Prop.
1994/95:42
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Anna Hedborg
(Socialdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till regeländringar inom föräldraförsäk-
ringens och sjukförsäkringens område, bl.a. förslag om tillfällig föräldra-
penning för gränsarbetare och bestämmelser om att de samordningsregler
som nu gäller för föräldrapenningförmåner, rehabiliteringspenning och
smittbärarpenning skall utsträckas till att gälla samordning även med
vissa utländska förmåner.
På föräldraförsäkringens område läggs också fram ett förslag om be-
gränsning av rätt till föräldrapenning under s.k. arbetsfri tid.
Någon begränsning av rätten för en arbetstagare att uppbära sjuklön
vid vistelse utomlands föreslås för närvarande inte i lagen (1991:1047)
om sjuklön.
Till följd av riksdagens beslut att som vilande anta regeringens propo-
sition om bl.a. valperiodens längd och Riksdagsutredningens förslag att
lägga om det statliga budgetåret föreslås vissa konsekvensändringar för
de allmänna försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder.
Till följd av att lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid
vissa avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen) skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1994 föreslås att reglerna om bl.a. anställnings-
och arbetsvillkor för arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna
förs in i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 42
Prop. 1994/95:42
1 Förslag till riksdagsbeslut .......................... 3
2 Lagtext........................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring...........................3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:605)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.....6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225)
om ersättning till smittbärare .....................7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:297) om upp-
hävande av lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m............8
3 Ärendet och dess beredning..........................9
4 Föräldraförsäkringen.............................. 11
4.1 Gällande regler inklusive beslutade ändringar från den
1 januari 1995 ............................... 11
4.2 Tillfällig föräldrapenning for gränsarbetare........... 13
4.3 Samordning mellan föräldrapenningförmåner och vissa
förmåner enligt utländsk lagstiftning ............... 14
4.4 Föräldrapenning under arbetsfri tid ................ 15
5 Sjukförsäkring.................................. 18
5.1 Sjukpenning och sjuklön under utlandsvistelse ........ 18
5.2 Rehabiliteringspenning och smittbärarpenning.........20
6 Försäkringskassorna..............................21
6.1 Förändringar med anledning av övergången till kalender-
årsbudget och förlängning av vissa mandatperioder......21
6.2 De allmänna försäkringskassorna och den staliga arbets-
givarfunktionen ..............................22
7 Kostnader och administration........................23
8 Författningskommentar............................25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994 28
Rättsdatablad......................................29
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:605)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:225)
om ersättning till smittbärare, och
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:297)
om upphävande av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kom-
mun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.
Prop. 1994/95:42
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 4 kap. 1 §, 18 kap. 8 och 13 §§ samt 22 kap. 15 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4 kap. 7 a § och
18 kap. 13 a-c §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §2
En försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har
rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningför-
måner) enligt detta kapitel.
Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är
bosatt här i riket.
Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande
adoptivföräldrarna är bosatta i riket.
Regeringen får förordna att till-
fällig föräldrapenning, med und-
antag för förmån enligt 10 § fjär-
de stycket, får utges även till en
förälder som är bosatt i Danmark,
Finland eller Norge för vård
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1985:87.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
av barn bosatt i något av dessa
länder.
Prop. 1994/95:42
7a§
Föräldrapenning med belopp
motsvarande förälderns sjukpen-
ning utges för tid som normalt är
arbetsfri för föräldern endast om
han eller hon i direkt anslutning
till den arbetsfria tiden uppbär
motsvarande eller högre föräldra-
penning. Detta gäller dock endast
för perioder av arbetsfri tid om
högst fyra dagar.
18 kap.
8 §
Styrelseledamöter utses, om inte
regeringen föreskriver annat, för
en tid av tre år, räknat från och
med den 1 juli året efter det år då
val i hela riket till landsting och
kommunfullmäktige har ägt rum.
Styrelseledamöter utses, om inte
regeringen föreskriver annat, för
en tid av fyra år, räknat från och
med den 1 januari året efter det år
då val i hela riket till landsting
och kommunfullmäktige har ägt
rum.
En styrelseledamot kan skiljas från uppdraget genom beslut av den
som utsett honom.
Om en styrelseledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår
under tjänstgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan
suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för åter-
stoden av tjänstgöringstiden. Om en annan ledamot avgår, utses en ny
ledamot för återstoden av tjänstgöringstiden.
13 §
Direktören och de andra tjänste-
män, beträffande vilka regeringen
föreskriver det, tillsätts och ent-
ledigas av riksförsäkringsverket.
Övriga tjänstemän tillsätts och
entledigas av kassan.
Riksförsäkringsverket skall vid
tillsättande och entledigande av
tjänstemän hos kassan inhämta
yttrande från kassans styrelse.
Tjänstemännens anställnings-
och arbetsvillkor skall fastställas
under medverkan av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.
I den utsträckning regeringen
föreskriver det får försäkrings-
kassan inrätta nya tjänster endast
efter medgivande av Riksförsäk-
ringsverket.
Direktören och andra arbets-
tagare, beträffande vilka regering-
en föreskriver det, anställs och
entledigas av Riksförsäkringsver-
ket. Övriga arbetstagare anställs
och entledigas av kassan.
Riksförsäkringsverket skall vid
anställning och entledigande av
arbetstagare hos kassan inhämta
yttrande från kassans styrelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:42
75 a £
Arbetsgivarverket skall gemen-
samt med de allmänna försäk-
ringskassorna ingå och säga upp
kollektivavtal angående anställ-
nings- eller arbetsvillkor rörande
arbetstagare hos allmän försäk-
ringskassa.
13 b §
Beslut om lockout eller andra
stridsåtgärder vid konflikt rörande
kollektivavtal som avses i 13 a §
fattas av Arbetsgivarverket efter
samråd med de allmänna försäk-
ringskassorna.
13 c §
Efter samråd med de allmänna
försäkringskassornaföreträder Ar-
betsgivarverket kassorna i tvister
om kollektivavtal som avses i
13 a § eller om påföljd för otill-
låten stridsåtgärd vid konflikt om
sådant avtal.
22 kap.
15 §5
Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade
för samma tid får som
1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,
2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning,
dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersätt-
ningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är
avsedd att täcka,
3. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), dock inte till
den del ersättningen är återbetalningspliktig.
Vad som föreskrivs i första styc-
ket gäller även beträffande mot-
svarande förmån som utges till
den försäkrade på grundval av ut-
ländsk lagstiftning.
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 8 § den 1 juli 1995, och
i övrigt den 1 januari 1995.
2. För den som enligt 18 kap. 8 § utsetts för tid från och med den 1
juli 1995 skall uppdraget avse en tid om tre år och sex månader.
3 Senaste lydelse 1993:745.
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 i dess lydelse enligt lagen (1994:605) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
17 §
Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för samma
dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan
författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller
uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuk-
lön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmånen om den
avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.
Föräldrapenningförmåner utges inte för dag då föräldern är semester-
ledig enligt semesterlagen (1977:480).
