Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Prop.
1994/95:207
Mona Sahlin
Leif Blomberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag till en ny föräldraledighetslag. Den
innebär dels en språklig och lagteknisk bearbetning av den nuvarande
föräldraledighetslagen, dels en anpassning till EG:s direktiv 92/85/EEG
av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa
på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn
eller ammar.
Reglerna om rätt till omplacering och ledighet i vissa fall för gravida
kvinnor föreslås avse även kvinnor som nyligen fött barn eller som am-
mar och där kvinnans hälsa och säkerhet fordrar förändrade arbetsförhål-
landen.
I de fall där rätt till omplacering föreligger men där sådan inte är möj-
lig, skall arbetstagaren ha rätt till ledighet så länge det krävs för att
skydda hennes hälsa och säkerhet.
Den ovillkorliga rätten till ledighet för kvinnliga arbetstagare i sam-
band med graviditet och efter förlossning föreslås förlängd från nuvaran-
de sex veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sex
veckor efter förlossningen till sju veckor före den beräknade tidpunkten
för förlossningen och sju veckor efter förlossningen.
Vidare föreslås att arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om
ledighetens förläggning och om andra frågor som berör ledigheten. Om
det inte medför olägenhet för arbetstagaren skall denne lägga hel ledig-
het så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig stör-
ning.
Dessutom föreslås vissa förändringar i semesterlagens regler om se-
mesterlönegrundande frånvaro.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 207
Prop. 1994/95:207
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4
2 Lagtext..................................... 5
2.1 Förslag till föräldraledighetslag................ 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2079) om
ändring i semesterlagen (1977:480); ............ 11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2072) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring; ... 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring;......................... 16
2.5 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig bered-
skapslag (1987:1262); ...................... 18
3 Ärendet och dess beredning....................... 20
4 En ny föräldraledighetslag........................ 21
4.1 Behovet av en ny lag....................... 21
4.2 Internationella åtaganden .................... 21
4.2.1 Rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för
att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplat-
sen för arbetstagare som är gravida, nyligen
har fött barn eller ammar ............... 21
4.2.2 Den europeiska sociala stadgans innehåll .... 23
4.3 Barnledighet i samband med förlossning .........23
4.4 Omplacering vid riskfyllda arbetsförhållanden...... 25
4.5 Tjänstledighet vid riskfyllda arbetsförhållanden.....28
4.6 Ledighet för undersökningar under graviditeten.....30
4.7 Anställningsskyddet för gravida arbetstagare m.fl. .. 31
4.8 Rätt till ekonomiskt bidrag under ledighet ........ 32
4.9 Samråds- och anmälningsskyldighet m.m.......... 36
4.10 Talerätt ................................ 38
4.11 Avvikelser genom kollektivavtal............... 38
4.12 Kvalifikationstid.......................... 39
4.13 Skadestånd och preskription.................. 39
5 Semesterlönegrundande frånvaro.................... 40
5.1 90-dagarsregeln i 17 § andra stycket semesterlagen . . 40
5.2 Tvåårsregeln i 17 § andra stycket semesterlagen .... 41
6 Författningskommentar.......................... 42
6.1 Föräldraledighetslagen...................... 42
6.2 Lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen
(1977:480) 48
6.3 Övriga lagförslag ......................... 48
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser ................49 Prop. 1994/95:207
Bilaga 2 Utredningen om ledighetslagstiftningens samman-
fattning av betänkandet (SOU 1994:41) Ledighets-
lagstiftningen - en översyn i aktuella delar.........50
Bilaga 3 Betänkandets lagförslag i aktuella delar............ 52
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................... 65
Bilaga 5 Lagrådets yttrande .......................... 79
Bilaga 6 Rådets direktiv 92/85/EEG .................... 80
Bilaga 7 Artikel 8 i den europeiska sociala stadgan.......... 88
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars
1995 ............................................ 89
Rättsdatablad....................................... 90
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. föräldraledighetslag,
2. lag om ändring i lagen (1994:2079) om ändring i semesterlagen
(1977:480),
3. lag om ändring i lagen (1994:2072) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).
Prop. 1994/95:207
Prop. 1994/95:207
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande1.
1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställ-
ning enligt denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
barn,
2. har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att
arbetstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med
denna förälder.
2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvi-
kelser från lagen i fråga om
- anmälan om ledighet (13 §),
- tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 §
andra stycket),
- den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång
till arbete (15 § tredje stycket).
Genom ett kollektivavtal som kommit till på det sätt som anges i and-
ra stycket får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
- ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
- skyddet för anställningsförmånerna (17 §).
Arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal enligt andra eller
tredje stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagarna sysselsätts
1 Jfr rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gra-
vida, nyligen har fött barn eller ammar (EGT nr L 348, 28.11.1992, s.l,
Celex 392L0085).
i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tillämp- Prop. 1994/95:207
ligt kollektivavtal.
Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare
3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn
m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes
barns födelse och för amning (mammaledighet, 4 §).
2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller,
under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid där-
efter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med hälften eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjär-
dedels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan
föräldrapenning, 7 §).
5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med
tillfällig föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en
viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs
kvalifikationstid enligt 9 §.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga
arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i
18-21 §§.
Mammaledighet
4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före
den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förloss-
ningen. Hon har också rätt att vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning
betalas ut. Vid ledighet för att amma barnet gäller inte 10 - 15 §§.
Hel ledighet med eller utan föräldrapenning
5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet
är 18 månader oavsett om föräldern far föräldrapenning eller inte.
En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern far hel
föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn Prop. 1994/95:207
i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den
tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption
av arbetstagarens makes barn eller av eget barn, har arbetstagaren inte
rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade
ägt rum. Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt
åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första
skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Delledighet med föräldrapenning
6 § Under den tid då en förälder far halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt
till förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärdedel.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Delledighet utan föräldrapenning
7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjär-
dedel för vård av ett barn som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än
så men ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
8 § Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt
4 kap. 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring
har arbetstagaren rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren
blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har
rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240
dagar.
Kvalifikationstid
9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstaga-
ren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de
senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader de senaste
två åren.
Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
Ledighetens förläggning Prop. 1994/95:207
Antalet ledighetsperioder
10 § Ledigheten far delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till
det kalenderår då ledigheten påbörjades.
Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller an-
tingen ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. enligt 8 § eller ledig-
het för föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Hur ledigheten får tas ut vid hel ledighet
11 § Arbetstagaren får ta ut hel ledighet den eller de dagar som arbets-
tagaren begär.
Hur ledigheten får tas ut vid förkortad arbetstid
12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal ar-
betstid skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om
inte särskilda skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.
13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 4, 5, 6
eller 7 § skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före
ledighetens början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I
samband med sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledig-
heten är planerad att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 8 § skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren
minst en vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom
eller smitta, gäller dock inte någon anmälningstid.
14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens
förläggning och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan göras
utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne lägga ledighet som avses i
11 § så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig
störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid
förkortad arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens när-
mare förläggning och därmed sammanhängande frågor, om annat inte
har avtalats. Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens samtycke
dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till någon
annan tid än arbetsdagens början eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat Prop. 1994/95:207
sätt än genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren och arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation
om beslutet. Detta skall om möjligt göras senast två veckor före ledig-
hetens början.
15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall
arbetstagaren snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får ar-
betsgivaren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgi-
varen tagit emot underrättelsen.
16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund
av att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt
denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltig-
förklaras, om arbetstagaren begär det.
17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbets-
villkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller
ammar har rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna
anställningsförmåner under förutsättning att hon har förbjudits att fort-
sätta sitt vanliga arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160).
19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar barn och som på grund av
detta inte kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, har rätt att bli
omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner.
Denna rätt till omplacering gäller dock endast från och med den sex-
tionde dagen före den beräknade tidpunkten för förlossningen.
20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skä- Prop. 1994/95:207
ligen kan krävas att arbetsgivaren bereder kvinnan annat arbete i sin
verksamhet.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18
och 19 §§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa
och säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid
som ledigheten avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna
avse minst en månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.
21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 §
skall anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att
kvinnan på grund av sitt havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande
arbetsuppgifter, skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga
fall skall anmälan göras så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts
skall arbetsgivaren snarast möjligt lämna besked om möjligheten till
omplacering. Kan omplacering inte ske, skall arbetsgivaren fortlöpande
pröva möjligheten till omplacering.
22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd
för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
23 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och
35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 §
första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tilläm-
pas 64 - 66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-
livet på motsvarande sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård av barn, m.m. upphör att gälla.
10
Prop. 1994/95:207
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1994:2079) om ändring i nämnda lag skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §'
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410)
om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. dels under tid för vilken
havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dels under tid
för vilken föräldrapenning utges i
anledning av barns födelse eller
adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§
samma lag, i den mån frånvaron
för vaije barn, eller vid flerbams-
börd sammanlagt, icke överstiger
120 dagar eller för ensamstående
förälder, 180 dagar, dels under tid
för vilken tillfällig föräldrapenning
utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11
och 11 a §§ samma lag,
2. ledighet enligt föräldraledig-
hetslagen (1995:000) dels under
tid för vilken havandeskapspen-
ning utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
dels under tid för vilken föräldra-
penning utges i anledning av barns
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för vaije barn, eller vid
flerbamsbörd sammanlagt, inte
överstiger 120 dagar eller för en-
samstående förälder, 180 dagar,
dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap.
10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma
lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semes-
terlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om ut-
bildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet
Senaste lydelse 1994:606
11
sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke Prop. 1994/95:207
överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repeti-
tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om total fors varsp likt, om från-
varon under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskunder-
visning för invandrare, eller
7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45
dagar.
Vid tillämpning av första stycket 1
skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i
något fall anses bero på arbets-
skada. Har arbetstagare av anled-
ning som anges i första stycket 1
varit oavbrutet frånvarande från
arbetet under två hela intjänandeår,
grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden icke rätt till se-
mesterlön.
Har arbetstagare av anledning som
anges i första stycket 1 varit från-
varande från arbetet utan längre
avbrott i frånvaron än forton da-
gar i en följd under två hela intjä-
nandeår, grundar därefter infallan-
de dag av frånvaroperioden inte
rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
12
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2072) om ändring i nämn-
da lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §2 Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningför-
säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in-
komst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 §
andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos
kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande
inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.
Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid sär-
skild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig in-
komst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Om anmälan om ändrade omständigheter görs i anslutning till en period
med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och beta-
las ut av försäkringskassan, skall ändringen i stället gälla från och med
första dagen med ersättningen. Ändring får dock inte gälla från och med
en tidigare dag än den då de omständigheter som föranlett ändringen
inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första stycket a gälla
från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit.
Prop. 1994/95:207
Lagen omtryckt 1982:120
Senaste lydelse 1994:46
13
Under tid som anges under 1 - 6 får, om inte första stycket b, c el- Prop. 1994/95:207
ler d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten
sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäk-
ringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den
försäkrade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av barn,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. och barnet inte har fyllt ett
år. Motsvarande gäller vid adop-
tion av barn som ej fyllt tio år el-
ler vid mottagande av sådant barn
i avsikt att adoptera det, om min-
dre än ett år har förflutit sedan den
försäkrade fick barnet i sin vård.
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § föräldraledighetslagen
(1995:000) och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
adoption av bam som ej fyllt tio år
eller vid mottagande av sådant
bam i avsikt att adoptera det, om
mindre än ett år har förflutit sedan
den försäkrade fick barnet i sin
vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-
dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart
14
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna
tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första —
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket
6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 da-
gar.
Prop. 1994/95:207
15
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 12 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet for
vård av barn, m. m.
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt 19 § föräldraledighetslagen
(1995:000).
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt
bestämmelserna i 12 § lagen om
rätt till ledighet for vård av barn,
m.m.
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt
18 § foräldraledighetslagen.
Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för vaije
dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som
1 Lagen omtryckt 1982:120
2 Senaste lydelse 1991:1040
16
avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskaps- Prop. 1994/95:207
penning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk-
penning enligt 4 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 207
Prop. 1994/95:207
Härigenom föreskrivs att 5 § arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
och bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
och lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.,
tillämpas med de ändringar och
tillägg som anges i en till denna
lag fogad förteckning (bilaga).
Föreslagen lydelse
§
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
och föräldraledighetslagen
(1995:000), tillämpas med de änd-
ringar och tillägg som anges i en
till denna lag fogad förteckning
(bilaga).
18
Bilaga'
Prop. 1994/95:207
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5. Lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.
I fråga om lagen (1978:410) om
rätt till ledighet for vård av
barn, m. m. skall 1 § ha följande
lydelse.
5. Föräldraledighetslagen
(1995:000)
I fråga om föräldraledighetsla-
gen (1995:000) skall 1 § ha föl-
jande lydelse.
1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning
enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
bam,
b. har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit
gift med eller har eller haft bam med föräldern.
Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt
denna lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Senaste lydelse 1994:1691
19
Genom beslut den 19 november 1992 bemyndigade regeringen chefen
för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att göra en översyn av ledighetslagstiftningen.
Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen justi-
tiekanslem Johan Hirschfeldt att vara särskild utredare. Utredningen,
som bedrevs under namnet ”Utredningen om ledighetslagstiftningen”,
avlämnade i mars 1994 betänkandet Ledighetslagstiftningen - en översyn
(SOU 1994:41).
I betänkandet lämnas förslag till dels en ny studieledighetslag, dels en
ny föräldraledighetslag. Vidare föreslås vissa ändringar i 17 § semester-
lagen (1977:480), lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och
arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262). Lagen (1979:1184) om rätt till
ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m.m. (SLA-ledighetsla-
gen) föreslås avskaffad. Lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare (sfi-ledighetslagen) föreslås bli in-
arbetad i den nya studieledighetslagen.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsären-
det (dnr A94/581/RS).
Regeringen tar här upp frågorna om ny föräldraledighetslag och om
vissa förändringar i 17 § semesterlagen samt följdändringar i AFL och
arbetsrättslig beredskapslag.
Utredningens sammanfattning och iagförslag i relevanta delar finns i
bilagorna 2 och 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har haft synpunkter på utformningen av 2 och 14 §§ i försla-
get till ny föräldraledighetslag. Regeringen har i propositionen följt Lag-
rådets förslag. Vissa redaktionella ändringar har gjorts. Dessutom har
19 § omarbetats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen. Vi åter-
kommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren till 2 och
14 §§ förslaget till ny föräldraledighetslag.
Prop. 1994/95:207
20
Prop. 1994/95:207
Regeringens förslag: En ny föräldraledighetslag läggs fram. Den
innebär en lagteknisk och språklig bearbetning av den nuvarande
föräldraledighetslagen. Förslaget innehåller inte några egentliga
förändringar i sak annat än då så är motiverat for att genomföra
rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för
att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött bam eller ammar eller när det är
motiverat av lagtekniska skäl.
Utredningens forslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har kommenterat
behovet av en ny föräldaledighetslag har tillstyrkt eller inte haft någon
erinran mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1978:410) om rätt till ledighet
för vård av bam, m.m. (föräldraledighetslagen) trädde i kraft den 1 janu-
ari 1979. Den har under åren ändrats ett flertal gånger och framstår nu
som - åtminstone i vissa delar - oöverblickbar och svårtillgänglig. La-
gen berör många arbetstagare och det är viktigt att lagens utformning är
sådan att den enskilde arbetstagaren lätt kan tillägna sig innehållet. Re-
geringen anser därför att det är angeläget att lagen nu moderniseras.
Dessutom är det viktigt att anpassa reglerna till EG:s direktiv 92/85/EEG
på området.
4.2.1 Rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet
och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har
fött bam eller ammar
Direktivet har till syfte att få till stånd åtgärder som uppmuntrar till
förbättringar inom området för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
arbetstagare som är gravida, nyligen har fött bam eller som ammar.
Direktivet finns i bilaga 6.
Arbetsgivaren skall enligt direktivets artikel 4 göra en riskbedömning
för berörda grupper och därefter vidta nödvändiga åtgärder. Arbetsgiva-
ren skall därvid tillfälligt ändra arbetsförhållandena eller arbetstiderna för
de berörda arbetstagarna. Om detta av tekniska eller andra objektiva skäl
inte är möjligt eller av klart redovisade skäl inte rimligen kan begäras,
21
skall arbetsgivaren vidta åtgärder for att omplacera arbetstagaren till ett Prop. 1994/95:207
annat arbete. Om inte heller detta är möjligt skall arbetstagaren ha rätt
till tjänstledighet så länge det erfordras for att skydda hennes hälsa och
säkerhet.
Av direktivets artikel 8 följer att medlemsstaterna skall se till att gravi-
da arbetstagare, arbetstagare som nyligen fött bam och arbetstagare som
ammar (se artikel 2) har rätt till en sammanhängande barnledighet under
minst 14 veckor under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell
lagstiftning eller praxis.
Enligt artikel 9 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att
se till att gravida arbetstagare som avses i artikel 2 skall ha rätt till le-
dighet utan löneavdrag för undersökningar under graviditeten om sådana
undersökningar måste ske på arbetstid.
Av artikel 10 framgår att medlemsstaterna skall se till att gravida kvin-
nor inte far sägas upp från början av graviditeten till slutet av barnledig-
heten utom i undantagsfall, som inte har med deras tillstånd att göra och
som enligt nationell lagstiftning eller praxis utgör tillräcklig grund för
uppsägning, samt i tillämpliga fall, medgivande föreligger från behörig
myndighet. Om uppsägning ändå sker skall arbetsgivaren skriftligt ange
skälen därför.
