Prop.
1994/95:224
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 maj 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Syftet med propositionen är att skapa garantier för att barn far komma
till tals i mål och ärenden i domstolar. Enligt Konventionen om barnets
rättigheter från år 1989 skall barn ha rätt att uttrycka sin åsikt och få
den respekterad.
I propositionen föreslås uttryckliga bestämmelser om barns rätt att
komma till tals i mål och ärenden om vårdnad, i mål om umgänge, i
adoptionsärenden och i namnärenden. När en domstol skall avgöra vad
som är till barnets bästa skall domstolen ta hänsyn till barnets vilja med
beaktande av barnets ålder och mognad.
Vidare föreslås att den som verkställer utredning i sådana mål och
ärenden skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställ-
ning och redovisa den för rätten.
I propositionen föreslås också en regel om särskild ställföreträdare för
barnet i mål och ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU). För barn som inte har fyllt 15 år skall den som är
offentligt biträde enligt rättshjälpslagen också vara barnets särskilda
ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser. Det
offentliga biträdet kan därigenom föra barnets talan och t.ex. överklaga
ett beslut om vård.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
Prop. 1994/95:224
1 Beslut.................................. 4
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken....... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) . . 8
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga ........ 9
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap.................... 10
3 Bakgrund................................ 11
4 Ärendet och dess beredning .................... 12
5 Gällande rätt.............................. 14
5.1 Barns talerätt och processbehörighet samt rätten att
i övrigt komma till tals ................... 14
5.1.1 Begreppen....................... 14
5.1.2 Mål om vårdnad och umgänge .......... 15
5.1.3 Mål om verkställighet av avgöranden om
vårdnad eller umgänge ............... 18
5.1.4 Andra familjerättsliga mål och ärenden .....20
5.1.5 Sociala mål ......................22
5.2 Offentligt biträde m.m....................24
5.3 Barnombudsmannen.....................24
6 Förslagen från Utredningen om barnens rätt ..........25
7 Överväganden.............................27
7.1 Allmänna utgångspunkter för en reform.........27
7.2 Mål och ärenden om vårdnad och umgänge.......28
7.2.1 Talerätt och processbehörighet........... 28
7.2.2 Barnets rätt att komma till tals........... 32
7.3 Mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad
eller umgänge.........................37
7.4 Andra familjerättsliga mål och ärenden ......... 38
7.4.1 Adoptions-och namnärenden........... 38
7.4.2 Mål och ärenden om faderskap, underhåll
och förmynderskap m.m...............42
7.5 Sociala mål ..........................44
7.5.1 Talerätt och processbehörighet........... 44
7.5.2 Särskild ställföreträdare för icke process-
behöriga barn.....................44
7.5.3 Barnets rätt att komma till tals...........47
7.5.4 Gemensamt offentligt biträde för barnet och
vårdnadshavama?...................47
7.5.5 Vem skall utses till offentligt biträde? ......48 Prop. 1994/95:224
8 Ikraftträdande m.m..........................49
9 Kostnader................................49
10 Författningskommentar........................50
10.1 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken......50
10.2 Förslaget till lag om ändring i namnlagen
(1982:670)........................... 55
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga ........57
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap .................58
Bilaga 1 Nu aktuella lagförslag i betänkandet Barnets
rätt 3 Om barn i vårdnadstvister - talerätt
for barn m.m. (SOU 1987:7)................ 59
Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet Barnets rätt 3
Om barn i vårdnadstvister - talerätt för bam m.m.
(SOU 1987:7) i nu aktuella delar.............69
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser till betänkandet
SOU 1987:7 .......................... 73
Bilaga 4 Sammanfattning av departementspromemorian
Barns rätt att komma till tals (Ds 1994:85)....... 74
Bilaga 5 Promemorians lagförslag..................75
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna till departements-
promemorian Ds 1994:85 .................. 80
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag................81
Bilaga 8 Lagrådets yttrande......................87
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 maj 1995 ... 89
Prop. 1994/95:224
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i föräldrabalken,
2. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
3. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga,
4. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:224
Härigenom föreskrivs i fråga om foräldrabalken1
dels att 4 kap. 6 och 10 §§ samt 6 kap. 15 och 19 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 d §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
6§2
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om
adoptionen är till fördel för
barnet samt sökanden har upp-
fostrat barnet eller vill uppfostra
det eller det annars med hänsyn
till det personliga förhållandet
mellan sökanden och barnet finns
särskild anledning till adoptio-
nen.
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
församling där adoptanten är
folkbokförd eller om det till
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om
adoptionen är till fördel för
barnet samt sökanden har upp-
fostrat barnet eller vill uppfostra
det eller det annars med hänsyn
till det personliga förhållandet
mellan sökanden och barnet finns
särskild anledning till adoptio-
nen. Vid bedömningen av om det
är lämpligt att adoptionen äger
rum skall rätten, även när bar-
nets samtycke inte behövs, ta
hänsyn till barnets vilja med
beaktande av barnets ålder och
mognad.
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
kommun där adoptanten är folk-
bokförd eller om det till nämn-
1 Balken omtryckt 1990:1526.
2 Senaste lydelse 1991:487.
nämnden har utfärdats en för-
bindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och nämn-
den. För det belopp som har
inbetalts till nämnden skall ge-
nom dess försorg hos ett svenskt
försäkringsbolag inköpas en efter
underhållsskyldigheten anpassad
livränta åt barnet, om inte avtalet
hindrar det eller nämnden finner
att beloppet kan användas på
något annat lämpligt sätt för
barnets underhåll.
den har utfärdats en förbindelse
på beloppet, vilken har godkänts
av sökanden och nämnden. För
det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess för-
sorg hos en försäkringsgivare in-
köpas en efter underhållsskyldig-
heten anpassad livränta åt barnet,
om inte avtalet hindrar det eller
nämnden finner att beloppet kan
användas på något annat lämpligt
sätt för barnets underhåll.
Prop. 1994/95:224
Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att
ansökningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan
även om ansökningen bifalls.
10 §3
I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om barnet och
sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till barnets underhåll har
lämnats eller utlovats. Har barnet inte fyllt arton år, skall yttrande in-
hämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokförd
och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om
barnet är folkbokförd.
Socialnämnden i den kommun
där sökanden är folkbokförd
skall, om det inte är olämpligt,
söka klarlägga barnets inställ-
ning och redovisa den för rätten.
Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall ändå
höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts
i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den andra makens
barn, var och en av makarna. Finns en särskild förmyndare vars sam-
tycke inte krävs, skall även han eller hon höras.
6 kap.
10 d§
Vid bedömningen av frågor om
vårdnad skall rätten ta hänsyn
till barnets vilja med beaktande
av barnets ålder och mognad.
3 Senaste lydelse 1994:1433.
15 §4
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av um-
gänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon
annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Vård-
nadshavaren skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana
upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av
någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i
frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.
Vid beslut enligt andra och
tredje styckena skall rätten be-
akta risken för att barnet i sam-
band med utövande av umgänge
utsätts för övergrepp, olovligen
bortförs eller kvarhålls eller
annars far illa.
Prop. 1994/95:224
Vid bedömningen av frågor om
umgänge skall rätten ta hänsyn
till barnets vilja med beaktande
av barnets ålder och mognad.
Rätten skall vidare beakta risken
för att barnet i samband med ut-
övande av umgänge utsätts för
övergrepp, olovligen bortförs
eller kvarhålls eller annars får
illa.
19 §’
Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt
utredda.
Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall
socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden
tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedöm-
ning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det
behövs ytterligare utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller
något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fest-
ställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken
utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga
denna tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skyndsamt.
Den som verkställer utredning
skall, om det inte är olämpligt,
söka klarlägga barnets inställ-
ning och redovisa den för rätten.
Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
4 Senaste lydelse 1993:213.
5 Senaste lydelse 1990:1526.
Härigenom föreskrivs att 45 och 48 §§ namnlagen (1982:670)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 §2
En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är
förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor
om vårdnaden om barnet.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan ske, höra
den vars efternamn barnet bär, om denne inte är vårdnadshavare. Dom-
stolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.
Socialnämnden skall, om det
inte är olämpligt, söka klarlägga
barnets inställning och redovisa
den för rätten.
I ärenden enligt första stycket får domstolen förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad.
48 §’
För den som är under 18 år görs anmälan eller ansökan i mål eller
ärenden enligt denna lag av barnets vårdnadshavare. Har barnet fyllt 12
år får sådan anmälan eller ansökan götas utan barnets samtycke endast
om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på gnrnd av en
psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande.
Vid bedömningen av om ett
namnbyte enligt 6, 8 eller 11 §
är förenligt med barnets bästa
skall rätten, även när barnets
samtycke inte behövs, ta hänsyn
till barnets vilja med beaktande
av barnets ålder och mognad.
Prop. 1994/95:224
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1982:1134.
2 Senaste lydelse 1988:261.
3 Senaste lydelse 1991:1556.
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga skall ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
36 §
Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål
|
och ärenden enligt denna lag. |
Den som är förordnad enligt |
|
Barn som är yngre bör höras, |
Barn som är yngre än 15 år |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Registrerade partner får varken
gemensamt eller var för sig anta
adoptivbarn enligt 4 kap. för-
äldrabalken. Inte heller får regi-
strerade partner enligt 13 kap.
8 § foräldrabalken utses att i
egenskap av särskilt förordnade
förmyndare gemensamt utöva
vårdnaden om en underårig.
Registrerade partner får varken
gemensamt eller var för sig anta
adoptivbarn enligt 4 kap. för-
äldrabalken. Inte heller får regi-
strerade partner enligt 6 kap.
10 a § foräldrabalken utses att
gemensamt utöva vårdnaden om
en underårig.
Lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befrukt-
ning utanför kroppen gäller inte för registrerade partner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
10
Prop. 1994/95:224
Synen på barn har förändrats starkt under 1900-talet och barnens
rättsställning har successivt förbättrats. Landets första bamavårdslag
tillkom år 1902. Den avsåg främst att skydda de särskilt utsatta barnen.
En utveckling skedde genom 1924 års bamavårdslag, som i sin tur
ersattes av en ny bamavårdslag år 1960. Bestämmelserna modernise-
rades ytterligare genom tillkomsten av socialtjänstlagen (1980:620) och
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
LVU ersattes år 1990 av en ny lag med samma namn (1990:52).
De första reglerna om vårdnad om bam gavs år 1917 i en lag om bam
utom äktenskap och år 1920 i en lag om bam i äktenskap. Dessa lagar
ersattes år 1950 av foräldrabalken, som har undergått kontinuerlig
modernisering sedan dess. Bestämmelserna om vårdnad och umgänge
ändrades i viktiga hänseenden senast år 1991, varvid bestämmelser
infördes om bl.a. samarbetssamtal.
Numera är det självklart att barnets bästa står i centrum i de lagregler
som nära berör bam. Det gäller både de familjerättsliga och de social-
rättsliga regelsystemen. Samma grundsyn kommer till uttryck i Kon-
ventionen om barnets rättigheter från år 1989 (barnkonventionen). Där
sägs i artikel 3 att barnets bästa skall komma i första rummet vid alla
åtgärder som rör bam. Principen gäller både åtgärder som vidtas av
offentliga organ och privata organisationers handlande.
För att barnets bästa verkligen skall kunna uppnås i mål och ärenden
som berör barnet är det viktigt att barnet ges möjlighet att komma till
tals. I detta avseende har reglerna kritiserats, bl.a. vad gäller barnets
ställning i processer om vårdnad och umgänge. Frågorna har fått ökad
vikt genom förändringarna under senare år i fråga om upplösning av
familjegemenskaper. Omkring 350 000 bam i Sverige lever skilda från
någon av sina föräldrar (Projektrapport från Socialstyrelsen, Oenighet
om barnen - vad gör socialtjänsten? 1992).
Enligt artikel 12 i barnkonventionen skall bam ha rätt att uttrycka sin
mening i alla frågor som berör det. Barnets åsikter skall tillmätas be-
tydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990. I
samband med att konventionen antogs uttalade den dåvarande socialmi-
nistern: ”1 vilken utsträckning barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
frågor som rör bamet är närmare reglerat i den lagstiftning som berörs.
Förekommande regler av detta slag är väl förenliga med de principer
som artikeln ger uttryck för.” Uttalandet föranledde ingen invändning
från riksdagens socialutskott när utskottet behandlade propositionen
(prop. 1989/90:107 s. 42, bet. 1989/90:SoU28). År 1992 lämnade
Sverige en första rapport till FN om hur Sverige följer konventionen.
Rapporten har granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter.
Enligt kommittén återspeglar ifrågavarande lagstiftning allmänt såväl
konventionens bestämmelser som de generella principer som tjänar som
vägledning för dess tillämpning.
11
Svensk rätt uppfyller alltså de krav som ställs i barnkonventionen. Den Prop. 1994/95:224
kritik som förekommit i olika sammanhang visar ändå att det finns
utrymme för förbättringar.
Frågor rörande barnets rätt att komma till tals har tidigare behandlats
av Utredningen om barnens rätt, som presenterade sina förslag i ämnet
i betänkandet Barnets rätt 3 Om bam i vårdnadstvister - talerätt för
bam m.m. (SOU 1987:7). Frågorna har även flera gånger under senare
år uppmärksammats i riksdagen. I det följande avsnittet redogörs över-
siktligt for den tidigare behandlingen av frågorna.
Utredningen om barnens rätt tillsattes år 1977. I betänkandet Barnets
rätt 2 Om föräldraansvar m.m. (SOU 1979:63) lade utredningen bl.a.
fram ett förslag om talerätt och särskilda ställföreträdare (bamombud) i
mål om vårdnad m.m. Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen
i uppdrag att fullfölja arbetet i dessa delar och att dessutom överväga
hur barns rättsliga ställning kunde stärkas i mål och ärenden enligt
socialtjänstlagen och 1980 års LVU. Genom ytterligare tilläggsdirektiv
år 1984 blev utredningens uppdrag i talerättsfrågan preciserat.
I delbetänkandet Barnets rätt 3 Om bam i vårdnadstvister - talerätt för
bam m.m. (SOU 1987:7) behandlade utredningen frågor om bams
talerätt i mål om vårdnad och umgänge, bams processbehörighet och
rätt till biträde i sådana mål, sekretesskydd för bam i förhållande till
vårdnadshavaren i vissa särskilda fall samt bams möjlighet att få socialt
bistånd även om vårdnadshavaren inte samtycker till det. Betänkandet
har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepar-
tementet (ärende Ju 87/1180).
Utredningens förslag om den underåriges sekretesskydd i förhållande
till vårdnadshavaren har genomförts genom en ändring i 14 kap. 4 §
andra stycket sekretesslagen (prop. 1988/89:67, bet. 1988/89:KU34,
rskr. 1988/89:286, SFS 1989:385).
Förslaget om kontaktperson för underåriga har föranlett en ändring i
10 § socialtjänstlagen (prop. 1992/93:129, bet. 1992/93:SoU 12, rskr.
1992/93:132, SFS 1993:47). Bam som fyllt 15 år har numera rätt att
även mot vårdnadshavarens vilja få en kontaktperson utsedd av social-
nämnden.
Frågan om rätt till socialt bistånd för eget boende mot vårdnadshava-
rens vilja övervägs inom Socialdepartementet.
Riksdagen beslutade hösten 1990 om ändringar i föräldrabalkens regler
om vårdnad och umgänge (prop. 1990/91:8, bet. 1990/91:LU13, rskr.
1990/91:53, SFS 1990:1526). De nya bestämmelserna trädde i kraft den
1 mars 1991. Syftet med reformen var bl.a. att underlätta möjligheterna
till samförståndslösningar mellan föräldrarna. Ett viktigt inslag i
reformen är en satsning på samarbetssamtal, vilket innebär att för-
äldrarna kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå
enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge.
I departementspromemorian Vårdnad och Umgänge (Ds 1989:52) som Prop. 1994/95:224
låg till grund för propositionen uttalades bl.a. att, med den inriktning på
samförståndslösningar som promemorian hade, frågan om talerätt för
bam fick mindre aktualitet. Något förslag om talerätt för bam lades
därför inte fram i promemorian och frågan berördes inte i propositio-
nen.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen tillkännagav lagutskottet att
frågan om talerätt för bam borde övervägas ytterligare i lämpligt sam-
manhang (bet. 1990/91 :LU13). Frågan har därefter tagits upp i flera
motioner i riksdagen. Lagutskottet har då hänvisat till att frågan om
talerätt övervägs inom Justitiedepartementet (bet. 1992/93:LU22 och
1993/94:LU19).
En särskild utredare tillkallades hösten 1993 för att utvärdera 1991 års
reform angående samförståndslösningar (Ju 1993:13, dir. 1993:120).
Utredningen, som antagit namnet Vårdnadstvistutredningen, skall sär-
skilt undersöka hur satsningen på samarbetssamtal har inverkat på hand-
läggningen av vårdnads- och umgängesfrågor.
Om utredaren kommer fram till att de nuvarande reglerna om hand-
läggningen av frågor om vårdnad och umgänge har brister som inte kan
avhjälpas genom nya regler om samarbetssamtal eller smärre justeringar
i de nuvarande reglerna, skall utredaren överväga mer genomgripande
regeländringar. Utredaren skall orientera sig om gällande rätt och på-
gående lagstiftningsarbete i Norden och övriga Europa, främst EU-
ländema, avseende familjetvister samt vårdnads- och umgängesfrågor.
Den s.k. finländska modellen, som bl.a. innebär att föräldrarna i stor
utsträckning kan lösa vårdnads- och umgängesfrågor genom avtal som
fästställs av socialnämnden, skall undersökas särskilt. Utredaren skall
emellertid också pröva andra möjligheter att förbättra reglerna om hand-
läggningen av frågor om vårdnad och umgänge. Utgångspunkten för
eventuella förslag skall vara att föräldrarna i så stor utsträckning som
möjligt skall kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågoma
och att vad som är bäst for barnet skall tillgodoses. Om utvärderingen
av 1991 års reform ger anledning till det, skall utredaren föreslå lagänd-
ringar även i andra avseenden.
Utredningsuppdraget skall redovisas före utgången av juni 1995.
För att undersöka om gällande regler på bästa sätt värnar om barnets
rätt att komma till tals utarbetades inom Justitiedepartementet promemo-
rian Bams rätt att komma till tals, Regler for fämiljerättsliga och sociala
mål och ärenden (Ds 1994:85). I promemorian analyseras barnets
ställning i sådana mål och ärenden i domstolarna som rör bam. Syftet
med promemorian anges vara att undanröja sådana brister i lagen som
kan innebära att barnets uppfattningar och önskningar inte blir beaktade
i önskvärd utsträckning eller på rätt sätt.
Promemorian har remissbehandlats. En remissammanställning finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju 87/1180).
De nu aktuella lagförslagen från Utredningen om barnens rätt (SOU
1987:7) finns i bilaga 1. En sammanfattning av betänkandet i nu aktuel-
la delar finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna till be- 13
tänkandet finns i bilaga 3. En sammanfattning av promemorian Bams
rätt att komma till tals (Ds 1994:85) finns i bilaga 4 och promemorians Prop. 1994/95:224
lagförslag finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna till
promemorian finns i bilaga 6.
Regeringen beslutade den 20 april att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 7.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.
Lagrådet har godtagit förslagen men förordat att avfattningen av några
bestämmelser jämkas. Regeringen återkommer till Lagrådets förslag i
avsnitt 7.2.2 och 7.4.1 samt i författningskommentaren till 4 kap. 10 §
foräldrabalken. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har dess-
utom vissa rent språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
5.1.1 Begreppen
Med partsbehörighet avses egenskapen att över huvud taget kunna vara
part i en rättegång. Alla fysiska personer, även bam, är partsbehöriga.
Att ha talerätt är ett snävare begrepp. Det innebär att någon kan vara
part i en viss rättegång. Den som har talerätt i en rättegång måste näm-
ligen ofta ha en viss anknytning till det som rättegången handlar om.
Talerätten innefattar normalt framför allt en rätt att starta en process
(initiativrätt), rätt att framföra synpunkter i en process (argumentations-
rätt) och rätt att överklaga ett avgörande (klagorätt).
Ett annat begrepp av betydelse i sammanhanget är processbehörighet.
Den som är processbehörig kan för egen räkning väcka talan och vidta
andra processhandlingar. Inte alla som har talerätt, dvs. kan vara part i
en viss rättegång, är processbehöriga. Om någon saknar processbehörig-
het, t.ex. på grund av att han är underårig, förs partens talan av en
ställföreträdare.
Även en person som själv inte är part i ett mål eller ärende kan ha ett
intresse av utgången i målet eller ärendet. Ibland finns det regler som
syftar till att en sådan persons uppfattning skall bli beaktad. Sådana
regler kan, med den terminologi som används i promemorian, benäm-
nas regler om en rätt att komma till tals.
14
5.1.2 Mål om vårdnad och umgänge
Talerätt och processbehörighet
Reglerna om talerätt i mål om vårdnad och umgänge bygger på upp-
fattningen att vårdnaden är en rättighet och en skyldighet för föräldrar-
na. Därför är det normalt bara föräldrarna som är parter och har talerätt
i dessa mål. Detta kommer direkt till uttryck i flera av bestämmelserna
om vårdnad och umgänge i 6 kap. foräldrabalken. En ändring i fråga
om vårdnaden kan sålunda i allmänhet komma till stånd bara på talan av
en av föräldrarna eller båda (6 kap. 4 - 6 §§ foräldrabalken).
I vissa mål om vårdnad har socialnämnden talerätt. Det gäller vid bris-
ter i föräldrarnas omsorg (6 kap. 7 §), när barnet stadigvarande har
vårdats och fostrats i ett annat hem än föräldrahemmet (8 §) samt när
barnet står under vårdnad av en eller två särskilt förordnade vårdnads-
havare och föräldrarna eller en av dem vill ha vårdnaden (10 §). I mål
enligt 10 § har även föräldrarna talerätt. Rätten kan dessutom i vissa
fall utan att någon part har framställt yrkande om det ta upp en vård-
nadsfråga (5 § andra stycket och 7 § fjärde stycket).
I 15 § finns regler om talerätt i mål om umgängesrätt. Om barnets
vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som begärs av en förälder
som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna förälder i
frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet (15 § andra styc-
ket). Om vårdnadshavaren motsätter sig det umgänge som begärs av nå-
gon som inte är förälder (t.ex. en får- eller morförälder) har social-
nämnden talerätt (15 § tredje stycket).
Barnet har i regel inte någon egen talerätt. I ärenden enligt 6 kap. 9 §
andra stycket foräldrabalken, som reglerar de fall där den enda vård-
nadshavaren dör, har barnet emellertid i praxis ansetts ha rätt att genom
behörig ställföreträdare föra talan som part (NJA 1983 s. 170). Dessa
ärenden skiljer sig från de tidigare nämnda målen om vårdnad och
umgänge bl.a. genom att det inte finns två föräldrar som kan ha mot-
stridiga intressen. Dessutom skulle det inte finnas någon motpart som
kunde överklaga avgörandet, om inte barnet tillerkändes talerätt.
I samband med att rätten meddelar dom eller beslut angående vårdnad
eller umgänge kan rätten på yrkande av en part förelägga motparten vid
vite att lämna ifrån sig barnet (21 §).
Eftersom barnet i regel saknar talerätt i mål och ärenden om vårdnad
och umgänge finns det inte några bestämmelser om bams processbe-
hörighet i 6 kap. foräldrabalken. I ett ärende enligt 6 kap. 9 § andra
stycket foräldrabalken, där bam i praxis alltså ansetts ha talerätt, har
Högsta domstolen funnit att ett 16 år gammalt bam inte var processbe-
hörigt (NJA 1975 s. 543). Barnet kunde alltså inte självt föra sin talan
inför domstolen.
