Regeringens proposition
1994/95:184

Genomförande av EG:s
tredje skade- respektive
livförsäkringsdirektiv

1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

Regeringens proposition
1994/95:184

Genomförande av EG:s tredje skade- respektive
livförsäkringsdirektiv

Prop.

1994/95:184

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 1995

Mona Sahlin

Göran Persson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i lagstiftningen för
svenska och utländska försäkringsföretag. Merparten av ändringarna är
betingade av EG:s regler i det tredje skadeförsäkringsdirektivet och det
tredje livförsäkringsdirektivet. Genom förslagen möjliggörs Sveriges fulla
deltagande i EG:s inre marknad för försäkringstjänster. Förslagen gäller
regler bl.a. om

- en enda auktorisation

- hemlandstillsyn

- prövning av ägare och företagsledning vid koncessionsgivning och vid
den löpande tillsynen

- ett försäkringsbolags grunder och avskaffande av stadfästelse av
grunder

- placering av tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska
skulderna

- överlåtelse av försäkringsbestånd.

Propositionen innehåller även ett förslag som ger understödsföreningar
möjlighet att, efter Finansinspektionens tillstånd, tillämpa de nya place-
ringsregler som föreslås för försäkringsföretag. En ändring föreslås även
i lagstiftningen för försäkringsmäklare. Som alternativ till det utbildnings-
krav som gäller för att en fysisk person skall kunna registreras som för-
säkringsmäklare föreslås en möjlighet att beakta erfarenhet som vunnits
som försäkringsmäklare i annat land.

Den nya lagstiftningen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1995. Prop. 1994/95:184
Bestämmelserna om nytt innehåll i försäkringsföretagens grunder föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:184

1   Förslag till riksdagsbeslut........................9

2  Lagtext .................................10

2.1   Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713)............................ 10

2.2   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.......60

2.3   Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige.............................78

2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för-

säkringsavtal ...........................94

2.5   Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen

(1970:979)............................ 95

2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om under-

stödsföreningar .........................96

2.7   Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410)........................... 99

2.8   Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om

motortävlingförsäkring .................... 101

2.9   Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om

försäkringsmäklare...................... 102

2.10  Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om liv-

försäkringar med anknytning till värdepappersfonder . 103

2.11  Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring

i sekretesslagen (1980:100)   106

3  Ärendet och dess beredning..................... 108

4  Allmänna utgångspunkter...................... 111

4.1   EG och EU.......................... 111

4.2   Sverige och EU........................ 112

4.3   EG:s grundläggande regler om försäkringsverksamhet . 112

4.4   Den tredje generationens direktiv............. 113

4.5   Förhållandet till tredje land ................ 114

5  Harmonisering av grundläggande regler ............. 116

5.1   Prövning av större ägare och företagsledning...... 116

5.1.1   Lämplighetsprövning vid ansökan om

koncession..................... 116

5.1.2   Lämplighetsprövning i ett koncessionerat

bolag ........................ 120

5.2   Grunder för försäkringsverksamhet............ 124

5.2.1   Stadfästelse av grunder och grundernas inne-
håll .......................... 124

5.2.2   Beräkning av försäkringspremier och premie-
reserv i livförsäkringsrörelse .......... 130

5.3   Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse..... 132

5.4   Försäkringsklasser...................... 136

5.5   Placeringsregler m.m..................... 137

5.5.1     Utgångspunkter................. 137

5.5.2     Institut som omfattas av placerings-

reglerna...................... 143

5.5.3     Placeringsreglernas tillämpningsområde ... 147

5.5.4     Värdering av tillgångar ............ 153

5.5.5     Matchnings- och diversifierings-

principema.................... 159

5.5.6     Tillåtna tillgångsslag.............. 164

5.5.7     Begränsningar för olika tillgångsslag  .... 179

5.5.8     Begränsningar för enhandsengagemang ... 185

5.5.9     Valutamatchning................. 190

5.5.10    Lokalisering av tillgångar, registerföring

och förmånsrätt................. 192

5.5.11    Garantiförbindelser m.m............201

5.5.12   Femprocentsregeln m.m............202

5.5.13    Upplåningsregler................206

5.5.14    Derivatinstrument................207

5.6   Soliditetsregler ........................209

5.7   Information till försäkringstagarna ............ 210

6  En inre marknad för försäkringstjänster ............. 214

6.1   En enda auktorisation....................214

6.2   Hemlandstillsyn........................221

6.3   Begreppet det allmänna bästa................ 231

6.4   Överlåtelse av försäkringsbestånd............. 235

6.5   Försäkringsmäklare ..................... 239

6.6   Avtalet mellan Schweiz och EG om skadeförsäkrings-

verksamhet........................... 242

7  Straff och överklaganden ...................... 244

8  Ekonomiska effekter av förslagen .................245

9   Ikraftträdande ........................... 247

10 Författningskommentar ....................... 248

10.1  Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713) .......................... 248

Prop. 1994/95:184

10.2  Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1302) om

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige......290

10.3  Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om

rätt för utländska försäkringsföretag att driva för-
säkringsrörelse i Sverige .................. 301

10.4  Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om

försäkringsavtal........................ 308

10.5  Förslaget till lag om ändring i förmänsrättslagen

(1970:979)........................... 308

10.6  Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar .................... 308

10.7  Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410).......................... 309

10.8  Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om

motortävlingförsäkring ................... 309

10.9  Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:508)

om försäkringsmäklare ................... 310

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om

livförsäkringar med anknytning till värdepappers-
fonder ........................... 310

10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2005)

om ändring i sekretesslagen (1980:100) ......... 311

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser vid beredning av prome-
morian (Ds 1993:57) Placeringsregler för försäkrings-
bolag och Försäkringsutredningens delbetänkande
(SOU 1993:108) Försäkringsrörelse i förändring 2 . . 313

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser vid beredningen av
Finansdepartementets promemoria om vissa lagändringar
med anledning av EG:s tredje skade- resp, livförsäkrings
direktiv. ........................... 314

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser vid beredning av Justitie-
departementets promemoria om ny försäkringsavtal slag
(Ds 1993:39) i den del som behandlar försäkrings-
direktivens informationsregler............... 315

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser vid beredningen av
Finansdepartementets promemoria om försäkringsmäklares
utbildning........................... 316

Bilaga 5 Rådets direktiv 77/92/EEG av den 13 december 1976 om
åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster
vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkrings-
mäklare (ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbe-

Prop. 1994/95:184

stämmelser för sådan verksamhet (Försäkringsmäklar-
direktivet)........................... 317

Bilaga 6 Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om sam-
ordning av lagar och andra författningar som avser annan
direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av
direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet
om annan direkt försäkring än livförsäkring)...... 323

Bilaga 7 Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om
samordning av lagar och andra författningar som avser
direkt livförsäkring samt om ändring av direktiven
79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkrings-
direktivet)........................... 346

Bilaga 8  Remitterade lagförslag.................... 373

Bilaga 9  Lagrådets yttrande...................... 466

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:184

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1994/95:184

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verk-
samhet i Sverige,

3. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

4. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

5. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

7. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

8. lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring,

9. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

10. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknyt-
ning till värdepappersfonder,

11. lag om ändring i lagen (1994:2005) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1994/95:184

2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att 7 kap. 5-7 §§ skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 6 § skall betecknas 7 kap. 3 §, 7 kap. 2 §
skall betecknas 7 kap. 4 §, 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 §, 7 kap.
4 § skall betecknas 7 kap. 6 §, 7 kap. 9 a § skall betecknas 7 kap.
10 f §, 7 kap. 10 a § skall betecknas 7 kap. 11 § och 7 kap. 11 § skall
betecknas 7 kap. 11 a §,

dels att 1 kap. 2, 5 och 10 §§, 2 kap. 3-5, 8 och 18 §§, 2 a kap. 1 och
2 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. nya 3-6 §§, 8-10 §§, nya 10 f, 11 och 11 a §§,
12, 15, 17 och 19 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 5 §, 11 kap. 7 §, 12
kap. 8 och 13 §§, 14 kap. 26 §, 15 kap. 1 och 3-6 §§, 19 kap. 1-3, 10,
11, 13 och 13 a §§ samt 21 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Verksamhet i ett annat land
inom EES",

dels att det i lagen skall införas 21 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §,
2 a kap. 3-6 §§, 3 kap. 2 a-2 c §§, 7 kap. 2, 8 a, 9 a, 10 a-10 e, 10 g
och 17 b §§, 14 kap. 26 a och 26 b §§, 19 kap. 11 a § samt närmast före
2 a kap. 1 och 4 §§ två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §²

Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra förfat-
tningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.

Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns i lagen
(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-
rörelse i Sverige och i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får meddela särskilda
föreskrifter om bedrivande av för-
säkringsrörelse för att uppfylla

'jfr rådets direktiv 91/371/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 48, Celex
391L0371), 91/370/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 2, Celex 391DO37O),
92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG (EGT
nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096).

lenaste lydelse 1993:1304.

10

Sveriges åtaganden till följd av av- Prop. 1994/95:184
tal mellan Europeiska gemenskap-
erna (EG) och Schweiz.

5 §³
Bestämmelserna om livförsäkring,
med undantag för 1 kap. 8 a §
samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§,

- får tillämpas för skadeförsäk-
ringar som avses i 2 kap. 3 a §
första stycket klasserna 1 och 2
samt för avgångsbidragsförsäk-
ringar,

- behöver inte tillämpas för såda-
na livförsäkringar som avses i
2 kap. 3 b § första stycket klas-
serna 1 b och 4 om premien är be-
räknad och bestämd för längst fem
år.

Bestämmelserna om livförsäkring,
med undantag för 1 kap. 8 a §
samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får
tillämpas för skadeförsäkringar
som avses i 2 kap. 3 a § första
stycket klasserna 1 och 2 samt för
avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna om livförsäk-
ring, med undantag för 1 kap.
8 a § samt 7 kap. 2, 22, 23 och
26 §§, behöver inte tillämpas för
sådana livförsäkringar som avses i
2 kap. 3 b § första stycket klas-
serna 1 b och 4 om premien är be-
räknad och bestämd för längst fem
år.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i
7 kap. 2 och 11 a §§, 8 kap. 18 §
samt 14 kap. 7, 21 och 24-28 §§.

Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera
livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av
försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäk-
ringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i
2 kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 9, 9 a,
10 a och 11 §§, 8 kap. 18 § samt
14 kap. 7, 21 och 24—28 §§.

9a §

Med ett kvalificerat innehav avses
enligt denna lag ett direkt eller in-
direkt ägande i ett företag, om
innehavet representerar tio procent
eller mer av kapitalet eller av
samtliga röster eller annars möjlig-
gör ett väsentligt inflytande över
ledningen av företaget.

För skadeförsäkring avses enligt
denna lag med land där risken är
belägen

1. när försäkringen avser bygg-
nad eller byggnad och dess inne-
håll, till den del byggnaden och
innehållet täcks av samma försäk-
ring, det land som egendomen är
belägen i,

³Senaste lydelse 1993:1304.

11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

2. när försäkringen avser regi-
streringspliktigt fordon, det land
där registreringen skall ske,

3. när försäkringen har en giltig-
hetstid av fyra månader eller
mindre och oberoende av försäk-
ringsklass täcker rese- eller semes-
terrisker, det land där försäkrings-
tagaren har tecknat försäkringen,

4. i andra fall än de som onfat-
tas av 1—3, om försäkringstagaren
är en fysisk person, det land där
försäkringstagaren har sin vanliga
vistelseort eller, om försäkrings-
tagaren är en juridisk person, det
land där det etableringsställe som
försäkringen gäller är beläget.

För livförsäkring avses enligt
denna lag med land där åtagandet
skall fullgöras, om försäkringstaga-
ren är en fysisk person, det land
där försäkringstagaren har sin van-
liga vistelseort eller, om försäk-
ringstagaren är en juridisk person,
det land där det etableringsställe
som försäkringen gäller är beläget.

10
I fråga om livförsäkringar, som
gäller endast för dödsfall och med-
delas för en tid av längst fem år el-
ler mot en premie som är beräknad
och bestämd för längst fem år i
sänder, får undantag medges från
bestämmelserna om livförsäkring.
Från bestämmelserna om förbud
mot fondemission i 4 kap. 1 § och
vinstutdelning i 12 kap. 2 § samt
bestämmelserna om kapitalbas,
garantibelopp och solvensmarginal
i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte

Undantag från denna lag får med-
ges i fråga om mottagna återför-
säkringar, i den mån det prövas
skäligt. Undantag för ett mottagan-

§⁴

I fråga om livförsäkringar, som
gäller endast för dödsfall och med-
delas för en tid av längst fem år el-
ler mot en premie som är beräknad
och bestämd för längst fem år i
sänder, får undantag medges från
bestämmelserna om livförsäkring.
Från bestämmelserna om förbud
mot fondemission i 4 kap. 1 § och
vinstutdelning i 12 kap. 2 §, be-
stämmelserna om beräkning av
premiereserv i 7 kap. 2 § samt
bestämmelserna om kapitalbas,
garantibelopp och solvensmarginal
i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte
medges.

Undantag från denna lag får med-
ges i fråga om mottagna återför-
säkringar, i den mån det prövas
skäligt. Undantag för ett mottagan-

⁴Senaste lydelse 1993:1304.

12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

de bolag som avses i fjärde stycket
3 skall vara förenligt med Sveriges
förpliktelser i fråga om direkt för-
säkring enligt avtalet den 2 maj
1992 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

de bolag som avses i fjärde stycket
3 skall vara förenligt med EG:s
rättsakter i fråga om direkt försäk-
ring.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser
från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller
rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för

1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse
under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgens-
försäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a §
tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten
från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en
miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bo-
lagets delägare,

2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt
2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner
och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande
200 000 ecu,

3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant
bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om
direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäk-
ringsavtalen.

Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

2 kap.

Stiftarna skall upprätta en bolags-
ordning som skall underställas reg-
eringen för stadfästelse. Till an-
sökan om koncession skall fogas en
plan för den tilltänkta verksam-
heten. Avser bolagets rörelse sådan
försäkring för vilken grunder skall
upprättas enligt 6 § eller därför att
med stöd av 1 kap. 5 § bestäm-
melserna om livförsäkring tilläm-
pas skall grunderna fogas till verk-
samhetsplanen. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela
föreskrifter om vad verksamhets-
planen skall innehålla.

5

Stiftarna skall ansöka om konces-
sion samt upprätta en bolagsord-
ning som skall underställas rege-
ringen för stadfästelse.

Till ansökan skall fogas en plan
för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vad
verksamhetsplanen skall innehålla.

³Senaste lydelse 1993:1304.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Regeringen prövar att bolagsord-
ningen och grunderna överensstäm-
mer med denna lag och med andra
författningar samt om och i vad
mån särskilda bestämmelser behövs
med hänsyn till omfattningen och
arten av bolagets verksamhet.

Regeringen stadfäster bolagsord-
ningen och grunderna samt beviljar
koncession, om den planerade verk-
samheten kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund försäk-
ringsverksamhet. Koncession bevil-
jas tills vidare eller, om särskilda
omständigheter föranleder detta,
för bestämd tid, högst tio år, och
därutöver till det löpande räken-
skapsårets slut. Koncession får inte
vägras av det skälet att det inte be-
hövs något ytterligare försäkrings-
bolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkringsbo-
lag för bestämd tid gäller första-
tredje styckena i tillämpliga delar.

4
Om bolagsordningen eller grunder-
na ändras skall även ändringen
stadfästas. Regeringen kan uppdra
åt Finansinspektionen att i rege-
ringens ställe meddela stadfästelse
i sådana fäll som inte är av princi-
piell betydelse eller som i övrigt
inte är av synnerlig vikt.

Avser ändringen en utvidgning
av bolagets rörelse eller en väsent-
lig omläggning av rörelsen, gäller
i övrigt 3 § första-tredje styckena i
tillämpliga delar.

Regeringen prövar att bolagsord-
ningen överensstämmer med denna
lag och med andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av
bolagets verksamhet.

Regeringen stadfäster bolagsord-
ningen och beviljar koncession,om
den planerade verksamheten kan
antas komma att uppfylla kraven på
en sund försäkringsverksamhet och
den som kommer att äga ett kvalifi-
cerat innehav i bolaget kan antas
inte motverka en sund utveckling
av verksamheten i bolaget. Konces-
sion beviljas tills vidare eller, om
särskilda omständigheter föranleder
detta, för bestämd tid, högst tio år,
och därutöver till det löpande räk-
enskapsårets slut. Koncession får
inte vägras av det skälet att det inte
behövs något ytterligare försäk-
ringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller första-
fjärde styckena i tillämpliga delar.

§⁶

Vid ändring av en bolagsordning
eller av en beviljad koncession
gäller 3 § i tillämpliga delar.
Regeringen kan bestämma att
Finansinspektionen skall meddela
beslut om stadfästelse av ändring
av bolagsordning eller om ändring
av koncession i fall som inte är av
principiell betydelse eller i övrigt
av synnerlig vikt.

⁶Senaste lydelse 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

5 §⁷

Bolagsordningen skall ange

för samtliga försäkringsbolag

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäk-

ring,

4. området för verksamheten, om
det gäller direkt försäkring i Sve-
rige,

5. i förekommande fall, att bo-
laget skall driva försäkringsrörelse
i utlandet,

6. antalet eller lägsta och högsta
antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelse-
suppleanter, som får utses av bo-
lagsstämman, samt tiden för styrel-
seledamöternas och revisorernas
uppdrag,

7. sättet att sammankalla bolags-
stämman,

8. vilka ärenden som skall före-
komma på den ordinarie stämman,

9. de regler enligt vilka bolags-
stämman får förfoga över bolagets
vinst,

10. i vilken utsträckning bolaget
är skyldigt att teckna återförsäk-
ring, om det gäller annan försäk-
ring än livförsäkring,

för försäkringsaktiebolag

11. aktiekapitalet eller, om detta
utan ändring av bolagsordningen
skall kunna bestämmas till lägre
eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet, varvid mini-
mikapitalet inte får vara mindre än
en fjärdedel av maximikapitalet,

12. aktiernas nominella belopp,
för ömsesidiga försäkringsbolag

13. garantikapitalet,

14. regler för hur rösträtten skall
utövas och hur beslut skall fattas
på bolagsstämman, varvid särskilt
skall anges om och i vilken utst-

4. om bolaget skall driva försäk-
ringsrörelse utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES),

5. antalet eller lägsta och högsta
antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelse-
suppleanter, som får utses av bo-
lagsstämman, samt tiden för styrel-
seledamöternas och revisorernas
uppdrag,

6. sättet att sammankalla bolags-
stämman,

7. vilka ärenden som skall före-
komma på den ordinarie stämman,

8. de regler enligt vilka bolags-
stämman får förfoga över bolagets
vinst,

9. i vilken utsträckning bolaget
är skyldigt att teckna återförsäk-
ring,

10. aktiekapitalet eller, om detta
utan ändring av bolagsordningen
skall kunna bestämmas till lägre
eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet, varvid mini-
mikapitalet inte får vara mindre än
en fjärdedel av maximikapitalet,

11. aktiernas nominella belopp,

72. garantikapitalet,

13. regler för hur rösträtten skall
utövas och hur beslut skall fattas
på bolagsstämman, varvid särskilt
skall anges om och i vilken utst-

⁷Senaste lydelse 1994:1941.

15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

räckning delägarnas rösträtt skall
utövas genom utsedda delegerade
samt i vilken utsträckning rösträtt
skall tillkomma garanterna,

15. intill vilket belopp och i vil-
ken ordning delägarna är person-
ligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser, om inte uteslutande bo-
lagets tillgångar svarar för bolagets
förpliktelser,

16. antal och sammanlagt belopp
av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses
bildat,

17. vilken begränsning som skall
gälla för mottagen återförsäkring i
förhållande till den direkta försäk-
ringen, om verksamheten avser så-
väl direkt försäkring som mottagen
återförsäkring,

18. i vilken ordning garanterna
skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt

19. om och i vilken ordning
ränta skall betalas på garantikapi-
talet och vinst delas ut till gar-
anterna och i vilken ordning gar-
antikapitalet skall återbetalas.

I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller
ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter
firman.

Teckning av aktier eller för ömse-
sidiga försäkringsbolag teckning av
försäkringar i bolaget skall ske på
stiftelseurkunden eller på teck-
ningslista som innehåller avskrift
av stiftelseurkunden. Till stiftelse-
urkunden skall fogas avskrifter av
koncessionsbeslutet, bolagsord-
ningen och de grunder som anges
i 6 §.

Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte
göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Finansinspek-
tionen före bolagets registrering.

räckning delägarnas rösträtt skall
utövas genom utsedda delegerade
samt i vilken utsträckning rösträtt
skall tillkomma garanterna,

14. intill vilket belopp och i vil-
ken ordning delägarna är person-
ligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser, om inte uteslutande bo-
lagets tillgångar svarar för bolagets
förpliktelser,

75. antal och sammanlagt belopp
av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses
bildat,

16. vilken begränsning som skall
gälla för mottagen återförsäkring i
förhållande till den direkta försäk-
ringen, om verksamheten avser så-
väl direkt försäkring som mottagen
återförsäkring,

17. i vilken ordning garanterna
skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt

18. om och i vilken ordning
ränta skall betalas på garantikapi-
talet och vinst delas ut till garan-
terna och i vilken ordning garanti-
kapitalet skall återbetalas.

8

Teckning av aktier eller för ömse-
sidiga försäkringsbolag teckning av
försäkringar i bolaget skall ske på
stiftelseurkunden eller på teck-
ningslista som innehåller avskrift
av stiftelseurkunden. Till stiftelse-
urkunden skall fogas avskrifter av
koncessionsbeslutet och bolagsord-
ningen.

⁸Senaste lydelse 1994:1941.

16

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig.
Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen före bolagets regist-
rering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.

18 §⁹

Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara in-
för domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan
i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla
de tecknade aktiebeloppen eller de belopp som tecknats som garantikapi-
tal.

För en åtgärd som vidtas på bo-
lagets vägnar före registreringen
svarar de som har deltagit i åtgär-
den eller beslutet om denna solida-
riskt. När bolaget har registrerats,
övergår ansvaret på bolaget, om
förpliktelsen följer av stiftelse-
urkunden eller grunderna eller ha
tillkommit efter det att bolaget har
bildats.

För en åtgärd som vidtas på bo-
lagets vägnar före registreringen
svarar de som har deltagit i åtgär-
den eller beslutet om denna solida-
riskt. När bolaget har registrerats,
övergår ansvaret på bolaget, om
förpliktelsen följer av stiftelse-
urkunden eller har tillkommit efter
det att bolaget har bildats.

Har ett avtal för bolaget slutits före registreringen med en medkontra-
hent som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, om något
annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast

1. om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som före-
skrivs i 13 § eller

2. om Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har avskri-
vit en sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget.

Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han från-
träda avtalet innan bolaget har registrerats.

2 a kap. Gränsöverskridande
verksamhet¹⁰

1
Om ett försäkringsbolag avser att
från Sverige eller från en agentur
eller filial i ett annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES-land) marknadsföra
försäkringar avseende risker be-
lägna i ett tredje land och detta

2 a kap. \krksamhet i ett annat
land inom EES

Sekundäretablering

§^U

Ett försäkringsbolag som avser att
upprätta en filial, agentur eller
annat liknande driftställe (sekun-
däretablering)i ett annat EES-land
skall underrätta Finansinspek-
tionen.

Underrättelsen enligt första

⁹Senaste lydelse 1994:1941.

¹⁰Senaste lydelse 1993:1304.

ⁿSenaste lydelse 1993:1304.

2 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

skall ske på annat sätt än genom
en där etablerad agentur eller
filial, skall bolaget underrätta
Finansinspektionen om sin avsikt
med angivande av i vilket land
marknadsföringen skall ske och
vilket slag av risker den skall avse.

Första stycket gäller också när
ett försäkringsbolag avser att
ändra eller utvidga sådan verk-
samhet till att avse ett nytt slag av
risker eller på något annat väsent-
ligt sätt.

Finansinspektionen får från bo-
laget infordra en plan för den till-
tänkta verksamheten.

Finansinspektionen skall på
begäran av bolaget, om förutsätt-
ningar därtill föreligger, utfärda
ett intyg som utvisar att bolaget
har en tillräcklig kapitalbas enligt
7 kap. 22-27 §§ och att bolagets
koncession tillåter det att driva
verksamhet utanför det land där
det fasta driftställe är beläget från
vilket marknadsföringen skall ske.
Skall marknadsföringen ske från
Sverige skall intyget även utvisa
vilka försäkringsklasser bolagets
koncession omfattar och att inspek-
tionen inte har någon erinran mot
att bolaget marknadsför försäk-
ringar i ett annat land. Intyg skall
utfärdas om den planerade verk-
samheten kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund försäk-
ringsverksamhet i det land där
marknadsföringen skall ske och det
kan antas att den inte leder till
skada för verksamheten här i lan-
det.

stycket skall innehålla

1. uppgift om i vilket land sekun-
däretableringen skall upprättas,

2. en plan för den tilltänkta verk-
samheten, med angivande avsekun-
däretableringens organisation och
vilket slags försäkringsverksamhet
som skall drivas där,

3. uppgift om sekundäretable-
ringens adress, och

4. uppgift om vem som är före-
trädare för sekundäretableringen.
Om ett försäkringsbolag från en
sekundäretablering skall meddela
försäkringar som anges i 2 kap.
3 a § första stycket 10 (motor-
fordonsansvar) och som inte ute-
slutande avser försäkring av frakt-
förares ansvar, skall underrättelsen
enligt första stycket dessutom inne-
hålla en försäkran att bolaget är
medlem i motsvarigheten till Trafik-
förs äkringsf öreningen i sekundär-
etableringens EES-land och i det
landets nationella garantifond.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansins-
pektionen får meddela föreskrifter
om vad den i andra stycket 2 an-
givna verksamhetsplanen i övrigt
skall innehålla.

2 §¹²

Ett försäkringsbolag som avser att
marknadsföra försäkringar i Sve-
rige från en agentur eller filial i ett
annat EES-land avseende risker be-
lägna här i landet skall underrätta
Finansinspektionen om sin avsikt.

Finansinspektionen skall, omförut-
sättningarna enligt andra stycket är
uppfyllda, inom tre månader från
det att inspektionen har tagit emot
en sådan underrättelse som avses i
1 § meddela den behöriga myndig-

¹²Senaste lydelse 1993:1304.

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Regeringen eller, efter regerin-
gens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om
vilka handlingar som skall fogas
till underrättelsen.

Försäkringsbolaget får starta
verksamheten när Finansinspek-
tionen har fått del av de hand-
lingar som avses i andra stycket.

Ett försäkringsbolag får inte
ändra de slag av risker som skall
försäkras förrän det anmält de
ändringar som skall företas till
Finansinspektionen. Mtd som anges
i första-tredje styckena skall gälla
även när bolaget avser att på
något väsentligt sätt utvidga sin
verksamhet.

heten i det land där sekundäreta-
bleringen skall upprättas om
underrättelsen. Ull Finansinspek-
tionens meddelande skall fogas ett
intyg att försäkringsbolaget har en
tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap.
8 a § och 7 kap. 22-27 §§.

Ett meddelande enligt första
stycket skall lämnas om det inte
finns skäl att ifrågasätta att

1. försäkringsbolagets organisa-
tion är ändamålsenlig,

2. försäkringsbolagetsfinansiella
situation är tillfredsställande med
hänsyn till den planerade verksam-
hetens art och omfattning, och

3. företrädaren för sekundär-
etableringen har tillräcklig kom-
petens och erfarenhet och i övrigt
är lämpad att leda verksamheten
vid sekundäretableringen.

Finansinspektionen skall sam-
tidigt som den lämnar meddelandet
enligt första stycket underrätta för-
säkringsbolaget om att ett sådant
meddelande lämnas.

\krksamheten vid sekundäreta-
bleringen får inledas två månader
rfter det att Finansinspektionen
lämnat det meddelande som avses
i första stycket.

Om Finansinspektionenfinner att
förutsättningar för att upprätta en
sekundäretablering inte föreligger,
skall inspektionen meddela beslut
om det inom tre månader från det
att inspektionen tagit emot en
underrättelse enligt 1 §.

3 §

Om något av de förhållanden som
angivits iförsäkringsbolagets under-
rättelse till Finansinspektionen en-
ligt 1 § skall ändras sedan en
sekundäretablering har upprättats,
skall försäkringsbolaget underrätta
inspektionen och den utländska be-
höriga myndigheten minst en må-
nad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionenfinner att
ändringen inte får göras, skall in-
spektionen meddela beslut om det

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

inom en månad från det att under-
rättelsen kom in till inspektionen.
Den utländska behöriga myndig-
heten skall genast underrättas om
beslutet.

Gräns överskridande verksamhet

4§

Om ett försäkringsbolag avser att
från Sverige eller från en sekun-
däretablering i ett annat land inom
EES meddela försäkringar för ris-
ker belägna i eller för åtaganden
som skall fullgöras i ett annat EES-
land, och detta skall ske på annat
sätt än genom en sekundäretable-
ring i det landet (gränsöverskridan-
de verksamhet), skall bolaget under-
rätta Finansinspektionen om det. I
underrättelsen skall det anges vil-
ket eller vilka slag av risker eller
åtaganden försäkringarna skall om-
fatta.

5§

Finansinspektionen skall inom en
månad från det att en underrättelse
enligt 4 § tagits emot meddela den
behöriga myndigheten i det land
där den gränsöverskridande verk-
samheten skall bedrivas om under-
rättelsen. Till Finansinspektionens
meddelande skall fogas ett intyg
om att försäkringsbolaget har en
tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap.
8 a § och 7 kap. 22-27 §§ och en
upplysning om vilka försäkrings-
klasser bolagets koncession omfat-
tar.

Finansinspektionen skall samti-
digt som den lämnar meddelandet
enligt första stycket underrätta för-
säkringsbolaget om att meddelan-
det lämnats.

Gränsöverskridande verksam-
heten enligt 4 § får inledas när
Finansinspektionen underrättat bo-
laget enligt andra stycket.

Om Finansinspektionen finner att
förutsättningar för att bedriva
gränsöverskridande verksamhet inte

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

föreligger, skall inspektionen vägra
att lämna meddelande enligt första
stycket. Beslut härom skall fattas
inom en månad från det att en
underrättelse enligt 4 § togs emot.

6§

Om något av de förhållanden som
angivits i en underrättelse enligt
4 § skall ändras sedan den gräns-
överskridande verksamheten inletts,
skall bestämmelserna i 4 och 5 §§
tillämpas.

3 kap.

2
Aktier kan fritt överlåtas och för-
värvas, om något annat inte följer
av 3 § eller i övrigt av lag.

Den som förvärvar aktier skall
inom en månad anmäla förvärvet
tillfinansinspektionen, om det med-
för att förvärvarens andel av aktie-
kapitalet eller röstetalet för samt-
liga aktier i bolaget kommer att
överskrida något av gränsvärdena
tio, tjugo, fyrtio och femtio pro-
cent.

§¹³

Aktier kan fritt överlåtas och för-
värvas, om något annat inte följer
av bestämmelserna i detta kapitel
eller i övrigt av lag.

Ett direkt eller indirekt förvärv
av aktier i ett försäkringsaktiebo-
lag, som medför att förvärvarens
sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav enligt 1 kap.
9 a §, får ske bara efter tillstånd
av Finansinspektionen. Detsamma
gäller förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att försäkringsaktiebolaget
blir dotterföretag.

Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt andra
stycket, om det inte kan antas att
förvärvaren kommer att utöva sitt
inflytande på ett sätt som motver-
kar en sund utveckling av för-
säkringsbolagets verksamhet.

Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genonföras.

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra stycket in-
om tre månader från det att an-
sökan om tillstånd gjordes.

^,3Senaste lydelse 1992:1241.

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

2a §

Den som avser att avyttra ett kvali-
ficerat innehav eller en så stor del
av ett kvalificerat innehav att det
återstående innehavet kommer att
understiga någon av de i 2 § an-
givna gränserna skall underrätta
Finansinspektionen om detta.

2b §

Ett försäkringsaktiebolag skall år-
ligen till Finansinspektionen an-
mäla namnen på de aktieägare som
har ett kvalificerat innehav av
aktier i bolaget samt storleken på
innehaven.

När ett försäkringsaktiebolag får
kännedom om att bolagets aktier
blivit föremål för ett sådant förvärv
som avses i 2 § eller för en sådan
avyttring som avses i 2 a §, skall
bolaget snarast anmäla förvärvet
eller avyttringen till Finansinspek-
tionen.

2c$

Om ägaren till ett kvalificerat inne-
hav av aktier utövar eller kan an-
tas komma att utöva sitt inflytande
på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av försäkringsbolagets
verksamhet, får Finansinspektionen
besluta att aktierna inte får före-
trädas vid bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 § eller har förvärvat
aktier i strid med Finansinspek-
tionens beslut, får inspektionen be-
sluta att aktierna inte får före-
trädas vid bolagsstämman eller att
röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

Finansinspektionen får också
förelägga aktieägare som sägs i
första och andra styckena att av-
yttra en så stor del av aktierna att
innehavet därefter inte är kvali-
ficerat.

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra

22

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

eller tredje stycket skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktierna i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas.

7 kap.

3 §

Premiereservgrunderna skall be-
stämmas så att premiereserven all-
tid utgör summan av

1. skillnaden mellan det förvän-
tade kapitalvärdet av bolagetsfram-
tida utgifter för löpande försäk-
ringar och det förväntade kapital-
värdet av de premier bolaget ytter-
ligare kan ha att uppbära för dessa
försäkringar och

2. det belopp som anses behöv-
ligt för att möta förluster genom att
försäkringar upphör i förtid.

2 §

Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse skall beräknas så att
den alltid motsvarar summan av
premiereserverna för varje försäk-
ring ökad med ett för bolaget
gemensamt beräknat särskilt tillägg
som anses behövligt för att möta
förluster på grund av att försäk-
ringar upphör i förtid. Annan för-
säkringsmatematiskt vedertagen be-
räkningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt så-
dan metod ger i stort sett samma
resultat som om den hade beräk-
nats för varje försäkring.

Premiereserven för en försäkring
utgör skillnaden mellan det för-
väntade kapitalvärdet av bolagets
framtida utgifter för försäkringen
och det förväntade kapitalvärdet av
de premier bolaget ytterligare kan
ha att uppbära för försäkringen
(prospektiv beräkningsmetod).
Annan försäkringsmatematiskt
vedertagen beräkningsmetod får
användas, om premiereserven be-
räknad enligt en sådan metod inte
blir lägre än om en prospektiv be-
räkningsmetod hade använts eller
om en prospektiv metod inte är möj-
lig att tillämpa för försäkringen.
Beräkningen skall grundas på så-
dana antaganden som sägs i 5 §
första och andra styckena.

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen skall meddela närmare före-
skrifter om beräkning av premiere-
serv för en livförsäkringsrörelse.
Föreskrifterna skall ange maximi-
räntesats och vilka försäkringar
som, med hänsyn till sin beskajfen-

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

het, inte skall omfattas av en sådan
föreskrift.

3
För livförsäkringar skall, om det
inte med hänsyn till försäkringar-
nas särskilda naturfinns anledning
till undantag, grunder upprättas för

1. beräkning av försäkringspre-
mier,

2. beräkning av premiereserv,

3. försäkringstagarnas rätt till
återköp och fribrev,

4. belåning av försäkringsbrev
hos bolaget,

5. verkan av underlåtenhet att
betala premie,

6. försäkringstagarens rätt när
försäkringen i andra fall än som
avses i 3 eller 5 upphör i förtid
eller bolaget i övrigt inte har an-
svar för försäkringsfallet,

7.  återbäring till försäkrings-
tagarna,

8. skyldighet att teckna återför-
säkring och

9. förräntning av försäkrings-
belopp som förfallit till betalning.

Om andra skadeförsäkringar än
sådana beträffande vilka bestäm-
melserna om livförsäkring tilläm-
pas med stöd av 1 kap. 5 § skall
meddelas för längre tid än tio år,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv för försäk-
ringarna liksom för bestämmande
avförsäkringstagarnas rätt när för-
säkringen upphör i förtid eller bo-
laget i övrigt inte har ansvar för
försäkringsfallet.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör
annan försäkring än livförsäkring,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv och rätt till
återköp.

Om grunder för livförsäkring
finns ytterligare bestämmelser i

§¹⁴

För livförsäkringar skall grunder
upprättas för

1. beräkning av försäkringspre-
mier och premiereserv,

2. beräkning av tekniska återköps-
värden, samt

3.  återbäring till försäkrings-
tagarna.

Om andra skadeförsäkringar, än
sådana som bestämmelserna om liv-
försäkring tillämpas för med stöd
av 1 kap. 5 §, meddelas för längre
tid än tio år, skall grunder upprät-
tas för beräkning av premiereserv
för försäkringarna. Finansinspek-
tionen får medge undantag häri-
från, om det med hänsyn tillför-
säkringarnas särskilda beskaffenhet
finns anledning till det.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör
annan försäkring än livförsäkring,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv och tekniska
återköpsvärden.

¹⁴Senaste lydelse av förutvarande 2 kap. 6 § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a.
att fjärde stycket upphävs.

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 §
andra stycket vilka i tillämpliga
delar även gäller för premiereserv-
grunder enligt tredje stycket.

2§

De grunder som nämnts i 2 kap.
6 § skall avse att trygga bolagets
förmåga att fullgöra sina förpliktel-
ser enligt ingångna försäkringsavtal
och att meddela försäkringar till en
kostnad som är skälig med hänsyn
till försäkringens art.

Om grunderna inte längre fyller
det avsedda ändamålet skall styrel-
sen och verkställande direktören
genast vidta åtgärder för att få
grunderna ändrade.

■? §

Grunderna för beräkning av försäk-
ringspremier (premiegrundema)
och premiereserv (premiereserv-
grunderna) för livförsäkringsrörel-
sen skall innehålla antaganden om
dödlighet och andra riskmått, rän-
tefot samt driftskostnader. Grun-
derna får också innehålla föreskrif-
ter om särskilda säkerhetstillägg.

Antagandena om dödlighet och
andra riskmått, räntefot samt
driftskostnader skall väljas så att de
kan anses vart för sig betryggande
för det slag av försäkringsrörelse
som det är fråga om. Avvikelser
från kravet att vaije antagande för
sig skall vara betryggande får dock
ske om det i grunderna finns före-
skrifter om särskilda säkerhets-
tillägg som föranleder detta.

Premiereservgrunderna skall be-

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om hur grunderna redak-
tionellt skall ställas upp.

De grunder som anges i 3 § skall
avse att trygga bolagets förmåga att
fullgöra sina förpliktelser enligt in-
gångna försäkringsavtal och att
meddela försäkringar till en kost-
nad som är skälig med hänsyn till
försäkringens art.

Om grunderna inte längre fyller
det avsedda ändamålet skall styrel-
sen och verkställande direktören
genast se till att grunderna ändras.

5§

Grunderna för beräkning av försäk-
ringspremier (premiegrundema)
och premiereserv (premiereserv-
grunderna) för livförsäkringsrörel-
sen skall innehålla de antaganden
om dödlighet och andra riskmått,
räntesats samt driftskostnader som
krävs för beräkningen. Grunderna
får också innehålla föreskrifter om
särskilda säkerhetstillägg.

Antagandena om dödlighet och
andra riskmått, räntesats samt
driftskostnader skall väljas så att de
kan anses vart för sig betryggande
för det slag av försäkringsrörelse
som det är fråga om. Avvikelser
från kravet att vaije antagande för
sig skall vara betryggande får dock
ske om det i grunderna finns före-
skrifter om särskilda säkerhets-
tillägg som föranleder detta.

Premiereservgrunderna skall
bestämmas i enlighet med 2 §.

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

stämmas så att premiereserven all-
tid utgör summan av

1. skillnaden mellan det förvän-
tade kapitalvärdet av bolagets fram-
tida utgifter för löpande försäk-
ringar och det förväntade kapi-
talvärdet av de premier bolaget
ytterligare kan ha att uppbära för
dessa försäkringar och

2. det belopp som anses behöv-
ligt för att möta förluster genom att
försäkringar upphör i förtid.

Om premiegrunderna innehåller
föreskrifter om särskilda säkerhets-
tillägg, skall premiereservgrunder-
na ange på vilket sätt hänsyn skall
tas till dessa säkerhetstillägg när
kapitalvärdet av framtida utgifter
beräknas.

Premiereservgrundema skall inne-
hålla regler för beräkning av den
del av premiereserven som skall
anses belöpa på varje försäkring.

Vid bedömande av frågan huru-
vida ändring av premiereservgrun-
dema för redan tecknade försäk-
ringar bör ske, skall för vaije an-
tagande hänsyn tas till den säkerhet
som finns i övriga antaganden för
ifrågavarande försäkringar samt till
storleken av de särskilda säkerhets-
tilläggen.

6
Om det på grund av ändrade för-
hållanden krävs en väsentlig ökning
av premiereserven för redan teck-
nade livförsäkringar, får särskilda
premiereservgrunder (övergångs-
grunder) stadfästas för en bestämd
tid.

Vid bedömningen av om ändring
av premiereservgrundema för re-
dan tecknade försäkringar bör ske,
skall för vaije antagande hänsyn
tas till den säkerhet som finns i
övriga antaganden för försäkring-
arna samt till storleken av de sär-
skilda säkerhetstilläggen.

Första-fjärde styckena gäller
även för premiereservgrunder en-
ligt 3 § tredje stycket.

§¹⁵

Om det på grund av ändrade för-
hållanden krävs en väsentlig ökning
av premiereserven för redan teck-
nade livförsäkringar eller för sådan
livränta eller sjukränta som enligt
1 kap. 5 § tillhör annan försäkring
än livförsäkring, får särskilda
premiereservgrunder (öveigångs-

¹⁵Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1989:1081. Ändringen innebär bl.a. att sista
stycket upphävs.

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Har bolaget tillfälligt lidit avse-
värd förlust till följd av att till-
gångarna sjunkit i värde eller död-
ligheten överstigit vad som har an-
tagits i grunderna eller genom
andra liknande omständigheter, får
öveigångsgrunder dessutom stad-
fästas, om det inte finns anledning
att anta att bolaget skall råka på
obestånd och om grunderna kan
anses främja försäkringstagarnas
intresse.

I öveigångsgrundema får, utan
hinder av bestämmelserna i 3 § om
premiereservgrunder, föreskrivas
att vid beräkning av premiereser-
ven det förväntade kapitalvärdet av
bolagets framtida utgifter skall
minskas med kapitalvärdet av den
vinst som väntas uppkomma i rörel-
sen under den tid öveigångsgrun-

derna gäller.

Utan synnerliga skäl får öveigångsgrunder inte gälla under längre
sammanhängande tid än tio år.

För stadfästelse av övergångs-
grunderna gäller 2 kap. 4 §. Som
villkor för stadfästelsen får bestäm-
mas att bolaget i det register som
anges i 10 a § skall införa även
andra tillgångar än dem som avses
där.

grunder) upprättas för en bestämd
tid.

Har ett bolag tillfälligt lidit av-
sevärd förlust till följd av att till-
gångarna sjunkit i värde eller död-
ligheten överstigit vad som har an-
tagits i grunderna eller genom
andra liknande omständigheter, får
öveigångsgrunder upprättas, om
det inte finns anledning att anta att
bolaget skall råka på obestånd och
om grunderna kan anses främja
försäkringstagarnas intresse.

I öveigångsgrundema får, utan
hinder av bestämmelserna i 2 §,
föreskrivas att vid beräkning av
premiereserven det förväntade kapi-
talvärdet av bolagets framtida ut-
gifter skall minskas med kapital-
värdet av den vinst som väntas upp-
komma i rörelsen under den tid
öveigångsgrundema gäller.

Grunderna beträffande återbäring
till försäkringstagarna skall inne-
hålla regler för

1. användning av återbärings-
fonden,

2. tilldelning av återbäring samt

3. förräntning av återbärings-
medel.

Reglerna för tilldelning av åter-
bäring skall ange hur tilldelningen
skall ske. Den tilldelade återbä-
ringen skall utbetalas omedelbart
eller vid en bestämd senare tid-
punkt eller också tillgodoräknas
försäkringstagaren som nedsättning
av premien eller utvidgning av för-
säkringsförmånerna.

Grunderna för återbäring till för-
säkringstagarna skall innehålla
regler för beräkning och fördelning
av återbäring samt användning av
återbäringsfonden.

27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av
reglerna om tilldelning av återbäring.

8 a §

Senast när grunder för livförsäk-
ring enligt 3 § första stycket, 5, 6
eller 8 § börjar användas, skall de
tillställas Finansinspektionen.

Till grunderna skall fogas en
redogörelse för de konsekvenser
grunderna får för försäkrings-
tagarna och försäkringsbolaget.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om vad redogörelsen skall inne-
hålla.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också vid
ändring av grunder.

9
Ett belopp motsvarande försäk-
ringstekniska skulder för livförsäk-
ringar skall alltid redovisas i föl-
jande slag av tillgångar:

1. obligationer eller andra skuld-
förbindelser som utfärdats eller
garanterats av staten,

2. obligationer, som utfärdats av
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa, Svenska bostadskredit-
kassan, Svenska skeppshypoteks-
kassan, Skeppsfartens sekundär-
lånekassa eller av Nordiska in-
vesteringsbanken, eller andra av
nu angivna kreditinstitut utfärdade
skuldförbindelser, med undantag av
sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar som medför
rätt till betalning först efter ut-
färdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),

3. obligationer, utfärdade eller
garanterade av ett svenskt bank-
aktiebolag, en svensk sparbank
eller en central föreningsbank,
eller av ett sådant bankinstitut eller

§¹⁶

Ett försäkringsbolag som driver
direla försäkringsrörelse skall ha
tillgångar till ett belopp som mot-
svarar försäkringstekniska skulder
för egen räkning, med tillägg av
värdet av reservdeposition som en
återförsäkringsgivare har ställt hos
bolaget, placerade i enlighet med
9 a-10 e §§ (skuldtäckning).

Med försäkringstekniska skulder
för egen räkning avses de försäk-
ringstekniska skulderna inklusive
mottagen återförsäkring och med
avdrag för avgiven återförsäkring.

Om avgiven återförs äkring inte
bidrar till att minska bolagets
risktagande, får Finansinspek-
tionen för visst fall bestämma att
avdrag inte får göras för sådan
återförs äkring.

Ett försäkringsbolag skall till
Finansinspektionen lämna uppgift
om de försäkringstekniska skulder-
nas storlek, hur dessa har beräk-
nats samt avgiven återförsäkring
och dess storlek. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,

¹⁶Senaste lydelse 1993:1304.

28

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

av Riksbanken utfärdade andra
fordringsbevis, med undantag av
förlagsbevis,

4. obligationer eller andra skuld-
förbindelser, utfärdade eller garan-
terade av en svensk kommun,

5. av ett svenskt näringsföretag
utfärdade obligationer som offent-
ligen ut bjudits av ett svenskt bank-
aktiebolag eller Nordiska investe-
ringsbanken,

6. skuldförbindelser för vilka bo-
laget äger säkerhet genom

panträtt i en jordbruks-, bostads-
kontors- eller affärsfastighet inom
70 procent av fastighetens upp-
skattade värde eller, om pantvärdet
har fastställts för fastigheten enligt
gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bos-
tadsbyggandet, inom 75 procent av
pantvärdet,

panträtt i tomträtt, till vilken hör
en byggnad som är avsedd för
bostads-, kontors- eller affärsända-
mål, inom 70 procent av det upp-
skattade värdet av byggnaden eller
någon annan egendom som hör till
tomträtten eller, om pantvärde har
fastställts för egendomen enligt
nämnda bestämmelser, inom 75
procent av pantvärdet, allt med
den ytterligare begränsning som
Finansinspektionen föreskriver med
hänsyn till tomträttsavtalets inne-
håll eller någon annan omständig-
het eller

panträtt i en fastighet, som helt
eller delvis är inrättad för industri-
ell verksamhet, eller i en tomträtt
till vilken hör byggnad som helt
eller delvis är inrättad för sådan
verksamhet, inom 60 procent av
det uppskattade värdet av egen-
domen, såvitt avser tomträtt med
den ytterligare begränsning Finans-
inspektionen föreskriver med hän-
syn till tomträttsavtalets innehåll
eller någon annan omständighet,

varvid dock en förutsättning för
att panträtt i fastigheten eller tomt-
rätten skall godkännas — utom i

Finansinspektionen skall meddela
närmare föreskrifter om uppgifts-
skyldigheten.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

fråga om sådant lån till en svensk
kommun för vilket Finansinspek-
tionen har medgett undantag — är
att tillhörande byggnader skall
vara brandförsäkrade i försäkrings-
bolag som avses i denna lag eller
i utländskt försäkringsföretag med
rätt att driva försäkringsrörelse här
i landet,

7.  inhemska eller utländska
värdehandlingar, som till sin art
och till den säkerhet de erbjuder
kan anses jämförliga med några av
de under 1-6 nämnda, varvid dock
värdehandlingar, som enligt sin
lydelse skall inlösas i främmande
valuta, får användas för redovis-
ning endast i den män de motsva-
rar försäkringstekniska skulder för
egen räkning för försäkringar i
samma valuta,

8. lån mot säkerhet i bolagets
försäkringsbrev inom återköpsvär-
det,

9. värdet av återförsäkringsgi-
varnas ansvarighet på grund av de
livförsäkringar som har övertagits
i form av återförsäkring, dock en-
dast i den mån ansvarigheten över-
stiger värdet av reservdeposition
som har ställts av återförsäkrings-
givare hos det avgivande bolaget
och i den omfattning som rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen
föreskriver,

10. försäkringsbolagets egna fas-
tigheter och tomträtter,

11. aktier i dotterbolag, som har
till ändamål att äga fastigheter
eller tomträtter (fastighetsbolag),

12. medel på konto i bank.

Om ett försäkringsbolag har
hållit kvar tillgångar som motsva-
rar en avgiven livåterförs äkring,
får återförsäkringsgivaren använda
sin fordran hos det avgivande bo-
lagetför redovisning avförsäkrings-
tekniska skulder för den mottagna
livåterförsäkringen.

Med det uppskattade värdet avses
det värde som försäkringsbolaget

30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

bestämt på grundval av en särskild
värdering.

Utan hinder av första stycket får
ett belopp motsvarande högst
20 procent av de försäkringsteknis-
ka skulderna för egen räkning redo-
visas i andra tillgångar än som av-
ses i första stycket, dock inte i
aktier.

Med försäkringstekniska skulder
för egen räkning förstås den del av
dessa skulder som överstiger värdet
av återförsäkringsgivarnas ansva-
righet.

9a§

Utöver de begränsningar, som föl-
jer av 10-10 e §§, skall följande
gälla för de tillgångar som an-
vänds för skuldtäckning. Tillgån-
garna skall placeras på ett sådant
sätt att lämplig riskspridning upp-
nås. Tillgångarna skall, med beakt-
ande av bolagets försäkringsåtag-
anden och förändringar i tillgång-
arnas framtida värde och avkast-
ning, placeras så att bolagets
betalningsberedskap är tillfreds-
ställande och den förväntade av-
kastningen tillräcklig.

10
Om ett försäkringsbolag för längre
tid än tio år meddelar andra skade-
försäkringar än sådana beträffande
vilka bestämmelserna om livförsäk-
ring tillämpas med stöd av 1 kap.
5 §, skall i fråga om redovisning
av premiereserv för sådana för-
säkringar bestämmelserna i 9 §
första stycket 1-7 och 9-12, andra
och jjätde styckena samt 9 a §
tillämpas.

För skadeförsäkringar som med-
delas för kortare tid än tio år och
beträffande vilka inte bestämmel-
serna om livförsäkring tillämpas
med stöd av 1 kap. 5 § skall
följande gälla. De medel som mot-

§¹⁷

För skuldtäckning som avses i 9 §
får, med de begränsningar som an-
ges i andra-sjätte styckena och 10
a-10 d §§, följande tillgångar an-
vändas:

1. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som svenska staten, en
svensk kommun eller därmed jäm-
förlig samfällighet svarar för.

2.   Obligationer eller andra
skuldförbindelser som Europeiska
gemenskaperna eller utländska
stater eller centralbanker svarar
för.

3. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som utländsk kommun
eller därmed jämförlig utländsk

¹⁷Senaste lydelse 1993:1304.

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

svarar försäkringstekniska skul-
derna skall placeras med hänsyn
till det slag av försäkringsverk-
samhet som försäkringsbolaget be-
driver, varvid risken för framtida
växlingar i tillgångarnas avkast-
ning och värde samt risken för
valutakursförluster skall beaktas.
Dessutom gäller vad som i 9 a §
första stycket sägs om var till-
gångar skall vara lokaliserade.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen skall föreskriva hur stor
del av de försäkringstekniska skul-
derna som får motsvaras av åter-
försäkringsgivares ansvarighet på
grund av de försäkringar som över-
tagits i form av återförsäkring samt
meddela närmare föreskrifter om
hur risken för valutakursförluster
skall beaktas.

samfällighet med befogenhet att
kräva in offentlig uppbörd svarar
för.

4.   Obligationer eller andra
skuldförbindelser som internatio-
nella organisationer svarar för.

5. Fordringar på premie eller
andra fordringar på försäkrings-
tagare som har samband med för-
säkringsavtal, om rättssubjekt som
anges i 1-4 svarar för foidran. Ett
försäkringsbolag som ingår i en
koncern och vars verksamhet ute-
slutande består i att försäkra risker
inom koncernen, får för skuld-
täckning även använda fordringar
som bolag inom koncernen svarar
för. Om en fordran enligt denna
punkt varit förfallen till betalning
längre tid än tre månader, får den
dock inte användas för skuldtäck-
ning.

6. Skuldförbindelser med säker-
het i bolagets livförsäkringsbrev,
inom återköpsvärdet.

7. Medel på konto i svensk eller
utländsk bank.

8. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som Allmänna pen-
sionsfonden, ett kreditinstitut eller
ett värdepappersbolag med tillstånd
enligt 3 kap. 4 § första stycket 4
och 5 lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse svarar för. Med
kreditinstitut avses bank, kredit-
marknadsbolag, Svenska skepps-
hypotekskassan, Konungariket Sve-
riges stadshypotekskassa och
Sveriges allmänna hypoteksbank.

9. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som ett utländskt
kreditinstitut svarar för.

10. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som ett publikt aktie-
bolag eller ett motsvarande ut-
ländskt bolag svarar för.

11.  Aktier och andra värde-
papper som kan jämställas med
aktier, som har getts ut av ett
publikt aktiebolag, ett publikt bank-
aktiebolag, ett publikt försäkrings-
aktiebolag eller ett motsvarande ut-

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

ländskt bolag, med undantag av
bolag som avses i 12.

12.  Aktier och andra värde-
papper som kan jämställas med
aktier, som har getts ut av ett
publikt aktiebolag eller ett mot-
svarande utländskt bolag, under
förutsättning att bolaget har till
uppgift att äga sådana tillgångar
som anges i 13.

13. Fastigheter, tomträtter och
byggnader samt andelar i sådan
egendom.

14. Skuldförbindelser som fysiska
personer och andra subjekt än de
som anges i 1-4 och 8-10 svarar
för och som panträtt i fastighet
eller tomträtt lämnats som säkerhet
för. Panträtten skall ligga inom en
viss andel av fastighetens eller
tomträttens värde. Regeringen
eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen skall
meddela föreskrifter om andelens
storlek och om värdering av fastig-
heter och tomträtter för tillämp-
ningen av bestämmelserna i denna
punkt.

15. Skuldförbindelser som fysiska
personer och andra subjekt än de
som anges i 1-4 och 8-10 svarar
för och som annan betryggande
säkerhet än panträtt i fastighet
eller tomträtt lämnats som säkerhet
för.

16. Kassa.

17.  Andelar i värdepappers-
fonder och placeringar i utländska
fondföretag som är underkastade
lagstiftning eller annan offentlig
reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet,
om de förvaltade tillgångarna
huvudsakligen består av tillgångar
som får användas för skuldtäck-
ning.

18. Beslutad överskjutande skatt.

19. Aterförsäkringsgivares ford-
ran hos det avgivande försäkrings-
bolaget (återförsäkringstagaren)
som grundas på att återförsäk-

33

3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

ringstagaren har hållit kvar till-
gångar som motsvarar en avgiven
återförsäkring.

Andra fondpapper än som avses
i 10 a § första stycket l,får endast
användas för skuldtäckning om de
är kortfristigt realiserbara eller är
föremål för handel på en reglerad
marknad som är öppen för allmän-
heten.

Aktier och andra värdepapper
som kan jämställas med aktier,
som har getts ut av ett privat
aktiebolag får användas för skuld-
täckning under förutsättning att
bolaget är ett dotterbolag som an-
ges i 10 a § första stycket 1.

Utländska tillgångar som avses i
första stycket 2-4, 7, 9-12 och 17
får användas för skuldtäckning i
den mån det följer av föreskrifter
som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen meddelat

1. såvitt angår första stycket 2,
om vilka utländska stater och ut-
ländska centralbanker som avses,

2. såvitt angår första stycket 4,
om vilka internationella organisa-
tioner som avses, samt

3. såvitt angår första stycket 3,
7, 9-12 och 17, om vilka stater de
rättssubjekt som avses skall vara
belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuld-
täckning endast till den del de inte
belastas av panträtt eller annan
säkerhetsrätt.

För att tillgångar enligt första
stycket 13 skall få användas för
skuldtäckning skall byggnader som
hör till fastigheter och tomträtter
vara brandförsäkrade. Detsamma
gäller byggnader som hör till fas-
tigheter och tomträtter som utgör
säkerhet för skuldförbindelser
enligt första stycket 14.

Förlagsbevis och för lags andels-
bevis skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i 10 b och 10 c §§
jämställas med tillgångar som an-
ges i första stycket 11 och 12.

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Finansinspektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge att
även andra slag av tillgångar än
som anges i första stycket tillfälligt
får användas för skuldtäckning.

10 a §

Aktier och andelar i dotterföretag
får användas för skuldtäckning om
dotterföretaget

1. har till uppgift att direkt eller
indirekt äga tillgångar som avses i
10 § första stycket,

2. är ett publikt försäkringsaktie-
bolag eller

3. är ett sådant finansiellt före-
tag som avses i 17 a §, om före-
taget är ett publikt aktiebolag.

Vid tillämpningen av bestämmel-
serna i 10 b och 10 c §§ skall de
tillgångar som tillhör ett dotter-
företag som anges i första stycket 1
behandlas som om tillgångarna
ägts direkt av försäkringsbolaget.

För att aktier och andelar i
dotterföretag som har till uppgift
att äga tillgångar som avses i 10 §
första stycket 13 eller 14, skall få
användas för skuldtäckning, skall
byggnader som hör till fastigheter
och tomträtter vara brandför-
säkrade.

10 b §

Av det belopp som skall skuld-
täckas får en andel om högst

- 75 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 7-10, varav högst 50 pro-
centenheter får motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 10,

- 25 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 11,

- 25 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 12-14,

-10 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 15 och

35

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

- 3 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 16.

Andra fondpapper än som avses
i 10 § första stycket 17 och 10 a §
första stycket 1, och som inte om-
sätts på någon reglerad marknad
som är öppen för allmänheten, får
uppgå till högst 10 procent av de
tillgångar som används för skuld-
täckning.

Vid tillämpningen av bestämmel-
serna i första stycket skall även be-
aktas ett försäkringsbolags indi-
rekta ägande av tillgångar genom
dess innehav av andelar i värde-
pappersfonder eller placeringar i
utländska fondföretag som används
för skuldtäckning.

Finansinpektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge till-
fälliga avvikelser från de begräns-
ningar som anges i första och
andra styckena.

10 c §

Värdet av en enskild placering får
motsvara högst följande andelar av
det belopp som skall skuldtäckas:

1. Fem procent om placeringen
utgörs av en fastighet, tomträtt
eller byggnad, eller en grupp av
sådan egendom, om egendomen
eller egendomarna är belägna på
ett sådant sätt att de ur risk-
synpunkt utgör en investering. Mot-
svarande skall gälla för andelar i
sådan egendom.

2. Fem procent om placeringen
utgörs av aktier och andra värde-
papper som kan jämställas med
aktier eller obligationer eller skuld-
förbindelser från samma emittent
eller samma låntagare, om inte
annat följer av 3.

3. Tio procent om placeringen
utgörs av aktier och andra värde-
papper som kan jämställas med
aktier eller obligationer eller
skuldförbindelser från samma emit-
tent eller låntagare, om denne är
sådant rättsubjekt som anges i 10 §

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

första stycket 8 eller 9. Det sam-
manlagda innehavet av sådana till-
gångar får uppgå till högst 40 pro-
cent av det belopp som skall skuld-
täckas. Andelen aktier eller andra
värdepapper som kan jämställas
med aktier frän samma emittent får
dock inte överstiga fem procent av
det belopp som skall skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen
utgörs av andelar i värdepappers-
fonder som förvaltas av samma
fondbolag eller fondföretag, om
inte annat medges av Finansin-
spektionen.

Begränsningarna i första stycket
2 och 3 skall tillämpas på motsvar-
ande sätt för grupper av emittenter
eller låntagare med inbördes
anknytning. Med en sådan grupp
avses två eller flera fysiska eller
juridiska personer som utgör en
helhet från risksynpunkt därför att
någon av dem har, direkt eller in-
direkt, ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
de utan att stå i sådant förhållande
har sådan inbördes anknytning att
någon eller samtliga av de övriga
kan råka i betalningssvårigheter
om en av dem drabbas av finan-
siella problem.

Begränsningarna i första stycket
2 och 3 gäller inte sådana i 10 §
första stycket 1-5 angivna till-
gångar som får användas för skuld-
täckning.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får inom de ramar som
anges i första stycket meddela
ytterligare föreskrifter om lämplig
riskspridning.

Finansinspektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge till-
fälliga avvikelser från de begräns-
ningar som anges i första stycket.

10 d§

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall, i fråga om
skadeförsäkring, finnas inom EES

37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

om risken är belägen inom EES
och, i fråga om livförsäkring,
finnas inom EES om försäkringsbo-
lagets verksamhet utövas inom
EES. För risker och verksamhet
utanför EES skall de tillgångar
som används för skuldtäckning
finnas i Sverige.

Finansinspektionen får medge
undantag från första stycket.

10 e§

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall placeras så att
risken för valutakursförluster be-
gränsas.

Regeringen eller, rfter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen skall meddela föreskrif-
ter om högsta tillåtna valutakurs-
risk.

10
Om inte annat medges av Finansin-
spektionen eller följer av 72 § skall
de tillgångar som används för
redovisning av försäkringstekniska
skulder för livförsäkringar finnas i
Sverige. Denna begränsning gäller
dock inte för återförs äkringsgivares
ansvarighet på grund av de försäk-
ringar som övertagits i form av
återförsäkring.

Vid redovisning enligt 9 § skall
tillgångarna värderas enligt
11 kap. med de undantag som
nämns i tredje och fjärde styckena.

Fordringar på annan än försäk-
ringstagare skall beaktas endast till
den del de överstiger belopp som
gäldenären har att fordra av bo-
laget.

Tillgångar som nämns i 9 §
första stycket 10 får redovisas till
högst den andel av uppskattat
värde eller fastställt pantvärde som
anges i 9 § första stycket 6 och en-
dast i den utsträckning fastighet-
erna och tomträtterna inte utnyt-
tjats för pantsättning. För tomt-

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
11 kap. med de undantag som an-
ges i tredje och fjärde styckena.
Vid värderingen skall avdrag göras
för skulder som hänför sig till
förvärvet av tillgången.

Regeringen eller, rfter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen skall meddela föreskrif-
ter om vilket värde som tillgångar
som anges i 10 § första stycket 13
högst får tas upp till.

¹⁸Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 9 a § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a.
att första, femte och sjätte styckena upphävs.

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

rätter får Finansinspektionen be-
stämma ytterligare begränsningar
enligt vad som sägs i 9 § första
stycket 6. För fastigheter och tomt-
rätter som inte omfattas av 9 §
första stycket 6 fastställer Finansin-
spektionen i varje särskilt fall det
värde som får redovisas.

Aktier enligt 9 § första stycket 11
skall redovisas till det lägsta av det
uppskattade värdet av aktierna och
det värde som skulle ha fastställts
enligt tredje stycket om fastigheter
och tomträtter ägts direkt av för-
säkringsbolaget. Om försäkringsbo-
laget inte äger samtliga aktier i
fastighetsbolaget, beaktas endast så
stor del av fastigheternas värde
som svarar mot aktieinnehavet. Om
fastighetsbolaget äger fastigheter
och tomträtter såväl i Sverige som
i utlandet, beaktas endast de som
är belägna i Sverige.

Med det uppskattade värdet avses
det värde som försäkringsbolaget
bestämt på grundval av en särskild
värdering.

Som villkor för att tillgångar en-
ligt 9 § första stycket 10 och 11
skall få redovisas till täckande av
försäkringstekniska skulder gäller
att till fastigheter och tomträtter
hörande byggnader är brandför-
säkrade.

För sådana aktier i dotterbolag,
som med stöd av 10 a § första
stycket 1 används för skuldtäck-
ning, får inte högre värde fast-
ställas än det värde som skulle ha
fastställts för tillgångarna samman-
lagt, efter avdrag för bolagets
skulder, om de ägts direkt av för-
säkringsbolaget. Om försäkringsbo-
laget inte äger samtliga aktier i
dotterbolaget, beaktas endast så
stor del av tillgångarnas värde som
svarar mot aktieinnehavet.

10 g §

Ett försäkringsbolag skall upprätta
riktlinjer för placering av medel
som används för skuldtäckning.

Livförsäkringstagare och den
som avser att teckna en livförsäk-
ring i bolaget skall informeras om
det huvudsakliga innehållet i rikt-
linjerna. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela före-
skrifter om hur informationen skall

39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

lämnas och om vad den skall inne-
hålla.

11
Ett försäkringsbolag skall föra ett
register som vid vaije tidpunkt ut-
visar de tillgångar som motsvarar
försäkringstekniska skulder enligt
9 § och premiereserv enligt 10 §
första stycket.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan ut-
nyttjas till täckning avförsäkrings-
tekniska skulder enligt 9 § eller
premiereserv enligt 10 §, skall
detta antecknas i registret.

Styrelsen och verkställande direk-
tören skall se till att det till Finans-
inspektionen sänds in dels beräk-
ningar av försäkringstekniska skul-
der respektive premiereserv, dels
kopior av registret.

Ett försäkringsbolag skall föra ett
register som vid vaije tidpunkt ut-
visar de tillgångar som används för
skuldtäckning och tillgångarnas
värde.

Om en tillgång, som antecknats
i registret har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan ut-
nyttjas för skuldtäckning, skall
detta antecknas i registret.

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) omfattar de tillgångar
som i enlighet med föreskrifterna i
9 och 9 a §§ finns upptagna i det
register som anges i 10 a §, när
bolaget försätts i konkurs eller ut-
mätning äger rum.

Förmånsrättenfölj er medfordran
som grundas på avtal om

1. livförsäkring,

2. annan skadeförsäkring än be-
träffande vilken bestämmelserna
om livförsäkring tillämpas med
stöd av 1 kap. 5 §, om den med-
delas för längre tid än tio år, eller

3. återförsäkring avseende sådan
försäkring som sägs i 1 och 2.

11 a §²⁰

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) följer med fordran som
grundas på avtal om

1.  livförsäkring och skadfför-
säkring för vilken bestämmelserna
om livförsäkring tillämpas med
stöd av 1 kap. 5 §,

2. annan skadfförsäkring som
meddelats för längre tid än tio år,
eller

3. återförsäkring avseende sådan
försäkring som sägs i 1 och 2.

Förmånsrätten omfattar de till-
gångar som finns upptagna i det
register som anges i 11 § när bo-
laget försätts i konkurs eller utmät-
ning äger rum.

Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3.

¹⁹Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 10 a § 1993:1304.

■^Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1993:1304.

40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

12
Om ett försäkringsbolag driver verk-
samhet i ett annat EES-land genom
agentur, filial eller gränsöver-
skridande verksamhet och det krävs
tillstånd i det landet för verksam-
heten, skaliför den delen av verk-
samheten bestämmelserna i det
landet gälla för

1. beräkning av försäkringstek-
niska skulder,

2. redovisning av tillgångar mot-
svarande de försäkringstekniska
skulderna,

3. var dessa tillgångar skall vara
lokaliserade och hur de skall skyd-
das mot valutakursförluster, samt

4.  såvitt avser livförsäkring,
återbäring samt försäkringars fri-
brevs- och återköpsvärde.

§²¹

Ett försäkringsbolag får inte ingå
borgen eller ställa annan säkerhet,
om inte Finansinspektionen medger
det för visst fall. Detta gäller inte
åtaganden som gjorts i sådan di-
rekt skadeförsäkringsrörelse som
anges i 2 kap. 3 a § första stycket
14 och 15.

Ett försäkringsbolag eller dess om-
bud får inte medge en enskild för-
säkringstagare eller en grupp av
försäkringstagare direkt eller in-
direkt nedsättning av livförsäk-
ringspremier som bolaget bestämt
enligt fastställda grunder. Ned-
sättning av premier får dock ske
genom återbäring i överensstäm-
melse med fastställda grunder.

15 §

Ett försäkringsbolag eller dess
ombud får inte till fördel för en
enskild försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare med-
ge direkt eller indirekt nedsättning
av livförsäkringspremier som bo-
laget bestämt enligt upprättade
grunder. Nedsättning av premier
får dock ske genom återbäring i
överensstämmelse med upprättade
grunder.

_§22

17

Ett försäkringsbolag får inte utan Finansinspektionens medgivande äga
större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som
svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga ak-
tier. Tillhör försäkringsbolaget en koncern, skall bestämmelsen gälla kon-
cernen. Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett
innehav motsvarande fem procent av röstetalet i aktiebolaget, bortses från
aktier som innehas av bankföretag i koncernen eller av dotterföretag till
bankföretagen.

Första stycket skall inte tillämpas

på aktier eller andelar i försäkrings- på aktier eller andelar i försäk-
bolag eller i juridiska personer vars ringsbolag eller i juridiska personer

Första stycket skall inte tillämpas

²¹Senaste lydelse 1993:1304.

■^Senaste lydelse 1993:1304.

41

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

verksamhet uteslutande har till
föremål att äga aktier i försäkrings-
aktiebolag, att tillskjuta garanti-
kapital i ömsesidiga försäkringsbo-
lag, att förvalta försäkringsbolag-
ens fastigheter eller att biträda för-
säkringsbolag vid rörelsens bedriv-
ande.

vars verksamhet uteslutande har till
uppgift att äga aktier i försäkrings-
aktiebolag, att tillskjuta garanti-
kapital i ömsesidiga försäkringsbo-
lag, att förvalta försäkringsbolag-
ens fastigheter eller att biträda för-
säkringsbolag vid rörelsens bedriv-
ande. Första stycket skall dock
tillämpas pä aktier eller andelar i
juridiska personer med uppgift att
direkt eller indirekt äga tillgångar
som avses i 10 § första stycket om
tillgångarna inte utgörs av aktier
eller andelar i publika försäkrings-
aktiebolag eller motsvarande ut-
ländska bolag.

Beträffande försäkringsbolags rätt att äga aktier eller andelar i företag
som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 17 a §.

17b §

Optioner och terminskontrakt eller
andra liknande finansiella instru-
ment får användas för att sänka
den finansiella risken i ett för-
säkringsbolag. Sådana instrument
får dessutom användas för att
effektivisera förvaltningen av
bolagets tillgångar om detta kan
ske utan att bolagets finansiella
risker överstiger en risknivå som är
förenlig med kraven på en sund
försäkringsverksamhet.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela före-
skrifter om tillämpningen av
bestämmelserna i första stycket.

19 r

Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-
ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses
i brevet.

Om ett försäkringsbolag mark-
nadsför försäkringar genom gräns-
överskridande verksamhet i ett
annat EES-land skall försäk-
ringstagarna underrättas om i
vilket land det fasta driftställe som

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen meddelar närmare
föreskrifter om vilken information
som ett försäkringsbolag skall
lämna till försäkringstagarna och

^Senaste lydelse 1993:1304.

42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

avtalet skall ingås med är beläget.
Sådan information skall även
finnas på varje handling som
lämnas till försäkringstagarna.
Avtalet ochförsäkringsansökan, om
den är bindande, skall innehålla
adress till försäkringsbolagets
huvudkontor och till den agentur
eller filial som avtalet ingås med.
Om försäkringen omfattar den för-
säkringsklass som anges i 2 kap.
3 a § första stycket 10, skall av-
talet och en bindande försäkrings-
ansökan även innehålla namn och
adress till den representant som
företräder försäkringsbolaget vid
skadtfall.

Xhd som sägs i andra stycket
gäller inte när marknadsföringen
avser

1.  de försäkringsklasser som
anges i 2 kap. 3 a § första stycket
4-7, 11 och 12,

2. de försäkringsklasser som an-
ges i 2 kap. 3 a § första stycket 14
och 15, om försäkringstagaren är
näringsidkare och risken avser
näringsverksamheten, eller

3. de försäkringsklasser som an-
ges i 2 kap. 3 a § första stycket 3,
8-10, 13 och 16, om försäkrings-
tagaren är näringsidkare och minst
två av följande förutsättningar är
uppfyllda enligt senast fastställda
resultat- och balansräkning:

a) försäkringstagaren har en
balansomslutning som uppgår till
minst ett belopp motsvarande
6 200 000 ecu,

b) försäkringstagaren har en
bruttoomsättning som uppgår till
minst ett belopp motsvarande
12 800 000 ecu,

c) försäkringstagaren har haft i
genomsnitt minst 250 personer an-
ställda.

Om försäkringstagaren ingår i en
koncern som avger koncernredovis-
ning skall förutsättningarna i tredje
stycket gälla koncernen.

Innan ett avtal om livförsäkring
ingås genom sådan gränsöverskri-

till den som avser att teckna en
försäkring i bolaget.

43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

dande verksamhet som avses i
2 a kap. 2 § skall försäkrings-
bolaget till försäkringstagaren
överlämna en handling där försäk-
ringstagaren uppmärksammas på
att försäkringsbolaget är under-
kastat tillsynsreglema i det land
där det försäkrande fasta drift-
stället är beläget. Försäkrings-
tagaren skall skriva under hand-
lingen. Handlingen skall överens-
stämma med formulär som fast-
ställs av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen.

8 kap.

7 §

Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bola-
gets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande för-
valtningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.
Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta
åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verk-
samhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte
kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant
fåll skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och
medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verk-
ställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i över-
ensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medelsför-
valtningen sköts på ett betryggande sätt.

8
Beslut om ändring av grunderna
fattas av styrelsen. Ändringen skall
sedan den stadfästs genast anmälas
för registrering av styrelsen eller
verkställande direktören. Ändrings-
beslutet får inte verkställas förrän
det har registrerats.

Styrelsen skall fastställa sådana
riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g §
och se till att de följs. Styrelsen
skall fortlöpande pröva om rikt-
linjerna behöver ändras.

Styrelsen ansvarar för att upp-
gifter enligt 7 kap. 9 § fjärde
stycket lämnas och att informa-
tionsskyldigheten enligt 7 kap.
10 g § andra stycket fullgörs.

§

Beslut om antagande och ändring
av grunder fettas av styrelsen.

44

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

10 kap.

5 §
Den kan inte vara revisor som

1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning
i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträ-
der vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll
däröver,

2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller
är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget
vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll där-

över,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en
person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i rätt
upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres sys-

kon, eller

4. på annat sätt än genom belå-
ning av livförsäkringsbrev enligt
grunderna står i låneskuld till bo-
laget eller något annat företag i
samma koncern eller har förplik-
telser för vilka ett sådant företag
har ställt säkerhet.

4. på annat sätt än genom belå-
ning av livförsäkringsbrev med
stöd av försäkringsavtal står i låne-
skuld till bolaget eller något annat
företag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka ett sådant
företag har ställt säkerhet.

I dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderbolaget.

Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller
andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst an-
ställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna
revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning

det är förenligt med god revisionssed.

11 kap.

7 §

Andra tillgångar än anläggningstillgångar anses som

gångar.

Värdehandlingar, sova svarar mot
försäkringstekniska skulder enligt
7 kap. 9 § första stycket 1-7 eller
mot premiereserven enligt 7 kap.
10 § i den utsträckning denna
paragraf hänvisar till 7 kap. 9 §
första stycket 1-7, får tas upp till
högre värde än vad som följer av
bestämmelserna i bokföringslagen.
De får dock högst tas upp till
samma värde som i närmast före-
gående balansräkning eller, om

omsättningstill-

Värdehandlingar som används
för skuldtäckning enligt 7 kap.
10 § första stycket 1-4, 8-10, 14
och 15 får tas upp till ett högre
värde än vad som följer av bestäm-
melserna i bokföringslagen. De får
dock högst tas upp till samma
värde som i närmast föregående
balansräkning eller, om värdehand-
lingen anskaffats under räkenskaps-
året, anskaffningsvärdet. Detta
gäller endast om värdehandlingarna

45

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

kan avyttras till ett värde, som
motsvarar detta högre värde, vid
tidpunkter som får anses tillfreds-
ställande med hänsyn till de för-
säkringsutfästelser som värde-
handlingarna säkerställer.

värdehandlingen anskaffats under
räkenskapsåret, anskaffningsvärdet.
Detta gäller endast om värdehand-
lingarna kan avyttras till ett värde,
som motsvarar detta högre värde,
vid tidpunkter som får anses till-
fredsställande med hänsyn till de
försäkringsutfästelser som värde-
handlingarna säkerställer.

Andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket och som utgörs
av reversfordringar som förfaller eller kan sägas upp till betalning av för-
säkringsbolaget först efter längre tid än ett år, får, om det finns särskilda
skäl till det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaff-
ningsvärdet.

12 kap.

8 §

Om en förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsäkrings-
bolag inte kan täckas på det sätt som anges i 7 §, skall förlusten, i den
mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets an-
svarighet för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring sätts ned.

Nedsättningen skall verkställas
på ett sätt som är skäligt med
hänsyn till förlustens orsak och
andra omständigheter. För ned-
sättningen skall grunder (nedsätt-
ningsgrunder) upprättas. Om stad-
fästelse av nedsättningsgrunderna
gäller bestämmelserna i 2 kap.
3§.

Nedsättningen skall verkställas
på ett sätt som är skäligt med
hänsyn till förlustens orsak och
andra omständigheter. För ned-
sättningen skall grunder (nedsätt-
ningsgrunder) upprättas.

13
Bestämmelserna i 12 § första
stycket utgör inte något hinder för
försäkringsbolag att i enlighet med
reglerna i grunderna lämna lån
mot säkerhet i försäkringsbrev.

Bestämmelserna i 12 § första
stycket utgör inte något hinder för
försäkringsbolag att i enlighet med
bestämmelser i försäkringsavtalen
lämna lån mot säkerhet i försäk-
ringsbrev.

I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat
bolag i samma koncern får Finansinspektionen medge undantag från 12 §
om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Ett sådant undantag
får dock inte medges vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån
eller ställer säkerhet.

I andra fåll än som avses i första och andra stycket får Finansinspek-
tionen medge undantag från 12 § om det finns synnerliga skäl.

^Senaste lydelse 1994:1941.

46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

14 kap.

26 §*

När ett livförsäkringsbolag har trätt
i likvidation eller försatts i kon-
kurs, skall beståndet av livförsäk-
ringar om möjligt överlåtas till ett
eller flera andra försäkringsbolag.
Ett avtal om överlåtelse skall
godkännas av Finansinspektionen
för att bli giltigt.

Om inspektionen anser att ett
avtal skall godkännas, skall
inspektionen Post- och Inrikes
Tidningar och i övrigt på ett
ändamålsenligt sätt kungöra av-
talets innehåll. Kungörelsen skall
innehålla föreläggande för försäk-
ringstagarna att inom en bestämd
tid, minst en månad efter kungör-
elsens utfärdande, hos inspektionen
anmäla om de har något att in-
vända mot avtalet. Även den som
inte är försäkringstagare men som
har förvärvat rätt på grund av en
försäkring skall få möjlighet att
framföra invändningar.

Ett beslut om godkännande av ett
avtal skall inspektionen genast
registrera. När registrering sker,
övergår ansvaret för det överlåtna
försäkringsbeståndet på det över-
tagande bolaget. Styrelsen och
verkställande direktören i detta
bolag skall underrätta försäkrings-
tagarna och dem som förvärvat rätt
på grund av en försäkring om över-
låtelsen och de eventuella änd-
ringar i villkoren som överlåtelsen
medför. Finansinspektionen be-
stämmer på vilket sätt underrättel-
sen skall ske.

När ett livförsäkringsbolag har trätt
i likvidation eller försatts i kon-
kurs, skall beståndet av livförsäk-
ringar om möjligt överlåtas till en
eller flera andra försäkringsgivare
som antingen är

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

Ett avtal om överlåtelse skall
godkännas av Finansinspektionen
för att bli giltigt.

26 a §

Om inspektionen anser att ett avtal
skall godkännas, skall inspektionen
i Post- och Inrikes Tidningar och i
övrigt på ett ändamålsenligt sätt
kungöra avtalets innehåll. Kun-
görelsen skall innehålla före-

^Senaste lydelse 1991:1767.

47

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

läggandeför försäkringstagarna att
inom en bestämd tid, minst en
månad efter kungörelsens utfärdan-
de, hos inspektionen anmäla om de
har något att invända mot avtalet.
Även den som inte är försäkrings-
tagare, men som har förvärvat rätt
på grund av en försäkring, skall få
möjlighet att framföra invänd-
ningar.

Om i beståndet av livförsäkringar
som skall överlåtas ingår åtagan-
den som skall fullgöras utomlands,
skallFinansinspektionen innan god-
kännande lämnas ge de behöriga
myndigheterna i det land där åtag-
andena skall fullgöras tillfälle att
yttra sig. Om överlåtelsen avser
försäkringsavtal som tecknats gen-
om en sekundäretablering i ett
annat land, skall även de behöriga
myndigheterna i det landet ges till-
fälle att yttra sig.

Finansinspektionenfår pröva frå-
gan om godkännande av avtalet
när myndigheterna som avses i
andra stycket yttrat sig eller, om
de inte yttrat sig, tre månader från
det att den utländska myndigheten
mottog meddelandet som avses i
andra stycket.

26 b §

Finansinspektionen skall godkänna
ett avtal om överlåtelse om

1. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats,
varvid hänsyn tagits till sådan för-
mån som kan ha medgivits i enlig-
het med 23 a § första stycket lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäk-
ringsrörelse i Sverige, och

2. behörig myndighet i det land
där åtaganden skall fullgöras, sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäk-
ringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige,
skall kapitalbasen intygas av be-

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

hörig myndighet. Med behörig
myndighet avses, för EES-för-
säkringsgivare, den behöriga
myndigheten i dess hemland och,
för försäkringsgivare hemma-
hörande i ett land utanför EES,
den behöriga myndigheten i det
EES-land som övervakar försäk-
ringsgivarens soliditet.

Ett beslut om godkännande av ett
avtal skall inspektionen genast
registrera. När registrering sker,
övergår ansvaret för det överlåtna
försäkringsbeståndet på den över-
tagandeförsäkringsgivaren. Är den
övertagande försäkringgivaren ett
försäkringsbolag eller en annan för-
säkringsgivare med koncession i
Sverige, skall den övertagande för-
säkringsgivaren underrätta försäk-
ringstagarna och dem som förvär-
vat rätt på grund av en försäkring
om överlåtelsen och de eventuella
ändringar i villkoren som överlåt-
elsen medför. Finansinspektionen
bestämmer på vilket sätt under-
rättelsen skall lämnas.

15 kap.

26

1 §
Ett försäkringsbolag (det överlåt-
ande bolaget) får med Finansin-
spektionens tillstånd helt eller del-
vis överlåta sitt försäkringsbestånd
till en annan försäkringsgivare som
har koncession i Sverige (den över-
tagande försäkringsgivaren).

Om försäkringsbeståndet består
av försäkringar som har meddelats
genom gränsöverskridande verk-
samhet, får överlåtelsen med in-
spektionens tillstånd också ske till
en försäkringsgivare med fast drift-
ställe i det land där riskerna är be-

Ett försäkringsbolag (det över-
låtande bolaget) får med Finans-
inspektionens tillstånd helt eller
delvis överlåta sitt försäkringsbe-
stånd till en annan försäkrings-
givare (den övertagande försäk-
ringsgivaren). Överlåtelse får ske
till

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

lägna.

Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av bolags-
stämman i det överlåtande bolaget. Överlåtelse av försäkringsbeståndet
kan ske utan hinder av att det överlåtande bolaget har trätt i likvidation.

^Senaste lydelse 1993:1304.

49

4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Följande handlingar skall hållas tillgängliga för aktieägarna respektive
de röstberättigade under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken
frågan om godkännande av överlåtelseavtalet skall behandlas, samt läggas
fram på stämman,

1. ett förslag till bolagsstämmans beslut,

2. avtalet om överlåtelse,

3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och försäk-
ringstagarna,

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3 samt

5. om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, de handlingar
som avses i 4 kap. 7 § första stycket 1-3.

Handlingarna skall genast sändas till de aktieägare respektive till de
röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

3
Senast fyra månader efter det att
beslutet om godkännande av avtalet
om överlåtelse registrerats skall så-
väl överlåtande som övertagande
försäkringsgivare ansöka om
Finansinspektionens tillstånd att
verkställa avtalet. Sådant tillstånd
får inte ges om försäkringstagarnas
rätt därigenom försämras.

Om den övertagande försäkrings-
givaren har koncession i Sverige
och det försäkringsbestånd som
överlåtelsen avser består av
försäkringar som har meddelats
genom gränsöverskridande verk-
samhet, får tillstånd ges endast om
behörig myndighet i det land där
riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen och den övertagande
försäkringsgivaren där uppfyller
kraven för gränsöverskridande
verksamhet med de försäkringar
som överlåtelsen avser.

I de fall som avses i 1 § andra
stycket får tillstånd ges endast om
behörig myndighet i det land där

r

Ansökan om tillstånd till över-
låtelsen skall göras av såväl det
överlåtande bolaget som den över-
tagande försäkringsgivaren senast
fyra månader efter det att bolags-
stämmobeslutet i det överlåtande
bolaget om godkännande av över-
låtelseavtalet registrerats. Om an-
sökan inte har gjorts inom före-
skriven tid eller om ansökan har av-
slagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om överlåtelse
har fallit.

Tillstånd att verkställa över-
låtelseavtalet skall ges om

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras,

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats
varvid hänsyn tagits till sådan för-
mån som kan ha medgivits i enlig-
het med 23 a § första stycket lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva för-
säkringsrörelse i Sverige, och

3. behörig myndighet i det land
där risker är belägna eller där
åtaganden skall fullgöras sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

²⁷Senaste lydelse 1993:1304.

50

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen.

Är den övertagande försäkrings-
givaren en utländsk försäkrings-
givare krävs för tillstånd, utöver
vad som anges i första-tredje
styckena, att behörig myndighet i
försäkringsgivarens hemland in-
tygar att försäkringsgivaren har er-
forderlig kapitalbas sedan över-
låtelsen beaktats.

Saknar den övertagande försäk-
ringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige,
skall kapitalbasen intygas av
behörig myndighet. Med behörig
myndighet avses, för EES-försäk-
ringsgivare, den behöriga myndig-
heten i dess hemland och, för för-
säkringsgivare hemmahörande i ett
land utanför EES, den behöriga
myndigheten i det EES-land som
övervakar försäkringsgivarens soli-
ditet.

Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in med
den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall
kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras.

4 S²⁸

Om ansökan om Finansinspek-
tionens tillstånd inte har gjorts
inom föreskriven tid eller om an-
sökan har avslagits, skall Finans-
inspektionen förklara att frågan om
överlåtelsen har fallit.

Skall ansökningen inte genast avslås skall Finansinspektionen i Post-
och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som Finansinspek-
tionen finner lämpliga kungöra ansökningens innehåll med uppgift om att
ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet
och annan utredning hålls tillgänglig. Kungörelsen skall vidare innehålla
föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar är avsedda att
överlåtas, att på bestämd tid — minst en månad efter kungörelsens utfär-
dande — hos Finansinspektionen anmäla om de har något att erinra mot
ansökningen. Omfattar avtalet livränta, som utgår till personer som inte
är försäkringstagare i det överlåtande bolaget, skall även dessa personer
ges möjlighet att anmäla om de har något att erinra mot ansökningen.

Finansinspektionen skall innan
tillstånd lämnas ge den behöriga
myndigheten i det land där risker
är belägna eller där åtaganden
skall fullgöras tillfälle att yttra sig.
Om överlåtelsen avser försäkrings-
avtal som tecknats genom en
sekundäretablering i ett annat
land, skall även den behöriga
myndigheten i det landet ges
tillfälle att yttra sig.

Finansinspektionen får pröva an-

²⁸Senaste lydelse 1991:1767. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

51

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

5
Sedan tillstånd att verkställa avtalet
lämnats, skall Finansinspektionen
genast registrera beslutet. När
registrering skett, övergår ansvaret
för det överlåtna försäkringsbe-
ståndet på det övertagande bolaget.

sökan om tillstånd att verkställa
överlåtelseavtalet när myndig-
heterna som avses i andra stycket
yttrat sig eller, om de inte yttrat
sig, tre månader från det att den
utländska myndigheten mottog med-
delandet som avses i andra stycket.

§²⁹

Sedan tillstånd att verkställa avtalet
lämnats, skall Finansinspektionen
genast registrera beslutet. När regi-
strering skett, övergår ansvaret för
det överlåtna försäkringsbeståndet
på den övertagande försäkringsgiv-
aren.

6
Sedan överlåtelsen verkställts, skall
styrelsen och verkställande direk-
tören i det övertagande bolaget om
överlåtelsen underrätta varj e försäk-
ringstagare eller livräntetagare som
berörs av den. Finansinspektionen
bestämmer på vilket sätt under-
rättelsen skall ske.

Sker överlåtelsen till ett försäk-
ringsbolag eller en annan försäk-
ringsgivare med koncession i
Sverige skall, sedan överlåtelsen
verkställts, den övertagande för-
säkringsgivaren lämna en underrät-
telse om överlåtelsen till vaije
försäkringstagare eller livränte-
tagare som berörs av den. Finans-
inspektionen bestämmer på vilket
sätt underrättelsen skall lämnas.

19 kap.

31

1 §
Finansinspektionen skall verka for
en sund utveckling av försäkrings-
väsendet. Inspektionen skall i sin
tillsynsverksamhet ha ett sådant
nära samarbete med övriga EES-
länders tillsynsmyndigheter som
föranleds av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.

Finansinspektionen skall verka för
en sund utveckling av försäkrings-
väsendet. Inspektionen skall i sin
tillsynsverksamhet samarbeta med
motsvarande utländska tillsynsmyn-
digheter i den utsträckning som
följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.

Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall, när
bolaget har böljat sin verksamhet, genast underrätta Finansinspektionen
om det.

^Senaste lydelse 1991:1767.

“Senaste lydelse 1991:1767.

³¹Senaste lydelse 1993:1304.

52

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

2
Om koncession beviljats för ett för-
säkringsbolag och bolaget därefter
inte anmälts for registrering inom
föreskriven tid, skall regeringen
efter anmälan av finansinspek-
tionen förklara koncessionen för-
verkad. Detsamma gäller om bo-
laget inte har böijat sin verksamhet
inom tre månader från det bolaget
registrerades eller om anmälningen
för bolagets registrering genom
lagakraftägande beslut blivit av-
skriven eller avslagen.

§³²

Regeringen skall, efter anmälan av
Finansinspektionen, förklara
koncession som beviljats för ett
försäkringsbolag förverkad om

1. bolaget inte har anmälts för
registrering inom den tid som an-
ges i 2 kap. 13 §,

2. bolaget inte har böljat sin
verksamhet inom tre månader från
det bolaget registrerades,

3.  anmälningen för bolagets
registrering genom lagakraftägande
beslut blivit avskriven eller av-
slagen, eller

4. bolaget under längre tid än
sex månader inte drivit verksamhet.

Om registrering av beslut, varigenom koncessionen har förverkats, för-
ordnar regeringen.

Styrelsen, verkställande direktören
och andra befattningshavare i an-
svarig ställning i försäkringsbolag
skall lämna Finansinspektionen de
upplysningar om verksamheten
som inspektionen begär. Om bo-
laget driver verksamhet i ett annat
EES-land, skall de lämna mot-
svarande upplysningar till behörig
myndighet i det landet i enlighet
med där gällande bestämmelser.

3 §³³

Styrelsen, verkställande direktören
och andra befattningshavare i an-
svarig ställning i försäkringsbolag
skall lämna Finansinspektionen de
upplysningar om verksamheten
som inspektionen begär. Om bo-
laget driver verksamhet i ett annat
land inom EES, skall de, i den ut-
sträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen,
lämna de upplysningar till behörig
myndighet i det landet som den
myndigheten behöver för att full-
göra sina uppgifter.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsbolag skall

lämna till inspektionen.

10
Styrelsen och verkställande direk-
tören i de aktiebolag vilkas verk-
samhet uteslutande har till föremål
att biträda försäkringsbolag är skyl-
diga enligt 3 § och 9 § första
stycket att lämna upplysningar och
hålla tillgångar och handlingar till-

§

Skyldigheten enligt 3 och 9 §§ att
lämna upplysningar och hålla till-
gångar och handlingar tillgängliga
för granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande organ
i företag vars verksamhet ute-

³²Senaste lydelse 1991:1767.

³³Senaste lydelse 1993:1304.

53

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

gängliga för granskning. Det-
samma gäller ordföranden och verk-
ställande direktören eller mot-
svarande befattningshavare i
tarifföreningar, skadereglerings -
nämnder, villkors nämnder och
andra organ som biträder försäk-
ringsbolag vid rörelsens bedrivande
samt styrelsen och verkställande
direktören i annat aktiebolag än nu
sagts, om det med bolagets sam-
tycke föreskrivits i villkor för med-
givande enligt 7 kap. 17 § att inne-
ha aktier i bolaget.

slutande skall vara att biträda
försäkringsbolag eller som för-
säkringsbolag har ett bestämmande
inflytande i,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befatt-
ningshavare i skadereglerings-
nämnd, villkorsnämnd eller i annat
liknande organ, som biträder ett
försäkringsbolag samt

3.  styrelsen och verkställande
direktör i ett aktiebolag, om det
med bolagets samtycke föreskrivits
en sådan skyldighet som villkor för
medgivande att inneha aktier i
bolaget enligt 7 kap. 17 §.

u r

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbo-
lagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta
rättelse om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410) eller
lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller
grunderna, om sådana finns,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringsbolagets riktlinjer
för placering av tillgångar som
används för skuldtäckning inte är
tillfredsställande med hänsyn till
innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§,

4. de tillgångar som används för
skuldtäckning inte är tillräckliga
eller inte är placerade enligt
7 kap. 9 a-10 e §§,

5. försäkringsbeståndet inte är
tillräckligt för erforderlig risk-
utjämning eller

6. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsbola-
gets verksamhet.

3. de tillgångar, i vilka försäk-
ringstekniska skulder redovisas,
inte är tillräckliga,

4. försäkringsbeståndet inte är
tillräckligt för erforderlig risk-
utjämning eller

5. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsbola-
gets verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen en-
ligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller
dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell
ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om

■^Senaste lydelse 1993:1304.

54

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

kapitalbasen understiger en tredjedel av sol vensmarginal en eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett liv-
kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
försäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 §
tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att
upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt åter-
ställande av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver
gränsöverskridande verksamhet
och bolaget inte rättar sig efter
Finansinspektionens eller behörig
utländsk myndighets anmodan om
rättelse, skall inspektionen vidta de
åtgärder som behövs för att för-
hindra fortsatta överträdelser.
Inspektionen får förbjuda bolaget
att bedriva gräns överskridande
verksamhet.

Om ett försäkringsbolag driver
verksamhet i ett annat land inom
EES och bolaget inte rättar sig
efter Finansinspektionens eller
behörig utländsk myndighets an-
modan om rättelse, skall inspek-
tionen vidta de åtgärder som be-
hövs för att förhindra fortsatta
överträdelser. Inspektionen skall
underrätta den behöriga utländska
myndigheten om vilka åtgärder som
vidtas.

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Följer bolaget inte gällande
bestämmelser om redovisning och
täckning av försäkringstekniska
skulder eller uppfyller bolaget inte
gällande krav på garantibelopp,
får regeringen efter anmälan av
Finansinspektionen förbjuda bo-
laget att förfoga över sina till-
gångar i Sverige eller begränsa
bolagets förfoganderätt. Om bo-
laget driver verksamhet i ett annat
EES-land och beslutet grundas på
att bolagets kapitalbas understiger
en tredjedel av solvensmarginalen
eller garantibeloppet, skall inspek-
tionen underrätta den behöriga
myndigheten i det landet och, om
det behövs, begära att denna vidtar
motsvarande åtgärder.

Finansinspektionen får begränsa
bolagets förfoganderätt eller för-
bjuda bolaget att förfoga över sina
tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande
bestämmelser om skuldtäckning,

2.  bolagets kapitalbas under-
stiger en tredjedel av solvens-
marginalen eller inte uppfyller
gällande krav på garantibelopp,

3.  bolagets kapitalbas under-
stiger solvensmarginalen och det
finns särskilda skäl att anta att
bolagets finansiella ställning
ytterligare kommer att försämras,
eller

4. det bedöms vara nödvändigt
för att skydda de försäkrades
intressen vid beslut om förverkande
av bolagets koncession enligt 2 §
eller enligt åttonde stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas
efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller

55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser for verksam-
heten.

