till vad som gäller inom EU - även torde innebära en
administrativ förenkling för de skattskyldiga.

Reglerna bör inte enbart gälla nyss angivna, direkt skattepliktiga
produkter utan bör även tillämpas vid skattläggningen av produkter för
vilka motsvarande skatt skall betalas enligt 3 eller 4 §.

Regeringen finner inte anledning att skilja mellan lätta och tjocka
oljeprodukter. Inom EU är det visserligen vanligt att skattesatsen för
tjocka oljor anges efter vikt. Huwuddelen av dem som kommer att
registreras som upplagshavare i Sverige antas emellertid vara storförbru-
kare, som genom att de i större omfattning lagrar bränslen kan godkännas
som upplagshavare. Dessa torde endast i mindre omfattning bestämma
den mängd olja för vilken skatt skall betalas genom vägning. Av
praktiska skäl bör därför även i fortsättningen samma beräkningsgrund,
dvs. volym, användas för samtliga skattepliktiga oljeprodukter.

Det åligger således den skattskyldige att visa att bränslet vid skattskyl-
dighetens inträde hade en annan temperatur än 15°C, om han vill räkna
om den skattepliktiga bränslevolymen. I normalfallet, dvs. då en upp-
lagshavare levererar bränsle till en icke registrerad köpare, inträder
skattskyldigheten vid leveransen (se 5 kap. 1 § första stycket 1). Om
skattskyldighet inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad
som skattskyldig för bränslen får dock omräkning göras endast om detta
särskilt avtalats mellan säljaren och köparen.

Leveransbegreppet har hittills i praxis ansetts överensstämma med
köplagens regler om äganderättens övergång och någon ändring föreslås
inte i den delen. I det fäll då en skattskyldig leverantör levererar
eldningsolja fritt kunden innebär detta alltså att skattskyldigheten inträder
då oljan pumpas in från tankfordonet till köparens bränsletank. Om den
skattskyldige önskar räkna om bränslevolymen efter bränslets temperatur
torde krävas att han mäter temperaturen när den faktiskt levereras, dvs.
i samband med utleverering till köparen. Det kan dock inte uteslutas att
det kan vara möjligt för den skattskyldige att fullgöra sin bevisskyldighet
på annat sätt, t.ex. genom utredning om bränslets temperatur då det
lämnade depån och vilka temperaturförändringar som bränslet kan ha
genomgått under transporten. Det ankommer dock på beskattnings-
myndigheten att pröva i vad mån den skattskyldige i de enskilda fållen
kan anses ha fullgjort sin bevisskyldighet eller ej.

I paragrafens andra stycke föreslås att den beräkning av skattepliktig
volym naturgas som i dag rekommenderas av Riksskatteverket (se RSV
Ip 1993:1 s. 5) lagstadgas. Beräkningsgrunden bör gälla även för metan.

Kolbränslen och natuigas omfettas inte av bestämmelserna i de aktuella
EG-direktiven. De nuvarande svenska beräkningsgrunderna för dessa
bränslen kan därför behållas. Metan har skattemässigt i Sverige likställts
med naturgas och gemenskapsrätten gör det möjligt att även för metan,
som i och för sig omfettas av skatteplikt enligt EG:s direktiv, behålla

beräkningen efter volym. Någon ändring föreslås inte vad gäller Prop. 1994/95:54
beräkningssätten for gasol.

3 och 4 §§

I paragraferna regleras under vilka förutsättningar beskattning skall ske
av andra bränslen än sådana som är direkt skattepliktiga enligt 1 §.
Bestämmelserna innebär att vad som föreskrivs i artiklarna 2.2 och 2.3
i direktiv 92/81/EEG införlivas i svensk rätt.

Enligt artikel 2.2 skall samtliga produkter som definieras som mineral-
oljor i artikel 2.1 i samma direktiv beskattas om de är avsedda att
användas, bjuds ut till försäljning eller används som motorbränsle eller
för uppvärmning. Artikel 2.3 föreskriver att skatt skall tas ut för vaije
produkt som är avsedd att användas, bjuds ut till försäljning eller används
som motorbränsle eller som tillsats till motorbränsle eller som medel för
att öka motorbränslets volym. Enligt artikel 2.3 skall även andra
kolväten, med undantag för kol, brunkol, torv eller liknande festa
kolväten eller natuigas, beskattas när de är avsedda att användas, bjuds
ut till försäljning eller används för uppvärmning.

Medlemsländerna är dock oförhindrade att beskatta undantagna bränsle-
slag. Enligt regeringens förslag skall skatt tas ut för natuigas, kolbränslen
och petroleumkoks. Torv beläggs endast med svavelskatt. 3 och 4 §§ har
utformats med beaktande av dessa omständigheter.

Till skillnad från de direkt skattepliktiga produkterna i 1 § första
stycket innebär regeringens förslag att skattskyldighet för produkt som
avses i 3 eller 4 § inträder först när den säljs eller förbrukas som
motorbränsle eller för uppvärmning. Enligt direktivtexten skall pro-
dukterna beskattas om de är avsedda att användas, bjuds ut till försäljning
eller används som motorbränsle eller för uppvärmning. Den föreslagna
skrivningen i den svenska lagtexten får enbart ses som en språklig
omskrivning av motsvarande direktivtext och inte som någon reell saklig
skillnad.

Den som säljer en produkt som motorbränsle eller för uppvärmning
föreslås alltså bli skyldig att betala skatt. Exempel på sådana situationer
kan vara att ett bränsle säljs av någon som t.ex. vid marknadsföring eller
- vad främst torde gälla enskilda fet eller dunkar av bränsle - via text
direkt på den försålda produkten anger att bränslet är lämpat att användas
som motorbränsle eller för uppvärmning.

Med motorbränsle bör förstås, inte enbart bränsle som förbrukas för
drift av motordrivna fordon, utan även bränsle som används för drift av
gasturbiner och liknande stationära motorer. Innebörden av begreppet
uppvärmning framgår närmare av de överväganden som presenterats i
kapitel 8.

Den nuvarande skattefriheten för flygfotogen och flygbensin som
används i flygplan bör behållas. Dessa bränslen skall alltså beskattas
endast i den mån de används för uppvärmning eller annan motordrift än
drift av flygplan. Denna begränsning av skatteplikten uttrycks i 3 § andra

stycket. I begreppet "annan motordrift än drift av flygplan" kan t.ex. Prop. 1994/95:54
rymmas drift av personbilar och andra motorfordon. Beskattningsmyndig-
hetens hittillsvarande tolkning av begreppet har även inneburit att skatt
tagits ut for bränsle som förbrukats i flygplansmotorer under test-
körningar i provbädd eller dylikt i samband med såväl tillverkning som
reparation och översyn av motorerna. Regeringen föreslår dock att
flygbensin eller flygfotogen som förbrukas vid sådan motortestning skall
undantas från beskattning.

Utredningen har föreslagit att skattefriheten för motortestning lagtek-
niskt bör åstadkommas genom att förbrukaren deklarerar användningen
av flygbränslet och med stöd av en särskild avdragsbestämmelse (7 kap.
4 § i utredningens lagförslag) får göra avdrag i deklarationen för skatt på
bränsle som förbrukats vid aktuellt slag av motorprovning.

Det föreslagna förfarandet innebär dock att deklarationer där ingen
skatt redovisas skulle behöva lämnas av dem som förbrukar flygbensin
och flygfotogen för det angivna ändamålet. Det synes därför mest ända-
målsenligt att redan i skattepliktsbestämmelsen i 2 kap. 3 § införa en
regel om begränsning som åstadkommer skattefrihet för flygbensin och
flygfotogen vid provning av flygmotorer.

Vad gäller beskattning av jetbensin hänvisas till kommentarerna vid

11 §•

Av 3 § första stycket andra meningen och 4 § andra stycket framgår att
skatt skall betalas med de skattebelopp som gäller för motsvarande
bränsle som omfättas av direkt skatteplikt. Det ankommer på beskatt-
ningsmyndigheten att - vid sin granskning av deklarationerna - i enskilda
fäll avgöra efter vilken skattesats ett bränsle skall beskattas, eller med
andra ord avgöra vad som avses med begreppet motsvarande bränsle.

I flertalet fäll kommer det troligen inte att stöta på problem att avgöra
efter vilken skattesats ett bränsle skall beskattas. Sålunda bör det t.ex.
vara följdriktigt att beskatta motoralkoholer som används som drivmedel
efter den skattesats som gäller för bensin, om det är fråga om ett fordon
med bensinmotor (s.k. ottomotor), och annars efter den skattesats som
gäller för dieselolja.

Ett fäll där det är tänkbart att tillämpningssvårigheter kan inträffo är
när ett motorbränsle kan användas för drift av såväl ottomotorer som
dieselmotorer. Skälet till att svårigheter uppstår är att det enligt EG:s
direktiv inte skall bestämmas en fäst skattesats för en viss produkt utan
skattesatsen relateras till skatten på en annan - i vissa fäll svårbestämd -
produkt. Denna torde dock oftast vara bensin eller dieselolja. En
ytterligare svårighet är att dieselolja i Sverige - och enligt regeringens
förslag i prop. 1994/95:11 även bensin - förekommer i olika miljöklasser
med skilda skattesatser. En lösning på problemet, som dock inte helt
stämmer överens med gemenskapsrätten, är att fästställa fästa skattesatser
för vissa produkter med utgångspunkt i produkternas dominerande
användning. En annan lösning är att låta den, som i sin egenskap av
säljare eller förbrukare av bränslet är skattskyldig, och därför bäst vet
vad bränslet närmast motsvarar, avgöra med vilket belopp skatt skall
betalas eller i vart fäll den ytterligare skatt som användningen ger upphov

till utöver den skatt som betalats för bränslet tidigare. Regeringen Prop. 1994/95:54
förordar den senare lösningen, som för övrigt redan tillämpas i Sverige
i dag beträffande beskattningen av gasol. Det ankommer därefter på be-
skattningsmyndigheten att granska avgivna bränsledeklarationer.

Det förekommer på marknaden vissa bränsleprodukter som visserligen
inte i sig kan klassas som kolväten, men som till viss del består av
kolväten. Om bränsleblandningen är ett motorbränsle saknar gräns-
dragningen betydelse, eftersom alla motorbränslen enligt gemenskaps-
rätten skall beskattas, oavsett om det rör sig om kolväten eller ej. Vad
gäller bränslen som är avsedda för uppvärmning följer dock av artikel 2.3
i direktiv 92/82/EEG att endast flytande eller gasformiga kolväten i
sådant fall behöver beskattas.

Gemenskapsrätten innebär att kolvätedelen i de aktuella fallen skall
beskattas. I syfte att införliva en sådan bestämmelse i LSE föreslås i 4 §
första stycket 2 att alla produkter, som innehåller flytande eller gas-
formiga kolväten och säljs eller används för uppvärmningsändamål, görs
skattepliktiga. Skatt skall dock enligt förslaget betalas endast för den del
som består av sådana kolväten, vilket framgår av paragrafens andra
stycke, andra meningen. Av praktiska skäl bör emellertid en låg gräns
sättas för den kolvätedel som skall kunna bli föremål för beskattning.
Den föreslagna gränsen, fem viktprocent, motsvarar den andel olja, ur
petroleum eller bituminösa mineral, som en bränsleblandning skall
innehålla för att vara skattepliktig enligt nuvarande bestämmelse i 1 §
andra stycket lagen om allmän energiskatt.

Ett tänkbart fåll är en blandning av olja erhållen ur petroleum eller
bituminösa mineral och vegetabilisk olja som används för uppvärmnings-
ändamål och där den förstnämnda andelen uppgår till mindre än 70
viktprocent. En sådan bränsleblandning faller inte in under något av de
KN-nr ur 2710 i tulltaxan som medför direkt skatteplikt. I den mån
blandningen trots allt kan anses som en mineralolja - enligt definitionen
i 1 kap. 3 § - bör beskattning ske enligt 3 §, medan i annat fåll be-
skattning skall ske av den del av bränslet som är ett kolväte enligt 4 §.
Ett annat fåll där bestämmelsen aktualiseras är vid beskattningen av den
stadsgas som framställs i spaltgasverk. Denna gas består till ca 30 % av
kolväten (metan).

Enligt LSE skall som nämnts tidigare enbart vissa speciellt angivna
produkter ur KN-nr 2710 vara direkt skattepliktiga. Såvitt erfårits kan
inte något slag av smörjoljor hänföras till de KN-nr som angetts för de
direkt skattepliktiga produkterna. Vad gäller andra mineraloljor än de
direkt skattepliktiga skall skyldighet att betala skatt för dem inträda först
i och med att de används eller säljs som motorbränsle eller för upp-
värmning.

En smörjolja ur KN-nr 2710 är en mineralolja enligt den definition som
gäller enligt gemenskapsrätten. Smörjolja som saluförs separat bör
generellt anses ha ett i huvudsak icke skattepliktigt användningsområde -
dvs. annat än motordrift eller uppvärmning - och skall därför inte
beskattas. Detta bör gälla oavsett om det rör sig om smörjolja som
används för smötjning av kolvar o.d. eller om smörjolja som blandas i

bensin. Det undantag från beskattning, som enligt lagen om allmän Prop. 1994/95:54
energiskatt i dag gäller för smörjoljor och smörjfetter som inte används
för energialstring, blir enligt regeringens förslag till lagreglering
överflödigt och kan därför slopas.

Vad däremot gäller en blandning, som består huvudsakligen av bensin
med en smärre mängd inblandad smörjolja, ter det sig naturligt att
betrakta hela blandningen som ett motorbränsle för vilket skatt skall tas
ut enligt den allmänna regeln i 4 § som föreskriver att varje produkt som
används för detta ändamål skall beskattas. Det kan således inte anses
förenligt med gemenskapsrätten att inte ta ut skatt för inblandade
smöijoljor. Det nuvarande undantaget från beskattning - som finns i 2 §
tredje stycket lagen om bensinskatt - bör därför slopas.

5- 7 §§

Miljöklassindelningen av andra oljeprodukter än bensin föreslås överförd
till den energiskatt som tas ut för motsvarande produkter enligt LSE. 5 §
motsvaras av 5 § andra - fjärde styckena lagen om dieseloljeskatt.

Flygfotogen beskattas enligt regeringens förslag endast då bränslet
förbrukas för uppvärmning eller annan motordrift än drift av flygplan. I
dessa, sannolikt fåtaliga, fäll skall alltså en miljöklassning göras av
flygfotogen.

6 § motsvarar 2 § första stycket andra meningen lagen om bensinskatt
i dess lydelse enligt prop. 1994/95:11 och innehåller en hänvisning till
att kraven för de olika miljöklasserna för blyfri bensin anges i bilagan till
lagen om kemiska produkter. Sådan miljöklassning skall ske såväl av
bensin ur de KN-nr som anges i 1 § första stycket 1 som av andra
bränslen, vilka med stöd av reglerna om motsvarande bränslebeskattning
i 3 eller 4 § skall beskattas som sådan bensin. Det sistnämnda kan bli
aktuellt t.ex. beträffande motoralkoholer.

7 § innehåller en bestämmelse om i vilka fäll miljöklassning skall ske
av bränsleblandningar som är skattepliktiga enligt 3 eller 4 §. Miljöklass-
ning enligt 5 § skall göras om sådant bränsle innehåller oljor som
erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral och om bränslet skall
beskattas efter de skattesatser som gäller för eldnings- och dieselolja.
Miljöklassning, enligt de särskilda miljöklasspecifikationer som angivits
i bilagan till lagen om kemiska produkter, skall ske om det motsvarande
bränsle, för vilket skatt för en bränsleblandning skall beräknas, är bensin
enligt 1 § första stycket 1 (dvs. vad som i dag kallas blyfri bensin).
Miljöklass skall för de nämnda bränsleblandningarna bestämmas med
ledning av hela blandningens egenskaper, vilket motsvarar den regel som
i dag gäller för sådana blandningar som är skattepliktiga enligt 1 § andra
stycket lagen om allmän energiskatt (t.ex. blandningar av rapsolja och
dieselolja) och finns i 5 § femte stycket lagen om dieseloljeskatt.

S§

Prop. 1994/95:54

8 § motsvarar huvudsakligen 2 § och 3 § andra stycket lagen om
dieseloljeskatt och reglerar tillsättningen av märkämnen till oljeprodukter.
Användningsområdet för sådana märkta oljeprodukter regleras i 9 §, som
grundar sig på 4 § lagen om dieseloljeskatt.

Märkning i Sverige

Enligt nuvarande regler får märkning endast ske på depå som är godkänd
av beskattningsmyndigheten. Detta gäller även vid import av bränslen,
såväl i de fäll då skatten betalas till beskattningsmyndigheten av
registrerade skattskyldiga som i de övriga fall då skatten skall betalas till
tullmyndigheten.

Tillsättning av märkämnen är endast aktuell vad gäller bränslen enligt
1 § första stycket 3, dvs. eldningsolja, dieselbrännolja och annan fotogen
än flygfotogen. Endast upplagshavare har rätt att under skattesuspension
lagra sådana bränslen, vilket innebär att hanteringen av i Sverige
obeskattade bränslen i huvudsak kommer att göras av upplagshavare.
Upplagshavares lagring av bränslen skall äga rum i skatteupplag som är
godkänt av beskattningsmyndigheten. Märkning i Sverige bör därför
endast få ske på ett sådant godkänt skatteupplag. Avsikten är dock inte
att märkning automatiskt bör få äga rum på samtliga godkända skatteupp-
lag, utan beskattningsmyndigheten bör särskilt pröva i vad mån märkning
skall få äga rum på ett skatteupplag. Myndigheten bör därvid beakta t.ex.
i vad mån upplagshavaren har tillgång till erforderlig utrustning och i
vilken omfattning som märkning är tänkt att äga rum på skatteupplaget.

Även den möjlighet som i dag, enligt 3 § andra stycket lagen om
dieseloljeskatt, finns att märka en oljeprodukt när den vid import förvaras
i tullager eller dylikt, bör föras in i LSE. Märkning föreslås i sådant fäll
ha ägt rum senast när produkten anmäls till förtullning. Den som i de nu
aktuella fållen importerar bränslen är skattskyldig enligt antingen 4 kap.
1 § första stycket 6 eller 4 kap. 12 § första stycket 3 a. Det kan därför
inte bli aktuellt att kräva att märkningen i dessa fåll skall ske på godkänt
skatteupplag, utan det är lämpligt att tullmyndigheten - som är be-
skattningsmyndighet i dessa fäll - får godkänna depå för ändamålet.

Införsel av märkt olja

I dag ger reglerna i lagen om dieseloljeskatt inte utrymme för att till
Sverige föra in en oljeprodukt som redan utomlands har märkts i den
ordning som föreskrivs i Sverige. Utredningen har inte närmare övervägt
denna fråga. Regeringen anser dock, inte minst av handelspolitiska skäl,
att det är lämpligt att införa en sådan möjlighet. Detta föreslås lagtekniskt
åstadkommas genom att bestämmelsen om var märkning får äga rum
begränsas till att gälla i Sverige. Medan möjligheten till att företa

märkning inom Sverige i praktiken - genom att den skall ske på Prop. 1994/95:54
skatteupplag - är förbehållen upplagshavare, innebär regeringens förslag
inte någon begränsning i möjligheten för samtliga skattskyldiga att föra
in olja som redan märkts i utlandet till Sverige.

P§

Allmänt om förbud mot användning av märkta oljeprodukter

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 § lagen om dieseloljeskatt och
reglerar användningsområdet för märkta oljeprodukter.

Regeringens förslag innebär att olja, för vilken förhöjd eneigiskatt
enligt 1 § första stycket 3 b skall betalas, måste användas också för drift
av trafiktraktorer och båtar. Enligt nuvarande bestämmelser, som förs
över till den nya lagen, skall högbeskattad olja användas för drift av
personbilar, bussar och lastbilar. Lagtekniskt åstadkoms utvidgningen av
användningsområdet för högbeskattad olja genom att i 9 § första stycket
införs en bestämmelse om att inte heller bränsletank på trafiktraktor eller
båt får innehålla märkta oljeprodukter.

Som närmare kommenterats i anslutning till 1 kap. 6 §, föreslås dock
en begränsning i användningsförbudet för vissa trafiktraktorer, nämligen
terminaltraktorer och jordbrukstraktorer som tillfälligt brukas som
trafiktraktorer.

Försvarsmaktens förbrukning av oljeprodukter för fordonsdrift

Gemenskapsrätten ger inte medlemsländerna möjlighet att generellt
tillämpa lägre skattesatser för bränslen som förbrukas av landets militära
styrkor. Samma beskattningsregler bör alltså tillämpas beträffande de
oljeprodukter som används i de fordonsslag som anges i paragrafen,
oavsett om de är registrerade i bilregistret eller i det militära fordons-
registret. I den allmänna motiveringen har diskuterats de praktiska
problem som denna reglering kan medföra för försvarets del.

Separata bränsletankar i fordon och båtar

Enligt 4 § första stycket lagen om dieseloljeskatt får bränsletank på de
angivna fordonsslagen inte innehålla märkt oljeprodukt om bränsletanken
förser fordonets motor med bränsle. Denna formulering har av Riks-
skatteverket tolkats så, att det är tillåtet att ha märkt - lågbeskattad - olja
i en separat bränsletank som enbart förser andra motorer på ett fordon
med bränsle än den eller de motorer som kan användas för framdrivning
av fordonet (RSV Ip 1993:6 s. 3). Sådana bränsletankar kan driva t.ex.
kompressorer på kyl- och frysfordon.

Det medför kontrollproblem att tillåta att lågbeskattad olja används i Prop. 1994/95:54
vissa tankar på ett fordon eller en båt. Samtliga bränsletankar som förser
motor på en personbil, lastbil, buss, trafiktraktor eller båt med bränsle
bör därför innehålla omärkt - högbeskattad - olja. I och med detta uppnås
också en likformig beskattning av olja som via en separat tank driver ett
aggregat och olja som via den motor som driver fordonet även driver
lyftkran eller annat aggregat.

Möjlighet till dispens för vissa båtar

Bränsletank på båt får enligt den föreslagna regleringen i första stycket
inte innehålla märkt olja. Om någon förbrukar olja i båt när denna
används för annat än privata ändamål medges dock återbetalning av
skatten (se 9 kap. 3 §). Märkt olja får emellertid användas i skepp och
sådan olja kan förvärvas skattefritt - genom avdrag eller mot försäkran -
av någon som avser att förbruka den i skepp som används yrkesmässigt.

Den föreslagna regleringen vad avser färtygsbränslen kan dock, som
redovisats i kapitel 11, medföra praktiska problem för marinens,
Kustbevakningens och andra myndigheters hantering av fartygsdiesel.
Problem torde särskilt kunna uppkomma i de fäll sådana myndigheter
disponerar över såväl skepp och båtar och alltså enligt den föreslagna
beskattningsordningen skulle behöva hantera såväl märkt som omärkt
olja, beroende på om oljan avses användas i skepp eller båtar. En
dispensbestämmelse, som gör det möjligt för beskattningsmyndigheten att
medge användning av lågbeskattad olja i båtar som disponeras av
Försvarsmakten, Kustbevakningen eller annan statlig myndighet, bör
därför införas.

Även i andra situationer kan dock problem, inte minst med ekonomisk
belastning till följd av återbetalningsrutinema, komma att drabba de
näringsidkare som i sina båtar förbrukar stora mängder olja. En möjlighet
till dispens föreslås därför även för andra båtar är de som disponeras av
statliga myndigheter. I dessa fäll föreslås dock att särskilda skäl skall
krävas för att en dispens skall kunna ges. Det är inte avsikten att i stort
sett alla näringsidkare skall kunna beviljas dispens för sina båtar. Det
ankommer på beskattningsmyndigheten att pröva i vad mån skäl finns för
dispensgivning; rent allmänt bör dock krävas att stora praktiska hante-
ringsproblem skulle uppkomma för en näringsidkare eller att han till följd
av den nya uppbördsordningen skulle drabbas av betydande likvidi-
tetsproblem. Det förstnämnda fallet torde främst bli aktuellt för näringsid-
kare som disponerar över såväl skepp och båtar. Enbart den omständig-
heten att avståndet till närmaste bränsledepå är långt bör inte vara
tillräckligt för dispensgivning.

En dispens medför att förbudet mot användning av märkta oljeproduk-
ter enligt första stycket inte gäller den eller de båtar som omfättas av
dispensen och vidare att de regler om skattefria inköp - genom avdrag i
skattedeklaration eller mot försäkran - som gäller för skepp tillämpas
även för dessa båtar. Kustbevakningen är - som framgår av 10 kap. den

nya lagen - tillsynsmyndighet vad gäller användningen av oljeprodukter Prop. 1994/95:54
i båtar. För att underlätta Kustbevakningens kontroll bör en båt som
beviljats aktuell dispens medföra en kopia av beskattningsmyndighetens
beslut. Vid inköp mot försäkran bör även anges att oljan skall användas
i båt som omfättas av en meddelad dispens.

