Regeringens proposition
1994/95:206

Ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.

Prop.

1994/95:206

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 1995

Mona Sahlin

Leif Blomberg

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. Den tid under vilken Statens invandrarverk har ansvar
för bistånd till utlänningar som sökt asyl och har eget boende sträcks ut
till att gälla även en månad efter det att uppehållstillstånd har beviljats.
För närvarande övergår ansvaret till vistelsekommunen samma dag som
uppehållstillstånd beviljas.

I propositionen föreslås vidare att lagen om mottagande av asylsökan-
de m.fl. inte skall omfatta barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd
och som bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd - såvida
de inte bor på en förläggning.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 206

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:206

1     Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Lagtext..................................... 4

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl................ 4

3     Ärendet och dess beredning....................... 6

4    Nuvarande ordning............................. 6

5     Invandrarverkets redovisning av omfattningen och effekter-

na av eget boendet för asylsökande ................. 8

6     Behovet av åtgärder ............................ 10

7     Förlängning av den tid under vilken Invandrarverket har

ansvar för asylsökande .......................... 13

8     Bistånd till barn under 18 år ...................... 14

9     Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser.............. 15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars

1995 ............................................ 16

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Prop. 1994/95:206

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1994/95:206

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om mot-
tagande av asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 1, 8 och 11 §§ lagen (1994:137) om mottagan-
de av asylsökande m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till ut-
länningar som

1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 1 § utlän-
ningslagen (1989:529) (asylsökande),

2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestäm-
melserna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller

3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl
medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 §
socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.

Barn under 18 år som saknar uppe-
hållstillstånd och som inte vistas
på förläggning omfattas inte av
denna lag, om de bor hos en vård-
nadshavare som har uppehållstill-
stånd.

Bistånd enligt 13 - 19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första
stycket 1 och 2 under förutsättning att de är registrerade vid en förlägg-
ning.

Utlänningar som vistas på för-
läggning har rätt till bistånd även
efter det att de har beviljats per-
manent uppehållstillstånd, om de
inte anvisats eller kunnat utnyttja
en anvisad plats i en kommun.

Utlänningar som vistas på för-
läggning har rätt till bistånd även
efter det att de har beviljats upp-
ehållstillstånd, om de inte anvisats
eller kunnat utnyttja en anvisad
plats i en kommun.

Utlänningar som inte vistas på Prop. 1994/95:206
förläggning har rätt till bistånd
även under en månad från den
dag de har beviljats uppehållstill-
stånd.

11 §

Rätten till bistånd upphör

1.  när uppehållstillstånd ges
utom i fall som avses i 1 § första
stycket 2 samt 8 § andra stycket,
eller

2. när utlänningen lämnar landet.

Rätten till bistånd upphör

1. när uppehållstillstånd ges
utom i fall som avses i 1 § första
stycket 2 samt 8 § andra och
tredje stycket, eller

2. när utlänningen lämnar lan-
det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Mottagandet av asylsökande har varit föremål för en övergripande över-
syn och regler om ett reformerat mottagande trädde i kraft den 1 juli
1994. Enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. skall
Statens invandrarverk liksom tidigare vara huvudman för mottagandet av
asylsökande och se till att det finns tillräckligt med förläggningsplatser.
Till skillnad mot tidigare har dock de asylsökande rätt till bistånd obe-
roende av om de vistas på en förläggning eller bor på egen hand. In-
vandrarverket skall svara för detta bistånd.

Socialförsäkringsutskottet uttalade i sitt betänkande (1993/94:SfU 11)
Mottagande av asylsökande m.fl. att det är viktigt att regeringen noga
följer utvecklingen och de effekter som det egna boendet kan fa i olika
avseenden, inte minst vad gäller handläggningstider. Utskottet uttalade
vidare att regeringen bör föreslå åtgärder om ett utökat eget boende
skulle visa sig fa negativa konsekvenser.

Regeringen gav den 20 oktober 1994 Invandrarverket i uppdrag att
redovisa omfattningen av och de effekter som det egna boendet för asyl-
sökande fatt i olika avseenden.

