Prop.
1994/95:191
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
Ingvar Carlsson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I propositionen föreslås att det allmänna får ställning som part och
därmed får rätt att överklaga domstols avgörande i mål om trafiktill-
stånd och särskild förarlegitimation för taxi enligt yrkestrafiklagen.
Enligt förslaget skall det allmännas talan föras av länsstyrelsen respekti-
ve Vägverket. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 191
Prop. 1994/95:191
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3
2 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263) ... 4
3 Ärendet och dess beredning .................... 4
4 Gällande ordning........................... 6
4.1 Allmänt om yrkesmässig trafik............... 6
4.2 Trafiktillstånd och särskild förarlegitimation...... 6
4.3 Äterkallelse av tillstånd ................... 7
4.4 Dispens............................. 8
4.5 Överklagande ......................... 8
4.6 Något om reglerna på körkortsområdet ......... 8
5 Myndighetsorganisationen på yrkestrafikområdet........ 9
5.1 Vägverket ........................... 9
5.2 Länsstyrelserna........................ 10
6 Överväganden och förslag...................... 10
7 Kostnadsaspekter ........................... 12
8 Ikraftträdande m.m.......................... 13
9 Författningskommentar........................ 13
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian............ 14
Bilaga 2 Promemorians lagförslag................. 15
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna...........16
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag............... 17
Bilaga 5 Lagrådets yttrande..................... 18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 30 mars 1995 ............................... 19
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263).
Prop. 1994/95:191
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 191
Härigenom föreskrivs att det i yrkestrafiklagen (1988:263) skall
införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse
23 a §
Länsstyrelsen för det allmännas
talan hos allmän förvaltningsdom-
stol i mål enligt denna lag. Väg-
verket för dock denna talan i mål
om återkallelse av tillstånd till
linjetrafik som berör flera län.
Länsstyrelsen och Vägverket får
föra talan även till förmån för den
enskilda parten.
Om länsstyrelsen eller Vägverket
överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagan-
det ha kommit in inom tre veckor
från den dag då beslutet meddela-
des.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i de fall till-
ståndsmyndighetens beslut eller en länsstyrelses beslut rörande förarlegi-
timation meddelats efter utgången av juni 1995.
Genom prop. 1993/94:133 inleddes reformeringen av instansordningen
i de allmänna förvaltningsdomstolarna (bet. 1993/94:JuU24, rskr.
1993/94:319). Förslagen byggde på Domstolsutredningens betänkande
Domstolarna inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfäranderegler
(SOU 1991:106). Den inledande etappen innebar att länsrätterna gavs
en allmän behörighet att pröva mål som första domstolsinstans i stället
för kammarrätterna. I samma lagstiftningsärende beslutades bl.a. också
om generella regler om prövningstillstånd i kammarrätt enligt för-
valtningsprocesslagen (1971:291). Författningsändringarna i denna del
grundade sig på förslag som lagts fram i en inom Justitiedepartementet
upprättad promemoria. Den andra etappen av instansordningsreformen
behandlade en stor del av Domstolsutredningens övriga förslag såvitt
gäller instansordningen inom de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Författningsändringarna innebär att ytterligare ett stort antal måltyper
flyttas ner från kammarrätt till länsrätt. Ändringarna träder i kraft den 1 Prop. 1994/95:191
april 1995 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165).
Domstolsutredningen tog även upp frågan om beslutsmyndighetens
möjlighet att för vissa målgrupper inom förvaltningsrättens område
inträda som part i domstolsprocessen vid överklagande. Utredningen
uttalade sig för en sådan ordning. Övervägandena har inte lett till någon
allmän författningsreglering. Inom Justitiedepartementet pågår emeller-
tid arbete med en generell reglering av förvaltningsmyndigheters parts-
ställning och rätt att överklaga domstols beslut. Trafikutskottet har i sitt
betänkande 1993/94:TU29 uttalat att den ordning för överklagande av
körkortsärenden som framkommer vid beredningen av Domstolsutred-
ningens förslag bör kunna vara vägledande för ordningen för överkla-
gande i yrkestrafikärenden. Utskottet avstod från att ta något initiativ
med hänvisning till den vidare beredningen av Domstolsutredningens
förslag.
