Skr.
1994/95:215
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 24 maj 1995
Mona Sahlin
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1994.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 215
Skr. 1994/95:215
1 Förord....................................... 4
2 Ministerkommittémöten m m....................... 5
2.1 94:e ministerkommittémötet .................. 5
2.2 95:e ministerkommittémötet .................. 6
2.3 Den fortsatta utvidgningen.................... 7
2.4 Samarbetsprogrammen ...................... 8
2.5 Samarbete med OSSE....................... 9
3 Verksamheten inom organisationens nio huvudsektorer..... 9
3.1 Mänskliga rättigheter inklusive minoritets- och
jämställdhetsfrågor......................... 9
3.1.1 Reformeringen av övervakningssystemet..... 9
3.1.2 Nationella minoriteter ................. 10
3.1.3 Kampen mot rasism och främlingsfientlighet . 11
3.1.4 Ministerkommitténs övervakning av medlems-
staterna ........................... 11
3.1.5 Europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande fri-
heterna ............................ 12
3.1.6 Europeiska konventionen mot tortyr m.m. ... 14
3.1.7 Jämställdhetsfrågor ................... 14
3.2 Massmediefrågor ......................... 15
3.3 Sociala frågor, arbetsmarknads-, migrations- och
befolkningsfrågor......................... 15
3.3.1 Social trygghet...................... 15
3.3.2 Socialtjänst . . . .-..................... 16
3.3.3 Sociala stadgan...................... 17
3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor ................. 17
3.3.5 Migrations- och asylfrågor.............. 18
3.3.6 Medborgarskap ................... 20
3.3.7 Befolkningsstudier.................... 20
3.4 Utbildning, kultur, kulturarv och idrott.......... 22
3.4.1 Utbildning, kultur och kulturarv.......... 22
3.4.2 Idrott............................. 25
3.5 Ungdomsfrågor ......................... 26
3.6 Hälso- och sjukvård ....................... 26
3.7 Frågor rörande miljö och regional planering ...... 27
3.7.1 Miljö............................. 27
3.7.2 Regional planering ................... 28
3.8 Regionala och kommunala frågor.............. 28
3.9 Rättsfrågor.............................. 29
4 Europarådets sociala utvecklingsfond ............... 30
5 Övrigt...................................... 31 Skr. 1994/95:215
5.1 Europafarmakopén ........................ 31
5.2 Pompidougruppen (narkotikafrågor) ............ 33
5.3 Handikappfrågor.......................... 34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 35
1* Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 215
Skr. 1994/95:215
I den resolution (nr 319) om förbindelserna med de nationella
parlamenten, som antogs år 1966, uppmanar Europarådets parlamentariska
församling regeringarna att årligen lägga fram en rapport om
verksamheten i Europarådets ministerkommitté inför sina parlament.
Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser för åren 1967-93,
senast genom skr. 1993/94:248. En redogörelse för verksamheten inom
Europarådets ministerkommitté under år 1994 har utarbetats inom
Utrikesdepartementet efter samråd med de departement inom vilka de
ifrågavarande sakfrågorna bereds.
Skr. 1994/95:215
Under året upptogs en ny medlem i Europarådet, Andorra.
Parlamentarikerförsamlingen valde i april svensken Daniel Tarschys till
ny generalsekreterare efter fransyskan Catherine Lalumiére. Tarschys
tillträdde sitt ämbete i juni för en tid av fem år.
Ministerkommittén höll sina 94:e och 95:e ordinarie möten (jämför
nedan).
Ställföreträdarkommittén (medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg)
sammanträdde nio gånger för att behandla allmänna frågor, nio gånger för
att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter och en gång för
att fatta beslut om 1995 års budget. Till ställföreträdarna har av praktiska
skäl delegerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom
ministerkommitténs kompetensområde, när ministrarna inte är samlade.
Fyra ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet
under året: en utbildningsministerkonferens i Madrid den 23-24 mars, en
justitieministerkonferens i Valletta den 14-15 juni, en konferens för
ministrar med ansvar för regional planering i Oslo den 6-7 september och
en ministerkonferens om massmediefrågor i Prag den 7-8 december.
Dessutom samlades ministrar med ansvar för sportfrågor till ett informellt
möte i Strasbourg den 28-29 april. I Warszawa anordnades den 17-18
oktober en informell ministerkonferens om lokal demokrati.
Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1994 till ca 784
miljoner franska franc. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive
bidrag till vissa underordnade verksamheter) belöpte sig under
kalenderåret på drygt 34 miljoner kronor.
Europarådet höll sitt 94:e ministerkommittémöte den 11 maj under
ordförandeskap av den belgiske utrikesministern Willy Claes. Den
svenska delegationen leddes av ambassadör Henrik Amneus.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni vid vilken 31 av
organisationens 32 medlemsstater undertecknade ändringsprotokoll nr 11
till Europakonventionen, vilket i huvudsak innebär att de nuvarande
övervakningsorganen ersätts med en permanent domstol.
Ändringsprotokollet hade färdigställts i enlighet med ett beslut fattat vid
Europarådets toppmöte i Wien i oktober 1993. Förhoppningar uttrycktes
om en snabb ratifikationsprocess, vilken i sin tur skulle möjliggöra ett
snabbt ikraftträdande av reformen.
Ministrarna noterade med tillfredsställelse att uppföljningen av en annan
av toppmötets huvudfrågor, skyddet för nationella minoriteter, fortgick
planenligt. Det gällde dels utarbetandet av en ramkonvention och ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels förtroendeskapande
åtgärder.
I anslutning till ytterligare ett beslut vid toppmötet välkomnade
ministrarna att den för ändamålet upprättade kommissionen mot rasism
och intolerans hade påbörjat sitt arbete. Man uppmanade kommissionen Skr. 1994/95:215
att inte förtröttas i sin kamp och att avrapportera på nytt vid nästa
ministerkommittémöte. Sveriges och flera andra länders delegationer
informerade om nationella åtgärder på området, bl.a. inom ramen för den
särskilda ungdomskampanjen mot rasism.
Vidare uppmärksammades frågan om efterlevnad av medlemsstaternas
åtaganden gentemot Europarådet. Man betonade vikten av att dessa
åtaganden respekteras.
Ministrarna uttryckte också uppskattning över tillskapandet av
Europarådets kommunalkongress, ett organ med två kamrar som ersätter
den tidigare kommunalkonferensen.
Europarådets fortsatta utvidgning diskuterades dels under den formella
delen av mötet, dels i samband med ett informellt åsiktsutbyte. Vid en
genomgång av aktuella medlemskapsansökningar poängterades behovet
av politisk dialog och samarbete med de potentiella medlemsländerna, i
syfte att stödja deras utveckling mot demokrati.
Särskilt intresse ägnades konsekvenserna av en rysk anslutning till
organisationen. I debatten betonades å ena sidan att Ryssland måste
uppfylla samma kriterier som alla andra kandidatländer. Å andra sidan
underströk många talare betydelsen av att snarast möjligt inlemma
Ryssland i den demokratiska, europeiska gemenskapen.
I en resolution tackade ministerkommittén den avgående
generalsekreteraren Catherine Lalumiére för hennes insatser under en
händelserik femårsperiod, då Europarådets medlemsantal genom
öppningen mot Central- och Östeuropa ökat från 23 till 32. Vidare hade
organisationens första toppmöte ägt rum under Lalumiéres tid vid rodret.
Europarådet höll sitt 95:e ministerkommittémöte den 10 november under
ordförandeskap av den bulgariske utrikesministern Ivan Stancioff. Den
svenska delegationen leddes av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera
Andorras inträde i Europarådet som organisationens 33:e medlemsland.
Liksom vid mötet ett halvår tidigare var Europarådets utvidgning och
framtida roll ett huvudtema både under den formella och den informella
delen. Ministrarna betonade vikten av ett outtröttligt arbete för att de
värderingar som organisationen företräder skall få fast förankring dels i
de nya medlemsstaterna, dels i kandidatländerna. Samtidigt poängterades
att man såg fram emot att välkomna ytterligare medlemmar, i första hand
Lettland som förväntades vinna inträde i början av år 1995.
Ministrarna tog med intresse del av rapporteringen från besök som
ministerkommitténs ordförande och generalsekreteraren gjort i fem av
kandidatländerna, nämligen Albanien, Moldova, Ryssland, Ukraina och
Vitryssland. Det konstaterades att framsteg gjorts på olika områden men
att behovet av politisk dialog och samarbetsprogram var fortsatt stort.
Särskild uppmärksamhet tilldrog sig Rysslands strävanden att uppfylla
kraven på anslutning till Europarådet. Ministrarna menade att antagandet
av den nya konstitutionen samt de fria parlamentsval som hållits knappt Skr. 1994/95:215
ett år tidigare var viktiga steg på vägen mot ett demokratiskt samhälle.
Dock måste samma urvalskriterier gälla för alla ansökande stater.
Ministrarna antog vidare en deklaration om efterlevnad av
medlemsstaternas åtaganden vad avser Europarådets hörnstenar: respekt
för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
Deklarationen innebär att ministerkommittén, på begäran av enskilda
medlemsstater eller generalsekreteraren alternativt på basis av en
rekommendation från parlamentarikerförsamlingen, kan ta upp aktuella
missförhållanden. Ministerkommittén förväntas sedan föreslå åtgärder som
bygger på dialog och samarbete, i syfte att på ett konstruktivt sätt komma
till rätta med problemen. Ställföreträdarkommittén gavs i uppdrag att
utarbeta en tillämpningsprocedur för deklarationen. Sveriges
utrikesminister välkomnade antagandet av deklarationen och nämnde den
oroande situationen vad beträffar respekten för mänskliga rättigheter i
Turkiet som ett typexempel på en situation som borde utgöra föremål för
dialog i ministerkommittén.
Det beslutades att den sedan föregående ministerkommittémöte
färdigställda ramkonventionen om skydd för nationella minorieter skulle
öppnas för underskrift i samband med parlamentarikernas session i
månadsskiftet januari/februari 1995. Konventionen var den första
internationella överenskommelsen i sitt slag och utgjorde ett viktigt
resultat av de beslut som fattades vid toppmötet i Wien. Arbetet med ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella rättigheter pågick
och skulle fullföljas.
Ministrarna underströk på nytt den vikt de fäster vid ett framgångsrikt
genomförande av toppmötesbeslutet om en aktionsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. Man välkomnade det
faktum att den speciella ungdomskampanjen skulle lanseras den 10
december. Verksamheten inom kommissionen mot rasism och intolerans
omnämndes också.
Som framgått av referaten ovan från årets ministerkommittémöten var
särskilt Rysslands medlemskapsansökan föremål för intresse. Skäl
anfördes såväl för som emot ett upptagande av det både befolknings- och
ytmässigt väldiga landet i Europarådet.