Rättigheterna i artiklarna 5, 6 och 7 rörande anställningskontraktet
skall enligt artikel 11 tillförsäkras i nationell lagstiftning eller nationell
praxis. Detta rör bestämmelser om åtgärder som arbetsgivaren skall vid-
ta, t.ex. omplacering. Det gäller också arbetsmiljö och nattarbete. Även
rätten till lön och/eller bidrag för arbetstagare enligt artikel 2 måste till-
försäkras i nationell lagstiftning eller nationell praxis.
I fall som nämns i artikel 8 - barnledighet - måste rättigheter som har
att göra med anställningskontraktet för arbetstagare enligt artikel 2 till-
försäkras. Vidare måste rätt till bibehållen lön och/eller tillräckligt stort
bidrag för arbetstagare enligt artikel 2 tillförsäkras. Bidraget skall anses
tillräckligt stort om det garanterar en inkomst som är minst lika stor som
den som arbetstagaren skulle få i fall hon avbröt sitt arbete av hälsoskäl,
om inte någon annan form av övre gräns gäller enligt nationell lag. Med-
lemsstaterna far göra bidraget beroende av att arbetstagaren har kvalifi-
cerat sig för en sådan förmån enligt nationell lag. Sådana villkor får
dock inte fordra att arbetstagaren har varit anställd under mer än tolv
månader omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.
Medlemsstaterna skall utforma sin lagstiftning så att arbetstagare som
anser att de inte har fått del av rättigheterna i direktivet kan föra talan i
rättegång eller gentemot en myndighet.
Medlemsstaterna skall enligt artikel 14 se till att bestämmelser som
erfordras för att uppfylla direktivet träder i kraft senast inom två år från
det att direktivet antogs. Medlemsstaterna kan alternativt se till att ar-
betsmarknadens parter inför motsvarande regler i kollektivavtal. Med-
lemsstaterna skall dock alltid svara för att direktivet uppfylls.
Direktivet antogs av rådet den 19 oktober 1992.
22
4.2.2 Den europeiska sociala stadgans innehåll
Den europeiska sociala stadgan ingår i det system av rättsakter som
Europarådet har antagit. Stadgan undertecknades år 1961 och Sverige
ratificerade huvuddelen av stadgan året därpå.
Stadgan innehåller bl.a. regler om skydd för kvinnliga arbetstagare
(artikel 8). Enligt artikel 8.1 föreligger en skyldighet att se till att kvinn-
liga arbetstagare kan få ledigt med ekonomisk kompensation sammanlagt
tolv veckor i samband med barns födelse. Detta stadgande har tolkats så
att sex veckors ledighet efter förlossningen skall vara obligatorisk.
Artikel 8.3 stadgar rätt till ledighet för amning. Denna artikel har tol-
kats så att ledigheten skall anses som arbetad tid och betalas som sådan.
Enligt artikel 8.2 skall staterna genomföra en ordning som innebär att
en arbetsgivares uppsägning av en kvinnlig arbetstagare är olaglig om
den företas under hennes frånvaro på grund av havandeskap eller barns-
börd. Detsamma gäller om uppsägningen sker vid en sådan tidpunkt att
anställningen upphör under frånvaron. Denna regel har Sverige emeller-
tid inte ratificerat.
Artikel 8 i stadgan finns i bilaga 7.
Prop. 1994/95:207
Regeringens förslag: Den ovillkorliga rätten för en kvinnlig ar-
betstagare till hel ledighet i samband med barns födelse under
minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen
och sex veckor efter förlossningen utökas till minst sju veckor före
den beräknade tidpunkten för förlossningen respektive sju veckor
efter förlossningen. Ledigheten skall inte vara obligatorisk för ar-
betstagaren.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslagen i
denna del, förutom Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
tillstyrker eller har ingen erinran mot att rätten till ledighet för kvinnlig
arbetstagare i samband med förlossning utökas på angivet sätt. Fakultets-
nämnden anser att ledighet vid förlossning bör vara obligatorisk. Det kan
till och med enligt fakultetsnämnden ifrågasättas om inte ett straffansvar
bör införas för den arbetsgivare som bryter mot regeln. Riksförsäkrings-
verket (RFV) anser att EG-direktivets krav på obligatorisk ledighet för
kvinnliga arbetstagare två veckor före eller efter förlossningen är moti-
verat med hänsyn till kvinnans hälsa. RFV har dock inget att erinra mot
utredningens ställningstaganden när det gäller den obligatoriska ledig-
23
heten. Institutet för arbetslivsforskning anser att rätten till föräldraledig- Prop. 1994/95:207
het bör skrivas in i grundlagen.
Bakgrunden till regeringens förslag: EG-direktivet innehåller i denna
del krav i två hänseenden. Medlemsstaterna skall se till att gravida ar-
betstagare, arbetstagare som nyligen fött bam och arbetstagare som am-
mar har rätt till sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor
under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller
praxis. Av den angivna ledigheten måste arbetstagaren ta ut minst två
veckors obligatorisk ledighet under tiden före eller efter förlossningen i
enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.
Sociala stadgan innehåller krav på ledighet med ekonomisk kompensa-
tion sammanlagt tolv veckor i samband med barns födelse, varav sex
veckors ledighet efter förlossningen skall vara obligatorisk.
Kvinnliga arbetstagare har enligt 4 § andra stycket första meningen
lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av bam, m.m. (föräldrale-
dighetslagen) alltid rätt till hel ledighet i samband med barns födelse
under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen
och sex veckor efter förlossningen. Enligt 4 § första stycket samma lag
har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär
hel föräldrapenningförmån enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL). För rätt till denna ledighet krävs dock att arbetstagaren
vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senas-
te sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste
två åren.
14 veckors ledighet i samband med förlossning
För att uttryckligen uppfylla direktivets krav på sammanhängande barn-
ledighet under minst 14 veckor under tiden före den beräknade tidpunk-
ten för förlossningen eller efter förlossningen måste lagstiftningsåtgärder
vidtas.
För att uppfylla kravet på 14 veckors ledighet anser regeringen att det
ligger närmast till hands att förlänga den enligt 4 § andra stycket första
meningen föräldraledighetslagen stadgade rätten till ledighet till minst
sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veck-
or efter förlossningen. Bestämmelsen återfinns i 4 § första stycket i för-
slaget till ny föräldraledighetslag.
Kraven på obligatorisk ledighet i samband med förlossning
Fråga är härefter om någon lagändring behövs för att tillgodose kraven
på obligatorisk ledighet såväl enligt direktivet som enligt stadgan. Ut-
redningen har under sitt arbete inte funnit något som tyder på att pro-
blem skulle föreligga för gravida arbetstagare eller arbetstagare som
nyligen fött bam eller som ammar att få ledighet. Det har inte heller
24
tidigare i lagstiftningsarbetet framförts något allmänt krav på obligatorisk Prop. 1994/95:207
ledighet i samband med barns födelse. Föräldraledighetslagen tillerkän-
ner arbetstagarna rätt till ledighet enligt där närmare angivna regler och
det har inte framkommit något som tyder på att detta regelverk inte
skulle fungera på avsett sätt.
Mot bakgrund härav framstår det for svenska forhållanden som främ-
mande och omotiverat med en regel om obligatorisk ledighet.
I princip är alla kvinnliga arbetstagare som har fött bam lediga i an-
slutning till förlossningen. Andelen har uppskattats till 98 procent och
övriga antas vara sjukskrivna. Kravet i direktivet gäller två veckors obli-
gatorisk ledighet under tiden före eller efter förlossningen i enlighet med
nationell lagstiftning eller praxis. Regeringen finner i likhet med utred-
ningen att det finns en svensk praxis som innebär att kvinnliga arbets-
tagare som nyligen fött bam verkligen utnyttjar den rätt till ledighet som
lagstiftningen tillerkänner dem. Den nuvarande - ovan redovisade - lag-
stiftningen om rätt till ifrågavarande ledighet föreslås överförd till den
nya föräldraledighetslagen. Regeringen anser att svensk nationell lag-
stiftning i förening med praxis redan nu uppfyller EG-direktivets krav i
denna del. Enligt regeringens mening finns det därför inte skäl att införa
en regel om obligatorisk ledighet. Detsamma gäller motsvarande krav
enligt den europeiska sociala stadgan.
Angående krav på ekonomisk kompensation, se avsnitt 4.8.
Regeringens förslag: Bestämmelsen i nuvarande 12 § första
stycket föräldraledighetslagen om omplacering av kvinnliga arbets-
tagare som förbjudits att fortsätta sitt vanliga arbete enligt före-
skrift som meddelats med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 6 §
arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML), utvidgas till att avse även
arbetstagare som nyligen fött bam och arbetstagare som ammar.
Bestämmelsen i nuvarande 12 § andra stycket föräldraledighetsla-
gen om omplacering för gravida arbetstagare som inte kan utföra
fysiskt påfrestande arbetsuppgifter behålls oförändrad.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering, som bedöms
kunna avse minst en månad skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan
arbetet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte
någon erinran mot de föreslagna förändringarna. Arbetarskyddsstyrelsen
uppgav under remissbehandlingen att styrelsen planerar att parallellt ut-
färda föreskrifter som anpassar författningsregleringen av dessa frågor på
25
arbetsmiljöområdet till gällande EG-direktiv. Sådana föreskrifter före- Prop. 1994/95:207
ligger numera. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att hänsynen
till kvinnans hälsa även skall innefatta fostret. Riksrevisionsverket (RRV)
anser att utredningens förslag i anslutning till avskaffandet av 60-dagars-
regeln vid omplacering blir för svagt. RRV föreslår att man behåller en
fast tidsgräns för omplaceringsskyldighet t.ex. senast 60 dagar före för-
lossningen.
Bakgrunden till regeringens förslag: Om en arbetsgivare vid sin
riskbedömning enligt direktivets artikel 4 kommer fram till att det finns
en risk för säkerhet och hälsa eller inverkan på graviditet eller amning
för de som är gravida, de som nyligen fött bam eller de som ammar,
skall arbetsgivaren enligt artikel 5 vidta nödvändiga åtgärder för att sä-
kerställa att denna risk undanröjs genom en tillfällig ändring av arbets-
förhållandena eller arbetstiden för arbetstagaren ifråga. Om detta av vissa
närmare angivna skäl inte är möjligt eller rimligen kan begäras, skall
arbetsgivaren vidta åtgärder för att omplacera arbetstagaren till ett annat
arbete.
Svensk lagstiftning innehåller redan nu vissa regler om omplacering
för gravida arbetstagare.
Enligt 12 § första stycket nuvarande föräldraledighetslag gäller att om
en kvinnlig arbetstagare inte får sysselsättas i sitt arbete på grund av en
föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats
med stöd av 4 kap. 6 § AML, har hon rätt att bli omplacerad till ett
annat arbete med bibehållna anställningsförmåner. Sådana föreskrifter
har tidigare funnits bl.a. beträffande dykeriarbete och blyarbete. Från och
med den 1 januari 1995 gäller enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
om gravida och ammande arbetstagare, vilka genomför EG-direktivet
inom arbetsmiljölagens ram, ett mer generellt förbud för berörda arbets-
tagare att sysselsättas i arbete som medför risk för skadlig inverkan
(AFS 1994:32).
Av 12 § andra stycket föräldraledighetslagen följer att en kvinnlig
arbetstagare, som på grund av havandeskap inte kan utföra fysiskt på-
frestande arbetsuppgifter, har rätt att bli omplacerad till ett mindre an-
strängande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Detta gäller dock
endast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten
för barnets födelse.
Rätt till omplacering enligt 12 § föreligger dock endast om det skäli-
gen kan krävas av arbetsgivaren att denne bereder arbetstagaren annat
arbete hos sig (12 § tredje stycket).
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 12 § nuvarande
föräldraledighetslag täcker inte helt de krav som uppställs i direktivet.
Lagändringar krävs därför.
Till uppfyllande av direktivets krav i dessa delar föreslås att bestäm-
melsen om omplacering av arbetstagare, som förbjudits fortsätta sitt
arbete enligt föreskrift som meddelats med stöd av AML, utvidgas till
26
att avse även grupperna arbetstagare som ammar och som nyligen fött Prop. 1994/95:207
bam.
Utredningen föreslog att det, förutom vid de s.k. förbudsfallen, skulle
införas en rätt till omplacering för sådana gravida, nyförlösta och am-
mande kvinnor, som har arbetsuppgifter som är riskfyllda för deras hälsa
och säkerhet. Bestämmelsen föreslogs införd i samma paragraf som
regeln om omplaceringsrätt vid fysiskt påfrestande arbetsuppgifter. Som
en följd härav och för att uppfylla EG-direktivets krav föreslog utred-
ningen att tidsgränsen för omplacering om 60 dagar före beräknad för-
lossning skulle avskaffas. Utredningen föreslog vidare att rätt till om-
placering för gravida och ammande kvinnor som har fysiskt påfrestande
eller andra för hälsan och säkerheten riskfyllda arbetsuppgifter skulle
föreligga så länge det är nödvändigt för att skydda kvinnans hälsa och
säkerhet under havandeskapet och under amningen. För gruppen nyligen
förlösta föreslogs en gräns för rätt till omplacering om tre månader efter
förlossningen.
Arbetarskyddsstyrelsen har härefter, för att uppfylla EG-direktivets
krav, meddelat ett mer generellt förbud än tidigare för berörda arbets-
tagare att sysselsättas i riskfyllda arbeten. Regeringen anser därför att
utredningens förslag om rätt till omplacering vid för hälsan och säkerhe-
ten riskfyllda arbetsuppgifter inte längre är nödvändigt. Den nuvarande
regeln om rätt till omplacering vid fysiskt påfrestande arbetsuppgifter
bör dock föras över till den nya lagen. Det innebär att 60-dagarsbegräns-
ningen vid omplacering vid fysiskt påfrestande arbetsuppgifter behålls.
Någon uttrycklig regel om rätt till omplacering så länge det är nödvän-
digt för att skydda kvinnans hälsa och säkerhet under havandeskap och
amning är inte heller längre nödvändig. Sådan rätt föreligger enligt för-
slagets 18 § så länge Arbetarskyddsstyrelsens förbud gäller. Som nyss
nämnts har Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter i denna del anpassats till
EG-direktivet.
EG-direktivet förutsätter att det kan förekomma situationer där om-
placering inte kan ske, och stadgar för dessa fall i stället rätt för arbets-
tagaren till tjänstledighet. Mot bakgrund härav bör den nuvarande be-
stämmelsen om att rätt till omplacering endast föreligger om det skäligen
kan krävas av arbetsgivaren att denne bereder arbetstagaren annat arbete
hos sig (12 § tredje stycket nuvarande lag), kunna behållas.
Den nuvarande föräldaledighetslagen innehåller en bestämmelse att i
de fall som avses i 12 § första stycket (där arbetstagaren förbjudits att
fortsätta sitt arbete) arbetsgivaren fortlöpande skall pröva möjligheten till
omplacering. Om det därvid uppkommer möjlighet till en omplacering
som bedöms kunna avse minst en månad, skall arbetsgivaren erbjuda
kvinnan arbetet. En motsvarande regel bör införas i den nya föräldra-
ledighetslagen. Tillämpningsområdet föreslås alltså utvidgat till att avse
även omplaceringsfall med anledning av fysiskt påfrestande arbetsupp-
gifter.
LO har framfört den synpunkten att hänsynen till kvinnans hälsa och
säkerhet även bör innefatta hänsyn till fostret. EG-direktivet bör emel-
27
lertid tolkas så att den gravida kvinnan och fostret skall ses som en en- Prop. 1994/95:207
het ur risksynpunkt. Det bör vidare vara möjligt att med stöd av 4 kap.
6 § AML utfärda föreskrifter till skydd för arbetstagare som är gravida,
där föreskrifterna även tar hänsyn till riskerna för fostret (se uttalanden i
prop. 1993/94:186 s. 62 f.). Sådana föreskrifter har utfärdats i Arbetar-
skyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om gravida och ammande
arbetstagare (AFS 1994:32) om biologiska ämnen (AFS 1992:8), om
dykeriarbete (AFS 1993:57), om bly (AFS 1992:17) och om bergarbete
(AFS 1986:17).
Regeringens förslag: En kvinnlig arbetstagare som väntar bam,
nyligen fött bam eller som ammar och som har rätt att omplaceras
men där omplacering inte är möjlig, skall ha rätt till ledighet så
länge det krävs för att skydda hennes hälsa och säkerhet. Hon
skall dock inte ha rätt till bibehållna anställningsförmåner under
den tid som ledigheten avser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterat för-
slaget i denna del tillstyrker eller lämnar detta utan erinran. LO anser
dock, liksom vid omplacering, att hänsynen till kvinnans hälsa även skall
innefatta fostrets.
Skälen för regeringens förslag: För de fall omplacering av tekniska
eller andra objektiva skäl inte är möjlig eller om omplacering av klart
redovisade skäl inte rimligen kan krävas skall arbetstagaren enligt arti-
kel 5 i direktivet ha rätt till tjänstledighet så länge det erfordras för att
skydda hennes hälsa och säkerhet.
Tjänstledighet for gravida
Av 4 § andra stycket nuvarande föräldraledighetslag följer att kvinnliga
arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under
minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och
sex veckor efter förlossningen. Av avsnittet 4.3 framgår att regeringen
föreslår att denna ledighet skall utökas till minst sju veckor före den be-
räknade tidpunkten för förlossningen respektive sju veckor efter förloss-
ningen.
Även med den förslagna förlängningen av ledighet i samband med
förlossning fordrar direktivet att arbetstagaren, om hon inte kan beredas
28
omplacering, skall ha rätt till tjänstledighet så länge det erfordras för att Prop. 1994/95:207
skydda hennes hälsa och säkerhet.