10 §

Paragrafen innehåller regler om årlig omräkning av eneigi- och koldiox-
idskatterna utan riksdagens medverkan med hänsyn till den allmänna
prisutvecklingen. Regeringens förslag innebär att riksdagen nu fastställer
1995 års skattebelopp och att den automatiska omräkningen enligt
paragrafen sker först inför skatteuttaget under 1996. Motsvarande regler
om indexering finns i dag i lagen om allmän eneigiskatt (16 §), lagen om
bensinskatt (2 a §), lagen om dieseloljeskatt (5 a §) och lagen om
koldioxidskatt (2 a §).

11 §

Paragrafen reglerar i vilka fäll eneigiskatt och koldioxidskatt inte skall
betalas och motsvarar delvis 2 a § lagen om allmän eneigiskatt (samt
genom hänvisning i 3 § första stycket lagen om koldioxidskatt även skatt
enligt denna lag) och 1 § andra stycket lagen om bensinskatt.

Punkten 1 - metan som framställs genom biologiska processer

Bestämmelsen om undantag för skatteplikt för viss metan är direkt
överförd från 2 a § a lagen om allmän eneigiskatt. Den nuvarande
lydelsen av bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1993 (prop.
1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92:FiU30, rekr. 1991/92:350, SFS
1992:879).

Punkten 2 - trädbränslen

Skatt tas i dag inte ut på trädbränslen. Begreppet trädbränslen bör
innefätta alla biobränslen där träd eller delar av träd är utgångsmaterial.
Det rör sig om t.ex. flis, spån, träpulver, men också avlutar och andra
biprodukter från massaindustrin (t.ex. råtallolja).

Vissa trädbränslen används i icke obetydlig omfättning som bränsle i
kraftvärmeverk. Av den föreslagna lydelsen av 2 kap. 4 § första stycket 1
följer att skatt skall betalas för alla produkter som säljs eller förbrukas
som motorbränsle. Som anmärkts i anslutning till lagrummet avses
härmed bränsle i såväl motordrivna fordon som stationära motorer. Ett
exempel på en stationär motor är en gasturbin som genererar elektrisk
kraft och värme i ett kraftvärmeverk. En följd av bestämmelsen i 2 kap.

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

4 § första stycket 1 skulle därför bli beskattning av trädbränslen som Prop. 1994/95:54
används for att driva gasturbiner. I den mån trädbränsle skulle användas
som bränsle i en mottrycksanläggning skulle däremot inte beskattning
ske, eftersom det i detta fäll inte vore fråga om motordrift utan upp-
värmning. Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 kan, utöver direkt skatteplik-
tiga produkter, endast kolväten komma i fråga för sådan beskattning.

Gemenskapsrätten ger möjlighet till skattebefrielse av bränslen som
förbrukas i kraftvärmeanläggningar. En bestämmelse om skattefrihet för
trädbränsle som säljs eller förbrukas för motordrift vid samtidig
produktion av värme och elektrisk kraft i en sådan anläggning bör därför
införas. Eftersom skatt enligt lagens utformning inte kan tas ut om
trädbränsle används för uppvärmning, saknas behov av att undanta sådan
användning från skatteplikt. I den mån trädbränsle skulle användas för att
framställa enbart elektrisk kraft kan skattefrihet för det insatta bränslet
uppnås genom avdragsbestämmelsen i 7 kap. 2 § andra stycket 4.

Punkten 3 - bränsle som tillhandahålls i småförpackningar

I dag undantas från det energi- och koldioxidskattepliktiga området
oljeprodukter som tillhandahålls i särskild förpackning om högst fem
liter. Ett motsvarande undantag för motoralkoholer finns i lagen om
bensinskatt, dock är volymgränsen där satt till en liter.

Skatt skall enligt gemenskapsrätten endast belasta mineraloljor som
används som motorbränslen eller för uppvärmning. Bränsleprodukter som
säljs i småförpackningar betingar ett betydligt högre pris än produkter
som säljs i större kvantiteter och det kan därför antas att de är avsedda
för skattefri användning. En generell skattefrihet för samtliga skatteplikti-
ga produkter i småförpackningar kan därför inte anses strida mot
gemenskapsrätten.

Praktiska skäl talar för att skatt inte tas ut för bränslen i småförpack-
ningar. Den nuvarande ordningen med skattefrihet för sådana oljeproduk-
ter bör därför behållas samt utvidgas till att gälla samtliga skattepliktiga
produkter, alltså såväl direkt skattepliktiga bränslen som sådana produkter
som kan komma att beskattas med stöd av 3 eller 4 §. En liter föreslås
som enhetlig gräns för den volym som skattefritt bör få säljas i småför-
packningar. Exempel på produkter där skattefriheten kan aktualiseras är
lysfotogen, tvättbensin och tändvätskor på petroleumbas.

Punkten 4 - bränsle som förloras i samband med framställning o.d.

Undantaget i punkten 4 motsvarar innehållet i artikel 14.1 andra
meningen i direktiv 92/12/EEG och innebär skattefrihet för bränslen
enligt 1 § första stycket 1-5 som förloras vid bränsleframställning o.d.
Någon direkt motsvarighet till undantaget finns inte i nuvarande
skattelagar, förutom vad gäller natuigas som bortgått till följd av förluster
vid transport eller omformning hos producent eller distributör (2 a § b

lagen om allmän eneigiskatt). I praktiken har dock skatt inte tagits ut for Prop. 1994/95:54
bränslen som gått förlorade hos den skattskyldige, vare sig det skett
genom t.ex. transportförluster, olyckshändelser eller stöld. Detta beror
på att skattskyldighet inte anses ha inträtt för dessa bränslen.

Vad gäller de bränslen för vilka de nuvarande svenska förfårandebe-
stämmelsema skall tillämpas även i fortsättningen, innebär regeringens
förslag ingen förändring. Det rör sig alltså om andra bränslen än enligt
1 § första stycket 1-5 och skatt bör inte heller i fortsättningen tas ut för
dessa bränslen i de nu behandlade fållen. Eftersom händelserna regel-
mässigt inträffar innan skattskyldighet inträder för bränslet torde det
nuvarande undantaget beträffande natuigas sakna praktisk betydelse och
kan slopas utan att någon materiell ändring görs.

Utredningen har även föreslagit att undantag från skatteplikt skall gälla
för bränsle enligt 1 § första stycket 1-5 som förstörts till följd av
tillfälliga omständigheter eller force majeure. Skattefrihet av denna
anledning bör dock endast kunna ges upplagshavare, varumottagare eller
skatterepresentant och skattefriheten bör i dessa fåll åstadkommas genom
avdrag i bränsledeklarationen (se vidare kommentarer i anslutning till

7 kap. 6 §). Härigenom åstadkoms en samordning av dessa regler i de
olika punktskattelagama beträffånde bränsle, alkohol och tobak.

Bränsle som på annat sätt upphör att lagras i ett skatteupplag

Som närmare kommer att diskuteras i anslutning till bestämmelserna i

5 kap. om skattskyldighetens inträde föreslår regeringen att upplagshava-
re skall vara skyldiga att betala skatt för allt bränsle som på något sätt
upphör att lagras i ett skatteupplag (se 5 kap. 1 § 3). Denna bestämmelse
rör bränslen som är skattepliktiga enligt 1 § första stycket 1-5.

Till skillnad från vad som i dag gäller i Sverige kommer bränslen enligt

I § första stycket 1-5, som förlorats på annat sätt än de som anges i

II § 4 eller till följd av tillfälliga omständigheter eller force majeure
enligt 7 kap. 6 §, inte längre att vara befriade från skatt. Gemenskaps-
rätten ger inte utrymme för att underlåta att ta ut skatt i sådana situatio-
ner. Möjlighet saknas därför att medge avdrag för skatt på bränslen som
försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig
till bristande betalning från köpare, se nuvarande 24 § första stycket i
lagen om allmän energiskatt, 4 § första stycket 7 lagen om svavelskatt,

8 § första stycket 4 lagen om dieseloljeskatt och 7 § 1 mom. e lagen om
bensinskatt. Dessa bestämmelser kan därför inte föras över till LSE. Inte
heller förlust av bränsle genom stöld kommer att kunna medföra att skatt
inte behöver betalas. Gemenskapsrätten får i de nämnda fållen anses
reglera endast bränslen för vilka minimiskattesatser har bestämts. Lika
bestämmelser bör dock tillämpas för samtliga bränslen som beskattas
enligt den nya lagen.

Ytterligare undantag från beskattning i nuvarande lagstiftning

Prop. 1994/95:54

I dag är flygfbtogen, jetbensin och flygbensin skattefria enligt 2 a § d -
f lagen om allmän energiskatt och 1 § första stycket a lagen om
bensinskatt. Skattefrihet för flygfotogen och flygbensin när de används
för drift av flygplan åstadkoms enligt regeringens förslag genom
konstruktionen av skattepliktsbestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket.

Jetbensin (KN-nr 2710 00 37) har tidigare används inom försvaret för
drift av stridsflygplan. Försvaret har dock, enligt vad regeringen erfarit,
numera helt upphört med sin förbrukning av jetbensin, varför detta
bränsle torde sakna användningsområde. Någon särreglering av jetbensin
behövs därför inte längre och det undantag från skatteplikt, som hittills
funnits i 2 a § e lagen om allmän eneigiskatt, bör således kunna slopas.

Som framgått av kapitel 12 föreslås att den nuvarande skattefriheten för
stadsgas slopas. Skattefrihet för den lättbensin eller gasol som används
som råvara i ett spaltgasverk bör kunna åstadkommas med tillämpning av
avdragsbestämmelsen för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning.
Det finns därför inte anledning att behålla det nuvarande allmänna
undantaget från skatteplikt för bränslen som förbrukas vid stadsgasfram-
ställning (2 a § c lagen om allmän energiskatt). I de fäll natuigas används
vid framställning av stadsgas förekommer inte en sådan kemisk omvand-
lingsprocess att avdrag bör medges för skatten på den natuigas som förs
ut på näten. Den insatta mängden natuigas bör alltså, som sker i dag,
beskattas.

Enligt 1 § andra stycket första meningen lagen om bensinskatt gäller
skattefrihet för mineraloljeprodukter som införs till landet för att vid
oljeraffinaderier användas uteslutande som råvara vid tillverkning av
bensin. I och med att eneigiskattelagama föreslås föras samman till en
gemensam lag blir bestämmelsen om avdrag för skatt på bränslen som
används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning tillämplig på
framställning av bensin och en särbestämmelse för bensinframställning
blir därför överflödig.

12 §

Paragrafen innebär att bestämmelsen i artikel 8.2 d i direktiv 92/81/EEG
införlivas med svensk rätt. Regeringens närmare överväganden i den
delen har redovisats i den allmänna motiveringen (se kapitel 6.3.5). Även
om det för närvarande främst torde finnas anledning att tillämpa
skattelättnader för motorbränslen, är bestämmelsen utformad så att även
bränslen som används för uppvärmning kan komma ifråga.

Nedsättning eller skattebefrielse kan medges endast för energiskatt och
koldioxidskatt och alltså inte för den skatt som tas ut för svavelinnehållet
i bränslen.

100

3 kap. Svavelskatt

Prop. 1994/95:54

/-■?§§

1 1 och 2 §§ finns regler om för vilka bränslen svavelskatt skall betalas
samt vilka skattebelopp som skall gälla.

Svavelskatten bedöms vara en nationell skatt, för vilken EG:s direktiv
på bränsleområdet inte behöver tillämpas. Regeringen har dock av
praktiska skäl valt att knyta förfärandereglema till bränsleprodukter och
inte slag av skatt. Detta innebär att de särskilda förfäranderegler som har
sin grund i gemenskapsrätten skall tillämpas även vid uppbörden av
svavelskatt på de bränslen som omfättas av dessa regler. De bränslen som
är aktuella är t.ex. dieselolja och eldningsolja (bränslen enligt 2 kap. 1 §
första stycket 1-5).

Regeringens förslag innebär en i huvudsak enhetlig skattebas för de
olika energiskatterna. Svavelskatteplikten föreslås således utvidgas till att
omfatta samtliga produkter för vilka energi- och koldioxidskatt skall tas
ut. Till skillnad från vad som gäller i dag innebär detta att svavelskatt
skall tas ut på bensin, fotogen, gasol och naturgas och även för varje
annan produkt som används som motorbränsle samt andra flytande och
gasformiga kolväten som används för uppvärmning. Vissa av dessa
produkter - som t.ex. gasformiga bränslen - innehåller dock allmänt sett
så låga halter svavel att de i många fäll kommer att fälla under den gräns
för svavelinnehållet som föreslås gälla beträffände skatteplikten för
flytande och gasformiga bränslen.

Skatt skall inte tas ut för torv som används för annat ändamål än
förbränning, t.ex. jordförbättring. Detta medför att hänvisning görs till
torvbränsle ur KN-nr 2703.

Utformningen av LSE gör att det torde kunna bli aktuellt att ta ut
svavelskatt för "andra fästa produkter" enligt 2 § första stycket endast om
en sådan produkt skulle säljas eller förbrukas som motorbränsle (se

2 kap. 4 § första stycket 1).

3 § innehåller regler om temperaturomräkning och motsvarar den
bestämmelse som för eneigiskatt och koldioxidskatt finns i 2 kap. 2 §.

4 §

Undantagen från svavelskatteplikt stämmer överens med de som föreslås
för energi- och koldioxidskattemas del, vilket åstadkoms genom en direkt
hänvisning i paragrafen till den bestämmelse som gäller för dessa skatter.

101

4 kap. Skattskyldighet m.m.

Prop. 1994/95:54

Allmänt

Direktiv 92/12/EEG innehåller i avdelningarna II och III särskilda regler
om förfärandet vid beskattningen. Dessa regler införs genom regeringens
förslag i svensk rätt, men föreslås endast tillämpas på produkter enligt
2 kap. 1 § första stycket 1-5.

Övriga skattepliktiga bränslen är dels de bränslen som kan bli
skattepliktiga med tillämpning av 2 kap. 3 eller 4 §, dels de bränslen som
inte omfättas av regleringen i EG-direktiven men som Sverige valt att
beskatta (dvs. natuigas, kolbränslen och petroleumkoks och - vad gäller
svavelskatt - torvbränslen). För dessa bränslen behålls i huvudsak de
nuvarande svenska förfärandebestämmelsema. I viss utsträckning görs
dock av praktiska skäl justeringar av bestämmelserna, så att enhetliga
regler gäller för samtliga slag av skattepliktiga bränslen.

Förfärandereglema knyts i regeringens förslag till bränsleprodukter och
inte slag av skatt, vilket innebär att de särskilda förfäranderegler, som
föreslås beträffände bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 1-5, skall
tillämpas även på den svavelskatt som tas ut för dessa produkter.

I 1 - 11 §§ finns bestämmelser om skattskyldighet för bränslen som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5, medan 12 § reglerar förhållandena
för övriga bränslen som kan komma att beskattas.

Direktiv 92/12/EEG innehåller bestämmelser om förfärandet vid
beskattningen av såväl mineraloljor, alkohol och tobak. I huvudsak är
reglerna gemensamma för de skilda produktslagen och - i den mån inte
kommentarer lämnas i denna proposition - hänvisas till regeringens
överväganden i anslutning till motsvarande bestämmelser i lagen om
tobaksskatt och lagen om alkoholskatt i propositionen om dessa nya lagar.
I den propositionen lämnas också förhållandevis ingående beskrivningar
av aktuella delar av gemenskapsrätten. Den språkliga uppbyggnaden av
motsvarande förfärandebestämmelser i de olika lagarna kan variera något,
men - i den mån annat inte särskilt kommenteras - är avsikten att den
materiella innebörden av bestämmelser, som grundar sig på samma
direktivtext, skall vara densamma i samtliga tre lagar.

1 §

I paragrafen anges vem som är skyldig att betala eneigiskatt, koldioxid-
skatt och svavelskatt på bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 -
5.

Det rör sig till en böljan om den som blivit godkänd som upplagshava-
re eller varumottagare (se vidare 3 - 6 §§) eller som i sin yrkesmässiga
verksamhet mer undantagsvis tar emot bränslen från ett annat EG-land
(oregistrerad varumottagare, se 7 §). Vid försäljning till en svensk
varumottagare kan en utländsk upplagshavare utse en skatterepresentant
i Sverige (se 8 §), som i varumottagarens ställe är skyldig att betala

102

skatten. När det är fråga om s.k. distansförsäljning enligt 10 § är den Prop. 1994/95:54
utländske säljaren dock alltid själv skattskyldig. Det rör sig om bränsle,
som är beskattat i ett annat EG-land och för vilket säljaren ansvarar för
transporten till den svenske köparen.

Beskattningsreglerna ger visst begränsat utrymme för även annan än
upplagshavare att tillverka eller bearbeta bränsle (se vidare kommentarer-
na vid 5 kap. 4 §). Formuleringen av 1 § första stycket 1 täcker in denna
situation.

Gemenskapsrätten medför att skatt skall tas ut för bränslen, som
beskattats i ett annat EG-land men förs in till Sverige i avsikt att
användas av någon för annat än privat ändamål. Mottagaren av sådant
bränsle, som - till skillnad från vad som gäller vid s.k. distansförsäljning
- själv ansvarar för transporten av bränslet, är skattskyldig enligt första
stycket 4. Den utländske säljaren har rätt att i sitt hemland få tillbaka den
skatt som där betalats för bränslet (jfr vad som enligt 9 kap. 10 § gäller
i det fall då en svensk säljare på motsvarande sätt levererar bränsle till
en mottagare i ett annat EG-land).

I första stycket 6 förslås en bestämmelse om att även annan än upp-
lagshavare som importerar bränsle från ett land utanför EG är skattskyl-
dig. Någon uttrycklig bestämmelse har tidigare inte funnits i någon av
lagarna på eneigiskatteområdet om att annan än den som är registrerad
är skattskyldig vid import av bränslen. Av 8 § andra stycket lagen om
allmän energiskatt och 5 § tredje stycket lagen om bensinskatt framgår
dock att skatt skall betalas i detta fall. Den föreslagna lydelsen av första
stycket 6 innebär dock att i LSE anges vem som är skyldig att betala
skatten även vid import. Vad gäller skattskyldighetens inträde hänvisas
alltjämt till reglerna enligt tullagen (se 5 kap. 5 §). En upplagshavare
som importerar bränsle från tredje land får hantera bränslet under
skattesuspension och redovisa skatten på samma sätt som sker med skatt
på bränsle som härrör från införsel eller inköp från annan upplagshavare
i Sverige. Detta stämmer överens med vad som hittills gällt registrerade
skattskyldigas hantering av importerade bränslen i Sverige.

Första stycket 7 motsvarar 6 § första stycket 3 och 4 lagen om allmän
energiskatt och 3 § 3 lagen om bensinskatt och innebär att den, som för
annat ändamål än som berättigar till avdrag säljer eller förbrukar bränsle
som köpts skattefritt mot försäkran, blir skyldig att betala skatt.
Detsamma föreslås gälla den som förvärvat lågbeskattad gasol, metan,
naturgas eller annat bränsle som beskattas på motsvarande sätt men säljer
eller använder bränslet för ett ändamål som medför att den högre
energiskatten skall tas ut. Som framgår av 2 kap. 1 § andra stycket skall
skatt i detta fall betalas med ett belopp som motsvarar skillnaden i skatt
för de båda användningsområdena.

Första stycket 8 reglerar skyldigheten att betala skatt när bränsle förs
in till Sverige på ett sätt som inte är vanligt förekommande för bränslet-
ransporter som ombesöijs av privatpersoner (se vidare 11 §, som grundar
sig på artikel 9.3 i direktiv 92/12/EEG).

Om ett skepp används för privat ändamål skall skatt på bränslen som
beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 utgå med det högre beloppet

103

enligt 3 b. Det vanligaste torde - och bör - vara att förbrukaren i detta Prop. 1994/95:54
fall köpt bränsle som är beskattat enligt 3 b. Det kan dock förekomma att
skepp används såväl för privata som yrkesmässiga ändamål. Regeringen
har av den anledningen funnit att det inte är möjligt att föreskriva att
endast högbeskattad - omärkt - olja skall få användas i skepp som
används för privata ändamål. Om förbrukaren köpt oljan skattefritt genom
att försäkra att han skall använda den yrkesmässigt skall han - om han
använder bränslet i skeppet för privat ändamål - vara skyldig att betala
skatt. Det är dock möjligt för honom att även köpa märkt bränsle som
beskattats enligt 3 a. Bestämmelsen i andra stycket medför att skatt enligt
3 b skall betalas för den privata förbrukningen av bränslet i de båda nu
nämnda fallen. I det förstnämnda fallet skall skatt utgå med det belopp
som anges i 3 b och i det andra fallet med skillnaden mellan skatt enligt

3 b och 3 a.

Utredningen har använt begreppet "användning för fritidsändamål eller
annat privat ändamål" vad gäller olika regler för bränsleförbrukning i
fartyg och luftfärtyg. Denna terminologi stämmer överens med den i
nuvarande lagar på energiskatteområdet. En förenkling till "användning
för privat ändamål" bör dock utan förändring av begreppets materiella
innebörd genomgående kunna göras i LSE.

2 §

Paragrafen innehåller regler för i vilka fäll beskattning skall ske i Sverige
av bränslen som transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land och
som inte når mottagaren. Paragrafen grundar sig på artikel 20 i direktiv
92/12/EEG.

3-5 §§

Allmänt

I 3 §, som grundar sig på artikel 4 a i direktiv 92/12/EEG, regleras
under vilka omständigheter någon kan godkännas som upplagshavare. Det
rör sig om en fysisk eller juridisk person som avser att - i en verksamhet
som bedrivs yrkesmässigt här i landet - tillverka eller bearbeta bränslen
eller i större omfättning lagra bränslen. Något krav på att tillverkning
eller bearbetning skall ske i större omfättning uppställs inte.

I 3 § anges även de allmänna krav som bör ställas på den som ansöker
om att godkännas som upplagshavare. Beskattningsmyndigheten skall
således pröva om en sökande, med hänsyn till sina ekonomiska för-
hållanden och omständigheterna i övrigt, är lämplig som upplagshavare.

Enligt ordalydelsen av artikel 4 a i direktiv 92/12/EEG är en upp-
lagshavare en fysisk eller juridisk person som av behörig myndighet fått
tillstånd att i sin näringsverksamhet tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och
leverera skattepliktiga produkter under skattesuspension. Det finns dock,

104

vad gäller bränslen, inte anledning att ge begreppen "ta emot" respektive Prop. 1994/95:54
"leverera" självständig betydelse i fråga om möjligheten att godkännas
som upplagshavare. I den mån den som "tar emot" och "levererar"
bränslen - alltså i praktiken en återförsäljare - uppfyller de volymmässiga
krav som ställs på lagerhållning, kan han dock godkännas som upp-
lagshavare.

För att kunna godkännas som upplagshavare skall den sökande i sin
näringsverksamhet hantera bränslen på ett eller flera av de sätt som anges
i paragrafen. Han skall alltså tillverka, bearbeta eller lagra bränslen. Den
som tillverkar eller bearbetar bränslen lär regelmässigt hålla en viss
volym bränslen i lager; om tillverkning eller bearbetning sker finns dock
inget krav på omfattningen av lagerhållningen. En upplagshavare föreslås
även, i likhet med vad som i dag gäller registrerad skattskyldig enligt
energiskattelagama, ha rätt att under skattesuspension importera bränslen
från tredje land. Eftersom en importör regelmässigt lär disponera över en
viss lagerkapacitet, bedömer regeringen inte att det finns något behov av
att särskilt ange import av bränslen som en grund för att kunna god-
kännas som upplagshavare.

Även om det alltså räcker att den sökande lagrar bränslen för att kunna
godkännas som upplagshavare, bör ett godkännande som upplagshavare -
oavsett om detta åberopats av sökanden som grund för sin ansökan eller
ej - ge honom rätt att under skattesuspension även tillverka och bearbeta
bränslen. Om ändring sker i de förhållanden som han angett i sin
ursprungliga ansökan om registrering bör han dock vara skyldig att
underrätta beskattningsmyndigheten om dessa förändringar. Om
ändringarna i näringsverksamhetens inriktning föranleder beskattnings-
myndigheten att anse att upplagshavaren inte längre uppfyller de
förutsättningar som gäller för att bli godkänd kan godkännandet
återkallas.

En uttrycklig bestämmelse om att beskattningsmyndigheten får återkalla
sitt godkännande av upplagshavare och skatteupplag, om förutsättningar
för godkännande inte längre finns, föreslås i 5 §. Bestämmelsen skall
även gälla registrerad varumottagare, skatterepresentant enligt 8 § och
representant som avses i 10 § andra stycket. Detta framgår genom
hänvisningar till 5 § i 6 § tredje stycket, 8 § fjärde stycket och 10 §
fjärde stycket.

Bearbetning

Något möjlighet för den som bearbetar skattepliktiga produkter att
åberopa detta som grund för att bli registrerad som skattskyldig finns inte
enligt dagens svenska energiskattelagstiftning. Införlivandet av begreppet
"bearbetning" i de åtgärder som en godkänd upplagshavare får företa med
ett bränsle, är en anpassning till vad som gäller enligt gemenskapsrätten.

