Prop.
1994/95:3
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 juni 1994
Carl Bildt
Görel Thurdin
(Miljö- och naturresursdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till ändring i lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m.
I propositionen läggs fram förslag att områden i tätorter och
tätortsregioner där parklandskap, naturmiljöer och bebyggelsemiljöer
flätas samman till unika historiska landskap skall kunna ges ställning
som nationalstadspark och få ett samlat och långsiktigt skydd mot
exploateringsföretag m.m. Med en nationalstadspark avses ett riksin-
tresse som har stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tät-
orts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården föreslås bli landets första natio-
nalstadspark. Regeringen föreslår att bestämmelser införs i naturresurs-
lagen som innebär att nationalstadsparken med hänsyn till sina samlade
natur- och kulturvärden i sin helhet skall vara av riksintresse. Ny be-
byggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra ingrepp
utföras endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller natur-
mark och utan att i övrigt skada natur- och kulturvärden i ett sådant
område. Regeringens förslag innebär att områden i en nationalstadspark
som i dag är exploaterade även fortsättningsvis skall kunna användas för
avsedda ändamål. Pågående markanvändning påverkas således inte på
något avgörande sätt. Regeringen redovisar därutöver vissa övervägan-
den om inriktningen av det fortsatta planeringsarbete m.m. som behövs
i fråga om markanvändningen och för förvaltning och skötsel av natio-
nalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
Prop. 1994/95:3
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext ................................. 5
3 Ärendet och dess beredning .................... 7
4 Allmänna utgångspunkter...................... 8
5 Skyddsvärden i området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-
Djurgården............................... 10
5.1 Översikt ........................... 10
5.2 Områdesvis beskrivning................... 14
6 Exploateringsintressen och skyddsbehov ............ 21
6.1 Tidigare ställningstaganden................. 21
6.2 Aktuella exploateringsintressen ..............23
6.3 Kommunernas program och länsstyrelsens yttrande . . 24
6.4 Gällande rätt.......................... 26
7 Bestämmelser om nationalstadsparker tas in i naturresurs-
lagen ...................................29
8 Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur-
gården.................................. 34
8.1 Landets första nationalstadspark.............. 34
8.2 Områdets avgränsning m.m................. 38
9 Konsekvenser för kommunernas planering ...........41
9.1 Delområden med skilda förutsättningar .........41
9.2 Förutsättningar för ändrad markanvändning.......43
10 Nationalstadsparkens skötsel utreds................46
11 Förslagets ekonomiska konsekvenser...............47
12 Författningskommentar........................ 49
Bilaga 1 Sammanfattning av Departementspromemorian
(Ds 1994:3) Förslag till skydd för området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården
Lagförslag i promemorian 1994:3 ............. 51
Bilaga 2 Remissammanställning över Ds 1994:3 Förslag
till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-
Djurgården...........................55
Bilaga 3 Förslag till avgränsning av nationalstadsparken
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.........85
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ................86
Bilaga 5 Lagrådets yttrande......................88
Protokoll vid regeringssammanträde....................89
Prop. 1994/95:3
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
Prop. 1994/95:3
lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m.1
dels att 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 §, av
följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
De områden som anges i 2-6 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områd-
ena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra in-
grepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-6 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i detta kapitel
utgör inte hinder för utvecklingen
av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för ut-
förandet av anläggningar som be-
hövs för totalförsvaret. Om det
finns särskilda skäl utgör bestäm-
melserna inte heller hinder för
anläggningar för utvinning av så-
dana fyndigheter av ämnen eller
material som avses i 2 kap. 7 §
andra stycket.
§
De områden som anges i 2-7 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områd-
ena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra in-
grepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-7 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
och 2-6 §§ utgör inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter
eller av det lokala näringslivet
eller för utförandet av anlägg-
ningar som behövs för totalförsva-
ret. Om det finns särskilda skäl
utgör bestämmelserna inte heller
hinder for anläggningar för ut-
vinning av sådana fyndigheter av
ämnen eller material som avses i 2
kap. 7 § andra stycket.
'Lagen omtryckt 1992:1146
7 §
Området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djur gården är en
nationalstadspark.
Inom en nationalstadspark får
ny bebyggelse och nya anlägg-
ningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om
det kan ske utan intrång i park-
landskap eller naturmiljö och
utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt
skadas.
Prop. 1994/95:3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Med anledning av tre motioner från januari 1991 och en omfettande
remissbehandling av motionerna behandlade jordbruksutskottet frågan
om skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården mot
fortsatt exploatering (bet. 1991/92:JoU10). I ett yttrande till utskottet
var Länsstyrelsen i Stockholms län i huvudsak överens med motionä-
rerna om de starka natur- och kulturvärdena i området och framhöll
särskilt behovet av en samlad syn på områdets utveckling. I likhet med
flertalet remissinstanser som hördes i ärendet underströk jordbruks-
utskottet i sitt betänkande att behovet av skydd för områdets utom-
ordentliga miljövärden vad avser natur- och kulturmiljö samt stadsbild
bör överordnas exploateringsintresset. Utskottet utgick ifrån att reger-
ingen på lämpligt sätt skall återkomma till riksdagen och informera om
den fortsatta planeringsprocessen.
Regeringen tog med anledning av en skrivelse från Boverket och Riks-
antikvarieämbetet i november 1991 upp frågan om ett samlat och lång-
siktigt skydd för området. Med stöd av 6 kap. 2 § naturresurslagen,
beslöt regeringen att Solna och Stockholms kommuner skulle redovisa
hur kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen avsåg att
tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen
i det aktuella området.
Berörda förvaltningar i Solna och Stockholms kommuner redovisade i
december 1992 ett förslag till gemensamt program för planering av om-
rådet Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Programmet antogs den
25 januari 1993 med vissa tillägg av kommunfullmäktige i Solna
kommun och godkändes i huvudsak den 6 september 1993 av kommun-
fullmäktige i Stockholms kommun.
I sitt yttrande över kommunernas program framhöll Länsstyrelsen i
Stockholms län att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla
miljöerna i området borde få ett permanent och effektivt skydd i form
av särskild lagstiftning.
Den 13 januari 1994 överlämnade regeringen till riksdagen propo-
sitionen 1993/94:86 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms
län m.m. I denna anmäldes att regeringens bedömning var att kultur-
miljöerna och naturvärdena i Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
borde ges ett långsiktigt skydd genom naturresurslagen. Regeringen
anförde också att särskild hänsyn skall tas till de krav som området
ställer vid utformning av den s.k. Norra länken med anslutningar.
Propositionens bedömningar i denna del hänvisade till en promemoria
(Ds 1994:3) som utarbetats inom Miljö- och naturresursdepartementet,
Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
Regeringen anmälde i propositionen sin avsikt att, efter sedvanlig
beredning inom regeringskansliet, i samband med den av riksdagen be-
gärda redovisningen av planeringssituationen i området, presentera ett
förslag till förstärkt skydd för områdets natur- och kulturvärden under
våren 1994. En sammanfattning av promemorian samt promemorians
lagtext har tagits in som bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats.
Prop. 1994/95:3
Sammanlagt har 53 remissvar kommit in från myndigheter med ansvar Prop. 1994/95:3
för markanvändningslagstiftningen m.m., från kommuner, från förvalt-
ningsansvariga myndigheter och sakägare samt från organisationer och
föreningar m.fl. En sammanställning av remissvaren har tagits in som
bilaga 2.
I trafikutskottets betänkande (1993/94:TU24) med anledning av propo-
sitionen rörande finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län
m.m. anslöt sig utskottet till bedömningen att särskild hänsyn måste tas
till området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården vid val av lokalise-
ring och utformning av Norra länkens olika delar för att tillgodose
områdets natur- och kulturvärden, för att begränsa buller och andra
emissioner samt för att inte störa stadsbilden. Utskottet instämde vidare
i regeringens bedömningar rörande behovet av ett långsiktigt, samlat
skydd för Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården och konstaterade att
en proposition med förslag till skydd av det aktuella området skulle
lämnas till riksdagen under våren.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 juni 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Tillgång till en rik och varierad natur- och kulturmiljö är viktig för
människors välbefinnande. För boende i tätorter är tillgången till parker
och grönområden av stor betydelse både som ett berikande inslag i var-
dagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv.
Parklandskap och naturmiljöer i dessa områden är dessutom ofta bärare
av betydande kulturhistoriska värden och bidrar på så sätt till att ge
städerna identitet och karaktär. Vidare har sådana områden betydelse
för människans hälsa och miljö och utgör en förutsättning för att den
biologiska mångfalden skall kunna bevaras i och i anslutning till tät-
orterna.
Genom sin centrala belägenhet och attraktivitet är parker och grön-
områden ofta långsiktigt utsatta för ett starkt exploateringstryck för
bebyggelse, trafikanläggningar och andra verksamheter. Frågan om åt-
gärder för att generellt öka möjligheterna att slå vakt om sådana om-
råden i tätorterna behandlas i plan- och byggutredningens betänkande
SOU 1994:36 Miljö och fysisk planering. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.
Vissa parker och grönområden i våra tätorter är av särskild betydelse
på grund av sina i ett nationellt och internationellt perspektiv särskilt
framträdande samlade natur- och kulturvärden. I UNESCO:s arbete för
att skydda det globala kulturarvet används uttrycket historiska landskap
för att beteckna ett område som har särskild betydelse därigenom att det
på grund av människans utnyttjande uppvisar eller representerar ett sam-
hälles värden såväl i form av påtagliga fysiska spår, som genom Prop. 1994/95:3
kulturellt eller historiskt bestämda associationer.
I vissa tätorter och tätortsregioner i Sverige finns områden som
lämnats i huvudsak oexploaterade och där parklandskap, naturmiljöer
och bebyggelsemiljöer flätas samman till från rikssynpunkt unika
landskap av sådan karaktär som avses i UNESCO:s arbete, dvs.
historiska landskap. Sådana områden är samtidigt av stor betydelse för
det nationella kulturarvet, för en tätorts eller en tätortsregions ekologi
och för människors rekreation. Det starka exploateringstryck som riktas
mot sådana områden och skyddsvärdenas komplexitet gör att nuvarande
lagstiftning enligt regeringens bedömning inte alltid ger tillfredsställande
möjligheter att på ett samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt
nog för att i ett långsiktigt perspektiv hindra en fortlöpande exploatering
och fragmentisering av det historiska landskapet i sådana områden.
Regeringen föreslår att ett grundläggande och övergripande skydd för
sådana värdefulla områden åstadkoms genom att en ny bestämmelse om
nationalstadsparker införs i naturresurslagen. Ett sådant skydd fullföljer
en av de grundläggande intentionerna i den fysiska riksplaneringen,
nämligen att naturvårdens och kulturmiljövårdens intresseområden i
landet måste hävdas särskilt mot förändringar som kan skada bevarande-
värdena, bl.a. därför att områdena representerar värden som inte kan
återskapas eller ersättas om de en gång har förstörts (prop. 1985/86:3 s.
64).
Samspelet mellan natur- och kulturvärden i området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården i Stockholms län och områdets betydelse i ett
kulturellt och historiskt perspektiv gör att området som helhet väl
uppfyller UNESCO:s kriterier på ett historiskt landskap. Regeringen
föreslår i propositionen att området får ställning som landets första
nationalstadspark. Framställningen i propositionen bygger i väsentliga
delar på remissbehandlingen av Miljö- och naturresursdepartementets
promemoria, Förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunns-
viken-Djurgården (Ds 1994:3), med förslag till ett förstärkt skydd för
detta område. Framställningen utgör samtidigt den information be-
träffande inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen för området
som jordbruksutskottet förutsatt (bet. 1991/92:JoU10).
Prop. 1994/95:3
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har genom århundra-
den uppskattats för sin skönhet. Det har nyttjats för rekreation och som
inspirationskälla av kungahuset och hovet, stockholmarna i övrigt samt
av besökare från när och fjärran. I de vidsträckta områden där exploate-
ringen kunnat hållas tillbaka har det historiska landskapets huvuddrag
bevarats och dess kvaliteter vidmakthållits från generation till generation
tack vare en kombination av kungligt markägande och inflytande, all-
män opinion och framsynta kommunalpolitiker.
Det skyddsvärda området omfattar bl.a. de kungliga lustslotten Haga
och Ulriksdal, park- och rekreationslandskapet kring Brunnsviken, den
kungliga f.d. jaktparken Djurgården samt en rad betydelsefulla anlägg-
ningar och institutioner for museiverksamhet, rekreation, friluftsliv,
utbildning och forskning. I vår litteratur är området rikt representerat.
På figur 1 redovisas den historiska utbredningen av den inhägnade
kungliga jaktparken, av Ulriksdals slottspark och av de gustavianska
parkerna kring Brunnsviken.
International Committy on Monuments and Sites (ICOMOS) är en
världsomspännande organisation som värnar om det internationella
kulturarvet. År 1982 presenterade organisationen en deklaration med
rekommendationer om bevarandet av det globala kulturarvet i form av
historiska parker och trädgårdar. I det s.k. Florensdokumentet
poängteras bl.a. att det är de ansvariga myndigheternas sak att, efter
kvalificerade experters råd, genomföra lämpliga legala och admini-
strativa åtgärder för att skydda historiska parker och trädgårdar.
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgårdens kulturhistoriska värden har
även uppmärksammats av den europeiska organisationen Europa Nostra.
I en skrivelse till statsrådet Görel Thurdin i oktober 1993 understryker
organisationen att hotet mot de kungliga parkerna i hjärtat av Stock-
holmsregionen väcker internationell uppmärksamhet. Organisationen,
som har 200 medlemsorganisationer från 29 europeiska länder, yrkar
även på att den svenska regeringen skall vidta åtgärder till skydd för
denna värdefulla del av det europeiska kulturarvet.
I samband med Förenta Nationernas miljökonferens i Rio de Janerio
år 1992 ställde sig Sverige sig bakom miljömål som bl.a. gäller be-
varande av den biologiska mångfalden. Att slå vakt om området Ulriks-
dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården med dess mångsidiga naturvärden
och innehåll av utrotningshotade växt- och djurarter är ett uttryck för
Sveriges vilja att följa upp dessa mål.
10
Rekreationsvärden
Områdets naturskönhet, centrala läge och utbud av attraktioner innebär
att det har stor betydelse för människors rekreation och för turismen i
huvudstadsregionen. Få strövområden i Sverige kan uppvisa så många
besökare i form av motionärer, tränande idrottsmän och friluftsälskare
som detta. Behovet av motionsanläggningar är väl tillgodosett. Motions-
spår med elbelysning utgår bl.a. från Fiskartorpets motionsgård och
Östermalms idrottsplats. Ridsporten är väl utvecklad, speciellt på Norra
Djurgården. Badmöjligheter finns på flera platser och båtsporten är
också representerad. Vintersporter som skid- och skridskoåkning kan
utövas i området och vid Fiskartorpet finns även en hoppbacke och en
mindre skidlift.
Landskapets storlek och omväxlande karaktär med lövskogar, vatten-
områden, ängar och parker erbjuder möjligheter till ostörda naturupp-
levelser vid utsiktspunkter, strandpromenader, fågellokaler och längs
naturstigar.
Här finns vidare kulturhistoriskt intressant bebyggelse och parkmil-
jöer av stort värde för friluftslivet. De koloniträdgårdar som finns i
området kompletterar den mer storslagna trädgårdskonst som finns
representerad i områdets historiska parker. Några av Sveriges mest
intressanta muséer och nöjesanläggningar finns på Djurgården, dit även
mässor och utställningar av tradition ofta lokaliseras.
Naturvärden
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården har stor betydelse för
Stockholmsregionens ekologi och är ett bra exempel på att även tät-
ortsnära grönområden kan innehålla särskilt betydelsefulla naturvärden.
Det mer eller mindre sammanhängande naturområdet från Ulriks-
dal/Sörentorp till Södra Djurgården med angränsande öar och holmar
innehåller en mångfald biotoper och har ett rikt växt- och djurliv.
Området rymmer en biologisk mångfald som inte bara innehåller
allmänt förekommande arter utan även många växt- och djurarter, som
enligt Naturvårdsverkets hotlista klassats som hotade, sällsynta eller
hänsynskrävande och vars bevarande därmed är av nationellt intresse.
Några mindre delar av området åtnjuter även skydd enligt naturvårds-
lagen (1964:822).
Växt- och djurlivet är beroende av spridningsvägar. Kontakten
mellan naturområdena inom Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är
minst lika viktig som den mellan Järvafaltet och de stora sammanhäng-
ande naturområdena utanför staden. Dessa samband mellan olika natur-
områden och biotoper styr långsiktigt den biologiska mångfaldens möj-
ligheter att överleva. Spridningsvägarna kan bestå av gröna stråk, täta
biotopöar eller naturmark intill bebyggelse och vägar. Ju mer natur,
desto säkrare spridningsväg. Brunnsvikenområdet utgör en viktig sprid-
ningsväg mellan Ulriksdal/Sörentorp och Norra Djurgårdens naturom-
råden. De gröna partierna kring Sofiahemmet, Ryttarstadion vid Stor-
Prop. 1994/95:3
12
ängsbotten och Tessinparken kan karaktäriseras som särskilt svaga
länkar mellan Norra och Södra Djurgården. Det är från biologiska
utgångspunkter viktigt att dessa länkars betydelse som spridningsväg
inte försämras ytterligare.
Utmärkande för området är den stora utbredningen av gammal ek-
dominerad ädellövskog. Ekskogen har stor betydelse för insekter som
lever av och på bark och ved i olika nedbrytningsstadier. Trots närheten
till storstaden har man observerat mer än 250 fågelarter. Av dessa
häckar ett hundratal regelbundet. Vidare är området en klassisk svamp-
lokal som hyser många ovanliga arter knutna till ekskog. Det största
problemet för flertalet av de hotade arterna är avverkning av ädellövträd
och avlägsnande av döda eller döende träd. Andra betydande hot för
den biologiska mångfalden i området är igenväxning, ökat kvävenedfall
och utdikning av våtmarker. Sedan slutet av 1800-talet har den totala
naturmarksarealen inom området krympt avsevärt i samband med ex-
ploatering och avverkning vilket har inneburit att åtskilliga arter har
försvunnit.
Prop. 1994/95:3
Kulturvärden
Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården utgör i sin helhet ett
historiskt landskap som rymmer värden av stor betydelse för det natio-
nella kulturarvet. Dess särart som kunglig mark samt områdets speciella
landskapskaraktär har bidragit till att flertalet bostäder och byggnader
för olika ändamål inom området givits hög arkitektonisk klass. Den
övervägande delen av bebyggelsen är av stort kulturhistoriskt värde.
Detta gäller bl.a. 1700-talsbebyggelsen vid Brunnsvikens stränder,
byggnaderna i det s.k. institutionsbältet på Norra Djurgården och be-
byggelsen på Gärdet, i Diplomatstaden, på Södra Djurgården med
Beckholmen samt på Skeppsholmen och Kastellholmen.
I mitten av 1600-talet uppfördes Jakobsdal som senare fick namnet
Ulriksdal. Här utvecklades en slottsanläggning som kom att innehålla en
praktfull slottspark med tillhörande lusthus, fågelhus och en inhägnad
djurpark.
Gustav m formade i slutet av 1700-talet området kring Brunnsviken
till ett väldigt parkområde enligt den engelska parkens ideal. Idén var
att skapa ett romantiskt naturlandskap där Brunnsviken skulle fungera
som ett samlande element. Denna trädgårdsstil hade sina rötter i den
kinesiska trädgårdskonsten som hade beskådats av Ostindienfarama. I
Europa realiserades stilen i den engelska parken vars principer hade
inspirerats av de kinesiska trädgårdarnas landskap med fantasifulla berg,
vattendrag och färgrika planteringar.
Under Karl XI:s tid i slutet på 1600-talet inrättades en kunglig jakt-
park bestående av Norra och Södra Djurgården. Ett stort område från
Ålkistan i norr till Södra Djurgården i söder inhägnades. Främst jagades
varg och björn, men man höll även en stor hjortstam. På 1820-talet
upphörde Djurgårdens funktion som jaktpark. Stängslet fick förfalla och 13
de kvarvarande hjortarna flyttades till ett mindre inhägnat område i den
nuvarande stadsdelen Hjorthagen. Ladugårdsgärde användes därefter Prop. 1994/95:3
alltmer till truppövningar medan delar av Södra Djurgården omvand-
lades till ett vårdat parklandskap med starka inslag av den engelska
parkens ideal. Det finns än idag spår från den forna jaktparkens växling
mellan skog och öppna fält både på Norra och Södra Djurgården, där
ängsytor och skogsklädda kullar finns bevarade från den tid då området
nyttjades för jakt.
Med hänsyn till områdets höga kulturmiljökvaliteter har det till
största delen av Riksantikvarieämbetet utpekats som riksintresse för
kulturminnesvården enligt 2 kap. 6 § lagen om hushållning med naturre-
surser m.m. Ett antal byggnader och anläggningar är även skyddade
som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och förordningen om
statliga byggnadsminnen.
Ulriksdal och Sörentorp
Solnas största gravfält är beläget vid Mellanjärva mellan Uppsalavägen
och Kvamkullen. Det rymmer ca 150 gravkullar som daterar den äldsta
bosättningen i området till folkvandringstiden, ca 500 e.Kr. Kvamkullen
strax öster om gravfältet är en del av Stockholmsåsen och det enda
område i Stockholms närhet som återspeglar de botaniska effekterna av
långvarig och kontinuerlig hävd på en rullstensås. I dag finns här en
typisk torrängsflora med bl.a. backsippa och den utrotningshotade
diskröksvampen.
Under stormaktstiden bytte fältherren Jacob de la Gardie till sig
byarna Mellanjärva och Öveijärva av kronan. Norr om Brunnsviken
omvandlade han gårdarna till godset Jacobsdal som senare blev Ulriks-
dals slott. Ägorna gränsade till Bergshamra i sydost. I sydväst sträckte
de sig ned mot Brunnsviken. Här skapades efterhand en slottspark vars
grundplan utgjordes av en renässansträdgård som senare kom att formas
mer i barockstil. I slottsträdgårdens rätvinkliga system placerade man
ut fontäner, dammar och skulpturer.
Slottet övergick i kunglig ägo i böijan av 1700-talet for att mellan
åren 1822 och 1849 fungera som vårdinrättning för krigsinvalider. När
Karl XV fick dispositionsrätt till slottet år 1857 beslöt han sig för att
återge det dess forna glans som kungligt sommarresidens. Ulriksdals
värdshus tillkom och även ett antal villor för hovet byggdes. Från år
1920 fram till sin död år 1973 satte även Gustav VI Adolf sin prägel på
såväl inredning av slottet som viss planering av parken.
Genom slottsteatem Confidensen är Ulriksdals slott starkt förknippat
med den svenska teater-, dans-, opera- och musikhistorien. Under 1980-
talet öppnades slottsanläggningen for allmänheten som bl.a. kan besöka
Orangeriet och beskåda Drottning Kristinas kröningsekipage. Det finns
även en natur- och kulturstig med beskrivningar av såväl byggnader,
skulpturer som flora och fauna.
Igelbäcken som rinner genom Ulriksdals slottspark utgör en livsmiljö Prop. 1994/95:3
för grönlingen vilken anses vara en av Sveriges mest sällsynta fiskarter.
I skogsområdena kring slottet häckar bl.a. mindre hackspett, stenknäck,
duvhök och spillkråka. Här har även sex olika i Sverige fridlysta
fladdermusarter observerats.
I Sörentorp har flera av f.d. Svea Livgardes byggnader arkitektoniskt
och kulturhistoriskt värde. De är låga och väl anpassade till den natur-
liga omgivningen med ett vackert samspel mellan hus, skogsbryn och
öppna falt. Byggnaderna används nu av Polishögskolan. Området ligger
inom Igelbäckens tillrinningsområde och utgör en viktig del av det
biologiska sambandet mellan Järvafältets och Brunnsvikens grönom-
råden.
Bergshamra och Tivoli
Bergshamra gård ägdes under 1700-talet av släkten Bark. Greve Nils
Anton Bark ingick i kretsen kring Gustav Hl och han var god vän med
skalden Gustav Philip Creutz och tonsättaren Joseph Martin Kraus.
Tivoli är en mycket naturskön lövträdsbeklädd landtunga som skjuter
ut i Brunnsviken. Namnet är inspirerat av Gustav HI:s italienska resa
åren 1783-84. Greve Bark upplät Tivoliudden åt Creutz som började an-
lägga en engelsk park där efter FM Pipers ritningar.
På fälten runt Bergshamra gård startade Karl XV ett experimental-
jordbruk vars verksamhet bidrog till att frökontrolls- och växtskyddsan-
staltema senare förlädes till Bergshamra. Här hade också Régis Cadier,
hotell Rydbergs krögare och Grand hotells grundare, sina trädgårdsan-
läggningar. År 1919 uppläts en del av ägorna till en av de första före-
ningarna for koloniträdgårdar i landet. Bergshamra by är en väl bevarad
1800-talsmiljö i det område där Bergshamra gård tidigare låg. Här hade
också Carl Malmsten sin bostad under större delen av sitt liv.
Bergshamra började exploateras för bostäder under 1950-talet.
Strandområdena mot Stocksundet och Lilla Värtan har tillsammans med
Bockholmen stort intresse som promenadområde. Under 1980-talet ut-
vidgades bostadsområdet över fälten ner mot Tivoliberget och Piperska
parken vid Brunnsvikens stränder.
Haga-Brunnsviken
Under stormaktstiden lät Christina Brahe uppfora säterigården Brahe-
lund på marker vid Brunnsvikens västra strand. I slutet av 1700-talet
köptes gården in av Gustav IH som då förvärvade markområden kring
Brunnsviken. Med hjälp av arkitekten F M Piper skapades Haga-,
Bellevue- och Tivoliparkerna enligt den engelska parkens ideal. Träd-
dungar, öppna ängar, naturliga höjdpartier och dalsänkor formades
varligt för att förhöja skönheten och skapa intressanta utsiktspunkter och 15
siktlinjer. Tidens främsta arkitekter och konstnärer formade ett roman-
tiskt naturlandskap med infogade byggnadsverk, paviljonger och konst-
verk där Brunnsvikens vattenspegel fungerade som ett samlande ele- Prop. 1994/95:3
ment. I Hagaparken uppfördes år 1802 Haga slott som i dag används av
regeringen för representation och liknande ändamål.
Gustav III:s paviljong visas i dag för allmänheten och Haga park-
museum är inrymt i ett av de s.k. Koppartälten. I parken finns även
växthus som hyser bl.a. exotiska ljärilar. I Hagaparken arrangeras varje
sommar guidade vandringar med olika teman.