Regeringen föreslår därför en lagändring av innebörd att, i de fall där
omplacering inte är möjlig, rätt till tjänstledighet skall föreligga så länge
det erfordras för att skydda arbetstagarens hälsa och säkerhet. I förslaget
anges uttryckligen att ledigheten inte skall vara förenad med anställ-
ningsförmåner. För den som har rätt till ledighet på grund av att hon har
fysiskt påfrestande arbetsuppgifter gäller den i 19 § angivna 60-dagars-
begränsningen. Angående direktivets krav på rätt till tryggade ekono-
miska förhållanden se avsnitt 4.8.
LO har på samma sätt som i frågan om rätt till omplacering vid risk-
fyllda arbetsförhållanden framfört krav på rättigheter till förmån för
fostret. Regeringen hänvisar i denna del till sitt uttalande i avsnitt 4.4.
Tjänstledighet for den som nyligen fött barn
Enligt 3 § nuvarande föräldraledighetslag har arbetstagare rätt till ledig-
het för vård av bam dels i form av hel ledighet, dels i form av förkort-
ning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel
ledighet gäller under tre år från barnets födelse. Riksdagen har beslutat
att rätten till hel ledighet skall vara ett och ett halvt år från och med den
1 juli 1995 (SFS 1994:1989). Arbetstagaren har vidare enligt 4 § nuva-
rande föräldraledighetslag rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren
uppbär hel föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL och förkortning av
arbetstiden enligt vissa närmare angivna regler.
Som villkor för rätt till ledigheten gäller dock enligt 5 § att arbetstaga-
ren vid ledighetens början varit anställd hos arbetstagaren antingen de
senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren. Dessa regler föreslås överförda till den nya föräldrale-
dighetslagen.
Därtill har en kvinnlig arbetstagare enligt 4 § andra stycket rätt till sex
veckors ledighet efter förlossningen. Av avsnitt 4.3 framgår att regering-
en föreslår att längden på denna form av ledighet utökas till minst sju
veckor före den beräknade förlossningen respektive sju veckor efter
förlossningen.
På samma sätt som för arbetstagare som väntar bam och där omplace-
ring inte är möjlig föreslås vidare till uppfyllande av direktivets krav i
denna del rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda arbetstaga-
rens hälsa och säkerhet. Ledigheten skall enligt förslaget inte vara förenad
med anställningsförmåner. Enligt regeringens uppfattning tillgodoser
svensk lagstiftning genom nu redovisade regler direktivets krav på rätt
till ledighet för arbetstagare som nyligen fött bam. Angående krav på
rätt till ekonomisk kompensation, se avsnitt 4.8.
29
Tjänstledighet för den som ammar Prop. 1994/95:207
Även den europeiska sociala stadgan innehåller krav på rätt till ledighet
för amning (artikel 8.3).
Av 4 § andra stycket andra och tredje meningarna i den nu gällande
föräldraledighetslagen framgår att en kvinnlig arbetstagare har rätt att
vara ledig för att amma barnet. För denna typ av ledighet gäller inte
något kvalifikationskrav. Regler av samma innebörd föreslås införda i
den nya föräldraledighetslagen.
På samma sätt som för arbetstagare som väntar bam eller nyligen har
fött bam och där omplacering inte är möjlig föreslås till uppfyllande av
direktivets krav i denna del vidare rätt till ledighet så länge det krävs för
att skydda arbetstagarens hälsa och säkerhet. Ledigheten skall enligt
förslaget inte vara förenad med anställningsförmåner. Angående krav på
rätt till ekonomisk kompensation, se avsnitt 4.8.
Regeringen anser att såväl EG-direktivets som sociala stadgans krav i
dessa delar uppfylls genom nyss redovisade regler.
Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs genom EG-
direktivet och som avser rätten till ledighet för undersökningar
under graviditeten bör inte föranleda några ändringar i förhållande
till vad som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom LO lämnar be-
dömningen utan erinran eller utan närmare kommentarer. LO anser inte
att direktivets krav är uppfyllt genom nu gällande avtal på arbetsmark-
naden. LO ser inte heller något särskilt värde i att frågan regleras genom
avtal.
Skälen för regeringens bedömning: EG-direktivets artikel 9 ställer
krav på nationell lagstiftning eller praxis att garantera gravida arbets-
tagare rätt till ledighet för att genomgå mödravårdsundersökningar, om
dessa undersökningar måste ske på arbetstid.
Ett krav på rätt till lön behandlas i avsnitt 4.8.
Svensk lagstiftning innehåller inte någon uttrycklig regel om rätt till
sådan ledighet. Inom det statliga området gäller enligt avtal att en ar-
betstagare har rätt till s.k. tjänstebefrielse om det behövs för besök för
kontroll eller undersökning på en mödravårdscentral.
Utredningen har inte vid sina kontakter med organisationer på arbets-
marknaden mottagit några krav i detta hänseende. Utredningen har där-
30
vid uttalat att denna typ av ledighet enligt svensk arbetsrättslig tradition Prop. 1994/95:207
typiskt sett torde vara en fråga som löses avtalsvägen.
LO anser inte att direktivets krav är uppfyllt genom avtal på arbets-
marknaden eller att det skulle ligga något särskilt värde i att så sker.
Regeringen har i direktiven till en kommission om den svenska arbets-
rätten (dir. 1995:30) framhållit att kommissionen skall försöka finna
former som medför att arbetsmarknadens parter själva i så stor utsträck-
ning som möjligt genom kollektivavtal kan utforma de arbetsrätts liga
reglerna så att de fungerar väl i praktiken och blir så enkla och effektiva
som möjligt. Det är således regeringens uppfattning att parterna så långt
möjligt själva skall lösa denna typ av frågor avtalsvägen.
Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs genom EG-
direktivet och som avser anställningsskyddet bör inte föranleda
några ändringar i förhållande till vad som gäller enligt den nuva-
rande lagstiftningen.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Landstingsförbundet har framfört att det bör vara
möjligt att, om särskilda skäl föreligger, omplacera arbetstagaren till
annan anställning inom ramen för arbetstagarens yrkeskvalifikationer.
Ingen av de övriga remissinstanserna har haft någon särskild synpunkt
rörande reglerna om anställningsskydd.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 10 i direktivet framgår
att medlemsstaterna skall se till att arbetstagare som är gravida, nyligen
har fött bam eller som ammar inte får sägas upp under perioden från
början av graviditeten till slutet av barnledigheten. Detta gäller dock inte
de fall som inte har med arbetstagarens tillstånd att göra och som enligt
nationell lagstiftning eller praxis utgör tillräcklig grund för uppsägning,
samt i tillämpliga fall, medgivande föreligger från behörig myndighet.
Om uppsägning ändå sker skall arbetsgivaren lämna en uttömmande
skriftlig motivering till detta. Medlemsstaterna skall vidare vidta nödvän-
diga åtgärder för att skydda arbetstagare från följderna av sådana olagli-
ga uppsägningar.
Genom reglerna om anställningsskydd i 10 och 11 §§ nuvarande för-
äldraledighetslag är uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att
någon begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt föräldraledig-
hetslagen förbjuden. Om det ändå sker skall uppsägningen eller avske-
dandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det. En arbetstagare är
vidare inte skyldig att enbart av nyss nämnda skäl vidkännas minskning
av anställningsförmånerna eller försämring av arbetsförhållanden i annan
31
mån än vad som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagaren är inte Prop. 1994/95:207
heller skyldig att av ovannämnda skäl tåla annan omplacering än sådan
som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvän-
dig följd av ledigheten.
Direktivets krav tillgodoses genom ovan angivna regler, som föreslås
överförda till den nya föräldraledighetslagen. Därtill kommer att en upp-
sägning även i annat fall - för de arbetstagare som omfattas av lagen
(1982:80) om anställningsskydd (LAS) - alltid måste vara sakligt grun-
dad enligt den lagen.
Regeringen finner inte att det finns skäl att införa en utökad rätt för
arbetsgivaren att omplacera arbetstagaren som Landstingsförbundet har
föreslagit.
Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs genom EG-
direktivet och sociala stadgan och som avser rätten till ekonomiskt
bidrag under ledigheten bör inte föranleda några ändringar i för-
hållande till vad som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen.
Frågorna kan dock behöva beredas vidare.
Utredningens bedömning: Utredningen anser att svensk lagstiftning
och praxis uppfyller de krav EG-direktivet ställer upp i fråga om bidrag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna kommenterar inte frå-
gan. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) är dock tveksam
till om direktivets krav på rättighet för gravida arbetstagare att ha trygg-
ade ekonomiska förhållanden är uppfyllt i det fall omplacering inte är
möjlig utan tjänstledighet är påkallad. SACO påpekar att arbetstagaren
då är hänvisad till reglerna om havandeskapspenning om tidpunkten för
att kunna ta ut föräldrapenning ännu inte är nådd. SACO anser att AFL
behöver ändras så att havandeskapspenning dels skall kunna tas ut tidi-
gare under graviditeten, dels att rätten till penningen vidgas till situa-
tioner då arbetstagaren inte kan utföra fysiskt påfrestande eller andra för
hennes hälsa och säkerhet riskfyllda arbetsuppgifter i de fall då ompla-
cering inte är möjlig.
Även RFV anser att en översyn av reglerna för föräldraledighet inte
kan inskränkas till ledighetslagen. RFV menar att en översyn av gällande
bestämmelser om havandeskapspenning och föräldraförsäkringsförmåner
bör göras för att se om svensk lagstiftning uppfyller direktivets krav i
denna del.
Bakgrunden till regeringens bedömning: I de fall som avses i direk-
tivets artiklar 5, 6 och 7 skall de rättigheter som följer av anställnings-
avtalet, även i fråga om bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning,
säkerställas i nationell lagstiftning eller praxis för arbetstagare som är
32
gravida, nyligen fött bam eller som ammar (artikel 11). Vidare krävs att Prop. 1994/95:207
en arbetstagare som är berättigad till barnledighet enligt artikel 8 (14
veckor i samband med förlossning) skall ha rätt till bibehållen lön eller
rätt till skälig ersättning.
Ersättningen vid barnledighet enligt artikel 8 skall anses skälig om den
garanterar minst samma inkomst som arbetstagaren i fråga skulle ha
uppburit vid arbetsuppehåll av hälsoskäl, med förbehåll för eventuellt tak
för ersättningen som fastställts i nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna får göra bidraget beroende av att arbetstagaren har
kvalificerat sig för en sådan förmån enligt nationell lag. Sådana villkor
får dock inte fordra att arbetstagaren har varit anställd under mer än tolv
månader omedelbart före den beräknade tidpunkten för förlossningen.
Av artikel 9 i direktivet framgår att gravida arbetstagare skall ha rätt
till ledighet utan förlust av lön för att genomgå mödravårdsundersök-
ningar, om dessa undersökningar måste ske på arbetstid.
Enligt artikel 8.1 i den europeiska sociala stadgan föreligger en skyl-
dighet att se till att kvinnliga arbetstagare kan få ledigt med ekonomisk
kompensation sammanlagt tolv veckor i samband med barns födelse.
Stadgans artikel 8.3 innehåller krav på rätt till ledighet för amning. Den-
na artikel har tolkats så att ledigheten skall anses som arbetad tid och
betalas som sådan.
Föräldraförsäkring och havandeskapspenning
Av 4 kap. AFL framgår att en försäkrad förälder som är inskriven hos
allmän försäkringskassa har rätt till föräldrapenning och tillfällig för-
äldrapenning (föräldrapenningförmåner). Försäkrad enligt AFL är dels
svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborga-
re är bosatta i Sverige. En försäkrad som är bosatt i Sverige skall fr.o.m.
16 års ålder vara inskriven i svensk försäkringskassa. Som villkor för
rätt till föräldrapenning gäller att föräldern har varit inskriven hos allmän
försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för
vilken föräldrapenningen skall utbetalas. Rätten till havandeskapspenning
regleras i 3 kap. 9 § samma lag.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller adoptivbarns
ankomst utbetalas sedan den 1 januari 1995 under 450 dagar. För 300 av
ersättningsdagama betalas föräldrapenning med belopp motsvarande
80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kro-
nor per dag, det s.k. garantibeloppet, och för 60 dagar utges föräldrapen-
ning med 90 procent. Under resterande 90 dagar utges garantibeloppet.
Föräldrapenning, som utges till den av föräldrarna som huvudsakligen
vårdar barnet, får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har av-
slutat det första skolåret.
Den blivande modem har rätt till föräldrapenning tidigast från och
med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. En kvinnlig arbetstagare har alltid rätt till föräldrapenning till
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 207
och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen, även om hon Prop. 1994/95:207
inte har barnet i sin vård.
En blivande moder har rätt till havandeskapspenning om havandeska-
pet har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbe-
te med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre
ansträngande arbete enligt bestämmelserna i 12 § nuvarande föräldrale-
dighetslag. Hon har vidare rätt till havandeskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en arbetsmiljöföreskrift som
meddelats med stöd av 4 kap. 6 § AML och hon inte kan omplaceras till
annat arbete enligt bestämmelserna i 12 § nuvarande föräldraledighets-
lag.
Havandeskapspenning utges - förutom för de fall där arbetstagaren
förbjudits fortsätta sitt arbete enligt föreskrift som meddelats med stöd
av 4 kap. 6 § AML - tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före tidpunk-
ten för den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den elfte dagen
före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning
utges för de första tre dagarna med 65 procent av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten och därefter med 80 procent. Har kvinnan förbjudits
fortsätta sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra vissa risker utges
ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.
Sjukpenning
Enligt gällande sjukpenningregler är den första dagen i en sjukperiod
karensdag och kompensationsgraden för de därpå följande två dagarna
65 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten i vaije period och
80 procent för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen. När en sjukperiod har
pågått i 365 dagar skall sjukpenning för tiden därefter betalas med
70 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Regeringen har
föreslagit (prop. 1994/95:100, bil. 6) att en enhetlig ersättningsnivå om
75 procent av inkomstbortfallet respektive den sjukpenninggrundande
inkomsten bör införas i sjuklöne- och sjukpenningssystemen och inom
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1997.
Skälen för regeringens bedömning: EG-direktivet ställer krav på att
rätt till bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning skall säkerställas i
nationell lagstiftning eller praxis för gravida arbetstagare, arbetstagare
som nyligen fött bam och arbetstagare som ammar vid bl.a. omplacering
och tjänstledighet p.g.a. riskfyllda arbetsförhållanden. Direktivet ställer
vidare krav på rätt till bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning vid
den sammanhängande barnledigheten om 14 veckor i samband med
förlossning. Ersättningen anses i detta fall skälig om den garanterar
minst samma inkomst som arbetstagaren skulle ha uppburit vid frånvaro
av hälsoskäl. Vidare stadgar direktivet krav på rätt till bibehållen lön vid
ledighet för mödravårdsundersökningar.
34
Enligt regeringens förslag till regler om rätt till omplacering vid risk- Prop. 1994/95:207
fyllda arbetsförhållanden' - de s.k. förbudsfallen enligt 18 § - skall ar-
betstagaren uttryckligen ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.
Någon motsvarande rättighet föreslås inte beträffande tjänstledighet vid
riskfyllda arbetsförhållanden (förbudsfallen). Av ovan redovisade regler
framgår att en kvinna som nyligen fött bam eller som ammar har rätt till
föräldrapenning enligt reglerna i AFL. Ersättningens nivå understiger
inte nivån på ersättning inom sjukförsäkringen. Rätten till ersättning
föreligger under 360 dagar. 30 dagar är dock förbehållna fadern om för-
äldrarna har gemensam vårdnad. Därefter föreligger rätt till ersättning
med 60 kronor per dag under 90 dagar. En gravid arbetstagare som för-
bjudits fortsätta sitt arbete enligt arbetsmiljöföreskrift har rätt till havan-
deskapspenning från och med dagen för avstängningen. Arbetarskydds-
styrelsens nya föreskrifter från och med den 1 januari 1995 om gravida
och ammande arbetstagare (AFS 1994:32) kan komma att öka utnyttjan-
det av havandeskapspenning framöver. Jfr avsnitt 4.4. En gravid arbets-
tagare som har rätt till tjänstledighet p.g.a. fysiskt ansträngande arbets-
förhållanden har rätt till havandeskapspenning tidigast fr.o.m. den sex-
tionde dagen före tidpunkten för den beräknade förlossningen och längst
t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt. Nivån på havandeskapspen-
ning motsvarar nivån på ersättning enligt sjukförsäkringen. Gravida ar-
betstagare har vidare rätt till föräldrapenning tidigast från och med den
sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
För tjänstlediga arbetstagare enligt den s.k. 14-veckorsregeln gäller
bestämmelserna om rätt till ersättning enligt reglerna om föräldraförsäk-
ring. Rätten till ersättning föreligger således under 360 dagar varav 60
ersättningsdagar kan förläggas till tiden närmast före beräknad förloss-
ningsdag. Ersättningsnivån understiger inte sjukförsäkringens.
Vid tjänstledighet för mödravårdsundersökningar föreligger inte någon
lagstadgad rätt till ersättning. Kollektivavtal som reglerar denna fråga
finns endast i begränsad omfattning på arbetsmarknaden.
Utredningen om socialförsäkring och EG redovisade i sitt slut-
betänkande Social trygghet och EES (SOU 1993:115) överväganden och
förslag föranledda av de konsekvenser som EES-avtalet - och i en för-
längning ett medlemskap i EU - för med sig i fråga om bl.a. föräldraför-
säkringen.