Vad som föreskrivs i första styc-
ket gäller även i fall då föräldern
uppbär motsvarande förmån på
grundval av utländsk lagstiftning.
Prop. 1994/95:42
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Prop. 1994/95:42
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §'
Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den ut-
sträckning förmånerna utges för samma tid:
1. sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstift-
ning samt rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring,
2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen om
allmän försäkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning
och ledighet för närståendevård,
3. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt
personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren
får på grund av att han är smittbärare,
4. ersättning enligt utländsk lag-
stiftning om arbetsskadeförsäkring
som smittbäraren får på grund av
att han är smittbärare,
5. sjuklön eller annan ersättning
enligt lagen (1991:1047) om sjuk-
lön.
4. sjuklön eller annan ersättning
enligt lagen (1991:1047) om sjuk-
lön.
Vad som föreskrivs i första styc-
ket gäller även beträffande mot-
svarande förmån som utges till
smittbäraren på grundval av ut-
ländsk lagstiftning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
' Senaste lydelse 1991:1052.
Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelsen till lagen (1994:297)
om upphävande av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid
vissa avtalsförhandlingar m.m. skall utgå.
Prop. 1994/95:42
I detta lagstiftningsärende tar regeringen upp skilda frågor på socialför-
säkringens område.
Avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) trädde i
kraft den 1 januari 1994. Genom avtalet har Sverige förbundit sig att
införliva ett stort antal rättsakter inom Europeiska Gemenskaperna (EG)
i den svenska rättsordningen.
På Socialdepartementets område är det i huvudsak förordning (EEG)
nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när an-
ställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom ge-
menskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av för-
ordning (EEG) nr 1408/71 som omfattas av bestämmelserna i EES-
avtalet. Reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 har tillkommit för att
garantera att de personer som utnyttjar rätten till fri rörlighet inom
gemenskapen inte skall förlora sitt sociala skydd vid en flyttning till ett
annat land. Förordningen gäller i huvudsak personer som är eller har
varit förvärvsarbetande - anställda eller egenföretagare - och deras
familjemedlemmar under förutsättning att dessa är försäkrade och
medborgare i ett medlemsland.
Förordning (EEG) nr 1408/71 har införlivats i den svenska rättsord-
ningen genom lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet (EES), kallad samordningslagen. Tillämpningsförordningen (EEG)
nr 574/72 har förts in i den svenska rättsordningen genom förordningen
(1992:1777) om tillämpningen av lagen (1992:1776) om samordning av
systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Regeringen har i proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagit riks-
dagen att godkänna fördraget om Sveriges anslutning till unionen,
slutakten till fördraget samt viss annan lagstiftning med anledning av ett
medlemskap. Den 13 november 1994 skall folkomröstning hållas i
Sverige ifråga om ett svenskt medlemskap i unionen.
Om Sverige ansluts till EU kommer de båda förordningarna (EEG)
nr 1408/71 och 574/72 att bli direkt gällande i Sverige utan några
mellankommande lagstiftningsåtgärder. Regeringen har därför föreslagit
riksdagen att samordningslagen skall upphävas (prop. 1994/95:37).
Utredningen om socialförsäkringen och EG (S 1991:03) har i sitt slut-
betänkande Social trygghet och EES (SOU 1993:115) redovisat över-
väganden och förslag föranledda av de konsekvenser som EES-avtalet -
och i en förlängning ett medlemsskap i EU - för med sig i fråga om
andra socialförsäkringsförmåner än pensioner samt beträffande sjuk-
vårdsförmåner och bidrag till barnfamiljer. Utredningens förslag har
remissbehandlats under våren 1994. En sammanställning av remissvaren
vad avser de delar som behandlas i denna proposition finns tillgänglig på
Socialdepartementet (dnr S94/4255/F).
I denna proposition läggs fram vissa förslag till regeländringar inom
föräldraförsäkringens och sjukförsäkringens område som i huvudsak byg-
Prop. 1994/95:42
1* Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 42
ger på förslagen i slutbetänkandet eller har tillkommit med anledning av
konsekvenserna av EES-avtalet (tillfällig föräldrapenning för gräns-
arbetare). Utredningens övriga förslag beträffande bl.a. vårdförmåner vid
sjukdom och moderskap samt bilstöd till handikappade, avser regeringen
att återkomma till i annat sammanhang.
På föräldraförsäkringens område läggs vidare fram ett förslag som av-
ser föräldrapenning under s.k. arbetsfri tid. 1 departementspromemorian
Vissa frågor rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
(Ds 1994:12) lades bl.a. fram ett förslag med syfte att begränsa för-
äldrars uttag av föräldrapenning under tid som normalt är arbetsfri för
föräldern. Förslaget remissbehandlades. En sammanfattning av departe-
mentspromemorians lagförslag och remissammanställning återfinns i
bilagorna 1 - 3 i prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. I
denna proposition föreslog förutvarande regering att en ny bestämmelse
skulle införas i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) med
innebörd att hel föräldrapenning skulle få utges för tid som normalt är
arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden uppbär motsvarande eller högre föräldrapenning. Vid riks-
dagens behandling anförde socialförsäkringsutskottet (bet. 1993/94:SfU 15)
att det framlagda förslaget kunde medföra vissa icke önskvärda effekter
och att regeringen borde återkomma med ett mer preciserat förslag till
lagstiftning. Utskottet hemställde att förslaget skulle avslås och att vad
utskottet anfört skulle ges regeringen till känna. Riksdagen biföll ut-
skottets hemställan (rskr. 1993/94:368). Regeringen återkommer nu med
ett mer preciserat förslag i denna del. Synpunkter på förslaget har under
hand inhämtats från Riksförsäkringsverket.
Till följd av riksdagens beslut att som vilande anta Riksdagsutred-
ningens förslag (1993/94:TK2) om riktlinjer för den statliga budget-
processen och regeringens proposition 1993/94:115 om bl.a. förläng-
ningen av mandatperioden för riksdagsledamöter m.fl. föreslås vidare
vissa konsekvensändringar för de allmänna försäkringskassorna.
I samband med ombildningen av arbetsgivarorganisationen för det
statliga området har riksdagen beslutat att lagen (1965:576) om ställ-
företrädare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdar-
lagen) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1994 (prop. 1993/94:77,
bet. 1993/94: KU: 19, rskr. 1993/94:264, SFS 1994:297). Vid upphävandet
infördes en övergångsbestämmelse som stadgar att ställföreträdarlagen
fortfarande gäller i fråga om fastställande av anställnings- eller avtals-
villkor för sådana arbetstagare som anges i 18 kap. 13 § tredje stycket
AFL. Övergångsbestämmelsen föreslås nu utgå samtidigt som bestäm-
melserna om anställningsvillkor m.m. förs in i AFL.
Prop. 1994/95:42
10
Prop. 1994/95:42
Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL), består av två huvudförmåner, föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning är avsedd att täcka föräldrars behov av ersättning för
det inkomstbortfall som uppkommer i samband med ett barns födelse
eller ett adoptivbarns ankomst. För föräldrar som saknar inkomster skall
föräldrapenningen ge en grundtrygghet. Tillfällig föräldrapenning utges
vid mer akut uppkomna situationer då en förälder behöver ta ledigt från
arbetet for att vårda barn.
