Prop.
1994/95:186
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
Ingvar Carlsson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
I denna proposition läggs fram forslag till ändringar i
fartygssäkerhetslagen (1988:49) i tre olika hänseenden.
För det första bör den av IMO antagna internationella
säkerhetsorganisationskoden (ISM) införlivas med svensk rätt. ISM-
koden syftar till att uppnå en säker sjöfart samt skydd for människor,
miljö och egendom. Enligt koden skall ett rederi utforma en
säkerhetsorganisation. Rederiets säkerhetsorganisation skall kontrolleras
av administrationen, vilket för svensk del innebär Sjöfartsverket genom
Sjöfartsinspektionen. Efter ett godkännande utfärdas ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation. Därefter skall
säkerhetsorganisationen ombord på rederiets fartyg kontrolleras. Om
fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets godkända
säkerhetsorganisation skall ett certifikat utfärdas. Dokumentet och
certifikatet angående godkänd säkerhetsorganisation skall finnas ombord
på fartyget och uppvisas för tillsynsmyndigheter. Flaggstatens
tillsynsmyndighet skall med viss regelbundenhet kontrollera att rederiets
och fartygets godkända säkerhetsorganisation upprätthålls.
För det andra bör regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om
skyldighet att registrera uppgifter angående ombordvarande på
passagerarfartyg, med möjlighet för regeringen att delegera
bemyndigandet vidare till Sjöfartsverket. Syftet med föreskrifterna är i
första hand att underlätta identifieringen av ombordvarande efter en
fartygsolycka.
Den sista frågan handlar om säkring av last. Eftersom de nuvarande
bemyndigandena endast omfattar lastsäkring ombord på fartyg, föreslås 1
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
att regeringens bemyndiganden att utfärda föreskrifter och utöva tillsyn Prop. 1994/95:186
utvidgas så att de omfattar även last som avses att transporteras på
fartyg, men som ännu inte har förts ombord.
Ändringarna i fartygssäkerhetslagen föranleder även en mindre
följdändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg och en rättelse i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Enligt förslaget
skall dock de lagändringar som har samband med ISM-kodens
införlivande tillämpas först från och med den dag som regeringen
bestämmer, med möjlighet till en stegvis tillämpning för olika typer av
rederier och fartyg.
Prop. 1994/95:186
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)............................ 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg ........ 18
2.3 Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen
(1970:105)........................... 19
3 Ärendet och dess beredning ....................21
4 Den internationella säkerhetsorganisationskoden........23
4.1 Bakgrund............................23
4.2 Införlivande av ISM-koden med svensk rätt.......24
4.2.1 Tillämpningsområde.................25
4.2.2 Utfärdande av dokument och certifikat samt
tillsyn..........................26
4.2.3 Ansvarsbestämmelser ................27
5 Registrering av ombordvarande på passagerarfartyg...... 29
5.1 Bakgrund............................ 29
5.2 Nordisk reglering m.m....................29
5.3 Bemyndigande om registrering av uppgifter
angående ombordvarande på passagerarfartyg .....30
5.4 Ansvarsbestämmelse..................... 33
6 Lastsäkring............................... 34
6.1 Bakgrund............................ 34
6.2 Bemyndiganden om lastsäkring .............. 35
6.3 Ansvarsbestämmelser .................... 36
7 Kostnader................................ 37
8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........... 38
8.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen . 38
8.2 Övriga lagförslag....................... 39
9 Författningskommentar........................ 39
9.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen . . 39
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg.............. 54
9.3 Förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen .... 54
Bilaga 1 International management code for the safe operation
of ships and for pollution prevention (International
Safety Management (ISM) Code).............56
Bilaga 2 Addition of a new chapter IX to the annex to the inter-
national convention for the safety of life at sea, 1974 . 65
Bilaga 3 Internationella organisationsregler för säker drift av fartyg
och för förhindrande av förorening (Internationella
säkerhetsorganisationskoden)................ 68
Bilaga 4 Sjöfartsverkets förslag till lag om ändring i fartygs-
säkerhetslagen (ISM-koden) ................79
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag................ 89
Bilaga 6 Lagrådets yttrande..................... 104
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars
1995 .................................. 109
Rättsdatablad................................. 110
Prop. 1994/95:186
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,
3. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 9 §, 10
kap. 1, 5, 6, 8, 9, 19 och 22 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 2 och 3 §§,
rubriken till 2 kap. samt rubriken närmast före 1 kap. 4 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 4 a-e §§,
4 kap. 7 §, 10 kap. 7 a och 12 a §§, samt närmast före 2 kap. 4 a och
4 b §§ två nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:186
1 kap.
Denna lag gäller alla fartyg som
används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg
som används till sjöfart utanför
sjöterritoriet. Lagen skall dock
inte tillämpas i den mån det är
särskilt föreskrivet eller följer av
allmänt erkända folkrättsliga
grundsatser.
1 §
Denna lag gäller alla fartyg som
används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg
som används till sjöfart utanför
sjöterritoriet. Lagen gäller även
alla svenska rederier samt
utländska rederier, som bedriver
sjöfart med svenskt fartyg eller
använder annat fartyg till sjöfart
inom Sveriges sjöterritorium.
Lagen skall dock inte tillämpas i
den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen
föreskriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars Prop. 1994/95:186
måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens
bemyndiganden
Certifikat Dokument och certifikat
4§
Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat
skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde
och för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges
särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer
vidsträckt fart än vad certifikatet avser.
Ett rederi skall ha ett dokument
angående godkänd säkerhetsorga-
nisation i de fall som anges i
denna lag. Dokumentet skall
utfärdas för en bestämd tid, som
får förlängas. Dokumentet får
innehålla särskilda villkor för att
det skall vara giltigt.
5 §
Certifikat utfärdas av Sjöfarts- Dokument angående godkänd
verket, om regeringen inte före- säkerhetsorganisation och certifi-
skriver något annat. kat utfärdas av Sjöfartsverket, om
regeringen inte föreskriver något
annat.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att utländska fårtyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall
inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en
motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
även föreskriva att utländska
rederier, som bedriver sjöfart med
svenskt fartyg eller använder
annat fartyg till sjöfart inom Sveri-
ges sjöterritorium, skall inneha ett
dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation utfärdat av
en behörig utländsk myndighet
eller en motsvarande handling.
2 kap. Fartygs sjövärdighet
2 kap. Fartygs sjövärdighet Prop. 1994/95:186
m.m.
Rederiverksamhet
4a§
Rederiverksamhet skall bedrivas
på ett sådant sätt att sjösäkerheten
upprätthålls samt människor, miljö
och egendom skyddas.
Dokument och certifikat angående
godkänd säkerhetsorganisation
4b§
Ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation är ett bevis
att rederiets säkerhetsorganisation
har godkänts vid en rederikontroll.
Ett certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation är ett bevis
att fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets
godkända säkerhetsorganisation.
4c§
Ett fartyg som används för yrkes-
mässig personbefordran eller vars
bruttodräktighet är minst 20 får
användas till sjöfart endast om
dess rederi har ett dokument an-
gående godkänd säkerhetsorgani-
sation och fartyget är försett med
ett certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation.
4d§
Sjöfartsverket skall förklara ett
rederis dokument angående god-
känd säkerhetsorganisation ogil-
tigt, om
1. rederiets organisation eller
ledning ändrats på sådant sätt att
det kan antas inverka menligt på
rederiets säkerhetsorganisation
eller
2. rederiet inte medverkar till en Prop. 1994/95:186
rederikontroll enligt 10 kap. 5 §
andra stycket.
4e$
Sjöfartsverket skall förklara ett
fartygs certifikat angående god-
känd säkerhetsorganisation ogil-
tigt, om
1. fartyget har övergått till ett
annat rederi,
2. rederiets dokument angående
godkänd säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. fartygets godkända säkerhets-
organisation inte upprätthålls om-
bord på fartyget eller
4. fartyget inte undergår före-
skriven tillsyn.
5 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd for att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om rederiers
och fartygs säkerhetsorganisation.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Sjöfartsverket
får meddela föreskrifter om rätt
att använda fartyg till sjöfart utan
hinder av vad som sägs i detta
kapitel.
Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Sjöfartsverket
får meddela föreskrifter om un-
dantag från bestämmelserna i
detta kapitel.
3 kap.
9 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken,
fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om
säkring av last, som ännu inte har
förts ombord.
4 kap.
Prop. 1994/95:186
7§
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer för
meddela föreskrifter om skyldighet
att registrera uppgifter angående
ombordvarande pä passagerarfar-
tyg-
10 kap.
1 §
Tillsyn av fartyg och deras ut-
rustning och drift enligt denna lag
och enligt föreskrifter som utfärdas
med stöd av lagen utövas av Sjö-
fartsverket, om något annat inte
anges i lagen.
Sjöfartsverket utövar, om något
annat inte anges i lagen, tillsyn
enligt denna lag och föreskrifter
meddelade med stöd av lagen
såvitt avser
1. fartyg och deras utrustning,
drift, lastning och säkerhetsorga-
nisation,
2. säkring av last som ännu inte
har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisa-
tion.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbevak-
ningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med
Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedels-
lagen (1971:511).
Tillsynen av fartyg och deras
utrustning och drift utövas vid
tillsynsforrättningar. Sådana för-
rättningar utförs som besiktningar
eller som inspektioner.
Besiktningar företas planmässigt.
När det finns särskild anledning
till det, kan en besiktning företas
även utom planen.
Den tillsyn som anges i 1 §
första stycket utövas vid tillsyns-
forrättningar. Sådana förrättningar
utförs som besiktningar, rederi-
kontroller eller inspektioner.
Besiktningar och rederikontrol-
ler görs planmässigt. När det finns
särskild anledning till det, kan en
besiktning eller rederikontroll
göras även utom planen. Inspek-
Senaste lydelse 1990:511.
Besiktningar skall företas främst
for att undersöka om ett fartyg är
sjövärdigt,
för att undersöka om det är
lämpligt att användas som passa-
gerarfartyg, och
för att bestämma dess minsta
tillåtna fribord.
tioner görs när en tillsynsmyndig-
het finner att det är motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg
är sjövärdigt,
för att undersöka om det är
lämpligt att användas som passa-
gerarfartyg,
för att bestämma dess minsta
tillåtna fribord och
för att undersöka om fartygets
säkerhetsorganisation överens-
stämmer med rederiets säkerhets-
organisation.
Prop. 1994/95:186
Inspektioner företas när en
tillsynsmyndighet finner det moti-
verat.
6§
Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan
det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fortyg blivit
svenskt, skall besiktning beträffan-
de sjövärdigheten äga rum, om
inte tillsynsmyndigheten finner det
obehövligt med hänsyn till farty-
gets beskaffenhet eller omständig-
heterna i övrigt.
Har ett utländskt fartyg blivit
svenskt, skall besiktning beträffan-
de sjövärdigheten äga rum, om
inte tillsynsmyndigheten finner det
obehövligt med hänsyn till farty-
gets beskaffenhet eller omständig-
heterna i övrigt. Besiktning skall
även göras for att undersöka om
fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation, om inte
tillsynsmyndigheten finner att det
är obehövligt med hänsyn till att
fartyget redan har ett giltigt certi-
fikat angäende godkänd säker-
hetsorganisation utfärdat av ett
organ som är behörigt enligt
denna lag.
Bestämmelserna i denna para-
graf gäller passagerarfartyg,
oavsett dräktighet, och andra
fartyg med en bruttodräktighet av
minst 20.
10
7 a § Prop. 1994/95:186
Vid en rederikontroll skall till-
synsmyndigheten pröva om rederi-
et har en säkerhetsorganisation
som uppfyller kraven i 2 kap.
4 a § och i de föreskrifter om
rederiers säkerhetsorganisation
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Om rederiets organisation eller
ledning ändras på sådant sätt att
det kan antas inverka menligt på
rederiets säkerhetsorganisation,
skall en rederikontroll utföras.
Vid en inspektion skall, om för-
hållandena inte föranleder annat,
undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsstäl-
lande,
om fartyget är behörigen lastat
eller barlastat,
om fartyget är bemannat på
betryggande sätt, och
om fartyget i övrigt är i behörigt
skick.
Vid en inspektion skall, om för-
hållandena inte föranleder annat,
undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsstäl-
lande,
om fårtyget är behörigen lastat
eller barlastat,
om last som ännu inte har förts
ombord är säkert anordnad för
sjötransport,
om fartyget är bemannat på ett
betryggande sätt,
om lårtyget i övrigt är i behörigt
skick och
om fartygets säkerhetsorganisa-
tion överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation.
Tillsyn av utländska fårtyg sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfåttas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fårtygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det
inte finns grundad anledning att
anta att fårtyget eller dess utrust-
ning avviker från uppgifterna i
certifikaten eller handlingarna i
något väsentligt avseende.
Tillsyn av utländska fårtyg sker
genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfåttas av
certifikat, skall inspektionen be-
gränsas till granskning av fårtygets
certifikat eller motsvarande hand-
lingar enligt 1 kap. 8 §, om det
inte finns grundad anledning att
anta att fårtyget, dess utrustning
eller säkerhetsorganisation avviker
från uppgifterna i certifikaten eller
handlingarna i något väsentligt
avseende.
11
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjö- Prop. 1994/95:186
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fårtyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras,
utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller
i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
12 a §
Redaren ansvarar för att rederi-
verksamheten undergår tillsyn
enligt denna lag och enligt före-
skrifter som har meddelats med
stöd av lagen.
Redaren skall lämna tillsynsmyn-
digheten det bistånd den behöver
och de upplysningar den begär vid
tillsynen.
19 §
Befälhavaren skall se till att
fårtygets tillsynsbok och de certifi-
kat som har utfärdats for fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter
som har utfärdats med stöd av
lagen finns ombord och hålls
tillgängliga vid tillsynsförrättning-
ar.
Befälhavaren skall se till att
rederiets dokument angående god-
känd säkerhetsorganisation, farty-
gets tillsynsbok och de certifikat
eller andra handlingar som har ut-
färdats för fårtyget enligt denna
lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen finns
ombord och hålls tillgängliga vid
till synsförrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han
behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.
22 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter
till staten för tillsyn av fårtyg.
Detsamma gäller avgifter för
provning och granskning av mate-
rial och utrustning samt för
granskning av ritningar till fartyg.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter
till staten för tillsyn av fårtyg och
av rederiers och fartygs säkerhets-
organisation. Detsamma gäller av-
gifter för provning och granskning
av material och utrustning samt
för granskning av ritningar till
fartyg.
12
11 kap.
Prop. 1994/95:186
Ett fartygs resa får förbjudas tills
rättelse har skett, om det finns
skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för
resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseen-
de har brister i fråga om skyddet
mot ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlas-
tat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare ut-
över det högsta tillåtna antalet,
eller
att det inte är bemannat på ett
betryggande sätt för den avsedda
resan.
Ett fartygs resa får förbjudas tills
rättelse har skett, om det finns
skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt
för resa i den avsedda forten,
att det i något väsentligt av-
seende har brister i fråga om
skyddet mot ohälsa eller olycks-
fell,
att det inte är lastat eller
barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare
utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett
betryggande sätt för den avsedda
resan eller
att rederiet eller fartyget inte
uppfyller kraven pä säkerhetsorga-
nisation.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redska-
pen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär
risk för ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills
rättelse har skett.
Ett fortygs resa får också förbju-
das, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fortyget saknar ett certifi-
kat eller en motsvarande handling
som fartyget skall ha enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av 1 kap.
7 eller 8 §.
Ett fartygs resa får också förbju-
das, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fortyget eller dess rederi
saknar ett certifikat, dokument
angående godkänd säkerhetsor-
ganisation eller en motsvarande
handling som det skall ha enligt
denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av
1 kap. 7 eller 8 §.
13
12 kap.
Prop. 1994/95:186
2§
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar
oriktiga uppgifter för att få ett
certifikat som utfärdas enligt
denna lag eller enligt en föreskrift
med stöd av 1 kap. 7 § eller för
att få giltighetstiden för ett sådant
certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan
att ha certifikat eller motsvarande
handling som skall ha utfärdats för
fartyget eller dess utrustning enligt
denna lag eller enligt vad som har
föreskrivits med stöd av 1 kap. 7
eller 8 §,
3. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg eller dess
utrustning i strid mot någon be-
stämmelse i ett certifikat eller en
motsvarande handling som avses i
2,
4. redare och befälhavare som
vänder ett fartyg till sjöfart utan ;
bordsmärken,
1. den som uppsåtligen lämnar
oriktiga uppgifter för att få ett
dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation eller ett
certifikat som utfärdas enligt
denna lag eller enligt en föreskrift
med stöd av 1 kap. 7 § eller för
att få giltighetstiden för ett sådant
dokument eller certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan
att ha ett dokument angående
godkänd säkerhetsorganisation,
certifikat eller annan handling
som skall ha utfärdats för rederiet,
fartyget, dess utrustning, lastning
eller säkerhetsorganisation enligt
denna lag eller enligt vad som har
föreskrivits med stöd av lagen,
3. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg eller dess
utrustning i strid mot någon be-
stämmelse i ett dokument angå-
ende godkänd säkerhetsorganisa-
tion, certifikat eller en annan
handling som avses i 2,
uppsåtligen eller av oaktsamhet an-
tt det är försett med föreskrivna fri-
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet under-
låter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som
ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen
utan tillstånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför
ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra
vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemannings-
föreskrifter,
8. redare eller ägare som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet under-
låter att se till att fartyget under-
8. redare eller ägare som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet under-
låter att se till att fartyget under-
14
går tillsyn enligt denna lag eller går tillsyn eller redare som upp-
en föreskrift som har meddelats sätligen eller av oaktsamhet un-
med stöd av lagen, och derlåter att se till att rederiverk-
samhet undergår tillsyn enligt
denna lag eller en föreskrift som
har meddelats med stöd av lagen,
och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots,
när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
Prop. 1994/95:186
3
Till böter döms
1. befälhavare och maskinchef
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att fullgöra vad han
enligt 5 kap. 2 § andra stycket och
3 § andra stycket ålagts att göra
innan en resa påbörjas,
2. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
se till att nytillträdande ombordan-
ställda får kännedom om fartyget,
grundläggande säkerhetsbestäm-
melser eller åtgärder vid sjöolycka
enligt 5 kap. 2 § tredje stycket,
3. befälhavare som av oaktsam-
het framför ett fartyg i strid med
vad som gäller i fråga om mini-
mibesättning eller bemannings-
foreskrifter, om inte förseelsen är
ringa,
4. redare som av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäli-
gen kan fordras av honom för att
förhindra att fartyget framförs i
§2
Till böter döms
1. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i strid mot en
lastningsföreskrift som har med-
delats med stöd av 3 kap. 9 §
första stycket, om inte förseelsen
är ringa,
2. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 4 kap. 7 §,
3. befälhavare och maskinchef
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att fullgöra vad han
enligt 5 kap. 2 § andra stycket och
3 § andra stycket ålagts att göra
innan en resa påbörjas,
4. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
se till att nytillträdande ombordan-
ställda får kännedom om fartyget,
grundläggande säkerhetsbestäm-
melser eller åtgärder vid sjöolycka
enligt 5 kap. 2 § tredje stycket,
5. befälhavare som av oaktsam-
het framför ett fartyg i strid mot
vad som gäller i fråga om mini-
mibesättning eller bemannings-
föreskrifter, om inte förseelsen är
ringa,
6. redare som av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäli-
gen kan fordras av honom för att
förhindra att fartyget framförs i
Senaste lydelse 1990:723.
15
strid mot vad som gäller i fråga
om minimibesättning eller beman-
ningsforeskrifter, om inte förseel-
sen är ringa,
5. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg
som befälhavare, maskinchef eller
ansvarig för vakt utan att inneha
den behörighet som är föreskriven
i minimibesättningsbeslutet eller i
bemanningsföreskriftema, dock
inte om han har uppehållit be-
fattningen på grund av ett plötsligt
sjukdomsfall eller en annan lik-
nande händelse,
5a. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 6
kap. 10 a § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 6
kap. 10 a § andra stycket,
6. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet försummar
sina skyldigheter beträffande kost
och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 7
kap. 7 §,
7. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet utan giltigt skäl tar
bort en skyddsanordning eller
sätter den ur funktion,
8. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
9. befälhavare som uppsåtligen
beordrar arbete i strid mot ett
beslut av ett skyddsombud enligt 9
kap. 7 § utan att något sådant skäl
som anges i 9 kap. 8 § föreligger,
om därmed intresset av att skydds-
arbetet ombord bedrivs i behörig
ordning uppenbart åsidosätts,
10. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar sina skyl-
digheter beträffande ritningar till
ett fårtyg enligt 10 kap. 16 § eller
tillsynsbok och certifikat enligt 10
kap. 19 §,
strid mot vad som gäller i fråga
om minimibesättning eller beman-
ningsföreskrifter, om inte förseel-
sen är ringa,
7. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg
som befälhavare, maskinchef eller
ansvarig för vakt utan att inneha
den behörighet som är föreskriven
i minimibesättningsbeslutet eller i
bemanningsföreskrifterna, dock
inte om han har uppehållit be-
fattningen på grund av ett plötsligt
sjukdomsfall eller en annan lik-
nande händelse,
8. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 6
kap. 10 a § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 6
kap. 10 a § andra stycket,
9. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet försummar
sina skyldigheter beträffande kost
och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 7
kap. 7 §,
10. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet utan giltigt skäl tar
bort en skyddsanordning eller
sätter den ur funktion,
11. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
12. befälhavare som uppsåtligen
beordrar arbete i strid mot ett
beslut av ett skyddsombud enligt 9
kap. 7 § utan att något sådant skäl
som anges i 9 kap. 8 § föreligger,
om därmed intresset av att skydds-
arbetet ombord bedrivs i behörig
ordning uppenbart åsidosätts,
13. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar sina skyl-
digheter beträffande ritningar till
ett fårtyg enligt 10 kap. 16 § eller
dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, tillsynsbok
Prop. 1994/95:186
16
11. den som i andra fall än som
sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktiga upp-
gifter till en tillsynsmyndighet vid
fullgörandet av skyldighet enligt
10 kap. 12 § andra stycket eller
14 § eller annars i fråga om en
åtgärd som har ålagts av myndig-
heten, och
72. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har
ålagts honom med stöd av 13 kap.
5 §•
och certifikat eller annan handling
enligt 10 kap. 19 §,
14. den som i andra fall än som
sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktiga upp-
gifter till en tillsynsmyndighet vid
fullgörande av skyldighet enligt 10
kap. 12 § andra stycket, 72 a §
andra stycket eller 14 § eller
annars i fråga om en åtgärd som
har ålagts av myndigheten, och
15. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har
ålagts honom med stöd av 13 kap.
5 §.
Prop. 1994/95:186
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10
kap. 6, 7 a, 9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först
från och med den dag som regeringen bestämmer. Detsamma gäller
bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§ samt 12 kap. 2 och 3 §§,
såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorgani-
sation samt tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Rege-
ringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts i denna punkt
skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och
fårtyg.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
Prop. 1994/95:186
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg3 skall införas en ny paragraf, 11 kap. 4 §,
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
11 kap. 4 § Bestämmelser om rederiers |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
18
3 Lagen omtryckt 1983:463.
Prop. 1994/95:186
Härigenom föreskrivs att 3 § sjöarbetstidslagen (1970:105) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §4 I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller
passagerarnas förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har
samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan
liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej
tillhör radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper
hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2
timmar vid något tillfälle,
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräk-
tighet understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer
än 12 timmars oavbruten gång,
närfart: fart, dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller
annars i Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvat-
ten innanför linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån
västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över
Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna
latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart
som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträck-
ning av resan som föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsitua-
tion.
Förordnande enligt 1 kap. 8 §
andra meningen fartygssäkerhets-
lagen (1988:49) gäller även vid
tillämpningen av sjöarbetstidslagen
i den mån förordnandet har be-
Förordnande enligt 1 kap. 9 §
andra meningen fartygssäkerhets-
lagen (1988:49) gäller även vid
tillämpningen av sjöarbetstidslagen
i den mån förordnandet har be-
tydelse för tillämpningen. tydelse for tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fåll som avses i 8 §,
dels måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen
4 Senaste lydelse 1988:50.
19
enligt formans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppe- Prop. 1994/95:186
hållet och detta varar minst 1 timme.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
20
Inledning
I Sverige finns lagbestämmelser om säkerhet på fartyg huvudsakligen i
fartygssäkerhetslagen (1988:49). Lagen är till stora delar en ramlag med
allmänt hållna bestämmelser och bemyndiganden för regeringen och
olika myndigheter att utfärda närmare föreskrifter. Regeringens före-
skrifter finns i fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), som även den
har en övergripande karaktär. Detaljerade bestämmelser om säkerhet på
fartyg finns i tillämpningsföreskrifter som utfärdas framför allt av Sjö-
fartsverket. Dessa föreskrifter återspeglar regler i olika internationella
överenskommelser, varav 1974 års internationella konvention om säker-
heten for människoliv till sjöss och dess protokoll från 1978 (SOLAS)
är den viktigaste. Denna konvention har utarbetats inom FN:s interna-
tionella sjöfartsorganisation, International Maritime Organization
(IMO), där det internationella regelskapandet på sjösäkerhetsområdet i
första hand sker.
