Regeringens proposition
1994/95:44

Konkurrensverkets ställning i överklagande
ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), m.m.

Prop.

1994/95:44

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 oktober 1994

Ingvar Carlsson

Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny bestämmelse bli införd i konkurrenslagen
som innebär att Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, när beslut
av Konkurrensverket har överklagats, inte får ändra verkets beslut utan
att verket har fått tillfälle att yttra sig i målet. Vidare föreslås en
bestämmelse om att Konkurrensverket skall få överklaga beslut av
tingsrätten som innebär att denna ändrar verkets beslut. Förslag till vissa
ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m. läggs också fram. De nya
bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 44

Prop. 1994/95:44

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

- lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

- lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 63 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

63 §

Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden
får överklagas hos Marknadsdomstolen:

1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,

2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,

3. kvarstad enligt 32 §,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,

5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och

6. prövning av överklaganden enligt 60 §.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under
rättegång.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:44

Beslut som avses i första stycket 6
får överklagas även av
Konkurrensverket om tingsrätten
ändrat verkets beslut.

65 a §

Beslut i frågor som avses i 60 §
första stycket får inte ändras av
domstol utan att Konkurrensverket
har lämnats tillfälle att yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas endast i de
fåll Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

Prop. 1994/95:44

Härigenom föreskrivs att 13, 14 och 15 §§ lagen (1970:417) om
Marknadsdomstol m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

13 §2

Ansökan görs skriftligen om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418), 1 § lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 1 § lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare eller 5-9 §§ eller 12 § tredje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller 3 § lagen (1994:615) om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling.
Av ansökan skall de skäl framgå på vilka ansökan grundas och den
utredning som sökanden åberopar.

Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid
sammanträde inför

Marknadsdomstolen lägga fram
sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa.

14 §3

Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid
sammanträde inför
Marknadsdomstolen lägga fram
sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa.

I mål enligt marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden och produktsäkerhetslagen
(1988:1604) skall Konsumentombudsmannen kallas till sammanträde,
även om han inte är sökande. Vidare skall den som medverkar enligt
13 a § kallas till sammanträde. I mål enligt lagen (1994:615) om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling

’Lagen omtryckt 1984:294.

Senaste

lydelse

av lagens rubrik 1972:732.

:Senaste

lydelse

1994:616.

!Senaste

lydelse

1994:616.

4

skall Konkurrensverket kallas till sammanträde, även om verket inte är Prop. 1994/95:44
sökande.

Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i
den utsträckning domstolen bestämmer.

Mål får avgöras och dom med
anledning av särskild prövning
enligt 15 a § meddelas utan
sammanträde enligt 14 § första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte
begär sammanträde. Ansökan som
uppenbart inte förtjänar avseende
får avslås utan sådant
sammanträde.

15 §4

Mål får avgöras och dom med
anledning av särskild prövning
enligt 15 a § meddelas utan
sammanträde enligt 14 § första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte
begär sammanträde. Ansökan som
uppenbart inte förtjänar avseende
får avslås utan sådant
sammanträde.

Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen
(1975:1418), 5 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, 21 § produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller
4 § lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling får prövas utan sammanträde enligt 14 § första
stycket.

Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas utan
att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig i
frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest
håller sig undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 §§

4Senaste lydelse 1994:616.

1 * Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 44

eller 12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen Prop. 1994/95:44
dock även i annat fall omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma

lag, om synnerliga skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1994/95:44

Konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. De materiella
konkurrensreglerna i lagen är utformade efter förebild från EU:s
konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Det
innebär principiella förbud mot dels samarbete mellan företag som har
till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden på ett
märkbart sätt eller som ger detta resultat (6 §), dels missbruk från ett
eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska
marknaden (19 §).

Överträdelser av förbuden kan medföra skadeståndsskyldighet och
skyldighet att betala s.k. konkurrensskadeavgift. Frågor om sådan avgift
prövas i första instans av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrens-
verket. En överträdelse av förbudet i 6 § kan vidare innebära att det
aktuella avtalet eller avtalsvillkoret blir civilrättsligt ogiltigt. Frågor om
skadeståndskyldighet och ogiltighet liksom om utdömande av viten som
förelagts med stöd av konkurrenslagen prövas av de allmänna dom-
stolarna.