RFV redovisade i februari 1995 ett uppdrag till regeringen där bl.a.
sjukskrivningsorsaker under graviditet belystes samt sambandet mellan
sjukpenning, föräldrapenning och havandeskapspenning kartlades. Frågor
om havandeskapspenning samt ersättning vid ledighet för mödravårds-
undersökningar bereds för närvarande inom Socialdepartementet. I sam-
band härmed kommer regeringen att överväga behovet av regeländringar.
35
Prop. 1994/95:207
Regeringens förslag: Arbetstagaren skall samråda med arbetsgi-
varen om ledighetens förläggning och om andra frågor som rör
ledigheten.
Om det kan ske utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne
lägga hel ledighet så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå
utan påtaglig störning.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som kommenterar för-
slaget i denna del, förutom Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
som avstyrker förslaget om samrådsskyldighet, lämnar förslagen utan
erinran. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) anser dock att det hade
varit lämpligt att förlänga anmälningstidema för början av föräldraledig-
het respektive vid avbrytande av sådan ledighet.
Statens arbetsgivarverk (SA V) anser att det vore önskvärt att ge arbets-
givaren möjlighet att skjuta upp återgång i arbete högst två månader när
arbetstagaren avbryter ledigheten i förtid. För att en sådan regel inte
skulle få oskäliga konsekvenser anser SAV att den kan förses med ett
undantag av innebörd att återgången får uppskjutas högst en månad när
det föreligger synnerliga skäl, t.ex. om barnet avlidit.
LO anser att innebörden av den föreslagna bestämmelsen om samråds-
skyldighet och förläggning av ledigheten är oklar. LO motsätter sig inte
en samrådsskyldighet men avvisar att denna ges den innebörden att ar-
betsgivaren med stöd av denna kan bestämma över föräldrarnas disposi-
tion av föräldraledigheten och skapa situationer där två arbetsgivare
framför konfliktande anspråk på att styra ledigheten.
SACO vänder sig mot att det såvitt avser samrådsskyldigheten nästan
enbart tas upp arbetsgivarens intressen i saken och inte den föräldraledi-
ges intresse av en förläggning som gagnar barnet. SACO anser att det av
motiven till lagtexten klart måste framgå att arbetsgivaren inte får för-
svåra för familjen att organisera föräldraledigheten så att det blir bra för
barnet och att en uppdelning av ledigheten kan göras mellan makarna.
TCO anser att det är en försämring jämfört med dagens lagstiftning att
arbetstagaren skall samråda eftersom det gör att rätten till föräldraledig-
het kan uppfattas som oklar. TCO avstyrker därför förslaget i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Från arbetsgivarhåll har framförts
krav på anmälningsskyldighet i relativt god tid före ledighetens böijan.
Även om det från arbetsgivarsynpunkt finns starka praktiska skäl för att
i föräldraledighetslagen införa en anmälningsskyldighet i relativt god tid
före ledighetens början, anser regeringen att lagens syfte och dess prak-
tiska tillämpning i barnfamiljernas vardag, bestämt talar emot detta. En
36
sådan ordning skulle inte främja de familjepolitiska strävandena och de Prop. 1994/95:207
jämställdhetsintressen som ligger bakom lagen.
Det bör däremot tydligt framgå av föräldraledighetslagen att arbets-
tagaren har en plikt att samråda med arbetsgivaren om den kommande
föräldraledigheten och att även produktionens intressen skall beaktas vid
sådant samråd. Regeringen föreslår därför en ny regel för samrådsskyl-
dighet där samrådsinitiativet läggs hos arbetstagaren. Samrådsskyldig-
heten avser ledighetens förläggning och andra frågor som rör ledigheten.
Enligt förslaget skall arbetstagaren, om det kan ske utan olägenhet för
denne, lägga hel ledighet så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fort-
gå utan påtaglig störning. I själva begreppet samråd ligger naturligtvis
att det är en dialog som skall föras mellan parterna och att såväl arbets-
givarens som arbetstagarens intressen skall beaktas. Med arbetstagarens
intresse innefattas givetvis barnets intresse av att ledigheten blir förlagd
på ett sätt som gagnar barnet bäst.
Det är inte regeringens uppfattning att den föreslagna lagändringen
avseende samrådet kommer att försvåra för familjerna att organisera
ledigheten. Regeringen anser inte heller att den föreslagna ändringen
medför att rätten till föräldraledighet blir oklar. Den understryker dock
vikten av samråd och ömsesidigt hänsynstagande mellan arbetstagarna
och arbetsgivarna.
Arbetstagaren skall lägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgi-
varen kan fortgå utan påtaglig störning. Det är naturligt att en arbets-
tagares ledighet i många fall kan innebära störningar i verksamheten.
Meningen är inte att varje sådan störning skall kunna hindra arbetstaga-
ren från att få den begärda ledigheten. Det är endast i sådana fall där
störningen är påtaglig, dvs. det finns omständigheter som gör att verk-
samheten hos arbetsgivaren kommer att utsättas för stora påfrestningar,
som det kan krävas att arbetstagaren förlägger ledigheten på annat sätt.
Detta gäller dock endast om det kan ske utan olägenhet för arbetstaga-
ren. Ett exempel på sådan olägenhet är situationer där arbetstagaren inte
kan erhålla nödvändig barntillsyn.
Den nuvarande regeln om skyldighet för arbetstagaren att som huvud-
regel minst två månader före ledighetens början anmäla detta till arbets-
givaren (nuvarande 7 §) föreslås överförd till den nya föräldraledighets-
lagen. Anmälningstiden för ledighet med tillfällig föräldrapenning före-
slås att som nu vara minst en vecka före ledighetens början. Om ledig-
heten beror på sjukdom eller smitta skall dock inte någon anmälningstid
gälla. Vid återgång i arbete genom avbrott av påbörjad ledighet är ar-
betsgivaren inte skyldig att låta arbetstagaren återgå i arbete tidigare än
en månad efter det att arbetsgivaren underrättats om återgången, om
ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer (9 § nuvarande
föräldraledighetslag). Bestämmelsen föreslås överförd till den nya för-
äldraledighetslagen. Regeringen finner inte skäl att tillgodose kraven på
förlängning av anmälningstidema. Regeringen anser inte heller att regler,
som ger arbetsgivaren rätt att skjuta på arbetstagarens återgång i arbetet,
bör införas.
37
Prop. 1994/95:207
Regeringens bedömning: De skyldigheter som åläggs genom EG-
direktivet och som avser talerätten bör inte föranleda några lagänd-
ringar i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande lagstift-
ning.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.
Skälen for regeringens bedömning: Enligt artikel 12 i EG-direktivet
skall medlemsstaterna utforma sin lagstiftning på sådant sätt att en ar-
betstagare som anser att hon inte fått del av rättigheterna i direktivet kan
föra talan i domstol eller genom hänvändelse till andra behöriga myn-
digheter enligt nationell lagstiftning eller praxis.
Av 13 § nuvarande föräldraledighetslag framgår att en arbetsgivare
som bryter mot lagen skall betala skadestånd för den förlust som upp-
kommer och för den kränkning som har skett. I 20 kap. 10, 10 a och
11 §§ AFL finns bestämmelser om omprövning av försäkringskassans
beslut om försäkring enligt lagen samt om talerätt.
Den nuvarande regeln (13 §) föreslås oförändrad införd i den nya
föräldraledighetslagen. Svensk lagstiftning får dels härigenom, dels med
hänsyn till de redovisade reglerna i AFL anses uppfylla kravet på möj-
lighet att föra talan till skydd för de aktuella rättigheterna.
Regeringens förslag: Arbetsgivare och arbetstagarorganisation får
utöver vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning genom kollek-
tivavtal även avtala om avvikelser från regeln om arbetstagarens
anmälan till arbetsgivaren vid ledighet med tillfällig föräldrapen-
ning.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utredningen
föreslår även att kravet på att en central arbetstagarorganisation skall ha
slutit eller godkänt ett kollektivavtal med avvikelser från lagen utmönst-
ras.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget
om ändring i regeln om avvikelser genom kollektivavtal.
38
Skälen för regeringens förslag: 2 § i den nuvarande föräldraledig- Prop. 1994/95:207
hetslagen om möjlighet att sluta kollektivavtal som avviker från lagen
föreslås i princip oförändrad införd i den nya lagen. Av förenklingsskäl
föreslås dock att avtal som avviker från lagen får träffas även beträffan-
de anmälan om ledighet med tillfällig föräldrapenning. Utredningens
förslag att utmönstra kravet på att en central arbetstagarorganisation skall
sluta eller godkänna kollektivavtalet innebär en samordning med 1992
års arbetsrättskommittés förslag i motsvarande del såvitt avser lagen om
anställningsskydd. Det förslaget har inte lett till lagstiftning. Regeringen
finner därför inte skäl att heller här föreslå denna ändring.
Regeringens bedömning: Utredningens förslag om kvalifikations-
tid bör inte föranleda någon lagändring i förhållande till vad som
gäller enligt nuvarande lagstiftning.
Utredningens förslag: Utredningen har i sitt förslag avskaffat hän-
visningen till LAS och i stället uttryckligen angett principerna for beräk-
ning av anställningstid. Dessa överensstämmer i stort med vad som gäll-
de enligt 3 § första stycket punkterna 1 och 2 LAS före den 1 januari
1995.
Remissinstanserna: SA V har invänt att den nuvarande kvalifikationsti-
den för rätt till föräldraledighet är for kort. SAF har framfört samma
synpunkt.
Skälen för regeringens bedömning: Regeln om kvalifikationstid
m.m. återfinns i 5 § nuvarande föräldraledighetslag. Som villkor for rätt
till ledighet krävs som huvudregel att arbetstagaren vid ledighetens bör-
jan har varit anställd hos arbetsgivaren antingen under de senaste sex
månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två
åren. För beräkning av anställningstid hänvisas i föräldraledighetslagen
till LAS:s regler om beräkning av anställningstid (3 § första stycket
LAS).
Regeringen delar inte SAV:s och SAF:s uppfattning att kvalifikations-
tiden for rätt till ledighet är för kort. Den nuvarande regeln föreslås
därför överförd till den nya föräldraledighetslagen.
Regeringens bedömning: Utredningens förslag om skadestånd och
preskription bör inte föranleda några lagändringar i förhållande till
vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning.
39
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att nya regler om skade- Prop. 1994/95:207
stånd och preskription införs. Enligt dessa skall även en arbetstagare
kunna åläggas skadeståndsskyldighet och talan skall väckas vid domstol
inom tre månader från det att skadan inträffade. Förslaget överensstäm-
mer med 1992 års arbetsrättskommittés förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat
dessa förslag. Arbetsdomstolen har inte haft några erinringar mot för-
slagen. SACO har dock ifrågasatt behovet av att införa regler om arbets-
tagares skadeståndsansvar i och med att arbetstagarens skadeståndsskyl-
dighet redan följer av principerna i skadeståndslagen. SACO avvisar
förslaget om en preskriptionsfrist på tre månader. SACO anser att det är
fel att bryta nuvarande ordning med lokala och centrala förhandlingar
och tvinga parterna att gå till domstol innan de uttömt möjligheterna att
komma överens. TCO har avstyrkt förslaget i dessa delar.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningens förslag bygger på
de förändringar som föreslagits av 1992 års arbetsrättskommitté. Dessa
förslag har inte lett till någon lagstiftning. Regeringen finner därför inte
skäl att heller här föreslå denna ändring. De nuvarande reglerna om ska-
destånd och preskription föreslås därför överförda till den nya föräldra-
ledighetslagen.
Regeringens förslag: Den s.k. 90-dagarsregeln i 17 § andra styck-
et semesterlagen (1977:480) avskaffas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget i
denna del har inte någon erinran mot detta.
Bakgrunden till regeringens förslag: Huvudregeln i semesterlagen är
att en arbetstagares rätt till semesterlön baseras på den lön arbetstagaren
har tjänat in genom sitt arbete. Vissa typer av frånvaro grundar dock rätt
till semesterlön. Sjukdom är en sådan frånvarotyp.
Rätten till semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom är
begränsad till högst 180 dagar under intjänandeåret i de fall sjukdomen
inte beror på en arbetsskada. Vid tillämpningen av denna bestämmelse
skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperioden inte i
något fall anses bero på arbetsskada.
Ursprungligen var endast frånvaro på grund av yrkesskada semesterlö-
negrundande. År 1954 gjordes även annan sjukdom semesterlönegrun-
dande, dock längst under 90 dagar av kvalifikationsåret. Bestämmelsens
40
tillkomst hängde samman med 1954 års lagstiftning om yrkesskadeför- Prop. 1994/95:207
säkring och den däri föreskrivna samordningen mellan den allmänna
sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Samordningen, som be-
hölls vid tillkomsten av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
(LAF), innebar bl.a. att under de första 90 dagarna av sjukdomstiden
(den s.k. samordningstiden) fick arbetstagaren sjukersättning från den
allmänna sjukförsäkringen, oavsett om arbetstagaren led av arbetsskada
eller annan sjukdom. Först därefter utgavs i arbetsskadefallen ersättning
från arbetsskadeförsäkringen. Från socialförsäkringsorganens synpunkt
medförde samordningen den fördelen, att sjukdomsorsaken inte behövde
prövas förrän 90 dagar förflutit. Ett av de skäl - vid sidan av en önskan
att vidga semesterrätten vid sjukdom under kvalifikationsåret - som an-
fördes då bestämmelsen om privilegiering av vanlig sjukdom under 90
dagar tillkom, var att man genom denna undvek att prövning av sjuk-
domsorsaken blev nödvändig bara för att semesterrätten skulle kunna
fastställas.
Skälen för regeringens förslag: Efter utgången av de första 90 da-
garna måste sjukdomen hänföras till antingen arbetsskada eller annan
sjukdom. För den som inte är försäkrad enligt AFL får arbetsgivaren
hjälp i sin bedömning genom att frågan om arbetsskada föreligger enligt
LAF måste avgöras från arbetsskadans första dag.
Den s.k. 90-dagarsregeln har kritiserats eftersom den genom sin kon-
struktion medför att semesterförmånema blir olika stora, beroende på om
i det enskilda fallet arbetsskada eller annan sjukdom inträffat först. För
den som under ett år drabbas av både arbetsskada och annan sjukdom
kan den privilegierade tiden bli olika lång beroende på i vilken ordnings-
följd frånvarotypema inträffat.
Om den s.k. 90-dagarsregeln avskaffas förskjuts tidpunkten vid vilken
arbetsgivaren måste ta ställning i semesterärendet till om arbetsskada
föreligger till 180 dagar efter skadetillfallet.
90-dagarsregeln har förlorat sin funktion eftersom samordningstid
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring inte längre finns och
eftersom den tid varunder frånvaro på grund av sjukdom är semesterlö-
negrundande utsträckts från 90 dagar till 180 dagar. Den bör därför nu
avskaffas.
Regeringens förslag: Arbetstagaren måste ha återgått i arbete
under minst 14 dagar för att en ny tvåårsperiod, varunder sjuk-
domsfrånvaro är semesterlönegrundande, skall börja löpa.
41
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens forslag. Prop. 1994/95:207
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att det bör fin-
nas förutsättningar för att upphäva 17 § semesterlagen. Semesterlönen
kan enligt kammarrätten - som redan nu är fallet - ersättas genom reg-
lerna om den sjukpenninggrundande inkomsten. Statskontoret anser att
förslaget visserligen innebär en avsevärd skärpning men finner det ändå
vara en relativt svag styrsignal. Statskontoret anser att en förlängning till
minst en månad bör kunna övervägas. Även RRV anser att arbetstagaren
bör återgå under en längre period än 14 dagar, t.ex. tre månader, för att
semesterlön åter skall utgå. SAF anser att tidsperioden för återgång bör
förlängas till i vart fall en månad. SAF anser för övrigt att man bör
överväga att avskaffa reglerna i 17 § semesterlagen. Företagarnas Riks-
organisation delar den uppfattningen. LO anser att frågan bör övervägas
tillsammans med övriga frågor i samordningen av semester- och sjukför-
måner. TCO kan inte acceptera förslaget.
Övriga remissinstanser, som kommenterat förslaget i denna del, till-
styrker eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 17 § andra stycket semesterlagen
finns en specialregel, tvåårsregeln, som enbart gäller sjukfrånvaro. Har
arbetstagare på grund av sjukdom eller arbetsskada varit oavbrutet från-
varande från arbetet under två hela intjänandeår grundar därefter infal-
lande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.
I betänkandet Årsarbetstid - Ny lag om arbetstid och semester (SOU
1992:27) behandlas frågan om längden av den semesterlönegrundande
frånvaron vid rehabilitering. I betänkandet föreslogs att tvåårsfristen skall
avbrytas först om arbetstagaren har arbetat mer än 14 dagar i följd. Re-
geringen anser att en gräns bör införas för att en ny tvåårsperiod skall
löpa för rätt till semesterlön vid sjukfrånvaro. Vid bestämmande av hur
lång tid arbetstagaren skall ha återgått i arbete för att en ny semesterlö-
negrundande frånvaroperiod på grund av sjukdom skall böija löpa finner
regeringen att 14 dagar är en väl avvägd längd för denna.
1 §
I paragrafen, som motsvarar nuvarande 1 §, anges lagens tillämpnings-
område. Bestämmelsen har endast bearbetats i språkligt hänseende och
innebär inte någon ändring i sak.
2§
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 2 §, innehåller bestämmelser om i
vilka fall och under vilka förutsättningar det är tillåtet att avtala om
42
avvikelser från lagen. I enlighet med Lagrådets påpekande har uttrycket Prop. 1994/95:207
”eller kompletteringar till” strukits ur lagtexten. En nyhet i förslaget är
att avvikande kollektivavtal får träffas även beträffande bestämmelsen
om anmälan om ledighet med tillfällig föräldrapenning. Ändringen moti-
veras av en strävan efter enhetligare lagstiftning. Hänvisning kommer nu
att ske till hela 13 § i stället för endast till viss del.
