Prop.
1994/95:48
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)
I propositionen behandlas frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som
erfordras på konkurrens- och statsstödsområdena vid ett svenskt
medlemskap i Europeiska unionen. I samband därmed behandlas också
frågan om lagstiftning krävs för att domar och beslut som meddelas av
EG-kommissionen och EG-domstolen skall kunna verkställas i Sverige.
Ett förslag till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler läggs fram i propositionen liksom ett
förslag till ändring i konkurrenslagen (1993:20). Lagförslagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 48
Prop. 1994/95:48
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Lagtext................................. 3
2.1 Förslag till lag om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler .... 3
2.2 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) 6
3 Ärendet och dess beredning .................... 7
4 Gällande ordning........................... 7
4.1 EES-lagen ............................ 7
4.2 Konkurrenslagen ........................ 8
5 En EG-konkurrenslag ........................ 9
5.1 Konkurrensreglerna ...................... 9
5.2 Regler om statliga och kommunala stödåtgärder.....11
6 5 § konkurrenslagen (1993:20) .................. 13
7 Verkan av domar och beslut .................... 15
8 Ikraftträdande............................. 17
9 Kostnader ............................... 17
10 Författningskommentar ....................... 17
10.1 Förslaget till lag om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler ... 17
10.2 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20)............................ 19
Bilaga 1 Myndigheter och organisationer som fått
tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till
lagrådsremiss i ärendet...................20
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag................21
Bilaga 3 Lagrådets yttrande......................24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 27 oktober 1994 ............................ 25
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler,
- lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).
Regeringen har följande förslag till lagtext
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpningen av de konkurrens-
regler och de regler om statsstöd som till följd av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen gäller här i landet.
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
2 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara be-
hörig vid tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 § När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på
begäran av Europeiska gemenskapernas kommission enligt de rättsakter
som anges i 5 §, har den rätt att hos företag och företagssamman-
slutningar
1. granska böcker och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår
kommissionen vid undersökningar enligt de rättsakter som anges i 5 §.
3
1 * Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 48
4 § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en Prop. 1994/95:48
undersökning enligt de rättsakter som anges i 5 § har den behöriga
myndigheten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogde-
myndigheten i Stockholms län. Kronofogdemyndigheten skall inte under-
rätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndig-
hetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver
gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som
avses i 16 kap. 10 § den balken.
5 § De rättsakter som avses i 3 och 4 §§ är
1. rådets forordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av
fördragets artikel 85 och 86,
2. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om
tillämpningen av konkurrensreglerna på transporter på järnväg, landsväg
och inre vattenvägar,
3. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om
detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fordraget på
sjöfarten,
4. rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om
förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn, och
5. rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om
kontroll av företagskoncentrationer.
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting
6 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla
former av stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av
Europeiska gemenskapernas kommission.
Upphävande av kommunala beslut
Prop. 1994/95:48
7 § Har Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som
vunnit laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol funnit att en
kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 92 i
Fördraget den 25 mars 1957 om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, får regeringen upphäva kommunens eller landstingets
beslut att lämna stödet.
I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln
i 10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte
tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2.2 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Prop. 1994/95:48
Härigenom förskrivs att 5 § konkurrenslagen (1993:20) skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1994. Den upphävda paragrafens första stycke
skall dock fortsätta att tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317)
om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att
tillämpas enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Prop. 1994/95:48
Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i Europeiska
gemenskaperna (EG). Förhandlingarna om ett medlemskap avslutades i
april 1994 och resulterade i ett anslutningsfördrag mellan Europeiska
unionens medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike,
Finland och Sverige.
Regeringen har i prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen föreslagit att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt
slutakten till fördraget. Därutöver lämnas förslag till bl.a. övergripande
lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till unionen. I förslaget
till lag finns bestämmelser om överlåtelse av beslutsbefogenheter till
Europeiska gemenskaperna och införlivande av anslutningsfördraget och
de grundläggande fördragen liksom de rättsakter m.m. som hittills
antagits av Europeiska gemenskaperna. Vidare föreslås att lagen
(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), EES-
lagen, och CECA-lagen (1972:762) skall upphävas.
I EES-lagen finns, bl.a. på konkurrens- och statsstödsområdena, vissa
bestämmelser som erfordras också vid ett svenskt medlemskap. I
propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen sägs att de
lagstiftningsåtgärder som till följd härav blir aktuella kommer att
föreläggas riksdagen i en senare proposition.
Inom Näringsdepartementet har utarbetats ett utkast till lagrådsremiss
som behandlar dessa frågor liksom en med upphävandet av EES-lagen
och CECA-lagen sammanhängande fråga om ändring av konkurrenslagen
(1993:20). Ett antal myndigheter och organisationer (bilaga 7) har fått
tillfälle att lämna synpunkter på utkastet. De skriftliga yttranden som
inkommit finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr. N94/1425).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 2.