Rätt till föräldrapenningförmåner har en förälder som är försäkrad
enligt AFL och inskriven hos allmän försäkringskassa. Försäkrad
enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara
svenska medborgare är bosatta i Sverige. En försäkrad som är bosatt i
Sverige skall ff.o.rn. 16 års ålder vara inskriven i svensk försäkrings-
kassa.
Föräldrapenningförmåner utges for vård av barn endast om barnet är
bosatt här i landet. Vid adoption av barn gäller att barnet anses bosatt i
Sverige om de blivande adoptivföräldrarna är det. I fråga om föräldra-
penning finns enligt AFL inte något krav på att vården sker i Sverige.
Om föräldern är inskriven i försäkringskassa och barnet är bosatt i Sveri-
ge, kan föräldrapenning utges även om föräldern och barnet vistas utom-
lands. Eftersom tillfällig föräldrapenning i huvudsak inte utges för tid då
föräldern vistas utomlands, gäller det beträffande den förmånen i princip
ett krav på att vården sker i Sverige.
Enligt nuvarande regler utges för närvarande föräldrapenning under 360
dagar med belopp som motsvarar 90 % av förälderns sjukpenninggrundan-
de inkomst delad med 365, dock lägst 64 kr per dag, den s.k. garantinivån
(prop. 1993/94:148, bet. 1993/94:SoU34, rskr. 1993/94:343). Regeringen
kommer inom kort att föreslå att vårdnadsbidraget skall slopas fr.o.m.
den 1 januari 1995 och att de 90 s.k. garantidagama, dvs. de dagar som
ersätts enligt garantinivån, återinfors fr.o.m. samma tidpunkt. Därmed
kommer föräldrapenning med anledning av ett barns födelse att kunna
utges under sammanlagt 450 dagar, varav 90 dagar med ersättning
motsvarande garantinivån.
Förutom vissa föräldrapenningdagar som är förbehållna modem kan,
såvitt föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, dagarna i princip
delas mellan föräldrarna efter deras egna önskemål. Av det totala antalet
föräldrapenningdagar har vardera föräldern för närvarande rätt till 90
egna dagar. Dessa dagar kan överlåtas till den andra föräldern genom en
skriftlig anmälan till försäkringskassan. Den av föräldrarna som till hu-
vudsaklig del vårdar barnet är berättigad till föräldrapenning. En förälder
som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära föräldra-
11
penning under hela ersättningstiden.
Efter förslag av regeringen har riksdagen under våren 1994 beslutat att
antalet föräldrapenningdagar skall delas lika mellan föräldrarna och att
rätten att överlåta dagar skall begränsas så att 30 dagar per förälder inte
skall få överlåtas till den andra föräldern. Vidare skall ersättningsnivån
for föräldrapenning sänkas till 80 % av den sjukpenninggrundande in-
komsten med undantag för de 30 dagar som inte skall få överlåtas till
den andra föräldern. För sistnämnda dagar, som samtidigt skall vara de
första av de föräldrapenningdagar som tas ut av respektive förälder, skall
ersättning alltjämt utges med 90 %. Vissa särregler skall gälla for bl.a.
ensamstående föräldrar. De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1995
(prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15, rskr. 1993/94:368, SFS 1994:605).
För rätt till föräldrapenning uppställs till skillnad från vad som gäller
beträffande tillfällig föräldrapenning inte något krav på att föräldern be-
höver avstå från förvärvsarbete for vård av barnet. Motivet till denna
skillnad är bl.a. att en icke förvärvsarbetande förälder har rätt till för-
äldrapenning. En förvärvsarbetande förälder kan således uppbära föräld-
rapenning för tid som föräldern, med eller utan löneförmåner från arbets-
givaren, är ledig från sitt arbete och vårdar barnet även om föräldern på
grund av vården av barnet inte behöver avstå från förvärvsarbete.
Föräldrapenningens storlek är beroende av i vilken utsträckning för-
äldern avstår från förvärvsarbete. Hel föräldrapenning på sjukpenning-
nivå utges för vård av barn när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller
fjärdedels föräldrapenning utges när föräldern arbetar högst hälften
respektive högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Föräldrapenning på
garantinivå får utges som hel, halv eller fjärdedels förmån när föräldern
arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. Vid beräkning av an-
talet dagar med rätt till föräldrapenning anses två dagar med halv och
fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag.
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år till följd av sjukdom eller
smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhäl-
lets förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges vidare
i samband med vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra
förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna.
Tillfällig föräldrapenning kan också utges för vård av ett barn som har
fyllt tolv men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk
utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov av särskild
tillsyn eller vård. För barn som är yngre än 240 dagar utges tillfällig
föräldrapenning endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad
eller barnet vårdas på sjukhus. För vård av ett barn som är 240 dagar
eller äldre utges, såvitt barnet inte vårdas på sjukhus, tillfällig föräldra-
penning inte for tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha
uppburits.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn
och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är
sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under
högst 60 dagar.
Prop. 1994/95:42
12
Från och med det kalenderår under vilket barnet fyller fyra år t.o.m.
det kalenderår under vilket det fyller tolv år har en förälder rätt till till-
fällig föräldrapenning när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband
med bl.a. föräldrautbildning och besök i barnets skola. För sådana s.k.
kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
Särskilda regler finns för föräldrar med barn som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa fönktionshindrade.
Tillfällig föräldrapenning utges även till fader som avstår från förvärvs-
arbete i samband med barns födelse för att närvara vid förlossningen,
hjälpa till i hemmet eller vårda annat barn. Sådana s.k. pappadagar utges
med högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter 60:e dagen efter
barnets hemkomst från förlossningen.
Föräldrapenningförmåner utges inte för tid då föräldern förvärvsarbetar
eller uppbär sjukpenning enligt AFL eller lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring (LAF) eller sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuk-
lön.
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Regeringen får förordna att tillfällig föräldra-
penning, med undantag för förmån enligt 10 § fjärde stycket, får
utges till en förälder bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård
av ett där bosatt barn.
Skälen för regeringens förslag: Tillfällig föräldrapenning som utges
till en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse
omfattas av det EG-rättsliga begreppet förmåner vid moderskap och
täcks således av förordning 1408/71. Detta innebär att en person som
arbetar i Sverige men är bosatt i annat land inom EES skall omfattas av
svensk lagstiftning och erhålla tillfällig föräldrapenning om han avstår
från förvärvsarbete i samband med barns födelse.
I fråga om annan tillfällig föräldrapenning än som utges till en fader i
samband med barns födelse är anknytningen till barnets födelse eller
moderskapet relativt svagt, eftersom förmånen kan utges för vård av
barn - i normalfallet - ända till dess barnet fyller 12 år och dessutom
avse mer akuta situationer i vilka en förälder avstår från förvärvsarbete.