Invandrarverket har lämnat en delrapport den 14 november 1994 och
slutredovisning av uppdraget den 31 januari 1995. Skrivelser med syn-
punkter på de konsekvenser som eget boende för asylsökande far har
också kommit in från bl.a. några kommuner. I huvudsak tycks det egna
boendet ha fungerat väl men det har konstaterats en del problem som
kan påverka mottagandet negativt när asylsökande i eget boende far
uppehållstillstånd.

Invandrarverket har vidare i en skrivelse, som inkom till Kulturdepar-
tementet i november 1994, föreslagit att lagen om mottagande av asylsö-
kande m.fl. ändras så att det framgår att lagen inte gäller barn under 18
år som saknar uppehållstillstånd och som bor hos en vårdnadshavare
som har uppehållstillstånd - såvida de inte bor på en förläggning.

I det följande lämnas förslag till ändringar i lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. i syfte att komma till rätta med de redovisade proble-
men. Med hänsyn till att det endast är fråga om smärre förändringar har
någon remissbehandling inte skett. I beredningen har dock synpunkter
inhämtats av Invandrarverket och Svenska kommunförbundet.

Prop. 1994/95:206

4 Nuvarande ordning

Tidigare ordning för mottagande av asylsökande innebar att så gott som
alla asylsökande först togs emot på en utredningssluss där asylutredning-
en genomfördes. De asylsökande vistades därefter som regel på en för-
läggning under den tid som deras ansökan om asyl prövades. Endast i
undantagsfall, t.ex. om en asylsökande hade nära anhöriga i Sverige eller

om det fanns andra särskilda skäl, betalades bistånd till den som valde Prop. 1994/95:206
att bo utanför förläggningssystemet.

I regeringens proposition (1993/94:94) Mottagande av asylsökande
m.m. föreslogs ett antal regelförändringar och andra åtgärder som skulle
göra mottagandet av asylsökande och flyktingar mer flexibelt och mindre
kostnadskrävande. Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen i propo-
sitionen (bet. 1993/94:SfUl 1, rskr. 1993/94:188). Enligt lagen om motta-
gande av asylsökande m.fl., som trädde i kraft den 1 juli 1994, har en
asylsökande som inte kan ordna sitt boende själv rätt till logi på en för-
läggning. Om den asylsökande saknar inkomst eller andra tillgångar är
bostaden på förläggningen kostnadsfri och en dagersättning lämnas för
att täcka behovet av mat, kläder och annat nödvändigt. När inkvartering
sker under former som inte medger att man lagar sin egen mat är även
maten kostnadsfri. Dagersättningen blir då lägre.

Hel dagersättning lämnas för närvarande med 71 kronor per dag för en
ensamstående asylsökande oberoende av om personen vistas på en för-
läggning eller bor på egen hand. Bistånd för särskilda behov (särskilt
bidrag) lämnas likaså enligt samma grunder för alla asylsökande oavsett
bostadsform.

Asylsökande som på egen hand ordnar sitt boende, t.ex. hos släkt eller
vänner, far en bostadsersättning. För ensamstående är ersättningen 500
kronor per månad och för en familj 1 000 kronor per månad, oavsett
antalet familjemedlemmar. Om en asylsökande som bott på egen hand i
en kommun inte har möjlighet att fortsätta att göra det, har Invandrarver-
ket skyldighet att erbjuda plats på en förläggning. Alla asylsökande skall
av administrativa skäl vara registrerade vid en förläggning. I Stockholm,
Malmö, Göteborg och Uppsala har Invandrarverket, till följd av det stora
antal asylsökande som bosatt sig där, inrättat särskilda kontor för eget
boende som svarar för registrering av de asylsökande och för utbetalning
av bistånd. En asylsökande med eget boende som far uppehållstillstånd
skrivs omgående enligt gällande ordning ut från den förläggning eller det
kontor för eget boende som han eller hon är registrerad vid.

Invandrarverket skall erbjuda asylsökande någon form av sysselsätt-
ning, s.k. organiserad verksamhet, under väntetiden. Det gäller såväl
asylsökande som vistas på en förläggning som asylsökande i eget boen-
de. Den sysselsättning som erbjuds asylsökande är främst

-  deltagande i svenskundervisning och orientering om det svenska
samhället, studiecirklar o.dyl.,

-  deltagande i det gemensamma arbetet på en förläggning, samt

-  deltagande i verksamhet utanför en förläggning.