I denna proposition läggs nu fram förslag till ändringar i fartygssäker-
hetslagen i tre olika hänseenden.
Den internationella säkerhetsorganisationskoden
Efter ett omfattande utvecklingsarbete antogs inom IMO den 4 novem-
ber 1993 resolutionen A.741(18), Internationella organisationsregler för
säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (Internationella
säkerhetsorganisationskoden). Koden förkortas ISM (International Safety
Management Code). Ett nytt kapitel IX i bilagan till SOLAS har även
beslutats. ISM-koden och kapitel IX i bilagan till SOLAS finns i sin
engelska lydelse i bilagorna 1 och 2. En på uppdrag av Kommunika-
tionsdepartementet gjord översättning av ISM-koden till svenska bifogas
som bilaga 3.
I en skrivelse den 17 juni 1994 har Sjöfartsverket föreslagit att ISM-
koden införs i svensk rätt. Verket har lämnat förslag till ändringar i
fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen som ger Sjö-
fartsverket bemyndiganden att utfärda närmare föreskrifter i frågan. De
lagförslag som har lagts fram i Sjöfartsverkets skrivelse finns i bilaga
4.
Sjöfartsverkets skrivelse har remissbehandlats i slutet av 1994. Re-
missinstanser har varit Riksåklagaren, Statens räddningsverk, Arbetar-
skyddsstyrelsen, Sveriges Redareförening, Sveriges Redareförening för
mindre passagerarfartyg (SWEREF), Sveriges Fartygsbefälsförening,
Svenska Maskinbefälsförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet. Samt-
liga remissinstanser har yttrat sig över Sjöfartsverkets förslag. Riks-
åklagaren har dessutom bifogat yttranden från Åklagarmyndigheten i
Stockholm samt från Regionåklagarmyndighetema i Malmö och Umeå.
En sammanställning av dessa remissyttranden finns tillgänglig i Kom-
Prop. 1994/95:186
21
munikationsdepartementets ärende (diarienummer K94/1707/RS). Dess- Prop. 1994/95:186
utom har Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) efter remissti-
dens slut avgivit ett yttrande som finns i samma ärende.
Registrering av ombordvarande på passagerarfartyg
I anledning av forlisningen av det estniska passagerarfartyget Estonia
den 28 september 1994 har inom Kommunikationsdepartementet ut-
arbetats promemorian Förslag till ändring av fartygssäkerhetslagen
(1988:49). I promemorian har förslagits att obligatorisk registrering av
passagerare skall införas på passagerarfartyg.
En skrivelse med begäran om yttrande över promemorian har den 11
januari 1995 skickats till Riksåklagaren, Hovrätten för Västra Sverige,
Sjöfartsverket, Konsumentverket, Sveriges Redareförening, SWEREF,
Sveriges Fartygsbefalsförening, Svenska Maskinbefalsförbundet och
Svenska Sjöfolksförbundet. Samtliga remissinstansers yttranden finns
tillgängliga i Kommunikationsdepartementets ärende (diarienummer
K95/103/RS).
Lastsäkring
Sjöfartsverket har i en skrivelse den 13 januari 1995 föreslagit ändring-
ar i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen med anled-
ning av införande av föreskrifter om säkring och surming av last.
Skrivelsen har remitterats till Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen,
Generaltullstyrelsen, Sveriges Redareförening, SWEREF, Sveriges
Fartygsbefalsförening, Svenska Maskinbefalsförbundet, Svenska Sjö-
folksförbundet och Sveriges Hamn- och StuverifÖrbund. Samtliga re-
missinstanser utom Generaltullstyrelsen har skriftligen eller muntligen
yttrat sig i ärendet. Sveriges Hamn- och StuverifÖrbund har även bifo-
gat ett yttrande från Helsingborgs hamn AB. De inkomna yttrandena
finns i Kommunikationsdepartementets ärende (diarienummer
K94/4031/RS).
Lagrådet
Regeringen har den 9 mars 1995 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Lagrådet har föreslagit ändringar i 1 kap. 1 §, 3 kap. 9 §, 10 kap. 1,
8 och 19 §§, 12 kap. 2 § 2 och 3 §§ samt övergångsbestämmelserna till
förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen.
Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten. Dessutom har regeringen gjort vissa ytterligare justeringar i
förslaget till ändring i 12 kap. 2 § 2 fartygssäkerhetslagen samt i ikraft-
22
trädandebestämmelsen till förslaget till lag om ändring i lagen om åt- Prop. 1994/95:186
gärder mot vattenförorening från fartyg. Regeringens kommentarer till
Lagrådets synpunkter finns i författningskommentaren till respektive
paragraf.
Utvecklingen inom industrier och institutioner har alltmer betonat
betydelsen av utvecklade system för ledning av organisationen med
hjälp av mål uttryckta i s.k. kvalitetstermer. Säkerhetsmål och arbets-
miljömål kan inordnas i sådana system. Systemen presenteras ibland
som kvalitetsstymingssystem eller säkerhetsledningssystem. Ett skäl att
införa sådana system är att företagens ledning får ett verktyg för upp-
följning av företagens mål. Ett annat skäl är att säkerhetsledningssystem
underlättar möjligheten att påverka den s.k. mänskliga faktorn i bl.a.
det förebyggande arbetet. Man anlägger då ett betraktelsesätt som
bygger på vår kunskap om samspelet mellan människa, teknik och
organisation (MTO). Flera större globalt verksamma rederier har redan
utvecklat och infört sådana system i form av anvisningar for säker-
hetsorganisationen i företaget.
ISM-koden syftar till att säkerställa en säker sjöfart, undvika dödsfall
och skador på människor, miljö och egendom. Enligt koden skall ett
säkerhetsorganisationssystem, Safety Management System (SMS), infö-
ras som bl.a. skall medföra säkrare fårtygsdrift och en säkrare arbets-
miljö genom att riskfyllda situationer identifieras och undviks samt
genom att man också genomför en fortlöpande träning av personalen i
säkerhetsarbete och i att klara av nödsituationer. Ett säkerhetsorganisa-
tionssystem skall utformas så att överensstämmelse nås med regler och
rekommendationer som utfärdats av bl.a. myndigheter och klassifice-
ringssällskap. Rederiet skall dessutom ha en uttalad säkerhetspolicy och
genomföra interna och periodiskt återkommande revisioner av sitt sys-
tem.
Rederiets säkerhetsorganisationssystem skall kontrolleras av en myn-
dighet eller, efter delegering, av en organisation som erkänts av myn-
digheten. Efter ett godkännande utfärdas ett dokument som utvisar att
kraven i koden uppfylls. Därefter skall organisationen ombord på rede-
riets fartyg gås igenom. Kontrollen ombord innebär att såväl fartygets
dokument och manualer rörande säkerheten som personalens kunskap
och färdighet rörande säkerheten gås igenom. Efter en godkänd kontroll
utfärdas ett certifikat som utvisar att rederiets fartyg i praktiken följer
rederiets godkända säkerhetsorganisation. Därmed kommer således
rederiets totala säkerhetsorganisation, innefattande dess fartyg, att ha
gåtts igenom. Sådana kontroller skall ske med viss regelbundenhet.
ISM-koden kommer att bli bindande internationellt den 1 juli 1998 för Prop. 1994/95:186
passagerarfartyg samt för tankfartyg med en bruttodräktighet av minst
500. För andra lastfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 skall
koden vara införd senast den 1 juli 2002. IMO har dock uppmanat
medlemsländerna att införliva ISM-koden med den nationella lagstift-
ningen snarast möjligt.
Inom Europeiska unionen (EU) ges sjösäkerheten på s.k. ro-ro (roll
on-roll ofi) fartyg hög prioritet. EU-rådet har antagit en resolution om
åtgärder som bör vidtas för att öka ro-ro fartygens sjösäkerhet. Bland
annat avses en förordning beslutas som innebär ett obligatoriskt införan-
de av ISM-koden avseende ro-ro passagerarfartyg som regelbundet
trafikerar hamnar inom EU. Förordningen avses träda i kraft den 1
januari 1996, men tillämpas från och med den 1 juli 1996. Sverige
stödjer arbetet med denna förordning.
Regeringens förslag: De legala förutsättningarna för att införliva
ISM-koden med svensk rätt införs genom ändringar i fartygssäker-
hetslagen.
Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket anser att det, med hänsyn till
det internationella arbetet i frågan, är angeläget att utan dröjsmål inför-
liva ISM-koden med svensk rätt. De flesta bestämmelserna i koden är
av sådan art att de bör utfärdas som föreskrifter utgivna av Sjöfartsver-
ket. Sjöfartsverket, rederier och de ombordanställdas organisationer har
aktivt deltagit i det internationella arbetet med ISM-koden. Sjöfartsver-
ket har sedan 1992 gjort ett omfattande förberedelsearbete för att kunna
införa ISM-koden. Förutom informationsverksamhet till rederier och
andra intressenter har Sjöfartsinspektionen inom Sjöfartsverket utbildat
sin personal inför de kommande uppgifterna. Frivilliga tillsynskontroller
av svenska och finska rederier har påbörjats i syfte att vidareutbilda
såväl rederipersonal som Sjöfartsverkets egen personal. Ett brett samar-
bete med andra nordiska länder har också medfört att tillsynsförrätt-
ningar med deltagare från olika länder genomförts, vilket underlättar en
samnordisk syn på och tillämpning av ISM-koden.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till
Sjöfartsverkets förslag att införliva ISM-koden med svensk rätt. Ingen
remissinstans har motsatt sig förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De svåra fartygsolyckorna med
konsekvenser för människoliv och miljö som på senare tid har inträffat
i vårt närområde har satt sjösäkerheten i fokus. Regler för fartygs kon-
struktion och dess utrustning, besättningars utbildning och kompetens
m.m. är föremål för olika översyner både nationellt och internationellt.
En självklar utgångspunkt i allt sjösäkerhetsarbete måste vara att kon-
trollera att de regler som finns efterlevs. Att få sjösäkerhetsfrågoma
24
prioriterade i företagens allmänna policy genom att företagen inför Prop. 1994/95:186
säkerhetssystem är en viktig del i detta arbete.
Den inom IMO utvecklade ISM-koden ger möjlighet att införa krav på
obligatoriska säkerhetssystem i rederierna. Med koden får man ett
viktigt komplement som integrerar var för sig viktiga sjösäkerhetskom-
ponenter till ett system som har sin utgångspunkt i företagets grund-
läggande säkerhetspolicy. Genom att införliva koden med nationell rätt
ges möjlighet att kontrollera att säkerhetssystemen finns och att de
fungerar i praktiken. Regeringen anser därför att ISM-koden skall inför-
livas med svensk rätt så snart som det är praktiskt möjligt.
4.2.1 Tillämpningsområde
Regeringens förslag: Fartygssäkerhetslagen gäller redan alla
fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt
svenska fartyg som används till sjöfart utanför territoriet. Lagen
skall även gälla alla svenska rederier samt utländska rederier, som
bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat fartyg till
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium.
Sjöfartsverkets förslag: Enligt Sjöfartsverkets förslag till lagändringar
skall fartygssäkerhetslagen även gälla svenska rederier och rederier vars
fartyg trafikerar svenskt sjöterritorium. I Sjöfartsverkets promemoria
anges att ISM-koden i princip bör gälla utländska rederier som bedriver
regelbunden passagerartrafik på svenska hamnar. Enligt promemorian
bör ISM-kodens definition av rederi enligt punkt 1.1.2 gälla, dvs. med
rederi avses den person eller organisation som ytterst ansvarar för
fårtygets säkerhet.
Remissinstanserna: Svenska Sjöfolksforbundet, Sveriges Redareföre-
ning och Åklagarmyndigheten i Umeå anser att det i Sjöfartsverkets
promemoria råder oklarhet om vilka rederier som omfåttas av förslagen.
Sjöfolksforbundet anser att alla fårtyg som regelbundet trafikerar
svenskt vatten skall omfåttas. Redareföreningen anser att ett svenskt
rederi som bedriver sjöfart under utländsk flagg och inte i regelbunden
trafik på Sverige inte bör omfåttas av svensk lagstiftning avseende ISM-
koden. Det bör dock klart framgå att svenska fårtyg som opereras av
utländska rederier också omfåttas av lagen.
Vidare anser SWEREF och Sveriges FartygsbefålsfÖrening att det inte
bör råda någon oklarhet om att det är befälhavaren som har ansvaret för
fårtygets säkerhet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att ISM-koden
skall gälla för alla svenska fårtyg och fårtyg med trafik på svenska
vatten, oberoende av flagg, samt dessa fårtygs rederier. Detta är viktigt
med hänsyn till bland annat omfåttningen av passagerartrafiken på
svenska hamnar med utländska fartyg. Dessutom bör ISM-koden gälla
alla svenska rederier, även om de inte bedriver sjöfårt med svenskt
25
fartyg eller i svenska vatten. Av naturliga skäl bör dock bestämmelserna
införas stegvis. Det blir åtminstone övergångsvis av praktiska skäl
nödvändigt med en prioritering av tillämpningen mot svensk och ut-
ländsk passagerartrafik med stor regelbundenhet i trafiken på Sverige
samt fårtyg med last av farligt gods. Detta är en uppfattning som över-
ensstämmer med Sjöfartsverkets inställning.
Beträffande definitionen av redare och rederi hänvisas till departe-
mentschefens specialmotivering till 1 kap 2 § fartygssäkerhetslagen i
propositionen 1987/88:3 (sid. 54f), som godkänts av riksdagen (bet.
1987/88:TU4, rskr. 1987/88:42). Där anges bl.a att med redare avses
den som fyller redarfunktionema. Vad som i fartygssäkerhetslagen sägs
om redare skall gälla även den som i redarens ställe har befattning med
fartyget. Härmed avses den som rättsligen äger disponera över fårtyget,
exempelvis någon som har fått fårtyget upplåtet åt sig genom avtal om
tidsbefraktning. Begreppet redare finns även i sjölagen. Regeringen
anser inte att det nu finns särskilda skäl att införa en legaldefinition av
redare i fårtygssäkerhetslagen.
Befälhavarens ansvar och befogenheter fastställs främst i 6 kap. sjöla-
gen (1994:1009). Regeringen ser ingen anledning att ändra befälhava-
rens ansvar till följd av ISM-kodens införlivande med svensk rätt.
Prop. 1994/95:186
4.2.2 Utfärdande av dokument och certifikat samt tillsyn
Regeringens förslag: Dokument och certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation skall utfärdas av Sjöfartsverket, om inte
regeringen föreskriver något annat. Sjöfartsverket skall även utöva
tillsyn över rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, om inte
något annat anges i fartygssäkerhetslagen.
Sjöfartsverkets förslag: Dokument angående godkänd säkerhetsorgani-
sation utfärdade av vissa utländska klassificeringssällskap bör ha samma
giltighet som om de utfärdats av Sjöfartsverket under förutsättning att
avtal om det träffats mellan verket och sällskapet. Detta förhållande bör
även gälla tillsynen av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
Remissinstanserna: Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska
Sjöfolksforbundet är emot att klassificeringssällskapen skall fä utfärda
dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation samt
att utöva tillsyn av ett över rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
SWEDAC anser för sin del att Sjöfartsverkets förslag om att både
utfärda föreskrifter for och utöva tillsyn av godkänd säkerhetsorganisa-
tion inte står i överenskommelse med statsmakternas beslut om öppna
system for teknisk kontroll. SWEDAC anser att utfärdande av dokument
och tillsyn av ett rederis säkerhetsorganisation bör ske av ett ackredite-
rat certifieringsorgan eller besiktningsorgan i tredjepartsställning.
Skälen för regeringens förslag: Den kontroll som en flaggstat re-
spektive en hamnstat kan genomföra är de verksamma medlen för att
kontrollera fartygens skick, besättningens behörigheter och kompetens Prop. 1994/95:186
m.m. I Sverige är denna kontroll i första hand en fråga för Sjöfartsver-
ket. Möjligheter till delegering av viss certifiering och tillsyn till vissa
klassificeringssällskap ges i fartygssäkerhetslagen. Sådan delegering
förutsätter emellertid särskilda avtal mellan Sjöfartsverket och berört
klassificeringssällskap. Med stöd av sådana avtal utför vissa klassifice-
ringssällskap certifiering och tillsyn på verkets uppdrag avseende bl.a.
fartygets skrov och maskin.
Regeringen har tillsatt en sjösäkerhetskommitté med uppgift att ta
fram ett handlingsprogram för ökad sjösäkerhet, i första hand med
avseende på den passagerartrafik som berör Sverige. I kommitténs
uppdrag ingår bl.a. att se över rollfördelningen och samarbetet mellan
Sjöfartsinspektionen och klassificeringssällskapen. I avvaktan på denna
utredning anser regeringen att en delegering till klassificeringssällskap
av utfärdande av dokument och certifikat angående samt tillsyn av god-
känd säkerhetsorganisation bör anstå. I detta sammanhang bör också
frågan om ackreditering av certifierings- och besiktningsorgan på sjö-
säkerhetsområdet undersökas vidare. Detta får i första hand ske genom
diskussioner mellan SWEDAC och Sjöfartsverket, men också sjösäker-
hetskommitténs analys bör kunna utgöra underlag för det fortsatta arbe-
tet i denna fråga.
4.2.3 Ansvarsbestämmelser
Regeringens förslag: Ansvarsbestämmelserna inriktas på konkreta
överträdelser av de föreslagna bestämmelserna i fartygssäkerhets-
lagen.
Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har föreslagit att en redare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att bedriva sin verksamhet så
att säkerheten på rederiets fartyg upprätthålls skall dömas till böter eller
fängelse i sex månader.
Remissinstanserna: Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stock-
holm har anfört att den föreslagna ansvarsbestämmelsen är mycket
allmänt hållen och torde föranleda stora svårigheter när det gäller att i
praktiken avgöra vad bestämmelsen egentligen innebär och var gränser-
na för dess tillämpning går. Med tanke på den komplexa verksamhet
som det kan innebära att driva en rederirörelse och att det rör sig om
ett straffstadgande är bestämmelsen enligt överåklagarens mening oac-
ceptabelt allmänt hållen.
Överåklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i Umeå har påpekat att
forumfrågan aktualiseras om lagen skall komma att tillämpas på utländ-
ska rederier. Den föreslagna ansvarsbestämmelsen är knuten till redaren
och rederiets verksamhet. Om den straffvärda handlingen är att anse
som begången där ett utländskt rederi har sitt säte torde svenskt forum
saknas.
27
Riksåklagaren har anfört att han delar den uppfattning som framförts Prop. 1994/95:186
av överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm. Han har därför
avstyrkt den föreslagna ändringen av 12 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen.
Han anser dock att några av de ändringar som föreslagits i övriga kapi-
tel av fartygssäkerhetslagen bör kunna föranleda en ändring av ansvars-
bestämmelserna. Fråga är om formella bestämmelser av liknande typ
som de bestämmelser vilka redan är straffsanktionerade. Sålunda bör
t.ex. en redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till
att rederiverksamheten undergår tillsyn kunna dömas till ansvar. Ansvar
bör också kunna komma i fråga vid uppsåtligt lämnande av oriktiga
uppgifter för att få ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation
utfärdat. Vidare bör ansvarsbestämmelser kunna knytas till överträdelser
av den föreslagna lydelsen av 1 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
(motsvarar 2 kap. 4 b och 4 c §§ i regeringens förslag).
Någon definition av begreppet redare finns inte intagen i lag. Riks-
åklagaren pekar på att detta kan innebära svårigheter när det gäller att
fastställa vilken person som bär det straffrättsliga ansvaret. Från åkla-
garsynpunkt vore det därför önskvärt med en legaldefinition av begrep-
pet.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar bedömningen att
den ansvarsbestämmelse som har föreslagits av Sjöfartsverket är för
allmänt hållen. I enlighet med vad som anfördes redan i propositionen
1987/88:3 om en ny fårtygssäkerhetslag (sid. 115), är den effektivaste
sanktionen för att genomdriva efterlevnad av bestämmelser om fartygs-
säkerhet att det finns möjlighet att förbjuda användningen av fartyget
eller dess utrustning eller att förelägga fartygets redare eller ägare att
avhjälpa bristen inom viss tid. Sådana bestämmelser finns redan i 11
kap. fartygssäkerhetslagen. Regeringens förslag till ändring av 11 kap.
1 § innebär bl.a. att möjligheten att förbjuda ett fartygs resa tills rättelse
har skett utsträcks till att omfatta även fåll då det finns skälig anledning
att anta att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorga-
nisation. Om det inte finns tillräckliga skäl att meddela ett förbud får i
stället ett föreläggande enligt 11 kap. 5 § meddelas.
Regeringen anser, i likhet med Riksåklagaren, att ansvarsbestämmel-
serna bör inrikta sig på konkreta överträdelser av de föreslagna ändring-
arna i fartygssäkerhetslagen. För ytterligare kommentarer, se författ-
ningskommentaren till 12 kap. 2 och 3 §§.
Enligt 12 kap. 7 § fartygssäkerhetslagen skall mål om ansvar och
förverkande enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen handläggas av en domstol som är behörig enligt bestäm-
melserna i 21 kap. 1 och 5 §§ sjölagen (1994:1009). Det innebär att
brottmål som huvudregel skall handläggas av en sjörättsdomstol och att
bestämmelserna i 19 kap. rättegångsbalken om laga domstol i brottmål
i allmänhet skall tillämpas. Om tillämpligheten av svensk lag finns
bestämmelser i 2 kap. brottsbalken. Regeringen är medveten om att det
kan uppstå jurisdiktionsproblem vid tillämpningen av straffbestämmel-
serna på utländska rederier. Av principiella skäl bör dock lagens till-
lämpningsområde även omfatta utländska rederier som bedriver sjöfart
28
med svenskt fartyg eller som använder annat fartyg till sjöfart inom Prop. 1994/95:186
Sveriges sjöterritorium.
I fråga om en legaldefinition av redarbegreppet hänvisas till avsnitt
4.2.1.
I dag finns det föreskrifter med obligatoriskt krav på passagerar- och
besättningslistor i utlänningsförordningen (1989:547). Enligt 5 kap. 8 §
utlänningsförordningen skall befälhavaren på ett fartyg som har kommit
hit från utrikes ort omedelbart efter fartygets ankomst lämna skriftlig
uppgift till tullmyndigheten om antalet passagerare, besättningsmän och
fripassagerare samt till polismyndigheten lämna en passagerarlista som
tar upp varje passagerares fullständiga namn, medborgarskap och orten
där han gått ombord. Befälhavaren skall också lämna en förteckning
över varje besättningsmans fullständiga namn, födelsedatum, medbor-
garskap och tjänst ombord. Bestämmelserna gäller dock enligt 5 kap.
10 § utlänningsförordningen inte för passagerarfartyg i linjetrafik med
fastställd turlista.
Sjöfartsverket gav år 1991 ut en rekommendation till rederierna om att
fartyg i turlistetrafik som avgår från svensk hamn skall fora passagerar-
listor. Rekommendationen gäller passagerarfartyg då normaltiden för
resan överstiger fyra timmar och minst fyra timmar av resan enligt
turlistan skall företas mellan kl. 00.00 och 06.00.
I samband med att det estniska fartyget Estonia förliste den 28 septem-
ber 1994 kunde det konstateras att tillförlitliga listor över ombordvaran-
de saknades. Enligt Sjöfartsverkets konsekvensanalys om bärgning av
Estonia från den 12 december 1994 var det omöjligt att med säkerhet
ange hur många personer som fanns ombord vid Estonias avgång från
Tallin. Enligt tillgängliga listor varierade antalet mellan 1005 och 1022
personer. I Finland förekom en uppgift om ca 1070 ombordvarande.
Det kunde heller inte uteslutas att det fanns personer ombord som inte
fanns upptagna på passagerar- eller besättningslistoma. Detta visar att
de nuvarande reglerna om registrering av ombordvarande på passagerar-
fartyg inte är tillräckliga.