Barnets rätt att komma till tals
Även om bam alltså själva saknar talerätt i de flesta mål om vårdnad
Prop. 1994/95:224
15
och umgänge, är reglerna sådana att barnet i regel kominer till tals i Prop. 1994/95:224
sådana mål.
I 6 kap. 5 § foräldrabalken regleras bl.a. frågan om vem av föräldrar-
na som skall få vårdnaden om ett bam när någon av dem vill att den
gemensamma vårdnaden inte längre skall bestå. Rätten skall då besluta
efter vad som är bäst för barnet. Enligt förarbetena till bestämmelsen
(prop. 1981/82:168 s. 66) är det ytterst domstolens uppgift att utreda
om barnet har några egna synpunkter på vårdnadsfrågan. Om barnet har
en bestämd uppfattning och har nått en sådan mognad att dess önskemål
bör respekteras, bör domstolen i allmänhet följa barnets önskan. Frågan
om när barnet nått en sådan mognad kan emellertid, enligt propositio-
nen, inte besvaras generellt och det kan vara svårt att utreda barnets
innersta önskan. Därför torde domstolen i allmänhet vara hänvisad till
att väga in barnets egna uppgifter i den helhetsbedömning av samtliga
omständigheter som bör göras i målet. Enligt propositionen skall barnet
inte under några omständigheter behöva ta direkt ställning i en vård-
nadskonflikt mellan föräldrarna eller i övrigt i ett vårdnadsmål (prop.
s. 78).
Om barnets vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som begärs av
en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten enligt 6 kap.
15 § foräldrabalken i frågan om umgänge efter vad som är bäst för
barnet. Enligt förarbetena till bestämmelsen skall barnets egen inställ-
ning därvid tillmätas stor betydelse (prop. 1981/82:168 s. 75).
Tanken är att barnets inställning skall komma fram i den utredning
som skall införskaffas innan frågor om vårdnad eller umgänge avgörs.
Rätten skall enligt 6 kap. 19 § första stycket foräldrabalken se till att
frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda. Innan ett mål
eller ärende avgörs skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplys-
ningar och nämnden är också skyldig att lämna upplysningar som kan
vara av betydelse för frågans bedömning. Om det behövs ytterligare
utredning, kan rätten uppdra åt socialnämnden eller annat organ att utse
någon att utföra sådan utredning (vårdnads- eller umgängesutredning),
varvid rätten kan fastställa riktlinjer och tider för utredningens bedri-
vande.
Högsta domstolen har i ett mål, NJA 1988 s. 448, som gällde bl.a.
vårdnaden om en snart 13-årig pojke med en utveckling motsvarande
åldern, slagit fäst att pojkens egna synpunkter borde tillmätas stor vikt i
vårdnadsfrågan. Domstolen kom emellertid fram till att pojken inte
kunde anses ha uttryckt en sådan bestämd uppfattning att den kunde
tilläggas avgörande betydelse i målet.
Barnet får höras inför rätten, om det finns särskilda skäl och det är
uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras (6 kap. 19 § tredje
stycket foräldrabalken).
I förarbetena anfördes bl.a. följande (prop. 1981/82:168 s. 78).
Om bamet självt begär att få höras, bör domstolen före förhandlingen
på lämpligt sätt förvissa sig om att detta motsvarar barnets verkliga
vilja. Detta är givetvis särskilt betydelsefullt, om domstolen skulle
misstänka att bamet har påverkats att begära företräde inför domstolen.
16
Som exempel på sådana särskilda skäl som kan tala för att bamet Prop. 1994/95:224
hörs, trots att bamet inte självt har begärt det, har i den allmänna moti-
veringen ... anförts att bamet under vårdnadsutredningen har gett
uttryck for en bestämd uppfattning i vårdnadsfrågan utan att för.den
skull ha framställt någon direkt begäran att höras inför domstolen. Även
i dessa situationer krävs att det framstår som uppenbart att bamet inte
kan ta skada av ett förhör.
Som utvecklas i den allmänna motiveringen ankommer det på domsto-
len att i det enskilda fallet ta ställning till om det är lämpligt att bamet
hörs. En förutsättning är under alla förhållanden att bamet går med på
att framträda inför domstolen. Vidare måste barnets ålder och mognad
vägas in i bedömningen. Bam som är yngre än 12 år torde endast sällan
vara så mogna att de bör medverka i rättegången.
Lagrådet underströk att domstolen bör tillämpa regeln med stor åter-
hållsamhet även om det står klart att ett förhör inte är ägnat att bli
direkt skadligt för bamet (prop. s. 88). Inte ens då bör enligt Lagrådet
en uppgift från ena föräldern eller dennes ombud, att bamet självt vill
uttala sin mening vid huvudförhandling i målet, utan vidare föranleda
att bamet hörs. Vad bamet under mer avspända förhållanden uppgett
t.ex. inför vårdnadsutredaren kan enligt Lagrådet ge en tillräckligt god
bild av barnets inställning, och det är då lämpligt att domstolen inskrän-
ker sig till att höra utredaren om de närmare omständigheterna när upp-
gifterna lämnades.
Departementschefen anslöt sig till Lagrådets yttrande i denna del och
tilläde att det inte heller behöver bli aktuellt för domstolen att höra
vårdnadsutredaren om vilken inställning bamet kan ha, om vårdnadsut-
redningen som sådan ger en tillräckligt god bild av barnets inställning
(prop. s. 91).
Även lagutskottet underströk att bestämmelsen skall tillämpas med
återhållsamhet. Enligt lagutskottet bör barnets ålder och mognad till-
mätas stor betydelse och barnets inställning vara vägledande. Barnets
önskemål om att höras bör dock enligt utskottet inte ha någon avgöran-
de betydelse eftersom det i vissa fall kan vara svårt att utröna om bar-
nets begäran bygger på en verklig vilja hos bamet att höras eller på på-
tryckningar från andra håll. Barnets önskemål och åsikter bör i stället i
första hand inhämtas under socialnämndens utredning (bet.
1982/83:LU17 s. 28 f.).
Bestämmelsen används också mycket sällan och då i första hand om
en tonåring själv begär att få höras inför rätten (se Ewerlöf och Sveme,
Barnets bästa, 3 uppl. s. 70).
De synpunkter bamet kan vilja få framförda i de tvistiga vårdnads-
och umgängesmålen skall alltså normalt komma fram i den vårdnads-
eller umgängesutredning som inhämtas från socialnämnden. Någon
rättslig reglering av hur socialnämnderna bör bedriva utredningar i
tvister om vårdnad eller umgänge finns inte. Socialstyrelsen ger i skrif-
ten Vårdnad och umgänge, Samarbetssamtal och vårdnadsutredningar
(Allmänna råd från Socialstyrelsen 1985:2) viss handledning, bl.a. om
hur utredaren bör träffa bamet och samtala med det. I en projektrapport
från Socialstyrelsen, Oenighet om barnen - vad gör socialtjänsten?
(februari 1992), beskrivs en undersökning av fem kommuners arbete 17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
inom området vårdnad och umgänge. Projektgruppen undersökte bl.a. Prop. 1994/95:224
hur kommunerna gör vårdnadsutredningar. Enligt rapporten är vård-
nadsutredningama ofta välgjorda men säger lite om föräldrarnas om-
sorgsförmåga och beskriver bamet och dess behov knapphändigt. Ut-
redarna har enligt rapporten ofta träffat bamet bara vid något enstaka
tillfälle eller inte alls.
I sitt remissyttrande över promemorian i detta lagstiftningsärende
anför Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna att barnets
inställning ”sällan eller aldrig” redovisas i utredningarna.
En markering av att barnets vilja skall beaktas även av vårdnadsha-
varen finns i 6 kap. 11 § foräldrabalken. Enligt den bestämmelsen är
vårdnadshavaren skyldig att i takt med barnets stigande ålder och ut-
veckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.
Sammanfattningsvis har man sökt tillförsäkra barnen en rätt att kom-
ma till tals i vårdnads- och umgängesmålen dels genom motivuttalanden
om att barnens önskemål skall beaktas, dels genom en särskild lagbe-
stämmelse om att bamet i vissa fall kan höras inför rätten och dels
genom bestämmelser om vårdnads- och umgängesutredning genom
socialnämndens försorg. I praktiken hörs bam mycket sällan inför rät-
ten, vilket står i överensstämmelse med förarbetsuttalanden. Det är
förutsatt att den som gör en vårdnads- eller umgängesutredning skall
inhämta synpunkter från bamet, men det saknas lagbestämmelser här-
om.
5.1.3 Mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller um-
gänge
Talerätt och pmcessbehörighet
Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i dom eller beslut om
vårdnad, umgänge eller överlämnande av bam, dvs. åläggande för
någon att överlämna bamet till vårdnadshavaren, regleras i 21 kap. för-
äldrabalken. Där regleras även vissa verkställighetssituationer som inte
grundas på domar eller beslut (21 kap. 7 och 8 §§). Verkställighet söks
hos länsrätten.
Enligt ett förslag i Domstolsutredningens slutbetänkande Domstolarna
inför 2000-talet (SOU 1991:106) skall dessa mål fortsättningsvis hand-
läggas vid de allmänna domstolarna. Förslaget har remissbehandlats,
men det har ännu inte lett till lagstiftning.
Det finns inte några uttryckliga regler om vilka som är parter, dvs.
har talerätt, i sådana mål. Det står dock klart att bam som är föremål
för verkställighetsåtgärder saknar talerätt. Innan nuvarande bestämmel-
ser infördes år 1967 ansågs i praxis vissa regler i utsökningslagen vara
tillämpliga när det förelåg en dom eller ett interimistiskt beslut som
reglerade frågan om bams överlämnande. Vårdnadshavaren eller någon
som var umgängesberättigad kunde bl.a. i sådana fall vända sig till
överexekutor, som förordnade om verkställighet och föreskrev hur den
skulle genomföras (prop. 1967:138 s. 11). När nya regler infördes Ig
angående verkställighet byggde dessa på tidigare praxis. Att bamet
skulle erhålla partsställning i processen diskuterades över huvud taget Prop. 1994/95:224
inte i forarbetena (prop. s. 38 f.).
Bam som har fyllt tolv år eller nått motsvarande mognad har emeller-
tid en relativt stark ställning i målet. Verkställighet får normalt inte ske
mot ett sådant bams vilja (se nedan).
När det gäller internationella förhållanden har Sverige genom lagen
(1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsav-
göranden m.m. och om överflyttning av bam införlivat två konventioner
med svensk rätt. Det är dels Europarådskonventionen den 20 maj 1980
om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om
bam samt om återställande av vård av bam, dels Haagkonventionen den
25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden
av bam.
Genom att Sverige har anslutit sig till Europarådskonventionen skall
avgöranden som har meddelats i en konventionsstat angående vårdnad,
umgänge och rätten att ta vård om bam normalt erkännas och verkstäl-
las i Sverige. På motsvarande sätt kan avgöranden av detta slag som har
meddelats här i landet få verkan i de andra konventionsstatema.
Anslutningen till Haagkonventionen innebär, konventionsstatema
emellan, att ett bam som olovligen har förts bort från den stat där bar-
net hade sitt hemvist vid bortförandet eller som olovligen hålls kvar i en
annan stat normalt skall återföras till den stat där bamet hör hemma.
Lagen om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsav-
göranden m.m. och om överflyttning av bam gäller inte bam som har
fyllt 16 år (2 §). Bam har inte heller enligt denna lag talerätt men kan
ha viss vetorätt och även komma till tals på annat sätt (se nedan).
Barnets rätt att komma till tals
I 21 kap. foräldrabalken finns vissa bestämmelser om bams rätt att
komma till tals i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad,
umgänge och överlämnande av bam. Sådan verkställighet får inte ske
mot barnets vilja, om bamet har fyllt tolv år eller nått en sådan mognad
att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt (21 kap. 5 §). Bamet har
alltså en vetorätt i dessa fåll. Av bestämmelsen följer att domstolen ofta
är skyldig att ta reda på barnets vilja och i vissa fall rätta sig efter den.
Undantag från barnets vetorätt gäller för de fåll då länsrätten finner
att verkställigheten är nödvändig av hänsyn till barnets bästa.
I mål om verkställighet skall länsrätten som huvudregel hålla muntlig
förhandling (21 kap. 12 §). På samma sätt som gäller i vårdnads- och
umgängesmål får bamet höras inför rätten, om särskilda skäl talar för
det och det är uppenbart att bamet inte kan ta skada av att höras
(21 kap. 12 § andra stycket).
Länsrätten kan uppdra åt en lämplig person att verka for att den som
har hand om bamet frivilligt fullgör vad som åligger honom eller henne
(21 kap. 2 §). Den personen skall enligt vad som framgår av 4 § för-
ordningen (1967:715) om tillämpning av 21 kap. foräldrabalken försöka
klarlägga barnets inställning, om det är möjligt och lämpligt.
Enligt 12 § 3 lagen om erkännande och verkställighet av utländska Prop. 1994/95:224
vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam får inte över-
flyttning enligt Haagkonventionen ske till ett annat land, om bamet
självt motsätter sig överflyttningen och bamet har nått en sådan ålder
och mognad att dess vilja bör beaktas. Enligt samma lag skall rätten
innan den avgör ett mål om verkställighet eller ett mål om överflyttning
av bam inhämta barnets mening, om det inte är omöjligt med hänsyn
särskilt till barnets ålder och mognad (17 §).
5.1.4 Andra famifjerättsliga mål och ärenden
Frågor om bams talerätt och rätt för bamet att i övrigt komma till tals
uppkommer också i andra fåmiljerättsliga mål och ärenden. Här skall
beskrivas vad som gäller i adoptionsärenden, namnärenden, mål och
ärenden om faderskap, mål om underhållsbidrag och förmynderskaps-
ärenden.
Arvs- och testamentsärenden lämnas utanför genomgången.
Adoption
I ärenden enligt 4 kap. foräldrabalken angående adoption har bamet inte
talerätt. Den som har fyllt tolv år får emellertid inte adopteras utan eget
samtycke (4 kap. 5 §). Bamet har alltså på liknande sätt som i verkstäl-
lighetsmålen en vetorätt i dessa ärenden och domstolen måste därför ta
reda på barnets uppfattning. Vetorätten är emellertid inte absolut. Un-
dantag görs för fall då bamet är under 16 år och skulle skadas av att
tillfrågas och för fall då bamet är varaktigt förhindrat att lämna sam-
tycke på grund av en psykisk störning eller något annat liknande förhål-
lande.
Rätt att överklaga beslut i adoptionsärenden har sökanden och den
som skall höras i ärendet (4 kap. 11 §). Det torde innebära att även den
som skall adopteras, om han eller hon fyllt tolv år, har en sådan rätt att
överklaga (Walin, Foräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4 uppl.
1986, s. 149).
Någon lagstadgad rätt i övrigt för bamet att komma till tals i adop-
tionsärenden finns inte.
Om bamet inte har fyllt 18 år, skall domstolen i ärende om antagande
av adoptivbarn inhämta yttrande från socialnämnden (4 kap. 10 §).
Namn
Regler om förvärv och byte av namn finns i namnlagen (1982:670). I
sådana mål och ärenden kan ett bam vara part. Anmälan eller ansökan
i mål eller ärende enligt lagen skall dock för den som är under 18 år
göras av vårdnadshavaren. Bamet saknar således processbehörighet. Om
bamet fyllt tolv år, får dock anmälan eller ansökan göras utan barnets
samtycke endast om bamet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke
på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande Prop. 1994/95:224
förhållande (48 § namnlagen). Bamet har alltså här, som i verkställig-
hetsmålen och adoptionsärendena, en vetorätt.
Någon rätt i övrigt for bamet att komma till tals finns inte föreskriven
i namnlagen.
Faderskap
I faderskapsmål har bamet ställning som part. Talan om fastställande av
faderskap väcks av bamet (3 kap. 5 § första stycket foräldrabalken).
Skall inte en viss man anses som far enligt presumtionen i 1 kap. 1 §
foräldrabalken, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är
far till bamet och se till att faderskapet fastställs (2 kap. 1 § föräldra-
balken). Barnets talan får i dessa mål föras av socialnämnden, av mo-
dem, om hon är vårdnadshavare, eller av en särskilt förordnad
vårdnadshavare (3 kap. 5 § andra stycket i dess nya lydelse, se prop.
1993/94:251, bet. 1994/95:LU3 och SFS 1994:1433).
I mål om hävande av faderskapspresumtionen får ett underårigt bams
talan föras av förmyndaren eller i vissa fall av en god man (3 kap. 4 §
foräldrabalken). Det är emellertid inte avsett att utesluta en underårig
från att själv föra sin talan (se Walin, Foräldrabalken och internationell
föräldrarätt, 4 uppl. 1986, s. 101). Den underårige torde enligt Walin
ha sådan behörighet, om han har fyllt 15 år och har tillräckligt omdö-
me.
Ett bam som är myndigt skall godkänna en bekräftelse av faderskap.
Detsamma gäller enligt 1 kap. 4 § foräldrabalken i dess lydelse från och
med den 1 juli 1995 bam som inte är myndiga men som inte står under
någons vårdnad (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3 och SFS
1994:1433).
Av intresse i förevarande sammanhang är de bestämmelser som ger
bam rätt att utan hinder av sekretess få del av uppgifter angående sitt
ursprung.
Enligt 4 § lagen (1984:1140) om insemination har ett bam som har
avlats genom insemination rätt att, om det har uppnått tillräcklig mog-
nad, få del av de uppgifter om spermagivaren som har antecknats i
sjukhusets särskilda journal.
Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen i lydelse från och med den 1 juli
1994 (se prop. 1993/94:165) har en enskild möjlighet att ta del av an-
nars hemliga uppgifter beträffande andras personliga förhållanden, om
uppgifterna är av betydelse för att den enskilde skall få vetskap om
vilka hans biologiska föräldrar är. Den enskilde skall ha uppnått myndig
ålder för att ha rätt att ta del av uppgifterna.
Underhållsbidrag
I mål om underhållsbidrag enligt 7 kap. foräldrabalken är bamet part
men saknar processbehörighet. Vårdnadshavaren, förmyndare eller soci-
21
alnämnden får företräda barnet (7 kap. 2 § tredje stycket och 14 § Prop. 1994/95:224
första stycket foräldrabalken).
I praxis har föräldrar som tvistar om vårdnaden om bamet enligt 6
kap. foräldrabalken ansetts kunna som parter föra talan i vårdnadsmålet
om underhållsbidrag till bamet (NJA 1982 s. 376). I dessa mål har
bamet alltså inte ställning som part och inte heller någon lagstadgad rätt
att komma till tals.
Förmynderskap m.m.
I ärenden angående förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap
saknar bam under 16 år talerätt. Bam som fyllt 16 år har däremot viss
talerätt, vilket framgår av 10 kap. 18 § samt 11 kap. 15 och 21 §§
foräldrabalken. Talerätten innefattar en rätt för bam som fyllt 16 år att
ansöka om förordnande eller entledigande av en förmyndare, god man
eller förvaltare. Ett bam som fyllt 16 år skall dessutom beredas tillfälle
att yttra sig i ärendet, om det kan ske. Rättens beslut får överklagas av
var och en som har rätt att göra ansökan, således även av en underårig
som har fyllt 16 år.
Bestämmelserna om förmynderskap förändras i stor utsträckning från
och med den 1 juli 1995. De nu berörda bestämmelserna ändras emel-
lertid inte (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29,
SFS 1994:1433). Däremot upphävs bestämmelser om en motsvarande
talerätt i vissa andra ärenden, vilket sammanhänger med att ärendena
från och med den 1 juli 1995 handläggs av överförmyndaren i stället för
av tingsrätten (se prop. 1993/94:251 s. 291 f.).
När det gäller barnets rätt att komma till tals föreskrivs i 12 kap. 7 §
foräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 att förmyn-
daren skall, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige i angelägen-
heter av vikt. Regeln gäller dock endast om den omyndige fyllt 16 år.
Motsvarande skyldighet åvilar enligt 13 kap. 5 § andra stycket föräldra-
balken god man och förvaltare. Även om det inte föreskrivs i 12 kap.
7 § foräldrabalken, är det enligt propositionen naturligt att förmyndaren
hör även ett bam som är under 16 år, om bamet har nått tillräcklig
mognad och det är fråga om åtgärder som är av vikt för bamet personli-
gen (se prop. 1993/94:251 s. 215).
5.1.5 Sociala mål
Med sociala mål avses i detta sammanhang mål om vård av bam enligt
socialtjänstlagen (1980:620) och mål enligt lagen (1990:52) med särskil-
da bestämmelser om vård av unga (LVU). Exempel är mål om social-
nämnds medgivande att en underårig tas emot för stadigvarande vård
och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar
eller någon annan som har vårdnaden om den underårige (25 § social-
tjänstlagen), mål om förbud for en person att utan nämndens medgi-
vande ta emot andras underåriga bam för sådan vistelse i hemmet som
22
inte är tillfällig (27 § socialtjänstlagen) och mål om vård enligt 2 - 4 §§ Prop. 1994/95:224
LVU.
Talerätt och pnocessbehörighet
Bamet betraktas som part - dvs. har talerätt - i de mål och ärenden en-
ligt socialtjänstlagen och LVU som rör bamet. Det framgår indirekt av
56 § socialtjänstlagen och 36 § LVU. Enligt dessa bestämmelser får vi-
dare en underårig som fyllt 15 år själv föra sin talan i processen, men
det är oklart hur långt talerätten sträcker sig och hur den skall utövas
när bamet saknar processbehörighet.
Talerätten innebär inte att bamet alltid har initiativrätt. I bl.a. mål
om vård enligt LVU saknar bamet en sådan rätt. Bamet kan alltså inte
väcka talan om att bli ställd under vård.
Bam som har fyllt 15 år är alltså processbehöriga i denna typ av mål.
När det gäller bam som är yngre än 15 år måste barnets talan utföras
av en ställföreträdare. Hittills har man i allmänhet ansett att den upp-
giften kan fullgöras av barnets legala ställföreträdare (vårdnadshavaren).
Den som är förordnad som offentligt biträde enligt rättshjälpslagen är
enligt gällande rätt inte ställföreträdare för bamet. Det innebär bl.a. att
yngre bam inte kan överklaga ett domstolsavgörande utan vårdnadsha-
varens medverkan.
Vilka av socialnämndens beslut som får överklagas framgår av 73 §
socialtjänstlagen och 41 § LVU. Det framgår inte direkt av dessa be-
stämmelser vem som har rätt att överklaga besluten. Av 22 § förvalt-
ningslagen framgår emellertid att ett beslut av en förvaltningsmyndighet
eller en förvaltningsdomstol får överklagas av den som beslutet angår,
om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Bams talerätt
i mål eller ärenden enligt socialtjänstlagen och LVU innefattar därför
även en rätt att överklaga socialnämndens beslut.
Barnets rätt att komma till tals
I mål enligt socialtjänstlagen och LVU är bamet alltså part. Om bamet
fyllt 15 år, är det processbehörigt och kan själv föra sin talan i pro-
cessen. De yngre barnen har inte en sådan behörighet. Enligt lagen bör
de dock höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan
antas att bamet inte tar skada av att höras (56 § andra stycket social-
tjänstlagen och 36 § andra stycket LVU).
När socialnämnden gör en utredning om tvångsomhändertagande för
vård skall nämnden före ställningstagandet ge den unge, om han fyllt 15
år, tillfälle att yttra sig över vad som kommit fram under utredningen.
Detta framgår indirekt av 54 § socialtjänstlagen, som stadgar att social-
nämnden skall tillämpa 17 § förvaltningslagen i ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Den som skall ges tillfälle att
yttra sig har också rätt att få företräde inför nämnden, om inte särskilda
skäl föranleder annat (55 §). Socialnämnden skall vidare enligt 54 §
23
socialtjänstlagen tillämpa bestämmelsen i 14 § första stycket förvalt- Prop. 1994/95:224
ningslagen om parts rätt att lämna muntliga uppgifter i ett ärende.