Frågan om partsställningen i yrkestrafikmål har uppmärksammats i
skilda sammanhang under senare tid. Frågan fick delvis förnyad aktuali-
tet genom införandet av bestämmelser om vandelsprövning för särskild
taxiförarlegitimation vilka trädde i kraft den 1 januari 1995.
Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 chefen för Kommu-
nikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
se över yrkestrafiklagstiftningen (dir. 1994:109). Utredningen, som
antog namnet 1995 års yrkestrafikutredning, fick i uppdrag att se över
yrkestrafiklagstiftningen och övrig författningsreglering för yrkestrafi-
ken och utarbeta förslag till en ny sammanhållen förfättningsstruktur på
detta område. I direktiven angavs att utredningen särskilt borde över-
väga om det för prövningen av bl.a. yrkestrafiktillstånd borde införas
bestämmelser motsvarande dem som gäller enligt körkortslagstiftningen
beträffande partsställningen för det allmänna och rätten att överklaga
beslutsmyndighetens beslut. Utredningen har den 26 januari 1995 läm-
nat en promemoria - Partsställningen i mål enligt yrkestrafiklagen.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemo-
rian finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns som bilaga 2. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena
finns tillgängliga i Kommunikationsdepartementet (dnr K95/439).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Prop. 1994/95:191
De centrala bestämmelserna om yrkestrafik finns i yrkestrafiklagen,
YTL, (1988:263) och i yrkestrafikförordningen, YTF, (1988:1503).
Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil, buss,
terrängmotorfordon eller traktortåg med förare mot betalning ställs till
allmänhetens förfogande för transport av personer eller gods. Yrkes-
mässig trafik får drivas endast av den som har trafiktillstånd. Sådant
tillstånd kan meddelas antingen för godstransporter eller för person-
transporter. Ett trafiktillstånd för persontransporter kan avse linjetrafik,
taxitrafik eller beställningstrafik med buss. För all yrkesmässig trafik
gäller att trafiktillstånd får ges endast till sådana fysiska eller juridiska
personer som bedöms vara lämpliga att driva verksamheten. För att
driva taxirörelse finns det krav på att passagerarna före färd skall kunna
få kännedom om den taxa som tillämpas. Krav på fordonets utrustning
finns i fordonskungörelsen (1972:595).
För taxiförare gäller sedan den 1 januari 1995 att de skall ha en sär-
skild förarlegitimation. Förarlegitimation utfärdas till den som med
hänsyn till krav på yrkeskunnande och laglydnad har blivit godkänd att
föra fordon i taxitrafik.
Tillståndsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken är länsstyrelserna.
Vägverket är emellertid tillståndsmyndighet vid linjetrafik som berör
mer än ett län. Vägverket är också central tillsynsmyndighet för den
yrkesmässiga trafiken.
Ett beslut av länsstyrelsen angående yrkestrafiktillstånd och särskild
förarlegitimation för taxi kan överklagas av sökanden. Beträffande
yrkestrafiktillstånd skall detta, med vissa undantag, ske hos kammarrät-
ten, medan allmän förvaltningsdomstol (länsrätt) prövar ett överklagat
beslut rörande taxiförarlegitimation. Fr.o.m. den 1 april 1995 över-
klagas enligt huvudregeln länsstyrelsens beslut i samtliga dessa frågor
till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd kommer då att krävas
vid överklagande till kammarrätt. Beslut om tillstånd till linjetrafik
överklagas till Vägverket och i sista hand till regeringen.
Frågor om trafiktillstånd och särskild förarlegitimation för taxi prövas
av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd. Är sökanden av
trafiktillstånd en juridisk person prövas ansökan av länsstyrelsen i det
län där företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som
berör flera län skall dock som tidigare nämnts prövas av Vägverket.