I prop. (1993/94:94) Mottagande av asylsökande m.fl. anges (s. 39) att
målsättningen skall vara att alla vuxna asylsökande skall arbeta eller
delta i någon form av organiserad verksamhet under en tid som motsva-
rar normal arbetstid, dvs. 40 timmar per vecka. I propositionen konstate-
ras att det kan vara svårt att nå detta mål för asylsökande som inte bor
på förläggning men att målsättningen ändå bör läggas fast.

Dagersättningen kan sättas ned för en asylsökande som utan giltigt Prop. 1994/95:206
skäl vägrar att delta i någon form av sysselsättning. Den som omfattas
av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. har inte rätt till förmåner
av motsvarande karaktär enligt socialtjänstlagen.

Enligt 11 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. upphör rätten
till ekonomiskt bistånd när uppehållstillstånd ges eller när utlänningen
lämnar landet. Enligt 8 § i samma lag har dock utlänningar som vistas
på en förläggning rätt till bistånd även efter det att de har beviljats per-
manent uppehållstillstånd, om de inte har anvisats eller kunnat utnyttja
en anvisad plats i en kommun.

När rätten till dagersättning och annat bistånd enligt lagen om motta-
gande av asylsökande m.fl. upphör för en asylsökande i eget boende i
och med att denne beviljats uppehållstillstånd, inträder i stället rätt till
ekonomiskt bistånd från vistelsekommunen enligt socialtjänstlagen förut-
satt att utlänningens behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Även i övrigt ligger ansvaret för åtgärder för de asylsökande som
beviljas uppehållstillstånd på kommunerna. Invandrarverket skall träffa
överenskommelser med kommunerna om att de skall ta emot flyktingar
och vissa andra utlänningar. Kommunerna far statlig ersättning för mot-
tagande av flyktingar och vissa andra utlänningar enligt förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagandet m.m. Kommu-
nerna får en schabloniserad ersättning för varje mottagen flykting och
annan utlänning som omfattas av flyktingmottagandet. Dessutom lämnas
även viss annan ersättning. Kommunerna förutsätts göra upp individuella
planer för flyktingarnas introduktion i de svenska samhället. Planen skall
alltid göras i samråd med flyktingen själv och i samverkan med den
lokala arbetsförmedlingen.

5 Invandrarverkets redovisning av omfattningen
och effekterna av eget boendet för asylsökande

Invandrarverket har den 31 januari 1995 i enlighet med regeringsupp-
draget lämnat en redovisning rörande omfattningen och effekterna av
eget boende för asylsökande. Verkets redovisning gäller de förhållanden
som rådde den 31 december 1994. Antalet asylsökande med eget boende
var då 7 200 personer, vilket motsvarar 31 procent av det totala antalet
personer registrerade inom Invandrarverkets mottagningssystem. Jämfört
med situationen i oktober 1994 hade andelen med eget boende ökat med
sju procentenheter.

Det är enligt redovisningen särskilt ensamstående asylsökande, fram-
förallt män, som själva har kunnat ordna sin bostad. Bland dem som har
eget boende finns också familjer som främst bor hos släktingar eller
vänner. Totalt 40 procent av de asylsökande som har eget boende ingår
i familjer, med eller utan barn. Barn och ungdomar i eget boende är en
väsentligt mindre grupp jämfört med barn och ungdomar som bor på

förläggningar. Av samtliga som bor på förläggning är andelen barn och Prop. 1994/95:206
ungdomar 33 procent vilket kan jämföras med 13 procent barn och ung-
domar i eget boende. Det finns ungefar 600 barn i eget boende som är i
skolpliktig ålder. Av de 267 minderåriga utan legal vårdnadshavare som
vid årsskiftet var registrerade vid Invandrarverkets förläggningar hade 77
eget boende.

Av totalt 3 760 asylsökande med lagakraftvunna avvisningsbeslut som
var registrerade i förläggningssystemet, fanns drygt 950 personer i eget
boende, dvs. 25 procent. För flertalet av dem - ca 75 procent - gällde
vid tidpunkten för Invandrarverkets redovisning att verkställighet av
olika skäl inte var möjlig. Det gällde främst kosovoalbaner, etiopier och
eritreaner.