I ett område norr om Hagaparken finns Frösundaviks herrgård och
f.d. kasemetablissement som rymmer en miljö av stort kulturhistoriskt
värde. Kasemetablissementets väl sammanhållna byggnader uppförda i
nyklassicistisk stil utgjorde under ett halvt sekel en av Sveriges
viktigaste militära utbildningsanstalter. Den disponerade under denna tid
även Annelunds välbevarade herrgårdsbyggnad längre norrut.
Hela Brunnsvikens park- och vattenområde har stor betydelse för det
biologiska sambandet mellan Ulriksdal, Sörentorp och Norra Djurgår-
den. Till stora delar är växtligheten rik och sammanhängande. I Haga-
parkens skogsbestånd häckar bl.a. större och mindre hackspett, grön-
göling, stenknäck och sparvhök. Tivoliudden i södra Bergshamra består
av två kullar, varav den västra kallas Tivoliberget och den östra Pipers
park. På den östra kullen finns tydliga spår kvar av den engelska par-
ken. Vegetationen har fått utvecklats tämligen fritt och består till stor
del av ekskog med hassel i buskskiktet och en rik lundflora med många
vårblommor. På Tivoliberget finns kompositören Kraus grav.
Vid Brunnsvikens södra strand ligger stockholmstraktens äldsta kvar-
varande utvärdshus, Stallmästaregården, vars traditioner och funktioner
varit obrutna sedan 1600-talets mitt. Öster om värdshuset leder en
lindallé upp till Bellevue vars engelska park har utsiktspunkter som
samordnades med Hagaparkens. Den idylliska bebyggelsen på Bellevue
rymmer en av de få gårdsenhetema från 1700-talet i Stockholm. Förr
sparades sällan ekonomibyggnader då man bevarade gamla gårdar. I
dag utgör ett stall och en lada på Bellevue de enda exemplen på sådan
bebyggelse inom Stockholms tullar. Här kan allmänheten även besöka
konstnären Eldhs museum.
När Gustav IH skapade parkområdet kring Brunnsviken delade han i
det romantiska natursvärmeriets anda ut tomter till sina nära vänner.
Generalen Armfeldt fick ett markområde vars östra strandlinje var
ungefär lika lång som Hagaparkens på andra sidan Brunnsviken. Här
uppfördes Villa Frescati som senare kom att ge namn åt hela området.
Norra Djurgården
På Lappkärrsberget vittnar ett bronsåldersröse om tidig bosättning på
Norra Djurgården som fram till 1400-talet dominerades av byarna
Unnaröra och Husarne. Genom byten och donationer tillföll en stor del
av området Klara kloster. Sedan klostergodsen i samband med Gustav
Vasas reduktion år 1527 drogs in till kronan blev hela Norra Djurgår-
den kunglig egendom. När Karl XI i början av 1680-talet inhägnade sin 16
kungliga jaktpark etablerades en rad grind- och hovjägarboställen som
placerades längs Djurgårdsgärdesgården. De som bebodde dessa hade Prop. 1994/95:3
som löneförmån att bränna och utskänka starka drycker. Lill-Jans, döpt
efter en skog- eller grindvaktare som en gång bodde där och var mycket
liten till växten, blev det mest populära utskänkningsstället. Namnet
lever vidare i Lill-Jansskogen som ligger öster om Tekniska Högskolan.
Norra Djurgården utgörs av omväxlande ängsytor, skogsklädda
kullar, ädellövsbestånd och parkliknande landskap där mycket gamla
ekar dominerar trädskiktet. Dessa områden är i dag i stort sett av
samma karaktär som den forna jaktparkens och har stora naturvärden
vilka främst hänger samman med beståndet av ekar och andra ädla
lövträd. Många hotade, sällsynta och hänsynskrävande växt- och djur-
arter finns dokumenterade och området utgör även en klassisk lokal för
mykologer. Den gamla ekskogen hyser ett av Sveriges mest värdefulla
bestånd av bark- och vedlevande insekter. För skalbaggar, fjärilar och
steklar kan dessa lövträdsbestånd betraktas som unika ur svensk syn-
punkt. Vid Uggleviken finns en av Stockholms stads förnämsta fukt-
lövskogar med stadens artrikaste starrgräslokal. Här är småfågellivet
rikt representerat med bl.a. näktergal. Naturområdets storlek på Norra
Djurgården ger möjligheter till relativt ostörd rekreation. Vid Stora
Skuggans natur- och friluftscentrum finns bl.a. stigar med naturpeda-
gogiskt material.
År 1885 flyttade Bergianska trädgården från Vasastaden till Brunns-
vikens norra strand. Hit lokaliserades även odlingen av grönsaker och
blommor för den växande storstadens behov.
Området vid Brunnsvikens sydöstra strand kallas i dag Kräftriket
efter ett värdshus som i slutet av 1700-talet blev känt för att servera
ovanligt stora kräftor. Här och vidare norrut utvecklades i början på
1900-talet det s.k. institutionsområdet allt eftersom flera läroanstalter i
centrala Stockholm blev alltför trångbodda. Därmed förändrades delar
av den lantliga naturparken till ett område med monumentala byggnader
inbäddade i grönska. Flera av landets främsta arkitekter har varit upp-
hovsmän till de kulturhistoriskt värdefulla institutionsbyggnadema på
Norra Djurgården. Naturhistoriska riksmuséet dominerar ett vidsträckt
landskapsrum. På 1960-talet uppfördes universitetet på f.d. Lantbruks-
akademiens område.
Det har sagts att den svenska idrotten föddes på Norra Djurgården.
Stockholms Stadion, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Ryttarstadion
med tillhörande ridvägar och en rad tennishallar förklarar varför om-
rådet i dag utgör ett av landets viktigaste idrottscentrum.
Gärdet och Kaknäs
Ladugårdsgärdet har sedan medeltiden varit ett öppet falt som använts
som betesmark och för militär exercis. På Ladugårdsgärdet och i Kak-
näsområdet anlades i böijan av 1400-talet kungsladugården Vädla. Här
bedrevs åkerbruk i betydande omfattning. Stora delar av Södra Djurgår-
den användes även till slåtter och bete. På 1800-talet ökade den militära 17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
verksamheten på Ladugårdsgärdet som blev de närliggande regemente- Prop. 1994/95:3
nas exercisplats. Karl XIV Johan inspekterade ofta truppernas övningar
från "Borgen" ritad av arkitekten Fredrik Blom. Han är också upphovs-
man till kungens slott Rosendal, beläget på andra sidan Djurgårds-
brunnsviken. Det öppna landskapet på Gärdet har i senare tradition
använts for demonstrationer, tävlingar och folkfester av olika slag. Här
finns även ett motionsspår som kallas Kaknässpåret. Djurgårdsbrunn
och Lidingöbro är två omtyckta och välbesökta värdshus i området.
Djurgårdsbrunn var från böijan en plats dit Stockholmare på 1750-talet
for för att dricka från de hälsokällor som upptäckts där. Lidingöbro är
ett minne från den flottbro som i böijan av 1800-talet ledde till Lidingö.
En del av de museer som finns i området är inhysta i gamla kasern-
byggnader som påminner om områdets tidigare militära anknytning. I
det artrika ädellövskogs- och parkområdet söder om Tekniska museet
växer knäckepil och al längs stranden. Områdets markflora hyser många
intressanta och ovanliga arter, t. ex. luktvicker och jättesolöga.
Under åren mellan 1910 och 1930 uppfördes den s.k. Diplomatstaden
på det gamla Skogsinstitutets mark. Husen är byggda i nationalroman-
tisk stil med enhetligt formspråk och var från böijan avsedda för ut-
ländska diplomater. Som ett minne av det gamla Skogsinstitutets verk-
samhet rymmer Nobelparken strax väster om Diplomatstaden de flesta
trädslag som förekommer i Sverige.
Den s.k. Gärdesstaden norr om Valhallavägen kom till under 1930-
talet efter många förhandlingar mellan staten och Stockholms stad.
Stadsplanen har monumentala drag med öppna och storskaliga former
och en arkitektur som präglas av funktionalistiskt formspråk. Området
kring Tessinparken karaktäriseras av stora gräsytor, alléer och dammar.
Grönskan spelar en viktig roll för det biologiska sambandet mellan
Södra och Norra Djurgården.
Inom Kaknäsområdet finns skogspartier med välutbildad dikes- och
fuktängsflora. Utanför kusten på Kaknässkär häckar bl.a. snatterand,
Sveriges mest sällsynta häckande simand.
I mitten av 1960-talet byggdes Kaknästomet som är en välkänd orien-
teringspunkt och har givit området ett karaktäristiskt utseende. Det är
en solitär som kommer till sin rätt tack vare att omgivningen är fri från
konkurrerande höga byggnader. På toppen av Kaknästomet finns en
restaurang med tillhörande utsiktsplattform.
Södra Djurgården
De äldsta spåren av mänsklig aktivitet på Södra Djurgården är från
yngre järnåldern och utgörs av ett gravfält på den södra stranden i
Djurgårdsbrunnsvikens östra del.
Sedan kung Karl Knutsson år 1452 bytte till sig dåvarande Walde-
marsön från Klara kloster har området varit i kunglig ägo. Namnet
Djurgården kommer troligen från den mindre "Diuregårdh” som Johan
Hl anlade i närheten av nuvarande Nordiska museet på 1570-talet. Här 18
anställdes även en same för att sköta renar, älgar och hjortar. Djurgår-
den flyttades senare till ett område som omfattar stora delar av nuvar- Prop. 1994/95:3
ande Skansen. Skansens friluftsmuseum intar i dag även i ett internatio-
nellt perspektiv en särställning. Hela Södra Djurgården har under sekler
varit Stockholms populäraste utflyktsmål för dem som sökt kultur och
nöjen.
Här finns bl.a. Vasamuseet, Nordiska museet och Biologiska museet.
Den konstintresserade kan besöka Liljevalchs konsthall, Prins Eugens
Waldemarsudde och Thielska galleriet på Blockhusudden.
Gröna Lund, som ursprungligen var namnet på en trädgårdstomt i
den s.k. Djurgårdsstaden, är ett mycket populärt nöjesfält med bl.a. ett
utvärdshus från 1700-talet.
Södra Djurgårdens strandlinje kom tidigt att påverkas av örlogs-
flottans verksamhet på Skeppsholmen. Under 1700-talet uppkom behov
av vinterförvaring av galärer som farit illa i krigen och inte fick plats
på Skeppsholmen. Dessa placerades på strandområden som senare ut-
vecklades till Galärvarvet och Djurgårdsvarvet. Vid Galärvarvet finns i
dag en gästhamn for besökande båtar. I närheten vid Djurgårdsbron kan
man hyra roddbåtar och kanoter. Flottan har sedan 1700-talet haft in-
tressen på Beckholmen strax utanför Djurgårdsstaden som även hyst
verksamhet för lagring och export av beck och tjära. I mitten av 1800-
talet etablerades en reparationsanläggning för ångfartyg då skeppsdockor
sprängdes ut på ön.
Naturen på Södra Djurgården karaktäriseras av den engelska parkens
landskapsplanering men området hyser en biologisk mångfald som väl
kan jämföras med Norra Djurgårdens. Även här finns spår av den forna
jaktparkens omväxlande natur och förutom de parkliknande landskapen
och trädgårdarna har Södra Djurgården även en naturmark som inne-
håller avskilda skogspartier och ekbackar. I områdets östra del ligger
Isbladskärret där bl.a. brunand, snatterand, skedand och häger häckar.
Runt kärret, som anses vara Stockholms kommuns förnämsta fågellokal,
finns en anlagd stig med observationsplatser.
Välkända arkitekter har satt sin prägel på en stor del av bebyggelsen
på Södra Djurgården. Fredrik Blom ritade Rosendals empireslott. Detta
uppfördes på 1820-talet. Slottet var Karl XIV Johans sommarresidens
och fungerar sedan år 1913 som Bemadottemuseum där allmänheten
sommartid kan beskåda den väl bibehållna ursprungliga inredningen.
Arkitekten Ferdinand Boberg svarade i böijan av 1900-talet för de
pampiga jugendvilloma Oakhill (nuvarande italienska ambassaden) och
Prins Eugens Waldemarsudde. Boberg är även upphovsman till Thielska
galleriet.
Skeppsholmen och Kastellholmen
Skeppsholmen och Kastellholmen utgör en värdefull del av Stockholms
inlopp och en unik miljö genom sin oförändrade topografi och den
obrutna kontinuiteten i bebyggelsen som tydligt vittnar om flottans fäste
i Stockholm.
19
På 1500-talet var Skeppsholmen en kunglig lustgård som kallades Prop. 1994/95:3
Vagnsön eller Lustholmen. Här hade hovet en särskild byggnad där det
hölls gästabud och officiella mottagningar. Holmen behöll länge sin
trädgård skaraktär som ytterligare förstärktes under inflytande av 1700-
talets engelska parkideal varifrån spår finns kvar än i dag. Skeppshol-
men fick sitt nuvarande namn på 1640-talet då örlogsflottan flyttades hit
från Blasieholmen. På 1680-talet förlädes örlogsbasen till Karlskrona
men Skeppsholmen behöll sin funktion som örlogsstation fram till år
1969 då verksamheten flyttades till Muskö. Regalskeppet Wasa är ett av
de skepp som byggdes på Blasieholmen. I samband med örlogsflottans
flyttning från Blasieholmen till Skeppsholmen väcktes tanken att grunda
ett hospital för sjuka och uttjänta båtsmän och år 1667 beslöt man att
uppföra några stugor till deras vård. Dessa stugor förlädes inom det
område som senare utvecklades till den s.k. Djurgårdsstaden vars be-
byggelse på stranden av nuvarande Södra Djurgården också i andra av-
seenden hade ett starkt samband med Skepps- och Kastellholmens
marina verksamhet.
Flera av de byggnader som uppfördes under 1800-talet ritades av
arkitekten Fredrik Blom. Några exempel är Skeppsholmskyrkan, Amira-
litetshuset och det gamla excercishuset, dit Moderna museet lokalisera-
des år 1958. Under senare år har Skeppsholmen blivit konstens och
kulturens skärgårdsö. Moderna museet, Östasiatiska museet, Arkitektur-
museet och Konstakademien disponerar alla byggnader som har histo-
risk anknytning till den marina verksamheten på ön. Nere på strömmen
ligger segelfartyget af Chapman, som byggdes i Storbritannien år 1888
för att gå i linjefart till Australien.
På Kastellholmen har sedan år 1665 örlogsflaggan vajat och härifrån
har även gästande örlogsmän saluterats. Hantverkarbostället från år
1737 nyttjades förr som förläggning för skeppsgossar.
Flaggkonstapelbostället Blåsut var på sin tid ett välkänt värdshus. Den
stora kajen i sydväst har fått namnet Britanniakajen efter den engelska
drottningens besök här år 1956. I dag har bl.a. föreningar med anknyt-
ning till sjöfart och sjöförsvar sina kanslier i kastellet.
Fjäderholmama
Fjäderholmama har stor betydelse för Stockholms kulturhistoria och för
dess samband med skärgården. Från 1600-talet och ända fram till 1940-
talet bedrevs krogrörelse på Fjäderholmama. I mitten av 1800-talet
inköptes öama av Stockholms stad som lät vissa öar bli avstjälpnings-
plats för latrin, en verksamhet som pågick fram till 1880-talet. I sam-
band med första världskriget böljade Fjäderholmama nyttjas för militära
ändamål. Då uppfördes bl.a. bostadshus och magasin. De kom under
andra världskriget att kompletteras av ytterligare förrådsbyggnader och
baracker. Enligt ett regeringsbeslut år 1988 ingår Fjäderholmama nu i
kungliga Djurgården och administreras därmed av Djurgårdsförvalt-
ningen som de senaste åren genomfört en omfattande upprustning på 20
öama.
De fyra största öama är Stora Fjäderholmen, Ängsholmen, Libertas Prop.
och Rövarns holme. På Stora Fjäderholmen finns i dag verksamheter
som båtbyggeri och annat hantverk samt fiskrökeri. I några byggnader
samt i hamnen visas båtar som tillhör Museiföreningen Sveriges fritids-
båtar och föreningen Allmogebåtar. Det finns även tre matserveringar
på ön samt galleri, smedja, bageri, konferenslokal, utställningar om
skärgården samt ett skärgårdsakvarium. Via en nyanlagd promenadväg
runt Stora Fjäderholmen är det möjligt att besöka områden med typisk
skärgårdsnatur med klippor utmärkta för solbad. Ön trafikeras sommar-
tid av ett antal rederier. Öama Libertas och Rövarns holme är numera
fågelskyddsområde med förekomst av bl.a. snatterand, vitkindad gås
och vitfågel.
Redan när Gustav III i slutet av 1700-talet upplät stora marker till
Armfelt, Edelcrantz och andra väckte dessa donationer kritik. Strax
efter kungens död tillsattes en kommission för att reglera och förbättra
dispositionen av Djurgårdens mark.
Marken på kungliga Djurgården är numera statens egendom.
Konungen har dock för evärderlig tid enskild dispositionsrätt till
marken. Denna rätt reglerades genom överenskommelse åren 1809-1810
mellan Karl XIII och rikets ständer.
Dispositionsrätten utgår från förutsättningen att avkastningen av
Djurgårdens mark, byggnader och anläggningar m.m. får användas
endast till Djurgårdens underhåll, förbättring och förskönande eller,
enligt särskilda beslut, för upprustningsarbeten på de kungliga slotten.
Såsom dispositionsrätten tillämpats innebär den att Konungen avstått
från denna sin rätt dels till förmån för olika juridiska och fysiska perso-
ner, dels till olika ändamål (s.k. ändamålsupplåtelser). I de fall
Konungen till förmån för visst ändamål avstått från sin disposition har
Konungen när ändamålet upphört återinträtt i dispositionsrätten.
Marken på kungliga Djurgården förvaltas av Djurgårdsförvaltningen
som är en del av Ståthållarämbetet.
Riksdagen beslutade år 1879 och år 1889 att upplåta mark till Stock-
holms stad för en hamnanläggning vid Värtan och för ett nytt gasverk.
Detta var böijan till en exploatering av norra Djurgården i större skala.
Djurgårdssakkunniga lade år 1917 fram ett förslag till markdisposi-
tion for Djurgården som innehöll markupplåtelser för bl.a. Gärdets be-
byggelse men som också innebar att betydande delar skulle behållas
som naturlig park. De i betänkandet och den därtill hörande disposi-
tionsplanen uttalade rekommendationerna blev vägledande vid framtida
behandling av frågor om djurgårdsmarkens användning.
År 1959 väcktes motioner i riksdagen om att bevara Djurgården som
en naturlig park. År 1963 lade Djurgårdsnämnden fiam ett betänkande
1994/95:3
21
där det slogs fest att upplåtelse av djurgårdsmark för statliga och Prop. 1994/95:3
enskilda byggnader skulle upphöra med eventuellt undantag för måttlig
komplettering av befintlig bebyggelse. Beslut om detta togs av Kungl.
Maj:t och riksdagen år 1964 (prop. 1964:183, bet. 1964:SU195, rskr.
1964:380).
I 1971 års Brunnsvikenutredning redovisade dåvarande Byggnadssty-
relsen alternativa användningssätt för institutionsområdet vid Brunns-
viken. Utredningen förordade "det alternativ som säkerställer vissa
marktillgångar for eventuella framtida statliga behov och som samtidigt
ger goda möjligheter for rekreativa funktioner".
Samtidigt med den beredning som har skett i enlighet med reger-
ingens uppdrag enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m. har
Djurgårdsmarken varit föremål for ställningstaganden i samband med
omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen. I regeringens
proposition om riktlinjer for den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildning av byggnadsstyrelsen m.m., förordade regeringen att de
kungliga slotten och kungliga Djurgården skulle förvaltas efter oför-
ändrade principer. Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag i denna
fråga men begärde en fortsatt redovisning av bl.a. frågor om nationella
kulturvärden (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr.
1991/92:107).
Regeringen återkom därför i propositionen (prop. 1992/93:37) om ny
organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. till
frågan om Djurgårdsmarkens framtida användning. I propositionen kon-
staterar regeringen att Norra Djurgården i dag präglas av dels utbildnings-
och högskolekomplexen, dels den kvarvarande karaktären av
strövområden. Regeringen anförde vidare att det är angeläget att dessa
huvudkarakteristika konfirmeras i valet av framtida förvaltningsformer
för området. "Det bör sålunda i anslutning till det pågående utrednings-
arbetet kring bl.a. den framtida markanvändningen i området kring
Brunnsviken m.m. slås fest att nya upplåtelser på Norra Djurgården bör
komma i fråga endast för institutionskomplexets behov och utveckling.
Upplåtelser som står i konflikt med bevarande av områdets kulturvärden
bör inte kunna göras".
Regeringen anförde vidare att fastigheterna inom institutionsområdet
borde förvaltas såsom huvuddelen av landets högskolefestigheter i öv-
rigt, dvs. av den bolagsbildning som sedermera fått namnet Akademiska
hus AB. En överlåtelse av de därvid berörda ändamålsupplåtelsema
borde därför ske. Regeringen slog dock fest att någon ändring av det
direkta statliga ägandet av Djurgårdsmarken inte var aktuell.
I fråga om Södra Djurgården upprepade regeringen att detta område
med dess komplex av kulturinstitutioner även fortsättningsvis borde
förvaltas i myndighetsform. Någon ändring av gällande ändamålsupp-
låtelser är ej aktuell. Riksdagen godkände det som anförts i propositio-
nen i denna del (bet. 1992/93:FiU:8, rskr. 1992/93:123).
I figur 2 illustreras hur andelen exploaterad mark successivt ökat
mellan åren 1790 och 1990 inom området kring Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården. 22
Prop. 1994/95:3
1790
1920 1990
Figur 2. Utveckling av exploatering för bebyggelse m.m.inom
området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården 1790-1990.
Som framgår av det föregående har området komplexa skyddsvärden
med nationell och i stor utsträckning internationell betydelse. Det
framgår vidare att vissa delar av området successivt tagits i anspråk for
anläggningar och institutioner för forskning, högre utbildning, musei-
verksamhet, idrott, friluftsliv och rekreation samt att området genom-
korsas av ett antal viktiga trafikleder, främst Roslagsvägen, Valhalla -
vägen och Lidingövägen. De sista resterna av Hagaparkens gräns mot
väster - den s.k. ahan, ett trädgårdsdike med gräsvall och häckplante-
ring, - utplånades i samband med Uppsalavägens omvandling till motor-
väg på 1960-talet.
Delar av den tidigare Djurgårdsmarken har steg för steg tagits i
anspråk för industriell och liknande verksamhet i former som inte låter
sig förenas med områdets karaktär av historiskt landskap, präglat av
parklandskap, naturmark och med kulturhistoriskt värdefulla bebyg-
gelsemiljöer. Det gäller bl.a. områdena kring Värtaverket och Värta-
hamnen. Ett antal delområden har tagits i anspråk för mer omfattande
bebyggelse som områden vid Bergshamra och Stora Lappkärrsberget,
kontorsbebyggelsen vid Frösundavik och inom kvarteret Skogskarlen på
Brunnsvikens norra strand, bebyggelsen för Stockholms universitet vid
Frescati öster om Roslagsvägen samt Roslagstulls sjukhusområde och
småindustriområdet vid Albano, vilka områden avses utnyttjas för
forskning och högre utbildning bl.a. inom det s.k. Fysikcentrum. I
områdets centrala och södra del gäller det bl.a. delar av det s.k. in-
stitutionsbältet, Gärdesstaden på Ladugårdslandet, museerna på Södra
Djurgården samt Djurgårdsstaden.
Promemorians överväganden i fråga om synen på tillkommande be-
byggelse eller anläggningar inom eller i närheten av området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården har föranlett kommentarer från åtskilliga
remissinstanser. Kommentarerna ger sammantaget en bild av de ex-
ploateringsintressen som kan väntas hota skyddsvärdena i området.
Landstinget framhåller att den planerade billeden Ringen måste kunna
genomföras. Enligt landstinget finns även starka motiv för att reservera
Fisksjöäng - som en naturlig del av Husarviksprojektet - och delar av
Sörentorp och Margareteborg för framtida bebyggelse. Dessa områden
23
kan med sina centrala lägen och sina goda möjligheter till bra kollektiv- Prop. 1994/95:3
trafik bli attraktiva för bostäder. Polishögskolan och Vasakronan anser
däremot att planeringen bör utgå från att Polishögskolan kommer att
ligga kvar i Sörentorp.
Vid Ulriksdals trafikplats korsar den i regionplanen redovisade snabb-
spårvägen både Uppsalavägen och Bergshamraleden på en lång bro som
enligt Solna kommun medför allvarliga komplikationer för landskaps-
bilden. Kommunen framhåller att hela E4-stråket från Ulriksdal till
Norrtull ger upphov till allvarliga miljöproblem. Det finns t.ex. anled-
ning att överväga en sänkning av Bergshamraleden i samband med en
ombyggnad av Ulriksdals trafikplats för att återskapa sambandet mellan
Ulriksdal och Brunnsviken.
Många remissinstanser uttrycker oro inför hoten mot områdets natur-
och kulturvärden från de storskaliga projekt som nu är kända i och intill
det skyddsvärda området. Det gäller framför allt Österleden, en ny
stadsdel och eventuell OS-anläggning vid Husarviken samt utbyggnader
för kontor på bensinstationstomten vid Norrtull, vid Frösundavik och i
kvarteret Skogskarlen. Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföre-
ningen, Nacka Miljövårdsråd, Projekt Ekoparken och Stockholms läns
hembygdsförbund anser att Österleden utgör det största hotet. Natur-
skyddsföreningen påpekar att trafiken från Lindarängsvägens trafikplats
mot centrum kommer att klyva Gärdet mitt itu. Solna och Stockholms
kommuner framhåller i sitt gemensamma program att den beräknade
kraftiga trafikökningen på de leder som går genom området - särskilt på
Roslagsvägen - innebär ett allvarligt hot mot natur- och kulturvärdena.
Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet påpekar att
Roslagsvägens och norra Länkens utformning har stor betydelse för
sambanden mellan det centrala campusområdet och Kräftriket, Frescati
Hage samt Sveaplans gymnasium och betonar därför att Roslagsvägen
och Norra Länken måste utformas utifrån tydliga krav på omsorgsfull
miljöplanering och ostörd natur. Kungliga Vetenskapsakademien, Natur-
historiska riksmuseet, Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken, För-
bundet för Ekoparken och Stockholms läns hembygdsförening anser att
området kring Husarviken ej bör bebyggas - varken med OS-anlägg-
ningar eller bostäder - utan återställas som naturmark. Ny storskalig
bebyggelse skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturland-
skapet.