Det bör dock observeras att bestämmelsen om vilka åtgärder som en
upplagshavare får företa inom ramen för suspensionsordningen (artikel
4 a i direktiv 92/12/EEG) avser samtliga de varugrupper som omfättas

105

av detta direktiv, dvs. förutom mineraloljeprodukter även tobak och Prop. 1994/95:54
alkohol. Det torde på bränsleområdet endast i begränsad omfättning
förekomma att någon bearbetar ett bränsle utan att detta genom processen
förvandlas på sådant sätt att det är att anse som tillverkning av ett nytt
bränsle. Ett fäll där bestämmelsen om bearbetning bör kunna komma
ifråga, är för de näringsidkare som omförpackar bränslen i skattefria
småförpackningar om högst en liter. Begreppet bearbetning föreslås infört
även vad gäller andra bränslen än de som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 1-5, varför som ett ytterligare exempel kan nämnas uppsortering
av kol i olika fraktioner.

Lagerhållning i större omfattning

Regeringen avser att i förordning föreskriva vad som skall avses med
lagerhållning i större omfättning. Med uttrycket bör avses att den som
ansöker om att bli godkänd som lagerhållare disponerar över en
lagerkapacitet om - vad gäller flytande bränslen - minst 500 m³. Det bör
inte krävas att upplagshavaren vid vaije tillfälle faktiskt har denna mängd
bränsle i lager, utan det bör räcka att han - vid egna depåer eller genom
avtal om förvaringsutrymme hos annan - har möjlighet att ta en sådan
lagerkapacitet i anspråk.

Yrkesmässig verksamhet

Enligt artikel 4 a i direktiv 92/12/EEG är en förutsättning för att kunna
godkännas som upplagshavare att hanteringen av bränslen sker i
sökandens yrkesmässiga verksamhet. Den definition av begreppet
yrkesmässig verksamhet som regeringen föreslår i 1 kap. 4 § stämmer
överens med den betydelse begreppet har i mervärdesskattelagen.

Enligt nuvarande svenska bestämmelser kan den som bedriver
verksamhet som i huvudsak medför skattskyldighet enligt lagen om
mervärdesskatt och som i större omfättning återförsäljer, förbrukar eller
lagrar skattepliktigt bränsle registreras som skattskyldig. Förutsättningen
att den bedrivna verksamheten i huvudsak skall medföra skattskyldighet
enligt lagen om mervärdesskatt stämmer inte överens med EG-rätten och
redan av det skälet bör ett sådant krav inte ställas på den som önskar bli
godkänd som upplagshavare.

Vilka bränslen en upplagshavare får hantera

En näringsidkare som godkänts som upplagshavare får under skattesu-
spension hantera bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5,
dvs. bensin, dieselbrännolja, eldningsolja, annan fotogen än flygfotogen,
gasol och metan. I den mån näringsidkaren yrkesmässigt hanterar även
andra bränslen för vilka skatt skall betalas - t.ex. metanol som används

106

for motordrift eller kolbränslen - kan denna hantering inte ske under den Prop. 1994/95:54
skattesuspension som getts näringsidkaren i hans egenskap av upp-
lagshavare. För övriga bränslen kan dock näringsidkaren registreras som
skattskyldig enligt - i huvudsak - samma regler som gäller i dag (se

12 §).

Utredningen har inte närmare gått in på i vad mån ett godkännande
som upplagshavare generellt bör avse samtliga bränslen som avses i
2 kap. 1 § första stycket 1-5 eller om det skall vara möjligt för en
näringsidkare att i egenskap av upplagshavare endast hantera vissa av de
nyss nämnda bränslena. En näringsidkare skulle alltså kunna välja att
hantera t.ex. eldningsolja under skattesuspension, men bensin utanför
suspensionsordningen - dvs. i beskattat skick.

Regeringens strävan är att - i den mån detta är möjligt - skapa
praktiska och enkla regler för skatteuppbörden. Det ter sig mot den
bakgrunden som mest ändamålsenligt att beskattningsmyndigheten bör ges
möjlighet att bestämma vilket eller vilka bränslen som en upplagshavare
får hantera. Sökandens önskemål bör därvid vara vägledande, men be-
skattningsmyndigheten bör kunna vägra en sökande att hantera viss typ
av bränslen under skattesuspension. Det bör således framgå av be-
skattningsmyndighetens beslut om godkännande som upplagshavare vilka
sorts bränslen upplagshavaren får hantera i sin egenskap av upplagshava-
re. De nu lämnande förtydligandet föranleder ingen förändring av
lagtextens utformning.

Förbrukare av bränsle

I dag kan den som i större omfättning förbrukar skattepliktigt bränsle
registreras som skattskyldig (se 7 § andra stycket lagen om allmän
eneigiskatt och 4 § andra stycket lagen om bensinskatt). Gemenskaps-
rätten ger inte möjlighet att grunda ett godkännande som upplagshavare
på att någon förbrukar bränslen. Den som förbrukar bränslen i så stor
omfattning att han i dag kan registreras som skattskyldig torde dock
regelmässigt disponera över viss lagerkapacitet, vilket gör det möjligt för
flertalet av nu registrerade skattskyldiga förbrukare att kunna godkännas
även som upplagshavare.

Möjlighet till ny registrering efter avregistrering

Om någon är frivilligt registrerad som skattskyldig och därefter - på egen
begäran eller på initiativ av beskattningsmyndigheten - avregistreras får
han enligt nuvarande bestämmelser medges registrering tidigast ett år
efter avregistreringen (se 7 § fjärde stycket lagen om allmän eneigiskatt
och 4 § fjärde stycket lagen om bensinskatt). Denna bestämmelse
infördes 1991 och syftade till att motverka att företag går in och ut ur
systemet allt efter vad som en viss tidpunkt framstår som mest för-
delaktigt (se prop. 1990/91:95 s. 5). Regeringen bedömer det dock inte

107

nödvändigt med restriktioner av möjligheten att ansöka om godkännande Prop. 1994/95:54
som upplagshavare på nytt sedan avregistrering skett.

Förbrukning av bränsle för framställning av likvärdig vara

I dag gäller enligt samtliga eneigiskattelagar, med undantag för lagen om
bensinskatt, att den är skattskyldig som förbrukar skattepliktigt bränsle
för framställning av därmed likvärdig vara. Syftet med bestämmelsen
torde ha varit att ett bränsle, som åstadkoms genom blandning av t.ex.
eldningsolja och en icke skattepliktig produkt, inte skulle kunna undgå att
beskattas. Detta skulle alltså gälla även om den produkt som uppstår inte
längre definitionsmässigt är att anse som eldningsolja, men kan användas
som ett bränsle på samma sätt som eldningsolja.

Regeringens förslag innebär, genom bestämmelserna i 2 kap. 3 och

4 §§, en långtgående skatteplikt för olika slag av produkter som säljs
eller förbrukas som motorbränslen eller för uppvärmning. Dessa regler
torde innebära att i princip samtliga produkter, som delvis består av i dag
skattepliktiga produkter, kommer att beskattas när de säljs eller används
som motorbränslen eller för uppvärmning enligt de nämnda reglerna.
Anledning saknas därför att ha kvar bestämmelsen om skattskyldighet för
den som förbrukar skattepliktigt bränsle för framställning av därmed
likvärdig vara.

Skatteupplag

3 § andra stycket innehåller en bestämmelse om att en upplagshavares
tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen skall äga rum i
skatteupplag som är godkänt att beskattningsmyndigheten. Paragrafen
motsvaras av artiklarna 4 b och 11.2 i direktiv 92/12/EEG.

Ingenting hindrar att en upplagshavare förfogar över flera skatteupplag,
som kan vara belägna på olika platser. Det bör vara möjligt att godkänna
ett lagringsutrymme, som upplagshavaren disponerar genom hyresavtal
eller dylikt, som dennes skatteupplag. Att ett sådant lagringsutrymme
används för s.k. samlagring av två eller flera upplagshavare bör inte
hindra att utrymmet kan godkännas som skatteupplag för var och en av
dessa upplagshavare.

Ett skatteupplag kan vara en depå eller annat lagringsutrymme, fabriks-
område eller dylik anläggning där bränslen hanteras, men en upp-
lagshavare bör kunna ombesöija även leverans av bränslen utan att
skatten förfaller till betalning förrän bränslena levererats till köparen.
Detta innebär att en upplagshavares tankfordon får anses utgöra en del av
det skatteupplag varifrån leveransen sker. Samma synsätt bör anläggas
om upplagshavaren anlitar en fristående transportör för leveranser av
bränsle från skatteupplaget.

Om en upplagshavare lagrar eller på annat sätt hanterar bränslen på
annat ställe än i ett godkänt skatteupplag medför detta att skattskyldighet

108

för bränslet inträder (se 5 kap. 1 § 3). För tydlighetens skull bör påpekas Prop. 1994/95:54
att med bränslen i detta sammanhang avses bränslen enligt 2 kap. 1 §
första stycket 1-5. Om en upplagshavare är registrerad som skattskyldig
för övriga bränslen gäller ingen begränsning till att hanteringen av dessa
bränslen skall ske i skatteupplag.

Ett beslut om godkännande som upplagshavare bör, som nyss uttalats,
kunna innebära att näringsidkaren får hantera antingen samtliga bränslen
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5 eller endast vissa bränslen. En
upplagshavare kan disponera över ett flertal skatteupplag. Det bör inte bli
aktuellt att - i vidare mån än vad som följer av godkännandet som
upplagshavare - göra någon särskild uppdelning av vilka kategorier
bränslen som får hanteras vid respektive skatteupplag.

Ställande av säkerhet

4 § behandlar upplagshavarens skyldighet att i vissa fall ställa säkerhet
för betalning av skatten och grundar sig på artiklarna 13 och 15 i direktiv
92/12/EEG. Enligt gemenskapsrätten åligger det en upplagshavare att
ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med att bränslen
transporteras. Denna regel föreslås införlivad i svensk rätt genom
bestämmelsen i paragrafens första stycke.

Enligt gemenskapsrätten får behörig myndighet i det medlemsland där
skatteupplaget är beläget vidare kräva att säkerhet skall ställas i samband
med tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen. Beskattnings-
myndigheten bör ges en sådan möjlighet.

En situation där det kan finnas anledning att kräva säkerhet för
betalning av skatten är då beskattningsmyndigheten, efter inspektion av
ett skatteupplag, anser att anläggningens säkerhetsanordningar är så
bristfälliga att det finns påtagliga risker för att bensin eller andra
oljeprodukter som hanteras i skatteupplaget stjäls. Beskattningsmyndig-
heten kan dock i ett sådant fell även välja att återkalla ett lämnat
godkännande av skatteupplaget eller - om det rör sig om grava missför-
hållanden - återkalla näringsidkarens tillstånd att som upplagshavare
hantera bränslen under skattesuspension.

I 5 § andra stycket föreslås en bestämmelse om att beskattningsmyndig-
heten får återkalla ett godkännande av upplagshavare om den ställda
säkerheten inte längre är godtagbar.

6 och 7 §§

I paragraferna finns bestämmelser om att andra näringsidkare än de som
godkänts som upplagshavare under vissa förutsättningar får ta emot obe-
skattade bränslen från andra EG-länder inom ramen för suspensionsord-
ningen och redovisa skatten för de mottagna produkterna genom att avge
deklaration. Bestämmelser om sådana varumottagare finns i artiklarna 4 d
och 4 e i direktiv 92/12/EEG.

109

En näringsidkare som mer regelbundet tar emot bränslen från andra Prop. 1994/95:54
EG-länder kan ansöka om att bli registrerad som varumottagare (6 §).

Skyldighet att betala skatt för bränslet inträder när varumottagaren tar
emot bränslet (se 5 kap. 2 § 1), vilket innebär att en sådan näringsidkare
inte skattefritt kan lagra bränslen eller leverera dem till annan köpare.
Det bör poängteras att en varumottagare kan vara skattskyldig endast för
bränslen som han tar emot från ett annat EG-land. I den mån en svensk
upplagshavare levererar bränslen till en näringsidkare i Sverige som inte
är upplagshavare är leverantören skyldig att betala skatt för bränslet. De
näringsidkare som hanterar bränslen bedöms dock i stor utsträckning
kunna registreras som upplagshavare, varför behovet av att registreras
som varumottagare torde vara begränsat inom bränslesektom.

Enligt 6 § andra stycket får en registrerad varumottagare inte skattefritt
ta emot bränslen utan att han ställt säkerhet för betalning av skatten.
Genom att denna säkerhet ställs upphör den utländske upplagshavare som
levererat bränslet att vara ansvarig för att skatten betalas (jfr artikel
16.2 a i direktiv 92/12/EEG). Den registrerade varumottagaren redovisar
skatten till beskattningsmyndigheten genom att lämna deklaration för den
redovisningsperiod som föreskrivs i lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter, dvs. per kalendermånad.

I 7 § regleras möjligheten för annan näringsidkare än upplagshavare
eller registrerad varumottagare att ta emot bränsle skattefritt från ett annat
EG-land. För att detta skall kunna ske krävs av näringsidkaren - som kan
kallas oregistrerad varumottagare - att han, innan leveransen av bränslet
påböijas från det andra EG-landet, anmäler leveransen till beskattnings-
myndigheten och ställer säkerhet för betalning av skatten. I likhet med
vad som gäller för den säkerhet som ställts av en registrerad varu-
mottagare, upphör den utländske upplagshavare som levererat bränslet att
vara ansvarig för att skatten betalas i och med att den oregistrerade
varumottagaren ställer säkerhet (jfr artikel 16.3 a i direktiv 92/12/EEG).

Den oregistrerade varumottagaren skall redovisa skatten genom att
lämna en deklaration för vaije leverans som han har tagit emot.
Bestämmelser om den tid inom vilken deklarationen skall lämnas in till
beskattningsmyndigheten finns i 6 kap. 2 §.

Varumottagare är ett begrepp, som i vart fäll vad gäller bränslebeskatt-
ningen, bör förbehållas en person som hanterar bränslen inom EG:s
skatteområde. En näringsidkare som uppfyller kraven för registrerad eller
oregistrerad varumottagare kan alltså inte i denna egenskap importera
bränslen från tredje land. I den mån han gör detta, är han skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6 och skatten skall betalas till tullmyndig-
heten enligt reglerna i tullagen (jfr 5 kap. 5 §).

S§

I paragrafen, som grundar sig på artikel 17 i direktiv 92/12/EEG, ges
möjlighet för en upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land att
utse en skatterepresentant i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas

110

av beskattningsmyndigheten och tar, sedan sådant godkännande lämnats, Prop. 1994/95:54
över det ansvar för att ställa säkerhet och betala skatt som annars åvilar
en varumottagare enligt 6 eller 7 §. Det åligger dock alltjämt en
oregistrerad varumottagare att anmäla leveransen av bränsle hos
beskattningsmyndigheten.

Genom att en skatterepresentant tar över de skyldigheter som annars
åvilat varumottagaren förenklas leveranser av bränslen från utländska
upplagshavare till näringsidkare här i landet.

De leveranser som avses i bestämmelsen är sådana som sker under
skattesuspension och för vilka skatten annars skulle betalas av näringsid-
kare som är registrerad som varumottagare eller uppfyller de krav som
ställs på en oregistrerad varumottagare. I den mån bränslet däremot redan
har beskattats i ett annat EG-land innan det leverereras till en mottagare
i Sverige är bestämmelserna om distansförsäljning i 9 och 10 §§
respektive skattskyldig enligt 1 § första stycket 4 tillämpliga.

9§

1 paragrafen finns en definition av vad som avses med uttrycket
distansförsäljning. Definitionen grundar sig på artikel 10 i direktiv
92/12/EEG. Det rör sig om försäljning av bränslen från ett EG-land till
en sådan köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller
varumottagare, om säljaren ansvarar för leveransen av bränslet.

Transporten av varorna sker inte under skattesuspension, vilket innebär
att skatt tas ut i säljarens land trots att beskattning därefter äger rum i
mottagarlandet. Exempel på paragrafens tillämpningsområde är leverans
av eldningsolja i gränstrakter och - vilket dock knappast torde förekomma
på bränsleområdet - försäljning via postorder.

I syfte att underlätta förståelsen av bestämmelserna har - i förhållande
till utredningens lagförslag - definitionen av begreppet distansförsäljning
förts in i 9 §, medan de materiella bestämmelserna om distansförsäljning
från ett annat EG-land till en köpare i Sverige regleras i följande
paragraf. 6 kap. 9 § behandlar distansförsäljning från Sverige till en
köpare i ett annat EG-land.

70 §

I 10 § regleras den situationen då någon säljer skattepliktigt bränsle till
Sverige genom distansförsäljning. Denne säljare är skattskyldig och skall
vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Det åligger den utländske
säljaren att utse en representant i Sverige. Denne representant är - till
skillnad från den representant som utländsk upplagshavare kan välja att
utse enligt 8 § - inte skattskyldig, men erlägger skatten i säljarens ställe
och ansvarar solidariskt med säljaren för att skatten betalas. Lagtekniskt
har 9 § andra och tredje styckena i huvudsak utformats i enlighet med
bestämmelsen om representant för utländsk företagare i 22 kap. 6 §

111

mervärdesskattelagen (1994:200). Begreppet skatterepresentant bör - i Prop. 1994/95:54
syfte att undvika missförstånd - förbehållas den representant som en
utländsk upplagshavare kan utse enligt 8 §.

Om såväl Sverige som Finland och Norge blir medlemmar i EU torde
en icke obetydlig distansförsäljning av t.ex. lätt eldningsolja kunna
komma att äga rum i gränstrakterna, vilket medför att reglerna i
paragrafen kommer att tillämpas for den skattemässiga hanteringen av
sådana bränsleleveranser.

Säljaren har, sedan vissa formaliteter iakttagits, rätt att få tillbaka den
skatt som han betalat i hemlandet (jfr 9 kap. 10 § som reglerar återbe-
talningssituationen för en svensk näringsidkare som säljer varor till
köpare i andra EG-länder).

11 §

Av artikel 9.3 i direktiv 92/12/EEG följer att Sverige har möjlighet att
införa regler om att bränslen, som redan har frigjorts för konsumtion i
ett annat EG-land - och då i normalfallet beskattats där - skall beskattas
även här i landet. En förutsättning är enligt artikeln att bränslena
transporteras på vissa särskilt angivna och - för privata bränsletransporter
- ovanliga sätt. Någon rätt till återbetalning av den skatt som betalats i
det andra medlemslandet förutsätts inte finnas i dessa fäll.

Avsikten med bestämmelsen är att hindra att privatpersoner för större
mängder bränslen mellan de olika EG-ländema. En sådan bestämmelse
bör införas i LSE.

Gemenskapsrätten ger visserligen begränsat utrymme för att företa
kontroller av transporter i samband med passage över gränserna inom
EG, men ingenting hindrar att skattskyldigheten föreskrivs inträda när
någon under de angivna förutsättningarna för in bränsle till Sverige.

Vad som avses med annat än sedvanligt transportsätt för flytande
bränsle avsett för uppvärmning anges i första stycket 1. Det rör sig om
transport på annat sätt än i tankfordon som används yrkesmässigt.
Avsikten är alltså att flytande bränslen som är avsedda för uppvärmning
skall transporteras endast i näringsidkares tankfordon. Om en privat-
person hyr ett sådant fordon och transporterar bränsle som beskattats i ett
annat EG-land skall han alltså bli skyldig att betala skatt för bränslet här
i landet.

Den som transporterar ett bränsle har bäst möjligheter att visa - t.ex.
genom inköpsfäktura från svensk leverantör - att bränslet är beskattat i
Sverige. Om någon anträffas med bränsle som är lastat på fordonet på
angivet - otypiskt - sätt föreslås han därför vara skyldig att betala skatt
för bränslet, om han inte visar att bränslet har beskattats i Sverige. I detta
krav ligger också att den betalda skatten inte har återbetalats.

Det lär knappast vara någon risk för att gasformiga bränslen i större
omfättning transporteras över gränserna av privatpersoner. Någon
reglering för sådana bränslen, avsedda för uppvärmning, bedöms därför

112

inte nödvändig. I den mån gasol eller naturgas används som drivmedel Prop. 1994/95:54
är dock bestämmelsen om motorbränsle i första stycket 2 tillämpning.

Vad gäller motorbränsle är det sedvanliga sätt på vilket privatpersoner
transporterar sådant bränsle i fordonets bränsletank eller i reservdunkar.
En privatperson som påträffas med en släpvagn lastad med ett flertal fät
innehållande dieselolja bör med stöd av denna bestämmelse kunna åläggas
att visa att bränslet beskattats i Sverige. Om han inte kan göra det blir
han skyldig att betala skatt på bränslet enligt reglerna i denna paragraf.

12 §

12 § innehåller bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt på
andra bränslen än sådana som behandlats i de tidigare paragraferna i detta
kapitel eller med andra ord andra skattepliktiga bränslen än de för vilka
de särskilda - EG-anpassade - förfärandebestämmelsema gäller. Det rör
sig om naturgas, kolbränslen och petroleumkoks samt bränslen som skall
beskattas enligt 2 kap. 3 eller 4 §. Slutligen gäller bestämmelserna även
den svavelskatt som tas ut på torvbränsle.

12 § första stycket 1, 2 och 4 motsvarar i huvudsak de regler som
hittills funnits i 6 § första stycket 1-3 lagen om allmän eneigiskatt
respektive 3 § 1 och 2 samt 3 första ledet lagen om bensinskatt. Det bör,
vad gäller bränslen som beskattas enligt 2 kap. 3 eller 4 §, för tydlig-
hetens skull anmärkas att en förutsättning för att tillverkaren skall bli
skattskyldig enligt 12 § första stycket 1 är att bränslet säljs eller
förbrukas som motorbränsle eller för uppvärmning enligt de närmare
förutsättningar som anges i 2 kap. 3 respektive 4 §. I begreppet bränsle
i detta fall inryms således de förutsättningar som anges i de nyss nämnda
lagrummen.

Praktiska skäl talar för att de, som kan godkännas som upplagshavare
för annan hantering av bränslen än tillverkning eller bearbetning och de,
som för motsvarande hantering av andra bränslen kan registreras som
lagerhållare av bränsle enligt 6 kap. 10 § andra stycket, bör behandlas
lika. Detta innebär att en fysisk eller juridisk person som enbart
förbrukar bränslen föreslås kunna registreras som skattskyldig endast i
den mån han förfogar över viss lagerkapacitet. Särskilda regler föreslås
dock gälla för naturgas. Vidare föreslås att den som bearbetar bränslen
skall vara skyldig att registrera sig som skattskyldig enligt 12 § första
stycket 1.

I likhet med vad som gäller för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 1 - 5 avser regeringen att i förordning föreskriva vad som bör
anses med lagerhållning i större omfättning. Därmed bör avses att den
som ansöker om att bli godkänd som lagerhållare disponerar över en
lagerkapacitet om - vad gäller flytande bränslen - minst 500 m³ eller -
vad gäller fästa bränslen - minst 750 ton. En omräkning bör göras i de
fall då en sökande disponerar över lagerkapacitet för såväl fasta och
flytande bränslen. Vaije kubikmeter flytande bränsle bör därvid räknas
om till 1,5 ton fäst bränsle, vilket är den omräkningsfäktor som

113

8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

föreskrivs i nuvarande 1 § andra stycket förordningen om allmän Prop. 1994/95:54
energiskatt och 1 § andra stycket förordningen om svavelskatt.

Regeringen har inte funnit skäl att föreslå att den som har godkänts
som upplagshavare automatiskt skall anses registrerad som skattskyldig
för andra bränslen. De regler som gäller för andra bränslen skall alltså
tillämpas i denna situation, vilket innebär att registreringsskyldighet
föreligger endast för den som tillverkar eller bearbetar bränslen (12 §
första stycket 1 och 6 kap. 10 § första stycket). Frivillig registrering
föreslås gälla för den som i större omfattning håller bränslen i lager (12 §
första stycket 2 och 6 kap. 10 § andra stycket).

Natuigas omfettas inte av gemenskapsrättens särskilda förfäranderegler.
På grund av natuigasens fysikaliska egenskaper är det svårt och dyrbart
att hålla den i lager utan distributionen av detta bränsle sker kontinuerligt
genom tillförsel via natuigasnätet. Den som i större omfättning återför-
säljer eller förbrukar naturgas bör därför även i fortsättningen kunna
registreras som skattskyldig. Lagtekniskt åstadkoms detta genom tillägg
i 12 § andra stycket 2 och i 6 kap. 10 § andra stycket.

Utredningen har inte föreslagit någon reglering av den situation då en
privatperson eller annan näringsidkare än den som är registrerad som
skattskyldig enligt 12 § första stycket 1 - 2 för in eller tar emot leverans
av andra direkt skattepliktiga bränslen än sådana som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1 - 5 från ett annat EG-land. Sådana bestämmelser bör
dock införas beträffende införsel av kolbränsle, petroleumkoks och - vad
gäller svavelskatt - torvbränsle. 12 § första stycket 3 b innehåller förslag
i den delen. Vad gäller natuigas är situationen för näringsidkare reglerad
genom bestämmelsen i paragrafens tredje stycke. Någon reglering av
privatpersoners införsel av naturgas bedöms inte erforderlig.