I övrigt innebär förslaget inte någon ändring i sak.
3 §
Paragrafens första stycke är en översikt över de olika formerna av ledig-
het. De olika punkterna kommenteras närmare i de följande paragraferna.
Paragrafens andra stycke innehåller regler om kvalifikationstid.
I tredje stycket ges en hänvisning till de särskilda bestämmelser som
med utgångspunkt i bestämmelserna i 12 - 12 a §§ gällande lag och det
nyss nämnda EG-direktivet tagits in i 18 - 21 §§.
4§
I paragrafen, som motsvararas av nuvarande 4 § andra stycket, behandlas
mammaledigheten. Den avser kvinnlig arbetstagares rätt till ledighet i
samband med förlossning och ledighet för amning. Förslagets första
stycke innebär att ledigheten i samband med förlossning utökas till en
sammanhängande tid av minst sju veckor före den beräknade tidpunkten
och sju veckor efter förlossningen jämfört med nuvarande minst sex
veckor före och sex veckor efter förlossningen. Genom denna ändring
uppfylls kravet på rätt till oavbruten mödraledighet om minst 14 veckor
enligt artikel 8 i EG-direktivet 92/85/EEG. Till första stycket har även
överförts den i 4 § andra stycket andra meningen gällande lag intagna
rätten till ledighet för att amma barnet.
I andra stycket har i förtydligande syfte angetts att ledigheten inte
behöver vara förenad med att föräldrapenning utges. Utökningen av
ledigheten i samband med förlossningen innebär en ökning av rätten till
ledighet utan krav på kvalifikationstid.
Enligt nuvarande lagstiftning, 5 § tredje stycket, gäller vid ledighet för
amning inte någon kvalifikationstid. Inte heller gäller då bestämmelserna
om ledighetens förläggning m.m. eller om återgång i arbete. I tredje
stycket har motsvarande regler tagits in. Regleringen är i överensstäm-
melse med nyss nämnda EG-direktiv.
5§
Första stycket har sin motsvarighet i del av nuvarande 3 § första stycket
samt andra stycket första meningen som dess lydelse kommer att vara
från och med den 1 juli 1995 (SFS 1994:1989). I förslaget har det för-
tydligandet gjorts att ledigheten gäller oavsett om föräldern har föräldra-
penning eller ej. Med hänsyn till att längden på denna typ av föräldra-
ledighet, genom den lagändring som träder i kraft den 1 juli 1995, kom-
mer att återställas till ett och ett halvt år innebär bestämmelsen inte nå-
43
gon ändring i sak. En arbetstagare har således rätt till hel ledighet under Prop. 1994/95:207
ett och ett halvt år (arton månader) från barnets födelse. Därutöver har
arbetstagaren rätt till hel ledighet under den tid då denne uppbär hel
föräldrapenningförmån enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring (AFL). Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges
under högst 450 dagar sammanlagt for föräldrarna. Vid flerbamsbörd
utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar for vaije bam utöver
det första (4 kap. 3 § AFL). I paragrafen betecknas de två typerna av
ledighet för hel ledighet med eller utan föräldrapenning.
Andra stycket motsvarar del av nuvarande 4 § första stycket.
Tredje stycket har sin motsvarighet i nuvarande 3 § andra stycket samt
tredje stycket. Bestämmelsen har endast bearbetats något i språkligt
hänseende.
Fjärde stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för
rätt till ledighet enligt dessa bestämmelser.
6§
Paragrafens första stycke har sin motsvarighet i delar av nuvarande 4 §
första stycket. Enligt den nuvarande bestämmelsen har arbetstagaren rätt
till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under
tid då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån.
Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak. Ledigheten betecknas
”delledighet med föräldrapenning”. Om arbetstagaren önskar en längre
och obetald ledighet och sådan ytterligare ledighet är förenlig även med
arbetsgivarens intressen, skall givetvis en sådan överenskommelse kunna
få träffas.
Andra stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för
rätt till ledighet.
Paragrafen innebär inte någon ändring i sak.
7§
Paragrafens första stycke motsvarar delar av nuvarande 3 § första och
tredje styckena. Bestämmelsen behandlar ledighet i form av förkortning
av normal arbetstid med en fjärdedel till dess barnet fyllt åtta år. Ledig-
heten benämns ”delledighet utan föräldrapenning”. Innehållet har endast
justerats i språkligt hänseende.
Andra stycket hänvisar till det i 9 § angivna kvalifikationskravet för
rätt till ledighet.
8 §
Första stycket motsvarar del av nuvarande 4 § första stycket. Bestäm-
melsen avser ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av bam. Den
avser således även arbetstagare till vilken förälder enligt 4 kap. 11 a §
AFL överlåtit sin rätt till till tillfällig föräldrapenning. Ledigheten be-
tecknas ”ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.”. Bestämmelsen in-
nebär inte någon ändring i sak. Bestämmelsen innefattar även den s.k.
pappaledigheten enligt 4 kap. 10 § sista stycket AFL.
44
I andra stycket behandlas det fall av rätt till ledighet som tas upp i Prop. 1994/95:207
nuvarande 7 a § och där rätt till tillfällig föräldrapenning enligt bestäm-
melserna i 4 kap. 10 § andra stycket första meningen AFL inte förelig-
ger.
9§
Paragrafens första stycke, som motsvarar nuvarande 5 § första stycket
första meningen, har justerats i språkligt hänseende och innebär inte
någon ändring i sak. Bestämmelsen är tvingande.
Andra stycket motsvaras av nuvarande 5 § första stycket andra me-
ningen. Se även avsnitt 4.12.
10 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 6 §. Bestämmelserna har bearbetats i
språkligt hänseende.
Bestämmelserna i 10 § är tvingande.
11 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 8 § första stycket första meningen,
har bearbetats i språkligt hänseende. Den närmare tillämpningen av re-
geln får bestämmas genom kollektivavtal (jfr 2 §).
12 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 8 § första stycket andra meningen. Den
har bearbetats i språkligt hänseende. Den närmare tillämpningen av re-
geln får bestämmas genom kollektivavtal (jfr 2 §).
13 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 7 §. Den har bearbetats i språkligt hän-
seende.
Att avvikelser från eller kompletteringar till bestämmelserna om an-
mälan om ledighet får ske genom kollektivavtal framgår av 2 §.
14 §
Första stycket har sin utgångspunkt i nuvarande 8 § andra stycket första
meningen. I förslaget anges att arbetstagaren skall samråda med arbets-
givaren om ledighetens förläggning, vilket är en skillnad mot nuvarande
bestämmelse som dels lagt samrådsinitiativet hos arbetsgivaren, dels
anger att samrådet skall ske i fråga om ledighetens förläggning under
dagen och andra med ledigheten sammanhängande frågor. Att sättet och
området för samrådet härigenom ändras något skall ses som ett uttryck
för den ökade betoning av värdet av samråd i ledighetsfrågoma mellan
arbetstagare och arbetsgivare.
I andra meningen anges att om det kan göras utan olägenhet för ar-
betstagaren, denne skall lägga ledighet som avses i 11 § så att verksam-
heten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning. I enlighet med
Lagrådets förslag har ordet ”försöka” strukits och hänvisning gjorts till
45
att stycket avser samråd rörande hel ledighet enligt 11 §. Det ligger i sa- Prop. 1994/95:207
kens natur att en arbetstagares ledighet i många fall kan innebära stör-
ningar i verksamheten, särskilt om det gäller ett mindre foretag med
endast ett fåtal anställda. Meningen är inte att vaije sådan störning skall
kunna hindra arbetstagaren från att få den begärda ledigheten. Endast i
sådana fall där störningen är påtaglig, dvs. det finns omständigheter i det
enskilda fallet som gör att verksamheten hos arbetsgivaren - om ledig-
heten förläggs i enlighet med arbetstagarens begäran - kommer att ut-
sättas for stora påfrestningar, kan det krävas att arbetstagaren försöker
lägga ledigheten på ett annat sätt.
Arbetstagarens skyldighet att i sådana situationer förlägga ledigheten
vid en annan tidpunkt föreligger dock endast om det kan ske utan olä-
genhet for arbetstagaren.
Andra stycket, som motsvaras av nuvarande 8 § andra stycket andra
och tredje meningarna, har bearbetats i språkligt hänseende.
Tredje stycket motsvaras av nuvarande 8 § tredje stycket. I förslaget
anges att underrättelsen skall lämnas till ”berörd arbetstagarorganisa-
tion”, vilket är en förändring i förhållande till nu gällande lydelse, som
stadgar att underrättelse skall lämnas till arbetstagarens ”lokala arbetsta-
garorganisation”. Någon ändring i sak är härmed inte avsedd. I stycket
talas om överenskommelse med arbetstagaren i stället for som i nuva-
rande lydelse ”överenskommelse med arbetstagaren eller företrädare for
arbetstagaren”. Någon ändring i sak är inte avsedd med denna ändrade
formulering.
15 §
Paragrafens första stycke, som motsvaras av nuvarande 9 § första styck-
et, har bearbetats i språkligt hänseende.
Nuvarande 9 § andra stycket har delats upp i två stycken, andra och
tredje styckena, och har bearbetats i språkligt hänseende.
Av 2 § följer att avvikelser från bestämmelserna i andra och tredje
styckena får ske genom kollektivavtal.
16 §
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 10 §. Den har bearbetats i språkligt
hänseende.
17 §
Bestämmelsen, som motsvarar nuvarande 11 §, har bearbetats i språkligt
hänseende.
46
18 § Prop. 1994/95:207
Paragrafen, som såvitt gäller gravida arbetstagare motsvaras av bestäm-
melsen i nuvarande 12 § första stycket, har i enlighet med kraven i EG-
direktivet utvidgats till att avse även arbetstagare som nyligen fött bam
och arbetstagare som ammar. Det blir genom innehållet i arbets-
miljöföreskriftema som det närmare omfånget av bestämmelsen läggs
fast.
Bestämmelsen är tvingande. Den har bearbetats även i språkligt hän-
seende.
19 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 12 § andra stycket, har bearbetats
i språkligt hänseende.
20 §
Paragrafens första stycke, som motsvaras av nuvarande 12 § tredje
stycket, har bearbetats i språkligt hänseende men har på grund av de
föreslagna ändringarna i 18 § givits en vidare syftning.
Andra stycket har lagts till för att uppfylla de krav som uppställs i EG-
direktivet. Det har i bestämmelsen angivits att denna form av ledighet
inte är förenad med bibehållna anställningsförmåner under den tid ledig-
heten avser.
Tredje stycket motsvarar nuvarande 12 a § andra stycket andra me-
ningen. Bestämmelsen har bearbetats i språkligt hänseende.
21 §
Paragrafen, som motsvaras av nuvarande 12 a § första stycket och del av
andra stycket, har bearbetats i språkligt hänseende. Den ändringen har
dock gjorts att arbetsgivarens skyldighet att fortlöpande pröva möjlig-
heten till omplacering, har utvidgats till att omfatta även de fall som
avses i 19 § i förslaget.
22 §
Paragrafen motsvaras av nuvarande 13 §. Den har endast setts över
språkligt.
23 §
Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 14 §. Den har endast be-
arbetats språkligt.
47
17 §
I första stycket andra punkten har med anledning av förslaget till ny
föräldraledighetslag en ny hänvisning skett.
Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket första meningen, som
avser samordningstid om 90 dagar vid frånvaro på grund av arbetsskada,
avskaffas. Skälet härför är att bestämmelsen inte längre fyller sin avsed-
da funktion. Bestämmelsen är överspelad dels eftersom samordningstid
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring inte längre finns, dels
eftersom den tid varunder frånvaro på grund av sjukdom är semesterlö-
negrundande utsträckts från 90 dagar till 180 dagar.
Frånvaro på grund av sjukdom skall även i fortsättningen vara semes-
terlönegrundande under högst två hela intjänandeår. Till skillnad från
vad som gäller enligt nuvarande regler, andra stycket andra meningen,
skall dock mindre avbrott i frånvaron inte bryta tvåårs fristen. Enligt
förslagets andra stycke första mening skall, om arbetstagaren återgår i
arbete men påbörjar en ny frånvaroperiod inom 14 dagar, tvåårsfristen
fortsätta att löpa. Bestämmelsen är utformad efter förebild av förslaget
av Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester i be-
tänkandet Årsarbetstid (SOU 1992:27 s. 286).
Förslagen innebär att hänvisningarna till föräldraledighetslagen ändras.
48
Prop. 1994/95:207
Bilaga 1
1. Kammarrätten i Jönköping
2. Stockholms tingsrätt
3. Kommerskollegium
4. Försvarsmakten (Försvarsmaktens
organisationsmyndighet)
5. Riksförsäkringsverket
6. Jämställdhetsombudsmannen
7. Statskontoret
8. Riksrevisionsverket
9. Statens skolverk
10. Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet
11. Nationalekonoiska institutionen vid
Stockholms universitet
12. Centrala Studiestödsnämnden
13. Arbetsmarknadsstyrelsen
14. Arbetarskyddsstyrelsen
15. Arbetslivscentrum
16. Arbetsdomstolen
17. ILO-kommittén
18. Statens Invandrarverk
19. Närings- och teknikutvecklingsverket
20. Statens arbetsgivarverk
21. Svenska Arbetsgivareföreningen
22. Landstingsförbundet
23. Svenska Kommunförbundet
24. Företagarnas Riksorganisation
25. Kooperationens förhandlingsorganisation
26. Sveriges Industriförbund
27. Arbetsgivarföreningen BOA
28. Landsorganisationen i Sverige
29. Tjänstemännens Centralorganisation
30. Sveriges Akademikers Centralorganisation
31. Sveriges Advokatsamfund
32. Handikappförbundens Centralkommitté
33. Samarbetsorganisationen för invandrarorganisationer
i Sverige
34. Internationella kvinnoförbundet
35. Kurdiska riksförbundet
36. Riksförbundet Sveriges Lottakår
37. Folkbildningsrådet
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 207
Utdrag ur: Ledighetslagstiftningen - en översyn (SOU 1994:41)
Sammanfattning
Vi föreslår att det införs en ny föräldraledighetslag. Förslaget är resulta-
tet av en lagteknisk och språklig översyn av den nuvarande föräldrale-
dighetslagen.
Vi föreslår inte några större förändringar i sak annat än i de fall där
det är motiverat av önskemålet att anpassa lagstiftningen till EG-direktiv
eller andra internationella åtaganden.
De nuvarande reglerna om rätt till omplacering och ledighet i vissa fall
for gravida kvinnor föreslås i enlighet med ett EG-direktiv utvidgade i
tiden och till att avse även kvinnor som nyligen fött bam eller ammar
och där kvinnans hälsa och säkerhet fordrar förändrade arbetsförhållan-
den.
Den nuvarande tidsgränsen för omplaceringsskyldighet upp till 60
dagar före den beräknade förlossningen avskaffas. Rätt till omplacering
föreligger enligt förslaget så länge det är nödvändigt för att skydda den
kvinnliga arbetstagarens hälsa och säkerhet under havandeskap och am-
ning. I övriga fall föreslås tiden för rätt till omplacering efter barnets
födelse begränsad till tre månader efter förlossningen.
Rätten till ledighet för kvinnliga arbetstagare i samband med graviditet
och efter förlossning föreslås förlängd från nuvarande sex veckor före
och efter förlossningen till sju veckor före den beräknade förlossningen
och sju veckor efter förlossningen.
Arbetstagaren skall, liksom enligt förslaget till studieledighetslag, sam-
råda med arbetsgivaren om ledighetens förläggning och om andra frågor
som berör ledigheten. Om det inte medför olägenhet skall arbetstagaren
försöka lägga ledigheten så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fort-
gå utan påtaglig störning.
Skadestånds- och preskriptionsbestämmelsema har utformats i huvud-
saklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förslaget till
ny studieledighetslag.
Reglerna om avvikelser genom avtal har i sak endast ändrats på så sätt
att det - liksom i förslaget till studieledighetslag - inte anges att kollek-
tivavtal måste träffas eller godkännas på en viss nivå för att vara giltiga.
Frånvaro från arbetet på grund av sjukdom och arbetsskada skall liksom
hittills vara semesterlönegrundande. Vi föreslår dock som en konsekvens
av de nya ersättningsregler för arbetsskada som trädde i kraft den 1 juli
1993 att särregleringen för arbetsskadefallen i semesterlagen avskaffas.
Endast den sjukfrånvaro under intjänandeåret, inklusive sådan som beror
Prop. 1994/95:207
Bilaga 2
50
på arbetsskada, som inte överstiger 180 dagar skall vara semesterlöneg-
rundande.
Vi föreslår vidare att den s.k. 90-dagarsregeln avskaffas.
För att en ny tvåårsperiod, under vilken sjukfrånvaro är semesterlöneg-
rundande, skall börja löpa måste arbetstagaren enligt vårt förslag ha
återgått i arbete under minst 14 dagar.
Frånvaro på grund av utbildning, inklusive svenskundervisning för
invandrare (sfi), skall inte längre vara semesterlönegrundande.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 2
51
Utdrag ur: Ledighetslagstiftningen - en översyn (SOU 1994:41)
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställ-
ning enligt bestämmelserna i denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
bam,
2. har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att ar-
betstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft bam med
denna förälder.
2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom kollektivavtal får dock avvikelser från eller kompletteringar till
lagen göras i fråga om
- anmälan om ledighet (13 §),
- tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 §
andra stycket),
- den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång
till arbete (15 § tredje stycket).