Från förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag kan undantag medges i enskilda fall av Konkurrensverket.
Undantag från förbudet gäller också, enligt särskilda föreskrifter, för
vissa grupper av avtal, s.k. gruppundantag (se 17 § konkurrenslagen,
SFS 1993:72-80 och Regeringens förordningsmotiv 1993:1).

Möjlighet finns för ett företag att efter ansökan hos Konkurrensverket
få en förklaring om att förbuden i lagen inte är tillämpliga, s.k. icke-
ingripandebesked.

Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt lagen får verket vid vite ålägga företag och andra att
bl.a. tillhandahålla uppgifter och handlingar samt inställa sig för förhör
på tid och plats som verket bestämmer.

Konkurrensverket kan besluta om åläggande vid vite att upphöra med
en pågående överträdelse av lagens förbud.

Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och
vitesålägganden får överklagas hos Stockholms tingsrätt. Tingsrättens
avgöranden får överklagas hos Marknadsdomstolen.

Konkurrensverket har i en skrivelse till regeringen den 5 november
1993 anfört att rättsläget får anses oklart när det gäller vilken ställning
verket har vid handläggningen i Stockholms tingsrätt och Marknads-
domstolen vid prövning av överklaganden av verkets beslut enligt
konkurrenslagen.

För att verket på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de
uppgifter som ålagts verket enligt lagen - och för att säkerställa att
föreliggande frågor blir allsidigt belysta och domstolen ges ett fullständigt
beslutsunderlag - är det, enligt verket, absolut nödvändigt att verket har
möjlighet att i processerna yttra sig och bemöta vad klaganden anfört
samt har möjlighet att överklaga tingsrättens beslut till Marknads-

domstolen. Det sistnämnda är enligt verket särskilt viktigt för möjligheten Prop. 1994/95:44
att skapa vägledande avgöranden av den högsta domstolsinstansen.

Konkurrensverket förordar att konkurrenslagen ändras och lämnar ett
förslag till lagändring. Enligt verket är saken så brådskande att det inte
går att avvakta en mer generell översyn av frågan i enlighet med
Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför
2000-talet (se angående sagda betänkande avsnitt 4.3, nedan).

Inom Näringsdepartementet har med anledning av Konkurrensverkets
skrivelse utarbetats en promemoria (PM 1994-06-28). Promemorians
lagförslag finns i bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Näringsdepartementet (dnr. 1054/94).

I promemorian behandlas också under vilka förutsättningar
Konkurrensverket bör få genomföra undersökningar hos företag utan att
dessa underrättas i förväg och vad som i anslutning härtill bör gälla om
kronofogdemyndighetens medverkan. Såvitt avser dessa frågor föranleder
remissutfallet ytterligare överväganden varför något förslag i denna del
inte läggs fram nu.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 september 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådet har i yttrande den 3 oktober 1994 lämnat förslaget utan
erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. I den nu förslagna lagtexten
har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissens
lagförslag.

I denna proposition föreslås också vissa ändringar i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. Det förslaget har lagrådsgranskats samtidigt med
regeringens förslag till ny marknadsföringslag och därvid lämnats utan
erinran. Lagrådets yttrande finns tillgängligt i Civildepartementet
(dnr.C93/764). Ändringarna i marknadsdomstolslagen behandlas i
författningskommentaren, avsnitt 7.2.