I vissa mål och ärenden enligt LVU kan bamet få rättshjälp genom
offentligt biträde. Reglerna härom finns i rättshjälpslagen (1972:429).
Det offentliga biträdet är kostnadsfritt för bamet. Däremot får inte
bamet till följd av biträdesförordnandet ersättning för egna kostnader,
t.ex. for inställelse till förhandling. För detta fordras att bamet beviljas
allmän rättshjälp.
Det offentliga biträdet stärker barnets ställning genom att vara ett
språkrör för bamet i processen. Biträdet kan även ta initiativ till en
utredning för tillvaratagande av barnets rätt, om en sådan inte kan fås
genom den myndighet som handlägger målet eller ärendet (45 § rätts-
hjälpslagen). Biträdets roll begränsas emellertid av att han eller hon,
som tidigare sagts, inte är ställföreträdare för bamet. Biträdet kan där-
för inte överklaga ett beslut och inte heller företa andra processhand-
lingar utan fullmakt. Fullmakten lämnas av bamet om det är processbe-
hörigt och i annat fall av den legala ställföreträdaren.
Regeringsrätten har i ett avgörande, R 1983 2:19, ansett att en god
man haft rätt att för ett bams räkning överklaga ett beslut angående
vård enligt LVU.
Av 44 § rättshjälpslagen framgår att den som utses till offentligt
biträde skall vara lämplig för uppdraget. Det finns inte någon föreskrift
om att biträdet skall vara jurist eller ha någon annan särskild utbildning.
I den praktiska tillämpningen har det enligt Utredningen om barnens rätt
ändå blivit så, att domstolarna till offentligt biträde i allmänhet förord-
nar en jurist, ofta en advokat eller en biträdande jurist vid en advokat-
byrå.
I avsnitt 5.1.5 har beskrivits vad som gäller i fråga om offentligt biträde
för bam i mål enligt LVU. I övriga mål och ärenden som behandlas i
denna lagrådsremiss har bamet inte någon rätt till offentligt biträde.
Däremot kan bamet i allmänhet få allmän rättshjälp med biträdesför-
ordnande, om bamet är part i ett mål enligt foräldrabalken.
Den 1 juli 1993 trädde lagen (1993:335) om Barnombudsman i kraft.
Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår bams
och ungdomars rättigheter och intressen och skall särskilt uppmärksam-
ma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt FN-konventionen om barnets
rättigheter (1 §).
Enligt förarbetena till lagen skall Barnombudsmannen arbeta på ett
generellt plan och med utgångspunkt från enskilda frågor lyfta fram
principer som kan läggas till grund för ombudsmannens ställningstagan-
24
den (prop. 1992/93:173 s. 10). Barnombudsmannen skall inom sitt Prop. 1994/95:224
verksamhetsområde göra principiella uttalanden om hur en svensk för-
fattning förhåller sig till konventionen, men inte göra uttalanden om
huruvida en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst fall är
olaglig eller är ett tjänstefel. Ombudsmannen skall kunna ge bam och
ungdomar vägledning om vart de kan vända sig i vissa frågor men inte
ägna sig åt enskilda fall (prop. s. 11).
Genom en regel som trädde i kraft den 1 april 1994 har Barnombuds-
mannen ålagts en skyldighet att genast till socialnämnden anmäla om
ombudsmannen i sin verksamhet får kännedom om att någon som är
under 18 år misshandlas i hemmet eller om det i annat fall måste antas
att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Om det
finns särskilda skäl, får anmälan till socialnämnden göras även i andra
fall (3 § lagen om Barnombudsman).
Förslagen från Utredningen om barnens rätt i betänkandet Barnets rätt 3
Om bam i vårdnadstvister - talerätt för bam m.m. (SOU 1987:7) går
genomgående ut på att bamet skall ha ställning som part - ha talerätt -
i mål om vårdnad och umgänge enligt foräldrabalken samt i mål om
verkställighet av domar och beslut i sådana mål. Detta harmonierar,
menar utredningen, med den allmänna principen i vår rättsordning att
var och en som har ett av rättsordningen skyddat intresse också har
talerätt rörande det intresset. Mål om vårdnad och umgänge skall av-
göras i enlighet med barnets bästa, och en talerätt för bamet i dessa mål
är därför en naturlig ordning.
Utredningen ansåg att barnets talerätt skall vara i princip obegränsad.
Dock skall bamet inte kunna väcka talan om ändring i fråga om vårdna-
den eller umgänget. Bamet skall alltså inte kunna ta initiativ till en
process mot föräldrarna om att vårdnaden skall tas ifrån föräldrarna
eller endera av dem. Om det finns ett uttalat behov av en ändring i
fråga om vårdnaden eller umgänget med hänsyn till bamet, men ingen
av föräldrarna är beredd att väcka talan om det, föreslår utredningen att
socialnämnden skall ha rätt att väcka talan.
Genom förslaget att infora talerätt för bamet i vårdnads- och um-
gängesmålen kommer bamet, enligt utredningen, att inta i det stora hela
samma ställning i dessa mål som i de sociala målen, dvs. mål enligt
socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1990:52), tidigare (1980:621),
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Talerätten för bamet innebär enligt utredningen inte på något sätt att
bamet skall tvingas eller pressas till att ta parti för endera föräldern.
Utredningen påpekade att frågan om hur talerätten skall utövas får en
helt annan betydelse än hittills, om man ger bamet en generell talerätt i
personliga angelägenheter. Det är enligt utredningen otänkbart att de
mindre barnen själva skall kunna agera som parter i en rättegång. Också
25
för de större barnen kan det enligt utredningen vara svårt att stå ensam Prop. 1994/95:224
som part i en process.
Utredningen föreslår att större bam skall ha rätt att själva fora sin
talan - vara processbehöriga - i alla mål som rör deras personliga an-
gelägenheter, dvs. inte bara i sociala mål där bam redan idag är pro-
cessbehöriga från det de fyllt 15 år, utan även i mål om vårdnad, um-
gänge och verkställighet.
Utredningen föreslår vidare att åldersgränsen för bams processbe-
hörighet bestäms till tolv år i alla mål.
Nästa fråga är vem som skall företräda de icke processbehöriga bar-
nen. För vanliga vårdnadsmål - dvs. sådana mål som gäller att avgöra
vårdnads- och umgängesfrågan när föräldrarna skiljer sig eller det i
annat fall blir aktuellt att ändra på vårdnadsansvaret föräldrarna emellan
- anser utredningen att i normalfallet föräldrarna skall kunna företräda
bamet så länge de är ense. Enligt utredningens mening är det nämligen
ett överordnat intresse att föräldrarna efter en skilsmässa eller i en
liknande situation kan samarbeta om sitt bam. Att i detta läge förse
bamet med en särskild ställföreträdare med uppgift att bevaka barnets
speciella intressen kan, enligt utredningen, äventyra samförståndet och
samarbetsforutsättningama mellan föräldrarna.
Utredningen föreslår därför att det mindre bamet skall företrädas av
en särskild ställföreträdare bara när föräldrarna inte kan komma överens
i vårdnadsfrågan eller det finns särskild anledning att anta att föräldrar-
nas överenskommelse inte överensstämmer med barnets intressen.
I andra än de ”vanliga” vårdnadsmålen liksom i mål om umgänge
eller verkställighet samt i de sociala målen måste man, enligt utred-
ningen, utgå från att föräldrarna och bamet kan ha skilda intressen.
Utredningen föreslår därför att det alltid skall finnas en särskild ställföre-
trädare för det icke processbehöriga bamet i sådana mål. Uppgiften att
vara barnets särskilda ställföreträdare skall ankomma på ett offentligt
biträde enligt rättshjälpslagen. I mål enligt LVU, där bamet redan idag
är part, har de icke processbehöriga barnen i de flesta fåll ett eget
offentligt biträde.
Enligt utredningens förslag får emellertid det offentliga biträdet, när
det gäller icke processbehöriga bam, en annan ställning i målet än den
som i dag tillkommer barnets offentliga biträde i de sociala målen. Det
offentliga biträdet får behörighet att till alla delar företräda bamet i
målet och skall t.ex. kunna överklaga en dom eller ett beslut som har
gått bamet emot. Utredningen framhåller att det påtalats som en brist i
gällande lagstiftning att detta inte har kunnat ske i LVU-mål, t.ex. mål
om omhändertagande av bam.
I fråga om innehållet i barnets talerätt i de sociala målen föreslår
utredningen inga förändringar. Liksom i dag skall alltså bara social-
nämnden kunna ta initiativ t.ex. till att ett bam bereds vård enligt LVU.
Även de större, processbehöriga barnen skall kunna få ett offentligt
biträde. Utredningen anser att den möjligheten skall finnas i alla mål
som avser barnets personliga angelägenheter, alltså inte bara som i dag
i mål enligt LVU utan också i vårdnads-, umgänges- och verkställig-
hetsmål samt i mål om flyttningsförbud. När det gäller de vanliga vård-
26
nadsmålen räknar utredningen med att det normalt inte skall behöva Prop. 1994/95:224
utses ett offentligt biträde för ett processbehörigt bam så länge föräld-
rarna är ense i fråga om vårdnaden.
Det offentliga biträdets roll blir enligt utredningen något annorlunda
när det är fråga om ett processbehörigt bam än när det gäller ett mindre
bam. Uppgiften för det offentliga biträdet blir att biträda, inte att före-
träda bamet i målet. För att biträdet skall kunna företräda bamet krävs
att bamet lämnar ett formligt uppdrag (fullmakt) till biträdet att vara
hans eller hennes ombud i målet.
Utredningen föreslår vidare att den särskilda regel som medger att det
förordnas ett gemensamt offentligt biträde för bamet och vårdnadsha-
varen i mål enligt LVU utmönstras ur lagen.
Offentligt biträde skall enligt utredningen vara kostnadsfritt för bar-
net. Att bamet görs till part i vårdnads-, umgänges- och verkställighets-
målen skall inte heller i något annat hänseende få leda till att bamet
belastas med kostnader för rättegången.
Barnets bästa är det centrala i vårdnadstvister och i andra mål och ären-
den som rör relationen mellan bam och föräldrar eller på något annat
sätt angår barnets person. Handläggningen av sådana mål och ärenden
bör därför vara inriktad på att utröna hur barnets behov bäst blir till-
godosedda. Utgångspunkt för bedömningen bör därvid - liksom hittills
- vara att det som föräldrarna är överens om angående bamet som regel
är till barnets bästa.
För att domstolen skall få en uppfattning om vad som är bäst för
bamet är det viktigt att barnets egen uppfattning och egna önskemål
kommer fram och blir beaktade i processen. En allmän utgångspunkt
bör vara att hänsyn skall tas till barnets vilja alltefter vilken ålder och
mognad som bamet uppnått.
Vad som är barnets verkliga vilja kan dock vara svårt att veta. Bamet
kan på olika sätt påverkas till att ha en viss inställning och barnets
inställning kan förändras från dag till dag. Det är därför viktigt att det
som bamet ger uttryck för bedöms med sakkunskap och med hänsyn
tagen till omständigheterna i det enskilda fallet.
En viktig fråga i detta sammanhang är om bam bör ha talerätt i de
mål och ärenden som berör dem. Frågan bör diskuteras för vaije sär-
skild mål- eller ärendetyp. Några allmänna reflektioner kan dock göras
inledningsvis.
En vårdnads- eller umgängestvist innebär en stark känslomässig
påfrestning för de inblandade. Även andra mål och ärenden som berör
ett bam kan vara känsliga. Det har i många sammanhang framhållits att
ett bam aldrig får pressas till att uttrycka en åsikt eller till att ta ställ-
27
ning for någon av föräldrarna mot den andra. Regeringen instämmer Prop. 1994/95:224
helt i detta.
Det är också viktigt att beakta att det i handläggningen av vårdnads-
och umgängesmål och i andra mål och ärenden som angår ett bams
person måste finnas utrymme för flexibilitet. Det är inte säkert att en
formell talerätt för bam är det bästa sättet att tillgodose barnets intres-
sen eller det bästa sättet att se till att barnets vilja verkligen kommer
fram och blir beaktad. Det är inte ens säkert att en formell talerätt är
önskvärd. Egen talerätt är inget självändamål. Det väsentliga är att bar-
nets vilja verkligen blir beaktad och att den blir beaktad på rätt sätt.
Frågan om bams talerätt i olika mål och ärenden bör bedömas från den
utgångspunkten.
7.2.1 Talerätt och processbehörighet
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon talerätt för
bam i mål och ärenden om vårdnad och umgänge.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 35 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar promemorians
bedömning. Några remissinstanser anser dock att bam bör ha talerätt
huvudsakligen i enlighet med vad som föreslogs av Utredningen om
barnens rätt. Till dem hör Föreningen BRIS och Rädda Barnen. Juridis-
ka fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har inga invändningar mot
promemorians förslag i och for sig men menar att de skäl som anförs
mot att ge bam talerätt inte är övertygande.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om bam bör ha talerätt
eller inte rymmer flera olika delfrågor, vilka måste analyseras var för
sig.
Principiella skäl för och emot en talerätt
Det är en självklarhet att frågor om vårdnad och umgänge och andra
frågor som rör ett bams person angår barnets rätt. Det framhålls också
av Utredningen om barnens rätt och i promemorian.
Utredningen menar att det därför finns starka skäl för att bam skall
tillerkännas en generell rätt att föra talan i sådana mål och ärenden och
därigenom formellt bli likställda med sina föräldrar i processen. Detta
harmonierar, enligt utredningen, med den allmänna principen i vår
rättsordning att var och en som har ett av rättsordningen skyddat in-
tresse också skall ha talerätt rörande det intresset.
Till detta kommer enligt utredningen att bam redan i dag har parts-
ställning i mål enligt socialtjänstlagen och LVU. Den ordningen synes
28
fungera väl, vilket ses som ytterligare ett skäl att tillerkänna bam tale- Prop. 1994/95:224
rätt även i mål och ärenden om vårdnad och umgänge.
En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över utredningens
förslag instämde i bedömningen och tillstyrkte förslaget om en generell
talerätt för bam. Flertalet remissinstanser ansåg dock att den av utred-
ningen föreslagna åldersgränsen för processbehörighet borde vara 15 i
stället för 12 år.
Som nämnts ovan (avsnitt 5.1.1) innebär en talerätt normalt att man
har rätt att starta en process (initiativrätt), att framföra sina synpunkter
i en process (argumentationsrätt) och att överklaga ett avgörande (klago-
rätt).
Enligt utredningens förslag skall talerätten för bam vara inskränkt på
det sättet att den inte skall innefatta en initiativrätt för bamet. Barnets
talerätt skulle alltså inte få det innehåll som vanligen läggs in i begrep-
pet talerätt.
Regeringen kan instämma i att det inte är självklart att en talerätt
måste innefatta alla tre momenten; initiativrätt, argumentationsrätt och
klagorätt. När det t.ex. gäller mål om beredande av vård enligt LVU,
där bam redan har talerätt, är denna begränsad genom att bamet saknar
initiativrätt. Något principiellt hinder mot en på det sättet begränsad
talerätt finns alltså inte.
Det finns emellertid andra omständigheter som visar att den av Ut-
redningen om barnens rätt föreslagna talerätten inte kan jämföras med
vad som vanligen menas med talerätt.
Föräldrarna är eller blir i de allra flesta fall överens om hur vårdnads-
och umgängesfrågoma skall lösas vid en separation. Även i dessa mål
skall bamet, enligt utredningens förslag, vara part i målet. Men då skall
normalt inte någon särskild ställföreträdare utses för det icke processbe-
höriga bamet. Bamet skall enligt utredningen då företrädas av sina för-
äldrar i egenskap av barnets legala ställföreträdare. Föräldrarna blir
alltså både ställföreträdare och motparter till bamet i dessa mål. Det
kan ifrågasättas om det är lämpligt.
Enligt utredningens förslag skall bamet inte behöva ta parti för någon
av föräldrarna i processen. Många som yttrade sig över utredningens
förslag instämde i detta och regeringen har samma uppfattning (jfr vad
som anförts i avsnitt 7.1). Det är emellertid principiellt främmande att
en part på det sättet inte skall behöva ta ställning till själva tvistefrågan
i målet, vilket också framhölls i yttranden över utredningens förslag.
Till detta kommer att det är viktigt att beakta vilket ändamål som
skall tillgodoses med regler om bams representation i mål och ärenden
om vårdnad och umgänge. Det väsentliga är att barnets vilja verkligen
kommer fram och blir beaktad i tillbörlig utsträckning. Reglerna bör
därför utformas så att detta ändamål förverkligas i möjligaste mån.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet menar att de skäl
som här anförts mot en talerätt för barnen i själva verket är ett uttryck
för en ovilja eller oförmåga att särhålla barnets intresse från det allmän-
nas och ett okritiskt förhållningssätt till officialprövning som det enda
och bästa sättet att utreda och presentera barnets vilja. Fakultetsstyrel- 29
sen framhåller att de skäl som bär upp idéerna om ett kontradiktoriskt
förfarande talar för att de reella intressemotsättningar som gör sig gäl- Prop. 1994/95:224
lande i en konflikt också avspeglas i partsställningen.
Enligt regeringens mening överbetonar fåkultetsstyrelsen den formella
partsställningens betydelse i vårdnads- och umgängesmålen, särskilt som
det i många fäll inte finns någon reell intressemotsättning. Som uttalas
i promemorian framstår en regel om talerätt för bam i vårdnads- och
umgängestvister mer som en regel med principiella bevekelsegrunder än
som en regel ägnad att i praktisk tillämpning tillgodose ändamålet att
barnets vilja skall komma fram och bli beaktad på rätt sätt.
Vid sidan av de nu anförda principiella skälen finns argument som är
av mer praktisk art och som enligt regeringens mening väger tyngre.
De små barnen
Små bam kan inte bilda sig någon egen uppfattning utan måste, om de
har talerätt, ha en vuxen som ställföreträdare i processen. En ställföre-
trädare for ett litet bam kan inte, vilket också framhålls i promemorian,
få några uppgifter direkt från bamet utan är hänvisad till information
från andra. Närmast i fråga för att lämna sådan information som ställ-
företrädaren kan behöva är föräldrarna och socialnämnden. Sådan in-
formation har rätten redan i dag tillgång till eller kan få tillgång till med
mindre långtgående reformer.
Socialnämndens uppgift är att lämna upplysningar till domstolen eller
att utse någon att verkställa utredning. Hur en talerätt för bamet i dessa
fall skall kunna påverka rättens ställningstagande och leda till en utgång
mer i barnets intresse är därför svårt att se.
Juridiska fåkultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser att en talerätt
för bamet - representerat av ett rättshjälpsbiträde - regelmässigt skulle
vara av betydelse för utredningen, förutsatt att biträdet verkligen ges
möjlighet att själv initiera utredning som styrs av barnets behov eller
önskemål. Detta är en synpunkt som har mindre med frågan om barnets
talerätt att göra och mer med frågan om bamet bör ha ett eget biträde i
vårdnads- och umgängesmålen. Även andra remissinstanser menar att
bamet bör ha ett eget biträde i dessa mål. Utredningen om barnens rätt
har emellertid för sin del inte särskilt framhållit denna aspekt och i
ärendet finns inte heller i övrigt något underlag till stöd for att barnen
skulle ha ett tydligt behov av ett eget biträde. Både domstolen och
socialnämnden har ett ansvar för att den utredning som skall göras styrs
av barnets behov.
De äldre barnen
De äldre barnens situation är en annan. De kan ofta själva bilda sig en
uppfattning om tvisten och även ta ställning i den. Redan i dag före-
kommer det i vårdnads- och umgängesprocesser där det råder starka
motsättningar mellan föräldrarna att dessa på olika sätt försöker påverka
bamet. Det kan ske genom att den ena föräldern försvårar för den andra 30
föräldern att träffa bamet. Bamet riskerar därigenom att få en sämre
kontakt med någon av föräldrarna eller båda. Om bamet på så sätt dras Prop. 1994/95:224
in i konflikten mellan föräldrarna, kan det vara omöjligt för bamet att
få ett naturligt förhållande till båda föräldrarna efter det att målet är
slutligt avgjort.
En formell talerätt för bamet kan innebära att föräldrar i större ut-
sträckning försöker påverka bamet att ta ställning på ett visst sätt. Där-
med kan en talerätt få betydande negativa konsekvenser for bamet och
för dess förhållande till föräldrarna.
Juridiska fåkultetsstyrelsen vid Lunds universitet menar att skälen i
promemorian inte är övertygande. Det finns enligt fåkultetsstyrelsen
inget skäl presenterat i promemorian som tyder på att risken för försäm-
rade relationer mellan bam och föräldrar och för påverkan på barnen
skulle vara större med en talerättsregel. Riskerna sammanhänger enligt
fåkultetsstyrelsen i själva verket med att bamet ges reellt inflytande på
målens utgång.
Risken för försämrade relationer och obehörig påverkan bör enligt
regeringens mening inte undervärderas. Många remissinstanser betonar
också denna risk. Till dem hör Barnombudsmannen och Föreningen för
Bam- och Ungdomspsykiatri. En formell talerätt kan i många fåll med-
föra att bamet konfronteras med tvisten på ett onödigt närgånget sätt
och pressas att välja sida.
Till det anförda kommer att de lagändringar som genomförts på sena-
re år har inriktats på att underlätta samförståndslösningar. Från den
utgångspunkten framstår det närmast som ett steg i fel riktning att nu
införa en talerätt för bam.
Kostnader
Ett genomförande av utredningens förslag förutsätter att det förordnas
biträde enligt rättshjälpslagen för bam i ett stort antal mål. Biträdes-
hjälpen skulle enligt förslaget vara helt kostnadsfri for bamet. Det
allmännas rättshjälpskostnader skulle därmed öka väsentligt. Kostnads-
ökningen har av utredningen beräknats till ca fem miljoner kronor per
år (1987), vilket Domstolsverket i sitt yttrande ansåg vara en för låg
beräkning.
Ett allvarligt problem med de tvistiga vårdnads- och umgängesmålen
är att de ofta drar ut på tiden, vilket utöver känslomässiga påfrestningar
leder till kostnader både för enskilda och för det allmänna. Om bamet
får talerätt kan handläggningen av målen komma att kompliceras ytter-
ligare redan av det skälet att fler personer skall delta i processen.
Utredningen räknar med att införandet av talerätt för bam i ett längre
perspektiv kan komma att leda till en minskad processbenägenhet hos
föräldrarna och därigenom till en minskning av antalet tvistiga mål.
Liksom flera remissinstanser betvivlar regeringen att det är riktigt. Det
kan inte heller antas att kostnader som nu läggs ned i form av utred-
ningsarbete hos socialnämnder och andra kommer att minska om bamet
får ett rättshjälpsbiträde.
31
Sammantaget kan det alltså enligt regeringens bedömning antas att ett Prop. 1994/95:224
genomförande av utredningens förslag leder till betydande kostnads-
åtaganden för det allmänna.
Slutsats
Med hänsyn till vad som anförts bör inte någon talerätt för bam införas
i mål om vårdnad och umgänge.
7.2.2 Barnets rätt att komma till tals
Regeringens förslag: I foräldrabalken förs in en erinran om att
rätten är skyldig att i mål och ärenden om vårdnad och umgänge
ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad. Den som verkställer en vårdnads- eller umgängesutred-
ning åläggs en skyldighet att, om det inte är olämpligt, söka
klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens (se promemorian s. 38 f.) men avviker på så sätt att
”särskilt avseende” skall fästas vid barnets vilja.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är positiva till
promemorians förslag eller lämnar det utan invändning. Några remissin-
stanser pekar emellertid på risker för att den som verkställer utredning
inte kan rätt utröna barnets vilja. Ett par remissinstanser anför att den
föreslagna regeln kan medföra att barnets vilja ställs alltför mycket i
fokus. En remissinstans föreslår att uttrycket ”barnets vilja” byts ut mot
”barnets inställning”, en annan att uttrycket ”barnets åsikter” används.