Händelserna i Tjetjenien, som inleddes i december, kom av naturliga
skäl att spela en avgörande roll för den fortsatta behandlingen av den
ryska kandidaturen. Mot bakgrund av frågans betydelse för Europarådets
framtid lämnas här en kort redogörelse för utvecklingen under våren
1995.
Generalsekreterare Tarschys gjorde i januari ett uttalande vari han, med
medlemsstaternas stöd, uttryckte oro, uppmanade till en fredlig lösning,
samt betonade betydelsen av OSSE:s (Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa) insatser. Sverige och en rad andra länder gick ett
steg längre och hävdade att vad som skedde i Tjetjenien visade på
allvarliga brister i den ryska demokratin. Skr. 1994/95:215
Den parlamentariska församlingen beslutade den 2 februari att tills
vidare suspendera den formella behandlingen av ansökan. I beslutet
betonades det oproportionerliga våldet, bristen på demokrati och
rättssäkerhet liksom förbrytelserna mot de mänskliga rättigheterna. Den
svenska regeringen fann parlamentarikernas steg välmotiverat. Med
hänsyn till de grundläggande värderingar som Europarådet representerar
anser man att det ryska agerandet i dagsläget är oförenligt med ett
medlemskap i organisationen.
Innebörden av beslutet är att relevanta utskott skall följa utvecklingen
men inte vidta några åtgärder som för kandidaturprocessen framåt.
Utskottet för mänskliga rättigheter har instruerats att besöka Tjetjenien så
snart striderna upphört.
Däremot fortsätter bistånds- och samarbetsprogrammen med Ryssland.
Den ryska gästdelegationen till parlamentarikerförsamlingen far fortsatt
delta i arbetet.
Enligt den svenska regeringens åsikt far suspenderingen av själva
ansökningsproceduren inte heller leda till en isolering av Ryssland. Stödet
till demokratiseringsprocessen måste tvärtom intensifieras. Ett avbrott
skulle drabba just det man önskar främja - demokratiseringen av
Ryssland.
Behandlingen av Lettlands ansökan pågick under hela år 1994 och
resulterade i att landet upptogs som 34:e medlem i Europarådet vid en
ceremoni den 10 februari 1995. Sverige representerades i sammanhanget
av vice statsminister Mona Sahlin.
Medlemskapsansökningama från Albanien, Kroatien, Makedonien,
Moldova, Ukraina och Vitryssland, befann sig under året på olika stadier
i den granskningsprocess som föregår upptagandet i Europarådskretsen.
Den snabba utvidgningen av medlemskretsen har enligt många stater
lett till en försämrad efterlevnad av de värderingar som Europarådet
representerar. Därmed ställs också ökade krav på övervakning av
medlemsstaternas åtaganden i kombination med ökade stödåtgärder (se
vidare 3.1.4 nedan).
Sedan 90-talets början bedriver Europarådet en rad samarbetsprogram
både med nytillträdda central- och östeuropeiska medlemsstater och med
kandidatländer. Genom dessa ges berörda länder vägledning om hur
lagstiftning, författning och olika institutioner skall byggas upp till ett
demokratiskt samhälle. De största och mest kända programmen kallas
Demosthenes och Demosthenes bis.
Samarbetsprogrammen med Central- och Östeuropa har som
övergripande syfte att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet.
Vad gäller de nya medlemsstaterna är det huvudsakliga målet att
åstadkomma integrering i det arbete som pågår i organisationen, primärt
genom att göra det möjligt för dem att uppfylla de åtaganden de gjort i
samband med invalet.
Skr. 1994/95:215
Europarådet och OSSE har i hög grad likartade mål. Speciellt gäller detta
strävanden efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt
rättsstatens principer. Däremot skiljer sig organisationerna åt vad gäller
medlemskrets och arbetsmetoder. Från att under en tid ha präglats av
rivalitet och misstänksamhet har relationerna mellan Europarådet och
OSSE nu blivit relativt goda. En mer konstruktiv fas har inletts. Att söka
fa till stånd en fast ansvarsfördelning förefaller dock i dag varken vara
realistiskt eller önskvärt. Pragmatiskt samarbete är att föredra.
Personal från Europarådets sekretariat deltar i stor utsträckning vid
olika OSSE-möten, -seminarier och -missioner. OSSE deltar i vissa av
Europarådets expertkommittéer. Ett samarrangemang i form av ett
seminarium om zigenare ägde rum i september 1994. Ett gemensamt
seminarium om tolerans i Bukarest planeras i maj 1995.
Samarbetet på praktisk nivå har varit speciellt framgångsrikt i fråga om
Baltikum. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter har mycket
goda relationer med Europarådets sekretariat, vilket bl.a. manifesterats i
att man skickat gemensamma vädjanden till den lettiska regeringen i
medborgarskapsfrågan.
Under Sveriges tid som OSSE-ordförande togs initiativ till
samrådsmöten mellan de högsta ansvariga för mänskliga rättighetsfrågor
i OSSE, Europarådet och FN. Dessa möten äger fortfarande rum
regelbundet.
I Europarådet har man, på ambassadörsnivå, tillskapat en speciell
arbetsgrupp, vilken har till syfte att förbättra samarbetet med OSSE. Detta
har bl.a. lett till att man erbjudit sig att ställa expertis till förfogande vid
OSSE-missioner i länder där Europarådet är aktivt.
Under år 1994 har en uppföljning skett av de beslut som fattades vid
Europarådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 beträffande
reformeringen av övervakningssystemet enligt Europakonventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
samt beträffande skyddet för nationella minoriteter och aktionsplanen mot
rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.
3.1.1 Reformeringen av övervakningssystemet
Vid det ordinarie ministermötet i maj antogs det protokoll (nr 11) till
Europakonventionen som utarbetats om en reformering av
övervakningssystemet enligt konventionen. Reformen träder i kraft ett år Skr. 1994/95:215
efter det att samtliga konventionsstater förklarat sig bundna av (ratificerat)
protokollet. Detta har under året undertecknats av samtliga
konventionsstater, men ratificerats endast av fyra (Bulgarien, Slovakien,
Slovenien och Storbritannien). Flertalet medlemsstater förutses komma att
ratificera protokollet under år 1995. För Sveriges del förelädes riksdagen
en proposition om svensk ratifikation av protokollet den 24 november
1994 (prop. 1994/95:115, Reformering av övervakningssystemet enligt
Europakonventionen).
3.1.2 Nationella minoriteter
Det arbete på en europeisk ramkonvention om skydd för nationella
minoriteter, som inleddes i den nyinrättade kommittén för nationella
minoriteter (CAHMIN) efter toppmötet i Wien, slutfördes under året.
Konventionen antogs av ministerkommittén den 10 november 1994 och
öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Den träder i kraft tre
månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig
bundna av konventionen.
Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala
instrumentet ägnat åt minoritetsfrågor i allmänhet. Tidigare instrument har
antingen inte varit juridiskt bindande eller endast behandlat vissa
begränsade aspekter av minoritetsfrågan. De främsta inspirationskällorna
har varit OSSE:s Köpenhamnsdokument samt Europakonventionen. Syftet
med ramkonventionen är att specificera de juridiska principer som
staterna åtar sig att respektera för att tillförsäkra skydd för nationella
minoriteter. Detta innebär att konventionen i sig inte ger upphov till några
rättigheter, utan dessa uppstår först genom de åtgärder som respektive stat
vidtar för att uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser. Det åligger
ministerkommittén att övervaka att ramkonventionens principer realiseras.
Konventionsstaterna åläggs rapportera vilka åtgärder man vidtagit. Till sin
hjälp skall ministerkommittén ha en rådgivande kommitté.
Konventionen har undertecknats av Sverige samt 21 andra stater. En
proposition om svensk ratifikation torde kunna föreläggas riksdagen under
hösten 1995.
Vid toppmötet beslutades också att ett tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna skall utarbetas. Detta protokoll skall uppta
sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av
nationella minoriteter och kommer att utgöra ett tillägg till
rättighetskatalogen i Europakonventionen med dess tilläggsprotokoll. Den
framtida uttolkningen och tillämpningen av ett sådant protokoll kommer
därför att ligga hos Europadomstolen när klagomål över påstådda
konventionsbrott prövas. Här föreligger alltså en skillnad i förhållande
till ramkonventionen där det är konventionsstaterna själva som handhar
övervakningen (se ovan).
Arbetet på ett tilläggsprotokoll inleddes i CAHMIN i november. Kraven
på precision och tydlighet i en text av detta slag, bl.a. för att undvika
dubblering och oavsiktliga begränsningar av i konventionen redan Skr. 1994/95:215
existerande rättigheter, är stora. Det har därför uppstått betydande
problem med att utforma en konventionstext. Huruvida det går att nå
enighet om utformningen av några rättigheter som kan intas i ett sådant
protokoll är för närvarande oklart. CAHMIN kommer att hålla ett flertal
sammanträden under år 1995 för arbetet med protokollet.
3.1.3 Kampen mot rasism och främlingsfientlighet
I aktionsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och
intolerans ingår bl.a. ungdomskampanjen mot rasism som lanserades i
Strasbourg den 10 december och som pågår under två år.
Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna opinionen i
arbetet mot rasism. En viktig komponent i arbetet är medverkan av
nationella och internationella icke-statliga organisationer. Speciellt
intresse inriktas på ungdomars aktiva medverkan i programmen. Media
skall involveras. Arbetet hålls ihop av en styrgrupp i Strasbourg samt av
nationella kommittéer i de deltagande länderna. Den svenska kommittén,
Ungdom mot rasism, inrättades i april 1994.
En annan del av aktionsplanen är den europeiska kommissionen mot
rasism och intolerans (ECRI), som leds av den svenske
diskrimineringsombudsmannen Frank Orton. Kommissionen skall
utvärdera medlemsstaternas olika åtgärder mot främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans samt granska medlemsstaternas lagstiftning
på detta område. I kommissionens mandat ingår att komma med
rekommendationer till enskilda stater om vad som enligt kommissionens
mening behöver åtgärdas. Kommissionen avser att anpassa sina
rekommendationer land för land och att därefter undersöka i vad mån de
följs. Kommissionen planerar vidare att under år 1995 utarbeta ett förslag
om ett utvidgat förbud mot rasdiskriminering, i form av ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen.
3.1.4 Ministerkommitténs övervakning av medlemsstaterna
Vid det ordinarie ministermötet den 10 november antog
ministerkommittén en deklaration om övervakning av medlemsstaternas
åtaganden. Som en uppföljning till denna pågår ett arbete inom
ministerkommittén om utformningen av ett system för hur dessa principer
skall genomföras i praktiken. Enligt deklarationen skall
ministerkommittén övervaka samtliga medlemsstater - gamla som nya -
inom de områden som utgör grundvalarna för medlemskap i Europarådet,
dvs. ett demokratiskt styrelseskick, rättsstatens principer samt skydd för
de mänskliga rättigheterna. Frågan om övervakning av medlemsstaternas
åtaganden har fatt förnyad aktualitet i och med den utvidgning av
Europarådets medlemskrets som skett under de senaste åren - och som
fortsätter att ske - samt mot bakgrund av hur de mänskliga rättigheterna
respekteras i vissa medlemsländer, övervakningsfrågan kommer att vara 1 j
en av de politiskt viktigaste frågorna för Europarådet under en rad år
!*• Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 215
framöver.