Andelen asylsökande med eget boende skiljer sig mellan Invandrarver-
kets olika regioner. Region Öst (inklusive Stockholms län) har med sina
50 procent i eget boende den i särklass högsta andelen. Övriga regioner
har ca en fjärdedel av samtliga i eget boende. Asylsökande som själva
ordnar sitt boende väljer ofta att bosätta sig i storstadsområdena vilket
för med sig att koncentrationen av invandrare till redan invandrartäta
bostadsområden ökar. Drygt hälften, 52 procent, bor i något av storstads-
områdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Relativt stora grupper finns
också i större kommuner i mellansverige.

Invandrarverket konstaterar i redovisningen att det är svårt att bedöma
vilka effekter det egna boende har på det kommunala flyktingmottagan-
det. Det är hittills relativt fa av de asylsökande som har haft eget boende
som har fatt uppehållstillstånd och tagits emot i en kommun. Verket
redovisar emellertid att de asylsökande som har haft eget boende och fatt
uppehållstillstånd nästan undantagslöst bosätter sig i den kommun där
han eller hon har vistats som asylsökande. Mot den bakgrunden gör
Invandrarverket en allmän bedömning att den s.k. Hela-Sverige-strategin
kommer att vara svår att upprätthålla i framtiden.

Den organiserade verksamhet som Invandrarverket skall erbjuda asyl-
sökande hade endast kommit i gång i ringa utsträckning vid redovisning-
en i november men rapporteras ha kommit igång vid årsskiftet. Verket
har upphandlat organiserad verksamhet i alla kommuner med ett större
antal asylsökande i eget boende och reguljär verksamhet har startat,
främst i form av svenskundervisning och praktikplatser.

När det gäller levnadsförhållanden för barn och ungdomar som har
eget boende har flera av Invandrarverkets regioner påtalat att man nu har
en sämre överblick än tidigare eftersom boendet är så utspritt.

Erfarenheterna är blandade när det gäller om eget boendet påverkar
möjligheten att fa kontakt med den asylsökande för kompletteringar av
asylutredning eller verkställighet av beslut om avvisning. Invandrarver-
ket bedömer att ytterligare och mer ingående undersökningar av tillgäng-
ligheten måste göras under våren 1995 för att fa en bättre bild av pro-
blemens omfattning och hur man eventuellt kan komma till rätta med
dem.

Avslutningsvis aviserar Invandrarverket att verket under våren 1995 Prop. 1994/95:206
avser att göra ytterligare studier och noggrant följa utvecklingen av eget
boende för asylsökande. Man kommer då att särskilt inrikta sig på effek-
terna på handläggningstidema för asylärenden och på det kommunala
flyktingmottagandet. Även barn och ungdomars situation i eget boende
skall ingå som en del i den noggrannare kartläggningen under samma
period. I den mån Invandrarverket därefter bedömer att förändringar i
regelsystemet krävs, kommer detta att anmälas till regeringen i särskild
ordning.

6 Behovet av åtgärder

Möjligheten för asylsökande att själva ordna sin bostad har nu funnits i
drygt ett halvt år. Inledningsvis har vissa administrativa svårigheter av
övergående natur rapporterats. Det har även på sina håll varit svårt att
snabbt nå ut med information om vad som gäller, både till de asylsökan-
de och omvärlden. I huvudsak tycks dock det egna boendet ha fungerat
väl. Några väsentligt ökade problem vad gäller möjligheterna att genom-
föra asylutredningama eller att verkställa avvisningsbeslut har hittills inte
uppstått.

Statens invandrarverk har dock, som tidigare nämnts, bedömt att det
egna boendet för asylsökande gör det svårt att upprätthålla den s.k. He-
la-Sverige-strategin. Motsvarande synpunkter har redovisats från ett antal
kommuner. De ökade möjligheterna att själv välja vistelseort under den
tid asylansökan prövas innebär en risk för att koncentrationen av invand-
rare till redan invandrartäta bostadsområden i storstadsregionerna ytterli-
gare förstärks.