Denna form av tillfällig föräldrapenning har därmed närmast karaktär av
en rättighet vid sjukdom och företer också påtagliga likheter med den
vanliga sjukpenningförsäkringen. Bestämmelserna i förordning 1408/71
om förmåner vid sjukdom och moderskap gäller dock endast då den
berättigade själv är sjuk och inte i de fall han avstår från förvärvsarbete
för att ta hand om en annan person som är sjuk. Den tillfälliga föräldra-
penningen torde därför inte vara att hänföra till förmåner vid sjukdom.
En person som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge och som för-
värvsarbetar i Sverige är till följd av bestämmelserna i förordning
13
1408/71 berättigad till tillfällig föräldrapenning som utges till en fader i
samband med barns födelse. På grund av att tillfällig föräldrapenning i
övrigt inte omfattas av denna förordning samt att det för rätt till denna
förmån enligt den svenska lagstiftningen krävs att såväl barnet som för-
äldern är bosatta i Sverige har samma person inte rätt till denna form av
tillfällig föräldrapenning.
Reglerna i förordning 1408/71 tar inte enbart sikte på förmånerna i
socialförsäkringen utan också på skyldigheten att erlägga avgifter till
försäkringen. I den stat som är behörig i fråga om förmåner skall således
även avgifter betalas av arbetsgivaren, den anställde eller egenföretaga-
ren. En sådan överensstämmelse mellan förmåner och avgifter föreligger
inte enligt den svenska lagstiftningen. Rätten till förmåner är i huvudsak
knuten till bosättning i Sverige medan avgörande för om socialavgifter
skall betalas i Sverige är bl.a. om arbetet utförs i Sverige och om arbets-
givaren är svensk eller inte. Mot bakgrund av att en i t.ex. Danmark
bosatt person som förvärvsarbetar i Sverige inte kan erhålla annan till-
fällig föräldrapenning än som utges till en fader i samband med barns
födelse trots att sociala avgifter ändock skall erläggas på inkomsten från
Sverige, anser regeringen att det finns skäl att införa en möjlighet för en
sådan person att uppbära tillfällig föräldrapenning även om vederbörande
är bosatt i Danmark, Norge eller Finland.
Regeringen bör ges möjlighet att i förordning meddela närmare före-
skrifter om rätten till tillfällig föräldrapenning i dessa fall.
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Samordning skall kunna ske mellan föräldra-
penningförmåner och utländska förmåner vid sjukdom eller arbets-
skada.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har avstått från att yttra
sig över förslaget. Riksförsäkringsverket tillstyrker dock förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt reglerna i 4 kap. 17 § AFL
skall föräldrapenningförmåner samordnas med vissa andra förmåner som
den försäkrade erhåller för samma tid. Föräldrapenningförmåner utges
således inte för tid för vilken utgår sjukpenning enligt AFL eller LAF
eller motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av
regeringens beslut i ett särskilt fall. Även sjuklön eller annan ersättning
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön utesluter utbetalning av föräldrapen-
ningförmåner i den mån förmånerna avser samma tid.
Det kan tänkas att en person samtidigt är berättigad till föräldrapen-
ningförmåner och en förmån enligt utländsk lagstiftning med vilken
samordning skulle ske om den utgavs enligt svensk lagstiftning. Denna
situation torde inte bli så vanlig inom EES eftersom personer för vilka
14
förordning 1408/71 gäller skall omfattas av lagstiftningen i endast ett
land och det i regel är lagstiftningen i samma stat som är tillämplig
beträffande de olika förmånerna. I förhållande till länder utanför EES är
emellertid förutsättningarna for att en sådan situation skall uppkomma
betydligt större.
Enligt regeringens uppfattning är det därför motiverat att ha samma
regler for samordning i fall då den som uppbär föräldrapenningförmåner
erhåller andra förmåner enligt utländsk lagstiftning som då förmånerna
utges enligt svensk lagstiftning. Frånvaron av en sådan regel skulle
annars möjliggöra för en person att samtidigt uppbära föräldrapenning-
förmåner och en förmån enligt utländsk lagstiftning med vilken sam-
ordning skulle ske om den utgavs enligt den svenska lagstiftningen.
Regeringen föreslår därför att en särskild regel härom tas in i 4 kap.
17 § AFL. Eftersom behovet av samordningsregler gäller även utanför
EES bör den föreslagna regeln få generell tillämpning.
Det kan nämnas att en regel med denna innebörd intagits i den nya
nordiska konventionen om social trygghet.
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Hel föräldrapenning med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning utges for tid som normalt är arbetsfri för för-
äldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria
tiden uppbär hel föräldrapenning. Detta gäller dock endast för perio-
der av arbetsfri tid om högst fyra dagar. Motsvarande skall gälla för
rätt till halv respektive fjärdedels föräldrapenning.
Skälen för regeringens förslag: Föräldraförsäkringen innehåller inte
några bestämmelser som begränsar antalet ersättningsperioder eller regler
om minsta antal ersättningsdagar under en period. Den ger föräldrarna
möjlighet att planera föräldraledigheten på det för familjen mest fördel-
aktiga sättet även från ekonomisk synpunkt. Denna flexibilitet medför att
föräldrarna kan dela upp rätten till föräldrapenning exempelvis på så sätt
att den förälder som har lägst föräldrapenning - i de flesta fall modem -
uppbär föräldrapenning under fem av veckans dagar medan den förälder
som har högst föräldrapenning tar ut föräldrapenning under de dagar
som är arbetsfria för denna förälder, vanligtvis lördag och söndag. En
förälder kan också välja att förlägga sin föräldraledighet till helgdagar.
Enligt 2 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:3) om för-
äldrapenningförmåner utges föräldrapenning inte för tid om en eller flera
dagar som normalt är arbetsfri för en heltidsarbetande inom yrket, om
inte föräldern uppbär föräldrapenningförmån i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden. Denna bestämmelse har tillkommit for att i viss mån
motverka att föräldrapenning utges till en förvärvsarbetande förälder som
inte gör någon inkomstförlust i anledning av vårdperioden. I bestämmel-
sen anges inte något om storleken på den föräldrapenning som skall
15
uppbäras i direkt anslutning till den arbetsfria tiden. Därmed kan en
förälder uppbära fjärdedels föräldrapenning under en dag före eller efter
den arbetsfria tiden och hel föräldrapenning under hela den arbetsfria
tiden. Fjärdedels föräldrapenning kan vidare utges även om anledningen
till förkortningen av arbetstiden är inarbetad tid, flextid eller motsvaran-
de.
För att motverka att föräldrar tar ut föräldrapenning under veckoslut
och helger i syfte att förstärka familjens ekonomi föreslog dåvarande
regering i prop. 1993/94:220 att en ny bestämmelse skulle införas i
4 kap. AFL med innebörd att hel föräldrapenning skulle få utges för
sådan tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon
i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel föräldrapenning.