Lagrådet har i yttrande den 21 oktober 1994 lämnat förslaget utan
erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Som närmare redovisats i regeringens proposition om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen finns i EES-lagen vissa bestämmelser
på konkurrens- och statsstödsområdena som torde erfordras också vid ett
medlemskap (prop. 1994/95:19, s. 542 0). Det är härvid fråga om mera
internt inriktade bestämmelser som inte i egentlig bemärkelse införlivar
1 *’ Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 48
EES-regler. Prop. 1994/95:48
På statsstödsområdet finns det bestämmelser som skall underlätta för
Sverige och svenska myndigheter att uppfylla de regler som EES-avtalet
innehåller. Sålunda finns i 6-8 §§ bestämmelser om begränsning av
svenska myndigheters prövningsrätt, om upplysningsskyldighet för
kommuner och landsting samt om upphävande av kommunala beslut.
På det egentliga konkurrensområdet finns det i EES-lagen bestämmelser
som bl.a. gäller befogenheter för den behöriga svenska myndigheten och
ett bemyndigande för regeringen att bestämma vilken svensk myndighet
som skall vara behörig (11-13 §§).
I vilken mån och med vilka anpassningar regler motsvarande 6-8 och
11-13 §§ EES-lagen bör finnas vid ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen redovisas i avsnitt 5.
Vidare finns i 14-15 §§ EES-lagen bestämmelser om verkställighet av
domar och beslut av EES-organen som innefattar betalningsförpliktelser
för enskilda och om annan verkan av domar och beslut av Europeiska
gemenskapernas kommission och domstolar. Övervägandena såvitt avser
dessa frågor redovisas i avsnitt 7.
I konkurrenslagen (1993:20), finns i 5 § hänvisningar till såväl EES-
lagen som CECA-lagen.
I paragrafens första stycke föreskrivs att om i ett visst fall kan
tillämpas såväl konkurrenslagen som konkurrensbestämmelsema i EES-
lagen, så skall beslut med stöd av konkurrenslagen vara förenliga med
dessa bestämmelser.
I andra stycket föreskrivs att konkurrenslagen inte får tillämpas i fråga
om fastställandet av priser som avses i CECA-lagen, om detta är
oförenligt med de avtalsbestämmelser som anges i 1 § den lagen.
Övervägandena till följd av att dessa två lagar skall upphöra att gälla
vid ett medlemskap redovisas i avsnitt 6.
Prop. 1994/95:48
Regeringens förslag: De regler på konkurrens- och stats-
stödsområdena som är nödvändiga vid ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen bör sammanföras i en särskild lag om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen stannat för att
inte ta in ifrågavarande bestämmelser i anslutningslagen utan föreslagit
att dessa meddelas i annan författning.
Det finns ett samband mellan statsstödsregler och egentliga
konkurrensregler. Båda är, var och en på sitt sätt, inriktade på att
åstadkomma en effektiv konkurrens mellan företagen på marknaden. De
är också båda inordnade under samma kapitel om konkurrensregler i
Romfördraget och anses inom EG-rätten också allmänt tillhöra samma
ämnesområde. Det framstår därför som naturligt att sammanföra dem i
en lag.
Regeringens förslag: I den nya lagen införs bestämmelser som
motsvarar 11-13 §§ EES-lagen. De nya bestämmelserna utformas
dock med hänsyn till att övervakningsfunktionen vid ett
medlemskap fullgörs av kommissionen på grundval direkt av de
tillämpningsförordningar som rådet beslutat. Det anges inte heller
uttryckligen att den behöriga myndigheten skall bistå övervaknings-
myndigheterna.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 4.1 innehåller
EES-lagen bestämmelser som dels bemyndigar regeringen att utse vilken
svensk myndighet som skall vara behörig vid tillämpningen av EES- och
övervakningsavtalens konkurrensregler (11 §), dels anger vilka befogen-
heter den behöriga myndigheten har (12-13 §§).
Också vid ett svenskt medlemskap i EU krävs det en behörig svensk
myndighet på konkurrensområdet. En bestämmelse motsvarande 11 §
EES-lagen bör därför införas i den nya lagen. Hänvisningen till
konkurrensreglerna i EES- och övervakningsavtalen bör dock ersättas av
en hänvisning till EG:s konkurrensregler.
I 11 § andra meningen EES-lagen föreskrivs att den behöriga Prop. 1994/95:48
myndigheten skall ge EFTA:s övervakningsmyndighet och Europeiska
gemenskapernas kommission det bistånd som föreskrivs i EES- och
övervakningsavtalen. En sådan regel torde vara överflödig vid ett
medlemskap. Myndighetens skyldighet att bistå kommissionen följer
nämligen direkt av EG-rätten. Som redovisats i regeringens proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen innebär ett
medlemskap i EU att Sverige så att säga byter sida i EES-avtalet och att
detta, om inget annat inträffar, alltjämt gäller i Sverige som en del av
EG-rätten. Vidare medför ett medlemskap att Sverige upphör att vara
part i övervakningsavtalet (prop. 1994/95:19, s. 544 och 546). Någon
hänvisning till att den behöriga myndigheten skall bistå EFTA:s
övervakningsmyndighet är därför inte heller erforderlig.