Den invandrarpolitiska kommitté (Ku 1994:11) som för närvarande på
regeringens uppdrag gör en översyn av den svenska invandrarpolitiken
skall enligt direktiven bl.a. analysera och överväga för- och nackdelar
med Hela-Sverige-strategin. Kommittén skall även analysera drivkrafter-
na bakom och eventuella olägenheter med koncentrationen av invandrare
till vissa kommuner samt överväga hur sådana olägenheter kan motver-
kas. Utredningsarbetet skall vara avslutat den 31 december 1995 och
skall innehålla förslag till handlingsprogram med angivande av priorite-
ringar.

Regeringen bedömer att det för närvarande inte finns skäl att genom-
föra några mer genomgripande förändringar när det gäller eget boende
för asylsökande. Regeringen kommer att överväga frågan på nytt sedan
den invandrarpolitiska kommittén redovisat sina förslag.

Kommunerna har, som tidigare nämnts, avtal med Invandrarverket om
att ta emot ett visst antal flyktingar och att svara för deras introduktion i
det svenska samhället. För dessa flyktingar finns väl förberedda motta-
gandeprogram som skall leda till att flyktingen blir självförsörjande.

10

Hittills vunna erfarenheter visar att asylsökande som har bott på egen Prop. 1994/95:206
hand i en kommun som regel väljer att bosätta sig i samma kommun när
de har fatt sina uppehållstillstånd. För många kommuner har den sponta-
na bosättningen medfört vissa svårigheter och ett antal kommuner har i
skrivelser eller på annat sätt påtalat att det egna boendet och den nya
lagstiftningen gör det svårare för kommunerna att planera sitt flykting-
mottagande. Från en dag till en annan far kommunen ansvar för en per-
son vars existens man kanske inte ens har känt till. En kommunboende
f.d. asylsökande kan utan förvarning dyka upp på den kommunala flyk-
tingmottagningen och begära att fa ansöka om socialbidrag. I många
kommuner är den ordinarie väntetiden för att fa en besökstid för att söka
socialbidrag 2-4 veckor. För kommunerna medför det olägenheter att
tvingas ta emot hjälpsökande flyktingar helt utan varsel och hela flyk-
tingmottagandet försvåras genom att det saknas tid för planering.

Konsekvenser av nu gällande ordning kan för den enskilde flyktingen
vara att han eller hon inte inom rimlig tid får ekonomiskt bistånd eller
hjälp att ansöka om hemutrustningslån eller annan vägledning. Det kan
gälla svenskundervisning, barnomsorg, sjukvård, tandvård etc. Det har
från olika håll påpekats att den enskilde flyktingen riskerar att komma i
kläm och även kan fara illa under den tid som han eller hon får vänta på
besökstid hos den kommunala flyktingmottagningen. Samtidigt utsätts
det kommunala flyktingmottagandet för påfrestningar genom att det blir
mycket svårt att planera flyktingens introduktionsprogram. Följden blir
många gånger att introduktionen fördröjs och att värdefull tid går till
spillo genom att köbildning till introduktionsprogrammen uppstår. För
den enskilde flyktingen blir följden att en aktiv och tidig introduktion-
speriod ersätts av en passiv väntetid.

De olägenheter som nuvarande ordning kan leda till bör kunna minska
om asylsökande med eget boende får rätt till bistånd enligt lagen om
asylsökande m.fl. under viss tid efter det att uppehållstillstånd beviljats.

Invandrarverket har som nämnts i avsnitt 3 föreslagit att lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. ändras så att det framgår att lagen inte
gäller barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som bor hos
en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd - såvida de inte bor på en
förläggning. Bakgrunden är en dom från Kammarrätten i Jönköping där
en kommun förklarats ha rätt till statlig ersättning för bistånd som kom-
munen lämnat med stöd av lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande
till barn som fötts i Sverige av utländska medborgare med uppehållstill-
stånd. Motsvarande bestämmelse finns numera i 1 § lagen om mottagan-
de av asylsökande m.fl.

Konsekvensen av denna dom skulle enligt Invandrarverket kunna bli
att alla utländska barn som föds här i landet skulle få rätt till bistånd
enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. fram till dess barnet
beviljas uppehållstillstånd - även om barnets föräldrar sedan lång tid
tillbaka varit bosatta här med gällande uppehållstillstånd och oavsett om
föräldrarna tidigare vistats här som asylsökande eller inte.