H a §

Finansinspektionen skall anmäla
beslut enligt 17 § sjätte stycket om
förbud eller begränsning i rätten
att förfoga över tillgångar till de
behöriga myndigheterna i de EES-
länder där bolaget enligt under-
rättelse bedriver försäkrings-
verksamhet enligt 2 a kap. 1 eller
4 §. Sådant beslut skall dessutom
anmälas till behöriga myndigheter
i de EES-länder där bolaget har
tillgångar. Finansinspektionen skall
anmäla beslut enligt 2 eller 77 §
om förverkande av koncession till
behöriga myndigheter i övriga
länder inom EES.

Finansinspektionen får i samband
med anmälan enligt första stycket
begära att den behöriga utländska
myndigheten i samarbete med
inspektionen vidtar motsvarande
åtgärder. Har bolagets koncession
förklarats förverkad får begäran
avse att den utländska myndigheten
även i övrigt vidtar de åtgärder
som behövs för att skydda de för-
säkrades intressen.

13
Finansinspektionens beslut om att
förbjuda gränsöverskridande verk-
samhet enligt 19 kap. 77 § fjärde
stycket får överklagas hos kammar-
rätten. Inspektionens beslut om att
avslå en begäran om att utfärda
intyg enligt 2 a kap. 1 § Jjärde
stycket eller om att förelägga eller
utdöma vite enligt 21 kap. 2 § får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av
länsrättens avgörande. Inspek-
tionens beslut i övrigt enligt denna
lag får överklagas hos regeringen.

§³⁵

Finansinspektionens beslut enligt
2 a kap. 2, 3, 5 eller 6 § får över-
klagas hos kammarrätten. Inspek-
tionens beslut om att förelägga
eller utdöma vite enligt 21 kap. 2 §
får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

³⁵Senaste lydelse 1995:54.

56

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om
verksamhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart.

Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §.

13
Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fettat beslut sex
månader efter det att ansökningen
gavs in, får sökanden begära
förklaring av kammarrätten att
ärendet onödigt uppehålls. Har
regeringen inte meddelat beslut sex
månader efter det att kammarrätten
avgett en sådan förklaring, skall
det anses som att ansökningen har
avslagits.

Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fettat beslut sex
månader efter det att ansökan gavs
in, eller har Finansinspektionen i
ett ärende enligt 2 a kap. 2 § inte
fattat beslut inom tre månader,
eller i ett ärende enligt 2 a kap. 3,
5 eller 6 §, inom en månad, får
sökanden begära förklaring av
kammarrätten att ärendet onödigt
uppehålls.

Efter det att kammarrätten avgett
sådan förklaring skall ansökan an-
ses ha avslagits av regeringen eller
Finansinspektionen om beslut inte
har meddelats

- inom sex månader i ett ärende
om koncession,

- inom tre månader i ett ärende
enligt 2 a kap. 2 §, eller

- inom en månad i ett ärende
enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §.

21 kap.

2
Finansinspektionen kan vid vite
förelägga verkställande direktören
och styrelseledamöterna att fullgöra
sina skyldigheter enligt denna lag
eller andra författningar att

1. till Finansinspektionen sända
eller revisionsberättelser,

P⁷

Finansinspektionen kan förelägga
verkställande direktören och
styrelseledamöterna att fullgöra
sina skyldigheter enligt denna lag
eller andra författningar att

in behöriga redovisningshandlingar

2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering, eller

3. på bolagets brev, fekturor och orderblanketter lämna sådana upp-
gifter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om under-
låtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens be-
slut förfeller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Finansinspektionen kan förena Finansinspektionen kan förena
annat föreläggande enligt denna lag föreläggande eller förbud enligt
denna lag med vite.

³⁶Senaste lydelse 1993:1304.

³⁷Senaste lydelse 1994:1941.

57

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

än som avses i första stycket med
vite.

Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas
genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan
Finansinspektionen döma ut vitet.

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3 §,
10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt
den 1 juli 1995.

2.1 fråga om försäkringsbolag som har koncession och som har bildats
före den 1 juli 1995 gäller 2 kap. 5 § i dess äldre lydelse till utgången av
juni 1996.

3. Bestämmelserna i 7 kap. 12 § om boigensförbindelser m.m. gäller
inte sådana förbindelser som ingåtts före lagens ikrafträdande.

4. För sådana placeringar hos ett livförsäkringsbolag som vid lagens
ikraftträdande överskrider gränserna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och
3 skall följande gälla.

Senast den 31 december 1999 skall placeringarna ha nedbringats till de
nivåer som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3.

Om en placering överstiger tjugo procent av det belopp som skall
skuldtäckas skall den senast den 30 juni 1996 ha nedbringats under denna
nivå.

En placerings andel av det belopp som skall skuldtäckas får inte öka.

Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier
från samma emittent får inte i något fäll överstiga fem procent av det be-
lopp som skall skuldtäckas.

5. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av nya
7 kap. 3 §, gäller fortfarande bestämmelserna i 7 kap. 5-7 §§ samt 8 §
första och andra styckena i sin äldre lydelse.

För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet
av nya 7 kap. 3 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även där-
efter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts
bestämmelserna i grunderna om

1. villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp,

2. försäkringstagarnas rätt till fribrev,

3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget,

4. verkan av underlåtenhet att betala premie,

58

5. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fåll än som avses Prop. 1994/95:184
i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för
försäkringsfallet,

6. villkoren för tilldelning av återbäring, och

7. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 7 kap. 8 a §
endast tillämpas beträffande grunder för

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,

2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt

3. återbäring till försäkringstagarna.

6. Ett försäkringsbolag som vid lagens ikraftträdande äger aktier eller
andelar i juridiska personer med uppgift att äga tillgångar som avses i
7 kap. 10 § första stycket behöver inte Finansinspektionens medgivande
enligt 7 kap. 17 § för detta innehav om sådant medgivande inte krävdes
före lagens ikraftträdande.

59

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om Prop- 1994/95:184
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (1993:1302) om EES-försäk-
ringsgivares verksamhet i Sverige

dels att 3 och 4 kap., 5 kap. 1-11 §§, 6 kap. 6-8 §§, 7 kap. 2 § samt

8 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1 och 4 §§ samt 6 kap. 1, 2, 7
och 9 §§ skall utgå,

dels att punkterna 2-4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1302)
om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 2 kap. 6 §, nuvarande

5 kap. 13 § skall betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 5 kap. 14 § skall be-
tecknas 6 kap. 6 §, nuvarande 6 kap. 10 § skall betecknas 8 kap. 4 a §,
och nuvarande 6 kap. 11 § skall betecknas 6 kap. 10 §,

dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1-5 §§, den nya 6 §, 6 kap. 1, 3-6
och 9 §§ och den nya 10 §, 7 kap. 1 och 3 §§ samt 8 kap. 1 och 4-6 §§
skall ha följande lydelse,

dels att rubriken till 6 kap. skall lyda "Finansinspektionens uppgifter
m.m.",

dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § skall sättas närmast före

2 kap. 4 a §,

dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och

6 kap 5 a §, samt närmast före 2 kap. 2 och 6 §§ två nya rubriker av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §²

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i

2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i

2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för
sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna

1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd
för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i

2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt
för avgångsbidragsförsäkringar.

Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera
livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av

'jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049),
92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096).

²Ändringen innebär att femte stycket upphävs.

60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkrings-
företag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta som tillhör skadeförsäkring
gäller de särskilda bestämmel-
serna om livförsäkring i 3 kap. 2 §
andra stycket, 3 § första och
andra styckena, 5 kap. 2-7 och
9-11 §§ samt 7 kap. 2 § i tillämp-
liga delar.

3 §³
Med EES-land där risken är be-
lägen avses i denna lag

1. när försäkringen avser bygg-
nad eller byggnad och dess inne-
håll, till den del byggnaden och
innehållet täcks av samma försäk-
ring, det EES-land i vilket egen-
domen är belägen,

2. när försäkringen avser regist-
reringspliktigt fordon, det
EES-land där registreringen skall
ske,

3. när försäkringen har en giltig-
hetstid av fyra månader eller
mindre och oberoende av försäk-
ringsklass täcker rese- eller semes-
terrisker, det EES-land där försäk-
ringstagaren har tecknat försäk-
ringen,

4. i andra fall än dem som ut-
tryckligen omfattas av 1-3, om
försäkringstagaren är en fysisk
person, det EES-land där försäk-
ringstagaren har sin vanliga vis-
telseort eller, om försäkrings-
tagaren är en juridisk person, det
EES-land där det driftställe som
försäkringen gäller är beläget.

Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkrings-
givarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning
skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga
ledning finns.

³Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

61

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

5 §⁴

Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafik-
skadelagen (1975:1410).

I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid
av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för
längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestäm-
melserna om livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestämmel-
ser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i fråga om sådan
livförsäkring som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klass 3 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) med-
ge undantag från 5 kap. 5 § och,
om det finns särskilda skäl, från
övriga bestämmelser om livförsäk-
ring. Ett undantag skall vara för-
enligt med Sveriges förpliktelser i
fråga om försäkring enligt avtalet
den 2 maj 1992 om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.

Etablering

Försäkringsgivare som avses i
1 kap. 1 § får driva försäkrings-
rörelse här i landet, om tillstånd
(koncession) därtill lämnats av
regeringen. Rörelsen skall drivas

1. genom en generalagent som
syssloman,

2. genom ett avdelningskontor
med självständig förvaltning
(filial), eller

3. såvitt avser försäkringsgivare
i en försäkringssammanslutning,
genom en generalrepresentation.

2 kap.

En generalagent skall vara bosatt
här i landet. Han får inte vara

En försäkringsgivare som i sitt
hemland har tillstånd att driva
försäkringsrörelse får driva verk-
samhet här i landet

1. från en sekundäretablering
med början två månader efter det
att Finansinspektionen från den
behöriga myndigheten i försäk-
ringsgivarens hemland tagit emot
en underrättelse med sådant inne-
håll som anges i 4 § första och
andra styckena,

2.  genom gränsöverskridande
verksamhet, så snart Finans-
inspektionen från en behörig myn-
dighet i försäkringsgivarens hem-
land mottagit en underrättelse med
sådant innehåll som anges i 4 a §.

⁴Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

62

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

underårig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 §föräldra-
balken. Som generalagent får även
svensk juridisk person anlitas. För
fullgörande av de skyldigheter som
åligger generalagenten skall den
juridiska personen utse ett ombud
som uppfyller kraven i första och
andra meningarna.

Den utländskaförsäkringsgivaren
skall utfärda fullmakt för general-
agenten att ingå för försäkrings-
givaren bindande rättshandlingar
med tredje man samt ta emot stäm-
ning för den utländska försäkrings-
givaren och själv eller genom
annan tala och svara för denne.

För verksamhet som drivs genom
filial gäller även bestämmelserna i
lagen (1992:160) om utländska
filialer m. m. \krkställande direktör
för en utländsk försäkringsgivares
filial skall dock vara bosatt i
Sverige.

En generalrepresentation för
försäkringsgivare i en försäk-
ringssammanslutning skall förestås
av ett ombud som uppfyller kraven
i andra stycket. De till samman-
slutningen hörande försäkrings-
givarna skall utfärda fullmakt för
ombudet att vid tvister som rör
ingångna försäkringsavtal ingå för
försäkringsgivarna bindande rätts-
handlingar och att ta emot stäm-
ning för försäkringsgivarna och
själv eller genom annan tala och
svara för dem. Särskilda be-
stämmelser om ombud för försäk-
ringsgivare i försäkringssamman-
slutning finns i 4 kap. Med före-
trädare avses i denna lag general-
agent, verkställande direktör för en
filial samt ombud för generalagent
och för försäkringsgivare i enför-
säkringssammanslutning. Finans-
inspektionen skall efter ansökan
lämna förhandsbesked om huruvida

63

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

koncession enligt första stycket
krävs för en planerad verksamhet.

Ett sådant förhandsbesked är
bindande för den myndighet som
har lämnat beskedet. Om rege-
ringen har beslutat i fråga om för-
handsbesked är även Finans-
inspektionen bunden av detta
besked.

Gränsöverskridande verksamhet Sekundäretablering

2
Efter anmälan till Finansinspek-
tionen får en försäkringsgivare
marknadsföra försäkringar här i
landet från ett fast driftställe i ett
annat EES-land (gränsöverskri-
dande verksamhet). Marknads-
föring som avser livförsäkringar
och som riktas till enskilda person-
ligen skall ske genom förmedling
av en försäkringsgivare som har
koncession att genom ett fast
driftställe i Sverige driva för-
säkringsrörelse här och som tillhör
samma koncern som försäkrings-
givaren eller som denne har sam-
arbetsavtal med.

Efter tillstånd av Finansinspek-
tionen (koncession) får sådan
marknadsföring som avses i första
stycket andra meningen ske utan
förmedling av en försäkringsgivare
med koncession i Sverige.

3
Gränsöverskridande verksamhet får
inte avse försäkring av följande
risker enligt 2 kap. 3 a § första
stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713):

1. arbetsolycksfall (klass 1),

2. civilrättsligt ansvar för kärn-
energi och produktansvar för läke-
medel (klass 13), och

3. byggnadsarbeten, om sådan
försäkring är obligatorisk (klass 9
och 13).

§

Med sekundäretablering enligt 1 §
avses

1. en generalagent

2.  ett avdelningskontor med
självständig förvaltning (filial),
eller

3. såvitt avser försäkringsgivare
i en försäkringssammanslutning, en
generalrepresentation.

§

En generalagent skall vara bosatt
här i landet. Han får inte vara
underårig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 §föräldra-
balken. Som generalagent får även
svensk juridisk person anlitas. För
att fullgöra de skyldigheter som
åligger en generalagent skall den
juridiska personen utse ett ombud
som uppfyller dessa krav.

64

Nuvarande lydelse

Den som deltar i koassuransavtal
avseende stora risker på annat sätt
än som ledande försäkringsgivare
behöver inte göra sådan anmälan
som avses i 2 §.

Bestämmelserna i 2 § om livför-
säkring tillämpas även på verk-
samhet avseende tontiner och så-
dan kapitaliseringsverksamhet som
grundas på försäkringstekniska be-
räkningar.

Föreslagen lydelse

Den utländska försäkringsgivaren
skall utfärda fullmakt för general-
agenten att ingå för försäkrings-
givaren bindande rättshandlingar
med tredje man samt ta emot stäm-
ning för den utländska försäkrings-
givaren och själv eller genom
annan tala och svara för denne.

För verksamhet som drivs genom
filial gäller även bestämmelserna i
lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m. En verkställande
direktör för filialen skall dock vara
bosatt i Sverige.

En generalrepresentation för för-
säkringsgivare i en försäkringssam-
manslutning skall förestås av ett
ombud som uppfyller kraven i
första stycket. De försäkringsgivare
som hör till sammanslutningen
skall utfärda fullmakt för ombudet
att vid tvister som rör ingångna
försäkringsavtal ingå för försäk-
ringsgivarna bindande rättshand-
lingar och att ta emot stämning för
försäkringsgivarna och själv eller
genom annan tala och svara för
dem.

Ombudet ansvarar för den verk-
samhet som försäkringsgivarna i
sammanslutningen driver enligt
denna lag. Ombudet är skyldigt att
rätta sig efter svenska myndig-
heters beslut och föreskrifter som
meddelas med stöd av lag eller
annan författning.

Med företrädare avses i denna
lag generalagent, verkställande
direktör för en filial samt ombud
för generalagent och för försäk-
ringsgivare i en försäkrings-
sammanslutning.

Prop. 1994/95:184

Annan verksamhet än

försäkringsrörelse

Om det finns särskilda skäl, får en
försäkringsgivare som har fått så-
dan koncession som anges i 1 §
medges att driva annan rörelse här
i landet än försäkringsrörelse. Med-

En underrättelse enligt 1 § 1 om
sekundäretablering skall innehålla

1. uppgifter om sekundäretable-
ringens adress och om vem som
skall vara dess företrädare,

65

5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

givande lämnas av regeringen
eller, efter regeringens bemyn-
digande, av Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett med-
givande enligt första stycket åter-
kallas av den som får lämna sådant
medgivande.

2. en plan över den tilltänkta
verksamheten med angivande av
etableringens organisation och
vilket slags försäkringsverksamhet
som skall drivas där, och

3. intyg utfärdat av hemlands-
myndigheten om försäkringsgiva-
rens kapitalbas.

För verksamhet som avser för-
säkringar angivna i 2 kap.
3 a § första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) (motor-
fordonsansvar) och som inte ute-
slutande avser försäkring av frakt-
förares ansvar, skall en under-
rättelse dessutom innehålla en för-
säkran att försäkringsgivaren är
medlem i Trafikförsäkringsföre-
ningen.

Om försäkringsgivaren avser att
ändra sin verksamhet i fråga om
förhållanden som anges i första
stycket 1 och 2, får ändringen
göras tidigast en månad efter det
att försäkringsgivaren underrättat
Finansinspektionen om ändringen.

Gränsöverskridande verksamhet

4 Ǥ

En underrättelse enligt 1 § 2 om
att en försäkringsgivare skall med-
dela försäkringar här i landet från
ett fast driftställe i ett annat EES-
land (gränsöverskridande verksam-
het) skall innehålla

1. uppgift om vilket eller vilka
slag av risker eller åtaganden för-
säkringarna skall täcka, och

2. intyg utfärdat av hemlands-
myndigheten om

a) försäkringsgivarens kapital-
bas, och

b) vilka försäkringsklasser för-
säkringsgivarens koncession om-
fattar.

För verksamhet som avser för-
säkringar angivna i 2 kap.
3 a § första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) (motorfor-
donsansvar) och som inte ute-
slutande avser försäkring av frakt-

66

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

förares ansvar, skall en under-
rättelse dessutom innehålla

1. uppgift om vem som är för-

säkringsgivarens representant
enligt 5   § trafikskadelagen

(1975:1410), och

2.  en försäkran att försäk-
ringsgivaren är medlem i Trafik-
försäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att
ändra sin verksamhet i fråga om
förhållanden som anges i första
och andra styckena, får ändringen
göras tidigast en månad efter det
att Finansinspektionen underrättats
om ändringen.

Separationsprincipen

5 §⁵

Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som
försäkringsgivaren driver i sitt hemland.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
försäkringsrörelselagen( 1982:713),
direkt livförsäkringsrörelse, får här
i landet förenas endast med direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses
i 2 kap. 3 a § första stycket klas-
serna 1 och 2 försäkringsrörelse-
lagen samt med rörelse avseende
återförsäkring (indirekt försäkring)
av försäkring enligt någon av dessa
klasser och livförsäkring om inte
annat följer av fjärde stycket.

En försäkringsgivare som i sitt
hemland förenar direkt livförsäk-
ringsrörelse med någon annan
skadeförsäkringsrörelse än sådan
som avses i andra stycket, får
genom agentur eller filial här i
landet endast driva skadeförsäk-
ringsrörelse om inte annat följer av
fjärde stycket.

Utöver vad som följer av andra
och tredje styckena får direkt liv-
försäkringsrörelse och skadeförsäk-
ringsrörelse här i landet bedrivas
av samma försäkringsgivare om

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
försäkringsrörelselagen(1982:713),
direkt livförsäkringsrörelse, får här
i landet förenas endast med direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses
i 2 kap. 3 a § första stycket klas-
serna 1 och 2 försäkringsrörelse-
lagen samt med rörelse avseende
återförsäkring (indirekt försäkring)
av försäkring enligt någon av dessa
klasser och livförsäkring om inte
annat följer av tredje stycket.

Utöver vad som följer av andra
stycket får direkt livförsäkrings-
rörelse och skadeförsäkringsrörelse
här i landet bedrivas av samma
försäkringsgivare om sådan verk-

⁵Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs

67

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

sådan verksamhet samtidigt be-
drevs här vid tidpunkten för under-
tecknandet av avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbets-
området, den 2 maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och
skadeförsäkringsrörelse som här i
landet bedrivs av samma försäk-
ringsgivare enligt andra eller fjärde
stycket skall hållas åtskilda hos
försäkringsgivaren.

5 kap. 12 §

En försäkringsgivare eller före-
trädare får inte till fördel för
enskilda försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare, på
annat sätt än genom återbäring,
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkrings-
premier som försäkringsgivaren en-
ligt fastställda grunder bestämt för
sin rörelse här i landet.

6 kap. Om tillsyn över
försäkringsverksamheten

Tillsynens inriktning

samhet samtidigt bedrevs här vid
tidpunkten för undertecknandet av
avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, den 2 maj
1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och
skadeförsäkringsrörelse som här i
landet bedrivs av samma försäk-
ringsgivare enligt andra eller tredje
stycket skall hållas åtskilda hos
försäkringsgivaren.

Övriga bestämmelser

6§

En försäkringsgivare eller före-
trädare får inte till fördel för en
enskild försäkringstagare eller
grupp av försäkringstagare, på
annat sätt än genom återbäring,
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkrings-
premier som försäkringsgivaren en-
ligt grunder eller andra tekniska
beräkningar tillämpar för sin
rörelse här i landet.

6 kap. Finansinspektionens
uppgifter m.m.

Verksamhet som bedrivs enligt
denna lag skall stå under tillsyn av
Finansinspektionen i den utsträck-
ning som följer av lagen. Inspek-
tionen skall verka för en sund
utveckling av verksamheten.

Inspektionen skall lämna de upp-
gifter till behöriga myndigheter i
försäkringsgivarnas hemländer som
dessa myndigheter behöver för
kontroll av försäkringsgivarnas
soliditet samt i övrigt ha ett sådant
nära samarbete med övriga EES-
länders behöriga myndigheter som

§

Finansinspektionen skall följa den
verksamhet som drivs enligt denna
lag i den utsträckning som behövs
för tillämpningen av lagen. Inspek-
tionen skäll, i samarbete med den
behöriga myndigheten i försäk-
ringsgivarens hemland, verka för
en sund utveckling av verksam-
heten.

Finansinspektionen skall lämna
uppgift till behöriga myndigheter i
en försäkringsgivares hemland, om
dessa myndigheter behöver upp-
giften för sin tillsyn över en för-
säkringsgivares verksamhet, samt i
övrigt ha ett nära samarbete med
behöriga myndigheter.

68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

föranleds av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.

Efter anmälan till Finansinspek-
tionen kan en behörig myndighet i
en försäkringsgivares hemland
företa undersökning hos en sekun-
däretablering här i landet.

Företrädaren skall lämna Finans-
inspektionen de upplysningar som
inspektionen begär om försäkrings-
givaren och den verksamhet som
denne driver här i landet genom
etablering.

Företrädaren skall hålla till-
gångar samt räkenskaper och
andra handlingar tillgängliga för
granskning av Finansinspektionen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare
skall lämna till inspektionen.

En försäkringsgivare som driver
försäkringsverksamhet här i landet
enligt 2 kap. skall lämna Finans-
inspektionen de uppgifter som be-
hövs för fullgörande av gransk-
ningsuppgifter enligt denna lag.
Försäkringsgivaren skall även hålla
tillgångar, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för gransk-
ning.

Skyldighet enligt 3 § att lämna
upplysningar och hålla tillgångar
och handlingar tillgängliga för
granskning åligger även

1.  styrelsen och verkställande
direktören i aktiebolag som driver
verksamhet här i landet med före-
mål uteslutande att biträda utländsk
försäkringsgivare som driver rörel-
se här i landet,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande be-
fattningshavare i tarijförening,
skaderegleringsnämnd, villkors-
nämnd eller annat liknande organ,
som här i landet biträder sådan
försäkringsgivare vid rörelsens
bedrivande, och

3. personer som är införda i en
förteckning som anges i 4 kap. 2 §.

Skyldigheten enligt 3 § att lämna
upplysningar och hålla tillgångar
och handlingar tillgängliga för
granskning gäller även för

1.  styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande organ
i företag vars verksamhet ute-
slutande skall vara att biträda
utländsk försäkringsgivare eller
som sådan försäkringsgivare har
ett bestämmande inflytande i,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befatt-
ningshavare i skadereglerings-
nämnd, villkorsnämnd eller annat
liknande organ, som här i landet
biträder utländsk försäkringsgivare
i dess rörelse.

Finansinspektionen får meddela de
erinringar i fråga om försäkrings-
givares verksamhet här i landet
som inspektionen anser behövliga.

Om en försäkringsgivare över-
träder denna lag eller en föreskrift
som har meddelats med stöd av
denna lag eller på annat sätt visar

69

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Finansinspektionen skall före-
lägga försäkringsgivaren att vidta
rättelse, om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag
eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av denna lag eller grun-
derna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är till-
fredsställande med hänsyn till om-
fattningen och beskaffenheten av
försäkringsgivarens rörelse,

3. de tillgångar som motsvarar
värdet av de försäkringstekniska
skulderna inte längre är tillräck-
liga, eller

4. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsgiva-
rens verksamhet.

Om ett föreläggande enligt första
stycket inte har följts inom den be-
stämda tiden och det anmärkta för-
hållandet inte heller på något
annat sätt undanröjts, skall
Finansinspektionen anmäla detta
till regeringen.

Följer en försäkringsgivare inte
gällande bestämmelser om redovis-
ning och täckning av försäkrings-
tekniska skulder får regeringen,
efter att ha underrättat behörig
myndighet i försäkringsgivarens
hemland, förbjuda försäkrings-
givaren att fritt förfoga över sina
tillgångar i Sverige.

sig olämplig att driva försäkrings-
verksamhet här, får Finansinspek-
tionen förelägga försäkringsgivaren
att vidta rättelse. Om försäkrings-
givaren inte följer föreläggandet
skall inspektionen underrätta be-
hörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får
inspektionen förbjuda försäkrings-
givaren att fortsätta sin marknads-
föring och att ingå nya försäkrings-
avtal om risker som är belägna här
i landet eller, när det gäller livför-
säkring, om försäkringsåtaganden
som skall fullgöras här i landet.
Innan ett förbud meddelas skall
inspektionen underrätta behörig
myndighet i försäkringsgivarens
hemland.

I brådskande fall får Finans-
inspektionen, utan att den behöriga
myndigheten underrättats,vidta de
åtgärder som anges i andra stycket
för att hindra att ytterligare över-
trädelser sker.

Finansinspektionen får i bråds-
kande fall och utan att den ut-
ländska behöriga myndigheten
underrättats även förordna ett
ombud att på försäkringsgivarens
vägnar ta emot stämning och i
övrigt företräda denne med avseen-
de på redan meddelade försäk-
ringar. Till dess att kungörelse
skett av sådant förordnande får
försäkringstagare, om försäkrings-
givaren inte är en försäkrings-
sammanslutning, sätta in förfallen
försäkringspremie hos Finansinspek-
tionen med samma verkan som om

70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

5§

Om behörig myndighet i en försäk-
ringsgivares hemland inskränker
försäkringsgivarens rätt att förfoga
över sina tillgångar, skall Finans-
inspektionen på begäran av myn-
digheten vidta samma åtgärder be-
träffande försäkringsgivarens till-
gångar i Sverige.

Finansinspektionen får besluta
hur skadeförsäkringsverksamhet
skall drivas efter ett sådant beslut
som avses i jjärde och femte styc-
kena. För livförsäkringsverksamhet
skall bestämmelserna i 7 kap. 2 §
tillämpas.

5 kap. 14 §

Om företrädaren inte kan utöva sitt
uppdrag, om han avsäger sig det
eller om fullmakten återkallas,
skall Finansinspektionen för tiden
till dess hindret upphört eller en ny
företrädare blivit befullmäktigad
och godkänd förordna ett ombud
att på försäkringsgivarens vägnar
ta emot stämning och i övrigt före-
träda denne med avseende på re-
dan meddelade försäkringar. Ett
sådant förordnande skall inspek-
tionen genast kungöra i Post- och
Inrikes Tidningar. Till dess att en
sådan kungörelse skett får, beträf-
fande andra försäkringsgivare än
försäkringsgivare i försäkrings-
sammanslutning, försäkringstagare
hos inspektionen sätta in förfallen
försäkringspremie med samma
verkan som om den blivit betald till
försäkringsgivaren.

den blivit betald till försäkrings-
givaren.

5a§

Om en behörig myndighet i en för-
säkringsgivares hemland inskränker
försäkringsgivarens rätt att förfoga
över sina tillgångar, skall Finans-
inspektionen på begäran av myn-
digheten vidta samma åtgärder i
fråga om försäkringsgivarens till-
gångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda
den behöriga myndigheten i försäk-
ringsgivarens hemland vid verk-
ställighet av ett beslut om hur
försäkringsverksamheten skall
drivas efter det att den myndig-
heten beslutat

- att försäkringsgivaren inte får
fortsätta sin marknadsföring eller
ingå nya försäkringsavtal, eller

- att inskränka försäkringsgiva-
rens rätt att förfoga över sina till-
gängar.

6§

Om en företrädare avsäger sig sitt
uppdrag, om fullmakten återkallas
eller om företrädaren av annan an-
ledning inte kan utöva sitt uppdrag,
skall åtgärder som anges i 5 §
första-tredje stycket vidtas. Om det
med hänsyn till skyddet av försäk-
ringstagarnas intressen är nödvän-
digt, får inspektionen, för tiden till
dess hindret upphört eller en ny
företrädare blivit befullmäktigad,
förordna ett ombud i enlighet med
5 § Jjärde stycket.

71

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

9 §⁶

Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är
tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upp-
lysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är

tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att
någon utan koncession driver till-
ståndspliktig verksamhet, skall
inspektionen förelägga denne att
inom viss tid ansöka om koncession
eller vidta de ändringar i verk-
samheten som inspektionen anger
eller också upphöra med verksam-
heten.

Bestämmelsen i andra stycket
skall i tillämpliga delar gälla om
Finansinspektionenfinner att någon
driver gränsöverskridande verk-
samhet utan att anmälan skett.

Om Finansinspektionen finner att
någon åhverförsäkringsverksamhet
utan att förutsättningarna enligt
2 kap. är uppfyllda, skall inspek-
tionen förelägga denne att upphöra
med verksamheten. Inspektionen
skall genast underrätta behörig
myndighet i försäkringsgivarens
hemland om föreläggandet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkrings-
givaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna för-
säkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räk-
ning.

11 §

Försäkringsgivare som omfattas av
denna lag skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verk-
samhet enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.

10 §

Regeringen får föreskriva att en
försäkringsgivare som enligt denna
lag driver verksamhet från en
sekundäretablering här i landet,
skall betala årliga avgifter till
Finansinspektionen. Regeringen
skall i så fall meddela närmare
föreskrifter om hur avgiften skall
beräknas.

7 kap.

1 §

Om en försäkringsgivare upphör
att driva försäkringsrörelse här i
landet, åligger det försäkrings-
givaren att med bifogande av giltig
fullmakt hos Finansinspektionen
uppge ombud, som godkänns av
inspektionen, att på försäk-
ringsgivarens vägnar företräda
denne med avseende på redan
meddelade försäkringar. För tiden

Om en försäkringsgivare till följd
av ett beslut av behörig myndighet
i hemlandet inte längre får driva
försäkringsrörelse här i landet,
skall Finansinspektionen vidta de
åtgärder som behövs för att hindra
att försäkringsgivaren fortsätter
verksamheten eller inleder ny verk-
samhet. Inspektionen skall, på
begäran av och i samarbete med

⁶Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs.

72

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

intill dess sådan anmälan har skett
får Finansinspektionen förordna ett
ombud med nämnda befogenhet.
Inspektionen skall genast införa
kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar om godkännandet eller
förordnandet. Intill dess sådant
kungörande har skett, får försäk-
ringstagare hos Finansinspektionen
sätta in förfallen försäkringspremie
med samma verkan som om den
blivit inbetald till försäkrings-
givaren.

3
En försäkringsgivare som har kon-
cession enligt 2 kap. 1 § får med
Finansinspektionens tillstånd helt
eller delvis överlåta sitt försäk-
ringsbestånd till en annan för-
säkringsgivare som i Sverige har
fått koncession att driva sådan
försäkringsrörelse.

Om det försäkringsbestånd som
överlåtelsen avser består av för-
säkringar som meddelats genom
gränsöverskridande verksamhet,får
tillstånd ges endast om behörig
myndighet i det land där riskerna
är belägna samtycker till över-
låtelsen och den övertagande för-
säkringsgivaren där uppfyller
kraven för gränsöverskridande
verksamhet med de försäkringar
som överlåtelsen avser.

Är den övertagande försäk-
ringsgivaren en utländsk EES-
försäkringsgivare krävs för till-
stånd, utöver vad som anges i

behörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland,

- förbjuda försäkringsgivaren att
förfoga över sina tillgångar i Sve-
rige eller begränsa försäkrings-
givarens förfoganderätt, eller

- förbjuda försäkringsgivaren att
fortsätta sin marknadsföring eller
att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt
vidta de åtgärder som behövs till
skydd för de försäkrades intressen.
Inspektionen skall också biträda
hemlandets myndighet i angelägen-
heter som rör avvecklingen av för-
säkringsgivarens verksamhet här i
landet. Inspektionen får därvid
vidta sådana åtgärder som inspek-
tionen kan besluta i fråga om ett
svenskt försäkringsbolag.

§

När Finansinspektionen av en be-
hörig myndighet i ett annat EES-
land ges tillfälle att yttra sig över
en fråga om tillstånd till en över-
låtelse av ett bestånd av försäk-
ringar som meddelats under verk-
samhet som drivits med stöd av
denna lag, skall inspektionen
lämna sitt samtycke om

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras, och

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats.
Finansinspektionen skall yttra sig
inom tre månader.

Finansinspektionen skall innan
den yttrar sig ge berörda försäk-
ringstagare och livräntetagare till-
fälle att anmäla om de har något

73

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

andra stycket, att behörig myn-
dighet i försäkringsgivarens
hemland intygar att försäkrings-
givaren har erforderlig kapitalbas
sedan överlåtelsen beaktats.

En försäkringsgivare som har fått
koncession enligt 2 kap. 1 § får
med Finansinspektionens tillstånd
helt eller delvis överlåta sitt
försäkringsbestånd som består av
försäkringar som meddelats genom
gränsöverskridande verksamhet till
en EES-försäkringsgivare med fast
driftställe i det land där riskerna
är belägna. Tillstånd får medges
endast om behörig myndighet i
övertagande försäkringsgivares
hemland intygar att försäkrings-
givaren har erforderlig kapitalbas
sedan överlåtelsen beaktats och
behörig myndighet i det land där
riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen.

Ansökan om tillstånd skall göras
av såväl överlåtare som övertaga-
re. Vid ansökningen skall fogas det
avtal, som träffats angående över-
låtelsen. Med avseende på ansök-
ningen gäller vidare vad i 15 kap.
3 § andra stycket och 4 § andra
stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713) föreskrivs i tillämpliga
delar.

Om ansökningen bifalls, skall
överlåtaren anses fritagen från sina
förpliktelser på grund av det över-
låtna försäkringsbeståndet, vilka
förpliktelser i stället skall åvila
övertagaren. Angående underrättel-
se om verkställd överlåtelse skall
bestämmelsen i 15 kap. 6 § försäk-
ringsrörelselagen tillämpas.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela närmare
föreskrifter om de handlingar som
skall bifogas en ansökan om till-
stånd.

att invända mot överlåtelsen. Där-
vid skall vad som föreskrivs i
15 kap. 4 § första stycket försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) gälla
i tillämpliga delar.

74

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

8 kap.

Finansinspektionen skall i Post-
och Inrikes Tidningar kungöra

1. beviljande av koncession eller
utvidgning av koncession,

2. godkännande av företrädare
eller ändring av grunderna,

3. ändring i bolagsordning eller
liknande handling som innefattar
ändring av försäkringsgivarens
firma,

4. förverkande av koncession,
och

5.  tillstånd till överlåtelse av
försäkringsbestånd.

Finansinspektionen skall i Post-
och Inrikes Tidningar kungöra

1. förordnande av ett ombud en-
ligt 6 kap. 5 eller 6 §,

2. beslut om att förbjuda eller
begränsa försäkringsgivarens rätt
att förfoga över sina tillgångar här
i landet, och

3. beslut om att lämna sitt sam-
tycke till överlåtelse av försäk-
ringsbestånd.

4§

Ett ombud, som enligt 5 kap. 14 §
eller 7 kap. 1 § förordnats av
Finansinspektionen, har rätt att få
ersättning av försäkringsgivaren
med det belopp som bestäms av
inspektionen.

5 §⁷

En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla
meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-
ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses

i brevet.

I meddelanden till allmänheten
om företagets fonder skall särskilt
anges beloppet av ännu inte in-
betalade förbindelser av delägare
eller garanter om dessa belopp
inräknats i fonderna.

Om en försäkringsgivare mark-
nadsför försäkringar avseende
andra risker än stora risker genom
gräns överskridande verksamhet i
ett annat EES-land, skall för-
säkringstagarna underrättas om i
vilket land det fasta driftställe som
avtalet skall ingås med är beläget.
Sådan information skall även
finnas på varje handling som läm-
nas till försäkringstagarna. Avtalet

Ett ombud, som enligt 6 kap. 5
eller 6 § förordnats av Finans-
inspektionen, har rätt att få er-
sättning av försäkringsgivaren med
det belopp som bestäms av inspek-
tionen.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela när-
mare föreskrifter om den infor-
mation som en försäkringsgivare
skall lämna till försäkringstagarna
och till den som avser att teckna en
försäkring hos försäkringsgivaren.

⁷Ändringen innebär bl.a. att tredje och femte stycket upphävs.

75

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

och försäkringsansökan, om den är
bindande, skall innehålla adress
till försäkringsgivarens huvud-
kontor och till den agentur eller
filial som avtalet ingås med. Om
försäkringen omfattar den försäk-
ringsklass som anges i 2 kap. 3 a §
första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) skall av-
talet och en bindande försäkrings-
ansökan även innehålla namn och
adress till den som företräder för-
säkringsgivaren vid skadefall.

Innan ett avtal om livförsäkring
ingås genom gränsöverskridande
verksamhet i andra fall än som av-
ses i 2 kap. 2 § andra stycket skall
försäkringsgivaren till försäkrings-
tagaren överlämna en handling där
försäkringstagaren uppmärksam-
mas på att försäkringsgivaren är
underkastad tillsynsreglerna i det
land där det försäkrande fasta
driftstället är beläget. Försäkrings-
tagaren skall skriva under hand-
lingen. Handlingen skall överens-
stämma med formulär som fast-
ställs av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen.

6
Finansinspektionens beslut om

1.  att avslå en ansökan om
koncession enligt 3 kap. 3 eller
4

2. att förbjuda en försäkrings-
givare att förfoga över sina till-
gångar enligt 6 kap. 5 § femte
stycket eller

3. att återkalla koncession för
gräns överskridande verksamhet
eller förbjuda sådan verksamhet
enligt 6 kap. 8 § tredje eller fjärde
stycket får överklagas hos kammar-
rätten.

Finansinspektionens beslut om att
avslå en ansökan om att utfärda

§⁸

Följande beslut av Finans-
inspektionen, får överklagas hos
kammarrätten, nämligen beslut

1. att förbjuda en försäkrings-
givare att fortsätta med sin mark-
nadsföring eller ingå nya försäk-
ringsavtal,

2. att inskränka en försäkrings-
givares rätt att förfoga över sina
tillgångar enligt 6 kap. 5 eller
5 a § eller 7 kap. 1 §, eller

3. att inte lämna sitt samtycke till
en överlåtelse av ett försäkringsbe-
stånd enligt 7 kap. 3 §.

Finansinspektionens beslut om att
förena ett föreläggande med vite

⁸Senaste lydelse 1995:102.

76

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

intyg enligt 3 kap. 6 § tredje
stycket eller om att förelägga vite
får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos

får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.

regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall
gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. En försäkringsgivare med säte i ett land inom EES, som med kon-
cession driver försäkringsrörelse i Sverige vid ikraftträdandet, skall anses
ha uppfyllt villkoren i 2 kap. 1-4 §§ för att få driva försäkringsrörelse
från en sekundäretablering här i landet.

3. Försäkringsgivare, som avses i punkt 2 och som har deponerat
värdehandlingar i bankinstitut enligt 6, 10 och 15 a §§ lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige skall återfå de deponerade tillgångarna.

4. Om Finansinspektionen när denna lag träder i kraft, förvaltar ett
sådant administrationsbo som avses i 7 kap. 2 § i dess äldre lydelse, skall
den bestämmelsen tillämpas för förvaltningen av administrationsboet.

77

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt ^ProP- 1994/95:184
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (1950:272) om rätt för utländ-

ska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige²

dels att 13 a, 36 och 38 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 38 § skall utgå,

dels att 1-2 a, 6, 7, 9, 10-13, 14-16, 19, 21, 24 a, 25 och 29 §§ skall

ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 12 a § och 29 a-

29 c §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1
Denna lag innehåller bestämmelser
om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse
i Sverige. Lagen gäller inte för så-
dana försäkringsgivare som omfat-
tas av lagen (1993:1302) om EES-
försäkringsgivares verksamhet i
Sverige.

§³

Denna lag innehåller bestämmelser
om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse
i Sverige. Lagen gäller inte för så-
dana försäkringsgivare som omfet-
tas av lagen (1993:1302) om EES-
försäkringsgivares verksamhet i
Sverige. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela särskilda
föreskrifter om bedrivande av för-
säkringsrörelse för att uppfylla
Sveriges åtaganden tillföljd av av-
tal mellan Europeiska gemenskap-
erna (EG) och Schweiz.

Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom gene-
ralagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av rege-
ringen (koncession) till detta.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huru-
vida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet
som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om för-
handsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

^fr rådets direktiv 91/371/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 48, Celex
391L0371), 91/370/EEG (EGT nr L 205, 27.7.1991, s 2, Celex 391DO37O),
92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049), 92/96/EEG (EGT
nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096).

²Lagen omtryckt 1989:1082.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1982:1083

13 a § 1993:1305

36 § 1991:270

38 § 1993:1305

³Senaste lydelse 1993:1305.

78

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får
ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att
genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än försäkringsrör-
else. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av
den som får lämna sådant medgivande.

Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland.

2 §⁴

Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan för-
säkringsrörelse som det driver i sitt hemland.

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges
i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring av-
ses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse
avseende återförsäkring av livförsäkring.

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för
16a§,

- får tillämpas också för sjuk-
och olycksfallsförsäkringar
som avses i 2 kap. 3 a § första
stycket klasserna 1 och 2 för-
säkringsrörelselagen samt för
avgångsbidragsförsäkringar,

- behöver inte tillämpas för så-
dana livförsäkringar som avses
i 2 kap. 3 b § första stycket
klasserna 1 b och 4 om prem-
ien är beräknad och bestämd
för längst fem år.

Ersättning, som utges i form av
livränta eller sjukränta, tillhör en-
dera livförsäkring eller annan för-
säkring beroende på vilket av dessa
slag av försäkringar som har med-
delats. Har en sådan ränta inköpts
i ett livförsäkringsbolag, skall den
dock i detta bolag höra till livför-
säkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för
16 a §, får tillämpas också för
sjuk- och olycksfallsförsäkringar
som avses i 2 kap. 3 a § första
stycket klasserna 1 och 2 försäk-
ringsrörelselagen samt för avgångs-
bidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för
10 § jjärde stycket och 16 a §, be-
höver inte tillämpas för sådana liv-
försäkringar som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klasserna 1 b
och 4 försäkringsrörelselagen om
premien är beräknad och bestämd
för längst fem år.

Ersättning, som utges i form av
livränta eller sjukränta, tillhör
endera livförsäkring eller annan
försäkring beroende på vilket av
dessa slag av försäkringar som har
meddelats. Har en sådan ränta in-
köpts i ett livförsäkringsföretag,
skall den dock i detta företag höra
till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i

⁴Senaste lydelse 1993:1305.

79

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

6 § sjunde stycket, 7 § tredje styc-
ket, 9 § första stycket, \0-13 samt
14, 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga
delar.

10 §, 15 § tredje och jjärde
styckena samt 17 och 28 §§ i
tillämpliga delar.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får i fråga om sådan
livförsäkring som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klass 3 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) med-
ge undantag från 13 § och, om det
finns särskilda skäl, från övriga
bestämmelser om livförsäkring. Ett
undantag skall vara förenligt med
Sveriges förpliktelser i fråga om
försäkring enligt avtalet den 2 maj
1992 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

2 a §⁵

Denna lag gäller inte återförsäk-
ring. Särskilda bestämmelser om
trafikförsäkring finns i trafik-
skadelagen (1975:1410).

1 fråga om livförsäkring, som
gäller endast för dödsfall och med-
delas för en tid av längst fem år
eller mot en premie som är be-
räknad och bestämd för längst fem
år, får regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen medge undantag från de
särskilda bestämmelserna om livför-
säkring samt besluta att bestäm-
melser som särskilt gäller skade-
försäkring skall tillämpas i stället.
Undantag får dock inte medges
från bestämmelserna om beräkning
av premiereserv i 10 § fjärde
stycket.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen får i fråga om sådan
livförsäkring som avses i 2 kap.

3 b § första stycket klass 3 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) med-
ge undantag från 13 § och, om det
finns särskilda skäl, från övriga
bestämmelser om livförsäkring. Ett
undantag skall vara förenligt med
Europeiska gemenskapernas rätts-
akter i fråga om försäkring.

6 §⁶

Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till
Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget
yttrande.

Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten,
dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansin-

⁵Senaste lydelse 1993:1305.

⁶Senaste lydelse 1993:1305.

80

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

spektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett
värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän forsäkring som gällde då ansökningen lämnades in.

Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och
särskilt för skadeförsäkring.

Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen god-
tagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre
belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaf-
fenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns
skäl till det.

Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag
från skyldigheten att göra deponering i vissa fåll finns i 23 a §.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne-
hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.

Om rörelsen skall avse livför-
säkring, skall enligt 77 § upprättas
särskilda grunder för verksam-
heten. Grunderna, som skall bi-
fogas ansökningen om koncession,
skall underställas regeringen för
stadfästelse.

7 §⁷

Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den
planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund
försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen general-
agenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs
någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständig-
heter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räken-
skapsårets slut.

7 samband med beviljandet av
koncessionen stadfäster regeringen
enligt 77 § upprättade grunder för
verksamheten om dessa överens-
stämmer med denna lag och andra
författningar.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i
2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspek-
tionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av prin-
cipiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

⁷Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

81

6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

9
Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas regeringens stad-
fästelse. I regeringens ställe äger
Finansinspektionen besluta i sådant
ärende, om det icke är av princi-
piell betydelse eller eljest av syn-
nerlig vikt. Ansökningen skall in-
lämnas till Finansinspektionen.

Ansökan om förlängning av kon-
cession, som beviljats för bestämd
tid, skall prövas av den myndighet
som beviljat koncessionen. Ansök-
ningen skall inlämnas till Finans-
inspektionen sist sex månader före
utgången av den löpande konces-
sionen.

§⁸

Ansökan om förlängning av kon-
cession, som beviljats för bestämd
tid, skall prövas av den myndighet
som beviljat koncessionen. Ansök-
ningen skall inlämnas till Finans-
inspektionen senast sex månader
före utgången av den löpande kon-
cessionen.

Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess

godkännande av generalagenten.

Har ändring av grunder stadfästs
eller har förlängning av koncession
beviljats eller ny generalagent bli-
vit godkänd, skall Finansinspek-
tionen låta införa kungörelse därom
i Post- och Inrikes Tidningar.

Har förlängning av koncession
beviljats eller ny generalagent
blivit godkänd, skall Finansinspek-
tionen låta införa kungörelse därom
i Post- och Inrikes Tidningar.

10 §’

Det åligger generalagenten att för vaije räkenskapsår enligt formulär,
som fästställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets
verksamhet inom landet.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket
innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen en-
ligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.
För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra
stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna
i 6 § fjärde stycket.

I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder,
som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets
ansvarighet på grund av

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfäll (ersättnings-
reserv),

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfäll (skadebehand-
lingsreserv),

⁸Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

⁹Senaste lydelse 1993:1305.

82

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har
forfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäk-
ringsrörelse som inte har förfallit till betalning.

Vid beräkning av premiereserv
för livförsäkringsrörelsen gäller
7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen

11

För livförsäkring skola, om icke
med hänsyn till försäkringens sär-
skilda natur anledning till undan-
tag föreligger, grunder upprättas
beträffande

1.  beräkning av försäkrings-
premier och premiereserv;

2.  försäkringstagares rätt till
återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev
hos företaget;

4. verkan av underlåten premie-
betalning;

5. försäkringstagares rätt när,
annorledes än av anledning som av-
ses under 2 eller 4, försäkringen
upphör iförtid eller företaget eljest
är fritt från ansvarighet förförsäk-
ringsfall;

6. förräntning av försäkringsbe-
lopp som förfallit till betalning.

(1982:713).

§¹⁰

För livförsäkringar skall grunder
upprättas för beräkning av för-
säkringspremier och premiereserv
samt beräkning av tekniska åter-
köpsvärden.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta som enligt 2 § tillhör annan
försäkring än livförsäkring skall
grunder upprättas för beräkning av
premiereserv och tekniska återköps-
värden.

Regeringen eller, rfter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om hur grunderna redak-
tionellt skall ställas upp. ₍

12 §^H

Med avseende på de i 11 § under För de i 11 § första stycket angivna
1-4 angivna grunderna skall vad i grunderna för beräkning av försäk-
7 kap. 3 §, 4 § första-ffärde styck- ringspremier och premiereserv

¹⁰Senaste lydelse 1982:1083.

“Senaste lydelse 1989:1082.

83

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

ena samt 5-7 §§ försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) stadgas äga mot-
svarande tillämpning. Beträffande
övergångsgrunder enligt 7 kap. 4 §
första-Jjärde styckena nämnda lag
gäller vad i 9 § här ovan är i
fråga om ändring av grunder stad-
gat om stadfästelse och kungörande
därav. Som villkor för stadfästelse
av övergångsgrunder får bestäm-
mas, att företaget skall införa till-
gångar utöver vad som motsvarar
de försäkringstekniska skulderna i
det register som avses i 15 §.

samt för de i 11 § andra stycket
angivna grunderna för beräkning
av premiereserv gäller 7 kap. 5
och 6 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713) i tillämpliga delar.

13
Tillgångar motsvarande värdet av
de försäkringstekniska skulderna
för livförsäkring skall vid varje
tidpunkt redovisas i sådana till-
gångar som anges i 7 kap. 9 §
första stycket 1-8 och 10-12 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) eller,
i den mån Finansinspektionen med-
ger det, värdet av återförsäkrings-
givarnas ansvarighet på grund av
livförsäkringar, som har övertagits
i återförsäkring.

I de tillgångar som skall motsva-
ra värdet av de försäkringstekniska

12 a §

Senast när grunder som har an-
getts i 11 § första stycket börjar an-
vändas, skall de tillställas Finans-
inspektionen.

Till grunderna skall fogas en
redogörelse för de konsekvenser
grunderna fårförförsäkringstagar-
na och försäkringsföretaget. Rege-
ringen eller, rfter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om vad redogörelsen skall inne-
hålla.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också vid
ändring av grunder.

§¹²

Om ett försäkringsföretag driver
direkt försäkringsrörelse, skall vad
som sägs om skuldtäckning i 7 kap.

9 § första-tredje styckena, 9 a-

10 c §§, 10 e § samt 10f§försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av någon av dessa bestäm-
melser gälla för företaget.

I de tillgångar som skall använ-
das för skuldtäckning får räknas in

¹²Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att tredje och fjärde styckena
upphävs.

84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

skulderna får räknas in 90 procent
av deponeringen enligt 6 och 10 §§
under förutsättning att deponering-
en till den delen består av värde-
handlingar som avses i första styc-
ket och inte beaktas enligt 16 a §
första stycket tredje meningen.

Utan hinder av första stycket får
ett belopp, motsvarande högst
tjugo procent av de försäkrings-
tekniska skulderna för egen räk-
ning, redovisas i andra tillgångar
än sådana som nämns i första styc-
ket, dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skul-
derna för egen räkning förstås den
del av de försäkringstekniska skul-
derna, som icke motsvarar värdet
av återförsäkringsgivarnas ansva-
righet.

De tillgångar som motsvarar
värdet av de försäkringstekniska
skulderna skall finnas i Sverige,
dock med undantag för återförsäk-
rings givares ansvarighet på grund
av livförsäkringar som övertagits i
form av återförsäkring. I övrigt
gäller vid tillämpningen av denna
paragraf bestämmelserna i 7 kap.
9 a § andra-sjätte styckena försäk-
ringsrörelselagen.

90 procent av deponeringen enligt
6 och 10 §§ under förutsättning att
deponeringen till den delen består
av värdehandlingar som får använ-
das för skuldtäckning med tillämp-
ning av bestämmelserna i första
stycket och som inte beaktas enligt
16 a § första stycket tredje me-
ningen.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall finnas i
Sverige.

Generalagenten skall se till att
det till Finansinspektionen lämnas
uppgift om de försäkringstekniska
skuldernas storlek, hur dessa har
beräknats samt om avgiven återför-
säkring och dess storlek. Rege-
ringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter
om uppgiftsskyldigheten.

14
Värdehandlingar får vid redovis-
ning enligt 13 § ej upptagas till
högre värde än som följer av be-
stämmelserna i bokföringslagen
(1976:125) om värdering av om-
sättningstillgångar. De får dock tas

Generalagenten skall se till att
sådana riktlinjer som anges i
7 kap. 10 g § försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) upprättas och att
riktlinjerna följs. Generalagenten

¹³Senaste lydelse 1982:1083.

85

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

upp till samma värde som beräk-
nats närmast föregående räken-
skapsår eller, om värdehandlingen
anskaffats under räkenskapsåret,
anskaffningsvärdet. Detta gäller
endast om värdehandlingarna kan
avyttras till ett värde, som motsva-
rar detta högre värde vid tidpunk-
ter som får anses tillfredsställande
med hänsyn till de försäkringsut-
fästelser som värdehandlingarna
säkerställer.

skall vidare fortlöpande pröva om
riktlinjernas behöver ändras.

Generalagenten skall se till att
försäkringstagarna och den som
avser att teckna en livförsäkring i
företaget informeras om det huvud-
sakliga innehållet i riktlinjerna.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om hur
informationen skall lämnas och vad
den skall innehålla.

15
Generalagenten skall föra ett regis-
ter som vid varje tidpunkt utvisar
de tillgångar som motsvarar de för-
säkringstekniska skulderna enligt
13 §.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas till täckning av försäk-
ringstekniska skulder enligt 13 §,
skall detta antecknas i registret.

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) omfattar de tillgångar
som i enlighet med föreskrifterna i
13 § finns upptagna i registret, när
företaget försätts i konkurs eller
utmätning äger rum eller särskild
administration träder in. För-
månsrätten följer med fordran som
grundas på avtal om livförsäkring
eller på avtal om återförsäkring
avseende livförsäkring. En fordran
på grund av ett avtal om livför-
säkring har företräde framför åter-
försäkringstagares fordran.

Generalagenten skall se till att
det till försäkringsinspektionen
sänds in dels beräkningar av de för-
säkringstekniska skulderna, dels
kopior av registret.

§¹⁴

Generalagenten skall föra ett regis-
ter som vid vaije tidpunkt utvisar
de tillgångar som används för
skuldtäckning och tillgångarnas
värde.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas för skuldtäckning, skall
detta antecknas i registret.

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) följer med fordran som
grundas på avtal om

1. livförsäkring, eller

2. äterförsäkring avseende livför-
säkring.

Förmånsrätten omfattar de till-
gångar som finns upptagna i det
register som anges i första stycket,
när företaget försätts i konkurs
eller utmätning äger rum eller
särskild administration träder in.

Fordran enligt 1 har företräde
framför fordran enligt 2.

¹⁴Senaste lydelse 1993:1305.

86

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

16
Tillgångar som ett utländskt för-
säkringsföretag enligt 6, 10 och
15 a §§ deponerat i bankinstitut
och som inte beaktats enligt 16 a §
första stycket tredje meningen eller
avsatts till täckande avförsäkrings-
tekniska skulder enligt 75 § får
användas endast till betalning dels
av fordringar på grund av försäk-
ringsavtal, som tillhör företagets
rörelse här i landet, dels av böter,
viten, avgifter och ersättningar som
i anledning av denna rörelse kan
åläggas företaget, generalagenten
eller av företaget utsett ombud som
avses i 4 § andra stycket eller
27 §, dels, i händelse av särskild
administration av ett företags
livförsäkringsrörelse här i landet,
av administrationsboets fordran
hos företaget.

§¹⁵

Tillgångar som ett utländskt försäk-
ringsföretag enligt 6,  10 och

15 a §§ deponerat i bankinstitut
och som inte beaktats enligt 16 a §
första stycket tredje meningen eller
använts för skuldtäckning, får an-
vändas endast till betalning av

7. fordringar på grund av försäk-
ringsavtal, som tillhör företagets
rörelse här i landet,

2.  böter, viten, avgifter och
ersättningar som med anledning av
denna rörelse kan åläggas före-
taget, generalagenten eller ombud
som utsetts av företaget enligt 4 §
andra stycket eller 27 § och

3. ett administrationsbos ford-
ringar hos företaget i händelse av
särskild administration av före-
tagets livförsäkringsrörelse här i
landet.

19
Å de livförsäkringspremier, som ut-
ländskt försäkringsföretag jämlikt
fastställda grunder bestämt för sin
rörelse här i riket, må till fördel
för enskild försäkringstagare eller
grupp av försäkringstagare varken
direkt eller indirekt nedsättning
medgivas vare sig av företaget
eller dess ombud annorledes än
genom återbäring.

Ett försäkringsföretag eller dess
företrädare får inte till fördel för
en enskild försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare, på
annat sätt än genom återbäring,
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkringspremi-
er som företaget enligt upprättade
grunder bestämt för sin rörelse här
i landet.

21 §¹⁷
Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet,
skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt
hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift av innebörd att före-
taget genom att fullgöra i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta
värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare
eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska
staten.

¹⁵Senaste lydelse 1993:1305.

¹⁶Senaste lydelse 1982:1083.

¹⁷Senaste lydelse 1993:1305.

87

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-
ringsvillkoren och om de särskilda villkoren for den försäkring, som av-

ses i brevet.

Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, Finans- inspektionen meddelar närmare föreskrifter om den irformation som ett försäkringsföretag skall lämna till försäkringstagarna och till den som avser att teckna en försäkring i företaget.

I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges
beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om
dessa belopp inräknats i fondema.

24 a
Skyldighet enligt 24 § första stycket
att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar till-
gängliga för granskning åligger
även styrelsen och verkställande
direktören i aktiebolag som driver
verksamhet här i riket med föremål
uteslutande att biträda utländskt
försäkringsföretag som driver
rörelse här i riket, så ock ord-
förande och verkställande direktör
eller motsvarande befattnings-
havare i tarifförening, skaderegle-
ringsnämnd, villkorsnämnd eller
annat liknande organ, som här i
riket biträder sådant företag vid
rörelsens bedrivande.

_§18

Skyldigheten enligt 24 § att lämna
upplysningar och hålla tillgångar
och handlingar tillgängliga för
granskning gäller även för

1.  styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande organ
i företag vars verksamhet här i
landet uteslutande skall vara att bi-
träda utländskt försäkringsföretag
eller som sådant försäkringsföretag
har ett bestämmande inflytande i,
samt

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande före-
trädare i skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande
organ, som här i landet biträder så-
dant företag i dess rörelse.

25 §¹⁹

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäk-
ringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om
inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag
eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av denna lag eller
grunderna, om sådana finns,

1. avvikelse skett från denna lag,
trafikskadelagen (1975:1410),
lagen (1976:357) om motor-
tävlingsförsäkring eller föreskrifter
som har meddelats med stöd av

¹⁸Senaste lydelse 1982:1083.

¹⁹Senaste lydelse 1993:1305.

88

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

någon av dessa lagar eller
grunderna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är till- 2. grunderna inte längre är till-

fredsställande med hänsyn till om- fredsställande med hänsyn till om-
fattningen och beskaffenheten av fattningen och beskaffenheten av
bolagets rörelse,                     företagets rörelse,

3. i bankinstitut enligt 6, 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats ge-
nom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anled-
ning,

4. de tillgångar som motsvarar
värdet av de försäkringstekniska
skulderna inte är tillräckliga eller

4. försäkringsföretagets riktlinjer
för placering av tillgångar som an-
vänds för skuldtäckning inte är
tillfredsställande med hänsyn till
innehållet i 13 § samt 7 kap. 9 a-
10 c §§ och 10 e § försäkrings-
rörelselagen (1982:713),

5. de tillgångar som används för
skuldtäckning inte är tillräckliga
eller inte är placerade enligt 13 §
samt 7kap. 9 a-10 c §§ och 10 e §
försäkringsrörelselagen, eller

6. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsföre-
tagets verksamhet.

5. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsföre-
tagets verksamhet.

Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvens-
maiginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en
plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen
till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer
som anges i 16 a §, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte
har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall
inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande över-
lämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen.

Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fåll företaget med-
getts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspek-
tionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som
kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga
över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen
vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige.

Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom
den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till
regeringen.

Följer företaget inte gällande
bestämmelser om redovisning och
täckning av försäkringstekniska
skulder eller uppfyller företaget
inte gällande krav på garanti-
belopp, får regeringen efter

Finansinspektionen får begränsa
ett försäkringsföretags förfogande-
rätt eller förbjuda företaget att för-
foga över sina tillgångar i Sverige,
om

89

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

anmälan av Finansinspektionen
förbjuda företaget att helt eller
delvis förfoga över sina tillgångar.
Om företaget medgetts förmåner
enligt 23 a § och någon annan
myndighet än Finansinspektionen
har tillsyn över soliditeten skall
regeringen, innan åtgärd vidtas,
underrätta den behöriga myndighet
som kontrollerar företagets soli-
ditet.

1. företaget inte följer gällande
bestämmelser om skuldtäckning,

2. företagets kapitalbas under-
stiger en tredjedel av solvensmargi-
nalen eller inte uppfyller gällande
krav på garantibelopp,

3. företagets kapitalbas under-
stiger solvensmarginalen och det
finns särskilda skäl att anta att
bolagets finansiella ställning
ytterligare kommer att försämras,
eller

4. det bedöms vara nödvändigt
för att skydda de försäkrades
intressen vid beslut om förverkande
av företagets koncession.

Om företaget medgetts förmåner
enligt 23 a § och någon annan
myndighet än Finansinspektionen
har tillsyn över soliditeten, skall
inspektionen underrätta den be-
höriga myndighet som kontrollerar
företagets soliditet innan åtgärd
vidtas.

Om företaget driver verksamhet
eller har tillgångar placerade i ett
annat EES-land, skall Finans-
inspektionen underrätta den be-
höriga myndigheten i det landet om
beslut som fattats i enlighet med
sjätte stycket och, om det behövs,
begära att den behöriga myndig-
heten i samarbete med inspektionen
vidtar motsvarande åtgärder.

Finansinspektionen skall anmäla
beslut om förverkande av konces-
sion till de behöriga myndigheterna
i de EES-länder där företaget be-
driver försäkringsverksamhet.
Inspektionen får i samband härmed
begära att sådan myndighet i sam-
arbete med inspektionen vidtar de
åtgärder som behövs för att skydda
de försäkrades intressen.

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett
sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena.

Regeringen kan förklara konces- En koncession kan förklaras för-
sionen förverkad om så svåra miss- verkad av regeringen om företaget
förhållanden föreligger att försäk-    1. inte längre uppfyller kraven

ringsverksamheten bör upphöra. för koncession,

90

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

2. inte inom angiven tid har vid-
tagit åtgärderna i en plan som har
godkänts enligt tredje stycket, eller

3. i annat fall allvarligt åsido-
sätter gällande bestämmelser för
verksamheten.

Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets
soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet
till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliditet är
otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i
Sverige förverkad.

Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finans-
inspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

29
Ett utländskt försäkringsföretag får
med Finansinspektionens tillstånd
överlåta hela sitt till verksamheten
här i landet hörande försäkringsbe-
stånd eller del därav till svenskt
försäkringsbolag eller utländskt
försäkringsföretag, som har kon-
cession för det slag av försäk-
ringsrörelse det är frågan om. Har
den övertagandeförsäkringsgivaren
säte i ett EES-land får Finans-
inspektionen medge tillstånd bara
om behörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland intygar att för-
säkringsgivaren har erforderlig
kapitalbas sedan överlåtelsen be-
aktats.

_§2°

Ett utländskt försäkringsföretag
(det överlåtande företaget) får med
Finansinspektionens tillstånd helt
eller delvis överlåta sitt försäk-
ringsbestånd till en annan försäk-
ringsgivare (den övertagande för-
säkringsgivaren). Överlåtelse får
ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

29 §

Ansökan om tillstånd skall göras
av såväl överlåtare som över-
tagare. Det avtal, som träffets
angående överlåtelsen, skall fogas
till ansökningen. För ansökningen
gäller 15 kap. 3 § femte stycket
och 4 § andra stycket försäkrings-
rörelselagen (1982:713).

29 a §

Ansökan om tillstånd till över-
låtelsen skall göras av såväl det
överlåtande företaget som den
övertagande försäkringsgivaren.
Det avtal som träffats angående
överlåtelsen skall fogas till
ansökningen. För ansökningen
gäller 15 kap. 3 § fjärde stycket
och 4 § första stycket försäkrings-
rörelselagen (1982:713).

Tillstånd att verkställa över-
låtelseavtalet skall ges om

^Senaste lydelse 1993:1305.

91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

29 §

När ansökan bifallits, övergår
ansvaret för det överlåtna för-
säkringsbeståndet på den över-
tagande försäkringsgivaren. För-
säkringstagare och livräntetagare
som berörs av överlåtelsen skall
underrättas om den enligt vad som
anges i 15 kap. 6 § försäkrings-
rörelselagen.

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras,

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats,
varvid hänsyn tagits till sådan
förmån som kan ha medgivits i
enlighet med 23 a § första stycket,
och

3. behörig myndighet i det land
där risker är belägna eller där
åtaganden skall fullgöras, sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäk-
ringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige,
skall kapitalbasen intygas av be-
hörig myndighet. Med behörig
myndighet avses, för EES-försäk-
ringsgivare, den behöriga myndig-
heten i dess hemland och, för för-
säkringsgivare hemmahörande i ett
land utanför EES, den behöriga
myndigheten i det EES-land som
övervakar försäkringsgivarens
soliditet.

29 b §

Finansinspektionen skall innan
tillstånd lämnas ge den behöriga
myndigheten i det land risker finns
eller där åtaganden skall fullgöras
tillfälle att yttra sig. Finans-
inspektionenfår pröva ansökningen
om tillstånd att verkställa över-
låtelseavtalet när myndigheterna
yttrat sig eller, om de inte yttrat
sig, tre månader från det att den
utländska myndigheten mottog
meddelandet.

29 c §

Sedan Finansinspektionen bifallit
ansökningen, övergår ansvaret för
det överlåtna försäkringsbeståndet
på den övertagande försäkringsgiv-
aren. Försäkringstagare och livrän-
tetagare som berörs av överlåtelsen
skall underrättas om den enligt vad
som anges i 15 kap. 6 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).

92

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

1. Denna lag träder ikraft såvitt avser 11 § den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995.

2. För livförsäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 11 §,
gäller fortfarande bestämmelserna i 11 § och 7 kap. 5-7 §§ försäkrings-
rörelselagen (1982:713) i sin äldre lydelse.

För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet
av 11 § fortfarande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fort-
satt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmel-
serna i grunderna om

1.  villkoren för försäkringstagares rätt till återköp,

2.  försäkringstagares rätt till fribrev,

3.  belåning av försäkringsbrev hos företaget,

4.  verkan av underlåtenhet att betala premie,

5.  försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fäll än som avses
i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har ansvar
för försäkringsfallet, och

6.  förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäk-
ring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket, vad som
sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats
före ikraftträdandet av 11 §.

För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 12 a § endast
tillämpas beträffande grunder för

1.  beräkning av försäkringspremier och premiereserv, och

2.  beräkning av tekniska återköpsvärden.

93

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Prop. 1994/95:184

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

17
Mid i 13 § stadgas äge ej
tillämpning å försäkringsavtal, för
vilka enligt lag regler om påföljd
därav, att premie ej erlägges,
skola finnas i särskilda för för-
säkringsgivarens verksamhet stad-
fästa grunder.

Ej heller skall vad i 16 § är stad-
gat äga tillämpning, då i sådana
grunder skola meddelas bestäm-
melser om den rätt, som må till-
komma försäkringstagaren, därest
försäkring upphör i förtid.

Föreslagen lydelse

§

Bestämmelserna i 13 § gäller inte
försäkringar för vilka försäkrings-
givarens grunder innehåller bestäm-
melser om verkan av underlåtenhet
att betala premie.

Bestämmelserna i 16 § gäller
inte försäkringar för vilka för-
säkringsgivarens grunder inne-
håller bestämmelser om försäk-
ringstagarens rätt när försäkringen
upphör iförtid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

94

2.5 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

Prop. 1994/95:184

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979)' skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4
Förmånsrätt följer med försäkrings-
tagares fordran hos försäkrings-
företag i den egendom och i den
omfattning som anges i 7 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen(1982:713),
15 § tredje stycket lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäk-
ringsrörelse i Sverige och 5 kap.
9   § tredje stycket lagen

(1993:1302) om EES-försäkrings-
givares verksamhet i Sverige.

Föreslagen lydelse

§²

Förmånsrätt följer med försäkrings-
tagares fordran hos försäkrings-
företag i den egendom och i den
omfattning som anges i 7 kap.
11 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) och 15 § tredjeyemze
styckena lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

¹Lagen omtryckt 1975:1248.

²Senaste lydelse 1993:1310.

95

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om Prop. 1994/95:184
understödsföreningar

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (1972:272) om understöds-
föreningar

dels att 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

24 §²

Vid vaije tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels för-
säkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än
försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar,
nämligen

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garan-
terats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska Bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av
Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats
av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen av-
sedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag,
sparbank eller central föreningsbank eller andra fordringsbevis som ut-
färdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan-
terade av kommun,

5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offent-
ligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, eller
Nordiska investeringsbanken,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av pant-
rätt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfästighet inom
fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fast-
ställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för
bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan
tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med
den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att före-
skriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

‘jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049),
92/96/EEG nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096).

lenaste lydelse 1992:1624.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun for vilket inspek-
tionen medgett undantag, byggnad skall, for att säkerheten skall få god-
tas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt för-
säkringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall
infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jäm-
förliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1-6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med
de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning,
eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för-
säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda
i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven
redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade
skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar
som avses i samma stycke 1-5 och 7.

Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har
medgett det

fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det upp-
skattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom
som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen
enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av
bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt

två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens
uppskattade värde.

Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har
bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje
stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket
6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.

Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av förening-
ens försäkringsfonder, redovisas i
andra värdehandlingar än som förut
sagts, dock ej i aktier eller andelar
i aktiefond, och i tillgångar som
nämns i första stycket 9 utöver där
angiven gräns.

Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av förening-
ens försäkringsfonder, redovisas i
andra värdehandlingar än som förut
sagts, dock ej i aktier eller i an-
delar i värdepappersfond, och i till-
gångar som nämns i första stycket
9 utöver där angiven gräns.

24 a §

Finansinspektionen kan efter an-
sökan av en understödsförening
besluta att föreningen i stället för
24 §, skall tillämpa 7 kap. 9 a-
10 g §§ försäkringsrörelselagen

97

7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

(1982:713) och föreskrifter som
meddelats med stöd av de bestäm-
melserna samt punkt 4 i övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1995:000) om ändring i försäk-
ringsrörelselagen (1982:713).

Understödsförening får icke utan
Finansinspektionens medgivande
äga mer än en tjugondei av
aktierna i svenskt eller utländskt
aktiebolag eller, om aktierna har
olika röstvärde, större antal än att
röstetalet för aktierna utgör högst
en tjugondei av röstetalet för samt-
liga aktier.

Understödsförening får icke utan
Finansinspektionens medgivande
äga andel i aktiefond.

25 §³

Understödsförening får inte utan
Finansinspektionens medgivande
äga mer än en tjugondei av
aktierna i svenskt eller utländskt
aktiebolag eller, om rösterna har
olika röstvärde, större antal än att
röstetalet för aktierna utgör högst
en tjugondei av röstetalet för samt-
liga aktier.

Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.

³Senaste lydelse 1992:1624. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs

98

2.7 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410)

Prop. 1994/95:184

Härigenom föreskrivs¹ att 5 § trafikskadelagen (1975:1410)² skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 §³
Trafikförsäkring meddelas av för-
säkringsanstalt som har fått till-
stånd därtill av regeringen.
Försäkringsanstalt som har fått
sådant tillstånd är skyldig att på
begäran meddela trafikförsäkring.

I tillstånd som avses i första
stycket kan skyldigheten att med-
dela trafikförsäkring begränsas till
att gälla försäkring åt personer som
tillhör viss yrkesgrupp eller
intressegrupp eller som är bosatta
inom visst område.

Utöver vad som följer av första
stycket får trafikförsäkring med-
delas av en utländsk EES-försäk-
ringsgivare som för sådan för-
säkring har gjort anmälan enligt 2
kap. 2 § första stycket lagen
(1993:1302) om EES-försäkrings-
givares verksamhet i Sverige och
som har utsett en representant för
sig här i landet. En försäkrings-
givare som har gjort sådan an-
mälan är skyldig att på begäran
meddela trafikförsäkring. Finans-
inspektionen kan på ansökan be-
gränsa denna skyldighet till att
avse personer som tillhör viss yrkes-
grupp eller intressegrupp eller som
är bosatta inom visst område.

En representant som avses i
tredje stycket skall vara bosatt i
Sverige eller vara en svensk juri-
disk person. Försäkringsgivaren
skall utfärda en fullmakt för
representanten att gentemot skade-
lidande företräda försäkrings-
givaren och att själv eller genom

Trafikförsäkring/dr meddelas av

1. en försäkringsgivare som har
fått tillstånd till det av regeringen,
samt

2. en försäkringsgivare som är
verksam här i landet enligt lagen
(1993:1302) om EES-försäkrings-
givares verksamhet i Sverige.

En försäkringsgivare som får
meddela trafikförsäkring är skyldig
att på begäran meddela trafikför-
säkring. I ett tillstånd enligt första
stycket 1 kan dock skyldigheten be-
gränsas till att gälla försäkring åt
personer som tillhör en viss yrkes-
grupp eller intressegrupp eller som
är bosatta inom ett visst område.
Finansinspektionen kan efter an-
sökan medge motsvarande be-
gränsning för försäkringsgivare
som driver verksamhet här som av-
ses i första stycket 2.

En försäkringsgivare som avser
att meddela trafikförsäkring genom
gränsöverskridande verksamhet
med stöd av 2 kap. 1 § lagen om
EES-försäkringsgivares verksamhet
i Sverige men som inte har fast
driftställe i Sverige skall ha en
representant här i landet. Repre-
sentanten skall vara bosatt i
Sverige eller vara en svensk juri-
disk person. Försäkringsgivaren
skall utfärda en fullmakt för repre-
sentanten att gentemot skadelidande
företräda försäkringsgivaren och att
själv eller genom annan tala och
svara för denne angående försäk-
ringsfall. Representanten skall även

*jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049)
²Lagen omtryckt 1977:949.

³Senaste lydelse 1993:1307.

99

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

annan tala och svara för denne an-
gående försäkringsfäll. Represen-
tanten skall även ha behörighet att
företräda försäkringsgivaren vid
kontroll av om giltig trafik-
försäkring föreligger. Ytterligare
föreskrifter om villkor beträffande
representanten får meddelas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,Finansinspektionen.

ha behörighet att företräda för-
säkringsgivaren vid kontroll av om
det finns giltig trafikförsäkring.
Försäkringsgivaren skall informera
försäkringstagarna om vem som är
försäkringsgivarens representant
och om dennes adress. Ytterligare
föreskrifter om villkor beträffande
representanter får meddelas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,F inansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

100

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om ^ProP- 1994/95:184
motortävlingsförsäkring

Härigenom föreskrivs¹ att 2 § lagen (1976:357) om motor-

tävlingsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 §
Motortävlingsförsäkring meddelas
av försäkringsanstalt som har fått
tillstånd därtill av regeringen.
Försäkringsanstalt som har fått
sådant tillstånd är skyldig att på
begäran meddela motortävlings-
försäkring och att utfärda bevis
därom enligt formulär som för-
säkringsinspektionen fastställer.

Motortävlingsförsäkring får bara
meddelas av en försäkringsgivare
som har fått tillstånd till det av
regeringen samt av en försäkrings-
givare som är verksam här i landet
enligt lagen (1993:1302) om EES-
försäkringsgivares verksamhet i
Sverige.

En försäkringsgivare som får
meddela motortävlingsförsäkring är
skyldig att på begäran meddela
motortävlingsförsäkring och att
utfärda bevis därom enligt
formulär som Finansinspektionen
fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

’jfr rådets direktiv 92/49/EEG (EGT nr L 228, 11.8.1992, s 1, Celex 392L0049).

101

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om Prop. 1994/95:184
försäkringsmäklare

Härigenom föreskrivs¹ att 5 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 §²

För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare

krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har
förvaltare enligt 11 Kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte genom anställning eller uppdrag hos något försäkringsföretag

eller på annat sätt är beroende av försäkringsgivarintressen,

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom

om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande ut- 4. har en tillfredsställande ut-

bildning för den verksamhet som bildning för den verksamhet som
skall bedrivas, och                   skall bedrivas eller, om han varit

verksam som mäklare i annat land,
har förvärvat kunskap på annat
sätt, och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklarens
verksamhet bedrivs uteslutande för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

'jfr rådets direktiv 77/92/EEG (EGT nr L 26, 31.1.1977, s 14, Celex 377L0092).
^Senaste lydelse 1994:2011.

102

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om Prop- 1994/95:184
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs¹ att 1, 4-6, 8 och 10-11 §§ lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder² skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1
Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkrings-
avtalet skall placeras i en eller
flera värdepappersfonder.

§³

Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkrings-
avtalet skall placeras i en eller
flera värdepappersfonder eller i
utländska fondföretag. Premierna
får placeras i utländska
fondföretag, om företagen är
underkastade lagstiftning eller
annan offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med
den som gäller för värdepappers-
fonder här i landet. Regeringen
eller, efter regeringens bemyn-
digande, Finansinspektionen skall
meddela föreskrifter om vilka ut-
ländska stater de utländska fond-
företagen skall vara belägna eller
ha sitt säte i.

4
Försäkringsbolaget skall placera in-
betalda premier för försäkringen i
den eller de värdepappersfonder
som försäkringstagaren från tid till
annan bestämmer.

Försäkringsbolaget har dock rätt
att i sina villkor begränsa antalet
fonder i vilka inbetalda premier får
placeras.

5
Utdelning från en värdepappers-
fond på andelar som förvärvats en-
ligt 4 § får användas endast för

§⁴

Försäkringsbolaget skall placera in-
betalda premier för försäkringen i
den eller de värdepappersfonder
eller utländska fondföretag som
försäkringstagaren från tid till
annan bestämmer.

Försäkringsbolaget har dock rätt
att i sina villkor begränsa antalet
fonder eller fondföretag i vilka in-
betalda premier får placeras.

§⁵

Utdelning från en värdepappers-
fond eller ett utländskt fondföretag
på andelar som förvärvats enligt

•jfr rådets direktiv 92/96/EEG (EGT nr L 360, 9.12.1992, s 1, Celex 392L0096).
lenaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117.

³Senaste lydelse 1993:936.

“Senaste lydelse 1993:936.

⁵Senaste lydelse 1993:936.

103

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

förvärv av nya fondandelar, ut-
betalning enligt försäkringsavtalet
eller täckning av försäkringstag-
arens kostnader för försäkringen.

6
Inlösen av fondandelar får, utöver
vad som följer av 4 §, ske endast
för utbetalning enligt försäkrings-
avtalet eller täckning av försäk-
ringstagarens kostnader för för-
säkringen.

7
Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
medge undantag från bestämmel-
serna i försäkringsrörelselagen
(1982:713) utöver vad som före-
skrivs i 1 kap. 10 § den lagen. Ett
undantag skall vara förenligt med
Sveriges förpliktelser i fråga om
försäkring enligt avtalet den 2 maj
1992 om Europeiska ekonomiska
samarbets området.

4 § får användas endast för förvärv
av nya fondandelar eller place-
ringar i utländska fondföretag samt
för utbetalning enligt försäkrings-
avtalet eller täckning av försäk-
ringstagarens kostnader för för-
säkringen.

§

Inlösen av fondandelar eller an-
delar i utländska fondföretag får,
utöver vad som följer av 4 §, ske
endast för utbetalning enligt för-
säkringsavtalet eller täckning av
försäkringstagarens kostnader för
försäkringen.

§⁶

Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
medge undantag från bestäm-
melserna i försäkringsrörelselagen
(1982:713) utöver vad som före-
skrivs i 1 kap. 10 § den lagen. Ett
undantag skall vara förenligt med
Europeiska gemenskapernas rätts-
akter i fråga om direkt försäkring.

Ett försäkringsbolag som driver
rörelse enligt denna lag får redo-
visa belopp motsvarande för-
säkringstekniska skulder i andra
slag av tillgångar än som anges i
7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).

Ett försäkringsbolag som driver
rörelse enligt denna lag får an-
vända andelar i värdepappers-
fonder och placeringar i utländska
fondföretag för skuldtäckning utan
de begränsningar som anges i
7 kap. 10 b och 10 c §§ försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) i den
utsträckningförsäkringsbolaget inte
står den finansiella risken.

10 §

För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte
vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen
(1982:713) i fråga om

⁶Senaste lydelse 1993:1306.

104

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission,

2. förbud enligt 12 kap. 2 § mot
vinstutdelning och

3. skyldighet enligt 12 kap. 5 §
att avsätta årsvinst till en åter-

2. förbud enligt 12 kap. 2 § mot
vinstutdelning,

3. skyldighet enligt 12 kap. 5 §
att avsätta årsvinst till en åter-

bäringsfond.

bäringsfond och 4. placering av tillgångar enligt 7 kap. 10 e §.

Försäkringsbolagets egna kapital skall delas upp i bundet eget kapital
och fritt eget kapital eller ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i
11 kap. 10 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolaget får dela ut vinst till aktieägare enligt vad som före-
skrivs for skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

11
Om inte årsvinsten sätts av till en
återbäringsfond, skall försäkrings-
bolaget inrätta en reservfond for
avsättningar enligt vad som före-
skrivs för skadeför- säkringsbolag
i 12 kap. 9 § försäkringsrörelse-
lagen (1982:713). Regeringen
eller, efter regeringens bemynd-
igande, Finansinspektionen får i
samband med stadfästelse av grun-
der för bolagets verksamhet med-
dela närmare villkor i fråga om
avsättning till reservfonden.

§⁷

Om inte årsvinsten sätts av till en
återbäringsfond, skall försäkrings-
bolaget inrätta en reservfond för
avsättningar enligt vad som före-
skrivs för skadeförsäkringsbolag i
12 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713). Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i samband med att
grunder för bolagets verksamhet
tillställs Finansinspektionen enligt
7 kap. 8 a § försäkringsrörelse-
lagen meddela närmare bestämmel-
ser i fråga om avsättning till
reservfonden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

⁷Senaste lydelse 1993:1306.

105

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om Prop. 1994/95:184
ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)¹

dels att 8 kap. 5 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2005) om

ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1994:2005) om ändring

i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1994:2005 Föreslagen lydelse

8 kap.

5 §

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillstånds-
givning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värde-
pappersmarknaden, eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.

I ärende hos statlig myndighet
om innehav av aktier i bankaktie-
bolag, kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag gäller sekretess
för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden om
det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.

I ärende hos statlig myndighet
om innehav av aktier i bankaktie-
bolag, kreditmarknadsbolag, värde-
pappersbolag och i försäkrings-
aktiebolag gäller sekretess för upp-
gift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden om det
kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i
övervakning enligt insiderlagen (1990:1342), för sådan uppgift om en-
skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten.
Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första - tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som

'Lagen omtryckt 1992:1474.

106

Lydelse enligt SFS 1994:2005

Föreslagen lydelse

Prop. 1994/95:184

myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finans-
inspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från
motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fäll förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den
1 januari 1996.                    1 juli 1995.

107

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1994/95:184

I detta ärende tas upp förslag till ändringar i lagstiftningen för svenska
och utländska försäkringsgivare som följer av genomförandet av EG:s
tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) och tredje livföreäkrings-
direktiv (92/96/EEG) och Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(EU).

Hösten 1990 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en
kommitté, Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) för att utreda vissa frågor
på försäkringsområdet och föreslå ändringar i försäkringsrörelselagstift-
ningen. Syftet med utredningen är att skapa mer rationella rörelseregler
för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som är fören-
ligt med det inom EG. Frågor som berördes av den västeuropeiska integ-
rationen skulle behandlas med förtur.

Försäkringsutredningen presenterade hösten 1991 ett första delbetänk-
ande, Försäkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89). Betänkandet inne-
höll bl.a. förslag till nya soliditets- och placeringsregler för försäkrings-
bolag. Förslaget om soliditetsregler, som grundades på EG:s första
skadeförsäkringsdirektiv och företa livförsäkringsdirektiv, togs upp i
prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med
anledning av EES-avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet.
1993/94:NU5, rekr. 1993/94:39) och lagstiftningen trädde i kraft den
1 januari 1994 (SFS 1993:1302-1311).

Den del av Försäkringsutredningens förelag som avsåg placeringsregler
behandlades inte i den nämnda propositionen. Utgångspunkten för utred-
ningens förelag var EG-kommissionens förelag till tredje skadeförsäk-
ringsdirektiv och tredje livförsäkringsdirektiv. I de sedermera antagna
direktiven har direktivförelagens placeringsregler reviderats i en inte
obetydlig omfattning. Regeringen fann i beslut den 17 december 1992 att
Försäkringsutredningens förelag till placeringsregler borde bearbetas
ytterligare och att det arbetet borde utföras i särskild ordning. Regeringen
uppdrog åt docenten Lare Nyberg att föreslå nya placeringsregler för för-
säkringsbolag. Nyberg presenterade i september 1993 departementspro-
memorian Placeringsregler för försäkringsbolag (Ds 1993:57).

Försäkringsutredningen lämnade i december 1993 sitt andra delbetänk-
ande Försäkringsrörelse i förändring 2 (SOU 1993:108). Betänkandet
innehåller framför allt förelag som föranleds av de bestämmelser i det
tredje skadeföreäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet som
rör produktfrihet och beräkning av försäkringstekniska reserver.

Förslagen i departementspromemorian och Försäkringsutredningens del-
betänkande har sådant samband att de har remissbehandlats gemensamt.

Av remissinstanserna har åtta understödsföreningar tagit upp frågan om
konkurrensneutralitet mellan försäkringsbolag och understödsföreningar
när det gäller placeringsregler (se avsnitt 5.5.2). Ett utkast till allmän-
motivering, lagförslag och författningskommentar som behandlar ämnet
har utarbetats inom Finansdepartementet. Utkastet överensstämmer med
förelaget i denna proposition. De nämnda understödsföreningarna och

108

Arkitekternas Pensionskassa har fått tillfälle att avge yttrande över Prop. 1994/95:184
utkastet.

Inom Finansdepartementet upprättades i mars 1994 en promemoria om
vissa lagändringar med anledning av EG:s tredje skade- resp, livförsäk-
ringsdirektiv. Promemorian behandlar sådana ämnen i det tredje skadeför-
säkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet som inte tas upp i
Lars Nybergs promemoria om placeringsregler för försäkringsbolag och
Försäkringsutredningens andra delbetänkande. Finansdepartementets pro-
memoria har remissbehandlats.

Inom Justitiedepartementet har upprättats en promemoria Ny försäk-
ringsavtalslag (Ds 1993:39). Promemorian bygger på Försäkringsrätts-
kommitténs betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skade-
försäkringslag (SOU 1989:88). I promemorian har föreslagits informa-
tionsregler som följer av det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje
livförsäkringsdirektivet. Den delen av promemorians förslag tas upp i
förevarande lagstiftningsärende. Promemorian har remissbehandlats.

I förevarande lagstiftningsärende behandlas även en fråga om försäk-
ringsmäklares utbildning. Inom Finansdepartementet har utarbetats en
promemoria med förslag till allmänmotivering, lagförslag och författnings-
kommentar i frågan. Promemorian har remissbehandlats.

I bilagorna 1-4 finns förteckningar över de remissinstanser som yttrat
sig över promemorian om placeringsregler för försäkringsbolag, Försäk-
ringsutredningens andra delbetänkande, Finansdepartementets promemoria
och den del av promemorian om ny försäkringsavtalslag som behandlar
försäkringsdirektivens informationsregler samt promemorian om försäk-
ringsmäklare. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet
(dm Fi93/3858, Fi94/171, Fi94/849 och Fi95/39) och i Justitiedeparte-
mentet (dm Ju93/2420).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 februari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 8.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.

Lagrådet har framfört vissa synpunkter på lagtexten. Regeringen har

i allt väsentligt följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådet har för-
utsatt att en särskild fråga som föranleds av en bestämmelse i 7 kap. 10 §
FRL närmare utreds i detta lagstiftningsärende. Frågan har behandlats i
författningskommentaren till den bestämmelsen och föranlett en ändring
i 7 kap. 9 § första stycket FRL.

Efter Lagrådets granskning har vissa ändringar gjorts i lagförslagen.
Bestämmelserna om normgivningsdelegation i 1 kap. 2 § försäkrings-
rörelselagen (FRL) och 1 § lagen (1950:272) om rätt för utländska för-
säkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) har insk-
ränkts från att omfatta avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och
ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till att endast
avse avtal mellan EG och Schweiz. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna

109

till lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige Prop. 1994/95:184
(LEF) har förtydligats så att det av lagtexten framgår dels att verksamhet
skall drivas före ikraftträdandet, dels att det skall anses som om lagens
krav for sekundäretablering uppfyllts. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till LUF har ändrats med anledning av att de försäkringsföretag som om-
fattas av lagen inte behöver upprätta grunder för återbäring. I 2 a kap.

1 § FRL och 2 kap. 4 § LEF har en bestämmelse om representant för
vissa sekundäretableringar tagits bort så som oförenlig med EG:s direk-
tiv. Vissa ändringar har också gjorts i 7 kap. 10 § första stycket 16 och
10 c § första stycket 4 FRL samt i 13 § andra stycket LUF. I 25 § andra
stycket 1 LUF har införts en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa
mot här koncessionerade utländska försäkringsföretag när avvikelse skett
från lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring.

På grund av ändringarnas beskaffenhet anser regeringen att Lagrådets
hörande i denna del skulle sakna betydelse.

I förtydligande syfte har även ändringar gjorts i 2 a kap. 5 §, 14 kap.

26 a § och 15 kap. 4 § FRL samt 29 b § LUF.

Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen.

110

4 Allmänna utgångspunkter

4.1 EG och EU

Prop. 1994/95:184

Europeiska Gemenskaperna, EG, är en sammanslutning mellan europeis-
ka stater, vars övergripande mål är att skapa tillväxt, stabilitet och ökat
välstånd i medlemsstaterna. Formellt består EG av tre självständiga ge-
menskaper, Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomis-
ka gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen. Samarbetet
inom EG har successivt byggts ut, bl.a. genom det s.k. fusionsfördraget
(1965), den s.k. enhetsakten (1986) och unionsfördraget (Maastrichtför-
draget 1992). Den övergripande helhet som omfattas av unionsfördraget
betecknas Europeiska unionen (EU).

EU har sedan den 1 januari 1995, då Sverige, Finland och Österrike
blev medlemmar, femton medlemsländer; förutom de nyss nämnda Tysk-
land, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritan-
nien, Irland, Danmark, Grekland, Spanien och Portugal.

I lagrådsremissen används beteckningen EU för Europeiska unionen när
medlemsstaternas samarbete i hela dess vidd diskuteras. För den del av
samarbetet som har överstatliga inslag och som traditionellt förknippas
med de Europeiska gemenskaperna används den alltjämt riktiga beteck-
ningen EG. EG:s regler för försäkringsverksamhet ryms helt inom ramen
för det senare samarbetet.

Inom gemenskapen har utvecklats ett särskilt regelverk, den s.k. EG-
rätten. Den primära EG-rätten består av de fördrag som ligger till grund
för de tre gemenskaperna samt fusionsfördraget och enhetsakten. Det
grundläggande är det s.k. Romfördraget, som bl.a. innehåller det viktiga
förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet och principbestäm-
melsen om bildandet av en gemensam marknad. Den gemensamma mark-
naden omfattar de fyra friheterna, dvs. den fria rörligheten för varor,
personer, tjänster och kapital. Den fria rörligheten för personer omfattar
den s.k. etableringsfriheten som, tillsammans med tjänstefriheten, är
grundläggande i förevarande lagstiftningsärende. Den sekundära EG-
rätten utgörs av rättsakter som har utfärdats av EG:s institutioner. Sådana
rättsakter syftar bl. a. till att åstadkomma en harmonisering av de olika
ländernas lagstiftning för att därigenom förverkliga gemenskapernas mål.
Direktiven, som beslutas av EG:s råd, riktar sig till medlemsstaterna och
anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid. Medlems-
staterna får själva bestämma form och tillvägagångssätt för införandet av
reglerna i den nationella rätten. Direktiven är alltså inte direkt tillämpliga
i medlemsstaterna och har inte heller s.k. direkt verkan (effekt) i förhål-
landet mellan enskilda, dvs. direktivens bestämmelser grundar inte några
rättigheter eller skyldigheter och kan normalt inte åberopas inför dom-
stolar och myndigheter. Ett direktiv kan emellertid i vissa fäll, enligt
uttalande från EG-domstolen, anses ha direkt effekt i de delar som avser
rättigheter för enskild om medlemsstaten underlåtit att införliva direktivet

111

i den nationella rättsordningen inom utsatt tid. Ett uteblivet införlivande Prop. 1994/95:184
av ett direktiv kan även berättiga till skadestånd för enskild.

Inom EU fordras inte endast att direktiven skall införlivas med de natio-
nella rättsordningarna utan också att direktiven och annan EG-rätt tolkas
enhetligt i alla EU-länder. Tolkningen skall i sista hand göras av EG-dom-
stolen. Svenska domstolar och andra rättstillämpande myndigheter är där-
för skyldiga att beakta EG-domstolens avgöranden.

4.2 Sverige och EU

Sverige och andra dåvarande EFTA-länder (Finland, Island, Noige och
Österrike) träffade i februari 1992 avtal med EG och EG:s medlemsstater
om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. EES-avtalet, som
trädde i kraft den 1 januari 1994, syftar till en integrering av de aktuella
EFTA-ländemas marknader med EU:s inre marknad med dess fria rörlig-
het för varor, tjänster, personer och kapital (de fyra friheterna). Det
ursprungliga EES-avtalet omfattade EG-rättsakter som antagits fram till
och med den 31 juli 1991. Enligt avtalet kan direktiv som därefter antas
av EG fogas till EES-avtalet genom beslut i den Gemensamma EES-kom-
mittén. Ett sådant tillägg till avtalet beslutades i mars 1994.

Sverige har den 1 januari 1995 inträtt som medlem i EU. Sveriges för-
pliktelse att införliva EG-rätten i den svenska rättsordningen grundas här-
efter enbart på medlemskapet. Sverige kommer dock i egenskap av med-
lem i EU att omfattas av EES-avtalet och vara skyldigt att tillämpa de
direktiv som ingår i avtalet i förhållande till de EFTA-länder som är
avtalsparter, för närvarande Noige och Island. Föreliggande lagförslag
har utformats med beaktande av detta. Det område som omfettas av den
gemensamma marknaden betecknas således, liksom i redan gällande lag-
stiftning, EES.

4.3 EG:s grundläggande regler om försäkringsverksamhet

EG antog 1961 ett program om genomförande av etablerings- och tjänste-
frihet på försäkringsområdet. Redan 1964 kom ett direktiv om avskaf-
fande av alla hinder avseende etablering och tjänstehandel rörande åter-
försäkring och retrocession (64/225/EEG). När det gäller direkt försäk-
ring gick utvecklingen betydligt långsammare. Det första skadeförsäk-
ringsdirektivet (73/239/EEG) antogs 1973. Direktivet syftar till etable-
ringsfrihet inom skadeförsäkringsverksamhet. Motsvarande direktiv för
livförsäkring, det första livförsäkringsdirektivet (79/267/EEG), antogs
först 1979. Dessa första direktiv brukar kallas etableringsdirektiven eller
första generationens direktiv. De innebär en minimiharmonisering av reg-
ler för auktorisation och övriga krav som skall gälla för etablering i med-
lemsstaterna. I juni 1988 antogs det andra skadeförsäkringsdirektivet
(88/357/EEG). Det innehåller främst regler om möjligheten att sälja för-

112

säkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gräns- Prop. 1994/95:184
överskridande verksamhet). Motsvarande direktiv för livförsäkring, det
andra livförsäkringsdirektivet (90/619/EEG), antogs i november 1990.

Dessa båda direktiv utgör andra generationens direktiv. Såväl första som
andra generationens direktiv har kompletterats och ändrats i flera om-
gångar. Det har skett bl.a. genom direktiv (84/641/EEG) om ändring av
första skadeförsäkringsdirektivet speciellt avseende reserisker, direktiv
(87/343/EEG) om ändring av första skadeförsäkringsdirektivet såvitt av-
ser kreditförsäkring och boigensförsäkring och direktiv (90/618/EEG) om
ändring av första och andra skadeförsäkringsdirektivet vad avser ansvars-
försäkring för motorfordon.

Genom EES-avtalet åtog sig Sverige att bl.a. införa regler om etable-
ringsfrihet och om rätt att tillhandahålla tjänster genom gränsöverskri-
dande verksamhet. Sverige har också införlivat de rättsakter som ingår
i det ursprungliga EES-avtalet och som rör försäkringsverksamhet i den
nationella lagstiftningen genom lagändringar som trädde i kraft den
1 januari 1994 (SFS 1993:1302-1311, prop. 1992/93:257, bet.
1993/94-.NU15, rskr. 1993/94:39).