Motsvarande skulle enligt förslaget gälla för rätt till halv respektive
fjärdedels föräldrapenning för dag som normalt är arbetsfri. Med arbets-
fria dagar avsågs enligt propositionen dagar som, oavsett om föräldern är
tjänstledig eller inte, var arbetsfria inom den bransch eller på den arbets-
plats där föräldern är anställd.
Vid riksdagens behandling av förslaget uttalade socialförsäkringsut-
skottet (bet. 1993/94:SfU 15) bl.a. att den föreslagna regelns konstruktion
innebar att för arbetstagare i vissa branscher eller på vissa arbetsplatser
där längre arbetsfri tid regelmässigt förekommer efter en längre kon-
centrerad arbetstid, t.ex. för sjömän och vissa anställda i vården, kunde
följden bli att de fick mycket svårt att utnyttja sin möjlighet att uppbära
föräldrapenning. Utskottet erinrade om att föräldrapenningen är delad på
365 dagar och alltså avsedd för andra dagar än arbetsdagar. Eftersom
den nya bestämmelsen hade föreslagits för att hindra i första hand fäder-
na att ta ut föräldrapenning under veckoslut och helger i syfte att för-
stärka familjens inkomst, ifrågasatte utskottet om inte bestämmelsen
behövde ha en mer preciserad lydelse, så att den bättre överensstämde
med detta syfte. Enligt utskottet borde regeringen ytterligare överväga
bestämmelsens utformning och återkomma till riksdagen med ett nytt
förslag vid början av nästkommande riksmöte. Som tidigare nämnts
hemställde utskottet att förslaget skulle avslås och att vad utskottet
anfört skulle ges regeringen till känna. Riksdagen biföll utskottets hem-
ställan.
Motivet till den i prop. 1993/94:220 föreslagna regeln om en begräns-
ning av rätten till föräldrapenning var som redovisats i det föregående i
första hand att motverka att föräldraförsäkringen utnyttjas på så sätt att
föräldrar tar ut föräldrapenning under veckoslut och helger för att i för-
sta hand förstärka familjens ekonomi. Ett sätt att uppnå detta syfte sam-
tidigt som man undviker att i onödan begränsa föräldrarnas möjligheter
att utnyttja föräldrapenningen är att låta begränsningen gälla endast för
kortare ledighetsperioder. Därigenom förhindras att arbetstagare med ett
längre antal arbetsfria dagar, t.ex. lärare, får svårigheter att uppbära
föräldrapenning. Begränsningen bör lämpligen avse en period med
arbetsfri tid som omfattar högst fyra dagar. Regeringen föreslår därför
att bestämmelsen utformas så att hel föräldrapenning skall kunna utges
för tid om högst fyra dagar i följd som normalt är arbetsfri för föräldern
Prop. 1994/95:42
16
endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden upp-
bär hel föräldrapenning. Motsvarande bör gälla for rätt till halv respekti-
ve fjärdedels föräldrapenning. Med denna utformning av bestämmelsen
uppstår inte de av utskottet angivna olägenheterna för arbetstagare med
längre koncentrerad arbetstid.
Den föreslagna bestämmelsen får till följd att en förälder som önskar
uppbära hel föräldrapenning under lördag-söndag måste ta ut hel föräld-
rapenning även under fredagen eller måndagen. Den som önskar uppbära
hel föräldrapenning under en period som består av t.ex. tre helgdagar
jämte en lördag kommer därvid att behöva ta ut hel föräldrapenning
under sammanlagt fem dagar. Ä andra sidan innebär förslaget att den
som önskar uppbära hel föräldrapenning under en arbetsfri period om
fem dagar inte behöver ta ut någon ytterligare dag med hel föräldrapen-
ning.
Med arbetsfri dag avses dag som, oavsett om föräldern är tjänstledig
eller inte, är arbetsfri inom den bransch eller på den arbetsplats där för-
äldern är anställd. De dagar det är fråga om är framför allt dagar för
veckovila (vanligtvis lördagar och söndagar) samt helgdagar och vissa
helgaftnar.
Regeringen kommer inom kort att föreslå att vårdnadsbidraget slopas
fr.o.m. den 1 januari 1995, samtidigt som de 90 s.k. garantidagama, dvs.
de dagar som endast ersätts enligt garantinivån, återinförs fr.o.m. samma
tidpunkt. Därmed kommer föräldrapenning med anledning av ett barns
födelse att kunna utges under sammanlagt 450 dagar, varav 90 dagar
med ersättning motsvarande garantinivån.
Det nu aktuella förslaget om begränsning av rätt till föräldrapenning
under arbetsfri tid skulle kunna komma att få relativt liten effekt när
garantidagama återinförs. Det är fullt möjligt att förkorta arbetstiden
t.ex. en fredag eftermiddag och samtidigt ta ut en hel garantidag. Något
hinder mot att ta ut hel föräldrapenning på sjukpenningnivå för lördag
och söndag finns inte. För att motverka att ett införande av garantidagar
får denna effekt bör föräldrapenning under arbetsfri tid få tas ut på sjuk-
penningnivå endast under förutsättning att föräldern i direkt anslutning
till den arbetsfria tiden tar ut föräldrapenning på sjukpenningnivå.
Regeringen föreslår därför att förslaget kompletteras med en regel med
denna innebörd.
De föreslagna ändringarna inom föräldraförsäkringen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:42
17
Prop. 1994/95:42
Regeringens bedömning: I lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL)
bör rätten för en arbetstagare att uppbära sjuklön vid vistelse utom-
lands för närvarande inte begränsas i enlighet med de begränsningar
som enligt AFL gäller för rätten att uppbära sjukpenning vid sådan
vistelse.
Utredningens förslag: En bestämmelse bör införas i SjLL som in-
skränker arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön utomlands. Arbetsgi-
varen bör dock kunna utge sjuklön vid vistelse utanför EES-land i de
fall arbetsgivaren finner detta lämpligt.
Remissinstanserna: Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) tillstyrker
förslaget och anser det tillfredsställande från såväl principiella som lag-
tekniska utgångspunkter. SAF anser dock att det inte är rimligt att en
arbetsgivare - eller arbetstagare - skall behöva undersöka annan lagstift-
ning inklusive regler enligt EES-avtalet m.m. och analysera i vilken
utsträckning dessa innebär avvikande regler från huvudregeln i SjLL.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 kap. 15 § AFL utges
inte sjukpenning för tid då den försäkrade vistas utomlands i annat fall
än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en
här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt
handelsfartyg eller under sjukdom eller i annat fall som avses i 7 b §
nämnda kapitel reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.
Begränsningen av rätten till sjukpenning under vistelse utomlands in-
fördes år 1984. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1983/84:SfU10
anförde socialförsäkringsutskottet att det, med hänsyn till de svårigheter
ur kontrollsynpunkt som förelåg när det gällde att bedöma rätten till
sjukpenning vid utlandsvistelse, kunde godta ett förslag av regeringen
om att denna rätt skulle inskränkas vid sjukdom som inträffade under
semestervistelser och liknande vistelser utomlands.