12 § första stycket 4 och andra stycket motsvarar 1 § första stycket 4
och andra stycket. Utöver de överväganden som redovisats i anslutning
till dessa bestämmelser kan dock tilläggas följande. Andra fell som ryms
inom bestämmelsen i första stycket 4 är då någon förvärvar ett annat
bränsle än sådana som särskilt angivits i 2 kap. 1 § i avsikt att använda
det för sådant ändamål att skatt inte skall tas ut, men därefter säljer eller
förbrukar produkten för ett skattepliktigt ändamål - alltså motordrift eller
uppvärmning. Det kan t.ex. röra sig om lacknafta, som en person
förvärvar i syfte att använda som lösningsmedel men därefter fektiskt
använder för uppvärmningsändamål.

Vad gäller oljeprodukter som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3, dvs.
i huvudsak diesel- och eldningsoljor samt annan fotogen än flygfotogen,
skall märkning ske senast när skattskyldighet träder in för produkten. Om
inte så har skett skall den högre energiskattesatsen enligt 3 b tas ut vid
beskattningen. Märkta oljeprodukter får enligt 2 kap. 9 § inte användas
för drift av båtar och vissa slag av motorfordon men väl för drift av
skepp.

Det kan alltså beträffende produkter enligt 2 kap. 1 § första stycket 3
bli tal om att i ett senare skede ta ut skatt motsvarande skillnaden mellan
det högre och det lägre skattebeloppet endast när det gäller skepp som
används både yrkesmässigt och privat. Andra produkter, som med stöd

114

av 2 kap. 3 eller 4 § kan komma att beskattas efter de skattesatser som Prop. 1994/95:54
gäller för oljeprodukter enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, är dock inte
märkta. Det kan därför beträffande dessa produkter även i andra fell bli
aktuellt att ta ut skatt med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
skatt på oljeprodukter enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 a (jfr
kommentaren vid 2 kap. 1 § ovan).

12 § första stycket 4 kan även tillämpas vid beskattningen av flygbensin
eller flygfotogen när sådant bränsle används för uppvärmning eller annan
motordrift än drift av flygplan. Det är i dessa fell endast den fektiske
förbrukaren av bränslet som kan bli skattskyldig. Någon skyldighet för
tillverkare eller säljare av flygbensin respektive flygfotogen att betala
skatt finns alltså inte. Tillverkning och försäljning av dessa flygbränslen
kan därför - i likhet med vad som gäller i dag - ske utanför skattesyste-
met.

I 12 § tredje stycket finns bestämmelser om att den som för in eller för
vars räkning naturgas förs in till Sverige och den som tar upp torvbränsle
skall anses som tillverkare. I förhållande till motsvarande bestämmelser
i 6 § andra stycket lagen om allmän eneigiskatt och i 3 § andra stycket
lagen om svavelskatt har i förslaget ett förtydligande gjorts beträffende
den som för in naturgas i landet.

I anslutning till 1 § har uttalats att det inte torde finnas behov av att
tillämpa restriktioner för möjligheten att ansöka om godkännande som
upplagshavare på nytt sedan avregistrering skett. Någon sådan be-
stämmelse föreslås inte heller vad gäller registrering som skattskyldig för
bränslen som regleras i 12 §.

5 kap. Skattskyldighetens inträde

1 §

I 1 § regleras vid vilken tidpunkt skattskyldigheten inträder för en upp-
lagshavare. Bestämmelsen avser endast bränslen som anges i 2 kap. 1 §
första stycket 1-5. Om den som är upplagshavare är skattskyldig också
enligt 4 kap. 12 §, dvs. för andra bränslen, är han i det avseendet inte
skattskyldig i sin egenskap av upplagshavare.

De flesta av dem som i dag är registrerade som skattskyldiga kommer
enligt det nya förferandesystemet att kunna godkännas som upplagshavare
och alltså även i fortsättningen skattefritt kunna hantera bränslen och
redovisa skatt genom att avge deklaration. Gemenskapsrätten hindrar inte,
enligt regeringens uppfettning, att det väl inarbetade leveransbegreppet
behålls som huvudregel för när skattskyldigheten skall inträda vid
försäljning till annan än upplagshavare eller - vad gäller försäljning till
ett annat EG-land - annan än upplagshavare eller varumottagare.
Leveransbegreppet har hittills i svensk praxis ansetts överensstämma med
köplagens regler om äganderättens övergång och någon ändring föreslås
inte i den delen.

115

Skattskyldighet inträder för bränslen som exporteras till ett land utanför Prop. 1994/95:54
EG, vilket är i enlighet med den grundläggande princip om att samtliga
sätt på vilket en produkt lämnar suspensionsordningen medför att
skattskyldighet inträder. Skatt skall dock inte slutligen belasta bränslen
som exporteras, vilket åstadkoms genom avdrag i bränsledeklarationen
(se 7 kap. 1 § första stycket 3).

Enligt 8 § första stycket 1 lagen om allmän energiskatt och 5 § första
stycket 1 lagen om bensinskatt inträder skattskyldighet även vid den
skattskyldiges leverans av bränsle till eget försäljningsställe för detalj för-
sälj ning som inte utgörs av depå. Denna bestämmelse infördes 1971
(prop. 1971:73, bet. 1971:SkU34, rskr. 1971:198, SFS 1971:251) och
motiverades av en önskan att undanröja en risk för konkurrenssnedvrid-
ning som kunde inträda genom att skyldigheten att betala skatt för bränsle
som såldes till oregistrerade köpare från bensinstationer faktiskt inträdde
vid olika tidpunkter beroende på i vems regi bensinstationen drevs.

Den nu föreslagna utformningen av energibeskattningen innebär att
skatt skall tas ut på allt bränsle som på något sätt lämnar suspensionsord-
ningen och att endast begränsade möjligheter finns till skattefrihet
beroende på varors inkurans (se 2 kap. 11 § 4 och 7 kap. 6 §). Detta,
sammantaget med att annat upplagshavares försäljningsställe för
detaljförsäljning än depå inte bör kunna godkännas som skatteupplag, gör
att särregleringen för detta slag av leveranser bedöms överflödig och
alltså bör kunna slopas.

Uttrycket "tas i anspråk för annat ändamål än försäljning" finns i
dagens energiskattelagstiftning och avser i princip allt annat än för-
säljning. Det kan vara fråga om att den skattskyldige ger bort bränsle
eller tar ut bränsle för eget bruk, t.ex. bensin för förbrukning i fordon
som används i näringsverksamheten.

Uttrycket "annars upphör att lagras i ett godkänt skatteupplag" är en
utvidgning av skattskyldigheten i förhållande till vad som gäller i dag och
avser samtliga tidigare inte nämnda situationer där bränslet inte längre
omfättas av suspensionsordningen. Bränslet har alltså lämnat suspensions-
ordningen på annat sätt än genom ett direkt ianspråktagande av den
skattskyldige. Som exempel kan nämnas att bränslet stjäls, avdunstar eller
brinner upp. I den mån bestämmelserna om skattefrihet för bränslen, som
förstörts vid framställningen eller genom force majeure eller dylikt (se
2 kap. 11 § 4 och 7 kap. 6 §), inte är tillämpliga skall skatt tas ut för
även de nämnda bränslevolymema.

Bestämmelsen i 1 § 4 motsvaras av 8 § första stycket 4 lagen om
allmän energiskatt och 5 § första stycket 3 lagen om bensinskatt och
medför att upplagshavaren vid avregistrering skall redovisa sitt in-
neliggande lager av bränslen och betala skatt för det. Om bränslet redan
har beskattats skall dock någon skatt inte betalas på nytt.

5 § andra stycket lagen om bensinskatt innehåller en särbestämmelse
om skattskyldighetens inträde vid blandning av blyfri bensin med annan
bensin i samband med att bensinen skall levereras till en köpare som inte
är registrerad som skattskyldig. Bestämmelsen kom till i samband med
införandet av skilda skattesatser för blyad och blyfri bensin 1986 (prop.

116

1985/86:61 bil. 2, bet. 1985/86:SkU16, rskr. 1985/86:102, SFS Prop. 1994/95:54
1985:1079). Skattskyldigheten inträder i detta fell tidigare än i övriga
fell, vilket beror på att skatteeffekten skall bli densamma oavsett om
blandningen sker i en depå hos en skattskyldig eller i pumparna på en
bensinstation, vars ägare eller innehavare inte är registrerad som
skattskyldig.

Bestämmelsen torde dock numera sakna praktisk betydelse, varför
någon motsvarande bestämmelse inte tagits in i regeringens förslag.

2 §

Paragrafen innehåller regler om skattskyldighetens inträde för var-
umottagare och dem som är skattskyldiga enligt 4 kap. 1 § första stycket
3 eller 4. En varumottagare blir skyldig att betala skatt när han tar emot
bränslen som levereras till honom från ett annat EG-land.

Skatterepresentant kan utses av en utländsk upplagshavare som under
skattesuspension levererar bränsle till varumottagare i Sverige och blir,
i stället för varumottagaren, skyldig att betala skatten. Skattskyldigheten
för skatterepresentanten inträder när bränslet levereras till varumottaga-
ren. Beträffende innebörden av begreppet leverans hänvisas till vad som
sagts ovan i anslutning till 1 §.

För den näringsidkare, som enligt 4 kap. 1 § 4 för in eller tar emot
bränsle som visserligen beskattats i ett annat EG-land men ändå skall
beskattas här i landet, inträder skattskyldigheten vid införseln av bränslet.
Detsamma föreslås gälla för den som för in eller tar emot leverans av
kolbränsle, petroleumkoks eller torvbränsle från ett annat EG-land.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om när skattskyldigheten inträder för
dem som är skattskyldiga enligt 4 kap. 1 § första stycket 5, 7 eller 8 eller
andra stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 1, 2 eller 4 eller
andra stycket.

3 § 1 reglerar när skattskyldigheten inträder för den utländske säljare
som, till följd av att han säljer bränsle genom distansförsäljning till
svensk köpare, är skyldig att betala skatt i Sverige. Skattskyldighetens
inträde för en sådan utländsk säljare knyts till leveransen av bränsle till
köpare i Sverige.

3 § 2 innehåller regler om när skattskyldigheten inträder för såväl
skattskyldiga enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller andra stycket som för
dem som är skyldiga att betala skatt enligt 4 kap. 12 § första stycket 4
eller andra stycket. Det rör sig alltså om de fell då bränsle köpts
skattefritt eller med lägre skatt och skatt, beroende på viss användning,
skall betalas med ett högre belopp. Skattskyldigheten föreslås i dessa fell
inträda när bränsle levereras till köpare eller tas i anspråk för det
ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

117

I 3 § 3 regleras när skattskyldigheten inträder för privatperson som, Prop. 1994/95:54
enligt bestämmelsen i 4 kap. 11 §, transporterar bränsle från ett annat
EG-land in i Sverige på ett sätt som inte är vanligt för sådana transporter.
Gränsöverskridandet medför i detta fäll att skattskyldighet inträder.

3 § 4 motsvarar 8 § första stycket 1 och 4 lagen om allmän eneigiskatt
och 5 § första stycket 1 och 3 lagen om bensinskatt. Inga materiella
ändringar föreslås av bestämmelserna. Med köpare som inte är registre-
rad avses någon som inte är registrerad som skattskyldig för det aktuella
bränslet.

Bakgrunden till bestämmelsen om att skattskyldighet inträder även vid
den skattskyldiges leverans av bränsle till eget försäljningsställe för
detalj försäljning som inte utgörs av depå, har utvecklats i anslutning till
1 §. Vad gäller de bränslen som regleras i 4 kap. 12 § inträder skattskyl-
dighet i huvudfallet - till skillnad från bränslen som regleras i 4 kap. 1 §
- endast för bränslen som levereras till köpare som inte är registrerad
eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. De skäl som låg till
grund för införandet av den aktuella bestämmelsen torde därför alltjämt
ha aktualitet för de bränslen som regleras i 4 kap. 12 § och bestämmelsen
bör därför stå kvar i detta sammanhang.

4§

Enligt 4 kap. 3 § kan den som tillverkar eller bearbetar bränslen som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5 godkännas som upplagshavare.
Regeringens förslag innehåller inte något förbud mot att annan än
upplagshavare tillverkar eller bearbetar sådana bränslen. EG:s be-
skattningsordning förutsätter dock i princip att all tillverkning och
bearbetning av bränslen äger rum i godkända skatteupplag. I den mån
tillverkning eller bearbetning sker utanför ett sådant skatteupplag inträder
skattskyldigheten omedelbart. En sådan bestämmelse har därför införts
i 4 §. Det får dock förutsättas att bestämmelsen endast kommer att
användas i rena undantagsfall. Om det visar sig att tillverkning eller
bearbetning av bränslen i större omfättning kommer att äga rum utanför
godkända skatteupplag - och alltså utanför beskattningsmyndighetens
kontroll - bör det övervägas att införa krav på att endast upplagshavare
i godkända skatteupplag skall få tillverka och bearbeta bränslen som
avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5.

5§

Om en upplagshavare importerar bränsle från ett land utanför EG kan
han göra detta under skattesuspension och betala skatt när bränslet
levereras eller på annat sätt upphör att omfättas av suspensionsordningen
enligt 1 §. Annan än upplagshavare är dock skyldig att vid sådan import
betala skatt. Detta skall ske till tullmyndigheten och reglerna i tullagen
skall tillämpas för hanteringen av skatteuppbörden. Regeringen lämnar

118

i proposition under hösten förslag till ny tullag, som skall ersätta den Prop. 1994/95:54
nuvarande tullagen (1987:1065). Motsvarande bestämmelse om skattens
betalning har, vad gäller andra än de som är registrerade som skattskyldi-
ga, hittills funnits i 8 § andra stycket lagen om allmän energiskatt och 5 §
tredje stycket lagen om bensinskatt. Det finns således inte anledning att

1 LSE ange när skyldigheten att betala skatt i nu aktuella fäll inträder,
utan detta regleras exklusivt i tullagen.

6 kap. Förfarandet m.m.

1 §

Närmare regler om förfärandet vid beskattningen finns i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP).

Bestämmelser om den skattskyldiges bokföring finns i 2 kap. 11 § LPP
och i 8 - 12 §§ förordningen i samma ämne. I dag finns även en
bestämmelse om bokföring i 32 § lagen om allmän energiskatt. Mot
bakgrund av regleringen i LPP bedöms något behov av en särskild
bestämmelse om bokföring inte finnas i LSE.

Bestämmelserna i 6 kap. stämmer överens med vad som i propositionen
om nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. föreslås beträffände
punktskatterna på övriga varugrupper, som regleras i direktiv 92/12/
EEG, dvs. alkohol och tobaksvaror. Endast vissa kortfättade kommenta-
rer lämnas därför i anslutning till de föreslagna paragraferna och i övrigt
hänvisas till de överväganden som redovisas i propositionen om nya lagar
om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m.

2 §

I paragrafen reglereras vid vilken tidpunkt deklaration skall lämnas in i
vissa fäll. Det rör sig alltså om de situationer då reglerna i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter om redovisningsperiod inte är
tillämpliga. I stället skall deklaration i princip lämnas i direkt anslutning
till den händelse som medför att skattskyldigheten inträder. Regeringens
förslag överensstämmer med utredningens, dock bör de särskilda
bestämmelserna om tidpunkt för lämnande av deklaration tillämpas även
för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8. Det rör sig
alltså om sådan privat införsel av bränsle på otypiskt sätt som närmare
regleras i 4 kap. 11 §.

3 - 7 §§ innehåller närmare bestämmelser om bl.a. de dokument som
skall upprättas och följa bränslen, som transporteras mellan de olika EG-
ländema eller mellan Sverige och tredje land. Bestämmelserna är

119

tillämpliga endast på bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 - Prop. 1994/95:54
5 och grundar sig i huvudsak på artiklarna 7, 18 och 19 i direktiv
92/12/EEG. Upplagshavare, varumottagare och distansförsäljare kan i
dessa sina egenskaper endast hantera bränslen enligt 2 kap. 1 § första
stycket 1-5, varför någon närmare definition av slag av bränsle inte
bedömts nödvändig i de paragrafer som rör dessa personers hantering av
bränslen.

EG-kommissionen har - med stöd av artikel 24 i nyss nämnda direktiv -
utfärdat två förordningar som innehåller närmare regler om utformningen
av dokumenten m.m., dels den 11 september 1992 (EEG 2719/92 om
ledsagardokument, EGT nr L 276, 19.9.1992, s. 1), dels den 17
december 1992 (EEG 3649/92 om förenklat ledsagardokument, EGT nr
L 369, 18.12.1992, s. 17). Dessa förordningar införlivas med svensk rätt
vid ett medlemskap i EU.

10-12 §§

10 § anger att skattskyldiga enligt 4 kap. 3 § (upplagshavare), 6 §
(registrerad varumottagare), 8 § (skatterepresentant för utländsk
upplagshavare) och 10 § (utländsk säljare vid distansförsäljning) skall
vara registrerade hos beskattningsmyndigheten. Det rör sig om skattskyl-
diga som hanterar bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5.
Även den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1, dvs.
den som tillverkar eller bearbetar andra skattepliktiga bränslen, skall vara
registrerad. Denna bestämmelse motsvaras av 7 § första stycket lagen om
allmän energiskatt.

Av 10 § andra stycket framgår att den som håller andra bränslen än
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1 - 5 i lager har möjlighet att
frivilligt bli registrerad som skattskyldig för dessa bränslen. Till skillnad
från utredningen föreslår regeringen, som nämnts tidigare, att även den
som i en yrkesmässig verksamhet i större omfättning återförsäljer eller
förbrukar naturgas skall kunna registreras som skattskyldig (jfr kommen-
tarer vid 4 kap. 12 §). Med natuigas förstås bränsle som hänförs under
KN-nr 2711 11 00 eller 2711 21 00 i EG:s tulltaxa.

11 och 12 §§ grundar sig på artikel 15 a i direktiv 92/12/EEG, där det
anges att myndigheterna i vaije medlemsstat skall införa en elektronisk
databas som skall innehålla register över godkända upplagshavare,
registrerade varumottagare samt över de lokaler som är godkända som
skatteupplag.

120

7 kap. Avdrag i deklaration

Prop. 1994/95:54

Allmänt

Bestämmelserna om avdrag är delvis olika utformade för olika bränslen.
Möjligheten att använda avdragsbestämmelsema föreslås inte vara
inskränkt till endast vissa skattskyldiga, utan såväl upplagshavare och
andra registrerade skattskyldiga som de som till följd av mer tillfälliga
transaktioner är skyldiga att lämna deklaration har alltså möjlighet att
göra de föreskrivna avdragen. Detta stämmer överens med vad som
hittills gällt inom eneigibeskattningen. Speciella regler föreslås dock gälla
avdrag för skatt på bränslen som förstörts till följd av tillfälliga om-
ständigheter eller force majeure (6 §). I praktiken torde det emellertid
mera sällan förekomma att förutsättningar föreligger för annan än den
som är registrerad som skattskyldig att göra avdrag i sin bränsledeklara-
tion.

För vissa skattskyldiga - t.ex. oregistrerad varumottagare - föreslås
förkortade redovisningsperioder (se 6 kap. 2 §). Det torde därför särskilt
i dessa fall kunna förekomma att en händelse som kan medföra skattefri-
het genom en avdragsmöjlighet inträder först efter det att redovisnings-
perioden löpt ut. Tänkbara sådana fäll är då bränslet exporteras eller
sänds tillbaka till säljaren i samband med åteigång av köp. En skattskyl-
dig har dock möjlighet att i efterhand, med åberopande av nya om-
ständigheter, hos beskattningsmyndigheten begära rättelse av det beslut
som fattats i anledning av en tidigare avgiven deklaration. Vad gäller
bränslebeskattningen saknas därför, i den mån avdrag är möjligt enligt
7 kap., anledning att införa bestämmelser om återbetalning av skatt för
skattskyldiga.

1 § reglerar bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b eller
med andra ord oljeprodukter för vilka dieseloljeskatt i dag tas ut.
Paragrafen motsvarar 8 § lagen om dieseloljeskatt.

2 och 4 §§ motsvarar, med vissa justeringar, 24 § lagen om allmän
energiskatt (som genom en hänvisning i 3 § första stycket lagen om
koldioxidskatt tillämpas även beträffande skatt enligt denna lag) och 7 §
1 mom. lagen om bensinskatt. Det rör sig alltså avdrag för skatt på
samtliga andra bränslen än de som omfättas av regleringen i 1 §, dock
inte flygfotogen och flygbensin. Avdragen i 2 § andra stycket 1 är
emellertid inte tillämpliga på bensin. Avdragsmöjligheten för metallur-
giskt kol, som riksdagen - enligt punkt 3 av öveigångsbestämmelsema till
SFS 1992:880 om ändring i lagen om koldioxidskatt - beslutat skulle
upphöra i och med utgången av år 1994, föreslås gälla även i fortsätt-
ningen. Detta avdrag regleras i 3 §.

Avdragen när det gäller svavelskatten anges i 5 §. 6 § reglerar upp-
lagshavares, varumottagares och skatterepresentants möjligheter att göra
avdrag för skatt på bränsle som förstörts till följd av tillfälliga omständig-
heter eller force majeure.

Förslaget stämmer i huvudsak överens med utredningens, dock föreslås
- som nyss nämnts - att det s.k. metallurgiavdraget skall fortsätta att

121

gälla. Detta förslag har medfört att placeringen av avdragsbestämmelser- Prop. 1994/95:54
na något ändrats i förhållande till utredningens förslag. Skattefriheten för
bränslen som används vid provning av flygmotorer i provbädd åstadkoms
i regeringens förelag genom konstruktionen av 2 kap. 3 § andra stycket
(se vidare kommentarerna i anslutning till detta lagrum). Utredningen
hade härvid föreslagit en avdragsregel. Skattefrihet för bränslen som
förstörts genom tillfälliga omständigheter eller force majeure bör vidare
åstadkommas genom avdrag och inte, som utredningen föreslagit, genom
undantag från skatteplikt.

Flygbensin och flygfotogen används typiskt sett endast för drift av
flygplan och av 2 kap. 3 § andra stycket följer att skatt inte skall tas ut
i dessa fall. Skatt skall dock betalas om bränslet förbrukas för upp-
värmning eller annan motordrift än drift av flygplan (t.ex. i motorfor-
don). Eftersom skattskyldighet i dessa fäll inträder föret i samband med
förbrukning av bränslet och det inte finns anledning att uppmuntra
användning av speciella flygbränslen för annat än drift av flygplan,
saknas anledning att tillåta att avdrag görs i de deklarationer varigenom
skatt för flygbensin eller flygfotogen redovisas.

1 §

Första stycket 1

I lagarna på energiskatteområdet finns i dag som företa punkt i respektive
avdragsbestämmelse en möjlighet till avdrag för skatt på bränslen som i
beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen
rörelse.

Med bränsle som förvärvats i beskattat skick avses t.ex. bränsle som
förvärvats innan den skattskyldige blev registrerad som skattskyldig eller
som förvärvats från annan än skattskyldig. Avsikten med bestämmelsen
är att undvika dubbelbeskattning (jfr. prop. 1961:71 s. 55).

Utformningen av LSE innebär att de skäl som motiverat avdragsbe-
stämmelsen fortfarande är aktuella och en motsvarande bestämmelse finns
därför i den nya lagen. Den skatt som kan bli aktuell att dra av i
sammanhanget är endast den som betalats enligt LSE. Det är alltså inte
möjligt för en utländsk säljare att vid distansförsäljning till Sverige kunna
åberopa att han betalat utländsk skatt för produkten och yrka avdrag för
denna skatt. Denna utländska skatt skall, enligt gemenskapsrättens regler,
betalas tillbaka i säljarens hemland.

Det nuvarande kravet att bränslet skall ha förvärvats för återförsäljning
eller förbrukning i egen rörelse torde sakna praktisk betydelse och kan
därför slopas.

122

Första stycket 2

Prop. 1994/95:54

Bestämmelser om avdrag för skatt på bränsle som återtagits i samband
med återgång av köp finns i samtliga lagar på energiskatteområdet.

Uppbyggnaden av det svenska beskattningsförferandet förutsätter att
avdrag kan göras för skatt på bränsle, som av någon anledning återtas av
säljaren och för vilket köpeskillingen i sin helhet - inkl, skatt - återbetalas
eller krediteras med det fulla beloppet. En bestämmelse finns i 1 § första
stycket 2. Utan en sådan bestämmelse skulle en dubbelbeskattning uppstå,
i och med att skattskyldighet inträder för det aktuella bränslet när det
säljs på nytt och levereras till en köpare.

Första stycket 3

Bestämmelser om möjligheter till avdrag för skatt på bränslen som
exporterats eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att
förbrukas där finns i dag i samtliga lagar på eneigiskatteområdet.
Möjligheten till avdrag bör i och med ett svenskt medlemskap i EU
inskränkas till export till tredje land. Ingen annan materiell ändring av
bestämmelsens innehåll föreslås, dock bör begreppet frihamn bytas ut mot
motsvarande gemenskapsrättsliga begrepp, dvs. frizon eller frilager.
Uttrycket "eller för hans [den skattskyldiges] räkning" i motsvarande
bestämmelser i dagens eneigiskattelagar bedöms också utan saklig
förändring kunna slopas.