Sveriges Industriförbund har i sitt yttrande över utkastet till lagråds-
remiss framfört uppfattningen att bestämmelserna om undersökningar hos
företag vid ett medlemskap i EU bör utformas så att de blir parallella
med vad som gäller enligt konkurrenslagen (1993:20). Viktigast är
härvid, enligt förbundet, kravet på domstolsprövning innan en
undersökning genomförs. Något sådant krav uppställs inte i EES-lagen.
Förbundet har vidare anfört att det inte finns skäl att föreskriva något
kommuniceringsförbud for kronofogdemyndigheten (4 § andra stycket i
lagförslaget).
I 12 och 13 §§ EES-lagen, som behandlar undersökningar hos företag,
hänvisas till protokoll 4 till övervakningsavtalet. De bestämmelser i
protokoll 4 som hänvisningen avser är sådana som, efter anpassning till
en EES-miljö, helt motsvaras av ett antal av rådet beslutade tillämpnings-
förordningar. Ett EU-medlemskap medför därför inga förändringar av
vilka befogenheter den behöriga myndigheten skall ha.
I 13 § föreskrivs, efter en lagändring som trädde i kraft den 1 juli
1994, bl.a. att kronofogdemyndigheten inte i förväg skall underrätta det
berörda företaget om att en undersökning begärts. En sådan bestämmelse
ansågs nödvändig för att Sveriges förpliktelser enligt EES- och
övervakningsavtalen entydigt skall vara uppfyllda (SFS 1994:465, prop.
1993/93:211, bet. 1993/94:NU24, rskr. 1993/94:329).
Övergången till ett medlemskap i EU föranleder ingen annan
bedömning av frågan om kronofogdemyndighetens handläggning än den
som kom till uttryck i nyssnämnda lagstiftningsärende. Inte heller när det
gäller frågan om domstolsprövning finner regeringen skäl att frångå den
lösning som valts i EES-lagen.
Hänvisningen till protokoll 4 i 12 och 13 §§ EES-lagen bör i den nya
lagen ersättas av en hänvisning direkt till de tillämpliga rådsför-
ordningama. I likhet med vad som är fallet vid sedvanliga hänvisningar
till andra författningar innefattar dessa hänvisningar självfallet också de
ändringar i rådsforordningama som beslutats efter dessas ursprungliga
ikraftträdande.
I den nya lagen bör således införas bestämmelser som, med de
anpassningar som nyss redovisats, motsvarar 12 och 13 §§ EES-lagen.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har i sitt yttrande 10
över utkastet till lagrådsremiss framfört uppfattningen att lagförslaget bör
kompletteras med en uttrycklig rätt för Konkurrensverket att självständigt Prop. 1994/95:48
tillämpa EG:s konkurrensregler. Den saken har berörts också i
Konkurrensverkets yttrande.
Frågan om och hur Konkurrensverket direkt kan tillämpa EG-rättens
materiella konkurrensregler och vilka nationella lagstiftningsåtgärder som
kan vara påkallade i det sammanhanget, innefattar frågeställningar och
kräver överväganden som ligger utanför ramen för detta
lagstiftningsärende. Frågan måste således beredas ytterligare och något
förslag i den delen läggs därför inte fram nu.
Regeringens förslag: I den nya lagen införs en bestämmelse om
upplysningsskyldighet för kommuner och landsting som motsvarar
7 § EES-lagen.
Vidare införs bestämmelser motsvarande 8 § första och tredje
stycket EES-lagen om rätt för regeringen att upphäva kommunala
stödbeslut och om vad som skall gälla i fråga om rättelse av
verkställighet när ett beslut upphävs.
Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om begränsning av
svenska myndigheters prövningsrätt motsvarande 6 § EES-lagen
bör inte finnas vid ett medlemskap i EU. Inte heller bör någon
bestämmelse om inskränkning av regeringens rätt att upphäva
kommunala beslut motsvarande den i 8 § andra stycket EES-lagen
införas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 6 och 8 §§ EES-lagen
har intagits bestämmelser som syftar till att reglera förhållandet mellan
övervakningsmyndighetens och svenska myndigheters prövning av statliga
och kommunala stödåtgärder. När det gäller de svenska myndigheternas
prövning avses, enligt motiven, i första hand kammarrätts och Regerings-
rättens prövning i kommunalbesvärsmål.
