Prop.
1994/95:39
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 13 oktober 1994
Ingvar Carlsson
Sten Heckscher
(Näringsdepartementet)
Propositionen innehåller dels förslag som syftar till att införliva vissa
direktiv i EES-avtalets Bilaga VH om enskilda näringsidkare med svensk
rätt, dels förslag till ändring i den lag om EG-märket som trädde i kraft
samtidigt med EES-avtalet och som syftar till att underlätta införlivandet
av produktdirektiv med svensk rätt.
Lagen om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet föreslås ändrad på det sättet att också
den som för att få idka näring inom EES behöver bekräfta att han inte
varit försatt i konkurs skall få bekräfta sin uppgift med ed.
Vidare föreslås en lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation
av handelskamrar. Ändringen innebär att regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskammare att
utfärda intyg om faktiskt utövande av verksamhet som enskilda personer
kan behöva för att få idka näring inom EES. Bestämmelser införs också
om rätt att överklaga dessa beslut.
I lagen (1992:1534) om EG-märket föreslås ändringar föranledda av ett
EG-beslut sommaren 1993 om detta märke. Ändringarna innebär bl.a. att
beteckningen "EG-märke" ersätts med "CE-märkning", vilket också
betyder ändring av lagens rubrik. Den ändrade beteckningen föranleder
konsekvensändringar i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav för
byggnadsverk, m.m., vilken träder i kraft den 1 januari 1995.
Lagändringarna föreslås även i övrigt träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 39
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Lagtext.................................... 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om uppta-
gande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet .... 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisa-
tion av handelskamrar ...................... 5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1534) om
EG-märket ............................. 6
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:847) om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m........ 9
3 Införlivande av vissa direktiv i EES-avtalets Bilaga VII..... 10
3.1 Direktiven i EES-avtalets Bilaga VII som rör Näringsde-
partementets verksamhetsområde............... 10
3.2 Ärendet och dess beredning.................. 11
3.3 Införlivandeåtgärder som behöver vidtas med anled-
ning av direktiven........................ 11
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om uppta-
gande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet ... 13
3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om aukto-
risation av handelskamrar................... 14
3.6 Förslagens kostnadskonsekvenser .............. 16
4 Ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket, m.m........ 16
4.1 Ärendet och dess beredning.................. 16
4.2 Arbetsgruppens bedömning, m.m............... 17
4.3 Överväganden och förslag................... 19
4.4 Förslagens kostnadskonsekvenser .............. 20
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Implementering av
vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII ....... 21
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.................... 23
Bilaga 3 Remissammanställning över promemorian Implementering
av vissa direktiv enligt EES-avtalets Bilaga VII .... 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 13 oktober 1994 ............................ 29
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet,
2. lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar,
3. lag om ändring i lagen (1992:1534) om EG-märket,
4. lag om ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m.
Prop. 1994/95:39
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:39
Härigenom föreskrivs att lagen (1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §’
Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom själv
eller av någon annan, for att i utlandet ta till vara sin rätt till arv,
försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan
rättighet som tillkommer honom, får sådan ed tas upp av tingsrätt.
Mid som sägs i första stycket gäller
också den som för att få idka nä-
ring inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet behöver bekräfta
med ed att han inte varit försatt i
konkurs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Senaste lydelse 1988:259
Prop. 1994/95:39
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:515) om auktorisation av handels-
kamrar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra
åt auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra
dokument för hande Isändamål, som kan behövas på grund av internatio-
nella överenskommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel
av varor.
\hd som sägs i första stycket gäller
också sådana intyg för enskilda
personer om faktiskt utövande av
verksamhet som behövs för att få
idka näring inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet.
Beslut av auktoriserade handels-
kamrar i ärenden enligt andra
stycket får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:39
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1534) om EG-märket
dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,
dels attl-4§§,6§ samt rubriken närmast före 3 § skall ha följande
lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 5 a §, samt en ny rubrik
närmast före 5 a §, av följande lydelse,
dels att bilagan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag (1992:1534) om EG-märket
1
Genom denna lag meddelas be-
stämmelser om det märke (EG-
märket) som skall anbringas på
vissa produkter enligt de rättsak-
ter som har utformats i enlighet
med EG-rådets resolution av den
7 maj 1985 om en ny metod för
teknisk harmonisering och stan-
darder.
2
EG-märket får anbringas pä en
produkt bara om
1. märkningen står i överens-
stämmelse med de i 1 § angivna
rättsakterna, och
2. föreskrifter om märkingen
finns i lag eller annan författning.
EG-märkets utseende och an-
bringande
3
EG-märket skall innehålla en CE-
symbol av det utseende som fram-
går av bilaga till denna lag.
Föreslagen lydelse
Lag (1992:1534) om CE-märkning
§
Genom denna lag meddelas be-
stämmelser om den märkning
(CE-märkning) som skall ske av
vissa produkter enligt de rättsak-
ter som har utformats i enlighet
med EG-rådets resolution av den
7 maj 1985 om en ny metod för
teknisk harmonisering och stan-
darder.
§
CE-märkning av en produkt får
bara ske om
1. märkningen står i överens-
stämmelse med de i 1 § angivna
rättsakterna, och
2. föreskrifter om märkningen
finns i lag eller annan författning.
CE-märkningens utformning m.m.
§
CE-märkningen skall bestå av
bokstäverna "CE" i den utform-
ning som framgår av bilaga till
denna lag.
Wrtikalt skall de olika kompo- Prop. 1994/95:39
ne merna i CE-märkningen vara
ungefär lika höga och inte lägre
än 5 mm. Om CE-märkningen
förminskas eller förstoras skall de
proportioner som anges i model-
len bibehållas.
EG-märket skall anbringas på
sådant sätt att det blir väl synligt,
lättläst och beständigt. CE-sym-
bolen skall ha en höjd av minst 5
mm.
CE-märkningen skall ske på så-
dant sätt att den blir väl synlig,
lättläst och beständig.
Rättelse vid felaktig CE-märk-
ning.