Första stycket 4 och andra stycket

Utredningen har ingående diskuterat avdragsbestämmelsen och har, i
förhållande till motsvarande regel i nuvarande 24 § första stycket f lagen
om allmän eneigiskatt, föreslagit vissa ändringar av avdragsbestämmel-
sens lydelse samt vissa modifierade tolkningar avseende bl.a. reduktions-
processer. Regeringen ansluter sig till utredningens överväganden och har

1 kapitel 8 närmare redogjort för frågan.

2 §

Första stycket

I paragrafen regleras avdrag för skatt på andra bränslen än flygbensin,
flygfotogen och högbeskattade oljeprodukter. I första stycket slås fest att
samtliga avdrag som medges enligt 1 § får göras även beträffende dessa
bränslen.

123

Andra stycket 1 a

Prop. 1994/95:54

Bestämmelser om avdrag för bränslen som används för förbrukning i tåg
finns i dag i lagen om allmän energiskatt och i lagen om bensinskatt.
Enligt 24 § första stycket c lagen om allmän eneigiskatt får avdrag göras
för skatt på bränsle som förbrukats av eller försålts till kommunikations-
företag för bandrift eller därmed likartat ändamål, medan i 7 § 1 mom.
första stycket c lagen om bensinskatt anges att avdrag får göras för skatt
på bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av
tåg eller andra jämvägsfordon.

Avdragsbestämmelsema berör i första hand järnvägs- och lokaltrafik-
företag. En förutsättning för att bestämmelsen i lagen om allmän
energiskatt skall kunna tillämpas är att den skattskyldige är ett kommuni-
kationsföretag. Vad gäller bensin uppställs dock inget sådant krav.

Artikel 8.2 c i direktiv 92/81/EEG ger möjlighet till skattefrihet för
bränslen som används för passagerar- och godsbefordran på järnväg.
Gemenskapsrätten hindrar således inte att de nuvarande avdragsbe-
stämmelsema på området behålls.

Avdragsmöjligheten för skatt på bensin som förbrukas i tåg saknar
praktisk betydelse och kan därför - som ett led i förenklingen av be-
skattningen - slopas. Detsamma bedöms gälla kravet på att förbrukaren
eller förvärvaren av bränsle skall vara ett kommunikationsföretag.

I syfte att skapa likformighet med övriga bestämmelser - och därvid
främst med bränslen som förbrukas i skepp och luftfärtyg enligt 1 b och
2 - bör uttrycket bandrift slopas. I stället bör bestämmelsen formuleras
så att avdrag medges för skatt på bränslen som förbrukats eller sålts för
förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. Beteckningen
spårbundet transportmedel bör täcka samtliga fordon som är inrättade för
färd på skenor.

Andra stycket 1 b och 2

Bestämmelser om avdrag för skatt på bränslen som förbrukas i luftfärtyg
eller i färtyg finns i dag i 24 § första stycket d lagen om allmän
energiskatt och i 4 § första stycket 3 lagen om svavelskatt. Bestämmelser-
na om beskattningen av luftfärtyg och färtyg har närmare diskuterats i
kapitel 11.

Det kan nämnas att avdraget för förbrukning i luftfärtyg - i likhet med
vad som gäller i dag - torde få praktisk betydelse endast for gasol som
används för drift av varmluftsballonger. I den mån annan bensin än
flygbensin i dag används som bränsle i flygplan tas skatt ut på detta
bränsle enligt lagen om bensinskatt. Någon ändring av denna ordning
föreslås inte, vilket medför att avdrag inte kan göras för skatt på bensin
som förbrukas i luftfärtyg.

I viss mån skilda uppbördsregler föreslås beroende på om bränsleför-
brukningen sker i skepp eller båtar. Detta innebär att den nu aktuella
avdragsbestämmelsen - som alltså gör det möjligt att skattefritt köpa bl.a.

124

märkt dieselolja - inskränks till att gälla för förbrukning i skepp som
används yrkesmässigt. Även för båtar som erhållit dispens enligt 2 kap.
9 § fjärde stycket bör dock kunna köpas olja skattefritt på samma sätt
som för skeppen. Bestämmelsen föreslås dock inte tillämplig på bensin
som förbrukas i skepp. Bensin som används i de - sannolikt få - skepp
som drivs med detta bränsle kommer alltså att kunna köpas endast i
beskattat skick. Som framgår av 9 kap. 3 § hänvisas en förbrukare som
använder skeppet yrkesmässigt till att i efterhand ansöka om kompensa-
tion för den skatt som belastat bränsle som använts för detta ändamål.
Den föreslagna ordningen för dieselolja föreslås även tillämpas i de -
sannolikt få - fell då gasol, metan eller naturgas kan komma att användas
i skepp.

Avdrag får inte göras för skatt på omärkt olja, som annars skulle ha
beskattats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b. Någon möjlighet ges inte
heller den som - mot skatt enligt 3 b - förvärvat olja och använt den för
yrkesmässig drift av ett skepp att i efterhand få skatten återbetald. Denna
utformning minskar risken för skatteundandraganden inom den marina
sektorn. Avsikten är således att den obeskattade olja som förbrukas i
skepp som används yrkesmässigt skall köpas i obeskattat skick av en
skattskyldig eller mot försäkran enligt bestämmelser i 8 kap. av en icke
skattskyldig förbrukare.

Prop. 1994/95:54

Andra stycket 3

Enligt 24 § första stycket g lagen om allmän energiskatt kan avdrag göras
för skatt på bränsle som förbrukats för framställning av bensin eller
energiskattepliktigt bränsle. Den skattefrihet som kan erhållas genom
avdragsbestämmelsen är alltså begränsad till framställning av skatteplikti-
ga produkter.

Som framgått av kapitel 9 innebär en anpassning till gemenskapsrätten
krav på skattefrihet för bränslen som används vid framställning av
samtliga mineraloljeprodukter, oavsett om skatt skall tas ut för dessa
produkter eller ej. Denna utvidgning av skattefriheten åstadkoms genom
punkten 3 a i paragrafen. I syfte att undvika dubbelbeskattning bör även
i fortsättningen en avdragsmöjlighet finnas för skatt på bränslen som
används vid framställning av sådana direkt skattepliktiga produkter, som
definitionsmässigt inte är mineraloljor. De bränslen som kan bli aktuella
är kolbränslen och petroleumkoks (se punkten 3 b).

Den föreslagna utformningen av LSE innebär vidare att även andra än
nu uppräknade produkter kan komma att beskattas. Det rör sig om
produkter som med stöd av 2 kap. 3 eller 4 § beskattas först i och med
att de säljs eller förbrukas för motordrift eller uppvärmning. I den mån
skatteplikt har inträtt för tillverkaren av en sådan produkt - genom att han
säljer den som motorbränsle eller för uppvärmning alternativt själv
förbrukar den för sådant ändamål - bör han ges möjlighet att dra av
skatten på bränslen som förbrukats vid framställning av den framställda -
alltså skattepliktiga - produkten. Denna avdragsmöjlighet framgår av

125

punkten 3 c. Det bör dock inte krävas att skattskyldighet fektiskt har Prop. 1994/95:54
inträtt för tillverkaren för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas.

Tillverkaren bör således kunna sälja den tillverkade produkten till en
annan registrerad skattskyldig utan att skatten förfeller till betalning. En
förutsättning bör i detta fell dock alltjämt vara att han säljer bränslet för
motordrift eller uppvärmning.

Andra stycket 4 och tredje stycket

I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i syfte att
stabilisera den svenska ekonomin föreslogs bl.a. att kraftvärmeverkens
rätt till avdrag för allmän energiskatt på bränslen till den del bränslet
använts för värmeproduktion skulle avskaffes i två etapper med början
den 1 januari 1993. Vid riksdagsbehandlingen konstaterades att ett
ställningstagande till förslaget krävde ytterligare underlag och ikraftträ-
dandet av de nya bestämmelserna sköts därför upp till den 1 januari 1994
så att frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god tid före
ikraftträdandet (prop. 1992/93:50, bet. 1992/94:FiUl, 1992/93:SkU3y,
SFS 1992:1478, 1482 och 1483). Riksdagen beslöt därefter att skjuta på
ikraftträdandet till den 1 juli 1994 (bet. 1993/94:SkU19, SFS 1993:1373
och 1374).

En interdepartemental arbetsgrupp, Kraftvärmegruppen, har på uppdrag
av regeringen utrett den aktuella frågan och har under våren 1994 lagt
fram rapporten Förändrad kraftvärmebeskattning (Ds 1994:28). Rappor-
ten har remissbehandlats men har ännu inte lett till något förslag till nya
beskattningsregler.

Riksdagen har under våren 1994 behandlat kraftvärmebeskattningen och
har därvid, i avvaktan på att frågan utreds ytterligare, funnit anledning
att skjuta på den 1992 beslutade förändringen av beskattningen, dvs. ett
helt slopande av avdraget för allmän energiskatt på bränsle som använts
för värmeproduktion (bet. 1993/94:SkU34, rskr. 1993/94:297, SFS
1994:330 och 333). Däremot har riksdagen bedömt att den beslutade
halveringen av avdragsmöjligheten per den 1 juli 1994 kan träda i kraft.
Utskottet har uttalat att frågan om kraftvärmebeskattningen bör tas upp
på nytt i samband med att ett förslag om mer långsiktiga regler läggs
fram.

Av redogörelsen ovan följer att den författningstext som finns i
nuvarande 24 § första stycket g lagen om allmän energiskatt och 7 §
1 mom. första stycket f lagen om bensinskatt inte fullständigt reglerar
beskattningen på området. Med tillämpning av dessa bestämmelser får
avdrag göras för skatt på bränslen som använts för framställning av
elektrisk kraft. Undantag görs dock för skatt som är hänförlig till den del
av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme. För bränsle som förbrukats
för produktion av värme i detta fell får - med tillämpning av de ovan
nämnda övergångsbestämmelserna - avdrag från och med den 1 juli 1994
göras för hälften av den allmänna energiskatten respektive bensinskatten.

126

Möjligheten till avdrag för hälften av den allmänna energiskatten Prop. 1994/95:54
respektive bensinskatten gäller alltså, genom riksdagens beslut under
våren 1994, utan tidsbegränsning. Bestämmelsen bör därför föras in i
lagen om skatt på eneigi och inte, som nu är fallet, finnas endast i
övergångsbestämmel ser.

Beskattningen av bränsle som förbrukas vid samtidig framställning av
elektrisk kraft och värme i en kraftvärmeanläggning regleras i 2 § andra
stycket 4 och tredje stycket. Bestämmelserna har i förtydligande syfte
språkligt formulerats om, men deras materiella innehåll är i förhållande
till riksdagens nämnda beslut oförändrat. En uppdelning skall således
göras av det insatta bränslet i kraftvärmeverket i förhållande till hur stor
andel av den samlade produktionen som utgörs av elektrisk kraft
respektive värme. Endast hälften av energiskatten får dras av för den
andel av bränsleåtgången som hänförs till värmeproduktion.

3 §

1 3 § återfinns en möjlighet till avdrag för skatt på kolbränslen som
förbrukats eller sålts för förbrukning i metallurgiska processer. Frågan
har behandlats i kapitel 8. Även skatt på petroleumkoks bör kunna dras
av med åberopande av bestämmelsen.

En följd av den huvudsaklighetsbedömning, som regeringen föreslår
skall tillämpas vid tolkningen av avdragsbestämmelsen annat ändamål än
motordrift eller uppvärmning (1 § första stycket 4 och andra stycket), är
att skatten på allt bränsle som förbrukas i masugnsprocessen kan dras av
redan med stöd av detta lagrum. Den särskilda avdragsmöjligheten för
metallurgiska processer torde därför främst komma att aktualiseras vid
kolförbrukning i sinterverken.

4 §

Bestämmelser om särskilda skattelättnader för tillverkningsindustrin finns
i 24 § tredje stycket lagen om allmän energiskatt och 3 § andra stycket
lagen om koldioxidskatt. Reglerna trädde ikraft den 1 januari 1993. Vad
gäller den yrkesmässiga växthusodlingen träder regleringen dock i kraft
först den 1 januari 1996 (bet. 1993/94:SkU34, rskr. 1993/94:297, SFS
1994:332, jfr punkt 5 i övergångsbestämmelserna till LSE).

5 §

Allmänt

Bestämmelser om avdrag för svavelskatt finns i dag i 4 § lagen om
svavelskatt. Avdraget för kundförluster kan enligt regeringens uppfattning
inte behållas vid en anpassning till gemenskapsrätten. I övrigt innebär 5 §

127

att de nuvarande avdragsbestämmelsema i lagen om svavelskatt förs över Prop. 1994/95:54
till LSE. De förändringar som ovan föreslagits i de skilda bestämmelser-
na bör tillämpas även för svavelskatten.

Någon möjlighet till avdrag för skatt på svavel i bränsle som används
för drift av tåg finns inte i dag. Ett avdrag för spårbunden trafik torde
visserligen sakna större praktisk betydelse vid uttagande av svavelskatt
eftersom främst lågsvavlig mo to rb rännolja används inom detta trafikom-
råde (jfr prop. 1989/90:111 s. 167). Det är dock av vikt att avdragsbe-
stämmelsema så långt det är möjligt görs enhetliga och regeringen finner
inte att några tungt vägande skäl talar mot att låta avdragsbestämmelsen
for tåg och annan spårbunden trafik omfatta även svavelskatten.

Utredningen har föreslagit en bestämmelse som skulle göra det möjligt
att göra avdrag även för skatt på bränsle som förbrukats för framställning
av oljeprodukter med ett svavelinnehåll om 0,1 viktprocent eller lägre
och som alltså inte är svavelskattepliktiga (3 § första stycket 2 i
utredningens lagförslag). Även om en oljeprodukt med ett svavelinnehåll
om 0,1 viktprocent eller lägre visserligen inte är en svavelskattepliktig
produkt (se 3 kap. 2 § tredje stycket LSE), är produkten dock definitions-
mässigt en mineralolja. Genom hänvisningen i 5 § första stycket till 2 §
andra stycket 3 får avdrag göras för skatt på bränsle som förbrukats för
framställning av samtliga mineraloljeprodukter och inte - som fallet är i
dag - enbart de som är skattepliktiga. Något behov av den föreslagna
särbestämmelsen synes därför inte finnas.

Tredje stycket

Den som i samband med förbrukning av skattepliktigt bränsle begränsar
utsläppen av svavel genom reningsåtgärd eller genom bindning i någon
produkt eller i aska, har enligt 6 § lagen om svavelskatt rätt till ersättning
med 30 kr per kg svavel som utsläppet har minskat med. Ersättningen
erhålls genom ett återbetalningsförfarande.

Ett problem som uppstått i sammanhanget är att svavelskatten skall
redovisas månadsvis, medan återbetalning sker kvartalsvis. Detta innebär
att förbrukarna drabbas av en, i många fell betydande, ekonomisk
belastning under den tid som förflyter från det att svavelskatten betalas
till dess de får tillbaka delar av skatten. I syfte att undanröja denna
belastning föreslås i paragrafen en möjlighet för skattskyldiga att i sin
deklaration för svavelskatt göra avdrag för skatt på svavel i bränsle, vars
utsläpp av svavel begränsats genom reningsåtgärder.

Avdraget skall motsvara den återbetalning som i dag ges för vidtagna
reningsåtgärder, dvs. 30 kr per kg svavel som utsläppet har minskat med.
Avdragsmöjligheten föreslås kunna tillämpas såväl i de fell då svavelut-
släppen har begränsats genom särskilda reningsåtgärder som då sådan
begränsning gjorts genom att svavel bundits i produkt eller i aska i
samband med bränsleförbrukningen.

I den mån en skattskyldig inte skulle ha möjlighet att beräkna
utsläppsbegränsningen innan skatten för den aktuella perioden skall

128

redovisas, finns möjlighet att i efterhand lämna dessa uppgifter till Prop. 1994/95:54
beskattningsmyndigheten och begära rättelse av det beslut som fettats i
anledning av den tidigare avgivna deklarationen. Det saknas därför
anledning att ha kvar möjligheten att i efterhand ansöka om återbetalning
av skatt för skattskyldiga förbrukare.

Av administrativa skäl har hittills belopp som understiger 1 000 kr för
ett kalenderkvartal inte återbetalats. Någon motsvarande beloppsmässig
begränsning av möjligheten till avdrag bedöms inte nödvändig.

6§

Utredningen föreslog, vad gäller bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket
1 - 5, att undantag från skatteplikt skulle gälla såväl bränsle som förstörts
till följd av tillfälliga omständigheter eller force majeure som bränsle som
förlorats till följd av dess beskaffenhet i samband med att det framställts,
bearbetats, lagrats eller transporterats (se 2 kap. 10 § i utredningens
lagförslag). Ett generellt undantag från skatteplikt bör dock - som
framgått av kommentarerna vid 2 kap. 11 § - endast gälla för bränsle
som förlorats i samband med framställning etc.

Av artikel 14.1 i direktiv 92/12/EEG framgår att bränsleförluster som
har sin orsak i tillfälliga omständigheter eller force majeure skall medföra
befrielse från skatt för upplagshavare och varumottagare. Enligt
gemenskapsrätten åligger det myndighet i medlemslandet att konstatera
att bränslet i fråga har förstörts för att skattebefrielse skall kunna komma
i fråga. Skattefrihet i det aktuella fallet bör därför åstadkommas genom
avdrag i bränsledeklarationen. Avdrag för skatt på bränsle som förstörts
skall kunna styrkas genom intyg eller liknande från t.ex. försäkringsbolag
eller polis. Upplagshavaren respektive varumottagaren yrkar således
avdrag i sin deklaration och kontroll kan sedan ske på vanligt sätt genom
fördjupad deklarationsgranskning och skatterevision enligt reglerna i
3 kap. LPP. Även den skatterepresentant som enligt 4 kap. 8 § i stället
för varumottagare kan vara skattskyldig, bör ges möjlighet att göra det
aktuella avdraget.

8 kap. Inköp mot försäkran

I detta kapitel ges möjlighet för annan än den som är registrerad som
skattskyldig att i vissa fell köpa bränsle skattefritt mot försäkran att
användning skall ske för särskilt angivna ändamål. Bestämmelser om
försäkran finns i dag i 26 § lagen om allmän energiskatt, 3 § lagen om
koldioxidskatt, 5 § lagen om svavelskatt, 8 a § lagen om dieseloljeskatt
och i 7 § 2 mom. lagen om bensinskatt. Endast smärre ändringar föreslås
av de fell där försäkran kan användas.

Så vitt kan bedömas förekommer inte något fell där det kan bli aktuellt
att köpa bränsle mot försäkran med nedsatt skatt. Denna möjlighet bör
därför slopas.

129

9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 54

Den föreslagna regleringen av uppbörden av skatt på fertygsbränslen Prop. 1994/95:54
medför att försäkran inom den marina sektom endast kan komma i fråga
vid inköp av annat bränsle än bensin som skall förbrukas i skepp som
används yrkesmässigt. I viss utsträckning kan dock även båtar beviljas
dispens för förbrukning av märkta oljeprodukter och i dessa fell kan
inköp mot försäkran aktualiseras för båtarnas del.

Utredningen har föreslagit att möjligheten till försäkransinköp av bensin
skall behållas i det fell som avses i 7 kap. 2 § andra stycket 4. Det rör
sig om förbrukning för framställning av elektrisk kraft. Regeringen har
dock erferit att försäkransinköp för det aktuella ändamålet sker mycket
sällan, om ens någonsin. Möjligheten till inköp mot försäkran i detta fell
bör därför av förenklingsskäl slopas. Härigenom åstadkoms också en
likformighet mellan beskattningsreglerna för dieselolja och bensin som
används för framställning av elektrisk kraft. Den som inte är skattskyldig
för bränslen och som använder bensin - eller vilket annat bränsle än
sådant som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b - för elkraftsproduktion
kan för övrigt i sin deklaration för elektrisk kraft göra avdrag för
energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som förbrukats vid framställning
av den elektriska kraften (se 11 kap. 10 §).

Den föreslagna utformningen av LSE ger således endast möjlighet att
förvärva bensin skattefritt mot försäkran när bränslet skall användas för
annat ändamål än motordrift eller uppvärmning. I dag behövs inte en
sådan bestämmelse i lagen om bensinskatt, eftersom endast bensin för
motordrift beskattas enligt den lagen. I den mån bensin används för
uppvärmning sker beskattning enligt lagen om allmän energiskatt; i denna
lag finns en försäkransbestämmelse för det aktuella ändamålet.

Vad gäller bränslen som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b
föreslås - i likhet med vad som i dag gäller enligt lagen om dieseloljeskatt
- inköp mot försäkran få göras endast om bränslet skall användas för
annat ändamål än motordrift eller uppvärmning.

Ett ändamål där inköp av övriga bränslen kan ske skattefritt mot
försäkran är förbrukning i luftfertyg. Eftersom regeln inte gäller
flygbensin och flygfotogen är dock användningsområdet för försäkran för
detta ändamål begränsat.

Inköp mot försäkran bör i och för sig kunna ske även av bränslen som
beskattas med stöd av 2 kap. 3 eller 4 §. Eftersom skattskyldigheten för
dessa bränslen träder in först i och med att ett bränsle säljs eller
förbrukas för motordrift respektive uppvärmning blir endast ändamål som
avses i 7 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 eller 7 kap. 5 § andra stycket
aktuella. Försäkransinköp för dessa ändamål av bränslen som beskattas
enligt 2 kap. 3 eller 4 § bedöms endast komma i fråga i undantagsfall.

130

9 kap. Återbetalning av skatt m.m.

Prop. 1994/95:54

Allmänt

1 de nuvarande lagarna på energiskatteområdet görs skillnad mellan
begreppen återbetalning av skatt respektive kompensation för skatt.
Återbetalning syftar på en skattskyldigs möjlighet att få tillbaka skatt som
han betalat, medan begreppet kompensation avser det fell då någon som
inte är skattskyldig har rätt att få ersättning för den skatt som belastat det
bränsle han förbrukat för visst ändamål. Av praktiska skäl bör dock
begreppet återbetalning användas för samtliga fell då någon efter ansökan
ges rätt att få ett skattebelopp utbetalat, alltså oavsett om den sökande är
skattskyldig eller inte. Bestämmelserna i 9 kap. LSE är utformade på
detta sätt. Värmekompensation enligt 5 § respektive kompensation för
minskning av svavelutsläpp enligt 6 § saknar dock direkt koppling till
betalda skattebelopp, varför i dessa fell begreppet kompensation för skatt
bör användas även i fortsättningen.

7 §

Paragrafen motsvarar regler i 27 § lagen om allmän energiskatt och 6 §
lagen om bensinskatt och har omarbetats - huvudsakligen språkligt - i
enlighet med motsvarande bestämmelser i den nya mervärdesskattelagen
(10 kap. 6 och 7 §§).

Någon möjlighet till återbetalning av svavelskatt till utländska be-
skickningar o.d. finns inte i nuvarande lagen om svavelskatt och ges inte
heller i den föreslagna lydelsen av paragrafen.

2 §

Bestämmelsen motsvaras av 28 § första stycket lagen om allmän
energiskatt och har utan materiella ändringar förts över till den nya lagen.
Reglerna för växthusnäringen träder dock i kraft först den 1 januari 1996,
vilket framgår av punkt 5 av övergångsbestämmelserna.

3 §

1 paragrafen ges möjlighet till återbetalning av skatt på samtliga bränslen
som förbrukats i båtar som inte använts för privat ändamål. Detsamma
föreslås gälla bensin i skepp som används för yrkesmässigt ändamål. Vad
gäller andra bränslen än bensin som förbrukas i skepp som används
yrkesmässigt finns i stället möjlighet till avdrag respektive inköp mot
försäkran (se 7 kap. 2 § första stycket 1 b och 8 kap. 3 § LSE).

131

4§

Paragrafen motsvaras, utan materiella ändringar, av 4 § lagen om
koldioxidskatt.

5§

I paragrafen finns regler om värmeleveranser till tillverkningsindustrin
och växthusnäringen. Utformningen av bestämmelserna överensstämmer
med vad som - på förslag av skatteutskottet - beslutades av riksdagen
under våren 1994 (SFS 1994:328) och som trädde i kraft den 1 juli 1994.

Kompensation medges med 9 öre per kWh levererad värme, oavsett
vilket eneigislag som förbrukats vid framställningen av värmen. I andra
stycket görs dock undantag från rätten till kompensation om råtallolja har
använts för framställning av den aktuella värmen. Detta undantag innebär
ingen begränsning av producentens möjlighet att få kompensation för
värme som framställts av annat bränsle än råtallolja. Råtallolja skall
alltså, som utskottet uttalade i samband med riksdagsbehandlingen, i
första hand anses använd för leverans av värme till industrin (bet.
1993/94:SkU34).

Regeringen är f.n. inte beredd att föreslå att skattskyldiga skall ges
möjlighet att göra avdrag i sina bränsledeklarationer för den schablonise-
rade värmekompensationen.