11

Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. bör ändras så att det klart  Prop. 1994/95:206

framgår att avsikten inte är att alla utländska barn som föds här i landet
eller som kommer hit innan de fyllt 18 år skall ha rätt till bistånd enligt
nämnda lag till dess uppehållstillstånd beviljas.

12

7 Förlängning av den tid under vilken Invandrar- Prop. 1994/95:206
verket har ansvar för asylsökande

Regeringens förslag: Rätten till bistånd enligt lagen om mottagan-
de av asylsökande m.fl. for utlänningar som har eget boende
sträcks ut till att gälla under en månad från den dag de har bevil-
jats uppehållstillstånd.

Skälen for regeringens forslag: Som nämnts i föregående avsnitt
skapas vissa problem när en kommun från en dag till en annan kan fa
ansvar för ett antal flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd. Det
gäller särskilt när kommunen inte far möjlighet att planera för flyktingar-
nas mottagande och introduktion. Väntetider uppstår och den enskilde
flyktingen kan komma i kläm. Introduktionen riskerar att fördröjas. Detta
kan i sin tur få negativa ekonomiska konsekvenser för kommunerna
genom att schablonersättningen riskerar att urholkas.

För utlänningar som vistas på en förläggning och beviljas uppehållstill-
stånd kan kommunerna på ett helt annat sätt förbereda mottagandet och
påbörja introduktionsprogrammet i direkt anslutning till att utlänningen
tas emot i kommunen. Motsvarande möjligheter för kommunerna att
förbereda introduktionen även för de utlänningar som redan bor i kom-
munen när de beviljas uppehållstillstånd bör både öka kvaliteten i motta-
gandet och minska de praktiska problem som många kommuner för
närvarande har. Ett sätt att åstadkomma detta är att inte låta ansvaret för
mottagandet gå över på kommunen i direkt anslutning till att uppehåll-
stillstånd beviljas.

För utlänningar som vistas på förläggning kvarstår Invandrarverkets
ansvar även efter det att utlänningen har beviljats uppehållstillstånd un-
der förutsättning att de inte har anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad
plats i en kommun. Målet är att utflyttning skall ske inom sex veckor.
Under budgetåret 1993/94 var den genomsnittliga tiden från uppehåll-
stillstånd till mottagning i en kommun drygt nio veckor.

Regeringen bedömer att det finns goda skäl att sträva efter att skapa
en större likhet mellan utlänningar som vistas på en förläggning när de
får uppehållstillstånd och utlänningar som då har eget boende i en kom-
mun vad gäller planeringsförutsättningar och ansvarsfördelning mellan
stat och kommun. Regeringen föreslår därför att den tid under vilken
Invandrarverket har ansvar för en asylsökande enligt lagen om mottagan-
de av asylsökande m.fl. förlängs till att gälla viss tid efter det att upp-
ehållstillstånd har beviljats även för utlänningar som har eget boende i
en kommun. Denna tid kan lämpligen omfatta en månad från den dag
uppehållstillstånd har beviljats. Detta förlängda ansvar för Invandrarver-
ket att lämna bistånd bör inte förenas med något ansvar för Invandrar-
verket att anvisa ny bostad om utlänningen inte kan bo kvar i den bostad
som han eller hon haft som asylsökande. Om utlänningen under den

13

aktuella perioden framfor önskemål till Invandrarverket om att bosätta Prop. 1994/95:206
sig i en annan kommun än i den han eller hon bott som asylsökande bör
dock verket kunna medverka till en sådan bosättning på samma sätt som
verket gör när en utlänning som vistas på en förläggning beviljats upp-
ehållstillstånd och skall bosätta sig i en kommun.

Normalt torde det emellertid bli fråga om att utlänningen kommer att
bo kvar i den kommun där han eller hon haft ett eget boende som asyl-
sökande. Invandrarverket måste så snart uppehållstillstånd beviljats un-
derrätta den kommun där den asylsökande bor för att introduktionen i
det svenska samhället skall komma i gång snarast möjligt. Om Invand-
rarverkets ansvar utvidgas till att gälla även under en månad efter det att
uppehållstillstånd beviljats innebär detta självfallet inte något hinder för
kommunerna att sätta igång svenskundervisning och andra introduktions-
åtgärder under denna tid. Tvärtom är det önskvärt om kommunens in-
troduktionsåtgärder kan komma igång under den första månaden fastän
Invandrarverket alltid skall svara för det ekonomiska biståndet.