Trafiktillstånd får enligt 6 § YTL endast ges till den som med hänsyn
till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt
andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk- 6
samheten. Kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den som
blivit godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov för utövare Prop. 1994/95:191
av sådan yrkesmässig trafik inom och utom Sverige som ansökan om
trafiktillstånd avser (5 a § YTF).
Under rubriken särskilda regler för taxitrafik sägs i 14 a § YTL, att
fordon i taxitrafik får föras endast av den som har särskild förarlegiti-
mation samt att sådan legitimation får ges till den som innehar före-
skriven körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och
laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. I
YTF finns vissa ytterligare bestämmelser om förarlegitimation. Där
sägs i 12 d § att kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den
som blivit godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov. Sär-
skilda föreskrifter för själva prövningsförfarandet hos länsstyrelsen
saknas, varför de olika länsstyrelsernas rutiner skiljer sig något åt. Som
exempel kan nämnas att i Stockholms län gäller, att den som vill kom-
ma i fråga for förarlegitimation får göra ansökan hos länsstyrelsen. Vid
den vandelsprövning som då sker kontrolleras sökanden mot centrala
körkortsregistret och Rikspolisstyrelsens polisregister. När sökanden har
godkänts får han genomgå ett prov i yrkeskunnande, som anordnas av
Vägverket. I Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus län får
sökanden först gå igenom provet i yrkeskunnande hos Vägverket, var-
efter vandelsprövningen sker hos länsstyrelsen. I dessa fall finns dock
möjlighet för sökanden att begära en förhandsgranskning av vandeln.
Återkallelse av trafiktillstånd regleras i 15 § YTL och 11 a § YTF.
Trafiktillståndet skall enligt bestämmelserna i YTL återkallas om det i
den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen
eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har före-
kommit allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för
tillstånd inte längre föreligger. I YTF preciseras återkallelsegrundema.
Där sägs, att ett tillstånd alltid skall återkallas om en tillståndshavare,
trafikansvarig eller någon annan person som prövats enligt 6 § andra
stycket YTL har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,
har dömts för allvarliga eller upprepade överträdelser av vissa angivna
yrkestrafikförfettningar, på väsentligt sätt underlåtit att fullgöra sina
skyldigheter mot det allmänna vad avser betalning av skatter och av-
gifter, eller på grund av andra omständigheter av betydelse inte längre
bedöms lämplig att driva yrkesmässig trafik. Om ett trafiktillstånd
återkallas på grund av någon av dessa omständigheter skall, enligt 11 a
§ andra stycket YTF, en tid på lägst tre år och högst fem år bestämmas,
under vilken den prövade skall anses olämplig att driva yrkesmässig
trafik.
Av 14 a § andra stycket YTL följer att en förarlegitimation skall
återkallas, om innehavaren genom brottslig gärning visat sig olämplig
att tjänstgöra som förare i taxitrafik eller om förutsättningarna för legiti-
mation annars inte längre föreligger.
Frågor om återkallelse av trafiktillstånd prövas enligt 18 § YTL av Prop. 1994/95:191
den myndighet som meddelat tillståndet. Återkallelse av särskild fö-
rarlegitimation för taxi prövas av den länsstyrelse som har beslutat om
legitimationen (14 a § YTL).
Enligt de regler som gäller för såväl yrkestrafiktillstånd som taxiförarle-
gitimation kan dispens sökas vad gäller kravet på yrkeskunnande. För
yrkestrafiktillstånd gäller att den som kan styrka minst fem års praktisk
erfarenhet som trafikansvarig eller på företagsledningsnivå i ett trans-
portföretag kan få dispens från att avlägga föreskrivet prov hos Väg-
verket. Vidare finns möjlighet att befrias från vissa delar av provet.
Tillståndsmyndigheten meddelar beslut om dispens. Även för den
särskilda förarlegitimationen for taxi finns dispensmöjlighet från det
skriftliga provet som skall styrka yrkeskunnande. Dispens meddelas i
dessa fall av Vägverket. Beslutet kan överklagas till regeringen.