Berörda förvaltningar i Solna och Stockholms kommuner redovisade i
december 1992 ett förslag till gemensamt program för planering av
området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Kommunfullmäktige
i båda kommunerna har därefter ställt sig bakom det gemensamma
programmet med vissa nyanseringar i fråga om bedömningar av en-
skilda delområden.
Förslaget till program har upprättats i brett samarbete inom kommu-
nerna och under fortlöpande kontakt med länsstyrelsen. Ett preliminärt
forslag till program har varit föremål för samråd. Yttranden över för- Prop. 1994/95:3
slaget har inhämtats från grannkommuner, ett stort antal förvaltningar,
myndigheter, organisationer och företag. Allmänheten har informerats
genom annonser och offentliga samrådsmöten.
Kommunernas program har sin utgångspunkt i följande principer:
* Området skall värnas som en unik natur- och kulturpark med till
parken väl anpassad bebyggelse.
* Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en
omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur-
och kulturvärden.
* Området skall förbättras med avseende på trafikstörningar och
andra miljöproblem.
Hela området kring Brunnsviken är enligt programmet en kulturmiljö
som skall bevaras bl.a. genom byggnadsminnesförklaringar eller detalj-
planebestämmelser.
Övriga värdefulla kulturmiljöer skall också bevaras. Det gäller bl.a.
Ulriksdal, stora delar av institutionsområdet på Norra Djurgården, delar
av Hjorthagen och gasverket, Gärdesstaden och Södra Djurgården.
Naturvårdens intressen av biologiska kärnområden med tillräcklig
storlek föreslås säkerställas genom tre naturreservat: Ulriksdal, Norra
Djurgården och Södra Djurgården med Ladugårdsgärdet. Inom dessa
kärnområden skall ingen exploatering få ske. Mellan kärnområdena
skall de biologiska spridningsvägarna upprätthållas och där så är möjligt
förstärkas.
Utveckling av friluftsliv och rekreation, kulturliv, nöjen och turism
skall enligt programmet underlättas på lämpliga platser och bör kunna
ske utan konflikt med kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen.
All nybebyggelse inom området skall enligt programmet anpassas till
natur- och kulturmiljön. Det innebär att möjligheterna till sådan bebyg-
gelse är mycket begränsade. Möjligheter till nybebyggelse skall i första
hand tas till vara för behov av nationell betydelse eller som har natur-
liga samband med befintliga verksamheter.
Trafiklederna utgör miljöproblem och trafikökningar som innebär
ökade miljöstörningar är enligt programmet ett allvarligt hot mot natur-
och kulturmiljön. En minskning av störningarna är enligt programmet
nödvändig och måste klaras framför allt genom regionala åtgärder som
går utöver vad som följer av överenskommelsen om infrastrukturens ut-
byggnad i Stockholmsregionen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande till regeringen den
16 december 1993 över kommunernas program att de oexploaterade och
kulturhistoriskt värdefulla miljöerna i området nu bör få ett permanent
och effektivt skydd. Dessa miljöer utgör unika nationella tillgångar.
Länsstyrelsen föreslår därför att detta skydd sker i form av särskild
lagstiftning. Utgångspunkten för skyddet bör enligt länsstyrelsen vara att
områdenas karaktär av natur- och kulturmiljöer skall bevaras och för-
stärkas. Områdets särskilda karaktär kan upprätthållas bara så länge de
s.k. spridningskorridorema för växter och djur hålls intakta. Åtgärder 25
krävs enligt länsstyrelsen därför for att säkerställa och helst förstärka
dessa korridorer. Staten och berörda kommuner måste gemensamt Prop. 1994/95:3
arbeta for detta.
Enligt länsstyrelsens bedömning har det aktuella området en särställ-
ning i landet med sina unika bevarande värden. Samtidigt finns det få
områden i Sverige som är utsatta för ett lika hårt exploateringstryck.
Kommunernas program påtalar särskilt att området är, och i framtiden
kommer att vara, utomordentligt attraktivt för exploateringar på grund
av det centrala läget och de stora miljökvaliteterna. Förbättrade kommu-
nikationer kommer enligt länsstyrelsen också att medföra ett ökat be-
byggelsetryck. Med hänsyn till detta ligger det enligt länsstyrelsen nära
till hands att anta att områdets bevarande kommer att ifrågasättas och
hotas framöver och att detta kommer att ske i högre grad ju starkare
exploateringsintressena är.
Länsstyrelsen anser att de av kommunerna föreslagna skyddsformema
enligt naturvårdslagens och kulturminneslagens bestämmelser i princip
är tillräckliga för att hindra att området exploateras. Det kan dock enligt
länsstyrelsen vara alltför optimistiskt att, vid de särskilda förhållanden
som råder i området, helt förlita sig på att t.ex. ett naturreservatsskydd
kan garantera att de obebyggda delarna förblir skyddade i framtiden.
Det kan inte uteslutas att det kan komma att ske en bitvis - vid vaije
tillfälle obetydlig - utbyggnad inom bevarandeområdena. På lång sikt
skulle detta kunna ge konsekvenser som nu inte kan överblickas. Läns-
styrelsen föreslår att områdets samlade be varande värden ges ett för-
stärkt skydd i en särskild lag. Därmed garanteras att bevarandevärdena
ges prioritet även på mycket lång sikt.
En särskild lagreglering för det aktuella området införs enligt länssty-
relsen förslagsvis i naturresurslagen. Innebörden bör vara att någon
exploatering av de värdefulla natur- och kulturmarkerna inte får ske.
Närmare föreskrifter för hur berörda delar skall skötas och nyttjas
föreslås regleras genom gällande naturvårds- och kulturminneslagstift-
ning. Dispenser eller ändringar som strider mot den överordnade lagens
bestämmelser skall enligt länsstyrelsen inte kunna medges. Lagstift-
ningen får, enligt länsstyrelsens mening, emellertid inte innebära att
områden som i dag är exploaterade inte längre kan användas för sina
ändamål. Naturlig omvandling och utveckling av sådana anläggningar
får inte heller förhindras liksom erforderliga vägar och kollektivtrafik i
området.
Flera lagar är tillämpliga och kan utnyttjas för att skydda ett områdes
natur- och kulturvärden mot ingripande åtgärder. Av särskild vikt för
frågor om markanvändning är lagen om hushållning med naturresurser
m.m., naturresurslagen, och plan- och bygglagen, PBL. Lagstiftning
som närmast är av skyddskaraktär som naturvårdslagen och lagen om
kulturminnen m.m. har särskild betydelse i arbetet med förstärkt skydd
för sådana känsliga natur- och kulturmiljöer som det här är fråga om.
Här redovisas vissa huvuddrag i den aktuella lagstiftningen.
Naturresurslagen
Prop. 1994/95:3
Syftet med lagen är att främja en från ekologisk, social och samhälls-
ekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken och vattnet
och den fysiska miljön i övrigt. Med det sistnämnda uttrycket avses
lagens krav på hänsyn till den byggda miljön, landskapsbilden m.m.
Lagens grundläggande hushållningsbestämmmelser innehåller föreskrif-
ter om den avvägning som skall göras mellan skilda intressen i fråga
om ianspråktagande av mark- och vattenområden. Bland sådana före-
skrifter, som återfinns i 2 kap., bör nämnas den uttryckliga hänsyn som
vid planeringen skall tas till områden som är ekologiskt känsliga (3 §)
och områden som är av betydelse för natur- och kulturmiljön eller fri-
luftslivet (6 §). Innehåller ett område som det sistnämnda värden av
nationell betydelse sägs dessa enligt lagen utgöra riksintressen och skall
ges ett särskilt starkt skydd. Av de särskilda hushållningsbestämmel-
sema för vissa områden i landet (3 kap.) kan direkt utläsas vilka om-
råden som avses och att dessa områden i sin helhet är av riksintresse
med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Det sistnämnda innebär
för områdena särskilda skyddsregler, regler som dock inte är absoluta.
Hänsyn skall således tas till det lokala näringslivet, till totalförsvaret
och till utvecklingen av befintliga tätorter.
Kravreglema i naturresurslagen anger de allmänna intressen som
skall vägas in i avgöranden av markanvändningsfrågor enligt till natur-
resurslagen anknuten lagstiftning. En huvudtanke i naturresurslagen är
att ansvaret för att, inom de ramar som ges i lagstiftningen, bedöma vad
som är en lämplig användning av mark och vatten skall vila på respek-
tive kommun. När det gäller mark- och vattenområden som är av riksin-
tresse har staten det slutliga avgörandet över hur marken och vattnet
inom områdena får användas i de avseenden som bestämmelserna be-
handlar. En precisering av kravreglema sker dels genom den kommu-
nala planeringen enligt plan- och bygglagen, dels vid tillämpning av
lagens hushållningsbestämmelser vid prövning av mål och ärenden
enligt en rad andra lagar som rör utnyttjandet av mark och vatten som
väglagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen. För att
bestämmelserna i naturresurslagen skall få den avsedda verkan som ett
instrument för den fysiska riksplaneringen och därmed även för miljö-
politiken krävs att bestämmelserna verkligen får en tillämpning i en-
skilda ärenden som överensstämmer med lagstiftarens intentioner. För-
ordningen (1993:209) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser m.m. preciserar myndigheternas uppgifter i
frågor som berör riksintressen enligt 2 och 3 kap. i lagen.
Plan- och bygglagen
Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämp-
lig utveckling. Mark- och vattenområden skall användas for det eller de
ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffen-
27
het och läge samt föreliggande behov. Med områdets beskaffenhet inne-
fattas bl.a. sådana frågor som markens känslighet för påverkan och
områdets kulturella förutsättningar. I varje kommun skall finnas en
översiktsplan som omfattar hela kommunen. I denna plan skall i stort
anges hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur be-
byggelseutvecklingen bör ske. Av planen skall framgå hur kommunen
avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. När kommunen
gör sin översiktsplan skall naturresurslagens bestämmelser vara en
utgångspunkt. Genom samråd med länsstyrelsen skall bl.a. bestämmel-
serna om hänsyn till riksintressen konkretiseras och göras begripliga i
det lokala sammanhanget. Länsstyrelsen har som företrädare för staten
skyldighet att i ett granskningsyttrande meddela kommunen om över-
siktsplanen inte tillgodoser riksintressen och om planen, om den angår
mer än en kommun, inte har samordnats på lämpligt sätt mellan berörda
kommuner. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter eller en-
skilda. Ett ställningstagande till vad som skall utgöra ett riksintresse
görs i ärenden enligt plan- och bygglagen.
Prop. 1994/95:3
Naturvårdslagen
Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om bevarande av och skydd för
naturmiljön och vissa typer av kulturpräglade områden. Lagen inne-
håller också regler som skall skydda och bevara växt- och djurarter och
friluftslivet. För dessa ändamål kan olika former av områdesskydd
inrättas. Med detta avses nationalpark, naturreservat och naturvårdsom-
råde. Lagen innehåller regler om fridlysning av naturminnen, växter
och djurarter. Ett särskilt skydd för friluftslivet utgör strandskyddet.
En nationalpark kan sägas utgöra ett större sammanhängande område
som i första hand är avsett att tillgodose behovet av orörd natur, orörd
i den bemärkelsen att naturen inte varit föremål för exploatering av mer
ingripande slag. Marken tillhör alltid staten. För parken gäller särskilda
föreskrifter. Beslut om inrättande av en nationalpark fettas av riks-
dagen.
Länsstyrelsen kan förklara ett område som naturreservat, om den
finner att området bör skyddas och vårdas särskilt på grund av dess
betydelse för kännedom om landets natur, dess skönhet eller annars
märkliga beskaffenhet. Det är här alltså fråga om naturskydd i en mera
begränsad omfattning än vad som gäller för en nationalpark. Skälen till
att inrätta naturreservat kan variera. Det kan vara fråga om att bevara
en äldre form av landskap antingen i sin ursprungliga eller kulturpräg-
lade form eller att öppna ett område för att tillgodose friluftslivets
behov. Områden där bebyggelsemiljöer utgör ett framträdande inslag
kan däremot knappast skyddas som naturreservat. Ett naturreservat får,
till skillnad från vad som gäller nationalparker, stanna kvar i en en-
skilds ägo, men ägaren får finna sig i inskränkningar i fråga om mark-
användningen. Också för naturreservat gäller särskilda föreskrifter som
länsstyrelsen meddelar. 28
En annan skyddsform är naturvårds område. Det är här fråga om Prop. 1994/95:3
mark där särskilda åtgärder behövs för att vårda eller bevara natur-
miljön. Åtgärderna får dock inte vara av så ingripande art att pågående
markanvändning avsevärt försvåras. Vid sådant förhållande gäller att det
i stället bör övervägas om ett naturreservat skall inrättas. Avsikten med
reglerna om strandskydd är att skydda allmänhetens möjligheter till bad
och friluftsliv. Strandskyddet omfattar i princip land- och vattenområden
intill 100 meter från strandlinjen men kan ökas till 300 meter, om det
anses behövligt.
Lagen om kulturminnen m.m.
De lagar som redovisats ovan har alla betydelse för skyddet av kultur-
miljön. Särskild betydelse i detta avseende har naturligtvis lagen om
kulturminnen m.m. Lagen slår inledningsvis fast att det är en nationell
angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. I lagen finns be-
stämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturmin-
nen. Lagen innehåller också bl.a. vissa regler om utförsel av kulturföre-
mål ur landet.
I 1988 års proposition (prop. 1987/88:104) om kulturmiljövård anges
kulturmiljövårdens inriktning och mål. Där konstateras att den snabba
förändringen av den yttre miljön har lett till ett starkt ökat intresse för
bevarande av äldre byggnader liksom för natur- och landskapsvård. Det
syfte som nämns först är att kulturmiljövården skall bevara och levande-
göra kulturarvet. Ambitionen är dock inte att enbart bevara skilda före-
teelser som enskilda objekt. Lika viktigt är objektets omgivningar.
Kulturminneslagens tillämpningsområde är inte heller begränsat till att
avse enbart skydd för fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kultur-
minnen, utan avser även områden omkring kulturobjektet. En park eller
en trädgård kan således innefettas av det skydd som följer med kultur-
minneslagens föreskrifter.
7 Bestämmelser om nationalstadsparker
tas in i naturresurslagen
Regeringens förslag: Ett skydd för nationalstadsparker förs in i
naturresurslagens särskilda hushållningsbestämmelser för vissa
områden i landet. Ny bebyggelse och nya anläggningar får kom-
ma till stånd och andra åtgärder vidtas inom en nationalstadspark
endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmark
och utan att i övrigt skada det historiska landskapets natur- och
kulturvärden.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens förslag.
29
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har accepterat uttrycket Prop. 1994/95:3
nationalstadspark som ett lämpligt begrepp eller lämnat detta utan erin-
ran. Svea hovrätt och Koncessionsnämnden för miljöskydd ifrågasätter
dock om begreppet nationalstadspark bör införas och anmärker att
promemorian inte säger något om vad som utmärker en nationalstads-
park.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot pro-
memorians förslag att införa bestämmelser till skydd för nationalstads-
parken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården i naturresurslagen.
Bl.a. Boverket och Riksantikvarieämbetet anser emellertid att inpass-
ningen av en bestämmelse om nationalstadsparker i naturresurslagen bör
göras på ett något annorlunda sätt än vad som föreslagits i promemo-
rian. Statens konstmuseer anser att distinkta begreppsmässiga kategorier
är ett viktigt stöd bl.a. vid avgränsning av det område som skall om-
fettas av skyddet. Svea hovrätt och Koncessionsnämnden för miljöskydd
anser att bestämmelser om skydd for nationalstadsparker hör hemma i
speciallagstiftningen, där bestämmelserna i naturvårdslagen om national-
parker är ett näraliggande exempel. Bl.a. Stockholms kommun, Natur-
skyddsföreningen, Haga-Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gusta-
vianska Parken ifrågasätter om inte en ändring i naturvårdslagen i stället
för i naturresurslagen skulle kunna ge ett ännu starkare skydd för natio-
nalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Enligt Solna
kommun innebär det mycket och tidskrävande arbete att i önskvärd om-
fattning införa bestämmelser om byggnadsminnesområden, naturre-
servat, områdesbestämmelser och detaljplaner enligt kulturminneslagen,
naturvårdslagen respektive plan- och bygglagen i syfte att skapa erfor-
derligt skydd. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att genom särskild
lagstiftning snabbt införa ett grundläggande skydd för ett samlat om-
råde. Därefter kan mera preciserade bestämmelser enligt de andra la-
garna införas för olika delområden så som föreslagits i kommunernas
program. Promemorians förslag till reglering i naturresurslagen till-
styrks mot den bakgrunden med vissa förbehåll av Solna kommun.
Skälen för regeringens förslag:
Skyddsinstrument
Regeringen anser att sådana mark- och vattenområden med därtill
knutna natur- och kulturvärden som nu bör bli föremål för ett förstärkt
skydd bör ges en samlad beteckning i lagstiftningen. Som Boverket
framhåller finns knappast någon motsvarighet i landet till Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården, där så många unika värden är utsatta för
ett så omfettande och under överskådlig tid fortlöpande exploaterings-
tryck. Verket påpekar vidare att det finns ytterligare storstadsnära om-
råden som kan behöva ett förstärkt skydd, vilket talar för en lösning
inom ramen för naturresurslagen. I likhet med Boverket gör regeringen
bedömningen att ytterligare något eller några områden i landets tätorts-
regioner inrymmer nationellt och internationellt unika natur- och kultur- 30
värden och samtidigt har sådan betydelse for en tätortsregions ekologi
och for människors rekreation att det finns anledning att överväga mot- Prop. 1994/95:3
svarande skydd genom lagstiftning som nu föresläs för området Ulriks-
dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
Regeringen anser att begreppet nationalstadspark på ett samlande sätt
ger uttryck åt statens och kommunernas gemensamma ansvar för skydd
av det historiska landskapet inom sådana områden som samtidigt har
särskild betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätortsregions
ekologi och för mä miskors rekreation. Områden som Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården bör därför skyddas som nationalstadsparker.
Frågan om vilka områden i Sverige utöver det nu aktuella som bör bli
nationalstadsparker bör övervägas inom ramen för den fortsatta fysiska
riksplaneringen.
Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen for gällande rätt är
en rad olika lagar tillämpliga när det gäller att skydda olika delområden
inom en nationalstadspark. Regeringen delar inte den uppfattning som
några remissinstanser redovisat, nämligen att de olika speciallagarna
erbjuder ett tillräckligt rättsligt stöd för att skydda en nationalstadspark
i dess helhet. I vissa tätorter och tätortsregioner finns således områden
som i huvudsak lämnats oexploaterade och där parklandskap, natur-
miljöer och bebyggelsemiljöer flätas samman till från rikssynpunkt
unika historiska landskap. Det starka exploateringstryck som riktas mot
sådana områden och skyddsvärdenas komplexitet skapar behov av ett
övergripande skydd som kan förhindra en fortlöpande exploatering och
fragmentisering av sådana områden. Det är därutöver även angeläget att
finna lämpliga former för detaljreglering av olika åtgärder samt för
skötsel och vård av parklandskap, naturmark och bebyggelsemiljöer.
Enbart en tillämpning av nu existerande regelverk skulle enligt reger-
ingens mening innebära att en mycket omfettande och tidskrävande
genomgång skulle behöva göras av hela området och dess många olika
delområden, innan frågan om ett förstärkt skydd för hela området mot
exploatering och fragmentisering slutligt skulle kunna avgöras. I likhet
med Solna kommun anser regeringen därför att ett övergripande skydd
mot planerade exploateringsföretag av olika art först bör införas. Det
rättsliga instrument som framstår som bäst ägnat att tjäna detta intresse
är naturresurslagen, som ju har till syfte bl.a att ge sammanhängande
geografiska områden av riksintresse ett särskilt skydd mot exploate-
ringsföretag och andra ingrepp som kan skada riksintresset.
Hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen tillämpas vid
prövning av mål och ärenden enligt olika speciallagar som reglerar
mark- och vattenanvändningen som plan- och bygglagen, naturvårds-
lagen, väglagen (1971:948), vattenlagen (1983:291) och miljöskydds-
lagen. Bestämmelserna i naturresurslagen vägleder avgöranden av kon-
kurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad användning av
mark- och vattenområden och resurser som är knutna till sådana om-
råden, men lagen är inte utformad för att utgöra grund för ingripanden
mot pågående verksamhet eller att hindra pågående markanvändning.
Här griper i stället vid behov de lagar som är anknutna till naturresurs-
lagen in. Såväl plan- och bygglagen, naturvårdslagen som kulturmin-
neslagen kan väntas få stor betydelse när det gäller att på ett för en-
31
skilda sakägare och andra intressenter bindande sätt reglera olika del- Prop. 1994/95:3
områden och objekt i den föreslagna nationalstadsparken. Sålunda kan
exempelvis ett naturreservat inrättas enligt naturvårdslagen om det
behövs för att reglera skötseln av parklandskap och naturmark. Också
andra skyddsformer och särskilda föreskrifter om skydd for naturmiljön
i naturvårdslagen kan visa sig vara värdefulla instrument för att reglera
enskilda objekt eller mer begränsade områden. Yttterligare byggnader,
trädgårdar och parker kan vidare behöva förklaras vara byggnadsminne
enligt kulturminneslagens föreskrifter.
Regeringen överlämnade den 3 mars 1994 till lagrådet en remiss med
förslag att den grundläggande lagstiftningen på miljövårdsområdet sam-
ordnas till en miljöbalk. De lagar som sammanförs är bl.a. naturresurs-
lagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Regeringen anför i av-
snittet om skydd för naturområden att en god yttre miljö ofta är för-
knippad med en miljö som har ett rikt kulturhistoriskt innehåll. Att ta
till vara de lämningar som under olika tider påverkat landskapets ut-
formning och innehåll kan sägas vara ett av kulturmiljövårdens
viktigaste bidrag till en god miljö i vid mening. Vid sidan av byggnads-
vård och fomvård, som av hävd varit kulturmiljövårdens verksamhets-
fält har under senare år arbetet med att slå vakt om historiskt värdefulla
landskap alltmer kommit i förgrunden för kulturmiljöarbetet. För sådana
områden kan förutom kulturminneslagen också naturvårdslagen vara
tillämplig.
Regeringen framhåller i lagrådsremissen med förslag till miljöbalk att
regler om att bevara kulturmiljön som en del av landskapsbilden bör tas
in i den nya miljöbalken. I de fall det huvudsakligen är kulturmiljön
som skall skyddas och i de fall kulturminneslagens regler inte är till-
fyllest bör de särskilda instituten kulturreservat och kulturvårdsområde
användas. De nya skyddsformema bör ses som kompletterande instru-
ment till bestämmelserna om naturreservat och naturvårdsområde. De i
lagrådsremissen om en miljöbalk föreslagna instrumenten kulturreservat
och kulturvårdsområde kan, enligt regeringens bedömning, visa sig
användbara som skydd för delar av en nationalstadspark. Frågan om
kulturminneslagen bör knytas till naturresurslagen i enlighet med pro-
memorians förslag bör, mot bakgrund av den nu lämnade redogörelsen,
anstå till dess erfarenhet har vunnits av de nya skyddsformema.
Bestämmelsens utformning
Med utgångspunkt i remissynpunkterna finner regeringen att den i
departementspromemorian föreslagna lagtexten bör preciseras och
förtydligas.
Bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen är utformade så att skyddet
för natur- och kulturvärdena inte skall hindra utvecklingen av befintliga
tätorter eller av det lokala näringslivet. När nu en bestämmelse till
skydd for nationalstadsparker införs i 3 kap. bör några undantag för
dessa ändamål inte medges. För nationalstadsparker föreslås därför gälla
att i dag oexploaterade områden inte får exploateras. Om detta syfte 32
med skyddet är den helt övervägande remissopinionen enig.
De områden inom en nationalstadspark som präglas av bebyggelse Prop. 1994/95:3
eller utgörs av bebyggelsemiljöer torde i stor utsträckning bestå av
byggnader med stort konstnärligt, arkitektoniskt eller historiskt värde.
Vid tillkomsten av sådan bebyggelse har som regel omsorg ägnats åt
bevarande av naturmark, träd och vegetation och åt byggnadernas arki-
tektoniska utformning. Bebyggelsemiljöema utgör en viktig del av det
samlade historiska landskapet i en nationalstadspark. Av 3 kap. 1 §
första stycket naturresurslagen följer att bl.a. tillståndspliktiga föränd-
ringar, upprustningar och i vissa fell kompletteringar av byggnadsbe-
ståndet skall utföras så att åtgärden inte påtagligt skadar områdets natur-
och kulturvärden. Detsamma gäller i fråga om vägar, kraftledningar och
andra anordningar inom det skyddade området. Inom en nationalstads-
park ger emellertid regeln om påtaglig skada inte tillräckligt skydd.
Regeringen anser därför att sådana förändringar, upprustningar och
kompletteringar som medges i en nationalstadspark skall utföras så att
de angivna värdena inte utsätts för någon negativ inverkan av betydelse.
Regeringen anser i fråga om ny bebyggelse, nya anläggningar och
andra ingrepp, som är tillståndspliktiga enligt den lagstiftning som är
anknuten till naturresurslagen, att sådana verksamheter kan få komma
till stånd, om det kan ske utan att göra intrång på det parklandskap och
den naturmark som ingår i en nationalstadspark. Regeringen anser
vidare att ny bebyggelse, nya anläggningar och andra åtgärder som kan
aktualiseras i delar av en nationalstadspark som inte utgör parklandskap
eller naturmark, bör få komma till stånd, om det kan ske utan att natur-
och kulturvärden skadas. Härutöver bör inte några exploateringsföretag
eller andra ingrepp i miljön få ske i nationalstadsparken. Det särskilda
skydd mot ingrepp som bör omgärda en nationalstadspark bör därför
utformas så att åtgärder får vidtas endast om det kan ske utan intrång i
parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Med hänsyn till syftet med
skyddet av nationalstadsparker bör, som Boverket framhåller, vid be-
dömning av tillåtligheten också områdets ekologiska funktion samt
betydelse för rekreation särskilt beaktas.
Det skydd för nationalstadsparker som regeringen föreslår får be-
tydelse för bedömningen av markanvändningsfrågor som berör en sådan
park genom att de riksintressen som gör sig gällande och som skall
beaktas av berörda myndigheter därmed görs tydliga. Kommunernas
planering och myndigheternas prövning av markanvändningsfrågor
enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning kan därigenom utgå
från en av riksdagen i lag festslagen värdering av nationalstadsparkens
betydelse och från en tydlig målsättning för skyddet av dessa värden.