Andra remissinstanser har synpunkter på den tekniska utformningen av
bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Någon formell talerätt för bam bör
inte införas i mål och ärenden angående vårdnad och umgänge (se
avsnitt 7.2.1).
När en domstol beslutar i sådana mål och ärenden skall bedöm-
ningen alltid göras utifrån vad som är bäst för bamet. Vilka faktorer
som skall beaktas vid den bedömningen ftamgår inte direkt av lagen,
förutom att rätten enligt 6 kap. 6 a § foräldrabalken skall fästa särskilt
avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina
föräldrar.
Enligt förarbetena till 6 kap. 5 § foräldrabalken är det ytterst dom-
stolens uppgift att utröna om bamet har några egna synpunkter på vård-
nadsfrågan. Om bamet har en bestämd uppfattning och har nått en
sådan mognad att dess önskemål bör respekteras, bör domstolen i all-
mänhet följa barnets önskan. Det påpekas emellertid i förarbetena att
det inte kan besvaras generellt när bamet nått en sådan mognad och att
det kan vara svårt att utreda barnets innersta önskan. Barnets egna upp-
32
gifter skall därför vägas in i den helhetsbedömning av samtliga omstän- Prop. 1994/95:224
digheter som skall göras i målet (prop. 1981/82:168 s. 66).
Domstolen bör alltså redan enligt gällande rätt utröna barnets vilja
och beakta den när vårdnads- och umgängesfrågor skall avgöras. Högsta
domstolen har som tidigare nämnts också i ett rättsfall slagit fest att i
vart fell ett något äldre bams synpunkter (13 år) bör tillmätas stor vikt
i vårdnadsfrågan (NJA 1988 s. 448). I vilken utsträckning domstolarna
verkligen tar hänsyn till barnets vilja är dock svårt att veta. En projekt-
rapport från Socialstyrelsen visar att det åtminstone i vissa kommuner
finns brister när det gäller att i vårdnadsutredningar beskriva bamet och
dess behov (se avsnitt 5.1.2). Det förekommer enligt rapporten att
utredaren har träffat bamet bara vid något enstaka tillfälle eller inte alls.
I promemorian görs den bedömningen att sådana vårdnadsutredning-
ar inte är fullständiga, om rätten skall kunna utröna barnets vilja och
beakta den. Regeringen delar den uppfattningen. Ar det fråga om myc-
ket små bam saknas visserligen anledning för domstolarna att närmare
efterforska deras vilja. Men en vårdnadsutredning där utredaren aldrig
har träffat ett bam som är stort nog att uttrycka en egen vilja kan inte
anses vara ett fullgott underlag for en domstol i en vårdnadstvist. Detta
understryks av flera remissinstanser.
Det anförda betyder inte att utredaren måste söka utröna barnets
uppfattning i den aktuella tvisten, dvs. få bamet att ta ställning till hur
domstolen skall döma i målet eller ärendet. Det kan tvärtom ofta vara
olämpligt. Men utredaren måste försöka få en sådan kontakt med bamet
att det är möjligt att dra slutsatser om huruvida bamet har en viljeinrikt-
ning som bör tillmätas betydelse för prövningen. Socialstyrelsen fram-
håller i sitt remissyttrande att det finns goda erfarenheter från kommu-
ner där utredarna i alla vårdnads- och umgängesutredningar träffar
barnen och ställer ”rätt” sorts frågor.
Enligt 6 kap. 19 § tredje stycket foräldrabalken får bam höras inför
rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att bamet
inte kan ta skada av att höras. Som framgår av avsnitt 5.1.2 är bestäm-
melsen avsedd att tillämpas med återhållsamhet och möjligheten att höra
bamet används också mycket sällan. De uttalanden som gjordes i för-
arbetena till bestämmelsen äger alltjämt full giltighet.
I promemorian uttalas att det inte finns skäl att åstadkomma en ut-
veckling mot att bam hörs oftare i domstolen. Promemorians uttalande
är välgrundat. Att rätten ges ett tillräckligt underlag för att fästa avseen-
de vid bams vilja bör säkerställas på annat sätt.
Promemorieförslaget innebär att den grundläggande principen om
bams rätt att komma till tals i frågor som rör deras person skall framgå
direkt av lagen och att det där skall anges uttryckligen att hänsyn skall
tas till barnets ålder och mognad. I lagen bör sålunda enligt förslaget i
promemorian anges att rätten i mål och ärenden om vårdnad och um-
gänge vid bedömningen av vad som är bäst for bamet skall fästa särskilt
avseende vid barnets vilja, med hänsyn tagen till barnets ålder och mog-
nad.
Många remissinstanser framhåller det angelägna i att barnens rätt att 33
komma till tals garanteras. Flera - bl.a. Socialstyrelsen, Bamombuds-
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
mannen, Stockholms kommun, Föreningen BRIS, Umgängesrätts För- Prop. 1994/95:224
äldramas Riksförening, Föreningen Jurister vid de allmänna advokat-
byråerna och Sveriges Psykologförbund - understryker behovet av
lagändringar i den riktning som föreslås i promemorian.
Luleå tingsrätt anför att en regel som den angivna kan innebära att
barnets vilja - sådan den tolkas och redovisas av en annan person -
kommer att tillmätas alltför stor betydelse med risk för att barnets för-
äldrar påfordrar omfattande utredningar eller utsätter bamet för påtryck-
ningar. Tingsrätten menar att det är tillräckligt att regeln anger att
domstolen skall fästa avseende vid barnets vilja; ordet ”särskilt” bör
utgå ur lagtexten. Liknande synpunkter anförs även av andra remissin-
stanser. Sölvesborgs tingsrätt anför t.ex. att det är svårt att bortse från
att benägenheten från en förälders sida att otillbörligt söka påverka
bamet kan bli större, om domstolarna skall fästa större avseende vid
barnets vilja än hittills och att stora krav därför ställs på den som skall
genomföra utredningen så att barnets verkliga vilja kommer fram. Sund-
svalls kommun anför att uttrycket ”barnets vilja” är ett för starkt och
kategoriskt uttryck som kan misstolkas och Trelleborgs kommun fram-
håller att det kan vara svårt att utreda vad som är barnets innersta ön-
skan och att det därför är viktigt att det som bamet säger bedöms med
sakkunskap och med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Remissinstanserna sätter fingret på ett problem. Som regeringen
även tidigare framhållit är det viktigt att reglerna inte verkar så att
barnen utsätts for obehörig påverkan eller så att de pressas att ta
ställning. Regeringen kan hålla med om att den formulering som
föreslås i promemorian i vissa fåll kan medföra sådana oönskade
problem.
Som anförs i promemorian behövs dock en regel om att domstolen
alltid skall ta hänsyn till barnets vilja. För att de nämnda problemen
skall undgås bör en sådan regel formuleras mer öppet än i promemorie-
förslaget. I förslagets ”fästas särskilt avseende vid barnets vilja” bör
sålunda ordet ”särskilt” utgå. Som föreslås i promemorian bör det
anges uttryckligen att hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad.
Med en sådan utformning styrs domstolen inte på ett oönskat sätt av vad
som redovisas i utredningen om barnets vilja. Därmed minskar också
riskerna för obehörig påverkan på bamet i samband med utredningen.
I jämförelse med lagrådsremissens förslag - ”skall rätten beakta bar-
nets vilja med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad” - har Lagrå-
det föreslagit en något annorlunda utformning av bestämmelsen: ”skall
rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad”. Enligt Lagrådet kommer avsikten med lagändringen därmed
till tydligare uttryck. Enligt regeringens mening är det knappast någon
saklig skillnad mellan de båda lydelserna. Regeringen har dock inget att
invända mot Lagrådets förslag.
Det bör understrykas - som görs i promemorian och av flera remiss-
instanser - att det ställs stora krav på den som skall efterhöra barnets
inställning och att bamet aldrig får pressas till ett ställningstagande. Här
har utredande tjänstemän ett viktigt ansvar men givetvis också föräldrar- 34
na själva och deras ombud. Ett par remissinstanser menar i det sam-
manhanget att ordet ”vilja” är mindre bra och förespråkar ”inställning” Prop. 1994/95:224
resp, ”åsikter”. Enligt regeringens mening är uttrycket ”barnets vilja”
väl valt och de flesta remissinstanserna tillstyrker det eller har inte
någon invändning. Det väsentliga är emellertid att bamet får möjlighet
att i rätt sammanhang och på rätt sätt framföra det som bamet verkligen
känner och vill ha sagt.
För att rätten skall få kännedom om barnets vilja måste det finnas
någon form av utredning. Det är inte obligatoriskt att göra en särskild
vårdnads- eller umgängesutredning i alla mål och ärenden om vårdnad
och umgänge. I de fall frågan är tvistig torde emellertid domstolen i
allmänhet se till att en sådan utredning görs. Domstolen kan därvid
styra utredningen genom riktlinjer och genom att särskilt ange att utred-
ningen skall syfta till att klargöra barnets inställning.
För att säkerställa att domstolen i vårdnads- och umgängesutred-
ningar får upplysningar om barnets inställning bör ett tillägg göras i
lagen. Det bör, som föreslås i promemorian, ske genom en föreskrift
om att den som verkställer utredning i målet skall, om det inte är oläm-
pligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.
En fråga som diskuteras i ett par remissvar är hur barnets ålder bör
inverka på utredningen. Enligt regeringens mening är det inte lämpligt
att ange bestämt hur gammalt ett bam bör vara för att det skall vara
meningsfullt att ta reda på dess inställning. Det bör ankomma på utreda-
ren att i varje enskilt fall göra en bedömning av barnets mognad i det
hänseendet. Frågan berörs ytterligare något i författningskommentaren.
Några remissinstanser uttrycker farhågor för att bam oftare kommer
att höras inför rätten, om rätten skall fasta särskilt avseende vid barnets
vilja. Som regeringen berört ovan bör möjligheten att höra bamet inför
rätten kvarstå men liksom nu användas med stor försiktighet. Avsikten
med de nya reglerna är att barnets vilja skall redovisas på annat sätt än
genom förhör inför rätten. På så sätt bör också den risk kunna undvikas
som ett par remissinstanser pekar på, nämligen att bamet försätts i
svåra valsituationer.
Det tidigare sagda tar i allt väsentligt sikte på de fall där vårdnads-
eller umgängesfrågan är tvistig. Men vad bör gälla när föräldrarna är
eniga? I förarbetena till 1991 års ändringar av bestämmelserna om
vårdnad uttalas att i de mål och ärenden där föräldrarna är överens om
hur vårdnadsfrågan skall lösas, den lösning som de har valt i allmänhet
torde kunna antas vara bäst för bamet (se prop. 1990/91:8 s. 59). Det
finns ingen anledning att nu göra någon annan bedömning. Föräldrarnas
vilja bör alltså i dessa fall, liksom i dag, vara avgörande. Att inhämta
någon särskild utredning blir då i regel inte nödvändigt.
Det finns alltså sällan anledning att ta reda på barnets inställning när
föräldrarna är ense, men trots det bör även i dessa fall den grundprin-
cipen gälla att rätten skall ta hänsyn till barnets vilja. Skulle det undan-
tagsvis komma fram att bamet bestämt motsätter sig den lösning som
föräldrarna kommit överens om, är det ett skäl att närmare undersöka
om överenskommelsen verkligen är till barnets bästa.
Som tidigare sagts skall enligt 6 kap. 19 § foräldrabalken social-
nämnden beredas tillfälle att yttra sig innan rätten avgör ett mål eller
35
ärende om vårdnad eller umgänge. Om nämnden har tillgång till Prop. 1994/95:224
upplysningar som kan vara av betydelse for frågans bedömning, är
nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Det gäller även
när föräldrarna är ense. Socialnämndens möjlighet att lämna upplys-
ningar till domstolen fungerar som ett skydd för bamet för det fall en
överenskommelse om gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bäs-
ta. Motsvarande gäller om en upplösning av gemensam vårdnad eller
överflyttande av vårdnad inte kan antas vara till barnets bästa.
Det finns inte anledning att föreskriva att barnets uppfattning alltid
skall redovisas för rätten, således även i mål och ärenden där föräldrar-
na är överens. En regel om att man skall söka klarlägga barnets inställ-
ning bör gälla bara för de fall där saken är sådan att domstolen finner
att en utredning behövs.
Avgöranden rörande särskilt förordnade vårdnadshavare kan ha stor
betydelse för bamet. Från och med den 1 juli 1995 gäller i viktiga
hänseenden nya bestämmelser om förmynderskap, godmanskap och
förvaltarskap (se prop. 1993/94:251 och avsnitt 5.1.4). Vårdnads- och
förmynderskapsbegreppen renodlas efter denna tidpunkt. Om inte någon
av ett bams föräldrar kan vara vårdnadshavare, skall vårdnaden enligt
6 kap. 10 a § foräldrabalken anförtros åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare i stället för, som i dag, åt särskilt förordnade förmynda-
re. De särskilt förordnade vårdnadshavama skall också vara förmyndare
för bamet, om inte särskilda skäl talar emot det.
De nya bestämmelserna om utseende av särskilt förordnade vård-
nadshavare bör följa samma regler som andra bestämmelser om vårdnad
när det gäller bams rätt att komma till tals. Bestämmelserna om doms-
tolens skyldighet att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av
barnets ålder och mognad och om skyldighet för den som verkställer ut-
redning att söka utröna barnets inställning bör alltså göras tillämpliga
även för sådana mål och ärenden.
En annan fråga är om skyldigheten att ta hänsyn till barnets vilja bör
gälla även interimistiska beslut enligt 6 kap. 20 § foräldrabalken. Såda-
na beslut skall - som i 6 kap. foräldrabalken i övrigt - ske utifrån vad
som är bäst för bamet. Redan av det skälet bör interimistiska beslut
omfattas av skyldigheten att ta hänsyn till barnets vilja. Liksom i dag
bör domstolens interimistiska avgörande i princip träffas utifrån samma
bedömningsgrunder som vid den slutliga prövningen. De föreslagna be-
stämmelserna i 6 kap. 10 d och 15 §§ bör därför ges ett något vidare
tillämpningsområde än i promemorieförslaget.
Frågan är då om bamet kan komma till tals i erforderlig utsträckning
inför ett interimistiskt beslut
Domstolen är enligt gällande rätt inte skyldig att inhämta upplys-
ningar innan den beslutar interimistiskt i en fråga om vårdnad eller
umgänge. Om föräldrarna inte är överens inhämtar dock rätten i
allmänhet upplysningar från socialnämnden inför beslutet. Barnets vilja
kan emellertid av praktiska skäl inte utredas och redovisas lika utförligt
som i en fullständig vårdnads- eller umgängesutredning.
Det anförda innebär att det inte finns någon garanti för att bamet
kommer till tals fullt ut inför ett interimistiskt beslut. Det skulle emel-
36
lertid leda för långt att försöka åstadkomma en sådan garanti. Ett in- Prop. 1994/95:224
terimistiskt beslut måste med nödvändighet fattas utan att en fullständig
utredning kan göras. Det bör därför inte ställas något uttryckligt krav i
lagen på att man skall söka klarlägga barnets inställning. Självfallet bör
dock socialnämnden så långt det är praktiskt möjligt vara lyhörd för att
bamet kan vilja komma till tals samt i ett yttrande redovisa vad som kan
komma fram om barnets inställning.
Frågan är slutligen om den som anordnar samarbetssamtal enligt
6 kap. 18 § foräldrabalken också skall utreda barnets vilja och redovisa
den för rätten.
I förarbetena till bestämmelserna om samarbetssamtal uttalades att
samtalen i första hand är att uppfatta som ett instrument för föräldrarna
att gemensamt och i samråd själva besluta om vårdnad och umgänge.
Det behov som bamet kan ha av att tala med någon utomstående får
enligt propositionen primärt tillgodoses på annat sätt än genom samar-
betssamtal (se prop. 1990/91:8 s. 27 f.).
Samarbetssamtalen syftar till att föräldrarna skall bli överens i frågor
om vårdnad och umgänge. Det kan mot den bakgrunden vara mindre
lämpligt att den som anordnar samarbetssamtal också skall ha en ut-
trycklig skyldighet att utreda barnets inställning. En annan sak är att
samarbetssamtal naturligtvis ändå till stor del handlar om hur frågor om
vårdnad och umgänge bäst skall anordnas i framtiden.
Vårdnadstvistutredningens arbete (se avsnitt 4) kan ge underlag för
en annan bedömning i de frågor som här har behandlats. Regeringen
kommer i så fall att ta upp dem på nytt. Vårdnadstvistutredningen torde
också komma att behandla vissa frågor som remissinstanserna tar upp
men som inte berörts här.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon talerätt för
bam i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller
umgänge. Det behövs inte heller några andra lagändringar för att
tillförsäkra bam en rätt att komma till tals i verkställighetsmålen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se pro-
memorian s. 41 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer överlag i prome-
morians bedömning eller lämnar den utan erinran. Några remissinstan-
ser anser dock att bam skall ha talerätt och processbehörighet i huvud-
sak i enlighet med vad Utredningen om barnens rätt föreslog. En re-
missinstans menar att det behövs regler om barnens rätt att komma till
tals.
Skälen för regeringens bedömning: Mål om verkställighet av vad
allmän domstol bestämt i dom eller beslut om vårdnad, umgänge eller
37
överlämnande av bam är alltid tvistiga. De lojalitetskonflikter som Prop. 1994/95:224
bamet kan drabbas av i sådana mål, om det får ställning som part, kan
på samma sätt som i mål och ärenden om vårdnad och umgänge störa
barnets framtida förhållande till föräldrarna eller någon av dem. Även
de övriga synpunkter som anförts i avsnitt 7.2.1 gör sig gällande i
verkställighetsmålen.
I promemorian görs vidare den bedömningen att det inte kommit
fram något behov av talerätt. Inte heller i remissbehandlingen kan det
sägas ha kommit fram något sådant behov. Regeringen gör därför sam-
ma bedömning som i promemorian, nämligen att det inte bör införas
någon talerätt för bam i verkställighetsmålen..
Frågan är då om några andra förändringar bör genomföras när det
gäller bams rätt att komma till tals i verkställighetsmålen.
Målen har som regel föregåtts av en process i allmän domstol och
kan därför sägas vara en fortsättning på den processen. Om bamet får
komma till tals innan vårdnads- eller umgängesfrågan avgörs (se avsnitt
7.2.2), bör någon föreskrift om utredning av barnets vilja även i verk-
ställighetsmålen inte vara nödvändig. Som Kammarrätten i Jönköping
påpekar kan det dock ibland förflyta lång tid mellan avgörandena i de
olika domstolarna, varför barnets inställning kan ha ändrats. Domstolen
i verkställighetsmålet bör vara särskilt uppmärksam på den möjligheten.
Av särskild betydelse för verkställighetsmålen är att det för de lite
äldre barnen finns en uttrycklig skyldighet för domstolen att ta reda på
barnets vilja. Enligt bestämmelsen i 21 kap. 5 § foräldrabalken har bar-
net om det fyllt tolv år en vetorätt när det gäller verkställigheten av vad
allmän domstol har bestämt. Verkställighet får visserligen ske mot bar-
nets vilja, men endast om länsrätten finner det ”nödvändigt av hänsyn
till barnets bästa”. Detsamma gäller beträffande bam som inte fyllt tolv
år men ”nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande
sätt”.
Till detta kommer, vilket berörs av ett par remissinstanser, att bamet
kan komma till tals i sådana fall där länsrätten enligt 21 kap. 2 § för-
äldrabalken uppdragit åt någon att verka för att den som har bamet
frivilligt skall fullgöra vad som åligger honom eller henne.
Enligt regeringens mening, som överensstämmer med promemorians
förslag och flertalet remissinstansers uppfattning, är några ändringar
inte erforderliga.
7.4.1 Adoptions- och namnärenden
Regeringens förslag: I foräldrabalken och namnlagen förs in
erinringar om att rätten vid bedömning av om det är lämpligt att
en adoption äger rum resp, om ett namnbyte är förenligt med
barnets bästa skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av
barnets ålder och mognad. Socialnämnden åläggs en skyldighet att
söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med Prop.
regeringens (se promemorian s. 42 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till prome-
morians förslag. Ett par remissinstanser anser - i enlighet med sin
övergripande uppfattning - att bam bör ha talerätt även i mål och ären-
den om adoption och namn. Barnombudsmannen, Statens nämnd för
Internationella Adoptionsfrågor (NIA) och Adoptionscentrum tillstyrker
förslagen beträffande adoption, men menar att bestämmelsen i 4 kap.
5 § foräldrabalken om att barnets samtycke till adoption i vissa fall inte
behövs bör upphävas. NIA och Adoptionscentrum anför dessutom att
socialnämnden bör vara skyldig att inhämta ytterligare utredning vid
internationella adoptioner.
Länsrätten i Kalmar län ifrågasätter om inte s.k. särskild ansökan
enligt 16 § namnlagen bör omfattas av de föreslagna bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Adoptions- och namnärenden har
väsentliga likheter med vårdnads- och umgängesärenden. Bam bör i
enlighet med bedömningen i avsnitt 7.2.1 inte ges talerätt. Däremot bör
bestämmelserna utformas så att bamet ges möjlighet att komma till tals
i sådana ärenden.
Adoption
Bam har alltså inte talerätt i adoptionsärenden. Förutom den vetorätt
mot adoption som den som fyllt tolv år har enligt 4 kap. 5 § föräldra-
balken (se avsnitt 5.1.4) saknas uttryckliga bestämmelser om att barnets
vilja skall beaktas när adoptionsärenden avgörs. Domstolarna torde inte
heller ha som regel att ta reda på de yngre barnens inställning till en
adoption.
En adoption är i allmänhet en ingripande händelse i ett bams liv.
Det kan förekomma situationer där bamet känslomässigt är motståndare
till en adoption. Det är alltså viktigt att klargöra barnets inställning och
det bör skapas garantier för att barnens synpunkter och vilja kommer
fram och beaktas i adoptionsärenden.
För att säkerställa att barnen får komma till tals i adoptionsärenden
bör sålunda ett tillägg göras till 4 kap. 6 § foräldrabalken. Regeringen
gjorde beträffande mål och ärenden om vårdnad och umgänge den
bedömningen att reglerna om rätt för bam att komma till tals bör ut-
formas något annorlunda än i promemorian (se avsnitt 7.2.2). En regel
om rätt för bam att komma till tals i adoptionsärenden bör - även om
förhållandena inte är helt likartade - utformas på samma sätt som för
mål och ärenden om vårdnad och umgänge.
Regeln bör i enlighet med vad Lagrådet förordat ges en något an-
norlunda utformning än i lagrådsremissens förslag, se avsnitt 7.2.2.
Tillägget bör alltså gå ut på att domstolen vid bedömningen av om det
är lämpligt att adoptionen äger rum skall ta hänsyn till barnets vilja med
beaktande av barnets ålder och mognad. Detta stämmer också väl över-
ens med reglerna i 1993 års Haagkonvention om skydd av bam och
samarbete vid internationella adoptioner. Haagkonventionen föreskriver
1994/95:224
39
bl.a. att en adoption får genomföras endast om det - under hänsynsta- Prop. 1994/95:224
gande till barnets ålder och mognad - säkerställts att hänsyn tagits till
barnets önskemål och mening (artikel 4). Sverige har ännu inte ratifice-
rat konventionen. Frågan om en ratifikation bereds för närvarande.