I 6 § EES-lagen föreskrivs att svenska myndigheter endast om särskilda
skäl föreligger får pröva tillåtligheten av en stödåtgärd som anmälts till
EFTA:s övervakningsmyndighet innan saken slutligt avgjorts av
övervakningsmyndigheten eller EFTA-domstolen. Bakgrunden till denna
bestämmelse är enligt motiven att tillåtligheten av statliga och kommunala
stödåtgärder får anses vara underkastad övervakningsmyndighetens
kontroll. Emellertid, anförs det vidare, saknas det skäl att avvakta med
prövningen i de fall det för utgången av målet saknar betydelse hur
artikel 61 i EES-avtalet (som motsvarar artikel 92 i Romfördraget) skall
tolkas, t.ex. till följd av att beslutet inte tillkommit i laga ordning, att den
11
kommunala kompetensen överskridits eller att talan är uppenbart Prop. 1994/95:48
ogrundad. När sådana särskilda skäl föreligger behöver därför inte
övervakningsmyndighetens beslut inväntas innan kommunalbesvärsmålet
avgörs (prop. 1991/92:170, del 1, s. 159).
Enligt 8 § första stycket EES-lagen får regeringen upphäva en
kommuns eller ett landstings beslut att lämna stöd om EFTA:s
övervakningsmyndighet genom beslut som vunnit laga kraft eller EFTA-
domstolen funnit att stödet strider mot artikel 61 i EES-avtalet.
I paragrafens andra stycke görs dock ett undantag för det fall att en
svensk myndighet har funnit att stödet är förenligt med sagda artikel i
EES-avtalet eller om denna fråga alltjämt är föremål för prövning av
svensk myndighet. Avsikten med bestämmelsen anges i motiven vara att
ett beslut av regeringen inte bör föregripa eller komma i konflikt med en
pågående eller avslutad domstolsprövning (prop. s. 163).
När det gäller frågan huruvida motsvarande lagbestämmelser bör finnas
vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen gör regeringen följande
överväganden.
Enligt EG-rätten (se bl.a. Kamov 1993, avsnitt 7.2, s. 737 och mål
78/76 Steinike och Weinlig mot Förbundsrepubliken Tyskland (1977),
ECR s. 595) har kommissionen och EG-domstolen exklusiv behörighet
att avgöra huruvida en stödåtgärd strider mot artikel 92 i Romfördraget.
Nationella domstolar har inte rätt att pröva ett stöds förenlighet med den
gemensamma marknaden. Denna prövning är förbehållen kommissionen
enligt de procedurer som framgår av artikel 93 i Romfördraget. Att ett
stöd strider mot artikel 92 kan inte av enskilda med framgång åberopas
vid nationella domstolar. Artikeln har således inte s.k. direkt effekt.
En nationell domstols behörighet på ifrågavarande område är inskränkt
till att pröva om anmälningsreglema i Romfördragets artikel 93.3 har
iakttagits eller inte eller om stödåtgärden i fråga strider mot ett beslut av
kommissionen.
En svensk myndighet är således i princip förhindrad att göra en
självständig prövning av om en stödåtgärd strider mot artikel 92 i
Romfördraget och är därför, om denna fråga är avgörande för utgången
vid myndigheten, tvungen att invänta kommissionens eller EG-domstolens
beslut.
Vad sålunda anförts talar för att en bestämmelse motsvarande den i
6 § EES-lagen om begränsning av svenska myndigheters prövningsrätt i
viss mån skulle kunna tjäna som vägledning för dessa myndigheter och
därför borde införas också i den nu föreslagna lagen.
Häremot kan emellertid invändas att vad som följer av EG-rätten som
sådan inte onödigtvis bör bli föremål för nationell lagstiftning.
Erforderliga handlingsregler skulle med ett sådant synsätt redan finnas i
gemenskapsrätten. För att inte införa någon bestämmelse talar vidare det
förhållandet att EG-rätten genom sin dynamiska karaktär ständigt
utvecklas, inte minst genom EG-domstolens praxis, och att en lagregel
av ifrågavarande slag därför med tiden kan befaras komma att spegla
gemenskapsrätten på ett felaktigt sätt. Till detta kan också läggas risken
för felaktiga motsatsslut om endast vissa frågor regleras i svensk 12
författning.
Vid en samlad bedömning av det anförda finner regeringen att någon Prop. 1994/95:48
bestämmelse motsvarande 6 § EES-lagen inte bör införas i den nya hgen
eftersom gränserna för svenska myndigheters prövningsrätt i förevarande
hänseende bestäms av EG-rätten.
Att gränserna för svenska myndigheters prövningsrätt bestäms av EG-
rätten torde, som framgått av redogörelsen ovan, inte innebära att
myndigheten är tvungen att invänta kommissionens respektive EG-
domstolens avgörande i de fall när det för myndighetens prövning saknar
betydelse hur artikel 92 i Romfördraget skall tolkas.