Genom kollektivavtal får även bestämmas den närmare tillämpningen
i fråga om
- ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
- skyddet för anställningsförmånerna (17 §).
Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare
3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av bam
m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes
barns födelse (mammaledighet, 4 §).
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
52
2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller,
under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid där-
efter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med hälften eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjär-
dedels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan
föräldrapenning, 7 §).
5. Ledighet för en förälders tillfälliga vård av bam (ledighet med till-
fällig föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en
viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs
kvalifikationstid enligt 9 §.
Mammaledighet
4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före
den beräknade tidpunkten för förlossningen och sju veckor efter förloss-
ningen.
Hon har också rätt att vara ledig för att amma barnet.
Mammaledighet behöver inte vara förenad med att föräldrapenning
betalas ut. Kvalifikationstid i anställningen krävs inte. Vid ledighet för
att amma barnet gäller inte heller bestämmelserna i 10 - 15 §§.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga
arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller som ammar finns i
18 - 21 §§. Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9 §
och 9 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Hel ledighet med eller utan föräldrapenning
5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av bam till dess barnet
är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.
En förälder har dämtöver rätt till hel ledighet medan han eller hon får
hel föräldrapenning.
För en arbetstagare som har adopterat ett bam eller tagit emot ett bam
i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den
tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption
av arbetstagarens makes bam eller av ett eget bam, har arbetstagaren
inte rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte
hade ägt mm. Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet
fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första
skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
53
Delledighet med föräldrapenning
6 § Under den tid då en förälder får halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har han eller hon
rätt till förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärde-
del.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Delledighet utan föräldrapenning
7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjär-
dedel för vård av ett bam som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än
så men ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
8 § Under den tid då en förälder får tillfällig föräldrapenning enligt 4
kap. 10, 10 a eller 11 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring har han
eller hon rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt bam när den ordinarie vårdaren
blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har
rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240
dagar.
Kvalifikationstid i anställningen krävs inte.
Kval ifikationstid
9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstaga-
ren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen under
de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren.
I anställningstiden medräknas den tid som arbetstagaren har varit an-
ställd hos något annat företag inom samma koncern som arbetsgivaren
tillhör. Om ett företag har övergått till en ny arbetsgivare, medräknas i
anställningstiden den tid som arbetstagaren har varit anställd hos den
tidigare arbetsgivaren eller hos ett företag inom samma koncern som den
arbetsgivaren tillhörde.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
Antalet ledighetsperioder
10 § Ledigheten far delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
54
Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till
det kalenderår då ledigheten påbörjades.
Trots begränsningen i första stycket får en ledighet delas upp när det
gäller antingen ledighet for föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 §
andra stycket lagen (1962:381) om allmän forsäkring eller ledighet med
tillfällig föräldrapenning.
Hur ledigheten får tas ut vid hel ledighet
11 § Arbetstagaren skall få ta ut hel ledighet den eller de dagar som han
eller hon begär.
Hur ledigheten far tas ut vid förkortad arbetstid
12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal ar-
betstid skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om
inte särskilda skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.
13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 3 § 1 —
4 skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens
början eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med
sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad
att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 3 § 5 skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren
minst en vecka före ledighetens början. Om ledigheten beror på sjukdom
eller smitta, gäller dock inte någon anmälningstid.
14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens
förläggning och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan ske
utan olägenhet, skall arbetstagaren försöka lägga ledigheten så att verk-
samheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid
förkortad arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens när-
mare förläggning och därmed sammanhängande frågor i den mån annat
inte har avtalats. Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens sam-
tycke dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till nå-
gon annan tid än arbetsdagens böljan eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat
sätt än genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation om beslutet.
Detta skall om möjligt göras senast två veckor före ledighetens böijan.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
55
15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall
han eller hon snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får ar-
betsgivaren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgiva-
ren tagit emot underrättelsen.
16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund
av att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt
denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltig-
förklaras, om arbetstagaren begär det.
17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbets-
villkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller
ammar har rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna
anställningsförmåner under förutsättning att hon har förbjudits att fortsät-
ta sitt vanliga arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av
bestämmelserna i 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160).
19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller
ammar och som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande
eller andra för hennes hälsa och säkerhet riskfyllda arbetsuppgifter, har
rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställnings-
förmåner.
Denna rätt till omplacering gäller så länge det krävs för att skydda
kvinnans hälsa och säkerhet under havandeskapet och amningen samt för
övriga fall längst till och med tre månader efter barnets födelse.
20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skä-
ligen kan krävas att arbetsgivaren ordnar kvinnan annat arbete hos sig.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18
och 19 §§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
56
och säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid
som ledigheten avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering, som bedöms kunna
avse minst en månad, skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.
21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 §§
skall anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att
kvinnan på grund av sitt havandeskap inte kan utföra sina arbetsuppgif-
ter, skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga fall skall
anmälan göras så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts skall ar-
betsgivaren snarast möjligt lämna besked om möjligheten till omplace-
ring. Kan omplacering inte ske, skall arbetsgivaren fortlöpande pröva
möjligheten till omplacering.
22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren
ekonomiskt skadestånd för den förlust som uppkommer och allmänt
skadestånd för den kränkning som lagbrottet innebär. På motsvarande
sätt skall en arbetsgivare ha rätt att få skadestånd om arbetstagaren vilse-
leder honom i fråga om sin föräldraledighet.
Det allmänna skadeståndet skall bestämmas till ett skäligt belopp efter
en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Därvid skall inte bara
intresset att avhålla från lagbrott beaktas utan även den skadeståndsan-
svariges större eller mindre skuld till lagbrottet och i vad mån den ska-
deståndsberättigade har föranlett eller medverkat till detta. Allmänt ska-
destånd skall inte dömas ut, om lagbrottet framstår som ursäktligt.
Om det är skäligt, kan såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd sättas
ned eller helt falla bort.
23 § Den som vill kräva skadestånd enligt 22 § skall väcka talan vid
domstol inom tre månader från det att skadan inträffade.
Om talan inte väcks i rätt tid, har parten förlorat sin rätt till talan.
24 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen (1974:3-
71) om rättegången i arbetstvister.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av bam, m.m. upphör att gälla.
57
2. Bestämmelserna i 22 - 23 §§ om skadestånd och preskription skall
tillämpas om den omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat
efter ikraftträdandet av den nya lagen. I annat fall tillämpas äldre be-
stämmelser.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar
eller om frånvaron beror på arbe-
tsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410)
om rätt till ledighet for vård av
barn, m. m. dels under tid för vil-
ken havandeskapspenning utges
enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, dels under
tid för vilken föräldrapenning ut-
ges i anledning av barns födelse
eller adoption enligt 4 kap. 3 och
5 §§ samma lag, i den mån frånva-
ron för vaije bam, eller vid fler-
bamsbörd sammanlagt, icke över-
stiger 120 dagar eller för ensam-
stående förälder, 180 dagar, dels
under tid för vilken tillfällig för-
äldrapenning utges enligt 4 kap. 10
och 11 §§ samma lag,
1. ledighet på grund av sjukdom, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar,
2. ledighet enligt föräldraledighet-
slagen (1994:000) dels under tid
för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
dels under tid för vilken föräldra-
penning utges i anledning av barns
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för vaije bam, eller vid
flerbamsbörd sammanlagt, icke
överstiger 120 dagar eller för en-
samstående förälder, 180 dagar,
dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap.
10 och 11 §§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
58
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger Prop. 1994/95:207
180 dagar, Bilaga 3
4. ledighet för utbildning, som ej
enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren
erhåller korttidsstudiestöd, vuxen-
studiebidrag eller utbildningsarvo-
de enligt studiestödslagen
(1973:349) eller om utbildningen
till väsentlig del avser fackliga
eller med facklig verksamhet sam-
manhängande frågor, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till grund-
utbildning, eller ledighet på grund
av motsvarande vapenfri tjänst, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att arbets-
tagaren efter det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgö-
ring i civilförsvaret på annan tid
än då civilförsvarsberedskap råder
eller beredskapsövning får anord-
nas vid försvarsmakten, i den mån
frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen (1986:163)
om rätt till ledighet för svenskun-
dervisning för invandrare, eller
8. ledighet enligt lagen (1988:146
5) om ersättning och ledighet för
närståendevård, i den mån frånva-
ron under intjänandeåret inte över-
stiger 45 dagar.
4. ledighet på grund av sådan i
27 § vämpliktslagen (1941:967)
eller med stöd därav föreskriven
tjänstgöring om högst 60 dagar,
som ej är beredskapsövning och ej
heller direkt ansluter sig till grund-
utbildning, eller ledighet på grund
av motsvarande vapenfri tjänst, i
den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 60 dagar,
5. ledighet på grund av att arbets-
tagaren efter det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgö-
ring i civilförsvaret på annan tid
än då civilförsvarsberedskap råder
eller beredskapsövning får anord-
nas vid försvarsmakten, i den mån
frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 60 dagar, eller
6. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänandeå-
ret inte överstiger 45 dagar.
59
Vid tillämpning av första stycket 1
skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i
något fall anses bero på arbets-
skada. Har arbetstagare av anled-
ning som anges i första stycket 1
varit oavbrutet frånvarande från
arbetet under två hela intjänandeår,
grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden icke rätt till se-
mesterlön.
Har arbetstagare av anledning som
anges i första stycket 1 varit från-
varande från arbetet utan längre
avbrott i frånvaron än forton da-
gar i en följd under två hela intjä-
nandeår, grundar därefter infallan-
de dag av frånvaroperioden icke
rätt till semesterlön.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Är en arbetstagare frånvarande
på grund av en arbetsskada vid ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 9 §§ lagen om allmän försäkring
(1962:381) skall ha följande lydelse.
5 § Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningför-
säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande in-
komst och, om inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning,
dennes årsarbetstid. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som
avses i 1 § andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden
gjorts hos kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenning-
grundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat för-
värvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den, arbetstid eller andra omständigheter har undergått ändring av be-
tydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid sär-
skild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig in-
komst genom arbete,
60
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a) skall ske från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Ändring skall i fall som avses i 8 § fjärde stycket andra meningen och
12 a § gälla från och med den första dagen med sjukpenning. Ändring
skall i annat fall än som avses i första stycket a) ske så snart anledning
till ändringen uppkommit.
Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får ej i annat fall än
som avses i första stycket b), c) eller d) sänkas under tid då den försäk-
rade
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning för studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. och barnet inte har fyllt ett
år. Motsvarande gäller vid adop-
tion av bam som ej fyllt tio år el-
ler vid mottagande av sådant bam
i avsikt att adoptera det, om min-
dre än ett år har förflutit sedan den
försäkrade fick barnet i sin vård,
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § föräldraledighetslagen
(1994:000) och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
adoption av bam som ej fyllt tio år
eller vid mottagande av sådant
bam i avsikt att adoptera det, om
mindre än ett år har förflutit sedan
den försäkrade fick barnet i sin
vård,
6. fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår mili-
tär grundutbildning för kvinnor.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
61
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-
dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna
tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket
6 när den försäkrade genomgår grundutbildning eller därtill omedelbart
anslutande repetitionsutbildning.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
9
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 12 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m. m.
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt be-
stämmelserna i 12 § lagen om rätt
§
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 19 § för-
äldraledighetslagen (1994:000).
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt be-
stämmelserna i 18 § föräldraledig-
het slagen.
62
till ledighet för vård av barn, m.
m.
Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för vaije
dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som
avses i andra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskap-
spenning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk-
penning enligt 4 §.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262) och p. 5 i bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
och lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.,
tillämpas med de ändringar och
tillägg som anges i en till denna
lag fogad förteckning (bilaga).
Föreslagen lydelse
§
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
(1994:000), tillämpas med de änd-
ringar och tillägg som anges i en
till denna lag fogad förteckning
(bilaga).
63
När denna lag skall tillämpas, gäl-
ler inte lagen (1974:981) om ar-
betstagares rätt till ledighet för
utbildning, lagen (1979:1184) om
rätt till ledighet för vissa före-
ningsuppdrag i skolan och lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare.
När denna lag skall tillämpas, gäl-
ler inte studieledighetslagen
(1994:000).
Prop. 1994/95:207
Bilaga 3
Bilaga
5. Lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.
I fråga om lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av barn,
m. m. skall 1 § ha följande lydelse.
5. Föräldraledighetslagen
(1994:000)
I fråga om föräldraledighetslagen
(1994:000) skall 1 § ha följande
lydelse.
1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning
enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
bam,
b. har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit
gift med eller har eller haft bam med föräldern. Regeringen får genom
föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt denna lag, om det krävs
för att tillgodose totalförsvarets behov.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
64
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande1.
1 § En arbetstagare har som förälder rätt att vara ledig från sin anställ-
ning enligt bestämmelserna i denna lag.
Samma rätt har också en arbetstagare som
1. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
bam,
2. har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
3. stadigvarande sammanbor med en förälder under förutsättning att
arbetstagaren är eller har varit gift med eller har eller har haft bam med
denna förälder.
2 § Ett avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag in-
skränks är ogiltigt i den delen.
Genom ett kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller god-
känts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet får det dock göras avvi-
kelser från eller kompletteringar till lagen i fråga om
- anmälan om ledighet (13 §),
- tiden för arbetstagarens underrättelse om återgång till arbete (15 §
andra stycket),
- den tid arbetsgivaren har rätt att skjuta upp arbetstagarens återgång
till arbete (15 § tredje stycket).
Genom ett kollektivavtal som kommit till på det sätt som anges i and-
ra stycket får även bestämmas den närmare tillämpningen i fråga om
- ledighetens förläggning (11 och 12 §§),
- skyddet för anställningsförmånerna (17 §).
Arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal enligt andra eller
tredje stycket, får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte tillhör
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om arbetstagarna sysselsätts
1 Jfr rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att
förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gra-
vida, nyligen har fött bam eller ammar
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 207
i arbete som avses med avtalet och inte omfattas av något annat tilläm-
pligt kollektivavtal.
Översikt över de olika formerna av föräldraledighet för arbetstagare
3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av bam
m.m.:
1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes
barns födelse (mammaledighet, 4 §).
2. Hel ledighet for en förälder tills barnet blivit 18 månader eller,
under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid där-
efter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §).
3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med hälften eller en fjärdedel medan föräldern har halv respektive fjär-
dedels föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §).
4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid
med en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan
föräldrapenning, 7 §).
5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av bam (ledighet med
tillfällig föräldrapenning m.m., 8 §).
För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en
viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs
kvalifikationstid enligt 9 §.
Mammaledighet
4 § En kvinnlig arbetstagare har rätt till hel ledighet i samband med sitt
barns födelse under en sammanhängande tid av minst sju veckor före
den beräknade tidpunkten for förlossningen och sju veckor efter förloss-
ningen.
Hon har också rätt att vara ledig för att amma barnet.
Dessa två slag av mammaledighet behöver inte vara förenade med att
föräldrapenning betalas ut. Kvalifikationstid i anställningen krävs inte.
Vid ledighet för att amma barnet gäller inte heller bestämmelserna i 10
- 15 §§.
Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga
arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller som ammar finns i
18-21 §§. Bestämmelser om havandeskapspenning finns i 3 kap. 9 §
och 9 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
66
Hel ledighet med eller utan föräldrapenning
5 § En förälder har rätt till hel ledighet för vård av bam till dess barnet
är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.
En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel
föräldrapenning.
För en arbetstagare som har adopterat ett bam eller tagit emot ett bam
i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den
tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption
av arbetstagarens makes bam eller av ett eget bam, har arbetstagaren
inte rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte
hade ägt mm. Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet
fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första
skolåret.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Delledighet med föräldrapenning
6 § Under den tid då en förälder får halv eller fjärdedels föräldrapenning
enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt
till förkortning av normal arbetstid med hälften respektive en fjärdedel.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Delledighet utan föräldrapenning
7 § En förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med en fjär-
dedel för vård av ett bam som inte har fyllt åtta år eller som är äldre än
så men ännu inte har avslutat sitt första skolår.
Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.
Ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m.
8 § Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt
4 kap. 10, 10 a, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring
har arbetstagaren rätt till ledighet.
En förälder som behöver vårda sitt bam när den ordinarie vårdaren
blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har
rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240
dagar.
Kvalifikationstid i anställningen krävs inte.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Kval ifikationstid
9 § Som villkor för rätt till ledighet enligt 5 - 7 §§ gäller att arbetstaga-
ren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen under
67
de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de
senaste två åren.
Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
Antalet ledighetsperioder
10 § Ledigheten far delas upp på högst tre perioder för vaije kalenderår.
Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till
det kalenderår då ledigheten påbörjades.
Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller an-
tingen ledighet för föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller ledighet enligt 8 §.
Hur ledigheten far tas ut vid hel ledighet
11 § Arbetstagaren skall få ta ut hel ledighet den eller de dagar som
arbetstagaren begär.
Hur ledigheten far tas ut vid förkortad arbetstid
12 § Vid förkortning med hälften eller med en fjärdedel av normal ar-
betstid skall ledigheten spridas över arbetsveckans samtliga dagar, om
inte särskilda skäl ger anledning till att den förläggs på annat sätt.
13 § En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet enligt 3 § 1 —
4 skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens
böljan eller, om det inte kan ske, så snart som möjligt. I samband med
sin anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är planerad
att pågå.
En arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet med tillfällig
föräldrapenning enligt 3 § 5 skall anmäla ledigheten till arbetsgivaren
minst en vecka före ledighetens böljan. Om ledigheten beror på sjukdom
eller smitta, gäller dock inte någon anmälningstid.