I samband med införandet av sjuklön (prop. 1990/91:181) gjorde dåva-
rande regeringen den bedömningen att regeln i 3 kap. 15 § AFL i många
fall saknar praktisk betydelse på grund av de konventioner som Sverige
har ingått. Vidare uttalades att det kunde ifrågasättas om en begränsning
i SjLL skulle vara förenlig med dessa konventioner samt att ikraftträd-
andet av EES-avtalet skulle komma att innebära att regeln i 3 kap.
15 § AFL inte skulle kunna tillämpas i flertalet fall. Arbetsgivaren borde
därför vara skyldig att utge sjuklön även då arbetstagare vistades utom-
lands.
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/9 l:SfLI 18 anfördes att
förslaget i propositionen om att sjuklön skulle kunna utges även utom-
lands fick ses mot bakgrunden att det antal länder där rätt till sjukersätt-
ning på grund av konvention eller motsvarande kunde föreligga har ökat
18
och kunde förutses öka ytterligare. Utskottet ansåg därför att den bedöm-
ning som gjordes i propositionen fick godtas. Utskottet ville dock fram-
hålla att, om utvecklingen skulle ge anledning till det, frågan fick väckas
på nytt.
I socialforsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU5 anfördes som
utskottets mening att det for en arbetstagares rätt att uppbära sjuklön vid
utlandsvistelse borde gälla samma begränsningar som för rätten att upp-
bära sjukpenning utomlands. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde
återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Regeringen
gav med anledning av detta uttalande Utredningen om socialförsäkringen
och EG i uppdrag att överväga frågan.
Utredningen anser att det i sig är mindre tillfredsställande med skilda
regler i AFL och SjLL när någon vistas utomlands i samband med sjuk-
skrivning. Utredningen anser dock att det till viss del kan vara motiverat
med skilda regler eftersom risken for missbruk torde vara mindre i fråga
om sjuklön och att sjuklön utges endast under en begränsad tid. Som
ytterligare skäl anges att SjLL är tillämplig även beträffande arbetstagare
som är bosatta utomlands.
Utredningen finner dock sammantaget att SjLL bör anpassas till de
regler som finns i AFL med undantag for bosättningskravet. Vad avser
det senare kravet finner utredningen det vara en alltför långtgående änd-
ring att ändra reglerna så att bosättningskravet överensstämmer i SjLL
och AFL.
Av SAF:s remissvar framgår att om en anpassning skall ske bör en
sådan regel vara så utformad att det av lagstiftningen framgår i vilken
utsträckning förordning 1408/71 och svenska konventionsåtaganden inne-
bär avvikande regler från reglerna i SjLL.
Regeringen finner i likhet med utredningen att det finns ett antal skäl
varför reglerna även fortsättningsvis skulle kunna vara olika i SjLL och
AFL. Till dessa kan läggas att en arbetsgivare redan enligt nuvarande
regler kan vägra sjuklön på grund av att arbetsoförmågan inte är styrkt
oavsett om den anställde vistas utomlands eller inom Sverige. I dessa
fall kan den anställde enligt 21 § SjLL ansöka om s.k. sjuklönegaranti
hos försäkringskassan.
Att införa en regel som innebär att arbetsgivaren inte är skyldig att
utge sjuklön under utlandsvistelse skulle vidare kunna innebära att rätten
till sjuklön i viss mån skulle bli föremål för en arbetsgivares godtyckliga
bedömning.
Liksom utredningen anfört finner regeringen att för den som är sjuk-
skriven vid avresan till utlandet gäller även här de motiv utredningen
anger som skäl varför reglerna skulle kunna tänkas vara olika i SjLL
och AFL. Det kan därvid tilläggas att försäkringskassan som regel skall
medge den försäkrade rätt att uppbära sjukpenning vid vistelse utom-
lands i de fall utlandsvistelsen inte påverkar sjukdomstillståndet eller
rehabiliteringsarbetet negativt.
En allmän regel i SjLL skulle - trots att reglerna synes lika - få till
följd att den faktiska tillämpningen mellan SjLL och AFL med stor
sannolikhet ändå skulle vara olika. Arbetsgivarens möjligheter att göra
Prop. 1994/95:42
19
en liknande bedömning som försäkringskassan försvåras av att arbetsgi-
varen inte alltid har vetskap om diagnos.
Regeringen anser att det för närvarande inte finns tillräckligt starka
skäl för att i SjLL införa regler som begränsar en arbetstagares rätt att
uppbära sjuklön vid vistelse utomlands. På grund av skillnader i bosätt-
ningskravet kommer formella skillnader fortfarande att finnas kvar. Ar-
betsgivaren kan vidare antas komma att få stora svårigheter att tillämpa
den praxis som gäller enligt AFL. Samtidigt har arbetsgivaren redan idag
möjlighet att vägra sjuklön om arbetsoförmågan inte är styrkt.
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Regler om samordning mellan rehabiliterings-
penning och vissa andra förmåner utsträcks till att omfatta också ut-
ländska förmåner. En liknande regel föreslås även vad avser smittbä-
rarpenning.
Utredningens förslag: Utredningen har pekat på behovet av att vissa
utländska förmåner skall kunna samordnas med rehabiliteringspenning
och smittbärarpenning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 22 kap. 15 § AFL sker sam-
ordning mellan rehabiliteringspenning och andra förmåner som den för-
säkrade för samma tid erhåller bl.a. som sjukpenning eller föräldrapen-
ningförmån enligt AFL, sjukpenning eller livränta enligt arbetsskadeför-
säkringen eller förmåner enligt studiestödslagen (1973:349). Sam-
ordningen sker genom att rehabiliteringspenningen minskas med belop-
pet av den andra förmånen. Även smittbärarpenning skall enligt lagen
härom samordnas med vissa angivna sociala förmåner som smittbäraren
kan ha rätt till. Regeringen föreslår att även utländska förmåner bör
omfattas av de samordningsregler som gäller för rehabiliterings- och
smittbärarpenning. Regler om detta bör tas in i 22 kap. 15 § AFL och i
6 § lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1995.
20
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Styrelseledamöter vid allmänna försäkrings-
kassor skall, om inte regeringen föreskriver annat, utses för en tid av
fyra år räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i
hela riket till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum med
början år 1999. Detsamma skall gälla ledamöter i socialförsäkrings-
nämnder.
Skälen för regeringens förslag: De allmänna försäkringskassorna leds
av en styrelse. Hos varje försäkringskassa finns ett antal socialförsäk-
ringsnämnder, för närvarande totalt 165 i hela landet. Ledamöterna i
styrelserna och socialförsäkringsnämndema utses nu för en tid av tre år,
räknat från och med den 1 juli året efter det år då allmänna val har ägt
rum i hela landet. Nuvarande mandatperioder löper ut den 30 juni 1995.
Riksdagen har beslutat att som vilande anta Riksdagsutredningens för-
slag att det statliga budgetåret skall läggas om från brutet år till kalen-
derår fr.o.m. den 1 januari 1997 (1993/94:TK2, bet. 1993/94:KU18,
rskr. 1993/94:424). Riksdagen har vidare beslutat att som vilande anta den
tidigare regeringens förslag att ordinarie allmänna val skall hållas vart
fjärde år i stället för vart tredje år (prop. 1993/94:115, bet. 1993/94:KU44,
rskr. 1993/94:315).