Som framgått av det tidigare återfinns i 3 kap. naturresurslagen
särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, områden
som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur- och
kulturvärden. Dessa avgränsas i lagen med hjälp av ortnamn och geo-
grafiska namn som är lokaliserande. För de obrutna ijällområdena har
dock regeringen beslutat särskilt om mera preciserade gränser.
Regeringen anser att avgränsning av en nationalstadspark i sina 33
huvuddrag bör läggas fest i samband med lagstiftning. Det ligger i
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
sakens natur att en gränsdragning blir mer preciserad i fråga om en Prop. 1994/95:3
nationalstadspark än i fråga om t.ex. ett obrutet ijällområde. Regeringen
återkommer i det följande till frågan om avgränsning av området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som landets första national-
stadspark.
Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om vissa
uttalanden i naturresurslagens förarbeten.
I proposition 1985/86:3 Lag om hushållning med naturresurser m.m.
anförde således föredragande statsrådet att, om statliga myndigheter och
kommuner inte kan komma överens om avgränsning av ett område av
riksintresse enligt naturresurslagen i samband med den kommunala
fysiska planeringen, reglerna i plan- och bygglagen om statlig kontroll
beträffande nationella intressen får tillämpas. Därvid kan det bli aktuellt
för regeringen att besluta hur ett visst område skall avgränsas mer i
detalj. Föredragande statsrådet strök också under att den gräns som
läggs fast, normalt i samband med planläggning enligt plan- och bygg-
lagen, bör utgå från syftet med bestämmelserna i naturresurslagen. S.k.
"buffertzoner" behöver inte ingå i området av det skälet att staten skall
garanteras en ingripandemöjlighet om ett exploateringsanspråk skulle
dyka upp i denna buffertzon. Plan- och bygglagens regler medför näm-
ligen att staten, dvs. i första hand länsstyrelsen, kan ingripa mot kom-
munala beslut som innebär att ett riksintresse hotas, oavsett om hotet
ligger inom ett område av riksintresse eller i sådan närhet av området
att riksintresset hotas (s. 114-115).
Regeringens förslag: De i ett nationellt och internationellt
perspektiv unika natur- och kulturvärdena i området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården ges nu ett samlat och långsiktigt
skydd genom att området skyddas som nationalstadspark.
Departementspromemorians förslag: Med hänsyn till områdets sär-
skilda betydelse för det nationella kulturarvet, för stadsregionens eko-
logi och för människors rekreation föreslås i promemorian att området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården bör bli landets första national-
stadspark.
Remissinstanserna: Det råder i huvudsak enighet bland de remissin-
stanser som yttrat sig över departementspromemorian om att frågan om
områdets användning är en angelägenhet av betydelse inte bara för
Stockholmsregionens invånare utan för hela landet, att området lång-
siktigt är utsatt för ett mycket starkt exploateringstryck samt att om-
rådets natur- och kulturvärden behöver ges ett förstärkt skydd.
34
Enligt Boverkets uppfattning motiverar det aktuella områdets natur- Prop. 1994/95:3
och kulturvärden ett förstärkt skydd grundat på riksdagens ställ-
ningstagande. Behovet av och formen för ytterligare reglering måste
bedömas utifrån situationen att motsvarighet i landet knappast står att
finna där så unika värden är utsatta för ett så omfattande och under
överskådlig tid fortlöpande exploateringstryck.
Riksantikvarieämbetet framhåller att området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården även i ett internationellt perspektiv är unikt
och att området genom sitt centrala läge i Stockholmsregionen ständigt
är exploateringshotat. Riksantikvarieämbetet finner det synnerligen
angeläget att hela området ges ett långsiktigt och effektivt skydd.
Koncessionsnämnden för miljöskydd delar uppfattningen att det före-
slagna området bör ha ett särskilt skydd med hänsyn till de unika
natur-, kultur- och rekreationsvärdena. Koncessionsnämnden delar också
uppfattningen att konflikten mellan önskemålen om skydd for området
och det hårda exploateringstrycket är mycket tydligt.
Solna kommun tillstyrker förslagets innebörd och syfte.
Enligt Stockholms kommun överensstämmer promemorians syfte att
ge området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården ett förstärkt skydd
med de mål staden redan uttalat. Området är unikt för storstads-
forhållanden.
Projekt Ekoparken WWF betonar det nu aktuella områdets unika och
storartade natur-, frilufts- och kulturkvaliteter. Ett varaktigt skydd som
nationalstadspark, där grundprincipen är att det historiska landskapet
bevaras och nuvarande natur- och parkmark inte bebyggs, kan dessutom
ge Stockholm en turistattraktion som få storstadsområden kan ståta med.
Med ett sådant skydd förs enligt organisationen ett historiskt arv från
Jaktparken Djurgården och de gustavianska parkerna kring Brunnsviken
vidare med ett ekologiskt synsätt till kommande generationer. Organisa-
tionen anser att begreppet nationalstadspark är en bra benämning på de
föreslagna skyddsbestämmelserna i lagstiftningssammanhang, men
föreslår att området i andra sammanhang kallas Stockholms Ekopark.
Praktiskt taget alla övriga myndigheter, kommuner, företrädare for
sakägare, organisationer och föreningar som yttrat sig i ärendet instäm-
mer i promemorians bedömning av behovet av ett samlat och långsiktigt
skydd för områdets natur- och kulturvärden.
Endast Landstinget i Stockholms län, Stockholms handelskammare,
Svenska vägföreningen och Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull
Center hävdar att ett utökat skydd för området inte behövs. Landstinget
anser att tillämpning av nuvarande lagstiftning bör kunna ge ett fullgott
skydd. Konsekvenserna för möjligheterna att utveckla viktiga regionala
funktioner, som kan komma att inverka på nationalstadsparken, är enligt
landstinget svåra att överblicka. Landstinget anser att det finns risk för
att en ny lagstiftning kan komma att hindra utvecklingen av befintliga
verksamheter eller angelägna vägar och kollektivtrafikanläggningar i
området.
Handelskammaren befarar att lagförslagets effekt bl.a. kan bli att den
normala intresseavvägningen mellan olika riksintressen förändras så att
35
bevarandeintressena genomgående får prioritet, med mycket begränsat Prop. 1994/95:3
utrymme for hänsynstagande till motstående anspråk.
Enligt Vägföreningen kan förslaget till skydd leda till stora problem
bl.a. när det gäller avvägningar mellan olika intressen. Det skulle t.ex.
kunna innebära att miljöförbättrande insatser blir omöjliga. Genom-
förandet av olika aktuella miljöförbättringar av trafikleder, järnvägar
och ledningar inom området kan enligt Vägföreningen till och med
komma att förhindras genom det presenterade lagförslaget.
Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull Center framhåller att det
aktuella området utgör en central och vital del för huvudstadsregionens
funktion. Enligt konsortiets uppfattning utgör varje inskränkning i kom-
munernas beslutanderätt därför en påtaglig risk för komplikationer i
regionens övergripande funktion och utveckling. Om bestämmelserna
kan påverka bedömningen av pågående ärenden blir konsekvenserna en
minskning av värdet av allmänna tillgångar utan att områdets kultur-,
natur- eller rekreationsvärden säkerställs.
Skälen för regeringens förslag: Området Ulriksdal-Haga-Brunns-
viken-Djurgården inrymmer genom sin geografiska placering, sin bak-
grund och sitt särskilda värde problem som genom sin komplexitet har
gjort det svårt att samordna markpolitiken på ett sätt som är hållbart i
ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Ett stort antal förslag till ny
bebyggelse, nya anläggningar och andra ingrepp har under senare år
aktualiserats inom och i anslutning till området. Först genom det
gemensamma programarbete som utförts av Solna och Stockholms
kommuner har ett samlat grepp tagits på områdets planeringsfrågor. Det
finns nu underlag att ge tydligt uttryck åt statens skyldighet att hävda
bevarandeintressena vid avvägningar gentemot exploateringsintressen
som kan komma att beröra det skyddsvärda området.
Den tidigare redovisningen av skyddsvärdena i området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården och den lämnade redogörelsen för ex-
ploateringsintressen och skyddsbehov visar enligt regeringen att det
finns starka skäl att nu ge de i ett nationellt och internationellt
perspektiv unika natur- och kulturvärdena i området ett samlat och
långsiktigt skydd.
Remissbehandlingen ger stöd för uppfattningen i promemorian att
nuvarande lagstiftning inte är tillräcklig för att på ett övergripande och
samlat sätt åstadkomma ett skydd som är starkt nog för att i ett lång-
siktigt perspektiv slå vakt om de unika kulturmiljöerna och de mång-
facetterade naturvärdena i området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur-
gården, som i sin helhet utgör ett historiskt landskap av riksintresse. De
farhågor som bl.a. Landstinget i Stockholms län framfört om att ett
förstärkt skydd för området skulle försvåra möjligheterna att utveckla
viktiga regionala funktioner ger anledning att understryka att ett skydd
för det aktuella området tillgodoser ett grundläggande regionalt behov
genom att utgöra ett betydelsefullt led i skyddet av regionens grönom-
råden. Regeringen anser att regionens bebyggelse och tekniska infra-
struktur bör kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt utan att göra
ytterligare intrång i områdets skyddsvärda natur- och kulturmiljöer.
36
Det gäller här att slå vakt om det historiska landskapet i ett område Prop. 1994/95:3
med komplexa skyddsvärden som är av särskild betydelse för det natio-
nella kulturarvet, för Stockholmsregionens ekologi samt för människors
rekreation. Utan en tydlig lagreglering finns påtaglig risk att områdets
kvaliteter i ett längre perspektiv kommer att äventyras. Det är därför
angeläget att nu lämna förslag om en klar strategi för skydd av det
historiska landskapet och om ett ställningstagande till avgränsningen av
det skyddsvärda området. Regeringen föreslår därför att området Ul-
riksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som det första området i landet
bör omfettas av tidigare föreslagna bestämmelser om nationalstads-
parker i 3 kap. naturresurslagen.
Det gemensamma program för planering av området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården som redovisas i promemorian ger uttryck för
en klar vilja hos Solna och Stockholms kommuner att skydda och ut-
veckla de natur- och kulturvärden som berör området. Jordbruksutskot-
tets uttalande (bet. 1991/92:JoU10) att skyddsbehovet i fråga om om-
rådets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild bör överordnas
exploateringsintresset, har i väsentliga avseenden beaktats av kommu-
nerna.
Både Stockholms och Solna kommuner tar upp frågan om ansvarsför-
delningen mellan staten och kommunerna när det gäller finansiering av
åtgärder för områdets bevarande, utveckling och skötsel. Stockholms
kommun anser att eventuella ersättningsanspråk från olika intressenter
till följd av ett förstärkt skydd bör klarläggas innan slutlig ställning tas
till den geografiska avgränsningen och formerna i övrigt för skyddet.
Solna kommun hävdar att promemorians förslag innebär att staten av-
kräver samtliga berörda ett ansvar för områdets värden och kvaliteter.
Det är enligt regeringens uppfattning ett gemensamt ansvar för staten
och kommunerna att vidta åtgärder som säkerställer naturvårdens, kul-
turmiljövårdens och friluftslivets intressen inom ett historiskt landskap
med sådana skyddsbehov och exploateringsintressen som här är aktu-
ella. Regeringen delar promemorians uppfattning, som stöds bl.a. av
länsstyrelsen och av föreningen Haga-Brunnsvikens vänner, att det av
kommunfullmäktige i Stockholms och Solna kommuner antagna gemen-
samma programmet för området i huvudsak bör kunna utgöra utgångs-
punkt for ett närmare planerings- och åtgärdsarbete, som även bör
omfetta områdets övergripande förvaltnings- och utvecklingsfrågor.
Regeringen återkommer i det följande till de närmare frågor om an-
svarsfördelningen mellan stat och kommun som tagits upp av de när-
maste berörda kommunerna.
37
Regeringens förslag: Stenstadens front samt vattenområdena
mellan parken och Nackas, Lidingös och Danderyds kuster och
stränder utgör gränser i det större landskapet. För de markom-
råden utanför nationalstadsparken som närmast anknyter till dessa
gränser har kommunerna i sina översiktsplaner uttryckt ambitioner
som överensstämmer med syftet att skydda nationalstadsparkens
natur- och kulturvärden. E4 skall inte ingå i parken.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Enligt Stockholms kommun bör den geografiska
gränsdragningen penetreras noggrannare i samråd mellan stat och
kommun. Länsstyrelsen i Stockholms län, Vägverket och Stockholms
läns landsting anser att en bearbetning av kommunernas översiktsplaner
bör läggas till grund för parkens yttre gräns.
Några remissinstanser föreslår betydande utvidgningar av området.
Nordiska förbundet för kulturlandskap föreslår att nationalstadsparken
utvidgas österut och tar med Gamla Stan, Helgeandsholmen, Riddarhol-
men och Långholmen. Solna kommun, Haga-Brunnsvikens vänner och
Naturhistoriska riksmuseet föreslår att den norra delen av området
utvidgas längs Edsviken och Igelbäcken. Nacka Miljövårdsråd anser att
det finns skäl att utöka parken söderut så att Svindersvik inkluderas.
Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan förordar en
historisk helhetssyn på områdets avgränsning. Nacka kommun fram-
håller t.ex. att den föreslagna nationalstadsparken har en annan historisk
och kulturell bakgrund än Nackas norra kust och att det därför är natur-
ligt att dra gränsen i vattenområdet mellan Södra Djurgården och
Nacka. Motiven och syftena med nationalstadsparken blir då entydiga.
\bsakronan tillstyrker i huvudsak promemorians förslag till avgräns-
ning. Statens fastighetsverk konstaterar att området skulle kunna av-
gränsas än mer strikt till att omfatta enbart områden som har de kva-
liteter som utgör grunden för förslaget. Då skulle t.ex. omvandlingsom-
rådet Albano, kontoren vid Frösundavik och i kvarteret Skogskarlen
samt bostadsområdena Bergshamra och Lappkärrsberget inte omfattas
av skyddet. Verket finner det dock riktigt att låta dessa områden ingå
eftersom de i hög grad påverkar nationalstadsparken. Av samma skäl
anser fastighetsverket att även Tekniska Högskolan (KTH) och Hjort-
hagen bör ingå i parken.
De flesta remissinstanser som behandlar områdets närmare avgräns-
ningar anser att området öster om Valhallavägen bör utvidgas.
Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken
och Föreningen Östermalm anser således att hela området mellan Lilla
Värtan och Valhallavägen bör ingå i nationalstadsparken. Stäthållaräm-
betet, Rådet till skydd för Stockholms skönhet, Kungliga vetenskapsaka-
demien, Skansen, Förbundet för Ekoparken, Haga-Brunnsvikens vänner
Prop. 1994/95:3
38
och Kommittén för Gustavianska Parken anser i likhet med Statens Prop. 1994/95:3
fastighetsverk att framför allt Hjorthagen-Husarviken men även institu-
tionsbältet längs Valhallavägen bör läggas in i nationalstadsparken.
Några remissinstanser vill undanta vissa delar som ingår i promemo-
rians förslag till avgränsning. Enligt Sföfartverket bör gränsen följa
Djurgårdens södra strandlinje. Rosenvik bör inte ingå. Landstinget samt
Solna och Sollentuna kommuner anser att Sörentorp bör reserveras för
framtida bebyggelse. Landstinget vill även reservera Fisksjöäng för
bebyggelse. E4 bör enligt Vägverket ligga utanför nationalstadsparken.
Avgränsningen vid Norrtull där E4 och bensinstationstomten ingår
finner Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull diskutabel. Statens järn-
vägar vill undanta spårområdet mellan Norrtull och Värtan och bebyg-
gelsen i Storängsbotten och Albano. Enligt Kungliga Tekniska hög-
skolan, Stiftelsen \ktenskapsstaden och Akademiska Hus AB bör Idrotts-
högskolan samt högskolebältet KTH/Roslagstull/Albano/ Kräftriket/-
Frescati Hage/Stockholms Universitet ligga utanför nationalstadsparken.
Flera remissinstanser tar upp frågan om hur skyddsbestämmelserna
påverkar de områden som ligger direkt utanför nationalstadsparken.
Enligt Stockholms kommun måste förslagets innebörd i detta avseende
preciseras innan konsekvenserna för staden kan överblickas.
Statens Järnvägar förutsätter att förslaget inte innebär några begräns-
ningar av möjligheterna till framtida ändrad användning av Norra Stati-
onsområdet. Enligt KTH och Akademiska Hus AB får grannskapet till
nationalstadsparken inte innebära att särskilda föreskrifter inom mark-
och byggnadsplaneringen kommer att gälla för högskolebältet mellan
KTH och Stockholms Universitet.
Ståthållarämbetet, Statens konstmuseer, Projekt Ekoparken, Haga-
Brunnsvikens vänner och Kommittén för Gustavianska Parken anser att
det klart bör framgå att nationalstadsparken kan påverka exploaterings-
företag och verksamheter utanför det avgränsade området. Det kan vara
byggnader eller avgastom som bryter landskapets karaktär eller trafik-
leder med ljusmattor, avgaser och buller. Enligt Projekt Ekoparkens
mening bör det även framgå att det kommer att krävas kompletterande
planer och beslut för att säkra viktiga kringliggande spridningsvägar.
Kommittén för Gustavianska Parken konstaterar att områdets rekreativa
värde i hög grad bygger på naturupplevelsen och känslan av att lämna
staden bakom sig. Kommittén betonar att detta värde är intimt
sammanvävt med områdets kulturhistoriska roll och beroende av om-
rådets inramning och utblickarna från parken. Detta måste beaktas vid
överväganden om ytterligare bebyggelse bl.a. längs Nackas norra kust.
Kommittén uppmärksammar även landskapsbilden mot Stora Värtan
vars karaktär bidrar till att Norra Djurgården är den del av national-
stadsparken som mest erinrar om 1600-talets jaktpark. Det är likaså
viktigt att tillkommande bebyggelse i Frösunda anpassas till det känsliga
landskapet vid norra Brunnsviken och att det historiska och landskaps-
mässiga sambandet mellan Haga-Brunnsviken och Karlberg får tydlighet
vid planeringen av Norrtull och Norra stationsområdet.
Skälen för regeringens förslag: Det starka exploateringstrycket i 39
Stockholmsregionen gör det ofrånkomligt att anlägga ett långsiktigt
perspektiv på frågan om hur det skyddsvärda området kring Ulriksdal- Prop. 1994/95:3
Haga-Brunnsviken-Djurgården bör avgränsas. De ännu oexploaterade
delarna av de kungliga marker som förvaltas av Ståthållarämbetet/Djur-
gårdsförvaltningen bör utgöra stommen i det skyddade området. Att
bebyggelsemiljöer samt parker och trädgårdar av kulturhistorisk be-
tydelse, som är belägna i omedelbar anslutning till sådana områden, bör
tas med i skyddet är också naturligt.
Av den tidigare redovisningen framgår att också vissa andra mark-
och vattenområden i anslutning till de nu nämnda områdena har betyd-
else som biologiska kärnområden eller som spridningskorridorer för
växter och djur i denna del av Stockholmsregionen. Vattenområdena i
anslutning till de skyddsvärda markområdena har uppenbar betydelse för
upplevelsen av kulturlandskapet och för områdets rekreativa kvaliteter
och bör därför ingå i det skyddade området. Gärdesstaden, Storängs-
botten och Stockholms stadion bör vidare, som viktiga länkar mellan
Norra och Södra Djurgården, innefattas i det område som med hänsyn
till sina natur- och kulturvärden ges ett samlat skydd.
Analysen av översiktsplanerna för Solna och Stockholms kommuner
och för de kommuner, vars mark- eller vattenområden ligger i anslut-
ning till det skyddsvärda området, visar att berörda kommuner bedömt
att det område som nu berörts i stor utsträckning skall skyddas mot
exploatering eller användas för ändamål som väl bör kunna förenas med
ett skydd för natur- och kulturvärdena i området. Inrättandet av en
nationalstadspark innebär sammantaget hinder for utveckling inom
parken av tätortsbebyggelse och sådant näringsliv som inte har samband
med parkens ändamål. För att de nu föreslagna strikta skyddsbestäm-
melserna inte skall påverka förutsättningarna för utveckling i närheten
av parken på ett sätt som är svårt att överblicka, bör exploateringsföre-
tag i sådana närområden bedömas på motsvarande sätt som gäller for
andra områden av riksintresse enligt 3 kap. naturresurslagen.
Regeringen anser mot den här redovisade bakgrunden att det samlade
område, som i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till sina natur-
och kulturvärden, och som av tidigare anförda skäl bör utgöra national-
stadspark, består av en sydlig del med södra Djurgården och Ladugårds-
gärde samt angränsande vattenområden och öar i Saltsjön och av en
nordlig del med Norra Djurgården, Haga och Ulriksdal med angräns-
ande vattenområden och öar i Brunnsviken, Lilla Värtan, Stocksundet
och Edsviken. Den sydliga och nordliga delen av området länkas sam-
man av en central del med områdena kring Storängsbotten och den kul-
turhistoriskt värdefulla bebyggelsen kring Tessinparken m.m. på Gär-
det. Stenstadens front samt vattenområdena mellan parken och Nackas,
Lidingös och Danderyds kuster utgör gränser i det större landskapet. E4
som utgör gräns i väster för områdets norra del bör inte ingå i parken.
Den föreslagna yttre avgränsningen av nationalstadsparken redovisas
översiktligt i bilaga 3.
40
Regeringens bedömning: Natur- och kulturvärden har olika tyngd
i olika delar av nationalstadsparken. Som stöd för den tillämpning
av speciallagstiftningen som regeringen förordar bör Stockholms
och Solna kommuner utveckla sina översiktsplaner. I planerna bör
avgränsas närmare de områden inom nationalstadsparken som bör
skyddas som parklandskap eller naturmark liksom de zoner inom
nationalstadsparken som präglas av en mer omfettande bebyggelse
och där det behövs klara och enkla regler för nödvändiga för-
ändringar, upprustningar och i vissa fall kompletteringar av bygg-
nader och anläggningar.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i sak med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Eftersom promemorieförslaget inte avser att
hindra naturlig omvandling och utveckling inom befintliga bebyggelse-
områden anser bl.a. Naturvårdsverket att områdesavgränsningar och
avsedda åtgärder måste preciseras. Projekt Ekoparken konstaterar att
problemet är att skapa ett samlat skydd för hela området samtidigt som
skilda kvaliteter i olika delar av området tas till vara.
Enligt Statens konstmuseer är gränsdragningsproblemet intimt för-
knippat med frågan om distinkta begreppsmässiga kategorier. De histo-
riska trädgårdarna och parkerna har haft klara och väl markerade grän-
ser. Det byggnadsminnesskyddade området kring Hagaparken samman-
faller vare sig med parkens historiska eller nuvarande utbredning.
Statens fastighetsverk konstaterar att det i vissa punkter behövs större
förändringar för att nationalstadsparkens kvaliteter skall ftamstå. Det
gäller t.ex. entrén till Hagaparken och Bergshamraleden. Denna led
upplevs som en barriär mellan Haga och Ulriksdal. Det är inte heller
självklart att nationalstadsparkens kämintressen - kulturmiljövård, natur-
vård och rekreation - alltid sammanfaller. I samband med att lagen
träder i kraft bör därför konfliktpunkter och en områdesvis prioritering
mellan olika intressen redovisas.
Statens fastighetsverk anser liksom Solna kommun att det är viktigt att
områden med för nationalstadsparken främmande verksamhet - t.ex.
Albano, Frösundavik, kv Skogskarlen samt bostadsområdena Bergs-
hamra och Lappkärrsberget - definieras och får bindande bestämmelser
för markens användning i samband med att lagen träder i kraft. Enligt
Solna kommun kan avgränsningen vid Bergshamra i huvudsak följa
befintlig bebyggelsegräns. Även Sörentorp och Universitetet i Frescati
bör enligt kommunens mening avgränsas och få bindande bestämmelser.
Avgränsningama bör inte vara så snäva att de omöjliggör komplette-
ringar som är angelägna för pågående markanvändning.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar uppfattningen
att natur- och kulturvärdena har varierande tyngd i olika delar av natio-
Prop. 1994/95:3
41
nalstadsparken samtidigt som området i sin helhet är av riksintresse Prop. 1994/95:3
med hänsyn till dess samlade natur- och kulturvärden.
De föreslagna bestämmelserna för nationalstadsparken överensstäm-
mer enligt regeringens bedömning väl med ställningstagandena i det för
Solna och Stockholms kommuner gemensamma programmet för plane-
ring av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, vilket i allt
väsentligt antagits av de båda kommunernas fullmäktigeförsamlingar.
I programmet redovisas som grundläggande principer att området
skall
* värnas som en unik kultur- och naturpark med för parken väl an-
passad bebyggelse,
* utvecklas för friluftsliv och rekreation i sådana former som inte
skadar områdets natur- och kulturvärden,
* förbättras med avseende på trafikstörningar och andra miljöproblem.
De åtgärder som kommunerna planerar att vidta för att tillgodose dessa
syften avser bl.a. upprättande av rättsverkande planer enligt plan- och
bygglagen, medverkan till beslut om naturreservat enligt naturvårds-
lagen och till beslut om byggnadsminnesforklaring för vissa kulturmil-
jöer som inte tidigare givits sådant skydd.
Inom nationalstadsparken finns ett antal delområden som tagits i
anspråk för mer omfettande bebyggelse. En närmare avgränsning av
sådana områden i förhållande till omgivande parklandskap och natur-
miljö inom nationalstadsparken bör göras i den översiktliga planeringen
och ges lämpligt uttryck i rättsligt bindande bestämmelser för markens
användning. Som flera remissinstanser framhållit behövs klara och enkla
regler för nödvändiga förändringar, upprustningar och i vissa fell kom-
pletteringar av byggnader och anläggningar.
Det skulle föra för långt att i lagen närmare precisera markanvänd-
ning och områdesgränser. Markanvändning i stort framgår av utdrag ur
den topografiska kartan (bilaga 3). Både statliga myndigheter och kom-
munerna har goda kunskaper om de områden det gäller och hur de bör
avgränsas mer i detalj. Sådana avgränsningar sker lämpligen i samband
med den vidare översiktsplaneringen enligt PBL. Det är först i samband
därmed som det är möjligt att beakta de lokala förutsättningarna på
sådant sätt att mer preciserade gränser kan bestämmas med utgångs-
punkt från bestämmelsernas syfte.