5 a §
Om en produkt har CE-märkts
trots aa den inte överensstämmer
med de krav som gäller för CE-
märkning, skall den som ansvarar
för CE-märkningen omedelbart
vidta räaelse så aa överträdelsen
upphör.
6§
Märke som lätt kan forväxlas
med EG-märket får inte användas
i näringsverksamhet.
Märke som lätt kan förväxlas
med CE-märkningen får inte
användas i näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Bilaga
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. att 6 och 10 §§ skall ha
följande lydelse
Nuvarande lydelse
6
Om en byggprodukt skall EG-
märkas enligt en föreskrift som
har meddelats med stöd av 22 § 3
gäller bestämmelserna i lagen
(1992:1534) om EG-märket.
Föreslagen lydelse
§
Om en byggprodukt skall CE-
märkas enligt en föreskrift som
har meddelats med stöd av 22 § 3
gäller bestämmelserna i lagen
(1992:1534) om CE-märkning.
Om en byggprodukt har EG-
märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller
för EG-märkning, får en tillsyns-
myndighet förelägga tillverkare,
importör eller den som saluför
byggprodukten att
1. upphöra med användningen
av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter,
eller
10 §
Om en byggprodukt har CE-
märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller
för CE-märkning, får en tillsyns-
myndighet förelägga tillverkare,
importör eller den som saluför
byggprodukten att
1. upphöra med användningen
av CE-märkningen,
2. återkalla osålda produkter,
eller
3. ta bort EG-märket. 3. ta bort CE-märkningen.
Ett sådant föreläggande gäller till dess att produkten överensstämmer
med kraven.
1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 39
De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Romför-
dragets artikel 48, som gäller arbetskraft,och i artikel 52, som gäller
etablering. Bestämmelserna, som rör avvecklingen av hinder för den fria
rörligheten motsvaras av artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet. Den fria
rörligheten för personer innebär en rätt för individer att fritt resa in och
uppehålla sig i en annan medlemsstat och där behandlas på samma sätt
som landets egna medborgare när det gäller möjligheten att söka arbete
eller bedriva näringsverksamhet. I artikel 57 anges att direktiv skall
antas som syftar till ömsesidigt godkännande av diplom, betyg och andra
behörighetsbevis.
Artikel 30 i EES-avtalet rör ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis.
Enligt denna artikel skall de avtalsslutande parterna söka säkerställa ett
ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis och andra
behörighetsbevis i syfte att underlätta det faktiska utövandet av etable-
ringsrätten och friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Artikeln
omfattar även verksamhet som utövas som anställd.
Föreskrifter om detta finns i de EG-direktiv som antagits i detta syfte.
I Bilaga VII till EES-avtalet finns de anpassningar och kompletteringar
i dessa som avser EFTA-ländema och som överenskommits under EES-
förhandlingama samt en förteckning över direktiv, som artikel 30
hänvisar till.
De direktiv i Bilaga VII som hör till Näringsdepartementets område rör
handel- och agenturverksamhet, industri- och hantverk, tjänster
förknippade med transporter, filmindustri, vissa övriga sektorer (t.ex.
fast egendom) samt jordbruk.
De flesta av de här behandlade direktiven i Bilaga VII innehåller
bestämmelser om att medlemsstaterna skall upphäva begränsningar av
etableringsfriheten, som kan hindra medborgare i annan stat inom
gemenskapen att etablera sig i medlemsstaterna.
De diskriminerande reglerna vad gäller rätten att etablera sig och driva
verksamhet i Sverige för andra medborgare inom EES har redan
avskaffats.
I direktiven finns också för de olika områdena bestämmelser som syftar
till att lösa de problem som uppstår när en medborgare i ett land där det
inte finns några formella etableringskrav avser att etablera sig i ett annat
land inom EU med formella etableringskrav. Eftersom det på de nu
aktuella områdena inte finns formella etableringskrav i Sverige kan
svenskar som vill etablera sig i annat land inom gemenskapen komma att
drabbas av sådana formella etableringskrav. Dessa krav kan avse god
vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens.
I direktiven anges hur en medborgare i ett EU-land vid etablering i ett
annat EU-land där etableringen är reglerad skall kunna uppfylla
Prop. 1994/95.39
10
värdlandets krav. För att Sverige skall uppfylla direktivens krav i dessa Prop. 1994/95:39
hänseenden krävs lagstiftning.
För att införliva EG-direktiven med svensk rätt utarbetades inom
Näringsdepartementet promemorian Implementering av vissa direktiv
enligt EES-avtalets Bilaga VII. Promemorian har remissbehandlats.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som
läggs fram i promemorian finns i bilaga 2. En remissammanställning
finns i bilaga 3.
Lagrådets hörande: En ändring av lagen (1946:819) om upptagande av
ed för rättighets tillvaratagande i utlandet utgör i princip en sådan
lagändring som regeringen bör inhämta yttrande av Lagrådet över. Den
lagändring regeringen nu föreslår innebär dock bara att det görs ett
tillägg i lagen till de uppgifter en enskild kan få bekräfta med ed. Den
nya uppgiften är av liknande karaktär som de som redan finns i lagen.
Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse på grund av sakens beskaffen-
het och har därför inte inhämtats.
Även ändringen av lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar
är i den del som rör överklagandebestämmelsema lagrådspliktig.
Ändringen är dock av enkel beskaffenhet och Lagrådets yttrande skulle
sakna betydelse och har därför inte inhämtats.
Vissa av direktiven reglerar hur en medborgare i ett EU-land vid
etablering i ett annat EU-land där etableringen är reglerad skall kunna
uppfylla värdlandets krav på s.k. skötsamhetsbevis. Dessa direktiv kräver
att en medborgare i en medlemsstat skall kunna få ett skötsamhetsbevis
utfärdat för sig i ursprungslandet eller i det senaste hemvistlandet. I
direktiven anges att som tillräckligt bevis skall godtas utdrag ur
kriminalregistret.
Vissa direktiv ställer "särskilda krav på gott anseende och god vandel".