6§

Paragrafen motsvaras av 6 § andra stycket lagen om svavelskatt och har,
vad gäller kompensation till icke skattskyldiga, utan materiella ändringar
förts över till LSE. Den tidigare möjligheten för skattskyldiga att få
återbetalning av svavelskatt på bränsle till följd av vidtagen rening,
föreslås slopad som obehövlig i och med att en möjlighet till avdrag
införs för skattskyldiga i det aktuella fellet (se 7 kap. 5 § tredje stycket
och kommentarerna till anslutning till detta lagrum).

En avdragmöjlighet kan utnyttjas endast av de bränsleförbrukare som
är registrerade som skattskyldiga. Det torde endast vara ett fåtal
ersättningsberättigade förbrukare som inte är skattskyldiga. De belopp
som blir aktuella för utbetalning i dessa fäll är vanligtvis betydligt lägre
än vad som gäller de skattskyldiga. Ett kompensationsförfärande bör
därför utan större olägenhet kunna behållas för gruppen icke skattskyldiga
förbrukare.

7 och 8^

Paragraferna innehåller regler om ansökan om återbetalning eller
kompensation enligt 2 - 6 §§. Av administrativa skäl är det befogat att

Prop. 1994/95:54

132

medge återbetalning eller kompensation endast när den ersättning som Prop. 1994/95:54
begärs uppgår till visst minsta belopp. Så långt det är möjligt bör en
enhetlig beloppsgräns gälla för olika typer av ändamål. Rätten till
återbetalning för skatt på bränsle som använts i fartyg bör sättas till
500 kr, medan gränsen i övriga fall bör bestämmas till 1 000 kr, allt per
kvartal.

Avsikten är att rätten till återbetalning skall bedömas separat för vaije
ändamål. Det bör alltså inte vara möjligt att lägga ihop ersättningsbelopp
i syfte att komma upp till en angiven beloppsgräns.

Enligt nuvarande bestämmelser medges i vissa fall återbetalning
kvartalsvis och i vissa fall per kalenderår. Av praktiska skäl bör dessa
regler samordnas och detta bör lämpligen ske på så sätt att återbetalning
respektive kompensation i samtliga fall söks per kvartal.

S>§

I paragrafen föreslås att en begränsad del av den energiintensiva industrin
ges möjlighet till nedsättning av koldioxidskatten. Denna nedsättnings-
möjlighet skall således gälla utöver den generella skattelättnad som gäller
för tillverkningsindustrin (ingen eneigiskatt och koldioxidskatt med en
fjärdedel av den allmänna nivån). En i huvudsak motsvarande be-
stämmelse gäller t.o.m. utgången av år 1994 enligt 2 § lagen (1974:992)
om nedsättning av allmän eneigiskatt och koldioxidskatt. Den föreslagna
nedsättningsbestämmelsen bör dock föras in i LSE.

De nuvarande nedsättningsreglema tillämpas på koldioxidskatt som tas
ut på "bränsle som avses i 1 § första stycket [lagen om koldioxidskatt]".
Genom att undanta bensin och högbeskattade oljeprodukter (som i dag
beskattas enligt lagen om dieseloljeskatt) - och bränslen som beskattas på
motsvarande sätt enligt 2 kap. 3 eller 4 § - från bestämmelsens till-
ämpningsområde, kan nedsättning enligt den föreslagna skrivningen i
princip begäras för samma grupp av bränslen som enligt nuvarande
regler.

I paragrafens andra stycke föreslås regler om inom vilken tid an-
sökningar om nedsättning av skatten skall ske samt vilken tidsperiod de
skall omfatta. Det bör, i likhet med vad som sker i dag, vara möjligt för
ett företag att i början av ett kalenderår söka ett preliminärt besked om
tillämplig skattesats. Detta möjligörs genom att i lagtexten anges att
ansökan skall ske senast inom ett år efter kalenderårets utgång.

10 och 11 §§

I paragraferna har införts vissa bestämmelser om återbetalning av skatt

1 anledning av att bränsle, som beskattats i Sverige, även beskattas i ett
annat EG-land. Bestämmelserna gäller endast de bränslen, för vilka de
särskilda EG-förfarandereglema skall tillämpas, alltså bränslen enligt

2 kap. 1 § första stycket 1-5.

133

Vad gäller regeringens överväganden i övrigt rörande de aktuella Prop. 1994/95:54
bestämmelserna hänvisas till vad som anförs i propositionen om nya lagar
om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m.

10 kap. Sanktioner vid otillåten användning av märkta
oljeprodukter, m.m.

I kapitlet finns straff- och avgiftsbestämmelser för de fall då oljeproduk-
ter hanteras i strid mot bestämmelserna om märkning i 2 kap. Be-
stämmelserna motsvarar 9 - 22 §§ lagen om dieseloljeskatt och har i
huvudsak förts över till LSE utan andra ändringar än de som erfordrats
med anledning av uppläggningen av den nya lagen.

Vissa ändringar som gjorts har föranletts av att högbeskattad olja skall
användas även i båtar. Om märkt olja påträffas i en bränsletank på en båt
skall en särskild avgift tas ut enligt 5 §. Denna föreslås för båtarnas del
uppgå till samma belopp som för personbilar, dvs. 10 000 kr.

Den särskilda avgiften skall påföras ägaren till fordonet eller båten. I

7 § regleras vem som, vid påförandet av den särskilda avgiften, skall
anses som ägare av fordon. Motsvarande regler finns i andra författningar
som reglerar avgifter som påförs ägare av fordon. Vad gäller båt föreslås
ingen motsvarande regel, utan sedvanliga bevisregler får tillämpas.

I 4 § regleras att beskattningsmyndigheten skall påföra den som
ansvarat för att märkämnen avlägsnats den högre skatt som skulle ha
tagits ut för oljeprodukten. Det bör i de flesta fell röra sig om skillnaden
i energiskatt mellan de belopp som anges i 2 kap. 1 § första stycket 3 b
och 3 a, men det torde även kunna förekomma att ingen skatt alls har
betalats för oljeprodukten. I det sistnämnda fellet skall då skatt med de
belopp som anges i 2 kap. 1 § första stycket 3 b tas ut.

Utredningen föreslog att en särskild avgift skulle tas ut när flygbensin
eller flygfotogen förbrukas för sådant ändamål att skatt skall betalas och
sådan skatt inte betalas. Regeringen föreslår - till skillnad från ut-
redningen - att skattefriheten för flygbensin och flygfotogen i flygplan
skall behållas. Redan av den anledningen saknas behov att införa en
sådan särskild avgift som utredningen föreslagit.

Den särskilda avgiften vid otillåten användning av märkta oljeprodukter
tas i dag ut genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret
antecknade ägaren av fordonet har sin adress i registret eller i fråga om
andra fordon av Länsstyrelsen i Stockholms län (16 § lagen om diesel-
oljeskatt). I paragrafen föreslås att beslutsfattandet flyttas över till be-
skattningsmyndigheten, dvs. Skattemyndigheten i Kopparbergs län.

Utredningen har föreslagit ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter
om uppbörd av avgift enligt 10 kap. Den föreslagna bestämmelsen
motsvaras av hänvisningen till 56 § fordonsskattelagen i 20 § lagen om
dieseloljeskatt. Det aktuella bemyndigandet avser endast sådana frågor
som har karaktär av verkställighetsföreskrifter. Behov torde dock inte
finnas att meddela sådana föreskrifter för avgift enligt 10 kap.

134

20 § lagen om dieseloljeskatt innehåller hänvisningar till olika be- Prop. 1994/95:54
stämmelser i fordonsskattelagen. Vid överförandet av dessa till LSE har,
utan materiella ändringar, eftersträvats att i stället ange hänvisningar till
LPP eller - som fallet är med 10 kap. 13 § - direkt åteige bestämmelsens
innehåll i LSE.

Uppgiften att vara tillsynsmyndighet över båtarna föreslås i huvudsak
läggas på Kustbevakningen. Det åligger Kustbevakningen att i denna
egenskap bevaka att bestämmelserna i 10 kap. efterlevs. Det rör sig om
straffbestämmelserna i 1 och 2 §§, men även om att bevaka att det inte
i strid mot 2 kap. 9 § används märkta oljeprodukter i båtar.

11 kap. Energiskatt på elektrisk kraft

Allmänt

I dag tas allmän energiskatt ut på förbrukning av elektrisk kraft enligt
regler i lagen om allmän energiskatt. Därutöver finns två särskilda
skatter, som under vissa förutsättningar skall betalas för elektrisk kraft
som framställs i vattenkraftverk respektive i kärnkraftverk, se lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft och lagen (1983:1104) om
särskild kraft för elektrisk kraft från kärnkraftverk. Den allmänna
energiskatten är alltså en förbrukningsskatt, medan de övriga skatterna är
produktionsskatter. Bestämmelserna om de särskilda produktionsskatterna
har inte förts in i LSE, utan kommer alltså även i fortsättningen att
regleras i särskilda lagar.

Reglema om energiskatt på elektrisk kraft har - med endast smärre
materiella korrigeringar - förts över till LSE från den nuvarande lagen
om allmän energiskatt. Gemenskapsrätten reglerar inte beskattningen av
elektrisk kraft, varför någon anpassning av det svenska regelverket till
vad som gäller inom EU inte erfordras.

I allt väsentligt betalas energiskatt på elektrisk kraft av producenter och
distributörer. Producenterna betalar i princip skatt för sin egenför-
brukning av den producerade kraften. Vad som levereras till registrerade
distributörer är visserligen skattepliktig kraft men någon skattskyldighet
för producenten inträder inte för dessa leveranser. De yrkesmässiga
distributörerna är skattskyldiga dels för den egenproducerade kraft som
de distribuerar, dels för den kraft som de distribuerar eller förbrukar och
som framställts av någon annan.

I skattebestämmelsema görs visserligen skillnad mellan distributör och
producent. Skillnaden är dock inte särskilt tydlig. En kraftproducent som
både har egenförbrukning och distribution av kraft är skattskyldig för sin
egenförbrukning enligt 5 § första stycket 1 och för sin distribution enligt
5 § första stycket 2 a. Det torde vara vanligt att kraftproducenter också
är distributörer.

Reglema om den nya elmarknaden innebär bl.a. att ett nytt led skjuts
in i produktions- och distributionskedjan, nämligen den som bedriver
nätverksamhet. Enligt en uttrycklig bestämmelse i den beslutade lagen om

135

handel med el, m.m. (1 §) får en juridisk person som bedriver produktion Prop. 1994/95:54
av eller handel med el inte bedriva nätverksamhet. I den utsträckning
detta förekommer i dag måste alltså verksamheterna skiljas åt och
bedrivas i olika juridiska personer.

De nya reglema på elmarknaden synes inte hindra att ett företag både
producerar kraft och distribuerar den till förbrukare och andra kunder.
Till skillnad mot i dag måste dock överföringen av kraften ske på
ledningsnät som disponeras av någon annan juridisk person.

Det kan mot bakgrund av den nya funktionsuppdelningen på elmarkna-
den ifrågasättas om beteckningen distributör i fortsättningen bör begagnas
för den som säljer elektrisk kraft till andra men som inte själv får
överföra kraften till sina kunder. Det synes i stället ligga närmare till
hands att beteckna den som överför kraften - innehavaren av en
nätkoncession - som distributör. I den nya lagstiftningen om elmarknaden
skiljs mellan leverans av elektrisk kraft, som utförs av kraftproducenter
eller mellanled, och överföring av elektrisk kraft, som utförs av
innehavare av nätkoncession.

I lagen om skatt på energi bör med hänsyn till det sagda orden dis-
tribuera, distribution och distributör bytas ut mot leverera, leverans och
leverantör. Med leverans av elektrisk kraft bör förstås inmatning av
elektrisk kraft på det elektriska nätet, oavsett om det är fråga om
storkraftnätet eller ett regionalt eller ett lokalt nät, liksom kundernas uttag
av elektrisk kraft från det elektriska nätet.

1 §

Av paragrafen framgår att energiskatten på elektrisk kraft är en för-
brukningsskatt. Huvudregeln är att skatten skall tas ut för elektrisk kraft
som förbrukas inom landet. I 2 § anges därefter vilka undantag som
gäller, dvs. i vilka fäll elektrisk kraft inte är skattepliktig trots att den
förbrukas här i landet.

Begränsningen av beskattningen till kraft som distribueras eller
förbrukas här i landet har tidigare åstadkommits genom deklarationsav-
drag för skatt på elkraft som förts över till annat land. Den föreslagna
utformningen av 1 § gör dock att något avdrag för skatt på elkraft som
exporteras inte längre är behövligt.

2§

Av paragrafen framgår i vilka fell eneigiskatt inte skall betalas för
elektrisk kraft. Paragrafen motsvarar 2 § lagen om allmän eneigiskatt.

136

Vindkraftverk

Prop. 1994/95:54

I 2 § 1 finns en bestämmelse, som riksdagen under våren 1994 beslutat
införa i 2 § f lagen om allmän energiskatt. Ändringen trädde i kraft den

1 juli 1994 (bet. 1993/1994:SkU34, rskr. 1993/94:297, SFS 1994:328).
Bestämmelsen innebär en generell skattefrihet för vindkraftsproducerad
elkraft, oavsett kraftverkets generatoreffekt, i de fell då producenten inte
yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft.

Små kraftverk

2 § 2 rör elkraft som framställts i andra små kraftverk än vindkraftverk.

Frikraft

2 § 3 medför skattefrihet för elektrisk kraft som utan ersättning - s.k.
frikraft - levereras till någon som inte står i intressegemenskap med
leverantören. Om den levererade effekten uppgår till 50 kW eller däröver
skall dock skatt betalas. Förbrukaren av elkraften är i detta fell skyldig
att betala skatten (se 5 § andra stycket).

Bakgrunden till det aktuella undantaget är de avgiftsfria kraftleveranser
som, särskilt i de norra delarna av landet, förekommer i förhållandevis
stor utsträckning. I samband med utbyggnaden av vattenkraften överlät
många fastighetsägare fellrätt till ett kraftbolag mot att festigheten genom
servitut erhöll rätt till avgiftsfri leverans av elektrisk kraft från kraft-
bolaget.

Framställning och förbrukning på fartyg eller annat transportmedel

Vanligen sker uppvärmning och drift av olika motorer ombord på fertyg
med hjälp av elektrisk kraft. Bränsle som används för att framställa sådan
elektrisk kraft är i stor utsträckning skattefritt genom avdrag respektive
möjlighet till återbetalning av skatt på bränslen som förbrukas i fertyg
som används yrkesmässigt (se 7 kap. 2 § andra stycket 1 b och 9 kap.

3 §). Den framställda elektriska kraften föreslås fri från eneigiskatt
genom bestämmelsen i 2 § 4.

Egenförbrukning

Genom 2 § 5 undantas kraftproducentens och leverantörens egen
förbrukning av elektrisk kraft från beskattning. En språklig ändring har
gjorts av bestämmelsen, som f.n. finns i 2 § d första ledet lagen om
allmän eneigiskatt. Undantaget är begränsat till den verksamhet, som
omfettar framställning eller leverans av kraften. Om en producent eller

137

leverantör även bedriver annan verksamhet - t.ex. fiskodling, som var Prop. 1994/95:54
föremål för prövning i en kammarrättsdom 1987 - är alltså elförbruk-
ningen inom den verksamhetsgrenen skattepliktig.

Överföringsförluster o.d.

Av 2 § d andra ledet lagen om allmän energiskatt följer att elektrisk kraft
som går förlorad i samband med överföring, transfbrmering eller
omformning av elkraften hos producenten eller distributören är skattefri.
Avsikten med bestämmelsen är att allmän energiskatt inte skall betalas för
förluster som uppkommer innan den elektriska kraften kan användas av
den skattskyldige eller distribueras till förbrukaren. Eventuell om-
formning som sker hos den slutlige förbrukaren omfattas inte av
skattefrihets regeln.

Skyldigheten att betala skatt inträder dock - såväl enligt nuvarande be-
stämmelser som enligt regeringens förslag - inte förrän den elektriska
kraften faktiskt levereras till förbrukaren respektive förbrukas av
producenten eller leverantören. Uttrycket leverans får i sammanhanget
anses ha samma innebörd som vad gäller skattskyldighetens inträde vid
bränslebeskattningen (se kommentarerna i anslutning till 5 kap. 1 §
ovan). Elektrisk kraft kan alltså inte anses ha levererats till den slutlige
förbrukaren förrän den passerat dennes mätare. Det kan därför enligt
regeringens bedömning inte förekomma att skattepliktig kraft går förlorad
i samband med överföring o.d., eftersom skatteplikt inte har inträtt för
sådan kraft. Detsamma bör gälla producentens eller leverantörens
egenförbrukning.

Det nuvarandet undantaget i 2 § d andra ledet lagen om allmän energi-
skatt saknar således praktisk betydelse och kan därför slopas. Ett liknande
resonemang har förts beträffende motsvarande undantagsbestämmelse för
skatt på naturgas (se kommentarer vid 2 kap. 11 §).

Reservkraftsaggregat

Slutligen finns i 2 § 6 en regel om skattefrihet för elektrisk kraft som
framställs i ett reservkraftsaggregat. Vad som avses är aggregat som
används för att framställa elkraft vid avbrott i den ordinarie krafttillför-
seln från utomstående kraftleverantör eller för driftprov i sådant aggregat.
Eftersom den framställda elkraften inte är skattepliktig kan avdrag inte
göras för skatt på bränslen som använts vid produktionen.

3 och 4 §§

I 3 § anges skattebeloppen per kWh för elektrisk kraft som förbrukas för
olika ändamål respektive i olika delar av landet. Bestämmelsen har utan
materiella förändringar förts över från 14 § lagen om allmän eneigiskatt.

138

I 4 § räknas upp de kommuner, främst i norra delen av Sverige, där Prop. 1994/95:54
förbrukning av elektrisk kraft beskattas efter en lägre energiskattesats än
i övriga landet. Förteckningen finns i dag som bilaga 2 till lagen om
allmän energiskatt.

I likhet med energiskatten och koldioxidskatten för bränslen skall
skattebeloppen för energiskatt på elektrisk kraft räknas upp med hänsyn
till utvecklingen av det allmänna prisläget under en begränsad tidsperiod
(jfr kommentarerna i anslutning till 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §).
I 3 § andra stycket finns en hänvisning till det sätt på vilket omräkning
skall ske för bränslen (se 2 kap. 1 § tredje stycket). Det kan, vad gäller
energiskatten på elektrisk kraft, bli aktuellt med skattebelopp som anges
i tiondels ören. En särskild bestämmelse om avrundning av sådana örestal
föreslås därför i paragrafen.

5§

1 paragrafen anges vem som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk
kraft.

Kretsen av skattskyldiga regleras i dag i 11 § lagen om allmän energi-
skatt. Det finns, till skillnad från vad som gäller vid beskattningen av
bränslen, inte någon möjlighet till frivillig registrering som skattskyldig
för elektrisk kraft. I stället gäller obligatorisk skattskyldighet - och
därmed följande registreringsplikt - för den som inom landet yrkesmässigt
distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk
kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft
(11 § första stycket 1 lagen om allmän energiskatt). Skattskyldig är även
den som köpt elektrisk kraft utan skatt eller med nedsatt skatt mot
försäkran om elkraftens användning och som återförsäljer eller förbrukar
elkraften för annat ändamål än vad som angetts i försäkran (11 § första
stycket 2 lagen om allmän energiskatt).

Regeringens förslag innebär att de nuvarande reglema om vilka som är
skyldiga betala skatt behålls. Vissa, snarast språkliga, förtydliganden bör
dock göras av bestämmelsen.

Skattskyldiga bör som hittills i första hand vara företag som yrkes-
mässigt producerar eller levererar elektrisk kraft. I första stycket 1 och

2 anges endast allmänt vilken verksamhet som medför skattskyldighet.
Vad den som är skattskyldig skall betala skatt för framgår indirekt av
7 §. Skattskyldighet inträder enligt den bestämmelsen både för vad den
skattskyldige levererar till någon annan och vad han förbrukar för egen
räkning. Skattskyldigheten kommer alltså i princip att inträda både för en
producent som själv förbrukar elektrisk kraft och för en leverantör som
själv förbrukar inköpt kraft. I båda fållen kan dock kraften vara skattefri
enligt 2 § 5.

5 § första stycket 2 innehåller bestämmelser om att en leverantör av
elektrisk kraft är skyldig att betala skatt. En förutsättning för skattskyl-
dighet är att leveransen sker i en yrkesmässig verksamhet. Detta uttryck
har definierats i 1 kap. 5 §. En leverantör kan vara antingen en pro-

139

ducent, som alltså levererar av honom framställd elektrisk kraft, eller Prop. 1994/95:54
någon som levererar kraft som någon annan har framställt. Om kraften

1 det sistnämnda fallet är skattepliktig eller inte hos producenten saknar
betydelse för om leverantören är skyldig att betala skatt för den. En
leverantör bör således vara skyldig att betala skatt för all elektrisk kraft
som han hanterar.

Enligt 5 § andra stycket jämställs dels den för vars räkning elektrisk
kraft förs in till Sverige, dels den som utan att betala ersättning tar emot
skattepliktig elektrisk kraft med en producent av elkraft. Det senare fallet
syftar på den som tar emot frikraft till en effekt av 50 kW eller mer (jfr

2 §3).

De nya reglema för elmarknaden innehåller vissa bestämmelser om
utlandshandeln med elektrisk kraft (2 § 1 mom. första stycket lagen,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar -1902 års lag
- och 2 § lagen om handel med el, m.m.). Elektrisk kraft kan komma att
köpas från utlandet av såväl producenter som leverantörer och för-
brukare. Detta innebär för beskattningen enligt LSE följande. I de fell
kraften förvärvas av någon som är skattskyldig enligt 5 § första stycket
1 eller 2 - och som därför enligt 6 § skall vara registrerad hos be-
skattningsmyndigheten - kommer den att beskattas på samma sätt som här
i landet producerad kraft. Om den förvärvas av någon annan än nu sagts
omfettas den inte utan vidare av de vanliga beskattningsreglerna.
Däremot framgår av 5 § andra stycket att den för vars räkning kraft förs
in till Sverige anses ha framställt den elektriska kraften. Skattskyldighet
för importören kommer därför att föreligga enligt 5 § första stycket 1.

6§

I 6 § anges vilka som skall vara registrerade som skattskyldiga hos be-
skattningsmyndigheten. Motsvarande bestämmelse finns i dag i 11 §
tredje stycket lagen om allmän energiskatt.

7§

7 § reglerar skattskyldighetens inträde och motsvarar 12 § lagen om
allmän energiskatt. Vid leverans av elektrisk kraft inträder skattskyldig-
heten när kraften passerar mätaren hos den som förvärvar elkraften.
Uttrycket leverans har alltså samma innebörd som vad gäller skattskyldig-
hetens inträde vid bränslebeskattningen (se kommentarerna vid 5 kap.

1 §)•

Vad gäller egenförbrukning bör uttrycket "tas i anspråk för annat
ändamål än försäljning" användas. Detta är det uttryck som används i
fråga om energiskatt på bränslen. Uttrycket har också sedan tidigare
förekommit vid regleringen av skattskyldighetens inträde då elkraft köpts
mot försäkran. Någon skillnad i innebörden mellan uttrycken "använder

140

kraften i den egna rörelsen" och "tas i anspråk för annat ändamål än Prop. 1994/95:54
försäljning" är inte avsedd.

S§

I paragrafen föreskrivs en skyldighet för den som enligt 5 § första stycket
1 eller 2 är skyldig att betala eneigiskatt för elektrisk kraft att mäta den
elektriska kraftens energiinnehåll. Av 2 § 4 mom. sjunde stycket 1902 års
lag följer att innehavare av nätkoncession är skyldig att utföra mätning
av överförd elektrisk kraft. Detta utesluter inte att det i vissa fell kan
vara möjligt för producenter, leverantörer och förbrukare att också utföra
sådan mätning. Paragrafens första stycke bör därför utformas så att där
allmänt föreskrivs att eneigiskatt skall bestämmas på grundval av mätning
av den elektriska kraftens energiinnehåll, utan att det anges vem som
skall utföra mätningen.

De föreslagna ändringarna i paragrafens andra och tredje stycken är av
redaktionell art.

9§

Regler om deklarationsavdrag finns i dag i 25 § lagen om allmän
eneigiskatt.

Första stycket 1

1 fråga om bränslen föreslår regeringen i den nya lagen att avdrag skall
kunna göras för skatt på bränslen som "förbrukats eller sålts för
förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel". Samma uttryck
bör användas också vad gäller skatt på elektrisk kraft i motsvarande fell.
Kravet på att förbrukaren eller förvärvaren av elkraften skall vara ett
kommunikationsföretag torde kunna slopas även här.

Elektrisk kraft används inte enbart för drift av tåg m.m. utan även för
drift av olika slag av hjälpan ordningar i anslutning till banan. Det bör
vara möjligt att, såsom nu är fellet, göra avdrag för elektrisk kraft som
används för drift av sådana anordningar. Det är därför inte, som
föreslagits beträffende avdraget på bränslesidan, möjligt att slopa
uttrycket bandrift. En omformulering bör dock göras av bestämmelsen så
att den knyter an till grundregeln för beskattning av såväl bränslen som
elektrisk kraft, nämligen att endast användning som sker för motordrift
eller uppvärmning skall beskattas. Bestämmelsen ändras således inte
materiellt genom de föreslagna ändringarna.