42
Regeringens bedömning: Det följer av syftet med nationalstads-
parken att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggel-
seområden inte får ändras. Nya byggnader och anläggningar som
inte behövs för att befintliga verksamheter skall kunna fungera
bör därför i princip inte medges. Skyddet toide däremot inte
hindra etablerade verksamheter inom eller intill nationalstads-
parken från att fungera och utvecklas i anslutning till tidigare
ianspråktagna områden.
Inom ramen for skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett
begränsat antal nya byggnader inom bostadsområdena och inom
områdena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig
forskning, museiverksamhet, idrott och rekreation. Det bör också
vara möjligt att bygga om och anpassa befintliga byggnader efter
verksamhetens behov. Byggnadsområdena får således inte utvid-
gas, men väl kompletteras om kompletteringarna inte medför
skada på områdets natur- och kulturvärden. Ombyggnad, upp-
rustning eller annan förändring av väg- och jämvägsanslutning-
ama till Lidingö och Värtahamnen-Frihamnen samt av kraftled-
ningarna från Värtaverket motverkas inte heller av skyddet. Sådan
förnyelse av infrastrukturen i området bör vidare vara möjlig att
utföra som sammantaget medför en förbättring av miljön inom
nationalstadsparken eller som möjliggör en väsentlig förbättring
för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som
berör parken. Utvecklingen i nationalstadsparken bör samman-
taget inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekrea-
tionsvärden och att värna den biologiska mångfalden.
Departementspromemorians bedömning: Överensstämmer i sak med
regeringens bedömning. I fråga om förutsättningar för ändrad markan-
vändning framhålls bl.a. följande. För att tillgodose framtida behov av
utveckling av universitets- och högskoleinstitutioner med anknytning till
området är det angeläget att utrymmesbehoven för forskning och högre
utbildning uppmärksammas särskilt vid överväganden om markanvänd-
ningen i områden som gränsar till nationalstadsparken vid Norrtull och
Roslagstull.
När det gäller trafikanläggningar inom eller i direkt anslutning till
parken, antingen det gäller Norra stationsområdet, järnvägen till Värtan,
Roslagsbanan, Uppsalavägen, Roslagsvägen, Bergshamraleden, Val-
hallavägen, Lidingövägen eller förändringar av dessa eller av sådana
trafikplatser, platser för betalstationer m.m. som kan komma att över-
vägas, bör, vid prövning av en åtgärds lokalisering och utformning,
största hänsyn tas till åtgärdens inverkan på parkmiljö, landskapsbild
och stadsbild samt på ekologiska spridningskorridorer. Det kan förvän-
tas att berörda kommuner i samråd med bl.a. länsstyrelsen, Vägverket
och Banverket upprättar en långsiktig plan som visar hur området skall
Prop. 1994/95:3
43
förbättras med avseende på trafikstörningar, men också hur en förbät- Prop. 1994/95:3
trad tillgänglighet kan uppnås mellan områdets olika delar och mellan
dessa och knutpunkter för kollektivtrafiken. Ett förbättrat samband
mellan stenstaden och Haga-Brunnsviken bör härvid eftersträvas.
Uppsalavägens och Roslagsvägens uppgifter som stadsinfarter ställer
särskilda krav på miljöhänsyn, vilket måste beaktas vid utformningen av
trafikanläggningar och av anslutande bebyggelse. Utformningen av
Haga Norra trafikplats kan ses som ett exempel på hur en komplicerad
trafikanläggning kan anpassas till miljökrav. Motsvarande kvaliteter bör
eftersträvas i de båda stora trafikstråk som berör området - Uppsala-
vägen från Ulriksdals trafikplats till Norrtull och Roslagsvägen från
Ålkistan till Roslagstull.
Enligt föreliggande trafikprognoser väntas en stark ökning av biltrafi-
ken på Roslagsvägen och därmed en stark ökning av miljöstörningarna
på Norra Djurgården. Åtgärder för att minska trafikstörningar, inte
minst buller, behövs därför i hela stråket från Ålkistan till Roslagstull
och bör i ett första skede särskilt avse att begränsa spridning av stör-
ningar över själva Brunnsviken med stränder. I den långsiktiga plane-
ringen bör prövas hur störningarna från Bergshamraleden kan minskas
samt hur sambanden mellan Ulriksdal och Brunnsviken och mellan
universitetsområdet i Frescati och Brunnsvikens strandområden kan
förbättras.
Eftersom nationalstadsparkens centrala del är särskilt utsatt för stör-
ningar vid Lidingövägen och på ömse sidor om denna, ställs här särskil-
da krav på att bibehålla och förstärka de ekologiska sambanden.
Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län anser att naturlig
omvandling, utveckling och användning av redan exploaterade områden,
liksom erforderliga vägar och kollektivtrafik i området, inte får för-
hindras. Statens Järnvägar, Banverket och Vägverket anför liknande
synpunkter. Vägverket är angeläget att bidra till att områdets unika
natur- och kulturvärden bevaras och förstärks och kommer att medverka
till att minska de miljöstörningar och barriäreffekter som Roslagsvägen
orsakar. Tillfarten till Norra Länken från Roslagsvägen enligt det s.k.
alternativ Frescati innebär enligt Vägverket förbättringar för miljön vid
Kräftriket. Anslutningen av Norra Länken till Lidingövägen enligt
aktuellt alternativ sker utanför nationalstadsparken.
Nuiek liksom Danderyds kommun och Affärsverket svenska kraftnät
påpekar att bestämmelserna inte får hindra underhåll och eventuella
flyttningar eller en över kommungränserna samordnad tunnelförläggning
av kraftledningarna inom området. Försvarsmaktens organisationsmyn-
dighet anser att verksamheten på Kaknäs skjutbanor bör bli föremål för
utredning angående ersättningsaltemativ för ett flertal intressenter.
Kungliga Wtenskapsakademien, Naturhistoriska riksmuseet m.ft.
anser att ytterligare bebyggelse bör få komma till stånd endast för att
tillgodose angelägna behov för de allmännyttiga institutioner som verkar
inom området. Enligt Stockholms universitet utgörs bebyggelsen inom
högskolornas campusområden av byggnader i park där omsorg om
parklandskapet varit och är ett viktigt planeringsmål. Den komplette- 44
ringsbebyggelse som nu förbereds är enligt Stiftelsen \ktenskapstaden,
Stockholms universitet och KTH begränsad till tre nybyggnadsobjekt Prop. 1994/95:3
inom universitetsområdet. Okade lokalbehov skall tillgodoses genom att
befintliga byggnader utnyttjas. Roslagsvägens och Norra länkens ut-
formning har stor betydelse för sambanden mellan det centrala campus-
området och Kräftriket, Frescati Hage och Sveaplans gymnasium.
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna till skydd för
nationalstadsparken innebär att riktlinjer läggs fest som vägledning för
statliga och kommunala myndigheter som har att bedöma frågor om nya
byggnader och anläggningar eller andra åtgärder som kan komma att
aktualiseras inom eller i närheten av nationalstadsparken. I enlighet med
intentionerna i plan- och bygglagen och naturresurslagen kan det för-
väntas att Solna och Stockholms kommuner i sina översiktsplaner ger
uttryck för en samlad strategi för hur bebyggelse för olika ändamål,
liksom trafikleder och andra anläggningar, bör utvecklas inom och i
anslutning till nationalstadsparken på ett sätt som överensstämmer med
vad som sägs i bestämmelsen.
Regeringen anser att området inte tål ytterligare ingrepp i obebyggd
park och natur. Regeringen delar också bedömningen i promemorian
när det gäller hur utrymmesbehoven för forskning och högre utbildning
bör beaktas och om de miljöhänsyn som måste iakttas för att begränsa
störningar från trafiken inom området. Som bl.a. Statens fastighetsverk,
Kungliga Vetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen, Kommittén för
Gustavianska parken och Projekt Ekoparken påpekar måste utvecklingen
nu inriktas på att förstärka områdets natur-, kultur- och rekreationsvär-
den och värna den biologiska mångfelden. I vissa punkter behövs åt-
gärder för att nationalstadsparkens kvaliteter skall tas till vara.
Det framgår av bestämmelsen att områdets huvudstruktur med natur-
och bebyggelseområden inte får ändras. Skyddet hindrar däremot inte
etablerade verksamheter inom eller intill nationalstadsparken från att
fungera. Inom ramen för skyddet bör det vara möjligt att uppföra ett
begränsat antal nya byggnader inom bostadsområdena och inom om-
rådena med byggnader för högre utbildning och vetenskaplig forskning,
museiverksamhet, idrott och rekreation liksom att bygga om och an-
passa byggnaderna efter sådana verksamheters behov. En utveckling av
högre utbildning och forskning samt till forskning anknuten verksamhet
inom Roslagstulls sjukhusområde och småindustriområdet vid Albano
torde inte förhindras av skyddet. Ett genomförande av planerna på ett
s.k. Fysikcentrum och av erforderliga lokalvägar för denna verksamhet
kan ge möjligheter till förbättringar av miljön i denna del av national-
stadsparken. Ombyggnad, upprustning eller annan förändring av befint-
liga väg- och jämvägsanslutningar till Lidingö och Värtahamnen-Fri-
hamnen eller av befintliga kraftledningar från Värtaverket bör kunna
utföras inom ramen för bestämmelserna för nationalstadsparken. Vid
utformningen av Roslagsvägens anslutning till Norra länken bör behovet
uppmärksammas av interna förbindelser inom det s.k. institutionsbältet
för högre utbildning och forskning. Genom förläggning av Norra länken
med anslutningar i tunnelläge under nationalstadsparken och genom
utformning av till leden hörande anordningar ovan jord på ett sätt som 45
inte skadar områdets natur- och kulturvärden, bedömer regeringen att
en utbyggnad av Norra länken med anslutningar bör kunna förenas med
vad som föreslås i detta ärende. Sådan annan förnyelse av infrastruktu-
ren i området bör vidare vara möjlig att utföra som sammantaget med-
för en förbättring av miljön inom nationalstadsparken eller som möjlig-
gör en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastruk-
turanläggning som berör parken. Sörentorpsområdet i Solna kommun
bör användas för ändamål som inte förutsätter annan ny bebyggelse än
vad som utgör måttfull komplettering av befintlig bebyggelse i park.
Områdets karaktär bör alltså bevaras.
När det mer generellt gäller bedömning av ett förslag om komplette-
ring eller förnyelse av befintlig bebyggelse inom nationalstadsparken,
krävs omsorgsfulla överväganden huruvida den föreslagna åtgärden till
innehåll och form är förenlig med nationalstadsparkens syfte. En ut-
gångspunkt vid prövning av frågor om ändrad markanvändning skall
vara att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebygggelseom-
råden inte skall ändras samtidigt som byggnader och bebyggelsemiljöer
som ingår i nationalstadsparken på sikt bör användas endast för ändamål
som kan förenas med nationalstadsparkens syfte. Vid eventuell omvand-
ling och komplettering av sådana byggnader och bebyggelsemiljöer bör
särskilt uppmärksammas åtgärdernas form och skala samt att karaktären
av byggnader i parkmiljö bevaras.
Förslag om tillkommande bebyggelse, anläggningar eller andra åt-
gärder i områden som direkt gränsar till parken, bör bedömas med
utgångspunkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas
för påtaglig skada. Inverkan på ekologiska spridningskorridorer m.m.
och på stads- och landskapsbilden är härvid av betydelse.
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen i Stockholms län bör få
regeringens uppdrag att i samråd med berörda fastighetsförvaltare,
myndigheter och kommuner föreslå former för samverkan i frågor
om förvaltning och skötsel av nationalstadsparken.
Departementspromemorians förslag: Promemorian har inte behand-
lat frågor om förvaltning och skötsel.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har berört frågan om för-
valtningen av området.
Skälen för regeringens bedömning: Många instanser berörs av frå-
gorna om förvaltning och skötsel av nationalstadsparken. Djurgårdsför-
valtningen svarar för drift och underhåll av Djurgården. Förvaltningen
ingår i Ståthållarämbetet, som för bedömning av bl.a. planfrågor och
upplåtelsefrågor har tillgång till H M Konungens råd för plan- och
byggnadsfrågor. Rådet har som uppgift att svara för en ändamålsenlig
och enhetlig disposition av bl.a. Djurgården. Rådets ordförande är H M
Prop. 1994/95:3
46
Konungen och i övrigt ingår representanter för Vetenskapsakademien, Prop. 1994/95:3
Riksgäldsfullmäktige, Statens fastighetsverk, Akademiska Hus i Stock-
holm AB, Stockholms kommun, Riksmarskalksämbetet, Riksantikvarie-
ämbetet och Ståthållarämbetet. Stockholms kommun har påböijat ett
arbete med förvaltnings- och skötselfrågor för sin del av nationalstads-
parken.
Det är enligt regeringens mening lämpligt att ansvariga organ for
förvaltningen av oExa delar av nationalstadsparken även i fortsättningen
behåller ansvaret för förvaltning och skötsel av sin del av det samlade
området. Det bör dock övervägas att skapa ett forum eller en samar-
betsgrupp där gemensamma utgångspunkter kan skapas i form av bl.a.
ett övergripande skötselprogram för nationalstadsparken. En sådan
grupp bör bl.a. innehålla representanter för berörda fastighetsförvaltare,
myndigheter och kommuner. Ett skötselprogram för en nationalstads-
park måste formas genom ett brett samarbete mellan alla berörda in-
stanser. Det är vidare lämpligt att de företrädare för kommunerna, för
Vägverket och för länsstyrelsen, som arbetar med den översiktliga
planering som behövs för att konkretisera skyddet av nationalstads-
parken, medverkar i gruppen.
Regeringen anser att det bör ankomma på länsstyrelsen i Stockholms
län att i samråd med berörda organ se till att ett samordnat arbete på-
böijas med förvaltnings- och skötselfrågor inom hela nationalstads-
parken. Regeringen avser att ge länsstyrelsen i Stockholms län i upp-
drag att i samråd med berörda intressenter föreslå former för fortlöp-
ande samverkan mellan dessa samt att överväga frågor om detaljregle-
ring m.m. enligt speciallagstiftningen samt om finansiering och kost-
nadsfördelning beträffande restaureringsåtgärder, informationsinsatser
m.m. som kan bli nödvändiga för att förverkliga syftet med national-
stadsparken och som kan beröra flera av de nämnda intressenterna.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med information om
resultatet av detta utredningsarbete.
Regeringens bedömning: De direkta ekonomiska konsekvenserna
av lagförslaget är begränsade.
Departementspromemorians förslag: Promemorian har inte kom-
menterat förslagets ekonomiska konsekvenser.
Remissinstanserna: Stockholms stad anser att ekonomiska åligganden
för skilda parter måste klargöras och förutsätter att staten bär de till-
kommande kostnaderna som kan följa av ett genomförande av lagför-
slaget. I sammanhanget måste även konsekvenserna för redan planerade
infrastrukturinvesteringar och för planerad bebyggelse i anslutning till
området belysas närmare, liksom statens kostnadsansvar i detta sam-
manhang. Solna kommun anför liknande synpunkter.
47
Åtgärder utefter trafiklederna som förbättrar stadsbilden, minskar Prop. 1994/95:3
bullerstörningar, ökar tillgängligheten och förstärker de ekologiska
sambanden kan enligt Vägverket komma att innebära ökade kostnader
för Vägverket. Verket anser att dessa åtgärder är av intresse för alla
berörda parter och att en lämplig kostnadsfördelning får diskuteras.
Visakronan finner det angeläget att förslagets ekonomiska konsekven-
ser och ersättningsansvaret för eventuellt förlorade byggrätter behandlas
i det fortsatta utredningsarbetet och önskar fortsatt information samt
möjlighet att delta i eventuella samråds- eller referensgrupper.
Statens fastighetsverk anser liksom Naturvårdsverket att den ekono-
miska ansvarsfördelningen bör regleras genom överenskommelser mel-
lan parterna i samband med att lagen träder i kraft.
Skälen för regeringens bedömning: Statens lantmäteriverk har på
Miljö- och naturresursdepartementets uppdrag utarbetat en promemoria
angående vissa ersättningsfrågor m.m. i anslutning till förslag om skydd
för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Lantmäteriverkets
promemoria finns tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet.
Regeringen delar uppfattningen i promemorian att ett skydd i naturre-
surslagen för nationalstadsparker främst riktas mot de olika myndigheter
som i framtiden kommer att hantera avvägningen mellan motstridiga
markanvändningsintressen enligt de speciallagar som är anknutna till
naturresurslagen. Som Lantmäteriverket framhåller har sådana bestäm-
melser i naturresurslagen ingen direkt rättsverkan mot enskilda fastig-
hetsägare eller andra intressenter i markanvändningsfrågor. För ett
närmare skydd av t.ex. olika naturvärden krävs uppföljande beslut
enligt naturvårdslagen eller PBL, varvid ersättningsfrågan får prövas i
varje enskilt fall. Oavsett vilken form som väljs gäller att ersättning
skall utgå for beslut som innebär att den pågående markanvändningen
avsevärt försvåras. Regeringen delar mot denna bakgrund Lantmäteri-
verkets bedömning att de direkta ekonomiska konsekvenserna av lagför-
slaget är begränsade. Frågor om ersättning till fastighetsägare och andra
intressenter prövas på normalt sätt enligt ersättningsbestämmelserna i
gällande speciallagstiftning i samband med förvaltningsbeslut enligt
denna lagstiftning. Kostnaderna för miljöanpassning av nya byggnader,
anläggningar och andra tillståndspliktiga ingrepp belastar den som vill
utföra åtgärden i enlighet med erhållet tillstånd enligt samma lagstift-
ning. Långsiktigt anser regeringen att förslaget kan väntas medföra en
stor samhällsekonomisk vinst för Stockholmsregionen genom att främja
en uthållig samhällsutveckling och en god livsmiljö för boende och
företag i regionen. Ett skydd av området kan ses som ett viktigt led i
arbetet med att utveckla Stockholm som Europeisk kulturhuvudstad och
att öka landets attraktionskraft for kvalificerad utveckling av näringsliv
och offentlig verksamhet.
48
3 kap. 1 §
Ändringarna i första stycket är följdändringar till införandet av den nya
7 §.
Ändringarna i andra stycket innebär att den nya 7 § inte omfettas av de
undantag för kapitlets tillämpning som anges i det nu aktuella stycket.
3 kap. 7 §
Paragrafen är ny.
I första stycket anges att området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur-
gården är nationalstadspark. Det bör här nämnas att detta område också
i betydande omfattning omfettas av de särskilda hushållningsbestämmel-
sema i 3 kap. 2 och 4 §§. Vad som karakteriserar en nationalstadspark
har beskrivits i avsnitt 7.
I andra stycket anges det skydd som skall gälla för nationalstads-
parker. I det nu aktuella stycket regleras ny bebyggelse och nya an-
läggningar samt andra åtgärder. Begreppet andra åtgärder förekommer
i 3 kap. 5 §. I specialmotiveringen till den bestämmelsen i propositio-
nen till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 183 ff) har lämnats exempel
på vad som där avses med uttrycket.
Enligt andra styckets första led får de reglerade åtgärderna inte med-
föra intrång i parklandskap eller naturmiljö, dvs. ta mark i anspråk i de
delar av nationalstadsparken som inte omfettas av tidigare exploate-
ringar. I detta avseende utgör bestämmelsen således inte något hinder
mot pågående markanvändning i sådana delar av en nationalstadspark
som redan är tagna i anspråk för bebyggelse eller anläggningar. Tolk-
ningen av vad som utgör intrång skall givetvis göras mot bakgrund av
syftet med den föreslagna lagstiftningen, även om bestämmelsen inte är
avsedd som ett absolut hinder mot kompletteringar i omedelbar närhet
av nu befintlig bebyggelse. Sådan förnyelse av infrastrukturen i området
bör vara möjlig att utföra, som sammantaget medför en förbättring av
miljön inom nationalstadsparken eller som möjliggör en väsentlig för-
bättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som
berör parken. Det skall dock kraftigt understrykas att det inte är avsett
att vara möjligt att med successiva beslut ytterligare minska de "gröna"
områdena i en nationalstadspark. Innebörden av vad som kan anses vara
i omedelbar närhet av nu befintlig bebyggelse bör lämpligen belysas i
den översiktliga planering som berörts i allmänmotiveringen avsnitt 9.
Andra ledet av det nu aktuella stycket innebär en skärpning av den
bestämmelse som enligt 3 kap. 1 § gäller också för nationalstadsparker
både vad gäller de åtgärder som träffas av bestämmelsen och skade-
rekvisitet. Det historiska landskapets natur- och kulturvärden får således
inte skadas. Åtgärderna har behandlats i det tidigare. Skaderekvisitet
har inskränkts från "påtaglig skada" till enbart "skada". Med begreppet
påtaglig skada avses åtgärder som kan ha en bestående negativ inverkan
Prop. 1994/95:3
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
på de skyddade intressena eller som tillfälligt kan ha stor negativ in- Prop. 1994/95:3
verkan på dessa (prop. 1985/86:3 s. 171). Med skada i den nu aktuella
bestämmelsen avses negativ inverkan av någon betydelse för de angivna
värdena. Vad som ligger i uttrycket historiskt landskap framgår av
avsnitt 4 i den allmänna motiveringen.
Prövning enligt till naturresurslagen anknuten lagstiftning av en åtgärd
i områden som gränsar till nationalstadsparken skall ske med utgångs-
punkt från att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för på-
taglig skada genom den prövade åtgärden.
Ikraftträdande
Ändringarna i naturresurslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
De nya bestämmelserna är av sådan karaktär att den kan påverka be-
dömningen av pågående ärenden enligt plan- och bygglagen, naturvårds-
lagen och lagen om kulturminnen. Ändringen är dock inte av sådan
beskaffenhet som avses i 2 kap. 10 § regeringsformen. Övergångsbe-
stämmelser krävs därför inte.
50
Miljö- och naturresursdepartementet har givit en arbetsgrupp i uppdrag
att utarbeta forslag om ett samlat och långsiktigt skydd för området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Med hänsyn till områdets
särskilda betydelse för det nationella kulturarvet, för stadsregionens
ekologi och för människors rekreation föreslår arbetsgruppen att
området bör bli landets första nationalstadspark.
Bestämmelser till skydd för nationalstadsparken bör enligt promemo-
rian införas i naturresurslagen. Bestämmelserna innebär att parker och
historiska landskap inom området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgår-
den inte får förändras genom exploatering eller andra ingrepp som
medför att områdets kultur-, natur- eller rekreationsvärden förvanskas.
När det gäller riktlinjer för markanvändningen i området överens-
stämmer det föreslagna skyddet i huvudsak med vad som anges i
gällande översiktsplaner enligt plan- och bygglagen för Solna och Stock-
holms kommuner samt med det gemensamma programmet för planering
av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården som den 25 januari
1993 med vissa tillägg har antagits av kommunfullmäktige i Solna
kommun och som den 6 september 1993 i huvudsak har godkänts av
kommunfullmäktige i Stockholms kommun.
I yttrande till regeringen den 16 december 1993 över kommunernas
program understryker Länsstyrelsen i Stockholms län att särskild lag-
stiftning behövs för att långsiktigt garantera att de oexploaterade och
kulturhistoriskt värdefulla miljöerna får ett permanent och effektivt
skydd.
Förslaget om långsiktigt skydd konfirmerar de ställningstaganden som
statsmakterna redovisat beträffande Kungliga Djurgården, senast i sam-
band med omorganisationen av den statliga fastighetsförvaltningen.
51
Prop. 1994/95:3
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.1 dels att 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § skall ha följande
lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 §, av
följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Bestämmelserna i 2 och 3 kap.
skall tillämpas enligt vad som är
föreskrivet i plan- och byglagen
(1987:10), vattenlagen (1983:291),
miljöskyddslagen (1969:387),
naturvårdslagen (1964:822), lagen
(1985:620) om vissa torvfyndig-
heter, väglagen (1971:948), lagen
(1902:71 s 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska an-
läggningar, lagen
(1978:160) om vissa rörledningar,
luftfartslagen (1957:297),
minerallagen (1991:45), lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln
och lagen (1983:293) om inrätt-
ande, utvidgning och avlysning av
allmän farled och allmän hamn
och lagen (1992:1140) om Sveri-
ges ekonomiska zon.
Bestämmelserna i 2 och 3 kap.
skall tillämpas enligt vad som är
föreskrivet i plan- och bygglagen
(1987:10), vattenlagen (1983:291),
lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m., miljöskyddslagen
(1969:387),
naturvårdslagen (1964:822), lagen
(1985:620) om vissa torvfyndig-
heter väglagen (1971:948), lagen
(1902:71 s 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska an-
läggningar, lagen (1978:160) om
vissa rörledningar,
luftfartslagen (1957:297),
minerallagen (1991:45), lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln,
lagen (1983:293) om inrättande,
utvidgning och avlysning av all-
män farled och allmän hamn och
lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon.
'Lagen omtryckt 1992:1146
52
3 kap.
1 §
Prop. 1994/95:3
Bilaga 1
De områden som anges i 2-6 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-6 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i detta kapitel
utgör inte hinder för utvecklingen
av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utför-
andet av anläggningar som behövs
för totalförsvaret. Om det finns
särskilda skäl utgör bestämmelser-
na inte heller hinder for anlägg-
ningar för utvinning av sådana
fyndigheter av ämnen eller materi-
al som avses i 2 kap. 7 § andra
stycket.
De områden som anges i 2-7 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kultur-värden som finns i område-
na, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-6 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i 2-6 §§ utgör
inte hinder för utvecklingen av
befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utför-
andet av anläggningar som behövs
för totalförsvaret. Om det finns
särskilda skäl utgör bestämmel-
serna inte heller hinder för anlägg-
ningar för utvinning av sådana
fyndigheter av ämnen eller
material som avses i 2 kap. 7 §
andra stycket.
7 §
Parker och historiska landskap
inom nationalstadsparken Ulriks-
dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
får inte förändras genom exploate-
ringsföretag eller andra ingrepp
som medför att områdets kultur-, natur-
eller rekreationsvärden förvan-
skas.
53
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
skall inforas en ny paragraf, 2a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2a § Vid prövning av frågor som rör |
54
INNEHÅLL
NRL-myndigheter m.fl.
Boverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, Statens
naturvårdsverk, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Svea
hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Plan- och byggutredningen (M
1992:03) och Länsstyrelsen i Stockholms län.
Kommuner
Solna kommun, Stockholms kommun, Danderyds kommun, Lidingö
kommun, Nacka kommun, Sollentuna kommun, Stockholms läns lands-
ting, Rådet till skydd för Stockholms skönhet och Nacka Miljövårdsråd.