Efter olyckan med fartyget Scandinavian Star år 1990 kom de nordiska
sjösäkerhetsdirektörema överens om vissa säkerhetshöjande åtgärder,
bl.a. att krav på passagerarlistor skulle införas. Sverige och Finland 29
bildade en arbetsgrupp som utarbetade ett förslag till föreskrifter. Prop. 1994/95:186
Förslaget genomfördes emellertid inte i något av de två länderna. I
Sverige utfärdades i stället den rekommendation om passagerarlistor
som nämnts tidigare. Norge och Danmark har däremot infört krav på
obligatoriska passagerarlistor.
I de norska reglerna ställs krav på passagerarlistor för passagerarfar-
tyg som går i linjetrafik från norska hamnar. Kravet är begränsat till
resor som tar mer än tre timmar. Alla ombordvarande som inte är
upptagna på fartygets besättningslista skall registreras med för- och
efternamn. Det skall även anges om någon är under 12 år. Upplysning-
arna skall rapporteras till rederiet senast 20 minuter efter fårtygets
avgång och förstöras vid resans slut eller senast 24 timmar därefter.
Avses resan ta kortare tid än tre timmar skall befälhavaren se till att
alla som är ombord räknas och att antalet ombordvarande rapporteras
till rederiet före fartygets avgång. Uppgifterna skall finnas tillgängliga
för berörda myndigheter.
I de danska föreskrifterna ställs krav på passagerarlistor för alla fartyg
som medför passagerare. Kravet är begränsat till resor då passagerarna
övernattar, vilket innebär att passagerarna uppehåller sig ombord i
minst fyra timmar under tiden 22.00 till 06.00. På kortare resor skall
befälhavaren innan fartyget lämnar hamnen räkna antalet ombordvaran-
de och skriva in antalet i fartygets dagbok. Passagerarfartyg i linjefart
skall meddela uppgifterna till rederiets landorganisation. Uppgifterna
skall finnas tillgängliga för berörda myndigheter.
I Finland har Sjöfartsstyrelsen utarbetat ett förslag med ett generellt
krav på passagerarlistor för fartyg i utrikesfart. För passagerarfartyg i
inrikes kryssningstrafik har krav på passagerarlistor föreslagits om resan
sträcker sig utanför finskt territorialvatten och för passagerarfartyg i
inrikesfart om resan är längre än tre timmar. Förslaget bereds för när-
varande av den finska regeringen.
Även inom EU har frågan om tvingande krav på registrering av passa-
gerare och besättning på passagerarfartyg uppmärksammats.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att meddela före-
skrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående ombordva-
rande på passagerarfartyg, med möjlighet för regeringen att dele-
gera bemyndigandet vidare till den myndighet som regeringen
bestämmer. Sådana föreskrifter skall gälla alla svenska passage-
rarfartyg samt utländska passage rarfartyg som bedriver sjöfart i
svenska vatten.
30
Promemorians förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndi- Prop. 1994/95:186
gande, Sjöfartsverket får meddela föreskrifter om registrering av passa-
gerare på passagerarfartyg.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslaget.
Hovrätten för Västra Sverige har dock ifrågasatt om sådana regler
verkligen behöver finnas i lag, eftersom registret skall utplånas kort tid
efter det att fartyget har kommit i hamn. Hovrätten har ansett att det vid
en lagstiftning i ämnet med fördel skulle kunna anges att bemyndigandet
att registrera avser endast sådan kortvarig registrering som syftar till att
underlätta identifieringen av passagerare efter en olycka eller liknande.
Sjöfartsverket har påpekat att lagstiftningen bör medge att verket
utfärdar föreskrifter om att passagerarna skall registreras eller att deras
antal räknas. Skälet till detta är att på vissa korta linjer en registrering
inte kommer att kunna genomföras, men en räkning av antalet passage-
rare kan vara påkallad.
Både Sveriges Redareförening och Sveriges Fartygsbefalsförening har
hänvisat till ett förslag efter mönster av de norska reglerna som har
utarbetats av Redareföreningen och de ombordanställdas organisationer.
Dessa regler gäller registrering av ombordvarande på passagerarfartyg,
och omfattar alla ombordvarande som inte är angivna på besättnings-
listan. Båda föreningarna har påpekat att uppgifterna om ombordvaran-
de bör finnas ombord på fartyget vid avgång.
Svenska Sjöfolksforbundet har menat att reglerna skall gälla alla fartyg
med regelbunden passagerartrafik på Sverige oberoende av fartygets
flagg.
Flera remissinstanser har framfört önskemål om att få tillfälle att
medverka till eller yttra sig över de föreskrifter som Sjöfartsverket
kommer att utfärda.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om skyldighet att regist-
rera uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg är av den
karaktären att de enligt regeringsformen skall meddelas genom lag.
Riksdagen kan delegera rätten att meddela föreskrifter till regeringen
eller till en myndighet som regeringen bestämmer. Nuvarande bemyndi-
ganden för regeringen ger inte utrymme för sådana föreskrifter.
Av 1 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) framgår att syftet med lagen
är att ge regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse och arbete i
Sverige samt för rätten till asyl. Det innebär att ändamålet med bestäm-
melserna i utlänningsförordningen (1989:547) om passagerar- och be-
sättningslistor är att kontrollera utlänningars inresa till Sverige. Med
hänsyn till att syftet med det nu aktuella kravet på obligatorisk registre-
ring av uppgifter angående ombordvarande i första hand är att under-
lätta identifieringen av ombordvarande efter en olycka, är det inte lämp-
ligt att utvidga bestämmelserna i utlänningsförordningen till att gälla
generellt vid all passagerartrafik.
I stället bör frågan om skyldighet att registrera uppgifter angående
ombordvarande på passagerarfartyg i det här sammanhanget i första
hand behandlas som en sjösäkerhetsfråga, även om den också har ett 31
klart samband med det allmännas kontroll- och utredningsarbete efter en
olycka. Frågan har också ett inte obetydligt inslag av konsumentskydd Prop. 1994/95:186
för passagerare på lärtyg.
Regeringens förslag är därför att ett bemyndigande för regeringen att
meddela föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående
ombordvarande på passagerarfartyg införs i fartygssäkerhetslagen. Det
innebär att bemyndigandet kommer att omfatta alla fartyg som används
till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som an-
vänds till sjöfart utanför sjöterritoriet. Med registrering av uppgifter bör
kunna avses antingen en lista med personuppgifter eller endast en upp-
gift om antalet ombordvarande på fartyget. Med ombordvarande avses
inte bara passagerare, utan alla personer som befinner sig ombord på
fartyget. Behovet av en sådan registrering är störst på passagerarfartyg
dvs. fartyg som medför fler än tolv passagerare exklusive besättningen.
Frågan har även samband med kravet i 4 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen
att passagerarfärtygscertifikatet skall innehålla uppgift om hur många
passagerare fartyget får medföra. Det är därför lämpligt att i det 4 kap.
fartygssäkerhetslagen införs en ny paragraf med bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angående ombord-
varande på passagerarfartyg.
Det är regeringens avsikt att ett motsvarande bemyndigande för Sjö-
fartsverket därefter skall införas i en ny paragraf i 4 kap. fartygssäker-
hetsförordningen (1988:594). Det blir sedan Sjöfartsverkets uppgift att
utforma närmare föreskrifter om registreringen. De synpunkter som har
framförts från remissinstanserna bör då övervägas.
Eftersom en stor del av passagerarfartygen går i linjetrafik mellan de
nordiska länderna bör verket sträva efter att utforma föreskrifter som
inte alltför mycket avviker från föreskrifterna i de övriga nordiska
länderna, men som ändå tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som
gäller för passagerartrafik från Sverige. Det är av intresse för rederinä-
ringen ftamför allt med hänsyn till konkurrensneutraliteten men även av
praktiska skäl. Av Sjöfartsverkets föreskrifter bör även framgå under
vilka förutsättningar det är tillräckligt med uppgift om antalet ombord-
varande och när personuppgifter på de ombordvarande krävs. Det vore
t.ex. olämpligt att i Sverige införa ett generellt krav på registrering av
personuppgifter i all utrikesfårt, med hänsyn till de särskilda förhållan-
den som råder för utrikestrafiken mellan Helsingborg och Helsingör
med mycket korta resor och täta avgångar. Däremot finns goda skäl att
införa krav på en sådan registrering för inrikestrafiken till Gotland,
eftersom det rör sig om långa resor över öppet hav. Även trafiken med
mindre passagerarfartyg på inre vatten och kustfarvatten kan kräva
särskilda överväganden.
En särskild fråga gäller i vilken form personuppgifterna skall registre-
ras. Om uppgifterna skall registreras genom automatisk databehandling
(ADB) uppkommer ett personregister enligt datalagen (1973:289). Bero-
ende på utformningen och innehållet i ett sådant register kan Datain-
spektionens tillstånd krävas. Troligen blir registret dock ett s.k. licens-
register som inte kräver tillstånd.
32
Prop. 1994/95:186
Regeringens förslag: En ny ansvarsbestämmelse införs för redare
och befälhavare som bryter mot en föreskrift om skyldighet att
registrera uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg.
Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att det införs
bötestraff för befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet framför
ett passagerarfartyg i strid mot vad som har föreskrivits om passagerar-
registrering med stöd av 4 kap. 7 §. Även redare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att
förhindra att fårtyget framförs i strid mot vad som har föreskrivits om
passagerarregistrering med stöd av 4 kap. 7 § skulle enligt förslaget
fällas till böter.
Remissinstanserna: Riksåklagaren har ansett att det är mer ändamåls-
enligt att utforma straffbestämmelsen i en punkt som inför böter för
befälhavare och redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
de föreskrifter som föreskrivits med stöd av 4 kap. 7 §. Ansvarsbe-
stämmelsen behöver då inte ändras vid en eventuell ändring av före-
skrifterna.
Hovrätten for Västra Sverige har ifrågasatt om det i dessa tider, då
strävanden görs att avkriminalisera småförseelser i syfte att minska
påfrestningarna på rättsväsendet, över huvud taget är nödvändigt att
straffbelägga underlåtenhet att följa föreskrifter om passagerarregistre-
ring. Hovrätten menar att andra korrektionsmedel står till buds i detta
sammanhang. Om straffbestämmelsen ändå införs, har hovrätten haft
synpunkter på straffbestämmelsens placering i paragrafen. Se mer om
detta under författningskommentaren till 12 kap. 3 §.
Skälen för regeringens förslag: Föreskrifterna om skyldighet att regi-
strera uppgifter angående ombordvarande på passagerarfartyg bör straff-
sanktioneras. En alternativ sanktionsform skulle vara att utvidga möjlig-
heten enligt 11 kap. fårtygsäkerhetslagen att förbjuda fartygets resa eller
meddela föreläggande. Nuvarande omständigheter som medger sådana
inskränkningar i rätten att använda fartyget tar huvudsakligen sikte på
allvarligare brott mot bestämmelser om sjösäkerhet, arbetsmiljö, tillsyn
eller certifiering. Straffbestämmelserna inriktar sig i första hand på
mindre förseelser. Enligt regeringens bedömning stämmer det bättre
med fartygssäkerhetslagens systematik att införa ett bötesstraff i detta
fall.
När det gäller utformningen av ansvarsbestämmelsen delar regeringen
Riksåklagarens bedömning att den kan utformas så att den är gemensam
för redare och befälhavare. Det är dock viktigt att Sjöfartsverkets före-
skrifter formuleras så att ansvarsfördelningen mellan redaren och befäl-
havaren är helt klar. Det bör således klart framgå att det är redarens
ansvar att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att ett
passagerarfartyg framförs i strid mot verkets föreskrifter om skyldighet
att registrera uppgifter angående ombordvarande. Det innebär att reda-
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
ren bl.a. skall se till att rutiner utformas och upprätthålls för inhäm- Prop. 1994/95:186
tande och vidarbefordrande av uppgifter angående de ombordvarande på
rederiets passagerarfartyg. Det bör sedan vara befälhavarens ansvar att
se till att dessa rutiner verkligen följs och att fartyget inte lämnar ham-
nen om föreskrivna uppgifter angående de ombordvarande inte har
registrerats. Redaren bör kunna göras ansvarig oberoende av om befäl-
havaren kan fällas till ansvar i det enskilda fallet och tvärtom.
I samband med fartygshaverier och lastskador till sjöss aktualiseras
regelmässigt frågan om betydelsen av lastens säkring vid olyckstillfället.
Förskjutning i lasten anges inte sällan som en direkt eller indirekt
bidragande orsak till själva fartygshaveriet. Ibland anges det enbart som
en försvårande eller förvärrande omständighet. I arbetet med sjösäker-
heten och säkerheten ombord på fartyg är det därför angeläget att finna
lösningar som på ett rimligt och praktiskt sätt kan undanröja de risker
som dålig eller utebliven lastsäkring innebär.
I syfte att bidra till säkerhetsarbetet vad avser lasten ombord på fartyg
antog IMO den 6 november 1991 resolutionen A.714(7), Kod med
säkerhetsanvisningar för stuvning och säkring av last (Code of Safe
Practice for Cargo Stowage and Securing). Koden är en ytterligare
utveckling av tidigare internationellt arbete på lastsäkringsområdet för
sjöfarten. Koden har införlivats i svensk rätt genom Sjöfartsverkets
kungörelse (SJÖFS 1993:8) med föreskrifter om lastsäkring, med änd-
ring enligt SJÖFS 1994:26, samt Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS
1994:27) med föreskrifter om säkring av last i lastbärare och av last-
bärare ombord på fartyg. Kodens sakliga föreskrifter gäller, med undan-
tag för vissa delar, sedan den 17 augusti 1993 vid lastning på svenska
fartyg samt utländska fartyg i trafik på svenska hamnar i den mån farty-
gen omfåttas av koden. Kravet på lastsäkringsmanual (Cargo Securing
Manual) för fartyg gäller dock först sedan den 17 februari 1994.
Koden är internationellt fortfarande enbart en rekommendation. Kraf-
ter inom IMO verkar emellertid for att göra koden i vissa delar obliga-
torisk genom att den införs i SOLAS.
34
Regeringens förslag: Nuvarande bemyndigande om rätt att med-
dela föreskrifter om lastning gäller ombord på fartyg. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
även meddela föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har
förts ombord. Sjöfartsverkets bemyndigande att utöva tillsyn ut-
ökas till fartygets lastning samt säkring av last som ännu inte har
förts ombord.
Sjöfartsverkets förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
men med en annan lagteknisk utformning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig har
tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot förslaget.
Sveriges Redareförening har påpekat att föreskrifterna inte bör ålägga
redaren eller befälhavaren ett längre gående ansvar än vad som följer av
fartygssäkerhetslagen eller sjölagen, särskilt inte mot bakgrund av den
föreslagna straffbestämmelsen i 12 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen. Ett
längre gående ansvar än vad som följer av 13 kap. 6 § sjölagen bör
enligt föreningen således inte komma i fråga.
Även Helsingborgs Hamn AB har ansett att en väsentlig fråga är var
ansvaret ligger för felaktigt eller otillräckligt lastsäkrat gods som anlän-
der till hamnterminalen. Bolaget har hävdat att det är rimligt att begära
att ansvaret för godsets säkring till lastbäraren skall ligga hos exportör-
en. Man anser vidare att fartygssäkerhetslagen borde innehålla en hän-
visning till annan lagstiftning som reglerar ansvarsfrågan. Bolaget har
även framfört att tillsynsförrättningen skall utföras på ett sådant sätt att
lastningen av fartyget inte försenas eller förhindras.
Kustbevakningen har i anledning av Sjöfartsverkets förslag, i en sär-
skild framställning till Försvarsdepartementet, föreslagit vissa ändringar
i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär över-
vakning samt en därmed sammanhängande följdändring i fartygssäker-
hetslagen.
Skälen för regeringens förslag: Sjöfartsverket har anfört att med en
strikt tolkning av de bestämmelser som berör verkets rätt att utöva
tillsyn och genom föreskrifter reglera förhållanden som rör fartygssä-
kerhet, verkets bemyndiganden är begränsade till själva fartyget. För-
hållanden som kan vara av betydelse för fartygssäkerheten, såsom kon-
troll av säkringen av den last och de lastbärare som inför en lastning
finns på kajen, ligger utanför verkets tillsyn och reglering. Visserligen
finns föreskrifter bl.a. om att gods som lastas på fartyg skall vara sjö-
värdigt lastat, säkrat och surrat i förpackningar och containrar och på
lastbärare. Tillsynsmöjligheten är emellertid på grund av de snäva
bemyndigandena begränsad till kontroll ombord på fartyget, där det av
praktiska skäl kan vara omöjligt att genomföra en riktig undersökning.
Tillsynen kan få konsekvenser som inte är önskvärda, såsom fördröj-
Prop. 1994/95:186
35
ning av fartygets avgång och onödiga kostnader för att ta i land last som Prop. 1994/95:186
inte uppfyller kraven för en säker sjötransport. Sjöfartsverket anser
därför att behov finns att låta verkets bemyndiganden inom sjösäker-
hetsområdet även omfatta rätt att meddela föreskrifter och utöva tillsyn
över säkring av last och lastbärare som avses att sjötransporteras från
Sverige, även om de ännu inte har forts ombord på fårtyget.
Regeringen delar Sjöfartsverkets uppfattning att bemyndigandet om
lastning bör kompletteras så att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får rätt att även meddela föreskrifter om säkring
av last som avses att transporteras på fartyg, men som ännu inte har
förts ombord. Det är regeringens avsikt att delegera bemyndigandet
vidare till Sjöfartsverket. Även Sjöfartsverkets bemyndigande om tillsyn
bör utökas till att avse både lastningen ombord på fartyget och säkring-
en av last som ännu inte har förts ombord. Bemyndigandena bör om-
fatta även lastbärare och last som finns i lastbärare.
Begreppet säkring av last skall anses omfatta alla lastsäkringsmetoder.
I Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1994:27) med föreskrifter om
säkring av last i lastbärare och av lastbärare ombord på fartyg anges
låsning, förstängning (stämpling) och surming av last som olika lastsäk-
ringsmetoder. Därav framgår att låsning innebär att last mekaniskt
fästgörs och hindras att glida och tippa. Förstängning (stämpling) in-
nebär att last genom anliggning mot förstängningsdon i första hand
hindras att glida. Förstängning som sträcker sig upp till lastens tyngd-
punkt förhindrar även tippning. Surming innebär att last med hjälp av
olika surmingsmetoder förhindras att glida och tippa.
Tillsyn i form av inspektioner kan enligt 10 kap. 1 § andra stycket
även utövas av Kustbevakningen, i den utsträckning som Sjöfartsverket
beslutar i samråd med Kustbevakningen. Frågan om en ändring i lagen
(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
samt den föreslagna följdändringen i fartygssäkerhetslagen kommer att
behandlas i särskild ordning.
Regeringens förslag: En redare och befälhavare som använder ett
fartyg till sjöfart utan att ha en handling som skall ha utfärdats för
fårtygets lastning enligt fårtygssäkerhetslagen eller enligt vad som
har föreskrivits med stöd av lagen skall kunna dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader. En befälhavare som använder
ett fartyg till sjöfart i strid mot Sjöfartsverkets lastningsföreskrif-
ter skall kunna dömas till böter, om inte förseelsen är ringa.
Sjöfartsverkets förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regering-
ens förslag i fråga om ändringen i 12 kap. 2 § 2. Dessutom har Sjö-
fartsverket föreslagit en ändring av 12 kap. 3 § 3 som innebär att en
befälhavare som av oaktsamhet framför ett fårtyg i strid mot vad som
36
gäller i fråga om lastsäkringsföreskrifter skall dömas till böter, om inte Prop. 1994/95:186
förseelsen är ringa.
Remissinstanserna:. Synpunkter på ansvarsfördelningen från Sveriges
Redareförening och Helsingborgs Hamn AB har redovisats under före-
gående avsnitt.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar Sjöfartsverkets
bedömning att det finns skäl att straffsanktionen avsaknaden av före-
skrivna lastningshandlingar, såsom lastsäkringsmanual för vissa fartyg.
Frågan om straffansvar för brott mot Sjöfartsverkets lastsäkringsföre-
skrifter är dock mer komplicerad. Såsom har påpekats av vissa remiss-
instanser finns det en civilrättslig reglering om transportörens undersök-
ningsskyldighet av förpackat gods i 13 kap. 6 § sjölagen. Ett längre
gående ansvar för befälhavaren bör inte införas i fartygssäkerhetslagen.
Befälhavarens straffansvar bör således endast omfatta lastningen ombord
på fartyget. Det bör åligga honom att kontrollera att fartyget inte trans-
porterar last som, i vart fall vid en ytlig besiktning, inte är säkrade i
enlighet med Sjöfartsverkets föreskrifter. Detta gäller under förutsätt-
ning att det inte finns anledning att misstänka brister i lastsäkringen,
t.ex. på grund av att lasten eller lastbäraren är skadad. 1 sådana fall bör
det vara befälhavarens ansvar att göra en noggrannare undersökning av
lastens säkring, vilken även kan kräva en invändig kontroll av en last-
bärare. Möjligheten för tillsynsmyndigheterna eller befälhavaren att
förhindra en transport på fartyg av last som inte är sjösäkert anordnad,
får anses vara den mest effektiva sanktionen för att förmå avsändare
och avlastare att följa Sjöfartsverkets lastsäkringsföreskrifter.
Regeringens förslag: Statens kostnader skall rymmas inom Sjö-
fartsverkets respektive Kustbevakningens tilldelade resurser och
ekonomiska ramar.
Skälen för regeringens förslag: Sjöfartsverkets verksamhet syftar bl.a.
till att tillse att kraven på fartygs säkerhet och skydd mot vattenförore-
ning från fartyg uppfylls med beaktande av internationell standard.
Införlivande av ISM-koden med svensk rätt, med bemyndiganden för
Sjöfartsverket att utfärda dokument och certifikat angående samt utöva
tillsyn av rederiers och fartygs godkända säkerhetsorganisation, innebär
utökade arbetsuppgifter för verket, men inte av sådan omfattning att det
får större inverkan på verksekonomin eller någon inverkan på verkets
ekonomiska mål. Inom ramen för de ekonomiska mål som gäller för
verket ankommer det på verket att föreslå lämplig inriktning av till-
synsverksamheten .
37
Inte heller den ökade möjligheten till tillsyn över säkring av last kom- Prop. 1994/95:186
mer att innebära sädana kostnader för Sjöfartsverket eller Kustbevak-
ningen att ökade resurser från staten behövs.
Rederiernas kostnader i anledning av ISM-kodens införlivande kom-
mer att variera från rederi till rederi beroende på vilket system för
kontroll och uppföljning av verksamheten som finns i rederiet i dag.
Den kostnad som uppstår är i huvudsak en införandekostnad i form av
arbetstid och eventuella konsultåtgärder. Driften av systemet är inte
kostnadskrävande. Intresset bland rederierna for ISM-koden är stort och
flera rederier har därför redan genom ett frivilligt samarbete med Sjö-
fartsverket påbörjat tillsynsförättningar enligt koden. Sjöfartsverket har
vidare ägnat sig åt en omfettande informationsverksamhet om ISM-
koden riktad till rederier och andra intressenter.
Även förslaget om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg
kan komma att innebära vissa ökade kostnader för rederierna. Hur stor
kostnadsökningen blir beror bl.a. på vilken lösning som väljs för regi-
streringen. Det är dock även i detta fell huvudsakligen fråga om ini-
tialkostnader.
Regeringens förslag: Lagarna träder i kraft den 1 juli 1995. De
ändringar i fartygssäkerhetslagen som har samband med ISM-
koden skall dock tillämpas först från och med den dag som rege-
ringen bestämmer, med möjlighet till en stegvis tillämpning för
olika typer av rederier och fertyg.
Sjöfartsverkets förslag: Sjöfartsverket har föreslagit att de ändringar i
fartygssäkerhetslagen som har samband med ISM-koden skall träda i
kraft i böijan av 1995. Lagen skall från och med ikraftträdandedagen
tillämpas i den omfettning som Sjöfartsverket bestämmer på svenska
fertyg och rederier och på utländska rederier och deras passagerarfartyg
och fertyg som för last av olja eller kemikalier i bulk om fertygen går i
regelbunden trafik på svenska hamnar. För andra fertyg skall lagen
tillämpas på fertyg och rederier från och med den dag då ISM-koden
träder i kraft internationellt.