För att regeringen skall kunna fullgöra skyldigheten att underrätta
kommissionen om offentliga stödåtgärder också såvitt avser stöd från
kommuner och landsting, bör en bestämmelse motsvarande 7 § EES-
lagen införas i den nya lagen.
En bestämmelse motsvarande den i 8 § första stycket EES-lagen om
rätt för regeringen att upphäva en kommuns beslut att lämna stöd bör för
att Sverige skall uppfylla sina åtaganden som EU-medlemsstat vidare
finnas också i den nu föreslagna lagen. En hänvisning till kommunallagen
motsvarande den som finns i paragrafens tredje stycke bör också införas.
Vad härefter gäller den inskränkning i regeringens befogenheter som
avses i 8 § andra stycket EES-lagen är vad ovan anförts om kompetens-
fördelningen på statsstödsområdet inom EG-rätten självfallet av central
betydelse.
Som anförts är en nationell domstol, i motsats till vad som i
motsvarande situation ansågs vara fallet vid EES-lagens tillkomst,
förhindrad att pröva en stödåtgärds förenlighet med artikel 92 i
Romfördraget. Något undantag från regeringens rätt att upphäva
kommunala beslut därför att en svensk myndighet har funnit att det
ifrågavarande stödet är förenligt med artikel 92 eller därför att denna
fråga alltjämt är föremål för prövning vid en sådan myndighet kan därför
inte anses erforderligt.
Sammanfattningsvis finner regeringen att bestämmelser motsvarande
7 § samt 8 § första och tredje stycket EES-lagen bör införas i den nya
lagen.
Regeringens förslag: 5 § konkurrenslagen (1993:20) upphävs.
Skälen för regeringens förslag: Om en konkurrensbegränsning berör
den svenska marknaden samtidigt som den också påverkar handeln
mellan Sverige och ett annat EES-land kan både EES-lagens
konkurrensregler och den svenska konkurrenslagen vara tillämpliga
samtidigt.
13
Vilken av dessa lagar som skall ha företräde regleras till en början i Prop. 1994/95:48
EES-lagens lag valsbestämmelse (5 §). Där sägs att föreskrifterna i EES-
lagen eller annan lag som meddelats till uppfyllande av Sveriges
förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av vad som
annars föreskrivs i lag och vidare att motsvarande skall gälla också i
förhållandet mellan föreskrifter i annan författning än lag. Härigenom
regleras således vilka föreskrifter som skall ha företräde vid konflikt.
Bestämmelsen tillkom för att i EES-sammanhang skapa en svensk
motsvarighet till den inom EG grundläggande principen om EG-rättens
företräde (någon motsvarande bestämmelse är således inte erforderlig vid
ett svenskt medlemskap; se härom prop. 1994/95:19, s. 544 f.).
Vid konkurrenslagens tillkomst ansågs denna lagvalsbestämmelse inte
vara tillräcklig för att reglera förhållandet till EES-lagens
konkurrensregler. Det infördes därför en bestämmelse som föreskriver
att beslut som meddelas med stöd av konkurrenslagen skall vara förenliga
med EES-lagens konkurrensregler (5 § första stycket konkurrenslagen).
I motiven till bestämmelsen anförs att denna innebär att tillämpningen
av konkurrenslagen i ett enskilt ärende inte får vara sådan att den
enhetliga och effektiva tillämpningen av de för länderna gemensamma
konkurrensreglerna i EES-avtalet äventyras. Det sägs vidare att
motsvarande ordning gäller inom EG vad avser förhållandet mellan EG:s
övemationella konkurrensregler och medlemsländernas nationella
konkurrensregler (prop. 1992/93:56 s. 68).
Vid ett medlemskap i Europeiska unionen kan motsvarande konflikter
uppkomma mellan EG:s konkurrensrätt och konkurrenslagen. De
grundläggande principerna för att lösa sådana konflikter är de om EG-
rättens företräde och enhetliga tillämpning som EG-domstolen slagit fest
(se t.ex. mål 6/64 Costa mot ENEL (1964) ECR s. 585 och mål 14/68
Walt Wilhelm mot Bundeskartellamt (1969) ECR s. 1) samt be-
stämmelserna i artikel 5 i Romfördraget om medlemsstaternas (inklusive
dessas myndigheters) skyldighet såväl att vidta alla lämpliga åtgärder för
att säkerställa de skyldigheter som följer av fördraget som att avstå från
alla åtgärder som kan äventyra förverkligandet av fördragets mål. Också
i andra rättsfall har EG-domstolen närmare utvecklat vad som i olika
situationer skall gälla vid konflikt mellan EG:s konkurrensrätt och
nationella konkurrensregler (se härom Coyet m.fl., Konkurrensrätten
inom EU och EES, s. 153 ff.).