Skr. 1994/95:215
3.1.5 Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) av Europarådets nya medlem Andorra. Vidare
ratificerade Rumänien och Slovenien konventionen, övriga stater som på
senare tid erhållit medlemskap i Europarådet men som ännu inte
ratificerat konventionen (Estland och Litauen) kan förväntas göra detta
inom en nära framtid.
Ministerkommittén övervakade, enligt artikel 32 och 54 i konventionen,
liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar
och den granskade och överprövade de rapporter som den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna avgett över enskilda
klagomål. Ministerkommittén antog under året 84 resolutioner i sådana
ärenden. En av dessa rör klagomål mot Sverige. Därutöver är för
närvarande tre svenska mål under behandling i ministerkommittén, målen
Holm, Fredin II och Persson. Målet Holm rör jurys medverkan i ett
tryckfrihetsmål med politiska implikationer, där Europadomstolen funnit
att den svenska domstol som avgjorde tryckfrihetsmålet, på grund av
juryns sammansättning, inte varit opartisk. Målet Fredin II rör rätten till
muntlig förhandling, där domstolen funnit att regeringsrätten borde ha
hållit en sådan förhandling i ett s.k. rättsprövningsmål. Målet Persson rör
en persons möjligheter att besöka en nära anhörig som vistades på
vårdhem. Närmare bestämt rör målet avsaknaden av lagstöd för
besöksrestriktioner och bristande möjlighet att överklaga beslut om
sådana restriktioner. I samtliga mål avvaktar ministerkommittén
lagstiftningsåtgärder, alternativt exempel på en ändrad rättstillämpning i
regeringsrätten (Fredin II), innan en slutresolution kan antas.
Under år 1994 registrerades 2 927 nya klagomål hos kommissionen,
varav 161 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1993 var 2 037
respektive 106. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att
öka, varför den genomsnittliga handläggningstiden för mål i
kommissionen är fortsatt lång. Vissa brådskande mål, t.ex. sådana som rör
brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. - behandlas dock med
förtur.
Under året hänsköts 59 mål till domstolens prövning. Av de
sammanlagt ca 440 mål som domstolen avgjort sedan dess tillkomst rör
31 klagomål mot Sverige. En redovisning av de fram till och med år
1992 meddelade domarna i mål mot Sverige finns bl.a. i bilaga till Fri-
och rättighetskommitténs delbetänkande, Fri- och rättighetsfrågor Del B
Inkorporering av Europakonventionen (SOU 1993:40). Referat av en del
av Europadomstolens domar finns numera också att tillgå i riksdagens
offentliga databas, informationssystemet RIXLEX.
Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt
liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter
12
(CDDH) och i dess expertkommittéer. Skr. 1994/95:215
Expertkommittén för utveckling av de mänskliga rättigheterna (DH-
DEV) fortsatte arbetet med ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen
angående vissa ytterligare rättigheter för frihetsberövade, sedan ett första
förslag till protokoll återremitterats till kommittén av CDDH. Ett
ytterligare bearbetat förslag överlämnades till CDDH. Förslaget är för
närvarande föremål for remissbehandling hos ett par av Europarådets
övriga styrkommittéer. Ministerkommittén gav under året CDDH i
uppdrag att utreda om det är nödvändigt och lämpligt att inkludera en
grundläggande rätt till jämställdhet mellan kvinnor och män i ett
tilläggsprotokoll till konventionen. CDDH gav i sin tur DH-DEV i
uppdrag att studera denna fråga. DH-DEV:s huvudsakliga arbete under
år 1995 kommer därför att röra jämställdhetsfrågan.
Expertkommittén för processuella frågor (DH-PR) har sedan arbetet på
en reformering av övervakningssystemet avslutades endast hållit ett
sammanträde. Därvid avgavs förslag till yttrande till ministerkommittén
bl.a. om möjligheten att ålägga en stat att vid sen betalning utge ränta på
skadestånd som utdömts av domstolen eller som fastställts av
ministerkommittén samt angående staternas möjlighet att verkställa
utmätning i sådana skadestånd, t.ex. för skatteskulder.
I detta sammanhang kan det finnas anledning att också nämna i vilken
utsträckning tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av
medlemsstaterna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1994.
Som nämnts ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt
ratificerats av samtliga medlemsstater utom av Andorra, Estland och
Litauen. Samtliga stater som ratificerat konventionen har också accepterat
den enskilda klagorätten samt domstolens jurisdiktion.
Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har
ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Estland,
Liechtenstein, Litauen och Schweiz. -
Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och
rätten att lämna sitt land samt innehåller förbud mot kollektiv utvisning
av utlänningar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,
Bulgarien, Estland, Grekland, Liechtenstein, Litauen, Malta, Schweiz,
Spanien, Storbritannien och Turkiet.
Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff
i fredstid, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,
Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Litauen, Polen,
Storbritannien och Turkiet.
Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhets-
garantier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av
brottmålsdomar, har ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra,
Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Irland, Liechtenstein, Litauen, Malta,
Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland och
Turkiet.
Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde rätt att fa
prövning av ett enskilt klagomål i domstolen, om domstolen ger
prövningstillstånd, hade vid utgången av år 1994 ratificerats av femton 13
stater. Det trädde i kraft den 1 oktober 1994 gentemot de tolv stater som
vid denna tid hade ratificerat det. Att Sverige hittills inte ratificerat Skr. 1994/95:215
protokollet sammanhänger med att ändamålsenligheten av detta protokoll
har ansetts böra ses i ljuset av det mer långtgående reformförslag som nu
färdigställts. Förslag om en svensk ratificering av protokoll nr 9 lades i
ovannämnda proposition 1994/95:115, Reformering av övervaknings-
systemet enligt Europakonventionen.
övriga protokoll rör främst processuella ändringar i förfarandet inför
konventionsorganen.
3.1.6 Europeiska konventionen mot tortyr m.m.
Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr, som trädde i
kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1994 ratificerats av
samtliga medlemsstater utom Andorra, Estland, Litauen och Tjeckien.
Sistnämnda land har dock undertecknat konventionen. Sverige ratificerade
konventionen den 21 juni 1988. För en närmare redovisning av
konventionens innehåll hänvisas till prop. 1987/88:133. Den kommitté
som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av
frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. inledde sin
verksamhet år 1990.
Under åren 1990-91 besökte kommittén Danmark, Frankrike, Malta,
Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet (vid två tillfällen) samt
Tyskland och Österrike. År 1992 besöktes Cypern, Finland, Italien,
Nederländerna, Portugal, San Marino samt Turkiet ytterligare en gång.
Efter besöket i Turkiet gjorde kommittén ett offentligt uttalande enligt
artikel 10 i konventionen. År 1993 besökte kommittén Belgien, Grekland,
Irland, Island, Liechtenstein, Luxemburg, Nordirland och Norge. År 1994
besöktes Frankrike jämte Martinique, Nederländerna jämte Nederländska
Antillerna, Spanien (vid två tillfällen), Storbritannien, Sverige, Turkiet,
Ungern samt Österrike. De rapporter som kommittén avfattar efter sina
besök är inte offentliga men kan offentliggöras, om den berörda staten
begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige, som tillställdes
Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar
som den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den
rapport från kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes
regeringen i mars 1995.
3.1.7 Jämställdhetsfrågor
Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG)
sammanträdde tre gånger under året. Det tredje mötet var extrainsatt för
att slutligt förbereda den konferens om jämställdhet och demokrati som
sedan ägde rum i februari 1995.
Tre seminarier anordnades under året. Det första behandlade ”Kvinnors
roll och representation i urban och regional planering för en uthållig
utveckling” och ägde på svenskt initiativ rum i Örnsköldsvik i mars
(jämför under avsnitt 3.7.2). Det andra hade som tema ”Mänskliga 14
rättigheter och socialt kön: medias ansvar” och genomfördes i
månadsskiftet juni/juli i Strasbourg. Det tredje behandlade frågan om Skr. 1994/95:215
nationella mekanismer för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män
i de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa och arrangerades den
30 november-2 december i Ljubljana.
Fem expertgrupper arbetade under året: en om jämställdhet och
demokrati (Sverige deltog), en om fundamentala rättigheter till
jämställdhet mellan kvinnor och män, en om åtgärder mot prostitution
(Sverige deltog), en om våld mot kvinnor och en om migration, kulturell
mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män, den sistnämnda i
samarbete med styrkommittén för migrationsfrågor (Sverige deltog).
Prostitutionsgruppen överlämnade sin slutrapport som skall ligga till
grund för en handlingsplan, med förslag till rekommendation till
medlemsländerna och till ett program för utbildning och förebyggande
arbete.
I övrigt var en av styrkommitténs viktigaste uppgifter att se till att ett
jämställdhetsperspektiv beaktas även i andra verksamheter inom
Europarådets ram.
Den 7-8 december hölls i Prag den 4:e europeiska konferensen för
ministrar med ansvar för massmediefrågor. Konferensen behandlade i
huvudsak tre frågor: framtiden för public service-verksamheten,
journalistisk frihet och mänskliga rättigheter samt ägandekoncentration
inom massmediebranschen. I slutdokumentet slår man vakt om en
publicistiskt oberoende radio och television i allmänhetens tjänst.
Konferensen antog vidare ett uttalande om behovet av riktlinjer på
europeisk nivå om våldsskildringar. Det kan noteras att konferensen på
nordiskt initiativ även antog ett uttalande med anledning av att många
journalister har fatt sätta livet till i samband med rapporteringen från
kriget i f.d. Jugoslavien.
Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde under året
fyra gånger. Av de under CDMM arbetande kommittéerna hade två
svensk ordförande, nämligen kommittén för frågor om
massmediekoncentration och arbetsgruppen om piratkopiering. I båda
dessa ämnen har ministerkommittén antagit rekommendationer, den ena
om åtgärder för att befordra öppen redovisning av ägandet i massmedier
och insyn i andra former av inflytande över medierna (medietransparens)
och den andra om åtgärder för att bekämpa piratkopiering.
3.3.1 Social trygghet
Ministerkommittén antog under året 14 resolutioner om tillämpningen
under tiden 1 juli 1991-30 juni 1992 av den europeiska balken om social
trygghet och protokollet till denna i de medlemsstater som ratificerat
15
dessa instrument. I resolution CSS(94)11 konstaterade ministerkommittén Skr. 1994/95:215
att Sverige fortsätter att uppfylla sina förpliktelser enligt balken och
protokollet.