Fram till den 1 april 1995 gäller enligt 23 § första stycket YTL att
tillståndsmyndighetens beslut överklagas hos kammarrätten. Beslut om
varning får dock inte överklagas. Beträffande beslut i frågor om till-
stånd till linjetrafik och omprövning av sådant tillstånd sägs i andra
stycket att dessa får överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut i
sådana frågor får överklagas hos regeringen. Beslut i frågor om fö-
rarlegitimation för taxi och om återkallelse av sådan legitimation över-
klagas enligt tredje stycket hos länsrätten.
Genom den andra etappen i instansordningsreformen ändras överkla-
gandereglema fr.o.m. den 1 april 1995 (prop. 1994/95:27, bet.
1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165). Ändringen innebär att de beslut av
tillståndsmyndigheten som enligt nu gällande bestämmelser överklagas
hos kammarrätten i stället skall överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol och att prövningstillstånd alltid krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Bestämmelserna på körkortsområdet har stor betydelse för regleringen
på yrkestrafikområdet. I körkortslagen (1977:477), KKL, återfinns de
grundläggande bestämmelserna för de behörigheter som krävs för att få
föra fordon i yrkesmässig trafik. Lagen gäller behörighet att föra motor-
fordon, terrängmotorfordon, traktor och motorredskap. Behörighet att i
yrkesmässig trafik för personbefordran föra personbil, lätt lastbil eller
terräng vagn utmärks i körkort med beteckningen TAXI (1 § KKL).
Behörighet D (buss) ger också rätt att köra taxi.
Ett körkort skall återkallas under vissa förutsättningar, såsom vid Prop. 1994/95:191
trafiknykterhetsbrott, trafikbrott, opålitlighet i nykterhetshänseende,
annan brottslighet, sjukdom m.m. (16 § KKL). Aterkallelsen kan enligt
17 § KKL begränsas till att omfatta endast en del av behörigheten.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 finns en möjlighet att återkalla behörighet D
eller taxibehörighet, om körkortshavaren gjort sig skyldig till brottslig
gärning som visar att han inte är lämplig att inneha körkort med sådan
behörighet. Partiell återkallelse på grund av brottslig handling var inte
tidigare möjlig. Sedan taxinäringen avreglerades väcktes förslag om
tillskapande av en sådan ordning. Bakgrunden till författningsändringen
angavs i motiven (prop. 1992/93:189 s. 6) vara behovet av att tillskapa
en möjlighet att återkalla behörighet att köra taxi i de fall körkortshava-
ren gjort sig skyldig till exempelvis narkotikabrott och våldtäkt.
Länsstyrelsen är enligt 39 § KKL beslutsmyndighet för beviljande av
körkortstillstånd och utfärdande av traktorkort samt de andra frågor om
körkort som regeringen föreskriver. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 är det
också länsstyrelsen som prövar frågor om återkallelse. Denna prövning
gjordes tidigare av länsrätten. Länsstyrelsens beslut om körkortsingri-
pande överprövas fr.o.m. den 1 oktober 1994 av allmän förvaltnings-
domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra körkortsärenden överklagas för närvarande till kammarrätten.
Fr.o.m. den 1 april 1995 överklagas samtliga beslut i körkortsärenden
enligt KKL till allmän förvaltningsdomstol.
För körkortsmål har sedan länge gällt ett tvåpartsförhållande vid över-
klagande av länsstyrelsens respektive länsrättens beslut till kammarrät-
ten. Det allmännas talan fördes i dessa ärenden av allmänt ombud. I
samband med överflyttningen av vissa körkortsmål från länsrätt till
länsstyrelse som första beslutsinstans togs funktionen med allmänt om-
bud i körkortsmål bort. Fr.o.m. den 1 oktober 1994 skall det allmännas
talan i allmän förvaltningsdomstol i körkortsmål istället föras av länssty-
relsen.