4 Gällande ordning

4.1 Konkurrenslagens regler

Det skall inledningsvis betonas att det som här behandlas är de fell när
Konkurrensverkets beslut har överklagats. Detta måste skiljas från de fell
när verket för talan inför tingsrätten t.ex. i mål om konkurrensskade-
avgift eller om tillstånd att genomföra en undersökning hos ett företag.
I de sistnämnda fellen uppkommer inga problem av det slag som här
diskuteras eftersom verket i sådana fell uppträder som part med allt vad                   ®

detta innebär i fråga om rätt att överklaga m.m.                         Prop. 1994/95:44

Ett flertal av Konkurrensverkets beslut enligt konkurrenslagen får
överklagas hos Stockholms tingsrätt. Enligt 60 § får således verkets
beslut angående undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden i där
angivna avseenden överklagas hos tingsrätten. Besluten får, enligt
paragrafens andra stycke, bara överklagas av foretag som berörs av
beslutet. Härav följer, enligt motiven, att även andra foretag än de som
kan sägas vara parter i ärendet har rätt att överklaga, om de berörs av
beslutet. Hit kan höra konkurrerande foretag men också foretag i senare
eller tidigare säljled som berörs mer direkt av beslutet (prop. 1992/93:56
s. 114).

Enligt 63 § första stycket 6 konkurrenslagen får beslut av Stockholms
tingsrätt som avser prövning av överklaganden enligt 60 § överklagas hos
Marknadsdomstolen.

När det gäller handläggningen vid tingsrätten och i Marknadsdomstolen
av frågor som avser beslut av Konkurrensverket som överklagats,
tillämpas enligt 64 §, om inget annat följer av konkurrenslagen, lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen)
respektive 52 kap. rättegångsbalken.

I 65 § konkurrenslagen föreskrivs att för Konkurrensverket som part
i mål och ärenden enligt lagen gäller, i fråga om föreläggande för part
och parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.

Avslutningsvis bör här 69 § konkurrenslagen nämnas. Där meddelas
bestämmelser om kumulation av mål och ärenden. Enligt denna paragraf
finns möjlighet att i samma rättegång handlägga ärenden om överklagade
beslut av Konkurrensverket, t.ex. om undantag eller icke-ingripande-
besked, och mål om konkurrensskadeavgift, när dessa gäller samma avtal
eller förfarande och frågorna är uppe samtidigt hos tingsrätten eller
Marknadsdomstolen.

4.2 Rättsläget

Konkurrenslagen innehåller ingen bestämmelse som ger Konkurrens-
verket ställning som part vid tingsrätten när verkets beslut har
överklagats och inte heller någon bestämmelse om rätt för verket att i
dessa fall överklaga tingsrättens beslut. Inte heller ärendelagen eller
rättegångsbalken ger något stöd för att Konkurrensverket skulle ha sådan
partsställning och rätt att överklaga. På grund härav måste den slutsatsen
dras att Konkurrensverket enligt gällande rätt inte har ställning av part
vid tingsrätten eller i Marknadsdomstolen vid överprövning av verkets
beslut och inte heller har rätt att i dessa fall överklaga tingsrättens beslut
hos Marknadsdomstolen. Processerna i tingsrätten och Marknads-
domstolen är således i dessa fall av enpartskaraktär och för att
åstadkomma vad Konkurrensverket begärt krävs därför en lagändring.

4.3 Domstolsutredningens betänkande

Prop. 1994/95:44

Frågan om förvaltningsmyndighets ställning i processen när dess beslut
överklagats har behandlats utförligt i Domstolsutredningens betänkande
(SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet (se bl.a. s. 480 ff.).

I betänkandet föreslås en för allmän domstol och allmän för-
valtningsdomstol gemensam förfarandelag ersätta bl.a. ärendelagen och
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Lagförslaget innehåller regler om
att domstolen skall få uppdra åt en förvaltningsmyndighet som har
beslutat i saken att som part företräda det allmännas intressen i målet, om
den enskilde parten inte redan har en motpart. En förvaltningsmyndighet
som själv beslutat i saken eller som är överordnad sådan myndighet får
också självmant inträda som part i förfarandet (14 §). En förvaltnings-
myndighet, vars beslut överklagats till länsrätten eller kammarrätten,
skall få överklaga domstolens beslut i saken, om domstolen ändrat
myndighetens beslut och ingen annan myndighet enligt särskild
bestämmelse har rätt att överklaga (37 § andra stycket). Undantag från
vad som nu sagts skall dock gälla beträffande sekretessmål.

Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av
remissvaren har publicerats i promemorian Ds 1993:5. Det stora flertalet
av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget i nyss redovisade
delar tillstyrker utredningens förslag. Någon instans vill att man går ännu
längre och tillskapar en obligatorisk tvåpartsprocess, i stället för, såsom
utredningen föreslår, en fakultativ tvåpartsprocess. Några remissinstanser
avstyrker dock förslaget eftersom de anser det vara oförenligt med
hänsyn till kraven på opartiskhet och saklighet för en beslutsmyndighet
att uppträda som part i samma ärende som man tidigare beslutat i (Ds
1993:5 s.1131 ff.).

På grundval av Domstolsutredningens nämnda betänkande bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet frågan om att dels ersätta den
nuvarande ärendelagen med en ny lag dels revidera förvaltnings-
processlagen. Därvid aktualiseras frågor av det slag som här diskuteras.
Avsikten är att en departementspromemoria med förslag till en ny
ärendelag skall remissbehandlas under innevarande år och en proposition
överlämnas till riksdagen under våren 1995. Den nya lagen torde tidigast
kunna träda ikraft den 1 juli 1995.

10

Prop. 1994/95:44

5 Konkurrensverkets ställning när dess beslut har
överklagats

Regeringens förslag: I konkurrenslagen införs bestämmelser om
att Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen inte får ändra
Konkurrensverkets beslut i frågor som avses i 60 § första stycket
utan att verket har haft tillfälle att yttra sig i målet och om att
Konkurrensverket skall ha rätt att överklaga tingsrättens beslut.

Promemorians förslag: I konkurrenslagen införs en bestämmelse om att
Konkurrensverket alltid som part skall företräda det allmännas intressen
vid Stockholms tingsrätt och i Marknadsdomstolen när beslut av verket
enligt lagen har överklagats. Genom denna partsställning får
Konkurrensverket också rätt att till Marknadsdomstolen överklaga beslut
av tingsrätten som innebär att denna ändrar verkets beslut.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom en har tillstyrkt eller
inte haft någon invändning mot promemorians förslag. Stockholms
universitet har tillagt att lagändringen bör ses som ett provisorium i
avbidan på en närmare översyn av processordningen i konkurrensmål.
Sveriges Advokatsamfund har motsatt sig att Konkurrensverket skall få
ställning av part vid tingsrätten när beslut av verket har överklagats. I
rättsfrågor bör dock, enligt Advokatsamfundet, Konkurrensverket få
inträda som part för att överklaga beslut av tingsrätten; ärendet bör dock
inte komma under Marknadsdomstolens prövning om det inte är av
synnerlig vikt för rättstillämpningen att talan prövas av Marknads-
domstolen. Som skäl för sin inställning har Advokatsamfundet åberopat
bl.a. att något praktiskt behov av en lagändring inte påvisats varför
regeringens ställningstagande till Domstolsutredningens betänkande bör
avvaktas och att förslaget leder till att handläggningen av frågor om
undantag etc. fördröjs till men för företagen.

Skälen för regeringens förslag: Som framgått i avsnitt 4.2 är
Konkurrensverket enligt nuvarande regler inte part vid Stockholms
tingsrätt eller i Marknadsdomstolen när verkets beslut enligt konkurrens-
lagen har överklagats.

Det kan förekomma att två eller flera företag vars samarbete är föremål
för Konkurrensverkets prövning har olika uppfattning om huruvida
samarbetet skall beviljas undantag enligt 8 § konkurrenslagen eller inte.
Det kan således tänkas att ett företag, under åberopande av att ett avtal
är ogiltigt enligt 7 § konkurrenslagen, vill komma ifrån ett avtals-
förhållande eller få detta ändrat och därför hävdar att undantag inte skall

11

beviljas. I ett sådant fall torde företagen i avtalet vara motparter vid Prop. 1994/95:44
domstolsprövningen av verkets beslut. En situation där två eller flera
företag är motparter i processen torde också kunna uppkomma i de fell
ett konkurrerande företag eller ett företag i ett annat säljled överklagar
ett beslut av Konkurrensverket med stöd av 60 § andra stycket
konkurrenslagen. I de allra flesta fell när Konkurrensverkets beslut
överklagats torde dock alla de inblandade företagen eftersträva samma
ändring av verkets beslut. Handläggningen i domstolarna sker därför
oftast i en enpartsprocess.