Styrkommittén för social trygghet (CDSS) sammanträdde två gånger
under året. Kommittén fortsatte att ägna stor uppmärksamhet åt frågor om
de central- och östeuropeiska staternas integrering i Europarådets
samarbete när det gäller social trygghet. En diskussion har kontinuerligt
förts om Europarådets konventioner på området och dessas relevans för
de nya medlemsstaterna och de stater som deltar som observatörer i
kommitténs arbete. I samband med kommitténs höstmöte anordnades även
ett kollokvium om socialt skydd under politiska och ekonomiska
övergångstider. I december organiserades vidare ett seminarium kring ett
projekt med en modell för bilaterala avtal om social trygghet, avsett i
första hand som en kunskapskälla för de nya medlemsstaterna.
I sedvanlig ordning avslutade kommittén sin granskning av
tillämpningen av den europeiska balken om social trygghet och dess
protokoll i de medlemsstater som ratificerat dessa instrument.
Granskningen avsåg perioden 1 juli 1992-30 juni 1993. Sveriges rapport
föranledde ingen anmärkning.
Som en uppföljning av 1992 års konferens för ministrar med ansvar för
social trygghet beslöt kommittén om direktiv för två studier, den ena om
medicinsk och yrkesmässig rehabilitering av sjukskrivna och
förtidspensionerade och den andra om möjligheter för äldre och
pensionerade att fortsätta yrkesarbeta eller delta i andra verksamheter där
deras erfarenheter kan tas till vara.
Kommittén anordnade under hösten ytterligare en kurs i internationella
socialförsäkringsfrågor för tjänstemän från nationella ministerier och
myndigheter.
Kommittén för förberedande av 1995 års konferens i Portugal för
ministrar med ansvar för social trygghet fortsatte sitt arbete. Konferensen
kommer att hållas i maj 1995 i Lissabon och skall behandla frågor om
social trygghet och beroende personer, dvs. personer som i sin dagliga
livsföring är i behov av hjälp av andra.
3.3.2 Socialtjänst
Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde en gång
under år 1994. Kommittén planerar en europeisk fattigdomsrapport.
Styrkommitténs stora pågående projekt behandlar barnens situation i
Europa. Tre delprojekt tar upp barns och ungdomars deltaktighet,
barnomsorg respektive barn på institution (med tonvikt på Östeuropa).
I projektets regi hölls en konferens på temat ”Barns deltagande inom
familjen” i Madrid i december. En avslutningskonferens kommer att
hållas i april 1996.
I bamdomsprojektet ligger också att den socialpolitiska styrkommittén
söker uppmuntra andra styrkommittéer att behandla barns situation.
Denna multidisciplinära inriktning av projektet är ett led i Europarådets
utveckling av nya arbetsformer.
Skr. 1994/95:215
3.3.3 Sociala stadgan
Arbetet med anslutningen av stater i Central- och Östeuropa till sociala
stadgan fortsätter. Under hösten undertecknade ytterligare en stat stadgan,
nämligen Rumänien. Vad gäller Ungem har förberedelserna för en
ratifikation kommit relativt långt och den kan tänkas äga rum i slutet av
år 1995. För Slovakiens del tar det troligen längre tid innan ratifikation
kan ske. Europarådet organiserade ett seminarium i Slovakien under året.
De flesta stater i Central- och Östeuropa har efterfrågat seminarier och
liknande rörande sociala stadgan.
Ministerkommittén antog vid sitt sammanträde i maj samtliga av
regeringskommittén föreslagna rekommendationer riktade till stater som
brustit i tillämpning av sociala stadgan. Ingen av dessa berörde Sverige.
Under året utökades den oberoende expertkommittén med två
ledamöter. Till ny ordförande utsågs Suzanne Grévisse, Frankrike.
Regeringskommittén sammanträdde under året fyra gånger för att ta
ställning till de slutsatser som den oberoende expertkommittén kommit
fram till vid sin granskning av ländernas rapporter. Arbetet enligt de nya
arbetsmetoderna fungerar allt bättre. Kommittén har också diskuterat och
lagt fram förslag till ett nytt rapporteringssystem. Syftet är att fa en
effektivare övervakning av efterlevnaden av stadgan och en jämnare
arbetsbelastning för staterna.
Regeringskommitténs granskning ledde också detta år till förslag om att
ministerkommittén skall anta rekommendationer riktade till staterna på en
rad olika punkter. Även för Sveriges del föreslogs en sådan
rekommendation. Kritiken gäller avsaknaden av möjlighet att överklaga
beslut om utvisning enligt den s.k. terroristlagen. Detta anses innebära ett
brott mot artikel 19, som behandlar skydd för migrerande arbetstagare,
punkt 8, skydd mot utvisning.
Granskningen av staternas efterlevnad av stadgan noterar också en
positiv utveckling. För Sveriges del nämns under den aktuella perioden
särskilt jämställdhetslagen och ändringarna i arbetsmiljölagen.
Arbetet med ett tilläggsprotokoll om kollektiv klagorätt fortsatte under
året inom ministerkommittén utan att någon lösning uppnåddes. En
hearing har hållits med arbetsmarknadens parter och frågan har därefter
behandlats i en s.k. rapportörgrupp för mänskliga rättigheter.
Den s.k. ad hoc-kommittén för översyn av stadgans materiella innehåll
m.m. (CHARTE-REL) avslutade under året sitt arbete och lade fram
förslag till en reviderad stadga. Ministerkommittén har överlämnat
förslaget till parlamentariska församlingen och arbetsmarknads-
organisationerna för synpunkter.
3.3.4 Arbetsmarknadsfrågor
Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde en gång
under år 1994. Kommitténs byrå möttes vid två tillfällen. Vid
styrkommitténs sammanträde den 19-21 oktober avhandlades följande
teman.
17
Rapporten och rekommendationen från kommittén om Skr. 1994/95:215
arbetsförmedlingsservice (EM-SE) antogs. CDEM godkände också
publiceringen av konsultrapporten om offentlig arbetsförmedlingsservice
och dess roll i arbetsmarknadspolitiken.
Likaså godkände CDEM inom det samordnade forskningsprogrammet
för det sociala området rapporterna ”Från hemarbete till förvärvsarbete”
och ”Anställningsstrategier för handikappade, arbetsgivarnas roll”.
Beslut fattades om att fyra expertkommittéer under åren 1995 och 1996
skall arbeta med de sociala och ekonomiska konsekvenserna av
omstruktureringen av Europas ekonomier. Sverige skall delta i den
kommitté som behandlar de sociala och ekonomiska konsekvenserna av
ändrade arbetsmönster i samband med omstruktureringen (EM-CST). För
att samtliga medlemsstater, som så önskar, skall kunna delta i de olika
kommittéernas möten kommer dessa, om möjligt, att förläggas i
anslutning till varandra.
Styrkommittén motsatte sig förslaget om att den inte skulle träffas
under år 1995. Särskilt medlemsstaterna från Central- och Östeuropa
poängterade vikten för dem av regelbundet informationsutbyte med
ländema i Västeuropa. Kommittén noterade också att det krävs minst ett
möte per år för att den skall kunna bidra effektivt till de olika
multidisciplinära projekt som den är ansluten till. Efter ett beslut från
ministerkommittén kommer därför byråns möte i september att vara öppet
för samtliga medlemsstater men utan kostnad för Europarådet.
I avsaknad av styrkommittésammanträden under år 1995 kommer en
grupp högre tjänstemän att vid ett möte i november förbereda
Europarådets 6:e arbetsmarknadsministerkonferens, som Rumänien skall
vara värd för år 1996.
3.3.5 Migrations- och asylfrågor
Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor (CDMG) ägnar sig
huvudsakligen åt att utveckla det europeiska samarbetet om frågor kring
flyktingars och invandrares integration. Erfarenheter från så gott som hela
Europa visar att flyktingar och invandrare möter allt större svårigheter i
sin integration, samtidigt som uttryck för rasism, främlingsfientlighet och
antisemitism tenderar att öka. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan Europas
länder på detta område blir därför allt viktigare.
CDMG arrangerade under år 1994 tre möten, där experter från olika
stater har kunnat komma samman och diskutera gemensamma
erfarenheter utifrån ett antal landbaserade projekt. I juni arrangerades
sålunda ett möte om invandrar- och flyktingkvinnors integration, i
oktober ett möte om praktiska åtgärder mot rasism och rasistiskt våld
och i december ett möte om medias roll för invandrares och flyktingars
integration. Erfarenheterna från varje sådant möte skall sammanställas och
publiceras i form av praktiska handledningar på områdena.
Under år 1994 genomfördes vidare bl. a. en komparativ studie över fem
europeiska länders, däribland Sveriges, återvandringspolitik. Likaså
påbörjades ett projekt om religiösa aspekter på frågan om jämlikhet
mellan invandrare och övriga och ett projekt om kulturell mångfald i Skr. 1994/95:215
förhållande till jämlikhet mellan könen.
Som en uppföljning av ett ministermöte i Wien år 1991, vilket
behandlade frågor om öst-västmigration i Europa, beslöts att dessa
diskussioner skulle fortsätta i någon form. Detta kom att ske i en grupp
som allmänt har kallats Wiengruppen och vars sekretariatsfunktion har
skötts av Europarådet. Syftet var att skapa ett forum där alla länder i
Europa, även de som inte är medlemmar i Europarådet, samt USA,
Canada och Australien kunde mötas för att diskutera gemensamma frågor
rörande öst-västmigration.
Wiengruppen har träffats på ämbetsmannanivå ett par gånger per år. Ett
särskilt möte sammankallades under svenskt ordförandeskap vintern 1994
för att behandla frågan om fördelning av ansvaret för flyktingar och
krigsoffer från f.d. Jugoslavien. Sverige fick inte med sig de övriga
länderna på de framställningar om fördelning som man lade fram.
Efter ett initiativ från EU beslöts vid ett möte i september 1994 att
Wiengruppen skulle upplösas. Man menade att de kontakter mellan öst
och väst som möjliggjorts inom gruppen i framtiden kunde komma till
stånd dels inom andra fora, som den s.k. Berlin-Budapestprocessen, dels
inom befintliga kommittéer i Europarådet. Även verksamheten inom
OSSE täcker in stora delar av frågeställningarna om öst-västmigration.
Sverige ställde sig bakom detta beslut. Det är dock viktigt att
Europarådet också fortsättningsvis intar en öppen attityd och i så hög
grad som möjligt erbjuder samarbete med öst genom att släppa in dessa
länder i relevanta kommittéer, även om de inte är medlemmar. Det är
samtidigt av betydelse att CDMG även i framtiden kan ägna sig framför
allt åt frågeställningar rörande invandrare och integration och inte
behöver avsätta tid for frågor rörande flyktingpolitik och gränskontroll.