Beträffande övriga ändringar i fertygssäkerhetslagen har något särskilt
datum för ikraftträdandet inte föreslagits.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna
fråga har varit positiva till ett snabbt ikraftträdande av ändringarna i
anledning av ISM-koden.
38
Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i fartygssäkerhetslagen Prop. 1994/95:186
bör träda i kraft den 1 juli 1995. De bestämmelser som har samband
med ISM-koden bör dock börja tillämpas först vid en senare tidpunkt.
ISM-koden skall internationellt tillämpas senast den 1 juli 1998 på
passagerarfartyg, inbegripet höghastighetspassagerarfartyg. Senast sam-
ma datum skall den även tillämpas på oljetankfartyg, kemikalie tank-
fartyg, gastankfartyg, bulklastfartyg och höghastighetslastfartyg med en
bruttodräktighet av minst 500. För andra lastfartyg och mobila oljeborr-
plattformar med en bruttodräktighet av minst 500 skall den tillämpas
inte senare än den 1 juli 2002.
En förutsättning för en korrekt tillämpning av ISM-koden är att den
kan introduceras stegvis så att rederierna hinner bygga upp sina säker-
hetssystem och Sjöfartsverket hinner utfärda dokument och certifikat an-
gående godkänd säkerhetsorganisation. I detta arbete kommer passage-
rarfartyg och större tankfartyg i första hand att prioriteras, i Sverige
såväl som internationellt. Därefter kommer insatserna huvudsakligen att
inriktas på rederier som bedriver sjöfart med andra större lastfartyg.
Sist kommer de rederier som bedriver lasttrafik med mindre fartyg, som
internationellt inte omfattas av ISM-koden, att kontrolleras. Det är
regeringens avsikt att de ändringar i fartygssäkerhetslagen som har
samband med ISM-koden skall börja tillämpas för respektive kategori
när Sjöfartsverket har kommit så långt i sitt certifieringsarbete att detta
är realistiskt.
Det är en strävan att tillämpningen av ISM-koden i Sverige sker tidi-
gare än internationellt, men det är i dag inte möjligt att bestämma ex-
akta tidpunkter för när koden kan träda i tillämpning för de olika typer-
na av rederier och fartyg. Regeringen föreslår därför att riksdagen över-
lämnar till regeringen att bestämma de olika tidpunkterna för tillämp-
ningen.
Lagarna bör träda i kraft den 1 juli 1995.
1 kap.
1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför
sjöterritoriet. Lagen gäller även alla svenska rederier samt utländska
rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg eller använder annat
39
fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium. Lagen skall dock inte Prop. 1994/95:186
tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet eller följer av allmänt
erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen
föreskriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndigan-
den.
Som en följd av att ISM-koden införlivas med fartygssäkerhetslagen bör
lagens tillämpningområde utvidgas till att avse även rederier. Enligt
punkten 13 i bilagan till ISM-koden är det i första hand flaggstaten som
prövar säkerhetsorganisationen på fartyget och i det rederi som opererar
fårtyget. Det är därför helt klart att de svenska bestämmelserna bör
omfatta alla svenska fartyg, oavsett om fårtygen opereras av svenska
eller utländska rederier eller om de används till sjöfårt inom Sveriges
sjöterritorium eller inte. Av samma skäl bör de svenska bestämmelserna
omfåtta alla rederier, både svenska och utländska, som bedriver sjöfårt
med svenskt fårtyg. Det är även naturligt att den svenska lagstiftnings-
makten omfattar svenska rederier även om de bedriver sjöfårt endast
med utländska fertyg. Av principiella och konkurrensneutralitetsskäl bör
de svenska bestämmelserna även gälla utländska rederier och fertyg som
bedriver sjöfårt inom Sveriges sjöterritorium. I samtliga fåll gäller dock
undantag från lagens tillämpningsområde när det följer av särskilda
föreskrifter eller av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagrådet har i sitt yttrande till denna paragraf redogjort för under
vilka förutsättningar ett fertyg skall anses vara svenskt enligt 1 kap. 1 §
sjölagen (1994:1009). Även frågan om vad som är avgörande för om ett
rederi, som är en juridisk person, är att anse som svenskt eller utländskt
har berörts i Lagrådets yttrande.
Regeringen har förtydligat paragrafen i enlighet med Lagrådets för-
slag.
4 § Ett fertyg skall ha certifikat i de fåll som anges i denna lag. Certi-
fikat skall utfärdas för ett visst fårtområde eller for en del av ett fertom-
råde och för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges
särskilda villkor for att det skall vara giltigt.
Ett fertyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vid-
sträckt fårt än vad certifikatet avser.
Ett rederi skall ha ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisa-
tion i de fall som anges i denna lag. Dokumentet skall utfärdas för en
bestämd tid, som får förlängas. Dokumentet för innehålla särskilda
villkor för att det skall vara giltigt.
Ett rederi som uppfyller kraven i ISM-koden skall tilldelas ett dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation (Document of Compliance).
Rederiets fertyg, vars säkerhetsorganisation överensstämmer med rede- 40
riets säkerhetsorganisation, skall tilldelas ett certifikat angående god- Prop. 1994/95:186
känd säkerhetsorganisation (Safety Management Certificate).
Allmänna bestämmelser som gäller för olika typer av certifikat finns
redan i paragrafens första och andra stycke. Det innebär att även certifi-
kat angående godkänd säkerhetsorganisation kommer att omfettas av
dessa bestämmelser.
Benämningen dokument är däremot ny i fartygssäkerhetslagen. Ett
dokument angående godkänd säkerhetsorganisation bör inte inskränkas
till att gälla endast för ett visst fartområde. Däremot bör ett sådant
dokument gälla for en bestämd tid, men med möjlighet till förlängning.
Det kan också finnas behov av att göra giltigheten av dokumentet bero-
ende av särskilda villkor. Sådana allmänna bestämmelser för dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation kan lämpligen införas i ett nytt
tredje stycke i paragrafen.
5 § Dokument angående godkänd säkerhetsorganisation och certifikat
utfärdas av Sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver något annat.
Ett dokument eller certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation
skall enligt punkten 13 i bilagan till ISM-koden utfärdas av administra-
tionen i den stat vars flagg fertyget för eller av en organisation som har
erkänts av denna administration. Koden öppnar dock möjlighet för
flaggstaten att överlåta utfärdandet av dokument angående godkänd sä-
kerhetsorganisation till administrationen i det land där rederiet bedriver
sin verksamhet.
I Sverige är det Sjöfartsverket som är huvudansvarigt för utfärdandet
av certifikat enligt fartygssäkerhetslagen. Verket bör även tillerkännas
rätten att utfärda dokument och certifikat angående godkänd säkerhets-
organisation.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att utländska fertyg vid sjöfårt inom Sveriges sjöterritorium
skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller
en motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även
föreskriva att utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg
eller använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium,
skall inneha ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation ut-
färdat av en behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Med stöd av det första stycket har regeringen i fertygssäkerhetsförord-
ningen (1988:594) redan bemyndigat Sjöfartsverket att föreskriva vilka
certifikat utfärdade av behöriga utländska myndigheter eller vilka mot-
svarande handlingar som utländska fertyg skall ha vid sjöfert inom
Sveriges sjöterritorium. Därmed avses även certifikat som har utfärdats
av klassificeringssällskap eller andra organ vilka är behöriga att utfärda 41
certifikat för utländska myndigheters räkning. Detta bemyndigande
kommer även att omfatta certifikat angående godkänd säkerhetsorganisa- Prop. 1994/95:186
tion.
Som har sagts tidigare kan flaggstaten enligt ISM-koden överlåta
utfärdandet av dokument angående godkänd säkerhetsorganisation till
administrationen i den stat där rederiet bedriver sin verksamhet. Med
hänsyn till svårigheterna för Sjöfartsverket att i praktiken utöva tillsyn
av utländska rederier, synes en sådan ordning vara helt nödvändig. Vad
gäller dokument angående godkänd säkerhetsorganisation bör därför ett
bemyndigande motsvarande det som finns i det första stycket införas i
ett nytt andra stycke till paragrafen.
2 kap.
4 a § Rederiverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att sjösäker-
heten upprätthålls samt människor, miljö och egendom skyddas.
Enligt punkten 1.2 i bilagan till ISM-koden är syftet med koden att
säkerställa säkerheten till sjöss samt förhindra dödsfall och skador på
människor, miljö - särskilt den marina miljön - och egendom. Målet för
rederiets säkerhetsorganisation bör vara att erbjuda säkra rutiner vid
fartygets drift och en säker arbetsmiljö, införa skydd mot alla identifie-
rade risker samt fortlöpande förbättra personalens skicklighet i hante-
ringen av säkerheten både i land och ombord på fartygen, inbegripet
förberedelser för nödsituationer som har samband både med sjösäker-
heten och skyddet av miljön.
I enlighet med systematiken i fartygssäkerhetslagen föreslås en in-
ledande paragraf till avsnittet om rederiers och fårtygs säkerhetsorgani-
sation som i allmänna ordalag slår fest kraven på en rederiverksamhet.
4 b § Ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation är ett
bevis att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikon-
troll.
Ett certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation är ett bevis att
fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets säkerhets-
organisation.
I paragrafen definieras vad som avses med ett dokument respektive ett
certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation. Motsvarande hand-
lingar heter på engelska Document of Compliance och Safety Manage-
ment Certificate.
4 c § Ett fartyg som används för yrkesmässig personbefordran eller
vars bruttodräktighet är minst 20 får användas till sjöfart endast om
dess rederi har ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation
42
och fartyget är försett med ett certifikat angående godkänd säkerhetsor- Prop. 1994/95:186
ganisation.
Paragrafen reglerar skyldigheten för rederier och fartyg att ha dokument
och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation.
Kraven i ISM-koden kan enligt punkten 1.3 i dess bilaga tillämpas på
alla fartyg. Även om de allmänna kraven i 4 a § bör gälla alla rederier,
skulle det föra för långt att låta skyldigheten att inneha dokument och
certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation omfatta samtliga
rederier och fertyg som omfettas av fertygssäkerhetslagen. Exempelvis
bör mindre fertyg som upplåts för privat personbefordran kunna undan-
tas från denna skyldighet. Däremot bör certifieringsskyldigheten omfetta
fertyg som används för yrkesmässig personbefordran oavsett fertygets
dräktighet.
4 d § Sjöfartsverket skall förklara ett rederis dokument om godkänd
säkerhetsorganisation ogiltigt, om
1. rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt att det
kan antas inverka menligt pä rederiets säkerhetsorganisation eller
2. rederiet inte medverkar till en rederikontroll enligt 10 kap. 5 §
andra stycket.
4 e § Sjöfartsverket skall förklara ett fartygs certifikat angående god-
känd säkerhetsorganisation ogiltigt, om
1. fartyget har övergått till ett annat rederi,
2. rederiets dokument angående godkänd säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. rederiets godkända säkerhetsorganisation inte upprätthålls ombord
pä fartyget eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
I paragraferna görs en uppräkning av de omständigheter som bör föran-
leda att ett dokument respektive ett certifikat angående godkänd säker-
hetsorganisation ogiltigförklaras av Sjöfartsverket. I de flesta fallen
handlar det om situationer där förutsättningarna för utfärdandet av
handlingarna inte längre är uppfyllda. De sista punkterna i respektive
paragraf är ett indirekt tvångsmedel för att redaren skall uppfylla sina
skyldigheter enligt 10 kap. 12 och 12 a §§.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur ett fertyg skall vara konstruerat, byggt,
utrustat och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövär-
digt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
43
I paragrafen finns sedan tidigare ett bemyndigande som har samband Prop. 1994/95:186
med bestämmelsen i 2 kap. 1 § om fårtygs sjövärdighet. I det nu aktuel-
la förslaget till ändringar i fartygssäkerhetslagen har i kapitlet införts
även bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation.
Avsikten är att de närmare föreskrifterna för införlivandet av ISM-
koden skall utfärdas av Sjöfartsverket efter bemyndiganden från riks-
dagen och regeringen. Därmed behålls den nuvarande karaktären av
fartygssäkerhetslagen som en utpräglad ramlag.
6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsverket
får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i detta kapi-
tel.
Enligt nuvarande lydelse av paragrafen får regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Sjöfartsverket meddela föreskrifter om rätt att
använda fartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i 2 kapitlet.
Detta bemyndigande har Sjöfartsverket använt bl.a. for att befria fartyg
som har certifikat enligt vissa internationella konventioner från skyldig-
heten att ha fartcertifikat. Rätten till undantag bör nu utvidgas så att det
omfattar även de nya bestämmelserna om rederiers och fartygs säker-
hetsorganisation. Dispens från dessa bestämmelser kan t.ex. under
särskilda förutsättningar vara motiverad för vissa typer av mindre rede-
rier.
3 kap.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmär-
ken, fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även
meddela föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har förts om-
bord.
Det nya andra stycket i paragrafen innebär att möjlighet införs att med-
dela föreskrifter om säkring av last som avses att transporteras på ett
fartyg, men som ännu inte har förts ombord. Bemyndigandet gäller
även lastbärare samt last som finns i lastbärare. Därmed kan avses con-
tainrar, lastbilar, järnvägsvagnar m.m.
I det till Lagrådet remitterade förslaget till nytt andra stycke i paragra-
fen bemyndigades regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att även meddela föreskrifter om säkring av last, inbegripet
last i lastbärare, som avses att transporteras på fartyg. Enligt lagrådets
mening bör det nya bemyndigandet avfattas på ett sådant sätt att det
klart framgår att det endast avser föreskrifter angående last som ännu
inte har förts ombord. Lagrådet menar att det är överflödigt att uttryck-
ligen ange att i begreppet "last" ingår inte bara en använd lastanordning
44
utan också lasten i en sådan anordning. Dessutom skulle en sådan preci- Prop. 1994/95:186
sering kunna leda till en allfor restriktiv tolkning av begreppet "last-
ning" i första stycket.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning och har utformat paragrafens
andra stycke i enlighet med Lagrådets förslag.
4 kap.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att registrera uppgifter angäende om-
bordvarande på passagerarfartyg.
Paragrafen är avsedd att fylla behovet av ett bemyndigande som ger
utrymme för generella föreskrifter om obligatorisk registrering av upp-
gifter angående de ombordvarande på alla svenska passagerarfartyg
samt på alla utländska passagerarfartyg som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium. Med registrering av uppgifter kan avses anting-
en listor med personuppgifter eller enbart uppgifter om antalet ombord-
varande. Avsikten är att de närmare föreskrifterna för registreringen
skall meddelas av Sjöfartsverket.
10 kap.
1 § Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges i lagen, tillsyn
enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen såvitt
avser
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning och säkerhetsorganisa-
tion,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisation.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbe-
vakningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med
Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med
Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelsla-
gen (1971:511).
Enligt punkten 13.5 i bilagan till ISM-koden skall administrationen eller
en organisation som erkänts av administrationen periodiskt återkomman-
de kontrollera att fartygets godkända säkerhetsorganisation fungerar
tillfredsställande. I paragrafen har de nya tillsynsuppgifterna, nämligen
tillsynen av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, tillförts. I enlig-
het med nuvarande ordning bör närmare föreskrifter om tillsynsförrätt-
ningar meddelas av Sjöfartsverket med stöd av bemyndigandena i 21 § 45
samt i 7 kap. 5 § fartygssäkerhetsförordningen.
I paragrafen har även införts bestämmelser om tillsyn av fartygets Prop. 1994/95:186
lastning samt tillsyn av säkringen av last som ännu inte har förts om-
bord. I överensstämmelse med 3 kap. 9 § bör tillsynen omfatta även
lastbärare och deras last. Ändringen motiveras med att ett praktiskt och
säkert tillsynsarbete av last och lastbärare bäst sker före lastningen
ombord på fårtyget. En sådan tillsyn sker lämpligast sedan lasten anlänt
till kaj, bangård, terminal etc. i anslutning till fartygets lastningsställe.
Last och lastbärare som kommer att utgöra en transportenhet under
sjötransporten bör omfettas av samma lastsäkringskrav. Lastningen om-
bord på fertyget bör naturligtvis också omfettas av tillsynen.
Paragrafen har omarbetats i överenstämmelse med Lagrådets förslag.
5 § Den tillsyn som anges i 1 § första stycket utövas vid tillsynsför-
rättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar, rederikontrol-
ler eller inspektioner.
Besiktningar och rederikontroller görs planmässigt. När det finns
särskild anledning till det, kan en besiktning eller rederikontroll göras
även utom planen. Inspektioner görs när en tillsynsmyndighet finner att
det är motiverat.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fertyg är sjövärdigt,
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfar-
tyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord och
för att undersöka att fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer
med rederiets säkerhetsorganisation.
I paragrafen har rederikontroll införts som en ny typ av tillsynsförrätt-
ning. Principerna för när en sådan kontroll av rederiers säkerhetsorgani-
sation skall ske har festställts, men närmare föreskrifter om tidsintervall
m.m. bör meddelas på myndighetsnivå.
Tillsyn av säkerhetsorganisationen på fertyg, liksom all annan tillsyn
av fertyg, deras utrustning, drift och lastning, skall ske vid inspektioner
eller besiktningar. Detsamma gäller tillsyn av säkringen av last som
ännu inte har förts ombord.
Det nuvarande fjärde stycket i paragrafen har flyttats till det andra
stycket.
6 § Ett fertyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan
det används till sjöfert för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fertyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande
sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obe-
hövligt med hänsyn till fertygets beskaffenhet eller omständigheterna i
övrigt. Besiktning skall även göras för att undersöka om fartygets säker-
hetsorganisation överensstämmer med rederiets säkerhetsorganisation,
om inte tillsynsmyndigheten finner att det är obehövligt med hänsyn till
46
att fartyget redan har ett giltigt certifikat angående godkänd säkerhets- Prop. 1994/95:186
organisation utfärdat av ett organ som är behörigt enligt denna lag.
I paragrafens andra stycke finns redan bestämmelser om i vilka fall en
ny besiktning av sjövärdigheten krävs när ett utländskt fertyg blivit
svenskt. Motsvarande bestämmelser i fråga om besiktning av fartygets
säkerhetsorganisation har införts som en andra mening i samma stycke.
Bestämmelsen behandlar endast den första svenska besiktningen efter en
inflaggning. Därefter gäller de allmänna tillsynsbestämmelsema.
Tillämpningsområdet för paragrafen bör överensstämma med vad som
följer av bestämmelserna om respektive certifikat, dvs. 2 kap. 3 § i
fråga om fertygets sjövärdighet och 2 kap. 4 c § i fråga om fertygets
säkerhetsorganisation. Tredje stycket har därför upphävts.
7 a § Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om rederiet
har en säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i 2 kap. 4 a § och i
de föreskrifter om rederiers säkerhetsorganisation som har meddelats
med stöd av denna lag.
Om rederiets organisation eller ledning ändras på sådant sätt att det
kan antas inverka menligt pä rederiets säkerhetsorganisation, skall en
rederikontroll utföras.
I första stycket regleras vad som skall undersökas vid en rederikontroll
genom en hänvisning till de allmänna kraven på en rederiverksamhet i 2
kap. 4 a § samt de föreskrifter om rederiers säkerhetsorganisation som
kommer att utfärdas av Sjöfartsverket.
I punkten 1.4 i bilagan till ISM-koden finns en uppräkning av de krav
som bör ställas på ett rederis säkerhetsorganisation. Därav framgår att
rederiet skall ha en uttalad policy i säkerhets- och miljöskyddsfrågor.
Beslutsnivåer och kommunikationskanaler mellan landbaserad personal
och sjöpersonal skall vara definierade. Det skall även finnas utarbetade
instruktioner och rutiner för bl.a. olycksrapportering, nödsituationer och
interna kontroller. Det är angeläget att rederi och fertyg ses som ett
system i tillsynssammanhang.
I andra stycket festställs under vilka förutsättningar en rederikontroll
skall utföras utom den plan som nämns i 5 § andra stycket. Ordalydel-
sen överensstämmer med bestämmelsen i 2 kap. 4 d § 1 angående när
ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation skall ogiltigför-
klaras.
8 § Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder annat,
undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fertyget är behörigen lastat eller barlastat,
om last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för sjö-
transport,
om fertyget är bemannat på betryggande sätt,
47
om fertyget i övrigt är i behörigt skick och Prop. 1994/95:186
om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation.
Se författningskommentarerna till 1 och 5 §§.
I enlighet med Lagrådets förslag har den tredje om-satsen formulerats
om.
9 § Tillsyn av utländska fertyg sker genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfettas av certifikat, skall inspektionen begränsas till
granskning av fertygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt
1 kap. 8 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fertyget,
dess utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från uppgifterna i
certifikaten eller handlingarna i något väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjö-
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fertyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras,
utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller
i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn av utländska fertyg.
Ändringen är en konsekvens av att även fertygens säkerhetsorganisation
skall kontrolleras.
12 a § Redaren ansvarar för att rederiverksamheten undergår tillsyn
enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.
Redaren skall lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver och
de upplysningar den begär vid tillsynen.
I paragrafens första stycke slås fest att det är redaren som är ansvarig
för att rederiverksamheten undergår rederikontroll. Vad som avses med
redare och rederi har behandlats i avsnitt 4.2.1. Någon ändring av
nuvarande tolkning av dessa begrepp är inte avsedd.
Andra stycket behandlar skyldigheten för redaren att bistå tillsynsmyn-
digheten med upplysningar och annan hjälp.
19 § Befälhavaren skall se till att rederiets dokument angående god-
känd säkerhetsorganisation, fertygets tillsynsbok och de certifikat eller
andra handlingar som har utfärdats för fertyget enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen finns ombord och
hålls tillgängliga vid tillsynsfÖrrättningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han
behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.
48
Paragrafen festställer befälhavarens skyldighet att ha olika handlingar Prop. 1994/95:186
ombord på fertyget. Denna skyldighet bör även omfetta rederiets doku-
ment och fertygets certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation
samt fertygets lastsäkringsmanual i förekommande fell.
Efter påpekande av Lagrådet har begreppet "andra handlingar" fått
ersätta det i lagrådsremissen föreslagna "motsvarande handlingar".
22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fertyg och av
rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Detsamma gäller avgifter
för provning och granskning av material och utrustning samt för gransk-
ning av ritningar till fertyg.
Bemyndigandet i denna paragraf om rätt att ta ut avgifter till staten bör
utvidgas till att gälla även vid tillsyn av rederiers och fertygs säker-
hetsorganisation.
11 kap.
1 § Ett fertygs resa får förbjudas tills rättelse har skett, om det finns
skälig anledning att anta
att fertyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda ferten,
att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan
eller
att rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisa-
tion.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redska-
pen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär
risk för ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills
rättelse har skett.
Ett fertygs resa får också förbjudas, om fertyget inte hålls tillgängligt
för tillsynsförrättning eller om fertyget eller dess rederi saknar ett
certifikat, dokument angående godkänd säkerhetsorganisation eller en
motsvarande handling som det skall ha enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §.
I paragrafens första stycke räknas de fell upp då ett fertygs resa får
förbjudas av främst sjösäkerhetsskäl. Möjligheten att förbjuda fertygets
användning är den effektivaste sanktionen för att genomdriva efterlevna- ^9
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
den av lagens bestämmelser. Till denna uppräkning bör därför tillföras Prop. 1994/95:186
det fallet att det finns skälig anledning att anta att rederiet eller fartyget
inte uppfyller kraven på en godkänd säkerhetsorganisation. Tillämp-
ningen av en sådan bestämmelse blir av naturliga skäl restriktiv, men
föreskriften är en viktig markering av säkerhetsorganisationens betydel-
se för sjösäkerheten.
Förbud enligt fjärde stycket bör även kunna meddelas om rederiet
eller fertyget saknar ett dokument eller certifikat angående godkänd
säkerhetsorganisation.
12 kap.