Ett bevis om god vandel torde omfatta mer än bara skötsamhet. Det
största polisregistret, person och belastningsregistret (PBR) innehåller fler
uppgifter än kriminalregistret. Det torde därför uppfylla vissa av
direktivens krav på "särskilt gott anseende." PBR är också det register
som används när en enskild person behöver intyg bl.a. för att arbeta i ett
främmande land. Som intyg om skötsamhet och bevis om god vandel
bör därför utdrag ur PBR kunna anses tillräckligt. Rikspolisstyrelsen
kommer att utses som myndighet behörig att utfärda intygen.
Vissa av direktiven kräver att den enskilde visar att de familjemedlem-
mar som medföljer också uppfyller kraven på skötsamhet och god vandel.
Nuvarande lydelse av polisregisterfÖrfattningama torde dock inte omfatta
en möjlighet för den enskilde att få ett utdrag beträffande övriga
familjemedlemmar. Det bör därför övervägas om det skall göras några
11
författningsändringar för att uppfylla direktivens krav i dessa hänseenden. Prop. 1994/95:39
För vissa av direktiven krävs att en person som vill etablera sig i ett
annat land skall kunna visa bevis om att han inte varit försatt i konkurs.
I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland
inte utfärdas något intyg om att en person inte varit försatt i konkurs kan
ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed. Eftersom det i
praktiken är nästan omöjligt att få fram uppgift om att en person inte har
varit försatt i konkurs föreslås i promemorian att det införs en möjlighet
att styrka tidigare konkursfrihet genom en försäkran under ed. För detta
krävs det lag. En ändring föreslås därför av lagen (1946:819) om
upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet. Därefter kan
allmän underrätt utses till myndighet behörig att utfärda handling om att
sökanden inte varit försatt i konkurs. En ändring av förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna bör övervägas så att
domstol kan ta ut ansökningsavgift för edsupptagningen.
I vissa medlemsstater krävs allmänna merkantila eller yrkesmässiga
kunskaper och färdigheter för att få utöva näringsverksamhet. I dessa
stater skall som tillräckligt bevis på sådana kunskaper godtas det faktiska
utövandet av verksamheten i fråga i annan medlemsstat i vissa perioder
som anges närmare i direktiven. Genom en ändring i lagen (1990:515)
om auktorisation av handelskamrar föreslås att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserad handelskam-
mare att utfärda intyg om faktiskt utövande av verksamhet. De direktiv
som omfattas av intygsgivningen kommer att anges i handelskammarför-
ordningen (1990:733). Bestämmelser om överklagande av handelskam-
ramas beslut om intyg föreslås också i lagen om auktorisation av
handelskamrar. Därefter kan de auktoriserade handel skam rama som har
till uppgift att utfärda intygen utses till behöriga myndigheter enligt
direktiven.
Direktivet 67/43 EEG omfattar bl.a. handel med och förvaltning av fast
egendom. För de områden detta direktiv omfattar finns disciplinära
förfaranden i Sverige för fastighetsmäklare, tolkar och översättare samt
för advokater.
För fastighetsmäklare finns i direktivet utöver kraven på konkursfrihet
och skötsamhetsbevis krav på att de skall kunna visa att några yrkes-
mässiga och forvaltningsmässiga disciplinära åtgärder inte vidtagits mot
dem i de fäll ett värdland kräver detta av de egna medborgarna.
Enligt 4 § lagen (1984:81) om fastighetsmäklare skall varje fastig-
hetsmäklare vara registrerad hos länsstyrelsen i det län där han huvud-
sakligen är verksam. En mäklares registrering kan enligt 5 § återkallas
om mäklaren inte längre uppfyller villkoren for registrering.
Registrering av och tillsyn över fastighetsmäklare föreslås i proposition
1994/95:14 Ny fastighetsmäklarlag bli överflyttad till en särskild nämnd,
Fastighetsmäklamämnden.
Föreskrifter om att den myndighet som handhar registrering av och
tillsyn över fastighetsmäklare skall kunna utfärda bevis om att en mäklare
inte varit föremål för disciplinära åtgärder bör ske i förordningsform.
Därefter kan tillsynsmyndigheten utses till behörig myndighet enligt 12
direktiven.
För tolkar och översättare finns ett auktorisationsförfarande hos Prop. 1994/95:39
Kammarkollegiet. En förordningsändring kommer att göras sä att en
enskild tolk eller översättare kan få ut bevis om att hans auktorisation
inte har upphävts hos Kammarkollegiet. Därefter kan Kammarkollegiet
utses som behörig myndighet.
Uteslutning ur Advokatsamfundet är den enda disciplinära åtgärd for
advokater som berörs i direktivet. Samfundet torde kunna utfärda bevis
om att advokat inte har uteslutits ur samfundet. För advokater kommer
Sveriges Advokatsamfund att utses som behörigt organ att utfärda bevis
om att disciplinär åtgärd inte har vidtagits mot medlem.
Regeringens förslag: Lagen (1946:819) om upptagande av ed for
rättighets tillvaratagande i utlandet ändras så att den som for att få
idka näring inom EES behöver bekräfta med ed att han inte varit
försatt i konkurs skall få avlägga sådan ed.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstämmer
med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några syn-
punkter på promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: I vissa av EU:s medlemsländer krävs
att medborgarna för att få utöva näringsverksamhet kan visa upp bevis
om att de inte har varit försatta i konkurs. I dessa fall skall en sådan
medlemsstat i fråga om medborgare i andra medlemsstater som
tillräckligt bevis på konkursfrihet godta intyg om att denne inte har varit
försatt i konkurs. I de fäll då det i utlänningens ursprungsland eller
senaste hemvistland inte utfärdas något intyg om att denne inte har varit
försatt i konkurs kan ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed
som vederbörande avgett inför en rättsinstans eller förvaltningsmyndig-
het, notarius publicus eller behörig yrkes- eller handelsorganisation i
ursprungslandet eller det senaste hemvistlandet. I praktiken är det nästan
omöjligt att få fram uppgift om att en person inte varit försatt i konkurs
i Sverige. Att införa en möjlighet att avlägga en försäkran under ed torde
därför vara nödvändigt för att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven
på denna punkt.
I lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande
i utlandet stadgas att om någon behöver få en uppgift bekräftad med ed
för att i utlandet ta tillvara sin rätt till arv, försäkring, pension,
skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rättighet som tillkommer
honom får sådan ed tas upp av tingsrätt.
Lagens syfte är att tillgodose de formella krav på ed fästande, som
13
uppställs i vissa främmande rättsordningar. Lagen torde därför också Prop. 1994/95:39
kunna användas i detta sammanhang, så att en enskild person med stöd
av lagen skall kunna få avlägga ed om konkursfrihet.
Rätten för en enskild att få idka näring inom en annan stat än hans
ursprungsland torde inte direkt kunna jämställas med uttrycket "rättighet
som tillkommer honom" i 1 §. En ändring bör därför göras i denna
paragraf. Ett andra stycke bör läggas till med innehåll att första stycket
gäller också för den som för att få idka näring inom EES behöver med
ed bekräfta att han inte varit försatt i konkurs.
Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Ändringen i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild för-
fattningskommentar.
Regeringens förslag: Lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar ändras så att regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade handelskamrar
att utfärda intyg for enskilda personer om faktiskt utövande av
verksamhet som dessa personer kan behöva för att få idka näring
inom EES. Bestämmelser införs om rätt att överklaga dessa beslut
till allmän förvaltningsdomstol och om prövningtillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
Promemorians bedömning: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens. I promemorian föreslås dock inte någon möjlighet för
enskilda att klaga på de beslut handelskamrama kan komma att meddela
med stöd av bemyndigandet.
Remissinstanserna: Endast Stockholms Handelskammare har yttrat sig
om promemorians förslag. Handelskammaren anför att de i promemorian
behandlade bevisen om faktiskt utövande av verksamhet avser enskilda
personers förhållanden. Ett avslag torde innebära ett allvarligt hinder för
den enskildes utveckling av sin yrkesverksamhet. Handelskammaren
anser det helt nödvändigt att det införs en möjlighet för sökanden att
överklaga ett avslag eller att handelskammaren kan hänskjuta ärendet till
myndighet för avgörande. I annat fall måste handelskammaren avstå från
uppgiften att utfärda bevis om faktiskt utövande av näringsverksamhet.
Skälen för regeringens förslag: I vissa medlemsstater krävs för att få
påbölja eller utöva viss verksamhet att en person kan visa att han har
allmänna, merkantila eller yrkesmässiga kunskaper.
Enligt några av direktiven skall en medlemsstat i dessa fall som
tillräckligt bevis på innehav av sådana kunskaper godta det faktiska
14
utövandet av verksamheten i fråga i en annan medlemsstat under vissa Prop. 1994/95:39
perioder, som anges i direktiven. En behörig myndighet eller ett
behörigt organ i sökandens senaste hemvistland skall enligt direktiven
utfärda intyg om att en sökande faktiskt har utövat viss verksamhet under
en period.
Handelskamrama utfärdar sedan länge olika certifikat och intyg som rör
dokument som kan krävas med hänsyn till författningsföreskrifter i
främmande länder. De har därför erfarenhet av liknande intygsgivning.
Uppgiften att utfärda de intyg som avses i direktiven bör därför läggas
på handelskamrama.
I 9 § lagen om auktorisation av handelskamrar anges att regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt auktoriserade
handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra dokument för
handelsändamål som kan behövas på grund av internationella överens-
kommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel av varor.
Lagen omfattar f.n. bara utfärdande av dokument för handelsändamål. Ett
nytt stycke föreslås i 9 § lagen om auktorisation av handelskamrar så att
det framgår att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
uppdra åt auktoriserad handelskammare att utfärda intyg enligt EES-
avtalet om faktiskt utövande av verksamhet. De direktiv som omfattas
bör sedan anges i handelskammarförordningen.
Stockholms Handelskammare har i sitt remissvar tagit upp frågan om
överklagande av handelskamramas beslut om intygsgivning. Handelskam-
maren anser att det bör finnas en möjlighet att överklaga ett avslag eller
att det bör införas en möjlighet för handelskamrama att hänskjuta ett
ärende för avgörande.
Den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna blir gällande rätt genom
inkorporeringen från och med den 1 januari 1995. I artikel 6 finns regler
om rätt till domstolsprövning och om rättssäkerhet. I konventionen finns
krav på rätt till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter.
En handelskammares beslut har betydelse for en enskild, som vill idka
näring inom EES. Besluten har stora likheter med sådana tillståndsfrågor
som bedömts enligt konventionen och som ansetts röra personers civila
rättigheter. För att uppfylla konventionen bör därför handelskamramas
beslut gå att överklaga till domstol. Eftersom besluten i vissa fall kan
komma att beröra enskildas rättigheter enligt EES-avtalet är det vidare
viktigt att tillgodose möjligheten som nationell domstol har att rådfråga
EFTA-domstolen om tolkningen av EES-avtalet.
Överklagande av utfärdandet av intyg om faktiskt utövande av
verksamhet bör göras hos allmän förvaltningsdomstol. I enlighet med de
principiella riktlinjer riksdagen har beslutat för instansordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna skall länsrätt vara första domstolsin-
stans när ett ärende överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se bl.a.
prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU 24, rskr 1993/94:319.
Av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar följer att
det är den länsrätt inom vars län ärendet först prövats som kommer att
pröva mål som överklagas från från en auktoriserad handelskammare. 15
Liksom för många övriga mål som prövats av en förvaltningsmyndighet
innan det prövas av länsrätt bör det krävas prövningstillstånd i kammar- Prop. 1994/95:39
rätt, se även prop. 1994/95:27. Till 9 § lagen om auktorisation av
handelskammare föreslås ett nytt andra stycke om rätt att överklaga en
auktoriserad handelskammares beslut om intygsgivning hos allmän
förvaltningsdomstol och ett nytt tredje stycke om prövningstillstånd.
Ändringarna i lagen föranleder utöver det sagda ingen särskild
författningskommentar.
De myndigheter och organ som skall utfärda intyg kommer i de allra
flesta fall att ha rätt att ta ut ersättning för dem. Förslagen torde därför
inte leda till ökade kostnader för sådana myndigheter eller organ.