Mot denna bakgrund har CDMG, efter samråd med expertkommittén för
asylrättsliga frågor, beslutat föreslå ministerkommittén att ett av CDMG:s
årliga möten skall förlängas med en dag. Till denna extra mötesdag skall
inbjudas, förutom medlemmarna i berörda Europarådskommittéer, i varje
fall samtliga länder som deltagit i Wienprocessen. Syftet skall vara att
utbyta information och erfarenheter om migrationsströmmar och -politik
i Europa.
Europarådets expertkommitté för asylrättsliga frågor (CAHAR) möts
regelbundet två gånger per år. En av de viktigaste uppgifterna för
kommittén är att ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och
informera varandra om förändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i
respektive land. Syftet är att främja utvecklandet av en gemensam syn
bland medlemsländerna på hur man bör lösa gemensamma problem inom
det asylrättsliga området. Under år 1994 har man i kommittén bl.a.
utarbetat ett förslag till rekommendationer för hur mottagandet av
asylsökande vid flygplatser bör ske, vilket därefter har antagits av
Europarådets ministerkommitté. Man diskuterade vidare under året frågor
som ”säkra länder” ur transitländemas perspektiv och frivilligt
återvändande av avvisade asylsökande och andra utlänningar.
19
3.3.6 Medborgarskap
Under år 1994 fortsatte expertkommittén för dubbla medborgarskap
(CJ-PL) sitt arbete genom att granska utkastet till en ny konvention om
frågor som uppstår i samband med dubbla medborgarskap.
Konventionsutkastet hade utarbetats av en arbetsgrupp som tillsattes år
1993. Sverige ingår inte i den.
De frågor som diskuterades i expertkommittén var allmänna principer,
t.ex. om det skall vara tillåtet att göra skillnad på personer som är av
bosättningslandets etnicitet och andra vid ansökan om medborgarskap
(aktuellt i Östeuropa) samt om skillnad kan göras på rättigheter för
personer som varit medborgare från födseln och andra. De kategorier som
enligt konventionsutkastet automatiskt skall få medborgarskap
överensstämmer i stort sett med svensk lag.
Vad avser förlust av medborgarskap föreslogs en icke bindande
bestämmelse av innebörd att personer som tjänar i utländsk militärtjänst
eller som lämnar falska uppgifter kan förlora sitt medborgarskap, även
om det innebär statslöshet.
Vad beträffar bestämmelserna om dubbla medborgarskap
överensstämmer kraven i stort med de svenska förhållandena.
Konventionen anger dock fler tillfällen då man kan tillåta dubbla
medborgarskap än vad som gäller i Sverige i dag.
I utkastet fanns även bestämmelser om hur man bör förfara i nybildade
stater. Förslaget går i stort sett ut på att stater skall erbjuda möjlighet för
personer på dess territorium att söka eller automatiskt bli medborgare
samt att vissa krav skall ställas på behandlingen av icke-medborgare.
Arbetsgruppen fick i uppdrag att omarbeta konventionsutkastet med
utgångspunkt från de förslag till ändringar som lämnades av kommittén
vid mötet i oktober 1994. Det reviderade utkastet behandlades vid
kommitténs möte i februari 1995.
3.3.7 Befolkningsstudier
Styrkommittén för befolkningsfrågor (CDPO) höll under år 1994 två
möten. En varje år återkommande aktivitet är att framställa en översikt
över befolkningsutvecklingen i medlemsstaterna samt att diskutera såväl
övergripande demografiska trender som utvecklingen i enskilda länder.
Insamlingsförfarandet sköts direkt av sekretariatet. Översikten och den
analytiska texten skrivs av en av kommitténs medlemmar, senast
representanten från Tjeckien. Datainsamlingen är ej att likna vid en
”statistikbyrås” utan syftar till att samla ihop så aktuell statistik som
möjligt, ofta preliminär, och utifrån den göra analyser och dra slutsatser.
Den årliga översikten ger den mest aktuella och kompletta bilden av
befolkningsstatistik täckande hela Europa. För att undvika onödigt
dubbelarbete sker sonderingar med EU:s statistikkontor (Eurostat) om
möjligheter till samordning av delar av datainsamlingen.
Under året avslutade tre expertgrupper sitt arbete.
Någon publicering av slutdokumentet från expertgruppen
”Barnafödande från socio-ekonomisk och demografisk synvinkel”
Skr. 1994/95:215
20
planeras ej. Skr. 1994/95:215
Expertgruppen ”Migration, demografi och arbetsmarknad” har
offentliggjort sin rapport, vilken innehåller bidrag från tre konsulter.
Rapporten i fråga, ”Migration och utvecklingssamarbete”, omfattar dels
fallstudier för en rad länder i norra Afrika med den gemensamma
rubriken ”Utvecklingssamarbete”. I ett mer översiktligt avsnitt behandlas
flyttningsströmmama från länder söder om Medelhavet till Västeuropa.
Thomas Hammar från Centrum för invandrarforskning vid Stockholms
universitet har ingått i gruppen.
Även expertgruppen ”Åldrandet och konsekvenserna på det socio-
medicinska systemet” har slutfört sitt arbete. Man har sökt belysa vilka
faktorer som påverkar efterfrågan på vård bland äldre. Nuvarande politik
vad avser sådan vård har konfronterats med den förväntade utvecklingen
med hjälp av ett antal framtidsscenarier. Rapporten publicerades i början
av år 1995. Svensk representant i gruppen har varit Lennart Johansson
från Socialstyrelsen.
Två nya expertgrupper bildades under året, dels ”Den demografiska
obalansen mellan länder i Medelhavsområdet” och dels ”Den
demografiska situationen för nationella minoriteter i Europa”.
Den förstnämnda expertgruppen skall analysera sambandet mellan
demografisk och ekonomisk utveckling samt invandring till Västeuropa
från länder söder om Medelhavet. Sammanlagt sex rapporter skall
utarbetas och bilda underlag för en Medelhavskonferens om befolkning,
migration och utveckling, planerad till sommaren/hösten 1996. Till
konferensen kommer att bjudas in såväl politiker som vetenskapliga
representanter från både Europarådets medlemsstater och länder söder och
öster om Medelhavet.
Den andra expertgruppen skall undersöka och utvärdera tillgängliga
data, definitioner, insamlingsmetoder m.m. för att framställa statistik om
nationella minoriteter. Arbetet skall -resultera i rekommendationer för
harmonisering och förbättring av statistiken. Man har även för avsikt att
arbeta fram en översikt över de större nationella minoriteterna i Europa.
Eftersom det är ett mycket känsligt område går man varligt fram och
strävar efter samarbete med respektive land. Nationella rapporter är redan
under utarbetande i Ungern, Rumänien, Slovenien och Slovakien. Man
hoppas också kunna inkludera Nordirland, Ukraina, Bulgarien och
Albanien. Studien skall vara strikt vetenskaplig med betoning på att
förfina metoder och öka kunskapen om demografiska förhållanden för
minoriteter i Europa. Arbetet sker i nära samarbete med Eurostat och
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Gruppen omfattar
experter representerande elva länder.
Områden som prioriterats för åren 1995 och 1996 är en demografisk
studie av familjen i Europa samt en studie om arbetsmarknaden i Europa,
med koppling till framtida flyttningsrörelser såväl inom Europa som
invandring från länder utanför Europa. En förstudie har inletts om inrikes
flyttningsströmmar och regional flyttningsdynamik.
Befolkningskommittén var väl representerad vid FN:s
befolkningskonferens i Kairo den 5-13 september. Genom en extraordinär 21
insats kunde CDPO:s årliga befolkningsrapport delas ut till konferens-
deltagarna. Skr.
Varje nytt medlemsland ombeds att skriva en PM om sin hittillsvarande
befolkningsutveckling. Under år 1994 publicerades två rapporter,
avseende Polen respektive Bulgarien.
3.4.1 Utbildning, kultur och kulturarv
1954 års europeiska kulturkonvention ger länder som inte är medlemmar
av Europarådet möjlighet att delta i rådets utbildnings- och
kultursamarbete. Sedan år 1989 har de flesta av länderna i Central- och
Östeuropa tillträtt kulturkonventionen. Under år 1994 anslöt sig 4 nya
länder, nämligen Ukraina, Moldova, Monaco och Andorra. Vid utgången
av året var antalet anslutna stater 42.
Med den nya kommittéstruktur som gäller för kultursamarbetet sedan
år 1991 bedrivs arbetet med programfrågor främst inom styrkommitténs
(CDCC) fyra specialkommittéer. CDCC har huvudsakligen en
sammanhållande funktion. CDCC höll 1994 års plenarmöte den 25-27
januari. Årets generaldebatt behandlade slutdeklarationen från toppmötet
i Wien den 8-9 oktober 1993 och dess konsekvenser för det framtida
kultursamarbetet i Europa. CDCC beslöt medverka i arbetet med nya
regelverk till skydd för nationella minoriteter. Vidare uppdrogs åt byrån
och specialkommittéema att ta fram förslag till uppföljning, bl.a. vad
gäller förtroendeskapande insatser och åtgärder mot intolerans.
Utbildningskommittén (CC-EDUC)
Inom projektverksamheten har Sverige sedan länge kraftigt stöttat en
prioritering av kvalitet framför kvantitet. Arbetet är nu koncentrerat till
två större utbildningsprojekt.
Det ena projektet gäller utbildning på högstadie- och gymnasienivå i
Europa. Det har som mål att stimulera utvecklingen av utbildning som
kan ge Europas ungdomar de kunskaper, färdigheter och attityder som
behövs i framtidens Europa, förbereda dem för högre utbildning, rörlighet
och dagligt liv i ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa samt göra
dem medvetna om deras gemensamma kulturarv och ansvar som
européer.
Inom detta projekt fortsätter också arbetet för ett utökat skol- och
elevutbyte. Här finns sedan ett par år ett särskilt nätverk för
skolkontakter. På detta område har Sverige särskilt engagerat sig för
utnyttjande av den nya informationsteknologin, även för smidig intern
kommunikation inom nätverket. En annan prioriterad del är att med bättre
information än tidigare göra både nätverkets och projektets, och därmed
Europarådets, verksamhet mer synlig i medlemsländernas
utbildningsväsen. Nätverket erhåller numera också ett visst stöd från
Europarådet till det viktiga arbetet mellan de årliga seminarierna. Här
kan noteras att värdland för 1994 års seminarium var Polen.
1994/95:215
22
Det andra projektet inriktas på språkundervisning och språkinlärning. Skr. 1994/95:215
Det har som syfte att främja ömsesidig förståelse och tolerans, rörlighet
och tillgång till information i ett mångspråkigt och mångkulturellt Europa.