När det gäller bam som har fyllt tolv år krävs, som tidigare sagts,
barnets samtycke till adoptionen. Föreskriften om samtycke kan ses som
en precisering och skärpning av den föreslagna allmänna regeln om att
hänsyn skall tas till barnets vilja. Denna allmänna regel bör gälla även
i de fall som omfattas av kravet på samtycke. Samtycket får således inte
betraktas som en formsak. Det skall lämnas av bamet efter noggrant
övervägande och det bör vara en uppgift för domstolen att förvissa sig
om att ett lämnat samtycke verkligen ger uttryck för barnets vilja.
I 4 kap. 5 § andra stycket 1 foräldrabalken föreskrivs att samtycke
till adoption inte behövs från ett bam som fyllt 12 men inte 16 år, om
bamet skulle skadas av att bli tillfrågat. Bestämmelsen tillkom år 1959
i samband med de genomgripande förändringarna av adoptionsinstitutet,
då bl.a. skillnaden mellan starka och svaga adoptioner upphävdes. Be-
stämmelsen tar i första hand sikte på fosterbarn som i puberteten skulle
kunna ta allvarlig skada av att få kännedom om att fosterföräldrarna inte
är biologiska föräldrar. Bestämmelsen är av undantagskaraktär och det
har i förarbetena uttalats att den är avsedd att tillämpas endast i klara
fall. Barnombudsmannen, NIA och Adoptionscentrum anser att förhål-
landena nu har förändrats mot en ökad öppenhet och att bestämmelsen
därför bör utgå.
Regeringen kan hålla med om att förhållandena nu är annorlunda och
att det i allmänhet är lämpligt att så tidigt som möjligt klargöra för ett
fosterbarn att det inte lever tillsammans med sina biologiska föräldrar.
Det kan emellertid inte bortses från att det kan finnas adoptionsärenden
då ett bam som fyllt tolv år kan ta allvarlig skada om ett samtycke skall
inhämtas. Som bestämmelsen är utformad strider den inte heller mot
Barnkonventionen. Mot bakgrund av det sagda bör bestämmelsen inte
upphävas utan ett underlag som visar att den inte längre behövs. Det får
förutsättas att bestämmelsen tillämpas mot bakgrund av dagens kunska-
per om bam och syn på bam.
För att domstolen skall få vetskap om barnets inställning måste
denna utredas och framföras till rätten. Enligt 4 kap. 10 § föräldrabal-
ken skall yttrande inhämtas från socialnämnden, om bamet inte fyllt 18
år. I bestämmelsen bör ett tillägg göras enligt vilket socialnämnden
skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning i frå-
gan och redovisa den för rätten.
NIA menar med hänvisning till ett förslag i Förmynderskapsutred-
ningens slutbetänkande Adoptionsfrågor (SOU 1989:100) att skyldig-
heten att klargöra barnets inställning bör innebära att utredning alltid
skall inhämtas från barnets ursprungsland vid internationella adoptioner
och anser att en föreskrift bör införas därom. Förmynderskapsutred-
ningens förslag bereds inom regeringskansliet. Frågor om adoption
behandlades dessutom av Adoptionslagstiftningsutredningen i sitt
nyligen avlämnade betänkande Internationella adoptionsfrågor (SOU 40
1994:137). Utredningen hade till uppgift att göra en översyn av verk-
samheten med internationella adoptioner. Betänkandet bereds for närva- Prop. 1994/95:224
rande.
Mot bakgrund av det anförda bör frågan om utredning från barnets
hemland övervägas i samband med andra frågor om internationella
adoptioner. Det är därför inte lämpligt att nu ta ställning till den frågan.
En annan sak är att om det i ett adoptionsärende finns utredning från
barnets hemland, den utredningen naturligtvis bör beaktas när barnets
inställning skall klarläggas.
Namn
I namnärenden har bam ställning som part. När anmälan eller ansökan
om namnbyte skall göras, företräds bamet emellertid enligt 48 § namn-
lagen av vårdnadshavaren. Ett bam som fyllt tolv år har vetorätt mot en
sådan anmälan eller ansökan. Men i övrigt saknas uttryckliga regler om
att barnets vilja skall beaktas när namnärenden avgörs.
Ett namnärende har i allmänhet inte samma ingripande betydelse för
ett bam som t.ex. ett vårdnads- eller umgängesärende eller en adoption.
Namnet har emellertid stor personlig betydelse och bamet kan fästa stor
vikt vid utgången i ärendet. Av den anledningen är det angeläget att
bamet även i dessa ärenden ges en möjlighet att få sina synpunkter och
sin vilja framförda och beaktade.
Enligt förarbetena till namnlagen bör domstolen i takt med barnets
stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets egna
synpunkter och önskemål (prop. 1981/82:156 s. 54). Av rättspraxis
framgår också att domstolarna tar hänsyn till i vart fall de större bar-
nens vilja (t.ex. NJA 1987 s. 81 och NJA 1990 s. 89). Någon sådan
praxis finns inte beträffande yngre bam.
För att säkerställa bams rätt att komma till tals föreslås i
promemorian att ett tillägg görs i 48 § namnlagen enligt vilket rätten
vid avgörande av om ett namnbyte är förenligt med barnets bästa skall
fästa särskilt avseende vid barnets vilja med hänsyn tagen till barnets
ålder och mognad. Regeringen instämmer i promemorians bedömning.
På samma skäl som nyss anförts beträffande adoptionsärenden bör
tillägget emellertid utformas något annorlunda än i promemorian.
Regeln bör i enlighet med vad Lagrådet förordat ges en något an-
norlunda utformning än i lagrådsremissens förslag, se avsnitt 7.2.2.
Tillägget bör alltså gå ut på att rätten skall ta hänsyn till barnets vilja
med beaktande av barnets ålder och mognad. Tillägget bör dessutom
förtydligas något i förhållande till promemorieförslaget så att det klart
framgår att det tar sikte på ärenden som handläggs i domstol enligt 6, 8
eller 11 §.
När det gäller bam som fyllt tolv år krävs enligt 48 § namnlagen,
som tidigare sagts, barnets samtycke till en ansökan eller anmälan om
namnbyte. Liksom i fråga om adoptionsärenden kan den regeln ses som
en precisering och skärpning av den regel som nu föreslås om skyldig-
het att beakta barnets vilja. Även i fråga om namnärenden är det viktigt
41
att rätten förvissar sig om att ett samtycke faktiskt överensstämmer med Prop. 1994/95:224
barnets vilja.
En remissinstans anför att bestämmelserna om bams rätt att komma
till tals bör omfatta även förlust av efternamn enligt 16 § första stycket
namnlagen, dvs. sådana fell då det festställs att en viss man inte är fer
till ett bam som förvärvat efternamn på grund av faderskapet. Om det
finns synnerliga skäl, kan domstolen enligt 16 § andra stycket i sådana
611 tillåta att bamet behåller sitt efternamn. Bestämmelsen är överförd
från 1963 års namnlag och den tillkom särskilt med tanke på fell då
bördsprocessen kommer till stånd först sedan bamet nått vuxen ålder
och fell då mannen förklarar sig inte ha något intresse av att bamet
förlorar hans namn. Skälen för tillstånd måste emellertid vara starka.
Undantag kan ske t.ex. när bamet har hunnit skaffa sig ett yrke och
skulle kunna bli lidande av namnförlusten eller när bamet har bildat
familj och fått egna bam som också förvärvat namnet (se Höglund,
Namnlagen, 1985, s. 134 f.).
Bestämmelsen tar alltså främst sikte på fell där bamet nått vuxen
ålder och därför inte har behov av det skydd som bl.a. FN:s barnkon-
vention vill tillgodose. För att bamet skall få behålla sitt namn krävs det
vidare synnerliga skäl. Bedömningen skall alltså inte ske enbart utifrån
barnets bästa som i 6, 8 och 11 §§, utan det rör sig om ett annat slags
bedömning. Det finns därför inte tillräcklig anledning att ta in en sär-
skild regel i lagen om att ta hänsyn till barnets vilja. En annan sak är
att det vid prövningen naturligtvis skall tas hänsyn till vad som är till
barnets bästa och att därvid barnets vilja har betydelse.
I ärenden om förklaring att namnbyte enligt 6, 8 eller 11 §
namnlagen är förenligt med barnets bästa skall domstolen enligt 45 §
namnlagen inhämta yttrande från socialnämnden. För att se till att
socialnämndens yttrande redovisar barnets inställning bör det göras ett
tillägg i bestämmelsen. Tillägget bör utformas på samma sätt som
beträffande vårdnad och umgänge (se avsnitt 7.2.2). Socialnämnden
skall alltså, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning
och redovisa den för rätten.
7.4.2 Mål och ärenden om faderskap, underhåll och förmynder-
skap m.m.
Regeringens bedömning: Några nya bestämmelser om rätt för
bam att komma till tals är inte nödvändiga för mål och ärenden
om federskap, underhåll eller förmynderskap.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 42 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna gör överlag samma bedöm-
ning som görs i promemorian.
Skälen för regeringens bedömning: I mål om faderskap har bamet
ställning som part och har därigenom talerätt (se avsnitt 5.1.4). Social-
42
nämnden är skyldig att försöka utreda vem som är far till bamet och se Prop. 1994/95:224
till att faderskapet fastställs. Genom socialnämndens medverkan blir
barnets intressen bevakade i dessa mål.
I promemorian görs den bedömningen att det med hänsyn till reg-
lernas nuvarande utformning och ärendenas karaktär inte är aktuellt att
införa någon särskild regel om att barnets synpunkter och önskemål
skall komma fram och beaktas. Remissinstanserna har inte någon in-
vändning mot promemorians uppfattning. Regeringen är av samma
mening.
Även i mål om underhållsbidrag är bamet part och har talerätt. Un-
dantagna är de mål där föräldrarna tvistar om vårdnaden och i praxis
har ansetts kunna föra talan som parter om underhållsbidrag till bam (se
avsnitt 5.1.4).
Några lagändringar om bams rätt att komma till tals är inte
erforderliga beträffande mål och ärenden om underhåll till bam.
Som framgår av avsnitt 5.1.4 har en underårig som fyllt 16 år både
talerätt och rätt att yttra sig i frågor angående förmynderskap, godman-
skap och förvaltarskap. Talerätten har samband med andra befogenheter
som 16-åringar har. Den som fyllt 16 år har t.ex. rätt att säga upp ett
avtal om anställning utan vårdnadshavarens samtycke och rätt att utan
nytt samtycke avtala om arbete av liknande art (6 kap. 12 § föräldrabal-
ken). En 16-åring kan även råda över vad han genom eget arbete har
förvärvat (9 kap. 3 § foräldrabalken) och han eller hon kan med för-
äldrarnas tillstånd driva rörelse (13 kap. 13 § foräldrabalken).
I promemorian uttalas att det i ärenden angående godmanskap och
förvaltarskap får anses vara tillräckligt med regeln om talerätt för bam
som fyllt 16 år för att tillvarata barnens rätt (se promemorian s. 45).
Remissinstanserna har med något undantag lämnat promemorians be-
dömning utan invändning. Kammarrätten i Jönköping menar dock att de
föreslagna bestämmelserna om bams rätt att komma till tals bör omfatta
även vissa ärenden angående godmanskap.
De situationer där det framför allt kommer i fråga att förordna god
man för bam är sådana där bamet har ett ekonomiskt intresse som
skiljer sig från föräldrarnas (se 11 kap. 2 § foräldrabalken). Beträffande
dessa ärenden är det, som även kammarrätten anför, tillräckligt att
barnen kommer till tals genom den nämnda regeln om talerätt. De
ärenden för vilka man kan diskutera en särskild regel om bams rätt att
komma till tals avser i stället sådana situationer där en god man får ett
ansvar även för angelägenheter som rör barnets person. Det gäller
framför allt de fell då en förmyndare på grund av sjukdom eller av
någon annan orsak inte kan utöva förmynderskapet (11 kap. 1 § för-
äldrabalken). I sådana fell är godmanskapet tänkt som en tillfällig lös-
ning i en krissituation och det kan inte anses nödvändigt med en sär-
skild föreskrift om att barnets vilja skall beaktas. Självfallet bör över-
förmyndaren resp, rätten ta hänsyn till vad bamet kan ha uttryckt i
ärendet angående val av god man.
Regeringen är mot bakgrund av det anförda inte beredd att föreslå
några nya bestämmelser för dessa ärenden.
43
Som en följd av förmynderskapsreformen bör en hänvisning i lagen Prop. 1994/95:224
(1994:1117) om registrerat partnerskap ändras till att avse de nya be-
stämmelserna i 6 kap. foräldrabalken.
7.5.1 Talerätt och processbehörighet
Regeringens bedömning: Åldersgränsen for processbehörighet i
de sociala målen bör inte sänkas.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 46).
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer i
promemorians bedömning. Några remissinstanser anser dock att ålders-
gränsen för processbehörighet bör sänkas till tolv år.
Skälen för regeringens bedömning: I sociala mål och ärenden har
bam talerätt (se avsnitt 5.1.5). Det sammanhänger med att bamet är
motpart till det allmänna. Det är därför andra hänsyn som skall tas i
dessa fell än i mål och ärenden enligt foräldrabalken och namnlagen.
Bam som har fyllt 15 år är dessutom processbehöriga i sociala mål,
dvs. de har rätt att själva föra sin talan i processen. Enligt förslaget från
Utredningen om barnens rätt skall åldersgränsen för processbehörighet
sänkas till tolv år.
Majoriteten av de remissinstanser som yttrade sig över utredningens
förslag ansåg att åldersgränsen for processbehörighet borde ligga kvar
vid 15 år. Som skäl anfördes att bam som är yngre än 15 år inte är
mogna att föra talan på egen hand.
Även i promemorian görs den bedömningen att åldersgränsen för
processbehörighet inte bör sänkas. Remissinstanserna har ingen annan
uppfettning nu. Även regeringen instämmer i promemorians bedömning.
Åldersgränsen för processbehörighet i de sociala målen bör alltså inte
sänkas. De yngre barnen får även fortsättningsvis företrädas av en
ställföreträdare.
Men de yngre barnen har ibland behov av en särskild ställföreträdare
för att kunna utnyttja sin talerätt. Den frågan behandlar regeringen i av-
snitt 7.5.2.
7.5.2 Särskild ställföreträdare för icke processbehöriga barn
Regeringens förslag: Den som är offentligt biträde enligt rätts-
hjälpslagen i ett mål eller ärende enligt LVU för ett bam som inte
har fyllt 15 år skall utan särskilt förordnande samtidigt vara bar-
nets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet av-
ser.
44
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med Prop. 1994/95:224
regeringens (se promemorian s. 46 f.).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker
promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Länsrätten i Göte-
borgs och Bohus län och Länsstyrelsen i samma län menar att något
behov av att barnets biträde också skall vara ställföreträdare inte visats.
Även Stockholms kommun är tveksam till förslaget. Länsstyrelsen i
Malmöhus län menar att icke processbehöriga bam alltid bör ha särskild
ställföreträdare.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen gjorde i föregående
avsnitt den bedömningen att bam under 15 år inte heller i fortsättningen
bör vara processbehöriga. Det betyder att dessa bam måste ha hjälp av
en ställföreträdare för att kunna föra talan i mål och ärenden och för att
kunna överklaga ett avgörande som har gått dem emot. För närvarande
är vårdnadshavaren ställföreträdare. Denna ordning är emellertid, som
Utredningen om barnens rätt framhåller, inte alltid lämplig. I mål och
ärenden enligt socialtjänstlagen har det visserligen inte kommit fram
något behov av en särskild ställföreträdare för bamet. Men annorlunda
förhåller det sig i mål och ärenden enligt LVU.
Ofta är det brister i barnets hemförhållanden som är orsak till att det
blir aktuellt med vård enligt LVU. Grunden för en ansökan om vård är
då att föräldrarna påtagligt har åsidosatt sina skyldigheter mot bamet
och att föräldrarna inte samtycker till att bamet får vård. Även när bar-
nets eget beteende åberopas som grund för vård enligt LVU hänger be-
teendet, när det gäller de mindre barnen, inte sällan samman med hem-
förhållandena. Barnets rätt till goda uppväxtförhållanden ställs då ofta
mot föräldrarnas intresse av att ha sitt bam hos sig. Det ligger således i
dessa måls karaktär att motstridiga intressen kan finnas mellan bam och
föräldrar.
De yngre barnen kan därför ha ett behov av en särskild ställföre-
trädare. Ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen (se avsnitt 5.1.5) är
inte ställföreträdare for bamet och kan därför inte utan fullmakt från
vårdnadshavaren t.ex. överklaga ett beslut.
Frågan behandlades av Utredningen om barnens rätt, som till grund
för sina överväganden lade ett uttalande av socialutskottet med anled-
ning av propositionen om socialtjänstlag (prop. 1979/80:1, bet.
1979/80:SoU44). Utskottet yttrade med hänvisning till en motion (mot.
1979/80:SoU55), i vilken det föreslogs att bam skulle få rätt att över-
klaga beslut enligt LVU, att det gällande systemet var otillfredsställande
från barnets synpunkt och att det på sikt måste övervägas att införa en
ordning som ger bamet en starkare ställning i mål enligt LVU. Frågan
har därefter varit föremål för ytterligare motioner i riksdagen.
Utredningen om barnens rätt föreslog att en särskild ställföreträdare
alltid skall förordnas för icke processbehöriga bam i mål om vård enligt
LVU liksom när det gäller socialnämndens beslut enligt samma lag. En-
ligt utredningen borde ett offentligt biträde enligt rättshjälpslagen sam-
tidigt vara barnets särskilda ställföreträdare.
45
Många av de remissinstanser som yttrade sig över utredningens för- Prop. 1994/95:224
slag tillstyrkte att det offentliga biträdet för icke processbehöriga barn
samtidigt skall vara barnets särskilda ställföreträdare.
En utgångspunkt för övervägandena nu är att bamet även fortsätt-
ningsvis skall vara part i mål och ärenden enligt LVU. För att det un-
deråriga barnets talerätt skall fungera i praktiken bör bamet enligt
promemorians bedömning ha möjlighet att överklaga ett beslut och vidta
andra processhandlingar även mot vårdnadshavarens vilja. Regeringen
gör samma bedömning.
Frågan är då om bamet skall kunna agera oberoende av socialnämn-
den. Socialnämndernas uppgift i mål och ärenden enligt LVU är att till-
varata barnets intressen och verka på olika sätt för att barnets bästa
skall tillgodoses. Dessa uppgifter bör självfallet inte förändras. Social-
nämnderna bör alltså även i fortsättningen svara t.ex. för att nödvändiga
utredningar angående bamet inhämtas och för att länsrättens beslut
överklagas i de fell socialnämnden anser att beslutet inte tillgodoser bar-
nets bästa. Det kan emellertid finnas tillfällen när socialnämndens upp-
fattning om vad som är till barnets bästa inte stämmer överens med
barnets egen vilja. I sådana fell är det rimligt att bamet har en möj-
lighet att agera oberoende av både vårdnadshavaren och socialnämnden.
Förslaget att de icke processbehöriga barnen skall få en särskild
ställföreträdare i sådana mål och ärenden bör därför genomföras.
Ett alternativ kunde vara att god man förordnas för bamet i de fell
motstridiga intressen finns mellan vårdnadshavaren och bamet. I de
flesta mål enligt LVU förordnas emellertid redan i dag ett offentligt
biträde för de icke processbehöriga barnen. I promemorian görs den
bedömningen att utredningens förslag om att låta biträdet också vara
ställföreträdare för bamet är en enklare och mer naturlig lösning än att
förordna god man för bamet. Remissinstanserna har nu ingen invänd-
ning mot den bedömningen. Även regeringen anser att det offentliga
biträdet bör vara ställföreträdare utan särskilt förordnande.
Det offentliga biträdets huvudsakliga uppgift är att ge råd och stöd
till bamet. Som ställföreträdare för bamet skall det offentliga biträdet
företräda bamet i processen och därvid framföra barnets åsikter. Enligt
regeringens uppfattning bör det knappast innebära någon rollkonflikt för
de personer som kommer i fråga för uppgiften att förena dessa funktio-
ner.
Enligt 42 § rättshjälpslagen skall offentligt biträde inte förordnas,
om förhållandena är sådana att det måste antas att det saknas behov av
ett offentligt biträde. I sådana fell bör vårdnadshavaren vara ställ-
företrädare. Detsamma bör gälla i mål och ärenden där bamet och
vårdnadshavaren undantagsvis har ett gemensamt offentligt biträde (se
avsnitt 7.5.4).
Det ankommer på socialnämnden att anmäla till länsrätten när det
finns behov av ett offentligt biträde for bamet.
46
7.5.3 Barnets rätt att komma till tals
Prop.
Regeringens bedömning: Barnets rätt att komma till tals i de
sociala målen behöver inte förstärkas ytterligare.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstäm-
mer med regeringens (se promemorian s. 49).
Remissinstanserna: Remissinstanserna delar överlag promemorians
uppfattning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser emellertid att det är
motiverat med en bestämmelse i socialtjänstlagen om att socialnämnden
skall söka klargöra barnets inställning och redovisa den for rätten.
Skälen för regeringens bedömning: I de sociala målen har barnen
talerätt och bam som har fyllt 15 år är dessutom processbehöriga och
kan själva vidta de processhandlingar som de önskar. Genom förslaget
i föregående avsnitt om särskild ställföreträdare för bam under 15 år
förbättras de yngre barnens möjligheter att komma till tals i rättegång-
en.
Som framgått i avsnitt 5.1.5 skall de äldre barnen ges tillfälle att
yttra sig över socialnämndens utredningar. Bam som är yngre bör höras
i sociala mål, om det kan vara till nytta för utredningen och bamet inte
kan antas ta skada av det.
Promemorians bedömning är att det inte har kommit fram något som
tyder på att barnets rätt att komma till tals i de sociala målen behöver
förstärkas ytterligare. Regeringen instämmer i den bedömningen.
7.5.4 Gemensamt offentligt biträde för barnet och vårdnadshavar-
na?
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i 44 § rättshjälpslagen
om gemensamt offentligt biträde för bamet och vårdnadshavama
bör inte ändras.
Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överensstäm-
mer med regeringens (se promemorian s. 50 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer överlag i prome-
morians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 44 § första stycket rätts-
hjälpslagen skall gemensamt offentligt biträde förordnas för bamet och
vårdnadshavaren i mål enligt LVU, om det inte finns motstridiga in-
tressen mellan bamet och vårdnadshavaren. Utredningen om barnens
rätt föreslog att bestämmelsen, som enligt utredningen tillämpas mycket
sparsamt, skulle upphävas eftersom man regelmässigt måste utgå från
att bamet och dess vårdnadshavare har motstridiga intressen i sådana
mål.
I promemorian görs den bedömningen att det i vissa typer av mål är
lämpligt att bamet och föräldrarna har ett gemensamt biträde. Remissin-
1994/95:224
47
stanserna gör samma bedömning nu. Även regeringen instämmer i den Prop. 1994/95:224
bedömningen.
Ett exempel på att det kan vara lämpligt att bam och vårdnadshavare
har gemensamt offentligt biträde kan vara att vårdbehovet uppstått på
grund av den unges eget beteende utan att brister i hemmiljön kan sägas
ha inverkat på något beaktansvärt sätt. Eftersom det endast sällan kan
sägas att bamet och föräldrarna inte har motstridiga intressen, torde
dock bestämmelsen även i fortsättningen komma att tillämpas sparsamt.
Det ankommer på domstolen att avgöra när gemensamt offentligt biträde
kan forordnas.
7.5.5 Vem skall utses till offentligt biträde?
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om vem som skall
kunna utses till offentligt biträde bör inte ändras.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se
promemorian s. 50 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar överlag promemo-
rians bedömning utan invändning.