Kostnaderna för förslagen kommer huvudsakligen att falla på de personer
som begär intygen.
Möjligheten att klaga på handelskamramas beslut innebär att de
allmänna förvaltningsdomstolarna tillförs en ny mål typ. De tillkommande
ärendena torde dock bli ytterst fåtaliga och torde därför inte leda till
några ökade kostnader för förvaltningsdomstolarna.
Riksdagen beslöt hösten 1992 om en lag om EG-märket
(prop. 1992/93: 87, bet. 1992/93:NU 13, rskr. 1992/93:96, SFS 1992:1534).
Med EG-märket menas det märke, bestående av bokstäverna CE i viss
typografi, som enligt EG-direktiv för vissa produkter skall åsättas dessa
produkter innan de släpps ut på marknaden. Märkningskravet återfinns
i direktiv enligt den s.k. nya metoden som infördes år 1985. En närmare
redogörelse for detta finns i prop. 1992/93:87 s.4 ff.
Syftet med lagen om EG-märket var att underlätta det införlivande med
svensk rätt av dessa direktiv som krävdes enligt EES-avtalet. Lagen
trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet den 1 januari 1994 efter beslut
av regeringen om ikraftträdande (SFS 1993:1646). Lagen innehåller vissa
gemensamma bestämmelser om märket, men förutsätter att det i de andra
författningar som införlivar direktiven finns föreskrifter om att märkning
skall ske. Genom den gemensamma lagen behöver då inte för varje
särskild produkt anges vissa gemensamma regler om märkets utseende,
förbud mot missbruk av märket m.m.
Lagen har samma relevans såväl i EES som vid ett medlemskap. I
lagtexten finns inte någon hänvisning till EES-avtalet och de ändringar
som nu föreslås är inte föranledda av ett svenskt EU-medlemskap.
I den nämnda propositionen förutsattes att lagen skulle ha tillfällig
karaktär i avvaktan på att generella bestämmelser om märkningen skulle
antas inom EG och införas under EES-avtalet. Det pågick då ett sådant
arbete inom EG mot bakgrund av skillnader beträffande märkningen i de
16
dittills beslutade direktiven enligt den nya metoden. Arbetet resulterade Prop. 1994/95:39
i två beslut av rådet den 22 juli 1993, som också genom beslut av
gemensamma EES-kommittén har forts in under EES-avtalet.
Gemensamma bestämmelser i någon rättsakt som kan införlivas med
svensk rätt och därigenom ersätta lagen om EG-märket antogs dock inte.
I stället intogs vissa riktlinjer för användningen av EG-märket i det s.k.
modulbeslutet från år 1990 för utformning av tekniska harmoniserings-
direktiv. Formellt ersattes 1990 års beslut med ett nytt beslut (93/465/
EEG). Vidare antogs ett direktiv (93/68/EEG) varigenom ändringar
gjordes i tolv tidigare direktiv enligt den nya metoden. Ändringarna
träder i kraft den 1 januari 1995. En närmare redogörelse för detta finns
i prop. 1993/94:203 s. 206 f. där regeringen redovisar behovet av de
lagändringar som nu föreslås.
Som också redovisas där innebär ändringarna att man nu har övergått
till att genomgående tala om CE-märkning ("CE-marking") i stället för
EG-märket ("CE-mark"). Man anknyter på det sättet till bokstavs-
symbolerna i stället for EG som begrepp.
Inom regeringskansliet har frågan om vilka ändringar som krävs i lagen
om EG-märket beretts inom en interdepartemental arbetsgrupp.
Det har inte bedömts nödvändigt med remissförfarande eller hearing i
ärendet.
Lagrådets hörande: Lagrådets yttrande inhämtades vid lagens
tillkomst. Beträffande de ändringar som nu föreslås skulle lagrådets
yttrande sakna betydelse.
Arbetsgruppen har funnit att i huvudsak följande bestämmelser som
anknyter till märkningen numera är gemensamma för direktiven:
1. CE-märkningens utformning
CE-symbolen är numera lika för de direktiv som omfattas av ändrings-
direktivet. Man har därvid valt en modell vars bokstäver
är något tunnare än den symbol som finns intagen i lagen om EG-märket.
Oavsett märkets storlek skall proportionerna i modellen behållas.
Komponenterna skall vara ungefär lika höga och inte lägre än 5 mm.
Frågan om årtal för märkningens anbringande och om identifikationsnum-
mer för anmält organ skall anges eller inte har lösts olika i direktiven.
2. Förbud mot vilseledande märkningar
Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda märkningar
som kan vilseleda tredje man vad gäller CE-märkningens innebörd och
utformning. Andra märken får anbringas förutsatt att detta inte hindrar
CE-märkningens synlighet och läslighet.
17
3. \km anbringar CE-märkningen?
CE-märkningen skall anbringas av tillverkaren eller dennes representant
i gemenskapen.
4. Innebörd
CE-märkningen anger att produkten uppfyller de tillämpliga kraven i det
aktuella direktivet inbegripet förfarandet for bedömning av överensstäm-
melse. Om produkten omfattas av andra direktiv som rör andra aspekter
med krav på CE-märkning, skall även dessa krav vara uppfyllda.
Om något av dessa tillåter tillverkaren att under en övergångstid välja
vilka bestämmelser som skall tillämpas, anger CE-märkningen endast att
produkten överensstämmer med de direktiv som tillverkaren tillämpar.
I sådana fall måste uppgifter om de direktiv som tillämpas finnas i
handlingar som åtföljer produkten.
5. Felaktigt CE-märkta produkter
Om en medlemsstat konstaterar att CE-märkning har anbringats utan att
detta är berättigat, är tillverkaren eller dennes representant skyldig att
bringa produkten i överensstämmelse med bestämmelserna för CE-
märkningen och se till att överträdelsen upphör på de villkor som
medlemsstaten fastställer. Om den bristande överensstämmelsen fortsätter
skall medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller
förbjuda utsläppandet på marknaden av produkten i fråga eller för att
säkerställa att den återkallas från marknaden.