14 § Arbetstagaren skall samråda med arbetsgivaren om ledighetens
förläggning och om andra frågor som rör ledigheten. Om det kan göras
utan olägenhet, skall arbetstagaren försöka lägga ledigheten så att verk-
samheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan påtaglig störning.
Kan överenskommelse inte träffas om hur ledigheten skall tas ut vid
förkortad arbetstid, bestämmer arbetsgivaren i fråga om ledighetens när-
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
68
mare förläggning och därmed sammanhängande frågor, om annat inte Prop. 1994/95:207
har avtalats. Arbetsgivaren får dock inte utan arbetstagarens samtycke Bilaga 4
dela upp ledigheten under arbetsdagen eller förlägga den till någon
annan tid än arbetsdagens böijan eller slut.
Har beslut i en sådan fråga som avses i andra stycket träffats på annat
sätt än genom överenskommelse med arbetstagaren, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation om beslutet.
Detta skall om möjligt göras senast två veckor före ledighetens början.
15 § En arbetstagare får avbryta sin påbörjade ledighet och återuppta sitt
arbete i samma omfattning som före ledigheten.
Om arbetstagaren vill utnyttja sin rätt att återuppta sitt arbete, skall
arbetstagaren snarast möjligt underrätta arbetsgivaren om detta.
I det fall ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer, får ar-
betsgivaren skjuta på återgången högst en månad efter det att arbetsgi-
varen tagit emot underrättelsen.
16 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart på grund
av att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt
denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltig-
förklaras, om arbetstagaren begär det.
17 § En arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet
enligt denna lag är inte skyldig att bara av detta skäl godta
1. några andra minskade anställningsförmåner eller försämrade arbets-
villkor än sådana som är en nödvändig följd av ledigheten, eller
2. någon annan omplacering än en sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.
18 § En kvinnlig arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller
ammar har rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna
anställningsförmåner under förutsättning att hon har förbjudits att fort-
sätta sitt vanliga arbete enligt föreskrift som har meddelats med stöd av
bestämmelserna i 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160).
19 § En kvinnlig arbetstagare som väntar bam, nyligen fött bam eller
ammar och som på grund av detta inte kan utföra fysiskt påfrestande
eller andra för hennes hälsa och säkerhet riskfyllda arbetsuppgifter, har
6 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 207
rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställnings-
förmåner.
Denna rätt till omplacering gäller så länge det krävs för att skydda
kvinnans hälsa och säkerhet under havandeskapet och amningen samt för
övriga fall längst till och med tre månader efter barnets födelse.
20 § Rätt till omplacering enligt 18 och 19 §§ gäller endast om det skä-
ligen kan krävas att arbetsgivaren ordnar kvinnan annat arbete hos sig.
Är omplacering inte möjlig, har kvinnan enligt vad som föreskrivs i 18
och 19 §§ rätt till ledighet så länge det krävs för att skydda hennes hälsa
och säkerhet, dock utan bibehållna anställningsförmåner under den tid
som ledigheten avser.
Om det uppkommer möjlighet till en omplacering som bedöms kunna
avse minst en månad skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet.
21 § Den som vill utnyttja sin rätt till omplacering enligt 18 eller 19 §
skall anmäla detta till arbetsgivaren. Beror omplaceringsbehovet på att
kvinnan på grund av sitt havandeskap inte kan utföra fysiskt påfrestande
arbetsuppgifter, skall anmälan göras minst en månad i förväg. I övriga
fall skall anmälan göras så snart det kan ske. Sedan anmälan har gjorts
skall arbetsgivaren snarast möjligt lämna besked om möjligheten till
omplacering. Kan omplacering inte ske, skall arbetsgivaren fortlöpande
pröva möjligheten till omplacering.
22 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala skadestånd
för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har inträffat.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
23 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och
35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39 - 42 §§ samt 43 §
första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan
tillämpas 64 - 66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet på motsvarande sätt.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1978:410) om rätt
till ledighet för vård av bam, m.m. upphör att gälla.
70
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1994:2079) om ändring i nämnda lag skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §'
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänan-
deåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410)
om rätt till ledighet for vård av
barn, m.m. dels under tid för vilken
havandeskapspenning utges enligt
3 kap. 9 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, dels under tid
för vilken föräldrapenning utges i
anledning av bams födelse eller
adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§
samma lag, i den mån frånvaron
för vaije bam, eller vid flerbams-
börd sammanlagt, icke överstiger
120 dagar eller för ensamstående
förälder, 180 dagar, dels under tid
för vilken tillfällig föräldrapenning
utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11
och 11 a §§ samma lag,
2. ledighet enligt föräldraledig-
hetslagen (1995:000) dels under
tid för vilken havandeskapspen-
ning utges enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
dels under tid för vilken föräldra-
penning utges i anledning av bams
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för vaije bam, eller vid
flerbamsbörd sammanlagt, inte
överstiger 120 dagar eller för en-
samstående förälder, 180 dagar,
dels under tid för vilken tillfällig
föräldrapenning utges enligt 4 kap.
10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma
lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semes-
terlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag
eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om ut-
bildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet
1 Senaste lydelse 1994:606
71
sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke
överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repeti-
tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om från-
varon under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskunder-
visning för invandrare, eller
7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45
dagar.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Vid tillämpning av första stycket 1
skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i
något fall anses bero på arbets-
skada. Har arbetstagare av anled-
ning som anges i första stycket 1
varit oavbrutet frånvarande från
arbetet under två hela intjänandeår,
grundar därefter infallande dag av
frånvaroperioden icke rätt till se-
mesterlön.
Har arbetstagare av anledning som
anges i första stycket 1 varit från-
varande från arbetet utan längre
avbrott i frånvaron än forton da-
gar i en följd under två hela intjä-
nandeår, grundar därefter infallan-
de dag av frånvaroperioden inte
rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
72
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2072) om ändring i nämn-
da lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §2 Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av
en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningför-
säkringen. I fråga om en försäkrad som avses i 1 § första stycket skall
kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst. Sådan fastställelse skall också ske för försäkrad som avses i 1 §
andra stycket så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos
kassan. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande
inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.
Sjukpenningförsäkringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna
lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid sär-
skild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig in-
komst genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden, samt
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade.
Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den dag
då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna.
Om anmälan om ändrade omständigheter görs i anslutning till en period
med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och beta-
las ut av försäkringskassan, skall ändringen i stället gälla från och med
första dagen med ersättningen. Ändring får dock inte gälla från och med
en tidigare dag än den då de omständigheter som föranlett ändringen
inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses i första stycket a gälla
från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
1 Lagen omtryckt 1982:120
2 Senaste lydelse 1994:46
73
Under tid som anges under 1-6 får, om inte första stycket b, c eller
d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas
lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkrings-
kassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäk-
rade
1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller
särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), studiestöd
enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller
bidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för dokto-
rander,
2. genomgår kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller svenskundervisning för
invandrare (sfi) och uppbär timersättning for studierna,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av barn,
m.m. och barnet inte har fyllt ett
år. Motsvarande gäller vid adop-
tion av bam som ej fyllt tio år el-
ler vid mottagande av sådant bam
i avsikt att adoptera det, om min-
dre än ett år har förflutit sedan den
försäkrade fick barnet i sin vård.
5. är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av bam,
om den försäkrade är förälder till
barnet eller likställs med förälder
enligt 1 § föräldraledighetslagen
(1995:000) och barnet inte har
fyllt ett år. Motsvarande gäller vid
adoption av bam som ej fyllt tio år
eller vid mottagande av sådant
bam i avsikt att adoptera det, om
mindre än ett år har förflutit sedan
den försäkrade fick barnet i sin
vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalforsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av
enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som
avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande
ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjuk-
dom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en
sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart
74
den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna
tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första -
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket
6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 da-
gar.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 12 § lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn, m. m.
En försäkrad kvinna har rätt till
havandeskapspenning, om havan-
deskap har satt ned hennes förmå-
ga att utföra uppgifterna i sitt för-
värvsarbete med minst en fjärdedel
och hon inte kan omplaceras till
annat mindre ansträngande arbete
enligt bestämmelserna i 19 § för-
äldraledighetslagen
(1995:000).
1 Lagen omtryckt 1982:120
2 Senaste lydelse 1991:1040
75
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt
bestämmelserna i 12 § lagen om
rätt till ledighet for vård av barn,
m.m.
En kvinna har även rätt till havan-
deskapspenning om hon inte får
sysselsättas i sitt förvärvsarbete på
grund av en föreskrift om förbud
mot arbete under havandeskap,
som har meddelats med stöd av
4 kap. 6 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), och hon inte kan om-
placeras till annat arbete enligt
bestämmelserna i 18 § föräldrale-
dighetslagen.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för vaije
dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som
avses i andra stycket för vaije dag som förbudet gäller. Havandeskaps-
penning utges längst till och med den elfte dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjuk-
penning enligt 4 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
76
Härigenom föreskrivs att 5 § arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
och bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
och lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.,
tillämpas med de ändringar och
tillägg som anges i en till denna
lag fogad förteckning (bilaga).
Föreslagen lydelse
Lagen (1976:580) om medbestäm-
mande i arbetslivet, lagen
(1974:358) om facklig förtroende-
mans ställning på arbetsplatsen,
lagen (1982:80) om anställnings-
skydd, semesterlagen (1977:480)
och föräldraledighetslagen
(1995:000), tillämpas med de änd-
ringar och tillägg som anges i en
till denna lag fogad förteckning
(bilaga).
Bilaga'
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5. Lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m. m.
I fråga om lagen (1978:410) om
rätt till ledighet för vård av
barn, m. m. skall 1 § ha följande
lydelse.
5. Föräldraledighetslagen
(1995:000)
I fråga om föräldraledighetsla-
gen (1995:000) skall 1 § ha föl-
jande lydelse.
1 § Arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning
enligt bestämmelserna i denna lag. Sådan rätt har även arbetstagare som
a. utan att vara förälder är rättslig vårdnadshavare och har vård om ett
bam,
b. har tagit emot ett bam för stadigvarande vård och fostran i sitt hem,
Senaste lydelse 1994:1691
77
c. stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit
gift med eller har eller haft bam med föräldern.
Regeringen får genom föreskrifter inskränka rätten till ledighet enligt
denna lag, om det krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
78
Prop. 1994/95:207
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-10.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svens-
son, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 1995 (Arbetsmarknadsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till för-
äldraledighetslag, m.m.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Karin
Renman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till föräldraledighetslag
2§
Att avtal får träffas om bättre förmåner for arbetstagaren än som före-
skrivs i lagen följer utan särskild bestämmelse. Uttrycket i andra stycket
om att kompletteringar får göras till lagen genom kollektivavtal kan
därför strykas.
14 §
Bestämmelsen i första stycket andra meningen torde ha betydelse endast
för ledighet enligt 11 §. Lagrådet föreslår att meningen får lyda: ”Om
det kan göras utan olägenhet för arbetstagaren, skall denne lägga ledig-
het som avses i 11 § så att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå
utan påtaglig störning.”
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
79
28 11.92
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
Nr L 348 I
RÅDETS DIREKTIV 92/85/EEG
av den 19 oktober 1992
om åtgärder för att förbittra ilkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som lr gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde slrdirektivet
enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 118a i detta.
med beaktande av kommissionens förslag, som lämnats efter
samråd med Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande1, och
med beaktande av följande:
Enligt artikel 118a i fördraget skall rådet genom direktiv anta
minimikrav, främst i fråga om arbetsmiljön, i syfte att förbättra
arbetstagarnas säkerhet och hälsa.
Detta direktiv skall inte kunna åberopas som stöd för någon
försämring av den skyddsnivå som redan uppnåtts i vissa
medlemsstater, eftersom medlemsstaterna enligt fördraget är
förpliktigade att främja förbättringar av villkoren inom detta
område och att harmonisera dessa villkor med bibehållen
skyddsnivå.
Enligt artikel 118a i fördraget får dessa direktiv inte medföra
sådana administrativa, finansiella och rättsliga hinder som
försvårar etablering och utveckling av små och medelstora
företag
' EGTnrC 281,9.11 1990, s. 3, och
EGT nr C 25.1.2.1991. s. 9
1 EGT nrC 19. 28.1.1991. s. 177, och
EGTnrC 150, 15 6.1992. s. 99
’ EGTnrC41.18.2.1991. s. 29.
Epligt beslut 74/325/EEG*, senast ändrat genom
Anslutningsakten för Spanien och Portugal, skall kommissionen
samråda med Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor. då
den utarbetar förslag inom detta område.
I den sociala stadga som stats- och regeringscheferna i elva
medlemsstater antog vid Europeiska rådets sammanträde i
Strasbourg den 9 december 1989 fastställs följande, i synnerhet i
artikel 19:
"Vaije arbetstagare skall ha tillfredsställande hälso- och
säkerhetsförhållanden på sin arbetsplats. Lämpliga
åtgärder skall vidtas för att med bibehållen skyddsnivå
uppnå ytterligare harmonisering inom detta område.”
Kommissionens åtgärdsprogram för att genomföra den sociala
stadgan syftar bland annat till att rådet skall anta ett direktiv om
skydd för gravida kvinnliga arbetstagare.
Enligt artikel 15 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni
1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas
säkerhet och hälsa i arbetet5 skall särskilt utsatta riskgrupper
skyddas mot de faror som speciellt berör dem.
Gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har lött bam
eller som ammar måste i flera avseenden anses vara en
4 EGT nr L 185.9 7 1974, s. 15
5 EGT nr L 183,29 6 1989. s. I.
80
Nr L 348/2
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
28.11.92
särskilt utsatt riskgrupp, och åtgärder måste vidtas till skydd för
deras säkerhet och hälsa.
Detta skydd av säkerhet och hälsa för gravida arbetstagare och
arbetstagare som nyligen har fött bam eller som ammar tär inte
leda till någon ogynnsam behandling av kvinnor på
arbetsmarknaden eller stå i strid med direktiven om lika
behandling för kvinnor och män.
Vissa slag av arbetsuppgifter kan medföra en särskild risk för att
gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött bam
eller som ammar kan komma an exponeras för farliga agenser,
arbetsprocesser eller arbetsförhållanden. Dessa risker måste
följaktligen bedömas, och resultatet av denna bedömning måste
meddelas till de kvinnliga arbetstagarna eller deras
representanter.
Vidare bör åtgärder vidtas till skydd för dessa arbetstagare, om
resultatet av denna bedömning är att risker föreligger för
kvinnliga arbetstagare.
Gravida arbetstagare och arbetstagare som ammar får inte utföra
arbetsuppgifter som har visats medföra risk för exponering för
vissa särskilt farliga agens eller som medför arbetsförhållanden,
som kan äventyra deras säkerhet och hälsa.
Bestämmelser bör införas om att gravida arbetstagare och
arbetstagare som nyligen har fött bam eller som ammar inte skall
kunna åläggas nattarbete, då hänsynen till deras säkerhet och
hälsa kräver detta.
För gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött
bam eller som ammar krävs med hänsyn till deras särskilda
känslighet en rättighet till minst 14 sammanhängande veckors
barnledighet, före eller efter förlossningen, samt en obligatorisk
barnledighet på minst två veckor före eller efter förlossningen.
Risken för att gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen
har fött bam eller som ammar kan sägas upp av skäl som
sammanhänger med deras tillstånd kan ha skadliga effekter på
dessa arbetstagares fysiska och psykiska hälsa Det bör därför
föreskrivas om förbud mot uppsägning på sådana grunder.
Åtgärder för att organisera arbetet med hänsyn till hälsoskydd
för gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött
bam eller som ammar skulle vara verkningslösa om de inte vore
förbundna med bibehållna rättigheter enligt anställningsavtalet,
inklusive bibehållen lön eller skälig ersättning.
Även åtgärder beträffande barnledighet skulle vara
verkningslösa om de inte vore förbundna med bibehållna
rättigheter enligt anställningsavtalet, inklusive bibehållen lön
eller skälig ersättning.
Uttrycket "skälig ersättning" i samband med barnledighet skall
betraktas som en teknisk utgångspunkt för att fastställa en lägsta
skyddsnivå och får under inga omständigheter ges innebörden
att graviditet skulle kunna jämställas med sjukdom.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVSNITT I
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel I
Syfte
11. Detta direktiv, som är det tionde särdirektivet enligt
artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG. har till syfte att åtgärder skall
införas som främjar säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött bam
eller som ammar.
2. Bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG skall, med
undantag av artikel 2.2 i detta, tillämpas fullt ut inom hela det
område som avses i punkt 1 utan att det påverkar tillämpningen
av de strängare eller mer detaljerade bestämmelserna i detta
direktiv.
3. Detta direktiv får inte leda till en sänkning av skyddsnivån
för gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött
bam eller som ammar i förhållande till den skyddsnivå som
råder i den enskilda medlemsstaten den dag detta direktiv antas.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) gravid arbetstagare: gravid arbetstagare, som underrättar
arbetsgivaren om sitt tillstånd enligt nationell lagstiftning
eller praxis,
b) arbetstagare som nyligen har fött barn: arbetstagare som
nyligen har fött bam enligt definitionen i nationell
lagstiftning eller praxis och som underrättar arbetsgivaren
om sitt tillstånd enligt nationell lagstiftning eller praxis.
c) arbetstagare som ammar: arbetstagare som ammar enligt
definitionen i nationell lagstiftning eller praxis och som
underrättar arbetsgivaren om sitt tillstånd enligt nationell
lagstiftning eller praxis.