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett doku-
ment angående godkänd säkerhetsorganisation eller ett certifikat som ut-
färdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap. 7 §
eller för att få giltighetstiden för ett sådant dokument eller certifikat
förlängd,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet an-
vänder ett fertyg till sjöfert utan att ha ett dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, certifikat eller annan handling som skall ha utfär-
dats för rederiet, fertyget, dess utrustning, lastning eller säkerhetsorga-
nisation enligt denna lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd
av lagen,
3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet an-
vänder ett fertyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i
ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, certifikat eller
en annan handling som avses i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet an-
vänder ett fertyg till sjöfert utan att det är försett med föreskrivna fri-
bordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet under-
låter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som
ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen
utan tillstånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför
ett fertyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra
vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fertyget framförs i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemannings-
föreskrifter,
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att se till att fertyget undergår tillsyn eller redare som uppsåtligen eller
av oaktsamhet underlåter att se till att rederiverksamheten undergår
tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd
av lagen, och
50
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, Prop. 1994/95:186
när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
Enligt Sjöfartsverkets förslag i fråga om ISM-kodens införande skulle
det inforas en ny punkt i paragrafen som innebar att redare som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet underlåter att bedriva sin verksamhet så att
säkerheten på rederiets fartyg upprätthålls skulle kunna dömas till böter
eller fängelse i sex månader. Mot detta förslag har överåklagaren vid
Åklagarmyndigheten i Stockholm invänt att det är för allmänt hållet och
att det därför i praktiken skulle bli svårt att avgöra vad bestämmelsen
egentligen innebär och var gränserna för dess tillämpning går. Riks-
åklagaren har delat denna uppfattning och har avstyrkt den föreslagna
lydelsen. Han har i stället föreslagit att straffbestämmelserna riktar in
sig på formella överträdelser av de föreslagna ändringarna i fartygssä-
kerhetslagen.
På grund av de berättigade invändningar som har framförts mot Sjö-
fartsverkets förslag har ansvarsbestämmelserna arbetats om i enlighet
med Riksåklagarens yttrande.
Straffbestämmelsen i punkten 1 för den som uppsåtligen lämnar orikti-
ga uppgifter har utvidgats till att avse även dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation. Certifikat angående godkänd säkerhetsorganisa-
tion omfattas av punkten utan att några särskilda ändringar behövs.
Även de straffbara områdena enligt punkterna 2 och 3 har utsträckts på
samma sätt.
Straffbestämmelserna i punkterna 2 och 3 har dessutom ändrats så att
de även omfattar underlåtenhet att ha föreskrivna handlingar angående
lastning, såsom lastsäkringsmanual för vissa ro-ro fertyg, eller att följa
en bestämmelse i en sådan handling.
Slutligen har punkten 8 ändrats så att ansvar skall utdömas om en
redare inte uppfyller sin skyldighet enligt 10 kap. 12 a § första stycket.
Lagrådets yttrande har föranlett att uttrycket "motsvarande handling"
i punkterna 2 och 3 har ersatts med "annan handling". I konsekvens
därmed har regeringen ersatt hänvisningen i punkten 2 till 1 kap. 7 eller
8 §§ med en hänvisning till hela lagen. Förutom en språklig justering
har uppräkningen angående fertyget kompletterats även med dess säker-
hetsorganisation.
3 § Till böter döms
1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg
till sjöfart i strid mot en lastningsföreskrift som har meddelats med stöd
av 3 kap. 9 § första stycket, om inte förseelsen är ringa,
2. redare och befölhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 7 §,
3. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 §
andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,
4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se
till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fertyget, grund-
51
läggande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 Prop. 1994/95:186
kap. 2 § tredje stycket,
5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad
som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,
om inte förseelsen är ringa,
6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan
fordras av honom för att förhindra att fertyget framförs i strid mot vad
som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,
om inte förseelsen är ringa,
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fertyg som
befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den
behörighet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i be-
manningsföreskriftema, dock inte om han har uppehållit befattningen på
grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,
8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap.
10 a § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 10
a § andra stycket,
9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårds-
förhållanden enligt 7 kap. 7 §,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort
en skyddsanordning eller sätter den ur funktion,
11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift
som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
12. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut
av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant skäl som
anges i 9 kap. 8 § föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet
ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,
13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldig-
heter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller doku-
ment angående godkänd säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat
eller annan handling enligt 10 kap. 19 §,
14. den som i andra fell än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid full-
görande av en skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket, 12 a §
andra stycket eller 14 § eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts
av myndigheten, och
75. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra en
anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 §.
Paragrafen innehåller förseelser som bestraffas med endast böter. Den
bör liksom 2 § anpassas till lagändringarna i anledning av ISM-kodens
införlivande. Dessutom har två nya straffbestämmelser införts som har
samband dels med kravet på registrering av ombordvarande på passage-
rarfartyg, dels föreskrifterna om lastning.
I departementets promemoria angående passagerarregistrering före-
slogs två ansvarsbestämmelser med placering sist i denna paragraf. I
den ena föreslogs bötesstraff för befälhavare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet framför ett passagerarfartyg i strid mot vad som har före-
52
skrivits om passagerarregistrering med stöd av 4 kap. 7 §. I den andra Prop. 1994/95:186
föreslogs att redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fortyget framförs
i strid mot vad som har föreskrivits om passagerarregistrering med stöd
av 4 kap. 7 § döms till böter.
Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt det berättigade i att införa
straff för denna typ av småforseelser. Om straffbestämmelserna införs,
har hovrätten ansett att dessa bör tas in i samma ordning som de grund-
läggande bestämmelserna i lagen. Riksåklagaren har föreslagit att an-
svarsbestämmelsen utformas i en enda punkt.
För att tillgodose de synpunkter som har framförts av Riksåklagaren
och Hovrätten för Västra Sverige har ansvarsbestämmelsen arbetats om
och placerats som punkt 2 i paragrafen. I punkten 1 har den nya an-
svarsbestämmelsen om lastning fått sin plats. På grund därav har hela
paragrafen omnumrerats.
I punkten 13, som tidigare hade nummer 10, har även dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation samt annan handling enligt 10
kap. 19 § tillförts uppräkningen av olika handlingar .
Det straffbara området enligt punkten 14, tidigare nummer 11, har
utökats med en hänvisning till 10 kap. 12 a § andra stycket.
Därutöver har vissa mindre språkliga ändringar gjorts.
På grund av Lagrådets påpekanden har vissa justeringar i förhållande
till lagrådsremissen gjorts i punkterna 1 och 13.
Ikraftträdandebestämmelsen
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10
kap. 6, 7 a, 9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först
från och med den dag som regeringen bestämmer. Detsamma gäller
bestämmelserna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§ samt 12 kap. 2 och 3 §§,
såvitt avser dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorgani-
sation samt tillsyn av rederiers och fertygs säkerhetsorganisation. Rege-
ringen får föreskriva att de bestämmelser som nämnts i denna punkt
skall tillämpas från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och far-
tyg-
Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1995. De ändringar som har samband
med frågan om införlivande av ISM-koden bör dock träda i tillämpning
först från och med den dag som regeringen bestämmer, med möjlighet
till ett stegvis införande för olika typer av rederier och fertyg. För att
kunna lösa detta lagtekniskt har en särskild bestämmelse om tillämp-
ningen blivit nödvändig för de paragrafer som är gemensamma för flera
frågor som behandlas i detta förslag till lagändring. Se även avsnitt 7.
Dessa övergångsbestämmelser har, med vissa mindre språkliga änd-
ringar, utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådet ansåg att
53
den lagtekniska lösning som valdes i lagrådsremissen var onödigt kom- Prop. 1994/95:186
plicerad och kunde orsaka problem vid tillämpningen.
11 kap.
4 § Bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, vilka
även avser att skydda miljön, finns i fartygssäkerhetslagen (1988:49).
ISM-kodens bestämmelser om rederiers och fartygs säkerhetsorganisa-
tion omfattar, förutom sjösäkerhetsfrågor, även bestämmelser till skydd
för miljön. Svenska lagbestämmelser om föroreningar från fartyg finns
i lagen om vattenförorening från fertyg. För tydligheten skull bör en
hänvisning till fertygssäkerhetslagen införas i denna lag. Den nya para-
grafen kan lämpligen placeras sist i kapitel 11.
3 § I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller
passageramas förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har
samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan
liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej
tillhör radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fertyg som har passagerarfertygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fest period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fertyget ej anlöper
hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2
timmar vid något tillfälle,
lokalfert: resa till eller från svensk hamn med fertyg, vars bruttodräk-
tighet understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer
än 12 timmars oavbruten gång,
närfert: fert, dock ej lokalfert, inom Sveriges sjöterritorium eller
annars i Östersjön eller med denna i sjöfertsförbindelse varande farvat-
ten innanför linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån
västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över
54
Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna Prop. 1994/95:186
latitud till Brest,
oceanfart: fart bortom den for närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart
som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträck-
ning av resan som föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsitua-
tion.
Förordnande enligt 1 kap. 9 § andra meningen fartygssäkerhetslagen
(1988:49) gäller även vid tillämpningen av sjöarbetstidslagen i den mån
förordnandet har betydelse för tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fall som avses i 8 §,
dels måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen
enligt förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppe-
hållet och detta varar minst 1 timme.
I paragrafens tredje stycke finns en hänvisning till 1 kap. 8 § andra
meningen fartygssäkerhetslagen. Hänvisningen infördes den 1 juli 1988
i samband med att fartygssäkerhetslagen trädde i kraft. Någon andra
mening i den paragraf som det hänvisas till har dock aldrig funnits.
Tidigare lydelse av paragrafen jämförd med 1 kap. 11 § tredje stycket i
den upphävda lagen (1965:719) om säkerhet på fartyg ger dock vid
handen att den paragraf i fartygssäkerhetslagen som rätteligen avses är
1 kap. 9 § andra meningen. I anledning bl.a. av att ett nytt stycke nu
har föreslagits i 1 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen bör den felaktiga
hänvisningen rättas till.
55
INTERNATIONAL MARITIME
ORGANIZATION
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
ÅSSEMBLY - 18th session
Agenda item 11
RESOLUTION A.741(18)
adopted on 4 November 1993
INTERNATIONAL MANAGEMENT CODE FOR THE SAFE OPERATION
OF SHIPS AND FOR POLLUTION PREVENTION
(INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT
(ISM) CODE)
THE ÅSSEMBLY,
RECALLING Artide 15(j) of the Convention on the International Maritime
Organisation concerning the functions of the Assembly in relation to
regulations and guidelines concerning maritime safety and the prevention and
control of marine pollution from ships,
RECALLING ALSO resolution A.680(17), by which it invited Member
Governments to encourage those responsible for the management and operation of
ships to take appropriate steps to develop, implement and assess safety and
pollution prevention management in accordance with the IMO Guidelines on
management for the safe operation of ships and for pollution prevention,
RECALLING ALSO resolution A.596(15), by which it requested the Maritime
Safety Committee to develop, as a matter of urgency, guidelines, wherever
relevant, concerning shipboard and shore-based management and its decision to
include in the work programme of the Maritime Safety Committee and the Marine
Environment Protection Committee an item on shipboard and shore-based
management for the safe operation of ships and for the prevention of marine
pollution, respectively,
RECALLING FURTHER resolution A.44KXI), by which it invited every State
to take the necessary steps to ensure that the owner of a ship which flies the
flag of that State provides such State with the current information necessary
to enable it to identify and contact the person contracted or otherwise
entrusted by the owner to discharge his responsibilities for that ship in
regard to matters relating to maritime safety and the protection of the marine
environment,
RECALLING FURTHER resolution A.443(XI), by which it invited Governments
to take the necessary steps to safeguard the shipmaster in the proper
discharge of his responsibilities in regard to maritime safety and the
protection of the marine environment,
RECOGNIZING the need for appropriate organisation of management to enable
it to respond to the need of those on board ships to achieve and maintain high
standards of safety and environmental protection.
56
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
RECOGNIZING ALSO that the most important means of preventing maritime
casualties and pollution of the sea from ships is to design, construct, equip
and maintain ships and to operate them with properly trained crews in
compliance with international conventions and standards relating to maritime
safety and pollution prevention,
NOTING that the Maritime Safety Committee is developing requirements for
adoption by Contracting Governments to the International Convention for the
Safety of Life at Sea (SOLAS), 1974, which will make compliance with the Code
referred to in operative paragraph 1 mandatory,
CONSIDERING that the early implementation of that Code would greatly
assist in improving safety at sea and protection of the marine environment,
NOTING FURTHER that the Maritime Safety Committee and the Marine
Environment Protection Committee have reviewed resolution A.680(17) and the
Guidelines annexed thereto in developing the Code,
HAVING CONSIDERED the recommendations made by the Maritime Safety
Committee at its sixty-second session and by the Marine Environment Protection
Committee at its thirty-fourth session,
1. ADOPTS the International Management Code for the Safe Operation of Ships
and for Pollution Prevention (International Safety Management (ISM) Code), set
out in the Annex to the present resolution;
2. STRONGLY URGES Governments to implement the ISM Code on a national basis,
giving priority to passenger ships, tankers, gas carriers, bulk carriers and
mobile offshore units, which are flying their flags, as soon as possible but
not later than 1 June 1998, pending development of the mandatory applications
of the Code;
3. REQUESTS Governments to inform the Maritime Safety Committee and the
Marine Environment Protection Committee of the action they have taken in
implementing the ISM Code;
4. REQUESTS the Maritime Safety Committee and the Marine Environment
Protection Committee to develop Guidelines for the implementation of the ISM
Code;
S REQUESTS ALSO the Maritime Safety Committee and the Marine Environment
Protection Committee to keep the Code and its associated Guidelines, under
review and to amend them as necessary;
6. REVOKES resolution A.680(17).
57
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
ANNEX
INTERNATIONAL MANAGEMENT CODE FOR THE SAFE OPERATION OF SHIPS AND FOR
POLLUTION PREVENTION (INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT (ISM) CODE)
SAFETY AND POLLUTION PREVENTION MANAGEMENT REQUIREMENTS
CONTENTS
Preamble
1 General
1.1 Definitions
1.2 Objectives
1.3 Application
1.4 Functional requirements for a safety management system (SMS)
2 Safety and environmental protection policy
3 Company responsibilities and authority
4 Designated person(s)
5 Master’s responsibility and authority
6 Resources and personnel
7 Development of plans for shipboard operations
8 Emergency preparedness
9 Reports and analysis of non-conformities, accidents and hazardous
occurences
10 Maintenance of the ship and equipment
11 Documentation
12 Company verification, reviev and evaluation
13 Certification, verification and control
58
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
PREAMBLE
1 The purpose of this Code is to provide an international standard for the
safe management and operation of ships and for pollution prevention.
2 The Assembly adopted resolution A.443(XI) by which it invited all
Governments to take the necessary steps to safeguard the shipmaster in the
proper discharge of his responsibilities with regard to maritime safety and
the protection of the marine environment.
3 The Assembly also adopted resolution A.680(17) by which it further
recognized the need for appropriate organization of management to enable it to
respond to the need of those on board ships to achieve and maintain high
standards of safety and environmental protection.
4 Recognizing that no two shipping companies or shipowners are the same,
and that ships operate under a wide range of different conditions, the Code is
based on general principles and objectives.
5 The Code is expressed in broad terms so that it can have a widespread
application. Clearly, different levels of management, whether shore-based or
at sea, will require varying levels of knowledge and awareness of the items
outlined.
6 The cornerstone of good safety management is commitment from the top. In
matters of safety and pollution prevention it is the commitment, competence,
attitudes and motivation of individuals at all levels that determines the end
result.
1 GENERAL
1.1 Definitions
1.1.1 "International Safety Management (ISM) Code" means the International
Management Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution Prevention
as adopted by the Assembly, as may be amended by the Organization.
1.1.2 "Company" means the Owner of the ship or any other organization or
person sucb as the Manager, or the Bareboat Charterer, who has assumed the
responsibility for operation of the ship from the Shipowner and who on
assuming such responsibility has agreed to take over all the duties and
responsibility imposed by the Code.
1.1.3 "Administration" means the Government of the State whose flag the ship
is entitled to fly.
59
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
1.2 Objectives
1.2.1 The objectives of the Code are to ensure safety at sea, prevention of
human injury or loss of life, and avoidance of damage to the environment, in
particular, to the marine environment, and to property.
1.2.2 Safety management objectives of the Company should, inter alia:
.1 provide for safe practices in ship operation and a safe working
environment;
.2 astablish safeguards against all identified risks; and
.3 continuously improve safety management skills of personnel ashore
and aboard ships, including preparing for emergencies related both
to safety and environmental protection.
1.2.3 The safety management system should ensure:
.1 compliance with mandatory rules and regulations; and
.2 that applicable codes, guidelines and standards recommended by the
Organization, Administrations, classification societies and maritime
industry organisations are taken into account.
1.3 Application
The reguirements of this Code may be applied to all ships.
1.4 functional reguirements for a Safety Management System (SMS)
Every Company should develop, implement and maintain a Safety Management
System (SMS) which includes the following functional reguirements:
.1 a safety and environmental protection policy;
.2 instructions and procedures to ensure safe operation of ships and
protection of the environment in compliance with relevant
International and flag State legislation;
.3 defined levels of authority and lines of communication between, and
amongst, shore and shipboard personnel;
.4 procedures for reporting accidents and non-conformities with the
provisions of this Code;
.5 procedures to prepare for and respond to emergency situations; and
.6 procedures for internal audits and management reviews.
2 SATETY AND ENVIRONMENTAL PROTECTION POLICX
2.1 The Company should establish a safety and environmental protection policy
which describes how the objectives, given in paragraph 1.2, will be achieved.
60
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
2.2 The Company should ensure that the policy is implemented and maintained
at all levels of the organization both ship based as vell as shore based.
3 COMPANY RESPONSIBILITIES AND AUTHORITY
3.1 If the entity who is responsible for the operation of the ship is other
t han the owner, the owner must report the full name and details of such entity
to the Administration.
3.2 The Company should define and document the responsibility, authority and
interrelation of all personnel who manage, perform and verify work relating to
and affecting safety and pollution prevention.
3.3 The Company is responsible for ensuring that adequate resources and shore
based support are provided to enable the designated person or persons to carry
out their functions.
4 DESIGNATED PERSON(S)
To ensure the safe operation of each ship and to provide a link between
the company and those on board, every company, as appropriate, should
designate a person or persons ashore having direct access to the highest level
of management. The responsibility and authority of the designated person or
persons should include monitoring the safety and pollution prevention aspects
of the operation of each ship and to ensure that adequate resources and shore
based support are applied, as required.
5 MASTER’S RESPONSIBILITY AND AUTHORITY
5.1 The Company should clearly define and document the master’s
responsibility with regard to:
.1 implementing the safety and environmental protection policy of the
Company;
.2 motivating the crew in the observation of that policy;
.3 issuing appropriate orders and instructions in a clear and simple
manner;
.4 verifying that specified requirements are observed; and
.5 reviewing the SMS and reporting its deficiencies to the shore based
management.
5.2 The Company should ensure that the SMS operating on board the ship
contains a clear statement emphasizing the Master*s authority. The Company
should establish in the SMS that the master has the overriding authority and
the responsibility to make decisions with respect to safety and pollution
prevention and to request the Company's assistance as may be necessary.
61
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
6 RESOURCES AND PERSONNEL
6.1 The Company should ensure that the master is:
.1 properly qualified for command;
.2 fully conversant with the Company's SMS; and
.3 given the necessary support so that-the Master‘s duties can be
safely performed.
6.2 The Company should ensure that each ship is manned with qualified,
certificated and medically fit seafarers in accordance with national and
International requirements.
6.3 The Company should establish procedures to ensure that new personnel and
personnel transferred to new assignments related to safety and protection of
the environment are given proper familiarization with their duties.
Instructions which are essential to be provided prior to sailing should be
identified, documented and given.
6.4 The Company should ensure that all personnel involved in the Company's
SMS have an adequate understanding of relevant rules, regulations, codes and
guidelines.
6.5 The Company should establish and maintain procedures for identifying any
training which may be required in support of the SMS and ensure that such
training is provided for all personnel concerned.
6.6 The Company should establish procedures by which the ship's personnel
receive relevant information on the SMS in a working language or languages
understood by them.
6.7 The Company should ensure that the ship's personnel are able to
communicate effectively in the execution of their duties related to the SMS.
7 DEVELOPMENT Or PLANS FOR SHIPBOARD OPERATIONS
The Company should establish procedures for the preparation of plans and
instructions for key shipboard operations concerning the safety of the ship
and the prevention of pollution. The various tasks involved should be defined
and assigned to qualified personnel.
8 EMERGENCY PREPAREDNESS
8.1 The Company should establish procedures to identify, describe and respond
to potential emergency shipboard situations.
8.2 The Company should establish programmes for drills and ezercises to
prepare for emergency actions.
8.3 The SMS should provide for measures ensuring that the Company's
organization can respond at any time to hazards, accidents and emergency
situations involving its ships.
62
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
9 REPORTS AND ANALYSIS OF NON-CCNFORMITIES, ACCIDENTS AND HAZARDOUS
OCCURENCES
9.1 The SMS should include procedures ensuring that non-conformities,
accidents and hazardous situations are reported to the Company, investigated
and analysed with the objective of improving safety and pollution prevention.
9.2 The Company should establish procedures for the implementation of
corrective action.
10 MAINTENANCE OF THE SHIP AND EQUIPMENT
10.1 The Company should establish procedures to ensure that the ship is
maintained in conformity with the provisions of the relevant rules and
regulations and with any additional requirements which may be established by
the Company.
10.2 In-meeting these requirements the Company should ensure that:
.1 inspections are held at appropriate intervals;
.2 any non-conformity is reported with its possible cause, if known;
.3 appropriate corrective action is taken; and
.4 records of these activities are maintained.
10.3 The Company should establish procedures in SMS to identify equipment and
technical systems the sudden operational failure of which may result in
hazardous situations. The SMS should provide for specific measures aimed at
promoting the reliability of such equipment or systems. These measures should
include the regular testing of stand-by arrangements and equipment or
technical systems that are not in continuous use.
10.4 The inspections mentioned in 10.2 as well as the measures referred
to 10.3 should be integrated in the ship's operational maintenance routine.
11 DOCUMENTATION
11.1 The Company should establish and maintain procedures to control all
documents and data which are relevant to the SMS.
11.2 The Company should ensure that:
.1 valid documents are available at all relevant locations;
.2 changes to documents are reviewed and approved by authorized
personnel; and
.3 obsolete documents are promptly removed.
63
Prop. 1994/95:186
Bilaga 1
11.3 The documents used to describe and implement the SMS may be referred to
as the "Safety Management Manual"".-' Documentation should be kept in a form
that the Company considers most effective. Each ship should carry on board
all documentation relevant to that ship.
12 COMPANY VERIFICATION, REVIEW AND EVALUATION
12.1 The Company should carry out internal safety audits to verify whether
safety and pollution prevention activities comply with the.SMS.
12.2 The Company should periodically evaluate the efficiency and when needed
review the SMS in accordance with procedures established by the Company.
12.3 The audits and possible corrective actions should be carried out in
accordance with documented procedures.
12.4 Personnel carrying out audits should be independent of the areas being
audited unless this is impracticable due to the size and the nature of the
Company.
12.5 The results of the audits and reviews should be brought to the attention
of all personnel having responsibility in the area involved.
12.6 The management personnel responsible for the area involved should take
timely corrective action on deficiencies found.
13 CERTIFICATION, VERIFICATION AND CONTROL
13.1 The ship should be operated by a Company which is issued a document of
compliance relevant to that ship.
13.2 A document of compliance should be issued for every Company complying
with the requirements of the ISM Code by the Administration, by an
organisation recognized by the Administration or by the Government of the
country, acting on behalf of the Administration^in which the Company has
chosen to conduct its business. This document should be accepted as evidence
that the Company is capable of complying with the requirements of the Code.
13.3 A copy of such a document should be placed on board in order that the
Master, if so asked, may produce it for the verification of the Administration
or organisations recognized by it.
13.4 A Certificate, called a Safety Management Certificate, should be issued
to a ship by the Administration or organization recognized by the
Administration. The Administration should, when issuing the certificate,
verify that the Company and its shipboard management operate in accordance
with the approved SMS.
13.5 The Administration or an organization recognized by the Administration
should periodically verify the proper functioning of the ship’s SMS as
approved.
64
Prop. 1994/95:186
Bilaga 2
ADDITION OF A NEW CHAPTER IX TO THE ANNEX TO THE INTERNATIONAL
CCNVENTION FOR THE SAFETY OF LIFE AT SEA, 1974
The following new chapter IX is added:
"CHAPTER IX
MANAGEMENT FOR THE SAFE OPERATION OF SHIPS
Regulation 1
Dafinitioas
For the purpose of this chapter, unless expressly providad otherwise:
1 "Iateraatioaal Safety Management (ISM) Code" means the International
Management Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution Prevention
adopted by the Organisation by resolution A.741(18) as may be amended by the
Organization, provided that such amendments are adopted, brought into force
and take effect in accordance with the provisions of artide VIII of the
present Convention concerning the amendment procedures applicable to the annez
other than chapter I.