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning
och säkerhet i trafiken. Till verkets ansvarsområde hör bl.a. bil- och
körkortsregistreringen, frågor om körkort, förarutbildning och förarprov
samt frågor om yrkestrafik. Som tidigare nämnts är Vägverket numera
också central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken. Trafikre-
gistret, som administreras av Vägverket och är förlagt till Örebro,
svarar för yrkestrafik-, bil- och körkortsregistren. Yrkestrafikregistret
innehåller uppgifter om tillståndshavare och trafikansvarig samt uppgif-
ter om tillstånd till yrkesmässig trafik, tillstånd till transportförmedling
och tillstånd till uthyrningsverksamhet.
Länsstyrelserna har rätt att själva utforma sin organisation. Flertalet
länsstyrelser har ett antal organistoriska enheter, de flesta med en
länsexpert eller en sakområdesansvarig som chef. Många länsstyrelser
har valt att gruppera enheterna i block med olika grad av främst admini-
strativ samverkan. I några län finns en organisation med större av-
delningar som innehåller flera expertfunktioner.
Tillsynen över den yrkesmässiga trafiken har tidigare bedrivits inom
länsstyrelsernas rättsenhet/juridiska enhet. Länsstyrelsernas organisation
är emellertid under omdaning och i många län, bl.a. de tre storstadslä-
nen Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län, har
inrättats särskilda funktioner för yrkestrafikffågor. I mindre och medel-
stora län svarar flertalet handläggare av yrkestrafikärenden även för
handläggning av andra förvaltningsärenden.
Länsstyrelsen kan själv ompröva ett fattat beslut enligt bestämmelser i
förvaltningslagen (1986:223). Denna skyldighet, som följer av 27 §
förvaltningslagen, har en myndighet enligt huvudregeln även i de fall
beslutet överklagats.
Regeringens förslag: I mål enligt yrkestrafiklagen skall det all-
männa få ställning som part vid prövning hos allmän förvaltnings-
domstol. Det allmännas talan skall föras av länsstyrelsen respekti-
ve Vägverket.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. I pro-
memorian föreslås dock att länsstyrelsen i samtliga fall skall föra det
allmännas talan.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Förfärandet i yrkestrafikmål hos
allmän förvaltningsdomstol är, liksom förfärandet på många områden
inom förvaltningsprocessrätten, ett enpartsförfarande utan någon talebe-
rättigad företrädare för det allmänna. Under det fortlöpande arbetet med
att reformera och modernisera lagstiftningen på yrkestrafikområdet har
upprepade gånger frågan om partställningen i processen tagits upp, men
med hänvisning till annat reformarbete på förvaltningsprocessrättens
område har denna fråga fått stå outredd. Redan under arbetet 1988 med
att reformera instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen m.m.
(prop. 1988/89:26 s. 17) ifrågasattes sålunda från flera remissinstansers
sida om inte en tvåpartsprocess med länsrätten som första domstols-
instans utgör den från rättssäkerhetssynpunkt bästa ordningen för att
pröva frågor enligt yrkestrafiklagen om återkallelse av tillstånd och om
varning.
Prop. 1994/95:191
10
Frågan om partsställningen i yrkestrafikmål har nu återigen aktualise-
rats, främst som en följd av införandet av bestämmelser om taxiförar-
legitimation. Emellertid bör beslutsgången, partsställningen och rätten
att föra talan inte särskiljas för en viss grupp av ärenden och mål enligt
en viss lagstiftning. Reglema för yrkestrafiktillstånd och särskild fö-
rarlegitimation för taxi bör därför samordnas. Regeringen tar med
anledning härav upp frågan om det allmännas partsställning för båda
dessa kategorier av mål.
Vad gäller ett tvåpartsförfarande med talerätt för förvaltningsmyndig-
heten kan först konstateras, att det fäller sig naturligt att myndigheten,
som fattar det första beslutet, har att ta tillvara allmänintresset, låt vara
att den därvid är ålagd att handla objektivt, hänsynsfullt och korrekt.