81
28.11 92
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
Nr L 348,3
AVSNITT II
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 3
Riktlinjer
1. Kommissionen skall, i samråd med medlemsstaterna och
med bitrade av Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor,
utarbeta riktlinjer för bedömning av kemiska, fysikaliska och
biologiska agenser samt industriprocesser som anses medföra
risker för säkerhet och hälsa tör de arbetstagare som avses i
artikel 2.
Dessa riktlinjer skall även omfatta arbetsrörelser och
arbetsställningar, psykisk och fysisk uttröttning och andra
fotmer av psykiska och fysiska påfrestningar i samband med de
arbetsuppgifter som utförs av de arbetstagare som avses i artikel
2.
2. De riktlinjer som avses i punkt 1 skall vara vägledande
vid den bedömning som avses i artikel 4.1.
Medlemsstaterna skall därför informera samtliga arbetsgivare
och samtliga kvinnliga arbetstagare eller deras representanter
inom respektive medlemsstat om dessa riktlinjer.
Artikel 4
Bedömning och information
1. Arbetsgivaren skall bedöma arten, graden och
varaktigheten av den exponering som arbetstagare enligt
definitionen i artikel 2 utsätts för inom företaget eller
verksamheten i fråga om samtliga arbetsuppgifter som kan
medföra särskild risk för exponering för agenser, processer eller
arbetsförhållanden enligt den icke-uttömmande förteckningen i
bilaga 1. Bedömningen får göras självständigt eller med hjälp av
utomstående sakkunniga inom området skyddsåtgärder och
förebyggande åtgärder enligt artikel 7 i direktiv 89/391/EEG och
skall ske i syfte att
— bedöma vaije risk för säkerhet och hälsa och varje möjlig
inverkan på graviditet eller amning för arbetstagare enligt
definitionen i artikel 2,
— avgöra vilka åtgärder som bör vidtas.
2. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 10 i
direktiv 89/391/EEG, skall information om resultaten av den
bedömning, som avses i punkt 1, och om samtliga åtgärder, som
skall vidtas med avseende på säkerhet och hälsa i arbetet, lämnas
till arbetstagare enligt definitionen i artikel 2 och till arbetstagare
som kan antas befinna sig i något av de tillstånd som avses i
artikel 2 inom företaget eller verksamheten i fråga eller dessas
representanter.
Artikel 5
Åtgärder med anledning av resultatet av bedömningen
1. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 6 i
direktiv 89/391/EEG. skall arbetsgivaren, om resultatet av den
bedömning som avses i artikel 4.1 visar pä risk tör säkerhet och
hälsa eller inverkan pä graviditet eller amning tör någon
arbetstagare enligt definitionen i artikel 2. vidta nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att denna risk undanröjs genom en
tillfällig ändring av arbetsförhållandena eller arbetstiden för
arbetstagaren i fråga.
2. Om det av tekniska eller andra objektiva skäl inte är
möjligt att ändra arbetstagarens arbetsförhållanden eller
arbetstid, eller om detta inte rimligen kan krävas av klart
redovisade skäl, skall arbetsgivaren vidta nödvändiga åtgärder
för att ge arbetstagaren i fråga andra arbetsuppgifter.
3. Om det av tekniska eller andra objektiva skäl inte är
möjligt att ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter, eller om detta
inte rimligen kan krävas av klart redovisade skäl, skall
arbetstagaren i fråga beviljas ledighet enligt nationell lagstiftning
eller praxis under så lång tid som detta är nödvändigt tör att
skydda hennes säkerhet och hälsa.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall med vederbörliga
ändringar tillämpas även i det fall då en arbetstagare som utför
en arbetsuppgift som är förbjuden enligt artikel 6 blir gravid
eller bötjar amma och underrättar sin arbetsgivare om detta.
Artikel 6
Fall då exponering är förbjuden
Utöver vad som följer av allmänna bestämmelser om
arbetarskydd, särskilt sådana som avser gränsvärden för
exponering i arbetet
1. får gravida arbetstagare enligt definitionen i artikel 2 a
inte under några omständigheter åläggas att utföra
arbetsuppgifter som enligt bedömningen medför risk för
exponering för agenser eller arbetsförhållanden som kan
äventyra säkerhet och hälsa enligt förteckningen i avsnitt
A i bilaga 2,
2. får arbetstagare som ammar enligt definitionen i artikel 2 c
inte under några omständigheter åläggas an utföra
arbetsuppgifter som enligt bedömningen medför risk för
exponering för agenser eller arbetsförhållanden som kan
äventyra säkerhet och hälsa enligt förteckningen i avsnitt
B i bilaga 2.
Artikel 7
Nattarbete
I. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa an de arbetstagare som avses i artikel 2 inte aläggs
nattarbete under graviditetstiden och en period efter
förlossningen som skall fastställas av den nationella
arbetarskyddsmyndigheten, under förutsättning an arbetstagaren
i fråga kan uppvisa ett läkarintyg enligt det förtärande som
82
Nr L 348/4
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
28.11.92
respektive medlemsstat har fastställt som styrker att detta är
nödvändigt med hänsyn till hennes säkerhet och hälsa.
2. De åtgärder som avses i punkt 1 skall ge möjlighet, enligt
nationell lagstiftning eller praxis, till
a) övergång till arbete på dagtid. eller
b) arbetsledighet eller förlängd barnledighet om en sådan
arbetstidsändring inte är möjlig av tekniska eller andra
objektiva skäl eller inte rimligen kan krävas av klart
redovisade skäl.
Artikel 8
Barnledighet
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att de arbetstagare som avses i artikel 2 är berättigade
till sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor under
tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning
eller praxis.
2. Av den barnledighet som föreskrivs i punkt 1 skall minst
två veckor vara obligatoriska under tiden före eller efter
förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis.
Artikel 9
Ledighet för mödravårdsundersökningar
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att gravida arbetstagare enligt definitionen i artikel 2
a enligt nationell lagstiftning eller praxis är berättigade till
ledighö utan förlust av lön för att genomgå mödravårds-
undersökningar. om dessa undersökningar måste ske på
arbetstid.
Artikel 10
Förbud mot uppsägning
För att garantera att de arbetstagare som avses i artikel 2 skall
kunna åtnjuta de rättigheter till skydd av säkerhet och hälsa som
erkänns i denna artikel fastställs följande:
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder tör an
förhindra att sådana arbetstagare som avses i artikel 2 sägs
upp under tiden från böljan av graviditeten och till
utgången av den barnledighet som avses i artikel 8.1. om
detta inte sker i undantagsfall av skäl som inte
sammanhänger med deras tillstånd och som enligt
nationell lagstiftning eller praxis utgör tillräcklig grund
för uppsägning, samt i tillämpliga fall, den behöriga
myndigheten har lämnat sitt medgivande.
2. Om en arbetstagare enligt definitionen i artikel 2. sägs upp
under den tid som avses i punkt 1. skall arbetsgivaren
lämna en uttömmande skriftlig motivering till detta.
3. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att
skydda sådana arbetstagare som avses i punkt 2 från
följderna av uppsägningar som är otillåtna enligt punkt I.
Artikel 11
Arbetstagarnas rättigheter
För att garantera att de arbetstagare som avses i artikel 2 skall
kunna åtnjuta de rättigheter till skydd av säkerhet och hälsa som
erkänns i denna artikel fastställs följande:
1. I de fall som avses i artikel 5-7 skall de rättigheter som
följer av anställningsavtalet, även i fråga om bibehållen
lön eller rätt till skälig ersättning, säkerställas i nationell
lagstiftning eller praxis för sådana arbetstagare som avses
i artikel 2.
2. I det fall som avses i artikel 8 skall följande säkerställas:
a) Rättigheter enligt anställningsavtal, utöver dem som
avses i punkt b, för arbetstagare enligt definitionen i
artikel 2.
b) Bibehållen lön eller rätt till skälig ersättning för
arbetstagare enligt definitionen i artikel 2.
3. Den ersättning som avses i punkt 2 b skall anses skälig
om den garanterar minst samma inkomst som arbets-
tagaren i fråga skulle ha uppburit vid arbetsuppehåll av
hälsoskäl, med förbehåll för eventuellt tak för ersättningen
som fastställts i nationell lagstiftning.
4. Medlemsstaterna får ställa som villkor för den rätt till lön
eller ersättning som avses i punkterna I och 2 b ställa att
arbetstagaren i fråga skall uppfylla de villkor tör rätt till
sådana förmåner som fastställs i nationell lagstiftning.
83
28.11.92
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
Nr L 348.5
Det får under inga omständigheter ställas som villkor att
arbetstagaren skall ha varit anställd viss tid som överstiger
tolv månader omedelbart före den förväntade
förlossningstiden.
Artikel 12
Försvar av rättigheter
Medlemsstaterna skall i sina nationella rättssystem införa de
bestämmelser som är nödvändiga för att ge samtliga
arbetstagare, som anser att deras rättigheter åsidosatts genom att
de skyldigheter som följer av detta direktiv inte har iakttagits,
möjlighet att få sina krav prövade i domstol eller genom
hänvändelse till andra behöriga myndigheter enligt nationell
lagstiftning eller praxis.
Artikel 13
Ändringar av bilagorna
1. Rent tekniska ändringar av bilaga 1 till följd av teknisk
utveckling, förändringar av internationella regler eller
specifikationer och av nya rön inom det område som omfattas av
detta direktiv skall antas enligt det förfarande som fastställs i
artikel 17 i direktiv 89/391/EEG.
2. Bilaga 2 får endast ändras enligt det förfarande som
fastställs i artikel 118a i fördraget
Artikel 14
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast
två år efter det att det har antagits eller, senast två år efter
antagandet av detta direktiv, säkerställa att arbetsmarknadens
parter genom kollektivavtal har infört sådana bestämmelser som
erfordras, varvid medlemsstaterna skall införa de bestämmelser
som krävs för att vid varje tidpunkt kunna garantera de resultat
som föreskrivs i detta direktiv. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
2, När en medlemsstat antar bestämmelser till följd av punkt
1 skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda
3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar, eller redan har antagit, inom det område som omfattas av
detta direktiv.
4. Medlemsstaterna skall vart femte år lämna till
kommissionen en rapport om tillämpningen av bestämmelserna i
detta direktiv, i vilken även de synpunkter som framförts av
arbetsmarknadens parter skall ingå
Medlemsstaterna skall dock lämna den första rapporten till
kommissionen om tillämpningen av bestämmelserna i detta
direktiv tillsammans med de synpunkter som framförts av
arbetsmarknadens parter fyra år efter det att detta direktiv har
antagits.
Kommissionen skall underrätta Europaparlamentet rådet
Ekonomiska och sociala kommittén och Rådgivande kommittén
för arbetarskyddsfrågor om detta.
5. Kommissionen skall regelbundet till Europaparlamentet
rådet och Ekonomiska och sociala kommittén lämna en rapport
om tillämpningen av detta direktiv med beaktande av punkt 1-3.
6. Rådet skall ta upp detta direktiv till förnyad prövning på
grundval av en utvärdering som bygger på de rapporter som
avses i punkt 4 andra stycket och, om behov skulle föreligga, pä
grundval av ett förslag som kommissionen skall lämna senast
fem år efter det att detta direktiv antagits.
Artikel 15
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna
Utfärdat i Luxemburg den 19 oktober 1992.
På rådets vägnar
D. CURRY
Ordförande
84
Nr L 348/6
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
BILAGA l
ICKE-UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER DE AGENSER. PROCESSER OCH
ARBETSFÖRHÅLLANDEN
som avses i artikel 4.1
A Agenser
1 .Fysikaliska agenser, som anses kunna medföra fosterskador eller avlossning av moderkakan, särskilt
a) stötar, vibrationer och rörelser,
b) manuell hantering av laster, som kan medföra risker, särskilt för rygg- och ländryggsskador,
c) buller,
d) joniserande strålning*,
e) icke-joniserande strålning,
f) extrem kyla eller hetta,
g) arbetsrörelser och -ställningar, förflyttningar — inom eller utom anläggningen — psykisk eller fysisk
uttröttning och annan fysisk belastning som sammanhänger med de arbetsuppgifter som utförs av
arbetstagare enligt definitionen i artikel 2.
2. Biologiska agenser
Biologiska agenser i riskgrupperna 2, 3 och 4 enligt definitionen < artikel 2 d 2-2 d 4 i direktiv 90/679/EEG1, i den mån
det är känt att dessa agenser eller de terapeutiska åtgärder som nödvändiggörs på grund av dem äventyrar gravida
kvinnors och fosters hälsa, och såvida nämnda agenser ännu inte har medtagits i bilaga 2.
3. Kemiska agenser
Följande kemiska agenser, i den mån det är känt att de äventyrar gravida kvinnors och fosters hälsa, och såvida de ännu
inte har medtagits i bilaga 2:
a) Ämnen med R 40-, R 45-, R 46- och R 47-märfcning enligt direktiv 67/548/EEG2, i den mån de ännu inte har
medtagits i bilaga 2.
b) Kemiska agenser som är införda i bilaga l till direktiv 90/394/EEG3.
c) Kvicksilver och kvicksilverföreningar.
d) Mitoshämmande läkemedel.
e) Koloxid,
f) Kemiska agenser, som visats ge skadliga verkningar då de upptas genom huden.
B. Procesaer
Arbetsprocesser som upptas i bilaga 1 till direktiv 90/394/EEG.
C. Arbetsförhållanden
Gruvarbete underjord.
Se direktiv 80/836/Euratom (EGT nr L 246,17.9.1980, s. 1).
1 EGT nr L 374,31.12.1990, s. 1.
2 EGT nr L 196, 16.8.1967, s. 1. Detta direktiv är sendSl älldiai genom direktiv 90/517/EEG (EGT nr L 287, 19 10.1990.
s. 37).
3 EGT nr L 196. 26.7.1990. s. I.
85
28.11.92
392L0085/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
Nr
BILAGA 2
ICKE-UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER DE AGENSER OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN
som avses i artikel 6
A Gravida arbetstagare enligt definitionen i artikel 2 a
1 Agenser
a) Fysikaliska agenser
Arbete i miljö med lufttryck över en atmosfär, tex. i tryckkammare och vid dykning
b) Biologiska agenser
Följande biologiska agenser.
— toxoplasma,
— röda-hundvirus,
såvida det inte kunnat visas att de gravida arbetstagarna har tillfredsställande immunitetsskydd
mot dessa agenser.
c) Kemiska agenser
— Bly och blyföreningar, i den mån dessa agenser kan upptas av den mänskliga organismen.
2. Arbetsförhållanden
Gruvarbete underjord.
B. Arbetstagare som ammar enligt definitionen i artikel 2 c
\ Agenser
a) Kemiska agenser
— Bly och blyföreningar, i den mån dessa agenser kan upptas av den mänskliga organismen.
2. Arbetsförhållanden
Gruvarbete underjord.
86
Nr L 348/8
392L0083/S
Prop. 1994/95:207
Bilaga 6
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Uttalande av rådet och kommissionen angående artikel 11J i direktiv 92/85/EEG, som tagits till
protokollet vid rådets I 608:e sammantride (Luxemburg, 19 oktober 1992)
RÅDET OCH KOMMISSIONEN uttalar följande:
"I fråga om fastställandet av den ersättningsnivå, som avses i artikel 11.2 b och 11.3. hänvisas av rent
tekniska skäl till den ersättning som en arbetstagare skulle uppbära vid arbetsuppchåll av hälsoskäl. Denna
hänvisning avser inte på något sätt att jämställa graviditet och barnafödande med sjukdom. 1 samtliga
medlemsstaters socialförsäkringslagstiftning finns bestämmelser om ersättning vid sjukledighet
Kopplingen till denna ersättning i den skrivning som valts är helt enkelt avsedd att ge ett konkret fastställt
referensbclopp för samtliga medlemsstater vid fastställandet av minimiersättning vid barnledighet 1 den
mån det i enskilda medlemsstater utgår ersättningar som överstiger vad som föreskrivs i direktivet skall
dessa ersättningsnivåer givetvis behållas. Detta framgår klart av artikel 1.3 i direktivet"
87
Skydd för kvinnliga arbetstagare
För att säkerställa kvinnliga arbetstagares rätt till skydd förbinda sig de
fördragsslutande parterna
1. att bereda kvinnor tillfälle till en viloperiod om sammanlagt minst
12 veckor före och efter bamsbörd genom att tillförsäkra dem rätt an-
tingen till avlönad ledighet eller till erforderliga socialförsäkringsförmå-
ner eller förmåner, som utgå av allmänna medel;
2. att anse arbetsgivares uppsägning av kvinnlig arbetstagare såsom
olaglig om den foretages under hennes frånvaro på grund av havande-
skap eller bamsbörd eller vid sådan tidpunkt, att uppsägningstiden ut-
löper under frånvaro, som nyss nämnts;
3. att tillförsäkra mödrar som amma sina bam tillräcklig ledighet under
arbetstiden för detta ändamål;
4. a) att reglera kvinnors användande till nattarbete i industriell verk-
samhet;
b) att förbjuda kvinnors användande till gruvarbete under jord och, där
så är påkallat, till varje annat arbete vilket med hänsyn till dess farliga,
ohälsosamma eller ansträngande beskaffenhet är olämpligt för kvinnlig
arbetskraft.
Prop. 1994/95:207
Bilaga 7
88
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blom-
berg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Blomberg
Regeringen beslutar proposition 1994/95:207 Ny föräldraledighetslag
m.m.
89
Prop. 1994/95:207
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som in- Celexnummer för bak- för, ändrar, upphäver omliggande EG-regler eller upprepar ett |
|
Föräldraledighetslag (1995:000) |
392L0085 |
|
Lag om ändring i lagen |
392L0085 |
90
gotab 48213, Stockholm 1995