Arbetsgruppen har gjort den bedömningen att de gemensamma
bestämmelser som redovisas under 1 och 2 täcks av bestämmelserna i
lagen om EG-märket, dock att symbolen bör ändras till den som används
i ändringsdirektivet.
Beträffande de bestämmelser som redovisats under 3-5 har arbets-
gruppen funnit det lämpligast att frågorna behandlas i de olika sektorsbe-
stämmelsema och således inte tas upp som gemensamma bestämmelser
i den nu aktuella lagen.
Arbetsgruppen har därför föreslagit att lagen om EG-märket ändras
endast på det sättet att i lagens rubrik och bestämmelser "CE-märkning"
ersätter "EG-märket" samt att CE-symbolen i bilagan byts ut mot den
som används i ändringsdirektivet.
Under ärendets vidare beredning inom regeringskansliet har synpunkter
framförts om möjligheten att i lagen ta in ytterligare gemensamma
bestämmelser, framför allt vad gäller åtgärder vid felaktig CE-märkning.
De bemyndiganden som tillsynsmyndigheterna har att ingripa mot
produkter som släppts ut på marknaden enligt produktspecifika regler
förutsätter ofta att produkterna har säkerhetsbrister, medan nu aktuella
direktiv förutsätter att staterna skall ingripa mot produkter bara av det
skälet att de har CE-märkts felaktigt.
Prop. 1994/95:39
18
Regeringens förslag:
Lagen (1992:1534) om EG-märket ändras på det sättet att
1. lagens rubrik ändras till "lagen om CE-märkning",
2. "CE-märkning" även i övrigt ersätter "EG-märket" i lagen,
3. CE-symbolen i bilagan ersätts med en ny,
4. bestämmelser om märkets utformning samlas i 3 §
5. en ny paragraf tas in om att den som ansvarar för CE-märk-
ningen är skyldig att se till att överträdelsen upphör, om CE-
märkning har anbringats utan att det är berättigat.
Konsekvensändringar görs i lagen (1994:847) om tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk m.m., som innehåller bestämmelser om
EG-märket.
Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1995.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om EG-märket har som framgått
av det tidigare endast syftet att underlätta införlivandet med svensk rätt
av direktiv enligt den nya metoden. De ändringar som arbetsgruppen har
föreslagit bör genomföras med några tillägg som kommit upp till
diskussion vid ärendets beredning.
För tydlighets skull bör i 3 § samlas bestämmelserna om märkets
utforming, vilka kompletteras med för direktiven gemensamma be-
stämmelser om att märkets komponenter skall vara lika höga och dess
proportioner desamma oavsett märkets storlek.
Vad gäller frågan om ingripande mot felaktigt CE-märkta produkter
bör i lagen införas en ny paragraf, där skyldigheten för den som svarar
for CE-märkningen att vidta rättelse om felaktigt CE-märkta produkter
släppts ut på marknaden tydligt slås last. Däremot bör inga bestämmelser
om tvångsåtgärder i fell denna skyldighet inte iakttas tas in i denna lag.
Övervägande skäl talar för att tillsynsmyndigheternas befogenheter vid
överträdelse av direktivets bestämmelser regleras i ett sammanhang inom
respektive sektor. I praktiken torde det sällan bli fråga om att med
tvångsåtgärder ingripa mot en produkt på marknaden enbart av det skälet
att den felaktigt CE-märkts.
Den nya paragrafen bör placeras in i lagen som 5a § under en ny
rubrik, Rättelse vid felaktig CE-märkning.
Ändringarna i lagen föranleder utöver det nu sagda ingen särskild
förfe ttningskommentar.
Bestämmelser om EG-märket finns dessutom i den lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m. som träder i kraft den 1 januari
1995. Den ändrade terminogin föranleder konsekvensändringar också i
den lagen.
Prop. 1994/95:39
19
Lagändringarnas karaktär är sådana att de inte föranleder några
kostnadskonsekvenser.
Prop. 1994/95:39
20
I promemorian behandlas hur personer med hemvist i Sverige skall kunna
uppfylla de krav som kan finnas i ett annat land inom EES-området på
god vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens vid etablering inom vissa
i direktiven till Bilaga VII av EES-avtalet angivna områden. Dessa krav
är gemensamma för ett stort antal av direktiven och behandlas därför i
ett sammanhang.
Ett av direktiven innehåller bestämmelser som skiljer sig från de
övriga. Detta direktiv behandlas därför särskilt.
Slutligen redovisas i promemorian hur enskilda personer kan skaffa sig
information om innehållet i direktiven.
Vissa av direktiven kräver att en medborgare i en medlemsstat skall
kunna få ett s.k. skötsamhetsbevis utfärdat for sig i ursprungslandet eller
i senaste hemvistlandet. I direktiven anges att som tillräckligt bevis skall
godtas utdrag ur kriminalregistret.
Vissa direktiv ställer "särskilda krav på gott anseende och god vandel".
Ett bevis om god vandel torde omfatta mer än bara skötsamhet. Som
bevis om skötsamhet och bevis om god vandel föreslås utdrag ur
polisregistret. Rikspolisstyrelsen kan utses till myndighet behörig att
utfärda intygen.
För vissa av direktiven krävs att en person som vill etablera sig i ett
annat land skall kunna få bevis om att han inte varit försatt i konkurs.
I de fall då det i utlänningens ursprungsland eller senaste hemvistland
inte utfärdas något intyg om att en person inte varit försatt i konkurs kan
ett sådant intyg ersättas av en försäkran under ed. Eftersom det i
praktiken är nästan omöjligt att få fram uppgift om att en person inte
varit försatt i konkurs föreslås att det införs en möjlighet att styrka
tidigare konkursfrihet genom en försäkran under ed. En lagändring
föreslås därför av lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets
tillvaratagande i utlandet. Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1995. Därefter kan allmän underrätt utses till myndighet
behörig att utfärda handling om att sökanden inte varit försatt i konkurs.