Med detta synsätt är det följdriktigt att konflikter mellan den enskilde
och det allmänna behandlas enligt ett kontradiktoriskt förfarande vid
domstol. I ett sådant förfärande är det ffämst en uppgift för parterna att
skaffa fram processunderlag och för domstolen att opartiskt avgöra
tvisten på det material som parterna har lagt fram. Beslutsmyndigheten
får därvid i domstolen förklara beslutets innehåll och försvara sina
åtgärder. Såväl domstolen som den enskilde kan därmed få bättre klar-
het i det allmännas ståndpunkt och den enskilde kan bemöta dettas
anspråk och påståenden. Allmänhetens förtroende för att domstolarna
fattar opartiska avgöranden förstärks härigenom. Ett kontradiktoriskt
system erbjuder i allmänhet väsentligt bättre utredningsmöjligheter än
ett icke kontradiktoriskt förfarande. Därtill kommer att såväl det all-
männa som den enskilde är berättigad att överklaga till högre instans.
Därigenom skapas bättre förutsättningar för utbildandet av en enhetlig
praxis och vägledande prejudikat.
När det gäller nu aktuellt rättsområde kan noteras, att bestämmelserna
om yrkestrafiktillstånd och taxiförarlegitimation har karaktären av
skyddslagstiftning för tredje man. Förutom trafiksäkerhetsaspektema
kan personskyddet för taxikundema särskilt nämnas. Sistnämnda aspekt
- resenärernas trygghet - har poängterats i motiven till bestämmelserna
om taxiförarlegitimation (prop. 1993/94:168 s. 23). Mål och ärenden
om såväl yrkestrafiktillstånd som taxiförarlegitimation erbjuder många
gånger svåra bedömningar och avgränsningsfrågor. Sammantaget moti-
verar dessa förhållanden att de behandlas i ett tvåpartsförhållande.
Partsställning för beslutsmyndigheten finns som ovan redovisats redan
på körkortsområdet. Ur såväl den enskildes som det allmännas synvin-
kel är mål om körkort och körkortstillstånd samt yrkestrafiktillstånd och
förarlegitimation nära besläktade med varandra. Det saknas därför
vägande skäl att i detta sammanhang göra någon åtskillnad mellan dem.
Det kan hävdas att resultatet av det generella utredningsarbete som
pågår inom Justitiedepartementet beträffande bl.a. partsställningen i
förvaltningsprocessen bör avvaktas. Regeringen anser emellertid att det
är angeläget att partsfrågan på yrkestrafikområdet snarast får sin lös-
ning. En särreglering på nu aktuellt område torde inte, enligt regering-
ens bedömning, komma i konflikt med en eventuell framtida allmän
reglering. Regeringen föreslår därför att det allmänna snarast ges parts-
ställning i mål på yrkestrafikområdet.
Prop. 1994/95:191
11
Länsstyrelsen är redan tillstånds- och tillsynsmyndighet på regional Prop. 1994/95:191
nivå. Det är bl.a. mot bakgrund härav naturligt att länsstyrelsen träder
in som företrädare för det allmänna och ges fullföljdsrätt. Ett sådant
arrangemang kan ses som ett led i det övergripande tillsynsansvaret.
Det kan på länsstyrelsen som tillstånds- och tillsynsmyndighet ställas
höga krav på objektivitet i handläggningen av ärendena. Man måste
förvänta sig att denna objektivitet gör sig lika starkt gällande vid be-
dömningen av frågan om ett överklagande skall ske som vid andra
överväganden i beslutsförfarandet.
Vägverket är tillstånds- och tillsynsmyndighet rörande frågor om
tillstånd till linjetrafik som berör flera län. Beslut i sådana ärenden,
liksom Vägverkets beslut i till Vägverket överklagat ärende rörande
tillstånd till linjetrafik som endast rör ett län, överklagas hos regering-
en. Dessa situationer omfattas därför inte av lagrådsremissens förslag.
Beslut om återkallelse av tillstånd till linjetrafik som berör flera län
omfattas emellertid av huvudregeln rörande överklagande i såväl nu
gällande lydelse av 23 § YTL som i beslutad lydelse fr.o.m. den 1 april
1995. De skall således enligt nu gällande ordning överklagas till kam-
marrätt och fr.o.m. den 1 april 1995 till allmän förvaltningsdomstol.