Förvaltningsansvariga myndigheter/sakägare m.fl.
Ståthållarämbetet, Statens fastighetsverk, Vasakronan, Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, Statens järnvägar, Afffärsverket Svenska Kraft-
nät, Polishögskolan, Akademiska Hus i Stockholm AB, KTH Alumni,
Stiftelsen Vetenskapsstaden, Stockholms Universitetet, Kungliga Tek-
niska Högskolan, Kungliga Vetenskapsakademien, Statens konstmuséer,
Naturhistoriska riksmuséet och Stiftelsen Skansen.
Organisationer/föreningar m.fl
Naturskyddsföreningen, Projekt Ekoparken WWF, Förbundet för Eko-
parken, Stockholms läns Hembygdsförbund, Nordiska förbundet för
kulturlandskap, Haga-Brunnsvikens vänner, Kommittén för Gustavi-
anska parken, Stockholms handelskammare, Svenska Kommunförbun-
det, Svenska vägforeningen, Föreningen Östermalm, Djurgårdens Hem-
bygdsförening, Sveriges Pensionärsförbunds lokalavdelning Brunns-
viken, Stallmästaregårdens Båtsällskap, Bo Hedskog och Svensk-Japan-
ska Konsortiet för Norrtull center.
55
NRL-myndigheter m.fl.
Boverket
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
Enligt Boverkets uppfattning motiverar det aktuella områdets natur- och
kulturvärden ett förstärkt skydd grundat på riksdagens ställningstagande.
Behovet av och formen för ytterligare reglering måste bedömas utifrån
situationen att motsvarighet i landet knappast står att finna där så unika
värden är utsatta för ett så omfettande och under överskådlig tid fort-
löpande exploateringskrav. Frågan om det finns andra områden i
Sverige som bör bli föremål för motsvarande skydd bör dock ingå i
bedömningen av vilken form av skydd som skall väljas. En fördjupad
argumentation behövs för den lagtekniska lösningen.
Dagens regler i 3 kap. 1 § naturresursagen om skydd mot påtaglig
skada ger enligt Boverket det inledande skyddet som eftersträvas om,
som i förslaget, sista stycket om tätortsutveckling m.m. undantas. Det
främjar dock inte tillämpningen av 3 kap. att i den nya 7 § upprepa
innebörden av 1 § i sak och införa begreppet förvanska istället för det
vedertagna begreppet påtaglig skada. Den nya paragrafen bör, i likhet
med 2-6 §§, utgöra den kompletterande/kvalificerande grunden för be-
dömningen av påtaglig skada samt den geografiska bestämningen till 1
§. Om det i framtiden blir aktuellt att ge andra områden motsvarande
skydd bör formuleringen liksom i övriga paragrafer i kapitlet utgå från
exploateringsföretaget och dess tillåtlighet och inte, som i förslaget, från
det nu aktuella området.
Boverket finner det väl motiverat att områdets rekreationsvärde ingår
och tillmäts betydelse vid bedömningen av vad som är tillåten skada (3
kap. 7 §). Det är dock natur- och kulturvärdena som utgör grunden för
områdets riksintresse (3 kap 1 §) vilket bör framgå tydligare även i mo-
tivtexten.
Även om exploatering utanför gränserna, i likhet med vad som gäller
för övriga områden av riksintresse, inte är tillåten om den påtagligt
skadar riksintresset bör enligt Boverket inte bara områdets yttre gränser
utan även innebörden av begreppet parker och historiska landskap inom
området (kärnområdena) vara klarlagt. Det har bl.a. betydelse för att
bedöma vilken exploatering som kan vara tilllåten (icke påtaglig skada)
samt behovet av att fullfölja skyddet på olika sätt. Skyddet genom 3
kap. 7 § behöver uppmärksammas i kommande prövningsbeslut vilket
enligt Boverket kan påkalla tillämpning av 12 kap. plan- och bygglagen.
Boverket tillstyrker att kulturminneslagen knyts till naturresurslagen.
Det saknas saklig grund att göra skillnad mellan naturvårdslagens och
kulturminneslagens funktionssätt i beslut om mark- och vattenområden
och den fysiska miljön i övrigt.
56
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget att införa en bestämmelse om
nationalstadspark i naturresurslagen. Området Ulriksdal-Haga-Brunnsvi-
ken-Djurgården är även i internationellt perspektiv unikt och genom sitt
läge nära Stockholm ständigt exploateringshotat. Ämbetet finner det
synnerligen angeläget att hela området ges ett långsiktigt och effektivt
skydd.
Ämbetet tillstyrker även förslaget att knyta lagen om kulturminnen
m.m. till naturresurslagen men anser att det krävs ett visst ytterligare
beredningsarbete beträffande konsekvenserna för kulturminneslagens
Tillämpning och pekar på några oklarheter som bör klarläggas så att det
klart framgår att den föreslagna kopplingen endast avser att tydliggöra
kulturmiljövårdens roll i planeringen och i förhållandet till andra sam-
hällsintressen.
Områdets avgränsning bör i huvudsak följa den fastlagda gränsen för
riksintresseområdet. Riksantikvarieämbetet finner det dock lämpligt att
innefatta såväl Skeppsholmen som Sörentorpsområdet i nationalstads-
parken.
Riksantikvarieämbetet anser att ett par begrepp i lagtexten bör ändras.
Begreppet "parker" måste ses som en del av begreppet "historiskt land-
skap". Ordet "förvanskas" är inte tillräckligt tydligt och bör därför er-
sättas med "skadas" vilket skulle medföra att tolkningsutrymmet för in-
trång i kulturmiljön tydligt begränsas samtidigt som det överensstämmer
bättre med motsvarande begrepp i 2 kap. 6 §. Av motiven till den nya
paragrafen bör dessutom klart framgå att områdets skydd även inbegri-
per störningar från trafikanläggningar.
Enligt Riksantikvarieämbetets mening förutsätter förslaget att arbetet
med att säkerställa och konkretisera bevarandevärdena drivs vidare till
en faktisk markanvändningsreglering bl.a. genom att använda kultur-
minneslagens möjligheter. Det kulturreservatsinstitut som regeringens
lagrådsremiss föreslår med anledning av Miljöskyddskommittens be-
tänkande Miljöbalk skulle kunna vara väl lämpat som skydd för väsent-
liga delar av nationalstadsparken. Därvid förutsätts att friluftslivets int-
ressen och den biologiska mångfalden kan skyddas på ett tydligt sätt.
Statens naturvårdsverk
Den föreslagna ändringen i naturresurslagen ger enligt Naturvårdsverket
ett angeläget grundskydd som snarast bör kompletteras med beslut och
föreskrifter enligt naturvårdslagen och kulturminneslagen för att uppnå
tillräckligt skydd och ändamålsenlig vård av särskilt värdefulla delom-
råden.
Vissa begreppet bör förtydligas. Begreppet "parker och historiska
landskap" i lagtexten bör enligt Naturvårdsverket ersättas med ett be-
grepp som täcker alla de objekt och företeelser som bestämmelserna
enligt lagens bakgrund och motiv avser att omfatta. Det bör också tyd-
ligare framgå att det nya uttrycket att kultur-, natur- och rekreations-
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
57
värden inte får "förvanskas" avser att ge området ett starkare skydd än
det annars i 3 kap. naturresurslagen använda uttrycket att natur- och
kulturvärden inte får "påtagligt skadas".
Eftersom förslaget inte avser att hindra all komplettering eller naturlig
omvandling och utveckling inom befintliga bebyggelseområden anser
Naturvårdsverket att områdesavgränsningar och avsedda åtgärder måste
preciseras tydligare. Det bör även framgå på vilket sätt kommunernas
program knyts till lagen. I programmet anges t.ex. att höga miljökrav
skall ställas på sådana förändringar inom eller intill området som kan
påverka miljön. Naturvårdsverket anser att miljökraven måste precise-
ras. Buller liksom utsläpp i luft och vatten påverkar i hög grad området.
Miljökraven måste därför följas upp genom beslut enligt miljöskydds-
lagen och plan- och bygglagen.
Beslut om förvaltarorganisation bör fattas av regeringen sedan riks-
dagen beslutat om lagändring. Naturvårdsverket anser att staten skall ha
huvudansvaret och länsstyrelsen bör, liksom för nationalparkerna (se 3
§ nationalparksförordningen, SFS 1987:938), vara ansvarig för förvalt-
ningen. Ett särskilt skötselråd bör inrättas där bl.a. representanter för
landsting och berörda kommuner ingår. Kostnadsfördelningar mellan
olika intressenter bör regleras genom förhandling och avtal.
Banverket
Enligt Banverket är Värtabanan en viktig länk i transportsystemet mel-
lan södra Sverige, Finland och Östeuropa. I kommunens översiktsplan
anges den som riksintresse ur kommunikationssynpunkt. Banverket
anser därför att det bör framgå tydligt av motivtexten att den föreslagna
lagändringen inte begränsar önskvärd utveckling av järnvägstrafiken
eller förhindrar erforderliga kapacitetshöjande åtgärder på banan.
Vägverket
Vägverket tillstyrker förslaget men anser att nationalstadsparkens syfte
och motiv bör formuleras tydligare. Vidare måste det nya begreppet
"förvanska" preciseras närmare. Vägverket finner det positivt att kultur-
minneslagen knyts till naturresurslagen.
Vägverket framhåller att skyddet bör utformas så att trafikförsörjning-
en av Stockholms norra delar kan lösas och åtgärder enligt väghåll-
ningsplanen och Dennisöverenskommelsen kan genomföras. Det är
därför viktigt att det finns ett framtida handlingsutrymme.
Den närmare avgränsningen av nationalstadsparken bör enligt Väg-
verkets mening göras i kommunernas översiktsplaner. Uppsalavägen bör
t.ex. inte ingå i nationalstadsparken. Kopplingen mellan Uppsalavägen
och Enköpingsvägen behöver byggas om och kanske flyttas norrut.
Även vid Storängsbotten kan avgränsningen behöva studeras närmare.
Vägverket är angeläget att bidra till att områdets unika natur- och kul-
turvärden bevaras och förstärks. I samarbete med Solna planeras för-
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
bättringar av stadsbilden vid Uppsalavägen. Vägverket kommer även att
medverka till att minska de miljöstörningar och barriäreffekter som
Roslagsvägen orsakar. Tillfarten till Norra Länken från Roslagsvägen
enligt det s.k. alternativ Frescati innebär förbättringar för miljön vid
Kräftriket. Anslutningen av Norra Länken till Lidingövägen enligt aktu-
ellt alternativ sker utanför nationalstadsparken.
Åtgärder utefter trafiklederna som förbättrar stadsbilden, minskar bul-
lerstörningar, ökar tillgängligheten och förstärker de ekologiska sam-
banden kan komma att innebära ökade kostnader för Vägverket. Verket
anser att dessa åtgärder är av intresse för alla berörda parter och att en
lämplig kostnadsfördelning får diskuteras.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket har ingen erinran mot att det aktuella området ges ett
starkare skydd mot exploateringsföretag m.m. men är tveksamt till den
föreslagna gränsdragningen och den lagtekniska lösningen.
Sjöfartsverket anser att:
- nationalstadsparkens gräns bör följa Djurgårdens södra strandlinje
- Rosenvik, med kontor för Stockholms sjötrafikområde,
förtöjningsplats, bojförråd och bojverkstad, bör undantas
- det föreslagna stadgandet i 3 kap 7 § hör hemma i naturvårdslagen
- justeringen i 3 kap 1 § inte behövs.
Närings- och teknikutvecklingsverket
Närings- och teknikutvecklingsverket tillstyrker förslaget under förut-
sättning att det inte hindrar de ändringar av kraftledningsstråken inom
området som bedöms som rationella med hänsyn till förändringar i sam-
hället.
Koncessionsnämnden för miljöskydd
Koncessionsnämnden delar uppfattningen att det föreslagna området bör
ha ett särskilt skydd med hänsyn till de unika kultur-, natur- och rekrea-
tionsvärdena. Koncessionsnämnden delar också uppfattningen att kon-
flikten mellan önskemålen om skydd för området och det hårda explo-
ateringstrycket här är mycket tydlig. Koncessionsnämnden anser dock
att den föreslagna lydelsen av 3 kap. 7 § inte är förenlig med förslagets
syfte och innehållet i 3 kap. 1 §. Uttrycket "påtaglig skada" i 1 § ger
enligt Koncessionsnämndens uppfattning ett mer långtgående skydd mot
förändringar än det nya begreppet "förvanska" i 7 §. Dessutom avser
1 § hela nationalstadsparken där 7 § inskränker sig till parker och his-
toriska landskap.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
59
Koncessionsnämnden ifrågasätter lämpligheten av att inskränka möj-
ligheten till undantag för utvecklingen av befintliga tätorter m.m. genom
reglering i naturresurslagen som har en övergripande karaktär och inte
innehåller någon reglering av ersättningsfrågor. En stor del av marken
ägs av staten. Om bestämmelser om kulturhistoriskt intressant bebyggel-
se kan införas i naturvårdslagens regler vore det därför enligt Konces-
sionsnämnden inte främmande att istället ge området ett skydd motsva-
rande naturvårdslagens nationalpark. Det bör därvid övervägas om inte
ett sådant skydd har en lämpligare plats bland den nya miljöbalkens
hushållningsbestämmelser än bland naturvårdsbestämmelsema.
Koncessionsnämnden har ingen annan invändning mot förslaget om
ändring i kulturminneslagen än att ordet "tillbörlig" bör utgå.
Svea hovrätt
Hovrätten har ingen erinran mot förslaget i sak men avstyrker den
föreslagna lagtekniska lösningen.
Den nya paragrafen säger inte något om vad som utmärker en natio-
nalstadspark och ger inga besked om vilka bedömningar som skall göras
när ett område klassificeras som nationalstadspark eller vilka rättsverk-
ningar som följer av en sådan klassificering. Nödvändiga bestämmelser
i detta avseende har sin plats i speciallagstiftningen. Det mest närlig-
gande exemplet är bestämmelserna om nationalparker i naturvårdslagen.
Sådana parker avsätts genom beslut i vaije särskilt fall. En sådan ord-
ning är enligt hovrättens mening lämplig även för nationalstadsparkens
del.
Åtgärder som inte kräver tillstånd enligt någon av de lagar som är
förtecknade i 1 kap. 2 § träffas inte av de nya bestämmelserna i 3 kap.
7 §. Hovrätten ifrågasätter om området därmed får det heltäckande
skydd som åsyftas. Även detta förhållande talar för att nationalstadspar-
ker bör inrättas efter beslut i vaije särskilt fell. Det blir då möjligt att
på ett för myndigheter och enskilda bindande sätt precisera parkens om-
fattning och de restriktioner som skall gälla inom området.
Kammarrätten i Jönköping
Kammarrätten har ingen erinran mot ändringarna i naturresurslagen
men ifrågasätter behovet av och avstyrker ändringen i kulturminnes-
lagen.
Plan- och byggutredningen (M 1992:03)
Utredningen, som behandlat frågorna om säkerställande av parker och
grönområden i den fysiska planeringen i betänkandet Miljö och fysisk
planering (SOU 1994:36), har inte någon erinran mot de framlagda
förslagen om ändringar i naturresurslagen och kulturminneslagen.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
60
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen anser att särskild lagstiftning behövs för att långsiktigt
garantera att de oexploaterade och kulturhistoriskt värdefulla miljöerna
får ett permanent och effektivt skydd.
Enligt Länsstyrelsens uppfattning är det viktigt att syftet med national-
stadsparken tydligt formuleras och att motiven för lagtexten förtydligas.
Motivskrivningen bör t.ex precisera den närmare innebörden av be-
greppet "förvanska". Begreppet förekommer i annat sammanhang i både
kulturminneslagen och i plan- och bygglagen. Konsekvenserna av kul-
turminneslagens koppling till naturresurslagen bör analyseras närmare.
Länsstyrelsen anser vidare att nationalstadsparkens gränser bör läggas
fäst i kommunernas översiktsplanearbete på motsvarande sätt som görs
för andra områden som berörs av naturresurslagens bestämmelser.
Naturlig omvandling, utveckling och användning av redan exploaterade
områden, liksom erforderlig vägar och kollektivtrafik i området, får inte
förhindras.
Eftersom naturresurslagen får genomslag först vid tillämpningen av
andra lagar förutsätter Länsstyrelsen att eventuella ersättningar utgår
enligt nuvarande regler.
Kommuner
Solna kommun
Solna kommun tillstyrker förslagets innebörd och syfte. Lagtexten bör
dock förtydligas i vissa delar. Konsekvenserna av att knyta kulturmin-
neslagen till naturresurslagen bör belysas mer ingående. Innebörden av
begreppet "förvanska" i lagtexten måste förtydligas. Det övergripande
ansvaret för nationalstadsparkens utveckling och skötsel bör behandlas.
Kommunen framhåller vikten av att sammanhängande park- och natur-
områden bibehålls och utvecklas. Det bör därför övervägas om inte
nationalstadsparkens område bör utvidgas till att även omfatta dels ett
brett strandområde vid Edsviken inom Sollentuna kommun och dels ett
område väster om Uppsalavägen kring Igelbäcken.
Delområden inom nationalstadsparken som redan tagits i anspråk för
bebyggelse - Sörentorp, Bergshamra, Stocksundstorp, Stora Lappkärrs-
berget, Frösundavik, kv Skogskarlen, Universitetet i Frescati, Albano -
bör avgränsas i detaljplaner eller områdesbestämmelser. Avgränsningar-
na bör inte vara så snäva att de omöjliggör kompletteringar som är an-
gelägna for pågående markanvändning och möjliga med hänsyn till den
föreslagna nationalstadsparken. För Bergshamra och Stocksundstorp kan
avgränsningen i huvudsak följa befintlig bebyggelsegräns.
Sörentorp ingår enligt kommunens översiktsplan i ett tänkbart utbygg-
nadsområde för bostäder.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
61
För kv Skogskarlen finns en i gällande detaljplan outnyttjad byggrätt Prop. 1994/95:3
omfettande ca 12000 m2. Kommunen kommer att i samarbete med Bilaga 2
markägaren söka ändra detaljplanen och tomtens byggrätt på ett sätt
som så långt möjligt tar hänsyn till natur- och kulturvärdena.
Enligt ett avtal mellan Solna kommun och SAS skall kommunen verka
för detaljplaneläggning för utbyggnad vid Frösundavik med ytterligare
50000 m2 om detta behövs för SAS huvudkontor och om det är förenligt
med kulturmiljön. Kommunen anser att staten bör medverka i förhand-
lingar med SAS om ändringar av avtal och detaljplan i syfte att till-
varata naturvårdsintressena i området. För övriga delar av Frösundavik
avser kommunen att upprätta detaljplan med möjlighet till försiktig
komplettering och med preciserat skydd för natur-, kultur- och rekrea-
tionsvärdena.
För de historiska parkerna anger kommunen att fler byggnader i
Ulriksdals slottsområde samt Tivoli bör byggnadsminnesmärkas. Vid
Ulriksdal bör naturreservat bildas med bestämmelser om skydd och
skötsel. För Tivoliområdet avser kommunen att upprätta detaljplan.
Sambandet mellan stenstaden och Haga saknar enligt kommunens upp-
fattning ännu fullgod lösning. Pågående detaljplanearbete visar bl.a.
komplettering med ett mindre hotell och byggnader for publikt ändamål
vid Stallmästaregården och f.d. flygterminalen.
Kommunen anser att ett samlat synsätt bör tillämpas för förbättring av
stadsinfertema. Närmast gäller det vägavgiftsstationer. På sikt bör
åtgärder vidtas for att förbättra hela stråket från Ulriksdal till Norrtull.
Det finns t.ex. anledning att överväga en sänkning av Bergshamravägen
i samband med en ombyggnad av Ulriksdals trafikplats för att återskapa
sambandet mellan Ulriksdal och Brunnsviken. Vid Ulriksdals trafikplats
korsar en i regionplanen redovisad ny spårväg både Uppsalavägen och
Bergshamravägen på en lång bro som medför allvarliga komplikationer
för landskapsbilden.
Stockholms kommun
Departementets syfte att ge området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djur-
gården ett förstärkt skydd överensstämmer med de mål staden redan
uttalat. Området är unikt för storstadsförhållanden.
Med förslaget till lagstiftning följer en rad frågeställningar som måste
klarläggas innan ställning kan tas till förslaget. Ett flertal frågor är av
sådan karaktär att de måste utredas och ges en lösning efter samråd
mellan berörda kommunala och statliga organ.
Beträffande den lagtekniska sidan har ifrågasatts om ett lagskydd bäst
uppnås genom en ny bestämmelse inom naturresurslagen vilken har en
mer övergripande roll inom lagstiftningen. Överväganden bör göras om
regler för nationalstadspark är mer lämpade för naturvårdslagen.
Den geografiska gränsdragningen bör penetreras noggrannare i samråd
mellan stat och kommun innan ställning tas till förslaget.
Lagförslaget är otydligt beträffande hur skyddsbestämmelserna påver- 62
kar de områden som ligger direkt utanför parken. På denna punkt måste
syfte och innebörd preciseras närmare innan konsekvenserna for staden
kan överblickas fullt ut och slutlig ställning tas till förslaget.
På grund av den korta remisstiden har det inte varit möjligt att under-
söka vilka byggrätter som kan finnas inom området. Dessa kan, liksom
andra faktorer, leda till ersättningsanspråk från olika intressenter. Även
på denna punkt anser kommunen att ett klarläggande behövs innan
staden kan ta slutlig ställning till skyddsbestämmelserna.
Rollfördelningen mellan stat och kommun behöver förtydligas.
Genomförandet av PBL hade bl.a. som syfte att stärka kommunernas
ställning. Ett statligt beslut om nationalstadspark får inte motverka detta
syfte och bör därför innehålla regler för ansvarsfördelningen mellan stat
och kommun. I detta ligger också att ekonomiska åligganden måste
klargöras. Stockholms stad förutsätter att staten bär de tillkommande
kostnaderna som kan följa av ett införande av lagförslaget. I samman-
hanget måste även konsekvenserna för redan planerade infrastruktur-
investeringar och planerad bebyggelse i anslutning till området belysas
närmare, liksom statens kostnadsansvar.
Danderyds kommun
Kommunen tillstyrker att nationalstadsparken får ett starkt skydd. En
särskild lagstiftning är sannolikt det bästa sättet att säkerställa skyddet
för bevarandevärdena och freda området mot starka exploateringsintres-
sen.
Kommunen kommer i sin hantering av ftågor rörande mark- och vat-
tenanvändning att ta hänsyn till att den gränsar till det skyddsvärda
området. Inom ramen for förslaget måste det dock vara möjligt att
bygga Ringen och förbättra framkomligheten på Roslagsvägen. Det
måste också vara möjligt att genomföra en över kommungränserna sam-
ordnad markförläggning av högspänningsledningar.
Lidingö kommun
Lidingö kommun har ingen erinran mot förslaget.
Nacka kommun
Nacka kommun har inga synpunkter på själva förslaget men påpekar att
nationalstadsparken med den utformning och reglering som föreslås
påverkar Nackas intressen.
Nacka har tidigare uttalat sitt stöd for den regionala grönstrukturen.
Ett införande av nationalstadsparken kan förstärka bevarandet av strän-
derna kring det gemensamma vattenområdet.
Den föreslagna nationalstadsparken har en annan historisk och kultu-
rell bakgrund än Nackas norra kust. Det kan därför ses som naturligt att
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
63
dra gränsen i vattenområdet mellan Södra Djurgården och Nacka. Moti-
ven och syftena med nationalstadsparken blir då entydiga.
Kommunen förutsätter att både den planerade Ringen och nationals-
tadsparken kan genomföras på sådant sätt att någon intressekollision inte
behöver uppkomma.
Sollentuna kommun
Sollentuna kommun anser att det är viktigt att säkerställa natur- och
kulturkvalitetema kring de kungliga lustslotten Haga och Ulriksdal samt
den kungliga jaktparken Djurgården. Dagvattenhanteringen längs Igel-
bäckens upptagningsområde och vattenlandskapet längs Edsviken be-
höver studeras för att klarlägga kvaliteer, tillgänglighet och spridnings-
vägar för växter och djur.
Undantag i nationalstadsparken bör göras för Sörentorp. Det är också
viktigt att nationalstadsparken ej förhindrar att E4 byggs ut.
Stockholms läns landsting
Regionplane- och trafiknämnden anser inte att ett utökat skydd för
området genom särskilda bestämmelser i naturresurslagen är nödvän-
digt. Tillämpning av nuvarande lagstiftning bör kunna ge ett fullgott
skydd. Konsekvenserna för möjligheterna att utveckla viktiga regionala
funktioner, som kan komma att inverka på nationalstadsparken är svåra
att överblicka. Nämnden anser att det finns risk för att en ny lagstift-
ning kan komma att hindra utvecklingen av befintliga verksamheter eller
angelägna vägar och kollektivtrafikanläggningar i området.
Enligt nämndens uppfattning bör en bearbetning av kommunernas
översiktsplaner läggas till grund för överväganden om hur en eventuell
nationalstadspark bör avgränsas. Det finns starka motiv för att reservera
delar av Sörentorp och Margareteborg för framtida bebyggelse. Dessa
områden kan med sitt centrala läge och goda möjligheter till bra kollek-
tivtrafik bli attraktiva för bostäder. Avgränsningen av nationalstads-
parken mot Sollentuna bör därför omprövas. Fisksjöäng bör som en
naturlig del av Husarviksprojektet kunna bebyggas med bostäder.
Vidare bör utbyggda stadsdelar inom området ges en möjlighet att i
rimlig utsträckning kompletteras och förändras.
Nämnden utgår från att sådana utbyggnader som från miljösynpunkt är
regionalt angelägna inte skall förhindras, t.ex. Norra Länken-Österleden
eller snabb spårvägen Solna-Bergshamra. Ringen som i huvudsak går i
tunnel genom området syftar tillsammans med bilavgifterna till att av-
lasta innerstan från trafik. Förslaget om en snabbspårväg i tvärled syftar
till att minska behovet av biltrafik.
Ett av de viktigare syftena bakom plan- och bygglagen var att förtyd-
liga ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och övriga parter. Kom-
munerna har sålunda tilldelats ökade befogenheter och ökat ansvar.
Staten äger erforderliga instrument för bevakning av riksintressena.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
Med föreliggande lagstiftningsförslag kan det enligt regionplane- och
trafiknämnden ifrågasättas var kommunens befogenheter och ansvar
finns vid behandling av frågor som berör nationalstadsparken enligt de
olika lagar som kan tillämpas för området. Några särskilda skäl finns
inte för en begränsning av kommunens befogenheter.