Hur konflikter mellan EG:s konkurrensregler och konkurrenslagen skall
lösas bestäms således av EG-rätten. Denna fråga bör därför inte vara
föremål för svensk lagstiftning. Någon bestämmelse motsvarande den i
5 § första stycket konkurrenslagen bör således inte finnas vid ett svenskt
medlemskap i EU.
I regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen föreslås att CECA-lagen (1972:762) skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1994. Anledningen härtill är att Kol- och
stålfördraget kommer att gälla här i landet till följd av Sveriges
anslutning till EU och att det bilaterala frihandelsavtalet med Kol- och
stålgemenskapen, på grund av vilket CECA-lagen tillkommit, därför 14
kommer att sakna betydelse (prop. s. 553 f.).
Den inskränkning i tillämpningsområdet för konkurrenslagen som kan Prop. 1994/95:48
följa av Kol- och stålfördragets bestämmelser följer vid ett medlemskap
av EG-rätten. På grund härav - och mot bakgrund av vad ovan anförts -
bör även 5 § andra stycket konkurrenslagen upphävas.
Regeringens bedömning: Inga regler motsvarande 14 § EES-lagen
om verkställighet i Sverige av EU-organens domar och beslut
behövs vid ett svenskt medlemskap i EU. Inte heller behövs någon
motsvarighet till 15 § EES-lagen om annan verkan av domar och
beslut än sådan som gäller betalningsskyldighet.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt vad som föreskrivs på flera
ställen i EG-rätten skall avgöranden av EU-organ vara verkställbara.
Enligt artiklarna 187 och 192 i Romfördraget skall domstolens domar
och beslut av rådet eller kommissionen som medför betalningsskyldighet
för andra än stater vara verkställbara. Verkställigheten skall följa de
civilprocessuella regler som gäller i den medlemsstat inom vars
territorium den sker. Verkställigheten skall ske utan andra formaliteter
än kontroll av avgörandets äkthet genom en nationell myndighet som
vaije regering utser. Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut
av domstolen. Snarlika regler finns i Kol- och stålfördraget och i
Euratomfördraget. Också EG-domstolens procedurregler innehåller
föreskrifter om verkställighet.
Frågan är nu om det krävs lagstiftningsåtgärder för att dessa EG-regler
skall bli tillämpliga i Sverige. När EES-avtalet inkorporerades i svensk
rätt löstes motsvarande frågor så att uttryckliga regler om verkställigheten
togs in i 14 § EES-lagen. Där föreskrivs att avgöranden enligt artikel 110
i avtalet (bl.a. domar av EG- och EFTA-domstolama) skall verkställas
på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte
verkställigheten skjuts upp genom beslut av EG- eller EFTA-domstolen.
Vidare bemyndigas regeringen i andra stycket att utse behörig myndighet
för äkthetskontrollen. Regeringen har med stöd av detta bemyndigande
utsett Domstolsverket till behörig myndighet (SFS 1993:1072).
Enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken krävs särskilda föreskrifter för att
en utländsk exekutionstitel skall kunna verkställas i Sverige. Kravet på
särskilda föreskrifter bör kunna anses uppfyllt genom att EG-rätt, bl.a.
artiklarna 187 och 192 i Romfördraget, vid ett svenskt medlemskap i EU
blir en del av den svenska rättsordningen. Enligt regeringens mening bör
som utländska exekutionstitlar betraktas sådana som meddelas av domstol
som inte är svensk, eftersom uttrycket domstol i 3 kap. 1 § utsöknings-
balken endast avser svensk domstol.
Som nämnts skall, enligt EG-rätten, verkställigheten följa de
15
civilprocessuella reglerna i respektive medlemsstat, dvs. för Sveriges del Prop. 1994/95:48
utsökningsbalkens regler. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsbalken får en dom
verkställas utan särskilda villkor, när den vunnit laga kraft. Av EG-rätten
följer att EG-domstolens avgöranden är omedelbart verkställbara. Det-
samma gäller i fråga om första instansens och kommissionens avgöranden
och detta således oavsett om avgörandet kan överprövas av högre instans.
Av artikel 185 i Romfördraget framgår uttryckligen att en talan som förs
vid EG-domstolen inte skall hindra verkställighet och enligt artikel 192
fjärde stycket är det endast EG-domstolen som kan besluta om att
verkställigheten skall skjutas upp. Härav följer att utsökningsbalkens
regler om verkställighet av lagakraftvunna domar blir fullt ut tillämpliga
och det finns således inte något utrymme för att tillämpa de särregler i
utsökningsbalken som gäller icke lagakraftvunna domar (t.ex. 3 kap.