En viktig del är här arbetet på s.k. tröskelnivåer i olika språk, ett område
där Europarådet har en lång och väl etablerad tradition. Ett annat arbete
värt att uppmärksamma i ett allt öppnare Europa är det som gäller en
gemensam referensram som grund för ömsesidigt erkännande av språklig
kompetens. Inom projektet fortsätter verksamheten med den relativt
framgångsrika formen av ”dubbelseminarier”, vilket innebär att
slutsatserna från ett första seminarium utvecklas under en mellanperiod
och utvärderas vid ett andra seminarium några år senare. Under år 1994
upprättades också ett europeiskt språkcenter i Österrike.
Toppmötet i Wien hösten 1993 avsatte på utbildningens område ett
beslut i ministerkommittén om att inrätta ett projekt kring ämnet historia,
ett ämne av särskild betydelse i det nya Europa.
I mars hölls i Madrid den av utbildningskommittén förberedda 18:e
utbildningsministerkonferensen på temat ”Byggandet av det nya Europa:
demokratiska värden, utbildning och rörlighet”. Samtliga 38 stater som
då var anslutna till kulturkonventionen deltog - flertalet, såsom Sverige,
på ministernivå. Konferensen antog fyra resolutioner rörande ”Utbildning
för demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans”, ”Förberedelse för
arbetslivet”, ”Skolkontakter och utbyte i Europa” samt ”Samarbete inom
Europarådet om utbildning”. Mot bakgrund av det ökande antalet
medlemsstater och behovet att fa aktuella diskussionsteman som direkt
ansluter till utbildningskommitténs verksamhet, gavs kommittén i uppdrag
att pröva nya vägar i förberedelserna för kommande utbildnings-
ministermöten.
Kommittén för universitetsfrågor (CC-HER)
Under år 1994 fortsatte arbetet på att ta fram en gemensam konvention
mellan Europarådet och Unesco om erkännande av examina. Ett antal
seminarier genomfördes inom ramen för de två huvudprojekten ”Tillträde
till högre utbildning i Europa” och ”Legislativa reformprogrammet”.
Kommittén uppdrog vidare åt sekretariatet att undersöka
förutsättningarna för att publicera en tredje utgåva av
”Studenthandboken”.
Under året framlades också ett förslag om att vidta förberedande
åtgärder för att i framtiden mer än hittills föra in forskningsfrågor i
kommitténs arbete.
Kulturkommittén (CC-CULT)
Kommittén sammanträdde den 13-15 april och den 23-25 november. Vid
novembermötet överlämnade Sverige ordförandeskapet till Österrike
Det ökande antalet medlemmar från Central- och Östeuropa fortsatte att
prägla arbetet i kommittén. De nya frågeställningar som fortlöpande 23
uppkommer ökar kraven på anpassningsbarhet i programverksamheten.
Den nya budgetprocessen, som ger specialkommittéema möjlighet att Skr. 1994/95:215
göra omprioriteringar inom givna ramar, är ägnad att underlätta en sådan
anpassning. För att ge de nya medlemsländerna tillfälle att diskutera sina
speciella problem har en ordning införts med ett särskilt möte för dessa
länder dagen före kommitténs plenarmöte. Förmötet leds av kommitténs
ordförande.
En annan faktor som påverkar kommittéarbetet är de kulturpolitiska
länderförhören. Numera avsätts regelmässigt en extra sammanträdesdag
åt muntligt förhör med något medlemsland.
Vårmötet inleddes således med en granskning av Nederländernas
kulturpolitik. Dagordningen i övrigt upptogs bl.a. av uppföljning av
Wiendeklarationen, framtagning av en europeisk delrapport till FN:s
kommission för kultur och utveckling (den s.k. de Cuellar-kommissionen)
och preliminära riktlinjer för 1995 års verksamhetsprogram.
Kommittén enades om att Wiendeklarationens syften främst borde följas
upp genom att frågor om minoriteters kulturella rättigheter och
kulturutvecklingen i de nya medlemsstaterna ges ökad tyngd i
arbetsprogrammet. Samtidigt konstaterades att Wiendeklarationen, som
framhåller kulturens betydelse för fred och demokrati, inte följts upp i
finansiella termer.
Vid sidan av de kulturpolitiska länderförhören är den kulturpolitiskt
inriktade Europarapporten till de Cuellar-kommissionen den
programpunkt som för närvarande prioriteras högst från svensk sida.
Sverige har bidragit till arbetet såväl ekonomiskt som med experthjälp.
Rapporten kommer att utgöra underlag för ett seminarium på ministernivå
i Bratislava, Slovakien, i juni 1995.
Höstmötet ägnade kommittén åt att granska Finlands kulturpolitik och
åt att fastställa verksamhetsprogrammet för år 1995. Fortsatt hög prioritet
har länderförhörsprogrammet, där särskilda kriterier och metoder för
utvärdering av de nya medlemsstaterna håller på att utarbetas.
ökad uppmärksamhet kommer att ägnas åt det audiovisuella området,
dels med anledning av filmens 100-årsjubileum, dels som en strävan att
stärka samordningen med styrkommittén för massmediefrågor för att fa
ökat gehör för de kulturella aspekterna i mediepolitiken.
Kommittén kommer vidare under år 1995 att närmare överväga
formerna för sin medverkan i Europarådets handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.
Kulturarvskommittén (CC-PAT)
Kommittén sammanträdde den 17-18 mars. Av besparingsskäl håller
kommittén nu endast ett årligt möte parat med att en särskild arbetsgrupp
håller tre möten utspridda över resten av året.
Arbetet inom kommittén är organiserat i tre ansvarsområden: policy och
styrmedel, tekniskt erfarenhetsutbyte och specialistsamverkan samt
utbildning och levandegörande. Dessutom förbereder man den 4:e
konferensen för ministrar med ansvar för kulturarvsfrågor, som skall
hållas i Helsingfors år 1996.
Under kommittén finns 20 arbets/expertgrupper. Sverige har haft Skr. 1994/95:215
experter inom grupperna för arkeologi, kulturlandskap, luftföroreningar,
teknisk medhjälp och ”öppet hus”. Inom de tre förstnämnda har Sverige
varit drivande. En konvention för skydd av det arkeologiska kulturarvet
och en plan till skydd för kulturlandskapet har godkänts av kommittén.
Bronsålderskampanjen, som Sverige har stött ekonomiskt och personellt,
invigdes genom utställningar i Bratislava och Budapest i september.
En ny fokusering kring betydelsen av kulturarvet uppstod i och med att
Europa öppnades mot öster år 1989. Samtidigt bevittnar vi hur centralt
kulturarvet är for människors identitet och hur tragiskt det avsiktligt
förstörs i f.d. Jugoslavien. Kulturarvets politiska och sociala dimension
har fatt förnyad aktualitet. En rundabordskonferens ”Kulturarv för
Europa” genomfördes i Wien den 19-21 september. Temat var
”Kulturarv, mångfald och mänskliga rättigheter”. I en serie samtal med
kända debattörer diskuterades hur kulturarvet kan användas som
instrument för att skapa gemenskap i stället för att skapa utanförskap eller
t.o.m. segregation. Rundabordskonferensen kommer att bilda underlag för
ministerkonferensen i Helsingfors våren 1996.
Tekniskt samarbete och specialiststöd till de forna östländerna var
fortsatt prioriterat i kommitténs arbete. Under året utarbetades strategier
och handlingsplaner för de flesta östländer. Sverige var med och
genomförde några av dem, främst i de baltiska länderna.
3.4.2 Idrott
Styrkommittén för idrottsfrågor (CDDS) genomförde sitt 17:e möte i
februari månad. Vid detta möte diskuterades uppföljningen av följande
rekommendationer till regeringarna: den europeiska idrottsstadgan
R(92)13 och den idrottsetiska koden R(92)14. Den fortsatt ökade
anslutningen till Europarådets kulturkonvention har bidragit till att frågor
av intresse för nya medlemsstater har fatt en starkare prioritet i
samarbetet inom CDDS. Vid behandlingen av idrottskommitténs
verksamhetsprogram och budget lades särskild vikt vid samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa.
Under året bedrevs förberedelser inför den kommande 8:e europeiska
konferensen för ministrar ansvariga för idrottsfrågor, som skall hållas i
Portugal. Teman för konferensen blir ”Idrott och ungdomar”, ”Idrottens
samhälleliga betydelse” samt ”Tolerans och idrott”. Ett extra europeiskt
idrottsministermöte på temat ”Idrott och pengar” genomfördes den 28-29
april i Strasbourg, på inbjudan av Frankrikes regering. I samband med
den informella konferensen tillkännagavs att Sverige avsåg lämna ett
särskilt frivilligt bidrag till Europarådets idrottsfond för att möjliggöra
insatser för idrottens utveckling i Central- och Östeuropa. Genom detta
bidrag har idrottskommittén kunnat arrangera olika seminarier,
utfrågningar och studiebesök.
CDDS genomförde vidare verksamhet inom program som gäller
ungdom och idrott, idrottslagstiftning, idrottsanläggningar samt den
frivilliga idrotten. Under året sammanträdde även expertgrupper som
behandlade idrottens samhälleliga betydelse. Skr. 1994/95:215
Vid årets slut hade 24 länder ratificerat konventionen mot läktarvåld
och ytterligare 6 länder hade undertecknat densamma. Sverige har deltagit
i arbetet inom den permanenta kommitté som övervakar konventionen.
Konventionen mot dopning hade vid årets slut ratificerats av 24 länder
och undertecknats av ytterligare 11 länder. Sverige har deltagit i arbetet
inom övervakningsgruppen för konventionen och ansvarade under året
för ledningen av arbetsgruppen för rättsliga frågor och dopning.
Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina 13:e och
14:e möten. Två huvudfrågor var genomförandet av den stora
ungdomskampanjen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och
intolerans under åren 1994-1996 respektive arbetet med att inrätta ett
andra europeiskt ungdomscenter i Budapest.
Vidare ägnade sig tre arbetsgrupper under året åt att följa upp det
slutdokument som antogs vid den 4:e ungdomsministerkonferensen. Ett
informellt ungdomsministermöte planeras i Luxemburg under år 1995.
Europeiska ungdomsfonden (EYF) delade under år 1994 ut 17,3
miljoner franska franc i bidrag. Sammanlagt anordnades 138
ungdomsprojekt inom områden som miljö, rasism och främlings-
fientlighet, ungdomsutbyte etc. Dessutom delades bidrag ut till de
internationella ungdomsorganisationernas administration och tidningar.
Totalt fick 45 publikationer eller utbildningsmaterial stöd. I Central- och
Östeuropa hölls 20 aktiviteter, finansierade genom den särskilda fond som
upprättats som en del av Europarådets stöd till utvecklingen i denna del
av Europa. Totalt deltog 21 142 ungdomar, varav 915 från Sverige, i
aktiviteter som fonden finansierat. Sverige bidrog med 517 092 franska
franc (2,82 %) till fondens budget. Förutom den reguljära avgiften
innefattar denna summa också ett frivilligt bidrag.