Rådet till skydd för Stockholms skönhet
Rådet välkomnar förslaget om en nationalstadspark som en framsynt
åtgärd som höjer sig över dagens kortsiktiga exploateringspolitik. En
ytterst försiktig och till naturen anpassad utbyggnad av de i området
etablerade institutionerna är den enda åtgärd som möjligen kan tillåtas
inkräkta på de redan svårt skadade grönytorna.
Enligt rådets mening bör nationalstadsparken omfatta även KTH och
Hjorthagen. KTH med sina förnämliga, tidstypiska tegelbyggnader
företräder just begreppet "kultur i natur". Hjorthagen är ett tidigt och
ovanligt lyckat exempel på funktionalismens strävan att bygga högklas-
siga arbetarbostäder luftigt lagda i naturen. Dessa områden utgör dess-
utom viktiga delar av naturkorridoren mellan Norra och Södra Djurgår-
den.
Nacka MUjövårdsråd
Nacka Miljövårdsråd stöder oreserverat förslaget om ett utökat skydd
för området genom särskilda bestämmelser om nationalstadspark i natur-
resurslagen.
Av promemorian framgår att Österleden förorsakar trafikökning på
Roslagsvägen. Nacka miljövårdsråd har i en rad remissvar med skärpa
framhållit att Österleden kommer att ha negativ inverkan på miljön i
Nacka. Miljövårdsrådet anser därför att Österleden bör utgå ur plane-
ringen.
Området vid Svindersviken, som via Saltsjön gränsar till nationalstads-
parken, har stora naturvärden. Bergets sydvästsluttning är en klassisk
lokal för flera sällsynta växter som har kallats "botaniska fornminnen"
från värmetiden för tusentals år sedan. I vikens inre del finns även s.k.
"ruderatväxter" som senare kommit in via sjöfarten. Ur naturvårdssyn-
punkt finns självfallet ingen anledning att dra en gräns for nationalstads-
parken just vid Saltsjön, eftersom vattendrag av denna typ inte utgör
naturliga gränser för ekosystem. Ur naturens synpunkt är Svindersvik
en fortsättning på nationalstadsparken söderut även om dess kulturhisto-
ria är annorlunda. Vidare är det - med tanke på grönstråk och sprid-
ningskorridorer - viktigt att notera att avståndet från Svindersvik till
Erstaviksområdet (Nackareservatet) endast är 900 m. Miljövårdsrådet
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
65
anser att det finns skäl att utöka nationalstadsparken söderut så att även
delar av Nacka inkluderas.
Förvaltningsansvariga mvndigheter/sakägare m.fl,
Ståthållarämbetet
Enligt Ståthållarämbetet synes föreslagna tillägg i naturresurslagen till-
godose ämbetets tidigare framförda förslag om en heltäckande lagstift-
ning för att värna området. Ämbetet anser dock att KTH, Hjorthagen
och Frihamnen bör ingå i nationalstadsparken och påpekar vikten av
hänsyn till parken även vid exploateringar i angränsande områden, t.ex
vid Frösundavik, Ulriksdalsfältet, Sörentorp och angränsande delar av
södra Sollentuna samt kring institutionerna på Norra Djurgården.
Ämbetet anser att det är av stor vikt att nationalstadsparken får en
effektiv förvaltning. Eftersom nationalstadsparken berör flera kommuner
bör Länsstyrelsen ha en sammanhållande myndighetsroll.
En stor del av marken inom området ägs av staten och disponeras av
H M Konungen. Ståthållarämbetet är förvaltande organisation med
Djurgårdsförvaltningen och Ulriksdals slottsförvaltning som verkstäl-
lande organ. Ståthållarämbetet och dess verkställande organ bör därför
ha en central roll i förvaltarorganisationen.
I avvaktan på fortsatta utredningar, beslutshandläggning m.m. föreslår
ämbetet att det aktuella området avsätts som interimistiskt naturreservat.
Statens fastighetsverk
Statens fastighetsverk stöder förslaget att göra området till nationalstads-
park genom en särskild paragraf i naturresurslagen. Verket poängterar
Länsstyrelsens och ytterst regeringens skyldighet att bevaka att områdets
natur- och kulturvärden inte äventyras. Den föreslagna ändringen i kul-
turminneslagen finner fastighetsverket däremot inte vara meningsfull.
Fastighetsverket anser att uttrycket "parker och historiska landskap" i
lagtexten bör utgå eller ersättas med en mer heltäckande formulering.
Det kan annars tolkas så att skyddets omfattning inte kommer att mot-
svara den allmänna beskrivningen av områdets skyddsvärde. Det måste
t.ex. tydligare framgå att naturmarken är en del av den historiska par-
ken.
Området skulle kunna avgränsas än mer strikt till att omfatta enbart
områden som har de kvaliteter som utgör grunden för förslaget. Då
skulle t.ex. omvandlingsområdet Albano, kontoren vid Frösundavik och
i kv Skogskarlen och bostadsområdena Bergshamra och Lappkärrsberget
inte omfattas av skyddet. Verket finner det dock riktigt att låta dessa
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
66
områden ingå eftersom de i hög grad påverkar nationalstadsparken. Av
samma skäl bör även KTH samt Hjorthagen läggas in i parken. Enligt
Statens fastighetsverk är det därvid viktigt att dessa områden med för
nationalstadsparken främmande verksamhet definieras och får bindande
bestämmelser for markens användning i samband med att lagen träder i
kraft.
I vissa punkter behövs större förändringar för att nationalstadsparkens
kvaliteter skall framstå. Det gäller t.ex. entren till Hagaparken och
Bergshamravägen, som upplevs som en barriär mellan Haga och Ulriks-
dal. Det är inte heller självklart att nationalstadsparkens kämintressen -
kulturmiljövård, naturmiljövård och rekreation - alltid sammanfaller. I
samband med att lagen träder i kraft bör därför konfliktpunkter och en
områdesvis prioritering mellan olika intressen redovisas. Huvudparten
av det aktuella området ägs av staten. Statens fastighetsverk företräder
statens intressen och har ett operativt ansvar för kulturinstitutioner och,
i samarbete med ståthållarämbetet, för de kungliga slotten Haga och
Ulriksdal. För samordning av de övergripande frågor som följer av
lagförslaget föreslår Statens fastighetsverk att en samordningsgrupp
inrättas. Den bör bestå av markägarna, ståthållarämbetet och berörda
kommuner och myndigheter. Ansvaret för den praktiska fastighetsför-
valtningen bör som hittills åligga fastighetsägarna. Den ekonomiska
ansvarsfördelningen bör regleras genom överenskommelser mellan
parterna i samband med att lagen träder i kraft.
Vasakronan
Avgränsningen i områdets centrala del överensstämmer med Vasa-
kronans uppfattning att endast de sammanhängande grönytorna, men
däremot inte institutions- och kontorsbebyggelsen, bör ingå i nationals-
tadsparken.
Följande fastigheter och områden inom nationalstadsparken förvaltas
av Vasakronan: Sörentorp (polishögskola), kv Väbeln (Södra Roslags
Tingsrätt) samt f.d. Wasavarvet (Stiftelsen Stockholms Museispårvä-
gar). Polishögskolans bebyggelse i Sörentorp kan behöva kompletteras
för nya behov.
I direkt anslutning till parken förvaltar Vasakronan kvarteren Tre
Vapen (Försvarets Materielverk), Svea Artilleri (Militärhögskola, stall,
kontor) och Kavalleristen (Militärstabsbyggnad). Det är av stor betydel-
se för Vasakronan att i en nära framtid kunna utnyttja de byggrätter
som finns i kvarteren Svea Artilleri (ca 35000 m2), Tre Vapen (ca
30000 m2) och Kavalleristen.
Vasakronan finner det angeläget att förslagets ekonomiska konsekven-
ser och ersättningsansvaret för eventuellt förlorade byggrätter behandlas
i det fortsatta utredningsarbetet och önskar fortsatt information och möj-
lighet att delta i eventuella samråds- eller referensgrupper.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
67
Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO)
Den begränsning av rätten att utföra försvarsanläggningar som följer av
de nya bestämmelserna i naturresurslagen anses inte medföra påtagliga
(oacceptabla) hinder för försvarsmakten, vare sig vad gäller freds- eller
krigsorganisationens intressen. FMO förutsätter att verksamhet som nu
bedrivs inom Kl kasern (fastigheten Kavalleristen 2), Gravslätten samt
Lilljansskogen inte påtagligt berörs av förslaget för området. Vad rör
verksamhet på Kaknäs skjutbanor bör den bli föremål för fortsatt ut-
redning angående ersättningsaltemativ för ett flertal intressenter. Enligt
försvarsområdesbefälhavaren bör förslagsvis tidigare skjutbaneutredning
inom Stockholms län återupptas och fullföljas.
Statens järnvägar
Genom att underlätta transporter via tåg och fartyg skapas förutsätt-
ningar att minska biltrafiken. Enligt SJ:s uppfattning bör viss påverkan
från järnvägen kunna accepteras, då i annat fall konsekvenserna i stort
blir negativa för miljön.
Den föreslagna nationalstadsparken berör områden som är mycket
värdefulla för SJ:s verksamhet. Värtabanan, Värtahamnen och Friham-
nen utgör riksintressen för järnvägstrafik respektive sjöfart. SJ delar
utredningens uppfattning att Värtahamnen bör undantas från det skyd-
dade området. För att säkerställa järnvägstrafiken på Värtabanan bör
dessutom hela spårområdet mellan Norrtull och Värtan undantas.
Vid Storängsbotten kan en anslutning av Norra Länken till Lidingö-
vägen anordnas inom ett område med enklare bebyggelse utan inverkan
på SJ:s verksamhet. SJ anser att området kan undantas från national-
stadsparken utan att detta behöver försvaga spridningskorridoren mellan
Norra och Södra Djurgården.
Inom Albanoområdet planerar SJ att upphöra med godsverksamheten
och endast trafikera de genomgående spåren. Nuvarande småindustri-
verksamhet beräknas pågå fram till dess området tas i anspråk för in-
stitutionsverksamhet. Albano bör därför enligt SJ:s mening ej ingå i
nationalstadsparken.
SJ förutsätter att förslaget inte innebär några begränsningar av möjlig-
heterna till framtida ändrad användning av Norra Stationsområdet.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
68
Affärsverket svenska kraftnät
Affärsverket Svenska kraftnät tillstyrker att området Ulriksdal-
Haga-Brunnsviken-Djurgården skyddas på i forslaget angivet sätt. Ordet
nationalstadspark bör dock undvikas eftersom det leder tanken fel att
några stadsparker i Sverige inte är nationella. Svenska Kraftnät anser
vidare att skyddet ej får hindra underhåll och eventuella flyttningar eller
tunnelförläggningar iv kraftledningar.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
Polishögskolan
Polishögskolan anser att planeringen bör utgå från att skolan kommer
att ha en fortsatt långvarig verksamhet i Sörentorp.
Akademiska Hus i Stockholm AB
Akademiska Hus anser att lagförslagets konsekvenser för institutionsom-
rådena erfordrar ytterligare belysning. Lagens allmänna lydelse och
generella skydd av områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden ger
annars utrymme för skilda tolkningar beroende på vilket intresse som
företräds.
Universitetets och högskolornas verksamhet är av riksintresse. Deras
behov att utvecklas måste i hög grad beaktas. Fastigheterna och om-
rådena närmast Stockholms Universitet, Naturhistoriska Riksmuseet,
Lilla Frescati, Kräftriket samt KTH och Idrottshögskolan bör tigga
utanför nationalstadsparken. Alternativt kan särskilda zoner för institu-
tionsområdena skapas inom parken. Övriga högskolor som gränsar mot
nationalstadsparken bör inte inkluderas i begreppet "influensområde".
KTH Alumni
Föreningen KTH Alumni instämmer i förslagets syfte att bevara och
underhålla miljön på Norra Djurgården men framhåller att det inte får
försvåra projektet Vetenskapsstaden, som syftar till att bygga ut institu-
tioner inom angelägna vetenskapsområden inom området Albano/Vete-
rinärhögskolan/Skogshögskolan/Vetenskapsakademien.
Stiftelsen Vetenskapsstaden
Den kompletteringsbebyggelse som nu förbereds är enligt stiftelsen
begränsad till tre nybyggnad sobjekt inom universitetsområdet, några
mindre kompletteringar inom KTH samt Fysikcentrum i södra
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
Albano/Roslagstull. Kontakterna inom campus behöver förbättras
genom att bussförbindelser, gång- och cykelstråk och lokalgator skapas
inom och mellan Stockholms Universitet och KTH.
Stiftelsen ifrågasätter om lagändringen behövs. Utformning, vård och
användning av byggnader, anläggningar och park- och naturområden
prövas genom ett omsorgsfullt programarbete och detaljplanering i sam-
verkan med staden och berörda markägare. Gällande lagstiftning kan ge
erforderligt skydd för de riksintressanta miljöerna.
Området bör avgränsas så att Roslagstulls f.d. sjukhusområde, Al-
bano, delar av Stockholms Universitet samt KTH undantas.
Stockholms universitet
Universitetet sympatiserar i hög grad med intentionerna bakom förslaget
till nationalstadspark. Det är viktigt att skyddet ges en sådan utformning
att områdets vetenskapliga och utbildningsmässiga kvaliteer inte går för-
lorade. Universitetet anser att Brunnsvikenområdet bör förbli den plats
där landskapets historia och ekologiska samband kan studeras på veten-
skaplig grund vilket inte hindrar att det utnyttjas också för friluftsända-
mål - men då i former som traditionen bjuder.
Universitetets campusområden utgörs av byggnader i park där omsorg
om parklandskapet varit och är ett viktigt planeringsmål. Utöver redan
nu beslutade nybyggnader - kemiskt övningslaboratorium, geovetenska-
pernas hus, aulan och Fysikcentrum i Albano - har Stockholms uni-
versitet inga planer på ytterligare stora byggnader i Frescati. Ökade
lokalbehov skall tillgodoses genom att befintliga byggnader utnyttjas.
Universitetet påpekar att detta kräver att ombyggnader och anpassningar
av befintliga byggnader inte försvåras genom tillkomsten av en natio-
nalstadspark. Många av de byggnader som finns i de områden som
betraktas som universitetets möjliga lokalreserv, har karaktären av stall
och förråd. Möjligheten att anpassa dessa för andra ändamål måste
beaktas.
Universitet betonar vikten av goda förbindelser mellan högskolorna -
särskilt mellan Frescati, Fysikcentrum och KTH - och mellan universi-
tetets olika etableringsområden. Mellan Frescati, Fysikcentrum och
KTH behövs nya vägavsnitt och mellan KTH och Fysikcentrum behövs
en ny bro över Roslagsbanan. Roslagsvägens och Norra länkens utform-
ning har stor betydelse för sambanden mellan det centrala campusom-
rådet och planerade etableringar i Kräftriket, Frescati Hage och Svea-
plans gymnasium.
Universitetets juridiska fakultetsnämnd finner det oroväckande att
formuleringarna i lagförslaget och i motivtexten är så påfallande vaga.
Lagtexten anger att "områdets kultur-, natur- eller rekreationsvärden"
inte får "förvanskas". Det framgår dock inte vilken tyngd som inbördes
skall ges åt dessa potentiellt motstridiga intressen. Samtidigt är begrep-
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
70
pet "förvanska" påtagligt vagt. Nämnden finner det därför betecknande
att t.ex. den tilltänkta olympiaden år 2004 inte nämns trots att en sådan
skulle innebära en avsevärd förskjutning mellan de nämnda intressena.
Till detta kan läggas de svåra bedömningsfrågor som gäller hur andra
intressen än de som förknippas med nationalstadsparken kan tillgodoses.
Det kan gälla nya trafikanläggningar eller nya utbildningsbyggnader för
KTH eller universitetet.
Universitetets juridiska fakultetsnämnd avstyrker lagändringen men
sympatiserar med intentionerna bakom förslaget. Enligt nämnden skulle
dessa t.ex. kunna förverkligas genom att berörda markområden överförs
till en stiftelse, med ändamål att på förmögenhetsrättslig grund trygga
markens fortsatta användning som en vårdad park. Stiftelsen bör ha
nära kontakt med och kanske även förvaltas av Djurgårdsförvaltningen.
Därutöver bör markanvändningen i området tryggas genom planer och
även genom föreskrifter i naturresurslagen av den art som övervägs i
betänkandet. När det gäller institutionsbyggnadema på Norra och Södra
Djurgården erbjuder kanske reglerna om ändamålsupplåtelse genom
Djurgårdsförvaltningen tillräckligt skydd. En målsättning bör vara att på
sikt få bort den ändamålsffämmande bebyggelsen t.ex. vid Ekhagen och
Stora Lappkärrsberget.
Kungl Tekniska Högskolan
KTH är positiv till att Norra Djurgården, Brunnsviken m.m. bevaras
som natur- och kulturområden. Områdena är en väsentlig tillgång för
verksamheten vid KTH och berikar högskolans miljö. KTH anser
emellertid att högskolebältet - KTH/Roslagstull/Albano/Kräftriket/
Frescati Hage/Stockholms Universitet - inte bör ingå i nationalstadspar-
ken. Det bör planeras med sedvanlig kommunal tillsyn och med till-
ämpning av plan- och bygglagen m.m. Grannskapet till nationalstads-
parken får inte heller innebära att särskilda föreskrifter kommer att gälla
för detta område inom mark- och byggnadsplaneringen.
KTH har i dag ytterst begränsade markreserver. Högskolan har under
längre tid levt med att gränserna mot den obebyggda Djurgårdsmarken
är givna och att reserverna inom campus nu bötjar bli uttömda. Plane-
ringen för mer långsiktig utbyggnad har därför koncentrerats till Ros-
lagstulls/Albanoområdet. Som ett första projekt pågår planering av ett
för KTH och Stockholms Universitet gemensamt Fysikcentrum. Detta
förutsätts bli utformat som byggnader i park. Den befintliga parken och
de kulturskyddade husen inom Roslagstulls sjukhusområde kommer att
bevaras. Den befintliga förbränningsanläggningen kommer att tas bort.
För närvarande pågår en utredning om trafikförsörjningen inom KTH-
området, där åtgärder planeras för att minimera genomfartstrafiken och
begränsa antalet parkeringsplatser samt lägga igen vissa vägar. Inför
tillkomsten av Fysikcentrum har också behovet av en bro över Roslags-
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
71
banan mellan KTH och Roslagstullsområdet aktualiserats. Bron och en
avstängning av Drottning Kristinas väg norr om bron måste tillkomma
innan arbetet med Norra länken kommer igång. KTH kan annars förutse
en betydligt utökad genomfartstrafik genom området.
KTH etablerades på nuvarande campus genom en kunglig markupp-
låtelse i böijan av seklet. Marken uppläts till utbildnings och forsk-
ningsändamål. Den disponeras av Kungl. Maj:t men förvaltas av staten.
Marken är inte planlagd och fastighetsbildning har inte skett. Avsikten
är att genomföra fastighetsbildning och upplåta marken med tomträtt till
Akademiska Hus AB så att äganderätten till byggnaderna kan överföras.
Kungliga Vetenskapsakademien
Akademien tillstyrker förslaget. Storstädernas miljöproblem aktualise-
rades vid FN:s miljökonferens i Rio år 1992 och det föreslagna skydds-
institutet kan bli ett intressant bidrag till ansträngningarna att förverkliga
Riokonferensens intentioner.
Behovet av ett långsiktigt säkerställt skydd för det aktuella området
har ökat under senare år. Ytterligare bebyggelse bör få komma till stånd
endast för att tillgodose angelägna behov för de allmännyttiga institutio-
ner som verkar inom området. Tekniska Högskolan, Hjorthagen och
den till stora delar exploaterade spridningskorridoren mellan Norra och
Södra Djurgården bör ingå i området.
Akademien vill även fasta uppmärksamheten på restaureringsaspekten.
Att ett område används som uppställningsplats, för lagerhållning eller
temporär bebyggelse får inte innebära automatisk rätt till ny bebyggelse.
Området kring Husarviken bör inte bebyggas utan restaureras som
naturmark.
Båtburet gods och fordon som inte har innerstaden som mål bör ut-
lokaliseras från Frihamnen och Värtahamnen för att minska luftföro-
reningarna inom området.
Statens konstmuseer
En ny lag som utgår från begreppet nationalstadspark kan enligt Statens
konstmuseer bidra till ett samlat skydd för både kultur- och naturmark i
det aktuella området. Det är därför viktigt att lagtextens begrepp är
distinkta samt att gränsdragningsfrågoma klargörs.
Statens konstmuseer föreslår att uttrycket "parker och historiska land-
skap" i lagtexten ersätts med "historiska parker, parkliknande landskap
och naturmark" eftersom begreppet historiskt landskap inrymmer be-
grepp som park, historisk trädgård, naturpark, odlingslandskap, his-
toriska vägar, naturmark m.m. som underordnade kategorier.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
72
Gränsdragningsproblemet är enligt Statens konstmuseer intimt förknip-
pat med frågan om distinkta begreppsmässiga kategorier. De historiska
trädgårdarna och parkerna har haft klara och väl markerade gränser.
Vid Hagaparken bildade strandlinjen mot Brunnsviken den östra grän-
sen. De sista resterna av den västra gränsen, den s.k. ha-han - ett träd-
gårdsdike med gräsvall och häckplantering - utplånades i samband med
motorvägsbygget på 1960-talet. Det byggnadsminnesskyddade området
sammanfaller vare sig med parkens historiska eller nuvarande utbred-
ning. Utfyllnaden vid Linvävartorpet visar att naturresurslagen både kan
och bör knytas närmare till kulturminneslagen för att säkerställa det hi-
storiska landskapet. Statens konstmuseer förutsätter att uttryck som
"komplettering av befintlig bebyggelse i park" inte syftar på historiska
parker vilket skulle strida mot de etiska normer som fastslagits av
Unescos underorganisation ICOMOS i den s.k. Florenschartan som
antagits av Sverige. På ICOMOS Stockholmskongress på 1980-talet
fästslogs att Haga inte bara är av nationellt utan även internationellt
intresse.
Det vore enligt Statens konstmuseer värdefullt om regeringen inte bara
uttalar en definitiv vilja beträffande skyddet av nationalstadsparken med
restaurering av historiska parker och sargade naturmarksområden utan
även slår fast vilken karaktär skyddsområdet/influensområdet bör ha.
Kompletterande bebyggelse vid f.d. flygterminalen, på bensinmacks-
tomten och vid Sveaplans gymnasium skulle t.ex. komma i direkt kon-
flikt med de historiska parkerna Haga och Bellevue. En balans mellan
insyn och utblick hör till dessa parkers grundegenskaper.
Nationalstadsparken hotas förutom av bebyggelse även av ökande
trafik. Bergshamraleden bör t.ex läggas i tunnel för att dämpa störning-
arna på Brunnsviken.
Naturhistoriska riksmuseet
Naturhistoriska riksmuseet tillstyrker det framlagda lagförslaget. Skyd-
det bidrar till en hållbar utveckling i Stockholmsregionen enligt intentio-
nerna i Agenda 21.
Riksmuseet, som är ett centrum för forskning om biodiversitet och
kommer att inrymma sekretariatet för den svenska vetenskapliga
kommittén för biologisk mångfald, framhåller att området med sin
mosaik av skogsmark och öppen mark, intakta skogsbryn, äldre skogs-
bestånd och gamla ekar, som hyser ett stort antal hotade insektsarter,
har stor betydelse för artmångfälden och är en värdefull tillgång för un-
dervisning och forskning vid Riksmuseet och Stockholms universitet.
Museet föreslår att nationalstadsparken ges namnet "Stockholms
ekopark" och att den utvidgas till att omfatta Igelbäckens tillrinningsom-
råde samt KTH, Gärdet, Hjorthagen, Värtahamnen och Frihamnen -
områden som måste anses tillhöra Djurgårdens "historiska landskap". I
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
73
promemorian anges att exploateringsföretag i anslutning till parken skall
bedömas med tillämpning av bestämmelserna. Museet förordar en histo-
risk helhetssyn på områdets avgränsning.
Enligt Riksmuseets mening bör det klart framgå att varken bostadsbe-
byggelse vid Husarviken, höghus vid Norrtull, OS-anläggningar i
parken eller Österleden kan anses uppfylla bestämmelserna i lagför-
slaget samt att Roslagsvägen och Norra Länken bör utformas utifrån
tydliga krav på omsorgsfull miljöplanering och ostörd natur. Utbygg-
naden inom institutionsbältet på Norra Djurgården bör begränsas och
projektet Exposition 1997 bör prövas utifrån kravet att bevara och vårda
grönytorna och parklandskapet.
Riksmuseet anser att det föreslagna grundskyddet enligt naturresurs-
lagen bör kompletteras med beslut och föreskrifter enligt naturvårds-
lagen och kulturminneslagen. Målet måste vara att bevara och förbättra
områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden vilket bör medföra att:
- ett stort antal hotade arter får livsrum
- unika kulturobjekt och miljöer bevaras
- skolor får en pedagogisk-ekologisk arena
- kretsloppstänkandet får ett experimentalfält
- Stockholmsregionen får en turistattraktion som bygger på stadens
skönhet, grönska, vatten och historia
- storstadsborna får en grön lunga för trivsel och hälsa.
Området bör skötas av en samordnad förvaltning. Med hänsyn till
kungens dispositionsrätt anser Riksmuseet att Ståthållarämbetet bör vara
ansvarig för förvaltningen. Naturhistoriska riksmuseet kan erbjuda
program om och vara utgångspunkt för utflykter i nationalstadsparken.
Stiftelsen Skansen
Skansen hälsar förslaget om inrättande av landets första nationalstads-
park med stor glädje och tror att det som "det goda exemplet" kommer
att få effekter på stadsplaneringen inte bara i landets kommuner utan
långt utanför Sveriges gränser. Grönområden i och kring tätorter får
inte betraktas som en onödig lyx utan som en absolut nödvändighet till
glädje och gagn för innevånarna och av största betydelse för deras fy-
siska och psykiska hälsa. Samtidigt är området av stor betydelse för be-
varande av den biologiska mångfalden genom förekomsten av vissa
hotade djurarter. Med tanke på de många hot som redovisats anser
Skansen att området måste ges ett interemistiskt skydd i avvaktan på be-
slut om nationalstadsparken. Att Hjorthagen uteslutits finner Skansen
beklagligt med tanke på vikten av att bevara helheten i det historiska
landskapet på Djurgården.