Försäkringskassorna är inte statliga myndigheter men deras uppgifter är
statligt reglerade och verksamheten är finansierad med av staten besluta-
de och uppburna skatter och avgifter. Vid den förestående övergången
till kalenderår som räkenskapsår och förlängda mandatperioder bör där-
för även de allmänna försäkringskassornas verksamhet anpassas i detta
avseende.
En sådan anpassning förutsätter en ändring i 18 kap. 8 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL), enligt vilken tidpunkten när
styrelseledamöter skall utses, ändras från den 1 juli till den 1 januari,
samt att styrelseledamöter utses för en tid av fyra år. En sådan ändring
innebär att tjänstgöringstiden för ledamöter i socialförsäkringsnämnder
ändras på motsvarande sätt, eftersom det beträffande dem finns en hän-
visning till 18 kap. 8 § AFL. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft
den 1 juli 1995. Tjänsgöringstiden för dem som förordnats från och med
den 1 juli 1995 bör dock vara tre och ett halvt år och utgå den 31 de-
cember 1998.
Regeringen avser att senare lämna förslag även till ändring av bl.a. för-
säkringskassornas räkenskapsår.
21
Prop. 1994/95:42
Regeringens förslag: Arbetsgivarverket skall gemensamt med de all-
männa försäkringskassorna avgöra frågor om anställnings- och ar-
betsvillkor för arbetstagare hos allmän försäkringskassa. Arbetsgi-
varverket skall efter samråd med allmänna försäkringskassorna be-
sluta i frågor om lockout och andra stridsåtgärder samt företräda dem
i tvister. Bestämmelsen om en försäkringskassas inrättande av nya
tjänster tas bort.
Skälen för regeringens förslag: I dåvarande regeringens proposi-
tion 1992/93:100 bil. 8 föreslogs att Statens arbetsgivarverk (SAV) skulle
ombildas till en uppdragsmyndighet - Arbetsgivarverket - som från och
med budgetåret 1994/95 finansieras med avgifter. Riksdagen har godkänt
förslaget (bet. 1992/93:AU 10, rskr. 1992/93:205). Riksdagen har vidare
beslutat (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19, rskr. 1993/94:264), att
lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtals-
förhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen) skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1994 (SFS 1994:297). I en övergångsbestämmelse före-
skrivs att ställföreträdarlagen fortfarande gäller i fråga om fastställande
av anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare som anges i
18 kap. 13 § tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Övergångsbestämmelsen motiveras i prop. 1993/94:77 av att konflikt-
rätten på det statliga området även i framtiden bör hållas samman på
central nivå samt att det behövs ytterligare överväganden när det gäller
att föra in de regler i ställföreträdarlagen som är tillämpliga på de fÖr-
säkringskasseanställda i lagen om allmän försäkring. Övergångsbestäm-
melsen skall därför utgå i samband med att regler om konflikträtt samt
regler om anställnings- och arbetsvillkor i fråga om de forsäkringskasse-
anställda nu förs in i lagen om allmän försäkring.
Konstitutionsutskottet uttalade i samband med upphävandet av ställ-
företrädarlagen att förslagen inte medför någon förändring av försäk-
ringskassornas arbetsgivarfunktion i förhållande till vad som hittills gällt
(1993/94:KU19). Riksdagen ställde sig bakom detta uttalande. I lagen
(1962:381) om allmän försäkring föreskrivs for närvarande att anställ-
nings- och arbetsvillkor för anställda vid försäkringskassorna skall fast-
ställas under medverkan av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer. Med stöd av ställföreträdarlagen sker denna medver-
kan for närvarande genom Arbetsgivarverket, tidigare Statens arbets-
givarverk (SAV). Detta gäller beslut om kollektivavtal, lockout eller
andra stridsåtgärder samt vissa tvister. Enligt ett regeringsbeslut den
19 november 1981 uppdrog regeringen åt SAV att gemensamt med de
allmänna försäkringskassorna sluta och säga upp kollektivavtal för ar-
betstagare hos de allmänna försäkringskassorna. Enligt förordningen
(1994:272) med instruktion for Arbetsgivarverket anges att vad regering-
22
en i en förordning eller i ett särskilt beslut har föreskrivit om SAV i Prop. 1994/95:42
stället skall avse Arbetsgivarverket. De 25 allmänna försäkringskassorna
har genom sitt medlemskap i Försäkringskasseförbundet (FKF) uppdragit
åt förbundet att vara central arbetsgivarorganisation.
Riksförsäkringsverket (RFV) har bl.a. till uppgift att svara for den cen-
trala ledningen och for tillsynen av de allmänna försäkringskassornas
verksamhet. RFV skall vidare meddela föreskrifter enligt givna bemyndi-
ganden och ge de allmänna råd som behövs för tillämpningen av lag-
stiftningen och för säkerställande av en effektiv resursanvändning och
administration. Innebörden av detta är bl.a. att se till att statsmakternas
intentioner uppfylls. Samtidigt är det väsentligt att tillvara alla möjlig-
heter till decentralisering.
Utvecklingen såväl generellt inom det statliga löne- och arbetsgivar-
politiska området som för försäkringskassorna är att löne- och anställ-
ningsvillkoren idag kan utformas under stor frihet och utan detalj-
reglering. De centrala avtalen anger övegripande ramar som medger en
betydande frihet att träffa lokala avtal varvid anpassning kan göras med
hänsyn till den regionala och lokala organisations specifika behov. Det
är väsentligt att effekterna av denna utveckling och konsekvenserna för
en effektiv resursanvändning inom socialförsäkringsadministrationen
uppmärksammas som ett led i den löpande uppföljningen av verksam-
heten.
Nuvarande ordning beträffande försäkringskassornas arbetsgivarfunk-
tion bör gälla även fortsättningsvis varvid vissa regler måste anpassas i
och med att SAV har ombildats till en uppdragsmyndighet. Regeringen
anser därför att övergångsbestämmelsen till ställföreträdarlagen skall
utgå och att tillämpliga föreskrifter fors in i lagen om allmän försäkring.
Av denna lag bör framgå att Arbetsgivarverket gemensamt med de all-
männa försäkringskassorna skall ingå och säga upp kollektivavtal om
anställningvillkor m.m. som rör arbetstagare hos försäkringskassorna.
Bestämmelserna i ställföreträdarlagen om konflikter bör också föras in i
lagen om allmän försäkring. Detta gäller beslut om lockout eller andra
stridsåtgärder samt i fråga om tvister om kollektivavtal eller om påfölj-
der för otillåtna stridsåtgärder vid konflikt om sådant avtal. I dessa fall
bör föreskrivas att Arbetsgivarverket efter samråd med de allmänna
försäkringskassorna skall besluta i dessa frågor. Bestämmelsen om en
försäkringskassas inrättande av nya tjänster bör tas bort med hänvisning
till att inrättandeförordningen upphävts (1971:1749) i samband med att
den nya lagen (1994:260) om offentlig anställning och anställnings-
förordningen (1994:373) trädde i kraft.