141

Första stycket 2

Prop. 1994/95:54

Enligt bestämmelsen får avdrag göras för skatt på elektrisk kraft som
förbrukats för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning.

Mot bakgrund av att en noll-skattesats gäller för elektrisk kraft som
förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkes-
mässig växthusodling, är tillämpningsområdet för avdragsbestämmelsen
numera begränsat.

De industriella processer där avdragsbestämmelsen tidigare har
aktualiserats är i allt väsentligt sådana som omfattas av uttrycket
industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Eftersom energiskatt
numera inte tas ut för elektrisk kraft som förbrukas i sådana verksam-
heter, anser regeringen inte att det är befogat att företa någon annan
ändring av den aktuella avdragsbestämmelsen för elektrisk kraft än att
uttrycket energialstring byts ut mot motordrift eller uppvärmning.
Härigenom avses inte någon materiell förändring av avdragsregelns
innehåll. Detta innebär bl.a. att belysning och liknande användning
betraktas som uppvärmning.

Första stycket 3

Bestämmelsen behandlar avdragsrätten vid framställning av bränslen.

Så vitt kunnat utrönas folier i princip all framställning av bränslen inom
ramen för industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Oljeraffinaderi-
er och koksverk är exempel på detta. Med den gällande noll-skattesatsen
för förbrukning av elektrisk kraft inom detta slag av verksamhet saknar
avdragsmöjligheten praktisk betydelse.

Då det dock inte kan uteslutas att bränsle i begränsad omfättning kan
framställas i en industriell verksamhet som inte räknas till tillverknings-
processen, bör bestämmelsen behållas i den nya lagen. Ett - antagligen
dock teoretiskt - fäll vore att skattepliktigt bränsle framställdes i ett
industriföretags forskningslaboratorium och att elektrisk kraft användes
i samband med den framställningen. Avdragsbestämmelsen bör ges
samma innehåll som motsvarande regel på bränslesidan, dvs. avdragsrätt
föreslås gälla för skatt på elkraft som förbrukas för framställning av
mineraloljeprodukter, kolbränslen, petroleumkoks och andra produkter
för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren (jfr 7 kap. 2 § andra
stycket 3).

Första stycket 4

Denna punkt reglerar avdragsmöjligheten för skatt på elektrisk kraft som
framställts i en kraftvärmeanläggning och som förbrukats för el-, gas-,
värme- eller vattenförsöijning i den egna verksamheten. Den skattskyldi-
ge har möjlighet att välja mellan att göra avdrag för energiskatten på

142

elektrisk kraft enligt den nu aktuella punkten eller för skatt på bränslen Prop. 1994/95:54
som förbrukats för framställning av elkraft (7 kap. 2 § andra stycket 4).

Första stycket 5

Denna avdragspunkt är ny i förhållande till vad som gäller i dag.
Avsikten med bestämmelsen är att göra det möjligt för den som levererar
elektrisk kraft till någon som har nätkoncession att kunna göra detta utan
att debitera någon energiskatt på leveransen. Avdragsbestämmelsen är
avsedd att omfatta sådan elektrisk kraft som innehavare av nätkoncession
har rätt att köpa för att täcka fysiska förluster på nätet eller för att
undvika överbelastningar. Syftet med sådana köp är att upprätthålla
funktionen av nätet och därmed ingå i nätverksamheten. Vidare skall
avdragsrätten omfatta den förbrukning av elektrisk kraft som sker i
nätinnehavamas egna anläggningar, som t.ex. transformator- eller
kopplingsstationer.

En nätinnehavare som köper elektrisk kraft från utlandet jämställs
enligt 5 § andra stycket med producent och blir i den egenskapen
skattskyldig. Avdragsbestämmelsen i 9 § 5 bör därför utformas så att
nätinnehavaren får göra avdrag också för den kraft som förbrukas för det
i punkten angivna ändamålet.

Avdrag för kundförluster

Gemenskapsrätten innehåller inga regler om möjlighet till skattefrihet för
kundförluster. Som närmare utvecklats i anslutning till 2 kap. 11 §
innebär en EG-anpassning därför att möjligheten till avdrag för kundför-
luster slopas. Av praktiska skäl bör samma regler tillämpas för alla
bränslen, vilket medför att avdragsmöjligheten föreslås upphöra att gälla
även för bränslen som inte omfättas av reglema i EG-direktiven, dvs.
kolbränslen, petroleumkoks och natuigas. Regeringen bedömer det
värdefullt att enhetliga regler gäller för all energibeskattning och föreslår
därför - till skillnad från utredningen - att möjligheten till avdraget för
kundförluster slopas även vad gäller deklaration som avser elektrisk kraft.

10 §

Första - tredje styckena

10 § första stycket är tillämpligt på bränslen som förbrukas vid fram-
ställning av elektrisk kraft, oavsett om elkraften framställs i en kraftvär-
meanläggning eller inte.

1 kommentarerna till 7 kap. 2 § andra stycket 4 och tredje stycket har
kortfattat redogjorts för de ändringar av kraftvärmebeskattningen som ägt
rum under de senaste åren. Av redogörelsen följer att den författningstext

143

som finns i den nuvarande lydelsen av 25 § tredje stycket lagen om Prop. 1994/95:54
allmän eneigiskatt inte heltäckande reglerar beskattningen av bränslen
som förbrukas i en kraftvärmeanläggning.

10 § första stycket ger inte möjlighet till avdrag för skatt pä bränsle
som hänför sig till produktion av värme. Genom särskilda övergångsbe-
stämmelser finns dock möjlighet att göra avdrag för hälften av den
energiskatt på bränsle som förbrukats för produktionen av värme vid
samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning.

I likhet med som anförts vid 7 kap. 2 § andra stycket 4 och tredje
stycket, bör reglema inte finns endast i öveigångsbestämmelser.
Regeringen föreslår därför att avdragsbestämmelsema om kraftvärme i
deklaration för elektrisk kraft förs in i 10 § första - tredje styckena.
Hälften av den energiskatt på annat bränsle än som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b kan alltså dras av i deklarationen för elektrisk kraft.
Bestämmelsen motsvarar av riksdagen beslutad avdragsmöjlighet, dock
bör, vilket torde ha varit avsikten även med den beslutade formuleringen,
avdragsrätten omfatta även energiskatten på bensin.

Fjänie stycket

I bestämmelsen finns den bestämmelse om avdrag vid produktion av
vindkraft som riksdagen under våren 1994 beslutat om. Beslutet innebär
en miljöbonus för vindkraftsproducerad elkraft (bet. 1993/94:SkU34,
rskr. 1993/94:297, SFS 1994:328). I de fell då en leverantör är
skattskyldig för elkraften beskattas inte kraften förrän den av honom
levereras till en förbrukare. Miljöbonusen skall i denna situation lämnas
i form av ett avdrag som tillfaller leverantören. Denna situation regleras
i förevarande paragraf, som motsvarar 25 § fjärde stycket lagen om
allmän energiskatt i dess lydelse från och med den 1 juli 1994.

II §

Bestämmelsen innebär att elektrisk kraft får köpas skattefritt mot
försäkran om att kraften skall användas för vissa ändamål.

Enligt nuvarande bestämmelser i 26 § lagen om allmän eneigiskatt får
annan än den som är registrerad som skattskyldig skattefritt köpa
elektrisk kraft, om han lämnar en försäkran till leverantören att elkraften
skall användas för något av ändamålen i 25 § första stycket a eller b
samma lag. Vad som avses är förbrukning för bandrift och dylikt, annat
ändamål än energialstring och framställning av bensin eller energiskatte-
pliktigt bränsle.

Möjligheten att använda försäkran vid skattefria inköp av elektrisk kraft
bör finnas kvar, även om skattefriheten för tillverkningsindustrin torde
ha medfört att användningsområdet minskat avsevärt för försäkransinköp
av elektrisk kraft för användning bl.a. för annat ändamål än energialstring

144

(eller, för att använda det av regeringen föreslagna uttrycket, annat Prop. 1994/95:54
ändamål än motordrift eller uppvärmning).

För att avdrag enligt den föreslagna punkten 6 i 9 § första stycket skall
kunna medges bör i likhet med vad som gäller övriga jämförbara
avdragspunkter (punkterna 1-3) krävas att köparen lämnar en försäkran
till säljaren om det ändamål för vilket kraften skall användas. Detta
medför att en hänvisning bör göras i 11 § även till 9 § första stycket 6.

12 kap. Överklagande

1 §

De beslut som anges i 1 § är inte beskattningsbeslut, vilket innebär att
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter inte är tillämplig. Detta
får till följd bl.a. att det allmänna skulle sakna både överklaganderätt och
partsställning beträffande dessa beslut i den mån inte något annat
föreskrivs. Detta innebär i praktiken t.ex. att om beskattningsmyndig-
heten bifaller en ansökan har det allmänna ingen möjlighet att överklaga
beslutet och om länsrätten bifaller ett överklagande av den enskilde blir
länsrätten första och sista instans. I syfte att undvika detta föreslås att
Riksskatteverket skall ges talerätt. Riksskatteverket bör föra det
allmännas talan även om den skattskyldige eller sökanden har överklagat
ett beslut. Besluten överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt
reglema i lagen (1971:389) om allmänna förvaltningsdomstolar innebär
detta att överklagande skall ske till länsrätten.

Antalet överklagade beslut rörande punktskatter på eneigi är i dag
mycket lågt. Den omständigheten att en del nya typer av beslut kan
överklagas enligt den nya lagen samt att Riksskatteverket ges talerätt
bedöms endast marginellt påverka förvaltningsdomstolarnas målmängd.

2 §

För beskattningsmyndighetens handläggning av ärenden gäller om
ingenting annat föreskrivs förvaltningslagen (1986:223). Någon särskild
bestämmelse om tidsfrist for överklagande av beslut om särskild avgift
torde därför inte behövas i LSE.

17.2 Övergångsbestämmelser

Punkt 3

En bestämmelse om att med skatt enligt den nya lagen skall likställas
skatt enligt de upphävda lagarna behövs, bl.a. eftersom avdrag enligt den
nya lagen bör kunna medges även för skatt enligt de upphävda lagarna.

145

10 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 54

Punkt 5

Prop. 1994/95:54

Den reform av energibeskattningen, som genomfördes den 1 januari 1993
och som ändrats senast våren 1994, berörde tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet och uppvärmningen av växthus i yrkesmässig
växthusodling. Till följd av vad som beslutats bör bestämmelserna i
7 kap. 4 §, 9 kap. 2, 5, 7 och 8 §§ i den nya lagen, såvitt avser växt-
husuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, tillämpas först från och
med den 1 januari 1996. Det rör sig om avdrag för respektive återbe-
talning av energiskatt och tre Värdedelar av koldioxidskatten på annat
bränsle än bensin eller högbeskattade oljeprodukter enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 b som förbrukats för växthusuppvärmning vid yrkes-
mässig växthusodling samt om kompensation för värme som leverererats
för detta ändamål.

Punkt 6

Riksdagen beslutade under våren 1994 att äldre bestämmelser om
beskattningen av bränsle som används för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling skall tillämpas till utgången av år 1995 (bet.
1993/94:SkU34, rskr. 1993/94:297, SFS 1994:331 och 332). Dessa äldre
bestämmelser innebär att allmän energiskatt och koldioxidskatt på sådant
bränsle beskattas efter skattesatser som svarar mot 15 % av de skattesat-
ser som annars gäller.

De äldre bestämmelserna finns i 1 § lagen (1974:992) om nedsättning
av allmän eneigiskatt och koldioxidskatt. Enligt SFS 1992:881 upphör
lagen att gälla vid utgången av år 1994, men bestämmelserna i 1 § skall -
genom ett tillägg till öveigångsbestämmelsema till denna lagändring -
gälla till utgången av år 1995 (se SFS 1994:331). Dessa bestämmelser
avser dock enbart skatt enligt nu upphävda bestämmelser, varför en
övergångsreglering för skatt enligt den nya lagen för år 1995 krävs.

Den lagtekniska utformningen av den nya lagen om skatt på eneigi
innebär att de särskilda reglema för växthusuppvärmningen under år 1995
bör tillämpas på eneigiskatt och koldioxidskatt på andra bränslen än
sådana som beskattas som bensin eller oljeprodukter enligt 2 kap. 1 §
första stycket 3 b den nya lagen.

Punkt 7

Den som är registrerad som skattskyldig för bränslen enligt någon av de
lagar som upphävs genom den nya lagen bör avregistreras när den nya
lagen träder i kraft. I och med avregistreringen inträder skyldighet att
betala skatt för inneliggande lager av bränslen.

I många fäll kommer dock de tidigare skattskyldiga att registreras som
skattskyldiga även enligt den nya lagen. Vad gäller bränslen enligt 2 kap.
1 § första stycket 1-5 kan registrering som upplagshavare komma i

146

fråga, medan för övriga bränslen registrering enligt 4 kap. 12 § första Prop. 1994/95:54
stycket 1 eller 2 kan aktualiseras. Det rör sig om den som tillverkar eller
bearbetar övriga bränslen eller i större omfättning lagrar sådana bränslen.

Registrering föreslås också kunna ske av den som i större omfättning
återförsäljer eller förbrukar natuigas. En bestämmelse bör därför införas
om att avregi streringen enligt de äldre bestämmelserna inte medför att
skyldighet att betala skatt inträder för lagret för dem som registreras
enligt den nya lagen. En förutsättning är dock att de registreras som
skattskyldiga vid ikraftträdandet av den nya lagen och att alltså inte någon
tid förflyter då personen inte är registrerad vare sig enligt äldre eller nya
bestämmelser. Vidare bör endast de bränsleslag som omfättas av den nya
registreringen beröras av övergångsregleringen.

Punkt 8

Av denna punkt framgår att den som är registrerad som skattskyldig för
allmän energiskatt på elektrisk kraft enligt den nuvarande lagen om
allmän eneigiskatt automatiskt av beskattningsmyndigheten registreras
som skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft enligt den nya lagen.
Någon särskild ansökan av den skattskyldige behövs alltså inte i dessa
fäll.

17.3 Ändringar i annan lagstiftning

17.3.1 Fordonsskattelagen

I kapitel 7 har närmare diskuterats vilka förändringar som krävs av
användningsområdet för högbeskattade oljeprodukter i samband med ett
svenskt medlemskap i EU. En sådan förändring är att trafiktraktorer, till
skillnad från i dag, skall drivas med högbeskattad olja. Fordonsskatten
för dessa fordon föreslås mot den bakgrunden sänkt till den nivå som nu
gäller för trafiktraktorer som inte kan drivas med dieselolja. Lagtekniskt
åstadkoms detta genom att drivmedelsdifferentieringen för fordonsskatten
för trafiktraktorer slopas. Samma fordonsskatt föreslås alltså gälla för
samtliga trafiktraktorer.

17.3.2 Lagen om kemiska produkter

Regeringen föreslår i prop. 1994/95:4 en indelning av blyfri bensin i
miljöklasser samt i prop. 1994/95:11 att skatten på bly fri bensin
differentieras efter den föreslagna indelningen i miljöklasser. Bestämmel-
serna föreslås träda i kraft den 1 december 1994. Utformningen av den
föreslagna lagen om skatt på energi har skett med beaktande av de
föreslagna ändringarna i beskattningen av bensin.

147

Den i prop. 1994/95:4 och 1994/95:11 föreslagna miljöklassindelningen Prop. 1994/95:54
och åtföljande skattedifferentiering berör endast bensin som är avsedd för
motordrift. Bensinskatt och koldioxidskatt tas i dag ut på sådan bensin,
medan allmän eneigiskatt och koldioxidskatt med totalt sett lägre belopp
tas ut för bensin som används för uppvärmning. I den nya lagen om skatt
på eneigi föreslår regeringen att samma skattebelopp skall tas ut för
bensin oavsett om den används för motordrift eller uppvärmning. Denna
utformning av beskattningen gör det inte längre möjligt att endast
miljöklassa bensin som är avsedd för motordrift, utan sådan indelning bör
ske av all bensin som beskattas. Även bensin som används för upp-
värmningsändamål föreslås således omfattas av miljöklassindelningen,
vilket föranleder en ändring i den föreslagna lydelsen av bestämmelsen
i 6 a § lagen om kemiska produkter. De bensinmängder som kan bli
aktuella torde dock vara av förhållandevis liten omfättning.

17.3.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning

Kustbevakningen föreslås sköta kontrollen av att lågbeskattade oljepro-
dukter inte används i båtar i strid mot bestämmelserna i LSE (se 10 kap.
9 § LSE). Denna utvidgning av Kustbevakningens uppgifter föranleder
ett tillägg till 1 § lagen (1982:1395) om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning. Denna lag reglerar Kustbevakningens medverkan
för att förhindra brott.

17.3.4 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP)
föreslås tillämpas för förfärandet vid beskattning enligt LSE. LSE bör
därför föras in i uppräkningen av lagar i 1 kap. 1 § första stycket 1 LPP.

Av 6 kap. 2 § LSE följer att särskilda tidsfrister föreslås gälla för
lämnande av deklaration i vissa fell. Det rör sig bl.a. om oregistrerad
varumottagare och den som tillverkar bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 1-5 utanför ett godkänt skatteupplag. Dessa skattskyldiga
förelås redovisa skatt och deklarera för vaije skattepliktig händelse. En
följdändring är att i 2 kap. 2 och 8 §§ LPP införs undantag från
sedvanliga redovisnings- och deklarationsregler i LPP för dessa skattskyl-
diga.

Motsvarande ordning bör gälla även vid beskattningen av tobak och
alkohol i den nya lagarna på dessa områden. Regeringen lämnar därför
förslag till samtliga dessa ändringar i LPP i propositionen om nya lagar
om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m.

Förhandsbesked bör kunna ges vissa förbrukare i frågor som rör
beskattning enligt den nya lagen om skatt på eneigi. Detta föranleder en
ändring i 6 kap. 1 § tredje stycket LPP. Förslag till denna ändring

148

lämnas i den ordning som nyss redovisats för övriga ändringar i LPP. Prop. 1994/95:54

17.3.5 Ändringar i andra lagar

LSE föranleder smärre följdändringar i vissa andra författningar.
Ändringar i skattebrottslagen (1971:69) och i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m. aktualiseras även med
anledning av de nya lagarna om tobaksskatt och alkoholskatt. Förslag till
ändringar i dessa lagar i anledning av den nya lagen om skatt på eneigi
förelås därför i propositionen om nya lagar om tobaksskatt och alkohol-
skatt, m.m.

I denna proposition lämnar regeringen förslag till mindre följdändringar
i 20 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 1 § lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. En följdändring i
mervärdesskattelagen (1994:200) rörande en hänvisning till 9 kap. 1 §
den nya lagen om skatt på eneigi föreslås i propositionen om mervärdes-
skatten och EG.

149

Sammanfattning av Energiskatteutredningens betänkande

En författningsteknisk och språklig översyn

En av energiskatteutredningens uppgifter har varit att göra en för-
fättningsteknisk och språklig översyn av den nuvarande eneigibeskatt-
ningen. Resultatet av översynen redovisas i ett förslag till ny lag om skatt
på eneigi, som vi föreslår skall ersätta samtliga nuvarande lagar om
punktskatter på eneigi.

Den nya lagen är indelad i 15 kapitel. 1 kap. innehåller allmänna
bestämmelser om lagens tillämpningsområde o.dyl. Beskattningen av
bränslen regleras i 2 - 10 kap., medan bestämmelser om skatt på elektrisk
kraft finns i 11 - 13 kap. 14 kap. innehåller regler om skatt på inrikes
flygtrafik som bedrivs i förvärvssyfte. Overklagandebestämmelser finns
i 15 kap.

I den nya lagen behålls de nuvarande benämningarna koldioxidskatt och
svavelskatt. Allmän eneigiskatt ersätts med uttrycket energiskatt.
Bensinskatt respektive dieseloljeskatt motsvaras i vårt förslag av högre
nivåer av energiskatten.

En EG-anpassning

En annan viktig uppgift för oss har varit att lämna förslag till ändringar
av den gällande energiskattelagstiftningen på grund av ett svenskt
medlemskap i EU. Vår utgångspunkt har varit att av detta skäl göra
endast sådana ändringar som är nödvändiga.

Ett svenskt medlemskap i EG innebär ändå att förhållandevis betydande
förändringar behöver göras. Sverige måste införa det beskattningsför-
farande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för de produkter
som omfattas av regleringen i direktiven på bränsleområdet, vilket alltså
innebär förändringar av förfärandet i samband med uppbörd av skatt
m.m. Gemenskapsrätten innehåller också ett flertal bestämmelser som
medför att innehållet i den svenska energiskattelagstiftningen måste
ändras materiellt.

Särskilda frågor

Vidare har vi enligt våra direktiv haft i uppgift att behandla vissa
särskilda frågor, som t.ex. försäkranssystemet och deklarationsavdraget
"annat ändamål än eneigialstring”.

I korthet innehåller vårt betänkande följande förslag till förändringar av
den nuvarande beskattningen.

Prop. 1994/95:54

Bilaga 1

150

Skattebasen

Vad gäller skattebasen for energi-, koldioxid- och svavelskattema föreslår
vi att en begränsad grupp bränslen skall vara direkt skattepliktiga. Det
rör sig om bensin, dieselolja, eldningsolja, fotogen, gasol, metan,
naturgas, kolbränslen och petroleumkoks, eller med andra ord produkter
som typiskt sett används som motorbränslen eller för uppvärmning. Dessa
bränslen är i princip alltid skattepliktiga men möjlighet kommer att finnas
att i vissa fäll göra deklarationsavdrag respektive skattefria inköp mot
försäkran eller ansökan om kompensation för skatten. Flygbensin och
flygfotogen föreslås dock bli beskattade endast när bränslet används för
privat flygning.

Utöver dessa direkt skattepliktiga bränslen skall skatt betalas även för
vissa andra bränslen när de säljs eller används som motorbränsle eller för
uppvärmningsändamål. Detta gäller andra mineraloljor och vidare vaije
annan produkt än mineraloljor som säljs eller används som motorbränsle
och slutligen andra flytande eller gasformiga kolväten som säljs eller
används för uppvärmning.

Prop. 1994/95:54

Bilaga 1

Minim iskattesatser

Inom EG regleras beskattningen av bränslen av tre rådsdirektiv,
92/12/EEG, 92/81/EEG och 92/82/EEG. Direktiv 92/82/EEG innehåller
regler om minimiskattesatser som medlemsländerna måste tillämpa. Dessa
är differentierade med hänsyn till dels slag av bränsle, dels användnings-
område. Minimiskattesatser är bestämda för blyad respektive blyfri
bensin, dieselolja/lätt eldningsolja, tjock eldningsolja, fotogen, gasol och
metan. För samtliga dessa bränslen, med undantag för bensin och tjock
eldningsolja, finns tre skilda miniminivåer. Det rör sig om användning
för motordrift, uppvärmning respektive drift av stationära motorer och
bl.a. motorfordon som huvudsakligen används utanför allmän väg.

Vad gäller motordrift är tanken att medlemsländerna skall tillämpa
samma skattesats för ett visst drivmedel oavsett om det används för drift
av motorfordon, färtyg eller luftfärtyg. Om en minimiskattesats inte är
bestämd för ett bränsle, skall skatt tas ut efter den skatt som gäller för
motsvarande bränsle. För drivmedel torde motsvarande bränsle vanligen
vara dieselolja eller bensin.

Gemenskapsrätten ger inte någon möjlighet att generellt tillämpa lägre
skattesatser för t.ex. vissa motorbränslen. Den skattefrihet respektive de
lägre skattesatser som i dag gäller för bl.a. vegetabiliska oljor och
motoralkoholer kan därför inte behållas. Vi föreslår dock att regeringen
skall ges möjlighet att i särskilda fäll medge nedsättning av eller befrielse
från skatt på bränslen som används i försöksverksamhet inom ramen för
pilotprojekt som syftar till att utveckla mer miljövänliga bränslen. Den
svenska förbrukningen av de aktuella bränslena torde alltjämt vara av
sådan begränsad omfättning att den kan rymmas under begreppet
pilotprojekt.

151

Högbeskattad olja skall användas i bl. a. fritidsbåtar

Den högre energiskatten föreslås gälla för oljeprodukter som förbrukas
i personbilar, bussar, lastbilar, trafiktraktorer samt i luftfartyg och fartyg
när dessa inte används yrkesmässigt. I förhållande till dagens regler
innebär detta en skattehöjning främst för de bränslen som förbrukas i
trafiktraktorer och fritidsfårtyg.

Någon skatt skall enligt gemenskapsrätten inte tas ut för mineraloljepro-
dukter som förbrukas i färtyg när dessa används yrkesmässigt. För
svensk del innebär detta att inte enbart diesel- och eldningsoljor utan även
bensin - i de få fell som kan förekomma - skall skattebefrias när
användning sker för detta ändamål.