Skansen kan komma att spela en viktig roll som ett kunskapsförmed-
lande centrum inom nationalstadsparken.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
74
Organisationer/föreningar m.fl.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
Naturskyddsföreningen
Naturskyddsföreningen välkomnar initiativet att ge området ett lång-
siktigt och samlat skydd. Det skyddade området bör utvidgas till att
omfatta även KTH, Gärdet, Hjorthagen, Värtahamnen och Frihamnen.
Områdets natur-, kultur- och rekreationsvärden hotas av starka ex-
ploateringsintressen. Om dessa genomförs kommer en stor del av nuvar-
ande natur- och grönområden att tas i anspråk för trafikplatser, vägar
och en utbredd bebyggelse.
Österleden är i dag det största hotet. Trafiken mot centrum från Fri-
hamnens trafikplats kommer att klyva Gärdet mitt itu. Området kommer
att täckas av buller och avgaser från tunnelmynningar och avgastom.
Även trafik- och bullerproblemen kring övriga vägar i och kring den
föreslagna nationalstadsparken - särskilt E3, E4 och El8 - måste skär-
skådas i en fördjupad miljökonsekvensanalys.
Den planerade Olympiabyn är ett annat allvarligt hot mot området.
Naturskyddsföreningens riksstämma 1993 ansåg att de negativa konse-
kvenserna med planerade anläggningar blir så stora att Stockholm inte
bör ansöka om OS 2004.
Föreningen anser att områdets värden är så betydande att det är nöd-
vändigt att slå fast ett överordnat syfte med området, nämligen att be-
vara dess natur- och kulturvärden. Endast därmed förenliga verksam-
heter kan vara tillåtliga. Det bör alltså inte ske vidare exploatering av
området. Enligt föreningens uppfattning ger ett förordnande om natur-
reservat enligt naturvårdslagen ett starkare skydd än en ändring i natur-
resurslagen.
Eftersom kommunerna föreslår naturreservat endast för delar av om-
rådet anser naturskyddsföreningen att regeringen bör uppdra åt Läns-
styrelsen att besluta om naturreservat och en samlad skötselplan för hela
nationalstadsparken. Skötselplanen skall reglera områdets nyttjande inte
bara vad gäller markexploatering utan också med avseende på olika fri-
luftsaktiviteter, skogsbruk m.m. Planen bör utarbetas av en grupp med
samlad expertis på kultur- och naturområdet.
75
Projekt Ekoparken World Wildlife Fund (WWF)
Projekt Ekoparken WWF betonar områdets unika och storartade natur-,
frilufts- och kulturkvaliteer. Ett varaktigt skydd som nationalstadspark,
där grundprincipen är att det historiska landskapet bevaras och nuvaran-
de natur- och parkmark inte bebyggs, kan dessutom ge Stockholm en
turistattraktion som få storstadsområden kan ståta med. I så fall förs ett
historiskt arv från Jaktparken Djurgården och Gustavianska parken
vidare med ett ekologiskt synsätt till kommande generationer.
Projekt Ekoparken föreslår att området kallas "Stockholms Ekopark".
Begreppet "nationalstadspark" är en bra benämning på de föreslagna
skyddsbestämmelserna i naturresurslagen.
Områdena Gärdet, KTH, Sveriges Radio, Värtahamnen-Frihamnen-
Loudden och Hjorthagen har ett starkt historiskt förflutet som Djur-
gårdsmark och måste därför enligt Projekt Ekoparken omfattas av be-
greppet "historiska landskap" och ingå i nationalstadsparken. Hamnom-
rådet, Östra stationsområdet och nyare delar av Bergshamra har visser-
ligen i dag inte samma höga natur- och kulturvärden som övriga delar
av området men bör ändock ingå i helheten. Gärdet och Hjorthagen
utgör mycket viktiga delar i den biologiska spridningskorridoren mellan
Norra och Södra Djurgården.
Det bör enligt Projekt Ekoparkens mening tydligt framgå av förslaget
att det kommer att krävas kompletterande planer och beslut för att säkra
även viktiga kringliggande spridningsvägar t.ex. Tegelhagen-Rådan-
Margare teborg.
Problemet är att skapa ett samlat skydd för hela området samtidigt
som hänsyn tas till att områdets delar har skilda kvaliteter. Projekt Eko-
parken föreslår att det föreslagna skyddet enligt naturresurslagen kom-
pletteras med följande särskilda bestämmelser:
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
Kulturreservat
Naturreservat
Skeppsholmen-Kastellholmen samt Gasverket-
Hjorthagen
Södra Djurgården-Ladugårdsgärde-Fjäderhol-
mama, Norra Djurgården, Brunnsviken,
Bellevue, Haga, Tivoli, Stocksundstorp, Ber-
gianska trädgården, Kräftriket, Ulriksdal och
Sörentorp samt eventuellt Skeppsholmen-
Kastellholmen
Områdesbe-
stämmelser m.m.
Bergshamra, hamnområdet och stenstaden
väster om Östra station,
Naturreservat
utanför natio-
nalstadsparken
Södra Järvafältet-Igelbäckens tillrinnings-
område, Margareteborg, Rösjön, Norra Lidingö,
Bogesund och Nacka strand.
76
Ett interimistiskt naturreservat måste enligt Projekt Ekoparkens me- Prop. 1994/95:3
ning inrättas omgående eftersom områdets natur- och kulturvärden hotas Bilaga 2
av ett stort antal redan nu kända projekt: Österleden, Norra Länken, ny
stadsdel och OS-anläggning vid Husarviken-Storängsbotten, byggnader
på bensinstationstomten vid Norrtull, utbyggnader i Kräftriket-Albano-
Roslagstull, Expo 1997 vid Brunnsviken, utvidgning av Kaknäs skjut-
bana i samband med OS 2004, utbyggnader i områdena Sörentorp-Mar-
gareteborg, Frösunda och Ulriksdalsfältet.
Den splittrade markägarsituationen ställer stora krav på förvaltarorga-
nisationen. Projekt Ekoparken anser att det bör finnas en skötselplan för
hela området, en tillsynsman knuten till ståthållarämbetet eller en fristå-
ende stiftelse samt en skötsel- eller referensgrupp med representanter
från de olika förvaltarna. Skötselplanen bör innehålla mål för hela
området och för de olika delområdena. Projekt Ekoparken anser att
följande mål bör uppfyllas:
Värna - Området skall bevaras för naturvård, kulturvård och friluft-
sliv. Den biologiska mångfalden skall bevaras och stärkas. Visuella
störningar, buller och vatten och luftföroreningar skall aktivt reduceras.
Området skall förskönas. Ett historiskt sammanhang skall tydliggöras.
Inga projekt som skadar området eller tar grönytor i anspråk skall
tillåtas. Starka restriktioner mot skador under byggtiden skall gälla.
Vårda - Ekologiska skötselplaner skall utarbetas. Speciella biotoppro-
jekt för att öka den biologiska mångfalden skall startas. Äterinplantering
av förlorade växt- och djurarter skall ske. Kulturminnen samt parker
och trädgårdar skall restaureras. Verksamheterna i området skall ut-
märkas av ett ekologiskt synsätt.
Visa - Området skall fungera som en pedagogisk port till natur och
kultur för Stockholms innevånare och besökare och marknadsföras som
en unik nationell natur- och kulturpark.
Förbundet för Ekoparken
Förbundet för Ekoparken välkomnar förslaget att ge områdets kultur-,
natur- och rekreationsvärden ett samlat skydd i 3 kap. NRL. Lagänd-
ringen ger dock inte tillräckligt skydd. Det är t.ex. oklart hur begreppet
"förvanska" skall tolkas. Förbundet anser därför att skyddet av bygg-
nader och landskapsrum bör kompletteras med beslut enligt naturvårds-
och kulturminneslagarna.
Hjorthagen-Husarviken och Frihamnen bör enligt förbundets mening
ingå i nationalstadsparken. Hjorthagen-Husarviken har kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse och ingår i den biologiska spridningsvägen mellan
Norra och Södra Djurgården. Ny storskalig bebyggelse på Värtagas-
verkets tomt skulle helt förändra upplevelsen av natur- och kulturland-
skapet.
77
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 3
Enligt förbundet bör lagförslagets syfte framgå tydligare. Målet att
bevara och stärka den biologiska mångfalden och det historiska kultur-
landskapet och att att säkerställa och utveckla det rörliga friluftslivets
intressen innebär bl.a. att spridningsvägarna till och från området - t.ex
Tegelhagen i Sollentuna - skall värnas. Enligt förbundets mening kan
nya anläggningar för sport och underhållning inte förenas med syftet.
Förbundet poängterar att de akuta hoten mot parken är mycket stora.
För att inte skyddet skall komma för sent måste därför beslut om
interimistiskt naturreservat fettas redan nu. Samtidigt måste markägarna
utarbeta skötselplaner som svarar mot de angivna målen.
Stockholms läns hembygdsförbund
Stockholms läns hembygdsförbund välkomnar förslaget att göra området
till nationalstadspark. Med tanke på att området i sin helhet är av sådan
betydelse för kulturminnesvården i Stockholms län att det kan betraktas
som omistligt är ett ökat skydd nödvändigt.
Enligt Hembygdsföreningen utgör planerade trafikanläggningar ett
stort hot. Därför bör:
- Roslagsvägen gå ner i tunnel redan vid Frescati
- Norra länken gå i kassun Cederdalsgatan-Sveavägen
- Österleden utgå
- områdets svagaste länk förbindelsen mellan Norra och Södra Djur-
gården förstärkas
Hembygdsförbundet anser vidare att nuvarande planer på OS 2004,
Expo 1997 och en utvidgning av högskoleområdet måste få andra lös-
ningar och att hamnverksamheten måste begränsas. Då endast 10-15 %
av sjötransporterna berör Stockholmsregionen anser förbundet att även
den tunga biltrafiken i området kan minskas. Det gäller framför allt de
miljöfarliga transporterna.
Nordiska förbundet för kulturlandskap
Bevarandevärdena inom området är enligt förbundets uppfattning be-
roende av en hel och sammanhållen miljö. Förslaget om särskilt lag-
skydd är väl underbyggt. Avgränsningen är dock för snäv. Även Gamla
Stan, Helgeandsholmen, Riddarholmen och Långholmen föreslås ingå i
det skyddade området.
Begreppet nationalstadspark är inte bra. Förbundet anser att det be-
grepp som nu skall skapas behöver kunna användas i flera sammanhang
då såväl urbana som rurala kulturlandskap av högsta kvalitet kräver lag-
skydd. Förbundet föreslår att namnfrågan behandlas i ett europeiskt
sammanhang och nämner att England lämnat förslag om en ny kon-
vention om skydd för de natur- och kulturhistoriskt värdefullaste land-
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
78
skapen till Federation of Nature and National Parks in Europé. Enligt
förslaget skall konventionen förhandlas och undertecknas inom ramen
för Europarådet. Nordiska Ministerrådet har behandlat frågan om be-
varande av genuina kulturlandskap i en rapport 1989, "Rekommendatio-
ner för kulturlandskap". För en slutlig lösning, i det här aktuella om-
rådet och på andra ställen i kulturlandskapet, krävs enligt förbundet en
helt samordnad bevarandelag med ett särskilt institut som kan användas
för att långsiktigt säkerställa landets mest bevaransvärda miljöer i hela
kulturlandskapet oavsett sektorstillhörighet.
Den aktuella ändringen i NRL ger ett basskydd och förutsättningar att
hantera exploateringskrav. För att nå ett bevarande med aktiva vårdåt-
gärder krävs kompletterande beslut främst med stöd av naturvårdslagen
och kulturminneslagen. Förbundet anser att kopplingen av båda dessa
lagar till NRL ger ökad tyngd åt bevarandeintressena vid samordnade
beslut och vid prövning mot NRL:s hushållningsbestämmelser.
Förbundet påpekar att beslut enligt bevarandelagstiftningen kräver
enkla och klara målformuleringar. Begrepp som påtaglig skada måste
preciseras. Genom zonering av området kan ett grundläggande syfte
modifieras efter lokala förutsättningar.
Analogt med bestämmelserna i naturvårdslagen bör länsstyrelsen vara
ansvarig för områdets förvaltning. Till stöd för förvaltningsarbetet bör
finnas skötselråd eller skötselberedning. Ansvar för kostnader och andra
åtaganden måste regleras genom särskilda avtal.
Haga-Brunnsvikens vänner
Föreningen tillstyrker regeringens planer att ge områdets natur-, kultur-
och rekreationsvärden lagskydd men ifrågasätter om inte naturvårds-
lagen kan ge ett starkare skydd än naturresurslagen. Enligt föreningens
mening bör Hjorthagen och Husarviken, som har stor betydelse för det
biologiska livet och kulturminnesvården, liksom Tegelhagen i Sollen-
tuna ingå i nationalstadsparken.
Begreppet "förvanska" i lagtexten har en alltför oklar innebörd och
bör enligt föreningens mening ändras till "störs". Det bör klart framgå
att nationalstadsparken kan påverkas även av exploateringsföretag och
verksamheter utanför det avgränsade området. Det kan vara höga bygg-
nader och avgastom som bryter landskapets karaktär eller trafikleder
med ljusmattor, avgaser och buller.
Till skillnad från nationalparker är nationalstadsparken en produkt av
långvarigt nyttjande. Eftersom området omfattas av många markägare
med skilda intressen anser föreningen det därför särskilt viktigt att lag-
skyddet kompletteras med en övergripande målsättning samt med
skydds-och skötselföreskrifter. Det kan t.ex gälla frågor om Bergianska
trädgårdens utveckling eller miljöforskningens möjligheter inom om-
rådet.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
79
Föreningen anser att det av Solna och Stockholm antagna programmet
ger underlag for kompletterande beslut och föreskrifter men att staten
har ett huvudansvar för att området ges tillräckligt skydd och ändamåls-
enlig skötsel. I avvaktan på erforderliga föreskrifter föreslår föreningen
att ett interimistiskt naturreservat övervägs.
Kommittén för Gustavianska Parken
Kommittén för Gustavianska Parken betonar att området inte tål ytter-
ligare ingrepp. Utvecklingen måste nu inriktas på att förstärka områdets
natur-, kultur- och rekreationsvärden och värna den biologiska mång-
falden. Det är enligt kommittén viktigt att regering och riksdag uttalar
intentioner för området och utreder frågor om förvaltning, utveckling
och skötsel för att säkerställa önskvärd utveckling. Kommittén ifrågasät-
ter om inte en ändring i naturvårdslagen istället för i naturresurslagen
skulle kunna ge ett ännu starkare skydd.
Begreppet Historiska landskap är bra. Enligt kommittén måste det
dock preciseras så att skyddets innebörd för olika områden inom natio-
nalstadsparken klart framgår. Så är t.ex. Gärdet såväl bebyggelseom-
råde som en biologisk spridningsväg som bör ges ett uttalat skydd.
Även begreppet "förvanska" måste förtydligas så att det framgår vilka
ytterligare ingrepp områdets olika delar tål och inte tål. Kommittén
finner områdesavgränsningen till stora delar mycket tillfredsställande
men anser att Hjorthagen och hela institutionsbältet längs Valhallavägen
bör ingå. Dessa områden utgör såväl riksintresse för kulturminnesvår-
den som viktiga biologiska spridningsvägar mellan Norra och Södra
Djurgårdens kärnområden.
Områdets rekreativa värde bygger i hög grad på naturupplevelsen och
känslan av att lämna staden bakom sig. Kommittén betonar att detta
värde är intimt sammanvävt med områdets kulturhistoriska roll och
beroende av områdets inramning och utblickarna från parken. Det vore
t.ex olämpligt med ytterligare bebyggelse längs Nackas norra kust.
Kommittén uppmärksammar även landskapsbilden mot Stora Värtan
vars karaktär bidrar till att Norra Djurgården är den del av national-
stadsparken som ännu erinrar om 1600-talets jaktpark. Det är likaså
viktigt att tillkommande bebyggelse i Frösunda anpassas i såväl höjd
som läge till det känsliga landskapet runt Brunnsvikens norra del och att
det viktiga historiska och landskapsmässiga sambandet mellan Haga-
Brunnsviken och Karlberg får tydlighet vid planeringen av Norrtull och
Norra stationsområdet.
Enligt Kommittén för Gustavianska Parken är det synnerligen angelä-
get att staten agerar mycket aktivt för att inte bara skydda utan även ut-
veckla nationalstadsparkens natur-, kultur- och friluftskvaliteer. Det
behövs därför en gemensam förvaltning och en skötselplan för området.
Regering och riksdag bör tillsätta en utredning för detta ändamål. En
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
80
beredning bör sedan följa nationalstadsparkens utveckling. Trafikfrå-
gorna i området är mycket allvarliga och akuta. En särskild statlig
utredning bör därför snarast tillsättas för att lösa områdets trafikpro-
blem.
Stockholms handelskammare
Handelskammaren avstyrker lagändringsförslaget. Nuvarande lagstift-
ning ger tillräckligt skydd.
Enligt Handelskammaren är förslaget att vidga naturresurslagens
tillämpningsområde till den byggda tätortsmiljön diskutabelt. Den före-
slagna nationalstadsparken berör såväl natur- och kulturobjekt som
riksintressen av annan art och regionala utvecklingsfrågor bl.a. Värta-
hamnen, Stockholms universitet och KTH. Här finns också intressen
som har vital betydelse för huvudstadens kommunikationer och energi-
försöijning. Enligt Handelskammaren kan lagförslagets effekt bl.a. bli
att den normala intresseavvägningen mellan olika riksintressen förändras
så att bevarandeintressena genomgående får prioritet med mycket be-
gränsat utrymme för hänsynstagande till motstående anspråk. Lagens
rättsverkan i förhållande till motstående intressen kan enligt Handels-
kammaren dessutom innebära att vitala delar av den centrala tätorts-
utvecklingen i Stockholm underställs alltför långtgående statlig styrning
och kontroll.
Eftersom skyddets innebörd i praktiken sammanhänger med hur be-
greppet "förvanska" tolkas inom nationalstadsparkens intresseområde
borde detta framgå av förslaget. Det borde även framgå hur ersättnings-
frågor skall behandlas om tolkningen läggs till grund för långtgående
inskränkningar i pågående markanvändning t.ex. rivningsförbud eller
vägran att återuppföra byggnad eller anläggning utan ersättningsgrun-
dande beslut enligt naturvårdslagen, byggnadsminneslagen eller plan-
och bygglagen. Handelskammaren finner det inte rimligt med tanke på
de negativa konsekvenser lagändringen kan få för sakägarintressen att,
som sägs i förslaget, låta bestämmelserna påverka bedömningen av
pågående ärenden enligt plan- och bygglagen, naturvårdslagen och lagen
om kulturminnen.
Svenska kommunförbundet
Svenska kommunförbundet anser att det är angeläget att det finns ända-
målsenliga skyddsinstrument för värdefulla områden i stadsbygden.
Frågan om införande av en helt ny bestämmelse i naturresurslagen bör
dock föregås av mer allmängiltiga överväganden. Enligt Kommunför-
bundet hade det varit naturligt att ge plan- och byggutredningen ett
sådant uppdrag.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
81
Förbundet anser att förslagets konsekvenser för den kommunala själv-
styrelsen är svära att överblicka. Genom att tätortsundantaget inte skall
gälla torde länsstyrelsens möjligheter att ingripa mot enskilda PBL-
beslut väsentligt öka även inom de delar av nationalstadsparken som
inte direkt är av intresse för natur- eller kulturmiljövården t.ex på Gär-
det och i Bergshamra.
Svenska vägföreningen
Svenska vägföreningen avstyrker förslaget. Det finns redan erforderliga
planeringsinstrument för att tillgodose de skyddsbehov som anges som
motiv for lagändringen. Vägföreningen finner ingen anledning att flytta
över ansvaret för planfrågorna från kommunerna till staten. Det kan
leda till att riksdagen kan få ta ställning i enskilda ärenden vilka riks-
dagen enligt gällande regler ej har att hantera.
Enligt Vägföreningen innebär förslaget att dispensgivning är utesluten.
Föreningen anser att detta kan leda till stora problem bl.a. när det gäller
avvägningar mellan olika intressen. Det skulle t.ex. kunna innebära att
miljöförbättrande insatser blir omöjliga. Genomförandet av olika aktuel-
la miljöförbättringar av trafikleder, järnvägar och ledningar inom om-
rådet kan till och med komma att förhindras genom det presenterade
lagförslaget.
Föreningen Östermalm
Föreningen välkomnar allt skydd området kan få och föreslår att även
naturvårdslagen ändras. Bl.a. äldre och för djurlivet värdefulla träd
måste kunna få ett effektivt skydd. Föreningen anser att Hjorthagen,
Värtahamnen, Frihamnen och bebyggelsen mot Valhallavägen och
Oxenstiemsgatan bör ingå i nationalstadsparken.
Djurgårdens Hembygdsförening
Djurgårdens Hembygdsförening har sedan 1940-talet med stor oro följt
det gradvisa intrång som görs på Djurgårdsmarken och tillstyrker med
stor tillfredsställelse departementets initiativ att skydda det i många hän-
seenden unika området genom en särskild bestämmelse om national-
stadspark i naturresurslagen.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
82
Sveriges Pensionärsförbunds lokalavdelning Brunnsviken
Föreningen tillstyrker förslaget att området skall förbättras med avseen-
de på trafikstörningar och andra miljöproblem. Antalet anmälda besvär
av buller och förorenad luft har ökat i takt med den kraftiga trafikök-
ningen genom Bergshamra. Föreningen anser det synnerligen viktigt att
den genomfartstrafik som nu belastar Bergshamravägen snarast återförs
till Roslagsvägen via Norra Länken-Roslagstull. Föreningen uttrycker
samtidigt stor oro över den prognostiserade trafikutvecklingen på Rosla-
gsvägen.
Stallmästaregårdens BåtsäUskap
Stallmästaregårdens BåtsäUskap noterar med stor tillfredsställelse rege-
ringens ambition att skydda områdets rekreationsvärden genom att
inrätta landets första nationalstadspark. Det är dock oroande att för-
slaget hävdar att BåtsäUskapets hamn- och varvsplats utgör ett avbrott i
parksammanhanget mellan Haga och BeUevueparken. BåtsäUskapets
verksamhet är öppen och begränsas av det utrymme som står till buds.
SäUskapet erinrar om att verksamheten även omfattar viss ungdoms-
verksamhet och utbfldning rörande båtfiv samt vård av det kulturarv
som ett äldre träbåtsbestånd representerar.
Bo Hedskog
Bo Hedskog framhåller de historiska träbåtarnas självklara plats som
flytande kulturarv i Brunnsviken och nationalstadsparken och önskar att
departementet uttalar sitt stöd för detta. Det skuUe kunna möjUggöra att
åtminstone en båtklubb och hamn för historiska träbåtar bevaras eUer
bereds plats i Brunnsviken.
Svensk-Japanska konsortiet för Norrtull Center
Enfigt konsortiets uppfattning innebär förslaget en aUvarfig inskränkning
av det kommunala planmomopolet. Det odefinierade begreppet "natio-
nalstadspark" och uttrycket "förvanskas" gör att lagens inverkan och
tillämpning blir svårbedömbar. Avgränsningen av området är diskutabel
bl.a. vid NorrtuU, där E4 och bensinstationstomten föreslås ingå.
De ekonomiska konsekvenserna har inte redovisats. Att förslaget,
genom komplicerad och förlängd administrativ hantering, ersättnings-
anspråk från markägare framför aUt på kommunerna, medför stora
merkostnader är enfigt konsortiet uppenbart. Om bestämmelserna kan
påverka bedömningen av pågående ärenden blir konsekvenserna en
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
83
reducering av värdet av allmänna tillgångar utan att områdets kultur-,
natur- eller rekreationsvärden säkerställs.
Det aktuella området utgör en central och vital del for huvudstads-
regionens funktion. Enligt konsortiets uppfattning utgör varje inskränk-
ning i kommunernas beslutanderätt därför en påtaglig risk för kompli-
kationer i regionens övergripande funktion och utveckling.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 2
84
I
|
5f |
< 'IrfA- ' |
c,' ■_>. v |
|
> "1 |
tb | |
|
bl |
X 3 |
■■ |
|
>• A |
xXvb |
|
r,r? ' __i'/^y s/vAts^ |
y '4 "A „ Vi ''t*'Pj P& | |||
|
j?s* Jo |
\1 XVvA y ,<< |
t |
X |
''iS'cb-7-' •-- $^B-r f |
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m.1 Härigenom föreskrivs i fråga om hgen (1987:12)
om hushållning med naturresurser m.m.1
dels att 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i hgen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 7 §, av
följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Prop. 1994/95:3
Bilaga 4
De områden som anges i 2-6 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-6 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i detta kapitel
utgör inte hinder för utvecklingen
av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utför-
andet av anläggningar som behövs
för totalförsvaret. Om det finns
särskilda skäl utgör bestämmel-
serna inte heller hinder för an-
läggningar för utvinning av sådana
fyndigheter av ämnen eller mate-
rial som avses i 2 kap. 7 § andra
stycket.
De områden som anges i 2-7 §§
är, med hänsyn till de natur- och
kulturvärden som finns i områ-
dena, i sin helhet av riksintresse.
Exploateringsföretag och andra
ingrepp i miljön får komma till
stånd i dessa områden endast om
hinder inte möter enligt 2-7 §§
och om det kan ske på ett sätt som
inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket
och 2-6 §§ utgör inte hinder för
utvecklingen av befintliga tätorter
eller av det lokala näringslivet
eller för utförandet av anlägg-
ningar som behövs för totalförsva-
ret. Om det finns särskilda skäl
utgör bestämmelserna inte heller
hinder för anläggningar för ut-
vinning av sådana fyndigheter av
ämnen eller material som avses i 2
kap. 7 § andra stycket.
1 Lagen omtryckt 1992:1146.
86
7 §
Området Ulriksdal-Haga-
Brunnsviken-Djurgården är en
nationalstadspark.
Inom en nationalstadspark får
ny bebyggelse och nya anlägg-
ningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om
det kan ske utan intrång i park-
landskap eller naturmiljö och
utan att det historiska landskapets
natur- och kulturvärden i övrigt
skadas.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Prop. 1994/95:3
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-10
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Ä. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt lagrådsremiss den 2 juni 1994 (Miljö- och naturresurs-
departementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med natur-
resurser m.m.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan
Rubenson.
Lagrådet lämnar forslaget utan erinran.
88
Prop. 1994/95:3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 juni 1994.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Unckel, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Thurdin
Regeringen beslutar proposition 1994/95:3 Nationalstadsparken Ulriks-
dal-Haga-Brunnsviken-Djurgården.
89
gotab 47000, Stockholm 1994