I vissa medlemsstater krävs innehav av allmänna merkantila eller
yrkesmässiga kunskaper och färdigheter för att få utöva näringsverksam-
het. I dessa stater skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis på
innehav av sådana kunskaper godta det faktiska utövandet av verksam-
heten i fråga i annan medlemsstat enligt vissa av direktiven. En ändring
av lagen (1990:515) om auktorisation av handelskammare föreslås så att
regeringen eller myndighet regeringen bestämmer får uppdra åt
auktoriserad handelskammare att utfärda intyg om faktiskt utövande av
verksamhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
Därefter kan de auktoriserade handelkamrama utses till myndigheter
behöriga att utfärda bevis om yrkeskompetens enligt EES-avtalet.
Direktivet 67/43 EEG omfattar bl.a. handel med och förvaltning av fest
egendom. För detta direktiv stadgas att i de fell då ett värdland kräver 21
bevis om att några yrkesmässiga och förvaltningsmässiga disciplinära
åtgärder inte har vidtagits mot de egna medborgarna kan värdlandet
kräva motsvarande bevis från utlänningens ursprungsland eller senaste
hemvistland. En myndighet eller ett organ behörigt att utfärda sådan
handling skall utses.
För det område direktiv 67/43 EEG omfattar finns disciplinära
förfaranden i Sverige för fastighetsmäklare, tolkar och översättare samt
för advokater. För tolkar och översättare föreslås Kammarkollegiet som
behörig myndighet.
För fastighetsmäklare föreslås länsstyrelserna som behöriga myndig-
heter. Sedan den föreslagna fastighetsmäklarlagen trätt i kraft föreslås att
Fastighetsmäklarenämnden utses till behörig myndighet. För advokater
föreslås Sveriges advokatsamfund som behörigt organ.
Prop. 1994/95:39
Bilaga 1
22
Härigenom föreskrivs att i 1 § av lagen (1946:819) om upptagande av ed
for rättighets tillvaratagande i utlandet skall införas ett andra stycke av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom själv
eller av någon annan, for att i utlandet ta till vara sin rätt till arv,
försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan
rättighet som tillkommer honom, får sådan ed tas upp av tingsrätt.
\ud som sägs i första stycket gäller
också den som för att få idka
näring inom EES-området behöver
med ed bekräfta att han inte varit
försatt i konkurs.
Prop. 1994/95:39
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Härigenom föreskrivs att i 9 § lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar skall inforas ett andra stycke av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Regeringen eller den mydighet som regeringen bestämmer får uppdra åt
auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra
dokument för handelsändamål, som kan behövas på grund av internatio-
nella överenskommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel
av varor.
23
\bd som sägs i första stycket gäller
också sådana intyg för enskilda
personer om faktiskt utövande av
verksamhet som behövs för att få
idka näring inom EES-området.
Prop. 1994/95:39
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
24
Remiss över promemorian Implementering av vissa direktiv enligt EES-
avtalets bilaga VII har avgetts av Hovrätten for Västra Sverige,
Domstolsverket, Kommerskollegium, Statistiska Centralbyrån, Konkur-
rensverket, Kammarkollegiet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Stock-
holms Handelskammare, Sveriges Advokatsamfund, Grossistförbundet
Svensk Handel och Sveriges Köpmannaförbund.
Domstolsverket lämnar förslagen utan erinran.
Svenska Arbetsgivareföreningen tillstyrker förslagen.
Konkurrensverket konstaterar sammanfattningsvis att risken för att
förslagen skulle kunna få ur konkurrenssynpunkt snedvridande effekter
på den svenska marknaden torde vara mycket liten. Den kommande
implementeringen av EG-direktiven syftar allmänt till att främja
konkurrensen inom hela EES. Med utgångspunkt i de intressen som
Konkurrensverket enligt sin instruktion i första hand skall tillvarata, är
det i sammanhanget viktigt att eventuella diskriminerande regler vad
gäller rätten för andra medborgare i EES-ländema att etablera sig och
driva verksamhet i Sverige undanröjs. Så har också redan skett, anför
Konkurrensverket.
Konkurrensverket anser att det är angeläget att regler utformas som gör
att etablering underlättas inom hela EES. Klara och enkla regler för hur
nödvändiga intyg och andra bevis kan erhållas är därvid av vikt.
Konkurrensverket har inte haft anledning att erinra mot de i promemorian
framförda förslagen i dessa delar.
Sveriges Köpmannaförbund kan i avvaktan på att en harmonisering
uppnås inom EES ställa sig bakom förslagen i remissen om hur olika
krav på intyg över god vandel, konkursfrihet och yrkeskompetens under
en övergångstid kan tillhandahållas.
Hovrätten för Västra Sverige har inga synpunkter på promemorians
förslag om att ett utdrag ur polisregistret skall uppfylla vissa direktivs
krav på sk skötsamhetsbevis. Hovrätten påpekar dock att ett utdrag enligt
polisregisterlagstiftningen endast kan avse den enskilde själv och att det
enligt vissa direktiv fordras också att den enskilde visar att de familje-
medlemmar som han lever med uppfyller kraven på skötsamhet och god
vandel. Hovrätten påpekar att något sådant bevis torde den enskilde fn
Prop. 1994/95:39
Bilaga 3
inte kunna utfå. Inte heller torde familjemedlem kunna få sådant utdrag
beträffande sig själv om inte han eller hon är i behov av ett utdrag för att
ta till vara sin egen rätt. En författningsändring bör därför övervägas
enligt Hovrätten.
Domstolsverket noterar i fråga om upptagande av ed vid tingsrätt att det
i promemorian inte sägs något om hur tingsrättens "handling om att
sökanden inte varit försatt i konkurs" bör utformas.Normalt torde
tingsrätten upprätta ett protokoll över sammanträdet där eden avläggs.
Domstolsverket anser att det hade varit av värde om i promemorian
berörts huruvida ett sådant protokoll kan antas uppfylla de krav som
brukar ställas i medlemsländerna inom EU.
Domstolsverket anser också att om edsupptagning enligt förslaget kan
väntas få en viss omfattning bör övervägas om förordningen (1987:452)
om avgifter vid de allmänna domstolarnas bör ändras så att domstol kan
ta ut ansökningsavgift.