En följd av att det är fråga om en enpartsprocess är att domstolarna får
ett större utredningsansvar än vad som annars hade varit fallet. Detta
torde i viss mån kunna bidra till att de överklagade frågorna blir väl
belysta och till att det allmännas intresse av en fungerande konkurrens
blir tillgodosett. Om domstolen är aktiv i utredningshänseende kan
emellertid tilltron till domstolens opartiskhet komma i fara.

Flera av de frågor som kan överklagas till domstol är dessutom
komplicerade. Således krävs det ofta, vid prövningen av dem, ingående
kännedom om förhållandena på enskilda marknader och dessas
funktionssätt. Sådan kännedom kan naturligtvis vara erforderlig också vid
bedömningen av omständigheter som åberopas av företagen först vid
domstolsprövningen.

Domstolarnas avgöranden enligt konkurrenslagen har tillsammans stor
betydelse för konsumentintresset och samhällsekonomin. Många av dem
är också betydelsefulla for näringslivet som sådant, inte minst genom att
domstolsavgörandena ytterst ger innehåll åt de förhållandevis allmänt
formulerade bestämmelserna i lagen.

Det finns som nämnts vissa allmänna skäl som talar mot att en
beslutsmyndighet ges partsställning och fullföljdsrätt. Till dessa kan
läggas att det med en sådan ordning kan dröja längre innan ett slutligt
avgörande föreligger. Enligt regeringens mening är dock dessa skäl i det
nu aktuella fellet inte tillräckligt starka för att uppväga fördelarna med
att Konkurrensverket ges en mer aktiv roll i processen.

Det anförda leder till slutsatsen att Konkurrensverket bör ges möjlighet
att aktivt delta i och påverka också de mål och ärenden som kommer
under domstols prövning genom att verkets beslut överklagas. Verket bör
därför ges möjlighet att yttra sig i domstolsprocessen och ha rätt att
överklaga tingsrättens avgörande till Marknadsdomstolen om tingsrätten
ändrar verkets beslut. Eftersom Konkurrensverkets uppgift är att
tillvarata det allmännas intressen bör det i dessa avseenden vara utan
betydelse om den som överklagat verkets beslut redan har en enskild
motpart i processen. Av samma skäl bör verkets möjligheter att
överklaga tingsrättens beslut till Marknadsdomstolen inte inskränkas till
att avse frågor av prejudikatintresse.

Med hänsyn till att konkurrenslagen är en ny lag som har stor betydelse
för näringslivet är det viktigt att det redan från början utbildas en
tillförlitlig praxis på området. Det finns tidsvinster att göra genom en
separat lösning för konkurrenslagen. Det är därför inte lämpligt att, som
Advokatsamfundet förordat, avvakta den generella översyn av frågan som                 12

pågår på grundval av Domstolsutredningens betänkande. I stället bör

saken nu regleras genom nya bestämmelser i konkurrenslagen.            Prop. 1994/95:44

Enligt regeringens mening är det i detta lagstiftningsärende inte
nödvändigt att föregripa den fortsatta beredningen av Domstolsut-
redningens förslag genom att ta ställning till frågan om förfarandet bör
utformas som en fakultativ eller obligatorisk tvåpartsprocess. De behov
som finns av att ge Konkurrensverket möjlighet att delta i domstols-
processen kan i stället tillgodoses om verket dels ges möjlighet att yttra
sig i processen dels ges rätt att överklaga Stockholms tingsrätts beslut.
Den förstnämnda regeln kan efter mönster av 52 kap. 7 § rättegångs-
balken utformas så att domstolarna inte får ändra Konkurrensverkets
beslut utan att verket har beretts tillfälle att yttra sig över vad klaganden
anfört; verket torde knappast ha något intresse av att yttra sig i de fell
tingsrätten festställer beslutet. Om verket med stöd av den föreslagna
bestämmelsen överklagar tingsrättens beslut, får det automatiskt parts-
ställning inför Marknadsdomstolen.