För denna speciella kategori mål bör Vägverket såsom tillstånds- och
tillsynsmyndighet ges befogenheten att föra det allmännas talan i för-
valtningsprocessen vid domstol. Vägverket bör på motsvarande sätt som
länsstyrelserna vara väl skickat att fullgöra denna uppgift.
Enligt den ovan föreslagna ordningen skall länsstyrelsen föra det
allmännas talan i mål om återkallelse av tillstånd till linjetrafik som
berör ett län. Man kan i denna situation tänka sig att Vägverket - som
eventuellt tidigare såsom överinstans vid överklagande av tillstånds-
frågan, satt sig in i målet - istället borde ges befogenheten att föra det
allmännas talan i förvaltningsprocessen, när fråga uppkommit om åter-
kallelse av ett tillstånd. Regeringen anser emellertid att denna befogen-
het bör anförtros den myndighet som i sin egenskap av tillståndsmyn-
dighet fattat beslut i frågan. Länsstyrelsen bör således även i detta fåll
föra det allmännas talan.
Beträffande kostnadsaspekten vid tvåpartsprocess kan generellt sägas att
en överklagande verksamhet som bedrivs effektivt och med omdöme i
prejudikatbildande syfte borde kunna få positiva ekonomiska konsekven-
ser. Vägledande prejudikat kan göra verksamheten hos såväl tillstånds-
myndighetema som domstolarna enklare och medföra att vissa processer
kan undvikas.
Det förslag som nu lagts fram innebär att länsstyrelsernas arbetsupp-
gifter kommer att utvidgas. Emellertid kan uppgifterna på lite sikt, bl.a.
med hänsyn till hur länsstyrelserna är organiserade på körkorts- och
yrkestrafikområdena, väntas bli inordnade i myndighetens ordinarie
uppgifter som tillstånds- och tillsynsmyndighet på yrkestrafikområdet.
Därmed kan endast en marginell ökning av kostnaderna förutses som en Prop. 1994/95:191
följd av att ytterligare en funktion påförs. Arbetsinsatserna bör efter en
övergångsperiod kunna klaras av med i stort sett oförändrade resurser.
Förslaget innebär även att Vägverket tillförs nya arbetsuppgifter. De
mål i vilka Vägverket kan komma att föra det allmännas talan vid all-
män förvaltningsdomstol bedöms emellertid bli ytterst få. Uppgifterna
kan därför fullgöras inom ramen för tillgängliga resurser.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1995, men bör inte tillämpas
i de fall tillståndsmyndighetens eller en länsstyrelses beslut rörande
förarlegitimation meddelats dessförinnan.
23 a §
Första stycket har utformats med 47 § KKL som förebild. Länsstyrel-
sens respektive Vägverkets partsställning innebär att handlingarna i
målet skall kommuniceras med respektive myndighet i enlighet med
reglerna i 10 och 18 §§ förvaltningsprocesslagen.
Enligt andra stycket skall tiden för överklagande för det allmänna
räknas från dagen för beslutet och inte som för den enskilde klagande
från dagen för delgivning. Det innebär då bl.a. att något delgivningsför-
farande inte behöver användas när tillståndsmyndigheten skall under-
rättas om ett avgörande som har gått den emot.
13
Tillståndsprövning och återkallelseförfarandet beträffande trafiktillstånd
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) (YTL) är ett enpartsförfarande. Läns-
styrelsen beslutar om beviljande av tillstånd och om återkallelse och
varning. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltnings-
domstol av den enskilde som berörs. Även domstolens beslut kan över-
klagas av den enskilde men inte av företrädare för det allmänna.
Efter hand som yrkestrafiklagstiftningen etappvis har omdanats och
yrkestrafikområdet på olika sätt avreglerats, har förts fram synpunkten
att länsstyrelsen borde ges rätt att gå in som part i domstolsprocessen.