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Som tidigare redovisats presenterade föregående regering redan i
prop. 1993/94:220 ett förslag om begränsning av föräldrapenning under
arbetsfri tid. Riksdagen avslog dock förslaget, varför regeringen nu åter-
23
kommer med ett nytt preciserat förslag. Av nämnda proposition framgår Prop. 1994/95:42
att de däri framlagda förslagen sammantaget beräknades minska försäk-
ringsutgiftema med ca 23 miljoner kronor.
Vad gäller det förslag om tillfällig föräldrapenning till gränsarbetare
som nu föreläggs riksdagen kan konstateras att antalet gränsarbetare
under januari månad 1994 uppgick till drygt 1 200. Eftersom endast en
mindre del av dessa kan antas komma i fråga för rätt till tillfällig för-
äldrapenning gör regeringen den bedömningen att även om en mindre
utgiftsökning skulle uppkomma torde den under alla förhållanden rym-
mas inom den ovan angivna besparingen om 23 miljoner kronor.
Övriga förslag bedöms inte ge upphov till någon ökning av försäk-
ringsutgifter eller kostnader för administration.
24
Prop. 1994/95:42
4 kap.
1 §
Förslaget, som tagits in i ett nytt fjärde stycke, har närmare redovisats i
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2). Genom förslaget ges regeringen
möjlighet att undanröja den skillnad som för närvarande föreligger i
rätten till tillfällig föräldrapenning genom att bestämmelserna i för-
ordning (EEG) nr 1408/71 är tillämpliga på tillfällig föräldrapenning
som ges ut enligt 10 § fjärde stycket till fader som avstår från förvärvs-
arbete i samband med barns födelse men inte på tillfällig föräldrapen-
ning i övrigt. Avsikten med förslaget är att tillfällig föräldrapenning som
inte omfattas av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 även
skall kunna ges ut till en förälder som förvärvsarbetar i Sverige men
som är bosatt med barnet i Danmark, Finland eller Norge.
7 a §
Bestämmelsen i denna nya paragraf innebär en begränsning av rätten till
föräldrapenning. Rätten till föräldrapenning for tid om en eller flera
dagar som normalt är arbetsfri görs beroende av att föräldern uppbär
motsvarande eller högre föräldrapenning i direkt anslutning till den
arbetsfria tiden. Denna begränsning gäller dock bara for perioder av
arbetsfri tid som är högst fyra dagar. Avsikten är att ledighetsperioder
som avser normal veckovila (vanligen veckoslut) och de flesta s.k.
långhelger skall omfattas av begränsningen. Den skall dock inte gälla för
sådana längre perioder av arbetsfri tid som kan finnas för arbetstagare i
vissa branscher eller på vissa arbetsplatser där längre arbetsfri tid före-
kommer efter en längre koncentrerad arbetstid, t.ex. för sjömän och vissa
anställda i vården. 1 annat fall skulle följden för dessa kunna bli att de
får mycket svårt att utnyttja sin möjlighet att uppbära föräldrapenning.
De dagar som avses är sådana dagar som, oavsett om föräldern är
tjänstledig eller inte, är arbetsfria inom den bransch eller på den arbets-
plats där föräldern är anställd. Uttrycket arbetsfri tid har utvecklats
närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 4.4).
För att t.ex. hel föräldrapenning skall kunna utges för en lördag och en
söndag som normalt skulle ha varit arbetsfri måste föräldern alltså
uppbära hel föräldrapenning även under fredagen eller måndagen.
Begränsningen gäller dock endast for dagar som ersätts med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning. Regeringen kommer inom kort att
föreslå att de s.k. garantidagama, dvs. dagar som endast ersätts enligt
garantinivån, återinförs. När det gäller uttag under arbetsfri tid av
garantidagar ställer den nya regeln inte upp något krav på att föräldern
också uppbär föräldrapenning i anslutning till den arbetsfria tiden.
25
Någon övergångsbestämmelse till den nya paragrafen föreslås inte. Prop. 1994/95:42
Detta innebär att den nya regeln blir omedelbart tillämplig på all för-
äldrapenning som belöper på tid efter ikraftträdandet, även om ledig-
heten inletts tidigare. Föräldrapenning som belöper på tid dessförinnan
påverkas givetvis inte.
18 kap.
8 §
Tjänstgöringstiden for styrelseledamöter i en allmän försäkringskassa
anges i paragrafens första stycke. Samma tjänstgöringstid gäller för
ledamöter i en socialförsäkringsnämnd genom en hänvisning som finns i
21 § i samma kapitel.
Tjänstgöringstiden förlängs nu från tre till fyra år på samma sätt som
mandatperioderna för riksdag, landsting och kommuner. Samtidigt ändras
den tidpunkt från och med vilken tjänstgöringstiden skall räknas från den
1 juli till den 1 januari. Den tjänstgöringstid som påbörjas under år 1995
skall dock löpa från och med den 1 juli 1995 till den 1 januari 1999.
13-13 c §§
Dessa paragrafer kommenteras under avsnitt 6.2.
22 kap.
15 §
Genom bestämmelsen i det nya andra stycket utsträcks samordnings-
regeln i första stycket till att gälla också förmåner som ges ut enligt
utländsk lagstiftning. Förmåner som avser tid före ikraftträdandet omfat-
tas inte av den nya bestämmelsen. Någon övergångsbestämmelse härom
är inte nödvändig.
4 kap.
17 §
Genom förslaget i det nya tredje stycket utsträcks samordningsregeln i
första stycket till att gälla också förmåner som ges ut enligt utländsk
lagstiftning. Bestämmelsen har generell tillämplighet och gäller således
även förmåner som ges ut från länder utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
Förmåner som avser tid före ikraftträdandet omfattas inte av den nya
bestämmelsen. Någon övergångsbestämmelse härom behövs inte.
26
6 §
Genom bestämmelsen i det nya andra stycket utsträcks samordnings-
regeln i första stycket till att gälla också motsvarande förmåner som ges
ut enligt utländsk lagstiftning. Bestämmelsen är generellt tillämplig och
gäller således även förmåner som ges ut från länder utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Till följd av det nya andra stycket
är nuvarande punkt 4 i första stycket obehövlig och upphävs därför.
Nuvarande punkt 5 flyttas till att utgöra punkt 4.
Förmåner som avser tid före ikraftträdandet omfattas inte av den nya
bestämmelsen. Någon övergångsbestämmelse härom kan inte anses
erforderlig.
Prop. 1994/95:42
27
Prop. 1994/95:41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Hedborg
Regeringen beslutar proposition 1994/95:42 Vissa socialförsäkringsfrågor,
m.m.
28
Prop. 1994/95:42
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upp- regler repar ett normgiv- |
|
Lag (1962:381) om |
4 kap. 1 § och 18 kap. 8 § |
29
gotab 47124, Stockholm 1994