6 §, 8 kap. 4 § och 13 kap. 14 §). Eftersom den ovillkorade verk-
ställigheten framgår direkt av EG-rätten behövs inte - såsom skedde vid
Sveriges tillträde till EES-avtalet - någon särskild föreskrift om att de
aktuella avgörandena skall verkställas såsom svensk domstols
lagakraftägande dom. Regeringen har här en annan uppfattning än Svea
hovrätt som i sitt yttrande över utkastet till lagrådsremiss anfört att det
bör införas en sådan föreskrift i utsökningsbalken. Att man enligt
regeringens uppfattning bör undvika att i onödan lagstifta om sådant som
följer direkt av EG-rätten har redan redovisats (avsnitt 5.2).
Regeringens slutsats är därför att ingen lagstiftning behövs för att
säkerställa att de nu nämnda verkställighetsreglema skall kunna tillämpas
i Sverige.
Inte heller behövs någon motsvarighet till bemyndigandet i 14 § andra
stycket EES-lagen vid ett medlemskap i EU. Regeringen har utan särskilt
bemyndigande kompetens att bestämma vilken svensk myndighet som
skall svara för äkthetskontrollen. Frågan kan alltså direkt regleras i
förordning; jfr. förordningen (1993:1072) om behörig myndighet för
informationsutbyte och äkthetskontroll rörande domar och beslut enligt
EES-avtalet. Här märks för övrigt att artikel 106 c i EES-avtalet, som
gäller utseende av nationell myndighet för informationsutbyte, inte har
motiverat något bemyndigande i lag.
När det gäller 15 § EES-lagen kommer kommissionens beslut samt EG-
domstolens och dess första instans domar och beslut vid ett svenskt
medlemskap i EU att gälla här i landet även såvitt avser andra rättsliga
verkningar mot enskilda än sådana som föranleder verkställighets-
åtgärder. Någon lagbestämmelse som reglerar den saken behövs därför
inte.
Som anförts i avsnitt 5.1 innebär ett svenskt medlemskap i EU att
Sverige så att säga byter sida i EES-avtalet och att detta avtal kommer
att gälla i Sverige som en del av EG-rätten. Någon lagbestämmelse som
reglerar vilken verkan beslut av EFTA:s övervakningsmyndighet samt
EFTA-domstolens domar och beslut skall ha här i landet, eller vad som
skall gälla vid verkställighet av sådana, erfordras därför inte heller.
Av det sagda följer att regeringen vid förnyade överväganden i saken
inte längre har den ståndpunkt som preliminärt kom till uttryck i 16
propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, s. 545,
nämligen att motsvarigheter till 14 och 15 §§ EES-lagen skulle komma Prop. 1994/95:48
att behövas.
De lagförslag som läggs fram i denna proposition bör träda i kraft
samtidigt med fördraget om bl.a. Sveriges anslutning till Europeiska
unionen, dvs. den 1 januari 1995.
Enligt övergångsbestämmelserna till lagen med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen (anslutningslagen) skall EES-lagen
upphävas. Den skall dock fortsätta att tillämpas på förhållanden som
hänför sig till den tid under vilken lagen varit i kraft med de undantag
som följer av anslutningsfördraget (prop. 1994/94:19).
Det anförda leder till slutsatsen att det i ikraftträdandebestämmelsema
till förslaget till lag om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler bör föreskrivas att de nya reglerna inte
skall tillämpas - och i förslaget till ändring i konkurrenslagen att den
upphävda paragrafens första stycke skall fortsätta att tillämpas - i de fall
EES-lagen skall fortsätta att tillämpas efter den 1 januari 1995 till följd
av övergångsbestämmelserna till anslutningslagen.
De förslag som läggs fram i denna lagrådsremiss har sin motsvarighet i
de regler som gäller inom ramen för EES-avtalet och föranleder därför
inga ökade kostnader.
Lagens tillämpningsområde
1 §
I paragrafen bestäms lagens tillämpningsområde. Uttrycket "gäller här i
landet" har hämtats från 2 och 3 §§ i förslaget till lag med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen (prop. 1994/95:19).
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
Prop. 1994/95:48
2 §
Paragrafen motsvarar 11 § första meningen EES-lagen. Liksom EES-
avtalet kräver ett medlemskap i EU att Sverige utser ett organ att vara
behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår av de
gemensamma konkurrensreglerna.
Vilken svensk myndighet uppgiften skall ankomma på bör lämpligen
bestämmas av regeringen i förordning. Paragrafen innehåller en upp-
lysning om detta. I de följande paragraferna hänvisas till denna
myndighet.
Av skäl som redovisats i avsnitt 5.1 har det inte ansetts erforderligt att
i paragrafen ange att den behöriga myndigheten skall bistå kommissionen
eller, när så kan vara aktuellt, EFTA:s övervakningsmyndighet. Att en
sådan skyldighet föreligger följer direkt av EG-rätten.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 §
I paragrafen, som motsvarar 12 § EES-lagen, anges vilka befogenheter
den behöriga myndigheten har. Dessa överensstämmer med de
befogenheter som kommissionen har enligt artikel 14.1 i rådets
förordning nr 17/62 och motsvarande bestämmelser i de övriga
tillämpningsförordningar som anges i 5 § denna lag.