Europeiska ungdomscentret (EYC) anordnade 44 seminarier för
ungdomar, 3 ungdomsledarutbildningar, 10 språkkurser, 3 s.k.
konsultativa möten och 1 symposium. I dessa aktiviteter deltog 1 827
ungdomar, varav 66 från Sverige.
Sedan några år tillbaka organiserar EYC och EYF ungdomsledar-
utbildningar i Central- och Östeuropa. Under år 1994 arrangerades sådana
kurser i de tre baltiska länderna.
Styrkommittén för hälso- och sjukvårdsfrågor (CDSP) arbetar inom tre
programområden: utbildning och planering inom hälso- och sjukvården,
etiska aspekter i vården och hälsoupplysning.
CDSP höll under år 1994 två möten. Kommittén arbetar främst genom
expertgrupper, som tar fram underlag för rekommendationer och rapporter
m.m., samt genom seminarier och kurser. Stor vikt läggs vid samverkan
26
med och en rationell arbetsfördelning i förhållande till andra Skr. 1994/95:215
internationella organ verksamma inom området, främst EU och WHO.
CDSP svarar för planeringen av den 5:e europeiska
hälsoministerkonferensen i Polen år 1996, som kommer att behandla
patientens rättigheter och rätten till vård på lika villkor.
Viktiga delar av CDSP:s arbete avser samordningen av
blodtransfusions- och transplantationsverksamheten i Europa, där etiska
krav och aspekter liksom specifika säkerhetskrav särskilt gör sig gällande.
CDSP följer nära och redovisar synpunkter till verksamhet inom andra
grenar av Europarådet som berör hälso- och sjukvården, främst
styrkommittén för bioetik (jämför nedan) och sådant som gäller den
legala regleringen av patientrelaterade data inom sjukvård och forskning.
Det allmänna informationsutbytet inom kommittén vad avser hälso- och
sjukvårdsområdet bedöms särskilt vara av betydelse för de nytillkomna
central- och östeuropeiska länderna i Europarådet.
Under år 1994 slutförde CDSP bl.a. följande:
- Rekommendationer om tidig läkemedelsbehandling vid HIV-infektion
- Rapport om effektivt omhändertagande av organ för transplantation
- Riktlinjer för framtagande och användning samt kvalitetssäkring av
blodkomponenter.
På området kursverksamhet beträffande sjukhusinfektioner förekom:
- Seminarier m.m. inom det europeiska nätverket av skolor med
inriktning på hälsofrämjande
- Rapport om utbildning av sjuksköterskor.
Bland pågående aktiviteter kan nämnas:
- Expertgrupp beträffande kvalitetssäkring i sjukvården
- Expertgrupp beträffande hälso- och sjukvård för institutionaliserade
befolkningsgrupper
- Expertgrupp beträffande problem vid hälsoundersökningar i samband
med anställning och för försäkringsändamål
- Studie av blodbankers roll för benmärgstransplantation
- Expertgrupp beträffande hälsoproblem i familjer med ensamstående
förälder.
Styrkommittén för bioetik (CDBI) höll under år 1994 två möten. Ett
förslag till ramkonvention om bioetik offentliggjordes i juli.
Medlemsländerna gavs därefter möjlighet att lämna synpunkter på
utkastet inför den fortsatta beredningen. I Sverige remitterades det till ett
fyrtiotal organisationer och myndigheter för synpunkter. Förslaget
diskuterades av Europarådets parlamentariska församling i början av år
1995.
3.7.1 Miljö
Den s.k. Bemkonventionen handlar om skydd av europeiska vilda djur
och växter samt deras naturliga miljö. Konventionens permanenta
kommitté höll inget möte under år 1994 utan detta ägde rum först i mars
1995. Att mötet uppsköts berodde i första hand på att kommittén i
27
fortsättningen skall sammanträda med tvåårsintervall. Skr.
Styrkommittén för miljöfrågor (CDPE) höll ett möte i juni med
redovisning och genomgång av de verksamheter som pågår. Vidare
beslutades om inriktningen av arbetet för åren 1995 och 1996.
I september genomfördes ett av Europarådet anordnat symposium i
Monaco, som behandlade den framtida relationen mellan
Bemkonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Viktiga
arbetsuppgifter som förbereddes var Naturvårdsåret 1995 och ett
alleuropeiskt ministermöte i Sofia hösten 1995.
3.7.2 Regional planering
Frågor gällande regional utveckling och planering behandlas av den
särskilda fackministerkonferensen för ministrar med ansvar för regional
planering (CEMAT) och av den ämbetsmannakommitté som förbereder
konferensens sessioner. Under året diskuterades om en styrkommitté skall
inrättas för sektorn regional planering, i likhet med vad som är fallet för
andra ämnesområden inom Europarådets verksamhetsprogram.
Ministerkonferensens 10:e session (CEMAT 10) ägde rum i Oslo den
6-7 september under huvudtemat ”Strategier för en hållbar regional
utveckling i Europa bortom år 2000”.
Som förberedelse höll ämbetsmannakommittén tre möten under år 1994.
I anslutning till ett av dessa möten anordnades i Örnsköldsvik den 24-26
mars det fjärde av fyra förberedande seminarier. Seminariet hade
planerats i samarbete med styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor
och män och temat var ”Kvinnors roll och representation i urban och
regional planering för en uthållig utveckling”. Seminariet ägde rum på
inbjudan av statsrådet Görel Thurdin som personligen sammanfattade de
avslutande konklusionerna, vilka sedan bearbetades vid fackminister-
konferensen i Oslo i september.
Tre resolutioner om uthållig utveckling i Europas urbana regioner och
i ett framtida Europa antogs av ministerkonferensen i Oslo. Dessutom
beslutades att CEMAT:s 11 :e session skall äga rum på Cypern år 1997
under temat ”Uthållig regional/rumslig planering och skyddet av
vattenresurser”.
Under året inledde den nya organisationen för kommunalt samarbete
inom Europarådet, den s.k kommunalkongressen, sitt arbete.
Styrkommittén för kommunala och regionala myndigheter (CDLR) höll
under år 1994 två möten, ett i Budapest och ett i Strasbourg. Kommittén
diskuterade då bl.a. lokala folkomröstningar, kommunal indelning,
kommunernas roll inom miljöpolitiken, subsidiaritetsprincipens
tillämpning och gränsregionalt samarbete.
En informell ministerkonferens genomfördes i Warszawa den 17-18
oktober om Europarådets insatser för att stödja utvecklingen av den
lokala demokratin i Central- och Östeuropa.
1994/95:215
28
Skr. 1994/95:215
Ministerkommittén antog under år 1994 rekommendationen R(94)12 som
handlar om domares oberoende och effektivitet.
Vidare antog ministerkommittén en konvention på det straffrättsliga
området. Konventionen (ETS 156) behandlar frågor om olaglig hantering
av narkotika till havs och är avsedd att implementera artikel 17 i 1988 års
FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.
Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll under året sina 61 :a
och 62:a möten. Kommittén föreslog ministerkommittén att anta den
ovannämnda rekommendationen om domares oberoende. Det sedvanliga
samarbetet i rättsfrågor fortsatte också, bl.a. om barns rättigheter och om
integritetsskydd i datasamhället.
Folkrättskommittén (CAHDI) höll under året sina 7:e och 8:e möten.
CAHDI bildades år 1991 genom att en tidigare underkommitté till CDCJ
ombildades till en kommitté direkt underställd ministerkommittén.
CAHDI skall enligt sina direktiv utbyta synpunkter på samt utreda
folkrättsliga frågor på begäran av ministerkommittén, av CDCJ eller på
eget initiativ. Staterna representeras i CAHDI företrädesvis av
utrikesministeriernas rättschefer.
Arbetet i CAHDI är för närvarande inriktat främst på två områden: att
se över statspraxis bland medlemsstaterna i olika folkrättsliga frågor och
att tjäna som forum för en europeisk avstämning av de juridiska frågorna
inom Förenta nationernas verksamhetsområde. Under de senaste åren har
statspraxis rörande statssuccessionema till följd av de stora
omvälvningarna i Central- och Östeuropa diskuterats och slutsatser dragits
som kunnat läggas till grund för den folkrättsliga rådgivningen i frågor
som uppkommit med anledning av de nya statsbildningarna.
Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll under året sitt 43:e möte.
Vid detta behandlades den tidigare nämnda konventionen om olaglig
hantering av narkotika till havs. Vidare beslutades att arbetet med att ta
fram en sammanhållen konvention på rättshjälpsområdet skulle läggas
ned. Detta arbete har bedrivits inom expertkommittén för tillämpningen
av de europeiska konventionerna på straffrättens område (PC-OC). Inom
den kommittén koncentreras verksamheten nu i stället på riktlinjer för
handläggningen av ärenden rörande överförande av dömda personer och
studier av hur konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål skall kunna
anpassas till den senaste tekniska utvecklingen. Utredningsarbete pågår
vidare bl.a. om straffrättsliga åtgärder till skydd för miljön,
straffprocessuella frågor som har samband med informationsteknik samt
kriminalpolitik och strafflagstiftning mot bakgrund av att Europa befinner
sig i en tid av förändringar.
Ett möte med de europeiska justitieministrarna hölls i Valletta den 14
och 15 juni. Ämnet för konferensen var förvaltnings-, civil- och
straffrättsliga aspekter på kampen mot korruption.
29
Vid årsskiftet 1994/95 var samtliga Europarådets medlemsländer utom
Andorra, Estland, Irland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien,
Storbritannien, Tjeckien, Ungern och Österrike anslutna till fonden, vars
officiella titel på svenska är Europarådets fond for bosättning och
regional utveckling.
Härutöver är Heliga Stolen medlem. Det dåvarande Jugoslavien var
associerad medlem under femårsperioden 1986-1991. Ytterligare central-
och östeuropeiska länder har visat intresse att bli medlemmar i fonden.
Fonden använder den europeiska valutaenheten ecu i sin redovisning
(1 ecu = SEK 9,15 vid årsskiftet 1994/95).
Fondens utlåningsverksamhet har, efter att tidigare ha expanderat
kraftigt, under de två senaste åren minskat i omfattning. På grund av
uppstramade utlåningsrutiner m.m. uppgick nyutlåningen under år 1994
endast till 246 miljoner ecu.
Den totala balansomslutningen vid årsskiftet 1994/95 var 9 805
miljoner ecu och 1994 års överskott var 55 miljoner ecu.
Under åren 1990-1993 riktades allvarlig kritik mot fonden. Kritiken
gällde dels att fonden fjärmat sig från sin sociala målsättning, dels att det
förekommit allvarliga brister avseende fondens finansförvaltning,
låneverksamhet, projektuppföljning, intemadministration och samarbets-
klimat. Kritiken ledde bl.a. till att fondens högste verkställande
tjänsteman tvingades lämna sin befattning i slutet av år 1993.