EG har bedrivit ett fortsatt harmoniseringsarbete genom att anta ytter-
ligare direktiv på försäkringsområdet. Avsikten har varit att fullständigt
genomföra den inre marknaden även på försäkringsområdet genom bl.a.
etablerings- och tjänstefrihet. De direktiv genom vilka detta uppnås är det
s.k. tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG) och det s.k. tredje liv-
försäkringsdirektivet (92/96/EEG), den tredje generationens direktiv, an-
tagna den 18 juni 1992 resp, den 10 november 1992. Direktiven skall till
följd av Sveriges medlemskap i EU införlivas med den svenska rättsord-
ningen. Dessa två direktiv ingår även i tilläggsavtalet till EES-avtalet och
gäller därför för de EFTA-länder som omfattas av EES-avtalet.

4.4 Den tredje generationens direktiv

Tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet är i
långa stycken likalydande. Direktiven syftar till att genomföra principerna
om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn.

Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare
skall ha möjlighet att med stöd av auktorisationen i sitt hemland driva
försäkringsverksamhet inom hela EU. Verksamheten skall kunna drivas
såväl från ett fest driftställe etablerat i ett annat medlemsland än hem-
landet som genom gränsöverskridande handel från ett fest driftställe be-
läget inom EU. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland får
inte hindra etablering utomlands eller gränsöverskridande verksamhet
bara på grund av att verksamheten inte enbart är inhemsk. Myndigheten
kan emellertid hindra verksamhet i ett annat medlemsland (värdlandet)
om försäkringsgivaren inte driver verksamheten på ett sunt sätt. Pröv-
ningen görs av hemlandsmyndigheten. Värdlandet kan inte hindra en för-
säkringsgivare som har auktorisation i sitt hemland att driva verksamhet

113

8 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

i värdlandet, och får heller inte bestämma om verksamheten skall drivas Prop. 1994/95:184
från ett läst driftställe eller genom gränsöverskridande handel.

Verksamheten skall, var den än bedrivs inom EU, i princip stå under
hemlandstillsyn. Detta innebär att hemlandets myndigheter skall ha huvud-
ansvaret för övervakningen även av filialer etablerade inom andra EU-
länder och av verksamhet som drivs i andra EU-länder genom gränsöver-
skridande verksamhet.

En ordning med en enda auktorisation och hemlandstillsyn förutsätter
att vaije medlemsstat erkänner övriga medlemsstaters regler för finansiell
rörelse och offentlig tillsyn som tillräckliga for att tillgodose värdlandets
anspråk på sundhet i rörelsen. Därför har i direktivform lagts fäst minimi-
nivåer för harmonisering av grundläggande regler för verksamheten
(minimiharmonisering), som t. ex regler för prövning av större ägare,
regler om soliditet och beräkning av tekniska reserver samt placeringsreg-
ler.

Denna proposition har disponerats på så sätt att ämnen som kan hän-
föras till minimiharmonisering behandlas i avsnitt 5 samt till enda auktori-
sation och hemlandstillsyn i avsnitt 6.

Värdlandets tillsynsmyndighet får dock i viss utsträckning kontrollera
den verksamhet som drivs i landet. För att en försäkringsgivare skall få
starta verksamhet — från ett etablerat driftställe eller genom gränsöver-
skridande verksamhet — skall en anmälan göras till värdlandets tillsyns-
myndighet av dess motsvarighet i hemlandet. Värdlandsmyndigheten har
i det skedet en möjlighet att meddela vilka allmänna förutsättningar som
verksamheten skall uppfylla med hänsyn till det allmänna bästa.

I princip är det hemlandsmyndigheten som skall följa försäkringsgiva-
rens verksamhet och ingripa om den inte uppfyller de krav som ställs för
rörelsens bedrivande. Värdlandets tillsynsmyndighet har emellertid möj-
lighet att anmoda försäkringsgivaren att rätta sig om verksamheten inte
överensstämmer med de regler som gäller. I undantagsfall — när försäk-
ringsgivaren inte rättat sig efter ett påpekande från den behöriga myndig-
heten i hemlandet eller när fara i dröjsmål föreligger — kan även tillsyns-
myndigheten i värdlandet ingripa, om det behövs till och med genom att
förbjuda försäkringsgivaren att meddela nya försäkringar.

4.5 Förhållandet till tredje land

Förutom de förpliktelser som följer med EES-avtalet och ett medlemskap
i EU har Sverige också förpliktelser gentemot medlemsstaterna i OECD.
De åtaganden som OECD:s medlemsstater har gjort inom försäkringsom-
rådet ingår i stadgan för liberalisering av löpande osynliga betalningar
(Code of liberalisation of Current Invisible Operations) och i kapitallibe-
raliseringsstadgan (Code of Liberalisation of Capital Movements). Sve-
rige har i fråga om försäkringsverksamhet inte gjort några reservationer
som är av betydelse i detta sammanhang mot liberaliseringsförpliktelsema
i liberaliseringsstadgoma. Förpliktelserna innebär att länderna i stor

114

utsträckning skall likabehandla inhemska företag och företag från andra Prop. 1994/95:184

OECD-länder. I avsnitt 6.6 behandlas åtaganden gentemot Schweiz som
följer av Sveriges inträde i Europeiska unionen.

115

5 Harmonisering av grundläggande regler          Prop. 1994/95:184

5.1 Prövning av större ägare och företagsledning

5.1.1 Lämplighetsprövning vid ansökan om koncession

Regeringens förslag: Som en del i koncessionsförfarandet skall ingå
prövning av lämpligheten hos tilltänkta ägare av s.k. kvalificerade
innehav, som motsvarar 10 procent eller mer av aktiekapitalet eller
av samtliga röster eller som annars möjliggör ett väsentligt inflytande
över ledningen av företaget. Koncession skall inte beviljas om
sådana ägare kan antas komma att utöva sitt inflytande på ett sätt
som motverkar en sund utveckling av verksamheten i bolaget.

Försäkringsdirektivens regler om prövning av företagets faktiska
ledning föranleder inga lagändringar.

Intempromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anför att försäkrings-
rörelselagens allmänna sundhetskrav bl.a. innefattar att företagets verk-
ställande ledning och större ägare skall uppfylla sådana krav på kunska-
per och omdöme som behövs för att på ett långsiktigt och stabilt sätt
driva en sund försäkringsverksamhet, och att detta således inte behöver
anges särskilt i lagtexten. Samfundet anser vidare att det i det föreslagna
kravet på en sund utveckling kan intolkas att utvecklingen i bolaget skall
vara sund även ur en allmän marknadsekonomisk synvinkel, medan
någon motsvarande tolkningsmöjlighet däremot inte föreligger när det
gäller direktivens bestämmelser. Samfundet föreslår därför att den före-
slagna regeln ändras så att den kommer i bättre överenstämmelse med
direktiven. Försäkringsförbundet förutsätter att en prövning av ägare med
kvalificerade innehav inte inskränker arbetsmarknadspartemas fria för-
handlingsrätt beträffande avtalsförsäkring, samt att någon ny materiell
prövning inte skall ske om ett bolag till följd av de ändrade försäkrings-
klasser som föreslås måste omkoncessioneras t.ex. från livförsäkringsbo-
lag till skadeförsäkringsbolag. Finansinspektionen anser att det bör klar-
göras vilken personkrets som skall anses ingå i ett försäkringsbolags
verkställande ledning. Enligt inspektionen är det vidare oklart om lämp-
lighetsprövningen skall omfatta hela företagsledningen eller endast den
verkställande ledningen. Inspektionen pekar slutligen på de problem som
uppstår till följd av att ledningen vid tidpunkten för lämplighetspröv-
ningen ännu inte är formellt utsedd.

EG:s regler: Enligt artikel 7 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel
8 i tredje skadeförsäkringsdirektivet får auktorisation för ett försäkring-
företag inte beviljas förrän prövningsmyndigheten fått information om
vilka ägare, fysiska eller juridiska personer, som har kvalificerade inne-
hav i företaget. Också storleken av sådana innehav skall uppges. Myndig-

116

heten skall vägra auktorisation om den, med hänsyn till behovet att säker- Prop. 1994/95:184
ställa en sund och ansvarsfull ledning av företaget, bedömer att lämplig-
heten av sådan ägare inte är tillfredsställande.

Med ett kvalificerat innehav avses, enligt artikel 1 i både tredje livför-
säkringsdirektivet och tredje skadeförsäkringsdirektivet, ett direkt eller
indirekt ägande i ett företag, som representerar 10 procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster eller som annars möjliggör ett väsentligt
inflytande över ledningen av företaget.

Förutom vad som krävs i fråga om större ägares lämplighet föreskriver
direktiven även att försäkringsföretag som ansöker om auktorisation fak-
tiskt skall ledas av personer med gott anseende och lämpliga yrkesmäs-
siga kvalifikationer eller erfarenheter, artikel 8.1 i första skade- resp,
livförsäkringsdirektivet i artiklarnas lydelse enligt artikel 6 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet.
Reglerna om ledningens lämplighet är en utökning av de krav som gäller
för auktorisation enligt den första generationens direktiv.

Skälen för regeringens förslag: Några uttryckliga regler om prövning
av större ägares lämplighet i samband med koncession finns för närva-
rande inte. En sådan prövning förutsätts dock ske inom ramen för bedöm-
ningen av om lagens allmänna sundhetskrav är uppfyllt. Detta följer av
förarbetena till de nuvarande reglerna i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), FRL (prop. 1992/93:257 s. 187). Där uttalas att principen
om sund försäkringsverksamhet är avsedd att uttrycka samma krav som
innefattas i begreppet sund bankverksamhet, som i detta avseende innebär
att bolagets verkställande ledning och större ägare skall bedömas uppfylla
de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som
erfordras för att de på ett långsiktigt och stabilt sätt skall kunna driva en
sund verksamhet. Som Advokatsamfundet påtalat skall således redan i dag
en prövning av ledningens och större ägares lämplighet göras vid konces-
sionsförfärandet. I intempromemorian angavs som skäl för att trots detta
i lagtexten ta in uttryckliga regler om ägarprövning att prövningen kan
leda till att enskilda personers eller företags rätt att äga viss egendom —
aktier i försäkringsbolag - inskränks. Det ansågs därför lämpligt att dessa
regler följde direkt av lag. Regeringen delar detta synsätt. Sådana regler
har också nyligen tagits in i bankaktiebolagslagen (1987:618), lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag och lagen (1991:981) omvärdepap-
persrörelse (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164,
SFS 1994:2007, 2018 och 2015). Motsvarande bestämmelser bör därför
införas även i fråga om koncession av försäkringsbolag. I enlighet med
de överväganden som gjorts i samband med nyssnämnda lagändringar kan
det emellertid inte anses erforderligt, såsom föreslogs i intempromemo-
rian, att i lag ta in en regel om att det till Finansinspektionen alltid skall
lämnas uppgift om tilltänkta kvalificerade innehav. En sådan bestämmelse
kan i stället fogas till exempelvis föreskrifter om vad en koncessionsansö-
kan skall innehålla. Regler om lämplighetsprövning av större ägare i re-
dan koncessionerade bolag kommer att tas upp i avsnitt 5.1.2. Där be-
handlas också prövningens materiella innehåll.

117

Advokatsamfundet har föreslagit att regeln om ägarprövning skall ges Prop. 1994/95:184
en annan utformning som närmare ansluter till lydelsen av bestämmelser-
na i direktiven. Bakom förslaget ligger farhågor om att regeln skulle
kunna tolkas så att den gav stöd för en behovsprövning av det slag som
tidigare avskaffats. Regeringen vill med anledning av detta slå fäst att
någon sådan tillämpning inte är avsedd. I sammanhanget bör även påpe-
kas att den särskilda bestämmelsen om att koncession inte får vägras på
den grunden att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag alltjämt
gäller. Denna regel avser givetvis inte enbart behovet av ett försäkrings-
bolag som sådant. Bestämmelsens centrala innehåll är i stället att konces-
sion inte får vägras därför att det saknas behov av sådana försäkringar
som bolaget avser att erbjuda, oavsett om detta beror på att sådana för-
säkringar redan erbjuds av andra bolag eller att försäkringar av detta slag
inte bedöms vara efterfrågade. Att någon behovsprövning inte skall ske
följer också av de regler om produktfrihet och förbud mot förhandsgransk-
ning av grunder som nu föreslås (avsnitt 6.3 resp. 5.2.1).

I fråga om de synpunkter som Försäkringsförbundet framfört kan inled-
ningsvis konstateras att någon inskränkning av parternas fria förhandlings-
rätt i fråga om avtalsförsäkring givetvis inte är avsedd. Några sådana
effekter torde heller knappast uppstå i praktiken. Det måste ju förutsättas
att avtalsförsäkringslösningar redan i dag ges en sådan utformning att de
inte skulle komma i konflikt med en regel om att större ägare skall anses
lämpliga. Förhållandet är likartat vad gäller prövning av omkoncessione-
ring från ett slag av försäkringsrörelse till ett annat. Utgångspunkten
måste ju även här vara att större ägare skall vara lämpliga. Om så inte
är fallet torde det oavsett en eventuell omkoncessionering finnas skäl för
Finansinspektionen att ingripa enligt de regler om löpande ägarprövning
som behandlas i avsnitt 5.1.2. Det finns därför inte skäl att göra några
särskilda undantag från ägarprövningsreglema vad gäller omkoncessione-
ring. En annan sak är att prövningen i ett fäll där bolagets ägare sedan
tidigare är kända och "godkända" naturligen kan göras mycket summarisk
i förhållande till den som behövs beträffande ett helt nytt bolag med
ägare som inte tidigare varit föremål för bedömning eller granskning.

Av direktiven följer att en prövning skall ske inte bara av större ägare,
utan också av de personer som leder bolaget. Finansinspektionen har i sitt
remissvar väckt frågan om vilken krets av personer som skall anses till-
höra denna grupp. Som tidigare har angetts ingår prövning av ledningens
lämplighet som en del i bedömningen av om den planerade verksamheten
som helhet kan antas uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet.
I de ovan redovisade uttalandena i förarbetena till motsvarande bestäm-
melser för banker, som enligt prop. 92/93:257 s. 187 är giltiga även i
fråga om försäkringsbolag, anges att bedömningen skall avse bolagets
verkställande ledning. Enligt inspektionen har emellertid prövningen av
ansökningar om bankoktroj i praktiken kommit att innefatta en kvalitativ
bedömning av den framtida bankens ledning i ordets vidare bemärkelse.

Vid en bedömning av om EG-reglema om ledningsprövning kräver
lagändringar måste beaktas dels den nuvarande svenska ordningen, dels
de närmare krav som följer av den tredje generationens försäkrings-

118

direktiv. I de relevanta bestämmelserna i försäkringsdirektiven, som är Prop. 1994/95:184
likalydande med dem för kreditinstitut och värdepappersföretag, anges i
den engelska språkversionen att företaget "shall be effectively run by
persons of good repute with appropriate qualifications or experience".
Den motsvarande svenska översättningen lyder "faktiskt ledas av personer
med gott anseende och med lämliga yrkesmässiga kvalifikationer eller
lämplig yrkesmässig erfarenhet". I Danmark har direktiven tolkats så att
prövningen där omfattar "medlem af forsikringsselskabets direktion eller
bestyrelse". Enligt den tolkning som har gjorts i Storbritannien anges som
föremål för prövningen bolagets "board of directors".

Enligt regeringens uppfattning kan direktivens krav i fråga om lämplig-
heten hos bolagets faktiska ledning tillgodoses inom ramen för gällande
regler. Några lagändringar behövs därför inte. Med denna bedömning an-
kommer det inte på regeringen att uttala sig om tolkningen eller tillämp-
ningen av sedan tidigare beslutade lagregler. Detta är i stället en uppgift
för Finansinspektionen som ansvarig myndighet.

Finansinspektionen har även pekat på ett för ägar- och ledningspröv-
ning gemensamt problem, nämligen att beslut om koncession enligt nu
gällande ordning fettas innan det aktuella bolaget är bildat och således
också innan ägar- och ledningsfrågoma är formellt avgjorda. Skälet för
detta är att koncessionsförferandet enligt dagens regler sker på ett mycket
tidigt stadium av ett försäkringsbolags bildande. Motsvarande regler gäl-
ler också vid prövning av tillstånd att driva bankverksamhet (oktroj). Som
inspektionen anfört kan den nuvarande ordningen medföra problem av
praktisk natur. Dessa kan dock inte undvikas utan en förändring av
gången för bildande och koncessionering av ett försäkringsbolag. Med
hänsyn till reglernas nära överensstämmelse borde i så fell också över-
vägas motsvarande ändringar av reglerna för bankoktroj. En sådan över-
syn ligger utanför ramen för detta lagstiftningsärende.

Prövningen av blivande ägare och ledning kommer således att ske i
anslutning till det nuvarande koncessionsförferandet. Någon risk för att
ett bolag av detta skäl skulle komma att ledas eller ägas av olämpliga per-
soner torde emellertid inte föreligga. Såvitt gäller ledningen uppstår
svårigheter endast om en eller flera befattningshavare inte kunnat namn-
ges i koncessionsansökan eller om personer som namngetts i ansökan er-
sätts med andra. Skulle i ett sådant fell en olämplig person utses efter det
att koncession beviljats kan ingripande mot detta ske i efterhand, i sista
hand genom beslut om förverkande av koncessionen. Förverkande kan
enligt 19 kap. 11 § sista stycket FRL ske bl.a. om bolaget inte längre
uppfyller kraven för koncession. Så är fallet om den verkställande led-
ningen är att anse som olämplig. Beträffande större ägare föreslås nu ut-
tryckliga lagregler om sanktioner mot en olämplig ägare eller förvärvare
av ett kvalificerat innehav i ett koncessionerat bolag. Reglerna behandlas
i följande avsnitt.

119

5.1.2 Lämplighetsprövning i ett koncessionerat bolag

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Finansinspektionens tillstånd krävs för förvärv
av kvalificerade innehav av aktier i ett försäkringsbolag. Tillstånd
krävs även för förvärv som innebär att den som redan har ett kvalifi-
cerat innehav ökar detta så att det uppgår till eller överskrider 20,
33 eller 50 procent av kapitalet eller rösterna eller som medför att
försäkringsföretaget får ställning av dotterföretag.

Inspektionen skall bevilja tillstånd till ett förvärv om lämpligheten
hos förvärvaren inte kan antas motverka en sund utveckling av verk-
samheten i bolaget. På samma grund kan inspektionen ingripa mot
den som redan har ett kvalificerat innehav i ett försäkringsbolag,
bl.a. genom förbud att utöva rösträtt och, i sista hand, föreläggande
att avyttra aktierna. Inspektionen skall meddela beslut om tillstånd
till förvärv inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjor-
des.

Anmälan skall ske till Finansinspektionen av avyttringar som med-
för att ett innehav upphör att vara kvalificerat eller som innebär att
innehavet går ned under någon av de ovan angivna nivåerna.

I ärenden om ägarprövning skall sekretess gälla hos Finansinspek-
tionen för uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhål-
landen om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om
uppgifterna blir offentliga.

Intempromemorians förslag innehöll ingen särskild sekretessregel.
Intempromemorian överensstämmer i övrigt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att följande bör
föreskrivas i författning. Aktier som förvärvats i strid med tillståndsplik-
ten eller inspektionens beslut får inte företrädas vid bolagsstämma och av-
givna röster skall därför vara ogiltiga, om inte inspektionen i efterhand
gett tillstånd till förvärvet. Finansinspektionen påpekar att intemprome-
morian inte berör frågan om en eventuell löpande prövning av ledningen.
Inspektionen anser det vidare värdefullt att riktlinjer ges för inspektionens
befogenheter vad gäller prövningen av ägares och lednings lämplighet.

EG:s regler: Enligt artikel 14.1 i det tredje livförsäkringsdirektivet och
artikel 15.1 i det tredje skadeförsäkringsdirektivet skall det föreskrivas
en skyldighet för vaije fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva
ett kvalificerat innehav i ett försäkringsföretag, att underrätta behöriga
myndigheter om storleken av det tilltänkta innehavet. Innebörden av be-
greppet kvalificerat innehav har behandlats i avsnitt 5.1.1. En underrät-
telse skall lämnas även av den som avser att öka ett kvalificerat innehav
så att hans andel av kapitalet eller rösterna kommer att nå upp till eller
överskrida 20, 33 eller 50 procent, eller så att försäkringsföretaget får
ställning av dotterföretag.

När en myndighet fått en anmälan om ett tilltänkt förvärv, skall den
enligt samma artiklar ha möjlighet att inom en tid av tre månader mot-

120

sätta sig förvärvet. Detta skall ske om förvärvaren bedöms vara olämplig. Prop. 1994/95:184
Om myndigheten beslutar att inte motsätta sig förvärvet får den före-
skriva en viss tid inom vilken förvärvet skall ha genomförts.

Enligt artikel 14.2 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.2 i skadeför-
säkringsdirektivet skall anmälan göras även av fysiska och juridiska per-
soner som avser att avyttra - direkt eller indirekt - ett kvalificerat inne-
hav. Också i det fäll en avyttring innebär att ett kvalificerat innehav upp-
hör att var kvalificerat eller att innehavet minskas så att andelen av kapi-
talet eller rösterna går ned under 20, 33 eller 50 procent eller så att för-
säkringsföretaget förlorar sin ställning av dotterföretag, skall anmälan
ske.

En skyldighet att underrätta behöriga myndigheter åligger enligt artikel
14.3 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.3 i skadeförsäkringsdirek-
tivet försäkringsföretag som, i samband med bolagsstämma eller på annat
sätt, får kännedom om förvärv eller avyttringar som nu sagts. Ett försäk-
ringsföretag skall också löpande, minst en gång om året, underrätta myn-
digheterna om vilka personer som har kvalificerade innehav i företaget
och om storleken av sådana innehav.

Enligt artikel 14.4 i livförsäkringsdirektivet och artikel 15.4 i skadeför-
säkringsdirektivet åligger det behöriga myndigheter att ingripa mot ägare
med kvalificerade innehav, när de utövar sitt inflytande på ett sätt som
är ägnat att motverka en sund och ansvarsfull ledning av försäkringsföre-
taget. Sådana ingripanden skall kunna ske exempelvis i form av föreläg-
ganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen
samt genom upphävande av rösträtt som följer med innehavet. Åtgärder
av samma slag skall kunna vidtas gentemot den som underlåter att lämna
föreskrivna underrättelser om förvärv. Om ett förvärv genomförs i strid
med myndighetens beslut skall - oavsett vilka ingripanden som sker i
övrigt - förordnas att rösträtterna som är knutna till innehavet inte får
utövas eller att avgivna röster skall vara eller får förklaras ogiltiga.

Skälen för regeringens förslag: Regler om prövning av lämpligheten
av större ägare i redan auktoriserade finansiella institut infördes inom EG
först i fråga om banker och andra kreditinstitut. Dessa regler finns i direk-
tivet 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och
andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinsti-
tut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG (andra banksamordnings-
direktivet). Bestämmelser om ägarprövning i enlighet med vad som före-
skrivs i direktivet har införts först i ifråga om banker och därefter också
för kreditmarknadsbolag. Bestämmelserna finns nu i bankrörelselagen
resp, lagen om kreditmarknadsbolag (prop. 1992/93:89, bet.
1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109, SFS 1992:1613 och 1610). Inom EG
har vidare genom direktivet 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investe-
ringstjänster inom värdepappersområdet motsvarande ägarprövningsregler
införts även beträffande värdepappersföretag. Direktivets bestämmelser
i detta avseende överensstämmer med bestämmelserna i det andra bank-
samordningsdirektivet. Ägarprövningsregler för värdepappersbolag som
är likalydande med dem för banker och kreditmarknadsbolag har nyligen

121

tagits in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (prop. 1994/95:50, Prop. 1994/95:184
bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2015).

Det finns i dag inga uttryckliga regler om prövning av ägare i försäk-
ringsbolag. I försäkringsrörelselagen föreskrivs endast att den som förvär-
var aktier, inom en månad skall anmäla förvärvet till Finansinspektionen
om det medför att förvärvarens andel av aktiekapitalet eller rösterna
kommer att överstiga vissa gänsvärden. Syftet bakom bestämmelsen är
att sådan information kan utgöra ett värdefullt komplement till de upp-
lysningar om bolagets verksamhet som inspektionen tar del av i övrigt
och underlätta tillsynen (prop. 1989/90:116, s.49). Detta är inte till-
räckligt för att uppfylla EG:s regler. Av tredje generationens försäk-
ringsdirektiv följer att bestämmelser om ägarprövning, innefattande bl.a.
tillståndsplikt för förvärvare av aktier, skall införas beträffande försäk-
ringsbolag. Försäkringsdirektivens regler är utformade på samma sätt
som EG-reglema för kreditinstitut och värdepappersföretag. Som redo-
visats ovan är också de svenska reglerna för de två sistnämnda slagen av
företag överensstämmande. Intempromemorians förslag bygger på att
även reglerna för prövningen av ägare i försäkringsbolag bör ha samma
innehåll som reglerna för prövningen av ägare i andra finansiella företag.

Sveriges Advokatsamfund har i ett avseende föreslagit en annan utform-
ning av ägarprövningsreglema. Samfundet förordar att följden av att ett
förvärv sker utan Finansinspektionens tillstånd — förbud mot att aktierna
företräds vid bolagsstämma eller ogiltighet av avgivna röster — skall följa
direkt av lagen i stället för att kräva ett särskilt beslut av Finansinspek-
tionen. Som skäl för detta har anförts dels att de rättsliga följderna av ett
förvärv i strid med tillståndsplikten eller Finansinspektionens beslut blir
mer förutsägbara, dels att en aktieägare kan vända sig direkt till domstol
för att få ett bolagsstämmobeslut upphävt om beslutet möjliggjorts genom
att någon som gjort ett otillåtet förvärv röstat på stämman. Samfundet
anser det vidare lämpligare från rättssäkerhetssynpunkt att frågan om
aktier får företrädas på bolagsstämma prövas av domstol och inte av
Finansinspektionen. Enligt regeringens uppfattning är dock skillnaderna
mellan intempromemorians och samfundets förslag i praktiken små. I fäll
där Finansinspektionen avslagit en ansökan om tillstånd torde, om förvär-
vet ändå genomförs, både förvärvaren och andra berörda även med den
ordning som föreslås i intempromemorian normalt kunna utgå från att
aktierna inte kommer att få företrädas på bolagsstämman. Om ett förvärv
sker innan inspektionen meddelat beslut i tillståndsfrågan kommer även
med den utformning av regeln som samfundet föreslår en osäkerhet om
avgivna röster är giltiga eller inte att råda till dess frågan om tillstånd
prövats. Det kan vidare vara en fördel att röster som avgivits av en ägare
som sedermera bedöms som olämplig inte automatiskt blir ogiltiga. Syftet
med ägarprövningsreglema är att förhindra att en olämplig ägare påver-
kar bolagets verksamhet i osund riktning. Beslut som en i och för sig
olämplig ägare medverkat till vid en enstaka bolagsstämma behöver inte
nödvändigtvis ha en sådan verkan. En automatisk ogiltighetsverkan kan
i sådana fäll komma att medföra att sakligt sett helt legitima beslut rivs
upp. Inte heller bör fördelama ur rättssäkerhetssynpunkt av att ogiltighet

122

beslutas av domstol överdrivas. Domstolens prövning kommer enligt sam- Prop. 1994/95:184
fundets förslag endast att avse frågan om Finansinspektionen beviljat till-
stånd till förvärvet eller inte. Den mer krävande uppgiften att avgöra
huruvida en förvärvare är lämplig och således skall beviljas tillstånd
skulle alltjämt komma att ligga hos inspektionen.

Mot bakgrund av de överväganden som redovisats ovan finner rege-
ringen inte skäl att frångå intempromemorians förslag. Agarprövningsreg-
lerna för försäkringsbolag bör således ges samma lydelse som de regler
som redan införts i fråga om banker, kreditmarknadsbolag och värdepap-
persbolag. Enhetliga regler i detta avseende kommer härigenom att gälla
inom hela det finansiella området.

Ägarprövningsreglemas närmare tillämpning behandlas i författnings-
kommentaren till de aktuella bestämmelserna. Ett flertal frågor av mer
principiell karaktär har också kommenterats i förarbetena till motsvarande
regler på värdepappersområdet (prop. 1994/95:50 s. 138-141). Vad som
uttalats där är i tillämpliga delar giltigt också i fråga om prövningen
enligt FRL.

Finansinspektionen har tagit upp frågan om löpande prövning också av
bolagets ledning. Som redovisats i närmast föregående avsnitt (5.1.1)
ingår prövning av ledningen som en del i koncessionsförferandet. Kon-
cession skall inte beviljas om inte den planerade verksamheten kan antas
komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. Givetvis
måste samma krav på ledningen gälla även sedan koncession beviljats.
Koncessionsprövningen skulle annars förlora sin verkan. Kontrollen av
att verksamheten leds av lämpliga och kompetenta personer ingår således
som en del av Finansinspektionens löpande tillsyn.

För ägarprövning enligt bankrörelselagen och lagen om kreditmark-
nadsbolag finns i 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) reg-
ler om sekretess i vissa fäll för uppgifter om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Reglerna gäller både för prövning som sker vid
ansökan om oktroj resp, auktorisation och för prövning som sker inom
ramen för den löpande tillsynen. Motsvarande regler har nyligen beslutats
för prövning enligt bestämmelserna i värdepappersrörelselagen. Samma
sekretesskydd bör gälla även vid ägarprövning som sker enligt FRL. Sek-
retessfrågor i övrigt behandlas i samband med reglerna om hemlandstill-
syn (avsnitt 6.2).

123

5.2 Grunder för försäkringsverksamhet                      ^ProP- 1994/95:184

5.2.1 Stadfästelse av grunder och grundernas innehåll

Regeringens förslag: Kravet på stadfästelse av grunder slopas.
Grunder för livförsäkring skall tillställas Finansinspektionen senast
samtidigt med att de böljar användas. Till grunderna skall fogas en
redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna
och försäkringsbolaget. Motsvarande skall gälla vid ändring av
grunder. Skyldigheten att teckna återförsäkring för livförsäkring
skall inte längre anges i grunderna utan, i likhet med skadeförsäk-
ring, framgå av bolagsordningen. Om en långvarig skadeförsäkrings
särskilda beskaffenhet föranleder det får undantag medges från
kravet på grunder. De bestämmelser i grunderna som har villkors-
karaktär skall framgå av försäkringsvillkoren och inte anges i
grunderna. Bestämmelser om beräkning av försäkringspremier, pre-
miereserv och tekniska återköpsvärden samt om återbäring till
försäkringstagarna skall även fortsättningsvis anges i grunderna.

Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag om slopande av kravet på
stadfästelse har tillstyrkts av remissinstanserna. Svenska Aktuarieföre-
ningen har framhållit att det finns risk för betydande ekonomiska förluster
för försäkringsbolaget om grunderna underkänns i efterhand. Föreningen
anser att frågan om möjlighet för Finansinspektionen att ge bindande för-
handsbesked avseende grundernas innehåll bör diskuteras. Försäkringsför-
bundet har anfört att uppgifter i grunderna rörande regler för beräkning
av premier och tekniskt återköpsvärde måste kunna sekretessbeläggas.
Förbundet har vidare ifrågasatt att detaljerade regler för tilldelning av
återbäring skall överföras till försäkringsvillkoren. Finansinspektionen
anser att det bör klarläggas om ett ingripande i fråga om grunderna från
inspektionens sida skall få retroaktiv verkan på innehållet i avtal som
tecknats före ingripandet. Konkurrensverket har avstyrkt förslaget att
Finansinspektionen skall ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter
om utformningen av grunderna. Verket har vidare funnit det uteslutet att
det skall krävas anmälningsskyldighet för samtliga uppgifter i grunderna.

EG:s regler: Artikel 8.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse
enligt artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet förbjuder medlemsstaterna
att anta bestämmelser som gör etableringstillstånd beroende av förhands-
godkännande eller av löpande anmälan av allmänna och särskilda försäk-
ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt används för
beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar, eller formulär och
andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanha-
vanden med försäkringstagarna. Beträffande allmänna och särskilda för-
säkringsvillkor, premietariffer eller andra tryckta handlingar gäller det-

124

samma för skadeförsäkring enligt artikel 8.3 i första skadeförsäkrings- Prop. 1994/95:184
direktivet i dess lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirekti-
vet. För skadeförsäkring får inte heller, dock med visst undantag, krävas
förhandsanmälan eller godkännande av premiehöjningar.

För livförsäkring får hemlandet kräva regelbunden underrättelse om de
tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och tek-
niska avsättningar. För både liv- och skadeförsäkring får hemlandet kräva
att stiftelseurkund och bolagsordning samt alla andra handlingar som
krävs för normal tillsyn ges in till behörig myndighet.

De redovisade bestämmelserna kompletteras i artikel 29 i både tredje
liv- och skadeförsäkringsdirektiven av en bestämmelse som innebär att
detsamma gäller även under verksamhetens bedrivande, dvs. efter det att
auktorisation beviljats.

Gällande regler: För livförsäkring och i vissa fall för skadeförsäkring
skall grunder upprättas. Grunderna består till stor del av försäkringsmate-
matiska formler och modeller för beräkning. Grunderna innebär en kom-
plettering till försäkringsbolagets bolagsordning men även till det enskilda
försäkringsavtalets villkor.

Av 2 kap. 6 § första stycket FRL framgår att grunder för livförsäkring
skall upprättas för beräkning av försäkringspremier och av premiereserv,
för försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev, för belåning av för-
säkringsbrev hos bolaget, för verkan av underlåtenhet att betala premie,
för försäkringstagarens rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget
i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, för återbäring till försäk-
ringstagarna, för skyldighet att teckna återförsäkring och för förräntning
av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

Med stöd av 1 kap. 5 § första stycket FRL får lagens livförsäkringsbe-
stämmelser, inklusive bestämmelserna om grunder, tillämpas också för
sjuk- och olycksfallsförsäkring.

För skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år skall grun-
der upprättas för beräkning av premiereserv och för försäkringstagarnas
rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar
för försäkringsfallet. Om liv- eller sjukränta tillhör annan försäkring än
livförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och
rätt till återköp.

Närmare reglering av vad grunderna skall innehålla finns i 7 kap.

2-8 §§ och 12 kap. 8 § FRL där det även finns bestämmelser om s.k.
öveigångsgrunder.

Grundernas överensstämmelse med lag prövas av regeringen i samband
med koncessionsprövningen. Om den planerade verksamheten enligt bo-
lagsordning, grunder och verksamhetsplan kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund försäkringsverksamhet skall regeringen enligt 2 kap.
3 § tredje stycket FRL stadfästa grunderna tillsammans med bolagsord-
ningen och bevilja bolaget koncession. Även en ändring av grunderna
skall stadfästas av regeringen eller, i vissa fäll, av Finansinspektionen.

För filialer och agenturer till utländska försäkringsgivare hemmahöran-
de inom EES gäller för livförsäkring i huvudsak motsvarande regler som
för svenska försäkringsbolag (3 kap. 2 § och 5 kap. 3-4 §§ lagen

125

(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, LEF). För Prop. 1994/95:184
den verksamhet som drivs här i landet av en sådan försäkringsgivare ge-
nom gränsöverskridande verksamhet skall, om verksamheten är konces-
sionspliktig, bestämmelser upprättas och ges in till Finansinspektionen om
hur premiereserv skall beräknas, om försäkringstagarnas rätt till återköp
och fribrev, om återbäring till försäkringstagarna samt, om inte undantag
medges av Finansinspektionen, om hur försäkringspremier skall beräknas

(3 kap. 4 § LEF).

Vad gäller försäkringsföretag hemmahörande i ett land utanför EES
gäller för livförsäkring och sådan liv- och sjukränta som tillhör annan
försäkring än livförsäkring i huvudsak samma regler som för svenska bo-
lag. Däremot finns inga regler om grunder för skadeförsäkring.

Skälen för regeringens förslag:

Stadfästelse av grunder

För att de svenska reglerna inte skall stå i strid med EG:s regler får det
inte krävas förhandsgodkännande eller löpande anmälning av allmänna
eller särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som sär-
skilt används för beräkning av premietariffer eller tekniska avsättningar,
eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att
använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. I den mån grun-
derna innehåller något av detta får kravet på stadfästelse av dem inte
behållas.

Försäkringsutredningen har funnit att för livförsäkring faller samtliga
grunder, utom grunderna för skyldighet att teckna återförsäkring, inom
det enligt direktivet förbjudna området (se utredningen s. 78 f). För skade-
försäkring är utredningens ståndpunkt att kravet på grunder i sin helhet
fäller inom det förbjudna området. Regeringen instämmer i den bedöm-
ning Försäkringsutredningen gjort i denna del. Att behålla kravet på stad-
fästelse endast såvitt avser grunder för skyldighet att teckna återförsäk-
ring är inte befogat. Kravet på stadfästelse av grunder skall därför slopas.

Motsvarande regler som vid antagande av nya grunder bör gälla vid
ändring av dem.

Svenska Aktuarieföreningen har ansett att en möj lighet för Finansinspek-
tionen att ge bindande förhandsbesked avseende grundernas innehåll bör
diskuteras. Detta för att minska risken att grunderna i efterhand under-
känns med betydande ekonomiska förluster för försäkringsbolaget.

En grundläggande tanke bakom förbudet mot förhandsgodkännande är
emellertid att skapa konkurrensfrihet och möjlighet till fri produktutveck-
ling. Att införa möjlighet till bindande förhandsgranskning skulle enligt
regeringens mening motverka dessa syften. Det finns dessutom en risk
att denna möjlighet skulle utnyttjas i en sådan omfattning att Finansin-
spektionens prioritering av tillsynens inriktning kan bli lidande. Risken
för ekonomiska förluster kan minimeras genom att Finansinspektionen i

126

ett tidigt skede får tillgång till grunderna. Vi återkommer till denna fråga Prop. 1994/95:184
i det följande.

Grundernas betydelse som avtals innehåll

Som nämnts är grunderna i vissa delar närmast att anse som försäkrings-
villkor. Villkoren hänvisar ofta till grunderna. I ett förslag till ny försäk-
ringsavtalslag (Ds 1993:39) har lagregler föreslagits i fråga om sådana
villkor som det enligt 2 kap. 6 § FRL skall upprättas grunder för, t. ex.
om försäkringstagarens rätt till fribrev och återköp. I vissa fäll har det
föreslagits att bestämmelser skall finnas i försäkringsvillkoren. Det är för
närvarande osäkert när den nya försäkringsavtalslagen kan träda i kraft.
Under inga förhållanden kommer detta att ske under år 1995. Mot bak-
grund av dessa förslag och att de villkor som skall gälla i avtalet mellan
försäkringstagaren och bolaget i möjligaste man bör framgå av försäk-
ringsvillkoren och inte av grunderna har Försäkringsutredningen föresla-
git att skyldigheten att upprätta grunder i huvudsak skall begränsas till
tekniskt beräkningsunderlag (se utredningen s.81 ff).

En sådan ordning som Försäkringsutredningen föreslagit är enligt rege-
ringens mening tilltalande. Det är en fördel om försäkringstagarna direkt
av avtalet kan se vilka villkor som gäller för en försäkring. Med nu exi-
sterande ordning är de villkor som återfinns i grunderna svåråtkomliga
och svåra att förstå. I de fäll en fråga regleras direkt i försäkringsavtals-
lagen eller enligt försäkringsavtalslagen skall tas upp i avtalsvillkoren
finns det enligt regeringens uppfättning inte anledning att behålla kravet
att grunder skall upprättas. Regeringen förutsätter att försäkringsbolagen
utformar villkoren så att försäkringstagarna kan förstå dem och att de inte
blir onödigt omfättande.

Försäkringsförbundet har ifrågasatt att detaljerade regler för tilldelning
av återbäring skall överföras till försäkringsvillkoren. Enligt förbundets
mening skulle det bli tungrott och leda till svårigheter att anpassa till-
delningsmetodiken till förbättrad teknik. Det kan visserligen komplicera
för bolagen att tilldelningsreglema anges i villkoren i stället för i grun-
derna. Vinsten av att föra dessa bestämmelser till villkoren är emellertid
enligt regeringens mening stor. Återbäringen är en väsentlig del av av-
talen och det är därför naturligt att bestämmelserna återfinns där. Det kan
dessutom påpekas att bestämmelser om antaganden och metoder för be-
räkning av återbäring även fortsättningsvis skall anges i grunderna.

Enligt 2 kap. 5 § 10 FRL skall bolagsordningen, för annan försäkring
än livförsäkring, ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna
återförsäkring. Det vore lämpligt att samma regler gäller både för livför-
säkring och för skadeförsäkring trots att det därigenom blir bolagsstäm-
man och inte styrelsen som beslutar om ändring i bestämmelserna om
återförsäkring. Regeringen föreslår därför att bolagsordningen även för
livförsäkring skall ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna
återförsäkring.

127

De ämnen som blir kvar att upprätta grunder för är beräkning av försäk- Prop. 1994/95:184
ringspremier och premiereserv samt återbäring till försäkringstagarna.
Det blir också nödvändigt att upprätta grunder för beräkning av tekniska
återköpsvärden.

Undantag från skyldigheten att upprätta grunder

Försäkringsutredningen har föreslagit att dispens skall kunna ges från
skyldigheten att upprätta grunder såvitt avser lång skadeförsäkring. Som
exempel på försäkringar där grunder inte skulle behövas har angetts långa
skadeförsäkringar som avser mindre belopp. Ett annat exempel är en typ
av försäkringar som har uppträtt på senare tid, särskilt inom kreditförsäk-
ring i samband med längre byggnadsprojekt, där försäkringskonstruk-
tionen har sådana särdrag att det kan komma att återbetalas premier vid
få skador eller att utkrävas nya premier vid ogynnsamt skadeutfall. Den
sist nämnda försäkringstypen reglerar dessa förhållanden på ett sätt som
liknar det som används i grunder. Ett krav på grunder bör naturligtvis
inte gälla om det inte uppfyller den avsedda funktionen. Regeringen delar
därför utredningens bedömning att en möjlighet för dispens bör införas
om det är motiverat med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet.

Tillsynen över grunderna

Försäkringsutredningen har föreslagit att Finansinspektionen skall få möj-
lighet att meddela föreskrifter om grundernas närmare utformning med
motiveringen att det skulle underlätta inspektionens tillsyn. Utredningen
har vidare föreslagit att grunderna, tillsammans med en analys av deras
konsekvenser för försäkringstagarna och bolaget, skall ges in till inspek-
tionen senast samtidigt som de böijar tillämpas. Enligt utredningen kan
det ifrågasättas om EG:s ordning medger krav på anmälan av samtliga
bestämmelser som grunderna för livförsäkring enligt utredningens förslag
skall innehålla. Utredningens bedömning är att det otvivelaktigt är tillåtet
beträffande regler för beräkning av premier och premiereserv, medan viss
tvekan kan gälla för övriga bestämmelser (regler för beräkning av åter-
köpsvärden samt bestämmelser för beräkning och fördelning av återbä-
ring). Eftersom även de sistnämnda bestämmelserna kan få betydelse för
storleken av ett bolags försäkringstekniska skulder bör de dock enligt
utredningen kunna omfattas av en bestämmelse om anmälningsskyldighet.

Konkurrensverket har avstyrkt utredningens förslag i denna del. Verket
anser att det mot bakgrund av kraven i tredje livförsäkringsdirektivet är
uteslutet att behålla krav på förhandsanmälan för samtliga bestämmelser
i grunderna. Beträffande den av utredningen föreslagna möjligheten för
Finansinspektionen att meddela föreskrifter om grundernas utformning
anser verket att det förhållandet att grunderna numera varierar visar på
att det inträtt ett visst mått av sådan flexibilitet som utredningen enligt
sina direktiv skall söka främja.

128

En anmälningsskyldighet för samtliga grunder skulle i hög utsträckning Prop. 1994/95:184
underlätta Finansinspektionens tillsynsarbete. Enligt regeringens mening
är en sådan skyldighet inte oförenlig med EG:s regler. Regeringen anser
därför att en anmälningsskyldighet för samtliga grunder bör införas.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det skulle underlätta
Finansinspektionens tillsyn om inspektionen får meddela förskrifter om
grundernas utformning. En sådan föreskriftsrätt bör därför genomföras.
Det bör dock framhållas att föreskrifterna skall avse grundernas redak-
tionella utformning. Att låta föreskrifterna omfatta grundernas materiella
innehåll skulle kunna hämma produktutveckling och konkurrens.

Försäkringsförbundet har anfört att uppgifter i grunderna rörande regler
för beräkning av premier och tekniskt återköpsvärde bör kunna anses
vara sådana uppgifter som sekretess bör gälla för.

Enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i statlig
myndighets verksamhet som består i tillsyn med avseende på försäkrings-
väsendet för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden hos den som
myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om
uppgiften röjs. Frågan om de uppgifter Försäkringsförbundet angett kan
vara sådana som kan omfattas av sekretess får avgöras från fell till fell.
Regeringen anser därför att någon lagändring i detta hänseende inte är
nödvändig.

Finansinspektionen har ansett att det krävs ett klargörande i frågan om
ett ingripande mot grunderna skall få retroaktiv verkan på innehållet i
avtal som tecknats före ingripandet.

Utredningen har i viss mån tangerat frågan (s. 88 f.). Enligt utred-
ningen kan ändringar i grunderna enligt gällande rätt få verkan för redan
ingångna försäkringsavtal. Det förhållandet att ändringar i grunderna skall
stadfästas har ansetts utgöra en garanti för att sådana ändringar inte krän-
ker försäkringstagarnas rätt. När nu kravet på stadfästelse slopas kan det
visserligen enligt utredningen diskuteras om ändringar även i fortsätt-
ningen skall få verkan för redan ingångna avtal. Mot bakgrund av bl.a.
att de nya grunderna tillsammans med en redogörelse för ändringens kon-
sekvenser för försäkringstagarna och bolaget skall ges in till Finansin-
spektionen och att inspektionen därigenom får en möjlighet att ingripa i
ett tidigt skede anser utredningen att grundändringar även i framtiden kan
få verkningar på ett redan ingånget avtal. Regeringen delar utredningens
uppfettning. I linje med detta kan även ändringar av grunderna som ini-
tierats av Finansinspektionen få effekt på redan ingångna avtal.

Utländska försäkringsföretag utanför EES

EG:s regler på detta område gäller endast för EES-länder. Det betyder
att Sverige i förhållande till sina åtaganden gentemot EG och EES har fri-
het att för tredje lands försäkringsföretag utforma regleringen. Däremot
har Sverige internationella åtaganden gentemot OECD som innebär att in-
hemska företag och företag hemmahörande inom OECD bör behandlas
lika. Regeringen har tidigare gett uttryck åt sin mening att det är ange-

129

9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

läget att genomföra motsvarande förändringar för tredje lands företag Prop. 1994/95:184
som för företag hemmahörande inom EES under förutsättning att EG:s
regler tillåter det och att grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav

är tillgodosedda (prop. 1992/93:257 s. 100). Mot denna bakgrund bör

krav på stadfästelse av grunder inte längre förekomma för tredje lands
företag.

5.2.2 Beräkning av försäkringspremier och premiereserv i
livförsäkringsrörelse

Regeringens förslag: Premiereserven i livförsäkringsrörelse skall
som huvudregel beräknas individuellt. En kollektiv beräkningsmetod
medges om en sådan metod ger ett resultat som motsvarar det som
erhålls vid en individuell beräkning. Bestämmelserna om beräkning
av premiereserv skall gälla alla livförsäkringar. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela
föreskrifter om högsta tillåtna ränteantagande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utred-
ningens förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har
anfört att ett försäkringsbolag som beräknat sin premiereserv efter en
räntefot som är högre än den räntefot som inspektionen senare kan
komma att fastställa måste genomföra en premiereservförstärkning i sam-
band med att räntenivån sänks. Enligt inspektionen kan detta medföra all-
varliga ekonomiska problem för bolaget.

EG:s regler: EG:s regler om beräkning av premier och premiereserv
återfinns i artikel 19 i tredje livförsäkringsdirektivet resp, artikel 17 i
första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje liv-
försäkringsdirektivet .

Premiema för nya försäkringar skall utifrån rimliga försäkringsmatema-
tiska antaganden vara tillräckliga för att försäkringsföretaget skall kunna
uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna skapa tillräck-
liga försäkringstekniska avsättningar. Vid den bedömningen får hänsyn
tas till alla delar av ett försäkringsföretags ekonomiska situation. Dock
får andra medel än premier och därav härrörande avkastning inte syste-
matiskt och permanent utnyttjas på sådant sätt att det på lång sikt kan
äventyra företagets soliditet.

Hemlandet skall föreskriva regler, så att vaije försäkringsföretag skapar
tillräckliga försäkringstekniska avsättningar, inklusive premiereserver, i
förhållande till företagets hela verksamhet. Regler för storleken på dessa
reserver är inte närmare preciserade utan skall fastställas av vaije land
efter vissa principer som är angivna i direktivtexten. Storleken på avsätt-
ningarna skall bestämmas efter en tillräckligt försiktig prospektiv försäk-
ringsmatematisk metod med beaktande av alla åtaganden för framtiden

130

och med hänsyn till framtida premieintäkter. En retrospektiv metod är i
vissa fåll tillåten. Beräkningen skall innehålla en tillräcklig marginal for
ogynnsamma avvikelser från de relevanta faktorerna. Hänsyn skall även
tas till den metod som används vid värdering av de tillgångar som svarar
mot avsättningarna. Avsättningarna skall beräknas separat för vaije avtal
men en kollektiv beräkning är tillåten om det är troligt att den ger unge-
fär samma resultat som en individuell. Enligt direktivet skall hemlandet
dessutom fastställa ett maximalt ränteantagande efter vissa principer som
är närmare angivna. För unit linked-försäkringar, engångsbetalda försäk-
ringar för en tid av högst åtta år, försäkringar utan rätt till återbäring och
livränteförsäkringar utan återköpsvärde behöver maximalt ränteantagande
inte fastställas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler i 2 kap. 6 §
FRL skall grunder upprättas för beräkning av premier och av premiere-
serv. I 7 kap. 2 § FRL anges att grunderna skall avse att trygga bolagets
förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och
att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till för-
säkringens art. I 7 kap. 3 § FRL fästställs närmare vad premiegrundema
och premiereservgrundema skall innehålla, nämligen antaganden om död-
lighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. De får även inne-
hålla föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Antagandena skall, som
huvudregel, väljas så att de var för sig kan anses betryggande för det slag
av försäkringsrörelse det är fråga om. Det föreskrivs vidare en prospektiv
beräkning av premiereserven, dvs. en beräkning som grundar sig på skill-
naden mellan kapitalvärdet av framtida utgifter och inkomster. Det skall
vara en kollektiv beräkning.

I huvudsak bygger den svenska regleringen i försäkringsrörelselagen på
de principer som EG:s regler upptar. På ett par punkter förekommer
dock skillnader.

Premiereserven uppfattas enligt FRL som ett kollektivt begrepp. I indi-
viduell försäkring beräknar bolagen dock numera premiereserven indivi-
duellt för alla försäkringar. EG:s regler anger också som nämnts att
premiereserven skall beräknas individuellt. Regeringen anser därför att
de svenska bestämmelserna skall ändras på så sätt att som huvudregel en
individuell beräkningsmetod skall tillämpas. I överensstämmelse med
EG:s regler föreslås en möjlighet att tillämpa en kollektiv beräkning om
det ger ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell
beräkning.

EG:s regler medger undantag från den prospekti va beräkningen och til-
låter en retrospektiv beräkning om det kan visas att de försäkringstek-
niska skulderna inte blir lägre med en sådan beräkning. Detsamma gäller
om en prospektiv beräkning inte kan tillämpas för de aktuella försäk-
ringarna. Regeringen anser att användning av en retrospektiv metod bör
medges i de fall som anges i direktiven.

Det finns inte några svenska lagregler om högsta tillåtna ränteantagan-
den. EG:s regler innebär att sådan ränta skall fastställas. Det är enligt
regeringens mening lämpligt att räntan fastställs av regeringen eller av
Finansinspektionen. Vissa typer av försäkringar som till sin natur är så-

Prop. 1994/95:184

131

dana att det inte är nödvändigt att fastställa ett högsta tillåtet ränteanta- Prop. 1994/95:184
gande, behöver, i enlighet med direktivets bestämmelser, inte omfattas
av föreskrifterna om högsta tillåtna ränta.

Finansinspektionen har pekat på att det kan uppstå ekonomiska problem
om ett bolag måste genomföra en premiereservförstärkning till följd av
att det har beräknat sin premiereserv efter en räntefot som är högre än
den som inspektionen senare kan komma att fastställa. Om ett försäkrings-
bolag inte klarar av att förstärka premiereserven i tid får inspektionen,
enligt regeringens uppfattning, överväga om det föreligger sådana miss-
förhållanden som bör föranleda inspektionen att ingripa med de sanktions-
möjligheter som lagen erbjuder.

Bestämmelserna om beräkning av premiereserv skall enligt gällande reg-
ler upptas i grunderna. Det innebär att de inte gäller för de livförsäk-
ringar som meddelas utan grunder. Detta är inte förenligt med EG:s reg-
ler som gäller för samtliga livförsäkringar. De svenska reglerna bör där-
för ändras så att bestämmelserna om beräkning av premiereserv omfattar
även icke grundbunden livförsäkring. Bestämmelserna om premieberäk-
ning ingår även de i grunderna och gäller därför inte icke grundbundna
livförsäkringar. EG:s bestämmelser är emellertid på denna punkt mycket
allmänna och innebär i princip endast att premiesättningen skall tillgodose
att ett bolags soliditet inte hotas. Mot denna bakgrund, och då soliditets-
principen är en genomgående ledstjärna i den svenska lagstiftningen även
gäller för icke grundburen livförsäkring utan att det explicit anges anser
regeringen att någon lagändring inte är nödvändig.

Enligt både svenska regler och EG:s regler skall de olika antagandena
vid beräkning av försäkringstekniska skulder bestämmas så att de var för
sig är tillräckliga. Enligt 7 kap. 3 § andra stycket FRL finns det dock en
möjlighet till undantag från detta krav om det i grunderna finns föreskrif-
ter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder undantag. Genom sådana
uttryckliga säkerhetstillägg kan bolagen ge efter på säkerheten i vaije
enskilt antagande (som innehåller underförstådda säkerhetstillägg) och an-
vända tilläggen för att förstärka den punkt i systemet där de behövs. Tek-
niken innebär därför inte att säkerhetskraven sänks. Regeringen anser
därför, i likhet med utredningen, att bestämmelserna i 7 kap. 3 § FRL i
detta avseende inte behöver ändras.

5.3 Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse

Trafikförsäkring är enligt 2 § trafikskadelagen (1975:1410) obligatorisk
för motordrivna fordon som är registrerade i bilregistret och ej avställda
samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik här i landet. För-
säkringen är en ansvarsförsäkring för skada som tillfogas tredje man till
följd av trafik med motorfordon. Försäkringen innehåller även ett olycks-
fallsförsäkringsmoment för skada på fordonets förare. Försäkringsgivare
som enligt 5 § trafikskadelagen fått regeringens tillstånd att meddela tra-
fikförsäkring är enligt samma lagrum skyldiga att på begäran meddela

132

sådan försäkring (kontraheringsplikt). Trafikförsäkring kan meddelas Prop. 1994/95:184
också av utländska försäkringsgivare som förmedlar försäkring här i lan-
det genom sekundäretablering och försäkringsgivare hemmahörande inom
EES som meddelar försäkring genom gränsöverskridande verksamhet.
Kontraheringsplikten omfattar även sådana försäkringsgivare. En motor-
fordonsägare som försummar trafikförsäkringsplikten debiteras en särskild
trafikförsäkringsavgift, se 31 § trafikskadelagen. Avgiften, som är avse-
värt högre än motsvarande trafikförsäkringspremie, gör det oekonomiskt
att köra utan trafikförsäkring.

Riskklassindelning, premieberäkning och principen om produktfrihet.

Enligt 1 § tredje stycket trafikförsäkringsförordningen (1976:359) bemyn-
digas Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om indelning
i riskklasser.

Premie för trafikförsäkring får enligt 2 § första stycket trafikförsäk-
ringsförordningen inte bestämmas till högre belopp än som med erforder-
lig säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka
med tillägg för nödvändiga omkostnader. Enligt 2 § andra stycket bemyn-
digas Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om beräkning-
en av nödvändiga omkostnader.

Med stöd av bemyndigandena i trafikförsäkringsförordningen har till-
synsmyndigheten meddelat föreskrifter om indelning i riskklasser (BFFS
1988:6). Föreskrifterna anger också vilken premiedifferentiering som
skall tillämpas mellan olika bonusklasser. Bestämmelser om riskklassin-
delning och bonus har funnits i många år. De har under årens lopp utvid-
gats och allt mer förfinats. Ar 1970 fick de den utformning som i huvud-
sak gäller fortfarande.

Vaije trafikförsäkringsgivare är skyldig att tillämpa samma tariffsystem
för beräkning av trafikförsäkringspremie. Riskklassindelning innebär till
en böijan indelning i vissa fordonsklasser; privat personbil, buss, traktor
etc. Inom ramen för de angivna fordonsklassema får indelning i under-
grupper göras så långt det kan anses motiverat med hänsyn till riskskill-
nader inom klassen. Bl.a. upptas ofta brandbil och husbil i särskilda
undergrupper. För vaije fordonsklass beaktas därefter i viss mån skilda
förhållanden som riskpremien är beroende av. För personbil avsedd för
privat bruk är riskpremien beroende av fyra förhållanden, nämligen geo-
grafisk zon, årlig körsträcka, bilmärke (där bilmärken, biltyper och års-
modeller inplaceras efter den risk de bedöms representera i trafikförsäk-
ringshänseende) och bonus till följd av att försäkringen varit skadefri
under viss tid. Bonusklassningen innebär att samtliga bolag skall tillämpa
en enhetlig bonusskala. Om försäkringsskyddet flyttas över till ett annat
bolag placeras försäkringen i den bonusklass som skulle gällt i det tidi-
gare bolaget. Sådan överföring av bonusrätten får dock endast ske vid för-
säkringens årsförfällodag eller, om en försäkring varit vilande, tidigast
en månad efter det att försäkringen blev vilande eller, oberoende av års-
förfällodag, efter det att skada inträffat. Överföring av bonusrätten i sam-

133

band med byte av fordon får enligt gällande ordning däremot inte ske. Prop. 1994/95:184
Avvikelse från den föreskrivna riskklassindelningen får efter inspek-
tionens medgivande göras endast om det föreligger särskilda skäl. Till-
synsmyndigheten har också meddelat föreskrifter om beräkning av pre-
mier för direkt trafikförsäkring (BFFS 1988:39), där en formel för beräk-
ning av genomsnittspremien inom olika fordonsklasser ges samt fastslås
hur hög denna premie får vara i termer av riskpremie (förväntat skade-
belopp per årsförsäkring).

Inspektionens föreskrifter om riskklassindelning och premieberäkning
anses vara en detaljerad avvägning mellan den försäkringsmässiga
utjämning som behövs och den enskilde försäkringstagarens krav på en
skälig premie.

Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv gäller en princip om pro-
duktfrihet (se avsnitt 6.3). Den principen innebär bl.a. att det är i för-
säkringstagarnas intresse att ha tillgång till största möjliga utbud av för-
säkringsprodukter och att försäkringsgivarna i sin utveckling av försäk-
ringsavtal inte skall hindras av detaljerade föreskrifter i den nationella
regleringen. Försäkringsutredningen har utförligt diskuterat om funktio-
nen och syftena bakom den svenska regleringen av trafikförsäkringspre-
mier är sådana att regleringen kan behållas med stöd av principen om det
allmänna bästa (se Försäkringsrörelse i förändring 2, SOU 1993:108
s. 112-118). Innebörden av begreppet det allmänna bästa behandlas i
avsnitt 6.3. Inom ramen för sin analys av om den nuvarande regleringen
kan behållas med stöd av det allmänna bästa tar utredningen upp de gäl-
lande reglernas betydelse för kundens möjlighet att jämföra olika försäk-
ringsvillkor, Finansinspektionens kontrollmöjligheter, grunderna för
beräkning av trafikförsäkringsavgiften, bilfabrikanternas säkerhetstänkan-
de samt bonussystemet. Utredningen diskuterar även frågan om ett upp-
hävande av den nuvarande regleringen kan leda till att högriskkunder får
svårt att teckna försäkring till en premie som de finner överkomliga och
att antalet oförsäkrade fordon därför kan komma att öka. Utredningens
analys leder fram till slutsatsen att föreskrifterna om riskklassindelning
och premieberäkning knappast kan motiveras av principen om det all-
männa bästa och att de därför bör slopas. Enligt utredningen bör även be-
myndigandena för Finansinspektionen i 1 § tredje stycket och 2 § andra
stycket trafikförsäkringsförordningen att meddela sådana föreskrifter tas
bort.

Vid remissbehandlingen av Försäkringsutredningens delbetänkande har
bl.a. följande synpunkter framförts. TCO och Sveriges Motorcyklisters
Centralorganisation anser att det finns risk för att högriskkunder kan
komma att drabbas av högre premienivåer vid en friare premiesättning
som kan leda till ett större antal oförsäkrade fordon i trafiken. Motorför-
arnas Helnykterhetsförbund har framhållit det nuvarande systemets posi-
tiva effekt på biltillverkarnas säkerhetstänkande. Länsförsäkringsbolagens
förening har samma uppfattning och framhåller att riksdagen prioriterat
trafiksäkerheten mycket högt. Flera remissinstanser har påtalat den skade-
förebyggande effekt som bonusklassningen innebär. Motorbranschens
Riksförbund anser att det är angeläget att reglerna om bonusöverföring

134

ändras så att sådan får ske i samband med bilbyte då det också är natur-
ligt att ompröva valet av försäkringsbolag. Länsförsäkringsbolagens före-
ning har här pekat på det faktum att möjligheten att byta försäkringsbolag
i samband med bilbyte ger en över tiden kvarstående kostnadsökning för
konsumenten. Försäkringsförbundet har framfört den uppfattningen att
EG:s krav på produktfrihet innebär att man måste tillåta byte av försäk-
ringsbolag under pågående premieperiod vid bilbyte, även med beaktande
av den effekt en sådan rätt kan få på kostnaderna för försäkringen.

Beräkningen av trafikförsäkringsavgiften bygger på den nuvarande risk-
klassindelningen. Finansinspektionen anser därför att mer ingripande änd-
ringar i riskklassindelningen inte kan göras förrän bestämmelserna om tra-
fikförsäkringsavgiftens beräkning har ändrats.

De remissinstanser som anser att det nuvarande systemet för riskklas-
sindelning och premieberäkning bör behållas har som stöd för sina stånd-
punkter anfört omständigheter som Försäkringsutredningen behandlat i
sitt betänkande. Utredningen har i betänkandet funnit att dessa omständig-
heter inte är sådana att de kan motivera att den nuvarande regleringen av
trafikförsäkringspremier behålls med stöd av principen om det allmänna
bästa.

Prop. 1994/95:184

Förhandsanmälan av premiesatser

Innan en försäkringsgivare böljar driva trafikförsäkringsrörelse skall
enligt 1 § första stycket trafikförsäkringsförordningen (1976:359) upp-
gifter lämnas till Finansinspektionen om de premiesatser som skall tilläm-
pas för trafikförsäkring. Om försäkringsgivaren ändrar de premiesatser
som angetts i uppgiften till Finansinspektionen, skall försäkringsgivaren
enligt 1 § andra stycket genast anmäla detta till inspektionen och ange an-
ledning till ändringen. En sådan förhandskontroll av premier i trafikför-
säkringsrörelse har gällt sedan trafikförsäkringen blev obligatorisk. På
grund av försäkringsplikten har det ansetts särskilt viktigt att premiema
kontrolleras ur skälighetssynpunkt innan de böljar tillämpas.

Enligt artikel 8.3 i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse
enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel 29 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet gäller ett förbud mot föreskrifter om förhands-
godkännande eller löpande anmälningsskyldighet av allmänna eller sär-
skilda försäkringsvillkor, premietariffer m.m. För obligatorisk försäkring
får man emellertid enligt artikel 30.2 i tredje skadeförsäkringsdirektivet
kräva att allmänna och särskilda försäkringsvillkor ges in till tillsynsmyn-
digheten innan de böljar tillämpas. Efter inlämnandet skall bolaget dock
kunna meddela försäkringar utan att behöva invänta myndigheternas
granskning.

Den sistnämnda direktivbestämmelsen innebär enligt Försäkringsutred-
ningen att det i och för sig skulle vara förenligt med EG:s ordning att
behålla kravet på förhandsanmälan av premiesatser. Utredningen konsta-
terar emellertid att motiven för en särbehandling av trafikförsäkringen
allmänt sett minskat i betydelse, och att detta även gäller tillsynen över

135

premiesättningen (se s. 121). Kravet på förhandskontroll bör utan att för- Prop. 1994/95:184
säkringstagarintresset eftersatts kunna ersättas med kontroll i efterhand
och därmed närma sig den kontroll som görs av annan skadeförsäkring.

Mot den bakgrunden har utredningen inte funnit skäl att behålla kravet
på förhandsanmälan av trafikförsäkringspremier. Utredningen har därför
föreslagit att bestämmelserna om detta i 1 § första och andra styckena i
trafikförsäkringsförordningen bör upphävas.

Regeringens bedömning

Regeringen har förståelse för de farhågor som vissa remissinstanser gett
uttryck för med anledning av Försäkringsutredningens reformförslag. Far-
hågorna bör dock inte överdrivas. Regeringen anser att det är av värde
om en ökad produktfrihet på trafikförsäkringsområdet kommer till stånd.
Regeringen delar även i övrigt Försäkringsutredningens bedömning. De
nuvarande bestämmelserna om riskklassindelning, premieberäkning och
förhandsanmälan av premiesatser bör därför upphävas. För att åstad-
komma detta krävs ändringar i trafikförsäkringsförordningen. Däremot
behöver inga lagändringar göras. Regeringen avser att genomföra än-
dringarna i trafikförsäkringsförordningen i samband med att förevarande
lagstiftningsärende slutförs.

5.4 Försäkringsklasser

Det första livförsäkringsdirektivet innebär att vissa speciella verksamhets-
former inte behöver införlivas i det svenska koncessionssystemet (klas-
serna V-IX i bilaga till direktivet). Så har heller inte skett. I proposition
1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med
anledning av EES-avtalet (s. 106 och 107) uttalades att den rättsliga
karaktären samt den civilrättsliga och skatterättsliga behandlingen av
verksamhetsformerna enligt klasserna V och VI (tontiner och Capital
redemption) borde bli föremål för ytterligare utredning. Det föredragande
statsrådet avsåg att senare återkomma i frågan. Även de verksamhets-
former som avses i klasserna VII-IX borde enligt propositionen tills
vidare hållas utanför det svenska koncessionssystemet.

Finansinspektionen har i sitt remissvar över intempromemorian aktua-
liserat frågan om inte vissa av dessa verksamhetsformer enligt det första
livförsäkringsdirektivet nu bör föras in i det svenska koncessionssystemet.

Av verksamhetsformerna enligt klasserna V-IX enligt bilagan till första
livförsäkringsdirektivet får, enligt det andra livförsäkringsdirektivet
(artikel 10), tontiner och Capital redemption tillhandahållas genom gräns-
överskridande verksamhet om försäkringsgivaren har auktorisation för
sådan verksamhet i sitt hemland. En försäkringsgivare från ett EES-land
kan därför redan i dag marknadsföra dessa produkter i Sverige genom
gränsöverskridande verksamhet (se nuvarande 2 kap. 3 § tredje stycket

136

LEF). Införlivandet av det tredje livförsäkringsdirektivet innebär att en Prop. 1994/95:184
försäkringsgivare från ett EES-land, genom sekundäretablering och gräns-
överskridande verksamhet, utan svenskt tillstånd här kan tillhandahålla
alla produkter som hemlandsauktorisationen omfattar.

För att undvika diskriminering av svenska försäkringsbolag anser
Finansinspektionen att det bör övervägas om inte de aktuella verksam-
hetsformerna skall införlivas helt eller till viss del i det svenska systemet.
I vaije fell bör, enligt inspektionen, svenska bolag få möjlighet att be-
driva verksamheterna i de länder där det är tillåtet enligt den nationella
lagstiftningen.

Den utredning angående tontiner och Capital redemption som regering-
en aviserade i proposition 1992/93:257 har emellertid ännu inte genom-
förts. Ytterligare överväganden krävs också i fråga om de verksamhets-
former som avses i klasserna VII-IX.

Det skulle inte vara förenligt med den tredje generationens direktiv att,
som Finansinspektionen i sista hand föreslagit, låta svenska försäkrings-
bolag bedriva verksamheterna endast i de EES-länder där försäkringsklas-
sema är tillåtna. En auktorisation skall gälla inom hela EES och ge ett
företag rätt att bedriva verksamhet där med stöd av etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster (se artikel 7.1 i första livförsäk-
ringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 4 i tredje livförsäkringsdirek-
tivet).

Det sagda innebär att regeringen inte är beredd att i detta sammanhang
genomföra den reformering som Finansinspektionen förordat. Regeringen
avser emellertid att återkomma till frågan.

5.5 Placeringsregler m.m.

5.5.1 Utgångspunkter

Gällande placeringsregler m.m.

Gällande placeringsregler för försäkringsbolag omfettar livförsäkringar.
Skadeförsäkringsverksamhet är endast i mindre utsträckning underkastad
placeringsregler.

Livförsäkringsbolagens placeringsregler är ett uttryck för soliditetsprin-
cipen, dvs. att försäkringsgivaren alltid skall kunna fullgöra sina förplik-
telser gentemot försäkringstagare enligt ingångna avtal. Livförsäkrings-
bolagens placeringar regleras i 7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Ett belopp mot-
svarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar skall alltid, dvs.
vid vaije tidpunkt, redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. De för-
säkringstekniska skulderna kan sägas vara summan av bolagets bindande
åtaganden. Vad som skall tas upp som försäkringstekniska skulder anges
i 7 kap. 1 § FRL, se vidare avsnitt 5.5.3 nedan. Huvuddelen (80 procent)
av de medel som svarar mot försäkringstekniska skulder skall placeras i
tillgångar som ansetts särskilt säkra (bl. a. statsobligationer, obligationer

137

emitterade av kreditinstitut och fest egendom). Resterande 20 procent får Prop. 1994/95:184
bolagen placera i vilket tillgångsslag de vill med undantag för aktier.

Denna resterande del kallas den fria sektorn.

Motsvarande regler gäller (med något undantag) även i fråga om pre-
miereserven för långa skadeförsäkringar, dvs. sådana som meddelats för
längre tid än tio år. Premiereserven är bolagets ansvar för löpande för-
säkringar.

För övrig skadeförsäkring infördes den 1 januari 1994 en allmänt for-
mulerad placeringsregel, som ett led i harmoni seringen till det första
skadeförsäkringsdirektivet. Regeln innebär att medel som motsvarar de
försäkringstekniska skulderna skall placeras med hänsyn till det slag av
försäkringsverksamhet som försäkringsbolaget bedriver, varvid risken för
framtida växlingar i tillgångarnas avkastning och värde samt risken för
valutakursförluster skall beaktas.

Värderingen av tillgångar för täckande av de försäkringstekniska skul-
derna (eller premiereserven) skall, med vissa undantag, göras med till-
lämpning av samma värderingsregler som vid årsredovisning m.m. för
försäkringsbolag. Undantagen avser fastigheter och aktier i fastighets-
bolag.

Tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall som
huvudregel finnas i Sverige.

Livförsäkringstagare (och försäkringstagare i lång skadeförsäkring) har
en särskild förmånsrätt i de tillgångar som motsvarar de försäkringstek-
niska skulderna. Förmånsrätten grundas på ett register som försäkrings-
bolagen skall föra över dessa tillgångar.

För alla försäkringsbolag gäller dessutom en regel som innebär att ett
försäkringsbolag inte får äga större andel av aktierna i ett enskilt bolag
än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet, den s.k. fempro-
centsregeln (7 kap 17 § FRL). Finansinspektionen kan medge dispens
från regeln. Förvärv av aktier i finansiella företag har undantagits från
femprocentsregelns begränsning. Större engagemang i sådana företag är
tillåtna inom vissa ramar om de är av organisatorisk karaktär (7 kap.
17 a § FRL). Femprocentsregeln och undantagsregeln för finansiella för-
värv gäller hela försäkringsbolagets verksamhet och avser alltså inte bara
tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder.

I fråga om livförsäkringar gäller en valutamatchningsregel som i prin-
cip innebär att försäkringstekniska skulder i en viss valuta skall motsvaras
av tillgångar i samma valuta. Valutamatchningsregeln omfettar inte den
fria sektorn. För långa skadeförsäkringar gäller motsvarande valutamatch-
ningsregler beträffande premiereserven. Beträffande övriga skadeförsäk-
ringar infördes den 1 januari 1994 en valutamatchningsbestämmelse i
samband med införlivandet av första och andra generationens försäkrings-
direktiv.

För utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet
gäller i stor utsträckning motsvarande regler som för svenska försäkrings-
bolag.

Gällande lagstiftning innehåller inget generellt förbud för försäkrings-
bolagen att ta upp lån. Bolagens upplåningsmöjligheter är ändå begrän-

138

sade till följd av den tolkning som gjorts av förbudet mot annan rörelse Prop. 1994/95:184
i 1 kap. 3 § FRL. Dessutom får inte försäkringsbolag ge ut konvertibla
skuldebrev och, beträffande livförsäkringsbolag, vinstandelsbevis.

EG:s regler

EG:s regler avseende försäkringsbolagens placeringar finns framför allt
i tredje generationens försäkringsdirektiv. Placeringsregler gäller både
skadeförsäkrings- och livförsäkringsverksamhet. Regelsystemen är i stort
sett identiska. Placeringsreglema gäller endast för de medel som mot-
svarar de försäkringstekniska skulderna (enligt den svenska översätt-
ningen "tekniska avsättningar").

Direktiven innehåller till att böija med en allmän regel som innebär att
vid valet av de tillgångar som svarar mot de tekniska avsättningarna skall
hänsyn tas till den typ av försäkringsrörelse som företaget bedriver. Till-
gångarnas risk, avkastning och likviditet skall beaktas. Vidare skall för-
säkringsföretaget se till att tillgångsportföljen är väldiversifierad, dvs. att
riskerna är spridda på ett lämpligt sätt.

Denna öveigripande regel kompletteras med relativt omlättande bestäm-
melser av detalj- och riktlinjekaraktär. Direktiven innehåller en lista över
sådana slag av tillgångar som kan accepteras för täckande av tekniska av-
sättningar. Vidare betonas i direktiven vikten av att medlemsländerna inte
passivt anpassar den nationella lagstiftningen till EG:s minimikrav. Län-
derna skall fastställa mer detaljerade regler för valet av acceptabla till-
gångar. Medlemsländerna kan uppställa strängare krav på de tillgångar
som skall täcka tekniska avsättningar, varför listan över tillåtna tillgångs-
slag inte behöver accepteras i sin helhet. Direktiven anger vidare en rad
principer som skall gälla i fråga om bl.a. värdering av tillgångar, säker-
hetskrav, behandling av derivatinstrument, likviditetskrav och koncem-
genomlysning.

Direktiven innehåller även begränsningsregler för enskilda investeringar
(enhandsengagemang) och vissa typer av tillgångar. Bl.a. får värdepapper
från samma emittent som huvudregel motsvara högst fem procent av de
tekniska avsättningarna. Begränsningsreglema är relaterade till de tek-
niska avsättningarna brutto, dvs. utan hänsyn tagen till eventuell avgiven
återförsäkring. Medlemsländerna skall fastställa ytterligare begränsnings-
regler, utöver dem som anges i direktiven. För det ändamålet anges olika
riktlinjer, som t.ex. att tillgångsportföljen skall vara väldiversifierad,
riskfyllda tillgångar bör behandlas med återhållsamhet och att illikvida
tillgångar bör hanteras med försiktighet. Vidare anges att medlemsländer-
na under vissa förhållanden skall behandla tillgångar mer restriktivt än
annars. Detta gäller bl.a. lån utan säkerhet och värdepapper som inte om-
sätts på någon reglerad marknad.

Enligt en särskild undantagsregel får 40 procent av tillgångarna som
täcker de tekniska avsättningarna placeras i värdepapper från samma emit-
tent under vissa förutsättningar. Det emitterande institutet måste stå under

139

särskild tillsyn för skydd av obligationsinnehavama. Dessa skall också ha Prop. 1994/95:184
en särskild förmånsrätt i händelse av institutets fällissemang.

Tillgångarna skall som huvudregel vara lokaliserade inom gemenskapen
om, beträffande skadeförsäkring, risken är belägen inom gemenskapen
eller, i fråga om livförsäkring, verksamheten utövas där. Medlemsstater-
na får inte kräva att försäkringsföretagen har tillgångarna lokaliserade i
en viss medlemsstat.

Andra skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet
innehåller regler om valutamatchning som bl.a. innebär att tillgångar som
svarar mot tekniska avsättningar till högst 20 procent får redovisas i
annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras.

De redovisade direktivbestämmelserna gäller försäkringsgivare med
huvudkontor inom gemenskapen. Hemlandets placeringsregler skall gälla
för försäkringsgivarens verksamhet inom hela gemenskapen.

I första generationens direktiv finns vissa placeringsregler för inom
gemenskapen etablerade filialer eller agenturer till försäkringsgivare med
huvudkontor utanför gemenskapen (tredjelandsföretag). Dessa regler inne-
bär i korthet att filialen eller agenturen skall lyda under de nationella
placeringsreglema i den medlemsstat där filialen eller agenturen är etable-
rade. Agenturens eller filialens tillgångar (som motsvarar tekniska av-
sättningar) skall vara lokaliserade inom medlemsstatens territorium.

Placeringspromemorian

Lars Nyberg har på regeringens uppdrag utarbetat en promemoria med
förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag (placeringspromemo-
rian). I promemorian förs mot bakgrund av finansiell teoribildning en
principdiskussion om hur olika risker i försäkringsrörelsen ger upphov till
olika placeringsstrategier. Diskussionen utmynnar i vissa slutsatser i fråga
om försäkringsbolagens kapitalförvaltning. Med utgångspunkt i att en
placeringsstrategi skall vara riskminimerande bör karaktären på tillgångar
och skulder vara likformig. Valet av tillgångar bör således styras av arten
av de försäkringstekniska skulderna, dvs. av vilka slags försäkringar som
bolaget meddelat. I det hänseendet skiljer sig livförsäkringsbolag från
skadeförsäkringsbolag på så sätt att livbolagens åtaganden ofta är mer
långfristiga än skadebolagens. Enligt promemorian bör därför placerings-
horisonten i ett livbolag normalt överstiga den i ett skadebolag. I pro-
memorian ges exempel på hur denna skillnad bör påverka valet av till-
gångsslag. Vidare framhålls vikten av att tillgångsportföljer skall vara
väldiversifierade, såväl inom som mellan olika tillgångsslag. Genom
diversifiering minskas risken för att förluster på enskilda placeringar får
alltför stort genomslag på ett försäkringsbolags finansiella stabilitet.

Dessa slutsatser är grunden för huvudprinciperna i de fortsatta över-
vägandena och förslagen i promemorian. De principer som avses är de
så kallade matchnings- och diversifieringsprincipema som kommer att be-
skrivas i det följande (avsnitt 5.5.5).

140

Förslagen i promemorian bygger på att placeringsreglema tillämpas på Prop. 1994/95:184
de försäkringstekniska skulderna enligt en vidare definition än den gällan-
de och vidare att tillgångarna tas upp till marknadsvärdet och inte som nu
till bokfört värde. Enligt promemorian är marknadsvärdet den bästa ut-
gångspunkten då man uppställer riskspridningsregler.

Promemorians förslag innehåller, i linje med tredje generationens di-
rektiv, en inledande allmän placeringsregel som syftar till att ge uttryck
för de grundläggande matchnings- och diversifieringsprincipema.

Med utgångspunkt i direktivens regler görs därefter en kategorisering
av tillgångarna som i huvudsak bygger på generella uppskattningar om
hur riskfyllda tillgångarna är. Riskantagandena återspeglas i begräns-
ningsregler som föreslås för de olika tillgångskategoriema. Begränsnings-
regler för enhandsengagemang föreslås komma till uttryck genom en all-
män övergripande regel, medan detaljregleringen, enligt promemorian,
bör ske i myndighetsföreskrifter. Försäkringsbolagen skall upprätta rikt-
linjer för sina placeringsstrategier. I fråga om lokalisering av tillgångar
och valutamatchning föreslås regler som syftar till att införliva EG:s be-
stämmelser. Promemorian innehåller även förslag till ändringar som inte
är föranledda av EG-harmonisering, nämligen förbud mot utfärdande av
garantiförbindelser. Vidare föreslås femprocentsregeln och undantags-
regeln om förvärv av finansiella företag bli upphävd.

Regeringens överväganden

Regeringen ansluter sig till den principiella syn på försäkringsbolagens
medelsförvaltning som kommer till uttryck i placeringspromemorian och
till huvudinriktningen i flertalet av de förslag som läggs fram i pro-
memorian.

Grundtanken med placeringsreglerna bör vara, som framhålls i place-
ringspromemorian, att tillgångarna skall placeras med beaktande av för-
säkringsrörelsens art. En matchning av tillgångar och skulder skall efter-
strävas. Detta innebär exempelvis att realtillgångar, såsom aktier och
fastigheter, och även fastförräntande långfristiga obligationer i normalfal-
let är mer lämpade att täcka långfristiga åtganden än kortfristiga åta-
ganden. För att täcka kortfristiga åtaganden torde det normalt vara lämp-
ligt att använda kortfristiga räntebärande tillgångar i stor utsträckning.
Kapitalförvaltningen bör dessutom präglas av ett "portföljtänkande". Det
är helheten i tillgångsmassan som är av avgörande betydelse vid bedöm-
ning av risknivån och förväntad avkastning på tillgångarna. Genom att
sprida investeringarna över ett stort antal tillgångar kan bolagen minimera
den risk som är förknippad med att investera i en enskild tillgång.

Regeringens förslag avviker från placeringspromemorians i några hän-
seenden. Detta gäller bl. a. placeringsreglemas tillämpningsområde. De
nuvarande placeringsreglema för livförsäkringsbolag tillämpas på till-
gångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Återbäring som
inte tilldelats försäkringstagarna ingår inte i de försäkringstekniska skul-
derna. Placeringspromemorian utgår från att de föreslagna placeringsreg-

141

lema skall tillämpas på en utvidgad definition av försäkringstekniska Prop. 1994/95:184
skulder, som innefattar även återbäring som i någon mening förespeglats
försäkringstagarna. Som kommer att framgå av avsnitt 5.5.3 är regering-
en inte beredd att i detta sammanhang ändra definitionen av de försäk-
ringstekniska skulderna eller på annat sätt utvidga placeringsreglemas
tillämpningsområde.

Regeringens förslag om begränsningar för olika tillgångsslag skiljer sig
på vissa punkter från placeringspromemorian. Den något snävare gräns-
dragning som regeringen gjort i fråga om placeringar i tillgångsslagen
aktier och fastigheter hänger samman med att placeringsreglemas tillämp-
ningsområde inte fått sådan omfattning som förutsatts i placeringsprome-
morian. De fria medlen som inte omfattas av placeringsrestriktioner är
alltså större enligt regeringens förslag än enligt promemorians utgångs-
punkter. Dessa förhållanden kan komma att ändras när Försäkringsutred-
ningens slutbetänkande blir föremål för lagstiftningsåtgärder. I det
sammanhanget kan även frågan om en höjning av gränserna för tillåtet
innehav av aktier och fastigheter komma att övervägas.

Regeringen föreslår inte, till skillnad från placeringspromemorian, att
marknadsvärdering skall gälla för täckande av de försäkringstekniska skul-
derna eller vid tillämpning av de olika begränsningsregler som är rela-
terade till storleken på de försäkringstekniska skulderna. De närmare
motiven till detta ställningstagande utvecklas i avsnitt 5.5.4 nedan.

Till skillnad mot promemorians förslag har regeringen valt att behålla
femprocentsregeln och undantagsregeln för förvärv av finansiella företag.
Regeringen anser att dessa regler inte bör avskaffas utan att frågan om
alternativa begränsningar av försäkringsbolags innehav av majoritetspos-
ter i andra företag utretts närmare.

Lagtexten har i regeringens förslag utformats på ett något avvikande
sätt, i förhållande till promemorians förslag, i syfte att göra den ganska
komplicerade regleringen mer strukturerad och lättare att överblicka.

I enlighet med placeringspromemorians förslag införs begreppet "skuld-
täckning", som en motsvarighet till det nuvarande uttryckssättet att ett
"belopp motsvarande försäkringstekniska skulder" alltid skall redovisas
i vissa slag av tillgångar. Det nya begreppet är språkligt lätt att hantera
och beskriver enligt sin lydelse i sig tydligt det grundläggande syftet
bakom bestämmelserna.

142

5.5.2 Institut som omfattas av placeringsreglema

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: De nya placeringsreglema skall gälla för sven-
ska skadeförsäkrings- och livförsäkringsbolag som bedriver direkt
försäkringsrörelse. Placeringsreglema skall däremot inte gälla för
försäkringsbolag som endast bedriver återförsäkringsrörelse. Utländ-
ska försäkringsföretag med säte utanför EES skall omfattas av de
nya placeringsreglema i fråga om verksamheten i Sverige. Gällande
placeringsregler för utländska försäkringsgivare med säte inom EES
upphävs.

Placeringsreglema skall, med visst undantag, även gälla för för-
säkringsbolag som meddelar livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder (unit linked-försäkringar).

Understödsföreningar får möjlighet att, efter medgivande av
Finansinspektionen, tillämpa de nya placeringsreglema för försäk-
ringsbolag.

Placeringspromeniorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Promemorian innehåller dock inget förslag rörande understödsföreningar.

Intempromemorians förslag omfattar försäkringsgivare med säte inom
EES och överensstämmer i den delen med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har dock anfört att under-
stödsföreningarna på vissa områden inte kan konkurrera på lika villkor
som försäkringsbolag. Inspektionen anser därför att en ändring bör
komma till stånd för föreningarnas del. Flera understödsföreningar,
Pressens Pensionskassa, Försäkringsföreningen för det Statliga Området
(FSO), Försäkringsbranschens Pensionskassa, Försäkringsföreningen för
försäkringskasseområdet (FFO), Pensionskassan för Svenska Tobaks AB: s
Förvaltningspersonal Försäkringsförening, Sparinstitutens Pensionskassa
Försäkringsförening, Konsumentkooperationens Pensionskassa, försäk-
ringsförening, Arkitekternas Pensionskassa och Sveriges Köpmannaför-
bunds Pensionskassa, har gemensamt framhållit att lagen om understöds-
föreningar skyndsamt bör revideras, i vart fäll beträffande placerings-
reglema, och att en ändring bör träda i kraft samtidigt som nya place-
ringsregler för försäkringsbolag böijar gälla. Understödsföreningarna har
dessutom anfört att de bör ges samma möjligheter till medelsplacering
som försäkringsbolagen och att ett bibehållande av nuvarande regler
kommer att medföra minskat intresse för nyetablering av understödsföre-
ningar. Detta förhållande är, enligt föreningarna, inte önskvärt eftersom
dessa i övrigt bedriver en framgångsrik och kostnadseffektiv verksamhet.

EG:s regler: Både första skadeförsäkringsdirektivet och första livför-
säkringsdirektivet rör rätten att starta och driva direkt försäkringsverk-
samhet, se artikel 1 i båda direktiven (se även artikel 2 i tredje generatio-
nens direktiv). I första generationens försäkringsdirektiv anges vilka
associationsformer ett försäkringsföretag får ha i de olika medlemsländer-

143

na (se artikel 8 i första generationens forsäkringsdirektiv i dess lydelse Prop. 1994/95:184
enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje
livförsäkringsdirektivet). Av anslutningsfördraget till EG följer att för-
säkringsdirektiven för svensk del är tillämpliga på försäkringsaktiebolag,
ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar. Första generatio-
nens forsäkringsdirektiv innehåller regler för inom gemenskapen etable-
rade agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemen-
skapen (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i
första livförsäkringsdirektivet). Dessa regler har inte ändrats genom den
andra eller tredje generationens direktiv. Reglerna innebär bl.a. att en
medlemsstat skall se till att agenturen eller filialen har tillgångar som
motsvarar de tekniska avsättningarna och att den lag som gäller i respek-
tive medlemsstat skall tillämpas vad gäller vilka tillgångsslag som får
användas för skuldtäckning.

Gällande rätt: Livförsäkringsbolagens placeringsregler återfinns i

7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Enligt 9 § skall ett belopp motsvarande försäk-
ringstekniska skulder alltid redovisas i vissa slag av tillgångar (se avsnitt
5.5.3). För s.k. långa skadeförsäkringar skall motsvarande placeringsreg-
ler tillämpas i fråga om redovisning av premiereserven (bolagets ansvarig-
het för löpande försäkringar). Den 1 januari 1994 infördes en allmän
placeringsregel av provisorisk natur även för övriga skadeförsäkringars
del (7 kap. 10 § andra stycket FRL).

De nuvarande placeringsreglema för svenska försäkringsbolag gäller
både direkt försäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet. I
1 kap. 10 § FRL finns dock en dispensmöjlighet i fråga om återförsäk-
ringsverksamhet som är så allmänt utformad att det är teoretiskt möjligt
att ge dispens från samtliga bestämmelser i FRL.

Den svenska regleringen av utländska försäkringsbolags verksamhet här
i landet omfattar endast direkt försäkring (38 § lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,
LUF och 1 kap 1 § LEF).

Enligt 8 § lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder undantas s.k. fondförsäkringsbolag från placerings-
reglema i FRL på så sätt att bolagen får placera i andra slag av tillgångar
än de som anges i 7 kap. 9 § FRL, t. ex. aktier. Bestämmelsen tillkom
mot bakgrund av att de finansiella riskerna är förhållandevis små i fond-
försäkringsbolag eftersom riskerna i huvudsak bärs av försäkringstagarna
(se prop. 1989/90:34 s.90).

För understödsföreningarna gäller placeringsbestämmelsema i 24 §
lagen (1972:262) om understödsföreningar. Reglerna är i allt väsentligt
likalydande med de som gäller för livförsäkringsbolag.

Skälen för regeringens förslag: Tredje generationens försäkringsdirek-
tiv innebär att direktivens placeringsregler måste införlivas i den svenska
lagstiftningen i fråga om svenska skadeförsäkringsbolag och livförsäk-
ringsbolag som driver direkt försäkringsverksamhet.

För skadeförsäkringsbolag innebär de nya reglerna väsentligt ändrade
förutsättningar för placering av bolagens tillgångar, eftersom nuvarande
regelverk i mycket liten omfattning styr placeringsverksamheten för

144

annan skadeförsäkring än s.k. lång skadeförsäkring. De nya reglerna inne- Prop. 1994/95:184
bär begränsningar både vad gäller val av tillgångar och möjligheten att
ha stora enhandsengagemang. Det är av väsentlig betydelse att risk-
begränsande regler för placeringsverksamheten kommer att gälla för
skadeförsäkringsbolagens totala verksamhet.

Direktiven är, som nämnts, inte tillämpliga på återförsäkringsverksam-
het. Frågan är om och i så fäll i vilken utsträckning de nya EG-harmoni-
serade placeringsreglema ändå bör omfatta svenska försäkringsbolags åter-
försäkringsrörelse.

Enligt placeringspromemorians förslag skall försäkringsbolag som en-
bart meddelar återförsäkring inte omfattas av de nya placeringsreglema.
I promemorian anförs att försäkringstagarna på återförsäkringsmarknaden
är försäkringsföretag som måste anses ha tillräcklig kapacitet och kunskap
för att själva skaffa sig den information som är nödvändig för att ingå
försäkringsavtal. Enligt promemorian saknas därför motiv för en regle-
ring av rena återförsäkringsbolag.

Det kan få allvarliga konsekvenser för ett (direkt) försäkringsbolag och
dess kunder om ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden
enligt återförsäkringsavtal med det förstnämnda bolaget. Det kan därför,
enligt regeringens mening, finnas fog för att införa placeringregler även
för försäkringsbolag som enbart bedriver återförsäkringsverksamhet. Det
är emellertid inte självklart att sådana placeringsregler skall utformas på
samma sätt som de regler som i detta lagstiftningsärende föreslås för
direktförsäkringsbolag. Till saken hör att rena återförsäkringsbolag i flera
länder inte alls omfattas av tillsyn och placeringsregler. Ett förslag om
placeringsregler för svenska rena återförsäkringsbolag skulle kräva över-
väganden och beredning som faller utanför ramen för förevarande lag-
stiftningsärende. Regeringen är därför inte beredd att i detta sammanhang
föreslå placeringsregler för försäkringsbolag som uteslutande driver
återförsäkringsverksamhet.

I fråga om försäkringsbolag som bedriver både direkt försäkringsrörelse
och återförsäkringsverksamhet (blandad verksamhet) gör regeringen föl-
jande bedömning. En riskfylld hantering av de medel som härrör från
återförsäkringsrörelsen skulle kunna leda till förluster som drabbar för-
säkringstagare inom den direkta försäkringsrörelsen. Regeringen anser
därför att, för bolag med blandad verksamhet, även återförsäkringsrörel-
sen skall omfattas av de nya placeringsreglema.

För utländska försäkringsföretag med säte utanför EES gäller enligt
LUF i dag i stort sett samma placeringsregler som för svenska försäk-
ringsbolag. Detta överensstämmer med alltjämt gällande bestämmelser
i första generationens direktiv (se ovan). I enlighet med dessa bestäm-
melser bör, enligt regeringens mening, reformeringen av placeringsreg-
lema även omfatta sådan utländska försäkringsföretag i fråga om deras
verksamhet här i landet. Däremot bör, som hittills, de utländska för-
säkringsföretagens återförsäkringsrörelse inte omfattas av någon regle-
ring.

Beträffande försäkringsgivare med säte inom EES innebär den tredje
generationens forsäkringsdirektiv att hemlandets EG-harmoniserade place-

145

10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

ringsregler gäller för försäkringsgivarens verksamhet inom hela EES. Prop. 1994/95:184
Verksamheten kommer även att stå under tillsyn av behörig myndighet
i hemlandet. Svenska placeringsregler skall alltså inte tillämpas på dessa
försäkringsgivare. De nu gällande placeringsreglema för sådana försäk-
ringsgivare bör upphävas.

Fondförsäkringsbolag

En särskild fråga är hur fondförsäkringsbolag skall behandlas i place-
ringshänseende i fråga om medel som motsvarar de försäkringstekniska
skulderna. Enligt 8 § lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknyt-
ning till värdepappersfonder (fondförsäkringslagen) undantas fondförsäk-
ringsbolagen från placeringsreglema i försäkringsrörelselagen på så sätt
att bolagen får placera belopp motsvarande försäkringstekniska skulder
även i andra slag av tillgångar än dem som anges i nuvarande 7 kap. 9 §
FRL, t.ex. aktier. Denna undantagsbestämmelse tillkom mot bakgrund av
att bolagens finansiella risker är förhållandevis små i fondanknuten liv-
försäkringsrörelse, då risken i huvudsak bärs av försäkringstagarna, som
genom aktiva val styr försäkringssparandet. De nya placeringsregler som
föreslås i detta lagstiftningsärende innebär emellertid att alla svenska
livförsäkringsbolag får möjligheter att placera i andra tillgångsslag än vad
som hittills varit möjligt. Regeringen anser därför att det inte längre är
motiverat att generellt undanta fondförsäkringsbolag från de nya place-
ringsreglema. Fondförsäkringsbolag bör dock undantas från de begräns-
ningar som i det följande kommer att föreslås i fråga om fondandelar (se
författningskommentaren till 8 § fondförsäkringslagen).

Understödsföreningar

Understödsföreningarnas verksamhet regleras av lagen (1972:262) om
understödsföreningar. Den lagstiftningen behöver harmoniseras med EG:s
regler. I proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkrings-
verksamhet med anledning av EES-avtalet konstaterade föredragande
statsrådet att en sådan reform avseende understödsföreningarna inte var
möjlig att genomföra i det lagstiftningsärendet. Arbetet borde i stället,
enligt föredraganden, utföras i särskild ordning. Något sådant arbete har
emellertid ännu inte kommit till stånd. Det är därför inte heller i detta
sammanhang möjligt att lägga fram något förslag som innebär en EG-har-
monisering av understödsföreningarnas verksamhetsregler. Som Finansin-
spektionen och flera understödsföreningar framhållit vore det olyckligt
om understödsföreningarna till följd härav måste verka under sämre kon-
kurrensförutsättningar än försäkringsbolag. Regeringen anser därför att
understödsföreningarna bör ges möjlighet att tillämpa de placeringsregler
som föreslås för försäkringsbolagens del. Den lämpligaste lösningen för
att åstadkomma detta är, enligt regeringens mening, att Finansinspektio-
nen, efter ansökan, får besluta att försäkringsrörelselagens placerings-

146

regler skall tillämpas av en understödsförening. Det bör framhållas att Prop. 1994/95:184
detta är en provisorisk lösning i avvaktan på en reformering av lagstift-
ningen för understödsföreningarna.

5.5.3 Placeringsreglemas tillämpningsområde

Regeringens förslag: De nya placeringsreglema skall tillämpas på
försäkringstekniska skulder for egen räkning, dvs. den del av dessa
skulder som överstiger återförsäkringsgivamas ansvarighet. Finansin-
spektionen får i enskilda fall besluta att avdrag för avgiven återför-
säkring inte får göras.

Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens. För livförsäkring har utredningen emellertid föreslagit en
särskild regel om lämplig riskspridning också för återbäringsmedel som
inte ingår i de försäkringstekniska skulderna.

Placeringspromemorians förslag har som utgångspunkt att de försäk-
ringstekniska skulderna i fråga om livförsäkring skall ges en vidare defini-
tion än vad som gäller i dag. I övrigt överensstämmer promemorians för-
slag i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges Riksbank föreslår en provisorisk lösning
för det fäll genomförandet av Försäkringsutredningens kommande förslag
om placeringsreglemas tillämpningsområde skulle ta lång tid. Riksbank-
ens förslag innebär att återbäringsfonden inte får överstiga en viss nivå.
En viss del av fonden skulle därmed komma att omfattas av placeringsreg-
lema. Lösningen kan enligt Riksbanken anstå om Försäkringsutredning-
ens kommande förslag kommer att genomföras inom kort. Finansinspek-
tionen ifrågasätter om inte utredningens lösning strider mot vissa
bestämmelser i tredje generationens forsäkringsdirektiv som förbjuder
medlemsstaterna att föreskriva regler som begränsar användningen av
bolagens fria medel. Riksgäldskontoret anser att återbäringsfonden bör
skyddas genom att placeringsreglema blir tillämpliga utan att fonden be-
traktas som en försäkringsteknisk skuld. Konsumentverket anför att pen-
sionsförsäkringarnas återbäringsräntor skall betraktas som en försäkrings-
teknisk skuld och omfattas av placeringsreglema. Försäkringsförbundet
anför, med instämmande av Sveriges Livförsäkringsföreningars Riksför-
bund och Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, att de föreslagna
placeringsreglema i sig inte skapar behov av utvidgat tillämpningsområde
och att fastställandet av området bör kunna anstå i avvaktan på Försäk-
ringsutredningen slutbetänkande. Industriförbundet anför att starka skäl
talar för att samordna införandet av placeringsreglema med en ordning
som innebär att återbäringsfonden omfattas av reglerna.

EG:s regler: Placeringsreglema i tredje generationens försäkringsdiiek-
tiv gäller endast tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna
(artiklarna 20-22 i tredje generationens forsäkringsdirektiv). Medlemssta-

147

tema får inte fastställa några regler för valet av tillgångar som inte Prop. 1994/95:184
används för skuldtäckning av de tekniska avsättningarna (artikel 18.1 i
första skadeförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel artikel 26 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 21.1 i första livförsäkringsdirektivet
enligt lydelse i artikel 27 i tredje livförsäkringsdirektivet). Enligt artikel

17 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje
livförsäkringsdirektivet) skall storleken på de tekniska avsättningarna för
livförsäkring fästställas efter en tillräckligt betryggande prospektiv aktua-
riell metod. Avsättningarna skall omfatta bl.a. alla garanterade återköps-
värden, återbäring som försäkringstagarna har rätt till, oavsett hur for-
merna för återbäring benämns.

I fråga om skadeförsäkringar skall enligt artikel 15 i första skadeförsäk-
ringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeförsäkrings-
direktivet) storleken av de tekniska avsättningarna bestämmas enligt reg-
lerna i rådets direktiv 91/647/EEG om årsbokslut och sammanställd redo-
visning för försäkringsföretag (artiklarna 56-58 och 60 i redovisnings-
direktivet).

Enligt placeringsreglema i tredje generationens direktiv får återför-
säkringsgivares ansvarighet användas för att täcka de tekniska avsättning-
arna. Direktiven innebär emellertid inte att ett medlemsland skulle vara
förhindrat att i stället välja att räkna av avgiven återförsäkring från de
försäkringstekniska skulderna, dvs. att tillämpa placeringsreglema på för-
säkringstekniska skulder för egen räkning.

Gällande rätt: De nu gällande placeringsreglema för livförsäkringar
tillämpas på ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska skulderna
(7 kap. 9 § FRL). I de försäkringstekniska skulderna ingår sådana åtagan-
den som utgör bindande utfästelser till enskilda försäkringstagare. Dessa
skulder utgörs av värdet på balansdagen av bolagets ansvarighet för

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfäll (ersättnings-

reserv),

3. utgifter för reglering av inträffade försäkringsfäll (skadebehandlings-
reserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning,

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livför-
säkringsrörelse som inte har förfällit till betalning, och

6. avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det
belopp för reservens storlek som anges i 12 kap. 9 a § första meningen
FRL.

De två sistnämnda posterna avser skadeförsäkringsrörelse.

De försäkringstekniska skulderna omfättar omkring två tredjedelar av
livförsäkringsbolagens balansomslutningar enligt de officiella boksluten.

På skuldsidan i det officiella bokslutet ingår — utöver försäkringstekni-
ska skulder — bl. a. en post som benämns återbäringsfonden. Den fonden
kan betraktas som en restpost för att värdet av skuldsidans poster skall
överensstämma med det bokförda värdet av tillgångarna.

148

Ett livförsäkringsbolag skall sätta av årsvinsten på livförsäkringsrörel- Prop. 1994/95:184
sen till återbäringsfonden. Återbäringsfonden är den enda överskottsfon-
den inom livförsäkringsrörelsen i ett livförsäkringsbolag. Återbäringsfon-
den får endast användas för återbäring till försäkringstagarna och för för-
lusttäckning, om inte Finansinspektionen medger annat. Sådan återbäring
som försäkringstagarna har förväntningar på till följd av lämnade upp-
gifter om återbäringsräntor eller andra besked, och som ännu inte tillde-
lats, ingår inte i de försäkringstekniska skulderna. Denna s.k. allokerade
återbäring motsvaras dels av återbäringsfonden och dels av värden utan-
för balansräkningen då tillgångarnas marknadsvärden överstiger de bok-
förda värdena. Den allokerade återbäringen (utöver återbäringsfonden)
framgår inte av det officiella bokslutet utan av det tekniska bokslutet. Det
senare används för preliminär fördelning av återbäring mellan försäk-
ringstagarna och för att underlätta uppföljningen av bolagets resultat. En
väsentlig skillnad mellan de båda boksluten är att det tekniska bokslutet
baseras på tillgångarnas marknadsvärde medan det officiella bokslutet
bygger på bokförda värden.

Beträffande s.k. lång skadeförsäkring skall motsvarande placeringsreg-
ler som för livförsäkringar tillämpas på medel som motsvarar premiere-
serven (se 7 kap. 10 § FRL).

För skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkringar för kortare tid
än tio år infördes den 1 januari 1994 en allmän placeringsregel av pro-
visorisk natur (7 kap. 10 andra stycket FRL). Regeln, som bl.a innebär
att hänsyn skall tas till det slag av försäkringsverksamhet som bedrivs,
skall tillämpas på medel som motsvarar de försäkringstekniska skulderna.

Livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag far använda återförsäk-
ringsgivares ansvarighet (fordran på återförsäkringsgivare) på grund av
avgiven återförsäkring för att täcka de försäkringstekniska skulderna (7
kap. 9 § första stycket 9 och 10 § FRL). Finansinspektionen har i enlig-
het med den första generationens försäkringsdirektiv, meddelat föreskrif-
ter om hur stor del av de försäkringstekniska skulderna som får motsva-
ras av återförsäkringsgivares ansvarighet (se artikel 17.3 i första livför-
säkringsdirektivet och artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet samt
Finansinspektionens författningssamling FFFS 1994:20).

Skälen för regeringens förslag: EG:s regler innebär att placeringsreg-
ler (regler för valet av tillgångar) endast får gälla medel som motsvarar
försäkringstekniska skulder. För svensk del kompliceras frågan om de
nya placeringsreglemas tillämpningsområde för livförsäkringar av att åter-
bäringsfonden kan anses tillhöra försäkringstagarna gemensamt, samtidigt
som den får användas för förlusttäckning. I det följande behandlas därför
livförsäkringar och skadeförsäkringar i skilda avsnitt. En särskild fråga
om hanteringen av fordran mot återförsäkringsgivare i detta sammanhang
tas upp i ett avslutande avsnitt.

149

Livförsäkringar

Prop. 1994/95:184

Direktivens bestämmelser bygger på att försäkringstekniska skulder och
kapitalbasen (solvensmarginalen, enligt direktivens terminologi) är skilda
begrepp. Kapitalbasen kan betraktas som en kapitalbuffert utöver de för-
säkringstekniska skulderna.

Försäkringsutredningen har utförligt undersökt om återbäringsfonden
skall anses utgöra en försäkringsteknisk skuld i tredje livförsäkrings-
direktivets mening, och därmed omfattas av placeringsreglema, eller om
den bör räknas in i kapitalbasen.

Utredningens analys visar att återbäringsfonden kan anses uppfylla krite-
rierna för försäkringsteknisk skuld enligt direktivet.

Genom att återbäringsfonden kan tas i anspråk för förlusttäckning synes
den emellertid samtidigt kunna räknas in som en post i kapitalbasen och
skulle därmed fälla utanför de försäkringstekniska skulderna. Enligt arti-
kel 18.2 i första livförsäkringsdirektivet får nämligen vinstreserv räknas
in i kapitalbasen om den kan användas för förlusttäckning och om den
inte är tillgänglig för utdelning till försäkringstagarna. Återbäringsfonden
uppfyller båda rekvisiten i den direktivbestämmelsen.

Sammanfattningsvis kan — som Försäkringsutredningen funnit — kons-
tateras att EG:s regler inte ger någon klar vägledning om huruvida åter-
bäringsfonden skall anses som en försäkringsteknisk skuld, som en del
av kapitalbasen eller om den kan hänföras till båda kategorierna samti-
digt. Svårigheterna att hitta en lämplig klassificering av återbäringsfonden
hänger framför allt samman med att den svenska lagstiftningen i centrala
delar skiljer sig från de regelsystem som gäller inom EG.

Utredningen anser att det mot bakgrund av konsumentintresset är
väsentligt att inte bara tilldelad återbäring utan även återbäringsfonden
skyddas av särskilda placeringsregler precis som de försäkringstekniska
skulderna. Ett sätt att åstadkomma detta skulle, enligt utredningen, kunna
vara att ändra definitionen av de försäkringstekniska skulderna så att även
återbäringsfonden kommer att ingå i dessa.

Med hänsyn till att utredningen i sitt fortsatta arbete skall behandla
bl.a. frågan om principerna för försäkringstekniska reserveringar har ut-
redningen emellertid valt att inte lägga fram ett sådant förslag. Det
skulle, enligt utredningen, vara olyckligt om det nu slogs fäst principer
som kanske måste ändras inom kort.

Ett annat alternativ skulle kunna vara att de särskilda placeringsreglema
görs tillämpliga också på återbäringsfonden, utan att den klassificeras
som en försäkringsteknisk skuld. En regel med denna innebörd skulle
emellertid, enligt utredningen, kunna sättas ifråga mot bakgrund av att
EG:s regler innebär att särskilda placeringsregler bara får gälla försäk-
ringstekniska skulder.

Mot denna bakgrund har utredningen kommit fram till att de särskilda
placeringsreglema tills vidare får gälla de försäkringstekniska skulderna
så som de för närvarande definieras. En förutsättning för att detta skall
anses vara acceptabelt ur konsumentskyddssynpunkt är, enligt utredning-
en, att försäkringsbolagen betraktar alla återbäringsmedel som bundna

150

medel, även om formella placeringsbegränsningar saknas. Enligt utred- Prop. 1994/95:184
ningen är det särskilt väsentligt att dessa medel placeras med god risk-
spridning.

Försäkringsutredningen anser att det under alla förhållanden framstår
som nödvändigt att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa om för-
säkringsbolag vid placering av återbäringsmedel åsidosätter rimliga krav
på diversifiering. Utredningen har därför föreslagit en allmänt hållen
regel om riskspridning också vid placering av återbäringsmedel. En sådan
allmänt hållen regel kan enligt utredningen inte anses strida mot EG:s
direktiv. Om Finansinspektionen finner att regeln överträds kan inspek-
tionen vidta åtgärder enligt 19 kap. 11 § FRL.

Regeringen gör följande bedömning.

Försäkringsutredningen kommer i sitt slutbetänkande att ta upp frågor
om återbäringsfondens ställning och om placeringsreglemas tillämpnings-
område. Frågan är om det i avvaktan på utredningens slutbetänkande bör
införas ett provisoriskt arrangemang som innebär att hela eller delar av
återbäringsfonden räknas som en försäkringsteknisk skuld. Enligt rege-
ringens mening finns det en risk att ett sådant arrangemang inskränker
utredningens möjligheter att välja lämpliga handlingsalternativ i sitt
slutbetänkande. Som utredningen anfört skulle det dessutom vara olyck-
ligt om det nu slogs fäst principer som kanske måste ändras inom kort.
Regeringen är därför inte beredd att nu ändra definitionen av de försäk-
ringstekniska skulderna så att återbäringsfonden, helt eller delvis, in-
räknas i dessa.

En alternativ lösning som gör de särskilda placeringsreglema tillämp-
liga på återbäringsfonden utan att den klassificeras som försäkringsteknisk
skuld skulle, som Försäkringsutredningen konstaterat, kanske inte vara
förenlig med EG:s regler. Det finns inte skäl att nu, när beredningen av
Försäkringsutredningens slutbetänkande är förhållandevis nära föreståen-
de, närmare överväga regler av den karaktären.

Slutligen har Försäkringsutredningen föreslagit en allmänt hållen regel
om riskspridning även vid placering av återbäringsmedel. En sådan regel
skulle emellertid endast bli ett provisoriskt arrangemang i avvaktan på
genomförandet av Försäkringsutredningens slutbetänkande.

Det bör i sammanhanget framhållas att en kapitalförvaltning som inne-
bär att riskkoncentrationen i de fria medlen är så stor att ett försäkrings-
bolags soliditet äventyras och därmed också dess förmåga att fullgöra
sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal riskeras inte kan anses
förenlig med en sund försäkringsverksamhet. Finansinspektionen bör där-
för redan enligt gällande regler ha vissa möjligheter att ingripa mot place-
ringen av de fria medlen, låt vara att dessa möjligheter inte tar direkt
sikte på spridningen av motsvarande tillgångar.

Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att införa en allmän
riskspridningsregel av det slag som Försäkringsutredningen förordat.

Det sagda innebär att regeringen anser att de placeringsregler som före-
slås i detta ärende skall tillämpas för tillgångar som motsvarar den nu
gällande definitionen av försäkringstekniska skulder.

151

Skadeförsäkring

Prop. 1994/95:184

EG:s regler innebär att även skadeförsäkringsbolag skall tillämpa de nya
placeringsreglema på medel som motsvarar de försäkringstekniska skul-
derna. Detta innebär en väsentlig skillnad jämfört med dagens situation,
eftersom placeringsregler tillämpas endast för en liten del av skadeförsäk-
ringsverksamheten för närvarande (se avsnitt 5.5.2).

Även för s.k. lång skadeförsäkring sker en ändring vad gäller place-
ringsreglemas tillämpningsområde såtillvida att de nuvarande placerings-
reglema för sådana försäkringar inte omfattar samtliga försäkringsteknis-
ka skulder utan endast premiereserven. Denna förändring torde dock inte
ha någon större betydelse eftersom premiereserven är den helt domine-
rande posten i de försäkringstekniska skulderna för lång skadeförsäkring.
Det kan för övrigt tilläggas att med långa skadeförsäkringar avses i prak-
tiken brandförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år.

Bestämmelserna om återbäringsfond är inte tillämpliga för skadeförsäk-
ringsbolag eftersom vinstutdelning till aktieägare eller garanter är tillåten
i dessa bolag. Det tidigare förda resonemanget om hanteringen av återbä-
ringsmedel gäller därför inte skadeförsäkringsbolag.

Behandling av fordran mot återförsäkringsgivare

Som nämnts får enligt gällande regler livförsäkringsbolag och skadeför-
säkringsbolag använda återförsäkringsgivares ansvarighet (fordran på åter-
försäkringsgivare) på grund av avgiven återförsäkring för täckning av de
försäkringstekniska skulderna (respektive premiereserven för lång skade-
försäkring). Något avdrag för avgiven återförsäkring görs alltså inte från
det belopp som skall skuldtäckas.

Placeringspromemorians förslag innebär, till skillnad från den nuva-
rande ordningen, att det belopp som skall skuldtäckas minskas med avgi-
ven återförsäkring om Finansinspektionen godtar det. Skuldtäckningsbe-
loppet är alltså enligt promemorians förslag ett nettobelopp eller, med
andra ord, försäkringstekniska skulder för egen räkning. (Dock skall
justering göras för ev. förekommande reservdeposition — se författnings-
kommentaren till 7 kap. 10 § första stycket 19 FRL). Med en sådan me-
tod uppnås en bättre riskspridning i fråga om de försäkringstekniska skul-
derna för egen räkning jämfört med om fordran på återförsäkringsgivare
får användas för täckning av de försäkringstekniska skulderna brutto.
Regeringen ansluter sig därför till promemorians förslag i denna del.

I linje med vad som föreslagits i placeringspromemorian bör en regel
införas enligt vilken Finansinspektionen i enskilda fäll får besluta att
avdrag inte får göras för avgiven återförsäkring, om återförsäkringen inte
i tillräcklig utsträckning bidrar till att minska bolagets risktagande.
Bestämmelsen behandlas närmare i författningskommentaren.

Placeringspromemorian innehåller dessutom ett förslag som syftar till
att begränsa ett försäkringsbolags exponering mot en enskild återförsäk-
ringsgivare. Enligt promemorians förslag skall regeringen eller Finansin-

152

spektionen meddela närmare föreskrifter i frågan. Regeringen är inte Prop. 1994/95:184
främmande för att det kan finnas behov av en sådan reglering som före-
slagits i promemorian. Det kan å andra sidan vara helt i sin ordning med
förhållandevis stora exponeringar mot solida och välrenommerade återför-
säkringsgivare, som dessutom i sin tur återförsäkrar sig på den interna-
tionella återförsäkringsmarknaden. Enligt regeringens mening har det i
ärendet inte framkommit tillräckliga motiv för en reglering i enlighet med
promemorians förslag. Den nyss nämnda möjligheten för Finansinspek-
tionen att i enskilda fell besluta att avdrag inte får göras för avgiven åter-
försäkring vid bestämning av vilket belopp som skall skuldtäckas får
anses ge tillräckliga möjligheter att motverka att återförsäkring används
på ett sätt som innebär att försäkringsbolagets stabilitet sätts i fera.
Finansinspektionen kan i sin tillsynsverksamhet särskilt uppmärksamma
fell då ett försäkringsbolag avgivit återförsäkring i stor omfettning till ett
och samma återförsäkringsbolag. Försäkringsbolaget är skyldigt att lämna
de uppgifter i saken som inspektionen begär.

5.5.4 Värdering av tillgångar

Regeringens förslag: Vid tillämpning av de nya placeringsreglema
skall de tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder som
huvudregel värderas enligt de nuvarande redovisningsreglerna för
försäkringsbolag.

Vid värdering av en tillgång skall avdrag göras för skulder som
härrör ur förvärvet av tillgången. Vid värderingen av en fordran på
annan än försäkringstagare skall avdrag göras för eventuell motfor-
dran som gäldenären har mot försäkringsbolaget.

Gällande regler om värdering av tillgångar för utländska försäk-
ringsgivare med säte inom EES upphävs.

Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt
att de tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas med ut-
gångspunkt i marknadsvärdet.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller
lämnat dem utan erinran. Försäkringsförbundet har påpekat att enligt det
förslag till årsredovisningsregler för försäkringsbolag som lagts fram av
Redovisningskommittén (SOU 1994:17) kan bolagen i årsredovisningen
välja mellan anskaffningsvärde och marknadsvärde. Värderingen av till-
gångar kan därför, åtminstone till en böljan, bli olika i årsredovisningen
och i redovisningen för skuldtäckning.

EG:s regler: Artikel 21.1 i tredje generationens försäkringsdirektiv
innehåller bestämmelser dels om vilka slag av tillgångar som får använ-
das för att täcka de tekniska avsättningarna, dels principer för värdering-
en av sådana tillgångar. Enligt artikeln skall hemlandet festställa mer
detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar.

153

Beträffande värdering av tillgångar anges att bl.a. följande principer skall Prop. 1994/95:184
iakttas (artikel 21.1 fjärde stycket). Alla tillgångar skall värderas på ett
betryggande sätt med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. Till-
gångarna skall värderas exklusive vaije skuld som härrör ur förvärvet.

Derivatinstrument måste värderas försiktigt och får beaktas vid värde-
ringen av de underliggande tillgångarna. Lån till och fordringar hos tredje
part får endast godkännas efter avdrag för samtliga eventuella skulder till
denna. Värdet av lån och fordringar måste beräknas med försiktighet med
vederbörlig hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. Om bland till-
gångarna ingår någon investering i ett dotterföretag som helt eller delvis
förvaltar försäkringsföretagets investeringar för dess räkning, skall hem-
landet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs enligt
artikel 21 beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföreta-
get. Hemlandet kan behandla andra dotterföretags tillgångar på samma
sätt.

För inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag
med huvudkontor utanför gemenskapen gäller att det är lagen i respektive
medlemsstat som skall tillämpas vid värderingen av tillgångar som mot-
svarar tekniska avsättningar inom medlemslandet (artikel 24 i första
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet).

Gällande rätt:

Livförsäkring

För täckande av försäkringstekniska skulder för livförsäkringar skall till-
gångarna som huvudregel värderas enligt de allmänna redovisningsreg-
lerna, dvs. enligt bestämmelserna för årsredovisning och årsbokslut, för
försäkringsbolag (se 7 kap. 9 a § andra-fjärde styckena FRL).

Bokföringslagen innebär att omsättningstillgångar skall tas upp till det
lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (lägsta värdets prin-
cip). Redovisningsreglerna för försäkringsbolag innebär att värdehand-
lingar som svarar mot försäkringstekniska skulder, under vissa förutsätt-
ningar, får tas upp till högre värde än vad som följer av lägsta värdets
princip (11 kap. 7 FRL). Värdehandlingarna får tas upp endera till högst
samma värde som i närmast föregående balansräkning eller, om värde-
handlingen anskaffats under räkenskapsåret, till anskaffningsvärdet. Detta
gäller under förutsättning att värdehandlingen inte behöver realiseras vid
en kanske ogynnsam tidpunkt utan kan ligga kvar i portföljen till förfallo-
eller konverteringsdagen. Det kan också uttryckas så att värdehandlingen
förfaller till betalning innan den motsvarande försäkringsförpliktelsen
aktualiseras. Denna allmänna redovisningsregel för försäkringsbolag
gäller även vid den värdering som skall tillämpas för täckande av de för-
säkringstekniska skulderna.

Vid värdering av fastigheter och fästighetsrelaterade tillgångar för
täckande av de försäkringstekniska skulderna gäller vissa undantag från
de allmänna redovisningsreglerna. Undantagen innebär bl. a. att försäk-

154

ringsbolagens egna fastigheter och tomträtter får tas upp till vissa angivna Prop. 1994/95:184
procentandelar av det uppskattade värdet eller pantvärdet, i den utsträck-
ning egendomen inte utnyttjats för pantsättning.

För vissa fastigheter som det typiskt sett inte finns någon alternativ
användning för eller som saknar marknadsvärde i egentlig mening, bl.a.
idrottsanläggningar och bensinstationer, fästställer Finansinspektionen i
vaije särskilt fäll det värde som får redovisas. Denna värdering sker av
naturliga skäl med stor försiktighet (prop. 1990/91:7 s. 5 f).

Aktier i dotterbolag, som är fästighetsbolag, skall tas upp till det lägsta
av det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fäst-
ställts för fästighetsbolagets fästigheter eller tomträtter om dessa hade
ägts direkt av försäkringsbolaget (se prop. 1989/90:34 s. 79-80).

För utländska försäkringsgivare som driver koncessionspliktig verksam-
het här i landet gäller motsvarande värderingsregler som för svenska för-
säkringsbolag (13 och 14 §§ LUF och 5 kap. 5-7 §§ LEF).

Skadeförsäkring

För skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år (långa skade-
försäkringar) tillämpas beträffände premiereserven samma värderingsreg-
ler som för livförsäkringar (7 kap. 10 § första stycket FRL).

För det stora flertalet skadeförsäkringar (sådana som meddelas för
kortare tid än tio år) finns för närvarande inga bestämmelser om att för-
säkringstekniska skulder (eller premiereserv) skall motsvaras av vissa
typer av tillgångar. Det finns inte heller i FRL några särskilda värde-
ringsregler för täckande av försäkringstekniska skulder. Motsvarande
gäller i fråga om utländska försäkringsgivares skadeförsäkringsverksam-
het här i landet.

Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen för gällande rätt
framgår att värderingen av tillgångar för täckande av försäkringstekniska
skulder (skuldtäckningsvärdering) i stor utsträckning bygger på de värde-
ringsregler som gäller för årsredovisning och årsbokslut. Det bör för tyd-
lighetens skull framhållas att det — bortsett från vissa följdändringar —
endast är regler för skuldtäckningsvärdering som är föremål för över-
väganden i detta lagstiftningsärende.

Placeringspromemorian

Enligt placeringspromemorian bör tillgångar som används för skuld-
täckning tas upp till marknadsvärden. Värderingsregler som sätts med en
viss säkerhetsmarginal kan synas vara i försäkringstagarnas intresse,
eftersom en försiktigt värderad balansräkning, där tillgångarna åtminstone
delvis tas upp till lägre värden än marknadsvärden, innebär att bolaget
har dolda reserver. Detta leder emellertid enligt promemorian till att
balansräkningen blir sämre genomlyst, vilket är otillfredsställande för alla
intressenter som vill granska och analysera försäkringsbolag. Om man

155

önskar ytterligare säkerhetsmarginaler är det, enligt promemorian, sanno- Prop. 1994/95:184
likt bättre att direkt ställa upp snävare gränser för försäkringsbolagens
placeringsmöjligheter än att bygga in säkerhetsmarginaler på så många
ställen att det är svårt att få en korrekt bild av bolagets ställning.

I placeringspromemorian framhålls att marknadsvärden sannolikt är den
bästa utgångspunkten när man ställer upp riskspridningsregler. Att basera
reglerna på historiska anskaffningsvärden skulle leda till att äldre till-
gångar med låga anskaffningsvärden inte behandlas likvärdigt med mot-
svarande nyanskaffäde tillgångar i riskhänseende. Ett system som grundas
på marknadsvärden skulle däremot, enligt promemorian, få en inbyggd
dynamik. Om en tillgång stiger i värde i den utsträckningen att den blir
alltför dominerande i portföljen måste då en viss utförsäljning ske. På så
sätt garanteras att portföljen vid vaije tidpunkt uppfyller diversifierings-
principen.

Om marknadsvärden ger en uppenbart missvisande bild av en tillgångs
förutsättningar att möta framtida utbetalningar, bör emellertid, enligt pro-
memorian, Finansinspektionen kunna tillåta alternativa värderingsmeto-
der. I promemorian anförs som exempel att ett försäkringsbolag under en
bestämd tidsperiod garanterat en avkastning på vissa inbetalade medel och
matchat detta med tillgångar som ger säker avkastning under samma tids-
period.

Regeringens överväganden

Vid bedömningen av vilka värderingsprinciper som bör gälla för skuld-
täckningsändamål kan det vara av intresse att jämföra syftet med de
bestämmelser som reglerar skuldtäckningen å den ena sidan och de all-
männa redovisningsreglerna å den andra.

Ett viktigt syfte med de allmänna redovisningsreglerna bör vara att ge
en så rättvisande bild av bolagets ställning och resultat som möjligt. Det
kan därför, som i placeringspromemorian, hävdas att ett system som
bygger på marknadsvärdering bör tillämpas i den allmänna redovisningen.

Syftet med de bestämmelser som reglerar skuldtäckningen är ytterst att
försäkringsbolagen skall kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkrings-
tagarna. För det ändamålet bör den tillgångsmassa som skall motsvara de
försäkringstekniska skulderna ha en betryggande storlek och sammansätt-
ning. Placeringsreglemas tillämpningsområde föreslås inte, till skillnad
mot vad som förutsätts i placeringspromemorian, utökas i detta lagstift-
ningsärende (se avsnitt 5.5.3.). Om marknadsvärdering, snarare än
dagens värderingsregler, skulle användas vid bestämning av den tillgångs-
massa som skall motsvara försäkringstekniska skulder, skulle vid före-
komsten av övervärden andelen fria medel som inte omfattas av place-
ringsregler bli än större. Mot denna bakgrund är det mindre lämpligt att
nu föreslå att värdering av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska
skulder skall ta sin utgångspunkt i tillgångarnas marknadsvärden.

Bilden kompliceras av att EG:s placeringsregler bygger på att riskerna
skall spridas på ett lämpligt sätt. Som framhållits i placeringspromemori-

156

an är från rent principiella utgångspunkter en marknadsvärdering att före- Prop. 1994/95:184
dra vid tillämpning av riskspridningsreglema. Man skulle, i vaije fell
teoretiskt, kunna tänka sig att en marknadsvärdering vore utgångspunkt
för riskspridningsreglema, medan en försiktigare värderingsmetod tilläm-
pas i fråga om kravet att de försäkringstekniska skulderna skall motsvaras
av en tillräcklig tillgångsmassa.

EG:s regler för skuldtäckning ger uttryck för en försiktig värderings-
metod. Tillgångarna skall värderas på ett betryggande sätt bl.a. med hän-
syn till risken för att de inte kan realiseras. Det är i och för sig tänkbart
att en sådan försiktig värdering kan ske inom ramen för en marknadsvär-
dering. Därvid skulle dock knappast en strikt marknadsvärdering kunna
upprätthållas i alla lägen. Som antytts i placeringspromemorian bör alter-
nativa värderingsmetoder tillåtas då marknadsvärden ger en uppenbart
missvisande bild av en tillgångs förutsättningar att möta framtida utbetal-
ningar.

Det bör dessutom framhållas att de nuvarande reglerna för skuldtäck-
ningsvärdering tillåter avvikelser från lägsta värdets princip i fråga om
värdehandlingar som kan antas förfella till betalning innan den motsva-
rande försäkringsförpliktelsen aktualiseras. Värdering av festigheter i
skuldtäckningssammanhang knyter an till ett uppskattat värde som bygger
på en marknadsvärdering. Skillnaderna mellan de nuvarande värderings-
metoderna och en metod som bygger på en, i vissa fell modifierad, mark-
nadsvärdering behöver därför inte bli så stor. Under sådana förhållanden
överväger inte fördelarna från principiella utgångspunkter de praktiska
olägenheterna som två värderingsmetoder inom ramen för skuldtäcknings-
värderingen skulle medföra. En och samma värderingsprincip bör därför
tillämpas både när det gäller kravet att tillgångsmassan har en betryggan-
de storlek och intresset av att upprätthålla god riskspridning.

Enligt regeringens mening bör därvid den värderingsmetod väljas som
med stöd i ett etablerat regelsystem har de bästa förutsättningarna att
tillämpas på ett enhetligt sätt.

På grund av det anförda anser regeringen att skuldtäckningsvärdering-
en, som hittills, åtminstone tills vidare skall ske med utgångspunkt i de
allmänna redovisningsreglerna för försäkringsbolag. Dessa värderingsreg-
ler blir således tillämpliga även i fråga om att kontrollera att risksprid-
ningsreglema uppfylls.

Redovisningskommittén har i delbetänkandet Ais- och koncernredovis-
ning enligt EG-direktiv föreslagit en anpassning till bl.a. EG:s direktiv
om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag
(91/674/EEG). Förslaget innebär bl.a. att det lägsta värdets princip slopas
för placeringstillgångar. I stället får ett försäkringsbolag välja mellan
anskaffningsvärdet och det verkliga värdet som utgångspunkt för värde-
ringen (det verkliga värdet skall som huvudregel motsvara försäljnings-
värdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad). Kommittén fram-
håller dock (s. 389 i del II av betänkandet) att det inte har varit möjligt
att ur ett redovisningsperspektiv behandla frågor som sammanhänger med
de särskilda placeringsreglema för försäkringstekniska skulder och att
redovisningsreglerna och placeringsreglema bör anpassas och samordnas

157

med varandra. Redovisningskommitténs delbetänkande bereds för närva- Prop. 1994/95:184
rande inom Justitiedepartementet och Finansdepartementet och proposi-
tion kan förväntas under 1995. Lagstiftningen är avsedd att träda i kraft
den 1 januari 1996.

Som Redovisningskommittén framhållit kan de nu föreslagna värde-
ringsreglerna för skuldtäckningsändamål behöva modifieras med hänsyn
till den kommande redovisningslagstiftningen.

Som tidigare nämnts gäller ett undantag från den bokföringsmässiga
värderingen beträffande ett livförsäkringsbolags fastigheter och tomträtter.
Dessa får tas upp till högst vissa andelar av ett uppskattat värde (70 eller
60 procent) eller pantvärde (75 procent), i den utsträckning som fastig-
heterna eller tomträtterna inte utnyttjas för pantsättning (7 kap. 9 a §
tredje stycket FRL). De nuvarande värderingsreglerna är detaljerade och
omfattande. För att inte onödigt tynga den nya lagtexten bör regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bemyndigas
att meddela föreskrifter om vilket värde fastigheter och tomträtter högst
får tas upp till. Det är inte avsett att föreskriftsrätten nu skall föranleda
några större sakliga ändringar i förhållande till de nuvarande reglerna.

Aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag skall tas upp till det lägsta
av det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fast-
ställts för fastighetsbolagets fastigheter eller tomträtter om dessa hade
ägts direkt av försäkringsbolaget (7 kap. 9 a § fjärde stycket FRL). Den
sistnämnda bestämmelsen ligger väl i linje med direktivens bestämmelse
att de underliggande tillgångarna i ett dotterföretag skall beaktas vid till-
lämpning av de regler och principer som fastställts i artikel 21 (genom-
lysning).

Till följd av införlivandet av EG:s placeringsregler får försäkringsbolag
täcka de försäkringstekniska skulderna med aktier i dotterföretag vars
verksamhetsföremål är att äga tillgångar som försäkringsbolaget skulle ha
kunnat använda för skuldtäckning enligt de nya placeringsreglema. Detta
innebär en utvidgad möjlighet för livförsäkringsbolag att inneha aktier i
dotterbolag. För skadeförsäkringsbolagen är regeln en restriktion i för-
hållande till dagens ordning. Den redovisade genomlysningsprincipen för
värdering av aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag bör i fortsätt-
ningen gälla även för andra förvaltningsbolag än fastighetsbolag som är
dotterföretag till försäkringsbolag.

Enligt EG:s placeringsregler skall tillgångar som motsvarar försäk-
ringstekniska skulder värderas exklusive vaije skuld som härrör ur för-
värvet (artikel 21.1 fjärde stycket i tredje generationens direktiv). En
motsvarande bestämmelse bör införas i FRL. Direktivbestämmelsen torde
främst ta sikte på olika former av krediter som lämnas i samband med
förvärv av tillgångar. Vid värderingen av aktier i dotterbolag skall, på
motsvarande sätt som vid värdering av de tillgångar försäkringsbolaget
äger direkt, avdrag för dotterbolagets skulder göras vid bestämning av det
värde som dotterbolagets tillgångar hade kunnat åsättas om tillgångarna
hade varit direktägda av försäkringsbolaget.

Det bör dessutom införas en regel som motsvarar direktivens bestäm-
melse att lån och fordringar hos tredje part endast får godkännas för

158

skuldtäckning efter avdrag för motfordringar som parten har mot försäk- Prop. 1994/95:184
ringsbolaget (jämför artikel 21.1 fjärde stycket vi).

Av EG:s regler följer att motsvarande värderingsregler som för svenska
försäkringsbolag skall gälla för den verksamhet som utländska försäk-
ringsgivare med säte utanför EES bedriver här i landet (jämför artikel 24
i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livförsäkrings-
direktivet).

Utländska försäkringsgivare med säte inom EES lyder, enligt tredje
generationens direktiv, under hemlandets placeringsregler och skall alltså
inte omfettas av de svenska värderingsreglerna. De nuvarande värderings-
reglerna för sådana försäkringsgivares verksamhet här i landet bör därför
upphävas.

5.5.5 Matchnings- och diversifieringsprincipema

Regeringens förslag: En övergripande placeringsregel införs som
innebär att ett försäkringsbolag vid placering av medel i tillgångar
som används för skuldtäckning skall välja tillgångar med beaktande
av bolagets försäkringsåtaganden (matchning) och sprida riskerna på
lämpligt sätt (diversifiering). Ett försäkringsbolag skall åläggas att
upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäck-
ning.

Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran.

EG:s regler: Artiklarna 20 i tredje generationens forsäkringsdirektiv
innehåller en allmän matchnings- och riskspridningsregel. Regeln lyder:
"De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall vara upp-
byggda med hänsyn till arten av den verksamhet som företaget bedriver
så att dess investeringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig
spridning, tryggar säkerhet, avkastning och likviditet."

Gällande rätt: För livförsäkring och lång skadeförsäkring finns inga
uttryckliga krav på riskspridning av försäkringsbolagens placeringstill-
gångar. Inte heller krävs att försäkringsrörelsens art skall beaktas vid
medelsplaceringen. För korta skadeförsäkringar infördes, som ett led i
anpassningen till första och andra generationens forsäkringsdirektiv, den
1 januari 1994 en allmän riskspridningsregel som bl.a. innebär att medel
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall placeras med hän-
syn till det slag av försäkringsverksamhet försäkringsbolaget bedriver. En
viss styrning av bolagens placeringar sker också genom femprocents-
regeln som gäller alla försäkringsbolag (se avsnitt 5.5.12).

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om de medel som pla-
ceras för skuldtäckning utgör, tillsammans med regler om minsta tillåtna
soliditet, centrala delar av det regelverk som skall bidra till skyddet av

159

försäkringstagarnas intressen. Särskilda krav bör ställas på de tillgångar Prop. 1994/95:184
som används för skuldtäckning, eftersom dessa tillgångar motsvarar åta-
ganden som försäkringsbolag har bundit sig vid. De i detta och de när-
mast följande avsnitten presenterade förslagen avser endast tillgångar som
används för skuldtäckning. Tillgångar som används för fria medel om-
fattas inte av motsvarande regler. (I avsnitt 5.5.3 konstaterades dock att
Finansinspektionen med stöd av kravet på sund försäkringsverksamhet
kan ingripa mot ett bolag som vid placeringen av fria medel tar så stora
risker att bolagets soliditet hotas.)

Placeringspromemorian innehåller en utförlig diskussion och motivering
av de matchnings- och diversifieringsprinciper som behandlas i detta av-
snitt.

Vid utformningen av ett försäkringsbolags placeringsstrategi är det av
största betydelse att tillgångar som används för skuldtäckning väljs med
beaktande av försäkringsbeståndets karaktär. Denna princip, kallad
matchningsprincipen, innebär att valet av tillgångar görs i syfte att till-
gångarnas avkastningsprofil skall vara anpassad till den utbetalningsprofil
som försäkringsbolagets bindande åtaganden kan förväntas generera.
Bolag med olika slags åtaganden kan därför förväntas ha olika samman-
sättning på de tillgångar som används för skuldtäckning. Exempelvis
torde ett livförsäkringsbolag som åtar sig att lämna en hög nominell av-
kastning på medelfristiga livförsäkringar behöva ha en högre andel last-
förräntande obligationer för skuldtäckning än ett bolag som inte gjort ett
sådant åtagande. Ett livbolag med mycket långfristiga försäkringskontrakt
torde kunna ha en väsentlig andel av medel för skuldtäckning placerade
i realtillgångar såsom aktier och festigheter, eftersom dessa tillgångsslag
visat sig ge en genomsnittligt hög avkastning över långa perioder, även
om värdet av dessa slags tillgångar kan variera kraftigt på kort sikt. För
ett skadeförsäkringsbolag med kortfristiga försäkringsåtaganden passar å
andra sidan aktier och festigheter inte så bra som tillgångar för skuldtäck-
ning, eftersom sådana tillgångar ofta varierar kraftigt i värde på kort sikt.
För ett bolag med kortfristiga åtaganden leder detta till en risk för att till-
gångarnas värde inte förslår till att täcka utbetalningar av försäkringser-
sättningar när dessa förfeller till betalning. Denna egenskap har även
långfristiga festförräntande obligationer vad gäller att täcka kortfristiga
försäkringsåtaganden, eftersom sådana obligationer på kort sikt kan varie-
ra kraftigt i värde om marknadsräntorna förändras snabbt.

En annan aspekt av matchningsprincipen är att tillgångar som används
för skuldtäckning skall ha tillräcklig likviditet. Fastigheter och vissa slag
av aktier har ofta en begränsad likviditet, såtillvida att det kan vara svårt
att snabbt finna en köpare av sådana tillgångar till samma värde som kan
erhållas om försäljningen tillåts ta längre tid och fler försäljningskanaler
hinner prövas. Tillgångar med låg likviditet bör därför inte användas för
att täcka mycket kortfristiga försäkringsåtaganden. Å andra sidan har låg
likviditet föga betydelse vad gäller tillgångar som används för att täcka
mycket långfristiga försäkringsåtaganden - det finns då gott om tid att,
om tillgångarna behöver säljas, finna ett lämpligt försäljningstillfälle
innan åtagandena skall infrias.

160

Försäkringsbolagens placeringar av tillgångar för skuldtäckning bör Prop. 1994/95:184
vidare följa diversifieringsprincipen. En utgångspunkt härvidlag är att det
är önskvärt att reducera risken för att en enskild tillgång får en avgörande
påverkan på den totala avkastningen i portföljen. En sådan riskreduktion
kan ofta åstadkommas utan att den förväntade avkastningen av tillgång-
arna minskas genom att sprida de investerade medlen på olika placering-
ar. Exempelvis kan risken för stor värdevariation i en aktieportfölj nor-
malt reduceras genom att sprida investeringarna på flera olika aktieposter.
Därmed reduceras betydelsen av ett enskilt företags motgångar (och fram-
gångar) och därav följande effekter på värdet av företagets aktie. Motsva-
rande resonemang är tillämpligt på tillgångsportföljer som består av
obligationer och andra fordringar.

Det är, enkelt uttryckt, lämpligt att försäkringsbolag i sin placerings-
verksamhet undviker att lägga alla ägg i samma korg.

Diversifieringsprincipen är tillämplig inte bara vad gäller investeringar
inom ett och samma tillgångsslag, utan även vad gäller investeringar i
portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag. Genom att tillföra aktier
till en portfölj av tillgångar som tidigare innehållit enbart obligationer kan
ofta en förbättrad relation mellan avkastning och risk erhållas, åtminstone
om tillgångarna investeras på lång sikt. Detta beror på att aktier historiskt
har gett en genomsnittligt hög avkastning under förutsättning att det rört
sig om långfristiga investeringar. På motsvarande sätt kan positiva effek-
ter uppnås genom att tillföra fastigheter till en investeringsportfölj. Förut-
sättningen är att investeringar i fastigheter inte samvarierar vad gäller av-
kastning och risk med obligationer och aktier. Detta är åtminstone till en
del fallet. Det är tillräckligt att avkastningen inte har exakt samma varia-
tion för att en diversifieringseffekt skall uppnås.

Diversifieringsprincipen innebär inte att ett försäkringsbolag alltid skall
följa en riskminimerande strategi. Syftet med principen är att undvika
"onödigt" risktagande, dvs. sådant risktagande som härrör ur att place-
ringarna genomförs på ett sådant sätt att samma förväntade avkastning
hade kunnat uppnås med ett lägre risktagande.

Matchnings- och diversi fieringsprincipema ger en allmän utgångspunkt
för regler om försäkringsbolags placeringar. I avsnitten 5.5.6-5.5.8 om
tillåtna tillgångsslag och begränsningar av investeringar i enskilda till-
gångsslag resp, i tillgångar utgivna av en enskild emittent föreslås konk-
reta regler om vilka slag av tillgångar som får användas för skuldtäckning
och kvantitativa begränsningar för investeringar i vissa tillgångsslag resp,
från vissa kategorier emittenter. Dessa regler kan ses som en konkretise-
ring av matchningsprincipen och, framförallt, av diversifieringsprincipen.
Reglerna ger absoluta gränser för vad som godtas för bolagens placering-
ar (dock föreslås Finansinspektionen kunna medge tidsbegränsade undan-
tag från reglerna).

Reglerna om vilka tillgångsslag som får användas för skuldtäckning kan
anses ha en viss koppling till matchningsprincipen, såtillvida att enbart
tillgångar av en viss kvalitet i fråga om värdebeständighet eller likviditet
skall kunna användas för skuldtäckning. Matchningsprincipen tar ju sikte
på att tillgångarna skall placeras så att bolagets åtaganden kan infrias. I

161

11 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

princip kunde matchningsprincipen dock vidmakthållas även utan begrän- Prop. 1994/95:184
sande regler om att enbart vissa tillgångsslag är tillåtna för skuldtäckning,
genom att sätta stränga gränser för placeringar i tillgångsslag med låg
värdebeständighet och dålig likviditet. En sådan lösning skulle dock ha
begränsad praktisk betydelse och den är inte förenlig med EG-direktivets
bestämmelser. Reglerna om tillåtna tillgångsslag behandlas i avsnitt
5.5.6.

Regler om begränsningar av investeringar i ett och samma tillgångs-
slag, tillgångsslagslimiter, behandlas i avsnitt 5.5.7. Regler om tillgångs-
slagslimiter skall ses i ljuset av diversifieringsprincipen. Sådana regler
förhindrar att en alltför stor andel av tillgångarna för skuldtäckning place-
ras i ett och samma tillgångsslag. En stor koncentration av placeringarna
till samma tillgångsslag kan leda till att ett försäkringsbolags soliditet
äventyras eftersom priserna på tillgångar inom samma tillgångsslag ofta
uppvisar stor grad av samvariation.

De föreslagna reglerna om tillgångsslagslimiter är anpassade till de slag
av åtaganden som svenska försäkringsbolag traditionellt har gjort. Ränte-
bärande placeringar tillåts i större utsträckning än placeringar i realtill-
gångar som aktier och fastigheter. De föreslagna reglerna innebär dock
att möjligheten att använda realtillgångar för skuldtäckning utökas avse-
värt vad gäller livförsäkringsföretagen. Under förutsättning att till-
gångarna placeras med beaktande av försäkringsbeståndets karaktär be-
höver inte placeringar i tillgångar med större benägenhet till kortsiktiga
variationer i värde innebära ett totalt sett större risktagande för försäk-
ringstagarna. Givet att tillgångarna diversifieras i tillräcklig utsträckning
bör möjligheten att utnyttja även aktier för skuldtäckning innebära förde-
lar som kommer särskilt innehavare av långfristiga försäkringskontrakt
till del.

Förslagen om tillgångsslagslimiter är inte anpassade till matchningsprin-
cipen. Som nyss nämnts innebär matchningsprincipen att placeringar av
medel för skuldtäckning bör anpassas till försäkringsbeståndets egenska-
per. Placeringar i aktier, festigheter och långfristiga festförräntande
obligationer passar bättre för täckning av långfristiga åtaganden än för
kortfristiga åtaganden. Det skulle dock riskera leda till en lagstiftning av
alltför stor komplexitet om reglerna om tillgångsslagslimiter differentiera-
des med hänsyn till vilket slag av försäkringskontrakt ett bolag har med-
delat. Därför har gemensamma regler för all försäkringsverksamhet valts.
Det får vara det enskilda försäkringsbolagets ansvar att följa matchnings-
principen och därvid anpassa fördelningen av placering av medel för
skuldtäckning på tillgångsslag, inom de givna limiterna, till den sorts för-
säkringsbestånd bolaget har.

Reglerna om enhandslimiter (se avsnitt 5.5.8) är ett direkt utflöde ur
diversifieringsprincipen. Reglerna begränsar de risker som ett försäk-
ringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier
kan medföra. Därigenom motverkas risken att ett försäkringsbolags stabi-
litet hotas av att dess placeringar koncentreras till ett enskilt företag.

Att ett försäkringsbolag uppfyller de specifika reglerna om tillåtna till-
gångsslag, tillgångsslagslimiter och enhandsengagemang innebär inte med

162

automatik att matchnings- och diversifieringsprincipen är uppfylld. Dessa Prop. 1994/95:184
regler ger ett ramverk som bolagen måste hålla sig inom. Det är bolagen
själva som måste säkerställa att matchning och diversifiering upprätthålls
i det enskilda fallet. Det är varken möjligt eller lämpligt att i lag reglera
placeringsverksamheten så i detalj att de specifika reglerna säkerställer
matchning och diversifiering för vaije tänkbar uppsättning försäkringsbe-
stånd.

Mot bakgrund av det nu anförda anser regeringen att en allmänt hållen
matchnings- och diversifieringsregel bör införas. Den principiella betydel-
sen av matchnings- och diversifieringsprincipema talar med styrka för att
en sådan regel lagfästs. Dessutom finns det en uttrycklig artikel i EG-
direktiven av denna karaktär. Regeln bör innebära att ett försäkringsbolag
vid placering av medel i tillgångar som används för skuldtäckning skall
välja tillgångar med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden (match-
ning) och sprida riskerna på lämpligt sätt (diversifiering). Genom denna
regel markeras det enskilda bolagets ansvar för att dessa principer följs
i placeringar av medel för skuldtäckning.

Det är förvisso en bedömningsfråga om en regel av så kvalitativ natur
som den nu föreslagna i ett konkret fell är uppfylld eller inte. Detta talar
för en viss försiktighet vid tillämpningen av denna regel inom ramen för
Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Det är dock inte svårt att kons-
truera situationer när regeln inte kan anses vara uppfylld, även om de
specifika reglerna om limiter är uppfyllda. Ett sådant exempel vore om
ett försäkringsbolag med kortfristiga åtaganden placerat en mycket stor
del av medel för skuldtäckning i tillgångar som kan variera kraftigt i
värde på kort sikt, såsom aktier, festigheter och långfristiga obligationer.
Finansinspektionen bör med stöd av bestämmelsen kunna ingripa mot ett
bolag som på så sätt bryter mot matchnings- och diversifieringsprincipen
(se författningskommentaren till 19 kap. 11 § FRL). Vid fell där ingri-
pande med stöd av den allmänna regeln övervägs bör vidare bolagets
soliditet kunna tillmätas betydelse. Om soliditeten endast i liten utsträck-
ning överstiger den minsta tillåtna är en god matchning och diversifiering
av särskilt stor betydelse.

Det är av stor vikt att försäkringsbolagen tar ansvar för att tillämpa
matchnings- och diversifieringsprincipen. Försäkringsbolagen bör därför
åläggas att upprätta riktlinjer för placering av medel som används för
skuldtäckning. Riktlinjerna skall beakta matchnings- och diversifierings-
principema och de mer specifika reglerna om placeringar av tillgångar
för skuldtäckning. Finansinspektionen kommer i sin tillsynsverksamhet
kunna begära att få ta del av ett bolags riktlinjer för placeringsverksam-
heten. Ett bolags riktlinjer kan därmed också tjäna som ett stöd för
inspektionens tillsyn av bolaget. Angående ansvaret för upprättandet av
riktlinjer, se författningskommentaren till 8 kap. 7 § FRL.

Försäkringstagare skall ha tillgång till information av skilda slag både
då ett försäkringskontrakt tecknas och fortlöpande därefter. Försäkringsta-
garna bör bl.a. ha rätt till information om det huvudsakliga innehållet i
riktlinjerna för placeringsverksamheten. För detta ändamål bör införas en
särskild lagbestämmelse om informationsskyldighet i detta hänseende.

163

Regeringen eller Finansinspektionen bör bemyndigas att i föreskrifter Prop. 1994/95:184
ange hur informationen skall lämnas och vad den skall innehålla. Denna
information bör så långt som möjligt samordnas med den information
som avses i avsnitt 5.7.

5.5.6 Tillåtna tillgångsslag

Regeringens förslag: För skuldtäckning får användas

- obligationer eller andra skuldförbindelser som vissa angivna
rättsubjekt svarar för, t.ex. stater, kommuner, internationella
organisationer, kreditinstitut och publika aktiebolag,

- skuldförbindelser med betryggande säkerhet, som t.ex fastig-
hetspant,

- aktier och andra jämförbara värdepapper,

- andelar i värdepappersfonder,

- fastigheter och tomträtter,

- reservdeposition hos återförsäkringstagare,

- premiefordringar som vissa rättssubjekt svarar för,

- livlån,

- fordran på överskjutande skatt, samt

- bankmedel och kassa.

Fondpapper måste som huvudregel vara likvida för att få användas
för skuldtäckning. Aktier i dotterföretag får användas för skuldtäck-
ning endast om det företaget är ett försäkringsaktiebolag, ett finan-
siellt företag eller ett förvaltningsbolag med uppgift att äga tillgångar
som får användas för skuldtäckning. Den s.k. femprocentsregeln
görs tillämplig på ett försäkringsbolags innehav av aktier i ett för-
valtningsbolag med sådan uppgift som nyss nämnts.

Finansinspektionen får medge att även andra tillgångsslag tillfälligt
får användas för skuldtäckning.

Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens. Enligt promemorian får dock skuldförbindelser utan säker-
het, råvaror och derivatinstrument användas för skuldtäckning. De enda
dotterbolagsaktier som får användas för skuldtäckning är aktier i förvalt-
ningsbolag som handhar försäkringsbolagets finansförvaltning. Promemo-
rians systematisering av tillgångsslag som får användas för skuldtäckning
bygger främst på en kategorisering i riskhänseende medan regeringens
indelning i större utsträckning knyter an till direktivens lista på tillåtna
tillgångsslag.

Remissinstanserna: Finansinspektionen har anfört att råvaror inte bör
tillåtas för skuldtäckning eftersom det tillgångsslaget inte finns upptaget
i direktivens lista över tillåtna tillgångsslag och avsikten heller inte är att
råvarorna skall levereras till försäkringsbolaget. Försäkringsförbundet har
ifrågasatt varför aktier i dotterbolag skall få användas för skuldtäckning

164

endast om det är fråga om dotterbolag som handhar bolagets kapitalför- Prop. 1994/95:184
valtning.

EG:s regler: Artikel 21.1 i tredje generationens forsäkringsdirektiv
innebär att hemlandet inte får godkänna att försäkringsföretag täcker sina
tekniska avsättningar med andra slag av tillgångar än de som räknas upp
i artikeln. Reglerna är i stort sett identiska för skadeförsäkring och liv-
försäkring. Artikel 21.1 första stycket innehåller en lista över tillåtna till-
gångsslag.

Under rubriken "A. Investeringar" upptas bl. a. skuldförbindelser,
obligationer och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument, utlåning,
aktier, andelar i värdepappersfonder samt fastigheter.

Under rubriken "B. Fordringar" återfinns bl.a. fordringar på återför-
säkrare, depositioner och andra fordringar på försäkringsföretag som
avgivit återförsäkring, fordringar på försäkringstagare, livförsäkringslån
(avser endast livförsäkringar) samt fordringar på skatteåterbäring.

Under rubriken "C. Övrigt" anges t.ex. andra materiella anläggnings-
tillgångar än mark och byggnader, kassa och banktillgodohavanden, för-
utbetalda anskaffningskostnader samt upplupna inkomster och förskottsbe-
talningar.

Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag tagits med på
listan innebär inte att alla sådana tillgångar automatiskt godkänns som
täckning för tekniska avsättningar. Medlemsländerna skall fastställa mer
detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar
(artikel 21.1 tredje stycket).

Artikeln anger vissa principer som länderna skall iaktta när de fest-
ställer och tillämpar detalj regler för vilka tillgångsslag som skall tillåtas
(artikel 21.1 fjärde stycket). Direktivbestämmelsema är i dessa delar ut-
formade på ett sådant sätt att gränsen i viss mån är flytande mellan
värderingsregler och regler om godtagbara tillgångar för skuldtäckning.
I det följande redogörs i korthet för vissa direktivbestämmelser som kan
anses tillhöra den sistnämnda kategorin.

- Lån får endast godkännas för skuldtäckning om det finns tillräckliga
garantier för deras säkerhet, oavsett om garantierna är grundade på lån-
tagarens betalningsförmåga, pantförskrivning, bankgarantier, garantier
som lämnats av försäkringsbolag eller andra former av säkerhet.

- Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad
får användas för skuldtäckning endast om de är kortfristigt realiserbara
eller — i fråga om livförsäkring — utgörs av ägarandelar i kreditinstitut,
försäkringsföretag eller investeringsföretag etablerade i en medlemsstat.

- Lån till försäkringstagare och förmedlare i samband med direkta för-
säkringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner får godkännas
endast om de inte har varit förfallna till betalning längre tid än tre
månader.

165

- Om det bland tillgångarna ingår någon investering i ett dotterföretag Prop. 1994/95:184
som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets tillgångar för dess
räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som fästställs i artikel 21 beakta de underliggande tillgångarna som inne-
has av dotterföretaget (genomlysning). Hemlandet kan behandla andra
dotterföretags tillgångar på samma sätt.

Enligt en avslutande bestämmelse i artikel 21.2 får ett medlemsland i
undantagsfall genom ett motiverat beslut tillfälligt acceptera andra kate-
gorier av tillgångar för skuldtäckning än som anges i artikeln. Ett sådant
undantag kan endast medges på begäran av ett försäkringsbolag. Den all-
männa matchnings- och riskspridningsregeln i artikel 20 skall beaktas vid
ett sådant beslut.

Gällande rätt: De nu gällande placeringsreglema för livförsäkrings-
bolag (och vissa skadeförsäkringsbolag, se 7 kap. 10 § FRL) finns i
7 kap. 9 och 9 a §§ FRL. Enligt 9 § skall ett belopp motsvarande försäk-
ringstekniska skulder för livförsäkringar (se avsnitt 5.5.3) alltid, dvs. vid
vaije tidpunkt, redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Reglerna inne-
bär i korthet följande.

Huvuddelen (80 procent) av de medel som svarar mot de försäkrings-
tekniska skulderna skall placeras i tillgångar som ansetts särskilt säkra,
t.ex. obligationer utfärdade av olika emittenter såsom staten, kommuner,
banker, och bostadskreditinstitut eller skuldförbindelser som är förenade
med panträtt i fastigheter. Vidare tillåts aktier i dotterbolag som har till
ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag) och lån mot
säkerhet i bolagets försäkringsbrev.

Ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska
skulderna för egen räkning, dvs. efter avgiven återförsäkring, får redo-
visas i andra tillgångar än de nämnda (den fria sektom), dock inte i aktier
(se 7 kap. 9 § fjärde stycket FRL).

Motsvarande placeringsregler gäller även för s.k. lång skadeförsäkring
beträffande premiereserven. Med lång skadeförsäkring avses skadeförsäk-
ring som meddelats för mer än tio år, vilket i praktiken endast förekom-
mer i fråga om brandförsäkringar.

För övriga skadeförsäkringar, dvs. de allra flesta, infördes den

1 januari 1994 en allmän placeringsregel med krav på valutamatchning
och tillgångslokalisering (7 kap. 10 § FRL). Regeln innehåller i övrigt
inga restriktioner i fråga om godtagbara tillgångar för skuldtäckning.

Skälen för regeringens förslag: Bortsett från att Sverige måste har-
monisera försäkringsbolagens placeringsregler med EG:s bestämmelser
kan det vara av visst intresse att diskutera om det i författning behöver
anges vilka slag av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Sådana
regler finns i dag inte för de allra flesta skadeförsäkringsbolag.

De nuvarande reglerna bygger på att livförsäkringsrörelse betraktats
som mer skyddsvärd än skadeförsäkringsrörelse. För att livförsäkringsbo-
lagen skall kunna uppfylla sina garanterade åtaganden har det ansetts nöd-
vändigt att huvuddelen av tillgångarna som används för skuldtäckning
placeras i räntebärande värdepapper med låg kreditrisk.

166

Om ett regelsystem i stället helt och hållet bygger på matchnings- och Prop. 1994/95:184
diversieringsprincipema, som beskrivits i föregående avsnitt (5.5.5), blir
behovet att räkna upp godtagbara tillgångsslag inte lika framträdande. För
tillämpning av diversifieringsprincipen skulle ett sådant system kunna
innehålla mer eller mindre utförliga riktlinjer och anvisningar om att pla-
ceringar i tillgångar med stor risk skall motsvaras av en långtgående
diversifiering. Matchningsprincipen skulle kunna komma till uttryck
genom regler som syftar till att ett försäkringsbolag väljer sådana till-
gångar som bäst motsvarar bolagets åtaganden. Som nämnts i avsnitt
5.5.5 är det svårt att utforma detaljerade regler i det hänseendet.

Det finns emellertid en risk att ett sådant renodlat och flexibelt system
i enstaka fåll inte tillämpas på ett riktigt sätt. Systemet kan också vara
svårt att hantera från tillsynssynpunkt.

Regeringen anser därför att placeringsregler för försäkringsbolag, ut-
över krav på matchning och diversifiering, bör bygga på att endast till-
gångar som uppfyller en viss kvalitet i fråga om åtminstone kreditvärdig-
het, värdebeständighet eller likviditet godtas för skuldtäckning. För det
ändamålet bör det i lagstiftningen uttryckligen anges vilka tillgångslag
som är tillåtna för skuldtäckning. Motsvarande synsätt får anses komma
till uttryck i tredje generationens forsäkringsdirektiv.

Merparten av de tillgångsslag som får användas för skuldtäckning enligt
tredje generationens forsäkringsdirektiv kan accepteras även i den sven-
ska rättsordningen. Några tillgångsslag som godtas enligt EG:s regler är
emellertid inte relevanta för svenska försäkringsbolag eller bör enligt rege-
ringens mening över huvudtaget inte komma i fråga för täckande av för-
säkringstekniska skulder.

Fordringar på återförsäkrare kan för svensk del inte komma i fråga för
skuldtäckning eftersom sådana fordringar som huvudregel skall räknas av
från det belopp som skall skuldtäckas. Placeringsreglema skall med andra
ord omfatta de försäkringstekniska skulderna för egen räkning (se avsnitt
5.5.3).

Fordringar som härrör från räddning och subrogation (gäller endast
skadeförsäkring) bör heller inte komma ifråga för skuldtäckning med hän-
syn till att det kan vara tveksamt om sådana fordringar uppfyller de all-
männa kvalitetskrav som nämnts ovan.

Tillgångsslaget "andra materiella tillgångar än mark och byggnader"
omfattar sådana tillgångar som är nödvändiga för att bedriva försäkrings-
rörelse (dataanläggningar, kontorsinventarier, m.m.). Sådana tillgångar
kan endast i begränsad utsträckning omvandlas till likvida medel för att
möta försäkringsåtaganden. Tillgångar av detta slag bör finansieras med
försäkringsbolagets eget kapital.

Tillgångsslagen "förutbetaldaanskaffningskostnader" och "upplupnarän-
tor och hyror samt andra upplupna inkomster och förskottsbetalningar"
är närmast periodiseringsposter i försäkringsbolagens balans- och resul-
taträkningar och har därför i regel inte ett sådant substansiellt förmögen-
hetsvärde att de bör komma ifråga för skuldtäckningsändamål. Upplupna
räntor bör dock i allmänhet godtas för skuldtäckning, se författnings-
kommentaren till 7 kap. 10 f § FRL.

167

"Fordringar på garanti fonder" och "åteigångsrättigheter vid upplåtelse Prop. 1994/95:184
av fäst egendom (reversionary interests)" är tillgångsslag som inte är
relevanta för svenska förhållanden. Det kan inte anses föreligga något
behov av att tillåta dessa tillgångsslag.

Regeringens förslag på vilka tillgångar som skall få användas för skuld-
täckning anknyter till direktivens kategorisering. På några punkter an-
vänds en annan terminologi än i direktiven för att bättre knyta an till
svenska begrepp och legaldefinitioner. I enlighet med direktivens bestäm-
melser har det angivits kvalifikationskrav i fråga om säkerhet för att vissa
tillgångar skall få användas för skuldtäckning. Några tillgångsslag, främst
obligationer och andra skuldförbindelser, har dessutom grupperats i olika
riskkategorier. För obligationer och andra skuldförbindelser har riskgrup-
peringen skett efter en generell uppskattning av emittentemas eller garan-
ternas kreditvärdighet. Riskgrupperingen ligger till grund för de krav på
riskspridning som behandlas i de två följande avsnitten, Begränsningar
för olika tillgångsslag (avsnitt 5.5.7) och Begränsningar för enhands-
engagemang (avsnitt 5.5.8). För några tillgångsslag uppställs inga kvali-
fikationskrav i fråga om säkerhet. Å andra sidan har det införts kvantita-
tiva restriktioner genom krav på riskspridning (t.ex. för fastigheter).

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för vilka slag av till-
gångar och vilka kvalifikationskrav som uppställts för att tillgångar över-
huvud taget skall få användas för skuldtäckning. Redogörelsen disponeras
således inte med utgångspunkt i den riskgruppering som ligger till grund
för de föreslagna begränsningsreglerna. En sådan redogörelse återfinns
i stället i författningskommentaren till 7 kap. 10 och 10 b §§ FRL.

Finansiella instrument

Med finansiellt instrument avses fondpapper och annan rättighet eller för-
pliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Fondpapper är
aktie och obligation samt andra delägarrätter eller fordringsrätter som är
utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares
rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt
bolag (depåbevis), se 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finan-
siella instrument.

Obligationer eller andra skuldförbindelser bör på motsvarande sätt som
nu gäller i fråga om livförsäkringar godtas för skuldtäckning om emitten-
ten eller det rättssubjekt som annars svarar för förbindelsen generellt sett
har god kreditvärdighet.

Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kre-
ditinstitut och värdepappersbolag innehåller bestämmelser om riskviktning
för kreditrisker i kreditinstitut och värdepappersbolag (3 kap. 1 §). De
överväganden som ligger till grund för de bestämmelserna bör vara väg-
ledande i förevarande sammanhang (se prop. 1994/95:50 s. 302-304).
Mot den bakgrunden bör för skuldtäckning godtas obligationer eller andra
skuldförbindelser för vilka svarar stater, kommuner (eller därmed jämför-
liga samfälligheter), Europeiska gemenskaperna, vissa andra intematio-

168

nella organisationer, Allmänna pensionsfonden, kreditinstitut och värde- Prop. 1994/95:184
pappersbolag med tillstånd att ta emot medel på konto och lämna kredit.

Även obligationer eller andra skuldförbindelser som aktiebolag svarar
för bör godtas om bolaget generellt kan anses tillräckligt kreditvärdigt.
Genom ändringar i aktiebolagslagen som i huvudsak trädde i kraft den
1 januari 1995 (SFS 1994:802) delas aktiebolagen i två kategorier, pub-
lika aktiebolag och privata aktiebolag. De publika aktiebolagen skall, till
skillnad från de privata aktiebolagen, kunna vända sig till allmänheten for
att skaffe kapital. Fondpapper som givits ut av privata aktiebolag skall
inte kunna bli föremål för handel på börs eller annan organiserad mark-
nadsplats. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag skall uppgå till minst
500 000 kr och i ett privat aktiebolag till 100 000 kr. Mot den bakgrun-
den anser regeringen att publika aktiebolag generellt får presumeras ha
sådan kreditvärdighet att obligationer eller andra skuldförbindelser för
vilka ett sådant bolag svarar kan godtas för skuldtäckning.

När det gäller användande av aktier för skuldtäckning gör regeringen
följande överväganden. En grundläggande princip för de bestämmelser
för skuldtäckning som föreslås i förevarande lagstiftningsärende är att ris-
ker relaterade till placeringar i enskilda företag eller tillgångar begränsas
genom krav på diversifiering av försäkringsbolagets placeringar. Tiden
är därför nu mogen att tillåta aktier för skuldtäckning även i fråga om
livförsäkring. Frågan är om det skall uppställas något kvalifikationskrav
för aktier som får användas för skuldtäckning. Som tidigare anförts skulle
man kunna tänka sig ett system utan kvalifikationskrav där en hög risk-
nivå motsvaras av långtgående krav på diversifiering. De riskspridnings-
regler som föreslås i detta ärende är emellertid inte så sofistikerade som
förutsätts för en sådan ordning. Regeringen anser därför att det bör
krävas att aktier som används för skuldtäckning skall ha god likviditet
och kunna bli föremål för handel på en börs eller en annan organiserad
marknadsplats, med de informationskrav som gäller för bolag som deltar
i en sådan handel. Det sagda innebär att som huvudregel aktier i publika
aktiebolag, men inte aktier i privata aktiebolag, bör få användas för
skuldtäckning.

Särskilda överväganden krävs vad gäller möjligheten för försäkrings-
bolag att använda aktier i dotterbolag för skuldtäckning.

I placeringspromemorian behandlas frågan om skuldtäckning med aktier
i dotterbolag översiktligt i samband med promemorians förslag om upp-
hävande av den s.k. femprocentsregeln (se avsnitt 5.5.12). I placerings-
promemorian framhålls att även om den regeln och den särskilda regeln
om förvärv av finansiella företag upphävs bör försäkringsbolagen upp-
träda i en portföljförvaltarroll, snarare än som dominerande ägare. Om
ett försäkringsbolag ändå uppträder som dominerande ägare, trots att det
kan ifrågasättas, bör enligt placeringspromemorian detta endast ske inom
ramen för bolagets fria medel. I placeringspromemorian framhålls dock
att det i vissa fell kan vara motiverat att delar av finansförvaltningen
läggs över i ett bolag där försäkringsbolaget är dominerande eller enda
ägare. En sådan investering innebär, enligt placeringspromemorian,
endast att portfölj förval tarrollen överförs till ett annat bolag. Därför

169

föreslås i promemorian att ett försäkringsbolag skall för skuldtäckning få Prop. 1994/95:184
använda aktier i dotterföretag som uteslutande har till uppgift att förvalta
sådana tillgångar som försäkringsbolaget skulle ha kunnat använda för
skuldtäckning. Placeringspromemorians förslag innebär att inga andra
dotterbolagsaktier godtas för skuldtäckning.

Regeringen delar i stor utsträckning den ansats som presenteras i place-
ringspromemorian vad gäller försäkringsbolagens ägarroll i allmänhet.

Vad gäller aktier i dotterbolag som har till uppgift att äga och förvalta
sådana tillgångar som försäkringsbolaget skulle kunna använda för skuld-
täckning, får sådana aktier enligt nu gällande regler användas för skuld-
täckning i livförsäkringsbolag endast om dotterbolaget enbart förvaltar
fest egendom. För skadeförsäkringsbolag finns inga begränsningar enligt
nu gällande regler. Enligt regeringens mening bör ett försäkringsbolag ha
möjlighet att ordna sin tillgångsförvaltning så att vissa tillgångar, som får
användas för skuldtäckning, ägs och förvaltas av ett dotterbolag. För
bedömning av att reglerna om matchning och diversifiering är uppfyllda
skall då en genomlysningsprincip gälla. Det innebär att dotterbolagets
tillgångar skall behandlas som om de vore direktägda av försäkringsbola-
get vid kontroll av om begränsningsregler för tillgångsslag och enhands-
engagemang och andra regler om matchning och diversifiering är upp-
fyllda samt när det gäller tillämpningen av femprocentsregeln i 7 kap.
17 § FRL. Samma genomlysningsprincip bör gälla även om tillgångarna
ägs indirekt genom flera led av bolag av holdingbolagskaraktär.

Det kan dock vara förenat med vissa risker om ett försäkringsbolag i
för stor utsträckning avhänder sig bestämmanderätten över tillgångsför-
valtningen till dotterbolag. Regeringen anser därför att ägande av sådana
dotterbolag bör kräva Finansinpektionens tillstånd.

Den s.k. femprocentsregeln i 7 kap. 17 § första stycket FRL (se avsnitt
5.5.12) innebär att försäkringsbolag inte utan Finansinspektionens till-
stånd får äga större andel av aktierna i ett enskilt företag än som mot-
svarar fem procent av det totala röstvärdet. Av 7 kap. 17 § andra stycket
FRL följer emellertid att femprocentsregeln inte skall tillämpas på aktier
eller andelar i juridiska personer som uteslutande har till föremål att för-
valta ett försäkringsbolags festigheter eller att biträda försäkringsbolag
vid rörelsens bedrivande (s.k. biträdesbolag). Förvärv av dotterbolag som
bedriver fastighetsförvaltning åt försäkringsbolaget kräver alltså inte till-
stånd. Bolag som sköter ett försäkringsbolags värdepappersförvaltning har
i praxis ansett utgöra biträdesbolag. Även aktieförvärv i sådana bolag har
därför kunnat ske tillståndsfritt. Enligt regeringens mening bör bestäm-
melserna i 7 kap. 17 § FRL utformas på ett sådant sätt att femprocents-
regelns tillståndskrav blir tillämpligt i fråga om aktier i bolag som har till
uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning.

För denna typ av dotterbolag bör göras ett undantag från kravet att
endast aktier i publika aktiebolag får användas för skuldtäckning, efter-
som aktierna inte är avsedda för omsättning på marknaden och något be-
hov av att rikta sig till allmänheten för att skaffe kapital inte föreligger
i denna typ av bolag.

170

När det gäller försäkringsbolags möjligheter att för skuldtäckning an- Prop. 1994/95:184
vända aktier i andra dotterbolag än sådana förvaltningsföretag som nyss
beskrivits gör regeringen följande bedömning.

För försäkringsbolags möjligheter att för skuldtäckning använda aktier
i ett dotterbolag som är försäkringsföretag gäller i dag inga begränsningar
för skadeförsäkringsbolagen, medan skuldtäckning inte alls får ske med
sådana aktier i livförsäkringsbolag med sådana aktier. Samma förhållande
gäller för bolag som försäkringsföretag äger med stöd av 7 kap. 17 a §
FRL, dvs. företag som bedriver annan finansiell verksamhet, såsom ex-
empelvis banker och värdepappersbolag.

Med tanke på att skadeförsäkringsbolag normalt har betydligt kort-
fristigare åtaganden än livförsäkringsbolag borde egentligen förhållandet
vara det motsatta eftersom likviditeten är förhållandevis låg i organisato-
riska innehav, jämför avsnitt 5.5.5 om matchnings- och diversifierings-
principema. EG:s regler kan också sägas ge uttryck för att så borde vara
förhållandet. Enligt tredje generationens forsäkringsdirektiv får överlåt-
bara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad användas
för skuldtäckning endast om de är kortfristigt realiserbara. I tredje livför-
säkringsdirektivet gäller emellertid inte det likviditetskravet för aktier i
andra försäkringsbolag och finansiella företag. Tredje skadeförsäkrings-
direktivet innehåller däremot ingen sådant undantag från likviditetskravet
för aktier i försäkringsbolag och finansiella företag. Jämför artikel 21.1
fjärde stycket v i båda direktiven.

Principiella skäl talar således för att vara mer restriktiv med skadeför-
säkringsbolag än med livförsäkringsbolag när det gäller att för skuldtäck-
ning godta aktier i dotterbolag som är försäkringsbolag eller finansiella
företag. Med hänsyn till att man av historiska skäl godtagit att skadeför-
säkringsbolag men inte livförsäkringsbolag använder sådana tillgångar för
skuldtäckning anser regeringen emellertid att båda bolagstypema skall
åtminstone tills vidare behandlas lika i detta hänseende.

Försäkringsbolag kan i dag med stöd av bestämmelserna i 7 kap.

17 a § FRL bli dominerande ägande i finansiella företag, som t.ex. ban-
ker och värdepappersbolag. Det innebär att s.k. branschglidning accep-
teras (se prop. 1990/91:154). Samordningsfördelar mellan ett försäkrings-
bolags och, exempelvis, en banks verksamhet kan tas tillvara. För till-
stånd för sådana förvärv krävs ett organisatoriskt syfte. Genom att regler
om enhandsengagemang blir tillämpliga för sådana innehav bör de enligt
regeringens mening kunna tillåtas för skuldtäckning även om sådana till-
gångar är förhållandevis illikvida. För skadeförsäkringsbolagen innebär
detta en inskränkning jämfört med nuvarande regler, medan det för liv-
försäkringsbolagen medför en lättnad. Det bör dock noteras att, vid
bedömning av om matchningsprincipen är uppfylld, denna typ av
tillgångar inte kan anses lämpliga för skuldtäckning annat än för mer
långfristiga försäkringsåtaganden.

Liknande argument som för innehav av aktier i finansiella företag gör
sig gällande vid en bedömning av om ett försäkringsföretag för skuldtäck-
ning bör få använda aktier i ett dotterbolag som är försäkringsbolag. Här
kan ytterligare en invändning göras mot att så skall vara fallet, eftersom

171

det kan antas finnas en betydande samvariation mellan skilda försäkrings- Prop. 1994/95:184
bolags finansiella situation. Det finns således en risk för att värdet av
dotterbolagsaktiema fäller just i sådana tider som försäkringsbolaget har
en mindre gynnsam ekonomisk ställning. Med hänsyn främst till de beg-
ränsningar för enhandsengagemang som kommer att föreslås, anser rege-
ringen dock att övervägande skäl talar för att även ifrågavarande dotter-
bolagsaktier bör få användas för skuldtäckning.

Det finns skäl att i detta sammanhang påpeka att nu behandlade regler
om att försäkringsbolag för skuldtäckning får använda aktier i dotterbolag
som bedriver försäkringsverksamhet eller annan finansiell verksamhet kan
komma att skärpas. Inom EU pågår ett arbete med att analysera vilka
soliditetsregler som bör gälla för försäkringskoncemer. För EU:s med-
lemsstater kan gemensamma regler komma att införas som innebär att ett
försäkringsbolag inte i samma utsträckning som nu föreslås för skuldtäck-
ning får använda aktier i dotterbolag som bedriver försäkringsverksam-
het. Diskussioner pågår även om regler av motsvarande innebörd för viss
samordning av solvensregler för finansiella konglomerat i vilka både för-
säkringsbolag och kreditinstitut ingår. För koncerner bestående av kredit-
institut och värdepappersbolag finns redan sådana regler, nämligen regler
om kapitalkrav för en s.k. finansiell företagsgrupp (se prop. 1994/95:50).

Vi går nu över till att diskutera finansiella instrument som är nära
besläktade med aktier.

Även värdepapper som har sådana egenskaper att de kan jämställas
med aktier i publika aktiebolag bör få användas för skuldtäckning. I
tredje generationens försäkringsdirektiv används benämningen "aktier och
andelar med rörlig avkastning" (artikel 21.1 första stycket A.c).

Reglerna om begränsningar för olika tillgångsslag och begränsningar
för enhandsengagemang, som behandlas i de två följande avsnitten (5.5.7
och 5.5.8), innebär bl.a. att en obligation eller annan skuldförbindelse å
ena sidan och ett värdepapper som kan jämställas med en aktie å den
andra inte behandlas lika i riskhänseende. För tillämpningen av dessa
begränsningsregler kan det vara av intresse att något behandla gränsdrag-
ningen mellan de båda tillgångskategoriema.

Interimsbevis och emissionsbevis (teckningsrättsbevis och delbevis) bör
jämställas med aktier. Ett interimsbevis är ett bevis om rätt till en eller
flera aktier som ett bolag kan utge innan aktiebrev utfärdas. Tecknings-
rätter och delbevis ger en aktieägare rätt att delta vid nyemission respek-
tive fondemission. Även depåbevis bör jämställas med aktier. Som tidi-
gare nämnts är ett depåbevis en aktieägares rätt gentemot den som för
hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag.

När det gäller kombinationer av delägarbevis och fordringsrätter uttala-
des följande i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värde-
pappersmarknaden, m.m. Konvertibla skuldebrev, skuldebrev med
optionsrätt till nyteckning samt vinstandelsbevis och konvertibla vinst-
andelsbevis kan sägas utgöra mellanformer mellan delägarrätt och ford-
ringsrätt. Beroende på hur den utnyttjas är den alltså antingen att betrakta
som delägarrätt eller som fordringsrätt utgiven av en emittent.

172

Mot den bakgrunden går det inte att generellt säga till vilken kategori Prop. 1994/95:184
sådana kombinationer av delägarbevis och fordringsrätter skall hänföras.
Det får i stället avgöras beroende på omständigheterna i det enskilda
fallet. Om det vid tidpunkten för bedömningen är mest antagligt att kon-
verteringsrätten eller optionen kommer att utnyttjas bör instrumentet jäm-
ställas med aktier och vice versa.

En akiieindexobligation kännetecknas av att det belopp som skall beta-
las på förfållodagen är knutet till något av de aktieindex som obligations-
köparen valt. På återbetalningsdagen utbetalas obligationens nominella
värde plus ett belopp vars storlek är relaterat till aktieindexets uppgång
under löptiden. Om aktieindexet utvecklats negativt under löptiden åter-
betalas på förfållodagen minst obligationens nominella värde. En sådan
obligation bör inte jämställas med aktier, utan hänföras till kategorin
obligationer eller andra skuldförbindelser, under förutsättning att åtmin-
stone ett givet nominellt belopp skall utbetalas på förfållodagen.

Förlagsbevis och förlags andelsbevis skiljer sig från en obligation främst
genom att den medför rätt till betalning först efter låntagarens övriga
boigenärer. På grund av den efterställda betalningsrätten har sådana
skuldebrev i regel en något högre räntesats än en obligation. I kapital-
täckningshänseende får det emitterande kreditinstitutet eller värdepappers-
bolaget under vissa förutsättningar räkna in värdet av förlagslånet eller
förlagsandelslånet i kapitalbasen. Det upplånade beloppet kan alltså
betraktas som ett slags kapital som står nära riskkapital. Förlagsbevisen
och förlagsandelsbevis riskviktas i kapitaltäckningshänseende till 100 pro-
cent och kräver alltså full kapitaltäckning. Livförsäkringsbolag får i dag
inte använda sådana skuldebrev för skuldtäckning annat än inom ramen
för den fria sektorn. Eftersom aktier nu får användas för skuldtäckning
finns det enligt regeringens mening ingen grund för att inte tillåta för-
lagsbevis och förlagsandelsbevis för skuldtäckning. I riskhänseende ligger
sådana skuldebrev mellan ej efterställda obligationer och aktier. Vid till-
lämpningen av begränsningsreglema för tillgångsslag och enhandsengage-
mang bör förlagsbevis och förlagsandelsbevis likställas med aktier.

Andelar i värdepappersfonder ingår i listan över godtagbara tillgångs-
slag i tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 21.1 första stycket
A.d). Fondandelar får i dag inte användas av livförsäkringsbolag för
skuldtäckning annat än inom ramen för den fria sektorn. Enligt place-
ringspromemorians förslag bör försäkringsbolag få använda fondandelar
för skuldtäckning. En förutsättning, enligt promemorian, är emellertid att
fonden enbart placerar i sådana tillgångar som försäkringsbolaget kunnat
använda för skuldtäckning om bolaget haft tillgångarna i egen portfölj.
Regeringen ansluter sig till den genomlysningsprincip som promemorian
ger uttryck för. Enligt regeringens mening skulle emellertid ett krav på
hundraprocentig genomlysning möta praktiska problem. Regeringen anser
därför att det är tillräckligt om de förvaltade tillgångarna i en fond huvud-
sakligen består av tillgångar som skulle få användas för skuldtäckning.
De fondbestämmelser som skall upprättas av fondbolaget kan ge en god
uppfattning om det kravet kan antas bli uppfyllt.

173

Tredje generationens forsäkringsdirektiv innehåller, som nämnts, en Prop. 1994/95:184
bestämmelse enligt vilken överlåtbara värdepapper som inte omsätts på
någon reglerad marknad får tillåtas for skuldtäckning endast om de är
kortfristigt realiserbara. I tredje livförsäkringsdirektivet undantas aktier
i försäkringsföretag och finansiella företag från det likviditetskravet. Mot-
svarande undantag görs dock inte i tredje skadeförsäkringsdirektivet.

Jämför artikel 21.1 fjärde stycket v i båda direktiven. Ett motsvarande
likviditetskrav som direktivbestämmelsen ger uttryck för bör införas i
FRL. Regeringen är därvid för närvarande inte beredd att utnyttja möjlig-
het att undanta livförsäkringsbolags innehav av aktier i andra försäkrings-
bolag och finansiella företag från likviditetskravet. (Jämför regeringens
tidigare överväganden angånde hanteringen av aktier i dotterbolag som
är försäkringsbolag eller finansiella företag i skuldtäckningshänseende.)
Däremot bör aktier eller andelar i dotterbolag med uppgift att äga till-
gångar som får användas för skuldtäckning (förvaltningsbolag) undantas
från likviditetskravet. I sådana fall skall i stället de underliggande till-
gångarna i förvaltningsbolagets behandlas som om de ägdes direkt av för-
säkringsbolaget (se artikel 21.1 fjärde stycket viii i tredje generationens
forsäkringsdirektiv). I placeringspromemorian har föreslagits att derivat-
instrument eller kombinationer av instrument skall få användas för skuld-
täckning om den ekonomiska innebörden av instrumenten motsvarar den
hos en tillgång som får användas för skuldtäckning. Enligt regeringens
mening är det inte lämpligt att använda ett så sofistikerat system inom
ramen för de försäkringstekniska skulderna. Ett misstag vid hanteringen
av ett sådant system kan få allvarliga konsekvenser för försäkringsbolaget
och försäkringstagarna. Det förefaller dessutom som om det inte är fören-
ligt med tredje generationens forsäkringsdirektiv att använda derivatinstru-
ment som sådana för skuldtäckning. Direktivens utformning tyder mer på
att derivatinstrument får användas som hjälpmedel för att minska investe-
ringsriskema och underlätta en effektiv portfölj förvaltning (se artikel 21.1
fjärde stycket iv).

Det sagda innebär att regeringen inte är beredd att tillåta derivatinstru-
ment för skuldtäckning. Som framgår av avsnitt 5.5.14 föreslås i detta
lagstiftningsärende en allmän regel om användande av derivatinstrument
i kapitalförvaltningen. Bestämmelsen är inte begränsad till medel motsva-
rande de försäkringstekniska skulder, utan omfattar ett försäkringsbolags
hela balansomslutning.

Skuldförbindelser som inte är finansiella instrument

Vad som avses med ovanstående rubrik är främst skuldförbindelser med
anledning av direktutlåning. I tredje generationens forsäkringsdirektiv
motsvaras det närmast av tillgångsslaget "utlåning", att skilja från till-
gångsslaget Skuldförbindelser (debt securities), obligationer och andra
penning- och kapitalmarknadsinstrument (se artikel 21.1 första stycket
A.a och b). Direktutlåning som sker till sådana kreditvärdiga rättsubjekt

174

som angivits under rubriken Finansiella instrument kan utan ytterligare Prop. 1994/95:184
säkerheter godtas för skuldtäckning.

I fråga om direktutlåning till andra rättsubjekt, dvs. främst fysiska per-
soner och andra företag än publika aktiebolag, bör det för att en skuldför-
bindelse skall godtas för skuldtäckningsändamål krävas panträtt i fastighet
eller tomträtt eller annan betryggande säkerhet. I denna del skiljer sig
regeringens förslag från promemorians på så sätt att i promemorian god-
tas fordringar på fysiska personer och andra företag än publika aktiebolag
som saknar formell säkerhet i viss begränsad utsträckning. Regeringens
ställningstagande ligger i linje med det principiella synsätt i fråga om
kvaliteten på tillgångar som används för skuldtäckning som redovisats i
början av detta avsnitt. Det kan dessutom tilläggas att direktiven ger
intryck av att det krävs någon säkerhet, antingen i form av gäldenärens
betalningsförmåga eller genom formella säkerheter, för att ett lån skall
godtas för skuldtäckning (jämför artikel 21.1 fjärde stycket iii i tredje
generationens direktiv).

Fastigheter m.m.

Fastigheter och tomträtter bör, i likhet med vad som gäller idag ifråga
om livförsäkring, godtas för skuldtäckning.

Depositioner hos försäkringsföretag som avgivit återförsäkring

Enligt tredje generationens forsäkringsdirektiv får depositioner och andra
fordringar på försäkringsföretag som avgivit återförsäkring godtas för
skuldtäckning (artikel 21.1 första stycket B. g)

Med depå inom återförsäkring menas ett belopp som tillhör ett försäk-
ringsbolag som meddelat återförsäkring (återförsäkraren), som cedenten
(återförsäkringstagaren) under kontraktets löptid innehåller som säkerhet
för återförsäkrarens åtaganden. Det innehållna beloppet skall i princip
motsvara återförsäkrarens andel i premie- och/eller skadereserven.

En sådan deposition får enligt nuvarande regler användas för att täcka
en livåterförsäkrares försäkringstekniska skulder (7 kap. 9 § andra stycket
FRL). Bestämmelsen infördes i FRL till följd av en framställan från
Försäkringsaktiebolaget Skandia. I framställningen framhöll Skandia att
FRL inte möjliggjorde redovisning av mottagen livåterförsäkring på det
internationellt vedertagna sättet, eftersom fordran på försäkringsbolag inte
(enligt FRL:s ursprungliga lydelse) fick användas för redovisning av för-
säkringstekniska skulder avseende livförsäkring. Skandia fann en anpass-
ning till internationell praxis önskvärd och föreslog att sådan fordran hos
försäkringsbolag som motsvarade försäkringstekniska skulder för livför-
säkring skulle godkännas för skuldtäckning, om värdehandlingarna hölls
kvar hos det avgivande bolaget. Remissinstanserna instämde i Skandias
förslag och även departementschefen biträdde det (prop. 1982/83:24
s. 32).

175

I takt med att försäkringsbolagens finansförvaltning och att betalnings- Prop. 1994/95:184
systemet effektiviserats torde betydelsen av sådana depositioner ha
minskat. Regeringen anser att depositioner av detta slag även fortsätt-
ningsvis bör godtas för skuldtäckning. Det bör för tydlighetens skull
framhållas att de bestämmelser som reglerar skuldtäckningen inte är till-
lämpliga på försäkringsbolag som uteslutande meddelar återförsäkring (se
avsnitt 5.5.2). Den föreslagna bestämmelsen blir således tillämplig för
bolag som samtidigt bedriver direkt försäkringsrörelse och återförsäk-
ringsrörelse.

Fordringar på försäkringstagare

Enligt tredje generationens forsäkringsdirektiv får för skuldtäckning
användas "fordringar på försäkringstagare och förmedlare som härrör
från verksamhet med direkt försäkring och återförsäkring" (artikel 21.1
första stycket B.h).

Direktivbestämmelsen torde avse fordran på premier eller andra ford-
ringar som har samband med försäkringsavtal. Enligt regeringens mening
bör sådana fordringar mot förmedlare inte godtas för skuldtäckning.
Fordran på försäkringstagare bör normalt godtas endast om försäkringsta-
garen eller den som annars svarar för fordringen uppfyller högt ställda
krav på kreditvärdighet, såsom stater, kommuner och därmed jämförliga
samfälligheter samt vissa internationella organisationer.

När det gäller s.k. captivebolag ställer sig kravet på kreditvärdighet
något annorlunda. Med captivebolag avser man vanligen ett sådant dotter-
bolag inom en koncern som har bildats för att försäkra risker inom kon-
cernen. Försäkring kan ske direkt i captivebolaget (direktförsäkrings-
captive). Vanligare är dock att koncernens bolag försäkrar hos annan för-
säkringsgivare och att denne i sin tur, i enlighet med ett särskilt avtal
mellan koncernbolaget och försäkringsbolaget, återförsäkrar i koncernens
captivebolag (återförsäkringscaptive), se vidare prop. 1984/85:77 s. 33 f.
För närvarande står cirka femton captivebolag under Finansinspektionens
tillsyn. En del av dessa bolag är rena återförsäkringsbolag. För dessa bo-
lag gäller inte de nya placeringsreglerna, se avsnitt 5.5.2 ovan.

Captivebolagens tillgångar består till stor del av fordringar på företag
inom koncernen. I prop. 1984/85:33 (s. 37) redogjordes för vissa förde-
lar med captivesystemet, såsom vissa likviditetsfördelar, lägre driftskost-
nader och försäkringsservice anpassad till koncernens behov. Det konsta-
terades vidare att verksamheten inte var oförenlig med en sund utveckling
av försäkringsväsendet och att koncession borde kunna ges under samma
förutsättningar som för försäkringsbolag i allmänhet. Så har också skett.
Enligt regeringens mening är det önskvärt att captivebolagen även fort-
sättningsvis skall ha möjlighet att driva verksamhet på sätt som hittills
skett. Därför bör sådana bolag även få använda fordringar på företag
inom koncernen för skuldtäckning. På grund av koncemgemenskapen har
captivebolaget i regel full kontroll över fordringen och kan agera där-
efter. Ett eventuellt ekonomiskt fällissemang från någondera parts sida

176

kommer endast att drabba företag inom koncernen. Till följd härav anser Prop. 1994/95:184
regeringen att det inte i lag behöver uppställas några särskilda säkerhets-
krav eller riskspridningskrav för captivebolagens fordringar mot de
övriga koncernbolagen.

Denna lättnad i placeringshänseende bör förbehållas captivebolag som
uteslutande försäkrar koncemrisker. Om bolaget dessutom försäkrar ris-
ker utanför koncernen bör samma säkerhetskrav gälla som för övriga för-
säkringsbolag. Dessutom skulle en särbehandling av captivebolagen i det
sistnämnda fallet innebära en konkurrensfördel i förhållande till andra
försäkringsbolag.

I enlighet med den tredje generationens forsäkringsdirektiv bör här
aktuella fordringar inte få användas för skuldtäckning om de varit för-
fallna till betalning längre tid än tre månader (se artikel 21.1 fjärde
stycket vii).

Livlån

Enligt tredje livförsäkringsdirektivet får livförsäkringlån användas för
skuldtäckning (artikel 21.1.B i).

Livförsäkringslån eller livlån är lån som livförsäkringsbolag lämnar till
försäkringstagare mot säkerhet av vissa slag av livförsäkringar. Ett livför-
säkringsbolags grunder skall enligt nu gällande regler innehålla bestäm-
melser om villkoren för belåning av försäkringsbrev (se 2 kap. 6 § och
7 kap. 6 § FRL).

Livförsäkringslån får i dag användas för täckande av de försäkringstek-
niska skulderna (7 kap. 9 § första stycket 8 FRL). Enligt regeringens
mening bör detta gälla även fortsättningsvis. Skuldtäckning bör få ske
inom beloppet av livförsäkringens återköpsvärde.

Skatteåterbäring

Enligt den tredje generationens direktiv får utestående skatteåterbäringar
användas för skuldtäckning (artikel 21.1 första stycket B.j).

Fordran på överskjutande skatt bör enligt regeringens mening godtas
för täckande av försäkringstekniska skulder. En förutsättning bör vara att
fordringen grundas på beslut av skattemyndigheten.

Banktillgodohavanden m.m.

Kassa och bank samt tillgodohavanden i kreditinstitut och andra organ
med tillstånd att motta insättningar får enligt tredje generationens direktiv
godtas för skuldtäckning (artikel 21.1 första stycket C.m). Direktivbe-
stämmelsen bör införas i den svenska rättsordningen på så sätt att för
skuldtäckning får användas kassa och medel på konto i bank.

177

12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Övrigt

Prop. 1994/95:184

I placeringspromemorian har föreslagits att råvaror skall få användas för
skuldtäckning. Enligt promemorian är tanken inte att försäkringsbolag
skall investera i råvaror som fysiskt levereras. Avsikten är i stället att
använda derivatinstrument som är baserade på råvaror. Som Finansin-
spektionen framhållit ingår tillgångsslaget inte bland dem som direktiven
tillåter. Regeringen anser därför att användande av råvaror för skuldtäck-
ning inte bör komma i fråga.

Dispens

Enligt tredje generationens forsäkringsdirektiv får hemlandet, om ett för-
säkringsföretag begär det, genom ett vederbörligen motiverat beslut till-
fälligt acceptera andra kategorier av tillgångar för skuldtäckning än de
som anges i direktiven (artikel 21.2). Enligt regeringens mening är det
lämpligt att införa en sådan dispensregel i lagstiftningen. Finansinspek-
tionen bör bemyndigas att fatta sådana beslut.

178

5.5.7 Begränsningar för olika tillgångsslag

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Av det belopp som skall skuldtäckas får en an-
del om högst

- 75 procent motsvaras av bankmedel, obligationer och andra skuld-
förbindelser som AP-fonden, kreditinstitut, värdepappersbolag eller
publika aktiebolag svarar för, varav 50 procent får motsvaras av
obligationer m.m. som publika aktiebolag svarar för,

- 25 procent motsvaras av aktier i publika aktiebolag (med undan-
tag av fastighetsbolag),

- 25 procent motsvaras av fastighetsrelaterade tillgångar (aktier i
fastighetsbolag, fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet),

-10 procent motsvaras av skuldförbindelser för vilka t.ex. fysiska
personer och privata aktiebolag svarar (dvs. andra rättssubjekt än
stater, kommuner, publika aktiebolag m. fl.), med annan betryggande
säkerhet än fast egendom,

- 3 procent får motsvaras av kassa och

- 10 procent får motsvaras av fondpapper som inte omsätts på
någon reglerad marknad.

För det sammanlagda innehavet av tillgångar hänförliga till resp,
övriga tillåtna tillgångsslag gäller inga begränsningar.

Vid tillämpningen av begränsningsreglema skall andelar i värde-
pappersfonder behandlas som om de tillgångar fondema förvaltar
ägdes direkt av försäkringsbolaget (genomlysning). Samma princip
skall gälla om ett försäkringsbolag för skuldtäckning använder aktier
eller andelar i ett dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar
som får användas för skuldtäckning. Dotterföretagets tillgångar skall
med andra ord behandlas som om tillgångarna ägts direkt av försäk-
ringsbolaget. Detta skall gälla också om tillgången ägs via ett eller
flera holdingbolag.

Finansinspektionen får medge att ett försäkringsbolag tillfälligt av-
viker från begränsningsreglema.

Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens i följande
avseenden. Obligationer och skuldförbindelser som en kommun eller ett
publikt aktiebolag svarar för får uppgå till högst 50 procent av skuldtäck-
ningsbeloppet. Aktier och andelar i andra företag än fastighetsbolag får
likaledes uppgå till högst 50 procent av skuldtäckningsbeloppet. Till-
gångsslaget "tillgodohavanden som inte är tillgängliga utan uppsägnings-
tid i banker och andra kreditinstitut" tillåts i obegränsad utsträckning,
medan motsvarande tillgodohavanden tillgängliga utan uppsägningstid får
motsvara 3 procent av skuldtäckningsbeloppet. Fastighetsrelaterade till-
gångar får motsvara 30 procent av skuldtäckningsbeloppet.

Remissinstanserna: Stadshypotek har anfört att det är svårt att förstå
begränsningen på 50 procent för andra obligationer än statsobligationer

179

och varför gränsen för obligationer sätts på samma nivå som gränsen för Prop. 1994/95:184
aktieplaceringar. Enligt Stadshypotek är kreditrisken vid en placering i
en obligation alltid mindre än vid placering i samma företags aktier.

Svenska Kommunförbundet har, med instämmande av Kommuninvest i
Sverige AB och Landstingsförbundet anfört att fordringar för vilka en
kommun eller annan samfällighet svarar för bör jämställas med stats-
papper, och därmed tillåtas för skuldtäckning i obegränsad utsträckning.
Enligt Finansinspektionen finns det ingen anledning att ha olika begräns-
ningar för olika typer av banktillgodohavanden, vilket även Försäkrings-
förbundet ifrågasatt. Riksgäldskontoret har anfört att maximibegräns-
ningen bör sättas till 40 procent av de försäkringstekniska skulderna för
vardera av tillgångsslagen företagsobligationer, aktier och festigheter.
Sveriges Riksbank har ifrågasatt varför skillnad har gjorts mellan å ena
sidan festighetsrelaterade aktier och motsvarande direkta förvärv (30 pro-
cent) och å andra sidan engagemang som knyter an till andra verksam-
heter (50 procent). Det kan, enligt Riksbanken, finnas skäl att ha 50 pro-
cent för bägge grupperna. Försäkringsförbundet har vidare anfört att
kategorierna fordringar med annan säkerhet än fest egendom eller utan
säkerhet (samt råvaror) fått en för snäv begränsning. Företagarnas Riks-
organisation har anfört att gränsen för obligationer m.m. som inte är
föremål för regelbunden handel bör höjas. Finansinspektionen har beträf-
fande andelar och aktier i dotterföretag anfört att genomlysningen vid
tillämpningen av begränsningsreglema även bör gälla så länge det endast
är rena holdingbolag i mellanleden.

EG:s regler: Tredje generationens forsäkringsdirektiv innehåller endast
på några punkter begränsningar för hur stor placering som får göras i ett
visst tillgångsslag. Begränsningarna framgår av artikel 22. Högst fem pro-
cent av de tekniska bruttoavsättningama får investeras i lån utan säkerhet,
högst tre procent i kassa (angående termen "kassa", se författningskom-
mentaren till 7 kap. 10 b § FRL) och högst tio procent får investeras i
aktier, med aktier jämställda värdepapper och skuldförbindelser som inte
omsätts på någon reglerad marknad. Enligt artikeln skall hemlandet fest-
ställa närmare bestämmelser med villkor för användningen av godtagbara
tillgångar.

Om det bland tillgångarna ingår någon investering i ett dotterföretag
som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets tillgångar för dess
räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som framgår av artikel 22 beakta de underliggande tillgångar som innehas
av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar
på samma sätt (artikel 22.2 iv).

Ett hemland får i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det,
och med vederbörligt beaktande av den allmänna matchnings- och risk-
spridningsregeln i artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut
acceptera tillfälliga undantag från begränsningsreglema.

Gällande rätt: I de placeringsregler som för närvarande gäller för liv-
försäkringsbolag finns inga begränsningar för hur stor placering som får
göras i vaije tillgångsslag. Den enda begränsning som finns, och som för
övrigt gäller för alla försäkringsbolag, är femprocentsregeln och den sär-

180

skilda regeln om förvärv av finansiella företag, 7 kap. 17 och 17 a §§ Prop. 1994/95:184
FRL (se avsnitt 5.5.12).

Skälen för regeringens förslag: Försäkringsbolagen måste vid sin
kapitalplacering ta hänsyn till en mängd aspekter och därvid beakta bl.a.
matchnings- och diversifieringsprincipema (se avsnitt 5.5.5). De begräns-
ningsregler som regeringen föreslår i detta sammanhang skall ses som ett
komplement till diversifieringsprincipen. Generella begränsningar bör
gälla för tillgångsslagen. Detta är, enligt regeringens mening, nödvändigt
eftersom reglerna skall tillämpas på samtliga försäkringsgrenar som om-
fattas av placeringsregler. Alltför detaljerade regler skulle dessutom
kunna medföra gränsdragningsproblem. Det är för övrigt försäkringsbo-
lagen själva som har det yttersta ansvaret för att placeringarna, inom de
ramar som anges i lag, sker med iakttagande av matchnings- och diversi-
fieringsprincipema.

Vid bedömningen av vilka gränser som bör gälla för placering i olika
tillgångsslag, måste hänsyn tas till hur riskfyllt det aktuella tillgångsslaget
är och till diversifieringsmöjligheterna inom tillgångsslaget. Det bör
understrykas att det är omöjligt att på ett objektivt sätt rangordna de olika
slagen av tillgångar efter hur riskfyllda de är som placeringsobjekt. En
viss vägledning kan erhållas i EG:s försäkringsdiiektiv (t.ex. artikel 22.3
i tredje generationens försäkringsdirektiv) och från motsvarande bestäm-
melser på närliggande områden, exempelvis beträffande kaptaltäcknings-
krav på bankområdet. Genom att studera bl. a. historiska data och struk-
turen på olika marknader och värdepapper kan en grov bild erhållas av
hur vissa tillgångar förhåller sig till andra i riskhänseende. Det är
önskvärt att identifiera olika grupper av tillgångsslag där likheterna inom
gruppen är stora samtidigt som skillnaden mellan grupperna är tydliga.
Ett visst mått av subjektivitet är under alla förhållanden ofrånkomligt.
Regeringens förslag till gränsdragningar skiljer sig på några punkter från
placeringspromemorians förslag, vilket framgår nedan. Motiven till skil-
lnaderna i fråga om aktier och fastighetsrelaterade tillgångar har redo-
gjorts för i avsnitten 5.5.1 och 5.5.5.

Regeringens lagförslag med begränsningar för olika tillgångsslag kan
sägas innehålla sex huvudgrupper (kassa undantagen) med varierande
riskegenskaper och därmed olika placeringsiestriktioner. I huvuddrag
innebär reglerna följande.

Den första huvudgruppen kännetecknas av att den i princip är riskfri
med avseende på kreditrisk och därför inte bör omfettas av några place-
ringsrestriktioner. Till denna kategori hör obligationer eller andra skuld-
förbindelser samt fordringar som har samband med försäkringsavtal för
vilka stater, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter, Europeiska
gemenskaperna eller internationella organisationer svarar (jämför avsnitt
5.5.6 ovan). Vad gäller värdehandlingar som kommuner och därmed jäm-
förliga samfälligheter (t.ex. landsting) svarar för har vissa remissinstanser
invänt mot promemorians förslag att sådana värdehandlingar inte jäm-
ställs med statspapper och därmed inte tillåts för skuldtäckning utan be-
gränsning. Nämnas kan även att kommunpapper ur kreditvärdighetssyn-
punkt jämställs med statspapper på närliggande områden (se exempelvis

181

3 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar Prop. 1994/95:184
för kreditinstitut och värdepappersbolag). Mot bakgrund av detta anser
regeringen att nämnda handlingar bör jämställas även i detta sammanhang
och således tillåtas för skuldtäckning i obegränsad utsträckning. Vidare
inkluderas i den första huvudgruppen livförsäkringslån och, beträffande
captivebolag, fordringar på ett bolag inom koncernen. I dessa fäll torde
försäkringsbolaget ha kontroll över värdet av den säkerhet som svarar
mot fordran. För tillgångsslaget "beslutad överskjutande skatt" har heller
inte satts någon begränsning. Enligt regeringens mening bör även reserv-
deposition hos återförsäkringstagare få användas för skuldtäckning utan
någon begränsning.

I den andra huvudgruppen, som totalt far uppgå till 75 procent av
skuldtäckningsbeloppet, ingår obligationer, skuldförbindelser och garan-
tier för vilka AP-fonden, kreditinstitut och vissa värdepappersbolag sva-
rar. I gruppen ingår även bankmedel, främst av den anledningen att nyss-
nämnda värdehandlingar för vilka banker svarar, ingår i samma grupp.
Till denna huvudgrupp hänförs en stor del av de tillgångar som historiskt
sett har varit representerade i försäkringsbolagens portföljer. De av rege-
ringen föreslagna begränsningarna inom huvudgruppen skiljer sig från
placeringspromemorian på ett par punkter. I vissa fäll är gränserna
generösare och i andra fäll snävare. I placeringspromemorian tillåts
exempelvis aktier och obligationer i lika stor utsträckning, 50 procent
vardera. Enligt regeringens mening är, med de försäkringskontrakt sven-
ska bolag i allmänhet tillämpar, aktier ett mer riskfyllt tillgångsslag i
skuldtäckningshänseende än obligationer, varför en snävare gräns bör
gälla för aktier. Regeringen delar den uppfättning som framförts i place-
ringspromemorian att fordringar på banker och andra kreditinstitut inte
bör betraktas som helt riskfria med avseende på kreditrisk (härvid bortses
från det av riksdagen år 1992 beslutade åtagandet att banker och vissa
andra kreditinstitut skall kunna fullgöra sina förpliktelser i rätt tid,
eftersom det åtagandet är temporärt). En viss begränsning bör gälla för
sådana fordringar. I likhet med vad flera remissinstanser påpekat finns
det, enligt regeringens mening, inte anledning att göra åtskillnad mellan
olika typer av banktillgodohavanden. Enligt uppgift är det i vart fäll för
svenska förhållanden så, att alla bankmedel, så gott som undantagslöst,
är tillgängliga utan att någon uppsägningstid behöver iakttas. Den relativt
generösa gränsen totalt för gruppen beror på att diversifieringsmöjlig-
hetema inom tillgångsslagen är goda.

Publika aktiebolag som inte är finansiella företag omfattas inte av
kapitaltäckningskrav och står inte under offentlig tillsyn. Obligationer
m.m. för vilka sådana bolag svarar bör därför få motsvara högst 50 pro-
cent av skuldtäckningsbeloppet.

I den tredje huvudgruppen, som får uppgå till 25 procent av skuldtäck-
ningsbeloppet, ingår aktier (och därmed jämställda värdehandlingar) som
har getts ut av publika aktiebolag och motsvarande utländska bolag. Grän-
sen är satt med hänsyn till att aktier rent allmänt kan betraktas som mer
riskfyllda än obligationer för skuldtäckning, enligt vad som nyss nämnts.

182

Den fjärde huvudgruppen har fäst egendom som gemensam nämnare. Prop. 1994/95:184
Tillgångarna i gruppen får tillsammans motsvara högst 25 procent av
skuldtäckningsbeloppet. Detta sammanhänger med att diversifieringsmöj-
lighetema inom gruppen är mindre god än för ovannämnda grupper.
Gruppen inkluderar sådan egendom som livförsäkringsbolagen redan idag
får placera i samt aktier i fastighetsbolag.

Denfemte huvudgruppen innehåller skuldförbindelser avseende utlåning
till fysiska personer och andra än dem som avses i grupperna ett-fyra
ovan (med betryggande säkerhet). Begränsningen är satt till 10 procent
av skuldtäckningsbeloppet.

Den sjätte huvudgruppen, som får motsvara 10 procent av skuldtäck-
ningsbeloppet, är fondpapper som inte omsätts på någon reglerad mark-
nad. Andelar i värdepappersfonder och aktier i dotterbolag med uppgift
att förvalta tillgångar som får användas för skuldtäckning bör inte om-
fattas av begränsningsregeln (se författningskommentaren till 7 kap. 10
b § andra stycket FRL). Bestämmelsen motsvaras av artikel 22.1 e i
tredje generationens försäkringsdirektiv.

Begränsningen för kassa, 3 procent, är satt i enlighet med artikel

22.1 di tredje generationens försäkringsdirektiv.

Värdepappersfonder

I avsnitt 5.5.6 har regeringen funnit att andelar i värdepappersfonder bör
få användas för skuldtäckning om de tillgångar som ingår i fondema
huvudsakligen är sådana som skulle få användas för skuldtäckning.
Denna genomlysningsprincip bör även komma till uttryck vid tillämp-
ningen av de begränsningsregler som behandlas i detta avsnitt. Om det
är fråga om en renodlad fond, som exempelvis endast placerar i statsobli-
gationer, torde det inte vara några större svårigheter att tillämpa genom-
lysningsprincipen. Om det istället är fråga om en fond som placerar i
olika typer av tillgångar kan genomlysningen bli mer komplicerad. En
proportionering får då göras. Ett försäkringsbolag bör vara restriktivt när
det gäller placeringar i blandade fonder vars placeringsstrategier kan
innebära snabba förändringar t.ex. mellan innehav i aktier och i obliga-
tioner. Följden kan annars bli oacceptabla avvikelser från begränsnings-
reglema för tillgångsslag. Försäkringsbolaget måste kunna ta ansvar för
att begränsningarna vad gäller placeringar i skilda tillgångsslag i allt
väsentligt är uppfyllda även med hänsyn till de underliggande tillgångarna
i värdepappersfonder som bolaget äger andelar i.

Aktier och andelar i dotterföretag som förvaltar försäkringsbolagets
tillgångar

Som anförs i avsnitt 5.5.6 får aktier i vissa dotterbolag som förvaltar
försäkringsbolagets tillgångar användas för skuldtäckning. Vid tillämp-
ningen av begränsningsreglema bör, på motsvarande sätt som redogjorts

183

for ovan beträffande andelar i värdepappersfonder, en genomlysning gö- Prop. 1994/95:184
ras så att dotterföretagets tillgångar inräknas i respektive tillgångskate-
gori. Detta innebär t.ex. att aktier i ett dotterbolag som äger försäkrings-
bolagets festigheter inte inräknas i tillgångsslaget "aktier och andelar i
företag som har till ändamål att äga festigheter m.m." utan i tillgångs-
slaget "festigheter m.m.". Placeringsreglema bör med andra ord medföra
samma restriktioner om vissa tillgångar läggs i dotterbolag som om de
ägs direkt av försäkringsbolaget. Enligt regeringens mening bör en
genomlysning ske vid tillämpningen av begränsningsreglema även då en
tillgång ägs via ett eller flera rena holdingbolag.

Dispens

Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel 22.6) får hem-
landet, om ett försäkringsföretag begär det, acceptera tillfälliga avvikelser
från begränsningsreglema. Enligt regeringens mening är det lämpligt att
införa en sådan dispensregel i lagstiftningen. Finansinspektionen bör
bemyndigas att fetta sådana beslut.

184

5.5.8 Begränsningar för enhandsengagemang

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Värdet av en enskild placering (enhandsenga-
gemang) får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall
skuldtäckas:

- Fem procent får motsvaras av en fastighet, tomträtt eller bygg-
nad.

- Fem procent får motsvaras av i huvudsak aktier, obligationer och
skuldförbindelser från samma emittent eller lån till samma låntagare
(gäller dock inte särskilt kreditvärdiga subjekt, som t.ex. en stat eller
kommun). Tillgångarna får dock motsvara upp till tio procent av det
belopp som skall skuldtäckas om det sammanlagda innehavet place-
ringar på 5-10 procent inte överstiger 40 procent av skuldtäcknings-
beloppet. Andelen aktier från samma emittent får dock aldrig över-
stiga 5 procent.

- Tio procent får motsvaras av andelar i värdepappersfonder som
förvaltas av samma fondbolag, om inte annat medges av Finansin-
spektionen.

Regeringen eller Finansinspektionen får inom nämnda ramar med-
dela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning.

Finansinspektionen får medge tillfälliga avvikelser från begräns-
ningsreglema.

Om ett livförsäkringsbolags enhandsengagemang i obligationer och
skuldförbindelser överskrider de föreskrivna nivåerna skall bolaget
senast den 31 december 1999 nedbringat sådana engagemang till de
föreskrivna nivåerna.

Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt
att i lag införs endast en allmänt formulerad regel om enhandsengage-
mang, medan detaljbestämmelser meddelas av Finansinspektionen genom
föreskrifter.

Remissinstanserna: Sveriges Riksbank har anfört att anpassningen av
regelverket till den rådande strukturen på marknaden underlättas av att
de mer detaljerade placeringsreglema finns i föreskrifter. Även Svenska
Fondhandlareföreningen har framfört denna uppfattning. Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser däremot att bestämmel-
serna om enhandsengagemang skall läggas fäst i lag. Svenska Bankföre-
ningen och Stadshypotek AB har föreslagit att enhandsengagemangen i
bostadsobligationer bör få uppgå till 40 procent av de försäkringstekniska
skulderna och att EG:s lättnadsregel som tillåter detta bör utnyttjas.
Svenska Fondhandlareföreningen har anfört att det är svårt för bolagen
att vid tidpunkt för beslut om placering i en värdepappersfond veta hur
stort engagemang fonden har i ett visst börsnoterat företag eller i andra
instrument.

Flera remissinstanser har anfört att den rätt till övergångstid till år 2000
för avveckling av försäkringsbolagens enhandsengagemang i bostadsobli-

185

gationer, som uppnåtts vid medlemsskapförhandlingama, bör utnyttjas. Prop. 1994/95:184
Finansinspektionen har anfört att det krävs en övergångstid beträffande
avveckling av festighetsinnehav och koncernintema engagemang (captive-
bolag) och att även skadeförsäkringsbolag bör omfattas av övergångsreg-
ler.

EG:s regler: Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv skall hem-
landet föreskriva i korthet följande enhandsbegränsningar (i förhållande
till tekniska avsättningar):

- Högst 10 procent får investeras i en enskild tomt eller byggnad, eller
i grupper av tomter eller byggnader som är belägna så nära varandra att
de faktiskt bör betraktas som en investering (artikel 22.1 a).

- Högst 5 procent får investeras i aktier och därmed jämställda värde-
papper samt obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapi-
talmarknadsinstrument från samma foretag eller i lån till samma låntagare
(med undantag av lån till en statlig, regional eller lokal myndighet).
Gränsen kan dock höjas till 10 procent om högst 40 procent av avsätt-
ningarna investeras i lån eller värdepapper, varvid mer än 5 procent av
tillgångarna investeras hos var och en av utgivarna och låntagarna (artikel
22.1 b).

- Högst 5 procent får utgöras av lån utan säkerhet, varav ett enskilt lån
får utgöra högst en procent, med undantag av lån till kreditinstitut, för-
säkringsföretag och investeringsföretag (artikel 22.1 c).

Att någon gräns enligt ovan inte angivits skall enligt direktiven inte
innebära att övriga tillgångar skulle kunna godkännas i obegränsad
utsträckning. Hemlandet skall fastställa närmare bestämmelser med vill-
kor för användningen av godtagbara tillgångar. Ett antal olika principer
skall iakttas vid festställandet av bestämmelserna (jämför artikel 22.2).
Dessa innebär bl.a. följande.

- Tillgångarna skall vara diversifierade så att alltför stort beroende av
någon särskild investering undviks.

- Investeringar som på grund av tillgångens art och utställarens soliditet
innebär en hög risknivå skall begränsas till en betryggande nivå.

- Andelen icke likvida investeringar skall hållas på en betryggande (låg)
nivå.

Artikel 22.4 tillåter under vissa förutsättningar avvikelser från gränsen
för enhandsengagemang på fem eller tio procent för värdepapper enligt
artikel 22.1 b. Medlemstatema får höja gränsen till 40 procent i fråga
om vissa skuldförbindelser som utfärdats av ett kreditinstitut med huvud-
kontor inom gemenskapen som enligt lag står under särskild offentlig till-
syn i syfte att skydda innehavarna av sådana skuldförbindelser. Särskilt
skall de belopp, som härrör från de utfärdade skuldförbindelserna, enligt
lag investeras i tillgångar som, under hela giltighetstiden för skuldför-
bindelsena, kan täcka fordringar som har samband med dessa och som,
i händelse av utställarens betalningsoförmåga, prioriteras för återbetalning
av kapital och upplupen ränta.

Hemlandet får i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det,
genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera undantag
från begränsningarna i bl.a. artikel 22.1 a-c. Den allmänna risksprid-

186

ningsregeln i artikel 20 skall beaktas i samband med att sådana lättnader Prop. 1994/95:184
medges.

Skälen för regeringens förslag: De enda bestämmelser angående en-
skilda investeringars storlek som finns i gällande lagstiftning är fempro-
centsregeln och den särskilda regeln om förvärv av finansiella företag (se
avsnitt 5.5.12).

Regler som begränsar enhandsengagemang är ett direkt utflöde ur
diversifieringsprincipen som beskrivits i avsnitt 5.5.5. Sådana regler be-
gränsar de risker som ett försäkringsbolags placeringar i en enskild emit-
tents fordringsbevis och aktier kan medföra. Därigenom motverkas risken
att ett försäkringsbolags stabilitet hotas av att dess placeringar koncen-
treras till ett enskilt företag. Av EG:s bestämmelser följer att sådana
begränsningsregler skall införas i den svenska rättsordningen.

Regeringen anser, till skillnad från förslaget i placeringspromemorian,
att vissa grundläggande kvantitativa begränsningsregler bör komma till
uttryck i lag. De gränser som uppställts i tredje generationens försäk-
ringsdirektiv bör läggas till grund för sådana lagregler.

I enlighet med det sagda föreslår regeringen att en enskild placering i
fastighet, tomträtt eller byggnad begränsas. Enligt regeringens uppfattning
är direktivens gräns på tio procent alltför generös. En yttersta gräns på
fem procent får anses lämpligare. Femprocentgränsen skall också gälla
en grupp av sådan egendom som är belägna på ett sådant sätt i förhåll-
ande till varandra att de bör betraktas som en investering. EG:s direktiv
ger inte utrymme för någon övergångstid, som Finansinspektionen före-
slagit, för avveckling av alltför stora festighetsinnehav. Någon överens-
kommelse om en sådan övergångstid har heller inte avtalats inom ramen
för förhandlingarna om EG-medlemsskap.

Vidare bör i enlighet med artikel 22.1 b i tredje generationens direktiv
införas en begränsning för aktier och jämförbara värdepapper, obligatio-
ner eller skuldförbindelser från samma emittent eller i lån till samma lån-
tagare. Detta gäller dock inte beträffende obligationer, skuldförbindelser
eller garantier utfärdade av stater, kommuner m.fl. rättssubjekt som får
anses vara fria från kreditrisk. Begränsningarna skall tillämpas för
grupper av emittenter eller låntagare med en viss inbördes anknytning på
samma sätt som för enskilda emittenter eller låntagare. Se vidare författ-
ningskommentaren till 7 kap. 10 c §.

Enligt regeringens mening bör dessutom högst tio procent av skuldtäck-
ningbeloppet få motsvaras av andelar i värdepappersfonder som förvaltas
av samma fondbolag eller fondföretag. Begränsningen, som inte har
någon direkt motsvarighet i EG:s direktiv, syftar till att begränsa de
förluster ett försäkringsbolag kan åsamkas om ett fondbolag missköter
fondförvaltningen. En möjlighet bör emellertid finnas för Finansinspek-
tionen att medge dispens från denna begränsningsregel. Angående förut-
sättningen för dispens, se författningskommentaren till 7 kap. 10 § FRL.

Regeringen eller Finansinspektionen bör bemyndigas att inom ramen
för de enhandsrestriktioner som lagts fest i lag meddela ytterligare före-
skrifter om lämplig riskspridning. Därmed ges myndigheterna möjlighet
att utforma en mer förfinad gruppering efter tillgångarnas riskegenskaper

187

än den ganska grova indelning som gjorts i lagen och att fastställa lägre Prop. 1994/95:184
procentgränser än de som angivits i lag.

I artikel 22.6 i tredje generationens försäkringsdirektiv finns en möjlig-
het för hemlandet att acceptera tillfälliga undantag från förevarande be-
gränsningsregler. Enligt regeringens mening är det lämpligt att införa en
sådan dispensregel i lagstiftningen. Enligt den direktivbestämmelsen får
hemlandet i undantagsfall, på begäran av ett försäkringsföretag, tillfälligt
acceptera undantag från de kvantitativa riskspridningsreglema i direktivet.

Övergångsregler för enhandsengagemang i bostadsobligationer

Som tidigare nämnts innebär artikel 22.1 b i tredje generationens försäk-
ringsdirektiv att högst fem procent av de tekniska avsättningarna får
investeras i värdepapper från samma emittent. Under vissa förutsättningar
får gränsen höjas till tio procent.

De svenska livförsäkringsbolagens placeringar i obligationer och certi-
fikat som emitterats av de större bostadsinstituten har i många fall över-
stigit de nivåer som föreskrivs i artikel 22.1 b. Vid förhandlingarna om
svenskt medlemskap i EU begärde och fick därför Sverige anstånd med
att införliva direktivbestämmelsen i fråga om livförsäkringsbolagen.

Overgångsarrangemanget innebär bl.a. följande. Sverige skall senast
den 1 januari 2000 ha införlivat bestämmelsen. De svenska myndig-
heterna skall se till att berörda livförsäkringsbolag omedelbart vidtar
åtgärder för att successivt reducera sina enhandsengagemang till fem res-
pektive tio procent. Bolagen får under övergångsperioden inte öka de
exponeringar som överskrider fem eller tio-procentsgränsema. Enhands-
engagemang som överskrider 20 procent av de försäkringstekniska skul-
derna skall senast den den 1 juli 1996 eller, om möjligt, före den
31 december 1995 nedbringas till 20 procent eller lägre. Engagemang
som redan ligger inom fem- eller tio-procentsgränsema får inte öka på ett
sådant sätt att gränserna överskrids.

Enligt vad regeringen erfarit har en viss anpassning till EG:s place-
ringsregler redan ägt rum. Livförsäkringsbolag har, åtminstone genom-
snittligt, minskat sådana engagemang som inte skulle rymmas inom de
gränser som gäller enligt artikel 22.1 b. Detta kunde i och för sig tala för
att övergångstiden enligt anslutningsfördraget inte utnyttjas fullt ut. För-
säkringsutredningen kan i sitt kommande slutbetänkande förväntas lägga
fram ett förslag som leder till en ny, och eventuellt utvidgad, definition
av de försäkringstekniska skulderna (se avsnitt 5.5.3). För att undvika
eventuella övergångsproblem i samband med en sådan reform bör, enligt
regeringens mening, den övergångstid som framförhandlats med EG nu
utnyttjas. Det kan i samband med beredningen av Försäkringsutred-
ningens slutbetänkande övervägas om övergångstiden kan kortas ned.

Någon övergångstid för skadeförsäkringar är inte avtalad. Finansin-
spektionens remissynpunkt i det hänseendet kan därför inte tillmötesgås.

188

Särskilt reglerade kreditinstitut och försäkringsbolags placeringar i dessas Prop. 1994/95:184
obligationer

Som tidigare nämnts finns det i EG:s tredje försäkringsdirektiv (artikel
22.4) en möjlighet att under vissa förutsättningar medge enhandsengage-
mang motsvarande 40 procent av de tekniska avsättningarna (undantags-
regeln). Liknande regler om lättnader i begränsningsregler återfinns inom
EG-rätten bl. a. vad gäller bankers och andra kreditinstituts stora expone-
ringar och vad gäller värdepappersfonders placeringar.

Bakgrunden till reglerna anses vara de förhållanden som råder på bl. a.
den danska bostadsfinansieringsmarknaden. Några få danska s.k. realkre-
ditinstitut har sedan länge svarat för en stor del av den danska bostads-
finansieringen. För dessa institut gäller sådana regler om tillsyn och sär-
skild förmånsrätt som avses i den aktuella direktivbestämmelsen. Den nu
diskuterade regeln har således särskild betydelse för Danmark, och dess
ursprung kan förklaras av de danska förhållandena.

Förhållandena på den svenska bostadsobligationsmarknaden liknar i viss
utsträckning dem som gäller i Danmark, även om koncentrationen till
finansiering i ett fåtal institut har varit mindre i Sverige än i Danmark.

Svenska Bankföreningen har, med instämmande av Stadshypotek AB,
förordat att Sverige bör utnyttja undantagsregeln i fråga om värdepapper
som emitterats av bostadsinstitut.

Regeringen anser att Sverige inte har regler för kreditinstitut som upp-
fyller undantagsregelns kvalifikationskrav om särskild tillsyn eller om
säkra placeringar kombinerade med en särskild förmånsrätt. Redan av
formella skäl går det alltså inte att införliva undantagsregeln i den sven-
ska rättsordningen. Frågan om lagändringar i fråga om tillsyn och för-
månsrätt framdeles skall genomföras hänger dessutom samman med den
mer öveigripande frågan om det skall inrättas en särskild kategori institut
som är underkastade strängare regler än annars i fråga om krav på säker-
heter och placeringar. Bankföreningen och andra företrädare för bostads-
insituten har framställt önskemål om sådana särreglerade institut.

Bankföreningen och andra bedömare anser att det är av särskilt värde
för ett institut om det genom lag, snarare än genom sin bolagsordning,
är underkastat strängare krav än annars i fråga om säkerhet och place-
ringar.

Genom lagen om kreditmarknadsbolag, som trädde i kraft den 1 januari
1994, infördes en enhetlig reglering för finansbolag och kreditaktiebolag.
Båda bolagsformerna sammanfördes till en gemensam institutskategori,
kreditmarknadsbolag.

En grundtanke bakom lagstiftningen var att enskilda kreditmarknads-
bolag skulle profilera sig i sina bolagsordningar, snarare än behöva stöd
av särlagstiftning som gör det legala regelverket mer komplext. Frågan
om särlagstiftning kunde dock enligt lagens förarbeten omprövas i senare
sammanhang (prop. 1992/93:89 s. 150).

Från principiell synpunkt finns det inget hinder mot att tillåta större
exponeringar mot ett enskilt institut än vad som normalt gäller inom EG
om investeringen håller tillräckligt låg risk. Utvecklingen inom EG synes

189

vara sådan att särskilda regler för här aktuella institut återkommer i olika Prop. 1994/95:184
sammanhang. Som nämnts förefaller också marknadsaktörerna fästa stor
vikt vid en kategorisering av instituten som grundas på lagstiftning.

Mot denna bakgrund avser regeringen att få till stånd en utredning om
en ny kategori kreditinstitut som skall vara underkastade särskilda krav
i fråga om säkerhet, tillsyn och särskild förmånsrätt. Frågan om en sådan
kategori skall införas får i så fall bedömas med utgångspunkt i utred-
ningens förslag och slutsatser.

5.5.9 Valutamatchning

Regeringens förslag: En allmän valutamatchningsregel införs, lik-
nande den som enligt gällande rätt gäller för s.k. korta skadeför-
säkringar. Tillgångarna som används för skuldtäckning skall vara
placerade så att risken för valutakursförluster begränsas. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall med-
dela närmare föreskrifter om valutamatchningen.

Reglerna skall tillämpas av, förutom alla svenska försäkringsbolag
utom sådana som meddelar livförsäkringar med anknytning till
värdepappersfonder, generalagenter för utländska försäkringsföretag
med säte utanför EES.

Placeringspromemorians förslag: I lag införs en valutamatchnings-
regel som bygger på tredje generationens försäkringsdirektiv och som
innebär att högst 20 procent av de tillgångar som används för skuldtäck-
ning och som inte skyddas mot risken för förändringar av valutakurserna
får vara uttryckta i en annan valuta än den vari motsvarande forsäkrings-
åtagande skall fullgöras. Finansinspektionen får medge undantag i enskil-
da fäll om värdet av de tillgångar som uttrycks i en viss valuta är mindre
än sju procent av värdet av de totala tillgångar som används för skuld-
täckning.

Remissinstanserna: Har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erin-
ran. Försäkringsförbundet har anfört att det vore önskvärt att en större
valutaexponering kunde tillåtas for att öka möjligheterna till diversifiering
av placeringarna. Man är dock medveten om direktivens begränsningar.

EG:s regler: I försäkringsdirektiven finns bestämmelser om skyldig-
heten att täcka tekniska avsättningar med valutamatchande tillgångar (arti-
kel 15.2 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 17 i
tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 17. 3 i första livför-
säkringsdirektivet enligt dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäk-
ringsdirektivet).

För skadeförsäkringar gäller de valutamatchningsbestämmelser som
föreskrivs i bilaga 1 till andra skadeförsäkringsdirektivet (artikel 6 i andra
skadeförsäkringsdirektivet samt artikel 23 i tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet). Reglerna innebär i korthet följande. Huvudregeln är att när försäk-

190

ringssumman enligt avtalet är uttryckt i en viss valuta, skall försäkrings- Prop. 1994/95:184
givarens förpliktelser anses betalbara i samma valuta. Tillgångar som sva-
rar mot tekniska avsättningar får dock till högst 20 procent redovisas i
annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. Av nämnda till-
gångar skall alltså 80 procent valutamatchas. Medlemsstaterna får befria
försäkringsföretagen från skyldigheten att täcka tekniska avsättningar med
valutamatchande tillgångar om värdet av de tillgångar som erfordras för
skuldtäckning av risker i en viss valuta understiger sju procent av det
belopp som totalt skall skuldtäckas. Därutöver finns en rad mer detaljera-
de regler.

För livförsäkringar införs genom det tredje livförsäkringsdirektivet
valutamatchningsbestämmelser som i allt väsentligt är lika dem som
gäller för skadeförsäkringar (artikel 24 och bilaga 1 i tredje livför-
säkringsdirektivet), dock inte lika detaljerade. Reglerna skall inte tilläm-
pas i fall där förmånerna enligt ett försäkringsavtal är knutna till bl.a.
värdet av andelar i ett fondföretag eller aktieindex (se artikel 23 i tredje
livförsäkringsdirektivet).

För inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer med huvud-
kontor utanför gemenskapen får medlemsstaten föreskriva att agenturema
eller filialerna skall ha valutamatchande tillgångar som svarar mot tekni-
ska avsättningar. Samma matchningsregler skall i så fäll gälla som för in-
hemska försäkringsföretag.

Gällande rätt: För korta skadeförsäkringar fanns fram till den 1 janu-
ari 1994 inga regler om valutamatchning. Den 1 januari 1994 infördes
emellertid en allmän sådan regel som innebär att risken för valutakursför-
luster skall beaktas vid placeringen av tillgångar motsvarande de försäk-
ringstekniska skulderna. Finansinspektionen bemyndigades att meddela
närmare föreskrifter i ämnet, vilket inspektionen också har gjort (FFFS
1994:20).

Livförsäkringsbolag är i gällande rätt begränsade att använda utländska
tillgångar för skuldtäckning. Försäkringsrörelselagen stadgar i fråga om
livförsäkring att tillgångar svarande mot försäkringstekniska skulder far
redovisas i inhemska eller utländska värdehandlingar, varvid handlingar
som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, endast får använ-
das för redovisning i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder
i samma valuta (7 kap. 9 § första stycket 7 FRL). Motsvarande gäller i
fråga om premiereserven för bolag som meddelar lång skadeförsäkring.

För utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet
med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF) eller lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF) gäller samma valuta-
matchningsregler som för svenska försäkringsbolag (13 § första stycket
och 13 a § LUF respektive 5 kap. 5 § första stycket och 8 § LEF).

Skälen för regeringens förslag: Såsom anförts i placeringspromemori-
an (avsnitt 2) kan en del positiva effekter uppnås med internationell
diversifiering. Detta gäller särskilt för ett litet land som Sverige som
dessutom har ett förhållandevis koncentrerat näringsliv. En svensk place-
rare kan genom internationell diversifiering sänka risken i sin portfölj

191

utan att göra avkall på den förväntade avkastningen. En utländsk investe- Prop. 1994/95:184
ring innebär dock att placeraren utsätter sig för en växelkursrisk. Ett krav
på valutamatchning är därför en viktig del i ett regelsystem som skall till-
godose försäkringstagarskyddet. Det är m.a.o. av stor betydelse att till-
gångarna placeras med beaktande av växelkursrisker.

EG:s regler för valutamatchning ställer matchningsprincipen i centrum.
EG uppställer krav på att tillgångar som svarar mot försäkringstekniska
skulder till högst 20 procent får redovisas i annan valuta än den vari för-
pliktelsen skall fullgöras.

Enligt regeringens mening bör, till skillnad mot vad som föreslagits i
placeringspromemorian och i enlighet med vad som redan idag gäller för
korta skadeförsäkringar, i lag införas en allmän valutamatchningsregel
innebärande att de tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras
så att risken för valutakursförluster skall begränsas. EG:s detaljregler om
valutamatchning för livförsäkring bör, på motsvarande sätt som dagens
ordning för korta skadeförsäkringar, införlivas i den svenska rättsord-
ningen genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansinspektionen. Om en tillgångs värde och
den försäkringsrisk tillgången skuldtäcker gjorts oberoende av valutakurs-
förändringar, exempelvis genom en valutaterminstransaktion, bör detta
minska det belopp som skall hållas i en valuta som svarar mot den vari
försäkringsbolagets åtagande skall fullgöras. Unit linked-försäkringar
skall, på grund av bestämmelserna i tredje livförsäkringsdirektivet,
undantas från valutamatchningsbestämmelserna.

Försäkringsgivare med säte inom EES omfattas inte av de svenska
valutamatchningsreglerna utan av hemlandets motsvarande regler.

5.5.10 Lokalisering av tillgångar, registerföring och förmånsrätt

Regeringens förslag: Ett svenskt försäkringsbolag skall ha de till-
gångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna lokaliserade
inom EES, om riskerna (skadeförsäkring) är belägna eller verksam-
heten (livförsäkring) utövas inom EES. Beträffande risker eller verk-
samhet utanför EES skall tillgångarna finnas i Sverige. Finansinspek-
tionen får i enskilda fall medge undantag från lokaliseringskraven.

Gällande regler om lokalisering av tillgångar som tillhör utländska
EES-försäkringsgivare upphävs. Dessutom avskaffas skyldigheten för
sådana försäkringsgivare att föra register över de tillgångar som mot-
svarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringsverksamhet
i Sverige. Därmed upphör också den särskilda förmånsrätt för livför-
säkringstagare som är förenad med registerföringen.

Svenska skadeförsäkringsbolag och generalagenter för utländska
skadeförsäkringsföretag med säte utanför EES skall föra register
över de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna.

192

Placeringspromemorians förslag: Omfattar svenska försäkringsbolag Prop. 1994/95:184
och utländska försäkringsföretag med säte utanför EES. Promemorians
förslag avviker från regeringens på så sätt att 80 procent av de tillgångar
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall vara lokaliserade
inom EES, med möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att i
föreskrifter liberalisera lokaliseringskravet. Något lokaliseringskrav upp-
ställs inte för risker eller verksamhet utanför EES.

Intempromemorians förslag, som omfattar försäkringsgivare med säte
inom EES, överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt placeringsprome-
morians förslag eller lämnat det utan erinran. Intempromemorians förslag
har av de flesta remissinstanserna lämnats utan erinran. TCO framhåller
att det är viktigt att försäkringstagarna har tillgång till respektive hem-
lands säkerhetssystem vid en försäkringsgivares konkurs och att tillfreds-
ställande säkerhet garanteras. Advokatsamfundet anser att det är olyckligt
att försäkringstagarna inte längre kommer att ha någon förmånsrätt i
EES-försäkringsgivarens egendom i Sverige.

EG:s regler: Försäkringsdirektiven innehåller bestämmelser om lokali-
sering av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna.

Lokaliseringskrav för försäkringsgivare med säte inom EG

Det första skadeförsäkringsdirektivet och det första livförsäkrings-
direktivet (första generationens försäkringsdirektiv) i deras ursprungliga
lydelse innebar att både skadeförsäkrings- och livförsäkringsföretag med
huvudkontor inom gemenskapen skulle ha de tillgångar som motsvarar
tekniska reserver lokaliserade i det land verksamhet bedrivs genom eta-
blering (dvs. huvudkontor, agentur eller filial). Medlemsstaterna kunde
emellertid medge lättnader beträffande tillgångarnas lokalisering (artikel
15.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.2 i första livför-
säkringsdirektivet). Fordringar på återförsäkrare (ansvarighet som en
återförsäkringsgivare övertagit från en direktförsäkringsgivare) var dock
undantagna från lokaliseringskraven. En medlemsstat fick inte kräva att
sådana fordringar skulle vara lokaliserade inom dess område (artikel 15.3
i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.3 i första livförsäkrings-
direktivet). Genom det andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livför-
säkringsdirektivet (andra generationens försäkringsdirektiv) infördes reg-
ler om frihet att tillhandahålla försäkringstjänster i ett annat medlemsland
än där företaget har en etablering (jämför det svenska begreppet gräns-
överskridande verksamhet, prop. 1992/93:257 s. 118-126). Om det kräv-
des tillstånd för verksamheten i det land där tjänsterna utfördes (värd-
landet) skulle värdlandets regler i fråga om bl.a. tillsyn och lokalisering
av tillgångar tillämpas (artikel 23.1 i andra skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 24.1 i andra livförsäkringsdirektivet i deras ursprungliga lydelse).

Det tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet
(tredje generationens försäkringsdirektiv) innebär att en försäkringsgivare
med stöd av en enda auktorisation i princip fritt kan etablera sig eller

193

13 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

tillhandahålla tjänster inom gemenskapen. Dessutom genomförs principen
om hemlandstillsyn fullt ut. För att underlätta ett ömsesidigt erkännande
av medlemsstaternas regler har bl.a. lokaliseringsreglema i den första och
andra generationens försäkringsdirektiv ändrats. Det krävs endast att till-
gångarna - med undantag för fordringar på återförsäkrare - skall vara
lokaliserade inom gemenskapen om, beträffande skadeförsäkring, risken
är belägen inom gemenskapen eller, i fråga om livförsäkring, verksam-
heten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen
har tillgångarna lokaliserade i en viss medlemsstat. Hemlandet får medge
lättnader beträffande tillgångarnas lokalisering (artikel 15.2 i första skade-
försäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeförsäk-
ringsdirektivet och artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess
lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet). När det gäller
fordringar på återförsäkrare får något lokaliseringskrav inte anges (artikel
15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 17.4 i första livförsäk-
ringsdirektivet i direktivens nya lydelse). Direktiven innehåller inget loka-
liseringskrav beträffande risker eller verksamhet utanför gemenskapen.

Prop. 1994/95:184

Lokaliseringskrav för försäkringsgivare med säte utanför EG

Första generationens försäkringsdirektiv innehåller regler för inom
gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag med huvud-
kontor utanför gemenskapen. Reglerna innebär bl.a. att en medlemsstat
skall se till att agenturen och filialen har tillgångar som motsvarar de
tekniska reserverna och att dessa tillgångar — med undantag för ford-
ringar på återförsäkrare — skall vara lokaliserade till medlemsstatens
territorium (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 28
i första livförsäkringsdirektivet). Dessa regler har inte ändrats genom
andra och tredje generationens direktiv. Till skillnad från motsvarande
bestämmelser för försäkringsgivare med säte inom EG finns det ingen
föreskrift om att medlemsstaterna kan medge lättnader i fråga om till-
gångarnas lokalisering.

Konkursregler m.m.

Tredje generationens försäkringsdirektiv innebär som nyss beskrivits att
en försäkringsgivare med säte inom gemenskapen inte längre behöver
lokalisera sina tillgångar i hemlandet. Denna liberalisering av lokalise-
ringskraven motsvaras inte av någon samordning av de internationella
konkursreglema.

Inom EG pågår sedan några år ett arbete med ett direktivförslag om
samordning av regler rörande tvångslikvidation av försäkringsföretag som
driver direkt försäkringsrörelse (COM(86)768, reviderat COM(89)394).
Det är osäkert när direktivet kommer att antas. En konkurskonvention är
också under utarbetande inom EG. Det är för närvarande oklart om kon-
ventionen kommer att omfatta försäkringsområdet.

194

Det är tänkbart att avsaknaden av samordning av konkursreglema inom Prop. 1994/95:184
EG i enskilda fall kan leda till att försäkringstagarnas ersättningsanspråk
får sämre skydd vid en obeståndssituation till följd av att tillgångarna inte
finns i försäkringsgivarens hemland. Försäkringsdirektiven innehåller
emellertid vissa bestämmelser som i viss mån kompenserar avsaknaden
av samordnade konkursregler. Om en försäkringsgivare inte uppfyller
kraven på kapitalbas och solvensmarginal får hemlandsmyndigheten,
under vissa förutsättningar, inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga
över sina tillgångar samt begära att myndigheterna i övriga medlemsstater
där försäkringsgivaren driver verksamhet vidtar samma åtgärd, se artikel
20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäk-
ringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 13 i tredje skadeförsäkrings-
direktivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet). Direktivbe-
stämmelsema berörs också i avsnitt 6.2 om hemlandstillsyn och i författ-
ningskommentaren till 19 kap. 11 och 11 a §§ FRL.

Gällande rätt: De svenska reglerna om lokalisering av tillgångar som
motsvarar de försäkringstekniska skulderna överensstämmer med första
och andra generationens försäkringsdirektiv i deras ursprungliga lydelse.

Svenska försäkringsbolag

Svenska försäkringsbolag skall enligt FRL ha de tillgångar som motsvarar
de försäkringstekniska skulderna lokaliserade i Sverige, om inte Finans-
inspektionen medger annat (7 kap. 9 a § första stycket och 10 § andra
stycket FRL). I fråga om skadeförsäkringar som meddelas för längre tid
än tio år (långa skadeförsäkringar) gäller lokaliseringskravet dock endast
de tillgångar som motsvarar premiereserven (7 kap. 10 § första stycket
FRL). Fordringar på återförsäkrare omfattas inte av något lokaliserings-
krav.

Beträffande livförsäkringar och långa skadeförsäkringar grundas kravet
att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige väsentligen på att reg-
lerna på det internationellt konkursrättsliga området inte ansetts till-
räckligt samordnade, se prop. 1989/90:34 s. 76. Försäkringstagarna har
en särskild förmånsrätt i tillgångarna om försäkringsbolaget försätts i
konkurs eller utmätning äger rum. Förmånsrätten grundas på ett särskilt
register som ett försäkringsbolag skall föra över de tillgångar som mot-
svarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring respektive
premiereserven för lång skadeförsäkring, 7 kap. 10 a och 11 §§ FRL och
4 a § förmånsrättslagen (1970:979).

Det stora flertalet skadeförsäkringar (sådana som meddelas för kortare
tid än tio år) omfattas inte av den nämnda registerföringsskyldigheten och
särskilda förmånsrätten. I stället har försäkringstagarna en oprioriterad
fordran vid en obeståndssituation. Lokaliseringskravet för sådana skade-
försäkringar infördes den 1 januari 1994 som ett led i harmoni seringen
till det första skadeförsäkringsdirektivet, se prop. 1992/93:257 s. 194.

Det skall slutligen framhållas att de svenska reglerna om bl.a. lokali-
sering av tillgångar inte är tillämpliga i fråga om verksamhet som sven-

195

ska försäkringsbolag driver i ett annat EES-land (värdlandet) genom Prop. 1994/95:184
agentur, filial eller gränsöverskridande verksamhet, om det krävs tillstånd
i värdlandet för verksamheten. I stället gäller värdlandets regler (7 kap.

12 § FRL); jämför redogörelsen för bestämmelserna i första och andra
generationens direktiv.

Utländska försäkringsgivare

De redovisade bestämmelserna om lokalisering m.m. för svenska försäk-
ringsbolag gäller, med undantag för långa skadeförsäkringar, också för
utländska försäkringsgivare som bedriver koncessionspliktig försäkrings-
verksamhet här i landet. Det kan därför vara belysande att i korthet
beskriva de svenska koncessionskraven för utländska försäkringsgivares
verksamhet här.

En utländsk försäkringsgivare med säte inom EES måste ha svensk kon-
cession för att driva verksamhet genom en etablering (dvs. generalagent,
filial eller, i fråga om försäkringssammanslutningar, generalrepresenta-
tion). Koncession krävs också om en EES-försäkringsgivare avser att
marknadsföra livförsäkringar här i landet från ett fest driftställe i ett
annat EES-land (gränsöverskridande verksamhet) och om detta sker utan
förmedling av ett i Sverige koncessionerat bolag, 2 kap. 2 § lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige (LEF). Vid
gränsöverskridande verksamhet med skadeförsäkringar krävs inte någon
koncession.

En utländsk försäkringsgivare med säte utanför EES måste ha svensk
koncession för att driva försäkringsrörelse här. Verksamheten får endast
drivas genom generalagent, 1 § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige (LUF).

Om en utländsk försäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige som,
enligt det ovan sagda, är koncessionspliktig skall de tillgångar som
motsvarar de försäkringstekniska skulderna som avser verksamheten i
Sverige vara lokaliserade här i landet (5 kap. 1 § andra stycket och 6 §
LEF samt 13 och 13 a §§ LUF). I enlighet med EG:s försäkringsdirektiv
kan Finansinspektionen medge undantag från lokaliseringskravet beträf-
fande EES-försäkringsgivare, men inte i fråga om försäkringsgivare med
säte utanför EES. Om verksamheten avser livförsäkring gäller dessutom
motsvarande bestämmelser som för svenska försäkringsbolag i fråga om
registerföring och förmånsrätt (5 kap 1 § andra stycket och 9 § LEF samt
15 § LUF).

När det gäller verksamhet av utländska försäkringsgivare som inte
kräver koncession, dvs. EES-försäkringsgivare som bedriver gränsöver-
skridande verksamhet med skadeförsäkringar och med livförsäkringar i
vissa fell, gäller inte svenska regler för tillgångarnas lokalisering. I stället
skall, i enlighet med den andra generationens försäkringsdirektiv, hem-
landets bestämmelser gälla.

196

Skälen för regeringens förslag:

Prop. 1994/95:184

Svenska försäkringsbolag

Svenska försäkringsbolag skall, som nämnts, enligt nuvarande regler ha
de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna (eller
premiereserven i fråga om långa skadeförsäkringar) lokaliserade i Sve-
rige, om inte Finansinspektionen medger annat. I fråga om verksamhet
som svenska försäkringsbolag driver i ett annat EES-land (värdlandet)
genom agentur, filial eller gränsöverskridande verksamhet, gäller värd-
landets regler om bl.a. lokalisering, om verksamheten är tillståndspliktig
i värdlandet.

Den tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att lokaliserings-
kraven i den första och andra generationens direktiv har ändrats. Det
krävs endast att tillgångarna — med undantag för fordringar på återför-
säkrare — skall vara lokaliserade inom gemenskapen om, beträffande
skadeförsäkring, riskerna är belägna inom gemenskapen eller, i fråga om
livförsäkring, verksamheten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva
att försäkringsföretagen har tillgångarna lokaliserade i en viss medlems-
stat. Hemlandet får medge lättnader beträffande tillgångarnas lokalisering.
När det gäller fordringar på återförsäkrare får något lokaliseringskrav
inte anges. Direktiven innehåller inget lokaliseringskrav beträffande risker
eller verksamhet utanför gemenskapen.

För livförsäkring och lång skadeförsäkring grundas, som nämnts, det
nuvarande kravet att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige främst
på att reglerna på det internationellt konkursrättsliga området inte ansetts
tillräckligt samordnade. Någon samordning av EG:s konkursregler har
ännu inte kommit till stånd (se ovanstående redogörelse för EG:s direk-
tiv). Detta förhållande har emellertid inte hindrat att EG:s lokaliserings-
regler reformerats på det sätt som nyss beskrivits. Det synsätt som ligger
till grund för de nuvarande svenska lokaliseringskraven kan därför inte
längre upprätthållas i gemenskapssammanhanget.

De nuvarande reglerna i FRL om lokalisering av svenska försäkrings-
bolags tillgångar bör utformas så att de överensstämmer med lokalise-
ringskraven enligt den tredje generationens försäkringsdirektiv. Den nu
gällande huvudregeln att tillgångarna skall vara lokaliserade i Sverige
måste därför ersättas med en regel som innebär att tillgångarna skall
finnas inom EES, om riskerna är belägna inom EES (skadeförsäkring)
eller verksamheten utövas där (livförsäkring).

I placeringspromemorian har föreslagits att 80 procent av de tillgångar
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna skall vara lokaliserade
inom EES och att återstoden, 20 procent, inte skall omfattas av något
lokaliseringskrav. Utgångspunkten för promemorians förslag är att de
försäkringstekniska skulderna ges en vidare definition än för närvarande.
Enligt promemorian skulle det kunna leda till praktiska problem om ett
krav på lokalisering av samtliga tillgångar inom EES skulle tillämpas på
en vidgad definition av de försäkringstekniska skulderna. Som framgår
av avsnitt 5.5.2 anser regeringen emellertid att en ändrad definition av

197

de försäkringstekniska skulderna bör övervägas först sedan Försäkringsut- Prop. 1994/95:184
redningens slutbetänkande presenterats. Mot denna bakgrund anser rege-
ringen att kravet på lokalisering till EES bör omfatta samtliga tillgångar
som motsvarar de försäkringstekniska skulderna avseende risker eller
verksamheter inom EES. Det kan emellertid finnas anledning att åter-
komma till denna fråga i samband med behandlingen av Försäkringsut-
redningens slutbetänkande.

De redovisade övervägandena är av mindre betydelse beträffande
skadeförsäkring eftersom frågan om ändrad definition främst avser för-
hållandena på livförsäkringsområdet. Regeringen anser emellertid att
EG:s lokaliseringsregler för livförsäkringsverksamhet och skadeförsäk-
ringsverksamhet bör införlivas på ett enhetligt sätt.

Som nämnts innehåller direktivbestämmelsema en regel enligt vilken
hemlandet får medge lättnader i fråga om tillgångarnas lokalisering. I
placeringspromemorian kommer den lättnadsregeln till uttryck inte bara
genom att 20 procent av tillgångarna undantas från lokaliseringskrav.
Enligt promemorians förslag har dessutom regeringen eller Finansinspek-
tionen bemyndigats att meddela föreskrifter om ytterligare lättnader i
lokaliseringskravet. Regeringen anser emellertid att det är lämpligare att
Finansinspektionen, på motsvarande sätt som i dag, i enskilda fäll får
medge dispens från kravet på lokalisering inom EES.

Den tredje generationens försäkringsdirektiv och EES-avtalet reglerar
inte lokaliseringen av svenska försäkringsbolags tillgångar avseende ris-
ker eller försäkringverksamhet utanför EES. Regeringen anser att det nu-
varande lokaliseringskravet bör behållas för sådana fell. De tillgångar
som används för skuldtäckning avseende risker eller verksamhet som
utövas utanför EES skall således finnas i Sverige, om inte Finansinspek-
tionen medger annat. Finansinspektionen bör i normala fell medge dis-
pens om lokaliseringskraven i ett land utanför EES där ett svenskt bolag
utövar verksamhet inte är förenliga med det svenska lokaliseringskravet.
Dispensregeln kan naturligtvis även tillämpas i andra fell.

Försäkringsgivare med säte i ett annat EES-land

Enligt LEF skall en försäkringsgivare från ett annat EES-land som driver
verksamhet i Sverige genom en etablering (dvs. generalagent, filial eller,
i fråga om försäkringssammanslutningar, generalrepresentation) ha till-
gångarna lokaliserade här, om inte annat medges av Finansinspektionen.
Samma lokaliseringskrav gäller också vid gränsöverskridande verksamhet
med livförsäkringar om detta sker utan förmedling av ett i Sverige
koncessionerat bolag.

Den tredje generationens försäkringsdirektiv innebär att de EG-har-
moniserade placeringsreglema i försäkringsgivarens hemland skall gälla
för dennes verksamhet inom hela EES. Lokaliseringskravet i LEF och
övriga placeringsregler avseende försäkringsgivare från ett annat EES-
land måste därför upphävas.

198

I intempromemorian har föreslagits att även den registerföringsskyldig- Prop. 1994/95:184
het som ligger till grund för livförsäkringstagarnas förmånsrätt skall av-
skaffas i fråga om försäkringsgivare från ett annat EES-land. Advokat-
samfundet har framhållit att försäkringstagarna under sådana förhållanden
inte längre kommer att ha någon förmånsrätt vid en konkurs i Sverige
som avser den utländska försäkringsgivarens tillgångar här i landet (sär-
konkurs). Försäkringstagarnas ställning kan, enligt samfundet, i ett sådant
fall komma i en sämre ställning än om försäkringen tecknats hos försäk-
ringsgivare som driver verksamhet här med stöd av koncession, dvs. sven-
ska försäkringsbolag eller generalagenturer för försäkringsgivare från ett
land utanför EES.

Regeringen har förståelse för Advokatsamfundets synpunkter. En regis-
terföringsskyldighet för utländska EES-försäkringsgivare avseende deras
verksamhet här i landet skulle i och för sig säkra försäkringstagarnas
förmånsrätt i de tillgångar som EES-försäkringsgivaren väljer att placera
i Sverige. En registerföringsskyldighet skulle dock innebära en inskränk-
ning av friheten att tillhandahålla tjänster som måste kunna motiveras av
hänsyn till det allmänna bästa, se avsnitt 6.3. Vidare kan enligt regering-
ens mening ett krav på registerföring leda till att EES-försäkringsgivare
i större utsträckning än annars väljer att lokalisera tillgångarna utanför
Sverige. En registerföringsskyldighet skulle alltså kunna motverka sitt
syfte. Det skall också framhållas att av artikel 42 i tredje generationens
försäkringsdirektiv följer att försäkringstagare som tecknat en försäkring
med en försäkringsgivare från ett annat EES-land skall ha samma för-
måner som försäkringstagare i försäkringsgivarens hemland i händelse av
försäkringsgivarens likvidation. Under sådana förhållanden kan en skyl-
dighet att föra register knappast motiveras av det allmänna bästa. På
grund av det anförda anser regeringen att något krav på registerföring
inte bör gälla för försäkringsgivare som hör hemma i ett annat EES-land.

Försäkringsgivare med säte utanför EES

Verksamhet som utövas i Sverige av försäkringsgivare med säte utanför
EES regleras i LUF. Verksamheten här i landet skall, som nämnts, dri-
vas genom generalagent. De gällande lokaliseringskraven i LUF innebär
att tillgångarna — med undantag för fordringar på återförsäkrare — skall
finnas i Sverige. Till skillnad från vad som gäller för svenska försäk-
ringsbolag och försäkringsgivare med säte inom EES finns det inte någon
möjlighet att dispensera från lokaliseringskraven. Bestämmelserna i LUF
har utformats i enlighet med reglerna i den första generationens försäk-
ringsdirektiv som rör agenturer eller filialer till företag med huvudkontor
utanför gemenskapen (artikel 24 i första skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 28 i första livförsäkringsdirektivet). Dessa direktivbestämmelser
har inte ändrats genom den tredje generationens direktiv.

De nuvarande lokaliseringskraven i LUF överensstämmer alltså med
EG:s direktiv. Någon ändring av lokaliseringskraven kan därför inte
komma i fråga.

199

Prop. 1994/95:184

Registerföringsskyldighet även för skadeförsäkringsverksamhet

De placeringsregler som föreslås i detta lagstiftningsärende innebär bl.a.
att även skadeförsäkringsverksamhet, som i dag i stort sett inte omfattas
av några placeringsregler, kommer att omfattas av likartade placerings-
restriktioner som föreslås för livförsäkringsverksamhet. De nya place-
ringsreglema kommer att gälla för svenska försäkringsbolag och utländ-
ska försäkringsföretag med säte utanför EES som driver försäkrings-
rörelse här genom generalagent. Utländska försäkringsgivare med säte
inom EES omfattas, som nämnts, inte av de svenska placeringsreglema
utan av hemlandets EG-harmoniserade placeringsregler.

Finansinspektionen skall övervaka att placeringsreglema efterlevs.
Inspektionen behöver därför kontinuerligt ha tillgång till information om
försäkringsbolagens placeringar.

För svenska livförsäkringsbolag (och försäkringsbolag som meddelar
lång skadeförsäkring) finns redan enligt gällande lag indirekt en skyldig-
het att förse Finansinspektionen med sådan information genom den regis-
terföringsskyldighet som ligger till grund för försäkringstagarnas för-
månsrätt (se redogörelsen för gällande rätt). Motsvarande registerförings-
skyldighet gäller också för utländska försäkringsgivare som driver kon-
cessionspliktig livförsäkringsverksamhet här i landet. Av det tidigare an-
förda framgår att registerföringsskyldigheten för utländska EES-försäk-
ringsgivare nu föreslås avskaffad. Däremot kommer den att behållas i
fråga om livförsäkringsverksamhet som här utövas av försäkringsföretag
med säte utanför EES, dvs. genom generalagent enligt LUF. För att
underlätta tillsynen bör en registerföringsskyldighet motsvarande den som
gäller för livförsäkringsverksamhet införas även för skadeförsäkrings-
verksamhet som utövas av svenska försäkringsbolag och av försäkrings-
företag med säte utanför EES, även om försäkringstagarna i dessa fäll
inte har förmånsrätt i de tillgångar som upptas i registret. Ett sådant
register kan då också utgöra utgångspunkten för beräkningar av om risk-
spridningskraven är uppfyllda. En registerföringsskyldighet även för
skadeförsäkringsverksamhet bör i allmänhet inte föranleda några större
praktiska problem eftersom försäkringsbolagen redan i dag för egna för-
teckningar över sina placeringar, även om någon åtskillnad inte görs
mellan tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder och övriga
tillgångar.

Registret kommer alltså att få dubbla funktioner. Det kommer dels att,
som hittills, ligga till grund för förmånsrätt som följer livförsäkringar och
långa skadeförsäkringar, dels att vara ett medel för Finansinspektionens
kontroll av placeringsreglemas efterlevnad.

200

5.5.11 Garantiförbindelser m.m.

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Ett försäkringsbolag får inte, utan Finansin-
spektionens medgivande, ställa ut garantier och liknande förbindelser
utanför ramen för kreditförsäkringsrörelse.

Placeringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har motsatt sig förslaget och
anfört att garantiförbindelser i vissa situationer kan vara nödvändiga och
att det är olämpligt att inspektionen involveras i affärsavtal. Övriga
remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Finansinspektionen har anfört att man vid en kartläggning av förekomsten
av garanti- och borgensförbindelser funnit att de flesta var av legitim art
och att de olämpliga förbindelserna avvecklats. Inspektionen har vidare
anfört att befintliga förbindelser bör få löpa ut eller förlängas i den mån
de ingår som ett naturligt led i försäkringsrörelsen.

Skälen för regeringens förslag: Ett försäkringsbolag kan inom ramen
för en koncession meddela olika typer av kreditförsäkring. Som ett led
i EG-harmoniseringen infördes den 1 januari 1994 bl.a. skadeförsäkrings-
klassema kredit och borgen (2 kap. 3 a § första stycket klasserna 14 och
15). Om en koncession avser båda klasserna skall beteckningen "Kredit-
och borgensförsäkring" användas, 2 § g Finansinspektionens föreskrifter
om försäkringsklasser (FFFS 1994:1). I den fortsatta framställningen an-
vänds för enkelhetens skull enbart benämningen kreditförsäkring.

Det har förekommit att försäkringsbolag lämnat olika former av garan-
tier utan att ha koncession för kreditförsäkring. Att ställa ut en garanti till
förmån för annan kan jämställas med att meddela kreditförsäkring. Om
garantigivningen blir tillräckligt omfettande och regelbunden kan den an-
ses utgöra koncessionspliktig kreditförsäkringsrörelse.

Ibland har garantier lämnats till närstående bolag utan att det garantigi-
vande försäkringsbolaget fått ersättning för detta. Att lämna garantier
innebär ett ökat risktagande för försäkringsbolaget. Det är inte förenligt
med försäkringstagarnas intresse att göra detta utan ersättning för den
ökade riskexponeringen.

På grund av de redovisade förhållandena anser regeringen att ett för-
säkringsbolag som inte har koncession för kreditförsäkring inte bör få
lämna garantier, om inte Finansinspektionen medger det. En regel av
sådan innebörd bör därför införas i FRL.

Finansinspektionen bör vid tillståndsprövningen se till att garantigiv-
ningen sker mot skälig ersättning och även i övrigt är förenlig med för-
säkringstagarnas intresse. Ett riktmärke bör vara att garantibeloppet skall
rymmas inom ramen för tillåtna enhandsengagemang. Exempelvis bör en
lämnad garanti för uppförandet av en enskild festighet begränsas till att
det totala garantibeloppet inte får motsvara större andel av de försäk-
ringstekniska skulderna för egen räkning än en direktinvestering i en
enskild festighet. Bestämmelserna bör inte gälla förbindelser som ingåtts

201

före lagens ikraftträdande. Redan ingångna förbindelser behöver därför Prop. 1994/95:184
inte avvecklas, om de inte strider mot andra bestämmelser i FRL.

5.5.12 Femprocentsregeln m.m.

Regeringens förslag: Gällande begränsningar för försäkringsbolag
att äga större andel av ett aktiebolag än motsvarande fem procent av
röstetalet (femprocentsregeln) ändras endast på så sätt att regelns till-
lämpningsområde sträcks ut till aktier i vissa förvaltningsbolag (se
avsnitt 5.5.6).

Placeringspromemorians förslag: Femprocentsregeln och särregeln för
förvärv av finansiella företag föreslås upphävd.

Remissinstanserna: Sveriges Riksbank anser att femprocentsregeln kan
avskaffas, dock endast om den ersätts med ett tillståndskrav för kvalifice-
rade innehav i enskilda företag. Företagarnas Riksorganisation menar att
en begränsningsregel motsvarande femprocentsregeln bör behållas men
att procentgränsen bör höjas till tio procent. Övriga remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Gällande rätt: Ett svenskt försäkringsbolag får inte driva annan rörelse
än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det (1 kap. 3 §
FRL). Denna bestämmelse kompletteras av bestämmelser i 7 kap 17 § för-
sta stycket FRL. Ett försäkringsbolag får inte äga större andel av aktierna
i ett enskilt bolag än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet
i bolaget. Finansinspektionen kan medge dispens från denna regel. För
dispens krävs i allmänhet att rörelsen har ett naturligt samband med den
egentliga försäkringsrörelsen.

Bankverksamhet och annan finansiell verksamhet betraktas som försäk-
ringsfrämmande verksamheter. Försäkringsbolagen kunde därför tidigare
endast förvärva aktier i banker samt motsvarigheterna till dagens kredit-
marknadsbolag och värdepappersbolag inom ramen för femprocentsgrän-
sen som ett led i finansförvaltningen.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 augusti 1991 utvidgades
möjligheterna för banker och andra finansiella företag å ena sidan samt
försäkringsbolag å den andra att äga aktier i varandra och att ingå i
samma koncern, s.k. branschglidning (se prop. 1990/91:154). För att för-
säkringsbolagen skulle få möjlighet att förvärva organisationsaktier i
finansiella företag undantags sådana förvärv från femprocentsregelns
tillämpning. Bestämmelser om sådana förvärv togs in i en ny paragraf i
FRL, 7 kap. 17 a §. Ett försäkringsbolag kan enligt den bestämmelsen
göra organisatoriska förvärv av aktier i finansiella företag. Det samman-
lagda innehavet av sådana aktier får inte överstiga en viss ram som mot-
svarar bl.a. eget kapital samt fyra procent av försäkringstekniska skulder,
av återbäringsmedel (livförsäkring), av säkerhetsreserv (skadeförsäkring)
och av femtio procent av övervärden i tillgångar.

202

Tidigare behandling av frågan: Femprocentsregeln har sin grund i det Prop. 1994/95:184
förbud för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse
som infördes redan i 1903 års lag om försäkringsrörelse. Femprocents-
regeln infördes i samband med att lagen den 17 juni 1948 om försäk-
ringsrörelse utfärdades. Det motiv som då anfördes var att försäkrings-
bolagen inte skulle skaffa sig ett alltför stort inflytande i företag utanför
försäkringssektorn. Femprocentsregeln och förbudet mot annan rörelse
har därefter behandlats av ett stort antal utredningar.

Försäkringsutredningen fann i sitt första delbetänkande Försäkrings-
rörelse i förändring 1 (SOU 1991:89) att femprocentsregeln stred mot
EG:s bestämmelser, i vaije fäll i fråga om försäkringsbolagens fria
medel, dvs. medel utöver dem som motsvarar de försäkringstekniska
skulderna. Ett avskaffande av regeln skulle, enligt utredningen, emellertid
medföra att försäkringsbolagen fick så stor frihet att förfoga över åter-
bäringsmedlen att det inte ens öveigångsvis var acceptabelt. Utredningen
föreslog därför, som en provisorisk lösning, att större delen av åter-
bäringsfonden skulle redovisas som en försäkringsteknisk skuld, med en
motsvarande minskning av det "fria" placeringsutrymmet som följd. Med
oförändrade placeringsregler skulle en sådan minskning av det fria place-
ringsutrymmet emellertid tvinga försäkringsbolagen att avveckla stora
innehav av främst aktier. För att undvika sådana konsekvenser lade utred-
ningen fram förslag till nya placeringsregler. Den tredje generationens
försäkringdirektiv var då inte antagna och utredningens förslag grundades
därför på EG-kommissionens förslag till sådana direktiv.

Försäkringsutredningen ansåg vidare att det inte var motiverat att
behålla femprocentsregeln i fråga om medel som motsvarar de försäk-
ringstekniska skulderna. Enligt utredningen kunde således femprocents-
regeln upphävas i sin helhet och ersättas av rena riskspridningsregler
grundade på kommissionens direktivförslag. Utredningen konstaterade att
därvid kunde även särregeln för förvärv av finansiella företag i 7 kap.
17 a § FRL avskaffas.

Försäkringsutredningen fann inte heller att det var lämpligt att ersätta
femprocentsregeln med en begränsningsregel som är inriktad på att för-
säkringsbolagen inte får ha ett bestämmande inflytande i enskilda företag.

Som angetts grundades utredningens förslag på EG-kommissionens för-
slag till direktiv. De slutligt antagna direktivens placeringsbestämmelser
avvek i en inte obetydlig omfattning från förslagens. Av den anledningen
uppdrog regeringen åt docenten Lars Nyberg att föreslå nya placeringsbe-
stämmelser för försäkringsbolag.

Försäkringsutredningens förslag behandlades i propostion 1992/93:257
om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-
avtalet. Lars Nybergs promemoria om placeringsregler för försäkrings-
bolagen var då ännu inte färdigställd. Något lagförslag om EG-harmoni-
serade placeringsregler lades därför inte fram i propositionen. Till följd
härav fann föredragande statsrådet att utredningens förslag om utvidgning
av de försäkringstekniska skulderna också borde övervägas senare.

I fråga om femprocentsregeln gjorde föredragande statsrådet följande
överväganden. Eftersom livförsäkringsbolagens relativt stora placeringsut-

203

rymme skulle vara oförändrat tills vidare var det önskvärt att behålla Prop. 1994/95:184
femprocentsregeln. Det kunde inte med säkerhet hävdas att femprocents-
regeln är oförenlig med EG:s regler. Femprocentsregeln kunde därför be-
hållas tills vidare. Frågan om regelns avskaffande fick övervägas i sam-
band med att placeringsbestämmelsema i tredje generationens försäk-
ringsdirektiv införlivas i svensk rätt (a. prop. s. 112 och 113).

Skälen för regeringens bedömning: I placeringspromemorian konsta-
teras att femprocentsregeln är den enda bestämmelsen i nuvarande regel-
verk som till viss del haft riskspridande effekt. Bakgrunden till regeln är
emellertid inte i första hand att åstadkomma riskspridning. Placeringspro-
memorian innehåller en redogörelse för behandlingen av femprocents-
regeln i utredningssammanhang och för de motiv som därvid har anförts
för regeln och för förbudet mot annan rörelse, särskilt de motiv som
formulerats av Försäkringsverksamhetskommittén i betänkandet Försäk-
ringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58). Dessa motiv är i korthet föl-
jande.

Grunden för förbudet att driva annan rörelse, när det tillkom vid sek-
lets böljan, var att försäkringsbolagen skulle ha en betryggande soliditet.
Försäkringsbolagen skulle förhindras att placera de förvaltade tillgångarna
i riskfyllda och äventyrliga projekt. Detta motiv har benämnts trygghets-
motivet.

Genom att kapitalförvaltningen fick ökad omfattning ansågs det inte
lämpligt att ledningens och styrelsens intresse inriktades på annan verk-
samhet än försäkringsrörelse. Utgångspunkten för detta synsätt är att för-
säkringsbolagen har en mycket speciell uppgift i samhället, vilket förut-
sätter stor integritet och självständighet. Det ansågs därför vara viktigt att
tydlig rågång mellan försäkringsrörelse och annan verksamhet upprätt-
hölls. Detta motiv har betecknats som segregationsmotivet.

Kapitalförvaltningens ökade omfattning ledde så småningom till att
ytterligare ett motiv angavs för femprocentsregeln. Det motivet tog fasta
på det olämpliga i att försäkringsbolag skaffade ett stort inflytande i det
allmänna näringslivet. Det motivet har kallats det näringspolitiska moti-
vet.

I placeringspromemorian har motivens aktualitet och relevans analyse-
rats.

Femprocentsregeln hindrar inte att ett litet försäkringsbolag investerar
samtliga fria medel i ett enskilt företag förutsatt att detta företag är till-
räckligt stort. Femprocentsregeln relaterar alltså inte storleken på en
investering till försäkringsbolagets storlek, utan till investeringsobjektets
storlek. Enligt promemorian kan regeln därför inte anses vara en risk-
spridningsregel och därmed inte heller försvaras med trygghetsmotivet.

När det gäller segregationsmotivet och det näringspolitiska motivet är,
enligt placeringspromemorian, försäkringsbolagens verksamhet inte så
speciell jämfört med andra företag att det finns någon grund för dessa
motiv.

Enligt promemorian är femprocentsregeln även konkurrenssnedvridande

i förhållande till utländska försäkringsbolag.

204

Analysen i placeringspromemorian leder till slutsatsen att femprocents- Prop. 1994/95:184
regeln bör upphävas och att därmed särregeln i 7 kap. 17 a § FRL om
förvärv av finansiella foretag förlorar sin betydelse.

I placeringspromemorian framhålls emellertid samtidigt att förslaget att
upphäva femprocentsregeln inte innebär att försäkringsbolag skulle vara
särskilt lämpade att ikläda sig en roll som dominerande ägare. Det kan,
enligt promemorian, starkt ifrågasättas om ett försäkringsbolag bör inves-
tera i ett annat företag med ambitionen att deltaga i företagets skötsel,
eftersom detta knappast kan vara i försäkringstagarnas intresse. Försäk-
ringsbolagen bör i stället uppträda i en portfölj förvaltarroll. Vidare sägs
i promemorian att ett försäkringsbolag som, trots allt, uppträder i en roll
som dominerande ägare, bör göra detta endast inom ramen för bolagets
fria medel, dvs. sådana medel som inte omfattas av placeringsrestriktio-
ner.

Regeringen gör följande bedömning.

I placeringspromemorian framförs ett antal omständigheter som i och
för sig talar för att femprocentsregeln bör avskaffas. Samtidigt ställer
man sig i promemorian negativ till att försäkringsbolag skall vara majori-
tetsägare i andra företag. Majoritetsägande i andra företag bör enligt pro-
memorian inte få förekomma inom ramen för de försäkringstekniska skul-
derna, dvs. sådana medel som omfattas av riskspridningsregler som före-
slås i detta lagstiftningsärende.

Enligt regeringens uppfattning är försäkringsbolag som majoritetsägare
i andra företag mer en fråga om vilken verksamhet ett försäkringsbolag
skall få bedriva än en fråga om riskspridning.

Femprocentsregeln grundas på förbudet för försäkringsbolag att driva
annan rörelse än försäkringsrörelse och hänger därmed också samman
med frågan om vilken verksamhet ett försäkringsbolag bör få bedriva.
Regeringen anser därför att femprocentsregeln inte bör tas bort utan att
samtidigt ersättas med regler som närmare preciserar vilken verksamhet
ett försäkringbolag får bedriva i det nu aktuella hänseendet. Utform-
ningen av en sådan regel kräver emellertid överväganden och beredning
som inte kan genomföras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Det kan dessutom tilläggas att genomförandet av Försäkringsutred-
ningens slutbetänkande kan komma att leda till en väsentlig utvidgning
av de försäkringstekniska skulderna. Därmed skulle riskspridningsreg-
lema träffe en större mängd tillgångar än vad som nu gäller. Om fem-
procentsregeln avskaffedes nu skulle det därför kunna leda till att det
under en period var möjligt för försäkringsbolagen att förvärva aktie-
poster som inte kan behållas om definitionen av de försäkringstekniska
skulderna ändras. Det skulle kunna medföra omställningsproblem för för-
säkringsbolagen och även begränsa lagstiftarens möjligheter att genom-
föra önskvärda reformeringar av regler om de försäkringstekniska skul-
derna.

På grund av det anförda är regeringen inte beredd att avskaffe fem-
procentsregeln i detta sammanhang. Även särregeln avseende förvärv av
aktier i finansiella företag i 7 kap. 17 a § FRL måste därför behållas tills
vidare.

205

Det bör slutligen framhållas att det i avsnitt 5.5.6 föreslås att fempro- Prop. 1994/95:184
centsregelns tillståndskrav blir tillämpligt i fråga om aktier i bolag med
uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning.

5.5.13 Upplåningsregler

Regeringens bedömning: Någon lagändring föreslås inte i detta
sammanhang.

Placeringspromemorian innehåller inte något förslag till lagändringar
avseende försäkringsbolagens möjlighet att ta upp lån. Dock uttalas att
det, mot bakgrund av att det i vissa länder finns skatteregler som innebär
att placeringar i fastigheter inte blir praktiskt möjliga utan ett visst
låneinslag, sannolikt är olämpligt att helt förbjuda upptagande av lån vid
festighetsinvesteringar. Tillståndsgivningen bör emellertid ske med
mycket stor restriktivitet. Det uttalas vidare att den extensiva tolkningen
av förbudet mot annan rörelse bör frångås så att — med en snävare tolk-
ning av förbudet — upptagande av lån möjliggörs i situationer då detta
sänker risken i försäkringsbolagens portföljer. Se vidare promemorian
s. 106-109.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har anfört att det bör vara
tillåtet att belåna festigheter enligt hittillsvarande praxis. Finansin-
spektionen anser att motivuttalandena i promemorian bör komma till ut-
tryck i lagstiftning. Övriga remissinstanser har inte haft någon erinran
mot promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Försäkringsrörelselagstiftningen
innehåller inte några allmänna bestämmelser om försäkringsbolagens möj-
ligheter att ta upp lån. Att upplåningsmöjligheterna ändå är begränsade
följer av den tolkning som gjorts av förbudet mot annan rörelse i 1 kap.
3 § första stycket FRL. I 5 kap. FRL finns bestämmelser om förbud mot
vissa låneformer, som t.ex. konvertibla skuldebrev förenade med options-
rätt till nyteckning.

Finansinspektionen har i allmänna råd (cirkulär 1987:4) uttalat att upp-
tagande av lån normalt inte kommer ifråga. Det uttalades vidare att
utgångspunkten vid bedömningen av försäkringsbolagens upplåningsmöj-
ligheter skall vara att något ianspråktagande av lånemarknaden från för-
säkringsbolagens sida normalt inte kommer i fråga. Upptagande av kort-
fristiga lån inom ramen för den egna långsiktiga placeringsverksamheten
eller för att möta tillfälliga likviditetsbehov i verksamheten kan dock
accepteras. Uppförande av byggnader på placeringsfestigheter liksom för-
värv av redan bebyggda sådana festigheter med finansiering genom upp-
låning feller utanför den tillåtna ramen, om inte särskilda skäl kan anses
föreligga. Enligt de allmänna råden finns det dock tills vidare inga in-
vändningar mot att ett försäkringsbolag behåller lån i en festighet som
redan är belånad då fastigheten övertas eller att försäkringsbolagen ut-

206

nyttjar särskilda lån som staten ställt till förfogande för reparationer, Prop. 1994/95:184
ombyggnader eller liknande ändamål.

Försäkringsutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att behandla
frågan om utvidgade finansieringsmöjligheter för försäkringsbolagen. I
avvaktan på resultatet av utredningens överväganden är regeringen inte
nu beredd att lägga fram något förslag angående upplåningsregler för för-
säkringsbolag. Den praxis som utvecklats vid Finansinspektionens till-
ståndsgivning, grundad på ovan angivna allmänna råd, kan tills vidare
gälla. Det bör vidare anmärkas att en förutsättning för att ett försäkrings-
företag skall använda ett dotterbolag för ägande och förvaltning av för-
säkringsbolagets tillgångar (jämför avsnitt 5.5.6) är att samma praxis vad
gäller upplåning tillämpas av dotterbolaget i fråga.

5.5.14 Derivatinstrument

Regeringens förslag: Försäkringsbolagen får en generell möjlighet
att, under vissa förutsättningar, i sin kapitalförvaltning använda
derivatinstrument, såsom optioner och terminer.

Placeringspromemorians förslag: Avviker från regeringens på så sätt
att derivatinstrument, eller kombinationer av sådana instrument och till-
gångar som är tillåtna för skuldtäckning, föreslås få användas för skuld-
täckning om instrumentens ekonomiska innebörd motsvarar den hos
någon tillgång som får användas för skuldtäckning eller att innehavet på
annat sätt medverkar till att bolagets försäkringsåtaganden kan infrias. I
den mån den ekonomiska innebörden av ett derivatinstrument motsvarar
den hos en tillgång som är underkastad begränsningsregler för enhands-
engagemang, skall gränsen för sådant engagemang även gälla för derivat-
instrument.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet har anfört att det är oklart
hur derivatinstrument (och poster utanför balansräkningen) skall behand-
las vid fastställande av enhandsengagemang. Övriga remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

EG:s regler: I artikel 21.1 första stycket i tredje generationens försäk-
ringsdirektiv anges vilka slag av tillgångar som får användas för täckande
av tekniska avsättningar. I artikel 21.1 tredje stycket sägs att hemlandet
skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av
godtagbara tillgångar. I artikel 21.1 fjärde stycket anges en rad principer
som skall iakttas vid fastställandet av dessa regler. En av dessa principer
är, enligt artikel 21.1 fjärde stycket iv, att "derivatinstrument, såsom
optioner, standardiserade terminsavtal (futures) och svappar med anknyt-
ning till tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar får användas i den
utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskema eller under-
lättar en effektiv portfölj förvaltning. De måste värderas försiktigt och får
beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna”.

207

Gällande rätt: Den svenska försäkringsrörelselagstiftningen innehåller Prop. 1994/95:184
inga regler om derivatinstrument. Enligt uppgift används derivatinstru-
ment i viss utsträckning av en del försäkringsbolag.

Skälen för regeringens förslag: Derivatinstrument, förenklat beskrivet
såsom finansiella avtal vars värde beror på en eller flera underliggande
tillgångar eller index på sådana tillgångar, har förekommit inom finans-
förvaltning under en tid. Exempelvis får värdepappersfonder under vissa
förutsättningar handla med optioner och terminskontrakt eller andra lik-
nande finansiella instrument, se 25 § lagen (1990:1114) om värdepap-
persfonder.

Enligt regeringens mening bör, såsom föreslagits i promemorian,
derivatinstrument få användas av försäkringsbolagen vid deras kapitalför-
valtning. Detta bör komma till uttryck i lag. Derivatinstrument kan an-
vändas för att sänka den finansiella risken i ett försäkringsbolag, men
även för att effektivisera förvaltningen av bolagets tillgångar. Enligt
regeringens mening bör, av trygghetsskäl, användandet av derivatinstru-
ment begränsas till nämnda situationer.

I begreppet "effektivisera förvaltningen" (jämför artikel 21.1 fjärde
stycket i v i tredje generationens försäkringsdirektiv) bör inte endast
inrymmas den situationen att ett befintligt innehav garderas. Även en
åtgärd som syftar till att öka avkastningen på försäkringsbolagets till-
gångar bör omfattas härav. En förutsättning för att instrumenten skall få
användas för att effektivisera förvaltningen är att bolagets finansiella risk
därigenom inte överstiger en risknivå som är förenlig med kraven på en
sund försäkringsverksamhet. Därvid måste särskilt optionsinstrumentens
riskkaraktär beaktas, och hänsyn tas till att dessa instruments risknivå
varierar när kursen på den underliggande tillgången varierar. Inget bör
dock hindra att ett försäkringsbolag uppnår en i sig acceptabel riskexpo-
nering genom att använda derivatinstrument.

Enligt regeringens mening bör, till skillnad mot vad som föreslagits i
promemorian, regler om användningen av derivatinstrument inte kopplas
endast till de försäkringstekniska skulderna. Reglerna bör i stället avse
försäkringsbolags användning av derivatinstrument i allmänhet. Av lag-
tekniska skäl har därför den paragraf som behandlar derivatinstrument
placerats bland de allmänna reglerna, som inte enbart hänför sig till de
försäkringstekniska skulderna.

Att i lagtext försöka avgränsa hur optioner och terminer skall få använ-
das och i vilken omfattning är inte meningsfullt. I stället bör Finansin-
spektionen få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpningen
av bestämmelserna.

208

5.6 Soliditetsregler

Prop. 1994/95:184

Regeringens bedömning: Det finns inget behov av lagändringar.

Intempromemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försäkringsförbundet anser att det är viktigt att det
faktum att medlemskonton och förlagslån först efter Finansinspektionens
medgivande får ingå i kapitalbasen inte kommer att innebära någon in-
skränkning av direktivens regler för svenska bolag. Övriga remissinstan-
ser har inte haft någon erinran mot bedömningen.

EG:s regler: Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv (arti-
kel 24 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 25 i tredje livförsäk-
ringsdirektivet) utvidgas katalogen över poster som får ingå i kapital-
basen.

De ytterligare poster som enligt direktivens regler får räknas in i
kapitalbasen är medlemskonton i ömsesidiga försäkringsbolag, förlagslån,
kumulativt preferensaktiekapital och andra säkerheter med ospecificerad
förfellodag samt vissa andra finansiella instrument.

Skälen för regeringens bedömning: De soliditetsregler för försäk-
ringsgivare som återfinns i första generationens direktiv har införlivats
med svensk rätt genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1994,
se prop. 1992/93:257 (s. 114-118). Enligt 7 kap 22 och 24 §§ FRL får
kapitalbasen omfatta vissa angivna poster (t.ex. inbetalt aktiekapital och
övrigt eget kapital). Finansinspektionen får medge att också andra poster
än de som anges i lagen får ingå i kapitalbasen.

Direktivens bestämmelser om ytterligare poster som får ingå i kapital-
basen är inte obligatoriska. EG-ländema kan därför själva bestämma om
de nya posterna skall tas med i den nationella lagstiftningen. Medlems-
konton har enligt uppgift betydelse bara i något enstaka EES-land. Med-
lemskonton förekommer inte hos svenska ömsesidiga bolag. De svenska
reglerna om garantikapital får anses fylla samma funktion och uppfylla
samma syfte som medlemskonton. De övriga poster som tillkommit enligt
direktiven torde inte spela någon framträdande roll här i landet. I fråga
om förlagslån ligger en behandling av frågan om dessa inom ramen för
Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Mot den bakgrunden och med
hänsyn till Finansinspektionens möjlighet att i enskilda fell godta andra
poster än de som anges i FRL är någon lagändring inte nödvändig.

Försäkringsförbundet har föreslagit att det gällande förbudet för andra
försäkringsbolag än skadeförsäkringsaktiebolag att ge ut vinstandelsbevis
skall avskaffes. Även denna fråga ligger inom ramen för Försäkringsut-
redningens fortsatta arbete. Regeringen är därför inte beredd att nu lägga
fram något förslag i den frågan.

209

14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

5.7 Information till försäkringstagarna

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Reglerna i FRL och LEF om vilken informa-
tion som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagare vid
gränsöverskridande verksamhet i andra EES-länder upphävs. I stället
tas i FRL, LUF och LEF in bemyndiganden för regeringen eller,
efter delegation, Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som
uppfyller försäkringsdirektivens krav på vilken information en för-
säkringsgivare skall lämna till den som avser att teckna en försäkring
och till en försäkringstagare under avtalets löptid.

Intempromemorians förslag innebär att informationsbestämmelsema
i den tredje generationens forsäkringsdirektiv skall införlivas i samband
med införandet av en ny försäkringsavtalslag som är under utarbetande.

Promemorian med förslag till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39):
I promemorian föreslås att direktivens informationsregler i sin helhet tas
in i den nya försäkringsavtalslagen.

Remissinstanserna: I sina remissyttranden över intempromemorian och
försäkringsavtalslagspromemorian efterlyser Konsumentverket regler om
att en försäkringstagare skall kunna kommunicera med försäkringsbolaget
på det språk som talas där han har sitt hemvist. Konsumentverket fram-
håller även vikten av att föräldrar vid tecknande av bamförsäkring upp-
märksammas på s.k. symtomklausuler, dvs. begränsningar för sådana
sjukdomar som barnet kan ha vid försäkringens tecknande utan att några
symtom visat sig. Av remissyttrandena över promemorian med förslag till
ny försäkringsavtalslag har dessutom följande framkommit. Finansinspek-
tionen och Riksskatteverket har framfört att det bör framgå av reglerna
att försäkringstagaren skall få upplysning om metoden för fördelning av
återbäring. Riksskatteverket påpekar också vikten av att en försäkringsta-
gare vid tecknande av pensionsförsäkringar upplyses om att detta innebär
ett avhändande av dispositionsrätten till inbetalda belopp. Försäkringsut-
redningen har framfört att de föreslagna informationsbestämmelsema,
vilka väsentligen är av näringsrättsligt slag, snarare bör tas in i för-
säkringsrörelselagstiftningen än i civilrättslig lag, men att regler om
civilrättsligt ansvar vid bristfällig information dock naturligen hör hemma
i civilrättslig lagstiftning. Försäkringsförbundet är av samma uppfattning
som försäkringsutredningen och anser samtidigt att många och detaljerade
informationsregler innebär en betydande risk för "informationsöverskott"
utan motsvarande nytta för konsumenten. Det bör enligt Försäkringsför-
bundet i stället vara tillräckligt att lagstiftningen sätter en yttre ram för
bolagen att hålla sig inom. Förbundet har vidare framhållit att företags-
försäkring inte skall omfattas av informationsregler, eftersom företagsför-
säkring oftast inte är en standardiserad lösning som kunden har att accep-
tera utan resultatet av förhandlingar mellan kunden och försäkrings-
givaren. Förbundet har slutligen anfört att de förutsättningar som är spe-

210

cifika for kollektivavtalsgrundad försäkring bör beaktas vid utformandet Prop. 1994/95:184
av informationsbestämmelsema.

EG:s regler: Artikel 31 och artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet och artikel 31 och bilaga 2 i tredje livförsäkringsdirektivet innehåller
bestämmelser om vilken information en försäkringsgivare skall lämna till
försäkringstagarna före avtalsslutet och löpande under försäkringstiden.
Jämfört med de informationsregler som gäller enligt andra generationens
direktiv innebär tredje generationens direktiv flera förändringar. Informa-
tionskraven skall regleras av lagstiftningen i den medlemsstat där riskerna
finns (skadeförsäkring) resp, åtagandena skall fullgöras (livförsäkring).
Informationsreglema tillhör således inte det område som principiellt om-
fettas av hemlandstillsynen. Direktivens bestämmelser på detta område
får i stället anses som en del av minimiharmoniseringen av medlemssta-
ternas regelverk. Försäkringsgivaren har alltså att rätta sig efter de regler
om information som gäller i vaije enskilt land där försäkringsgivaren dri-
ver verksamhet. Direktivens regler om information gäller oberoende av
om verksamheten sker i hemlandet eller genom sekundäretablering eller
gränsöverskridande verksamhet. Undantag från detta gäller dock vid
skadeförsäkring, för vissa uppgifter om lokalisering och adress till försäk-
ringsgivarens huvudkontor eller den sekundäretablering som förmedlar
försäkringen. Enligt artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet är med-
lemsstaterna inte förpliktigade att kräva sådan information av inhemska
försäkringsgivare för verksamhet i hemlandet. Ar försäkringstagaren en
fysisk person skall denne innan försäkringsavtalets ingås alltid informeras
om vilket lands lag som är tillämplig på avtalet samt om det sätt på vilket
klagomål skall handläggas. För livförsäkringsavtal ställs därutöver ytter-
ligare krav på vilken information som innan ett försäkringsavtal ingås
skall lämnas till den presumtive försäkringstagaren. Dessa anges i bilaga
2 till tredje livförsäkringsdirektivet. Förteckningen i bilagan är i princip
uttömmande. Krav på ytterligare information får ställas endast när det är
nödvändigt för att försäkringstagaren skall förstå de väsentliga delarna av
åtagandet. Detta innebär givetvis inte att försäkringsgivaren är förhindrad
att frivilligt lämna sina kunder information som går utöver vad som krävs
i direktivet. Livförsäkringsdirektivets regler är inte begränsade till krav
på information innan ett avtal ingås. Försäkringstagaren skall också
löpande hållas informerad om ändringar i fråga om flertalet av de uppgif-
ter som anges i bilagan.

Den information som anges i bilaga 2 till livförsäkringsdirektivet skall
vara skriftlig, klart och tydligt formulerad och avfettad på ett officiellt
språk i den medlemsstat där åtagandet skall fullgöras. Informationen får
dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och med-
lemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet
att välja tillämplig lag för försäkringsavtalet. Motsvarande språkregler
saknas i skadeförsäkringsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: FRL innehåller idag regler om in-
formation till försäkringstagare vid svenska försäkringsbolags gränsöver-
skridande verksamhet i andra EES-länder. Som framgått av redovisningen
ovan kommer inom EES-området kraven på information fortsättningsvis

211

att regleras av lagstiftningen i det land där riskerna finns respektive Prop. 1994/95:184
åtagandena skall fullgöras. Några svenska regler om vilken information
en försäkringstagare i ett annat EES-land skall erhålla behövs därför inte.

Sådana regler skulle tvärtom kunna komma i konflikt med reglerna i för-
säkringstagarens hemland. De aktuella bestämmelserna i FRL bör därför
upphävas. Detsamma gäller de regler i LEF som behandlar de infor-
mationskrav som här etablerade EES-försäkringsgivare skall iaktta vid
gränsöverskridande verksamhet i andra EES-länder.

Av direktiven följer att det i den svenska lagstiftningen skall införas
krav på information från såväl svenska som utländska försäkringsgivare
i fråga om försäkringar där riskerna finns (skadeförsäkring) resp, åtagan-
dena skall fullgöras (livförsäkring) i Sverige. I intempromemorian förut-
sattes att de delar av direktiven som avser informationen till försäkrings-
tagarna skulle införlivas i svensk rätt i samband med införandet av den
nya försäkringsavtalslag som är under utarbetande. Det är för närvarande
oklart när den nya försäkringsavtalslagen kan träda i kraft. Under inga
förhållanden kommer detta att ske under 1995. Med hänsyn till intresset
att inte ytterligare försena EG-harmoniseringen på försäkringsområdet bör
frågan om informationskraven i stället behandlas i detta lagstiftnings-
ärende.

Informationsreglema i direktiven, särskilt beträffande livförsäkring, är
av detaljkaraktär. Enligt regeringens uppfattning bör regler av detta slag
normalt inte tas in i lag, om inte detta krävs av konstitutionella skäl.
Eftersom informationskraven, som också Försäkringsutredningen anfört,
sedda för sig får anses som näringsrättsliga torde hinder inte möta mot
att de i stället för att tas in i lag regleras i förordning eller föreskrifter (se
även prop. 1994/95:50 s. 283 ff.) Denna bedömning bygger på att över-
trädelser av informationsreglema sanktioneras endast av offentligrättsliga
åtgärder som bara Finansinspektionen och regeringen kan tillgripa. Om
det vid det fortsatta arbetet med utarbetandet av den nya försäkrings-
avtalslagen skulle anses lämpligt att till sådana överträdelser knyta civil-
rättsliga påföljder som skadestånd eller avtalsogiltighet får frågan om
informationskravens författningsreglering emellertid övervägas på nytt.

Nya regler om information som svarar mot bestämmelserna i direktiven
bör således enligt regeringens bedömning i stället för att tas in i FRL,
LUF och LEF meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen. Avsikten är att delegationsmöjligheten skall
utnyttjas och att det skall anförtros åt Finansinspektionen att genom myn-
dighetsföreskrifter införliva de aktuella informationsbestämmelsema.
Dessa föreskrifter kan även innehålla bestämmelser om sådan information
som anges i avsnitt 5.5.5.

Beaktande av de synpunkter som framkommit vid remissförfarandet blir
således i första hand en fråga för Finansinspektionen. Det finns dock trots
detta skäl att här kommentera vissa av de frågor som remissinstanserna
tagit upp. Den information Finansinspektionen och Riksskatteverket ansett
vara behövlig torde inte fordra några ytterligare regler utöver de som föl-
jer av bestämmelserna i bilaga 2 till det tredje livförsäkringsdirektivet.
Fördelning av återbäring behandlas där i punkten a) 8. I punkten a) 14

212

föreskrivs att information skall lämnas om de skatteregler som gäller för Prop. 1994/95:184
den aktuella försäkringstypen. Häri torde innefattas de särskilda skatte-
rättsligt grundade reglerna för pensionsförsäkringar som bl.a. innebär att
försäkringstagarens dispositionsrätt till inbetalda belopp är inskränkt.