Statistiska Centralbyrån har inga synpunkter på de förslag som presente-
ras i promemorian.Statistiska Centralbyrån vill dock påpeka att ISIC,
som används i direktiven för att avgränsa de verksamheter som direktiven
berör, har reviderats. De grupper/koder enligt ISIC som nämns i
direktiven hänför sig till olika versioner av ISIC beroende på vilket år
direktivet är utfärdat. Vad gäller den svenska näringsgrensindelningen,
SNI är endast den version av SNI som fastställdes 1969 direkt knuten till
ISIC. Man kan därför inte generellt hävda att den internationella
näringsgrensindelningen direkt kan utläsas ur SNI.
Stockholms Handelskammare har anfört följande om uppgiften att utfärda
bevis om faktiskt utövande av näringsverksamhet:
De i promemorian behandlade bevis om faktiskt utövande av verksamhet
avser enskilda personers förhållanden. Detta faktum, med beaktande av
avsaknaden av möjlighet till överklagande, gör det svårt att förutse alla
situationer som kan uppstå. Ett avslag torde innebära ett allvarligt hinder
för den enskildes utveckling av sin yrkesverksamhet.
Det finns idag inget underlag för att inom handelskammaren förutse
handläggningsrutiner eller kostnader härför. Alla kostnader för hand-
läggningen måste bäras den de sökande personerna. Blir det ett mycket
lågt antal ansökningar kan ett decentraliserat utfärdande visa sig alltför
kostsamt varför en regionaliserad eller centraliserad handläggning införs.
Handelskammaren ser med stor osäkerhet på handläggning av bevis på
ansökan av till Sverige inflyttade personer. Språksvårigheter, svårighet
att bedöma intygsgivarens trovärdighet och brist på registreringar kan
göra det faktiska utövandet av näringsverksamhet omöjligt att fästställa
på objektiva grunder.
Handelskammaren anser det därför helt nödvändigt att en möjlighet för
sökanden att överklaga ett avslag eller att handelskammaren kan
Prop. 1994/95:39
Bilaga 3
hänskjuta ärendet till myndighet för avgörande införs. I annat fall mäste
handelskammarna avstå från uppgiften att utfärda bevis om faktiskt
utövande av näringsverksamhet.
Kammarkollegiet vill generellt framhålla att myndighet som får till
uppgift att utfärda bevis bör ges rätt att ta ut en avgift av sökande som
fullt ut täcker myndighetens kostnader för att fullgöra uppgiften.
6.1 Fastighetsmäklare
Kammarkollegiet tillstyrker förslaget såvitt gäller fastighetsmäklare utom
beträffande en detalj. Kollegiet anmärker att inte alla fastighetsmäklare
kommer att vara registrerade hos den nya Fastighetsmäklamämnden.
Undantag kommer att göras för mäklare som förmedlar enbart upplåtelser
av bostadsrätter i en bostadsrättsförening ansluten till en riksorganisation
eller regional organisation for bostadsrättsföreningar.
6.2 Advokater
Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt att varken styrelsen för
samfundet eller dess disciplinnämnd har ansetts vara myndighet såvitt
gäller handlingars och uppgifters offentlighet. Samfundet har i sig ingen
skyldighet att offentliggöra disciplinbeslut i vidare mån än vad som följer
av skyldigheten att tillställa bl.a. Justitiekanslem beslut i disciplinären-
den. Hovrätten ifrågasätter om inte en särskild lagreglering krävs for den
nu aktuella uppgiften för samfundet.
Sveriges Advokatsamfund har inte något att erinra mot förslaget att
samfundet skall vara organ, som har att utfärda bevis enligt direktivet
67/43 EEG om att disciplinära åtgärder inte vidtagits mot en ledamot.
Samfundet noterar därvid att den enda disciplinära åtgärd som torde
beröras av direktivet är uteslutning.
6.3 Tolkservice
Kammarkollegiet tillstyrker att kollegiet utses till behörig myndighet att
utfärda bevis för tolkar och översättare. Kollegiet vill dock understryka
att auktorisation som tolk eller översättare inte är något generellet krav
för att utöva respektive yrke i Sverige. Det är enbart de auktoriserade
yrkesutövarna som omfattas av kollegiets tillsyn och eventuella diciplinä-
ra åtgärder och det är således endast för dessa som kollegiet har
möjlighet att utfärda bevis. För övriga yrkesverksamma tolkar och
översättare saknas denna möjlighet, anför kollegiet.
Prop. 1994/95:39
Bilaga 3
27
6.4 Övriga verksamheter
Prop. 1994/95:39
Bilaga 3
Hovrätten for Västra Sverige har påpekat att det för de verksamheter som
omfattas av direktivet 67/43 EEG och som är oreglerade inte lämnas
förslag på åtgärder. Hovrätten anför att det för personer som är
verksamma inom dessa områden kan uppstå svårigheter att visa att de
inte varit föremål för några yrkesmässiga eller forvaltningsmässiga
disciplinära förfaranden. Enligt hovrättens mening bör man därför
överväga införandet av en möjlighet for dem att avlägga ed för att
bekräfta att de inte varit föremål för här aktuella förfaranden.
Kommerskollegium instämmer i att den enklaste formen av information
bör kunna erhållas hos folkbiblioteken. I övrigt torde erforderlig
information kunna erhållas från kollegiets Europalnfo eller genom Euro
Info Centre-nätverket.
Grossistförbundet Svensk Handel framhåller problemen for företag och
enskilda att få kunskap om vad som gäller och vilka krav som ställs av
olika länder. Enligt förbundets uppfattning bör klargöras att svensk
myndighet bör åläggas ansvaret för insamling och vidareförmedling av
denna information.
Sveriges Köpmannaförbund anser att det är viktigt att berörda parter på
ett effektivt sätt får kännedom om de nya regler som EES-avtalet för med
sig. En stor informationsuppgift åvilar då förutom regeringen även
berörda myndigheter och organisationer.
28
NÄRINGSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober
1994
Närvarande: Statsministern Carlsson, statsråden Sahlin, Hjelm-Wallén,
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Prop. 1994/95:39
Bilaga 3
Föredragande: statsrådet Heckscher
Regeringen beslutar proposition 1994/95:39
29
gotab 47068, Stockholm 1994