2 "Company” means the owner of the ship or any other organization or person
such as the manager, or the bareboat charterer, who has assumad the
responsibility for operation of the ship from the owner of the ship and who on
assuming such responsibility has agreed to take over all the duties and
responsibility imposed by the International Safety Management Code.
3 "Oil tanker" means an oil tanker as defined in regulation II-1/2.12.
4 "Chemical tanker" means a Chemical tanker as defined in
regulation VII/8.2.
5 "Gas carrier" means a gas carrier as defined in regulation VII/11.2.
6 "Bulk Carrier" means a ship which is constructed generally with single
deck, top-side tanks and hopper side tanks in cargo spaces, and is intended
primarily to carry dry cargo in bulk and includes such types as ore carriers
and combination carriers.
7 "Mobile offshore drilling unit (MODO)" means a vessel capable of engaging
in drilling operations for the ezploration for or exploitation of resources
beneath the sea-bed such as liguid or gaseous hydrocarbons, sulphur or salt.
8 "High speed craft" means a craft as defined in regulation X/1.3.
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
Prop. 1994/95:186
Bilaga 2
Regulation 2
Application
1 This chapter applies to ships, regardless of the date of construction,
as follows:
.1 passenger ships including passenger high speed craft, not later than
1 July 1998;
.2 oil tankers, Chemical tankers, gas carriers, bulk carriers and cargo
high speed craft of 500 gross tonnage and over, not later than
1 July 1998; and
.3 other cargo ships and mobila offshore drilling units of 500 gross
tonnage and over, not later than 1 July 2002.
2 This chapter does not apply to government operated ships used for
non-commercial purposes.
Regulation 3
Safety management requirements
1 The company and the ship shall comply with the requirements of the
International Safety Management Code.
2 The ship shall be operated by a company holding a Document of Compliance
referred to in regulation 4.
Regulation 4
Certification
1 A Document of Compliance shall be issued to every company complying with
the requirements of the International Safety Management Code. This document
shall be issued by the Administration, by an organisation recognized by the
Administration, or at the request of the Administration by another Contracting
Government.
2 A copy ot the Document of Compliance shall be kept on board the ship in
order that the master can produce it on request for verification.
3 A Certificate, called a Safety Management Certificate, shall be issued to
every ship by the Administration or an organization recognized by the
Administration. The Administration or organization recognized by it shall,
before issuing the Safety Management Certificate, verify that the company and
its shipboard management operate in accordance with the approved safety
management system.
66
Prop. 1994/95:186
Bilaga 2
Regulation 5
Maintenance of conditions
The cafety management system shall be maintained in accordance with the
provisions of the International Safety Management Code.
Regulation 6
Verification and control
1 The Administration, another Contracting Government at the request of
the Administration or an organisation recognized by the Administration shall
periodically verify the proper functioning of the ship's safety management
system.
2 Suhject to the provisions of paragraph 3 of this regulation, a ship
required to hold a certificate issued pursuant to the provisions of
regulation 4.3 shall be suhject to the control in accordance with the
provisions of regulation XI/4. For this purpose such certificate shall
be treated as a certificate issued under regulation 1/12 or 1/13.
3 In cases of change of flag State or company, special transitional
arrangements shall be made in accordance with guidelines developed by the
Organization.*
Refer to the Guidelines for the authorization of organisations acting
on behalf of the Administration, adopted by the Organization by
Tesolution. JU739C18).
Refer to the Guidelines on the implementation of the ISM Code by
Administrations, to be adopted by the Organization.
67
INTERNATIONELLA SJÖFARTSORGANISATIONEN
INTERNATIONAL MARITIME ORGANIZATION - IMO
FÖRSAMLINGENs 18:e sammanträde
Punkt 11 på dagordningen
RESOLUTION A.741(18)
antagen den 4 november 1993
INTERNATIONELLA ORGANISATIONSREGLER FÖR SÄKER
DRIFT AV FARTYG OCH FÖR FÖRHINDRANDE AV
FÖRORENING
(INTERNATIONELLA SÄKERHETSORGANISATIONSKODEN -
INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT (ISM) CODE)
FÖRSAMLINGEN
BEAKTAR artikel 15 .j i konventionen om Internationella
sjöfartsorganisationen angående församlingens uppgifter avseende
regler och riktlinjer beträffande sjösäkerhet samt förhindrande och
kontroll av vattenförorening från fartyg.
BEAKTAR ÄVEN resolution A.680(17) genom vilken den
uppmanade medlemsregeringama att uppmuntra dem som ansvarar för
ledningen och driften av fartyg att vidta lämpliga åtgärder för att
utveckla, genomföra och bedöma hur säkerheten och förhindrandet av
förorening är organiserad enligt IMO:s riktlinjer om organisationen för
säkert framförande av fartyg och för förhindrande av förorening.
BEAKTAR ÄVEN resolution A.596(15) genom vilken den
begärde att Sjösäkerhetskommittén skyndsamt utarbetar riktlinjer, när
så är relevant, för den ombord- och landbaserade ledningen samt dess
beslut att i arbetsprogrammet för Sjösäkerhetskommittén och
Miljöskyddskommittén ta med en punkt om den ombord- och
landbaserade ledningen i och för säkert framförande av fartyg,
respektive förhindrandet av vattenförorening.
BEAKTAR VIDARE resolution A.441(XI) genom vilken den
uppmanade varje stat att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att ägaren till ett fartyg som seglar under den statens flagg
tillhandahåller staten den aktuella information som krävs för att den
skall kunna identifiera och kontakta den person som ägaren
kontrakterat eller på annat sätt anförtrott sina åligganden för fertyget i
frågor angående sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön.
BEAKTAR VIDARE resolution A.443(XI) genom vilken den
uppmanade regeringarna att vidta nödvändiga åtgärder för att stödja
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
68
befälhavaren i hans arbete för sjösäkerheten och skyddet av den
marina miljön.
ERKÄNNER att det behövs en lämplig ledningsorganisation
som kan svara mot de ombordvarandes behov att uppnå och
vidmakthålla en hög säkerhets- och miljöstandard.
ERKÄNNER ÄVEN att det viktigaste sättet att förebygga
olyckor till sjöss samt förhindra vattenförorening från fartyg är att
utforma, bygga, utrusta och underhålla fartyg och att driva dem med
välutbildad besättning i enlighet med internationella konventioner och
standarder för sjösäkerhet och förhindrande av förorening.
UPPMARKSAMMAR att Sjösäkerhetskommittén f.n. utarbetar
regler som skall antas av de stater som skrivit under 1974 års
internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss
(SOLAS), vilket kommer att göra efterlevnaden av koden som anges i
punkten l obligatorisk.
FINNER att ett tidigt genomförande av denna kod i hög grad
skulle hjälpa till att förbättra säkerheten till sjöss och skyddet av den
marina miljön.
UPPMÄRKSAMMAR VIDARE att Sjösäkerhetskommittén och
Miljöskyddskommittén har granskat resolution A.680(17) och de därtill
fogade riktlinjerna vid utarbetandet av koden.
BEAKTAR de rekommendationer som utfärdades av
Sjösäkerhetskommittén vid dess sextioandra sammanträde och de som
utfärdades av Miljöskyddskommittén vid dess trettiofjärde
sammanträde.
1. ANTAR de internationella organisationsreglerna för säker drift
av fartyg och för förhindrande av förorening (Internationella
säkerhetsorganisationskoden - International Safety Management (ISM)
Code), som återfinns i bilagan till denna resolution.
2. UPPMANAR BESTÄMT regeringarna att införa ISM-koden
nationellt, i första hand för passagerarfartyg, tankfartyg, gastankfartyg
och bulklastfärtyg samt mobila offshoreanläggningar som för deras
flagg så snart som möjligt, dock senast den 1 juni 1998, i avvaktan på
att koden blir obligatorisk.
3. ANMODAR regeringarna att underrätta Sjösäkerhetskommittén
och Miljöskyddskommittén om de åtgärder de vidtagit för att införa
ISM-koden.
4. ANMODAR Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén
att utveckla riktlinjer för införandet av ISM-koden.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
69
|
5. ANMODAR ÄVEN Sjösäkerhetskommittén och Miljöskyddskommittén att kontinuerligt följa upp koden och därtill |
Prop. 1994/95:186 Bilaga 3 |
6. ÅTERKALLAR resolution A.680(17).
70
BILAGA
INTERNATIONELLA ORGANISATIONSREGLER FÖR SÄKER
DRIFT AV FARTYG OCH FÖR FÖRHINDRANDE AV
FÖRORENING
(INTERNATIONELLA SÄKERHETSORGANISATIONSKODEN -
INTERNATIONAL SAFETY MANAGEMENT (ISM) CODE)
KRAV PÅ ORGANISATION FÖR SÄKERHET OCH
FÖRHINDRANDE AV FÖRORENING
INNEHÅLL
Inledning
1. Allmänt
1.1 Definitioner
1.2 Målsättningar
1.3 Tillämpning
1.4 Funktionskrav avseende ett säkerhetsorganisationssystem
2. Säkerhets- och miljöskyddspolicy
3. Företags ansvar och befogenheter
4. Personer med tilldelat ansvar
5. Befälhavares ansvar och befogenheter
6. Resurser och personal
7. Utveckling av planer för funktionerna ombord
8. Beredskap for nödsituationer
9. Rapporter och analyser av bristande efterlevnad, olyckor och
olycks tillbud
10. Underhåll av fartyget och dess utrustning
11. Dokumentation
12. Av företaget utförd verifiering, översyn och utvärdering
13. Certifiering, verifiering och kontroll
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
71
INLEDNING
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
1. Syftet med denna kod är att tillhandahålla en internationell
standard för säker ledning och drift av fårtyg samt för förhindrande av
förorening.
2. Församlingen antog resolution A 443(XI) genom vilken den
uppmanade samtliga regeringar att vidta nödvändiga åtgärder för att
stödja befälhavaren i hans arbete för sjösäkerheten och skyddet av den
marina miljön.
3. Församlingen antog vidare resolution A.660(17) genom vilken
den erkände att det behövs en lämplig ledningsorganisation som kan
svara mot de ombordvarandes behov att uppnå och vidmakthålla en
hög säkerhets- och miljöstandard.
4. Eftersom inga rederier eller fartygsägare är helt lika och fartyg
drivs under mycket varierande förhållanden, är koden grundad på
generella principer och målsättningar.
5. Koden uttrycker sig i allmänna ordalag så att den kan tillämpas
inom ett brett område. Givetvis ställs skilda krav på personal på skilda
befattningsnivåer, både i land och till sjöss, när det gäller kunskap och
medvetenhet om kodens innehåll.
6. Den högsta ledningens engagemang är grundläggande för en
god säkerhetshantering. I frågor som gäller säkerhet och förhindrande
av förorening är det engagemanget, kunskaperna, attityderna och
motivationen hos de enskilda individerna på alla nivåer som
bestämmer slutresultatet.
1 ALLMÄNT
1.1 Definitioner
1.1.1 Med "internationella säkerhetsorganisationskoden (International
Safety Management (ISM) Code)" avses de internationella
organisationsregler för säker drift av fartyg och för förhindrande av
förorening som antagits av församlingen, med de ändringar som IMO
kan komma att anta.
1.1.2 Med "företag" avses fårtygets ägare eller någon annan
organisation eller person, såsom redaren eller den som hyr fårtyget
utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets
drift och som därvid gått med på att överta de skyldigheter och det
ansvar som koden föreskriver.
72
1.1.3 Med "administration" avses regeringen i det land vars flagg
fartyget har rätt att föra.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
1.2 Målsättningar
1.1.2 Målsättningarna med koden är att säkerställa säkerheten till
sjöss, förhindra att människor skadas eller omkommer samt undvika
skador på miljön, i synnerhet på den marina miljön, och på egendom.
1.2.2 Företagets målsättningar för säkerhetsorganisationen bör bl.a.:
. 1 söija för säkra rutiner för fertygs drift och en säker
arbetsmiljö,
.2 skydda mot alla identifierade risker och
.3 kontinuerligt öka den landbaserade och sjöpersonalens
skicklighet i säkerhetsledning, inklusive beredskap för
nödsituationer både vad gäller säkerhet och miljöskydd.
1.2.3 Säkerhetsorganisationssystemet bör säkerställa:
. 1 att obligatoriska regler och bestämmelser efterlevs och
.2 att tillämpliga koder, riktlinjer och standarder,
rekommenderade av IMO, administrationer,
klassificeringssällskap och andra organisationer inom
sjöfertsbranschen beaktas.
1.3 Tillämpning
Kraven i denna kod får tillämpas på alla fertyg.
1.4 Funktionskrav avseende ett säkerhetsorganisationssystem
Alla företag bör utarbeta, genomföra och upprätthålla ett
säkerhetsorganisationssystem som innefattar följande
funktionskrav:
.1 en policy för säkerhet och miljöskydd,
.2 instruktioner och förfaranden för att säkerställa säker
drift av fertyg samt skydd av miljön i enlighet med
relevant internationell lagstiftning och flaggstatens
lagstiftning,
.3 en klar ansvarsfördelning och bestämda
kommunikationskanaler mellan landbaserad personal och
sjöpersonal samt inom dessa grupper,
.4 rutiner för rapportering av olyckor och bristande
efterlevnad av bestämmelserna i denna kod,
.5 handlingsplan för nödsituationer och
.6 rutiner för interna kontroller och översyn av
organisationen.
73
SÄKERHETS- OCH MIIJÖSKYDDSPOLIC Y
2.1 Företaget bör fastställa en policy för säkerhet och miljöskydd
som beskriver hur målsättningarna i punkt 1.2 kommer att uppnås.
2.2 Företaget bör säkerställa att denna policy genomförs och
upprätthålls på alla nivåer i organisationen, både på land och till sjöss.
3 FÖRETAGS ANSVAR OCH BEFOGENHETER
3.1 Om den fysiska eller juridiska person som ansvarar för driften
av fartyget är en annan än ägaren, måste ägaren anmäla denna persons
fullständiga namn och annan relevant information till administrationen.
3.2 Företaget bör definiera och dokumentera ansvar, befogenheter
och samverkan för all personal som leder, utfor och verifierar arbete
som avser och påverkar säkerheten och förhindrandet av föroreningar.
3.3 Företaget ansvarar för och skall tillse att erforderliga resurser
och landbaserat stöd ges den eller de personer som tilldelats ansvar, så
att de skall kunna utföra sina uppgifter.
4 PERSONER MED TILLDELAT ANSVAR
För att säkerställa säker drift av alla fartyg och för att ha en
koppling mellan företaget och de ombordanställda, bör alla företag
utse en eller flera personer i land som, när så är lämpligt, har
direktkontakt med den högsta företagsledningen. I dessa personers
skyldigheter och befogenheter bör ingå att övervaka säkerhets- och
miljöaspekterna vad gäller varje fartygs drift och att se till att
erforderliga resurser och landbaserat stöd avdelas efter behov.
5 BEFÄLHAVARES ANSVAR OCH BEFOGENHETER
5.1 Företaget bör klart definiera och dokumentera befälhavarens
ansvar när det gäller
. 1 att genomföra företagets policy för säkerhet och
miljöskydd,
.2 att motivera besättningen så att de iakttar denna policy,
.3 att ge lämpliga order och instruktioner på ett tydligt och
enkelt sätt,
.4 att kontrollera att specifika krav iakttas och
.5 att se över säkerhetsorganisationssystemet och rapportera
förekommande brister till den landbaserade ledningen.
5.2 Företaget bör se till att det säkerhetsorganisationssystem som
gäller ombord på fartyget innehåller ett tydligt uttalande som betonar
befälhavarens befogenheter. Företaget bör i
säkerhetsorganisationssystemet tydligt ange att befälhavaren har det
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
74
övergripande ansvaret och befogenheten att fetta beslut om säkerhet Prop. 1994/95:186
och förhindrande av förorening och att efter behov begära företagets Bilaga 3
hjälp.
6 RESURSER OCH PERSONAL
6.1 Företaget bör säkerställa att befälhavaren
.1 är väl kvalificerad att föra befäl,
.2 är helt insatt i företagets säkerhetsorganisationssystem
och
.3 fått nödvändigt stöd så att hans uppgifter kan utföras på
ett betryggande sätt.
6.2 Företaget bör säkerställa att varje fertyg är bemannat med
kvalificerad, behörig och frisk besättning i enlighet med nationella och
internationella krav.
6.3 Företaget bör fastställa rutiner för att säkerställa att ny personal
och personal som förflyttats till nya befattningar som berör säkerhet
och miljöskydd blir ordentligt insatta i sina uppgifter. De instruktioner
som det är viktigt att de ombordanställda får före avfärden bör
bestämmas, dokumenteras och överlämnas.
6.4 Företaget bör säkerställa att all personal som berörs av
företagets säkerhetsorganisationssystem nöjaktigt förstår relevanta
regler, föreskrifter, koder och riktlinjer.
6.5 Företaget bör fastställa och upprätthålla rutiner som anger
vilken utbildning som kan krävas för säkerhetsorganisationssystemet
och se till att sådan utbildning kommer till stånd för all berörd
personal.
6.6 Företaget bör feställa rutiner som ger fertygets personal relevant
information om säkerhetsorganisationssystemet på ett arbetsspråk eller
ett språk som de förstår.
6.7 Företaget bör se till att fertygets personal kan kommunicera
effektivt med varandra när de utför de uppgifter som anknyter till
säkerhetsorganisationssystemet.
7 UTVECKLING AV PLANER FÖR FUNKTIONERNA
OMBORD
Företaget bör festställa rutiner för utarbetandet av planer och
instruktioner för de nyckelfunktioner ombord som rör fertygets
säkerhet samt förhindrande av förorening. De olika uppgifterna bör
definieras och kvalificerad personal utses för att utföra dem.
75
BEREDSKAP FÖR NÖDSITUATIONER
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
8.1 Företaget bör festställa rutiner för att identifiera, beskriva och
ingripa vid tänkbara nödsituationer ombord.
8.2 Företaget bör fastställa program för övningar av åtgärder i
samband med nödsituationer.
8.3 Säkerhetsorganisationssystemet bör ange åtgärder som
säkerställer att företagets organisation alltid kan hantera de fåror,
olyckor och nödsituationer där dess fartyg är inblandade.
9 RAPPORTER OCH ANALYSER VID BRISTANDE
EFTERLEVNAD, OLYCKOR OCH OLYCKSTILLBUD
9.1 I säkerhetsorganisationssystemet bör ingå rutiner som
säkerställer att bristande efterlevnad av kodens bestämmelser, olyckor
och olyckstillbud rapporteras till företaget, utreds och analyseras i
syfte att förbättra säkerheten och förhindra förorening.
9.2 Företaget bör fastställa rutiner för att se till att rättelse görs.
10 UNDERHÄLL AV FARTYGET OCH DESS UTRUSTNING
10.1 Företaget bör fastställa rutiner för att säkerställa att fertyget
underhålls i enlighet med föreskrifterna i relevanta regler och
förordningar och enligt de ytterligare krav som kan komma att
festställas av företaget.
10.2 För att uppfylla dessa krav bör företaget se till att:
.1 inspektioner genomförs med lämpliga mellanrum,
.2 alla fell av bristande efterlevnad rapporteras med
angivande av möjlig orsak, om denna är känd,
.3 lämplig rättelse vidtas och
.4 dessa åtgärder dokumenteras.
10.3 Företaget bör festställa rutiner i säkerhetsorganisationssystemet
för att identifiera sådan utrustning och sådana tekniska system vilka,
om de plötsligt upphör att fungera, kan leda till ferliga situationer. I
säkerhetsorganisationssystemet bör anges specifika åtgärder som syftar
till att göra sådan utrustning eller sådana system tillförlitliga. I dessa
åtgärder bör ingå regelbunden provning av alternativa förfaranden och
av utrustning eller tekniska system som inte är i kontinuerlig drift.
10.4 De inspektioner som nämns i 10.2 liksom åtgärderna i 10.3 bör
ingå i fertygets rutinmässiga driftunderhåll.
76
11 DOKUMENTATION
11.1 Företaget bör festställa och vidmakthålla rutiner för kontroll av
alla dokument och all information som är relevant för
säkerhetsorganisationssystemet.
11.2 Företaget bör se till att:
. 1 giltiga dokument finns på alla relevanta ställen,
.2 ändringar i dokument granskas och godkänns av behörig
personal och
.3 dokument som inte längre gäller dras in omedelbart.
11.3 Den dokumentation som används för att beskriva och genomföra
säkerhetsorganisationssystemet kan kallas "Handbok för
säkerhetsorganisationen". Dokumentationen bör ske i den form som
företaget finner mest effektiv. All dokumentation som är relevant för
ett fertyg bör finnas ombord på detta.
12 AV FÖRETAGET UTFÖRD VERIFIERING, ÖVERSYN OCH
UTVÄRDERING
12.1 Företaget bör genomföra interna säkerhetskontroller för att
kontrollera om säkerhetsåtgärderna och åtgärderna för att förhindra
förorening uppfyller kraven i säkerhetsorganisationssystemet.
12.2 Företaget bör periodiskt utvärdera
säkerhetsorganisationssystemets effektivitet och när så krävs revidera
det i enlighet med av företaget fastställda förfaranden.
12.3 Kontrollerna och eventuella rättelser bör utföras i enlighet med
dokumenterade rutiner.
12.4 Den personal som genomför kontroller bör ha en oberoende
ställning i förhållande till de områden som kontrolleras, om detta går
att genomföra med hänsyn till företagets storlek eller karaktär.
12.5 All ansvarig personal på det berörda området bör meddelas
resultaten av kontrollerna och översynen.
12.6 Personal i ledande ställning med ansvar for det berörda området
bör utan dröjsmål rätta till påträffade felaktigheter.
13 CERTIFIERING, VERIFIERING OCH KONTROLL
13.1 Fartyget bör drivas av ett företag for vilket ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation gällande fertyget har utfärdats.
13.2 För varje företag som uppfyller kraven i ISM-koden bör ett
dokument om godkänd säkerhetsorganisation utfärdas av
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
77
administrationen, av en organisation som erkänts av administrationen
eller, på uppdrag av administrationen, av regeringen i det land där
företaget har valt att bedriva sin verksamhet. Detta dokument skall
godtas som bevis på att företaget uppfyller kraven i koden.
13.3 Ett exemplar av detta dokument bör finnas ombord för att
befälhavaren, på begäran, skall kunna uppvisa det för kontroll som
utförs av administrationen eller organisationer som erkänts av den.
13.4 Ett certifikat, kallat ett certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation, bör utfärdas för ett fertyg av administrationen
eller av en organisation som erkänts av adminstrationen. När
certifikatet utfärdas bör administrationen kontrollera att företaget och
ledningen ombord fungerar i enlighet med det godkända
säkerhetsorganisationssystemet.
13.5 Administrationen eller en organisation som erkänts av
administrationen bör periodiskt kontrollera att fertygets godkända
säkerhetsorganisationssystem fungerar på avsett sätt.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 3
78
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Förslag till
Laa om ändring I fartygssäkerhetslagen
Härigenom föreskrivs att 1 kap 1, 4, 6 och 8S§, 2 kap 5 och 65§, 10 kap 1, 5, 20 och
225 5, 11 kap 15, 12 kap 25 samt 13 kap 9 5 fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall ha
följande lydelse
och att nya paragrafer av följande lydelse skall införas som 1 kap 5aS, 2 kap 1a5, 10
kap 8a och 12a55.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdeise
1 kap
Denna lag gäller alla fartyg som an-
vänds till sjöfart inom Sveriges sjöterri-
torium samt svenska fartyg som an-
vänds till sjöfart utanför sjöterritoriet.
Lagen skall dock inte tillämpas i den
mån det är särskilt föreskrivet eller följer
av allmänt erkända folkrättsliga grund-
satser.
Denna lag gäller alla fartyg som an-
vänds till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium samt svenska fartyg som
används till sjöfart utanför sjöterritoriet.
Lagen gäller även svenska rederier och
rederier vars fartyg trafikerar svenskt
sjöterritorium. Lagen skall dock inte
tillämpas i den mån det är särskilt före-
skrivet eller följer av allmänt erkända
folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen föreskriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i
lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.
Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat skall utfärdas för
ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och för bestämd tid, vilken får
förlängas. I certifikatet får anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än vad
certifikatet avser.
Ett rederi skall ha ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation som
utvisar att rederiet genomgått godkänd
rederitillsyn. För rederiets fartyg skall
efter tillsyn utfärdas ett certifikat om
godkänd säkerhetsorganisation som
utvisar att denna överensstämmer med
rederiets säkerhetssystan.