4§
Paragrafen motsvarar 13 § EES-lagen i dess lydelse enligt SFS 1994:465.
Beträffande bakgrunden till - och den närmare innebörden av paragrafens
andra stycke - kan hänvisas till prop. 1993/94:211.
5 §
I paragrafen anges de av rådet beslutade tillämpningsförordningar som
är av relevans i det här aktuella sammanhanget. De angivna
förordningarna motsvarar de delar av protokoll 4 till övervakningsavtalet
som hänvisningarna i 12 och 13 §§ EES-lagen avser. Som anförts i
avsnitt 5.1 innefattas också de ändringar i rådsförordningarna som
beslutats efter dessas ursprungliga ikraftträdande.
18
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysningsskyldighet för kommuner och landsting
Prop. 1994/95:48
6 §
I paragrafen, som motsvarar 7 § EES-lagen, föreskrivs en skyldighet for
kommunerna och landstingen att lämna upplysningar till regeringen om
alla former av stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning
av kommissionen.
Upphävande av kommunala beslut
7§
Paragrafen, som motsvarar 8 § första och tredje stycket EES-lagen, har
behandlats i avsnitt 5.2.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6 och 8.
19
Prop. 1994/95:48
Bilaga 1
Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium,
Riksskatteverket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Stockholms
universitet Juridiska fakulteten, Lunds universitet Juridiska fakulteten,
Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kristianstads län,
Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Konsumentverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Riksrevisionsverket, Sveriges Industriförbund,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund,
Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Advokatsamfund, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Akademikers Central-
organisation.
20
Prop. 1994/95:48
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpningen av de konkurrens-
regler och de regler om statsstöd som till följd av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen gäller här i landet.
Konkurrensreglerna
Behörig myndighet
2 § Regeringen bestämmer vilken svensk myndighet som skall vara be-
hörig vid tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler.
Den behöriga myndighetens befogenheter
3 § När den behöriga myndigheten genomför en undersökning på
begäran av Europeiska gemenskapernas kommission enligt de rättsakter
som anges i 5 §, har den rätt att hos företag och företagssamman-
slutningar
1. granska böcker och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar på platsen, och
4. få tillträde till samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Första stycket gäller också när den behöriga myndigheten bistår
kommissionen vid undersökningar enligt de rättsakter som anges i 5 §.
4 § När Europeiska gemenskapernas kommission har beslutat om en
undersökning enligt de rättsakter som anges i 5 § har den behöriga
myndigheten rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
genomföra de åtgärder som avses i 3 § 1, 2 och 4.
Frågor om handräckning enligt denna paragraf prövas av Kronofogde-
myndigheten i Stockholms län. Kronofogdemyndigheten skall inte under-
rätta företaget eller företagssammanslutningen om den behöriga myndig-
hetens begäran om handräckning innan verkställighet sker. Därutöver
gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som
avses i 16 kap. 10 § den balken.
21
5 § De rättsakter som avses i 3 och 4 §§ är
1. rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 om tillämpning av
fördragets artikel 85 och 86,
2. rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om
tillämpningen av konkurrensreglerna på transporter på järnväg, landsväg
och inre vattenvägar,
3. rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om
detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på
sjöfarten,
4. rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om
förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn, och
5. rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om
kontroll av företagskoncentrationer.
Regler om kommunala stödåtgärder
Upplysnings skyldighet för kommuner och landsting
6 § Kommuner och landsting är skyldiga att lämna upplysningar till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om alla
former av stöd som planeras och som kan bli föremål för prövning av
Europeiska gemenskapernas kommission.
Upphävande av kommunala beslut
7 § Har Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som
vunnit laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol funnit att en
kommun eller ett landsting lämnat stöd som står i strid med artikel 92 i
Fördraget den 25 mars 1957 om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, får regeringen upphäva kommunens eller landstingets
beslut att lämna stödet.
I fråga om rättelse av verkställighet när ett beslut upphävs skall regeln
i 10 kap. 15 § kommunallagen (1991:900) gälla.
Prop. 1994/95:48
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte
tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att tillämpas enligt
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
22
Prop. 1994/95:48
Bilaga 2
Härigenom förskrivs att 5 § konkurrenslagen (1993:20) skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1994. Den upphävda paragrafens första stycke
skall dock fortsätta att tillämpas i de fall den upphävda lagen (1992:1317)
om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) skall fortsätta att
tillämpas enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
23
Prop. 1994/95:48
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-21
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 1994 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstöds-
regler, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan
Stockhaus.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
24
Prop. 1994/95:48
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Heckscher
Regeringen beslutar proposition 1994/95:48 Tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, m.m.
25
gotab 47150, Stockholm 1994