Lösningen bör betraktas som provisorisk i så måtto att frågorna om
Konkurrensverkets medverkan i domstolsförfarandet kan behöva tas upp
på nytt i samband med de mera allmänna överväganden som behöver
göras i anslutning till nyregleringen av förfarandet i domstolsärenden.

De bestämmelser som nu föreslås föranleder inga särskilda över-
väganden med avseende på de regler med anknytning till Konkurrens-
verkets ställning i processen som redovisats i avsnitt 4.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995. För att
olika regler inte skall gälla under handläggningen av ett ärende bör dock
de nya bestämmelserna endast tillämpas i de fell Konkurrensverkets
beslut meddelats efter ikraftträdandet.

6 Kostnader

Förslaget medför vissa kostnader för Konkurrensverket. Uppgiften att
förbereda och driva processerna torde därvid vara mest belastande. För
Marknadsdomstolens del kan det nya systemet innebära att ytterligare
ärenden förs till domstolen.

Regeringens bedömning är att kostnaderna för berörda myndigheters
egna insatser kommer att kunna finansieras inom ramen för befintliga
anslag.

13

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen
(1993:20)

63 §

Genom det nya tredje stycket ges Konkurrensverket rätt att överklaga
Stockholms tingsrätts beslut i ärenden som avser prövning av över-
klaganden enligt 60 § om tingsrätten ändrat verkets beslut.

Denna rätt gäller oavsett om den part som haft framgång vid tingsrätten
redan har en motpart som kan överklaga beslutet.

Med uttrycket "även" markeras att bestämmelsen inte påverkar den rätt
att överklaga som andra kan ha till följd av partsställningen och utgången
vid tingsrätten (jfr- 60 § andra stycket och avsnitt 5 ovan).

Om Konkurrensverket överklagar tingsrättens beslut får verket ställning
av part inför Marknadsdomstolen.

65 a §

I paragrafen föreskrivs att domstol inte får ändra Konkurrensverkets
beslut i frågor som avses i 60 § första stycket utan att verket har fått
tillfälle att yttra sig i målet.

I första hand avses med "domstol" Stockholms tingsrätt. Om tingsrätten
inte ändrar Konkurrensverkets beslut kan ärendet dock genom över-
klagande av annan komma under Marknadsdomstolens prövning. I sådana
fall följer också av paragrafen att Marknadsdomstolen inte får ändra
tingsrättens beslut utan att först ge verket tillfälle att yttra sig. Det spelar
härvid ingen roll om verket har beretts tillfälle att yttra sig vid tingsrätten
eller inte. Om det är Konkurrensverket som överklagat tingsrättens beslut
saknar denna paragraf självfallet betydelse vid handläggningen i
Marknadsdomstolen.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

13-15 §§

Genom ändringarna rättas till vissa icke avsedda ändringar i 13-15 §§ i
deras lydelse från den 1 juli 1994 (SFS 1994:616). Ändringarna innebär
att sista styckena i 13 och 14 §§ återfår den placering i 14 resp. 15 §,
som de haft tidigare och rätteligen bör ha. De icke avsedda ändringarna
tillkom i samband med riksdagens beslut i maj 1994 om lag om

Prop. 1994/95:44

14

ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling Prop. 1994/95:44
(prop. 1993/94:222, bet. 1993/94:FiU22, rskr. 1993/94:383). Bak-
grunden är följande.

Regeringen beslöt den 7 oktober 1993 att lägga fram en proposition om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling
(prop. 1993/94:35). Däri föreslogs dels en ny lag om ingripande mot
otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling, dels en lag om
ändring i lagen om Marknadsdomstol m.m. Det senare förslaget innebar
smärre tillägg i 1 och 13-15 §§ föranledda av Marknadsdomstolens
uppgifter enligt det förstnämnda förslaget. Lagförslagen hade granskats
av Lagrådet efter beslut av regeringen den 15 juli 1993 om att inhämta
Lagrådets yttrande. Lagförslagen i propositionen följde Lagrådets förslag
till vissa ändringar, huvudsakligen i redaktionellt avseende (prop.
1993/94:35 s.23).