Ett fartyg får inte användas till sjöfart
om dess rederi inte har ett dokument
om godkänd säkerhetsorganisation eller
om det inte är försett med ett certifikat,
som utvisar dess överensstämmelse
med rederiets säkerhetsorganisation.
79
Nuvarande lydelse
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Föreslagen Ivdelse
5a S
Sjöfartsverket skall förklara ett rederis
dokument om godkänd säkerhetsorgani-
sation ogiltigt om rederiets organisation
och ledning ändrats väsentligt och det
kan antas inverka menligt pä rederiets
förmåga att upprätthålla säkerheten om-
bord på fartyget.
Sjöfartsverket skall förklara ett fartygs
certifikat om säkerhetsorganisation
ogiltigt om rederiets godkända säker-
hetssystem inte kan upprätthållas om-
bord.
6 S
Certifikat som har utfärdats av följan-
de utländska klassificeringssällskap,
nämligen American Bureau of Shipping,
Bureau Veritas, Det Norske Veritas,
Germanischer Lloyd, Lloyd's Register of
Shipping, Registro Italiano Navale eller
klassificeringssällskapet i De socialis-
tiska rådsrepublikernas union (Register
of Shipping of the USSR), har samma
giltighet som om de utfärdats av Sjö-
fartsverket, om det mellan staten och
sällskapet har träffats avtal om utfär-
dande av certifikat för svenska fartyg.
Certifikat och dokument som har
utfärdats av följande utländska klassi-
ficeringssällskap, nämligen American
Bureau of Shipping, Bureau Veritas, Det
Norske Veritas, Germanischer Lloyd,
Lloyd's Register of Shipping, Registro
Italiano Navale eller Maritime Register of
Shipping, har samma giltighet som om
de utfärdats av Sjöfartsverket, om det
mellan staten och sällskapet har träffats
avtal om utfärdandet av dokument om
godkänd säkerhetsorganisation för
svenskt rederi eller certifikat för svenska
fartyg.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden, Sjöfartsverket får föreskriva eller för
särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en sakkunnig och som bara avser
utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning skall ha samma giltighet som certifikat
som utfärdas av Sjöfartsverket.
8 S
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva att
utländska fartyg vid sjöfart inom Sveri-
ges sjöterritorium skall inneha ett certifi-
kat utfärdat av behörig utländsk myndig-
het eller en motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva att
utländska fartyg vid sjöfart inom Sveri-
ges sjöterritorium skall inneha ett certifi-
kat eller annat dokument utfärdat av
behörig utländsk myndighet eller en
motsvarande handling.
Det samma gäller för utländska rede-
rier vars fartyg trafikerar Sveriges sjö-
territorium.
80
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Nuvarande Ivdelse
Fartygs sjövärdighet
Föreslagen Ivdelse
2 kap Rederiverksamhet samt fartygs sjövär
dighet
1 a $
Rederiverksamhet skall bedrivas pä
sådant sätt att säkerheten pä rederiets
fartyg upprätthålls.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om hur ett fartyg skall vara
konstruerat, byggt, utrustat och hållet i
stånd för att det enligt 1 S skall anses
vara sjövärdigt.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om hur ett fartyg skall vara
konstruerat, byggt, utrustat och hållet i
stånd för att det enligt 1 $ skall anses
vara sjövärdigt. Regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om rederiers säker-
hetssystem.
6 I
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att använda
fartyg till sjöfart utan hinder av vad som
sägs i detta kapitel.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Sjöfartsverket får
meddela föreskrifter om rätt att bedriva
rederiverksamhet och om rätt att an-
vända fartyg till sjöfart utan hinder av
vad som sägs i detta kapitel.
10 kap
Tillsyn av fartyg och deras utrustning
och drift enligt denna lag och enligt
föreskrifter som utfärdas med stöd av
lagen utövas av Sjöfartsverket, om
något annat inte anges i lagen.
Tillsyn av fartyg och deras utrustning,
drift och säkerhetsorganisation samt
tillsyn av rederi enligt denna lag och
enligt föreskrifter som utfärdas med
stöd av lagen utövas av Sjöfartsverket,
om något annat inte anges i lagen.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av kustbevakningen i den ut-
sträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med arbetarskydds-
styrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen (1971:511).
5 i
Tillsynen av fartyg och deras utrust-
ning och drift utövas vid tillsynsför-
rättningar. Sådana förrättningar utförs
som besiktningar eller som inspektioner.
Tillsynen av fartyg och deras utrust-
ning och drift utövas vid tillsynsför-
rättningar. Sådana förrättningar utförs
som besiktningar eller som inspektioner.
Tillsyn av rederiverksamhet utförs som
rederikontroll.
81
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till det, kan en
besiktning företas även utom planen.
Besiktningar skall företas främst
för att undersöka om ett fartyg är sjö-
värdigt,
för att undersöka om det är lämpligt
att användas som passagerarfartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna
fribord
Besiktningar skall företas främst
för att undersöka om ett fartyg är sjö-
värdigt,
för att undersöka om det är lämpligt
att användas som passagerarfartyg,
för att bestämma dess minsta tillåtna
fribord och
för att undersöka att fartygets säker-
hetsorganisation överensstämmer med
rederiets säkerhetsorganisation.
Rederikontroll utförs planmässigt. När
det finns särskild anledning till det, kan
en kontroll företas även utom planen.
Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.
7 a S
Vid en rederikontroll skall rederiets
säkerhetsorganisation gås igenom.
Ett rederi som omorganiserats eller
genomgått en förändring av betydande
omfattning skall bli föremål för en sär-
skild rederikontroll om omorganisationen
eller förändringen kan antas ha inverkat
menligt på säkerhetssystemet.
7 b S
Vid tillsyn av ett fartygs säkerhets-
organisation skall kontrolleras att denna
överensstämmer med rederiets säker-
hetsorganisation.
Vid en inspektion skall, om förhållan-
dena inte föranleder annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller
barlastat,
om fartyget är bemannat på betryg-
gande sätt,
om fartyget i övrigt är i behörigt
skick.
Vid en inspektion skall, om förhållande-
na inte föranleder annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller
barlastat,
om fartyget är bemannat på betryg-
gande sätt,
om fartyget i övrigt är i behörigt skick
och
om fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets.
82
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen Ivdelse
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
12 a S
Den som bedriver rederiverksamhet
ansvarar för att verksamheten undergår
tillsyn enligt denna lag och enligt före-
skrifter som meddelas med stöd av
lagen.
Tillsynsmyndigheten skall lämnas det
bistånd och de upplysningar den be-
höver vid tillsynen.
20 §
Undersökningar av fartyg och utrust-
ning som företagits av de klassifice-
ringssällskap som anges i 1 kap 6 §
första stycket får godtas som till-
synsförrättningar, verkställda av svensk
myndighet, om det mellan staten och
sällskapet har träffats avtal om tillsyn av
svenska fartyg.
Undersökningar av fartyg och utrust-
ning eller tillsyn av rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation som företagits av
de klassificeringssällskap som anges i 1
kap 6 S första stycket får godtas som
tillsynsförrättningar verkställda av
svensk myndighet, om det mellan staten
och sällskapet har träffats avtal om
tillsyn av svenska fartyg och av rederi-
ers säkerhetsorganisation.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden, Sjöfartsverket får föreskriva eller för
särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser utrustning till fartyg och personlig
skyddsutrustning och som företagits av sakkunniga får godtas som tillsynsförrättningar
verkställda av en tillsynsmyndighet.
22 S
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om avgifter till staten för tillsyn
av fartyg. Detsamma gäller avgifter för
provning och granskning av material och
utrustning samt för granskning av rit-
ningar till fartyg.
11 kap
Ett fartygs resa får förbjudas tills
rättelse har skett om det finns skälig
anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa
i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende
har brister i fråga om skyddet mot ohäl-
sa eller olycksfall.
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om avgifter till staten för tillsyn
av fartyg. Detsamma gäller avgifter för
provning och granskning av material och
utrustning samt för granskning av rit-
ningar till fartyg och för tillsyn av rederi-
ers och fartygs säkerhetsorganisation
Ett fartygs resa får förbjudas tills
rättelse har skett om det finns skälig
anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa
i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseende
har brister i fråga om skyddet mot ohäl-
sa eller olycksfall, 83
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
att det inte är lastat eller barlastat pä
ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det
högsta tillåtna antalet, eller
att det inte är bemannat på ett be-
tryggande sätt för den avsedda resan.
att det inte är lastat eller barlastat på
ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det
högsta tillåtna antalet, eller
att det inte är bemannat på ett be-
tryggande sätt för den avsedda resan,
eller
att rederiet och fartyget inte uppfyller
kraven på ledning och organisation i
tillräckligt avseende för att uppfylla
säkerheten ombord.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap, får i
stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas till rättelse har skett.
Om det finns skälig........
2 5
Till böter eller fängelse i sex månader döms
10. Redare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att bedriva sin
verksamhet så att säkerheten på rede-
riets fartyg upprätthålls.
84
Nuvarande Ivdelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
13 kap
Den som tagit befattning med tillsyn
enligt denna lag eller utsetts till skydds-
ombud eller ledamot av skyddskommitté
fär inte obehörigen röja eller utnyttja vad
han under uppdraget eller i sin tjänst har
fått veta om yrkeshemligheter eller ar-
betsförfaranden eller i övrigt om enskil-
das ekonomiska eller personliga för-
hållanden eller förhållanden av betydelse
för rikets säkerhet.
Den som tagit befattning med tillsyn
eller kontroll av rederier/rederiverksam-
het enligt denna lag eller utsetts till
skyddsombud eller ledamot av skydds-
kommitté får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han under uppdraget eller i
sin tjänst har fått veta om yrkeshemlig-
heter eller arbetsförfaranden eller i
övrigt om enskildas ekonomiska eller
personliga förhållanden eller förhållanden
av betydelse för rikets säkerhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) i
stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är skyddsombud eller ledamot
av skyddskommitté på fartyg i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 SS
sekretesslagen.
Denna lag träder i kraft den..............
Lagen skall från och med detta datum tillämpas i den omfattning Sjöfartsverket be-
stämmer på svenska fartyg och rederier och på utländska rederier och deras passage-
rarfartyg och fartyg som för last av olja eller kemikalier i bulk om fartygen går i regel-
bunden trafik på svenska hamnar. För andra fartyg skall lagen tillämpas på fartyg och
rederier från och med den dag dä the International Management Code for the Safe
Operation of Ships and for Pollution Prevention träder i kraft internationellt.
85
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
Lagen talar hittills endast, då tillämpningsområdet definieras, om fartyg. På andra ställen
talas visserligen om rederiers skyldigheter i vissa fall. Inledningskapitlet bör därför kom-
pletteras med en hänvisning till rederierna. I princip bör lagen gälla även utländska rederier
vars fartyg trafikerar Sveriges sjöterritorium. Hur omfattande kontrollen bör bli på utländska
rederier får bestämmas genom Sjöfartsverkets detaljföreskrifter och den praxis som
utvecklas vid tillämpningen av dessa. Synnerligen angeläget och ett starkt motiv för
ändringsförslagen i denna del är att utländska rederier som bedriver regelbunden passage-
rartrafik på svenska hamnar kommer att omfattas av reglerna. Samma synpunkter kan
anföras då det gäller bulklaster av olja och kemikalier.
När ett rederi och dess fartyg genomgått godkänd tillsyn skall enligt SMS-koden rederiet
tilldelas ett dokument om uppfyllelse och rederiets fartyg ett certifikat. Det är lämpligt att
föreskrifter om detta införs på den plats i lagen där certifikatet behandlas.
Under vissa fall bör dokument och certifikat upphöra att gälla. Regler härom föreslås
infogas i en särskild paragraf.
Klassanstalterna har till sina tjänster även fogat rederikontroll enligt SMS-koden. Det är
lämpligt att även denna typ av klassverksamhet kan godkännas som tillsynsförrättning.
Villkoren bör givetvis vara de samma som för annan klassförrättning.
Den föreslagna texten tar inte hänsyn till de ändringar som kan förväntas vara nödvändiga
vid ett närmare samarbete med eller ett medlemskap i den Europeiska Gemenskapen (EG).
Provnings-, test- och kontrollorgan kommer då att godkännas genom ett ackrediteringsför-
farande och den nuvarande lydelsen av 6 § torde då inte vara möjlig. Sjöfartsverket
föreslår därför, för att undvika vidare framtida ändringar, nedan ytterligare ett textförslag
till 6 5 första stycket.
Ett certifikat eller dokument som har utfärdats av ett klassificeringssällskap har samma
giltighet som om det har utfärdats av Sjöfartsverket, om det mellan staten och sällskapet
har träffats avtal om utfärdandet av certifikat för rederiverksamhet eller för svenska fartyg.
Ändringen är en naturlig konsekvensändring.
86
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
2 kap anger i sin nuvarande lydelse allmänna förutsättningar för att fartyg skall anses sjö-
värdiga. Det är lämpligt att också kraven på ett rederi formuleras i en allmän bestämmelse.
Detta har skett genom en ändring av rubriken och tillfogandet av en ny 1 a 5.
1 paragrafen möter man första gången ordet rederi. I samband med verkets förslag till Sjö-
fartsverkets detaljföreskrifter anförde några instanser att det vore önskvärt med en
definition av ett rederi.
Enligt SMS-koden förstås med rederi ('company') följande.
Med rederi avses fartygets ägare eller annan person, som exempelvis den verkställande
direktören eller den som hyr ett fartyg på bareboatbasis, eller en organisation som förut-
sätts ha ansvaret för fartygets drift i ägarens ställe och som vid övertagandet av ansvaret
även förmodas ha samtyckt till att ta över alla plikter och allt ansvar som ålagts enligt ISM-
koden.
Denna formulering har föregåtts av långvariga överläggningar under behandlingen av koden
inom IMO. Detta är vad man kunde enas om. Formuleringen är knappast entydig men bör
bli den som då det gäller Safety Management blir ledande för rättstillämpningen. Att i
lagtext närmare utveckla detta rederibegrepp vore inte lämpligt.
Rederibegreppet har även behandlats i förarbetet till fartygssäkerhetslagen i prop.
1987/88:3 sid 54. Här slås fast att det inte går att med en enkel formulering klargöra vad
som skall anses med ett fartygs redare. Även här har man således undvikit att i lagtext
närmare precisera rederibegreppet.
Det bör stå tillsynsmyndigheten fritt att när erfarenhet vunnits närmare utveckla sina
tillämpningsföreskrifter även när det gäller redaribegreppet.
De detaljföreskrifter som behövs bör utfärdas av tillsynsmyndigheten.
Behöver inte särskilt kommenteras.
De tillägg till texten som gjorts avser endast att föra in föreskriften om att tillsyn av
rederier kallas rederikontroll och att sådan skall ske planmässigt.
Dessa nya paragrafer har tillfogats för att uppnå likformighet i presentationen av tillsyn av
säkerhetsorganisationen hos rederier och fartyg med den traditionella tillsynen av fartyg.
7 a $ handlar närmare om kontroll av ombordorganisationen och besättningens förmåga att
bemästra olika katastrofsituationer. Det är angeläget att rederi och fartyg ses i ett sam-
manhang I tillsynssammanhang. Ändringen understryker detta sammanhang.
Andra stycket korresponderar med förutsättningar som i det föregående (1 kap 5a 5)
angetts för ändringar gv certifikat.
87
Prop. 1994/95:186
Bilaga 4
12 a 5. Rederiet har i fråga om rederikontroll genom ändringar ålagts samma skyldigheter
som gäller andra tillsynsförrättningar. Redaktionellt införes regeln lättast genom en särskild
paragraf.
Som redan utvecklats vid bestämmelser om certifikat i 1 kap 6 § bör förrättning av
klassificeringssällskap kunna godtas under gällande villkor. Ändringen tillgodoser detta.
Rederikontroll och kontroll av fartygs säkerhetsorganisation har tillförts paragrafen.
Ett fartygs resa kan under den närmare betydelsen som sägs i paragrafens lydelse förbju-
das. Logiken i transportmedelssystemet fordrar att paragrafen nu kompletteras med
möjlighet till åtgärder vid underskriden organisatorisk standard hos rederiet. Tillämpningen
av en sådan bestämmelse blir av naturliga skäl restriktiv. En insyn i rederiverksamheten
som skett vid utredningen av en del större fartygsolyckor gör emellertid att omändringar av
det föreslagna transportmedlet vore högst befogat.
De straffrättsliga reglerna har logiskt byggts ut att svara mot de nya kraven pä ett rederi.
Ändringen innebär nu att även deltagande i den nya förrättningen omfattas av samma
schablonkrav som gäller de redan förekommande.
Övergångsbestämmelser
Lagen bör träda i kraft under de allmänna betingelser som föreslagits. Det är angeläget att
de typer av utländska fartyg som angetts omedelbart blir underkastade lagen.
Ikraftträdandet bör emellertid som tidigare utvecklats träda i kraft stegvis. Detta förfarande
kan inte lämpligen utvecklas i övergångsbestämmelser i lagen som då skulle bli mycket om-
fattande och oöverskådlig. I stället bör tillsynsmyndigheten finna en form för detta i sina
tillämpningsföreskrifter och sin praxis.
I denna fråga bör överläggningar ske med sjöfartens intressenter.
88
Prop. 1994/95:186
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (1988:49)
dels att 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 9 §, 10
kap. 1, 5, 6, 8, 9, 19 och 22 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 2 och 3 §§,
rubriken till 2 kap. samt rubriken närmast före 1 kap. 4 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 4 a-e §§,
4 kap. 7 §, 10 kap. 7 a och 12 a §§, samt närmast före 2 kap. 4 a och
4 b §§ två nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Denna lag gäller alla fartyg
som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium samt
svenska fartyg som används till
sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen
skall dock inte tillämpas i den mån
det är särskilt föreskrivet eller
1 § Denna lag gäller alla fartyg
som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium samt
svenska fartyg som används till
sjöfårt utanför sjöterritoriet. Lagen
gäller även alla svenska rederier
samt utländska rederier som be-
följer av allmänt erkända folkrätts-
liga grundsatser.
driver sjöfart med svenska fartyg
eller vars fartyg trafikerar Sveri-
ges sjöterritorium. Lagen skall
dock inte tillämpas i den mån det
är särskilt föreskrivet eller följer
av allmänt erkända folkrättsliga
grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen
föreskriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars
måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndigan-
den.
Certifikat Dokument och certifikat
4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certi-
fikat skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartom-
råde och för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges
särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vid-
sträckt fart än vad certifikatet avser.
89
Ett rederi skall ha ett dokument Prop. 1994/95:186
om godkänd säkerhetsorganisation Bilaga 5
i de fall som anges i denna lag.
Dokumentet skall utfärdas för en
bestämd tid, som får förlängas.
Dokumentet får innehålla särskilda
villkor för att det skall vara gil-
tigt.
5 § Certifikat utfärdas av Sjö- 5 § Dokument om godkänd säker-
färtsverket, om regeringen inte hetsorganisation och certifikat
föreskriver något annat. utfärdas av Sjöfartsverket, om
regeringen inte föreskriver något
annat.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att utländska fartyg vid sjöfårt inom Sveriges sjöterritorium
skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller
en motsvarande handling.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
även föreskriva att utländska
rederier som bedriver sjöfart med
svenska fartyg eller vars fartyg
trafikerar Sveriges sjöterritorium
skall inneha ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation
utfärdat av en behörig utländsk
myndighet eller en motsvarande
handling.
m.m.
Rederiverksamhet
4 a § Rederiverksamhet skall
bedrivas på ett sådant sätt att
sjösäkerheten samt skyddet för
människor, miljö och egendom
upprätthålls.
Dokument och certifikat om god-
känd säkerhetsorganisation
4 b § Ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation är ett bevis
90
att ett rederi har genomgått en Prop. 1994/95:186
godkänd rederikontroll. Bilaga 5
Ett certifikat om godkänd säker-
hetsorganisation är ett bevis att ett
fartygs säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation.
4 c § Ett fartyg som används för
yrkesmässig personbefordran eller
vars bruttodräktighet är minst 20
får användas till sjöfart endast om
dess rederi har ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation och
fartyget är försett med ett certifi-
kat om godkänd säkerhetsorgani-
sation.
4 d § Sjöfartsverket skall förklara
ett rederis dokument om godkänd
säkerhetsorganisation ogiltigt om
1. rederiets organisation eller
ledning ändrats i sådan omfattning
att det kan antas inverka menligt
på rederiets säkerhetsorganisation
eller
2. rederiet inte medverkar till
en rederikontroll enligt 10 kap.
5 § andra stycket.
4 e § Sjöfartsverket skall förklara
ett fartygs certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation ogiltigt om
1. fartyget har bytt rederi,
2. rederiets dokument om god-
känd säkerhetsorganisation har
förklarats ogiltigt,
3. rederiets godkända säker-
hetsorganisation inte upprätthålls
ombord på fartyget eller
4. fartyget inte undergår före-
skriven tillsyn.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt,
91
utrustat och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövär- Prop. 1994/95:186
digt. Bilaga 5
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om rederiers
och fartygs säkerhetsorganisation.
6 § Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Sjöfarts-
verket får meddela föreskrifter om
rätt att använda fartyg till sjöfart
utan hinder av vad som sägs i
detta kapitel.
6 § Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Sjöfarts-
verket får meddela föreskrifter om
undantag från bestämmelserna i
detta kapitel.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, ffibordsmär-
ken, fribordscertifikat och lastning.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om
säkring av last, inbegripet last i
lastbärare, som avses att trans-
porteras på fartyg.
7 § Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Sjöfarts-
verket får meddela föreskrifter om
registrering av ombordvarande på
passagerarfartyg.
1 § Tillsyn av fartyg och deras
utrustning och drift enligt denna
lag och enligt föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen utövas
av Sjöfartsverket, om något annat
inte anges i lagen.
1 § Sjöfartsverket utövar, om
något annat inte anges i lagen,
sådan tillsyn som nämns i denna
lag eller i föreskrifter utfärdade
med stöd av lagen och som gäller
1. fartyg och deras utrustning,
drift, lastning och säkerhetsorga-
nisation,
2. säkring av last och lastbärare Prop. 1994/95:186
som avses att transporteras på Bilaga 5
fartyg samt
3. rederier.
Såvitt gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsynen även av Kustbe-
vakningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med
Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan
med Arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsme-
delslagen (1971:511).
5 § Tillsynen av fartyg och deras
utrustning och drift utövas vid
tillsynsförrättningar. Sådana för-
rättningar utförs som besiktningar
eller som inspektioner.
Besiktningar företas planmäs-
sigt. När det finns särskild an-
ledning till det, kan en besiktning
företas även utom planen.
Besiktningar skall företas främst
för att undersöka om ett fartyg
är sjövärdigt,
för att undersöka om det är
lämpligt att användas som passa-
gerarfartyg, och
för att bestämma dess minsta
tillåtna fribord.
Inspektioner företas när en
tillsynsmyndighet finner det moti-
verat.
5 § Tillsynen av fartyg och deras
utrustning, drift, lastning och
säkerhetsorganisation, tillsynen av
säkring av last och lastbärare som
avses att transporteras på fartyg
samt tillsynen av rederier utövas
vid tillsynsförrättningar. Sådana
förrättningar utförs som inspektio-
ner, besiktningar eller rederikon-
troller.
Inspektioner görs när en till-
synsmyndighet finner att det är
motiverat. Besiktningar och rede-
rikontroller görs planmässigt. När
det finns särskild anledning till
det, kan en besiktning eller rederi-
kontroll göras även utom planen.
Besiktningar skall göras främst
för att undersöka om ett fartyg
är sjövärdigt,
för att undersöka om det är
lämpligt att användas som passa-
gerarfartyg,
för att bestämma dess minsta
tillåtna fribord och
för att undersöka att fartygets
säkerhetsorganisation överens-
stämmer med rederiets säker-
hetsorganisation.
6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas
innan det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fartyg blivit Har ett utländskt fartyg blivit
svenskt, skall besiktning beträffan- svenskt, skall besiktning beträffan-
93
de sjövärdigheten äga rum, om
inte tillsynsmyndigheten finner det
obehövligt med hänsyn till farty-
gets beskaffenhet eller omständig-
heterna i övrigt.
de sjövärdigheten äga rum, om
inte tillsynsmyndigheten finner det
obehövligt med hänsyn till farty-
gets beskaffenhet eller omständig-
heterna i övrigt. Besiktning skall
även göras för att undersöka att
fartygets säkerhetsorganisation
överensstämmer med rederiets
Prop. 1994/95:186
Bilaga 5
säkerhetsorganisation, om inte
tillsynsmyndigheten finner att det
är obehövligt med hänsyn till att
fartyget redan har ett giltigt certi-
fikat om godkänd säkerhetsorgani-
sation som är utfärdat av ett organ
som är behörigt enligt denna lag.