Vad gäller den marina sektorn föreslår vi att den nuvarande ordningen
med deklarationsavdrag respektive inköp mot försäkran skall få tillämpas
endast för oljeprodukter som är avsedda att förbrukas i skepp när dessa
används yrkesmässigt. Olja som förbrukas i båtar skall alltid vara
högbeskattad, med rätt för den som använt bränslet för drift av en båt för
yrkesmässigt ändamål att i efterhand kunna få kompensation för den skatt
som belastat bränslet. Ett kompensationsförferande föreslås gälla även för
bensin som använts för yrkesmässig drift av fertyg.

Högre skatt på metan och naturgas som används som drivmedel

Vi föreslår som ett led i EG-anpassningen att skatten på metan och
natuigas anpassas till vad som gäller för huvuddelen av övriga motorb-
ränslen, nämligen att en högre skatt skall tas ut när bränslet används för
drift av motorfordon, luftfertyg eller fertyg.

Annat ändamål än motordrift eller uppvärmning

Vi har övervägt utformningen av deklarationsavdraget "annat ändamål än
energialstring" eller - för att använda den av oss föreslagna terminologin
- "annat ändamål än motordrift eller uppvärmning". Avdraget är av stor
ekonomisk betydelse för delar av den eneigiintensiva industrin. Vi har
därvid i huvudsak anslutit oss till de grundläggande tankegångar som
hittills utvecklats i rättstillämpningen. Vi har dock föreslagit vissa
modifierade tolkningar avseende bl.a. reduktionsprocesser. De föreslagna
ändringarna berör främst järn- och stålindustrin.

Den petrokemiska industrin

En anpassning till vad som gäller inom EG medför skattefrihet för
bränslen som används vid framställning av inte bara - som gäller i dag -
skattepliktiga produkter utan av samtliga mineraloljeprodukter, oavsett
om de är avsedda att användas för motordrift/uppvärmning eller för något

Prop. 1994/95:54

Bilaga 1

152

annat ändamål. Vårt förslag i den delen medför vissa skattemässiga Prop. 1994/95:54
fördelar för den petrokemiska industrin i förhållande till vad som är fallet Bilaga 1
enligt nuvarande bestämmelser.

Beskattning av flygbensin och flygfotogen

Flygfotogen och flygbensin beskattas i dag endast om bränslet används
för annat ändamål än drift av flygplan. En anpassning till gemenskaps-
rätten innebär att sådant flygbränsle skall beskattas när det förbrukas i
flygplan som används för fritidsändamål. Vi föreslår att en sådan
beskattning skall ske genom att förbrukarna blir skyldiga att lämna
deklaration och betala skatt för det bränsle som de förbrukat vid
privatflygning.

153

11 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 54

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över ^ProP- 1994/95:54
betänkandet (1994:85) Ny lag om skatt på eneigi - En Bilaga 2
teknisk översyn och EG-anpassning.

Yttrande över betänkandet har lämnats av Kammarrätten i Sundsvall,
Kustbevakningen, Försvarsmakten, Vägverket, Sjöfartsverket, Luft-
fartsverket, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Fiskeriverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens naturvårds-
verk, Jemkontoret, Kemikontoret, Kungliga Svenska Aeroklubben,
Landsorganisationen i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Plast- och
kemikalieleverantörers förening, Riksförbundet Energileverantörema,
Stiftelsen Svensk Etanolutveckling, Skogsindustrierna, Svenska Bioenergi-
föreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska
Gruvföreningen, Svenska Kalkföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska
Torvproducentföreningen, Svenska Trädbränsleföreningen, Sveriges
Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Redareförening, Tjänstemännens
Centralorganisation, Trafik- och Klimatkommittén, Värmeverksföre-
ningen, Svenska Fallskärmsförbundet, Hjelmco Oil AB, Aeroklubben i
Göteborg, Svenska Flygsportförbundet, Svenska Civilflygskolan AB,
Svenska Allmänflygföreningen, Stiftelsen och Föreningen Flygande
Veteraner, AB Volvo Penta, Båtbranschens Riksförbund, Vattenfall AB,
Scandinavian Airlines System, Gatukontoret Malmö, Cementa AB,
Bilindustriföreningen, MalmöhusTrafik, Sjösportens samarbetsdelegation,
Svenska Lokaltrafikföreningen och Svenska Bussbranschens Riksförbund,
Frivilliga Flygkåren, Svenska Allmänflygföreningen, Gröna Bilister,
Ömsköldsviks Motorflygklubb samt Göteborgs Kommunstyrelse.

154

Datainspektionens yttrande

Datainspektionen har anmodats att avge yttrande över bestämmelserna om
inrättande av ett register över upplagshavare, registrerade varumottagare
och skatteupplag i 6 kap. 11 och 12 §§ förslaget till ny lag om skatt på
energi.

Datainspektionen har ingenting att erinra mot förslaget.

Prop. 1994/95:54

Bilaga 3

155

Aktuella EG-rättsakter

De rådsdirektiv som finns rörande beskattning av bränslen är följande.
Direktiven är publicerade i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
enligt vad som anges i anslutning till respektive direktiv.

Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om den
generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring,
omsättning samt kontroll över dessa produkter (EGT nr L 76,

23.3.1992 s. 1).

Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om en
harmoniserad skattestruktur för mineraloljor (EGT nr L 316,
31.10.1992, s. 12).

Rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärm-
ningen av skattesatserna på mineraloljor (EGT nr L 316, 31.10.1992
s. 19).

Rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992 om ändring
av direktiv 92/12/EEG och av direktiv 92/81/EEG (EGT nr L 390,

31.12.1992 s. 124).

Rådet har, med stöd av artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG, genom
följande beslut givit enskilda medlemsländer tillstånd att behålla olika
särbestämmelser i den nationella lagstiftningen.

Rådets beslut 92/510/EEG av den 19 oktober 1992 och 93/697/E-
EG av den 13 december 1993 om bemyndigande för medlemsstater
att bibehålla punktskattereduktioner och punktskattebefrielser för
vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål, enligt
förfärandet i artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG (EGT nr L 316,

31.10.1992 s. 16 och nr L 321, 23.12.1993 s. 29).

Prop. 1994/95:54

Bilaga 4

156

Prop. 1994/95:54

Bilaga 5

Skatter pä vissa bränslen i olika europeiska länder, SEK¹

Land	Slag av bränsle
Land	Blyfri bensin per liter	Diesel- olja driv- medel per liter	Lätt eldnings- olja per 1 000 liter	Tjock eldnings- olja per 1 000 kg	Stenkol per 1 000 kg	Naturgas
EG miniminivå	2,64	2,25	166	120		-
Belgien	3,68	2,57	121 ²	165	-	-
Danmark mervärdesskatt- skyldiga³	2,70	2,44	160	190	145
övriga förbrukare	2,70	2,44	2 110	2 370	1 118	-
Finland	3,40	1,65	170	160	94	91 per
Frankrike	4,61	2,94	667	142 ⁴		1 000 m³ 9,54 per
Grekland	3,38	2,21⁶	1 268	390		MWh⁵
Irland	3,29	2,83	455	127	-	-
Italien	4,35	3,38	3 380	450		0,15 per
Luxemburg	2,70	2,09⁶	462 ²	121		MWh⁷
Nederländerna⁸	4,75	2,84	550	280	97	89 per
Norge	4,33	3,15	451	451 ⁹	451 ¹⁰	1 000 m³
Portugal	3,60	2,61	2 610	472
Spanien	3,22	2,34	684	104	-	11
Storbritannien	3,40	3,32	180	140 ¹²	-
Sverige¹³ — tillverknings- industrin	3,91	2,82	239	252	208	177 per
— övriga förbrukare	3,91	2,82	1 519	1 599	1 071	1000 m³ 889 per
Tyskland	4,70	2,98	384	144 ¹⁴		1000 m³ 17 per
Österrike	2,65	1,97	422	130		MWh¹⁵

1. Skattebeloppen är aktuella per 1993-01-01 vad gäller Österrike. 1994-03-08 för
Danmark, 1994-01-11 för Frankrike samt per 1994-01-01 vad gäller övriga
länder. Använda växelkurser: 1 ECU = 9,20 SEK; 100 BF = 22 SEK;
100 DKK = 120 SEK; 100 FIM = 140 SEK; 100 FF = 140 SEK; 100 DRA =
3,25 SEK; 1 IRL = 12 SEK; 100 LIT = 0,50 SEK; 100 LFR = 22 SEK;

157

100 HFL = 430 SEK; 100 NOK = 110 SEK; 100 ESC = 4,50 SEK; 100 PTA
= 5,80 SEK; 1 UKL = 12 SEK; 100 DM = 480 SEK; 100 OS = 65 SEK.

2. Medlemsstater, som den 1 januari 1991 inte tog ut någon skatt på lätt eldnings-
olja for uppvärmning - Belgien, Luxemburg och Bortugal - får fortsätta med
detta, dock under förutsättning att de tar ut en mindre kontrollavgift om 5 ECU
(ca 46 SEK) per m³. Bestämmelsen finns i artikel 5.3 andra stycket i direktiv
92/82/EEG, där också anges att rådet skall ta ställning till en ökning av
kontrollavgiften inför den 1 januari 1995.

3. Mervärdesskattskyldiga äger rätt till återbetalning av all erlagd energiskatt samt
hälften av den betalade koldioxidskatten, dock ej vad avser motorbränslen. De
redovisade beloppen för eldningsolja och stenkol avser nettobeloppen för danska
mervärdesskattskyldiga. Härutöver finns även möjligheter till ytterligare skatte-
lättnader för energiintensiva näringsverksamheter. Vad gäller eldningsolja får
dock inte EG:s miniminivå underskridas. Skattesatsen för dieselolja drivmedel
avser allmän dieselolja. Lätt dieselolja beskattas med motsvarande 2,32 SEK per
liter.

4. Svavelhalt < 2 %. För tjock eldningsolja vars svavelhalt > 2 % är skatten
motsvarande 196 SEK.

5. Tas endast ut av industriella förbrukare, vars årsförbrukning överstiger
5 miljoner kWh. Naturgas som används för drift av motorfordon beskattas med
motsvarande 86 SEK per 100 m³.

6. En särskild minimiskattesats gäller, beträffande dieselolja som används som
drivmedel, övergångsvis för Grekland och Luxemburg. Fram till och med den
31 december 1994 är minimiskattesatsen för dessa länder motsvarande 1,80 SEK.

7. Skatten tas endast ut vid hushållsförbrukning i norra Italien.

8. Angivna belopp innefattar punktskatt och miljöskatt. Vad gäller kol och naturgas

Prop. 1994/95:54

Bilaga 5

10 miljoner m³ ut skatt motsvarande 59 SEK per 1 000 m³.

9. Skattebeloppet avser 1 000 liter. Vissa typer av industrier erlägger lägre skatt.

10. Skattefrihet gäller dock för förbrukning av stenkol i den norska cementindustrin.

11. En kommunal skatt om 1,5 % tas dock ut.

12. Skattebeloppet avser 1 000 liter.

13. Svavelskatt kan tillkomma beträffande samtliga produkter utom naturgas. För
diesel- och eldningsoljor avses miljöklass 3. Beloppen avseende dieselolja -
drivmedel - samt eldningsoljor och naturgas i tillverkningsindustrin är avrundade.
Skatten för tjock eldningsolja är omräknad från m³ till ton (densitet 1 liter =
0,95 kg).

14. Angiven skatt avser uppvärmning. Förbrukning för framställning av elektrisk
kraft beskattas med motsvarande 264 SEK per 1 000 kg.

15. Angiven skatt avser uppvärmning. Annan förbrukning beskattas med motsvarande
228 SEK per MWh.

158

Sammanställning över bränslen som omfattas av skatteplikt ^Pr0P- 1994/95:54
enligt nuvarande svenska punktskattelagar respektive defmie- Bilaga 6

ras som	mineraloljor i direktiv 92/81/EEG¹
KN-nr	Slag av produkter	Mineralolja enligt direktiv 92/81/EEG³	Motsvarighet i nuvarande svensk tull- taxa	Skatteplikt i Sverige²
I Produkter som räknas upp i artikel 2.1 i		direktiv 92/81/EEG
2706	stenkols-, brunkols- och torvtjära samt andra mine- raltjäror, även separerade eller delvis destillerade, inbegripet s.k. preparerad tjära	Ja	27.06	Nej
2707 10	bensen⁴	Ja	27.07 100	Nej
2707 20	toluen	Ja	27.07 200	Nej
2707 30	xylen	Ja	27.07 300	Nej
2707 50	andra blandningar av aro- Ja matiska kolväten som ger minst 65 volymprocent destillat (inkl, förluster) vid 250° C vid bestämning med metoden enligt ASTM D86		27.07 500	Nej
2707 91 00	kreosotoljor	Ja	27.07 910	Nej
2707 99 11 2707 99 19	vissa andra slag av oljor	Ja	27.07 990; dock ej underrubriker	Nej
2709	råolja erhållen ur petroleum eller ur bituminösa mineral	Ja	27.09 000	Nej
2710	oljor erhållna ur petroleum Ja eller ur bituminösa mineral, andra än råolja; produkter, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, innehållande som karaktärsgivande beståndsdel minst 70 viktprocent oljor erhållna ur petroleum eller ur bituminösa mineral		27.10	Ja (EL, LKX, SL, DL, BL)
2711	petroleumgas och andra gas- formiga kolväten	Ja, exkl. naturgas	27.11	Naturgas, metan och gasol (EL, LKX)

- Förtätade till vätska

- 2711	11 00	naturgas
- 2711	12	propån
- 2711	13	butan
- 2711	14	eten, propen. buten och butadien⁵
- 2711	19	andra

- I gasform

- 2711 21 00

- 2711 29 00

naturgas
andra

159

Prop. 1994/95:54

Bilaga 6

KN-nr	Slag av produkter	Mineralolja enligt direktiv 92/81/EEG³	Motsvarighet i nuvarande svensk tull- taxa	Skatteplikt i Sverige²
2712 10	vaselin	Ja	27.12 100	Nej
2712 20 00	paraffin, innehållande mindre än 0,75 vikt- procent olja	Ja	27.12 200	Nej
2712 90 31, 2712 90 33, 2712 90 39 2712 90 90	2712 = vaselin; paraffin, mikrovax, 'slack wax", ozo- kerit, montanvax, torwax, andra mineralvaxer och lik- nande produkter erhållna gn syntes eller gn andra processer, även färgade - 2712 90 = andra produkter än 2712 10 och 2712 20 00 - 2712 90 31 - 90 = andra produkter än ozokerit, montanvax eller torwax, för användning till olika ändamål	Ja	27.12 900, vissa under- rubriker saknas dock	Nej
2715	bituminösa blandningar, baserade på naturasfalt, naturlig bitumen, petroleumbitumen, mineraltjära eller på mineraltjärbeck (t.ex. asfaltsmastix och "cut backs")	Ja	27.15	Nej
2901	acykliska kolväten - 2901 21 00 eten - 2901 22 00 propen - 2901 23 00 buten och butenisomerer - 2901 24 00 butadien-(l ,3) och isopren	Ja	29.01	Nej
2902 11 00	cyklohexan	Ja	29.02.110	Nej
2902 19 90	2902 = cykliska kolväten - 2902 19 90 = andra cyklaner, cyklener och cykloterpiner än cyklohexan, cyklo- terpener, "azulene" och dess derivater	Ja	29.02	Nej
2902 20	bensen	Ja	29.02.200	Nej
2902 30	toluen	Ja	29.02.300	Nej
2902 41 00	ortoxylol (o-xylen)	Ja	29.02.410	Nej
2902 42 00	metaxylol (m-xylen)	Ja	29.02.420	Nej

160

Prop. 1994/95:54

Bilaga 6

KN-nr	Slag av produkter	Mineralolja enligt direktiv 92/81/EEG³	Motsvarighet i nuvarande svensk tull- taxa	Skatteplikt i Sverige²
2902 43 00	paraxylol (p-xylen)	Ja	29.02.430	Nej
2902 44	blandade xylenisomerer	Ja	29.02.440	Nej
3403 11 00, 3403 19	3403 = beredda smörj- medel (inbegripet sådana	Ja	34.03.110 34.03.190	Nej

beredda skäroljor, pre-
parat för losstagning av
bultar och muttrar,
rostskyddsmedel och andra
medel mot korrosion samt
formsläppmedel som är ba-
serade på smörjmedel) samt
preparat av sådana slag som
används för olje- och fett-
behandling av textilmaterial,
läder, pälsskinn eller andra
material, med undantag av
preparat som innehåller
minst 70 viktprocent oljor er-
hållna ur petroleum eller ur
bituminösa mineral.

- 3403 11 00 = preparat för be-
handling av textilmaterial,
läder, pälsskinn eller andra
material

- 3403 19 = andra preparat

3811	preparat för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller harts- bildning, viskositetsför- bättrande preparat och andra beredda tillsatsmedel för mineraloljor (inbegripet bensin) eller för andra vätskor som används för samma ändamål som mineraloljor	Ja	38.11	Nej
3817	blandningar av alkyl- bensener och av alkyl- naftalener, dock ej sådana som hänförs till 2707 och 2902	Ja	38.17	Nej

II Andra produkter, som är skattepliktiga enligt svensk lagstiftning

etanol 2207 = odenatuerad

ur 2207 etanol med en alkohol-

halt av minst 80 %;

etanol och annan sprit,
denatuerad, oavsett
alkoholhalt

Nej, beskattas 22.07
som motorbränsle

(artikel 2.3)

Ja (i motor-
bränslebland-
ningar, BL)

161

Prop. 1994/95:54

Bilaga 6

KN-nr	Slag av produkter	Mineralolja enligt direktiv 92/81/EEG³	Motsvarighet i nuvarande svensk tull- taxa	Skatteplikt i Sverige²
2701	stenkol, briketter, och liknande fasta bränslen, fram- ställda ur stenkol	Nej	27.01	Ja (EL, LKX, SL)
2702	brunkol, dock inte gagat (jet)	Nej	27.02	Ja (EL, LKX, SL)
2703	torv	Nej	27.03	Ja (SL)
2704	koks (inbegripet låg- temperaturkoks) av stenkol, brunkol eller torv; retortkol	Nej	27.04	Ja (EL, LKX, SL)
metanol ur 2905	2905 = acykliska alkoholer samt halogen-, sulfo-, nitro- och nitrosoderivat av sådana alkoholer	Nej, beskattas som motorbränsle (artikel 2.3)	29.05	Ja (BL)
3814	Sammansatta organiska lösnings- och spädningsmedel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans;	Nej, beskattas som motorbränsle /uppvärmning⁶(artikel 2.3)	38.14	Ja (EL, LKX, DL)

beredda färg- eller
lackborttagningsmedel

gasol och

bränsleblandningar

ur 3823	3823 = Beredda bindemedel	Nej, beskattas 38.23	Ja,
	för gjutformar eller	som motorbränsle	gasol (EL, LKX)
	gjutkärnor; kemiska	/uppvärmning⁶	bränslebland-
	produkter samt	(artikel 2.3)	ningar
	preparat från kemiska eller närstående industrier (inbegripet sådan som består av blandningar av natur- produkter), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; rest- produkter från kemiska eller närstående industrier, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans.		(LKX⁷, BL)

1. Utöver vad som anges i tabellen gäller skatteplikt enligt lagen om allmän
energiskatt, lagen om koldioxidskatt, lagen om svavelskatt och lagen om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter även för andra bränsle-
blandningar än sädana som tillhör tulltaxenr 27.10 eller 38.14 förutsatt att
blandningen innehåller minst 5 viktprocent av sådana oljor som erhållits ur
petroleum eller ur bituminösa mineral (se 1 § andra stycket lagen om allmän
energiskatt).

162

2. Följande förkortningar används: EL = lagen om allmän energiskatt; LKX =
lagen om koldioxidskatt; SL = lagen om svavelskatt; DL = lagen om diesel-
oljeskatt och användning av vissa oljeprodukter; BL — lagen om bensinskatt.
Enligt 1 § DL gäller dock undantag från skatteplikt för vissa typer av oljeproduk-
ter.

3. Skatt skall tas ut om produkterna då de lämnar suspensionsordningen är avsedda
att användas som motorbränslen eller för uppvärmning.

4. Vissa bränslen ur KN-nr 2707 kan även, i mer förädlad form, hänföras under
KN-nr 2902 (cykliska kolväten). Med bensen, toluenoch xylen i KN-nr 2707 10,
2707 20 och 2707 30 förstås produkter som innehåller mer än 50 viktprocent
bensen, toluen respektive xylen.

5. Dessa bränslen kan även, i mer förädlad form, hänföras under KN-nr 2901
(acykliska kolväten).

6. Beskattning för uppvärmning endast om produkten är ett kolväte.

7. Koldioxidskatt tas inte ut för metanol eller etanol som ingår i bränsleblandningar
ur KN-nr 3823.

Prop. 1994/95:54

Bilaga 6

163

Finansdepartementet ^P- 1994/95:54

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,

Tham, Schori, Blombeig, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh och Johansson.

Föredragande: statsrådet Nygren

Regeringen beslutar proposition 1994/95:54 Ny lag om skatt på energi,
m.m.

164

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:54

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar upp-
häver eller upp-
repar ett normgiv-
ningsbemyndigande

Celexnummer för
bakomliggande
EG-regler

Lag om skatt på energi 2 kap 8 §

392L0012

392LOO81

392L0082

392LO1O8

165

gotab 47082, Stockholm 1994

Regeringens proposition1994/95:54

Ny lag om skatt på energi, m.m.

Prop.

1994/95:54

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

2.1 Förslag tillLag om skatt på energi

Lagens tillämpningsområde

Innebörden av vissa uttryck

Skattepliktens omfattning och skattebelopp m.m.

Indelning av oljeprodukter i miljöklasser

Märkämnen

Förbud mot användning av märkta oljeprodukter m.m.

Skatteomräkning

Undantag från skatteplikt

Viss försöksverksamhet

3 kap. Svavelskatt

Bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1-5

Övriga bränslen

5 kap. Skattskyldighetens inträde

6 kap. Förfarandet m.m.

När deklaration skall lämnas i vissa fall

Ledsagardokument

Förenklat ledsagardokument

Distansförsäljning till ett annat EG-land

Registrering

7 kap. Avdrag i deklaration

8 kap. Inköp mot försäkran

9 kap. Återbetalning av skatt m.m.

Straffbestämmelser m. m.

Avgiftsbes tämmelser

Tillsyn och kontroll

Regler om förfarandet

Skattepliktig elektrisk kraft

Skattebelopp

Förteckning över vissa kommuner

Vem som är skattskyldig

Skattskyldighetens inträde

Mätning av elektrisk kraft

Avdrag i deklaration

Inköp mot försäkran

12 kap. Överklagande

2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen(1988:327)

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om ProP- 1994/95:54kemiska produkter

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Prop. 1994/95:54Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om ProP- 1994/95:54avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1994/95:54(1928:370)

3 Ärendet och dess beredning

4 EG-anpassning

5 Författningsteknisk och språklig översyn

6 Skatteplikten för bränslen

6.1 Nuvarande svenska bestämmelser

6.1.1 Bränslen som i dag är skattepliktiga

6.1.2 Skattskyldighetens inträde

6.2 Aktuella EG-direktiv

6.2.1 Skattebasen och minimiskattesatser

6.2.2 Förfaranderegler

6.3 Omfattningen av det skattepliktiga området

6.3.1 Inledning

6.3.2 Direkt skatteplikt för vissa mineraloljeprodukter

6.3.3 Direkt skatteplikt för kolbränslen, petroleumkoks och naturgas Prop. 1994/95:54

6.3.4 Övriga bränslen som beskattas endast vid viss användning

6.3.5 Beskattningen av motoralkoholer och vegetabiliska bränslen

7 Användningen av högbeskattade bränslen imotordrivna fordon

7.1 Gasol, naturgas och metan

7.2 Dieselolja och andra oljeprodukter

8 Industrins energibeskattning - bränslen somanvänds för annat ändamål än motordrift elleruppvärmning

9 Beskattningen av bränslen som förbrukas vidframställning av mineraloljeprodukter

10 Beskattningen av flygbränslen

11 Beskattningen av fartygsbränslen

12 Beskattningen av stadsgas

13 En ny elmarknad och dess inverkan påenergibeskattningen

14 Skattesatser

15 Övriga frågor

16 Ikraftträdande

17 Författningskommentar

17.1 Lagen om skatt på energi

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

Regeringens proposition
1994/95:54

2.1 Förslag till
Lag om skatt på energi

2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om ^ProP- 1994/95:54
kemiska produkter

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Prop. 1994/95:54
Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om ^ProP- 1994/95:54
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1994/95:54
(1928:370)

7 Användningen av högbeskattade bränslen i
motordrivna fordon

8 Industrins energibeskattning - bränslen som
används för annat ändamål än motordrift eller
uppvärmning

9 Beskattningen av bränslen som förbrukas vid
framställning av mineraloljeprodukter

13 En ny elmarknad och dess inverkan på
energibeskattningen

10 kap. Sanktioner vid otillåten användning av märkta
oljeprodukter, m.m.

17.3.3 Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över ^ProP- 1994/95:54
betänkandet (1994:85) Ny lag om skatt på eneigi - En Bilaga 2
teknisk översyn och EG-anpassning.

Sammanställning över bränslen som omfattas av skatteplikt ^Pr0P- 1994/95:54
enligt nuvarande svenska punktskattelagar respektive defmie- Bilaga 6