Paralleller har dragits med främst körkortslagstiftningen, som länge
varit ett tvåpartsförfarande med ett allmänt ombud som representant för
det allmänna, men där länsstyrelsen nyligen blivit beslutsmyndighet och
givits partsställning vid domstolsprövningen. Även på några andra håll
inom förvaltningsprocessrätten har beslutsmyndigheten denna ställning.
I samband med att det inom ramen för YTL införts ett krav på att
taxiförare, förutom körkortsbehörigheten, även förvärvar ett bevis på
yrkeskunnande och laglydnad - särskild förarlegitimation för taxi - har
på nytt aktualiserats frågan om partsställningen och fullföljdsrätten i mål
enligt YTL. Liksom beträffande trafiktillstånd är det länsstyrelsen som
prövar frågor om den särskilda förarlegitimationen och om återkallelse
av denna. Inte heller här är det allmänna part i processen och har där-
med inte rätt att överklaga om domstolen ändrar länsstyrelsens beslut.
I denna promemoria behandlas frågan om det allmännas ställning som
part i mål om yrkestrafiktillstånd och särskild förarlegitimation för taxi
enligt YTL och därmed dess rätt att överklaga domstols avgörande i
dessa mål. I promemorian föreslås en sådan ordning. Enligt förslaget
skall det allmännas talan i mål enligt YTL föras av länsstyrelsen. Lag-
ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
Utredningen har i samråd med Kommunikationsdepartementet beslutat
att med förtur utreda förutsättningarna för att i mål enligt YTL, be-
träffande såväl trafiktillstånd som särskild förarlegitimation för taxi,
införa ett tvåpartsförfarande med länsstyrelsen som motpart till den
enskilde på samma sätt som nyligen har skett på körkortsområdet (47 §
KKL). Vi har under hand haft kontakt med företrädare för förvaltnings-
domstolarna, Vägverket (W) och länsstyrelserna samt vidare haft
tillgång till avgjorda ärenden och mål om trafiktillstånd och förarlegiti-
mation.
14
Prop. 1994/95:191
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263) att det i
lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 23 a § Länsstyrelsen för hos allmän för- Om länsstyrelsen överklagar en |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas endast i de fall
länsstyrelsens beslut meddelats efter utgången av juni 1995.
15
Prop. 1994/95:191
Bilaga 3
1 Kammarrätten i Stockholm
2 Länsrätten i Göteborgs och Bohus län
3 Domstolsverket
4 Vägverket
5 Länsstyrelsen i Stockholms län
6 Länsstyrelsens samrådsgrupp för yrkestrafikfrågor
7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län
8 Länsstyrelsen i Jämtlands län
9 Fria Taxi Riksförbund
10 Svenska Bussbranschens Riksförbund
11 Svenska Taxiförbundet
12 Landsorganisationen
13 Svenska Åkeriförbundet
14 Svenska Lokaltrafikföreningen
16
Prop. 1994/95:191
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i yrkestrafiklagen (1988:263) skall
införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 a §
Länsstyrelsen för det allmännas
talan hos allmän förvaltningsdoms-
tol i mål enligt denna lag. Väg-
verket för dock denna talan i mål
om återkallelse av tillstånd till
linjetrafik som berör flera län.
Länsstyrelsen och Vägverket får
föra talan även till förmån för den
enskilda parten.
Om länsstyrelsen eller Vägverket
överklagar en allmän förvaltnings-
domstols beslut, skall överklagan-
det ha kommit in inom tre veckor
från den dag då beslutet meddela-
des.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas i de fall till-
ståndsmyndighetens beslut eller en länsstyrelses beslut rörande förarlegi-
timation meddelats efter utgången av juni 1995.
17
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-21
Prop. 1994/95:191
Bilaga 5
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 1995 (Kommunikationsdepartemen-
tet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Marianne
Gauffin-Pehrson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johan-
sson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1994/95:191 Partsställningen i mål
enligt yrkestrafiklagen.
19
gotab 48245, Stockholm 1995