Försäkringsförbundet har vidare i ett brev ställt till Justitiedepartemen-
tet, vilket även getts in till Finansdepartementet (dnr 4484/94) tagit upp
bl. a. vissa frågor rörande införlivandet av försäkringsdirektivens informa-
tionsregler. Det gäller främst avgränsningen av informationsskyldigheten
vid försäkringar i anställningsförhållanden, där arbetsgivaren tecknar för-
säkringar för sina anställda och där försäkringstagaren och den försäkrade
således inte är samma person. Förbundet pekar på att den information det
är fråga om främst torde vara av intresse för den anställde i egenskap av
försäkrad och inte för arbetsgivaren såsom försäkringstagare. Förbundet
anser därför att informationsbestämmelsema såvitt gäller mottagaren av
informationen bör ges en neutral utformning, så att försäkringsbolaget har
möjlighet att informera antingen arbetsgivaren i egenskap av försäkrings-
tagare eller den anställde i egenskap av försäkrad. Som redovisats ovan
skall enligt direktivet informationen lämnas till försäkringstagaren (the
policy-holder). Eftersom direktivet i dessa delar avser att skapa en för
samtliga medlemsländer gemensam lägsta standard bör direktivtextema
tolkas försiktigt. Det måste då anses tveksamt om formuleringarna i
direktiven medger valfrihet i fråga om till vem informationen skall läm-
nas. Förbundets påpekande, att informationen ofta är av störst intresse för
den anställde, är emellertid befogat. Problemet torde dock kunna lösas
utan att valfrihet i fråga om mottagaren anges i lagtexten. Några hinder
mot att ändå ge de anställda information, antingen direkt eller genom
arbetsgivarens försorg, finns givetvis inte. De svenska bestämmelserna
bör därför utformas efter förebild av direktivens regler.

213

6 En inre marknad för försäkringstjänster

Prop. 1994/95:184

6.1 En enda auktorisation

Regeringens förslag: Svenska försäkringsbolag får efter ett under-
rättelseförfarande etablera filial eller agentur (sekundäretablering)
eller bedriva gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land.
På motsvarande sätt får försäkringsgivare från ett annat EES-land
etablera sig eller driva gränsöverskridande verksamhet i Sverige utan
särskilt tillstånd. Kravet på att bolagsordningen skall ange det geo-
grafiska området för ett försäkringsbolags verksamhet avskaffas för
verksamhet som bedrivs inom EES.

Internpromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft någon
erinran mot förslaget.

EG:s regler: Principen om en enda auktorisation är en av de grundläg-
gande förutsättningarna för en fungerande inre marknad för finansiella
tjänster. Principen har genomförts för fondföretag i det s.k. UCITS-
direktivet (85/611/EEG), för banker och andra kreditinstitut i det andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEG) samt för värdepappersföretag
i direktivet (93/22/EEG) om investeringstjänster inom värdepappersområ-
det. Reglerna har införlivats i den svenska lagstiftningen för fondföretag
genom (prop. 1992/93:90, bet 1992/93:NU10, rskr. 1992/93:110, SFS
1992:1320), för banker och andra kreditinstitut genom (prop. 1992/93:89,
bet. 1992/93:NU9, rskr. 1992/93:109, SFS 1992:1613 och 1992:1610)
och för andra företag än kreditinstitut som tillhandahåller värdepappers-
tjänster (värdepappersföretag) genom (prop. 1994/95:50, bet.
1994/95:NU 12, rskr. 1994/95:164, SFS 1994:2004).

Principen om en enda auktorisation innebär att hemlandets auktorisation
skall vara gällande inom hela EES-området, artikel 7 i både första skade-
försäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt
artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivetoch artikel 4 i tredje livför-
säkringsdirektivet). Auktorisationen skall ge en försäkringsgivare rätt att
bedriva verksamhet i ett annat EES-land med stöd av etableringsfriheten
och friheten att tillhandahålla tjänster. Direktiven behandlar verksamhet
såväl genom sekundäretablering i ett värdland som genom gränsöverskri-
dande verksamhet. Även tillsynsmyndigheternas roll behandlas i direkti-
ven.

214

Sekundäretablering

Prop. 1994/95:184

Artikel 10 i både första skadeförsäkringsdirektivet och livförsäkringsdirek-
tivet (i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet och tredje livförsäkringsdirektivet) behandlar vad som åligger en
försäkringsgivare som önskar etablera en filial i ett annat medlemsland.
I direktiven omfattar begreppet filial även agentur, se artikel l.b i både
tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.
Direktivbestämmelsen innebär också att likartade etableringsformer som
anges i artikel 3 i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livför-
säkringsdirektivet omfettas av filialbegreppet. I den fortsatta framstäl-
lningen används benämningen sekundäretablering som sammanfattande
beteckning för filial, agentur och liknande etableringsformer.

En försäkringsgivare som önskar göra sekundäretablering inom en
annan medlemsstats territorium skall underrätta hemlandets behöriga myn-
digheter. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om var (i vilket land
och på vilken adress) sekundäretableringen skall inrättas och namnet på
företrädaren för sekundäretableringen. Dessutom skall underrättelsen inne-
hålla en verksamhetsplan som anger vad för verksamhet som skall bedri-
vas från sekundäretableringen samt dess organisation. Om försäkrings-
givaren skall meddela trafikförsäkring (försäkring av motorfordonsansvar
med undantag av fraktförares ansvar), skall försäkringsgivaren också
bifoga en försäkran om medlemskap i värdlandets nationella försäk-
ringsbyrå och nationell garantifond. Om en försäkringsgivare som redan
driver verksamhet i ett annat EES-land från en sekundäretablering ämnar
ändra verksamhetsplanen, byta adress eller utnämna ny företrädare för
sekundäretableringen, skall hemlandets tillsynsmyndighet underrättas om
det minst en månad i förväg.

När en försäkringsgivare underrättat hemlandsmyndigheten om avsikten
att inrätta en sekundäretablering, skall hemlandsmyndigheten inom tre
månader från mottagandet av underrättelsen vidarebefordra den till värd-
landets behöriga myndighet och underrätta den berörda försäkringsgiva-
ren om detta. Hemlandsmyndigheten skall även till värdlandsmyndigheten
intyga att försäkringsgivarens kapitalbas inte understiger solvensmargina-
len.

Hemlandsmyndigheten skall inte vidarebefordra underrättelsen om den
har anledning att ifrågasätta försäkringsgivarens anseende, administrativa
struktur eller finansiella situation eller hyser tvivel om företagsledarnas
eller det befullmäktigade ombudets personliga lämplighet och yrkesmäs-
siga kvalifikationer och erferenheter i samband med den planerade verk-
samheten.

Om hemlandsmyndigheten finner att förutsättningarna inte är uppfyllda
och därför inte vidarebefordrar försäkringsgivarens anmälan till värd-
landsmyndigheten skall hemlandsmyndigheten inom tre månader under-
rätta försäkringsgivaren om sitt ställningstagande och ange skälen härför.
En försäkringsgivare skall ha rätt till domstolsprövning vid tillsynsmyn-
dighetens vägran eller underlåtenhet att vidarebefordra anmälningen. Det-
samma gäller när försäkringsgivaren redan driver en sekundäretablering

215

i ett annat EES-land och hemlandsmyndigheten inte godtar en ändring av
verksamhetsplan, adress eller företrädare.

Enligt principen om en enda auktorisation saknar värdlandet och dess
myndigheter möjlighet att hindra att en försäkringsgivare etablerar sig
inom dess territorium. I stället skall värdlandsmyndigheten underrätta
hemlandsmyndigheten om vilka villkor som, med hänsyn till det allmänna
bästa, enligt värdlandets regler gäller för verksamheten, se artikel 10.4
i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet
(i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet
och tredje livförsäkringsdirektivet). En sådan underrättelse skall göras
inom två månader från det att värdlandsmyndigheten tog emot hemlands-
myndighetens underrättelse. Försäkringsgivaren får genomföra etablering -
en och påbölja sin verksamhet när tidsfristen löpt ut eller, om värdlands-
myndigheten dessförinnan underrättat hemlandsmyndigheten, vid den tid-
punkten. Se vidare om begreppet det allmänna bästa i avsnitt 6.3.

Prop. 1994/95:184

Gränsöverskridande verksamhet

Artiklarna 14, 16 och 17 i andra skadeförsäkringsdirektivet och artiklarna
11, 14 och 17 i andra livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artik-
larna 34, 35 och 36 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje
livförsäkringsdirektivet innehåller bestämmelser om gränsöverskridande
verksamhet som är snarlika dem som gäller för etablering. Bestämmelser-
na innebär att gränsöverskridande verksamhet kan drivas med stöd av
auktorisation i hemlandet. En försäkringsgivare som ämnar driva gräns-
överskridande verksamhet i ett annat medlemsland skall göra en anmälan
till hemlandets behöriga myndighet och ange vilket eller vilka slag av
risker man kommer att försäkra (tredje skadeförsäkringsdirektivet) resp,
vilka åtaganden man kommer att göra (tredje livförsäkringsdirektivet).

Hemlandsmyndigheten skall inom en månad efter anmälan från försäk-
ringsgivaren överlämna ett intyg till värdlandsmyndigheten om att försäk-
ringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmarginalen, vilka för-
säkringsklasser försäkringsföretaget har auktorisation att erbjuda samt
vilka risker eller åtaganden som försäkringsgivaren avser att försäkra.
Om hemlandsmyndigheten finner att informationen inte skall vidarebefor-
dras till värdlandsmyndigheten skall försäkringsgivaren underrrättas om
det inom en månad varvid hemlandsmyndigheten skall ange skälen för sitt
ställningstagande. Ett avslagsbeslut eller underlåtenhet att fetta beslut
skall kunna överprövas av domstol. Hemlandsmyndigheten skall samtidigt
som den översänder anmälan till värdlandsmyndigheten underrätta försäk-
ringsgivaren. Försäkringsgivaren får påbölja den gränsöverskridande verk-
samheten samma dag som underrättelsen mottas. Värdlandet har ingen
möjlighet att motsätta sig en gränsöverskridande verksamhet om hem-
landsmyndigheten översänt informationen till värdlandsmyndigheten. En
försäkringsgivare som redan bedriver gränsöverskridande verksamhet
skall, om något förhållande som angetts i den ursprungliga anmälan till
hemlandsmyndigheten ändras, meddela myndigheten i förväg.

216

Skälen för regeringens förslag:

Koncession för svenska försäkringsbolag

Prop. 1994/95:184

Den ursprungliga lydelsen av artikel 7.1 i både första skadeförsäkrings-
direktivet och första livförsäkringsdirektivet innebar att en auktorisation
för etablering av huvudkontor skulle vara gällande inom hela medlemssta-
tens territorium. Det fanns dock enligt direktivbestämmelsen en möjlighet
att begränsa auktorisationen till en del av medlemsstatens territorium.
Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv har direktivbestäm-
melsen ändrats på så sätt att en auktorisation är gällande inom hela
gemenskapen (se artikel 5 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel
4 i tredje livförsäkringsdirektivet). Auktorisationen skall ge försäkrings-
givaren rätt att bedriva försäkringsverksamhet inom gemenskapen med
stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

Frågan är om EG:s regel om auktorisationens geografiska räckvidd för-
anleder någon ändring i den svenska lagstiftningen.

Enligt 2 kap. 5 § FRL skall bolagsordningen ange bl.a. området för
försäkringsbolagets verksamhet, om det gäller direkt försäkring i Sverige,
och, i förekommande fäll, att bolaget skall driva försäkringsrörelse i
utlandet. I samband med koncessionsprövningen prövar regeringen att
bolagsordningen överensstämmer med FRL. Regeringen stadfäster sedan
bolagsordningen och beviljar koncession, om den planerade verksamheten
kan antas uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet.

Enligt regeringens mening har bolagsordningen en sådan betydelse för
koncessionsprövningen att det starkt kan sättas i fråga om de nuvarande
bestämmelserna om att bolagsordningen måste innehålla det geografiska
verksamhetsområdet är förenliga med de aktuella direktivbestämmelsema.
Regeringen anser därför att de nuvarande bestämmelserna i FRL om
bolagsordningens innehåll bör ändras så att det endast är obligatoriskt att
ange om bolaget avser att driva försäkringsrörelse utanför EES.

Den nya bestämmelsen bör inte utformas som ett förbud mot att i
bolagsordningen ange en geografisk begränsning inom EES. Det skall
alltså stå stiftarna fritt att, om de så önskar, ange en sådan begränsning.
Med hänsyn till att det endast blir obligatoriskt att ange om försäkrings-
rörelse skall bedrivas utanför EES får en sådan frivillig begränsning
anses förenlig med de aktuella direktivbestämmelsema.

Det kan tilläggas att bestämmelserna i den tredje generationens direktiv
innebär att prövningen av om förutsättningar föreligger att bedriva verk-
samhet utanför hemlandet görs av hemlandsmyndigheten i samband med
att försäkringsgivaren anmäler sin avsikt att driva verksamhet i ett annat
EES-land. De gällande svenska koncessionsreglema grundas på att denna
prövning görs i samband med den ursprungliga koncessionsprövningen
eller i anslutning till en ändring i bolagsordningen såvitt avser verksam-
hetsområdet. Ett införlivande av de nämnda direktivbestämmelsema inne-
bär att nya bestämmelser bör införas om att prövningen av om förutsätt-
ningar föreligger att bedriva verksamhet i ett annat EES-land skall göras

217

när försäkringsbolaget faktiskt avser att starta sådan verksamhet och gör Prop. 1994/95:184
en anmälan om detta till Finansinspektionen.

Svenska försäkringsbolags sekundäretablering inom EES

För att underlätta framställningen infördes under redogörelsen för EES-
avtalet begreppet sekundäretablering som sammanfattande benämning på
filial, agentur och liknande etableringsformer. Beteckningen bör även in-
föras i försäkringslagstiftningen (se kommentaren till 2 a kap. FRL). Ut-
trycket läst driftställe som infördes i försäkringslagstiftningen den

1 januari 1994, omfattar, till skillnad från sekundäretablering, även
huvudkontor (se prop. 1992/93:257 s.166 samt förslaget till ny 2 kap.

2 § LEF).

Direktivens bestämmelser om sekundäretablering föranleder ändringar

i FRL.

Försäkringsbolag som avser att inrätta en sekundäretablering i ett annat
EES-land skall först underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen skall
innehålla uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall inrättas, en
plan för den tilltänkta verksamheten med angivande av sekundäretable-
ringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall dri-
vas, uppgift om sekundäretableringens adress samt om vem som är dess
företrädare. Om inspektionen efter en prövning av bolagets organisation,
finansiella situation och företrädarnas kompetens och erfarenhet finner att
det inte föreligger något hinder för den planerade verksamheten skall in-
spektionen inom tre månader vidarebefordra underrättelsen till värdlands-
myndigheten tillsammans med ett intyg om att försäkringsbolaget har en
tillräcklig kapitalbas. Värdlandsmyndigheten har därefter två månader på
sig att inkomma med information om nationella villkor för verksamheten
motiverade av hänsyn till det allmänna bästa, (i avsnitt 6.3 behandlas
begreppet det allmänna bästa). Ett beslut av Finansinspektionen att inte
vidarebefordra en anmälan om en tilltänkt utlandsetablering skall motive-
ras. Till följd av förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om motive-
ring av beslut (20 §) uppfyller Sverige direktivens krav i det hänseendet.
I fråga om möjligheterna att överklaga sådana beslut föranleder direktiv-
bestämmelsema justeringar i FRL. Även underlåtenhet att underrätta
värdlandsmyndigheten eller att meddela avslagsbeslut inom tre månader
skall kunna föranleda domstolsprövning. I avsnitt 7 om straff och över-
klaganden föreslås ändrade regler om överklagande av Finansinspektio-
nens beslut och om domstolsprövning i vissa fall vid underlåtelse att
meddela underrättelse eller avslagsbeslut.

EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige

Enligt nu gällande regler krävs koncession för en försäkringsgivare med
säte i ett annat EES-land att driva försäkringsverksamhet från en sekun-
däretablering i Sverige (2 kap. 1 § LEF). Koncession kan beviljas för

218

etablering av en agentur eller en filial eller, när det gäller en för- Prop. 1994/95:184
säkringssammanslutning som t.ex. Lloyd's, en generalrepresentation.

Direktivens bestämmelser föranleder omfattande ändringar i LEF.
Ändringarna innebär i huvudsak att den utländska försäkringsgivaren utan
svensk koncession skall kunna etablera sig här. Hemlandsmyndigheten
skall i stället underrätta Finansinspektionen om den planerade verksam-
heten på motsvarande sätt som inspektionen skall göra vid ett svenskt
försäkringsbolags sekundäretablering inom EES. Inspektionen skall där-
efter underrätta hemlandsmyndigheten om eventuella svenska regler som,
med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för verksamheten här, (se
angående begreppet det allmänna bästa avsnitt 6.3). Försäkringsgivaren
har dock under alla förhållanden — alltså även om någon underrättelse
inte sker från inspektionen — rätt att påböija verksamheten två månader
efter det att Finansinspektionen har tagit emot ett meddelande från
hemlandsmyndigheten om den planerade verksamheten. Även om det
således inte längre krävs svensk koncession för en EES-försäkringsgivare
som ämnar driva verksamhet från en sekundäretablering här, skall
etableringen fortfarande ske med antagande av någon här i landet
vedertagen form (generalagentur, filial eller general representation).

Svenska försäkringsbolags gränsöverskridande verksamhet inom EES

Försäkringsbolag som vill driva gränsöverskridande verksamhet i ett
annat EES-land måste idag underrätta Finansinspektionen om sin avsikt
samt bifoga en plan över den planerade verksamheten (2 a kap. 1 §
FRL). Underrättelse till inspektionen krävs även när bolaget avser att
marknadsföra försäkringar i Sverige från en agentur eller filial i ett annat
EES-land avseende risker belägna här i landet (2 a kap. 2 § FRL).

De nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i
FRL måste ändras på i huvudsak följande sätt. Innan ett försäkringsbolag
får böija driva gränsöverskridande verksamhet gentemot ett annat EES-
land skall Finansinspektionen underrättas om bolagets avsikter. Underrät-
telsen skall innehålla information om vilken typ av risker resp, åtaganden
bolaget avser att försäkra. Inspektionen skall inom en månad vidarebe-
fordra försäkringsbolagets underrättelse om gränsöverskridande verksam-
het till mottagarlandet och samtidigt informera om vilka försäkringsklas-
ser försäkringsföretagets har auktorisation att erbjuda och överlämna ett
intyg om att försäkringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmar-
ginalen. Försäkringsbolaget får påböija verksamheten när det mottagit
underrättelse från inspektionen om att informationen har avlämnats till
mottagarlandet. Ovanstående gäller även när bolagets underrättelse rör
ändring av en pågående verksamhet. Inspektionen har alltså en månad på
sig att motsätta sig den planerade verksamheten eller ändring av pågående
verksamhet om man finner att förutsättning för densamma saknas.
Finansinspektionens beslut om att inte vidarebefordra ett försäkrings-
bolags underrättelse till värdlandsmyndigheten skall kunna överklagas hos
kammarrätten. I de fäll när inspektionen underlåter att vidarebefordra en

219

underrättelse skall försäkringsbolaget kunna använda sig av samma Prop. 1994/95:184
procedur som ifråga om underlåtelse vid svenska försäkringsbolags
sekundäretablering inom EES dvs. begära kammarrättens förklaring att
ärendet onödigt uppehålls (se vidare avsnitt 7 om straff och över-
klaganden).

EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet i Sverige

Vid gränsöverskridande verksamhet med livförsäkringar som riktar sig
till enskilda personligen krävs idag koncession för utländska EES-försäk-
ringsgivare om verksamheten sker utan förmedling av en försäkringsgi-
vare med koncession i Sverige. I andra fäll räcker det med att den gräns-
överskridande verksamheten föregås av anmälan till Finansinspektionen
(2 kap. 2 § LEF).

De nu gällande bestämmelserna i LEF för utländska EES-försäkringsgi-
vare att driva gränsöverskridande verksamhet måste i stor utsträckning
ändras. Den utländska EES-försäkringsgivaren skall få böija driva gräns-
överskridande verksamhet här i landet så snart Finansinspektionen från
försäkringsgivarens hemlandsmyndighet har mottagit ett intyg om att för-
säkringsföretagets kapitalbas inte understiger solvensmarginalen och in-
formation om vilka försäkringsklasser försäkringsföretagets har auktorisa-
tion att erbjuda samt vilka risker eller åtaganden som försäkringsgivaren
avser att försäkra, och försäkringsgivaren underrättats om att informatio-
nen översänts. Värdlandet får emellertid kräva att, när det gäller trafik-
försäkring, försäkringsgivaren utser en representant och anger dennes
adress samt att försäkringsgivaren avger en förklaring om att man är
medlem i värdlandets nationella försäkringsbyrå och garantifond (i Sve-
rige Trafikförsäkringsföreningen). Bestämmelser om representant för tra-
fikförsäkringsgivare har redan införts i 5 § trafikskadelagen (SFS
1993:1307). Representanten skall företräda försäkringsgivaren vid försäk-
ringsfäll och ha behörighet att svara för försäkringsgivaren inför domstol,
m.m. Dessa regler bör behållas oförändrade.

220

6.2 Hemlandstillsyn

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Svenska försäkringsbolags verksamhet inom
EES-området skall i första hand stå under Finansinspektionens till-
syn. Verksamhet som en utländsk EES-försäkringsgivare driver i
Sverige skall i första hand stå under tillsyn av behörig myndighet i
försäkringsgivarens hemland.

Regler om utökade tillsynsbefogenheter för Finansinspektionen in-
förs. Reglerna om befogenhet för inspektionen att inskränka ett för-
säkringsbolags förfogande över sina tillgångar utökas. Inspektionen
skall även ha befogenhet att anmoda ett EES-land där ett svenskt för-
säkringsbolag driver verksamhet att vidta åtgärder motsvarande de
inspektionen vidtagit.

En EES-försäkringsgivares hemlandsmyndighet får efter anmälan
till Finansinspektionen företa inspektion på platsen av en försäkrings-
givares sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen skall
bistå och samarbeta med hemlandsmyndigheten i dess tillsyn. Om en
EES-försäkringsgivare visar sig olämplig att driva verksamhet här i
landet skall inspektionen meddela detta till hemlandsmyndigheten
som har att vidta åtgärder. Inspektionen har dock möjlighet att i
speciellt brådskande fall vidta vissa åtgärder utan att meddela
hemlandsmyndigheten.

Intempromemorians förslag: I promemorian föreslås inte någon möj-
lighet att inskränka ett bolags rätt att förfoga över sina tillgångar vid
förverkande av bolagets koncession. Inte heller föreslås möjlighet för in-
spektionen att anmoda ett försäkringsbolags värdlandsmyndighet att vidta
motsvarande åtgärder. I promemorian föreslås dock vidare en möjlighet
för inspektionen att i vissa brådskande fall utan att först ha hört hem-
landsmyndigheten bestämma hur verksamheten skall bedrivas.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund har påpekat att inskränk-
ning av ett försäkringsbolags rätt att förfoga över sina tillgångar redan
när kapitalbasen underskrider solvensmarginalen enligt direktiven endast
tillåts i undantagsfall. Vidare föreskriver direktiven att möjlighet till
inskränkning även föreligger när det finns risk för att ett bolags finan-
siella ställning ytterligare kommer att försämras. Advokatsamfundet har
dessutom som sin uppfattning uttalat att det fektum att promemorians för-
slag saknar regler om konsekvenser av förfogande i strid med beslut om
inskränkning av förfoganderätten skall tolkas som att rättshandlingen inte
blir civilrättsligt ogiltig.

221

EG:s regler

Prop. 1994/95:184

Hemlandstillsynens omfattning

Hemlandets tillsynsmyndighet är enligt direktiven ensam ansvarig för den
finansiella tillsynen av de försäkringsgivare som har sitt säte i landet.
Detta gäller oavsett var inom gemenskapen försäkringsgivaren driver sin
verksamhet och oavsett om dennes verksamhet i en annan medlemsstat
drivs från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verk-
samhet. Hemlandsmyndigheten skall dessutom kräva att försäkringsgi-
varna har sunda metoder för administration och bokföring samt lämpliga
rutiner för intern kontroll, artikel 13 i första skadeförsäkringsdirektivet
och artikel 15 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt
artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livför-
säkringsdirektivet) .

Hemlandsmyndigheten skall ha löpande tillsyn över att försäkringsgiva-
ren, även efter det att auktorisation beviljats, uppfyller förutsättningarna
för auktorisation i enlighet med artikel 8 i både första skadeförsäkrings-
direktivet och första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel
6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkrings-
direktivet). Grund för återkallelse föreligger när ett försäkringsbolag inte
längre uppfyller villkoren för att bedriva försäkringsverksamhet, artikel
22.1 b i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 bi första liv-
försäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäk-
ringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet).

Medel för tillsynen

Inom ramen för sin tillsyn skall hemlandsmyndigheten kunna genomföra
inspektioner på plats hos sekundäretableringar i andra länder, dock först
efter att ha informerat värdlandsmyndigheten, artikel 14 i första skade-
försäkringsdirektivet och artikel 16 i första livförsäkringsdirektivet (i
lydelse enligt artikel 10 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 9
i tredje livförsäkringsdirektivet). Värdlandsmyndigheten får medverka vid
en sådan kontroll.

Hemlandet skall ålägga en försäkringsgivare att återkommande ge in
redovisning och övrig dokumentation om verksamheten inom EG som be-
hövs för tillsynen, artikel 19 i första skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 23 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 11
i tredje skadeförsäkringsdirektivet och 10 i tredje livförsäkringsdirekti-
vet).

Vaije medlemsstat skall vidta alla åtgärder som behövs för att dess be-
höriga myndighet skall få de befogenheter och resurser som behövs för
tillsyn över försäkringsgivare i och utanför den egna medlemsstaten. I
direktiven nämns särskilt åtgärder som gör det möjligt att göra ingående
undersökningar genom inhämtande av uppgifter och begäran att få in
handlingar angående försäkringsrörelsen samt genom inspektion på plats

222

i ett företags lokaler. Vidare skall myndigheten ha möjlighet att vidta alla Prop. 1994/95:184
nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande företaget, dess ledning eller
personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att verk-
samheten bedrivs i enlighet med nationella lagar och författningar, att
försäkringsgivaren följer verksamhetsplanen i dess tvingande delar samt
att förhindra och undanröja missförhållanden som är till förfång för för-
säkringstagarna. Vaije medlemsstat skall dessutom ge sin behöriga myn-
dighet befogenhet att tillse att försäkringsgivaren fullgör sina åligganden
i dessa hänseenden, om nödvändigt genom att använda tvångsmedel, och
vid behov på rättslig väg.

Enligt artikel 8 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första
livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeför-
säkringsdirektivet och artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt arti-
kel 29 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkrings-
direktivet får hemlandsmyndigheten inte anta bestämmelser om krav på
förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna eller sär-
skilda villkor, premietariffer eller av formulär och andra tryckta hand-
lingar för användning i mellanhavanden med försäkringstagarna. För liv-
försäkring gäller förbudet även tekniska grunder för premieberäkning och
beräkning av tekniska avsättningar. Förbudet avser krav på såväl redo-
visning vid själva koncessionstillfället som anmälan under verksamhetens
gång. Dock får hemlandet föreskriva regelmässig underrättelse av tek-
niska grunder för premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar
för att kontrollera att nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema-
tiska principer efterlevs. Förbudet för förhandsgranskning av grunder för
försäkringsverksamheten behandlas särskilt i avsnitt 5.2. Enligt artikel 29
i tredje skadeförsäkringsdirektivet får dock hemlandsmyndigheten genom
stickprovskontroll kräva att försäkringsvillkor och andra dokument företes
för att kontrollera överensstämmelse med de nationella bestämmelserna
rörande försäkringsavtal.

Hemlandets tillsyn över försäkringsgivares överlåtelse av sitt försäk-
ringsbestånd behandlas särskilt i avsnitt 6.4.

Hemlandsmyndighetens ingripandemöjligheter

Om en försäkringsgivare inte följer bestämmelserna om försäkringstekni-
ska avsättningar eller inte uppfyller kraven på garantifondens storlek får
hemlandsmyndigheten förbjuda företaget att fritt förfoga över sina till-
gångar, artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i
första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 13 tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet).
Sådana åtgärder får i undantagsfall vidtas av hemlandsmyndigheten även
när solvensmarginalen underskrider den föreskrivna miniminivån om
myndigheten bedömer att försäkringsgivarens finansiella ställning ytter-
ligare kommer att försämras. Myndigheterna i de länder där försäkrings-
givaren bedriver verksamhet skall i förväg informeras om åtgärden. Även
efter det att en åtgärd vidtagits skall de behöriga myndigheterna i länder

223

där försäkringsgivaren driver verksamhet informeras och på begäran av Prop. 1994/95:184
hemlandsmyndigheten vidta samma åtgärder beträffande de av försäk-
ringsgivarens tillgångar som är belägna inom landet och som anges av
hemlandsmyndigheten. Enligt artikel 27 i första skadeförsäkringsdirek-
tivet, i dess lydelse enligt artikel 13 i assistansdirektivet (84/641/EEG),
och artikel 31.2 i första livförsäkringsdirektivet skall motsvarande gälla
även för agenturer och filialer till försäkringsgivare med huvudkontor
utanför gemenskapen.

I första generationens försäkringsdirektiv föreskrivs att grund för åter-
kallelse av auktorisationen föreligger när försäkringsgivaren inte inom
angiven tid vidtar de åtgärder som fastställts i en rekonstruktions- eller
finansieringsplan för återställande av ett företags finansiella ställning, när
försäkringsgivaren inte längre uppfyller villkoren för tillståndet eller när
försäkringsgivaren allvarligt åsidosätter sina skyldigheter enligt de regler
den omlättas av. I tredje generationens försäkringsdirektiv, artikel 22 i
första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26 i första livförsäkrings-
direktivet (i lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet
och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet), har som ytterligare grun-
der för återkallande av en auktorisation angivits att en försäkringsgivare
inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från
auktorisation eller upphör att utöva verksamhet under en längre tid än sex
månader. Enligt de nya bestämmelserna är det hemlandsmyndigheten som
återkallar auktorisationen även beträffande bolagets verksamhet i andra
medlemsstater. Detta har sin grund i att en auktorisation som godkänts
av hemlandet gäller inom hela EG enligt principen om en enda auktorisa-
tion, se avsnitt 6.1. Hemlandsmyndigheten skall anmäla återkallelse eller
upphörande av auktorisationen till de behöriga myndigheterna i övriga
medlemsstater där försäkringsgivaren driver försäkringsverksamhet, varpå
dessa är skyldiga att hindra försäkringsgivaren från att där inleda ny
verksamhet. (Redan i första generationens försäkringsdirektiv stadgas om
hemlandsmyndighetens skyldighet att i samarbete med värdlandsmyndig-
hetema vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades
intressen varvid särskilt poängteras möjligheten att i detta syfte inskränka
försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar).

Värdlandsmyndighetens befogenheter

Reglerna om hemlandstillsyn innebär inte att värdlandets lagar saknar til-
lämpning för försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet genom
en sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet inom värdlan-
dets territorium, eller att allt ansvar och alla befogenheter tas ifrån
värdlandsmyndigheten. Innan verksamheten vid en sekundäretablering in-
leds skall värdlandsmyndigheten ha viss tid på sig att ange under vilka
villkor som verksamheten far bedrivas. Sådana villkor skall vara motive-
rade av hänsyn till det allmänna bästa, (se avsnitt 6.3 om begreppet det
allmänna bästa).

224

Enligt artikel 45 i tredje skadeförsäkringsdirektivet får medlemsstaterna Prop. 1994/95:184
föreskriva att de försäkringsgivare som driver verksamhet inom deras ter-
ritorium skall ansluta sig till och delta i garantisystem som är avsedda att
säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och
skadelidande tredje man. En förutsättning för att kräva anslutning till en
sådan garantiordning är att kravet även gäller inhemska försäkringsgi-
vare.

Värdlandets myndighet får i likhet med hemlandsmyndigheten inte anta
bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning
av allmänna eller särskilda villkor, premietariffer eller av formulär och
andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäk-
ringstagarna. För livförsäkring gäller förbudet även tekniska grunder för
premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar. Under verksam-
hetens gång får dock värdlandsmyndigheten kräva redovisning av villkor
och andra tryckta handlingar för att genom stickprovskontroll kontrollera
att dessa överensstämmer med den nationella lagstiftningen rörande för-
säkringsavtal. Kontrollen får dock inte vara ett villkor för en fortsatt
verksamhet i landet. Detta följer av artiklarna 29 och 39 i både tredje
skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Värdlandsmyndigheten kan begära att få ta del av de dokument som
den behöver för kontroll av att nationella bestämmelser i övrigt iakttas,
artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livför-
säkringsdirektivet. I den mån begäran avser områden reglerade av EG är
en förutsättning givetvis att det inte strider mot diskrimineringsprincipen,
dvs. reglerna skall inte syfta till ett gynnande av försäkringsgivare som
har värdlandet som hemland. Samma artikel ger värdlandsmyndigheten
rätt att ingripa mot utländska försäkringsgivare som överträder föreskrif-
ter som gäller för dem i värdlandet. Genom artikeln erhåller värdlandet
i stort sett samma möjligheter till ingripanden vad gäller sekundäretable-
ringar inom dess territorium som redan gäller gränsöverskridande verk-
samhet enligt andra generationens direktiv.

Vid ingripanden skall värdlandsmyndigheten följa en viss procedur. Det
i artikeln anvisade förfärandet innebär att värdlandsmyndigheten i första
hand skall anmoda försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om anmodan inte
följs skall myndigheten underrätta behörig hemlandsmyndighet som har
att ingripa mot försäkringsgivaren. Om missförhållandena inte upphör,
trots att hemlandsmyndigheten vidtagit åtgärder eller till följd av att ett
ändamålsenligt ingripande inte kan ske i hemlandet, får värdlandsmyndig-
heten vidta de åtgärder som behövs för att fortsatta överträdelser skall
förhindras. Om det oundgängligen krävs får myndigheterna hindra den
tredskande försäkringsgivaren att ingå nya försäkringsavtal i värdlandet.

I vissa fäll skall värdlandsmyndigheten vidta åtgärder efter anmaning
av hemlandsmyndigheten. Enligt artikel 22 i första skadeförsäkringsdirek-
tivet och artikel 26 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt
artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje
livförsäkringsdirektivet) skall värdlandsmyndigheten efter anmälan från
hemlandsmyndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att hindra försäk-
ringsgivaren från att påböija ny försäkringsverksamhet inom dess terri-

225

15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

torium när den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland åter- Prop. 1994/95:184
kallar försäkringsgivarens auktorisation. Värdlandsmyndigheten skall
också på begäran av hemlandsmyndigheten begränsa eller förbjuda en
försäkringsgivares förfoganderätt över sina tillgångar. Ytterligare befo-
genheter för värdlandet på initiativ från behörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland framgår av avsnitt 6.4 om överlåtelse av försäkringsbe-
stånd.

Informationsutbyte och sekretess

Direktiven innehåller flera regler om informationsutbyte mellan till-
synsmyndigheterna samt mellan tillsynsmyndigheterna och försäkrings-
givarna.

Artikel 38 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livför-
säkringsdirektivet ger medlemsstaten rätt att av en försäkringsgivare, som
driver verksamhet i landet med stöd av etableringsrätten eller friheten att
tillhandahålla tjänster, kräva att handlingar som skall lämnas till värdlan-
dets myndigheter skall vara skrivna på landets officiella språk.

Artikel 44 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 43 i tredje
livförsäkringsdirektivet innehåller en förpliktelse för försäkringsgivare
som driver verksamhet i en annan medlemsstat att förse hemlandets till-
synsmyndighet med vissa uppgifter om verksamheten. Beträffande det
närmare innehållet i uppgifterna hänvisas till de aktuella bestämmelserna
i direktiven, (bilaga 7 och 8). Hemlandets tillsynsmyndighet skall om det
begärs överlämna en sammanfattning av uppgifterna till de behöriga myn-
digheterna i de medlemsstater där försäkringsbolaget är sekundäretablerat
eller driver gränsöverskridande verksamhet.

Artikel 16 i tredje skadeförsäkringsdirektiv och artikel 15 i tredje liv-
försäkringsdirektivet innehåller regler om sekretess, tystnadsplikt och om
utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna.

Skälen för regeringens förslag: Genom införlivandet i svensk lagstift-
ning av första och andra generationens försäkringsdirektiv genomfördes
det första steget mot hemlandstillsyn på så sätt att hemlandsmyndigheten
har ansvar för tillsyn över soliditeten (prop. 1992/93:257). Genom tredje
generationens direktiv genomförs nu hemlandstillsynen fullt ut.

Även om det inte sägs klart i direktiven måste hemlandstillsynen förstås
så att inte endast den egentliga tillsynen utan även vissa delar av hemlan-
dets relevanta lagstiftning blir gällande för företagens verksamhet i andra
EES-länder.

Beträffande frågan om vilket lands försäkringsavtalslag som skall til-
lämpas finns särskilda EG-harmoniserade regler i lag (1993:645) om
tillämplig lag för vissa försäkringsavtal.

I propositionen om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med
anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:257 s. 154) uttalade föredra-
gande statsrådet att det ligger i sakens natur att gränsöverskridande verk-
samhet i allt väsentligt fäller under de lagar som gäller i det land från
vilket verksamheten bedrivs. Svensk lags tillämplighet på verksamhet som

226

utgår från här etablerade filialer har för värdepappersföretags del berörts
av regeringen i propositionen Nya kapitaltäckningsregler (prop.
1994/95:50 s. 132 f.). De överväganden som gjorts där är i huvudsak til-
lämpliga även på försäkringsgivare.

Såvitt gäller försäkringsgivares verksamhet här i landet genom agentur
gör direktiven ingen skillnad mellan filialer och agenturer. Visserligen
utgör en agentur inte en integrerad del av försäkringsgivaren utan är en
självständig juridisk eller fysisk person. Den verksamhet som bedrivs in-
går dock i försäkringsgivarens totala verksamhet. Hemlandsmyndigheten
har därigenom ett legitimt intresse av att effektivt kunna övervaka verk-
samheten i utlandet även om den bedrivs genom självständig agentur.
Även beträffande agenturer är därför regeringens tidigare överväganden
i prop. 1994/95:50 s. 132 f. tillämpliga.

Det kan tilläggas att svenska försäkringsavtalsrättsliga regler i huvudsak
är tillämpliga när det är fråga om svenska risker eller åtaganden.

Prop. 1994/95:184

Tillsynsmedel och befogenheter beträffande svenska försäkringsbolag

Direktiven anger en miniminivå för hemlandsmyndighetens tillsynsmedel
och befogenheter. Flera av dessa står redan idag till inspektionens förfo-
gande, t.ex. möjligheten att genom stickprovskontroll granska bolagens
försäkringsvillkor och andra dokument och handlingar som bolaget an-
vänder i mellanhavande med försäkringstagarna. Förbudet av förhands-
granskning av grunder för försäkringsverksamheten behandlas särskilt i
avsnitt 5.2.1.

Direktivbestämmelserna påkallar dock vissa förändringar. Ändringarna
avser utökad skyldighet att i vissa fäll begränsa försäkringsbolagets förfo-
ganderätt över sina tillgångar samt en löpande prövning av ägare med
kvalificerat innehav i bolaget. Beträffande prövningen av större ägare, se
avsnitt 5.1.

Enligt 19 kap. 11 § FRL får regeringen besluta om förbud eller
begränsning av ett försäkringsbolags förfoganderätt över sina tillgångar
när bolaget inte följer gällande bestämmelser om redovisning och täck-
ning av försäkringstekniska skulder eller inte uppfyller gällande krav på
garantibelopp. Bestämmelsen måste i enlighet med direktiven ändras så
att möjlighet till sådant ingripande föreligger även när bolagets kapitalbas
understiger solvensmarginalen och bolagets finansiella ställning riskerar
att ytterligare försämras. Vidare bör det införas en möjlighet för inspek-
tionen att begränsa eller förbjuda ett bolags förfogande över sina till-
gångar i avvaktan på rättens beslut enligt 14 kap. 3 § FRL om likvidation
med anledning av förverkande av bolagets koncession. För att ge försäk-
ringsbolaget möjlighet till materiell prövning av ett beslut om en sådan
inskränkning, och för att tillgodose de krav på snabbhet som ett sådant
ingripande påkallar, bör ett beslut om inskränkning av ett bolags förfo-
ganderätt fattas av Finansinspektionen istället för av regeringen.

227

Finansinspektionen har anmärkt att intempromemorian inte berör frågan Prop. 1994/95:184
om löpande tillsyn av ledningens lämplighet och framhållit att inte heller
direktiven innehåller någon sådan regel.

Grund för återkallelse av koncession föreligger enligt artikel 22 i första
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26 i första livförsäkringsdirektivet
bl.a. om försäkringsbolaget inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att
bedriva försäkringsverksamhet. Bestämmelsen skall enligt regeringens
mening tolkas som ett mandat för en löpande tillsyn av bl. a. företagsled-
ningens lämplighet, (se även avsnitt 5.1.2). Finansinspektionens uppgift
enligt 19 kap. 1 § FRL att löpande verka för en sund utveckling av för-
säkringsväsendet får därmed anses omfatta även denna prövning. Därmed
föreligger också möjlighet för Finansinspektionen att förelägga om rätt-
else eller återkalla koncessionen när ett bolag inte uppfyller förutsätt-
ningarna för verksamheten (19 kap. 11 § FRL). Till detta kommer att
grund för återkallelse av koncessionen enligt 19 kap. 11 § FRL föreligger
om ett bolag inte längre uppfyller kraven på koncession.

När Finansinspektionen fattat beslut om att begränsa eller förbjuda ett
bolags förfoganderätt över sina tillgångar kan inspektionen anmoda värd-
landsmyndighetema att vidta motsvarande åtgärder beträffande de av
bolagets tillgångar som finns inom värdlandets territorium. En regel med
den innebörden bör därför införas i FRL. Motsvarande gäller när bola-
gets koncession förverkats och åtgärder skall vidtas till skydd för försäk-
ringstagarnas intressen. De åtgärder som här står till inspektionens för-
fogande inkluderar en möjlighet att begränsa eller förbjuda bolagets förfo-
ganderätt över sina tillgångar.

Sveriges advokatsamfund har övervägt vilken civilrättslig innebörd ett
förfogande i strid med ett förbud skall ha och därvid kommit fram till att
det får antas att sådana förfoganden är civilrättsligt giltiga. Regeringen
delar advokatsamfundets uppfattning om att ett förfogande i strid med
Finansinspektionens förbud torde vara civilrättsligt giltigt. Sådant för-
fogande bör dock kunna stävjas genom att förbudet förenas med vite. En
möjlighet att förena förbud med vite bör, på samma sätt som redan gäller
enligt LEF, införas i FRL.

Vidare föreslås en uttrycklig regel om att inspektionen skall ingripa mot
ett försäkringsbolag som driver verksamhet i ett annat EES-land om den
behöriga myndigheten i det landet uppmärksammar inspektionen på att
det råder missförhållanden.

Tillsyn över utländska EES-försäkringsgivare

Finansinspektionen skall alltså inte utöva någon finansiell tillsyn över den
verksamhet som en försäkringsgivare från ett annat EES-land driver här
i landet genom sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet.
Finansinspektionen skall emellertid följa verksamheten i den mån det be-
hövs för att fullgöra sina skyldigheter i övrigt enligt svensk lag eller
föreskrift som meddelats med stöd av lag samt de regler inom hemlands-
myndighetens kompetensområde som värdlandet i enlighet med direktiven

228

tillåts behålla förutsatt att de är motiverade enligt principen om det Prop. 1994/95:184
allmänna bästa, se avsnitt 6.3. Inspektionen får inte företa någon gransk-
ning på förhand eller löpande av försäkringsvillkor, tekniska grunder för
beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar eller formulär och
andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäk-
ringstagarna. Däremot har inspektionen möjlighet till granskning genom
stickprovskontroll av försäkringsvillkoren och formulär och andra tryckta
handlingar som används för mellanhavanden med försäkringstagarna.

Finansinspektionen skall, om försäkringsgivare inte följer de svenska
rättsregler som de är bundna av eller om försäkringsgivaren på annat sätt
visar sig vara olämplig att driva försäkringsverksamhet här, kunna före-
lägga försäkringsgivaren att vidta rättelse (artikel 40 i både tredje skade-
försäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet). Om rättelse inte sker
bör inspektionen överlämna ärendet till hemlandsmyndigheten. Om hem-
landsmyndighetens ingripande inte heller hjälper skall inspektionen ha
möjlighet att ingripa mot överträdelsen och vidta de åtgärder som behövs
för att förhindra fortsatta överträdelser. Detta får, om det oundgängligen
krävs, ske genom förbud för försäkringsgivaren att ingå nya försäkrings-
avtal. Inspektionen skall informera och samråda med hemlandsmyndig-
heten innan åtgärder vidtas. I brådskande fäll bör inspektionen få vidta
åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser även om hemlands-
myndigheten inte informerats i förväg. De nu angivna reglerna bör gälla
oberoende av om verksamheten drivs från en sekundäretablering eller
genom gränsöverskridande verksamhet.

Sveriges advokatsamfund har efterlyst en möjlighet för inspektionen att
i brådskande fäll förbjuda EES-försäkringsgivare att fritt förfoga över
sina tillgångar här i landet utan att invänta hemlandsmyndighetens sam-
tycke.

Direktiven tillåter inte ett ingripande av värdlandsmyndigheten av den
art som advokatsamfundet efterlyser. Möjligheten att begränsa eller för-
bjuda förfoganderätten av en försäkringsgivares tillgångar är knuten till
den finansiella tillsynen vilket är hemlandsmyndighetens exklusiva kom-
petensområde. Artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och
tredje livförsäkringsdirektivet ger som nämnts värdlandsmyndigheten möj-
lighet att ingripa genom att t.ex. förhindra fortsatt verksamhet i landet
när försäkringsgivaren bryter mot regler inom värdlandets kompetensom-
råde. Ett exempel på ett sådant ingripande är när viss typ av försäkring
inte är tillåten i värdlandet med hänsyn till det allmänna bästa. Värd-
landet har då möjlighet att ingripa mot överträdelse av förbudet, i bråd-
skande fell utan föregående samråd med hemlandet. Inspektionen skall
också under alla förhållanden biträda hemlandsmyndigheten vid verkstäl-
ligheten av ingripandena.

Enligt 5 kap. 14 § LEF skall Finansinspektionen förordna ett ombud
för företrädaren för en sekundäretablering, om en företrädare av en eller
annan anledning inte längre upprätthåller sin post. För att stå i överens-
stämmande med principen om hemlandstillsyn bör dock initiativet till en
sådan åtgärd komma från hemlandsmyndigheten. Bara om saken inte tål
uppskov på grund av att försäkringstagarnas intressen äventyras bör

229

Finansinspektionen kunna förordna om ersättare för företrädaren och i så Prop. 1994/95:184
fäll omgående informera hemlandsmyndigheten. Av samma anledning bör
de detaljerade regler upphävas som fastställer Finansinspektionens befo-
genheter när en försäkringsgivares verksamhet här i landet upphör. Det
kan dock tänkas att inspektionen, inom ramen för sin skyldighet att bi-
träda hemlandsmyndigheten, på dess begäran ändå aktivt kommer att få
delta i avvecklingen av verksamheten.

I LEF finns också en rad detaljerade regler som anger förutsättningarna
för en försäkringsrörelses bedrivande och hur verksamheten skall drivas.
Det finns bestämmelser om bl.a. rapportering av försäkringstekniska
skulder, grunder för livförsäkringar, redovisning av tillgångar som mot-
svarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, skyldighet att
föra register över dessa tillgångar och försäkringstagarnas särskilda för-
månsrätt i tillgångarna, samt att försäkringstekniska beräkningar skall ut-
föras under överinseende av en av Finansinspektionen godtagen aktuarie.
Det ankommer fortsättningsvis på hemlandsmyndigheten att kontrollera
att en försäkringsgivares verksamhet här i landet är godtagbar i dessa
hänseenden. Alla dessa regler skall därför upphävas. Försäkringstagarnas
särskilda förmånsrätt behandlas särskilt i avsnitt 5.5.10.

När det gäller skadeförsäkringsverksamhet får EES-försäkringsgivare
enligt direktiven tvingas att delta i en garantiordning för att säkerställa att
skadeersättning kan betalas till skadelidande försäkringstagare om en så-
dan garantiordning finns enligt ett lands nationella bestämmelser. En
sådan skyldighet finns redan beträffande trafikförsäkring. En behandling
av frågan om inrättande av en allmän garantiordning ligger inom ramen
för Försäkringsutredningens fortsatta arbete. Mot den bakgrunden är
regeringen inte nu beredd att föreslå någon lagändring med anledning av
den ifrågavarande direktivbestämmelsen.

Informationsutbyte och sekretess

För att tillsynen över försäkringsgivare som verkar i olika länder skall bli
effektiv är det av största vikt att EG-reglema om obligatoriskt utbyte av
information och fortlöpande samarbete mellan tillsynsmyndigheterna fun-
gerar väl. Enligt 19 kap. 1 § FRL och 22 a § LUF skall Finansinspektio-
nen ha ett nära samarbete med andra länders myndigheter. Enligt rege-
ringens bedömning finns det inte något behov av lagändring med anled-
ning av direktivens bestämmelser.

Direktiven ger rättighet att kräva att den information som inges av en
EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet i Sverige genom
sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet skall vara förfet-
tad på svenska. Enligt 8 kap. 3 § LEF skall en försäkringsgivare på begä-
ran bifoga bestyrkt svensk översättning av de handlingar som lämnas in.

Svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter
regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket i sekretesslagen. I prop. (1994/95:50)
Nya kapitaltäckningsregler m.m. s. 135 har regeringen gjort den bedöm-
ningen att bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i

230

tillsynsarbetet lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska Prop. 1994/95:184
myndigheter. Det finns inte anledning att här göra en annan bedömning.

Såvitt avser sekretess för uppgifter som erhållits från en utländsk
myndighet har även den frågan behandlats av regeringen i nyss nämnd
proposition. Regeringens bedömning där, som det inte heller här finns
anledning att frångå, är att 8 kap. 5 § sekretesslagen är tillämplig på
information som erhållits i enlighet med bestämmelser grundade på EG-
direktiv.

Skatterättsliga konsekvenser

De nya reglerna om gränsöverskridande verksamhet (och överlåtelse av
livförsäkringsbestånd, se avsnitt 6.4) aktualiserar frågan om ändringar i
skattereglerna i syfte att säkerställa beskattningen. Regeringen avser att
återkomma i dessa frågor under våren.

6.3 Begreppet det allmänna bästa

Enligt artikel 28 (om förbud mot att hindra försäkringstagare från att
teckna försäkring) och artikel 41 (om förbud mot att hindra marknadsfö-
ring i landet) i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkrings-
direktivet samt artikel 54 i tredje skadeförsäkringsdirektivet (om sjukför-
säkring), kan friheten att tillhandahålla tjänster inskränkas om det kan
motiveras med hänsyn till skyddet av det allmänna bästa. Vid sekundär-
etablering skall värdlandsmyndigheten enligt första skadeförsäkrings-
direktivet och tredje livförsäkringsdirektivets artikel 10 (i dess lydelse
enligt artikel 32 i tredje skade- och livförsäkringsdirektivet) meddela
myndigheten i försäkringsgivarens hemland vilka nationella regler,
motiverade utifrån det allmänna bästa, som försäkringsgivaren har att
rätta sig efter. De nationella reglerna till skydd för det allmänna bästa
gäller dock för försäkringsgivaren även om värdlandsmyndigheten skulle
underlåta att informera om reglerna. Inget hindrar alltså att myndigheten
även vid uteblivet meddelande ingriper mot överträdelser av reglerna.
Värdlandsmyndighetens informationsskyldighet skall ses som ett sätt att
förebygga att en försäkringsgivare av okunskap om de nationella reglerna
gör sig skyldig till överträdelser av desamma.

I ingresserna till tredje skadeförsäkringsdirektivet ( punkt 19 ) och
tredje livförsäkringsdirektivet (punkt 20 ) påpekas att det ligger i försäk-
ringstagarnas intresse att ha tillgång till bredast möjliga försäkringsutbud
så att de kan välja vad som bäst motsvarar deras behov. Det land där ris-
ken är belägen eller, när det gäller livförsäkring, landet där åtagandet har
gjorts, har ansvaret för att det inte finns några hinder för detta. Dock far
inskränkning göras om en försäkringsprodukt eller tillhandahållandet av
den strider mot det allmänna bästa i landet och det allmänna bästa inte
redan är skyddat genom regler i försäkringsgivarens hemland. Vidare

231

skall inskränkningen stå i proportion till det avsedda målet och vara Prop. 1994/95:184
objektivt nödvändig för att uppnå det önskade skyddet. Inskränkningarna
måste givetvis tillämpas utan diskriminering på alla företag som är
verksamma inom landet.

Det allmänna bästa har även behandlats av EG-domstolen i de s.k.
koassuransdomarna från 1986. Domstolen angav därvid kriterier för
accepterande av sådana restriktioner liknande de som nu återfinns i
ingresserna till den tredje generationens försäkringsdirektiv.

Ur domstolens uttalande kan uttolkas att vissa nationella restriktioner
accepteras om de syftar till att skydda det allmänna bästa i väntan på att
harmoniseringen och samordningen av medlemsstaternas normer på
området framskridit. Efter hand som arbetet med EG-harmoniseringen
gått framåt sedan 1986, framför allt genom antagandet av tredje
generationens försäkringsdirektiv, bör utrymmet for inskränkningar med
hänvisning till det allmänna bästa ha minskat. Direktiven lämnar dock
som nämnts öppningar där inskränkningar motiverade av hänsyn till det
allmänna bästa är möjliga. Som exempel på nationell regel som fort-
farande anses innebära en försvarbar inskränkning av den inre markna-
dens fria rörlighet för tjänster och principen om produktfrihet brukar
nämnas förbudet i Italien för dess medboigare att teckna kidnappningsför-
säkring. Det anses föreligga en risk för en ökning av antalet kidnapp-
ningar om det finns en försäkring som gör det möjligt för brottslingen att
få ut en lösesumma. Ett förbud mot en försäkring som så uppenbart
medför risk för ökad grov brottslighet i ett land, ställt mot försäkringens
existensberättigande och den förlust marknaden skulle lida om den
förbjöds, får anses vara en proportionell åtgärd utifrån det allmänna bästa
och därmed ett godtagbart undantag från principen om produktfrihet.

I förarbetena till den lagstiftning som införlivar den tredje generatio-
nens försäkringsdirektiv med dansk rätt hävdas bl.a. följande. Inskrän-
kande nationella regler om försäkringsavtal, produktansvar och allmänna
försäkringsvillkor är godtagbara så länge de kan motiveras med stöd av
den principen om det allmänna bästa. Dessa områden är inte EG-harmo-
niserade och därför endast underkastade nationell kompetens. När det
gäller de områden där regelverket harmoniserats krävs att en möjlighet
till undantag uttryckligen anvisas i en direktivbestämmelse. Sådana
möjligheter ges i artiklarna rörande produktfrihet, marknadsföring och
regler om vissa sjuk- och arbetsskadeförsäkringar.

Med stöd av sådana undantagsmöjligheter har i den danska rättsord-
ningen några förbud behållits. Så gäller t.ex. förbud mot att, utan den för-
säkrades samtycke, teckna livförsäkring där försäkringsgivaren vid den
försäkrades död förpliktar sig att utbetala större belopp än inbetalda pre-
mier och räntor, förbud mot att teckna livförsäkring där försäkringsgiva-
ren åtar sig att betala ut ett större belopp än inbetalda premier och räntor
vid dödsfall som inträffår innan den försäkrade fyllt åtta år, s.k. änglama-
kerskeförsäkring. Syftet är att motverka brott som ger ekonomisk vinning
för en gärningsman.

232

Regler som kan inskränka friheterna enligt den tredje generationens Prop. 1994/95:184
direktiv måste således prövas mot bakgrund av principen om det allmänna
bästa.

Principen om produktfrihet

Principen om produktfrihet innebär att försäkringstagaren fritt skall få
välja försäkringsgivare och försäkringsprodukt. Från en annan utgångs-
punkt innebär principen en strävan mot minsta möjliga hinder för mark-
nadsföring och utveckling av nya försäkringsprodukter. Enligt ingresserna
till de tredje skade- resp, livförsäkringsdirektiven, punkt 19 och 20, är
det i försäkringstagarnas intresse att ha tillgång till största möjliga utbud
av försäkringsprodukter. Det åligger vaije EES-land att se till att de pro-
dukter som erbjuds inom EES kan avsättas i landet. Enligt artikel 28 i
båda direktiven får det land där risken är belägen resp, landet för åtagan-
det inte hindra försäkringstagare att teckna försäkringar som är godkända
i försäkringsgivarens hemland. Dock har man ansett det nödvändigt att
väga produktfriheten mot ett rimligt skydd för det allmänna bästa dvs.
konsumentskyddsaspekten och landets nationella policy, varför man från
principen får göra undantag för försäkringsavtal som står i strid med
rättsregler motiverade av det allmänna bästa, jämför den tidigare nämnda
italienska kidnappningsförsäkringen och den danska s.k. änglamakerske-
försäkringen. I avsnitt 5.3 har konstaterats att vissa bestämmelser på tra-
fikförsäkringsområdet inte är förenliga med principen om produktfrihet
och inte heller kan motiveras med hänsyn till det allmänna bästa. De för-
fattningsändringar som därför kan komma ifråga att genomföras ligger
inte på lagnivå. Inte heller på något annat område har något behov av
lagändringar kunnat konstateras med anledning av de aktuella direktivbe-
stämmelsema.

Marknadsföring

Artikel 41 i båda direktiven innehåller en regel om marknadsföring.
Enligt bestämmelsen skall försäkringsgivare ha rätt att marknadsföra för-
säkringar i ett värdland, så länge det sker i överenstämmelse med sådana
regler om innehåll och form som värdlandet antagit för att skydda det all-
männa bästa. De svenska reglerna om t.ex. otillbörlig marknadsföring
torde vara förenliga med dessa direktivbestämmelser. Det torde därför
inte behövas någon lagstiftningsåtgärd med anledning av direktivbestäm-
melsema.

Regler om vissa sjuk- och arbetsskadeförsäkringar

Enligt tredje skadeförsäkringsdirektivet, artiklarna 54 och 55, kan ett land
i viss utsträckning ställa nationella villkor för att en EES-försäkrings-

233

givare skall kunna tillhandahålla försäkringar. Enligt artikel 54 har ett Prop. 1994/95:184
land möjlighet att ställa upp vissa regler för sjukförsäkringar om landets
rättsordning medger att sådana försäkringar helt eller delvis kan ersätta
det skydd som ges genom det obligatoriska sjukförsäkringssystemet. Reg-
lerna skall i så fell vara motiverade av hänsyn till det allmänna bästa.

Artikel 55 behandlar arbetsskadeförsäkringar som meddelas av försäk-
ringsföretag inom ramen för ett nationellt obligatoriskt arbetsskadeförsäk-
ringssystem.

I Sverige medger inte vår rättsordning att sådana försäkringar får före-
komma som avses i de nämnda direktivbestämmelsema. Någon lagstift-
ningsåtgärd behövs således inte.

Företrädare vid gränsöverskridande verksamhet av obligatoriskförsäkring

I vissa fell har intresset av skydd mot risker ansetts vara så starkt att ett
försäkringsobligatorium införts i lagstiftningen. Det viktigaste exemplet
torde vara kravet på att motorfordon skall vara trafikförsäkrade. Andra
exempel utgörs av reglerna om obligatorisk atomansvarighetsförsäkring,
oljeskadeförsäkring, försäkringsmäklarförsäkring och byggskadeförsäk-
ring.

Genom den tredje generationens försäkringsdirektiv genomförs friheten
att tillhandahålla även dessa slag av försäkringar över gränserna inom
EES. Emellertid medges länderna rätt att ställa som villkor för att trafik-
försäkring skall få meddelas genom gränsöverskridande verksamhet att
försäkringsgivaren har en representant i landet. En sådan bestämmelse
finns numera i 5 § trafikskadelagen. Direktiven innehåller däremot inte
någon motsvarande bestämmelse beträffende andra slags försäkringar.
Gemensamt for de verksamheter som här i landet skall täckas av obliga-
toriska försäkringar är att verksamheten kan leda till att tredje man
drabbas av skador. Det skulle kunna hävdas att ett generellt villkor om
representant här i landet skall gälla för alla former av obligatorisk försäk-
ring som meddelas genom gränsöverskridande verksamhet. Ett sådant
villkor måste i så fell kunna motiveras av skyddet for det allmänna bästa.
A andra sidan bygger de reformer som genomförs i detta lagstiftnings-
ärende på ett ömsesidigt godtagande av EES-ländemas regelverk och till-
synssystem. Utgångspunkten bör därför vara att en försäkringsgivare som
enligt en anmälan till hemlandets tillsynsmyndighet driver gränsöverskri-
dande verksamhet skall kunna hantera försäkringsfäll på ett sätt som är
tillfredsställande även för skadelidande i ett annat land. Om missförhåll-
anden uppdagas har Finansinspektionen möjlighet att anmoda försäkrings-
givaren att rätta sig och att påtala missförhållandet för hemlandets be-
höriga myndighet.

Finansinspektionen bör, i samråd med andra länders myndigheter, följa
utvecklingen i denna fråga. Skulle erferenhetema visa att skadelidande
här i landet inte behandlas på ett fullgott sätt, kan det bli aktuellt att över-
väga regler som kan motverka sådana effekter av gränsöverskridande
verksamhet.

234

6.4 Överlåtelse av försäkringsbestånd

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Ett svenskt försäkringsbolag får, med Finans-
inspektionens tillstånd och under dess överinseende, överlåta hela
eller delar av sitt försäkringsbestånd till en försäkringsgivare med
auktorisation i ett EES-land.

Här i landet etablerade EES-försäkringsgivares överlåtelse av för-
säkringsbestånd skall prövas av försäkringsgivarens hemlandsmyn-
dighet. Utländska försäkringsföretag som är verksamma här enligt
LUF får, förutom till svenska försäkringsgivare, överlåta sitt hit hän-
förliga försäkringsbestånd till utländska försäkringsgivare med aukto-
risation i ett EES-land.

Avser en överlåtelse ett svenskt bolags utländska försäkringsbe-
stånd, skall tillsynsmyndigheten i det land där riskerna är belägna
(skadeförsäkring) eller i det land där åtagandena skall fullgöras (liv-
försäkring), ges tillfälle att inom tre månader yttra sig. Avser över-
låtelsen ett försäkringsbestånd som har meddelats från ett svenskt
försäkringsbolags sekundäretablering i ett annat EES-land, skall det
landets myndigheter ges tillfälle att yttra sig inom samma tid. Ute-
blivna yttranden skall anses som ett medgivande. Finansinspektionen
skall på motsvarande sätt yttra sig dels över överlåtelse av försäk-
ringsbestånd hänförliga till Sverige, dels i fråga om överlåtelse från
en EES-försäkringsgivares sekundäretablering här.

Intempromemorians förslag: Förslagen i intempromemorian tillåter
även överlåtelser till försäkringsgivare utanför EES i vissa fäll. I övrigt
överensstämmer promemorian i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Advokatsamfundet påpekar, att regeln om att ett
uteblivet yttrande från landet där riskerna är belägna eller åtagandena
skall fullgöras skall anses som ett tyst medgivande till överlåtelsen, enligt
promemorian omfattar även länder utanför EES, vilka inte kan antas ha
godtagit att ett sådant förfärande skall medföra en civilrättsligt giltig
överlåtelse av försäkringsåtaganden. Övriga remissinstanser lämnar för-
slaget utan erinran eller kommenterar det inte.

EG:s regler: De hittillsvarande reglerna om överlåtelse av försäkrings-
bestånd mellan försäkringsgivare med hemvist i EG ersätts av artikel 12
i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkrings-
direktivet. Vidare införs bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbe-
stånd beträffände filialer till försäkringsföretag utanför EG. De nya
bestämmelserna finns i en ny artikel 28 a i första skadeförsäkringsdirek-
tivet som införs genom artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och
den nya artikel 31 a i första livförsäkringsdirektivet som införs genom
artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet.

235

Överlåtelse av försäkringsbestånd från EG-försäkringsgivare

Prop. 1994/95:184

Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv är det hemlandsmyndig-
heten som skall pröva frågan om tillstånd till försäkringsgivarens över-
låtelse av sitt försäkringsbestånd. Enligt de nya reglerna skall bestäm-
melsen omfatta även sådana bestånd av försäkringsavtal som slutits med
stöd av etableringsfriheten. Det övertagande acceptkontoret skall vara eta-
blerat inom gemenskapen. Som tidigare får överlåtelse endast ske under
förutsättning av att acceptkontoret även efter övertagandet av försäkrings-
beståndet har en tillräcklig solvensmarginal. I enlighet med principen om
hemlandstillsyn är det acceptkontorets hemlandsmyndighet som skall in-
tyga att så är fallet.

Om en överlåtelse gäller ett försäkringsbestånd avseende försäkringsav-
tal som slutits av försäkringsgivarens filial i en annan medlemsstat skall
den medlemsstaten rådfrågas innan överlåtelse får ske.

Godkännande skall i samtliga fåll även inhämtas från de medlemsstater
där riskerna är belägna (skadeförsäkring) eller åtagandena skall fullgöras
(livförsäkring). Har inte den tillfrågade medlemsstaten inom tre månader
efter en förfrågan lämnat sina synpunkter eller tillstyrkt överlåtelsen skall
den anses ha givit sitt stöd eller tysta medgivande.

En överlåtelse skall offentliggöras i den medlemsstat där riskerna är
belägna eller åtagandena skall fullgöras. Denna bestämmelse överens-
stämmer med vad som gäller enligt andra generationens direktiv.

Överlåtelse av försäkringsbestånd från filialer tillhöriga
försäkringsföretag utanför EG.

I första generationens direktiv finns särskilda bestämmelser om vilka krav
som skall ställas på ett försäkringsföretag som har sitt säte utanför EG.
En redovisning av reglernas innehåll finns i prop. 1992/93:257 (s. 103).
Till dessa bestämmelser fogas genom tredje generationens direktiv regler
om överlåtelse av försäkringsbestånd. Bestämmelserna föreskriver en
skyldighet för medlemsstaterna att, på de villkor som fastställts i den
nationella lagstiftningen, tillåta inom deras territorium etablerade agen-
turer eller filialer till försäkringsföretag utanför EG att helt eller delvis
överlåta sitt försäkringsbestånd till ett acceptkontor inom samma med-
lemsstat. Acceptkontoret får härvid vara såväl inhemska försäkringsgi-
vare, sekundäretablerade EG-försäkringsgivare och agenturer och filialer
till försäkringsföretag utanför EG. En förutsättning för överlåtelse är även
i dessa fäll att den övertagande försäkringsgivaren också efter överlåtel-
sen har en tillräcklig solvensmarginal. Enligt artikel 26 i första skadeför-
säkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 12 i assistansdirektivet
(84/641/EEG)), och artikel 30 i första livförsäkringsdirektivet, får ett för-
säkringsföretag som är etablerat genom filial eller agentur i en medlems-
stat och som har fått auktorisation att etablera sig i ytterligare medlems-
stater ansöka om att solvensmarginalen ska beräknas på grundval av före-
tagets samlade verksamhet inom gemenskapen. I sådant fäll skall den

236

myndighet som inom EG kontrollerar försäkringsgivarens samlade solidi- Prop. 1994/95:184
tet inom EES yttra sig över soliditeten.

Medlemsstaterna skall även tillåta att agenturer och filialer till försäk-
ringsgivare med huvudkontor utanför EG överlåter sitt försäkringsbestånd
till EG-försäkringsgivare i andra medlemsstater. En förutsättning för så-
dant tillstånd skall vara att den övertagande försäkringsgivarens hem-
landsmyndighet intygar att solvensmarginalen är tillräcklig även efter
överlåtelsen.

Medlemsstaterna får även tillåta att filialer eller agenturer till försäk-
ringsföretag från länder utanför EG överlåter sitt försäkringsbestånd till
acceptkontor som försäkringsföretag hemmahörande utanför gemenskapen
har i en annan medlemsstat. Det övertagande försäkringsföretagets hem-
land (ett land utanför EES) eller den behöriga myndigheten i det land där
det utländska försäkringsföretaget är etablerat skall i sådana fall intyga
att acceptkontorets solvensmarginal är tillräcklig även efter överlåtelsen,
att lagstiftningen i acceptkontorets hemland tillåter överlåtelsen samt att
hemlandet har givit sitt godkännande till överlåtelsen. Får försäkringsföre-
taget beräkna solvensmarginalen på grundval av hela sin verksamhet inom
EES skall solvensmarginalens tillräcklighet intygas även av den myn-
dighet som har ansvaret för tillsynen över soliditeten inom EES.

En förutsättning för att medlemsstaten där den överlåtande filialen eller
agenturen är belägen skall kunna ge sitt tillstånd till överlåtelsen är att
medgivande inhämtas från den medlemsstat där riskerna är belägna. Den
ifrågavarande medlemsstaten har tre månader på sig att avge yttrande
över överlåtelsen. Har inget yttrande inkommit inom tre månader skall
det tolkas som om medlemsstaten givit sitt stöd eller tysta medgivande till
överlåtelsen.

Skälen för regeringens förslag:

Svenska försäkringsbolag

Enligt nuvarande regler får överlåtelse endast ske till försäkringsgivare
med koncession i Sverige och till försäkringsgivare i ett land där bolaget
har bedrivit gränsöverskridande verksamhet. Av tredje generationens di-
rektiv följer att reglerna måste ändras så att det blir möjligt för ett
svenskt försäkringsbolag att överlåta sitt försäkringsbestånd till försäk-
ringsgivare inom hela EES-området.

Innan inspektionen avgör en fråga om tillstånd till överlåtelse skall den
berörda myndigheten i det land där riskerna är belägna resp, åtagandena
skall fullgöras, liksom i förekommande fäll i det land där den sekundär-
etablering som meddelat försäkringarna är beläget, få tillfälle att yttra sig.
Regeln bör inte anses innebära att ett negativt svar från den tillfrågade
medlemsstaten automatiskt skall medföra avslag på ansökan om överlå-
telse. Hemlandsmyndigheten skall efter en samlad bedömning av samtliga
omständigheter fetta beslut i frågan. Den andra myndighetens uppfattning
bör dock tillmätas så stor vikt att ett negativt svar normalt medför ett av-

237

slag. I enlighet med direktivens bestämmelser bör inte Finansinspektionen
pröva frågan om tillstånd förrän de hörda myndigheterna yttrat sig eller
förrän tre månader gått. I det senare fallet skall en myndighets under-
låtenhet att yttra sig tolkas som att den godkänner överlåtelsen eller har
givit sitt tysta medgivande till densamma.

I intempromemorian föreslogs att svenska försäkringsbolag skulle
kunna överlåta ett försäkringsbestånd till en försäkringsgivare i ett land
utanför EES-området om beståndet består av försäkringar som meddelats
genom gränsöverskridande verksamhet i det landet. Det är en överlåtelse
som inte regleras i direktiven. Detta kan dock enligt regeringens mening
inte tolkas som ett förbud att tillåta sådana överlåtelser. I de fäll en
överlåtelse sker inom EES innebär dock det system som direktiven inne-
håller en viss garanti för att tillståndsgivande hemlandsmyndighet kan få
tillräckliga och tillförlitliga uppgifter om den övertagande försäkrings-
givaren. Det är inte klart att samma gäller om försäkringsgivaren inte är
etablerad inom EES. Regeringen är därför inte beredd att tillåta överlåtel-
ser i vidare utsträckning än som följer av direktiven.

Prop. 1994/95:184

EES-försäkringsgivare

Enligt nuvarande regler får försäkringsgivare med koncession här i landet
med Finansinspektionens tillåtelse överlåta sitt försäkringsbestånd endast
till försäkringsgivare med svensk koncession samt, om försäkringen är
meddelad utomlands genom gränsöverskridande verksamhet, till försäk-
ringsgivare i det land där risken är belägen.

Dessa regler måste ändras så att de uppfyller direktivbestämmelsema.
Således bör kravet på Finansinspektionens tillstånd avskaffas för en EES-
försäkringsgivares överlåtelse av ett försäkringsbestånd från en filial som
etablerats i Sverige. När inspektionen på anmodan från utländska EES-
försäkringsgivares hemlandsmyndighet skall yttra sig över överlåtelser av
försäkringsbestånd på grund av att riskerna är belägna resp, åtagandena
skall fullgöras i Sverige eller att försäkringarna meddelats från en sekun-
däretablering här i landet, skall inspektionen tillämpa samma kriterier
som när den skall avgöra ett tillståndsärende. Regler om detta måste infö-
ras i LEF.

Försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES-området

Enligt nuvarande regler har utländska försäkringsföretag som är etable-
rade här i enlighet med LUF möjlighet att ansöka om tillstånd för över-
låtelse av försäkringsbestånd till svenska eller utländska bolag med
koncession att driva sådant slag av försäkringsrörelse det är frågan om.
Överlåtelsereglema i LUF måste ändras så att de stämmer överens med
de nya direktivbestämmelsema.

Artikel 28 a i första skadeförsäkringsdirektivet som införs genom arti-
kel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31 a som införs

238

genom artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet innebär att företag från Prop. 1994/95:184
länder utanför EES-området skall ha möjlighet att överlåta sitt försäk-
ringsbestånd till försäkringsgivare med huvudkontor i ett annat EES-land.

Regeln i LUF om vilka försäkringsgivare som får överta försäkringsbe-
stånd från försäkringsföretag med koncession enligt lagen måste ändras
så att de även omfattar försäkringsgivare från hela EES-området. Direk-
tiven ger även medlemsstaterna möjlighet att tillåta överlåtelse från för-
säkringsföretag med koncession enligt LUF till etableringar i andra EES-
länder från företag med huvudkontor utanför EES-området. För att uppnå
överensstämmelse med vad som gäller för ett svenskt försäkringsbolags
överlåtelser av försäkringsbestånd bör denna möjlighet utnyttjas.

Regler motsvarande de i FRL om att landet där riskerna är belägna
skall ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges till överlåtelsen skall till
följd av direktivbestämmelsema gälla även vid överlåtelse enligt LUF. De
nya reglerna blir tillämpliga endast när ett försäkringsföretag med konces-
sion enligt LUF överlåter försäkringsbestånd avseende försäkringar som
meddelats i annat EES-land där försäkringsföretaget bedrivit gränsöver-
skridande verksamhet från sin etablering i Sverige. Liksom enligt FRL
skall ett uteblivet yttrande från EES-landet presumera ett godkännande till
överlåtelsen.

Skatterättsliga konsekvenser

De nya reglerna om överlåtelse av livförsäkringsbestånd (och gränsöver-
skridande verksamhet, se avsnitt 6.2) aktualiserar frågan om ändringar
i skattereglerna i syfte att säkerställa beskattningen. Regeringen avser att
återkomma i dessa frågor under våren.

6.5 Försäkringsmäklare

Regeringens förslag: Erfarenhet som försäkringsmäklare i ett annat
land skaffat sig skall godtas som alternativ till utbildning.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med
regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot förslaget. Finansinspektionen har förutsatt att även motsvarande erfa-
renhet som vunnits i Sverige kan godtas i stället för det utbildningskrav
som ställs i dag. Försäkringsförbundet har pekat på behovet av att få kun-
skap som förvärvats utomlands bestyrkt på lämpligt sätt. Svenska försäk-
ringsmäklares förening har påpekat att det inte på ett entydigt sätt klar-
gjorts om de förvärvade kunskaperna skall avse kunskaper om svensk för-
säkringsmarknad eller om det räcker med kunskaper om det egna landets

239

marknad. Föreningen har vidare betonat betydelsen av att kravet på en Prop. 1994/95:184
ansvarsförsäkring omprövas.

EG:s regler: Försäkringsmäklardirektivet 77/92/EEG rör försäkrings-
mäklare och vissa andra mellanmän på försäkringsområdet. Direktivet
syftar till att underlätta för mellanmän att starta verksamhet i annat land.
De centrala bestämmelserna innebär att om ett land uppställer vissa kun-
skapskrav eller krav på färdighet skall viss närmare angiven verksamhet
i ett annat land anses uppfylla dessa krav om sådan verksamhet har bedri-
vits under de tider som anges (artiklarna 4-8).

Tidigare behandling: Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som
behövs med anledning av direktivet behandlades i prop. (1992/93:257)
om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-
avtalet. Där gjordes den tolkningen att den svenska lagstiftningen inte
behövde harmoniseras med bestämmelserna i artiklarna 4-8. Lagstift-
ningen utformades i enlighet härmed.

Den svenska tolkningen av direktivet har satts i fråga av ESA (Efta
Surveillance Authority) som anser att svenska lagstiftningsåtgärder er-
fordras med anledning av artiklarna 4-8.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 § lagen (1989:508) om för-
säkringsmäklare krävs för att en fysisk person skall kunna bli registrerad
som försäkringsmäklare bl.a. att han har en tillfredsställande utbildning.
Närmare föreskrifter har, med stöd av bemyndigande i lagen, meddelats
av regeringen genom förordningen (1989:854) om försäkringsmäklare.
Om inte Finansinspektionen i det särskilda fallet bestämmer annat skall
enligt 7 § försäkringsmäklarförordningen den utbildning som avses i för-
säkringsmäklarlagen uppfylla de krav som allmänt ställs på utbildning för
fälttjänstemän i försäkringsbolag. Finansinspektionen har i allmänna råd
(BFFS 1989:24) närmare preciserat vad som krävs för att annan utbild-
ning skall godtas än den som motsvarar fälttjänstemännens. I inget fäll
kan krav på utbildning frångås.

Regeringens tidigare bedömning grundades på uppfattningen att försäk-
ringsmäklardirektivets regler gäller i de fäll ett värdland ställer krav på
allmän, affärs- eller yrkesrelaterad kunskap och färdighet men inte när
värdlandet ställer krav på utbildning. Denna ståndpunkt byggde på utta-
landen i direktivets ingress.

Enligt den uppfättning som framförts av ESA är denna tolkning av
direktivet felaktig. I de aktuella artiklarna har inte uttryckligen undanta-
gits fäll där värdlandet ställer krav på utbildning. Ingressen i dess engel-
ska lydelse kan inte heller enligt ESA tolkas som Sverige gjort. Det
måste enligt ESA finnas en möjlighet att i stället för utbildning godta den
erfärenhet i annat land som framgår av artiklarna 4-8.

Regeringen ansluter sig till den tolkning av direktivet ESA gjort. För-
säkringsmäklarlagen bör därför ändras på så sätt att erfärenhet i annat
land kan godtas i stället för utbildning. Enligt regeringens mening bör
även erfärenheter som förvärvats utanför EES godtas. Detaljbestämmel-
sema i artiklarna 4-8 bör införlivas genom föreskrifter som meddelas av
regeringen eller Finansinspektionen.

240

Finansinspektionen har förutsatt att även erfärenhet som vunnits i Prop. 1994/95:184
Sverige kan godtas i stället for det utbildningskrav som gäller i dag.

Regeringen konstaterar först att ändring enligt Finansinspektionens ytt-
rande inte krävs enligt försäkringsmäklardirektivet utan i så fäll skulle
motiveras av att man av annan anledning vill uppnå konkurrensneutralitet.
För att erfärenhet från utlandet skall kunna godtas krävs enligt direktivet
att en person fäktiskt varit verksam som självständig mäklare i armat land
under ett visst antal år. Erfärenhet som mäklare i Sverige kan emellertid
inte förvärvas innan registrering. En ändring i enlighet med vad inspek-
tionen efterlyst skulle innebära att annan erfärenhet än erfärenhet som
självständig mäklare skulle godtas, t.ex. erfärenhet som ombud. Detta
vore enligt regeringens uppfättning att sänka kunskapskraven alltför
mycket för att vara acceptabelt. Regeringen är därför inte beredd att från-
fälla det grundläggande kravet på utbildning.

Svenska försäkringsmäklares förening har efterlyst ett klargörande av
om det krävs kunskaper om svensk försäkringsmarknad eller om det skall
räcka med kunskaper om det egna landets marknad. Föreningen har dess-
utom pekat på behov av att ompröva kravet på ansvarsförsäkring för
mäklare.

Enligt direktivet kan inte krav ställas på kunskaper om värdlandets
marknad. Enligt regeringens uppfättning måste kunskaper om mäklarens
egna lands marknad godtas. Frågan om kravet på ansvarsförsäkring
bereds för närvarande i särskild ordning inom Finansdepartementet.
Regeringen är därför inte beredd att i detta sammanhang ta ställning i
saken.

Försäkringsförbundet har pekat på behovet av att få utländsk erfärenhet
bestyrkt. Enligt artikel 9.1 i direktivet skall bevis om att direktivets krav
uppfyllts företes i form av ett intyg som skall utfärdas av behörig myn-
dighet eller oiganisation i den medlemsstat där personen i fråga är hem-
mahörande eller senast har uppehållit sig. Enligt artikel 9.2 skall med-
lemsstaterna utse sådan myndighet eller oiganisation och underrätta
övriga medlemsstater därom. Enligt regeringens mening uppfyller detta
kravet på dokumentation. Det är tillfyllest att i föreskrifter ange kravet
på dokumentation. Det kan noteras att Finansinspektionen har skyldighet
att utfärda sådant intyg för personer som varit verksamma här i landet
som försäkringsmäklare (7 a § försäkringsmäklarlagen).

241

16 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

6.6 Avtalet mellan Schweiz och EG om skadeförsäkrings- Prop. 1994/95:184
verksamhet

Regeringens förslag: För uppfyllande av Sveriges åtaganden till
följd av avtal mellan EG och Schweiz får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddela särskilda
föreskrifter.

Schweizavtalet: År 1989 undertecknades ett avtal mellan Schweiz och
EG om annan direkt försäkring än livförsäkring. Avtalet innehåller regler
om rätt for försäkringsföretag med säte inom gemenskapen att etablera
sig och driva skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz och omvänt. Avtalet
motsvarar materiellt till stor del det första skadeförsäkringsdirektivet
(73/239/EEG) med de ändringar av detta som gjorts genom turistassis-
tansdirektivet (84/841/EEG), kreditförsäkringsdirektivet (87/343/EEG),
rättsskyddsdirektivet (87/344/EEG) och andra skadeförsäkringsdirektivet
(88/357/EEG).

Schweizavtalet införlivades i EG:s rättsordning genom tre rättsakter,
nämligen ett rådsbeslut (91/370/EEG) om att från EG:s sida anta avtalet
med Schweiz, ett rådsdirektiv (91/371/EEG) och en rådsförordning (EEG
nr 2155/91). I rådsdirektivet förklaras att avtalet innebär ett undantag
från första skadeförsäkringsdirektivets regler för inom gemenskapen eta-
blerade agenturer och filialer med huvudkontor utanför gemenskapen.
Direktivet innehåller även ikraftträdandebestämmelser. Själva avtalet
finns som bilaga till direktivet. Rådsförordningen behandlar en gemensam
kommitté av representanter från avtalsparterna. Kommittén skall ha till
uppgift att administrera avtalet, övervaka dess införlivande i medlemssta-
terna och Schweiz samt ta beslut i frågor som följer av avtalet.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5 i anslutningsfördraget
(genom vilket Sverige blir medlem i Europeiska unionen) och 2 § i lagen
med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen följer att
avtalet mellan Schweiz och EG är bindande för Sverige. Se även prop.
1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (s. 154 och
518).

Schweizavtalet innebär att Sverige i förhållande till Schweiz i princip
skall tillämpa de regler om etablering och drivande av skadeförsäkrings-
verksamhet som följer av första skadeförsäkringsdirektivet med de änd-
ringar och tillägg som gjorts genom turistassistansdirektivet, kreditförsäk-
ringsdirektivet, rättsskyddsdirektivet och andra skadeförsäkringsdirektivet.
Gränsöverskridande verksamhet omfattas inte av avtalet.

Ett införlivande av schweizavtalet i den svenska rättsordningen förut-
sätter en relativt omfettande reglering som i stor utsträckning avviker från
de regler som föreslås i detta lagstiftningsärende till följd av tredje gene-
rationens försäkringsdirektiv. Det är oklart hur länge avtalet kommer att
bestå i sitt nuvarande skick. Mot den bakgrunden anser regeringen att
den särreglering som krävs till följd av avtalet inte bör tas in i lag, utan

242

i förordning eller föreskrifter utfärdade av Finansinspektionen. För det Prop. 1994/95:184
ändamålet bör regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen ges rätt att meddela särskilda föreskrifter för
uppfyllande av Sveriges åtagande till följd av avtal mellan EG och

Schweiz.

243

7 Straff och överklaganden

Prop. 1994/95:184

Regeringens förslag: Vissa straffbestämmelser i LEF och LUF tas
bort. Försäkringsrörelselagstiftningens regler om överklagande och
talan om onödigt uppehållande justeras till följd av att vissa ärende-
typer försvinner och andra kommer till. Finansinspektionens beslut
med anledning av att ett försäkringsbolag avser att etablera sig eller
inleda gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land eller med
anledning av att ett försäkringsbolag avser att ändra sådan etablering
eller verksamhet skall kunna överklagas till kammarrätten. Om in-
spektionen underlåtit att fatta beslut i dessa fall skall talan om onö-
digt uppehållande kunna föras.

Intempromemorians förslag: I intempromemorian föreslås ingen möj-
lighet att överklaga Finansinspektionens beslut att förbjuda ändring av
den verksamhet som ett försäkringsbolag bedriver i ett annat EES-land.
Promemorian innehåller inte heller något förslag om möjlighet för ett
bolag att begära domstolsprövning när inspektionen inte inom föreskriven
tid fattat beslut i fråga om tillstånd att driva försäkringsverksamhet i
annat EES-land eller om tillstånd till ändring av sådan verksamhet.

Remissinstanserna: Svea Hovrätt påtalar att det enligt intempromemo-
rians förslag inte föreligger någon rätt till överklagande av Finansinspek-
tionens beslut att förbjuda en ändring av verksamhet som ett bolag driver
i ett annat EES-land. Övriga remissinstanser kommenterar inte förslaget
eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Upphävande av vissa straffbestämmelser

Enligt nu gällande regler i LEF och LUF (8 kap. 9 § LEF resp. 36 §
LUF) bestraffas brott mot föreskrifter om returprovisioner (5 kap. 12 §
LEF resp. 19 § LUF) och om information (8 kap. 5 § LEF resp. 21 §
LUF) med böter. Det kan emellertid ifrågasättas om en straffrättslig reg-
lering är den effektivaste metoden för att se till att bestämmelser av detta
slag efterlevs. Den nuvarande ordningen innebär att Finansinspektionen
för att beivra ett visst förfarande måste polisanmäla en händelse eller ett
pågående händelseförlopp för polisutredning och eventuellt allmänt åtal.
Överträdelser av föreskrifter av detta slag torde hanteras bättre med det
sanktionssystem som Finansinspektionen och i förekommande fäll den be-
höriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland disponerar över än
inom ramen för rättsväsendet. Några motsvarande straffbestämmelser
finns inte heller i FRL. De aktuella straffetadgandena bör därför tas bort.

244

Rätt till domstolsprövning

Prop. 1994/95:184

Enligt EG:s regler skall en försäkringsgivare kunna påfordra prövning i
domstol av beslut som fattats med stöd av de lagar och andra författning-
ar som antagits med anledning av direktiven. Detta följer av artikel 56 i
tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 50 i tredje livförsäkrings-
direktivet. Sådana regler finns redan i den svenska lagstiftningen. Vissa
justeringar av de aktuella bestämmelserna måste dock göras till följd av
att vissa nya ärendetyper kommer till. I enlighet därmed införs bl.a. en
möjlighet att överklaga Finansinspektionens beslut att inte ge sitt tillstånd
till verksamhet i ett annat EES-land eller till ändring av sådan verksam-
het.

I samband med införlivandet i den svenska lagstiftningen av den första
och andra generationens försäkringsdirektiv (prop. 1992/93:257 , bet.
1993/94:NU15, rskr. 1993/94:39) infördes en möjlighet att när ett beslut
ifråga om beviljande av koncession inte meddelas inom föreskriven tid
begära förklaring hos kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Syftet
är att tillskapa en procedur som tvingar tillståndsmyndigheten att avgöra
det aktuella ärendet. Efter en sådan förklaring av kammarrätten böijar en
ny period på sex månader att löpa. Föreligger vid utgången av denna frist
fortfarande inget beslut, skall det anses som att ett avslagsbeslut medde-
lats samma dag. Därefter tillämpas de ordinarie reglerna för överklagan-
de. Som angetts ovan kommer Finansinspektionen efter införandet av de
nya reglerna om hemlandstillsyn att pröva frågor om tillstånd till verksam-
het i andra EES-länder och till ändringar av sådan verksamhet. Enligt
artikel 10.3 i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäk-
ringsdirektivet ( i lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkrings-
direktivet och tredje livförsäkringsdirektivet) skall det även i dessa till-
ståndsärenden finnas möjlighet att begära domstolsprövning om beslut
inte har meddelats inom föreskriven tid. De redan gällande reglerna om
rätt att begära kammarrättens förklaring att ärendet onödigt uppehålls bör
därför utvidgas till att omfatta även de nu tillkommande ärendetypema.

8 Ekonomiska effekter av förslagen

För försäkringsbranschen medför den nya lagstiftningen ökade möjlig-
heter att expandera på nya marknader inom den Europeiska unionen. Lag-
stiftningen underlättar gränsöverskridande handel och tar bort etablerings-
hinder. Samtidigt ökar konkurrensen på hemmamarknaden då utländska
bolag får samma förutsättningar att etablera sig på den svenska markna-
den. Inom konsumentförsäkringsområdet är det främst livförsäkringspro-
dukter som förväntas att stå för merparten av den nya konkurrensen. Liv-
försäkringsproduktema är relativt likartade i de olika länderna och
kräver, till skillnad från skadeförsäkringsverksamhet, mindre lokal förank-
ring. Skadeförsäkringar kräver t.ex. en större oiganisation för skaderegle-

245

ring. Inom industriförsäkringar är gränshandeln redan relativt etablerad Prop. 1994/95:184
men förväntas intensifieras.

Stora europeiska bolag kan förväntas att etablera sig genom filialer på
den svenska marknaden. Även andra typer av bolag kommer troligen att
etablera sig här i ökad utsträckning. S.k. nischbolag som ger försäkringar
inom ett segment (t.ex. trafikförsäkring) kan i kraft av sin specialisering
uppnå låga omkostnader och erbjuda lägre premier än fullsortimentsbo-
lag.

En ökad konkurrens framtvingar i regel rationaliseringar av verksamhe-
ten vilket på sikt kan medföra sänkta premier för försäkringstagarna.
Okad konkurrens visar sig också i fler och förbättrade produkter vilket
gör att utrymmet för att tillgodose försäkringstagarnas individuella önske-
mål och behov av försäkring kan förbättras.

De nya placeringsreglema innebär för livförsäkringsbolagen att ett
större utbud av instrument, bl. a. aktier, får användas till skuldtäckning.
För skadeförsäkringsbolagen är reglerna en skärpning av gällande regler
eftersom den enda placeringsrestriktion som gällt för dem varit den s.k.
femprocentsregeln (se avsnitt 5.5.12). De nya placeringsreglema ger möj-
ligheter till högre avkastning för livförsäkring bl.a. till följd av att aktier
i ökad utsträckning kan användas i finansförvaltningen. Aktier har på
lång sikt gett högre avkastning än obligationer.

Försäkringsbolagen har traditionellt stora innehav av obligationer. De
nya reglerna ökar möjligheterna att välja bland fler alternativa instrument.
Reglerna begränsar också utrymmet för enhandsengagemang i obligatio-
ner som emitteras av enskilda institut. Obligationsinnehaven kommer där-
för troligen att minska.

De nya placeringsreglemas mer komplicerade karaktär ställer ökade
krav på de finansiella system som används av bolagen. För att hantera de
mer sofistikerade reglerna och för att uppfylla rapporteringskraven till
Finansinspektionen, krävs troligen investeringar i mer utvecklade infor-
mationssystem. Det gör att initialkostnaderna för finansförvaltningen kan
komma att öka i bolagen. Å andra sidan ger de nya placeringsreglema
möjligheter till högre avkastning för livförsäkringsbolagen.

Den nya lagstiftningen kommer att innebära förändringar för Finansin-
spektionen. En del uppgifter som kontroll av utländska bolag och för-
handsgodkännande av grunder kommer att försvinna. Samtidigt kommer
de nya placeringsreglema att ställa större krav på inspektionen. Vidare
kommer tillsynsverksamheten att bli mer krävande till följd av att princi-
pen om hemlandstillsyn nu genomförs fullt ut (se avsnitt 6.2). Tillsynen
över svenska försäkringsbolags verksamhet i utlandet kommer att få ökad
betydelse.

Finansinspektionen har nyligen genomfört en genomgripande omorgani-
sation och i samband med detta sett över verksamhetens innehåll och in-
riktning. Mot den bakgrunden har regeringen funnit att inspektionen bör
bli föremål för fördjupad prövning inför perioden 1997-1999 (se prop.
1994/95:100 Bilaga 8 s. 96). Regeringen har för avsikt att i en sådan
prövning långsiktigt analysera ambitionsnivå och resursbehov för den
finansiella tillsynen. Regeringen avser att i det sammanhanget återkomma

246

i frågan om utökade anslag behövs för inspektionen med anledning av Prop. 1994/95:184
den nya lagstiftningen.

Genomförandet av principerna om hemlandstillsyn och en enda auktorisa-
tion innebär att det införs vissa nya ärendetyper som kan överklagas till
förvaltningsdomstol. Å andra sidan avskaffas till följd av reformen unge-
fär lika många ärendetyper. Under de senaste fyra åren har inte något be-
slut som grundas på FRL eller LEF överklagats till förvaltningsdomstol.
Mot denna bakgrund kommer detta lagstiftningsärende knappast att med-
föra någon ökad arbetsbelastning för domstolarna.

9 Ikraftträdande

De flesta av lagförslagen föranleds av införlivandet av tredje generatio-
nens försäkringsdirektiv med den svenska lagstiftningen. Enligt artikel 57
i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 51 i tredje livförsäkrings-
direktivet skall direktivens bestämmelser vara införlivade med medlems-
staternas rättsordning senast den 1 juli 1994. De nya svenska reglerna bör
därför, med ett undantag, träda ikraft vid den tidigaste tidpunkt som är
lämplig med hänsyn till sådana övergångs- och anpassningsarrangemang
som kan vara erforderliga. Ikraftträdande föreslås med beaktande av detta
ske den 1 juli 1995.

Det lagförslag som innebär att bestämmelser i grunderna som är av
villkorskaraktär skall utmönstras från grunderna och tas in i försäkrings-
villkoren bör emellertid samordnas med genomförandet av förslaget till
ny försäkringsavtalslag. Det är för närvarande osäkert när den lagen
kommer att träda i kraft. De föreslagna reglerna om grundernas innehåll
och därav föreslagna följdändringar bör därför träda i kraft den dag rege-
ringen bestämmer.

De nya reglerna föranleder i vissa fall särskilda övergångsbestämmel-
ser. Dessa kommenteras i den allmänna motiveringen i anslutning till res-
pektive avsnitt och i författningskommentarerna.

247

10 Författningskommentar

Prop. 1994/95:184

10.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

1 kap. 2 §

Bestämmelsen om normgivningsdelegation i det nya tredje stycket har in-
förts för att på ett smidigt sätt införliva ett avtal mellan Schweiz och EG
på skadeförsäkringsområdet, se den allmänna motiveringen i avsnitt 6.6.
Motsvarande bestämmelse har införts i 1 § LUF.

1 kap. 5 §

Det nuvarande första stycket har för tydlighets skull delats upp i två
stycken. I det nya andra stycket, nuvarande andra strecksatsen i första
stycket, föreslås till följd av EG:s regler att bestämmelserna om beräk-
ning av premiereserv i 7 kap. 2 § alltid skall gälla också för de livför-
säkringar för vilka det annars finns möjlighet att avvika från bestämmel-
serna om livförsäkring. Det tredje livförsäkringsdirektivets regler om
beräkning av premiereserv, artikel 18, vilka har tagits upp i 7 kap. 22 §,
gäller nämligen alla livförsäkringar.

I sista stycket har hänvisningen till bestämmelserna i 2 kap. och
7 kap. 9, 9 a och 10 a §§ utgått eftersom dessa bestämmelser enligt före-
slagna lydelser inte avser livförsäkringar särskilt. 7 kap. 11 § har bytt
beteckning till 7 kap. 11 a § varför hänvisningen i förevarande paragraf
också ändrats. Vidare har i stycket lagts till en hänvisning till de före-
slagna bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 §, vilken
bestämmelse endast avser livförsäkringar.

1 kap. 9 a §

Paragrafen är ny. Paragrafens första stycke motsvarar artikel 1 g i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 1 h i tredje livförsäkringsdirektivet.
Den innehåller en definition av begreppet "kvalificerat innehav" som an-
vänds i bestämmelsen om prövning av ägares lämplighet (2 kap. 3 §
fjärde och femte styckena samt 3 kap. 2-2 c §§). På bankområdet finns
en motsvarande bestämmelse i 1 kap. 3 § bankrörelselagen (1987:617).
Konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt omfattas inte av
bestämmelserna i förevarande paragraf eftersom innehav av sådana inte
medför någon möjlighet till inflytande över bolaget.

Andra och tredje stycket innehåller en definition av begreppen, beträf-
fande skadeförsäkring, landet där risken är belägen och, beträffande liv-
försäkring, landet där åtagandet skall fullgöras. Begreppet vad avser liv-
försäkringsåtaganden är ny. Definitionen motsvarar materiellt hittillsva-

248

rande 1 kap. 3 § LEF, som utgår. Definitionen passar bättre in i FRL Prop. 1994/95:184
eftersom användningsområdet for definitionen till viss del flyttats över
från LEF till FRL till följd av införandet av principen om hemlandstill-
syn.