Vid framställandet av propositionen kom genom misstag vid
ordbehandlingen det till riksdagen framlagda förslaget till ändringar i
lagen om Marknadsdomstol m.m. att innefatta också icke avsedda
textförflyttningar i 13-15 §§. Första stycket i 14 § (enligt lydelse SFS
1993:22) flyttades således till 13 § som ett sista stycke och första stycket
i 15 § (enligt lydelse SFS 1993:22) flyttades till 14 § som ett sista stycke.
Att detta skedde oavsiktligt framgår tydligt. Förslaget skiljer sig i detta
avseende från lagrådsremissen. I propositionens uppgifter om
paragrafernas gällande lydelse är styckena felplacerade. Vidare har
genom textförflyttningen vissa hänvisningar i lagen blivit felaktiga.

Misstaget upptäcktes inte vid behandlingen i riksdagen men kom dock
inte att då påverka lagens utformning, eftersom riksdagen i december
1993 beslöt att avslå propositionen (bet. 1993/94:FiU5, rskr.
1993/94:84). Regeringen beslöt emellertid den 24 mars 1994 att genom
prop. 1993/94:222 på nytt föreslå riksdagen dessa lagförslag med den
enda skillnaden att tidpunkten för ikraftträdandet flyttades fram till den
1 juli 1994. Den tidigare avslagna prop. 1993/94:35 fogades som en
bilaga till den nya propositionen och samma lagtext med den felaktiga
avfättningen förelädes riksdagen på nytt. Inte heller denna gång kom de
felaktiga textförflyttningama att upptäckas. Riksdagen kom därigenom att
anta även de icke avsedda ändringarna av 13-15 §§, som därmed fick
den i propositionen angivna lydelsen från den 1 juli 1994.

Tillbakaflyttningen av de berörda styckena i 13 och 14 §§ bör träda i
kraft den 1 januari 1995.

15

Promemorians lagförslag

Prop. 1994/95:44

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 53 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

65 a §

Konkurrensverket företräder som
part det allmännas intressen vid
Stockholms tingsrätts och
Marknadsdomstolens prövning av
frågor som avses i 60 § första
stycket.

1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 1995.

2. De nya föreskrifterna i 65 a § skall tillämpas endast i de fell
Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.

16

Prop. 1994/95:44

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser

PM 1994-06-28 Konkurrensverkets ställning i överklagade ärenden enligt
konkurrenslagen (1993:20) m.m. (Näringsdepartementet, dnr. 1054/94)

Svea Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kommerskollegium,
Riksskatteverket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Stockholms
universitet, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Malmöhus län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Konsumentverket, Sveriges Industri-
förbund, Grossistforbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund,
Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Advokatsamfund, Näringslivets
delegation för marknadsrätt, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste-
männens centralorganisation och Sveriges Akademikers central-
organisation.

17

Prop. 1994/95:44

Bilaga 3

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)

dels att 63 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 65 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

63 §

Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden
får överklagas hos Marknads-domstolen:

1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,

2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,

3. kvarstad enligt 32 §,

4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,

5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och

6. prövning av överklaganden enligt 60 §.

Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under
rättegång.

Beslut som avses i första stycket 6
får överklagas även av
Konkurrensverket om tingsrätten
ändrat verkets beslut.

65 a §

Konkurrensverkets beslut i frågor
som avses i 60 § första stycket får
inte ändras av domstol utan att
verket har lämnats tillfälle att
yttra sig.

18

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas endast i de
fall Konkurrensverkets beslut meddelats efter utgången av år 1994.

Prop. 1994/95:44

Bilaga 3

19

Prop. 1994/95:44

Bilaga 4

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg, justitierådet Johan
Munck, regeringsrådet Leif Lindstam.

Enligt en lagrådsremiss den 22 september 1994 (Närings-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Jan Stockhaus.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

20

Prop. 1994/95:44

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1994

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Heckscher

Regeringen beslutar proposition 1994/95:44 Konkurrensverkets
ställning i överklagade ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20),
m.m.

21

gotab 47065, Stockholm 1994