Skälen för regeringens bedömning: I rättshjälpslagen ställs inte upp
några andra krav på den som skall vara offentligt biträde än att han
eller hon skall vara lämplig för uppdraget (se avsnitt 5.1.5). I praktiken
förordnar dock domstolarna så gott som alltid jurister till offentliga
biträden i mål enligt LVU. Utredningen om barnens rätt anser att man
ofta inte behöver ha en jurist som offentligt biträde. En annan allmän-
kunnig person med gott omdöme och med kunskaper om barn bör enligt
utredningen i många fall lika väl som en jurist kunna fylla rollen som
offentligt biträde för bamet. Om ett mål under handläggningen visar sig
vara mer komplicerat än man från början förutsatt och biträdet inte har
tillräckliga kvalifikationer för att genomföra sitt uppdrag, bör det enligt
utredningens förslag vara möjligt att byta biträde. I de fall då det be-
hövs en jurist till offentligt biträde bör man enligt utredningen i första
hand välja någon som redan har förvärvat fördjupade kunskaper om
bam genom verksamhet bl.a. som offentligt biträde i mål och ärenden
enligt LVU.
Remissutfallet över utredningens förslag i denna del var blandat.
Regeringen föreslår nu att det offentliga biträdet samtidigt skall vara
barnets ställföreträdare (se avsnitt 7.5.2). Det ställer krav på kunskaper
om processens gång o.d. Det innebär emellertid inte att biträdet nöd-
vändigtvis måste vara jurist. Andra personer kan tillägna sig de nöd-
vändiga kunskaperna.
Någon föreskrift om att barnets offentliga biträde i mål och ärenden
enligt LVU skall vara jurist bör därför inte införas. Även i fortsättning-
en torde det dock som regel bli advokater och vissa andra jurister som
förordnas. Remissinstanserna instämmer nu överlag i den bedömningen.
Den särskilda sakkunskap om bam som i regel är nödvändig får biträdet
48
inhämta, i den mån han eller hon inte själv besitter den genom erfaren- Prop. 1994/95:224
het eller särskilda kunskaper, genom utredningar, experthjälp e.d. Så-
dant underlag inhämtas i de aktuella målen och ärendena genom social-
nämndens försorg. Biträdet har dessutom enligt 45 § rättshjälpslagen en
möjlighet att själv föranstalta om viss utredning. Någon särskild be-
stämmelse om att ett offentligt biträde skall ha kunskaper om bam och
bams behov är enligt regeringens mening inte nödvändig.
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft
den 1 januari 1996. Några särskilda övergångsbestämmelser skall
inte meddelas.
Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens med den enda skillnaden att bestämmelserna föreslås träda
i kraft den 1 juli 1995 (se promemorian s. 52).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Hovrätten för
Nedre Norrland tillstyrker eller lämnar promemorians förslag utan
invändning.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås inte några
särskilda övergångsbestämmelser. Det innebär att bestämmelserna skall
tillämpas även i pågående mål och ärenden. Hovrätten för Nedre Norr-
land anser att bestämmelserna inte bör tillämpas i mål som anhängig-
gjorts före ikraftträdandet, eftersom det innebär att utredningar t.ex. i
överklagade mål kan behöva kompletteras i efterhand.
Enligt vad regeringen berört tidigare (se avsnitt 7.2.2) finns det bris-
ter i en del kommuner när det gäller att i vårdnadsutredningar beskriva
bamet och dess behov och det kan förekomma att den som skall utföra
en vårdnads- eller umgängesutredning inte har träffat ett bam alls eller
bara vid något enstaka tillfälle. Om domstolarna skall kunna utröna
barnets vilja och ta hänsyn till den, är sådana utredningar inte fullstän-
diga. Om det i pågående mål finns utredningsmaterial som är behäftat
med sådana brister som nu berörts, är det ingen tillräckligt tungt vägan-
de nackdel att komplettering måste ske - även i högre rätt. Regeringen
instämmer därför i promemorians bedömning att några särskilda över-
gångsbestämmelser inte bör meddelas utan bestämmelserna tillämpas
fullt ut även i pågående mål och ärenden.
De föreslagna ändringarna i foräldrabalken och namnlagen är avsedda
att säkerställa att bams rätt att komma till tals i mål som rör deras
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
person tillgodoses. Domstolarna får i vissa fell en i lag föreskriven Prop. 1994/95:224
skyldighet att beakta barnens vilja. Socialnämnderna får en motsvarande
skyldighet att söka utröna barnens inställning. Några ökade kostnader
för utredningar bör inte uppstå genom ändringarna. Inte heller i övrigt
bör det bli några ökade kostnader i de ifrågavarande målen eller ärende-
na.
Den ändring som föreslås i LVU innebär att det offentliga biträde
som i vissa fell skall förordnas för bam under 15 år i mål och ärenden
enligt denna lag också skall vara barnets särskilda ställföreträdare. Inte
heller den ändringen medför några beaktansvärda ökade kostnader för
det allmänna.
Ansvaret för att information angående de föreslagna lagändringarna
når ut till de enskilda och socialnämnderna bör vila på Socialstyrelsen
inom befintliga budgetramar.
I foräldrabalken föreslås ändringar i 4 kap. om adoption och i 6 kap.
om vårdnad och umgänge.
4 kap. 6 §
Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd
får ges endast om adoptionen är till fördel for bamet samt sökanden har
uppfostrat bamet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till
det personliga förhållandet mellan sökanden och bamet finns särskild
anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det är lämpligt att
adoptionen äger rum skall rätten, även när barnets samtycke inte be-
hövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad.
Ansökningen får inte bifellas, om det från någon sida har getts eller
utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets under-
håll. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp är dock inte hinder för
tillstånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till socialnämnden i
den kommun där adoptanten är folkbokförd eller om det till nämnden
har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har godkänts av sökan-
den och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden skall
genom dess försorg hos en försäkringsgivare inköpas en efter under-
hållsskyldigheten anpassad livränta åt bamet, om inte avtalet hindrar det
eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annat lämpligt
sätt for barnets underhåll.
Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att
ansökningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan
även om ansökningen bifalls.
Genom den nya bestämmelsen i tredje meningen i första stycket får
domstolen en skyldighet att ta hänsyn till barnets vilja vid bedömningen
av om adoptionen bör äga rum. Därvid skall domstolen beakta barnets
ålder och mognad. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.1.
50
Regeln är avsedd att stärka barnens rätt genom att det skapas en Prop. 1994/95:224
garanti för att adoptioner inte äger rum utan att hänsyn tas till viljan hos
de bam som har en egen inställning till adoptionen. Att domstolen skall
beakta barnets ålder och mognad medför att hänsyn skall tas i högre
grad till de större barnens inställning än till de mindre barnens. De
minsta barnen kan inte ha någon inställning till adoptionen över huvud
taget. Regeln innebär för de tallen att domstolen inte alls behöver ta
hänsyn till barnets vilja.
Att domstolen enligt bestämmelsen skall ta hänsyn till barnets vilja
innebär att en adoption normalt inte bör äga rum, om ett bam som har
en grundad egen inställning i saken är motståndare - uttalat eller inte -
till adoptionen.
I de flesta adoptionsärenden är dock förhållandena sådana att det inte
råder någon tvekan om det lämpliga i att adoptionen äger rum. Sålunda
föregås internationella adoptioner normalt av en utredning som tydligt
klargör detta. Merparten av sådana adoptionsärenden gäller dessutom
små bam som antingen inte kan uttrycka någon egen vilja över huvud
taget eller som är för små för att själva kunna ta ställning till adoptions-
frågan. Att rätten skall beakta barnets ålder och mognad betyder att
barnets inställning inte behöver utrönas i sådana fall. I de flesta adop-
tionsärenden innebär därför den nya regeln i praktiken inte någon
förändring.
När det gäller bam som har fyllt tolv år är domstolen på grund av
kravet på samtycke i 5 § första stycket skyldig att kontrollera att det
finns ett uttryckligt godkännande till adoptionen från bamet. På grund
av den nya bestämmelsen bör domstolen dessutom se till att bamet har
haft en möjlighet att närmare redovisa sin inställning. Men även bam
under tolv år är ofta så mogna att deras inställning i adoptionsfrågan
måste efterhöras och hänsyn tas till deras inställning.
Undantagsbestämmelsen i 5 § andra stycket har inte ändrats. Det
innebär att barnets samtycke inte behövs, om bamet skulle ta skada av
att tillfrågas eller om bamet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke
på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande
förhållande.
Enligt ett tillägg i 10 § skall socialnämnden söka klarlägga barnets
inställning, om det inte är olämpligt. Frågan om i vilka fall utredningen
bör innehålla något om barnets inställning behandlas i kommentaren till
10 §.
I andra stycket har två ändringar gjorts. Genom den första har ordet
”församling” bytts ut mot ”kommun” for att socialnämnderna organisa-
toriskt hör till kommunerna. Den andra innebär att kravet på att försäk-
ringsgivaren skall vara svensk har tagits bort. En sådan begränsning kan
numera inte anses förenlig med Sveriges internationella åtaganden.
51
4 kap. 10 §
Prop. 1994/95:224
I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om bamet och
sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till barnets underhåll har
lämnats eller utlovats. Har bamet inte fyllt arton år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbok-
förd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden
om bamet är folkbokförd.
Socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokförd skall, om
det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa
den för rätten.
Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall
ändå höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu
sagts i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den andra
makens bam, var och en av makarna. Finns en särskild förmyndare
vars samtycke inte krävs, skall även han eller hon höras.
I ett nytt andra stycke ges en föreskrift om socialnämndens yttrande till
domstolen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.1. Det lämpligas-
te sättet för domstolen att få kännedom om barnets inställning är att
yttrandet innehåller upplysningar härom. Yttrandena innehåller redan i
dag ofta sådana upplysningar. Genom den föreslagna nya föreskriften
säkerställs att domstolen får den nödvändiga informationen.
I den nya bestämmelsen anges att barnets inställning skall klarlägga
”om det inte är olämpligt”. Det är självfallet inte lämpligt att försöka
klargöra en inställning hos ett bam som inte är gammalt eller moget
nog att ha en egen uppfattning i saken. Det går inte att säga någon
bestämd ålder för när ett bam bör tillfrågas. Utredaren får bedöma detta
från fell till fall. Även i andra situationer än då bamet är mycket ungt
kan det vara olämpligt att forska i barnets inställning. Det kan vara
fellet om bamet är känsligt och labilt och om dess inställning har klar-
lagts genom annan utredning. Socialnämnden måste också beakta be-
stämmelserna i 5 § om att samtycke inte behövs om bamet skulle ta
skada av att tillfrågas.
För att socialnämnden skall kunna lämna upplysningar i de fell detta
bör ske måste utredaren sammanträffa med bamet och ställa frågor som
kan ge kunskap om barnets inställning. Utredaren måste därvid uppträda
med varsamhet och bör inte försöka pressa bamet på synpunkter. Om
möjligt bör det dock klarläggas om bamet känner tvekan inför adoptio-
nen.
Av yttrandet bör det firamgå om bamet har några synpunkter på adop-
tionen. Ofta kan det räcka att det anges att barnets inställning efterfors-
kats och att det därvid inte framkommit något som ger anledning att
anta att bamet är tveksamt inför en adoption. Har det enligt utredarens
bedömning inte varit lämpligt att tillfråga bamet, bör detta och skälen
därtill anges.
Bamet torde i de stora flertalet adoptionsärenden vistas hos sökanden.
I enlighet med ett påpekande från Lagrådet har bestämmelsen därför
utformats som en skyldighet för socialnämnden i den kommun där
sökanden är folkbokförd att klarlägga barnets inställning till adoptionen.
Om i det enskilda fellet bamet vistas i någon annan kommun, kan soci-
52
alnämnden begära biträde av socialnämnden i den kommunen med Prop. 1994/95:224
inhämtande av erforderlig utredning.
6 kap. 10 d §
Vid bedömningen av frågor om vårdnad skall rätten ta hänsyn till bar-
nets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Paragrafen är ny. Den gäller mål och ärenden angående vårdnad enligt
6 kap. Den är avsedd att säkerställa att hänsyn tas till barnets vilja i
sådana mål. Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.2.2.
Enligt den föreslagna bestämmelsen skall domstolen ta hänsyn till bar-
nets vilja. Därvid skall barnets ålder och mognad beaktas. Att dom-
stolen skall beakta barnets ålder och mognad betyder att det normalt
skall fästas mer avseende vid de större barnens inställning än vid de
mindres. De minsta barnen kan inte ha någon uttalad uppfattning över
huvud taget. Regeln innebär för de fellen att domstolen inte alls behöver
ta hänsyn till barnets vilja.
Att det anges särskilt i lagen att domstolen skall ta hänsyn till barnets
vilja är avsett att markera att barnets vilja är en viktig omständighet vid
den prövning som skall göras i mål och ärenden om vårdnad.
Hänsyn skall tas till barnets vilja vid alla frågor om vårdnad enligt
6 kap. Det innebär att bestämmelsen skall tillämpas även vid interimis-
tiska beslut enligt 20 §. Den frågan behandlas närmare i avsnitt 7.2.2
och i kommentaren till 19 §.
Den nya bestämmelsen innebär att domstolen måste se till att bamet
har haft en möjlighet att närmare redovisa sin inställning. Finns inte
underlag för att ta hänsyn till barnets vilja bör därför - om bamet nått
en sådan mognad att viljan har betydelse - utredningen kompletteras.
Enligt ett föreslaget nytt stycke i 19 § skall den som verkställer en
vårdnadsutredning söka klarlägga barnets inställning, om det inte är
olämpligt. Frågan om i vilka fell utredningen bör innehålla något om
barnets inställning behandlas i kommentaren till 19 §.
Genom ändringar i förmynderskapslagstiftningen införs från och med
den 1 juli 1995 tre nya paragrafer, 10 a - c §§, i 6 kap. foräldrabalken
(se avsnitt 5.1.4). Den nu aktuella bestämmelsen har placerats efter
dessa paragrafer och betecknas därför 10 d §.
6 kap. 15 §
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge
med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som
står bamet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren
skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana upplysningar
rörande bamet som kan främja umgänget.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för bamet.
53
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av Prop.
någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i
frågan om umgänge efter vad som är bäst for bamet.
Vid bedömningen av frågor om umgänge skall rätten ta hänsyn till
barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Rätten skall
vidare beakta risken for att bamet i samband med utövande av umgänge
utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far
illa.
I ett tillägg till jjärde stycket föreskrivs att domstolen i mål om umgänge
med bam enligt 6 kap. skall ta hänsyn till barnets vilja. Det skall ske
med beaktande av barnets ålder och mognad.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.2.2. Den har sin motsvarighet i
bestämmelserna om vårdnad i 10 d §. Här kan i övrigt hänvisas till vad
som anförts i kommentaren till den paragrafen.
6 kap. 19 §
Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt
utredda.
Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge
skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden
tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedöm-
ning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det
behövs ytterligare utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller
något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fast-
ställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken
utredningen skall vara slutförd. Om det behövs får rätten förlänga denna
tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skyndsamt.
Den som verkställer utredning skall, om det inte är olämpligt, söka
klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.
Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att bamet inte kan ta skada av att höras.
I ett nytt tredje stycke föreslås en regel om skyldighet för utredaren att,
om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning. Regeln
skall gälla för både vårdnads- och umgängesmål och är avsedd att sä-
kerställa att domstolen får det underlag som är nödvändigt för att dom-
stolen skall kunna ta hänsyn till barnets vilja. Bestämmelsen har be-
handlats i avsnitt 7.2.2.
Barnets inställning skall klarläggas ”om det inte är olämpligt”. Det är
givetvis inte lämpligt att försöka få fram en inställning hos ett bam som
inte är gammalt eller moget nog att ha en egen uppfattning i saken. Det
går inte att säga någon bestämd ålder för när ett bam bör tillfrågas.
Utredaren får bedöma detta från fåll till fall. Även i andra situationer än
då bamet är mycket ungt kan det vara olämpligt att forska i barnets
inställning. Det kan vara fellet om bamet är särskilt känsligt och dess
huvudsakliga inställning är känd genom annan utredning. Med anled-
ning av vad Barnombudsmannen anfört finns det anledning att betona att
bestämmelsen tar sikte på vad som kan vara olämpligt för bamet.
För att socialnämnden skall kunna lämna upplysningar i de fall detta
bör ske måste utredaren sammanträffa med bamet och ställa frågor som
kan ge kunskap om barnets inställning. Det är utredarens uppgift att på
1994/95:224
54
ett sätt som är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och mognad be- Prop. 1994/95:224
döma om bamet bör tillfrågas om sina synpunkter. Utredaren måste
uppträda med varsamhet och med respekt för den lojalitetskonflikt som
bamet befinner sig i. Bamet får inte pressas på synpunkter.
Av yttrandet bör framgå sådana observationer som utredaren kunnat
göra och som kan ge en bild av barnets inställning. Eventuella uttalade
ståndpunkter från barnets sida bör noteras, varvid utredaren bör ange
vilken betydelse som enligt hans eller hennes mening bör tillmätas
sådana uttalanden.
Har det enligt utredarens bedömning inte varit lämpligt att tillfråga
bamet, bör detta och skälen därtill anges.
Skyldigheten for domstolen att ta hänsyn till barnets vilja gäller även
interimistiska beslut enligt 20 §. Inför sådana beslut kan ingen egentlig
utredning göras. Om föräldrarna inte är överens om vårdnad och um-
gänge när frågan skall avgöras interimistiskt, torde rätten dock i all-
mänhet inhämta upplysningar från socialnämnden inför beslutet. I såda-
na upplysningar bör barnets inställning anges, om det är möjligt och
lämpligt. Barnets vilja kan emellertid självfallet inte utredas och redovi-
sas lika utförligt som i en fullständig vårdnads- eller umgängesutred-
ning.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1996. Några särskil-
da övergångsbestämmelser har inte meddelats. Det innebär att de nya
bestämmelserna tillämpas även i mål som anhängiggjorts före ikraftträ-
dandet (se avsnitt 8). Det kan i något fall innebära att utredningen får
kompletteras i efterhand.
I namnlagen föreslås ändringar i 45 och 48 §§.
45 §
En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är
förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor
om vårdnaden om bamet.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan ske, höra
den vars efternamn bamet bär, om denne inte är vårdnadshavare. Dom-
stolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.
Socialnämnden skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets
inställning och redovisa den för rätten.
I ärenden enligt första stycket får domstolen förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad.
55
Genom ett nytt tredje stycke åläggs socialnämnden en skyldighet att, om Prop. 1994/95:224
det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning när det gäller
namnändringen.
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4.1. Den överensstämmer i
sak med en motsvarande regel i 4 kap. 10 § foräldrabalken angående
adoption. Här kan hänvisas till vad som anförts i författningskommenta-
ren till den bestämmelsen.
48 §
För den som är under 18 år görs anmälan eller ansökan i mål eller
ärenden enligt denna lag av barnets vårdnadshavare. Har bamet fyllt 12
år får sådan anmälan eller ansökan göras utan barnets samtycke endast
om bamet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av en
psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande.
Vid bedömningen av om ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är fören-
ligt med barnets bästa skall rätten, även när barnets samtycke inte
behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad.
I ett nytt andra stycke åläggs domstolen att ta hänsyn till barnets vilja i
ärenden om namnbyte enligt 6, 8 eller 11 §. Det skall ske med be-
aktande av den ålder och mognad som bamet nått. Bestämmelsen har
behandlats i avsnitt 7.4.1.
Regeln är avsedd att stärka barnens rätt genom att det skapas en
garanti för att namnbyten inte äger mm utan att hänsyn tas till viljan
hos de bam som har en egen inställning till namnfrågan. Att domstolen
skall beakta barnets ålder och mognad betyder att mer avseende skall
fästas vid de större barnens inställning än vid de mindre barnens. De
allra minsta barnen kan naturligtvis inte ha någon inställning till namn-
bytet över huvud taget.
Barnets vilja är en viktig omständighet. I de fall där barnets samtycke
inte är en absolut förutsättning för namnbyte är dock barnets inställning
inte avgörande; andra omständigheter kan tillsammans väga tyngre.
På grund av den nya bestämmelsen bör domstolen se till att de bam
som kan antas ha uppnått tillräcklig mognad har haft en möjlighet att
närmare redovisa sin inställning.
Enligt ett tillägg i 45 § skall socialnämnden söka klarlägga barnets
inställning, om det inte är olämpligt.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1996. Några särskil-
da övergångsbestämmelser har inte meddelats. Det innebär att de nya
bestämmelserna tillämpas även i ärenden som anhängiggjorts före ikraft-
trädandet (se avsnitt 8). Det kan i något fäll innebära att utredningen får
kompletteras i efterhand.
56
I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) föreslås ett
tillägg till 36 §. Tillägget rör frågan om vem som skall vara ställföreträ-
dare för bam under 15 år. Den nya bestämmelsen har behandlats i
avsnitt 7.5.2.
36 §
Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål
och ärenden enligt denna lag.
Den som är förordnad enligt rättshjälpslagen (1972:429) som of-
fentligt biträde för nägon som är under 15 år, utan att samtidigt vara
biträde för vårdnadshavaren, är utan särskilt förordnande den unges
ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.
Bam som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för
utredningen och det kan antas att bamet inte tar skada av att höras.
I mål och ärenden enligt LVU har bam ställning som part. Bam som
har fyllt 15 år är själva processbehöriga, medan yngre bam måste före-
trädas av en ställföreträdare. Utan att det sägs i paragrafen är den eller
de som är vårdnadshavare legala ställföreträdare for bamet. Det gäller
oavsett om bamet fyllt 15 år eller inte.
I ett nytt andra stycke införs nya regler om att bamet ibland kan få
ytterligare en ställföreträdare. Bakgrunden till den bestämmelsen är att
det med hänsyn till att bam och vårdnadshavare kan ha motstridiga
intressen i vissa mål och ärenden är mindre lämpligt att bam är beroen-
de av föräldrarnas vilja när det t.ex. gäller att överklaga ett beslut.
Den nya regeln innebär att för det fell ett offentligt biträde förordnats
för den unge enligt rättshjälpslagen, biträdet automatiskt också är den
unges särskilda ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet
avser.
Genom lagändringen får bamet en självständig ställning gentemot
vårdnadshavaren i vissa mål och ärenden enligt LVU. Sålunda kan
bamet genom sin ställföreträdare överklaga domstolens avgöranden och
vidta andra processhandlingar.
Ställföreträdaren skall tillvarata barnets intresse. Han bör alltså fram-
föra de synpunkter och de önskemål som bamet har. Skulle ställföreträ-
daren ha en annan uppfattning än bamet, bör han med beaktande av
barnets önskemål hävda den uppfettning som han anser bäst tjänar
barnets intresse. Om bamet så önskar, skall han t.ex. se till att beslut
och domar blir överklagade.
Ställföreträdaren är samtidigt barnets offentliga biträde och skall i den
egenskapen ta till vara barnets bästa i olika hänseenden. Han skall bl.a.
fungera som barnets rådgivare. Vidare skall han bevaka att nödvändig
utredning angående barnets person, t.ex. utlåtanden från barnpsykologer
eller annan expertis, inhämtas.
I tredje stycket har gjorts en redaktionell förändring.
Prop. 1994/95:224
57
Ikraftträdande
Prop. 1994/95:224
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Den nya bestämmelsen träder i kraft den 1 januari 1996. Några särskil-
da övergångsbestämmelser har inte meddelats. Det innebär att den nya
bestämmelsen tillämpas även i mål och ärenden som anhängiggjorts före
ikraftträdandet (se avsnitt 8).
3 kap. 2 §
Registrerade partner får varken gemensamt eller var för sig anta adop-
tivbarn enligt 4 kap. foräldrabalken. Inte heller får registrerade partner
enligt 6 kap. 10 a § foräldrabalken utses att gemensamt utöva vård-
naden om en underårig.
Lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befrukt-
ning utanför kroppen gäller inte för registrerade partner.
Paragrafen har ändrats på så sätt att hänvisningen nu avser de nya
bestämmelserna om särskild vårdnadshavare i 6 kap. 10 a § föräldrabal-
ken i stället för som tidigare bestämmelserna om särskilt förordnade
förmyndare i 13 kap. 8 §. Ändringen är en följdändring till de nya
förmynderskapsbestämmelsema (se avsnitt 5.1.4 och 7.4.2).
58
Betänkandet innehåller vissa lagförslag som saknar betydelse i detta
ärende. Här anges endast nu aktuella förslag tillsammans med
lagrummens eller relevanta delar av lagrummens nuvarande lydelse.
Övriga förslag i betänkandet samt där i övrigt återgivna lagrum eller del
av lagrum markeras här med ... (tre punkter). Ingresserna till lagför-
slagen anges här på samma sätt som i betänkandet.
Härigenom föreskrivs i fråga om foräldrabalken
dels att 6 kap. 5—6, 9, 14—15, 17—20 och 22 §§, 11 kap. 17 §
samt 21 kap. 6 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 17 a §, 23
och 24 §§ samt 21 kap. 17 §, av följande lydelse.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap. Om vårdnad och umgänge
1 - 16 §§
17 §
Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där
vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama har sitt hemvist.
Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det
inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms
tingsrätt.
Frågor om vårdnad som avses i
4—8 och 10 §§ samt frågor om
umgänge som avses i 15 § hand-
läggs i den ordning som är
föreskriven för tvistemål. Står
bamet under vårdnad av båda för-
äldrarna eller en av dem och är
föräldrarna överens i saken, kan
de dock anhängiggöra saken ge-
nom ansökan.
Frågor om vårdnad som avses i
4—10 §§ samt frågor om um-
gänge som avses i 15 § handläggs
i den ordning som är föreskriven
för tvistemål. Står bamet under
vårdnad av båda föräldrarna eller
en av dem och är parterna över-
ens i saken, kan de dock an-
hängiggöra saken genom ansökan.
I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för bamet yrkas utan stäm-
ning.
Dom i mål om vårdnad eller umgänge far meddelas utan huvudför-
handling, om partema är överens i saken.
59
17 a §
I mål enligt 4-10 och 15 §§ är
även bamet part. Bamet får dock
inte väcka talan om ändring i
vårdnaden eller om umgänget.
Har bamet fyllt tolv år, får det
självt föra sin talan.
Är bamet yngre än tolv år, förs
dess talan av den eller dem som
är vårdnadshavare för bamet.
Finns det anledning att anta att
bamet och vårdnadshavaren har
motstridiga intressen i saken eller
år fråga om tillämpning av 7, 8,
9, 10 eller 15 §, förs dock barnets
talan av en särskild ställföre-
trädare. Den som är förordnad
enligt rättshjälpslagen att vara of-
fentligt biträde för bamet är utan
särskilt förordnande också dess
särskilde ställföreträdare.
Bamet får åläggas skyldighet att
inställa sig personligen inför
rätten, endast om särskilda skäl
talar för det och det är uppenbart
att bamet inte kan ta skada av att
inställa sig. Bamet får höras, om
det kan ske utan risk för att bamet
tar skada.
18-21 §§
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
60
22 §
I mål eller ärenden om vårdnad
eller umgänge gäller i fråga om
rättegångskostnader andra och
tredje styckena i stället för 18
kap. 1 - 7 §§ rättegångsbalken.
Vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad. En part kan
dock förpliktas att helt eller delvis
ersätta motparten dennes rätte-
gångskostnad, om han eller hon
har förfarit på ett sådant sätt som
avses i 18 kap. 3 eller 6 § rätte-
gångsbalken eller om det annars
finns särskilda skäl.
I mål om vårdnad eller umgänge
gäller i fråga om rättegångskost-
nader andra och tredje styckena i
stället för 18 kap. 1 - 7 §§ rätte-
gångsbalken.
Vardera parten skall bära sin
rättegångskostnad. En part kan
dock förpliktas att helt eller delvis
ersätta motparten dennes rätte-
gångskostnad, om han eller hon
har förfarit på ett sådant sätt som
avses i 18 kap. 3 eller 6 § rätte-
gångsbalken eller om det annars
finns särskilda skäl. Skyldighet att
ersätta rättegångskostnad får dock
inte åläggas den som inte har fyllt
aderton år.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens
rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde
förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångs-
balken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller
hon förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan
besluta om detta även om någon part inte yrkar det.
Denna paragraf tillämpas också Denna paragraf tillämpas också
när målet eller ärendet handläggs i när målet handläggs i högre rätt,
högre rätt.
23 - 24 §§
10 kap. Om förmyndare
18 §
Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras, förutom av överförmynda-
ren och förmyndare, av den
underårige själv, om denne har
fyllt sexton år, samt av hans eller
hennes make och närmaste släk-
tingar. En förmyndare som inte
längre är lämplig att utöva vård-
naden får entledigas även på an-
sökan av socialnämnden. Frågor
som avses i denna paragraf skall
rätten också ta upp självmant, när
anledning förekommer till det.
11 kap. Om förmyndare
17 §
Ansökan om förordnande eller
entledigande av en förmyndare får
göras, förutom av överför-
myndaren och förmyndare, av den
omyndige själv, av hans eller
hennes make och närmaste
släktingar samt, när fråga är om
underårig, även av socialnämn-
den. Frågor som avses i denna
paragraf skall rätten också ta upp
självmant, när anledning före-
kommer till det.
61
I ärende som avses i första
stycket skall rätten, när det rör en
underårig som fyllt sexton år,
bereda denne tillfälle att yttra sig,
om det kan ske.
Rättens beslut i ärende som
avses i första stycket får över-
klagas, förutom av den som
beslutet särskilt rör, av var och en
som har rätt att göra ansökan.
I ärende som avses i första
stycket skall rätten bereda den
omyndige tillfälle att yttra sig, om
det kan ske.
Mot rättens beslut i ärende som
avses i första stycket får talan
föras, förutom av den omyndige
och annan som beslutet särskilt
rör, av var och en som har rätt att
göra ansökan.
I ärende som avses i första
stycket får den omyndige själv föra
sin talan om han eller hon har
fyllt tolv år.
Är den omyndige yngre än tolv
år, förs hans eller hennes talan i
ärende som avses i första stycket
av en särskild ställföreträdare.
Den som är förordnad enligt rätts-
hjälpslagen att vara offentligt
biträde för den omyndige är utan
särskilt förordnade också dennes
särskilde ställföreträdare.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
21 kap. Om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad eller
umgänge m.m.
6§
Länsrätten kan vägra verkstäl-
lighet, om det är uppenbart att
förhållandena har ändrats sedan
den allmänna domstolens dom
Länsrätten kan vägra verkstäl-
lighet, om det är uppenbart att
förhållandena har ändrats sedan
den allmänna domstolens dom
eller beslut meddelades och det av
hänsyn till barnets bästa är på-
kallat att frågan om vårdnad och
umgänge prövas på nytt. Sådan
fråga tas upp av allmän domstol
på ansökan av den som har varit
part i målet hos länsrätten eller på
ansökan av socialnämnden.
eller beslut meddelades och det av
hänsyn till barnets bästa är
påkallat att frågan om vårdnad
eller umgänge prövas på nytt.
Sådan fråga tas upp av allmän
domstol på talan av den som varit
part i målet hos länsrätten eller på
talan av socialnämnden. Bamet
får dock inte väcka sådan talan.
Länsrätten får även i annat fall vägra verkställighet, om det finns risk
som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas.
13 §
Länsrätten får, enligt vad som är skäligt, förordna att den ena parten
skall ersätta motpartens kostnader i ett mål enligt detta kapitel.
62
Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra
meningen, för hämtning av en part till förhandling, för hämtning eller
omhändertagande av bam och för läkarundersökning betalas av
allmänna medel. Rätten får efter vad som är skäligt besluta att en part
som har föranlett kostnad för hämtning skall helt eller delvis betala
kostnaden till statsverket.
Skyldighet att ersätta kostnad får
inte åläggas den som inte har fyllt
aderton år.
Den som har hand om bamet får tillerkännas ersättning och förskott
med anledning av kostnader för resa och uppehälle i samband med
inställelse vid läkarundersökning enligt 11 §. Härvid gäller 15 § förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291).
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
Frågor om ersättning enligt
andra och tredje styckena prövas
av länsrätten.
17
Frågor om ersättning enligt
andra och fjärde styckena prövas
av länsrätten.
§
I mål enligt detta kapitel är även
bamet part. Bamet får dock inte
ansöka om verkställighet.
Har bamet fyllt tolv år, får det
självt föra sin talan.
År bamet yngre än tolv år, förs
dess talan av en särskild ställföre-
trädare. Den som är förordnad
enligt rättshjälpslagen att vara
offentligt biträde för bamet är
utan särskilt förordnande också
dess särskilde ställföreträdare.
63
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972:429) att
41-45 §§ skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rättshjälp genom offentligt biträde
41 §
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende
1. hos allmän domstol när
bamet för talan enligt 6 kap.
foräldrabalken och talan inte
utförs av barnets vårdnadshavare
eller när underårig för talan enligt
11 kap. 17 ^foräldrabalken,
2. hos förvaltningsdomstol när
ett bam för talan i mål enligt 21
kap. foräldrabalken.
1 -14
3-17
42 §
Rättshjälp genom offentligt
biträde skall beviljas den som
åtgärden avser och i mål eller
ärende som avses i 41 § 5 även
vårdnadshavare, om det ej måste
antagas att behov av biträde
saknas.
Rättshjälp genom offentligt
biträde skall beviljas den som
åtgärden avser och i mål eller
ärende som avses i 41 § 5 även
vårdnadshavare, om det ej måste
antagas att behov av biträde
saknas. Sådan rättshjälp får dock
inte beviljas vårdnadshavare i mål
enligt 20 § första stycket 4 lagen
(1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
I mål eller ärende som avses i
41 § 1, 2, 5 och 6 skall rättshjälp
genom offentligt biträde alltid
beviljas barnet, om det inte har
fyllt tolv år.
44 §
Har den som beviljats rättshjälp
enligt 41 § till offentligt biträde
själv föreslagit någon som är
lämplig, skall denne förordnas,
Har den som beviljats rättshjälp
enligt 41 § till offentligt biträde
själv föreslagit någon som är
lämplig, skall denne förordnas,
64
om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader
eller i övrigt särskilda skäl föran-
leder annat. Har både den unge
och vårdnadshavaren beviljats
rättshjälp i mål eller ärende som
avses i 41 § 3, förordnas gemen-
samt biträde, om det ej finns mot-
stridiga intressen mellan dem.
I fråga om offentligt biträde äger
bestämmelserna i 19 § första
stycket, 21 § första stycket sista
meningen, andra och tredje
styckena, 22 § första - tredje,
femte och sjätte styckena samt
23 § motsvarande tillämpning.
om ej hans anlitande skulle Prop. 1994/95:224
medföra avsevärt ökade kostnader Bilaga 1
eller i övrigt särskilda skäl
föranleder annat.
I fråga om offentligt biträde äger
bestämmelserna i 21 § första
stycket sista meningen, andra och
tredje styckena, 22 § första -
tredje, femte och sjätte styckena
samt 23 § motsvarande tillämp-
ning. Byte av offentligt biträde får
i mål eller ärende som avses i
41 §1, 2, 5 och 6 också ske, om
det behövs med hänsyn till målets
svårighetsgrad och biträdets erfa-
renhet.
I fråga om beslut som meddelas med stöd av andra stycket äger 43 §
andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.
Ersättning till offentligt biträde utgår av allmänna medel.
45 §
I mål eller ärende som avses i 41 § får offentligt biträde föranstalta
om sådan utredning som är skäligen påkallad för tillvaratagande av dens
rätt som beviljats rättshjälpen och som ej kan erhållas genom myndighet
som handlägger målet eller ärendet.
Har offentligt biträde ej utsetts, får rättshjälpsmyndigheten på ansökan
av den som beviljats rättshjälpen besluta om utredning.
Den som efter beslut av offentligt biträde eller rättshjälpsmyndighet
medverkat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som regeringen meddelar. I fråga om fastställande av
ersättning äger 43 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.
Har ett bam som är part i mål
som anges i 41 § 1 beviljats rätts-
hjälp, skall kostnad för vittne,
sakkunnig eller annan bevisning,
som har åberopats av bamet,
ersättas av allmänna medel.
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620) att 10,
12, 48 och 56 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10, 12 och 48 §§
56 §
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
Bam som har fyllt 15 år har rätt
att själva föra sin talan i mål och
ärenden enligt denna lag.
Bam som är yngre bör höras,
om det kan vara till nytta för
utredningen och bamet inte kan
antas ta skada av det.
Bam som har fyllt 12 år har rätt
att själva föra sin talan i mål och
ärenden enligt denna lag.
Är bamet yngre än 12 år, förs
dess talan av den eller dem som
är vårdnadshavare för bamet. I
mål vid domstol om
flyttningsförbud enligt 28 § förs
dock barnets talan av en särskild
ställföreträdare. Den som är
förordnad enligt rättshjälpslagen
att vara offentligt biträde för
barnet är utan särskilt
förordnande också dess särskilde
ställföreträdare
Bam som är yngre än 12 år bör
höras, om det kan vara till nytta
för utredningen och bamet inte
kan antas ta skada av det.
66
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga att 1, 8 a och 19 §§ [numera lagen
(1990:52) 1, 22 och 36 §§] skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
1 §
Nuvarande lydelse
Insatser inom socialtjänsten för
bam och ungdom skall göras i
samförstånd med den unge och
hans vårdnadshavare enligt be-
stämmelserna i socialtjänstlagen
(1980:620).
Den som är under 18 år skall
dock beredas vård enligt denna
lag, om någon av de situationer
som anges i 2 eller 3 § föreligger
och det kan antas att behövlig
vård inte kan ges den unge med
samtycke av den eller dem som
har vårdnaden om honom och, när
den unge har fyllt 15 år, av
honom själv.
Den som är under 18 år skall
beredas vård med stöd av denna
lag om det kan antas att behövlig
vård inte kan ges den unge med
samtycke av den eller dem som
har vårdnaden om honom och, när
den unge har fyllt 12 år, av
honom själv.
22 §
Om det kan antas att den som är
under 20 år till följd av ett
beteende som avses i 3 § kommer
att behöva beredas vård enligt
denna lag om beteendet fortsätter
och det stöd eller den behandling
som den unge behöver inte kan
ges med samtycke av honom själv,
om han har fyllt 15 år, och av
hans vårdnadshavare, får social-
nämnden besluta
8a§
Kan det antas att den som är
under 20 år till följd av ett sådant
beteende som avses i 1 § andra
stycket 2 kommer att behöva be-
redas vård enligt denna lag om
beteendet fortsätter och kan det
stöd eller den behandling som
behövs inte ges den unge med
samtycke av honom, om han har
fyllt 12 år och, om han står under
någons vårdnad, av vårdnadshava-
ren, får socialnämnden besluta
1. att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd
kontaktperson, eller
2. att den unge skall delta i behandling i öppna former inom social-
tjänsten
67
När ett sådant beslut meddelas
finnas. ...
36 §
Om den unge har fyllt 15 år, har
han rätt att själv fora sin talan i
mål och ärenden enligt denna lag.
Bam som är yngre bör höras,
om det kan vara till nytta för
utredningen och det kan antas att
bamet inte tar skada av att höras.
skall en särskild behandlingsplan
19 §
Har den unge fyllt 12 år, har
han rätt att själv föra sin talan i
mål och ärenden enligt denna lag.
Är den unge under 12 år, förs
hans talan av den eller dem som
är vårdnadshavare för honom. I
mål vid domstol förs dock den
unges talan alltid av en särskild
ställföreträdare. Den som är för-
ordnad enligt rättshjälpslagen att
vara offentligt biträde för den
unge är utan särskilt förordnande
också hans särskilde ställföre-
trädare.
Bam som är yngre än 12 år bör
höras, om det kan vara till nytta
för utredningen och bamet inte
kan antas ta skada av det.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 1
68
Talerätt för barnet (Avd. I)
Enligt våra direktiv skall vi överväga i vilken omfattning bam bör ha
talerätt i mål om vårdnad och umgänge samt hur barnets rättsliga
ställning enligt den sociala lagstiftningen kan förbättras.
I dag anses bamet inte vara part - ha talerätt - i mål om vårdnad eller
umgänge enligt foräldrabalken (FB) annat än i vissa undantags-
situationer. Talerätten tillkommer i princip bara föräldrarna och i vissa
fall socialnämnden. I den sociala lagstiftningen - socialtjänstlagen (SoL)
och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) - har
däremot bamet ställning som part.
Vi föreslår att bamet genomgående skall ha ställning som part - ha
talerätt - i mål om vårdnad och umgänge enligt FB samt i mål om
verkställighet av domar och beslut i sådana mål. Detta harmonierar med
den allmänna principen i vår rättsordning som säger att var och en som
har ett av rättsordningen skyddat intresse också har talerätt rörande det
intresset. Mål om vårdnad och umgänge skall ju avgöras i enlighet med
barnets bästa, och en talerätt för bamet i dessa mål är därför enligt vår
mening en naturlig ordning.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 2
Innehållet i barnets talerätt
Vi anser att barnets talerätt skall vara i princip obegränsad. Dock skall
bamet inte kunna väcka talan om ändring i fråga om vårdnaden eller
umgänget. Bamet skall alltså inte kunna ta initiativ till en process mot
föräldrarna om att vårdnaden skall tas ifrån föräldrarna eller endera av
dem. För de fall då det finns ett uttalat behov av en ändring i fråga om
vårdnaden eller umgänget med hänsyn till bamet och ingen av föräldrar-
na är beredd att väcka talan om det, föreslår vi att socialnämnden skall
ha rätt att väcka en sådan talan.
I fråga om innehållet i barnets talerätt i de sociala målen föreslår vi
inga förändringar. Liksom i dag skall alltså bara socialnämnden kunna
ta initiativ t.ex. till att ett bam bereds vård enligt LVU.
Genom förslaget att införa talerätt för bamet i vårdnads- och
umgängesmålen kommer bamet att inta i det stora hela samma ställning
i dessa mål som i de sociala målen.
Talerätten för bamet innebär inte på något sätt att bamet tvingas eller
pressas till att parti för endera föräldern.
Utövandet av barnets talerätt
I sociala mål, där ju bamet redan i dag är part, har de större barnen (de
som fyllt 15 år) rätt att själva föra sin talan. Det tekniska uttrycket för
detta är att bamet ff.o.rn. 15 års ålder är processbehörigt i sådana mål.
6 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 224
När det gäller mindre, icke processbehöriga bam måste enligt gällande
ordning barnets talan utföras av en ställföreträdare. Hittills har man i
allmänhet ansett att den uppgiften kan fullgöras av vårdnadshavaren
(föräldrarna).
I och med att man ger bamet en generell talerätt i personliga
angelägenheter får frågan om hur talerätten skall utövas en helt annan
betydelse än hittills. Det är otänkbart att de mindre bamen själva skall
kunna agera som part i en rättegång. Också for de större bamen kan det
vara svårt att stå ensam som part i en process.
Vi föreslår att större bam skall ha rätt att själva föra sin talan - vara
processbehöriga - i alla mål som rör deras personliga angelägenheter,
dvs. inte bara i sociala mål utan även i mål om vårdnad, umgänge och
verkställighet.
Vi föreslår vidare att åldersgränsen för bams processbehörighet sänks
från 15 till 12 år.
När man ger bam partsställning i mål om deras personliga an-
gelägenheter blir det en viktig fråga vem som skall företräda de icke
processbehöriga bamen i vanliga vårdnadsmål. Med vanliga vårdnads-
mål menar vi sådana mål som gäller att avgöra vårdnads- och
umgängesfrågan när föräldrarna skiljer sig eller det i annat fall blir
aktuellt att ändra på vårdnadsansvaret föräldrarna emellan. Vi anser att
i normalfallet föräldrarna skall kunna företräda bamet i dessa mål så
Inge de är ense. Enligt vår mening är det nämligen ett överordnat
intresse att föräldrarna efter en skilsmässa eller i en liknande situation
kan samarbeta om sitt bam. Att i detta läge förse bamet med en
särskild ställföreträdare med uppgift att bevaka barnets speciella
intressen kan äventyra samförståndet och samarbets förutsättningarna
mellan ett par ”skilsmässoföräldrar”.
Vi föreslår alltså att i vanliga vårdnadsmål det mindre bamet skall
företrädas av en särskild ställföreträdare bara när föräldrarna inte kan
komma överens i vårdnadsfrågan eller det finns särskild anledning att
anta att föräldrarnas överenskommelse inte överensstämmer med barnets
intressen.
I andra vårdnadsmål liksom i mål om umgänge eller verkställighet
samt i de sociala målen måste man utgå från att föräldrarna och bamet
kan ha skilda intressen. Vi föreslår därför den förändringen i för-
hållande till gällande ordning att det alltid skall finnas en särskild ställ-
företrädare för det icke processbehöriga bamet i sådana mål. Uppgiften
att vara barnets särskilda ställföreträdare skall ankomma på ett offentligt
biträde enligt rättshjälpslagen. Ett sådant biträde skall alltid förordnas
för bamet i dessa fall.
Enligt våra förslag får alltså det offentliga biträdet, när det gäller icke
processbehöriga bam, en annan ställning i målet än den som i dag till-
kommer barnets offentliga biträde i en LVU-process. Det offentliga
biträdet får behörighet att till alla delar företräda bamet i målet och
skall t.ex. kunna överklaga en dom eller ett beslut som har gått bamet
emot. Att så inte har kunnat ske i LVU-mål har påtalats som en brist i
gällande lagstiftning.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 2
70
Även de större, processbehöriga bamen skall kunna få ett offentligt
biträde. Vi anser att den möjligheten skall finnas i alla mål som avser
barnets personliga angelägenheter, alltså inte bara som i dag i mål enligt
LVU utan också i vårdnads- umgänges- och verkställighetsmål samt i
mål om flyttningsförbud. När det gäller de vanliga vårdnadsmålen
räknar vi med att det normalt inte skall behöva utses ett offentligt
biträde för ett processbehörigt bam så länge föräldrarna är ense i fråga
om vårdnaden.
Det offentliga biträdets roll blir något annorlunda när det är fråga om
ett processbehörigt bam än när det gäller ett mindre bam. Uppgiften för
biträdet blir är att biträda, inte att företräda den unge i målet. För att
biträdet skall kunna företräda den unge krävs att denne lämnar ett
formligt uppdrag (fullmakt) till biträdet att vara hans ombud i målet.
Vi föreslår vidare att den särskilda regel som medger att det förordnas
ett gemensamt offentligt biträde för bamet och vårdnadshavaren i mål
enligt LVU utmönstras ur lagstiftningen.
Ordningen med offentligt biträde är helt kostnadsfri för bamet. Att
bamet görs till part i vårdnads-, umgänges- och verkställighetsmålen
skall enligt våra förslag inte heller i något annat hänseende få leda till
att bamet belastas med kostnader för rättegången.
Vi räknar inte med att vårdnadsprocessema blir mer omfattande eller
mer komplicerade genom våra förslag. Tvärtom är ett av syftena med
att göra bamet till part att föräldrarna skall bli mer benägna till
samförståndslösningar i vårdnadsfrågan och att det förhållandet att
också bamet skall vara part i processen skall kunna verka dämpande på
motsättningarna mellan föräldrarna.