1 kap. 10 §

Ändringen i första stycket innebär att möjligheterna till undantag från de
särskilda bestämmelserna om livförsäkring inte gäller reglerna om beräk-
ning av premiereserv för livförsäkringsrörelse. Bestämmelserna i det tred-
je livförsäkringsdirektivet medger inte en generell dispensmöjlighet från
de där upptagna principerna för beräkning av försäkringstekniska skulder.

Andra stycket ändras till följd av att kravet på den svenska lagstift-
ningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen i stället utgår direkt från EG:s rättsakter och ej via
EES-avtalet.

2 kap. 3 §

De första och andra styckena motsvarar det nuvarande första stycket.
Uppdelningen har gjorts i förtydligande syfte. Kravet på ingivande av
grunder i samband med ansökan om koncession i det nuvarande första
stycket har slopats på grund av bestämmelserna i artikel 8.3 i både första
skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet (i deras
lydelse enligt artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive
artikel artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet). Grunderna för livförsäk-
ringar skall i fortsättningen ges in till Finansinspektionen senast samtidigt
som de böljar användas (se allmänmotiveringen avsnitt 5.2)

Tredje stycket motsvarar det tidigare andra stycket med den skillnaden
att kravet på prövning av grunderna tagits bort.

I Jjärde stycket, som motsvarar det tidigare tredje stycket, har inskju-
tits en ytterligare uttrycklig förutsättning för beviljande av tillstånd. Til-
lägget innebär att det i lagtexten klart anges att det i regeringens prövning
av en koncessionsansökan ingår att göra en lämplighetsprövning av de
tilltänkta ägarna med kvalificerade innehav i bolaget. Ändringen innebär
i sak ingen nyhet eftersom det hittills ansetts att denna prövning ligger i
kravet på att den planerade verksamheten skall kunna antas uppfylla kra-
ven på en sund försäkringsverksamhet. Skälen för att detta krav ändå bör
tas in i lagtexten har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 5.1.1).
Reglerna motsvarar artikel 8 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och arti-
kel 7 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Bestämmelser om ägarprövning m.m. vid förvärv av kvalificerade inne-
hav i redan auktoriserade bolag finns i 3 kap. 2-2c §§. I stycket har
vidare bestämmelsen om stadfästelse av grunder tagits bort (se kommen-
taren till första, andra och tredje styckena).

249

I femte stycket, som motsvarar det nuvarande fjärde stycket, har en Prop. 1994/95:184
redaktionell ändring gjorts.

2 kap. 4 §

Paragrafens bestämmelser innebär att de prövningskriterier som gäller
enligt 2 kap. 3 § vid beviljandet av koncession samt stadfästelse av
bolagsordning tillämpas även vid ansökan om ändringar av koncession
och bolagsordning.

Den nuvarande lydelsen av paragrafen är utformad på ett sådant sätt att
det råder oklarhet om bestämmelserna om delegering av beslutskompetens
till Finansinspektionen avser inte bara ändringar i bolagsordningen och
grunderna utan även koncessionsändringar. Bestämmelsen har i praxis
tolkats som om den omfattar även ändringar av en beviljad koncession.
Den föreslagna utformningen av delegationsbestämmelsen innebär att det
inte råder någon tvekan om att den omfattar även koncessionsändringar.
Som hittills är ändringar som är principiellt betydelsefulla eller eljest av
synnerlig vikt undantagna från Finansinspektionens beslutskompetens.

I linje med slopandet av kravet på stadfästelse av nya grunder i 3 § har
bestämmelserna om stadfästelse av ändring av grunder i förevarande
paragraf tagits bort. Även ändrade grunder för livförsäkringar skall ges
in till Finansinspektionen senast samtidigt med att de böljar användas, se
den allmänna motiveringen avsnitt 5.2.1 och förslaget till 7 kap. 8 a §.

2 kap. 5 §

Det nuvarande kravet att i bolagsordningen ange det geografiska verk-
samhetsområdet inom Sverige (nuvarande punkt 4) har tagits bort. Kravet
i punkt 4 (nuvarande punkt 5) att bolagsordningen skall ange om försäk-
ringsrörelse skall drivas i utlandet har mjukats upp på så sätt att det
endast behöver anges om verksamheten skall bedrivas utanför EES. Änd-
ringarna är en följd av att den tredje generationens försäkringsdirektiv
föreskriver att en auktorisation skall vara gällande inom hela gemenska-
pen (EES), se den allmänna motiveringen avsnitt 6.1. Inget hindrar att ett
bolag i bolagsordningen frivilligt anger det geografiska verksamhetsområ-
det inom Sverige eller EES.

Ändringen i punkt 9 (nuvarande punkt 10) innebär att inte bara skade-
försäkringsbolag utan även livförsäkringsbolag i bolagsordningen skall
ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring.
Ändringen är en konsekvens av att detta ämne inte längre skall tas upp
i grunder för livförsäkringar (se 7 kap. 3 §).

250

2 kap. 6 §

Prop. 1994/95:184

Nuvarande 2 kap. 6 § har förts över till 7 kap. 3 §. Se kommentaren till
det lagrummet.

2 kap. 8 §

Första stycket har ändrats till följd av de nya bestämmelserna om grunder
för livförsäkringsrörelse.

2 kap. 18 §

Bestämmelsen i andra stycket om förpliktelse som följer av grunderna har
upphävts som en följd av de nya reglerna om grundernas innehåll.

2 a kap.

Kapitelrubriken har ändrats från "Gränsöverskridande verksamhet" till
"Verksamhet i ett annat land inom EES" som en följd av att kapitlet nu
även kommer att innehålla regler om etablering i annat land inom EES

1 form av filial eller agentur. Som sammanfattande benämning på de olika
etableringsformema införs beteckningen sekundäretablering, se avsnitt
6.1 i den allmänna motiveringen. Dessutom införs i förtydligande syfte
underrubrikerna "Sekundäretablering" för 1-3 §§ och "Gränsöverskridan-
de verksamhet" för 4-6 §§.

2 a kap. 1 §

Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.2 i
både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet
i deras lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet
och tredje livförsäkringsdirektivet.

Paragrafen reglerar vad ett svenskt försäkringsbolag skall iaktta när det
avser att upprätta en filial, agentur eller annan liknande etableringsform
i ett annat land inom EES. I första stycket införs begreppet sekundäreta-
blering som gemensam beteckning på dessa etableringsformer, se även
avsnitt 6.1. I artikel l.b i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och
tredje livförsäkringsdirektivet används istället "filial" ("branch" i den
engelska versionen av direktiven) för att beteckna agentur eller filial till
ett försäkringsföretag. Enligt samma direktivbestämmelse skall beteck-
ningen filial också användas med "beaktande av artikel 3" i både andra
skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Enligt
artikel 3 i dessa direktiv skall ett försäkringsföretags stadigvarande när-
varo inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller

251

filial, även om närvaron inte har den formen utan endast består av ett Prop. 1994/95:184
kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fri-
stående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda före-
taget på samma sätt som en agentur. Lagstiftningen bör inte hindra sven-
ska försäkringsbolag att upprätta sådana etableringar i ett annat land inom
EES (värdlandet) om det är tillåtet enligt värdlandets lagstiftning. Första
stycket har därför, i enlighet med Lagrådets förslag, utformats så att
bestämmelserna om sekundäretablering är tillämpliga inte bara på filialer
och agenturer utan också på liknande etableringsformer.

Första stycket innebär att försäkringsbolaget skall underrätta Finans-
inspektionen om sin avsikt att upprätta en sekundäretablering i ett annat
land inom EES.

Underrättelsen skall enligt andra stycket innehålla uppgifter om i vilket
land och på vilken adress sekundäretableringen skall upprättas och om
vem som skall vara sekundäretableringens företrädare. Dessutom skall
underrättelsen innehålla en verksamhetsplan. Med företrädare avses gene-
ralagent eller ett ombud för en generalagent samt en verkställande
direktör för en filial. I den mån värdlandet har andra begrepp än de sven-
ska skall som företrädare anges den person som har till uppgift att leda
verksamheten vid sekundäretableringen och vara ansvarig för den. Verk-
samhetsplanen skall bl. a. innehålla en redogörelse för vilka slags risker
eller åtaganden vid sekundäretableringen meddelade försäkringar skall
täcka och en beskrivning av sekundäretableringens oiganisation.

Enligt tredje stycket skall försäkringsbolaget också, om det ämnar med-
dela trafikförsäkringar, till den underrättelse som skall göras enligt första
stycket foga en försäkran att det är medlem i värdlandets motsvarighet till
Trafikförsäkringsföreningen och att det är medlem i den nationella garan-
tifond som är avsedd att trygga att skadelidande får ersättning vid trafik-
skador som finns i det land där sekundäretableringen skall inrättas.

Enligt jjärde stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyndigan-
de, Finansinspektionen föreskriva vad som i övrigt skall framgå av verk-
samhetsplanen. Bl.a. bör en prognos för den planerade verksamhetens re-
sultat och ställning presenteras i planen.

2 a kap. 2 §

Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 10.3 och 10.5 i
både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet
(i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet
och tredje livförsäkringsdirektivet).

Paragrafen behandlar huvudsakligen Finansinspektionens åtgärder när
ett försäkringsbolag har anmält att det ämnar upprätta en sekundäretable-
ring i ett annat land inom EES.

Finansinspektionen skall enligt första stycket meddela den behöriga
myndigheten i värdlandet om försäkringsbolagets underrättelse. Detta
skall ske inom tre månader från det att underrättelsen gavs in till inspek-
tionen om den finner att hinder enligt andra stycket inte föreligger. Med-

252

delandet till myndigheten i värdlandet skall vara åtföljt av ett intyg om Prop. 1994/95:184
att bolagets kapitalbas är tillräcklig.

Andra stycket innehåller bestämmelser om den materiella prövning som
Finansinspektionen skall göra när den underrättats om en planerad sekun-
däretablering. Prövningen skall omfatta bolagets oiganisation, bolagets
finansiella situation samt kvaliteten på sekundäretableringens ledning.
Meddelandet enligt första stycket skall lämnas till värdlandets tillsyns-
myndighet om det inte finns skäl att ifrågasätta bolagets verksamhet i de
angivna hänseendena.

Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen underrätta försäkringsbo-
laget om sitt meddelande till värdlandets tillsynsmyndighet.

Av jjärde stycket framgår att verksamheten vid sekundäretableringen
får inledas två månader efter det att Finansinspektionen vidarebefordrat
meddelandet till värdlandsmyndigheten. Skälet till tidsfristen är att värd-
landets myndighet har möjlighet att inom denna tid informera om det
gäller några särskilda regler som försäkringsbolaget skall efterleva i verk-
samheten.

Om Finansinspektionen anser att förutsättningarna att meddela värd-
landsmyndigheten inte är uppfyllda, skall inspektionens ställningstagande,
enligt femte stycket, komma till uttryck i ett beslut. Detta skall ske inom
tre månader från det att underrättelsen gjordes. Regler om överklagande
av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §.

2 a kap. 3 §

Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 10.6
i både första skadeförsäkringdirektivet och första livförsäkringsdirektivet
i dess lydelse enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och
tredje livförsäkringsdirektivet.

Om ett försäkringsbolag som redan driver verksamhet genom sekundär-
etablering i ett annat land inom EES ämnar ändra verksamheten, byta
adress eller utse en ny företrädare, skall bolaget underrätta såväl Finans-
inspektionen som den behöriga myndigheten i värdlandet minst en månad
i förväg. Finansinspektionen ges en möjlighet att inom samma tid för-
hindra ändringen. De prövningskriterier som tillämpas i samband med en
planerad sekundäretablering skall gälla även vid ändring av de ursprung-
liga förhållandena. Om Finansinspektionen finner att en ändring inte bör
få ske skall det komma till uttryck i ett beslut. Regler om överklagande
av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. Om Finansinspektionen förbjuder
ändringen skall den behöriga myndigheten i värdlandet underrättas om
det.

2 a kap. 4 §

Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 14 i
andra skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i andra livförsäkringsdirek-

253

tivet i deras lydelse enligt artikel 34 i både tredje skadeförsäkringsdirek- Prop. 1994/95:184
tivet och livförsäkringsdirektivet.

Enligt paragrafen skall ett försäkringsbolag underrätta Finansinspek-
tionen innan gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES
inleds, vare sig den sker från ett fäst driftställe i Sverige eller från en
sekundäretablering i ett land inom EES. Till anmälningen skall fogas en
uppgift om vilka slags risker eller åtaganden som skall täckas.

2 a kap. 5 §

Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 16
andra skadeförsäkringsdirektivet och artikel 14 i det andra livförsäkrings-
direktivet i lydelse enligt artikel 35 i både tredje skadeförsäkrings-
direktivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Paragrafen rör främst Finansinspektionens uppgifter när ett försäkrings-
bolag anmäler att det ämnar driva gränsöverskridande verksamhet. Enligt
första stycket skall inspektionen meddela värdlandets tillsynsmyndighet
om försäkringsbolagets underrättelse. Till bolagets underrättelse skall in-
spektionen foga ett intyg om bolagets kapitalbas och om vilka försäkrings-
klasser bolagets koncession omfattar.

Enligt andra stycket skall försäkringsbolaget informeras om att under-
rättelsen vidarebefordrats.

Av tredje stycket framgår att försäkringsbolagets gränsöverskridande
verksamhet inte får inledas förrän Finansinspektionen informerat bolaget
om att värdlandets myndighet meddelats enligt första stycket.

Fjärde stycket innebär att Finansinspektionen skall, om den finner att
det inte finns förutsättningar att vidarebefordra bolagets underrättelse,
fatta beslut om det inom en månad från det att underrättelsen togs emot.
Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap. 13 §. I direk-
tiven finns ingen bestämmelse om vilka kriterier tillsynsmyndigheten skall
lägga till grund för prövningen. Prövningen bör ske mot bakgrund av den
grundläggande EG-regeln att ett försäkringsbolags koncession skall vara
giltig inom hela EES. Jämför de föreslagna ändringarna i 2 kap. 5 § an-
gående uppgifter i bolagsordningen om geografiskt verksamhetsområde
och den allmänna motiveringen, avsnitt 6.1. Finansinspektionen bör
kunna vägra att vidarebefordra underrättelsen t.ex. om försäkringsbolaget
inte har sådana administrativa rutiner och sådan kompetens som krävs för
att möta de speciella krav som ställs på grund av att en verksamhet bed-
rivs utomlands.

2 a kap. 6 §

Genom paragrafen, som är ny, införlivas bestämmelserna i artikel 17 i
både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet
(i dess lydelse enligt artikel 36 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet
och tredje livförsäkringsdirektivet.

254

Enligt paragrafen är försäkringsbolaget skyldigt att underrätta Finans- Prop. 1994/95:184
inspektionen om ändringar i de uppgifter som lämnats enligt 4 §. Under-
rättelsen skall ske innan ändringen genomförs. På motsvarande sätt som
enligt 3 § beträffande sekundäretableringar skall Finansinspektionen med-
dela sin motsvarighet i det land där den gränsöverskridande verksamheten
drivs. Finansinspektionens ingripande mot förändring skall komma till ut-
tryck i beslut. Regler om överklagande av sådana beslut finns i 19 kap.

13 §.

3 kap.

Paragraferna 3 kap. 2-2 c §§ innehåller bestämmelser om ägarprövning.
Dessa återfinns i artikel 15 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel

14 i tredje livförsäkringsdirektivet. Bestämmelserna har kommenterats i
allmänmotiveringen (avsnitt 5.1.2).

3 kap. 2 §

Genom paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 15.1 i tredje skade-
försäkringsdirektivet och artikel 14.1 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Första stycket har justerats som en följd av de nya regler om ägarpröv-
ning som införs i kapitlet.

Ändringen i andra stycket bildar utgångspunkt för prövningen av större
aktieägares lämplighet. Den som avser att antingen förvärva en kvalifice-
rad andel av aktierna i ett försäkringsbolag, eller öka sitt kvalificerade
innehav så att det sammanlagda innehavet överstiger vissa angivna gräns-
värden skall hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd till förvärvet.
Det görs inte skillnad mellan fysiska och juridiska personer eller mellan
svenska och utländska rättssubjekt. Begreppet kvalificerat innehav defi-
nieras i 1 kap. 9 a §.

Reglerna innebär att den som avser att förvärva ett kvalificerat innehav
av aktier i ett försäkringsbolag blir föremål för inspektionens prövning
beträffande sin lämplighet. Skyldigheten att söka tillstånd för förvärv som
medför ett kvalificerat innehav av aktierna innebär att det inte är den för-
värvade postens storlek i och för sig som är avgörande. Det avgörande
är i stället om förvärvet ensamt eller tillsammans med de aktier, som för-
värvaren redan har i bolaget, medför att gränsen på 10 procent uppnås
eller att förvärvaren får ett bestämmande inflytande över ledningen av bo-
laget.

Vid förvärv av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt
till nyteckning av aktier krävs inte något tillstånd. Skälet för detta är att
innehavaren av sådana skuldebrev inte kan utöva något inflytande över
bolaget. När skuldebreven byts mot aktier uppkommer däremot ett för-
värv som omfattas av förevarande bestämmelser. Aktier som erhålls vid
nyemission eller fondemission med företrädesrätt i förhållande till tidigare
innehav förändrar inte de tidigare andelsförhållandena. Förvärv av ny-

255

och fondemitterade aktier medför därför i regel inte någon separat pröv- Prop. 1994/95:184
ning. Det bör framhållas att lagtexten inte anvisar något undantag för
aktier som förvärvas som gåva eller genom de familj erätts liga fången bo-
delning, arv och testamente. I dessa fell måste skyldigheten att söka till-
stånd fullgöras snarast möjligt efter förvärvet. Undantag från kravet på
tillstånd görs inte heller för aktier som inlöses på grund av hembudsskyl-
dighet eller som förvärvas vid bolagsfusioner.

Med uttrycket "direkt eller indirekt förvärv" avses t.ex. det fellet att
en person dels själv förvärvar fem procent av kapitalet eller rösterna i ett
försäkringsbolag, dels äger ett företag som i sin tur äger sju procent.
Med indirekt ägande kan i vissa fell även avses det fellet att flera per-
soner inom samma femilj innehar aktier i det aktuella bolaget. Att det
kan uppstå tveksamheter huruvida ägarprövningsbestämmelserna skall till-
lämpas på ett visst innehav eller inte bör tillmätas betydelse när Finans-
inspektionen överväger ett ingripande enligt 2 c §.

I tredje stycket anges förutsättningarna för godkännande av ett förvärv.
Om aktieförvärvaren kan antas komma att motverka en sund utveckling,
av försäkringsverksamheten får inspektionen vägra tillstånd. En bedöm-
ning av lämpligheten hos en innehavare av aktier i ett försäkringsbolag
måste ha som utgångspunkt att det är ett sådant bolags speciella funk-
tioner som skall säkerställas. Den enskilda eller juridiska person som
genom sitt agerande på ett eller annat sätt direkt motverkar en sund ut-
veckling av verksamheten i ett försäkringsbolag, skall inte heller kunna
äga någon större aktiepost i bolaget.

När det gäller de omständigheter som kan föranleda att en person eller
ett företag bedöms som "olämplig" i detta sammanhang bör hänsyn tas
till t.ex. jävsförhållanden, allmän vandel och konkurstillstånd.

Som angetts i allmänmotiveringen (avsnitt 5.1.2) har regler om ägar-
prövning redan införts beträffende banker, kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag. Den förevarande paragrafen är vad gäller pröv-
ningens innehåll en direkt motsvarighet till 7 kap. 11 § bankrörelselagen
och 6 kap. 3 b § värdepappersrörelselagen. I specialmotiveringen till det
förstnämnda lagrummet (prop. 1992/93:89 s. 195-199) har lämnats en ut-
förlig redovisning av vilka omständigheter som bör beaktas vid ägarpröv-
ningen. Det som har uttalats där om prövningen enligt bankrörelselagen
är i tillämpliga delar gällande även för prövningen enligt FRL.

I jjärde stycket föreskrivs att Finansinspektionen kan tidsbegränsa för-
värvstillståndets giltighet. Att förvärvet i förväg godkänns genom att för-
värvaren befinns lämplig innebär ingen skyldighet för denne att fullfölja
förvärvet. Genom att sätta en tidsgräns förhindras att försäkringsbolaget
under en längre tid svävar i ovisshet om ägareförhållandena. Finans-
inspektionen får från fell till fell avgöra vilken tid som får anses rimlig.

Enligt femte stycket skall beslut i ett tillståndsärende meddelas inom tre
månader. Inspektionen bör dock inom den angivna tidsgränsen handlägga
ärendena med stor skyndsamhet. I klara fell bör besked kunna lämnas i
det närmaste omgående.

256

3 kap. 2 a §

Prop. 1994/95:184

Paragrafen, som är ny, föreskriver anmälningsskyldighet för den som av-
yttrar ett kvalificerat innehav av aktier eller en så stor andel av sitt
innehav att det återstående innehavet understiger något av de gränsvärden
som anges i 2 §. Bestämmelsen återfinns i artikel 15.2 tredje skadeförsäk-
ringsdirektivet och artikel 14.2 i tredje livförsäkringsdirektivet.

3 kap. 2 b §

Paragrafen, som är ny, föreskriver skyldighet för försäkringsaktiebolag
att lämna uppgifter om aktieägare vars innehav är kvalificerat. Härige-
nom införlivas artikel 15.3 tredje skadeförsäkringsdirektivet och 14.3
tredje livförsäkringsdirektivet.

3 kap. 2 c §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens
möjlighet att ingripa mot en olämplig aktieägare. Principen att tillsyns-
myndigheterna skall kunna ingripa mot en aktieägare som visar sig vara
olämplig slås fäst i artikel 15.4 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 14.4 i tredje livförsäkringsdirektivet. När det gäller sanktionerna
mot en sådan ägare ges exempel på åtgärder som medlemsstaterna kan
föreskriva. En sådan åtgärd är att rösträtten kan upphävas för de aktier
som innehas av en aktieägare som har missbrukat sin ställning.

Ett ingripande från Finansinspektionen kan ske dels om en aktieförvär-
vare bryter mot förpliktelsen att ansöka om tillstånd eller förvärvar aktier
i strid mot inspektionens beslut enligt 2 § andra stycket, dels om en ägare
till ett kvalificerat innehav av aktier utövar eller kan antas komma att
utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verk-
samheten i bolaget. Här skall alltså göras samma bedömning som vid
koncessionsförferandet. Principen är således att samma kvalitativa krav
skall ställas på en aktieägare oavsett i vilket sammanhang frågan om per-
sonens lämplighet att vara aktieägare blir aktuell.

Bestämmelsen bygger på den grundläggande principen att inspektionen
skall kunna ingripa endast i allvarliga fäll. Att en aktieägare blir försatt
i konkurs, åläggs näringsförbud eller döms för allvarligare brottslighet
kan lätt konstateras men kan knappast ensamt anses vara till skada för
bolaget, i vart fell inte om ägandet motsvarar mindre än 50 procent av
kapitalet eller samtliga röster. Därutöver krävs att det finns anledning att
anta att ägaren kommer att utöva sitt inflytande så att en sund utveckling
av verksamheten är i ferozonen. Gränsen för när sanktioner skall tillgri-
pas bör självfallet vara lägre om det blivit klarlagt att en ägare verkligen
missbrukar sitt inflytande än om det bara finns ett antagande om att så
kan bli fellet.

257

17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

I paragrafen anvisas två åtgärder som inspektionen kan vidta mot en
aktieägare som motverkar en sund utveckling av verksamheten i ett för-
säkringsbolag. För det första får inspektionen enligt första stycket besluta
att ägarens aktier inte får företrädas vid bolagsstämman, om det bedöms
nödvändigt för att bryta en ägares inflytande över bolagets verksamhet.
Bestämmelsen är utformad så att rösträtten upphör redan i och med att
inspektionen har förordnat om detta. Att beslutet vunnit laga kraft krävs
således inte. För det andra får Finansinspektionen enligt tredje stycket
förelägga aktieägaren att sälja den del av aktieinnehavet som medför att
innehavet är kvalificerat. Samma åtgärder får enligt andra stycket vidtas
mot en aktieägare som underlåtit att söka tillstånd eller som genomfört
ett förvärv i strid med inspektionens beslut. I dessa fäll gäller vidare att
röster som avgetts för sådana aktier kan förklaras ogiltiga.

Om det uppkommer missförhållanden av så allvarligt slag att man från
inspektionens sida överväger att ingripa, är det lämpligt att inspektionen
i första hand försöker åstadkomma rättelse med andra medel än "frys-
ning" av rösträtten. Det kan t.ex. visa sig vara tillräckligt om förhållan-
dena påtalas för de andra ägarna eller bolagets ledning. Om det är nöd-
vändigt har inspektionen enligt 19 kap. 8 § formell rätt att sammankalla
stämma och styrelse. Misslyckas förhandlingarna, kanske beroende på att
ifrågavarande aktieägare inte är beredd att acceptera reglerna för verk-
samheten, finns inte längre samma skäl att försöka undvika ett beslut om
att aktier inte får företrädas vid bolagsstämma i bolaget.

Att en större aktieägare inte kan utöva rösträtten för sina aktier är
naturligtvis ett allvarligt ingrepp. Åtgärden kan också medföra negativa
verkningar för bolagets skötsel. Om en "frysning" av en aktieägares röst-
rätt gäller under en längre tid kan osäkerhet uppstå i ledningen, andra
aktieägare får ett ökat inflytande osv. Det är därför angeläget att frys-
ningen inte består längre än nödvändigt. I vissa fell kan de omständig-
heter som föranlett beslutet vara av övergående karaktär. Detta kan t.ex
vara fellet om en förvärvare på grund av förbiseende eller annat misstag
inte ansökt om tillstånd till förvärvet, men vid en senare prövning inte
visar sig vara olämplig som ägare. Förbudet att utöva rösträtt för aktierna
kan då upphävas snabbt. Ingripandet har då varit temporärt. I andra fell
kan skälen för beslutet bestå. Detta kan gälla t.ex. en ägare som bedöms
vara personligt olämplig och olämpligheten inte kan sägas vara av över-
gående natur. En aktieägare som fråntagits rösträtten för sina aktier kan
mycket väl finna detta vara anledning att sälja aktierna. I så fell upphör
den osäkerhet för ledningen av bolaget som tidigare nämnts. Det kan
emellertid inte förutsättas att en sådan frivillig försäljning alltid kommer
att ske. För att komma till rätta med en sådan situation med en aktieägare
som utövat sitt inflytande på ett sådant sätt att hans lämplighet för över-
skådlig framtid kan ifrågasättas men aktierna inte avyttras frivilligt får
inspektionen förelägga ägaren att avyttra aktierna. En försäljning på
grund av ett sådant föreläggande får genomföras i sådan takt att onödiga
förluster undviks.

Ett föreläggande om avyttring kan bara avse det antal aktier som med-
för att innehavet är ett kvalificerat sådant. Inspektionen skall ju endast

Prop. 1994/95:184

258

pröva lämpligheten hos aktieägare som kan utöva ett väsentligt inflytande Prop. 1994/95:184
över bolagets ledning.

Av paragrafens jjärde stycke framgår att aktier som omfattas av ett före-
läggande om avyttring eller ett beslut enligt första eller andra stycket,
inte skall medräknas när det krävs viss röstmajoritet för att ett beslut
skall bli giltigt.

7 kap. 2 §

Regler om premiereservsberäkning upptas i nuvarande 7 kap. 3 § tredje
stycket om grunders innehåll. Från kravet på att grunder skall upprättas
gäller vissa undantag. Eftersom EG:s regler om beräkning av premie-
reserv gäller alla livförsäkringar, måste dessa vara tillämpliga även då
premiereservgrunder inte finns. Av den anledning har nuvarande 7 kap.
3 § tredje stycket brutits ut ur 3 § och förts över till 7 kap. 2 §.
Bestämmelserna i 7 kap. 3 § i övrigt har med ändringar förts över till
7 kap. 5 §. Nuvarande 7 kap. 2 § har flyttats till 7 kap. 4 §.

Till följd av detta föreslås därför 7 kap. 2 § reglera beräkning av pre-
miereserv.

I paragrafen ges allmänna föreskrifter om beräkningen av premiereser-
ven; den skall vara i överensstämmelse med vedertagna aktuariella prin-
ciper.

Vid en anpassning till bestämmelserna i tredje livförsäkringsdirektivet
är några ändringar och tillägg erforderliga (se artikel 17.1 i första livför-
säkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkrings-
direktivet).

Enligt nuvarande regler skall premiereserven framkomma som skillna-
den mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för
löpande försäkringar och de premier bolaget kan ha att ytterligare upp-
bära för dessa försäkringar. Skillnaden mellan dessa båda poster skall
emellertid ökas med det belopp som anses behövligt för att möta förluster
genom att försäkringarna upphör i förtid. Premiereserven uppfattas såle-
des i lagen som ett "kollektivt" begrepp. Som framhållits i den allmänna
motiveringen avsnitt 5.2.2 skall enligt EG:s bestämmelser försäkrings-
tekniska skulder beräknas separat för vaije försäkring. I förslaget till nya
regler för beräkningen har därför i första stycket föreskrivits att premie-
reserven i regel skall definieras individuellt för vaije försäkring. Som en
alternativ metod för beräkningen av premiereserv tillåts, i enlighet med
EG:s bestämmelser, en kollektiv beräkning, förutsatt att metoden ger ett
resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beräkning. En
kollektiv beräkning måste tillgripas om fråga är om kollektivavtalsgrun-
dad försäkring eller grupplivförsäkring utan individuell anslutning. Vidare
medges också i fortsättningen risktillägg som inte är individualiserade.
Samtidigt kan stadgandet i nuvarande 7 kap. 3 § sista stycket första
meningen att premiereservgrundema skall anses belöpa på vaije försäk-
ring utgå (den nuvarande lydelsen av 7 kap. 3 § har tagits in under 7
kap. 5 §).

259

Nuvarande regler innebär vidare att en prospektiv metod skall användas Prop. 1994/95:184
vid beräkning av premiereserv. Det framgår nu av andra stycket. Enligt
EG:s bestämmelser är en sådan beräkningsmetod huvudregel. EG:s
ordning medger emellertid under vissa förutsättningar att en retrospektiv
metod används. Detta gäller om det kan visas att de försäkringstekniska
skulderna inte blir lägre än om en prospektiv metod utnyttjas eller om en
sådan metod inte kan tillämpas på de aktuella försäkringarna. I förslagets
andra stycke har öppnats möjligheter att under angivna förutsättningar
använda annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod än
den prospektiva, varmed avses i första hand en retrospektiv beräknings-
metod. Genom att det anges att endast försäkringsmatematiskt vedertagna
metoder kan användas förhindras att premiereserven beräknas för lågt
eller för högt. Det kan nämnas att den prospektiva metoden inte kan
tillämpas om fråga är om s.k. unit linked-försäkringar.

Beräkningen av premiereserv skall bygga på antaganden om dödlighet
och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader som, vart för sig, kan
anses vara betryggande i enlighet med vad som sägs i 7 kap. 5 § första
och andra stycket i förslaget. Vid en retrospektiv beräkningsmetod
behövs emellertid inte alltid antaganden om t.ex. dödlighet och räntefot
(se kommentaren till 7 kap. 5 §).

Vidare föreslås i tredje stycket att regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om
beräkning av premiereserv. Föreskrifterna skall som regel ange maximi-
räntesats för alla försäkringar. I artikel 17.1 B i första livförsäkrings-
direktivet i dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet,
föreskrivs nämligen som huvudregel att tillsynsmyndigheten för alla för-
säkringar skall bestämma en eller flera högsta räntesatser, enligt i artikeln
särskilt angivna regler. Räntesatsen skall antingen knytas till räntesatsen
på statsobligationer eller festställas med utgångspunkt från avkastningen
på de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna, det
senare under förutsättning att tillgångarna inte värderas till anskaffnings-
kostnad. På grund av gällande redovisningsregler för försäkringsbolag
kan det sistnämnda alternativet inte tillämpas. Bestämmelserna om redo-
visning är emellertid föremål för utredning. Avsikten är inte att det skall
festställas räntesatser individuellt för varje försäkring, utan lämpligen för
en eller flera försäkringstyper.

EG:s krav att tillsynsmyndigheten skall bestämma högsta ränteantagan-
den gäller inte de numera vanliga unit linked-försäkringama och inte
heller engångsbetalda försäkringar för längst åtta år, försäkringar utan
rätt till återbäring eller livränteförsäkringar utan återköpsvärden. Genom
att i paragrafen anges att föreskrifterna skall ange vilka försäkringar som,
med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfettas av föreskrifterna kan
Finansinspektionen välja att inte ge föreskrifter därom för sådana försäk-
ringar. I den mån sådana föreskrifter inte ges får bolagen vid valet av en
betryggande räntesats för undantagna försäkringar, dock inte unit linked-
försäkringar, ta hänsyn till den valuta i vilken avtalen gäller och till de
tillgångar som motsvarar förpliktelserna samt till förväntad avkastning på
bolagets tillgångar, förutsatt att de tas upp till marknadsvärden. Eftersom

260

sådana värderingsregler i dag inte gäller för svenska försäkringsbolag, Prop. 1994/95:184
kan den sistnämnda möjligheten inte utnyttjas. Den räntesats som väljs
får aldrig vara högre än avkastningen på bolagets tillgångar. Föreskrifter
om maximiräntesats är inte heller nödvändiga beträffande sådan livränta
eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring.

I tillämpningsföreskrifterna får upptas metoder för beräkning av maxi-
miräntesats. Föreskrifterna kan också ange för vilka försäkringar en kol-
lektiv beräkning eller en retrospektiv beräkningsmetod skall kunna
användas.

7 kap. 3 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 2 kap. 6 § och anger de ämnen som
grunderna skall innehålla. Bestämmelserna om grundernas innehåll har,
som en följd av att kravet på ingivande av grunder vid ansökan om kon-
cession liksom kravet på stadfästelse slopas, flyttats till förevarande kapi-
tel. I förhållande till gällande rätt har området begränsats väsentligt.
Grunderna skall enligt första stycket i huvudsak omfatta endast underlag
för tekniska beräkningar. Bestämmelser av villkorskaraktär utmönstras ur
grunderna och får i stället tas in i försäkringsvillkoren (se den allmänna
motiveringen avsnitt 5.2.1). Skyldigheten enligt nuvarande 2 kap. 6 §
första stycket 8 att upprätta grunder avseende skyldigheten att teckna
återförsäkring slopas. Skyldigheten att teckna sådan försäkring skall i
fortsättningen även för livförsäkringsbolagens del framgå av bolagsord-
ningen, se kommentaren till 2 kap. 5 §. Grunder skall sålunda upprättas
för beräkning av försäkringspremier och premiereserv, beräkning av tek-
niska återköpsvärden och återbäring till försäkringstagarna. Till följd av
dessa ändringar kan stadgandena i nuvarande 7 kap. 5-7 §§ utgå.

Bolagen skiljer i nuvarande återköpsgrunder mellan begreppen åter-
köpsvärde och tekniskt återköpsvärde. Begreppet återköpsvärde används
för det belopp som försäkringstagaren har rätt att få utbetalt då för-
säkringen återköps. Om någon begränsning av återköpsrätten inte före-
ligger sammanfaller återköpsvärdet med det tekniska återköpsvärdet. Ar
emellertid återköpsrätten begränsad blir återköpsvärdet lägre än det
tekniska återköpsvärdet. Begreppet tekniskt återköpsvärde förekommer
även i skattelagstiftningen (se anvisningarna till 31 § kommunalskatte-
lagen). Det sammanfaller ofta med försäkringens individuellt beräknade
premiereserv men kan också understiga den, t. ex. om en ökning av
premiereserven för tecknade försäkringar behövt ske på grund av ändrade
förhållanden.

Möjligheten enligt första stycket i nuvarande 2 kap. 6 § att medge
undantag från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar med
hänsyn till försäkringens särskilda natur har avskaffats av skäl som an-
förts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1). Genom bestämmelserna
i 1 kap. 5 § finns möjlighet att för vissa livförsäkringar avvika från
bestämmelserna om grunder och i förslaget till 1 kap. 10 § ges en gene-

261

rell dispensmöjlighet från kravet på grunder i vissa fell, vilka täcker de Prop. 1994/95:184
praktiska tillfällen då undantag bör kunna komma ifråga.

I andra stycket begränsas skyldigheten att upprätta grunder för lång-
variga skadeförsäkringar till bestämmelser om beräkning av premiereser-
ven. En möjlighet till undantag från kravet på grunder för långvariga
skadeförsäkringar införs. Undantag bör kunna komma ifråga om försäk-
ringen avser endast låga belopp. Undantag bör dessutom kunna medges
för sådana försäkringar där försäkringskonstruktionen har sådana särdrag
att det kan komma att återbetalas premier vid få skador eller att utkrävas
nya premier för att i efterhand täcka inträffade skador vid ogynnsamt ska-
deutfall. I villkoren för sådana försäkringsavtal regleras dessa förhållan-
den i förväg på ett sätt som liknar det som används i grunder.

I fråga om liv- och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen skall
enligt tredje stycket grunder upprättas för beräkning av premiereserv och
tekniska återköpsvärden. För skadeliv- och skadesjukräntor ges som hit-
tills inte möjlighet till dispens.

Eftersom stadgandena om grunder i 2 kap. har placerats i förevarande
kapitel, bör sista stycket i nuvarande 2 kap. 6 § kunna utgå. Sista
meningen i stycket motsvaras i förslaget av 7 kap. 5 § sista stycket och

6 § första stycket.

I sista stycket, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt, före-
skrivs möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att meddela när-
mare föreskrifter om grundernas redaktionella utformning. Föreskrifterna
bör även ange hur grunderna skall systematiseras. Bemyndigandet innebär
däremot inte en rätt att ge föreskrifter om grundernas materiella innehåll.

7 kap. 4 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 2 §. Första stycket har ändrats
som en följd av att bestämmelserna om grunder flyttas från 2 kap. 6 § till
7 kap. 3 §. Paragrafen, som slår fast soliditets- och skälighetsprincipen
som normerande för grundbundna försäkringar, kommer att diskuteras i
Försäkringsutredningens fortsatta arbete.

Andra stycket har ändrats som en följd av att grunder inte längre skall
stadfästas.

7 kap. 5 §

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 7 kap. 3 §, innehåller föreskrifter
om premie- och premiereservgrunder för livförsäkringar. Det ankommer
på bolagsledningen att se till att dessa grunder står i överensstämmelse
med kraven i 4 § och att beräkningsantagandena är anpassade efter väx-
lande förhållanden. I enlighet med vad som sägs i artikel 17.1 F i första
livförsäkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkrings-
direktivet bör kontinuitet eftersträvas. Vaije ändring av beräkningsreg-
lema bör vara sakligt motiverad.

262

Bestämmelserna om beräkning av premiereserv i tredje stycket i nuva- Prop. 1994/95:184
rande 7 kap. 3 § har överförts till 2 §. I förslaget till ny lydelse av 2 §
öppnas möjligheter att i vissa fäll använda en retrospektiv beräknings-
metod samt hänvisas till bestämmelser om beräkningsantaganden i foreva-
rande paragraf. Eftersom sådana antaganden inte alltid erfordras vid en
retrospektiv beräkning av premiereserven, har första stycket ändrats så
att grunderna skall innehålla angivna antaganden i den mån det krävs för
beräkningen. Tillämpas en prospektiv beräkningsmetod måste premie-
reservgrundema innehålla sådana antaganden. Premiegrundema skall all-
tid innehålla angivna beräkningsantaganden. Dessutom har en mindre
språklig ändring gjorts.

Möjligheten i andra stycket att avvika från huvudregeln att vaije sär-
skilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning
så länge tillämpningen inte innebär att säkerhetskraven sänks (se avsnitt
5.2.2). En smärre språklig ändring har gjorts i stycket.

Tredje stycket har ändrats så att det anges att premiereservgrundema
skall bestämmas i enlighet med den nya 2 §.

Det nuvarande fjärde stycket har utgått. Där föreskrivs att i det fäll
premiegrundema innehåller särskilda säkerhetstillägg skall premiereserv-
grundema ange på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa tillägg när kapital-
värdet av framtida utgifter beräknas. I den mån regler därom behövs kan
det tillgodoses genom föreskrifter som meddelas med stöd av 2 § tredje
stycket.

Fjärde stycket motsvarar det nuvarande femte stycket. Den nuvarande
första meningen har utgått såsom onödig eftersom premiereserven i fort-
sättningen skall beräknas individuellt för vaije försäkring.

I enlighet med vad som gäller i dag skall bestämmelserna om premie-
reservgrunder tillämpas också på liv- och sjukränta som tillhör skadeför-
säkringsrörelsen. Detta kommer till uttryck i sista stycket.

7 kap. 6 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § och har ändrats bl.a. med an-
ledning av att krav på stadfästelse av grunder inte längre skall före-
komma.

I paragrafens första stycke har angetts att bestämmelserna om över-
gångsgrunder även gäller för sådan livränta eller sjukränta som tillhör
skadeförsäkringsrörelsen. I den nuvarande lagstiftningen anges detta i
2 kap. 6 § sista stycket.

Andra stycket har ändrats till följd av det slopade kravet på stadfästelse
av grunder.

Andringen i tredje stycket är en följd av att bestämmelserna om beräk-
ning av premiereserv flyttats till 2 §.

Möjligheten i nuvarande sista stycket att föreskriva att ytterligare till-
gångar skall tas upp i bolagets formånsrättsregister har tagits bort. I en
situation där öveigångsgrunder skulle krävas torde disponibla fria reser-
ver ändå knappast finnas tillgängliga i nämnvärd utsträckning (se Appel-

263

tofft-Hahn, Kommentar till försäkringsrörelselagen s.105). Stycket i Prop. 1994/95:184
övrigt har upphävts till följd av det slopade kravet på stadfästelse av
grunder.

7 kap. 8 §

En inskränkning i vad grunderna för återbäring till försäkringstagarna
skall innehålla har skett i första stycket. Inskränkningen är en följd av att
ämnen som är av villkorskaraktär har utmönstrats ur grunderna och i
stället får tas upp i försäkringsvillkoren. Grunderna för återbäring till för-
säkringstagarna skall därför innehålla antaganden och metoder för beräk-
ning och fördelning av återbäring. I grunderna skall även upptas regler
om användning av återbäringsfonden. Att användningen av fonden är
begränsad framgår av 12 kap. 6 och 7 §§. I villkoren kommer sålunda
hädanefter att regleras försäkringstagarens rätt till återbäring, inklusive
sättet för tilldelning. Den nuvarande punkten 2 i första stycket utgår
eftersom regler om tilldelning och som inte är av villkorskaraktär fäller
under "beräkning och fördelning av återbäring". Samma gäller nuvarande
punkten 3, bestämmelser om förräntning av återbäringsmedel.

Nuvarande andra stycket upphävs. Bolagen får i fortsättningen själva
avgöra formen för tilldelning.

7 kap. 8 a §

Paragrafen är ny. Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv (artikel
8.3 i första skadeförsäkringdirektivet enligt lydelse i artikel 6 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8.3 i första livförsäkringsdirektivet
enligt lydelse i artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet) får som nämnts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.1) något krav på förhandsgod-
kännande av grunder inte längre ställas upp, medan det godtas att en
löpande anmälningsskyldighet åläggs bolagen för kontroll att grunderna
för livförsäkring uppfyller vedertagna aktuariella principer.

I första stycket har föreskrivits att bolagen skall tillställa Finans-
inspektionen grunderna för livförsäkring senast samtidigt med att de bör-
jar användas. Grunderna kan sägas böija användas då marknadsföringen
inleds. För de kollektivavtalsgrundade försäkringarnas del, vilka i regel
inte marknadsförs på samma sätt som övriga försäkringar, skall grun-
derna anses ha börjat användas då försäkringsprodukten finns tillgänglig
för tecknande hos försäkringsbolaget. Anmälningsskyldigheten gäller en-
bart livförsäkringar och således inte sådana skadeförsäkringar för vilka
bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 1 kap 5 §. EG:s
regler tillåter inte ett sådant krav beträffande skadeförsäkringar. Tillsyns-
myndigheten får kontrollera att grunderna uppfyller föreskrivna materiella
och formella krav.

I detta sammanhang föreslås inte att nedsättningsgrunder för ömsesidiga
livförsäkringsbolag (jfr 12 kap. 8 §) skall tillställas Finansinspektionen.

264

Försäkringsutredningen skall i sitt fortsatta arbete behandla några särreg- Prop. 1994/95:184
ler för de ömsesidiga försäkringsbolagen, bl.a. bestämmelserna om ned-
sättning. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att reglerna om ned-
sättning synes ha en mycket liten praktisk betydelse, kan det inte anses
motiverat att uppställa krav på att nedsättningsgrunder skall anmälas.

Finansinspektionen har dock möjlighet att begära in nedsättningsgrun-
dema för kontroll.

I andra stycket åläggs bolagen en skyldighet att till anmälan om grun-
der foga en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäk-
ringstagarna och bolaget. Detta skall gälla i såväl ekonomiskt, juridiskt
som aktuariellt hänseende. Bl.a. bör räkneexempel ges. Ar det fråga om
ändring av grunder måste av redogörelsen framgå på vad sätt redan med-
delade försäkringar påverkas. Regeringen eller, efter bemyndigande,
Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om vad redogörel-
sen skall innehålla.

I tredje stycket anges att första och andra styckena även skall gälla vid
ändring av grunder.

7 kap. 9 §

I första stycket anges att ett försäkringsbolag som driver direkt försäk-
ringsrörelse skall ha tillgångar till ett värde motsvarande de
försäkringstekniska skulderna placerade i enlighet med 9 a-10 e §§. Beg-
reppet "skuldtäckning" har införts, närmast som en motsvarighet till den
nuvarande bestämmelsen att "ett belopp motsvarande försäkringstekniska
skulder" alltid skall "redovisas" i vissa slag av tillgångar. Det nya beg-
reppet är mer lätthanterligt ur språklig synpunkt och speglar väl det
grundläggande syftet bakom bestämmelserna.

Bestämmelserna om skuldtäckning gäller bara försäkringsbolag som dri-
ver direkt försäkringsrörelse. Om bolaget driver såväl direkt försäkrings-
verksamhet som återförsäkringsrörelse omfattar skuldtäckningskravet
bolagets hela rörelse. Om bolaget uteslutande meddelar återförsäkring
omfattas det däremot inte av reglerna om skuldtäckning.

Som angivits i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.3, gäller place-
ringsreglema medel där försäkringsbolagen bär risken för egen räkning.
Skuldtäckningsbeloppet är således ett nettobelopp (försäkringstekniska
skulder inklusive mottagen återförsäkring, minskad med avgiven återför-
säkring). Beträffande bestämmelsen om reservdeposition, se författnings-
kommentaren till 10 § första stycket 19.

Definitionen av försäkringstekniska skulder för egen räkning i andra
stycket är ett förtydligande av den definition av begreppet som för när-
varande finns i det sista stycket i paragrafens nuvarande lydelse.

Som anges i tredje stycket får Finansinspektionen för visst fäll besluta
att avdrag för avgiven återförsäkring inte skall få göras. Finansinspek-
tionen skall kunna vägra godta nedsättning av det belopp som skall skuld-
täckas om återförsäkringen konstruerats på ett sådant sätt att den i reali-
teten inte bidrar till en minskning av försäkringsbolagens exponering.

265

Finansinspektionens beslut skall kunna innebära att nedsättning inte alls Prop. 1994/95:184
godtas eller att den godtas endast till en del av det återförsäkrade belop-
pet. Ett exempel skulle kunna vara koncentration av återförsäkring till en
enskild marknad, avgivande av återförsäkring till koncemintema återför-
säkringsbolag eller att återförsäkringen avgivits till försäkringsgivare
verksamma där kontrollen över återförsäkringsbolaget inte antas fylla till-
räckligt högt ställda krav.

Bestämmelserna om återförsäkring inverkar inte på den allmänna be-
stämmelsen om återförsäkring i 14 §. Det innebär att även om ett försäk-
ringsbolag med vederbörligt medgivande avgivit återförsäkring, det inte
redan därigenom är klart att bolaget får utnyttja den avgivna återförsäk-
ringen för att reducera det belopp som skall skuldtäckas.

I fjärde stycket anges att till Finansinspektionen skall lämnas uppgifter
om de försäkringstekniska skuldernas storlek och hur dessa beräknats
samt om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare före-
skrifter om uppgiftsskyldigheten. I den nya lydelsen av 8 kap. 7 § anges
att det är styrelsen som har ansvaret för uppgiftsskyldigheten, se vidare
kommentaren till den paragrafen.

7 kap. 9 a §

Den nuvarande 9 a § motsvaras av förslaget till 10 f §.

Paragrafen innehåller en allmän placeringsregel av grundläggande och
övergripande karaktär. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att för-
säkringsbolagen kan infria sina försäkringsåtaganden på såväl kort som
lång sikt. Bestämmelsen skall tillämpas av bolag som driver direkt för-
säkringsrörelse vid placeringen av de tillgångar som används för skuld-
täckning. Paragrafen motsvaras av artikel 20 i tredje generationens för-
säkringsdirektiv.

Placeringsverksamheten skall enligt paragrafen ske med iakttagande av
matchnings- och diversifieringsprincipema, vars närmare innebörd har
redogjorts för i den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.5. Lydelsen av
första meningen innebär att placeringsreglema i 10-10 e §§ är den ram
inom vilken matchnings- och diversifieringsprincipema skall uppfyllas.
Bestämmelserna i paragrafen innebär dessutom att försäkringsbolaget
skall se till att likviditeten är tillräcklig för att de löpande betalningarna
med anledning av försäkringsåtagandena skall klaras.

7 kap. 10 §

Paragrafen innehåller i första stycket en uppräkning av de tillgångsslag
som får användas för skuldtäckning. I jämförelse med dagens regler för
livförsäkringsbolag får fler kategorier av tillgångar användas för skuld-
täckning. Tillgångsslagen har kommenterats utförligt i den allmänna moti-
veringen, avsnitt 5.5.6.

266

De tillgångsslag som uppräknas under punkterna 1-4 är obligationer Prop. 1994/95:184
och andra skuldförbindelser för vilka sådana rättssubjekt svarar att till-
gångarna kan betraktas som riskfria med avseende på kreditrisk. Även
tillgångar med garantier ställda av dessa rättssubjekt omfattas av bestäm-
melserna. De rättssubjekt som avses är stater, centralbanker, kommuner,
med kommuner jämförliga samfälligheter vilka har befogenhet att kräva
in offentlig uppbörd (t.ex. landsting och motsvarande utländska rättssub-
jekt), Europeiska gemenskaperna eller vissa internationella organisa-
tioner. Det är emellertid inte samtliga stater, centralbanker och internatio-
nella organisationer som avses. Vilka som avses skall föreskrivas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, se
vidare kommentaren till fjärde stycket.

Punkt 5 tillåter att fordringar på försäkringstagare används för skuld-
täckning. Detta gäller för det första om sådana subjekt som nämns i
första stycket 1-4, dvs. svenska staten, vissa utländska stater och central-
banker, svenska eller utländska kommuner eller därmed jämförliga sam-
fälligheter, EG eller vissa internationella organisationer, svarar för for-
dran. Fordringen skall ha samband med försäkringsavtalet och exempel-
vis utgöras av en premiefordran (jämför artikel 21.1 första stycket B. h
i tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven). För det andra tar
bestämmelsen sikte på s.k. captivebolag, se den allmänna motiveringen
avsnitt 5.5.6. Sådana bolag får för skuldtäckning även använda fordringar
för vilka bolag inom koncernen svarar. En förutsättning för att fordringar
enligt förevarande punkt skall få användas för skuldtäckning är att for-
dran inte får ha varit förfållen till betalning längre tid än tre månader
(jämför artikel 21.1 fjärde stycket vii i de tredje försäkringsdirektiven).

Punkt 6 motsvaras av gällande lydelse av 9 § första stycket 8.

Punkt 7 motsvaras av gällande lydelse av 9 § första stycket 12.

Punkterna 8-9 tillåter obligationer och andra skuldförbindelser för
vilka svarar AP-fonden, svenska kreditinstitut (dvs. i detta sammanhang
bank, kreditmarknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank) och
värdepappersbolag med tillstånd att ta emot kundmedel och att lämna
kundkrediter mot säkerhet för placeringar i finansiella instrument, allt för
att underlätta värdepappersrörelsen, se 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Enligt punkt 9 tillåts motsva-
rande värdepapper som utländska kreditinstitut svarar för. Enligt fjärde
stycket skall Finansinspektionen föreskriva i vilka utländska stater kredit-
instituten får vara belägna, se nedan.

Punkt 10 tillåter att obligationer och andra skuldförbindelser som pub-
lika aktiebolag svarar för används för skuldtäckning.

Enligt punkt 27 får för skuldtäckning användas aktier och andra över-
låtbara värdepapper som kan jämställas med aktier om värdepapperna
getts ut av publika aktiebolag, publika bankaktiebolag, publika försäk-
ringsaktiebolag eller motsvarande bolag i vissa utländska stater. De pub-
lika aktiebolagen (eller motsvarande utländska bolag) som avses i denna
punkt får inte vara sådana som har till uppgift att äga fastigheter m.m.
(fastighetsbolag).

267

De bolag som avses i punkt 12 är publika aktiebolag som har till ända- Prop. 1994/95:184
mål att äga fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan
egendom.

Punkt 13 tillåter att festigheter, tomträtter och byggnader samt andelar
i sådan egendom används för skuldtäckning. Bestämmelsen innebär en
viss utvidgning i jämförelse med gällande regler (se 9 § första stycket
10).

Punkt 14 tillåter att skuldförbindelser med säkerhet i fest egendom
används för skuldtäckning (jämför gällande lydelse av 9 § första stycket
6). Bestämmelserna avser utlåning till fysiska personer och andra subjekt
än stater, centralbanker, kommuner eller därmed jämförliga samfällig-
heter, internationella oiganisationer (första stycket 1-4), AP-fonden,
svenska eller utländska kreditinstitut eller värdepappersbolag (första
stycket 8 och 9) eller publika aktiebolag eller motsvarande bolag i vissa
utländska stater (första stycket 10). Det kan exempelvis vara fråga om ut-
låning till privata aktiebolag. Förevarande skuldförbindelser tillåts för
skuldtäckning i den utsträckning regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen föreskriver. Enligt gällande regler före-
skrivs i lag (9 § första stycket 6) i vilken utsträckning skuldförbindelserna
får användas för att täcka försäkringstekniska skulder. Reglerna innebär
i korthet att den panträtt som utgör säkerhet för skuldförbindelsen skall
ligga inom en viss del av fastighetens uppskattade värde (dvs. det värde
som försäkringsbolaget festställt på grundval av en särskild värdering)
eller av det pantvärde som festställts enligt bestämmelser om lån av stats-
medel till främjande av bostadsbyggandet. Avsikten med delegations-
bestämmelsen i sista meningen är att befria lagtexten från den nuvarande
detaljregleringen. Någon materiell ändring är inte avsedd. De föreskrifter
som regeringen eller Finansinspektionen kommer att utfärda torde därför
i stort sett komma att motsvara bestämmelserna i 9 § första stycket 6.

I punkt 15 tillåts för skuldtäckning skuldförbindelser avseende utlåning
till samma subjekt som avses i punkt 14 (se ovan) men med annan säker-
het än som avses där. Som exempel kan nämnas säkerhet i form av före-
tagsinteckning eller inteckning i skepp eller luftfartyg.

Punkt 16 tillåter att tillgångsslaget "kassa " används för skuldtäckning.
Begreppet "kassa" berörs i författningskommentaren till 10 b §.

Enligt punkt 17 får andelar i värdepappersfonder och, under vissa förut-
sättningar, andelar i utländska fondföretag användas för skuldtäckning.
En förutsättning är att fonden eller fondföretagen huvudsakligen placerar
i sådana tillgångar som försäkringsbolaget kunnat använda för skuldtäck-
ning om bolaget haft tillgångarna i egen portfölj.

Reglerna i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder är anpassade till
EG:s direktiv (85/611/EEG) om samordning av lagar, förordningar och
administrativa föreskrifter som avser företag för kollektiva investeringar
i överlåtbara värdepapper (UCITS-direktivet). Hänvisningen i paragrafen
till utländska fondföretag avser sådana som uppfyller kraven i direktivet.
De fonder som blir aktuella är således i första hand fonder i länder inom
EG, vilka är underkastade i allt väsentligt samma regler som svenska fon-
der. Placeringar får dock ske även i fonder i andra länder under förutsätt-

268

ning att de lyder under motsvarande regler, jämför 2 kap. 3 § lagen Prop. 1994/95:184
(1993:931) om individuellt pensionssparande (prop. 1992/93:187 s. 183).

Enligt fjärde stycket i förevarande paragraf skall regeringen eller, efter
bemyndigande, Finansinspektionen föreskriva vilka utländska stater som
kommer i fråga.

Punkt 18 tillåter att beslutad överskjutande skatt används för skuld-
täckning. Det får endast vara fråga om överskjutande skatt som överstiger
skattefordran som avräknas enligt lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter, se vidare den allmänna motivering-
en, avsnitt 5.5.6.

Punkt 19 motsvarar gällande lydelse av 9 § andra stycket, men gäller
till skillnad från den paragrafen både skade- och livförsäkring, se den all-
männa motiveringen, avsnitt 5.5.6. Lagrådet har i sitt yttrande anfört att
föreskriften väcker frågan hur de tillgångar som återförsäkringstagaren
har hållit kvar (reservdeposition som ställs av återförsäkringsgivare)
redovisas hos återförsäkringstagaren och om den föreslagna ordningen
innebär att samma tillgång beaktas vid skuldtäckning två gånger.

Enligt den föreslagna lydelsen av 9 § skall skuldtäckningsbeloppet hos
återförsäkringstagaren som huvudregel motsvara de försäkringstekniska
skulderna för egen räkning. Med andra ord skall från de försäkringstek-
niska skulderna brutto avdrag göras för avgiven återförsäkring. En åter-
försäkringsgivares fordran på grund av att tillgångar behållits i depå ger
upphov till motsvarande skuld hos återförsäkringstagaren. Det remitterade
lagförslaget innebär att en sådan skuld inte omfattas av de föreslagna
placeringsreglema.

Återförsäkringsgivaren får använda sin fordran på grund av reservdepo-
sitionen för skuldtäckning. Återförsäkringstagarens skuld till följd av
depositionen bör därför motsvaras av tillgångar som är underkastade
samma kvalitetskrav och begränsningsregler som tillgångar motsvarande
försäkringstekniska skulder för egen räkning. I enlighet härmed bör det
avdrag som i skuldtäckningshänseende skall göras från försäkrings-
tekniska skulder brutto p.g.a. avgiven återförsäkring minskas med värdet
av depån. För detta ändamål har 9 § första stycket i det remitterade lag-
förslaget justerats på så sätt att skuldtäckningsbeloppet skall utgöras av
de försäkringstekniska skulderna för egen räkning ökat med värdet av re-
servdeposition.

Att upplupna räntor kan godtas för skuldtäckning berörs i författnings-
kommentaren till 10 f §.

Enligt andra stycket får fondpapper, t.ex. aktier och obligationer samt
andra sådana delägarrättigheter eller fordringsrätter som är utgivna för
allmän omsättning, användas för skuldtäckning endast om de är föremål
för handel på en reglerad marknad eller om de annars är kortfristigt reali-
serbara (jämför artikel 21.1 fjärde stycket v i tredje livförsäkrings- och
skadeförsäkringsdirektiven). Bestämmelsen gäller även för andelar i
värdepappersfonder, se dock kommentaren till 10 b § andra stycket.

Aktier eller andelar i dotterföretag som avses 10 a § första stycket 1
(förvaltningsföretag) omfattas inte av bestämmelserna i andra stycket. I
sådana fäll skall i stället förvaltningsföretagets tillgångar behandlas som

269

om de ägts direkt av försäkringsbolaget vid tillämpningen av begräns- Prop. 1994/95:184
ningsreglema för tillgångsslag och enhandsengagemang (genomlysning),
se 10 a § andra stycket.

Enligt tredje stycket får även aktier i privata aktiebolag användas för
skuldtäckning. Förutsättningarna för detta är dels att det är fråga om
aktier i dotterbolag till försäkringsbolaget, dels att dotterföretaget har till
uppgift att äga tillgångar som försäkringsbolaget skulle kunna använda för
skuldtäckning (förvaltningsbolag). Se vidare kommentaren till 10 a §.

I jjärde stycket bemyndigas regeringen (eller Finansinspektionen) att i
fråga om utländska tillgångar som avses i första stycket meddela före-
skrifter om vilka utländska stater, centralbanker och internationella orga-
nisationer som kan godtas. Enligt artikel 22.3 fjärde strecksatsen i tredje
livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven skall EG:s medlemsstater
vid fastställandet av regler för användning av godtagbara tillgångar
tillämpa en större restriktivitet i fråga om vissa typer av finansiella instru-
ment som utfärdats av organ som inte tillhör zon A eller utfärdats av
internationella organisationer till vilka inte minst en medlemsstat i gemen-
skapen är ansluten, jämfört med samma slag av finansiella instrument
som utfärdats av de nämnda organen. Med zon A avses enligt definition-
en i artikel 2.1 i rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut "alla medlemsstater och alla de andra länder som är fullvär-
diga medlemmar av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck-
ling (OECD) samt de länder som slutit särskilda låneavtal med internatio-
nella valutafonden (IMF) inom ramen för fondens allmänna lånepro-
gram". OECD:s medlemsstater är för närvarande Australien, Belgien,
Canada, Danmark, USA, Storbritannien, Finland, Förbundsrepubliken
Tyskland, Frankrike, Grekland, Grönland, Irland, Island, Italien, Japan,
Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Portugal,
Schweiz, Spanien, Sverige, Turkiet och Österrike. Saudi-Arabien har
sådant låneavtal som avses i artikeln. Dessa länder och rättssubjekt som
hör hemma i de nämnda länderna bör normalt kunna godtas.

De internationella organisationer som främst bör komma i fråga är
sådana där minst en stat i gemenskapen är ansluten (jämför artikel 22.3
fjärde strecksatsen i tredje generationens försäkringsdirektiv).

I femte stycket anges att de tillgångar som angivits i första och andra
styckena får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belas-
tas med panträtt eller annan säkerhetsrätt. Detta innebär ingen ändring i
förhållande till gällande rätt (jämför prop. 1989/90:34 s.75).

Bestämmelserna i sjätte stycket motsvaras av bestämmelser i gällande
lydelse av 9 § första stycket 6 och 9 a § sista stycket.

I den allmänna motiveringen konstateras att förlagsbevis och förlags-
andelsbevis bör få användas för skuldtäckning. När det gäller tillämp-
ningen av begränsningsreglema i 10 b och 10 c §§ skall sådana skulde-
brev jämställas med aktier (se avsnitt 5.5.6). Detta anges i sjunde stycket.

Enligt bestämmelsen i åttonde stycket har Finansinspektionen givits
möjlighet att i enskilda fall tillfälligt acceptera att även andra slag av till-
gångar än de som angivits ovan får användas för skuldtäckning. Försäk-
ringsbolaget skall framställa begäran om undantag hos inspektionen.

270

Medgivande får endast ges i undantagsfall och får bara vara tillfälligt. Ett Prop. 1994/95:184
medgivande skall kunna motiveras av omständigheterna i det enskilda
fallet. Dispensprövningen bör präglas av restriktivitet. När det gäller
problem som hänger samman med anpassning till det nya regelsystem
som nu föreslås bör prövningen kunna vara något mer generös. Bestäm-
melsen innebär ett införlivande av artikel 21.2 i tredje generationens för-
säkringsdirektiv.

7 kap. 10 a §

Paragrafens tidigare lydelse motsvaras av 11 § i sin föreslagna lydelse.

Paragrafen behandlar användningen av aktier och andelar i ett dotter-
bolag for skuldtäckning.

Enligt första stycket 1 får aktier i dotterföretag användas för skuld-
täckning om det är fråga om dotterbolag som har till uppgift att äga för-
säkringsbolagets tillgångar av det slag som anges i 10 § första stycket,
dvs. sådana tillgångar som försäkringsbolaget, om bolaget hade föredragit
att hålla tillgångarna i egen portfölj, hade kunnat använda för skuldtäck-
ning. Av 10 § tredje stycket följer att aktier i sådana dotterföretag godtas
för skuldtäckning även om företaget är ett privat aktiebolag. Beträffande
tillståndskrav för förvärv av aktier i förevarande typ av dotterbolag, se
kommentaren till 17 §.

Bestämmelserna i första stycket 2 och 3 innebär att för skuldtäckning
får även användas aktier i dotterföretag som är ett försäkringsaktiebolag
eller ett sådant finansiellt företag som anges i 17 a §. I sistnämnda fell
avses bl.a. banker, vari försäkringsbolag äger s.k organisationsaktier. Av
10 § första stycket 11 följer att för skuldtäckning godtas aktier i försäk-
ringsbolag eller finansiella företag endast om dessa är publika aktiebolag.
För tydlighetens skull har detta uttryckligen angivits även i punkterna 2
och 3. Däremot behöver dotterföretag som avses i punkt 1 inte vara pub-
lika för att aktierna skall godtas för skuldtäckning, se kommentaren till
den bestämmelsen.

Andra stycket innehåller en regel om genomlysning i fråga om dotter-
företag som direkt eller indirekt har till uppgift att äga sådana tillgångar
som försäkringsbolaget skulle kunna använda för skuldtäckning (förvalt-
ningsdotterbolag). Bestämmelsen motsvaras av artikel 22.2.iv i tredje
generationens försäkringsdirektiv. Enligt den direktivbestämmelsen skall
hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som festställs i
artikel 22 beakta de underliggande tillgångarna som innehas av ett dotter-
företag som helt eller delvis förvaltar försäkringföretagets investeringar.
Vid tillämpningen av begränsningsreglema i 10 b § (tillgångsslagslimiter)
och 10 c § (enhandslimiter) skall de underliggande tillgångarna i sådana
förvaltningsbolag behandlas som om de ägts direkt av försäkringsbolaget.
Av 10 f § tredje stycket följer att om försäkringsbolaget inte äger samt-
liga aktier i dotterbolaget beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde
som svarar mot aktieinnehavet.

271

Bestämmelserna om skuldtäckning med dotterbolagsaktier innebär en Prop. 1994/95:184
liberalisering av reglerna för livförsäkringsbolagen. De nu gällande reg-
lerna tillåter endast att aktier i fastighetsbolag används till täckning av
försäkringstekniska skulder (nuvarande lydelse av 7 kap. 9 § första styck-
et 11).

Vid tillämpningen av begränsningsreglema i 10 b och 10 c §§ innebär
genomlysningen att dotterföretagets tillgångar räknas i respektive kate-
gori. Det innebär t.ex. att aktier i ett dotterbolag som äger fastigheter
inte räknas in i tillgångsslaget "aktier och andra andelar " (10 § första
stycket 12) utan hänförs till de fastighetsrelaterade tillgångarna vid
tillämpningen av 10 b § och till den särskilda enhandslimitsbegränsningen
för fastigheter i 10 c §. Äger dotterbolaget flera typer av tillgångar skall
en proportionering göras mellan tillgångsslagen.

Bestämmelserna i andra stycket innebär vidare att begränsningsreglema
i 10 b och 10 c §§ inte gäller försäkringsbolagets direkta innehav av
aktier i förvaltningsdotterbolaget.

Bestämmelsen i tredje stycket motsvaras av gällande lydelse av 9 a §
sista stycket.

7 kap. 10 b §

Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket begränsningar för hur
stor del vissa tillgångsslag som används för skuldtäckning får utgöra av
det totala skuldtäckningsbeloppet. Några begränsningar gäller inte för till-
gångsslagen som anges i 10 § första stycket 1-6 och 17-19. Beträffande
de närmare överväganden som ligger till grund för begränsningarna hän-
visas till den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.7. Begränsningen på tre
procent för kassa följer av 22.1 första stycket d i tredje generationens
försäkringsdirektiv. I den svenska versionen av direktivbestämmelsen
används benämningen "kontanta medel". Benämningen "kassa" torde
dock bättre motsvara redovisningsterminologin och begreppet "cash in
hand" som används i den engenska versionen av direktivet.

Begränsningen i andra stycket avser fondpapper som inte är föremål för
omsättning på en reglerad marknad. Av 10 § andra stycket följer att de
dock måste vara kortfristigt realiserbara. Sådana fondpapper får motsvara
högst tio procent av skuldtäckningsbeloppet (jämför artikel 22.1 första
stycket e i både tredje livförsäkrings- och skadeförsäkringsdirektiven).
Syftet med bestämmelsen är att tillgodose kravet på likviditet.

Andelar i värdepappersfonder har, i enlighet med direktivbestämmel-
sens lydelse, undantagits från begränsningsregeln i andra stycket. Det
finns heller inget behov av att låta bestämmelsen omfatta fondandelar
eftersom dessa omedelbart skall kunna inlösas, se 32 § lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder. Fondandelar är alltså normalt alltid likvida.

Dessutom har aktier eller andelar i dotterföretag som avses 10 a §
första stycket 1 (förvaltningsföretag) undantagits från begränsningsregeln
i andra stycket. I sådana fäll skall i stället förvaltningsföretagets tillgångar
behandlas som om de ägts direkt av försäkringsbolaget vid tillämpningen

272

av begränsningsreglema för tillgångsslag och enhandsengagemang Prop. 1994/95:184
(genomlysning), se 10 a § andra stycket.

Innebörden av bestämmelserna i tredje stycke är att vid tillämpningen
av begränsningsreglema i första och andra styckena skall även andelar i
värdepappersfonder eller placeringar i utländska fondföretag beaktas. De
tillgångar som ingår i fondema eller fondföretagen skall i allt väsentligt
vara desamma som de tillgångar vilka bolagen har möjlighet att skuld-
täcka med.

I Jjärde stycket har Finansinspektionen givits en möjlighet att medge
tidsbegränsade undantag från bestämmelserna i paragrafen. Beträffande
tillämpningen av förevarande stycke, se kommentaren till 10 § åttonde
stycket.

7 kap. 10 c §

Paragrafen, som är ny, innehåller begränsningar av den tillåtna storleken
på enskilda investeringar respektive av storleken av en investering hän-
förlig till ett och samma rättssubjekt.

Enligt första stycket 1 får en placering i en enskild fastighet, tomträtt
eller byggnad uppgå till högst fem procent av skuldtäckningsbeloppet.
Detsamma gäller för grupper av fastigheter som är belägna på ett sådant
sätt att de bör betraktas som en investering. Det som avses är den geo-
grafiska belägenheten, (se artikel 22.1 a i tredje generationens försäk-
ringsdirektiv)

Första stycket 2 föreskriver att bl.a. aktier, med aktier jämställda
värdepapper, obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent
eller låntagare får motsvara högst fem procent av skuldtäckningsbeloppet
(se dock första stycket 3). Bestämmelsen återfinns i artikel 22.1 b i tredje
generationens försäkringsdirektiv. Om ett försäkringsbolag innehar värde-
papper emitterade av ett visst subjekt och samtidigt gett lån direkt till
detta subjekt skall engagemangen sammanräknas vid kontroll av enhands-
engagemangen.

Enligt första stycket 3 får samma handlingar som avses i första stycket
2 från en enskild emittent eller låntagare under vissa förutsättningar mot-
svara tio procent av skuldtäckningsbeloppet. Dock får aktier från samma
emittent aldrig motsvara mer än fem procent av skuldtäckningsbeloppet.
En förutsättning enligt denna punkt är att de sammanlagda innehaven av
tillgångar från samma emittent eller låntagare överstigande fem procent
av skuldtäckningsbeloppet, totalt får motsvara högst 40 procent av skuld-
täckningsbeloppet. Detta innebär att ett försäkringsbolag kan, exempelvis,
ha högst fyra engagemang på vardera tio procent av skuldtäckningsbelop-
pet eller fem engagemang på vardera åtta procent. En ytterligare förut-
sättning för att tioprocentsregeln skall tillämpas är att emittenten eller
låntagaren skall vara sådan som anges i 10 § första stycket 8 eller 9, dvs.
exempelvis ett svenskt eller utländskt kreditinstitut.

Sverige har inom ramen för förhandlingarna om EU-medlemskap på
denna punkt medgivits ett övergångsförfarande för avveckling av engage-

273

18 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

mang som överstiger ramarna i artikel 22.1 b i tredje livförsäkringsdirek- Prop. 1994/95:184
tivet, se vidare den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.8 och författ-
ningskommentaren till punkt 4 i övergångsbestämmelserna.

Enligt första stycket 4 får högst 10 procent av skuldtäckningsbeloppet
motsvaras av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fond-
bolag eller fondföretag. Begränsningen syftar till att minska effekterna av
att ett fondbolag missköter fondförvaltningen. Finansinspektionen har
getts möjlighet att medge dispens från begränsningsregeln. En sådan dis-
pens bör kunna beviljas om försäkringsbolaget har inflytande över och
insyn i fondbolagets placeringsstrategi och fondförvaltning. Denna förut-
sättning är normalt uppfylld om det föreligger ett koncemförhållande mel-
lan försäkringsbolaget och fondbolaget eller om bolagen ingår i samma
företagsgrupp.

Av andra stycket framgår att de begränsningar som anges i första
stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt på vissa grupper av
emittenter eller låntagare. Bestämmelsen har sin förebild i 5 kap. 2 §
lagen (1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag. En grupp av emittenter eller låntagare
med inbördes anknytning föreligger enligt paragrafen när det finns affärs-
eller intressegemenskap mellan emittentema eller låntagarna. Som exem-
pel på sådan gemenskap kan nämnas gemensamt ägande, gemensam led-
ning, korsvisa garantier och ett direkt kommersiellt beroende som inte
kan brytas på kort sikt. Följden av gemenskapen kan bli att om ett av
företagen i gruppen får finansiella problem så är det sannolikt att även de
andra företagen i gruppen kan få problem.

I tredje stycket föreskrivs att några begränsningar inte gäller för enskil-
da engagemang i värdepapper och fordringar för vilka en stat, en central-
bank, en kommun eller en därmed jämställd samfällighet eller en interna-
tionell organisation svarar (jämför 10 § första stycket 1-4). Några beg-
ränsningar gäller inte heller för tillgångsslag som anges i 10 § första
stycket 5, fordringar på försäkringstagare, se kommentaren till den para-
grafen.

I fjärde stycket bemyndigas regeringen eller Finansinspektionen att
inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter
om lämplig riskspridning. Därmed får myndigheterna möjligheter att att
utforma en mer föfinad gruppering efter tillgångarnas riskegenskaper än
den ganska grova indelning som gjorts i lagen. Lagreglerna har i stor ut-
sträckning utformats efter förebild från tredje generationens försäkrings-
direktiv. Dessutom innebär föreskriftsrätten att lägre procentgränser kan
fåställas än vad som angivits i lagen.

Finansinspektionen har, enligt femte stycket, möjlighet att medge till-
fälliga undantag. Beträffande tillämpningen, se kommentaren till 10 §
åttonde stycket. Bestämmelsen motsvarar artikel 22.6 i tredje genera-
tionens försäkringsdirektiv.

Beträffande tillämpningen av begränsningreglema vid skuldtäckning
med dotterbolagsaktier, se förfåttningskommentama till 10 a och 10 b §§.

274

7 kap. 10 d §

Prop. 1994/95:184

Paragrafen är ny.

I första stycket anges för det första att tillgångar som används för
skuldtäckning för risker inom EES skall finnas inom EES. Detta tar sikte
på skadeförsäkring. Var en risk är belägen definieras i 1 kap. 9 a §, se
vidare kommentaren till den paragrafen. För det andra anges, i fråga om
livförsäkringar, att för verksamhet som utövas inom EES skall till-
gångarna finnas inom EES. För risker och verksamheter utanför EES
skall skuldtäckningstillgångama, liksom enligt gällande regler, finnas i
Sverige. Se vidare den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.10.

När det gäller att avgöra var en tillgång som används för skuldtäckning
finns bör utgångspunkten för bedömningen vara omständigheterna i det
enskilda fallet och tillgångens egenskaper. Som exempel kan nämnas att
en fastighet finns där den är belägen; en fordran finns i det land där den
skall betalas (artikel 5 c i första liv- och skadeförsäkringsdirektiven); en
äganderätt som finns endast som en notering i ett register (exempelvis av
en obligation eller en aktie) får anses finnas där registret är lokaliserat;
ett värdepapper som existerar fysiskt i form av en aktie, en obligation,
ett skuldebrev eller liknande finns där dokumentet förvaras; ett tillgodo-
havande i bank finns där banken finns; etc.

Medlemsstaterna kan, enligt direktiven (artikel 17.3 i första livförsäk-
ringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirek-
tivet och artikel 15.3 i första skadeförsäkringsdirektivet i dess lydelse
enligt artikel 17 i tredje skadeförsäkringsdirektivet), medge lättnader från
lokaliseringskraven. Finansinspektionen har därför, enligt bestämmelserna
i andra stycket, fått möjlighet att medge undantag i enskilda fall.

7 kap. 10 e §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om valutamatchning.
För skadeförsäkringar infördes en valutamatchningsregel i 7 kap. 10 §
andra stycket den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:257) vilken byggde på
de första och andra skadeförsäkringsdirektiven (artikel 15.2 och 24 i
första direktivet och artikel 6 i andra direktivet). Regeringen eller
Finansinspektionen bemyndigades att meddela närmare föreskrifter om
hur risken för valutakursförluster skulle beaktas. Tredje skadeförsäk-
ringsdirektivet innebär ingen ändring av bestämmelserna om valutamatch-
ning.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.9, in-
förs för livförsäkringar genom artikel 24 i tredje livförsäkringdirektivet
valutamatchningsregler liknande dem som gäller för skadeförsäkringar
(jämför artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt
artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel 28 i första livför-
säkringsdirektivet) .

Den valutamatchningsregel för skadeförsäkringar som för närvarande
finns i 7 kap. 10 § andra stycket har flyttats till första stycket i föreva-

275

rande paragraf. I samband därmed har en smärre språklig ändring gjorts. Prop. 1994/95:184
Bestämmelsen skall gälla både för skadeförsäkringar och för livförsäk-
ringar.

Bestämmelsen om bemyndigande för regeringen eller Finansinspektion-
en att meddela föreskrifter om hur risken för valutakursförluster skall be-
gränsas har flyttats från 7 kap. 10 § tredje stycket till förevarande para-
grafs andra stycke. En språklig justering har gjorts i förhållande till den
nuvarande delegationsbestämmelsen. Se även den allmänna motiveringen
avsnitt 5.5.9.

7 kap. 10 f §

Paragrafen motsvaras av nuvarande 9 a §. Lokaliseringsregeln som finns
i det nuvarande första stycket har flyttats till 10 d §. Första och andra
styckena har redaktionellt utformats i enlighet med det förslag Lagrådet
lämnat i sitt yttrande.

I enlighet med vad som anges i tredje generationens försäkringsdirektiv
(artikel 21.1.vi) anges i första stycket att fordringar på annan än försäk-
ringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som
gäldenären har att fordra av försäkringsbolaget. Beträffande avräkning
från beslutad överskjutande skatt, se författningskommentaren till 10 §
första stycket 18.

Andra stycket motsvaras av andra stycket i gällande lydelse av 9 a §
och innehåller regler för värdering av tillgångar som används för skuld-
täckning. Dessa tillgångar skall, liksom enligt gällande rätt, med vissa
avvikelser som anges i paragrafens tredje och fjärde stycke värderas en-
ligt reglerna i 11 kap. I enlighet med vad som anges i de tredje försäk-
ringsdirektiven har tillagts att vid värderingen av tillgångarna skall av-
drag göras för skulder som härrör ur förvärvet av en tillgång (artikel
21.1.i i tredje generationens försäkringsdirektiv).

Enligt redovisningspraxis beaktas oftast upplupna räntor vid värde-
ringen av obligationer och andra skuldförbindelser och bokförs under res-
pektive tillgångslag. Alternativt kan upplupna räntor redovisas under pos-
ten "upplupna intäkter och förutbetalda kostnader". Upplupna räntor som
redovisas på detta alternativa sätt bör också godtas för skuldtäckning. En
förutsättning måste naturligtvis vara att den underliggande obligationen
eller skuldförbindelsen får användas för skuldtäckning.

Tredje stycket behandlar värderingen av fastigheter, tomträtter och
byggnader (10 § första stycket 13) och motsvaras närmast av tredje
stycket i gällande lydelse av 9 a § med dess hänvisning till 9 § första
stycket 6. Gällande lagstiftning innehåller detaljerade regler om hur
fastigheterna skall värderas och innebär att fastigheterna får värderas till
högst den andel av uppskattat värde eller fästställt pantvärde som anges
i 9 § första stycket 6, se vidare den allmänna motiveringen avsnitt 5.5.4.
Som angivits där är avsikten inte att åstadkomma en materiell ändring av
gällande värderingsregler, utan endast att delegera föreskriftsrätten till
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen. En

276

nyhet i förhållande till gällande regler är dock att även byggnader och Prop. 1994/95:184
andelar i festigheter, i tomträtter och i byggnader får värderas med avvi-
kelse från reglerna ill kap.

Fjärde stycket innehåller regler för värderingen av aktier i dotterbolag
som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, dvs.
dotterbolag som har till ändamål att äga försäkringsbolagets tillgångar
som används för skuldtäckning. Bestämmelsen motsvaras närmast av gäl-
lande lydelse av 9 a § fjärde stycket, som dock endast behandlar värde-
ringen av aktier i dotterbolag som är fastighetsbolag (9 § första stycket
11) eftersom inga andra dotterbolagsaktier än sådana har tillåtits för
täckande av försäkringstekniska skulder. Beträffande den närmare utform-
ningen av värderingsreglerna hänvisas till den allmänna motiveringen,
avsnitt 5.5.4.

Det nuvarande sista stycket i 9 a § motsvaras av föreslagen lydelse av

10 § sjätte stycket.

7 kap. 10 g §

Paragrafen är ny. I första stycket åläggs försäkringsbolagen att upprätta
riktlinjer för placeringen av de tillgångar som används för skuldtäckning.
Riktlinjerna skall beakta bestämmelserna i 7 kap. 9 a-10 e §§ om bl.a.
matchning och diversifiering, tillgångsslag som får användas för skuld-
täckning och lokalisering av tillgångar. Se även den allmänna motive-
ringen avsnitt 5.5.5. Finansinspektionen har möjlighet att, med stöd av
19 kap. 3 §, begära upplysningar om innehållet i riktlinjerna.

I andra stycket åläggs försäkringsbolaget att informera livförsäkrings-
tagare och de som avser att teckna en livförsäkring i bolaget om det
huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Det är främst för sådana försäk-
ringar det kan finnas intresse av att känna till ett bolags placeringsstra-
tegi. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektion-
en skall utfärda närmare föreskrifter om hur informationen skall lämnas
och vad den skall innehålla.

Finansinspektionen föreslås möjlighet att ingripa med åtgärder enligt
19 kap. 11 § andra stycket 3 om riktlinjerna inte på ett tillfredsställande
sätt beaktar innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§, se vidare kommentaren till
den paragrafen.

I 8 kap. 7 § i dess föreslagna lydelse anges att det är försäkringsbola-
gets styrelse som ansvarar för att skyldigheterna enligt förevarande para-
graf fullgörs, se vidare kommentaren till den paragrafen.

7 kap. 11 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 a § och stadgar i första stycket att ett för-
säkringsbolag skall föra ett register som utvisar de tillgångar som bolaget
använder för skuldtäckning. Detta innebär att register fortsättningsvis
även skall föras för alla skadeförsäkringar. Registerföringen för sådana

277

försäkringar skall emellertid inte ligga till grund för någon förmånsrätt Prop. 1994/95:184
(se kommentaren till 11 a §). Det sagda gäller dock inte sådana (långa)
skadeförsäkringar som redan idag omfattas av förmånsrätt. Bortsett från
sådana skadeförsäkringar har registerföringen för skadeförsäkringar
endast till syfte att ligga till grund för kontrollen av bl.a. riskspridnings-
kraven. I stycket har tillagts att registret även skall utvisa värdet av de
tillgångar som används för skuldtäckning.

Om bolaget överlåter en tillgång som finns införd i registret, måste en
annan tillgång införas, så att registret vid vaije tidpunkt innehåller till-
gångar till ett värde som minst motsvarar skuldtäckningsbeloppet.

I andra stycket anges att en anteckning skall göras i registret för det
fäll en tillgång som finns upptagen däri upplåtits så att dess fulla värde
inte kan utnyttjas för skuldtäckning. Bestämmelsen korresponderar med
den föreslagna bestämmelsen i 10 § femte stycket. Någon materiell änd-
ring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd.

Om Finansinspektionen önskar upplysning om innehållet i registret kan
inspektionen, inom ramen för sin tillsynsverksamhet, med stöd av
19 kap. 3 § begära detta eller meddela föreskrifter i frågan.

7 kap. 11 a §

Paragrafen, som är ny, motsvarar 11 § och behandlar försäkringstagarnas
särskilda förmånsrätt.

I första stycket anges vilka försäkringsavtal som grundar särskild för-
månsrätt enligt 4 a § förmånsrättlagen (1970:479). Bestämmelsen motsva-
rar 11 § andra stycket. Någon ändring i förhållande till gällande rätt är
inte avsedd. Någon förmånsrätt för andra skadeförsäkringar än sådana
som avses i punkterna 1 och 2 införs således inte.

Enligt bestämmelserna i andra stycket gäller i fråga om livförsäkringar
och långa skadeförsäkringar att det register som förs enligt 11 § ligger
till grund för den särskilda förmånsrätten. För de långa skadeförsäk-
ringarnas del innebär gällande lagstiftning att förmånsrätten endast
omfattar premiereserven (7 kap. andra stycket 2 jämfört med 10 § första
stycket och 10 a §). Ändringarna i paragrafen innebär för sistnämnda för-
säkringarnas del att förmånsrätten kommer att utökas på så sätt att den
kommer att omfatta samtliga tillgångar som skall tas upp i registret, dvs.
samtliga tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska skulderna
enligt definitionen i 1 §. I praktiken är det avtal om brandförsäkringar för
mer än tio år som grundar förmånsrätt. Den utökade omfattningen av för-
månsrätten för sådana försäkringar innebär dock i praktiken inte någon
större skillnad mot nuvarande ordning, eftersom de försäkringstekniska
skulderna till övervägande del utgörs av premiereserven.

Förmånsrätten uppkommer när en tillgång införs i registret. I den mån
det i registret införts ett konto i ett värdepappersregister eller motsva-
rande omfattas de tillgångar som finns antecknade i värdepappersregistret
av förmånsrätten. Den avgörande tidpunkten för i vilka till-gångar försäk-

278

ringstagare kan göra gällande sin förmånsrätt är då bolaget försätts i kon- Prop. 1994/95:184
kurs eller utmätning söks.

Omflyttningen av styckena har gjorts för att det tydligare skall framgå
att förmånsrätten inte skall omfatta alla slags försäkringar utan endast
samma försäkringstyper som hittills. Även övriga ändringar är av redak-
tionell karaktär.

7 kap. 12 §

Den nuvarande lydelsen av 12 §, som infördes 1 januari 1994, innebär
att om tillståndspliktig verksamhet bedrivs i ett annat land inom EES skall
det landets regler gälla i fråga om försäkringstekniska skulder m.m. Den
bestämmelsen upphävs till följd av att principen om hemlandskontroll nu
införs.

Den föreslagna lydelsen av paragrafen innebär att försäkringsbolag inte
får ingå borgen eller ställa ut garantier, i den mån det inte sker inom
ramen för koncessionerad kreditförsäkringsrörelse, se den allmänna moti-
veringen avsnitt 5.5.11. Finansinspektionen kan i enskilda fall medge
undantag, exempelvis om försäkringsbolaget kan visa att en garanti är till
försäkringstagarnas bästa. Detta kan vara fallet om försäkringsbolaget av
organisatoriska skäl föredragit att bedriva förvaltning av tillgångar i
separata bolag. Om verksamheten med att ställa ut borgens- eller garanti-
förbindelser blir tillräckligt omfattande och regelbunden kan den anses
utgöra koncessionspliktig kreditförsäkringsrörelse. Av andra meningen i
paragrafen framgår att förbudet inte omfattar bolag som har sådan kon-
cession.

7 kap. 15 §

Ändringen i paragrafen är föranledd av att grunder inte längre skall
stadfästas. Övriga ändringar är språkliga.

7 kap. 17 §

Paragrafens första stycke innehåller den s.k. femprocentsreglen som
beskrivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.12).

Enligt den nuvarande lydelsen av andra stycket krävs inte tillstånd till
ägande av aktier eller andelar i försäkringsbolag eller i juridiska personer
vars verksamhet uteslutande har till ändamål att äga aktier i försäkrings-
aktiebolag (dvs. juridiska personer av holdingbolagstyp), att tillskjuta
garantikapital i ömsesidiga försäkringsbolag, att förvalta försäkrings-
bolagens fastigheter eller att biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedri-
vande (biträdesbolag). Att förvalta en fastighet har hittills jämställts med
att äga den. Bolag som sköter ett försäkringsbolags värdepappersförvalt-
ning har i praxis ansetts utgöra biträdesbolag.

279

I den allmänna motiveringen (avsnitt 5.5.6) har uttalats att det kan vara Prop. 1994/95:184
förenat med vissa risker om ett försäkringsbolag i för stor utsträckning
avhänder sig bestämmanderätten över tillgångsförvaltningen till dotter-
bolag och att ägande av sådana dotterbolag därför bör kräva Finans-
inspektionens tillstånd. Andra stycket har med anledning härav ändrats.
Vad gäller ägande av aktier och andelar i förvaltningsbolag vars uppgift
är att förvalta sådana försäkringsbolagets tillgångar som kan användas för
skuldtäckning, krävs fortsättningsvis Finansinspektionens medgivande då
det är fråga om bolag som direkt eller indirekt har till uppgift att äga
försäkringsbolagets skuldtäckningstillgångar. Är det däremot fråga om
sådana förvaltningsbolag som förvaltar försäkringsbolagets nämnda till-
gångar för dess räkning utan att äga dem, krävs inte tillstånd. Innehav
som hänför sig till tiden före lagens ikraftträdande berörs inte av de
föreslagna reglerna, se punkt 6 i övergångsbestämmelserna till FRL.

Några inskränkningar införs inte beträffande försäkringsbolags innehav
av aktier och andelar i publika försäkringsaktiebolag eller motsvarande
utländska bolag. Beträffande försäkringsbolags ägande av företag som
bedriver någon form av finansiell verksamhet gäller alltjämt bestämmel-
serna i 7 kap. 17 a §.

7 kap. 17 b §

Paragrafen, som är ny, behandlar användningen av s.k. derivatinstru-
ment. Under vissa omständigheter får ett försäkringsbolag använda sig av
optioner, terminskontrakt och liknande finansiella instrument. Bestämmel-
sen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.14. Paragra-
fen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

7 kap. 19 §

Det nuvarande andra stycket innehåller idag regler om vilken information
som ett försäkringsbolag skall lämna försäkringstagare när bolaget med-
delar försäkringar genom gränsöverskridande verksamhet i ett annat land
inom EES. Reglerna upphävs eftersom direktivbestämmelsen som låg till
grund för bestämmelsen upphört att gälla enligt artikel 43 i tredje skade-
försäkringsdirektivet och artikel 37 i tredje livförsäkringsdirektivet. I
fråga om trafikförsäkring ges enligt direktiven landet där risken finns
möjlighet att kräva att försäkringstagaren skall informeras om bolagets
representant i det landet. Sådana informationsbestämmelser för utländska
försäkringsgivare som driver verksamhet här med stöd av LEF har förts
in i trafikskadelagen (5 § fjärde stycket).

Enligt tredje generationens direktiv skall direktivens informations-
bestämmelser införlivas i landet där risken finns resp, åtagandena skall
fullgöras. Informationsreglema finns i artikel 31 och artikel 43 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel 31 och bilaga 2 i tredje livför-
säkringsdirektivet. Enligt den nya lydelsen av andra stycket bemyndigas

280

regeringen eller Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som innehåller Prop. 1994/95:184
informationsbestämmelser i enlighet med direktivens regler. Bestämmel-
serna har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 5.7).

Som en följd av att de tidigare bestämmelserna i andra stycket upphävs
tas de nuvarande tredje och Jjärde styckena bort. Det nuvarande femte
stycket upphävs eftersom den direktivbestämmelse som låg till grund för
regeln har upphävts genom artikel 37 i tredje livförsäkringsdirektivet.

8 kap. 7 §

Tredje och fjärde styckena i paragrafen är nya.

Av tredje stycket framgår att det är styrelsen som skall fastställa de
riktlinjer som enligt 7 kap. 10 g § skall upprättas för placeringen av
tillgångar som används för skuldtäckning. Styrelsen skall fortlöpande se
över riktlinjerna och pröva om ändringar behövs och vidare tillse att
riktlinjerna efterlevs. Ändringar kan bl.a. behövas med hänsyn till för-
ändringar av det belopp som skall skuldtäckas liksom utvecklingen på de
finansiella marknaderna.

I Jjärde stycket anges att styrelsen är ansvarig för att de i 7 kap. 9 §
omnämnda uppgifterna om de försäkringstekniska skulderna och hur
dessa har beräknats samt om avgiven återförsäkring och dess storlek
lämnas till Finansinspektionen. Styrelsen ansvarar för att information om
det huvudsakliga innehållet i placeringsriktlinjema lämnas till försäk-
ringstagarna och den som avser att teckna en försäkring i bolaget, jämför

7 kap. 10 g § andra stycket.

8 kap. 8 §

Paragrafen, i sin nuvarande lydelse, omfattar endast beslut om ändring
av grunder. Enligt föreslagen lydelse skall styrelsen besluta också om
antagande av nya grunder. Det skall åligga styrelsen att vid beslut om
antagande och ändring av grunder se till att kraven enligt bestämmelserna
i 7 kap. 3-6 och 8 §§ är uppfyllda. De föreslagna ändringarna är en följd
av att grunderna inte längre behöver ges in vid ansökan om koncession
samt att ordningen med stadfästelse av grunder upphävs. Enligt förslaget
till 7 kap. 8 a § skall bolaget tillställa Finansinspektionen såväl nya som
ändrade livförsäkringsgrunder senast samtidigt med att de böljar tilläm-
pas. Stadgandet i paragrafens nuvarande lydelse om skyldighet för styrel-
sen eller verkställande direktören att anmäla ändring av grunderna för
registrering har därför utgått. Det nu gällande förbudet i sista meningen
mot att verkställa ändringsbeslut före registreringen strider mot reglerna
i tredje generationens försäkringsdirektiv och har därför upphävts.

10 kap. 5 §

281

Första stycket punkt 4 har ändrats som en följd av att bestämmelser om Prop. 1994/95:184
belåning av försäkringsbrev inte längre skall tas upp i grunder utan direkt
i villkoren för försäkringsavtalen.

11 kap. 7 §

De nuvarande bestämmelserna i andra stycket innebär att obligationer och
andra skuldförbindelser som motsvarar de försäkringstekniska skulderna
för livförsäkring eller premiereserven för s.k. långa skadeförsäkringar
under vissa förutsättningar får tas upp till högre värde än vad som följer
av bokföringslagen. Bestämmelserna har ändrats som en följd av de nya
bestämmelserna om tillgångsslag som får användas för skuldtäckning i
7 kap. 10 §. I sakligt hänseende innebär detta att värderingsregeln blir
tillämplig även på andra skadeförsäkringar än långa sådana.

12 kap. 8 §

Paragrafen har ändrats till följd av kravet på stadfästelse av grunder har
slopats.

12 kap. 13 §

Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om belåning av
försäkringsbrev hos bolaget inte längre skall regleras i grunderna utan
upptas direkt i försäkringsvillkoren.

14 kap. 26 §

Reglerna om överlåtelse vid konkurs och likvidation har anpassats till vad
som enligt försäkringsdirektiven gäller för frivillig överlåtelse. Reglerna
motsvarar 15 kap. 1 § första stycket. Nuvarande andra meningen i första
stycket har för tydlighets skull brutits ut till ett nytt andra stycke. Para-
grafens hittillsvarande andra stycke har utan ändring flyttats till den nya
26 a §. Det hittillsvarande tredje stycket har flyttats till den nya 26 b §
tredje stycket.

14 kap. 26 a §

Paragrafen är ny. Hittillsvarande 26 § andra stycket har utan ändring
flyttats till paragrafens första stycke. Reglema i andra och tredje stycket
motsvarar reglema i 15 kap. 4 § andra och tredje stycket.

282

14 kap. 26 b §

Prop. 1994/95:184

Paragrafen är ny. Första och andra stycket motsvarar till stora delar
15 kap. 3 § andra och tredje styckena. Tredje stycket motsvarar 15 kap.
5 och 6 §§.

15 kap.

Genom ändringarna i kapitlet införlivas framfor allt bestämmelserna i
artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livför-
säkringsdirektivet såvitt gäller svenska försäkringsbolag.

15 kap. 1 §

Paragrafen, som innehåller regler för överlåtelse av försäkringsbestånd,
ändras i första stycket såtillvida att begränsningen för försäkringsbolagen
att överlåta endast till försäkringsgivare med koncession i Sverige (inklu-
derande försäkringsföretag som är verksamma här i landet med stöd av
en koncession meddelad enligt reglema i LUF) ändras till att omfatta
även försäkringsgivare som är auktoriserad i ett annat land inom EES.
Detta omfattar såväl försäkringsgivare med säte inom EES som filialer
i EES till försäkringsgivare med säte utanför EES. Därutöver har redak-
tionella ändringar gjorts.

15 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning vid
överlåtelse av försäkringsbestånd. Ändringarna beror på de direktiv-
bestämmelser som anges i kommentaren till 15 kap.