Den föreslagna förändringen skulle som nämnts göra det lättare för
kommunerna att planera introduktionsprogram för flyktingarna. En annan
fördel är att folkbokföring, som skall ske inom en vecka från besluts-
datum, alltid hinner göras och registreras innan ansvaret går över från
Invandrarverket till mottagningskommunen. Härigenom löses också vissa
praktiska problem som idag finns när det gäller sjukvård för asylsökande
som beviljats uppehållstillstånd men ännu inte hunnit bli folkbokförda.
Sammantaget bedöms den föreslagna förändringen kunna underlätta
arbetet och planeringen för den kommunala flyktingmottagningen samti-
digt som den enskilde flyktingen får ett bättre mottagande i kommunen.

Enligt 8 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. i lagens nuva-
rande lydelse föreligger rätt till bistånd under i paragrafen angivna förut-
sättningar under viss tid efter det att permanent uppehållstillstånd bevil-
jats. Bistånd bör emellertid i vissa fall kunna utgå även till den som
beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (jfr. prop. 1994/95:179 Änd-
ringar i utlänningslagen). Rätten till bistånd enligt 8 § andra stycket och
enligt det föreslagna tredje stycket bör därför anges att gälla efter det att
uppehållstillstånd beviljats.

8 Bistånd till barn under 18 år

Regeringens förslag: Barn under 18 år som saknar uppehållstill-
stånd och som inte bor på en förläggning skall inte ha rätt till bi-
stånd enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl., om de bor hos
en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.

14

Skälen för regeringens förslag: Bam som föds här i landet måste Prop. 1994/95:206
söka uppehållstillstånd om de inte blir svenska medborgare vid födelsen
eller är medborgare i annat nordiskt land. Den nuvarande utformningen
av 8 § lagen om mottagande kan därför fa till följd att utländska bam
som föds här i landet eller som kommer hit innan de fyllt 18 år kan bli
berättigade till bistånd enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. till
dess uppehållstillstånd beviljas. Det kan bli följden oavsett på vilken
grund barnets föräldrar beviljats uppehållstillstånd och oavsett hur länge
föräldrarna varit bosatta här. En sådan konsekvens av lagstiftningen har
självfallet aldrig varit avsedd.

Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. bör därför ändras så att det
framgår att den inte omfattar bam under 18 år som bor hos en vårdnads-
havare som har uppehållstillstånd - såvida de inte vistas på en förlägg-
ning.

9 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

De förslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1995.

Förslaget att utlänningar som inte vistas på en förläggning när de får
uppehållstillstånd skall ha rätt till ekonomiskt bistånd från Invandrarver-
ket under en månad från tillståndsdatum innebär i och för sig vissa mer-
kostnader för staten. Dessa merkostnader motsvarar dock de kostnader
som staten har för utlänningar som vistas på förläggning och som staten
före den 1 juli 1994 också hade för de asylsökande som numera ordnar
eget boende i stället för att bo på förläggning. Förändringen innebär i
praktiken att den tidigare ekonomiska relationen mellan stat och kom-
mun i fråga om kostnader för flyktingmottagande återställs.

Kostnaderna för asylsökande med eget boende är lägre än vid förlägg-
ningsvistelse. Andelen asylsökande med eget boende uppgår nu till mer
än 30 procent av samtliga, vilket är väsentligt högre än vad som antogs
vid beräkningen av anslaget för förläggningskostnader för nästa budge-
tår. Det är därför inte nödvändigt att anvisa ytterligare medel på an-
slaget. Den föreslagna ändringen som rör bistånd till bam under 18 år
kan beräknas medföra viss besparing. Besparingen kommer dock sanno-
likt att vara av mycket ringa omfattning.

15

Arbetsmarknadsdepartementet                         Prop. 1994/95:206

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,

Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blom-
berg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Blomberg

Regeringen beslutar proposition 1994/95:206 Ändringar i lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl..

gotab 48212, Stockholm 1995

16