Våra förslag kan beräknas innebära en viss ökning av antalet
förordnanden av offentligt biträde. Vi förordar å andra sidan att man i
större utsträckning än i dag skall anlita andra än jurister som offentligt
biträde. Kostnadsökningen för våra förslag bör bli måttlig. Vi håller
inte för uteslutet att den ordning som vi föreslår leder till kostnads-
besparingar i ett längre perspektiv genom att benägenheten att driva
vårdnadsprocesser dämpas.
Socialt bistånd till ungdomar
Vi har haft anledning att särskilt ta upp två frågor om möjligheterna att
ge socialt bistånd till bam mot vårdnadshavarens vilja. Den ena gäller
om det skall vara möjligt för en socialnämnd att lämna sådant bistånd
till ungdomar för att de skall kunna bo utom föräldrahemmet. Den
andra frågan avser om socialnämnden skall kunna utse en kontaktperson
för bamet mot vårdnadshavarens vilja.
Hittills har det inte ansetts möjligt att ge ett bam socialt bistånd till ett
boende utanför föräldrahemmet mot vårdnadshavarens vilja, eftersom
det skulle strida mot de grundläggande bestämmelserna i FB om
vårdnaden. Dessa har ansetts ge vårdnadshavaren en rätt att bestämma
om barnets vistelseort.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 2
71
I linje med vår allmänna inställning att bam så långt det är möjligt Prop. 1994/95:224
skall behandlas som självständiga individer föreslår vi att socialt bistånd Bilaga 2
skall kunna utgå till ett bam, som har fyllt tolv år, även mot
vårdnadshavarens (föräldrarnas) vilja. Härför skall dock krävas sär-
skilda skäl med hänsyn till barnets behov av ett mer självständigt liv.
Avsikten är att härmed öppna möjlighet för socialt bistånd till ungdomar
i de övre tonåren för ett eget boende, när det inte går att finna någon
annan rimlig lösning på en konflikt mellan den unge och hans föräldrar.
Vidare klargörs att det skall vara möjligt att förordna en särskild
kontaktperson för ett äldre bam, även när föräldrarna inte är med på
det.
Sekretesskydd för bamet gentemot vårdnadshavaren
Bam åtnjuter i dag i princip samma sekretesskydd som vuxna. Skyddet
gäller emellertid normalt inte i förhållande till den enskilde själv. Den
enskilde kan därför samtycka till att en sekretesskyddad uppgift lämnas
ut.
När det är fråga om bam leder dessa regler till att barnets vårdnads-
havare har rätt att ta del av sekretesskyddade uppgifter angående bamet,
eftersom vårdnadshavaren i egenskap av barnets ställföreträdare i per-
sonliga angelägenheter normalt utövar dess befogenheter. Detta är i de
flesta fall en naturlig och rimlig ordning. För att vårdnadshavaren skall
kunna fullgöra sin skyldighet att ge bamet god områrdnad och fostran
måste han eller hon kunna få ta del av allehanda uppgifter rörande
bamet vilka är skyddade av sekretess.
I speciella situationer bör det emellertid finnas möjlighet för en
myndighet att vägra att lämna ut sekretesskyddade uppgifter om ett bam
även till vårdnadshavaren. Vi föreslår därför att sekretess skall gälla
gentemo vårdnadshavaren, om det finns särskild anledning att anta att
bamet skulle ta skada (lida men) om uppgiften lämnas ut till denne.
Sekretessen skall här gälla oavsett barnets ålder. Sekretess bör gälla
gentemot vårdnadshavaren också i de fall då en ung människa har vänt
sig i förtroende till en myndighet för att få råd och hjälp. Vi föreslår
därför att uppgifter om den som har fyllt tolv år inte får lämnas ut till
vårdnadshavaren utan den unges medgivande, om uppgiften har lämnats
i förtroende eller inhämtats i samband med att den unge hänvänt sig till
myndigheten i förtroende.
Informationsfrågor
I ett särskilt kapitel betonar vi vikten av att information om bams
rättigheter når ut till bamen själva och till deras föräldrar liksom till
myndigheter och andra som har med bam att göra. Vi tar upp olika
informationskanaler och nämer särskilt skolans och socialnämndens roll.
Framför allt understryker vi hur viktigt det är att varje kommun ordnar
det så att bamen får veta vart de kan vända sig för att få hjälp med sina 72
problem och information om sina rättigheter.
Följande har anmodats eller beretts tillfälle att yttra sig:
1. Hovrätten över Skåne och Blekinge
2. Hovrätten för Nedre Norrland
3. Stockholms tingsrätt
4. Göteborgs tingsrätt
5. Kammarrätten i Jönköping
6. Länsrätten i Stockholms län
7. Domstolsverket
8. Socialstyrelsen
9. Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd
10. Riksdagens ombudsmän
11. Socialnämnden i Malmö
12. Sveriges advokatsamfund
13. Sveriges domareförbund
14. Föreningen Jurister vid de allmänna advokatbyråerna
15. Sveriges psykologförbund
16. Sveriges skolkuratorers förening
17. Sveriges socionomers riksförbund
18. Svenska föreningen för bampsykiatriska kuratorer
19. Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare (KLFR)
20. Delegationen för familjerådgivning
21. Fosterhemmens Riksförbund (FR) (ej yttrat sig)
22. Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället
23. Riksförbundet Hem och Skola (RHS)
24. Rädda Barnens riksförbund
25. Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening (UFR)
Övriga som yttrat sig:
26. Riksförbundet Kristen Fostran (RKF)
27. Svenska Föreningen för Bam- och Ungdomspsykiatri
28. Bam- och ungdomspsykiatriska verksamheten vid Östersunds
sjukhus
Prop. 1994/95:224
Bilaga 3
73
I promemorian görs en genomgång av sådana mål och ärenden i doms-
tolarna som rör bam. Utgångspunkten för genomgången är att reglerna
skall tillförsäkra bamen en rätt att komma till tals. Barnets vilja bör till-
mätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Syftet med
promemorian är att undersöka om dessa principer är tillgodosedda i
svensk rätt och att lämna förslag på kompletteringar.
Genomgången sker mot bakgrund av de krav som ställs i FN:s
konvention 1989 om barnets rättigheter. Enligt artikel 12 i konventionen
skall bam ha rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Till
grund för frågornas behandling i promemorian ligger också förslag från
utredningen om barnens rätt om bl.a. talerätt för bam i vissa familje-
rättsliga mål och ärenden.
I promemorian föreslås uttryckliga bestämmelser om bams rätt att
komma till tals i mål och ärenden om vårdnad och umgänge, adoptions-
ärenden och namnärenden. Vid avgörande av vad som är till barnets
bästa skall domstolen beakta barnets vilja i den utsträckning det är
motiverat med hänsyn till barnets ålder och mognad.
Vidare föreslås att den som verkställer utredning skall, om det inte är
olämpligt, söka klargöra barnets inställning i frågan och redovisa den
för rätten.
I promemorian föreslås också en regel om särskild ställföreträdare för
bamet i mål och ärenden enligt lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU). För bam som inte har fyllt 15 år skall det offent-
liga biträde som kan förordnas enligt rättshjälpslagen vara barnets
särskilda ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser.
Det offentliga biträdet kan därigenom föra barnets talan och t.ex.
överklaga ett beslut om vård.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 4
74
Härigenom föreskrivs i fråga om foräldrabalken
dels att 4 kap. 6 och 10 §§ samt 6 kap. 15 och 19 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 d §, av
följande lydelse.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
6§
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om adop-
tionen är till fördel för bamet
samt sökanden har uppfostrat
bamet eller vill uppfostra det
eller det annars med hänsyn till
det personliga förhållandet
mellan sökanden och bamet finns
särskild anledning till adop-
tionen.
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
församling där adoptanten är
folkbokförd eller om det till
nämnden har utfärdats en för-
bindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och
nämnden. För det belopp som
har inbetalts till nämnden skall
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger mm.
Tillstånd får ges endast om adop-
tionen är till fördel för bamet
samt sökanden har uppfostrat
bamet eller vill uppfostra det
eller det annars med hänsyn till
det personliga förhållandet
mellan sökanden och bamet finns
särskild anledning till adop-
tionen. Vid bedömningen av om
det är lämpligt att adoptionen
äger rum skall rätten, även när
barnets samtycke inte behövs,
fästa särskilt avseende vid
barnets vilja med hänsyn tagen
till den ålder och mognad bamet
nått.
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
kommun där adoptanten är folk-
bokförd eller om det till
nämnden har utfärdats en för-
bindelse på beloppet, vilken har
godkänts av sökanden och
nämnden. För det belopp som
har inbetalts till nämnden skall
genom dess försorg hos ett sven-
skt försäkringsbolag inköpas en
efter underhållsskyldigheten an-
passad livränta åt barnet, om inte
avtalet hindrar det eller nämnden
finner att beloppet kan användas
på något annat lämpligt sätt för
barnets underhåll.
genom dess försorg hos ett sven-
skt försäkringsbolag inköpas en
efter underhållsskyldigheten an-
passad livränta åt bamet, om inte
avtalet hindrar det eller nämnden
finner att beloppet kan användas
på något annat lämpligt sätt för
barnets underhåll.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 5
Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att
ansökningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan
även om ansökningen bifalls.
Lydelse enl prop. 1993/94:251 Föreslagen lydelse
10 §
I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om bamet
och sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till barnets under-
håll har lämnats eller utlovats. Har bamet inte fyllt arton år, skall
yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är
folkbokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har
vårdnaden om barnet är folkbokförd.
Socialnämnden skall, om det
inte är olämpligt, söka klargöra
barnets inställning och redovisa
inställningen för rätten.
Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall
ändå höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad
nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den
andra makens bam, var och en av makarna. Finns en särskild för-
myndare vars samtycke inte krävs, skall även han eller hon höras.
6 kap.
10 d §
Vid bedömningen av frågor om
vårdnad enligt 4-6 och
7-10 c §§ skall rätten fästa sär-
skilt avseende vid barnets vilja
med hänsyn tagen till den ålder
och mognad barnet nått.
15 §
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av
umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med
någon annan som står bamet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.
Vårdnadshavaren skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna
sådana upplysningar rörande bamet som kan främja umgänget.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av
en förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av
denna förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för bamet.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av Prop. 1994/95:224
någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden Bilaga 5
i frågan om umgänge efter vad som är bäst för bamet.
|
Vid beslut enligt andra och |
Vid beslut enligt andra och |
19 §
Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir
tillbörligt utredda.
Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge
skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har
nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för
frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upp-
lysningar. Om det behövs ytterligare utredning får rätten uppdra åt
socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa
sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en
viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det behövs
får rätten förlänga denna tid. Rätten skall se till att utredningen
|
bedrivs skyndsamt. |
Den som verkställer utredning |
Bamet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det
är uppenbart att bamet inte kan ta skada av att höras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
77
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 224
Härigenom föreskrivs att 45 och 48 §§ namnlagen (1982:670) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 §
En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är
förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor
om vårdnaden om bamet.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan ske,
höra den vars efternamn bamet bär, om denne inte är
vårdnadshavare. Domstolen skall även inhämta yttrande från
socialnämnden.
Socialnämnden skall, om det
inte är olämpligt, söka klargöra
barnets inställning och redovisa
inställningen för rätten.
I ärenden enligt första stycket får domstolen förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad.
48 §
För den som är under 18 år görs anmälan eller ansökan i mål eller
ärenden enligt denna lag av barnets vårdnadshavare. Har bamet fyllt
12 år får sådan anmälan eller ansökan göras utan barnets samtycke
endast om bamet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund
av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande för-
hållande.
Vid avgörande om ett namnbyte
är förenligt med barnets bästa
skall rätten, även om barnets
samtycke inte behövs, fästa sär-
skilt avseende vid barnets vilja
med hänsyn tagen till den ålder
och mognad barnet nått.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
78
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §
Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i
Prop. 1994/95:224
Bilaga 5
mål och ärenden enligt denna lag.
Bam som är yngre bör höras,
om det kan vara till nytta för ut-
redningen och det kan antas att
bamet inte tar skada av att höras.
År den unge under 15 år, förs
hans talan av den eller dem som
är vårdnadshavare för honom.
Den som är förordnad enligt
rättshjälpslagen (1972:429) att
vara offentligt biträde för den
unge utan att samtidigt vara
biträde för vårdnadshavaren är
dock utan särskilt förordnande
den unges ställföreträdare i det
mål eller ärende som
förordnandet avser.
Bam som är yngre än 15 år
bör höras, om det kan vara till
nytta för utredningen och det kan
antas att bamet inte tar skada av
att höras.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
79
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens
ombudsmän (Justitieombudsmannen), Hovrätten för Nedre Norrland,
Luleå tingsrätt, Sölvesborgs tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping,
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kalmar län,
Domstolsverket, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Örebro
län, Juridiska Fåkultetsstyrelsen vid Lunds Universitet, Barnombuds-
mannen, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA),
Borlänge kommun, Stockholms kommun, Sundsvalls kommun,
Trelleborgs kommun, Uppsala kommun, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Föreningen Jurister vid de allmänna
advokatbyråerna, Sveriges Psykologförbund, Akademikerförbundet
(Sveriges Socionomers Riksförbund), Föreningen Bampsykiatriska
kuratorer, Svenska Föreningen för Bam- och Ungdomspsykiatri,
Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället, Rädda Barnens
riksförbund, Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening (UFR) och
Adoptionscentrum.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 6
80
Härigenom föreskrivs i fråga om foräldrabalken1
dels att 4 kap. 6 och 10 §§ samt 6 kap. 15 och 19 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 d §, av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
Nuvarande lydelse
4 kap.
6§2
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om
adoptionen är till fördel för
bamet samt sökanden har upp-
fostrat bamet eller vill uppfostra
det eller det annars med hänsyn
till det personliga förhållandet
mellan sökanden och bamet finns
särskild anledning till adoptio-
nen.
Föreslagen lydelse
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
församling där adoptanten är
folkbokförd eller om det till
nämnden har utfärdats en för-
bindelse på beloppet, vilken har
Rätten skall pröva om det är
lämpligt att adoptionen äger mm.
Tillstånd får ges endast om
adoptionen är till fördel för
bamet samt sökanden har upp-
fostrat bamet eller vill uppfostra
det eller det annars med hänsyn
till det personliga förhållandet
mellan sökanden och bamet finns
särskild anledning till adoptio-
nen. Vid bedömningen av om det
är lämpligt att adoptionen äger
rum skall rätten, även när bar-
nets samtycke inte behövs, be-
akta barnets vilja med hänsyn
tagen till barnets ålder och mog-
nad.
Ansökningen får inte bifallas,
om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om
det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhålls-
bidrag i form av engångsbelopp
är dock inte hinder för tillstånd
till adoptionen, om beloppet har
inbetalts till socialnämnden i den
kommun där adoptanten är folk-
bokförd eller om det till nämn-
den har utfärdats en förbindelse
på beloppet, vilken har godkänts
'Balken omtryckt 1990:1526.
2Senaste lydelse 1991:487.
81
godkänts av sökanden och nämn-
den. För det belopp som har
inbetalts till nämnden skall ge-
nom dess försorg hos ett svenskt
försäkringsbolag inköpas en efter
underhållsskyldigheten anpassad
livränta åt bamet, om inte avtalet
hindrar det eller nämnden finner
att beloppet kan användas på
något annat lämpligt sätt för
barnets underhåll.
Ett avtal om ersättning eller
ansökningen avslogs om rätten
även om ansökningen bifalls.
av sökanden och nämnden. För
det belopp som har inbetalts till
nämnden skall genom dess för-
sorg hos en försäkringsgivare in-
köpas en efter underhållsskyldig-
heten anpassad livränta åt bamet,
om inte avtalet hindrar det eller
nämnden finner att beloppet kan
användas på något annat lämpligt
sätt för barnets underhåll.
underhåll, som borde ha medfört att
hade känt till avtalet, är utan verkan
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
10 §3
I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om bamet
och sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till barnets underhåll
har lämnats eller utlovats. Har bamet inte fyllt arton år, skall yttrande
inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbok-
förd och från socialnämnden i den kommun där den som har vårdnaden
om bamet är folkbokförd.
Socialnämnden skall, om det
inte är olämpligt, söka klargöra
barnets inställning och redovisa
den för rätten.
Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall ändå
höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts
i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den andra makens
bam, var och en av makarna. Finns en särskild förmyndare vars sam-
tycke inte krävs, skall även han eller hon höras.
6 kap.
10 d §
Vid bedömningen av frågor om
vårdnad enligt detta kapitel skall
rätten beakta barnets vilja med
hänsyn tagen till barnets ålder
och mognad.
15 §4
Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av um-
gänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon
annan som står bamet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Vård-
3Senaste lydelse 1994:1433.
4Senaste lydelse 1993:213.
82
nadshavaren skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana
upplysningar rörande bamet som kan främja umgänget.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en
förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för bamet.
Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av
någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i
frågan om umgänge efter vad som är bäst för bamet.
Vid beslut enligt andra och
tredje styckena skall rätten be-
akta risken för att bamet i sam-
band med utövande av umgänge
utsätts för övergrepp, olovligen
bortförs eller kvarhålls eller
annars far illa.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
Vid bedömningen av frågor om
umgänge enligt detta kapitel
skall rätten beakta barnets vilja
med hänsyn tagen till barnets
ålder och mognad. Rätten skall
även beakta risken for att bamet
i samband med utövande av um-
gänge utsätts för övergrepp,
olovligen bortförs eller kvarhålls
eller annars far illa.
19 §3
Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt
utredda.
Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge
skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden
tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedöm-
ning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det
behövs ytterligare utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller
något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fast-
ställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken
utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga
denna tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skyndsamt.
Den som verkställer utredning
skall, om det inte är olämpligt,
söka klargöra barnets inställning
och redovisa den för rätten.
Bamet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att bamet inte kan ta skada av att höras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
5Senaste lydelse 1990:1526.
83
Härigenom föreskrivs att 45 och 48 §§ namnlagen (1982:670)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 §2
En ansökan om förklaring att ett namnbyte enligt 6, 8 eller 11 § är
förenligt med barnets bästa prövas av den domstol som tar upp frågor
om vårdnaden om barnet.
I ärenden enligt första stycket skall domstolen, om det kan ske, höra
den vars efternamn bamet bär, om denne inte är vårdnadshavare. Dom-
stolen skall även inhämta yttrande från socialnämnden.
Socialnämnden skall, om det
inte är olämpligt, söka klargöra
barnets inställning och redovisa
den för rätten.
I ärenden enligt första stycket får domstolen förordna att vardera
parten skall bära sin rättegångskostnad.
48 §3
För den som är under 18 år görs anmälan eller ansökan i mål eller
ärenden enligt denna lag av barnets vårdnadshavare. Har bamet fyllt 12
år får sådan anmälan eller ansökan göras utan barnets samtycke endast
om bamet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av en
psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande.
Vid bedömningen av om ett
namnbyte enligt 6, 8 eller 11 §
är förenligt med bamets bästa
skall rätten, även om bamets
samtycke inte behövs, beakta
bamets vilja med hänsyn tagen
till bamets ålder och mognad.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
'Lagen omtryckt 1982:1134.
2Senaste lydelse 1988:261.
3Senaste lydelse 1991:1556.
84
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 §
Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål
och ärenden enligt denna lag.
Bam som är yngre bör höras,
om det kan vara till nytta för
utredningen och det kan antas att
bamet inte tar skada av att hör-
as.
År den unge under 15 år, är
den som är förordnad enligt
rättshjälpslagen (1972:429) att
vara offentligt biträde för den
unge utan att samtidigt vara
biträde för vårdnadshavaren utan
särskilt förordnande den unges
ställföreträdare i det mål eller
ärende som förordnandet avser.
Bam som är yngre än 15 år
bör höras, om det kan vara till
nytta för utredningen och det kan
antas att bamet inte tar skada av
att höras.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
85
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 7
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
Registrerade partner får varken
gemensamt eller var för sig anta
adoptivbarn enligt 4 kap. för-
äldrabalken. Inte heller får regi-
strerade partner enligt 13 kap.
8 § foräldrabalken utses att i
egenskap av särskilt förordnade
förmyndare gemensamt utöva
Registrerade partner får varken
gemensamt eller var för sig anta
adoptivbarn enligt 4 kap. för-
äldrabalken. Inte heller får regi-
strerade partner enligt 6 kap.
10 a § foräldrabalken utses att
gemensamt utöva vårdnaden om
en underårig.
vårdnaden om en underårig.
Lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befrukt-
ning utanför kroppen gäller inte för registrerade partner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
86
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-04-27
Närvarande: Justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 20 april 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i foräldrabalken,
2. lag om ändring i namnlagen (1982:670),
3. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga,
4. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingemar
Persson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet'.
Förslaget till lag om ändring i foräldrabalken
4 kap.
6 §
Enligt paragrafens första stycke i dess gällande lydelse gäller bl.a. att
rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. I lagråds-
remissen föreslås att första stycket kompletteras med en föreskrift om
att rätten vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger
rum skall, även när bamets samtycke inte behövs, "beakta bamets vilja
med hänsyn tagen till bamets ålder och mognad".
Avsikten torde vara att hänsyn verkligen skall tas till bamets vilja i den
utsträckning det är motiverat av bamets ålder och mognad. För att detta
skall komma till tydligare uttryck förordar Lagrådet att avfattningen
jämkas något. Lagrådet föreslår att bestämmelsen ges följande lydelse:
"Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger mm skall
rätten, även när bamets samtycke inte behövs, ta hänsyn till bamets
vilja med beaktande av bamets ålder och mognad."
I remissen föreslås föreskrifter om beaktande av bamets vilja även i
6 kap. 10 d och 15 §§ foräldrabalken samt 48 § namnlagen. Lagrådet
förordar att avfattningen av dessa föreskrifter jämkas i överensstämmel-
se med vad Lagrådet föreslagit i fråga om förevarande paragraf.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 8
87
10 §
Enligt första stycket skall rätten i ärenden om adoption bl.a. inhämta
upplysningar om bamet och sökanden. Har bamet inte fyllt arton år,
skall yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden
är folkbokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har
vårdnaden om bamet är folkbokförd.
I lagrådsremissen föreslås att paragrafen kompletteras med ett nytt
andra stycke vari föreskrivs att socialnämnden skall, om det inte är
olämpligt, söka klargöra bamets inställning och redovisa den för rätten.
Såsom bestämmelsen utformats får den anses innefatta en skyldighet för
båda de i första stycket angivna socialnämnderna att efterforska bamets
inställning. Det finns dock inget behov av att mer än en socialnämnd
gör detta. Eftersom bamet i det stora flertalet adoptionsärenden torde
vistas hos sökanden, synes det rimligt att utredningsskyldigheten läggs
på socialnämnden i sökandens hemkommun. Om i det enskilda fallet
bamet vistas i någon annan kommun, kan socialnämnden begära biträde
av socialnämnden i den kommunen med inhämtande av erforderlig
utredning.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att andra stycket i
paragrafen ges - efter också en viss redaktionell jämkning - följande
lydelse:
"Socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokförd skall, om
det inte är olämpligt, söka klarlägga bamets inställning och redovisa
den för rätten."
6 kap.
10 d och 15 §§
I fråga om avfattningen av de föreslagna bestämmelserna hänvisar
Lagrådet till vad Lagrådet anfört i anslutning till 4 kap. 6 §.
Förslaget till lag om ändring i namnlagen
48 §
Även när det gäller avfattningen av detta förslag hänvisar Lagrådet till
vad som anförts i anslutning till 4 kap. 6 § foräldrabalken.
Prop. 1994/95:224
Bilaga 8
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
88
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 maj 1995
Prop. 1994/95:224
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Tahlén, Freivalds,
Wallström, Persson, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusman, Nygren, Ulvskog, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition Bams rätt att komma till tals.
89
gotab 48431, Stockholm 1995