Under år 1994 bedrev den nya ledningen ett omfattande översynsarbete
i syfte att komma till rätta med fondens problem. Bland annat fastlades
nya rutiner avseende fondens utlåning och finansförvaltning. Omfattande
förändringar har även genomförts i fondens inre organisation. Ett
övergripande mål är att återigen sätta den sociala målsättningen i centrum
för fondens verksamhet. De nya stadgar som utarbetats har dock ännu
inte ratificerats av alla medlemsländer.
Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår
till ca 36 miljoner ecu, vilket motsvarar 2,9 % av medlemsländernas
insatser. Av detta belopp har 3,9 miljoner ecu betalats in och 32,1
miljoner ecu är ett garantiåtagande. Sverige har anmodats att betala in
ytterligare 994 000 ecu före den 1 januari 1996.
Sverige har varit pådrivande i de senaste årens arbete att omorientera
och sanera fondens verksamhet. Sverige har bl.a. eftersträvat att
utlåningen skall fa en bättre geografisk fördelning och koncentreras till
de socialt mest angelägna projekten samt att en större andel av fondens
vinst skall användas for lån på särskilt fördelaktiga villkor. Sverige har
inte lånat några medel genom fonden.
Fonden bildades ursprungligen som ett instrument i flyktingpolitiken
men är numera även inriktad på att medverka till att lindra verkningarna
av naturkatastrofer samt att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och
bostadsbyggnadsprojekt i regioner där sådana investeringar är av stort
socialt värde. På senare tid har även ett antal större utbildnings- och
sjukvårdsprojekt finansierats.
I syfte att stärka fondens kapitalbas och att i framtiden kunna integrera
Skr. 1994/95:215
30
länderna i Central- och Östeuropa i fondens verksamhet utökades år 1991 Skr. 1994/95:215
fondens kapital mycket kraftigt. De central- och östeuropeiska ländernas
behov kommer att ställa fonden inför större och nya uppgifter såväl vad
gäller risktagande som projektplanering och administration.
Medlemsländernas insatser i fonden uppgick den 31 december 1994 till
sammanlagt 1 241 miljoner ecu i form av inbetalda medel,
garantiåtaganden och vinstmedel som tillförts enskilda medlemsländer.
Härtill kommer att fonden vid utgången av år 1994 hade reserver och
vinstmedel på 465 miljoner ecu.
Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga
villkor ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Fonden
bedöms t.ex. av det amerikanska värderingsinstitutet Standard & Poors ha
högsta kreditvärdighet, AAA, för sin långsiktiga upplåning. Lånen
förmedlas sedan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som
beskrivits ovan.
En liten del av utlåningen har sedan länge skett på speciellt fördelaktiga
villkor. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del av fondens
vinstmedel. Den framtida utformningen av denna utlåning är för
närvarande föremål för en översyn.
Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1994 har fonden finansierat
projekt i medlemsländerna om totalt 8 912 miljoner ecu. Vid årsskiftet
utestående lån uppgick till 6 220 miljoner ecu, varav 59 miljoner ecu som
subventionerade lån. De största låntagarna under senare år (1983-1994)
har varit Turkiet (35 % av medlen), Italien (25 %), Grekland (12 %),
Cypern (10 %), Spanien (7 %) och Portugal (5 %). Det ändamål som
erhållit mest lån är bostadsbyggande, vilket fatt ca 21 % av totalbeloppet.
Härefter följer lån i samband med infrastrukturinvesteringar, åtgärder för
flyktingar och migranter, landsbygdsutveckling samt naturkatastrofer.
Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets konvention om
utarbetandet av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller
kvalitetsnormer för läkemedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel.
Den har bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen.
Tjugotre länder i Västeuropa samt EU har ratificerat konventionen. EU
deltar därmed som medlem vid mötena i Europafarmakopékommissionen.
Dessutom deltar ytterligare åtta länder samt WHO som observatörer.
Bland observatörsstatema finns Australien, Canada och Kina.
Den första upplagan av Europafarmakopén trädde i kraft i Sverige den
1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i
medlemsländerna den 1 juli 1987. Under år 1994 utgavs ytterligare ett
häfte (fascicule 18) av den andra upplagan med standarder (monografier)
och föreskrifter.
Europafarmakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels
31
kvalitet. Den tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid Skr. 1994/95:215
registrering och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets
beredning och hantering av läkemedel.
Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under år
1994. I de ca 30 expertgrupper som förbereder och bearbetar material
som skall ingå i farmakopén medverkade 20 svenska representanter
hämtade från Läkemedelsverket, farmaceutiska fakulteten, den
farmaceutiska industrin och Apoteksbolaget. De olika experterna ansvarar
för ett omfattande experimentellt förarbete på sina respektive laboratorier.
Arbetet samordnas i Sverige av Svenska farmakopékommittén och
resultatenheten Standardisering vid Läkemedelsverket.
Under år 1994 fastställdes 166 nya och reviderade monografier för
införande i Europafarmakopén, vilket innebär en 30-procentig ökning
jämfört med år 1993.
Ett nytt sätt att utarbeta monografier för Europafarmakopén, som
komplement till de andra, startades på prov under år 1993. Detta innebär
att originaltillverkaren av en läkemedelsråvara tillsammans med det
nationella farmakopélaboratoriet utarbetar ett förslag till en monografi
redan innan patenttiden för substansen gått ut. Sverige har deltagit vid
utarbetandet av två sådana substansmonografier. Den första av dessa har
under året färdigställts för publicering i fascicule 19 av
Europafarmakopén som kommer att tryckas under våren 1995. Den andra
är publicerad i tidskriften Pharmeuropa, som ges ut av Europafarmakopén
fyra gånger per år och i vilken alla monografier presenteras samtidigt som
de tillställs berörda myndigheter i medlemsländerna för remissbehandling.
År 1994 genomfördes en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet.
Beslut togs om vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och
bruksfärdiga läkemedel man skall arbeta med under de närmaste åren.
Bland dessa återfinns flera viktiga substanser med svenskt ursprung. För
svenskt vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det
viktigaste kriteriet att ta hänsyn till vid prioriteringen.
Samarbetet mellan den europeiska farmakopén och representanter för
den amerikanska (USP) och den japanska (JP) farmakopén om
harmonisering av de olika farmakopéemas bestämmelser fortsatte under
år 1994. För närvarande arbetar man med ett antal hjälpsubstanser i
läkemedel där behovet av harmonisering anses störst. Den första
harmoniserade monografin publicerades i fascicule 18 (Laktos
monohydrat) och ytterligare tre har fastställts under år 1994.
En konsekvens av EU:s medverkan i Europafarmakopén är att ett ökat
samarbete initierats mellan läkemedelskontrollema i Europa vad gäller det
laborativa kontrollarbetet, utöver det redan existerande samarbetet inom
inspektionsverksamheten. EU har utsett Europafarmakopésekretariatet i
Strasbourg som samordnare av denna verksamhet. Ett antal kollaborativa
studier som har anknytning både till det europeiska farmakopésamarbetet
och till kontrollarbetet kommer därmed att ledas från Strasbourg. Detta
praktiska samarbete är mycket viktigt för att åstadkomma en gemensam,
enhetlig syn på läkemedels kvalitet. Verksamheten har starkt stöd från
svenskt håll. 32
Som ett ytterligare led i det ökade internationella samarbetet
tjänstgjorde en av Läkemedelsverkets anställda under två månader hösten Skr. 1994/95:215
1994 vid Europafarmakopélaboratoriet i Strasbourg.
Under hösten arrangerades en farmakopékonferens i Uppsala. Den
behandlade främst farmakopéns roll i EU samt internationellt
harmoniserade funktionalitetstester för hjälpsubstanser. Intresset för
konferensen var mycket stort.
Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för
erfarenhetsutbyte i Västeuropa. Initiativet togs av den dåvarande franske
presidenten Georges Pompidou och var ett svar på det växande
narkotikaproblemet i Europa. Gruppen hade fram till år 1980 ingen
formell status men blev då en samarbetsgrupp inom Europarådet.
Ursprungligen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet har
ökat och uppgick under år 1994 till 27 länder. Samarbetet omfattar de
flesta västeuropeiska staterna samt flera länder i Central- och Östeuropa.
Ytterligare central- och östeuropeiska länder inbjuds att på ad hoc-basis
delta i olika aktiviteter anordnade av gruppen. Den svenska regeringen
har ställt medel till förfogande för att underlätta deltagande från Central-
och Östeuropa i konferenser, symposier och andra möten.
Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att
minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens
område. De ministrar som ansvarar för samordningen av narkotikafrågor
möts i princip vart tredje år och beslutar då om inriktningen på
samarbetet fram till nästa ministermöte. Mellan ministermötena
sammanträder representanter för medlemsländerna (s.k. permanenta
korrespondenter) två gånger om året för att besluta om konkreta åtgärder
och för att rapportera om pågående och planerade insatser i de olika
medlemsländerna.
Vid ett ministermöte i februari 1994 antogs programmet för
Pompidougruppens arbete under de kommande tre åren. Det nya
programmet betonar vikten av efterfrågedämpande insatser och att den
tvärsektoriella inriktningen behålls. Sverige deltar aktivt, bl.a. genom
medverkan i det omfattande epidemiologiska samarbete som pågår. Inom
ramen för detta ingår en europeisk skolundersökning av elevers
drogvanor, som leds och samordnas av Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning (CAN). Vidare pågår förberedelserna för ett särskilt
tränings- och utbildningsprogram riktat mot personer verksamma inom
narkotikaområdet i Central- och Östeuropa. Sverige har också tagit
initiativet till ett seminarium om nya drogmönster bland ungdomar.
Utöver detta tillkommer deltagande i olika arbetsgrupper rörande
prekursorer (ämnen som kan användas vid illegal framställning av
narkotika), tullsamarbete etc.
På initiativ av Europarådet och i samverkan med EG hölls i maj 1991
i Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor.
Konferensen resulterade i en handlingsplan och en uppföljande
alleuropeisk ministerkonferens ägde rum i februari 1994.
Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för
handikappfrågor. Arbetet bedrivs - förutom vid kommitténs ordinarie
möten - i expertgrupper, varav Sverige deltar aktivt i en. Denna är
inriktad på frågor om WHO:s internationella klassifikation för
skada/sjukdom, funktionsnedsättning och handikapp. Kommittén har
tillsatt ytterligare expertgrupper. En arbetar med en handbok för att öka
tillgängligheten för personer med funktionshinder,, en annan med att
upprätta ett europeiskt nätverk för handikapprojekt. Frågor som gäller
äldre och handikapp samt yrkesinriktad rehabilitering behandlas också
inom olika expertgrupper. Kommitténs ordinarie möte hölls i Madrid den
7-10 juni. På svenskt initiativ fastställdes ett handlingsprogram för de
närmaste två åren.
Skr. 1994/95:215
34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström,
Johansson
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:215 Redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1994.
35
gotab 48563, Stockholm 1995