Bestämmelserna i denna para-
graf gäller passagerarfartyg,
oavsett dräktighet, och andra
fartyg med en bruttodräktighet av
minst 20.
8 § Vid en inspektion skall, om
förhållandena inte föranleder
annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsstäl-
lande,
om fartyget är behörigen lastat
eller barlastat,
om fartyget är bemannat på
betryggande sätt, och
om fartyget i övrigt är i behörigt
skick.
7 a § Vid en rederikontroll skall
tillsynsmyndigheten pröva att
rederiet har en säkerhetsorganisa-
tion som uppfyller kraven i 2 kap.
4 a § samt de föreskrifter om
rederiers säkerhetsorganisation
som har meddelats med stöd av
denna lag.
Om rederiets organisation eller
ledning ändras i sådan omfattning
att det kan antas inverka menligt
på rederiets säkerhetsorganisation
skall en särskild rederikontroll
utföras.
8 § Vid en inspektion skall, om
förhållandena inte föranleder
annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsstäl-
lande,
om fartyget är behörigen lastat
eller barlastat,
om last och lastbärare som
avses att transporteras på fartyget
är säkert anordnade för sjötrans-
port,
om fartyget är bemannat på ett
betryggande sätt,
94
|
om fartyget i övrigt är i be- Prop. 1994/95:186 om fartygets säkerhetsorganisa- | |
|
9 § Tillsyn av utländska fartyg |
9 § Tillsyn av utländska fartyg |
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock Sjö-
fartsverket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras,
utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller
i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
12 a § Redaren ansvarar för att
rederiverksamheten undergår
tillsyn enligt denna lag och enligt
föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall läm-
nas det bistånd den behöver och
de upplysningar den begär vid
tillsynen.
19 § Befälhavaren skall se till att
fartygets tillsynsbok och de certifi-
kat som har utfärdats för fartyget
enligt denna lag eller föreskrifter
som har utfärdats med stöd av
lagen finns ombord och hålls
tillgängliga vid tillsynsförrättning-
ar.
Ingen får förvägras att ta del av
behöver det för att kunna ta till vara
19 § Befälhavaren skall se till att
rederiets dokument om godkänd
säkerhetsorganisation, fartygets
tillsynsbok och de certifikat eller
motsvarande handlingar som har
utfärdats för fartyget enligt denna
lag eller föreskrifter som har
utfärdats med stöd av lagen finns
ombord och hålls tillgängliga vid
tillsynsförrättningar.
innehållet i tillsynsboken, om han
sin rätt.
95
22 § Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om av-
gifter till staten för tillsyn av
fartyg. Detsamma gäller avgifter
för provning och granskning av
material och utrustning samt för
granskning av ritningar till fartyg.
22 § Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om av-
gifter till staten för tillsyn av
fartyg samt för tillsyn av rederiers
och fartygs säkerhetsorganisation.
Detsamma gäller avgifter för
provning och granskning av mate-
rial och utrustning samt för
granskning av ritningar till fartyg.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 5
1 § Ett fartygs resa får förbjudas
tills rättelse har skett, om det
finns skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för
resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt avseen-
de har brister i fråga om skyddet
mot ohälsa eller olycksfall,
att det inte är lastat eller barlas-
tat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare ut-
över det högsta tillåtna antalet,
eller
att det inte är bemannat på ett
betryggande sätt för den avsedda
resan.
1 § Ett fortygs resa får förbjudas
tills rättelse har skett, om det
finns skälig anledning att anta
att fortyget inte är sjövärdigt för
resa i den avsedda farten,
att det i något väsentligt av-
seende har brister i fråga om
skyddet mot ohälsa eller olycks-
fall,
att det inte är lastat eller barlas-
tat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare
utöver det högsta tillåtna antalet,
att det inte är bemannat på ett
betryggande sätt för den avsedda
resan eller
att rederiet eller fartyget inte
uppfyller kraven på säkerhetsorga-
nisation.
Om det är fraga endast om brister i anordningar för arbetet eller i
arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redska-
pen förbjudas tills rättelse har skett.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss
lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär
risk för ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills
rättelse har skett.
Ett fertygs resa får också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättnin eller
om fartyget saknar ett certifikat
eller en motsvarande handling som
fartyget skall ha enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har
Ett fertygs resa får också för-
bjudas, om fartyget inte hålls till-
gängligt för tillsynsförrättning
eller om fertyget eller dess rederi
saknar ett dokument, certifikat
eller en motsvarande handling som
det skall ha enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har med-
96
meddelats med stöd av 1 kap. 7 delats med stöd av 1 kap. 7 eller Prop. 1994/95:186
eller 8 §. 8 §. Bilaga 5
2 § Till böter eller fängelse i högst
1. den som uppsåtligen lämnar
oriktiga uppgifter för att fa ett
certifikat som utfärdas enligt
denna lag eller enligt en föreskrift
med stöd av 1 kap. 7 § eller för
att få giltighetstiden för ett sådant
certifikat förlängd,
sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar
oriktiga uppgifter för att få ett
dokument om godkänd säker-
hetsorganisation eller ett certifikat
som utfärdas enligt denna lag eller
enligt en föreskrift med stöd av 1
kap. 7 § eller för att få giltighets-
tiden för ett sådant dokument eller
2. redare och befälhavare som
certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan
att ha certifikat eller motsvarande
handling som skall ha utfärdats för
fertyget eller dess utrustning enligt
denna lag eller enligt vad som har
föreskrivits med stöd av 1 kap. 7
eller 8 §,
3. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fertyg eller dess
utrustning i strid mot någon be-
stämmelse i ett certifikat eller en
motsvarande handling som avses i
2,
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fertyg till sjöfart utan
att ha ett dokument, certifikat eller
motsvarande handling som skall
ha utfärdats för rederiet, fertyget,
dess utrustning eller last enligt
denna lag eller enligt vad som har
föreskrivits med stöd av 1 kap. 7
eller 8 §,
3. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg eller dess
utrustning i strid mot någon be-
stämmelse i ett dokument, certifi-
kat eller en motsvarande handling
som avses i 2,
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet an-
vänder ett fertyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fri-
bordsmärken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet under-
låter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som
ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen
utan tillstånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför
ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller
bemanningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra
vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i
strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemannings-
föreskrifter,
97
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 186
8. redare eller ägare som upp-
såtligen eller av oaktsamhet under-
låter att se till att fartyget under-
går tillsyn enligt denna lag eller
en föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen, och
8. redare eller ägare som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet under-
låter att se till att fartyget under-
går tillsyn eller redare som upp-
såtligen eller av oaktsamhet un-
derlåter att se till att rederiet
undergår tillsyn enligt denna lag
eller en föreskrift som har med-
Prop. 1994/95:186
Bilaga 5
delats med stöd av lagen, och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots,
när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
3 § Till böter döms
1. befälhavare och maskinchef
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att fullgöra vad han
enligt 5 kap. 2 § andra stycket och
3 § andra stycket ålagts att göra
innan en resa påbörjas,
2. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
se till att nytillträdande ombordan-
ställda får kännedom om fartyget,
grundläggande säkerhetsbestäm-
melser eller åtgärder vid sjöolycka
enligt 5 kap. 2 § tredje stycket,
3. befälhavare som av oaktsam-
het framför ett fartyg i strid med
vad som gäller i fråga om mini-
mibesättning eller bemannings-
föreskrifter, om inte förseelsen är
ringa,
4. redare som av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäli-
gen kan fordras av honom för att
förhindra att fartyget framförs i
strid mot vad som gäller i fråga
om minimibesättning eller beman-
3 § Till böter döms
1. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i strid mot en
lastningsföreskrift som har med-
delats med stöd av 3 kap. 9 §, om
inte förseelsen är ringa,
2. redare och befälhavare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot en föreskrift som har
meddelats med stöd av 4 kap. 7 §,
3. befälhavare och maskinchef
som uppsåtligen eller av oaktsam-
het underlåter att fullgöra vad han
enligt 5 kap. 2 § andra stycket och
3 § andra stycket ålagts att göra
innan en resa påbörjas,
4. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
se till att nytillträdande ombordan-
ställda får kännedom om fartyget,
grundläggande säkerhetsbestäm-
melser eller åtgärder vid sjöolycka
enligt 5 kap. 2 § tredje stycket,
5. befälhavare som av oaktsam-
het ftamför ett fartyg i strid mot
vad som gäller i fråga om mini-
mibesättning eller bemannings-
föreskrifter, om inte förseelsen är
ringa,
6. redare som av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäli-
gen kan fordras av honom för att
förhindra att fartyget framförs i
strid mot vad som gäller i fråga
om minimibesättning eller beman-
ningsföreskrifter, om inte för-
seelsen är ringa,
5. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet tjänstgör på ett fortyg
som befälhavare, maskinchef eller
ansvarig för vakt utan att inneha
den behörighet som är föreskriven
i minimibesättningsbeslutet eller i
bemanningsföreskrifterna, dock
inte om han har uppehållit be-
fattningen på grund av ett plötsligt
sjukdomsfoll eller en annan lik-
nande händelse,
5a. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 6
kap. 10 a § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 6
kap. 10 a § andra stycket,
6. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet försummar
sina skyldigheter beträffande kost
och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 7
kap. 7 §,
7. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet utan giltigt skäl tar
bort en skyddsanordning eller
sätter den ur funktion,
8. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
9. befälhavare som uppsåtligen
beordrar arbete i strid mot ett
beslut av ett skyddsombud enligt 9
kap. 7 § utan att något sådant skäl
som anges i 9 kap. 8 § föreligger,
om därmed intresset av att skydds-
arbetet ombord bedrivs i behörig
ordning uppenbart åsidosätts,
10. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar sina skyl-
digheter beträffande ritningar till
ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller
tillsynsbok och certifikat enligt 10
kap. 19 §,
11. den som i andra fall än som
sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnar oriktiga upp-
ningsföreskrifter, om inte för- Prop. 1994/95:186
seelsen är ringa, Bilaga 5
7. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet tjänstgör på ett fertyg
som befälhavare, maskinchef eller
ansvarig för vakt utan att inneha
den behörighet som är föreskriven
i minimibesättningsbeslutet eller i
bemanningsföreskrifterna, dock
inte om han har uppehållit be-
fattningen på grund av ett plötsligt
sjukdomsfall eller en annan lik-
nande händelse,
8. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 6
kap. 10 a § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 6
kap. 10 a § andra stycket,
9. befälhavare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet försummar
sina skyldigheter beträffande kost
och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 7
kap. 7 §,
10. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet utan giltigt skäl tar
bort en skyddsanordning eller
sätter den ur funktion,
11. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot en före-
skrift som har meddelats med stöd
av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,
12. befälhavare som uppsåtligen
beordrar arbete i strid mot ett
beslut av ett skyddsombud enligt 9
kap. 7 § utan att något sådant skäl
som anges i 9 kap. 8 § föreligger,
om därmed intresset av att skydds-
arbetet ombord bedrivs i behörig
ordning uppenbart åsidosätts,
13. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar sina skyl-
digheter beträffande ritningar till
ett fertyg enligt 10 kap. 16 § eller
dokument, tillsynsbok och certifi-
kat enligt 10 kap. 19 §,
14. den som i andra fall än som
sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av 99
oaktsamhet lämnar oriktiga upp-
gifter till en tillsynsmyndighet vid
fullgörandet av skyldighet enligt
10 kap. 12 § andra stycket eller
14 § eller annars i fråga om en
åtgärd som har ålagts av myndig-
heten, och
12. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har
ålagts honom med stöd av 13 kap.
5 §■
gifter till en tillsynsmyndighet vid
fullgörande av en skyldighet enligt
10 kap. 12 § andra stycket, 12 a §
andra stycket eller 14 § eller
annars i fråga om en åtgärd som
har ålagts av myndigheten, och
75. den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet försummar att fullgöra
en anmälningsskyldighet som har
ålagts honom med stöd av 13 kap.
5 §•
Prop. 1994/95:186
Bilaga 5
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 9 §, 4 kap. 7 §, 10 kap.
1 § första stycket 1 och 2, 5 § första stycket och 8 §, 12 kap. 2 § 2
samt 3 §, den 1 juli 1995 och i övrigt den dag som regeringen bestäm-
mer.
2. Bestämmelserna i 10 kap. 1 § första stycket 1, 5 § första stycket
och 8 § samt 12 kap. 2 § 2 och 3 § 13 och 14 i sina nya lydelser skall
dock tillämpas i fråga om dokument och certifikat om samt tillsyn av
rederiers och fartygs säkerhetsorganisation först från och med den dag
som regeringen bestämmer.
3. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter för
olika typer av rederier och fartyg.
4. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.
100
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:424) om åtgärder mot vat-
tenförorening från fartyg skall införas en ny paragraf, 11 kap. 4 §, av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
11 kap. 4 § Bestämmelser om rederiers |
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
101
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 3 § sjöarbetstidslagen (1970:105) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § I denna lag förstås med
sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller,
ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller
passagerarnas förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har
samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan
liknande tjänstgöring,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej
tillhör radio- eller ekonomipersonalen,
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfortygscertifikat,
dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24,
vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn,
oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper
hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2
timmar vid något tillfälle,
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräk-
tighet understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer
än 12 timmars oavbruten gång,
närfart: fart, dock ej lokalfärt, inom Sveriges sjöterritorium eller
annars i Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande forvat-
ten innanför linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt, därifrån
västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över
Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna
latitud till Brest,
oceanfart: fort bortom den för närfart angivna linjen.
Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fort
som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträck-
ning av resan som föranledes av storm, sjöskada eller annan nödsitua-
tion.
102
Förordnande enligt 1 kap. 8 §
andra meningen fartygssäkerhets-
lagen (1988:49) gäller även vid
tillämpningen av sjöarbetstidslagen
i den mån förordnandet har be-
Förordnande enligt 1 kap. 9 § Prop. 1994/95:186
andra meningen fartygssäkerhets- Bilaga 5
lagen (1988:49) gäller även vid
tillämpningen av sjöarbetstidslagen
i den mån förordnandet har be-
tydelse för tillämpningen. tydelse för tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages, utom i fäll som avses i 8 §,
dels måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen
enligt formans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppe-
hållet och detta varar minst 1 timme.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
103
Prop. 1994/95:186
Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-22
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet
Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Kommunikationsdepartemen-
tet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),
2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg,
3. lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Eva West-
berg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen
1 kap.
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde.
Detta omfattar för närvarande endast fartyg men föreslås nu vidgas till
att avse även rederier. I enlighet härmed anges i en ny andra mening i
första stycket i förslaget att lagen gäller även alla svenska rederier samt
utländska rederier som bedriver sjöfart med svenska fartyg eller vars
fartyg trafikerar Sveriges sjöterritorium.
Frågan under vilka förutsättningar ett fartyg skall anses vara svenskt
regleras i 1 kap. 1 § sjölagen (1994:1009). Där anges att ett fartyg
anses som svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till
mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person,
samt att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Sjöfartsver-
ket får medge att även annat fartyg, vars drift står under avgörande
svenskt inflytande eller vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall
anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.
Förslaget aktualiserar även frågan vad som är avgörande för om ett
rederi, som är juridisk person, är att anse som svenskt eller utländskt.
Härom finns det inte några bestämmelser. Frågan, som inte har berörts
i remissen, får därför bedömas med ledning av allmänna principer på
området. (Motsvarande fråga uppkommer beträffande fartyg, när detta
helt eller delvis ägs av en juridisk person.) Det har gjorts gällande att
en juridisk person är att anse som svensk, om den har bildats enligt
svenska bestämmelser och registrerats här (se prop. 1973:42 s. 213; jfr
104
Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4 uppl. 1992, s.
141 ff). När fråga är om en juridisk person för vilken inte krävs regi-
strering eller liknande åtgärd, torde det avgörande vara var dess styrelse
har sitt säte.
Lagrådet har inte någon erinran i sak mot förslaget i förevarande av-
seende men förordar att den nya bestämmelsen jämkas något i förtyd-
ligande syfte. Den kan därvid ges följande lydelse:
"Lagen gäller även alla svenska rederier samt utländska rederier, som
bedriver sjöfert med svenskt fertyg eller använder annat fertyg till
sjöfert inom Sveriges sjöterritorium."
3 kap.
9§
I paragrafen föreskrivs f.n. att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om minsta
tillåtna fribord, fribordsmärken, fribordscertifikat och lastning. I remis-
sen föreslås att det i paragrafen som ett nytt andra stycke skall tas in
ytterligare en bestämmelse om delegation. Enligt den föreslagna be-
stämmelsen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer även meddela föreskrifter om säkring av last, inbegripet last i
lastbärare, som avses att transporteras på fertyg.
Av vad som anförs i remissen framgår att det är avsett att det nya be-
myndigandet skall möjliggöra att föreskrifter på förordningsnivå med-
delas angående last som ännu inte har förts ombord. Den valda avfett-
ningen "last, inbegripet last i lastbärare", syftar till att klargöra att
föreskrifterna får avse inte bara transportanordningar såsom containrar,
lastbilar m.m. utan också den last som finns i sådana anordningar.
Enligt Lagrådets mening bör det nya bemyndigandet avfettas på ett
sådant sätt att det klart framgår att det endast avser föreskrifter angåen-
de last som ännu inte har förts ombord. Förslagsvis kan detta ske ge-
nom att orden "som avses att transporteras på fertyg" byts ut mot "som
ännu inte har förts ombord". Att uttryckligen ange att i begreppet last
ingår inte bara en använd lastanordning utan också lasten i en sådan
anordning synes överflödigt. En sådan precisering skulle dessutom
kunna leda till en alltför restriktiv tolkning av begreppet "lastning" i
första stycket. Mot den bakgrunden förordar Lagrådet att orden "inbe-
gripet last i lastbärare" utgår. Lagrådet föreslår sålunda att andra
stycket ges följande lydelse:
"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även
meddela föreskrifter om säkring av last, som ännu inte har förts om-
bord."
Av de skäl som här har angetts bör motsvarande ändringar göras i 10
kap. 1 § första stycket 2 och 8 §.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 6
105
10 kap.
1 §
I paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse anges vissa till-
synsuppgifter som ankommer på Sjöfartsverket. De ändringar som nu
föreslås innebär att några tillsynsuppgifter tillkommer och att stycket
omarbetas redaktionellt. I den föreslagna lydelsen inleds stycket med en
ingress där det klargörs att Sjöfartsverket utövar viss tillsyn. Därefter
anges i tre punkter vad tillsynen gäller.
Prop. 1994/95:186
Bilaga 6
När det gäller ingressen förordar Lagrådet vissa redaktionella jämk-
ningar i förtydligande syfte.
I den föreslagna punkten 2 anges att tillsynen skall avse ”säkring av last
och lastbärare som avses att transporteras på fartyg”. Med hänvisning
till de skäl som Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 9 § bör
orden "och lastbärare" utgå och orden "som avses att transporteras på
fartyg" bytas ut mot "som ännu inte har förts ombord".
Enligt punkt 3 i förslaget skall tillsynen avse rederier. Av motiveringen
i lagrådsremissen framgår att tillsynen närmare bestämt skall avse rede-
riers säkerhetsorganisation. Lagrådet anser att denna avgränsning bör
komma till uttryck i lagtexten.
I enlighet med det anförda kan paragrafens första stycke ges förslagsvis
följande lydelse:
"Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges i lagen, tillsyn enligt
denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen såvitt avser
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning och
säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord samt
3. rederiers säkerhetsorganisation."
8 §
På grund av vad som anförts i anslutning till 3 kap. 9 § förordar Lagrå-
det den ändringen av förevarande paragraf att den tredje om-satsen ges
följande lydelse:
"om last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för sjö-
transport, "
19 §
I paragrafens första stycke enligt förslaget fastslås en skyldighet för
befälhavaren att se till bl.a. att rederiets dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation, fartygets tillsynsbok och de certifikat eller mot-
svarande handlingar som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen finns ombord. Av för-
fattningskommentaren framgår att med motsvarande handlingar avses 106
bl.a. fartygets lastsäkringsmanual. En sådan handling kan dock inte
anses motsvara ett certifikat. Lagrådet förordar därför att ordet "mot- Prop. 1994/95:186
svarande" byts ut mot "andra". Bilaga 6
12 kap.
2§
Om Lagrådets förslag till ändring av 10 kap. 19 § godtas, bör i punk-
terna 2 och 3 i förevarande paragraf uttrycket "motsvarande handling"
ersättas med "annan handling".
3 §
Om Lagrådets förslag till ändrad lydelse av 3 kap. 9 § andra stycket
godtas, bör hänvisningen i punkt 1 i förevarande paragraf till 3 kap. 9 §
begränsas till att gälla första stycket i den paragrafen.
Enligt punkten 10 (punkten 13 i lagrådsremissen) döms den till böter
som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter be-
träffande, såvitt nu är i fråga, tillsynsbok och certifikat enligt 10 kap.
19 §.
I lagrådsremissen föreslås att till uppräkningen av handlingar enligt 10
kap. 19 § fogas dokument, varmed avses dokument angående godkänd
säkerhetsorganisation. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att straff-
ansvaret rätteligen bör omfatta försummelse i fråga om samtliga hand-
lingar som enligt 10 kap. 19 § skall finnas ombord på fartyget. Bestäm-
melsen bör därför kompletteras.
Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att punkten 13 ges
följande lydelse:
"den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter
beträffande ritningar till ett fertyg enligt 10 kap. 16 § eller dokument
angående godkänd säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat eller
annan handling enligt 10 kap. 19 §,”
Övergångsbestämmelserna
I punkt 1 i övergångsbestämmelserna anges att lagen träder i kraft i
fråga om vissa bestämmelser den 1 juli 1995 och i övrigt den dag som
regeringen bestämmer. Enligt punkt 2 skall dock några av de i punkt 1
särskilt uppräknade bestämmelserna i vissa angivna hänseenden
tillämpas först från och med den dag som regeringen bestämmer. Punkt
3 och 4 innehåller befogenhet för regeringen att sätta de nya bestäm-
melserna i kraft vid olika tidpunkter för olika typer av rederier och
fertyg och att meddela de övergångsbestämmelser som behövs.
De föreslagna övergångsreglerna skall ses mot bakgrund av att förutsätt-
ningar för tillämpning av de bestämmelser som har sin grund i ISM-
koden inte kommer att föreligga förrän längre fram och att dessa be-
stämmelser måste införas stegvis. Den valda lagtekniska lösningen, som
107
bl a innebär att vissa bestämmelser skall träda i kraft först senare och Prop. 1994/95:186
att andra bestämmelser skall träda i kraft inom kort men i vissa hän- Bilaga 6
seenden tillämpas först från en senare tidpunkt, synes emellertid onödigt
komplicerad och torde kunna orsaka problem vid tillämpningen. Det
framstår som en lämpligare ordning att samtliga bestämmelser får träda
i kraft den 1 juli 1995 och att alla de bestämmelser som har sin grund i
ISM-koden skall tillämpas först från den tidpunkt som regeringen be-
stämmer. Någon föreskrift om att regeringen får meddela behövliga
övergångsbestämmelser kan inte anses erforderlig.
Bland de bestämmelser, vilkas tillämpning till viss del bör uppskjutas,
bör utöver dem som anges i remissförslaget även nämnas 10 kap. 19 §.
Mot bakgrund av vad nu sagts förordar Lagrådet att övergångsreglerna
ges följande lydelse:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 1, 4, 5 och 8 §§, 2 kap. 4 a - 6 §§, 10 kap.
6, 7 a, 9, 12 a och 22 §§ samt 11 kap. 1 § tillämpas dock först från och
med den dag som regeringen bestämmer. Detsamma gäller bestämmel-
serna i 10 kap. 1, 5, 8 och 19 §§ och 12 kap. 2 och 3 §§, såvitt avser
dokument och certifikat angående godkänd säkerhetsorganisation samt
tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation. Regeringen får
föreskriva att bestämmelser som nämnts i denna punkt skall tillämpas
från olika tidpunkter för skilda typer av rederier och fartyg."
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
108
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh,
Johansson
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1994/95:186 Ändringar i fartygssäker-
hetslagen (1988:49).
109
Prop. 1994/95:186
|
F örfattningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivningsbe- |
|
Lag om ändring i far- |
1 kap. 8 §, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 9 § och 4 |
110
gotab 48246, Stockholm 1995