Första stycket har genomgått vissa redaktionella ändringar. Vidare
anges i förtydligande syfte att det är beslut av det överlåtande bolagets
stämma som åsyftas, något som i nuvarande skrivning endast framgår vid
en jämförelse med 1 § tredje stycket. Däremot innehåller stycket efter
ändringen inte längre någon uppgift om vilka kriterier som skall ligga till
grund för prövningen. Sådana frågor behandlas i det nya andra stycket.

Paragrafens andra stycke innehåller en katalog över de förutsättningar
som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall meddela tillstånd
till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas om tre särskilt angivna villkor är
uppfyllda. För det första får försäkringstagarnas rätt inte försämras.
Regeln motsvarar det sista ledet i det tidigare första stycket. Den överta-
gande försäkringsgivaren skall vidare ha en erforderlig kapitalbas även
sedan överlåtelsen beaktats. Detta krav torde omfattas av nu gällande
bestämmelser, men anges nu för tydlighetens skull särskilt i enlighet med
direktivens lydelse. Sker överlåtelse till utländskt försäkringsföretag med
koncession enligt LUF skall sådan förmån som medgivits enligt 23 a §

283

LUF tas i beaktande, dvs. att vid beräkning av företagets solvensmarginal Prop. 1994/95:184
hänsyn tas till företagets verksamhet genom agenturer eller filialer i andra
EES-länder. Slutligen skall den behöriga myndigheten i det land där ris-
kerna är belägna (skadeförsäkring) eller där åtagandena skall fullgöras
(livförsäkring) samtycka till överlåtelsen.

Paragrafens tredje stycke är nytt. Om det är fråga om en utländsk för-
säkringsgivare skall kapitalbasens tillräcklighet intygas av behörig myn-
dighet. Motsvarande regel fanns i det tidigare fjärde stycket. Är den
övertagande försäkringsgivaren en EES-försäkringsgivare är hemlands-
myndigheten den behöriga myndigheten. Skall försäkringsbeståndet över-
låtas till en filial eller agentur till en försäkringsgivare hemmahörande i
ett land utanför EES, skall kapitalbasen intygas av den behöriga myndig-
heten i det EES-land där försäkringsgivaren är etablerad eller, om försäk-
ringsgivaren är etablerad i flera EES-länder och försäkringsgivaren med-
givits sådan förmån som anges i 23 a § LUF, den behöriga myndigheten
i det land som försäkringsgivaren valt ut.

15 kap. 4 §

Det tidigare första stycket har upphävts. Bestämmelsen finns nu i 3 §
första stycket.

Det nya andra stycket innehåller i enlighet med direktiven en bestäm-
melse om att den behöriga myndigheten i det land där skadeförsäkrings-
riskema är belägna eller, när det gäller livförsäkring, det land där
åtagandena skall fullgöras, skall ges tillfälle att yttra sig med anledning
av överlåtelsen. I förekommande fäll skall de behöriga myndigheterna i
det land en sekundäretablering finns yttra sig.

I det nya tredje stycket anges att Finansinspektionen får lätta beslut i
överlåtelsefrågan när behövliga yttranden inkommit eller tre månader för-
flutit från det att den utländska myndigheten mottog ett meddelande från
inspektionen.

15 kap. 5 §

Paragrafen har ändrats redaktionellt.

15 kap. 6 §

Underrättelseskyldigheten i paragrafen har inskränkts till att omfatta
endast svenska bolag och utländska försäkringsgivare med koncession i
Sverige. Andra utländska försäkringsgivares underrättelseskyldighet följer
av hemlandets lagstiftning i enlighet med direktivens bestämmelser.

19 kap. 1 §

284

Paragrafens första stycke ändras i enlighet med Sveriges inträde i EU. Prop. 1994/95:184
Reglema om bl.a. samarbete mellan tillsynsmyndigheterna gäller nu för
Sverige enligt de åtaganden som följer med inträdet i EU dvs. gentemot
andra EU-länder samt i enlighet med de avtal som EG har ingått med
länder utanför EU. I nuläget avses därmed EES-avtalet och Schweiz-
avtalet.

19 kap. 2 §

I första stycket har till katalogen över de administrativa förverkande-
grunderna lagts en bestämmelse om förverkande av koncessionen när ett
försäkringsbolag under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.
Regeln omfattar endast fäll där ett försäkringsbolag rent faktiskt inte
bedriver verksamhet under den angivna tiden. Däremot är det inte me-
ningen att regeringen härigenom skall ha möjlighet att förverka konces-
sionen för ett bolag som under en tid låter en eller flera av de försäk-
ringsklasser man har koncession för vara vilande medan verksamheten i
andra försäkringsklasser alltjämt pågår. Ändringen föranleds av artikel
22.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 i första livförsäk-
ringsdirektivet (i lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). I övrigt är änd-
ringarna redaktionella.

19 kap. 3 §

Första styckets andra mening - som rör bolag som driver verksamhet i ett
annat land inom EES, genom gränsöverskridande verksamhet eller genom
etablering - ändras som en följd av principen om hemlandstillsyn. Efter-
som värdlandsmyndigheten inte längre har det primära tillsynsansvaret,
skall bolaget lämna den utländska myndigheten de upplysningar den
behöver för att fullgöra de uppgifterna.

19 kap. 10 §

Paragrafens språkliga utformning har ändrats efter mönster av motsva-
rande bestämmelsen i 24 a § LUF. Därutöver består ändringarna i att
kretsen av personer som skall lämna uppgifter om Finansinspektionen
begär det vidgas i någon mån. I första punkten nämns således inte bara
styrelsen och verkställande direktören i ett aktiebolag utan också mot-
svarande organ i ett företag som har en annan associationsform, samt
ledningen i företag som, utan att enbart vara inriktade på att biträda för-
säkringsgivaren i dennes verksamhet, står under försäkringsgivarens be-
stämmande inflytande. Att det skall föreligga ett bestämmande inflytande
innebär att informationsplikten åvilar alla företag som ingår i en koncern

285

med ett försäkringsbolag som moderbolag. Vidare har tarifföreningar Prop. 1994/95:184
utmönstrats i andra punkten. Sådana förekommer inte längre.

19 kap. 11 §

Genom en ändring i andra stycket 3 får Finansinspektionen möjlighet att
ingripa om försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar inte
är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§.
Bolagets styrelse ansvarar för riktlinjernas utformning, se 8 kap. 7 §.

Inspektionen har vidare, genom en ändring i andra stycket 4, möjlighet
att ingripa, förutom i fall då de tillgångar som används för skuldtäckning
inte är tillräckliga, även då ett försäkringsbolag vid sin kapitalplacering
inte iakttagit bestämmelserna i 7 kap. 9 a-10 e §§. Det kan t.ex röra sig
om fell där ett försäkringsbolag placerar i ett otillåtet tillgångsslag eller
inte har tillgångarna lokaliserade på föreskrivet sätt.

Ändringarna i fjärde stycket är en följd av att Finansinspektionen enligt
principen om hemlandstillsyn nu har ansvaret för ingripanden mot försäk-
ringsbolag med anledning av missförhållanden i verksamhet som bolaget
driver i ett annat land inom EES vare sig det sker från en sekundäretable-
ring eller genom gränsöverskridande verksamhet. Inspektionen skall
underrätta den utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Be-
stämmelsen föranleds av artikel 40 i både tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet och tredje livförsäkringsdirektivet och är en spegelbild av 6 kap. 5 §
första till tredje stycket LEF, se kommentaren till det lagrummet. Inspek-
tionens möjlighet att förbjuda gränsöverskridande verksamhet utgår efter-
som en koncession enligt principen om en enda auktorisation generellt
inte kan begränsas till att gälla endast inom Sverige, utan skall vara giltig
för verksamhet inom hela EES (artikel 7 i både första skadeförsäkrings-
direktivet och första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 5
i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 4 i tredje livförsäkrings-
direktivet). I och för sig kan Finansinspektionen begränsa ett försäkrings-
bolags verksamhet i ett annat land inom EES, men det skall i så fell
motiveras av förhållanden som i sig också skulle kunna föranleda
begränsningar av verksamheten här i landet, se kommentaren till 2 a kap.
5§.

Enligt ett tillägg i sjätte stycket utökas möjligheten att förbjuda eller
begränsa ett försäkringsbolags förfogande över sina tillgångar här i lan-
det. Åtgärder kan vidtas redan när kapitalbasen understiger solvensmatgi-
nalen och inspektionen gör bedömningen att det inte är tillräckligt att
upprätta en plan för återställande av en sund finansiell ställning. Eftersom
det här är fråga om en mycket ingripande åtgärd på ett tidigt stadium
skall åtgärden naturligtvis utnyttjas med försiktighet. Bestämmelsen moti-
veras av artikel 20.2 andra stycket i första skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 24.2 andra stycket första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse
enligt artikel 13.2 andra stycket i tredje skadeförsäkringsdirektivet och
artikel 12.2 andra stycket i tredje livförsäkringsdirektivet). Bestämmelsen
ändras även så att beslut om inskränkning av förfoganderätten fettas av

286

Finansinspektionen istället for regeringen. Vidare infors en möjlighet for Prop. 1994/95:184
inspektionen att vidta motsvarande åtgärder i samband med förverkande
av bolagets koncession i avvaktan på beslut enligt 14 kap. 3 § om tvångs-
likvidation i den mån det behövs till skydd för försäkringstagarnas intres-
sen. Bestämmelsen föranleds av 22.1 i första skadeförsäkringsdirektivet
och 26.1 i första livförsäkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 14
i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 13 i tredje livförsäkrings-
direktivet). Det sista ledet i stycket i dess gamla lydelse återfinns nu i

11 a §. Stycket har omarbetats redaktionellt.

19 kap. 11 a §

Paragrafen är ny. Första stycket, som delvis motsvarar det tidigare 11 §
sjätte stycket, stadgar om en skyldighet för Finansinspektionen att med-
dela vissa beslut till de behöriga myndigheterna i andra länder inom EES
där bolaget bedriver verksamhet. Bestämmelsen föranleds av artikel 20
i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäkrings-
direktivet (i deras lydelse enligt artikel 3 i tredje skadeförsäkringsdirek-
tivet och artikel 12 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt av artikel 22.1
i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 26.1 i första livförsäkrings-
direktivet (i deras lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkrings-
direktivet och artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Enligt direktiv-
bestämmelserna är värdlandsmyndighetema när de mottagit anmälan om
att hemlandet förklarat en auktorisation förverkad skyldiga vidta åtgärder
för att förhindra att företaget inleder ny verksamhet inom deras terri-
torium. Motsvarande skyldighet för Finansinspektionen vid meddelande
från hemlandet finns i 7 kap. 1 § LEF.

Enligt bestämmelsen i andra stycket, vilken grundar sig på samma artik-
lar i direktiven som första stycket, far Finansinspektionen i samband med
anmälan av beslut om inskränkning av bolagets förfoganderätt över sina
tillgångar begära att ett värdland vidtar motsvarande åtgärd. I samband
med regeringens förverkande av bolagets koncession får Finansinspek-
tionen dessutom begära att försäkringsgivarens värdlandsmyndighet även
vidtar andra åtgärder till skydd för de försäkrades intressen.

19 kap. 13 §

I 2 a kap. införs nya regler i fråga om svenska försäkringsbolags verk-
samhet i andra länder inom EES. Som en följd härav tas i första stycket
in regler om rätt att överklaga Finansinspektionens beslut enligt de nya
reglema. Bestämmelsen gäller endast talan mot faktiskt meddelade beslut.
Möjlighet att begära domstolens prövning i fäll där beslut inte fattats eller
åtgärd inte vidtagits inom föreskriven tid behandlas i 13 a §.

19 kap. 13 a §

287

Paragrafen ändras så att möjlighet att begära förklaring av kammarrätten Prop. 1994/95:184
att ärendet onödigt uppehålls införs även beträffande uteblivna beslut i
ärenden som avses i de nya bestämmelserna i 2 a kap. 2, 3, 5 och 6 §§.

Dessutom har det i förtydligande syfte i det nya andra stycket angetts att
det, om beslut inte fattats inom angiven tid, skall anses som om beslut
inte meddelats av regeringen eller av Finansinspektionen.

21 kap. 2 §

I första stycket företas en redaktionell ändring genom att en särskilt
angiven möjlighet att förena sådant föreläggande som avses i första
stycket med vite tas bort. Möjligheten att förena föreläggande med vite
får istället framgå efter ändring av tredje stycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1 punkten 1 behandlas tidpunkt för ikraftträdandet.

Punkten 2 behandlar sådana ändringar av försäkringsbolagens bolags-
ordningar som föranleds av de nya bestämmelserna. Bolagen kan givetvis
före den nya lagens ikraftträdande besluta om nödvändiga ändringar i
bolagsordningen, så att denna överensstämmer med den nya lagen. I
sådana fell kan, om det är lämpligt, i beslutet anges att ändringarna gäller
från och med dagen för lagens ikraftträdande. Om det inte varit möjligt
att före den 1 juli 1995 genomföra sådana ändringar, skall styrelsen lägga
fram ändringsförslagen på den första bolagstämma som hålls därefter.

Bestämmelserna om förbud för försäkringsbolag att ingå borgensförbin-
delser och liknande gäller enligt punkt 3 inte förbindelser som ingåtts före
lagens ikraftträdande.

Punkt 4 gäller livförsäkringsbolags placeringar och innehåller bestäm-
melser om avveckling av engagemang hänförliga till en enskild emittent
eller låntagare, ner till den nivå som anges i 7 kap. 10 c § första stycket

2 och 3 och som följer av artikel 22.1 första stycket b i det tredje livför-
säkringsdirektivet. Sverige har, inom ramen för förhandlingar om EG-
medlemskap, medgivits en övergångstid för avveckling av engagemang
som överstiger i den gräns som anges i artikeln, i enlighet med vad som
framgår av förevarande punkt. Se även den allmänna motiveringen avsnitt
5.5.8. Av första stycket framgår att övergångsbestämmelsen gäller endast
sådana engagemang som vid lagens ikraftträdande överskrider gränserna
i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. Ett försäkringsbolag vars place-
ringar vid tiden för lagens ikraftträdande ligger inom dessa gränser får
alltså inte efter denna tidpunkt öka sina placeringar så att de överskrider
gränserna. Av andra och tredje styckena framgår de gränser som skall
gälla övergångsvis. Efter den 30 juni 1996 får placeringarna inte över-
skrida tjugo procent av det belopp som skall skuldtäckas och senast den
31 december 1999 skall de gränser som anges i 7 kap. 10 c § första
stycket 2 och 3 gälla. Meningen är att bolagen inom den tid som anges

288

i andra och tredje stycket skall avveckla de innehav som inte uppfyller Prop. 1994/95:184
begränsningsreglema i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3. I jjärde
stycket har därför införts ett förbud att öka placeringens andel av det
belopp som skall skuldtäckas. Även om ett bolag enligt denna övergångs-
bestämmelse har rätt att överskrida gränserna för enhandsengagemang får
enligt femte stycket den del av placeringen som omfattar aktier eller
andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent
aldrig överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas.

Grunderna innehåller för närvarande bestämmelser som närmast har
villkorskaraktär. Det gäller bl.a. villkoren för försäkringstagarens rätt till
återköp och fribrev och för belåning av försäkringsbrev hos bolaget, för
verkan av underlåtenhet att betala premie, för försäkringstagarens rätt när
försäkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har
ansvar för försäkringsfallet, för förräntning av försäkringsbelopp som för-
fallit till betalning och villkoren för tilldelning av återbäring. För lång-
varig skadeförsäkring gäller det bl.a. försäkringstagarnas rätt när försäk-
ringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäk-
ringsfallet. För liv- och sjukränta som hör till skadeförsäkring gäller det
villkoren för rätt till återköp. Grunderna kommer efter ikraftträdandet av
7 kap. 3 § i dess nya lydelse inte längre att reglera angivna ämnen. För
försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 7 kap. 3 § skall
dock, tills den bestämmelsen trätt i kraft, samma regler som nu gälla om
grundernas innehåll. Punkt 5 första stycket innehåller bestämmelser om
detta. Regleringen är en följd av att 7 kap. 5-7 §§ och 8 § första och
andra stycket upphävs respektive ändras vid en tidigare tidpunkt än änd-
ringen i 7 kap. 3 § träder i kraft. Fpr försäkringar som meddelas före
ikraftträdandet av 7 kap. 3 § och som fortfarande gäller när den bestäm-
melsen träder i kraft skall naturligtvis gällande grunder ha fortsatt giltig-
het. Denna regel, som inte är undantagslös, finns i andra stycket. I den
mån bestämmelserna överförs till villkoren behöver grunderna inte reg-
lera samma frågor utan de nya reglema om vad grunderna skall innehålla
kan gälla. Även för försäkringar som meddelas före ikraftträdandet av
nya 7 kap. 3 § skall det föreslagna anmälningsförfärandet i 7 kap. 8 a §
tillämpas. Anmälningsskyldigheten skall emellertid för sådana gamla för-
säkringar gälla samma bestämmelser som för nya försäkringar, dvs. grun-
derna för beräkning av försäkringspremier, premiereserv, tekniska åter-
köpsvärden och grunderna för återbäring till försäkringstagarna. Detta
anges särskilt i tredje stycket.

De föreslagna ändringarna i 7 kap. 17 § innebär att Finansinspektion-
ens medgivande krävs även för större innehav av aktier och andelar i
vissa förvaltningsbolag. För ett sådant innehav som ett försäkringsbolag
har vid lagens ikraftträdande, och som då var tillståndsfritt, behöver
något medgivande inte inhämtas. Detta framgår av punkt 6. Om ett för-
säkringsbolag efter lagens ikraftträdande ökar sitt tidigare innehav av
sådana aktier och andelar krävs naturligtvis tillstånd enligt 7 kap. 17 §.

289

19 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

10.2 Förslaget till lag om ändring i lag (1993:1302) om Prop. 1994/95:184
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

1 kap. 2 §

Ändringen består i att femte stycket upphävs. Till följd av införandet av
principerna om hemlandstillsyn och en enda auktorisation har de bestäm-
melser som stycket hänvisar till upphävts.

1 kap. 3 §

Paragrafens första stycke utmönstras. Det innehåller definitioner av land
där försäkringsrisken skall anses vara belägen. I och med införandet av
principen om hemlandstillsyn upphävs eller ändras de flesta regler om de
situationer som definitionen tar sikte på. Motsvarande regler kommer nu
istället att finnas i FRL varför en motsvarande definition kommer att in-
föras i den lagen. Någon situation då definitionen blir tillämplig finns
dock kvar i LEF. Hänvisning kommer då att göras till den nya defini-
tionsbestämmelsen i FRL.

1 kap. 5 §

Paragrafens tredje stycke upphävs till följd av att principen om hemlands-
tillsyn nu införs. Undantag från placeringsreglema för försäkringar enligt
lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappers-
fonder (fondförsäkringar) åligger hemlandsmyndigheten.

2 kap. 1 §

Paragrafen upptar efter ändringarna den grundläggande bestämmelsen om
en utländsk försäkringsgivares rätt att här i landet driva verksamhet.

Till följd av att principen om en enda auktorisation genomförs tas kra-
vet på koncession bort. Bestämmelsen innebär att den utländske försäk-
ringsgivaren med stöd av sin hemlandsauktorisation kan driva verksamhet
här i landet dels genom en sekundäretablering, dels genom gränsöverskri-
dande verksamhet. Termen sekundäretablering, som definieras i 2 §, av-
ser etablering av annat än ett företag bildat enligt svensk lag med svensk
koncession att driva försäkringsverksamhet. Termen införs beträffande
svenska bolags etableringar inom EES genom 2 a kap. 1 § FRL. Försäk-
ringsgivaren får starta verksamheten genom sekundäretablering senast två
månader efter det att Finansinspektionen tagit emot meddelandet om eta-
bleringen från hemlandsmyndigheten. Gränsöverskridande verksamhet
kan inledas från det att Finansinspektionen fått ett meddelande från hem-
landsmyndigheten om försäkringsgivarens avsikt. Närmare bestämmelser

290

om innehållet i underrättelse enligt punkt 1 och punkt 2 återfinns i 4 § Prop. 1994/95:184
resp. 4 a §.

Senare delen av det tidigare första stycket har efter vissa justeringar
förts över till 2 §. Andra t.o.m femte stycket är flyttade till 3 §. Sjätte
och sjunde stycket utgår eftersom koncession inte längre behövs för att
en utländsk försäkringsgivare skall få driva verksamhet enligt denna lag.

2 kap. 2 §

Den grundläggande regeln om de förutsättningar som skall vara uppfyllda
för EES-försäkringsgivares verksamhet i landet genom gränsöverskridan-
de verksamhet återfinns efter justeringar i 1 §.

Paragrafen innehåller nu en definition av vilka etableringsformer som
faller inom begreppet "sekundäretablering". Definitionen motsvarar
senare delen av det tidigare 1 § första stycket. Definitionen utgår från
direktivens bestämmelser i artikel l.b i både tredje skadeförsäkrings-
direktivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Uttrycket "filial" används
där för att beteckna agentur eller filial till en försäkringsgivare. Enligt
artikeln skall beteckningen filial också användas med "beaktande av arti-
kel 3" i både andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkrings-
direktivet. Enligt artikel 3 i dessa direktiv skall en försäkringsgivares
stadigvarande närvaro i en medlemsstat betraktas som en agentur eller
filial även om närvaron inte har den formen utan endast består av ett kon-
tor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fri-
stående från företaget på samma sätt som agentur. Någon ändring i bety-
delsen av begreppen agentur och filial i förhållande till vad som nu gäller
är inte avsedd.

2 kap. 3 §

Paragrafen upphävs i sin nuvarande lydelse. Begränsningen för gränsöver-
skridande verksamhet till vissa risker utgår till följd av att motsvarande
direktivbestämmelser i artikel 12.2 i andra skadeförsäkringsdirektivet
upphävs genom artikel 37 i tredje skadeförsäkringsdirektivet.

Paragrafen har fått helt nytt innehåll. Dess nya lydelse består av delar
av tidigare 1 §, se kommentarerna till det lagrummet. Femte stycket inne-
håller skyldigheter för ombud till försäkringssammanslutningar. Stycket
motsvaras i hittillsvarande lagstiftning av 4 kap. 1 §. Den paragrafen
upphävs. Bestämmelsen ändras som en följd av att det är tillsynsmyndig-
heten i försäkringssammanslutningens hemland som har ansvaret för till-
synen över verksamheten även här i landet. Det är därför riktigare att
ange att ombudet skall rätta sig efter de beslut och föreskrifter som en
svensk myndighet kan komma att meddela med stöd av lagen eller av
annan författning. Sådana författningsbestämmelser får inte stå i strid med
Sveriges åtaganden som EU-medlem.

291

2 kap. 4 §

Prop. 1994/95:184

Paragrafens tidigare bestämmelser utmönstras till följd av att principen
om en enda auktorisation nu införs.

Paragrafen har fått helt nytt innehåll. Paragrafens lydelse bygger på
bestämmelserna i artikel 10 punkterna 1 och 2 i både första skadeförsäk-
ringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 32

1 både tredje skadeförsäkringsdirektivet och livförsäkringsdirektivet).

Första stycket anger det innehåll som en underrättelse enligt 1 § 1 från
försäkringsgivarens hemlandsmyndighet skall ha för att en EES-försäk-
ringsgivare skall få driva verksamhet från en sekundäretablering.

Enligt en särskild regel i andra stycket skall, om försäkringsgivaren
ämnar meddela trafikförsäkringar, underrättelsen också innehålla en för-
säkran av försäkringsgivaren att denne är medlem i Trafikförsäkringsföre-
ningen. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 a kap. 1 § FRL.

Enligt tredje stycket skall försäkringsgivaren meddela Finansinspek-
tionen om ändring i verksamheten minst en månad innan ändringen före-
tas.

2 kap. 4 a §

Paragrafen är ny. Den behandlar innehållet i en underrättelse enligt 1 § 2
om att en försäkringsgivare skall driva gränsöverskridande verksamhet.

Paragrafens lydelse bygger på bestämmelser i artiklarna 14 och 16 i
andra skadeförsäkringsdirektivet samt artiklarna 11 och 14 i andra livför-
säkringsdirektivet (i deras lydelse enligt artikel 34 i tredje skadeförsäk-
ringsdirektivet och artikel 35 i tredje livförsäkringsdirektivet).

En förutsättning för gränsöverskridande verksamhet här i landet är att
underrättelsen enligt 1 § 2 innehåller ett antal olika uppgifter, se vidare
lagtextens lydelse och lydelsen av 2 a kap. 5 § FRL. I övrigt motsvarar
paragrafen 2 kap 4 § ovan.

2 kap. 5 §

Enligt det nuvarande tredje stycket får en försäkringsgivare som i sitt
hemland bedriver såväl skadeförsäkringsverksamhet som livförsäkrings-
verksamhet här i landet endast driva skadeförsäkringsverksamhet. Till
följd av artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt
artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet) finns inte längre någon möjlig-
het att upprätthålla en sådan begränsning. Tredje stycket har därför upp-
hävts. I övrigt har följdändringar gjorts.

292

2 kap. 6 §

Prop. 1994/95:184

Paragrafen är ny och innehåller den nuvarande 5 kap. 12 § som flyttats
hit. Paragrafen har också justerats. Den äldre lydelsen anger att ned-
sättning av livförsäkringspremier som enligt fastställda grunder tillämpas
av försäkringsgivaren inte får ske annat än som återbäring. Eftersom det
enligt tredje livförsäkringsdirektivet inte längre skall förekomma systema-
tiskt förhandsgodkännande av grunder bör bestämmelsen i stället anknyta
till de grunder (eller andra tekniska underlagsberäkningar) som faktiskt
tillämpas av försäkringsgivaren.

2 kap. 7 §

Paragrafen är ny och innehåller nuvarande 5 kap. 13 § som utan ändring
flyttats hit.

3-5 kap.

Tredje kapitlet upphör att gälla, eftersom koncession inte längre kommer
att krävas för en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Fjärde kapitlet samt 5 kap. 1-11 §§ utmönstras på grund av att princi-
pen om hemlandstillsyn nu genomförs. Bestämmelserna rör i allt sådant
som det fortsättningsvis ankommer på försäkringsgivarens hemlandsmyn-
dighet att utöva kontroll över.

Förutvarande 5 kap 12 § överförs med vissa justeringar till den nya
2 kap. 6 §. 5 kap. 13 § flyttas oförändrad till den nya 2 kap. 7 §. 5 kap.
14 § överförs efter vissa justeringar till 6 kap. 6 §.

6 kap.

Det är inte längre Finansinspektionen som skall ha huvudansvaret för till-
synen över EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, utan den
utländska hemlandsmyndigheten. Kapitlets rubrik bör därför lyda "Finans-
inspektionens uppgifter m.m.". Mellanrubrikerna bör utgå. Tidigare
6 kap. 6 § skall upphävas eftersom den behandlar förverkande av konces-
sion. Detsamma gäller 7 § eftersom frågor om Finansinspektionens upp-
lysningar till andra tillsynsmyndigheter i stället behandlas i 1 §. Bestäm-
melserna i 8 § upphävs eftersom där behandlade frågor om inspektionens
ingripanden m.m. till viss del inte längre är aktuella till följd av genom-
förandet av principen om hemlandstillsyn och i övrigt överförts till 3-
5 §§.

293

6 kap. 1 §

Prop. 1994/95:184

Genom 6 kap. 1 och 3 §§ införlivas artikel 19.2 i första skadeförsäk-
ringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 11 i tredje skadeförsäkrings-
direktivet) och artikel 23.2 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse
enligt artikel 10 i tredje livförsäkringsdirektivet) samt artikel 14 i första
skadeförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 10 i tredje skade-
försäkringsdirektivet och artikel 16 i första livförsäkringsdirektivet (i dess
lydelse enligt artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet). Genom 6 kap.
3 § införlivas även artikel 40.2 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet
och tredje livförsäkringsdirektivet.

Första stycket anger att Finansinspektionen skall följa en EES-försäk-
ringsgivares verksamhet här i landet i den utsträckning det behövs för att
inspektionen skall kunna fullgöra de uppgifter som följer av lagen. Inspek-
tionen skall även fortsättningsvis i fråga om EES-försäkringsgivare verka
för en sund utveckling av försäkringsverksamheten. Detta skall ske med
beaktande av de regler som införs som en följd av hemlandstillsynen,
dvs. att den finansiella tillsynen primärt ligger inom den utländska hem-
landsmyndighetens ansvarsområde.

En viktig uppgift för inspektionen är enligt andra stycket att kunna till-
handahålla de uppgifter som tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens
hemland behöver för sin tillsyn. I praktiken torde det samarbete mellan
Finansinspektionen och andra tillsynsmyndigheter som också nämns i
stycket komma att regleras genom överenskommelser mellan de behöriga
myndigheterna.

Enligt tredje stycket, som är nytt, har hemlandsmyndigheten rätt att här
i landet göra egna undersökningar hos sekundäretableringar här i landet.

6 kap. 3 §

Enligt första stycket skall en EES-försäkringsgivare som är verksam här
i landet, vare sig det sker från en sekundäretablering eller genom gräns-
överskridande verksamhet, lämna Finansinspektionen de upplysningar
som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.
I första hand torde det röra sig om uppgifter för att informera försäk-
ringsgivarens hemlandsmyndighet, om den myndigheten begär upplys-
ningar eller Finansinspektionen enligt ett avtal med myndigheten i fråga
skall försörja den med information. Inspektionen kan vidare behöva
underlag för att ta ställning till om ett ingripande t.ex. enligt 5 § skall
göras. Dessutom kan inspektionen behöva uppgifter från försäkringsgivar-
en om tillsynsmyndigheten i dennes hemland ingripit mot företaget och
inspektionen med anledning av detta skall vidta någon åtgärd. Inspektion-
en har även möjlighet att göra stickprovskontroller för att kontrollera att
avtalsvillkor och andra dokument som ej omfattas av hemlandsmyndighe-
tens tillsyn överensstämmer med den svenska lagstiftningen. Den här
gjorda uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande; det kan säker-

294

ligen finnas ytterligare situationer när det är befogat att inspektionen Prop. 1994/95:184
begär upplysningar av en EES-försäkringsgivare.

Bestämmelserna i förutvarande andra stycket om skyldighet att hålla
tillgångar, räkenskaper och andra tillgångar tillgängliga för Finans-
inspektionens granskning har arbetats in i första stycket. Visserligen är
det typiskt sett, i enlighet med principen om hemlandskontroll, hem-
landets tillsynsmyndighet som skall fullgöra uppgiften att granska bl.a.
handlingar och räkenskaper. Det är emellertid inte uteslutet att Finans-
inspektionen i vissa fell skall företa en sådan granskning. Det skall ske
bl.a. om inspektionen, för att kunna fullgöra sina skyldigheter mot den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland enligt 1 § eller i
övrigt enligt lagen behöver det.

6 kap. 4 §

Ändringarna i paragrafen motsvarar i huvudsak ändringarna i 19 kap.

10 § FRL. Punkten 3 utgår till följd av att 4 kap. 2 § upphävs. Se i
övrigt kommentaren till 19 kap. 10 § FRL.

6 kap. 5 §

Genom ändringarna i paragrafen införlivas bestämmelserna i artikel 40.3-
40.9 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkrings-
direktivet.

Trots att Finansinspektionen inte längre skall meddela koncession för
en EES-försäkringsgivares verksamhet här i landet och inte heller har
huvudansvaret för tillsynen över verksamheten finns det enligt bestäm-
melserna i direktiven en möjlighet att ge inspektionen vissa befogenheter.
Om en försäkringsgivare överträder lagen eller föreskrift meddelad med
stöd av lagen eller om försäkringsgivaren på annat sätt visar sig olämplig
att driva försäkringsverksamhet här bör inspektionen ha möjlighet att an-
moda försäkringsgivaren att rätta sig, se första stycket. Om rättelse inte
sker skall inspektionen underrätta den behöriga hemlandsmyndigheten.

Enligt andra stycket får inspektionen, om det visar sig att rättelse ändå
inte sker, förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och
att träffe nya försäkringsavtal om skadefönsäkringsrisker och livförsäk-
ringsåtaganden här i landet. Förbudet att träffe nya försäkringsavtal får
avse risker belägna här i landet och åtaganden som skall fullgöras här.
Definitionen av vad som avses med det land där skadeförsäkringsrisker
skall anses belägna eller det land i vilket åtagandet skall fullgöras finns
i 1 kap. 9 a § i FRL. Uttrycken har samma betydelse här. Inspektionen
har alltså inte utan hemlandsmyndighetens medgivande möjlighet att för-
bjuda försäkringsgivaren att från sin etablering här i landet bedriva för-
säkringsverksamhet gentemot ett annat land inom EES. Det får förutsättas
att missförhållandena är allvarliga för att inspektionen skall vidta så
ingripande åtgärder. Utgångspunkten bör nämligen vara att inspektionen

295

normalt skall förlita sig på att hemlandets tillsynsmyndighet vidtar de Prop. 1994/95:184
åtgärder som behövs. Inspektionens omedelbara ingripande utan före-
gående meddelande till hemlandsmyndigheten skall således vara nödvän-
digt för att en allvarlig överträdelse av reglerna utan dröjsmål skall
upphöra eller för att skydda försäkringstagarna.

Finansinspektionen får enligt tredje stycket, under förutsättning att
hemlandsmyndighetens ingripande inte kan avvaktas, utan att underrätta
den behöriga myndigheten ingripa mot ett försäkringsföretag som bryter
mot reglema genom att bl.a. förbjuda det att ingå nya försäkringsavtal.

Enligt jjärde stycket får Finansinspektionen i brådskande fäll — utan att
först underrätta den behöriga myndigheten — förordna ett ombud om en
sekundäretablering står utan ledning och det föreligger fara för att till-
sättande av ett ombud dröjer. En förutsättning är även att saken är så
brådskande att det inte går att avvakta att hemlandets tillsynsmyndighet
ingriper. I sådant fall skall inspektionen genast meddela hemlandsmyndig-
heten. Förordnandet skall utan dröjsmål enligt 8 kap. 1 § kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar.

6 kap. 5 a §

Paragrafen är ny. Förutvarande femte och sjätte stycket i 5 § flyttas efter
vissa ändringar hit.

Första stycket, förutvarande 5 § femte stycke, har endast genomgått
några redaktionella ändringar.

Paragrafens andra stycke, förutvarande 5 § sjätte stycke, har omarbe-
tats helt. De befogenheter Finansinspektionen nu har rimmar mindre väl
med principen om hemlandskontroll. I stället åläggs inspektionen en skyl-
dighet att biträda hemlandets myndighet med verkställigheten av ett beslut
den utländska myndigheten fettat om hur verksamheten skall drivas sedan
denna myndighet ingripit genom att hindra försäkringsgivaren att fortsätta
verksamheten.

6 kap. 6 §

Paragrafen motsvarar tidigare 5 kap. 14 §. Den ändras för att stämma
överens med principen om hemlandstillsyn. Samma förfärande som i 5 §
första-tredje stycket skall tillämpas. Av konsumentskyddsskäl får inspek-
tionen, i enlighet med 5 § fjärde stycke, förordna ett ombud. Hemlands-
myndigheten skall utan dröjsmål underrättas därom.

6 kap. 7 §

Paragrafen upphävs. Den reglerar utbyte av information till hemlands-
myndigheten till försäkringsgivare som i Sverige bedriver gränsöverskri-
dande verksamhet. Skyldigheten har i enlighet med principen om hem-

296

landstillsyn utökats och ingår nu i 1 § som behandlar både etablering och Prop. 1994/95:184
gränsöverskridande verksamhet.

6 kap. 8 §

Paragrafen utmönstras till följd av att principen om hemlandstillsyn
utökas till att gälla både etablering och gränsöverskridande verksamhet.
Det förfarande som Finansinspektionen har att följa när en försäkrings-
givare överträder de svenska bestämmelser den omfattas av i sin verksam-
het här regleras istället i 5 § både vad gäller försäkringsgivares verk-
samhet genom sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet.

6 kap. 9 §

Om en försäkringsgivare hemmahörande i ett annat land inom EES driver
försäkringsverksamhet här utan att ha iakttagit bestämmelserna i 2 kap.
får Finansinspektionen enligt andra stycket förelägga försäkringsgivaren
att upphöra med verksamheten. Detta gäller oavsett om verksamheten
drivs från en sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verk-
samhet. Nuvarande bestämmelse i tredje stycket behöver därigenom inte
behållas. I likhet med andra situationer när Finansinspektionen ingriper
mot en EES-försäkringsgivare skall hemlandets myndighet underrättas.

6 kap. 10 §

Förutvarande 6 kap 10 § har utan ändring flyttats till 8 kap. 4 a §.

Bestämmelsen i sin nya lydelse motsvarar förutvarande 6 kap 11 §.
Eftersom genomförandet av principen om hemlandstillsyn innebär att
Finansinspektionen inte kommer att ha huvudansvaret för tillsynen beträf-
fande verksamheter som drivs av EES-försäkringsgivare här i landet stad-
gas här endast att regeringen har möjlighet att föreskriva att en försäk-
ringsgivare som har en sekundäretablering här skall delta i bekostandet
av Finansinspektionens verksamhet. Frågan om denna möjlighet skall ut-
nyttjas bör bero tills det närmare klarlagts i vilken utsträckning inspek-
tionen kommer att ha befattning med sådan verksamhet.

7 kap. 1 §

Paragrafen har fått nytt innehåll. Den anger nu de åtgärder Finansinspek-
tionen i enlighet med hemlandstillsynen får vidta när en försäkrings-
givares auktorisation återkallas eller verksamheten annars måste upphöra
på grund av en myndighets beslut samt förutsättningarna för sådana åt-
gärder. Huvudansvaret och initiativrätten till åtgärder ligger på den be-
höriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland utom vad gäller för-

297

hindrandet av fortsatt verksamhet i landet. Bestämmelsen återfinns i Prop. 1994/95:184
artikel 22.1 andra stycket i första skadeförsäkringsdirektivet (i dess
lydelse enligt artikel 14 i tredje skadeförsäkringsdirektivet) och artikel

26.1 andra stycket i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt
artikel 13 i tredje livförsäkringsdirektivet). Finansinspektionen skall också
biträda hemlandsmyndigheten genom att förbjuda försäkringsgivaren att
förfoga över de tillgångar som finns här i landet, eller begränsa för-
foganderätten. Inspektionen skall dessutom på initiativ av hemlandsmyn-
digheten vidta åtgärder för att förhindra att försäkringsgivaren, trots att
auktorisationen återkallats, fortsätter respektive återupptar verksamheten
genom att marknadsföra sig eller meddela nya försäkringar. I paragrafen
åläggs också inspektionen en allmän skyldighet att biträda hemlandsmyn-
digheten i den mån det behövs och begärs vid avvecklingen av en försäk-
ringsgivares verksamhet i Sverige. Finansinspektionen får då vidta sådana
åtgärder som den i motsvarande fäll skulle få besluta om när det gäller
ett svenskt försäkringsbolag. Meningen med sistnämnda stadgande är att
avskära möjligheten för inspektionen att på anmodan från den behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens hemland vidta åtgärder som inte är
tillåtna enligt svensk lag.

7 kap. 2 §

Paragrafen utmönstras till följd av att principen om hemlandstillsyn nu
införs. Se kommentaren till ändringen av 4 a § förmånsrättslagen.

7 kap. 3 §

Genom paragrafen införlivas artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet
och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Paragrafen ändras i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Det är
hemlandsmyndigheten som har att pröva frågan om tillstånd till över-
låtelse av ett försäkringsbestånd, även när beståndet härrör från verksam-
het här i landet. Finansinspektionen kommer emellertid att beredas till-
fälle att yttra sig över sådana frågor. Eftersom inspektionen i ett sådant
yttrande har möjlighet att förklara att den motsätter sig överlåtelsen anges
i paragrafens första stycke vilka kriterier som skall vara uppfyllda vid
överlåtelse av ett försäkringsbestånd som består av försäkringar som av-
ser risker belägna i Sverige. Dessa kriterier överensstämmer med vad
som gäller enligt 15 kap. 3 § andra stycket FRL.

Enligt direktivens bestämmelser skall en tillfrågad myndighet presume-
ras ha lämnat sitt tysta medgivande till överlåtelsen om den inte yttrat sig
inom tre månader från det att den bereddes tillfälle till detta. Det framstår
emellertid som lämpligare att inspektionens ställningstagande i samtliga
fell kommer till konkret uttryck. I andra stycket föreskrivs därför att
inspektionen skall yttra sig över en förfrågan från ett annat land inom tre
månader.

298

Tredje stycket motsvarar bestämmelsen i den sista meningen i det nuva- Prop. 1994/95:184
rande femte stycket. Berörda försäkringstagare och livräntetagare skall
således beredas tillfälle att anmäla om de har något att erinra mot över-
låtelsen innan inspektionen lämnar sitt yttrande till den överlåtande för-
säkringsgivarens hemlandsmyndighet. Inspektionen skall därvid använda
det kungörelseförfarande som föreskrivs i 15 kap. 4 § FRL.

8 kap. 1 §

Paragrafen ändras till följd av de lagändringar som görs p.g.a. principen
om hemlandstillsyn. Bestämmelser om kungörelse av förordnande av
ombud enligt 6 kap. 5 och 6 §§ och beslut om att förbjuda eller begränsa
försäkringsgivares förfoganderätt över sina tillgångar har tillkommit.

8 kap. 4 §

Ändringen är en följd av att bestämmelserna i 5 kap. 14 § med ändringar
förts över till 6 kap. 6 § och att 7 kap. 1 § inte längre innehåller någon
bestämmelse om ombud. Det har dessutom tillkommit en möjlighet att
utse ombud i 6 kap. 5 §.

8 kap. 4 a §

6 kap. 10 § har utan ändring flyttats till denna nya paragraf.

8 kap. 5 §

Tredje stycket upphävs till följd av principen om hemlandstillsyn.

Nuvarande jjärde stycket upphävs eftersom direktivbestämmelsen som
låg till grund för bestämmelsen upphört att gälla enligt artikel 43 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet.
I fråga om trafikförsäkring har motsvarande informationsbestämmelser
förts in i trafikskadelagen (5 § fjärde stycket). Den nuvarande särbestäm-
melsen i andra stycket om information till försäkringstagarna angående
representant för ett trafikförsäkringsföretag har också flyttats till samma
lagrum i trafikskadelagen. Direktivens informationsregler finns i artikel
31 och artikel 43 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel 31 och
bilaga 2 i tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt den nya lydelsen av tredje
stycket bemyndigas Finansinspektionen, efter delegation av regeringen,
att utfärda föreskrifter som innehåller informationsbestäm-melser i enlig-
het med direktivens regler.

Det tidigare femte stycket upphävs eftersom den direktivbestämmelse
som låg till grund för regeln har upphävts genom artikel 37 i tredje liv-
försäkringsdirektivet.

299

Prop. 1994/95:184

8 kap. 6 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att vissa ärendetyper utmönstrats
och andra kommit till.

8 kap. 7 §

Paragrafen utmönstras eftersom koncession inte längre kommer att krävas
av en utländsk EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

8 kap. 9 §

Straffbestämmelsen upphävs. Se vidare avsnitt 7.

Punkterna 2-4 i övergångsbestämmelserna till denna lag upphävs i och
med att koncessionskravet försvinner i enlighet med principen om hem-
landstillsyn, se författningskommentaren till nya övergångsbestämmel-
serna punkt 3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I punkten 1 anges dagen för ikraftträdandet. Någon övergångsbestämmel-
se som syftar till att reglera hur de ansökningar om koncession som kan
finnas vid lagens ikraftträdande och som inte slutbehandlats skall hanteras
föreslås inte. Det är inte meningsfullt att lämna koncession till en försäk-
ringsgivare som enligt lagens nya regler inte behöver den. Det blir dock
en uppgift för Finansinspektionen att ex officio informera ansökande för-
säkringsgivare om detta.

Bestämmelsen i punkt 2 innebär att en försäkringsgivare som omfattas
av LEF och som redan innan de nya reglema trätt i kraft påbörjat sin
verksamhet enligt de regler som då gällde för koncession, skall anses ha
uppfyllt villkoren i 2 kap. 1-4 §§ för att få driva försäkringsverksamhet
från en sekundäretablering här i landet. Bestämmelsen bygger på artikel
52 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 48 i tredje livförsäk-
ringsdirektivet. I och med att kravet på koncession att här i landet driva
försäkringsrörelse i enlighet med ovanstående bestämmelser upphör, upp-
hör även kravet att driva försäkringsrörelse enligt de till koncessionen
knutna försäkringsklassema. Frågan om vilka försäkringsklasser försäk-
ringsgivaren får driva försäkringsrörelse inom faller i enlighet med prin-
cipen om en enda auktorisation under hemlandsmyndighetens ansvarsom-
råde. Det får i enlighet med den allmänna regeln om informationsskyldig-
het i 6 kap. 1 § anses ligga på Finansinspektionens ansvar att se till att
hemlandsmyndighetema får all relevant information i detta hänseende.

300

Bestämmelsen i punkten 3 innebär att de försäkringsgivare som avses Prop. 1994/95:184
i punkt 2 och som har värdehandlingar deponerade i bankinstitut enligt
LUF skall återfå de deponerade tillgångarna.

Bestämmelsen i punkten 4 innebär att Finansinspektionen även efter
lagens ikraftträdande skall fortsätta att förvalta ett sådant administrations-
bo som avses i 7 kap. 2 § LEF och som bildats när försäkringsgivarens
koncession förklarats förverkad. Finansinspektionen skall således fullfölja
förvaltningen och avvecklingen enligt de äldre bestämmelserna.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse
i Sverige

1 §

Bestämmelsen om normgivningdelegation i första stycket har införts för
att på ett smidigt sätt införliva ett avtal mellan Schweiz och EG på skade-
försäkringsområdet, se den allmänna motiveringen i avsnitt 6.6. Motsva-
rande bestämmelse har införts i 1 kap. 2 § FRL.

2§

Fjärde stycket har för tydlighets skull delats i två stycken. Femte stycket,
nuvarande fjärde stycket andra strecksatsen, har ändrats så att bestämmel-
serna om beräkning av premiereserv alltid skall gälla också för de livför-
säkringar för vilka det annars finns möjlighet att avvika från bestäm-
melserna om livförsäkring. Motsvarande ändring har gjorts i 1 kap. 5 §
FRL.

Ändringen i sjätte stycket, nuvarande femte stycket, är endast språklig.

I sista stycket har hänvisningarna till 7 § tredje stycket och 9 § första
stycket utgått, eftersom dessa stadganden föreslås upphävda. Också hän-
visningarna till bestämmelserna om grunder i 6 § sjunde stycket, 11 och
12 §§ har utgått. Detta är en följd av att det i 11 och 12 §§ i stället tagits
in särskilda bestämmelser om liv- och sjukränta. Hänvisningarna till 13
och 14 §§ har utgått eftersom de bestämmelserna inte längre gäller endast
livförsäkring. Hänvisningen till 15 § har av samma anledning inskränkts
till att gälla endast tredje och fjärde styckena.

2a§

Till paragrafen har överförts bestämmelserna i nuvarande 38 § i sak
väsentligen oförändrade. I första stycket har dock en hänvisning gjorts till
trafikskadelagen (1975:1410) eftersom trafikskadelagen ersatt lagen om
trafikförsäkring å motorfordon.

301

Vidare har i andra stycket från dispensområdet undantagits de särskilda Prop. 1994/95:184
bestämmelserna om beräkning av premiereserv i enlighet med vad som
föreslagits i 1 kap. 10 § FRL. Paragrafen har i övrigt utformats i
överensstämmelse med nuvarande lydelse av 1 kap. 5 § lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Tredje stycket ändras till följd av att kravet på den svenska lagstift-
ningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlemsskap i
Europeiska unionen i stället utgår direkt från EG:s rättsakter och ej via
EES-avtalet.

6§

Som nämnts i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.2.1 tillåter inte EG:s
försäkringsdirektiv bestämmelser med krav på förhandsgodkännande av
bl.a. tekniskt beräkningsunderlag. Direktivbestämmelsema är emellertid
tillämpliga endast på företag med huvudkontor inom gemenskapen. Av
skäl som anförts i den allmänna motiveringen bör emellertid kravet på
stadfästelse slopas även för försäkringsföretag från länder utanför EES
och som omfattas av LUF. Sista meningen i paragrafens sista stycke har
därför utgått. Stycket i övrigt kan också, såsom obehövligt, utgå.

7§

Paragrafens tredje stycke har utgått till följd av det slopade kravet på
stadfästelse av grunder för verksamheten.

9§

Till följd av att stadfästelseförfärandet för grunder slopats har första
stycket upphävts och fjärde stycket ändrats. Ändringen i andra stycket är
endast språklig.

10 §

I ett nytt sista stycke har intagits en hänvisning till bestämmelserna om
beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse i den föreslagna
7 kap. 2 § FRL. Se vidare författningskommentaren till den paragrafen.

II §

Bestämmelserna om grunder för livförsäkringar för utländska försäkrings-
företag i första stycket ändras i enlighet med 7 kap. 3 § första stycket
FRL. Återbäringsgrunder behöver dock inte heller i fortsättningen

302

upprättas av utländska försäkringsföretag. Av skäl som angetts i den all- Prop. 1994/95:184
männa motiveringen avsnitt 5.2.1 har möjligheten att medge undantag
från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar med hänsyn till
försäkringens särskilda natur upphävts. För de utländska försäkringsföre-
tagens del ges möjlighet till undantag från kravet på grunder genom 2 och
2 a §§. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 3 § FRL där mot-
svarande ändring har gjorts.

Enligt nuvarande bestämmelser (2 § sista stycket) skall för sådan liv-
ränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring bl.a.
bestämmelserna om grunder för livförsäkring gälla i tillämpliga delar. I
nya 7 kap. 3 § tredje stycket FRL anges att för dessa försäkringar skall
grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköps-
värden. I syfte att skapa klarhet i frågan om grunder och för att nå
överensstämmelse med FRL har i ett nytt andra stycke angivits att det for
livräntor och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen skall upp-
rättas grunder för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvär-
den.

Liksom i förslaget till 7 kap. 3 § FRL öppnas i ett nytt sista stycke
möjligheter att meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktio-
nellt skall ställas upp. Se kommentaren till den paragrafen.

12 §

Paragrafens första mening har ändrats till följd av ändringar i bestäm-
melserna om grunder i 11 § och 7 kap. FRL. Reglema om stadfästelse
och kungörande av öveigångsgrunder i paragrafens nuvarande andra och
tredje meningar har upphävts.

12 a §

Paragrafen är ny och överensstämmer med förslaget till ny lydelse av
7 kap. 8 a § FRL och innebär att utländska försäkringsföretag skall till-
ställa Finansinspektionen grunderna för livförsäkring senast samtidigt med
att de böljar användas. Bestämmelserna gäller även nya grunder sedan de
gamla har ändrats. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 8 a §
FRL.

13 §

I första stycket har angivits att för utländska försäkringsgivare som enligt
lagens bestämmelser är verksamma i Sverige gäller, såvitt avser företa-
gets verksamhet här i landet, att företaget skall vara underkastat samma
skuldtäcknings- och värderingsregler som gäller för svenska försäkrings-
bolag.

303

Andra stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har Prop. 1994/95:184
införts. Dessutom har bestämmelsen om vilka slag av tillgångar som får
användas för skuldtäckning justerats för att bättre stämma överens med
den nya lydelsen av första stycket.

I tredje stycket uppställs ett lokaliseringskrav som innebär att samtliga
tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige. Detta
krav gäller redan idag, se vidare den allmänna motiveringen avsnitt
5.5.10.

Det nuvarande fjärde stycket har ersatts av en hänvisning i förevarande
paragrafs första stycke till 7 kap. 9 § andra stycket FRL.

I Jjärde stycket åläggs generalagenten motsvarande rapporteringsskyl-
digheter som gäller för styrelsen i svenska försäkringsbolag (se föreslagen
lydelse av 7 kap. 9 § fjärde stycket och 8 kap. 7 § fjärde stycket FRL).
Beträffande den i sista meningen angivna föreskriftsrätten, se författnings-
kommentaren till 7 kap. 9 § FRL.

14 §

Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 g § och 8 kap. 7 § tredje och fjärde
styckena FRL. I likhet med 13 § fjärde stycket är det generalagenten som
i princip skall fullgöra vad som i svenska försäkringsbolag åligger styrel-
sen. I den mån generalagenten inte skulle kunna förmå ledningen för det
företag han representerar att upprätta godtagbara riktlinjer kan detta med-
föra konsekvenser för företagets fortsatta rätt att verka här i landet (se
25 § andra stycket 4 och 5). Se även kommentarerna till angivna paragra-
fer i FRL.

15 §

Första stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har in-
förts. Vidare har tillagts att det nämnda registret fortsättningsvis skall
anges värdet av de tillgångar som används för skuldtäckning (jämför
7 kap. 11 § FRL). För det fell Finansinspektionen önskar uppgift om
registrets innehåll, kan inspektionen begära detta med stöd av 24 § denna
lag.

Andra stycket har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har
införts.

Nuvarande tredje stycket har delats i två. Tredje-femte styckena har
ändrats med föreslagen lydelse av 7 kap. 11 a § FRL som förebild. Ingen
saklig ändring är avsedd.

304

16 §

Paragrafen har ändrats till följd av att begreppet skuldtäckning har in-
förts. Vidare har redaktionella ändringar gjorts.

19 §

Paragrafen har ändrats till följd av att kravet på stadfästelse av grunder
har upphävts och har vidare ändrats språkligt med 7 kap. 15 § FRL som
förebild.

21 §

Enligt det nya tredje stycket bemyndigas regeringen eller Finansinspek-
tionen att utfärda föreskrifter som innehåller informationsbestämmelser.
Motsvarande bestämmelse tas in i 7 kap. 19 § FRL och kommenteras i
anslutning till det lagrummet.

24 a §

Motsvarande ändringar görs i 19 kap. 10 § FRL. Se författningskommen-
taren till det lagrummet.

25 §

Ändringarna i andra stycket är en följd av att regeringen avser att upp-
häva 7 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359) eftersom den bestäm-
melsen framstår som överflödig i fråga om svenska trafikförsäkrings-
bolag. Förordningsbestämmelsen innebär att Finansinspektionen skall an-
mäla till regeringen om en försäkringsgivare som driver trafikförsäkrings-
rörelse inte iakttar tillbörlig sparsamhet ifråga om omkostnaderna för
rörelsen eller beräknar premiema eller reglerar skadefall på ett sätt som
ger anledning till anmärkning. Regeringen kan med grund i en sådan an-
mälan förelägga om rättelse eller återkalla försäkringsgivarens tillstånd
att meddela trafikförsäkring. Bestämmelsen är överflödig i fråga om
svenska försäkringsbolag eftersom motsvarande ingripanden kan göras av
med stöd av 19 kap. 11 § FRL. En bestämmelse motsvarande den i
19 kap. 11 § FRL finns emellertid inte för närvarande för de utländska
försäkringsgivarnas del i LUF. Till följd härav införs en sådan bestäm-
melse i andra stycket 1. Även motsvarande möjlighet till ingripande vad
avser avvikelse från lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring saknas
i LUF, varför en sådan bestämmelse införs i andra stycket 1. Motsva-
rande bestämmelse återfinns i fråga om svenska försäkringsbolag i
19 kap. 11 § FRL.

Prop. 1994/95:184

305

20 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

I övrigt har paragrafen ändrats så att den överensstämmer med motsva- Prop. 1994/95:184
rande regler för svenska försäkringsbolag i 19 kap. 11 och nya 11 a §§
FRL. Se kommentaren till de lagrummen.

Sjunde stycket, nuvarande sjätte stycket andra meningen, saknar mot-
svarighet i FRL. Om ett försäkringsföretag bedriver verksamhet i flera
EES-länder kan det medges vissa förmåner., bl.a. skall soliditeten
bedömas med hänsyn till företagets verksamhet inom hela EES. Tillsynen
över soliditeten åvilar dessutom den behöriga myndigheten i det land
företaget utsett. Förevarande bestämmelse innebär att Finansinspektionen
skall underrätta den utländska myndighet som svarar för tillsynen över
soliditeten innan inspektionen vidtar åtgärd enligt sjätte stycket.

29 §

Genom ändringarna i paragrafen införlivas framför allt artikel 53 i tredje
skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet.

Ändringarna är delvis redaktionella. De syftar även till att i enlighet
med direktivbestämelsema göra det möjligt för utländska försäkringsföre-
tag att överlåta sitt försäkringsbestånd till alla försäkringsgivare med
auktorisation från ett EES-land. Detta omfattar såväl försäkringsgivare
med säte inom EES, som inom EES auktoriserade filialer till försäkrings-
givare med säte utanför EES. Kravet på att den övertagande EES-försäk-
ringsgivaren skall ha koncession i Sverige försvinner alltså i samband
med att möjligheten att kräva koncession för EES-försäkringsgivare bort-
faller i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Detta följer av försla-
get till lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

Det hittillsvarande andra och tredje stycket har flyttats till de nya
paragraferna 29 a § och 29 c §, se kommentarerna till de paragraferna.

29 a §

Paragrafen är ny. Det hittillsvarande 29 § andra stycket har efter redak-
tionella ändringar flyttats till paragrafens första stycke.

Paragrafens andra stycke innehåller en katalog över de förutsättningar
som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall meddela tillstånd
till överlåtelsen. Stycket motsvarar i huvudsak 15 kap. 3 § andra stycket
FRL. Om också det övertagande försäkringsföretaget driver verksamhet
i enlighet med denna lag, skall vid bedömning av kapitalbasen hänsyn tas
till sådan förmån som, med anledning av att företaget bedriver verksam-
het genom etablering även i andra EES-länder, medgivits företaget i
enlighet med 23 a § första stycket.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 15 kap. 3 § tredje stycket FRL, se
kommentaren till det lagrummet.

306

29 b §

Prop. 1994/95:184

Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om att den behöriga myn-
digheten i det land där risker är belägna eller åtaganden skall fullgöras
skall ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges till överlåtelsen. Har inte
den berörda myndigheten yttrat sig inom tre månader presumeras den ha
givit sitt godkännande till överlåtelsen.

29 c §

Paragrafen är ny. Hittillsvarande 29 § tredje stycket har efter en redak-
tionell ändring flyttats hit.

36 §

Paragrafen upphävs. Se vidare avsnitt 5.8.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regleringen av vad som skall gälla övergångsvis för de utländska försäk-
ringsföretagen överensstämmer väsentligen med övergångsbestämmelserna
till FRL. Beträffande den närmare innebörden hänvisas till författnings-

kommentaren till dessa bestämmelser.

307

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om Prop. 1994/95:184
försäkringsavtal

Ändringarna i 17 § är en följdändring av att kravet på att grunder skall
stadfästas tas bort. I övrigt är ändringarna redaktionella.

10.5 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

4a§

Paragrafen har ändrats till följd av att 5 kap. 9 § LEF upphävts. Detta
innebär att svenska förmånsrättsregler inte gäller ifråga om utländska
EES-försäkringsgivare. Se den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.10.
Hänvisningen till FRL har ändrats eftersom det aktuella lagrummet fått
ändrad beteckning. En redaktionell följdändring har gjorts såvitt avser
hänvisningen till LUF.

10.6 Förslaget till ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

24 §

I sista stycket har ordet "aktiefond" ersatts med "värdepappersfond".
Begreppet aktiefond utmönstrades ur lagstiftningen den 1 januari 1991 då
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder upphävdes och ersattes av
aktiefondslagen (1974:931).

24 a §

Paragrafen, som är är ny, innebär att understödsföreningar får möjlighet
att tillämpa de placeringsregler som föreslås för försäkringsbolagen. I
avsnitt 5.5.2 behandlas bakgrunden till förevarande paragraf.

Finansinspektionen kan, efter ansökan av en understödsförening, beslu-
ta att föreningen skall tillämpa placeringsreglema i FRL. Innebörden av
ett sådant beslut är att understödsföreningen måste tillämpa samtliga pla-
ceringsregler i FRL som avser täckande av de försäkringstekniska skul-
derna i ett försäkringsbolag. Även de särskilda övergångsreglerna för
sådana placeringar som överskrider gränserna för vissa enhandsengage-
mang skall tillämpas (punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna
i FRL). Ett sådant beslut betyder också att understödsföreningen inte kan
välja att tillämpa placeringsreglema i förevarande lag.

Finansinspektionen bör vid prövningen av en ansökan enligt denna
paragraf ta ställning till om det med hänsyn till arten och omfattningen

308

av föreningens verksamhet och föreningens interna organisation är lämp- Prop. 1994/95:184
ligt att den tillämpar försäkringsbolagens placeringsregler.

Ett beslut som meddelats enligt denna paragraf kan överklagas enligt
bestämmelserna i 75 §. Den paragrafens lydelse efter den 31 mars 1995
innebär att beslutet överklagas hos länsrätten och att prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten.

25 §

I första stycket har en smärre språklig ändring gjorts.

Nuvarande andra stycket har upphävts. Motsvarande bestämmelse i för-
säkringsrörelselagen upphävdes den 1 januari 1994 med motiveringen att
den inte ansågs vara förenlig med EES-reglema (prop. 1992/93:257 om
ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-
avtalet) och de artiklar i första generationens försäkringsdirektiv som
innebar att medlemsländerna inte fick föreskriva några regler för valet av
tillgångar som inte svarar mot de tekniska avsättningarna (se prop.
s. 113). Motsvarande princip gäller fortfarande. Mot denna bakgrund
upphävs förevarande paragrafs andra stycke.

10.7 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410)

5§

En hänvisning till 2 kap. 2 § första stycket LEF utgår, eftersom det lag-
rummet ändras. Paragrafen har omarbetats redaktionellt för att bli mer
överskådlig. Vidare har i tredje stycket en regel om att försäkrings-
givarna är skyldiga att informera om representantens namn och adress
överförts från 7 kap. 19 § FRL.

10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om
motortävlingsförsäkring

2§

Ändringen innebär att kretsen av försäkringsgivare som får meddela
motortävlingsförsäkring vidgas till att, utöver svenska försäkringsbolag
och utländska försäkringsbolag som har koncession enligt LUF, omfatta
även försäkringsgivare i andra EES-länder. En förutsättning är dock att
en sådan försäkringsgivare är verksam här i landet i enlighet med be-
stämmelserna i LEF. Övriga ändringar är redaktionella.

309

10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:508) om Prop. 1994/95:184
försäkringsmäklare

5§

Ändringen innebär att även annan kunskap än sådan som förvärvats
genom utbildning skall kunna godtas i vissa fell. Ändringen föranleds av
att artiklarna 4-8 i försäkringsmäklardirektivet kräver att även annan kun-
skap än sådan som förvärvats genom utbildning skall godtas när en mäk-
lare varit verksam i ett annat EES-land. Regeringen eller Finansinspek-
tionen får enligt 6 § meddela närmare föreskrifter om vad som krävs för
registrering. Bestämmelserna i artiklarna 4-8 i försäkringsmäklardirektivet
bör införlivas genom sådana föreskrifter.

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

1§

Den gällande lydelsen av paragrafen innebär att försäkringspremierna får
placeras i fonder som omfettas av lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder. Ändringen innebär att fondförsäkringsbolag i likhet med vad som
föreslås för övriga försäkringsbolag får placera även i utländska fondföre-
tag. Paragrafen har utformats i enlighet med det förslag Lagrådet lämnat
i sitt yttrande. Placeringar i andra utländska fondföretag än dem som
avses i paragrafen är inte tillåtna. Beträffande vilka utländska fondföretag
som kommer i fråga hänvisas till kommentaren till 7 kap. 10 § första
stycket 17 FRL.

4-6 §§

Ändringarna i paragraferna är föranledda av att fondförsäkringsbolagen
föreslås få placera premiema även i utländska fondföretag.

7§

Paragrafen har ändrats till följd avlämnat av att kravet på den svenska
lagstiftningens förenlighet med EG:s regler i och med Sveriges medlem-
skap i Europeiska unionen i stället utgår direkt från Europeiska gemen-
skapernas rättsakter och inte via EES-avtalet.

310

8§

Prop. 1994/95:184

Enligt nuvarande bestämmelser är fondförsäkringsbolag inte bundna av
placeringsregler. Ändringen i paragrafen innebär att även sådana bolag
skall skuldtäcka enligt samma regler som gäller för andra försäkrings-
bolag. Ändringen är även föranledd av att förevarande bolag föreslås få
placera försäkringspremierna i utländska fondföretag.

För fondförsäkringsbolagens del gäller normalt att försäkringstagaren
och inte försäkringsbolaget bär den finansiella risken. Försäkringspre-
mierna skall alltid placeras i den eller de värdepappersfonder som försäk-
ringstagaren bestämmer. Med hänsyn till de för fondförsäkringsbolagen
speciella bestämmelserna bör dessa bolag undantas från de begränsningar
som enligt försäkringsrörelselagen gäller för användande av andelar i
värdepappersfonder för skuldtäckning. Undantaget gäller dock endast i
den utsträckning försäkringsbolaget inte bär den finansiella risken.
Finansiell risk är en sammanfattande benämning på olika risker som före-
kommer i kapitalförvaltningen.

10 §

Enligt artikel 24 i tredje livförsäkringsdirektivet skall bl.a. fondförsäk-
ringar undantas från direktivets bestämmelser om valutamatchning som
gäller för andra livförsäkringar (artikel 17.3 i första livförsäkringsdirek-
tivet enligt lydelse i artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet och artikel
28 i första livförsäkringsdirektivet). Med hänsyn till detta har paragrafens
första stycke ändrats så att en ny punkt 4 införts, vilken innebär att för-
säkringsrörelselagens bestämmelser om valutamatchning i föreslagen ly-
delse av 7 kap. 10 e § inte skall gälla för fondförsäkringsbolag.

11 §

Paragrafen har ändrats till följd av att grunder för livförsäkring inte
längre skall stadfästas. Finansinspektionens möjlighet att meddela villkor
i fråga om avsättning till reservfonden får i stället meddelas i samband
med att grunderna tillställs Finansinspektionen, vilket enligt föreslagen
lydelse av 7 kap. 8 a § FRL skall ske då grunderna böljar användas.

10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2005) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)

8 kap. 5 §

I paragrafens andra stycke finns en regel om sekretess hos statlig myn-
dighet i ärenden om innehav av aktier i bankaktiebolag och kreditmark-

311

nadsbolag. Enligt paragrafens lydelse fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller Prop. 1994/95:184
bestämmelsen även ärenden om innehav av aktier i värdepappersbolag
(prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr. 1994/95:164, SFS
1994:2005). Sekretess gäller för uppgift om enskilds ekonomiska eller
personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada
eller men om uppgiften röjs. Bestämmelsen avser i första hand Finans-
inspektionens prövning enligt bankrörelselagen, kreditmarknadsbolags-
lagen och värdepappersrörelselagen av större ägares lämplighet. Tillämp-
ningsområdet utvidgas nu till att gälla motsvarande prövning enligt FRL
av ägare i försäkringsaktiebolag.

Sekretessreglerna bör träda i kraft samtidigt som ägarprövningsreglema
i FRL, dvs. den 1 juli 1995. Den tidigare ändringslagen avseende värde-
pappersbolag var avsedd att träda i kraft den 1 januari 1996 då de aktuel-
la bestämmelserna i värdepappersrörelselagen böljar att gälla. Hinder
möter emellertid inte mot att låta till dessa hörande sekretessbestämmelser
träda i kraft dessförinnan. Ikraftträdandetiden för lagen (1994:2005) om
ändring i sekretesslagen har därför ändrats till den 1 juli 1995.

312

Förteckning över remissinstanser vid beredning av
promemorian (Ds 1993:57) Placeringsregler för
försäkringsbolag och Försäkringsutredningens
delbetänkande (SOU 1993:108) Försäkringsrörelse
i förändring 2, vilka har remissbehandlats
gemensamt

Efter remiss har yttrande över promemorian och betänkandet avgetts av
Sveriges Riksbank, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Finans-
inspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Konkurrensverket,
Konsumentverket, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Försäkrings-
mäklares förening, Svenska Aktuarieföreningen. Svenska Livförsäkrings-
bolags Aktuarienämnd, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd,
Svenska Bankföreningen, Stadshypotek AB, Allmänna Pensionsfonden,
Första, Andra och Tredje fondstyrelserna, Finansbolagens Förening,
Svenska Fondhandlareföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Aktie-
främjandet, Sveriges Advokatsamfund, Redovisningskommittén
(Ju 1991:07), Företagarnas Riksorganisation, Svenska Livförsäkrings-
föreningars Riksförbund, Motorbranschens Riksförbund, Motorförarnas
Helnykterhetsförbund, Länsförsäkringsbolagens Förening, Rikspolis-
styrelsen, Pressens Pensionskassa Försäkringsförening, FSO Försäkrings-
föreningen för det statliga området, Försäkringsbranchens Pensionskassa,
Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet FFO, Pensionskassan
för Svenska Tobaks AB:s Förvaltningspersonal Försäkringsförening, Spar-
institutens Pensionskassa Försäkringsförening, Konsumentkooperationens
pensionskassa, försäkringsförening, Sveriges Köpmannaförbunds
Pensionskassa, Arkitekternas Pensionskassa, SMC Sveriges Motor-
cyklisters Centralorganisation, Svenska Kommunförbundet, Lands-
tingsförbundet och Kommuninvest i Sverige AB.

S-E Banken Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen har anslutit sig
till de av Sveriges Försäkringsförbund lämnade synpunkterna.

Bokföringsnämnden, Kommerskollegium,Datainspektionen, Livför-
säkringsbolaget LIVIA, ömsesidigt, Handelsbanken Liv, Utländska För-
säkringsbolags Förening, Statens Bostadsfinansiermgsaktiebolag (SBAB),
Sveriges allmänna hypoteksbank, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Industrins finansförening, Svenska Handelskammarförbundet, Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges Aktiesparares Riksförbund,
Obligationsfrämjandet,Värdepapperscentralen VPC AB, Svenska Revisor-
samfundet (SRS), Redovisningsrådet och Motormännens Riksförbund har
avstått från att lämna remissyttranden.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 1

313

Förteckning över remissinstanser vid beredning av
Promemoria om vissa lagändringar med anledning
av EG:s tredje skade- resp, livförsäkringsdirektiv

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Sveriges
Riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Kommerskollegium,
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Rikskatteverket, Konkurrensver-
ket, Konsumentverket, Sveriges Försäkringsförbund, Utländska Försäk-
ringsbolags Förening, Svenska försäkringsmäklares förening, Allmänna
Pensionsfonden; första-tredje fondstyrelserna, Tjänstemännens centralor-
ganisation (TCO), Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges
Advokatsamfund, Företagarnas Riksorganisation (RF), Sveriges Livför-
säkringsföreningars Förbund.

Följande myndigheter och oiganisationer har förklarat sig avstå från att
lämna remissyttranden. Bokföringsnämnden, Svenska Aktuarieförengen,
Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Bankföreningen,
Landsorganisationen i Sverige LO, Sveriges akademikers centralorganisa-
tion SACO, Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet,
Sveriges Ackordcentral, Konkursförvaltarkollegiemas förening. S-E-B
Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen har avstått från att lämna
eget yttrande men har deltagit i utarbetandet av yttrandet från Sveriges
Försäkringsförbund och ansluter sig därför till vad förbundet anför.
Industrins fmansförening, Svenska Revisorssamfundet SRS och Redovis-
ningsrådet har inte svarat på remissen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 2

314

Förteckning över remissinstanser vid beredning av
Justitiedepartementets promemoria om ny
försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) i den del som
behandlar försäkringsdirektivens informationsregler.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Finansin-
spektionen, Riksskatteverket (RSV), Skattemyndigeten i Göteborgs och
Bohus län, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Allmänna reklama-
tionsnämnden, Försäkringsutredningen, Juridiska fekultetsstyrelsen vid
Uppsala universitet, Landstingsförbundet, Sveriges Försäkringsförbund,
Livförsäkringsbolaget LIVIA, ömsesidigt, S-E-Banken Försäkring,
Konsumenternas försäkringsbyrå, Svenska avdelningen av AIDA (Associ-
ation Internationale de Droit des Assurances, Försäkringsjuridiska
föreningen, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska
Aktuarieföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Tjänstemännens Central-
organisation (TCO), Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riks-
organisation, Sveriges Köpmannaförbund, Handikappförbundens Sam-
arbetsorgan, Motorföramas Helnykterhetsförbund (MHF), Sveriges
Fastighetsägareförbund, Villaägarnas Riksförbund, Sjöassurandöremas
förening, Försäkringstjänstemannaförbundet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 3

315

Förteckning över remissinstanser vid beredning av
Finansdepartementets promemoria om
försäkringsmäklares utbildning

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Finansin-
spektionen, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Försäkringsmäklares
Förening och Sveriges Advokatsamfund.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 4

316

Nr L 26/14

317UM92JS

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

31.1.77

RÅDETS DIREKTIV

av den 13 december 1976

om åtgärder för att underlätta det effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten
att tillhandahålla tjänster vid verksamhet som försäkringsagent eller försäkringsmäklare
(ur grupp 630 ISIC) och särskilt om övergångsbestämmelser för sådan verksamhet

(77/92/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 49, 57, 66 och
235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande¹,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande², och

med beaktande av följande:

Enligt fördraget är all diskriminerande behandling på grundval
av nationalitet, såvitt avser etablering och tillhandahållande av
tjänster, förbjuden från utgången av övergångsperioden.
Principen om sådan nationell behandling är framför allt
tillämplig i fråga om rätten att ansluta sig till näringsorganisa-
tioner, när sådant medlemskap är en nödvändig förutsättning
för den berörda personens yrkesverksamhet

Det är inte alla medlemsstater som ställer upp villkor för
igångsättande och bedrivande av verksamhet som försäkrings-
agent och försäkringsmäklare. I vissa fall råder frihet att starta
och driva sådan verksamhet men i andra fall gäller strikta
bestämmelser som gör tillträdet till sådant yrke beroende av
formellt bevis om kvalifikationer.

Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaterna, vad
beträffar omfattningen av försäkringsagenters och försäkrings-
mäklares verksamhet, bör de verksamheter som detta direktiv
skall tillämpas på definieras så klart som möjligt

Dessutom föreskrivs i artikel 57 i fördraget att det för att
underlätta för personer att starta och driva självständig
förvärvsverksamhet skall utfärdas direktiv för ömsesidigt

erkännande av utbildnings-, examens- och andra
behörighetsbevis och för samordning av bestämmelser i med-
lemsstaternas lagar och andra författningar.

Det är önskvärt att — i avsaknad av ömsesidigt erkännande av
utbildningsbevis eller omedelbar samordning — underlätta ett
effektivt utnyttjande av etableringsfriheten och friheten att
tillhandahålla tjänster för ifrågavarande verksamheter, särskilt
genom införandet av övergångsbestämmelser av det slag som
förutskickats i Allmänna handlingsprogrammet³, till
undvikande av olägenheter för medborgare i de medlemsstater
i vilka några villkor inte uppställs för att starta sådan verksam-
het

För att hindra att sådana svårigheter uppstår bör övergångsåt-
gärdema syfta till att en utländsk medborgare, som vill starta
och driva ifrågavarande verksamhet i en värdmedlemsstat där
det finns bestämmelser för igångsättandet av sådan verksamhet
skall, i andra fall än då det ställs krav på utbildning, anses ha
tillräckliga kvalifikationer när han i den medlemsstat där han
tidigare uppehållit sig har bedrivit verksamheten under en
rimlig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka, och att
det på så sätt skapas garantier för att personen i fråga har
yrkeskunskaper som är likvärdiga dem som krävs av värdmed-
lemsstatens egna medborgare.

Med hänsyn till förhållandena i Nederländerna, där försäk-
ringsmäklama är uppdelade i flera kategorier efter yrkes-
kunskaper, bör det inrättas ett likvärdigt system för andra
medlemsstaters medborgare som önskar starta verksamhet i
någon av dessa kategorier. Det mest ändamålsenliga och
objektiva kriteriet för detta är antalet anställda som denne
person har eller har haft

Om agentverksamheten innefattar en stående fullmakt från ett
eller flera försäkringsföretag för agenten att i företagets namn
åta sig för detta bindande förpliktelser rörande vissa eller alla
transaktioner inom det normala affärsområdet för företaget i

EGT nr C 78, 2.8.1971, s. 13.

EGT nr C 113, 9.11.1971, s. 6.

’ EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62 och 36/62.

317

31.1.77

377L0092/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

Nr L 26/15

fråga, bör den berörda personen ha möjlighet att starta
mäklarverksamhet i värdmedlemsstaten.

Ändamålet med detta direktiv kommer att ha uppnåtts i och
med att samordning genomförs av villkoren för att starta och
driva berörda verksamheter och av ömsesidigt erkännande av
utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis.

I den mån det i medlemsstaterna som villkor för igångsättande
och bedrivande av sådan verksamhet som omfattas av detta
direktiv också ställs krav på löntagares yrkeskunskaper och
färdighet, skall detta direktiv gälla även denna kategori av
personer, för att undanröja ett hinder för arbetstagares fria
rörlighet och därigenom komplettera de åtgärder som beslutats
genom rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober
1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen¹, i
dess lydelse enligt förordning (EEG) nr 312/76².

Av samma skäl bör vad som föreskrivs i fråga om skötsam-
hetsbevis och konkursfrihetsbevis gälla även för löntagare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall besluta om de åtgärder som anges
i detta direktiv med avseende på etablering eller tillhandahål-
lande av tjänster inom deras territorier av fysiska personer eller
företag som omfattas av avdelning I i Allmänna handlingspro-
grammet (nedan kallade förmånsberättigade) och som önskar
bedriva sådan självständig verksamhet som avses i artikel 2.

2.    Detta direktiv skall också tillämpas på de medborgare i
medlemsstaterna som, i enlighet med förordningen (EEG) nr
1612/68, önskar att som löntagare bedriva verksamhet enligt
artikel 2.

Artikel 2

1. Detta direktiv skall gälla följande verksamheter som
ingår i ISIC-grupp 630 i bilaga 3 till Allmänna handlingspro-
grammet för upphävande av begränsningar beträffande rätten
till etablering:

a)   Yrkesmässig verksamhet utövad av personer som, med
avseende på försäkring eller återförsäkring av risker, och
med full frihet att välja företag, uppträder som förmed-
lare mellan personer som söker sådan försäkring och
försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag, utför
förberedande arbete inför ingående av sådana försäk-
ringsavtal och, då så är lämpligt, bistår vid admini-
strering och fullgörande av avtalen, särskilt vid för-
säkringsfall.

b)   Yrkesmässig verksamhet utövad av personer som genom
ett eller flera avtal fått i uppdrag att, eller som be-
myndigats att, i ett eller flera försäkringsföretags namn
och för deras räkning, eller endast för deras räkning,
framlägga och ge förslag till försäkringsavtal, utföra
arbete inför eller vid slutande av försäkringsavtal, eller
bistå vid administrering och fullgörande av sådant avtal,
särskilt vid försäkringsfäll.

c)   Verksamhet utövad av andra personer än de som avses
i a och b men som uppträder för sådana personers
räkning vid bland annat förberedande arbete, fram-
läggande av försäkringsavtal eller inkassering av
premier, förutsatt att något försäkringsåtagande gentemot
eller för allmänheten inte ingår som en del i denna
verksamhet

2. Detta direktiv skall särskilt gälla verksamhet som i med-
lemsstaterna anges med följande vedertagna beteckningar:

a) Verksamhet som avses i punkt 1 a:

— I Belgien

— Courtier d’assurance

V erzekeringsmakelaar.

— Courtier de réassurance
Herverzekeringsmakelaar.

— I Danmark

— Juridiske og fysiske personer, som driver selv-
staendig virksomhed som formidler ved afszet-
ning af forsikringskontrakter.

— I Tyskland

— Versicherungsmakler

— Riickversicherungsmakler.

— / Frankrike

EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2.

EGT nr L 39, 14.2.1976, s. 2.

— Courtier d’assurance

— Courtier d’assurance maritime

Courtier de réassurance.

318

Nr L 26/16

377U0092JS

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

31.1.77

— I Irland

— Insurance broker

— Reinsurance broker.

— I Italien

— Mediatore di assicurazioni

— Mediatore di riassicurazioni.

— / Nederländerna

— Makelaar

— Assurantiebezorger

— Erkend assurantieagent

— Verzekeringsagent.

— I Storbritannien

— Insurance Broker.

b) Verksamhet som avses i punkt 1 b:

— I Belgien

— Agent d’assurance

V erzekeringsagent

— I Danmark

— Forsikringsagent

— I Tyskland

— Versicherungsvertreter.

— I Frankrike

— Agent général d’assurance.

— I Irland

— Agent

— I Italien

— Agente di assicurazioni.

— I Luxemburg

— Agent principal d’assurance

— Agent d’assurance.

— I Nederländerna

— Gevolmachtigd agent

— Verzekeringsagent.

— I Storbritannien

— Agent

c) Verksamhet som avses i punkt 1 c:

— I Belgien

— Sous-agent

Sub-agent

— I Danmark

— Underagent

— I Tyskland

— Gelegenheitsvermittler

— Inkassant

— / Frankrike

— Mandataire

— Intermédiaire

— Sous-agent

— I Irland

— Sub-agent

— I Italien

— Subagente.

— I Luxemburg

— Sous-agent

— I Nederländerna

— Sub-agent

— I Storbritannien

— Sub-agent

Artikel 3

Medlemsstater, i vilka det krävs vissa kvalifikationer för rätten
att starta och bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2,
skall tillse att varje förmånsberättigad som ansöker om det får
information om de bestämmelser som reglerar det yrke han
avser att utöva, innan han etablerar sig eller innan han börjar
bedriva någon tillfällig verksamhet

319

31.1.77

yrruxmrs

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

Nr L 26/17

Artikel 4

Om det i cn medlemsstat krävs allmän, affärs- eller yrkes-
relaterad kunskap och färdighet som villkor för rätten att starta
eller driva en verksamhet som avses i artikel 2.1 a och 2.1 b,
skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis för sådan
kunskap och färdighet godta det faktum att en av verksam-
heterna i fråga har bedrivits i en annan medlemsstat under
någon av följande perioder

a)    Fyra på varandra följande år i oberoende eller företagsle-
dande ställning.

b)   Två på varandra följande år i oberoende eller före-
tagsledande ställning, om den förmånsberättigade visar
att han under åtminstone tre år har arbetat för en eller
flera försäkringsagenter eller försäkringsmäklare eller för
ett eller flera försäkringsföretag.

c)    Ett år i oberoende eller företagsledande ställning, om
den förmånsberättigade visar att han för ifrågavarande
verksamhet har fått tidigare utbildning, som bestyrks av
ett av staten godtaget intyg eller som av en behörig
näringsorganisation anses fullt ut motsvara vad som
krävs.

Artikel 5

1. Om en medlemsstat ställer upp strängare krav för rätten
att starta och driva en verksamhet som avses i artikel 2.1 a än
för verksamhet enligt artikel 2.1 b, får staten, såvitt avser
igångsättandet och driften av den förstnämnda verksamheten,
kräva att den person det gäller har bedrivit verksamhet av
sådant slag som avses i artikel 2.1 a i en annan medlemsstat
under någon av följande perioder:

a)    Fyra på varandra följande år i oberoende eller före-
tagsledande ställning.

b)    Två på varandra följande år i oberoende eller före-
tagsledande ställning, om den förmånsberättigade visar
att han under åtminstone tre år har arbetat för en eller
flera försäkringsagenter eller försäkringsmäklare eller för
ett eller flera försäkringsföretag.

c)    Ett år i oberoende eller företagsledande ställning, om
den förmånsberättigade visar att han för ifrågavarande
verksamhet har fått tidigare utbildning, som bestyrks av
ett av staten godtaget intyg eller som av en behörig
näringsorganisation anses fullt ut motsvara vad som
krävs.

En verksamhet som en förmånsberättigad bedriver enligt artikel
2.1 b skall betraktas som likvärdig den som avses i artikel 2.1
a, om den innefattar en stående fullmakt från ett eller flera
försäkringsföretag att, rörande vissa eller alla transaktioner
inom det normala affärsområdet för det berörda försäk-
ringsföretaget, i dess namn ingå för företaget bindande
förpliktelser.

2. I Nederländerna skall emellertid igångsättandet och
driften av sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 a dessutom
vara beroende av att följande villkor är uppfyllda:

—   Om den förmånsberättigade önskar arbeta som "make-
laar", måste han ha bedrivit berörda verksamheter i en
rörelse där han har haft ledningen över minst tio
anställda.

—   Om den förmånsberättigade önskar arbeta som " assur an-
tiebezorger", måste han ha bedrivit berörda verksamheter
i en rörelse där han har haft ledningen över minst fem
anställda

—   Om den förmånsberättigade önskar arbeta som "erkend
assurantieagent", måste han ha bedrivit berörda verksam-
heter i en rörelse där han har haft ledningen över minst
två anställda.

Artikel 6

1.    Om det i en medlemsstat som villkor för rätten att starta
eller driva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 c krävs
allmän eller affärs- eller yrkesrelaterad kunskap och färdighet,
skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis för sådan
kunskap och färdighet godta det faktum att den berörda
verksamheten har bedrivits i en annan medlemsstat under
någon av följande perioder:

a)   Två på varandra följande år antingen i oberoende
ställning eller som verksam för en eller flera försäk-
ringsagenter eller försäkringsmäklare eller för ett eller
flera försäkringsföretag.

b)    Ett år under de förutsättningar som har angetts under a,
om den förmånsberättigade visar att han för ifrågavaran-
de verksamhet har fått tidigare utbildning, som bestyrks
av ett av staten godtaget intyg eller som av en behörig
näringsorganisation anses fullt ut motsvara vad som
krävs.

2.    De krav som angetts i punkt 1 skall anses uppfyllda av
den som under minst ett år bedrivit en av de verksamheter som
anges i artikel 2.1 a eller 2.1 b och som genomgått relevant utbildning.

320

Nr L 26/18

377L0092/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

31.1.77

Artikel 7

I de fall som avses i artiklarna 4-6 får driften av den
ifrågavarande verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år
före den dag då den ansökan som avses i artikel 9.1 gjordes.
Om emellertid en kortare tid har föreskrivits i en medlemsstat
för dess egna medborgare, skall den perioden också gälla för
förmånsberättigade.

Artikel 8

1.    En person skall anses ha bedrivit verksamhet i före-
tagsledande ställning, i den mening som avses i artikel 4 och
artikel 5.1, om han har bedrivit den åsyftade verksamheten

a)    som ledare för ett företag eller föreståndare för en
företagsfilial, eller

b)    som ställföreträdare för ledaren för ett företag eller som
dennes befullmäktigade företrädare, om befattningen
inneburit ansvar som är likvärdigt med företagsledarens.

2.   En person skall också anses ha bedrivit verksamhet i
företagsledande ställning, i den mening som avses i artikel 4,
om hans åligganden i ett försäkringsföretag har omfattat att
leda försäkringsagenter eller övervaka deras arbete.

3.    Det arbete som avses i artikel 4 b och artikel 5.1 b skall
ha varit förenat med ansvar för anskaffning, administrering och
fullgörande av försäkringsavtal.

Artikel 9

1.    Bevis om att vad som föreskrivs i artiklarna 4—7 har
uppfyllts skall företes i form av ett intyg, som är utfärdat av
den behöriga myndigheten eller organisationen i den med-
lemsstat där personen i fråga är hemmahörande eller senast har
uppehållit sig, och som av denne skall ges in till stöd för hans
ansökan om att få bedriva någon av de berörda verksamheterna
i värdmedlemsstaten.

2.    Medlemsstaterna skall inom den i artikel 13 föreskrivna
tiden utse de myndigheter och organisationer som skall ha
behörighet att utfärda sådant intyg som avses i punkt 1 och
genast underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen
om detta.

3.    Medlemsstaterna skall inom den i artikel 13 föreskrivna
tiden även underrätta de andra medlemsstaterna och kommis-
sionen om till vilka myndigheter och organisationer en ansökan
om att i en värdmedlemsstat få bedriva sådan verksamhet som

avses i artikel 2, och handlingar till stöd för ansökningen, skall
ges in.

Artikel 10

1.   Om en värdmedlemsstat av sina egna medborgare, som
villkor för att de skall få starta någon av de verksamheter som
avses i artikel 2, kräver skötsamhetsbevis och/eller bevis om
att de inte varit försatta i konkurs, skall medlemsstaten, när det
gäller medborgare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis
godta ett utdrag ur "kriminalregistret’’ eller, i avsaknad därav,
motsvarande handlingar utfärdade av en behörig rättslig eller
administrativ myndighet i den medlemsstat där personen i
fråga är hemmahörande eller senast har uppehållit sig, som
visar att kraven är tillgodosedda.

2.   Om den medlemsstat där personen i fråga är hem-
mahörande eller senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana
handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en
förklaring under ed — eller, i stater där inga bestämmelser om
edgång finns, av en försäkran — av vederbörande inför en
behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i före-
kommande fall, inför en notarie i den medlemsstat där
vederbörande är hemmahörande eller senast har uppehållit sig,
varpå myndigheten eller notarien utfärdar ett intyg om edgång
eller avgiven försäkran. Försäkran om att personen inte tidigare
varit försatt i konkurs får också göras inför en behörig
näringsorganisation i samma land.

3.    Handlingar som utfärdats i enlighet med punkterna 1 och
2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.

4.    Medlemsstaterna skall inom den i artikel 13 föreskrivna
tiden utse de myndigheter och organisationer som skall ha
behörighet att utfärda sådana handlingar som avses i punkterna
1 och 2 i denna artikel och genast underrätta de andra med-
lemsstaterna och kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall inom den i artikel 13 föreskrivna tiden
även underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen
om till vilka myndigheter och organisationer de handlingar
som avses i denna artikel skall ges in till stöd för ansökan om
att i värdmedlemsstaten få bedriva sådan verksamhet som
avses i artikel 2.

5.   Om det i värdmedlemsstaten krävs bevis om ekonomisk
ställning, skall den staten betrakta ett bevis, utfärdat av en
bank i den medlemsstat där personen i fråga är hemmahörande
eller senast har uppehållit sig, som likvärdigt med ett bevis
utfärdat inom dess eget territorium.

321

21 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

31.1.77

377L0092/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 5

Nr L 26/19

Artikel 11

Om en värdmedlemsstat av sina egna medborgare, som villkor
för att de skall få starta eller driva någon verksamhet som
avses i artikel 2, kräver att de avlägger ed eller försäkran och
denna form av ed eller försäkran inte kan användas av andra
medlemsstaters medborgare, skall värdmedlemsstaten tillse att
en lämplig och likvärdig form av ed eller försäkran erbjuds
den berörda personen.

Artikel 12

Detta direktiv skall gälla tills bestämmelser om samordning av
nationella regler angående rätten att starta och driva verksam-
heterna i fråga träder i kraft

Artikel 13

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är
nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter

dagen för dess anmälan och skall genast underrätta kommissio-
nen om detta.

Artikel 14

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna
till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 december 1976.

På rådets vägnar

M. van der STOEL

Ordförande

322

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/1

RÅDETS DIREKTIV 92/49/EEG
av den 18 juni 1992

om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än
livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG

(tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2 och 66 i
detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

i samarbete med Europaparlamentet¹,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande³, och

med beaktande av följande:

1.   Det är nödvändigt att genomföra den inre marknaden i
fråga om annan direkt försäkring än livförsäkring med
hänsyn till såväl etableringsfriheten som friheten att till-
handahålla tjänster så att det blir lättare för försäk-
ringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen att
täcka risker belägna inom gemenskapen.

2.   Rådets andra direktiv av den 22 juni 1988 om samord-
ning av lagar och andra författningar som avser annan
direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmel-
ser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva

¹ EGT nr C 244. 28.9.1990, s, 28 och
EGT nr C 93, 13.4.1992, s. 1.

¹ EGT nr C 67, 16.3.1992, s. 98 och
EGT nr C 150, 15.6.1992.

’ EGT nr C 102, 18.4.1991. s. 7.

friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av
direktiv 73/239/EEG (88/357/EEG)* har redan bidragit
påtagligt till förverkligandet av den inre marknaden i
fråga om annan direkt försäkring än livförsäkring
genom att det ger full valfrihet på bredast möjliga
försäkringsmarknad åt de försäkringstagare som på
grund av sin ställning, storlek eller de slags risker
försäkringen gäller inte behöver särskilt skydd i den
medlemsstat där risken är belägen.

3. Direktiv 88/357/EEG är därför ett viktigt steg i
sammanslagningen av de nationella marknaderna till en
integrerad marknad, och detta steg måste följas av andra
åtgärder av gemenskapen i syfte att göra det möjligt för
alla försäkringstagare oberoende av deras ställning,
storlek eller de slags risker försäkringen gäller att anlita
varje försäkringsgivare med huvudkontor inom
gemenskapen, som är verksam där med stöd av
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla
tjänster, och samtidigt vara garanterade ett
tillfredsställande skydd.

4. Detta direktiv skall ingå i en samlad gemenskapslagstift-
ning som redan trätt i kraft och som innefattar rådets
första direktiv av den 24 juli 1973 om samordning av
lagar och andra författningar angående rätten att
etablera och driva

* EGT nr L 172, 4.7.1988, s. 1. Senast ändrat genom direktiv
90/618/EEG (EGT nr L 330, 29.11.1990, s. 44).

323

Nr L 228/2

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

verksamhet med annan direkt försäkring In livförsäkring
(73/239/EEG)¹ och rädets direktiv av den 19 december
1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för
försäkringsföretag (91/674/EEG)².

3. Den metod som valts för att uppnä den grad av samord-
ning som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att
uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och
system för tillsyn av säkerheten och därigenom göra det
möjligt att bevilja en enda auktorisation, som är giltig
inom hela gemenskapen, samt att tillämpa principen om
hemlandstillsyn.

6.    Till följd av detta krävs hädanefter för etablering och
verksamhet inom försäkringsbranschen en enda officiell
auktorisation som utfärdas av de behöriga myndig-
heterna i den medlemsstat där försäkringsföretaget har
sitt huvudkontor. Denna auktorisation gör det möjligt
för företaget att bedriva verksamhet inom hela gemen-
skapen med stöd av etableringsfriheten och friheten att
tillhandahålla tjänster. Medlemsstater där företag har
filialer eller tillhandahåller tjänster får inte längre kräva
aa försäkringsföretag som redan är auktoriserade i
hemlandet och som önskar bedriva
försäkringsverksamhet skall söka ny auktorisation.
Direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG bör därför
ändras i enlighet med detta.

7.   De behöriga myndigheterna i hemländerna skall hädan-
efter ansvara för tillsynen av att försäkringsföretagens
ekonomi är sund, vilket bl.a. innebär kontroll av deras
solvensmarginal och skapandet av tillräckliga tekniska
avsättningar, samt att dessa avsättningar täcks av mat-
chande tillgångar.

8.    Vissa bestämmelser i detta direktiv avser minimikrav.
Hemlandet får dock fastställa strängare regler för
försäkringsföretag som är auktoriserade av dess egna
behöriga myndigheter.

9.    De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna måste ha
de tillsynsmöjligheter som krävs för att säkerställa att
försäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett
korrekt sätt inom hela gemenskapen, vare sig

verksamheten utövas med stöd av etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster. Myndigheterna
måste särskilt ha möjlighet att införa lämpliga
skyddsåtgärder eller sanktioner i avsikt att förhindra
oegentligheter och brott mot bestämmelserna om tillsyn
över försäkringsverksamhet.

10.  Den inre marknaden är ett område utan inre gränser
som ger tillgång till alla försäkringsslag utom
livförsäkring inom hela gemenskapen och därigenom
möjlighet för varje vederbörligen auktoriserad
försäkringsgivare att täcka vilken som helst av de risker
som avses i bilagan till direktiv 73/239/EEG. Det
monopol i fråga om vissa slag av risker som vissa organ
åtnjuter i några medlemsstater måste därför avskaffas.

11.  Bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd
måste anpassas så att de överensstämmer med det
system med en enda auktorisation som införs genom
detta direktiv.

12.  Genom direktiv 91/674/EEG har redan den nödvändiga
samordningen genomförts av medlemsstaternas regler
för de tekniska avsättningar, som krävs av försäkrings-
givarna för att täcka sina åtaganden, och denna
samordning möjliggör ett ömsesidigt erkännande av
sådana avsättningar.

13.  De regler som styr spridningen, lokaliseringen och
matchningen av de tillgångar som används för att täcka
de tekniska avsättningarna måste samordnas för att
underlätta ett ömsesidigt erkännande av
medlemsstaternas regler. Vid denna samordning måste
man beakta de åtgärder för liberalisering av
kapitalrörelser som antogs genom rådets direktiv av den
24 juni 1988 för genomförandet av fördragets artikel 67
(88/361/EEG)¹ och de framsteg som gjorts av
gemenskapen på vägen mot en ekonomisk och monetär
union.

14. Hemländerna får  dock inte  kräva att

försäkringsföretagen skall investera de tillgångar som
täcker de tekniska avsättningarna i särskilda
tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle vara
oförenligt med de åtgärder för liberalisering av
kapitalrörelserna som antogs genom direktiv
88/361/EEG.

15.   1 avvaktan på att ett direktiv om investeringstjänster

antas som bl.a. samordnar definitionen av begreppet

¹ EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3. Senast ändrat genom direktiv
88/357 (EGT nr L 172. 4.7.1988. s. 1).

¹ EGT nr L 374, 31.12.1991, s. 7.

EGT nr 178, 8.7.1988, s. 5.

324

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/3

reglerad marknad miste en provisorisk definition av 20.
begreppet göras i detta direktiv utan att kommande
samordning påverkas. Denna definition kommer att
ersättas med den som samordnas pä gemenskapsnivå och
som kommer att lägga ansvaret på marknadens hemland,
medan ansvaret i detta direktiv temporärt läggs på
försäkringsföretagets hemland.

16.  Den förteckning över poster som får ingå i den solvens-
marginal som krävs i direktiv 73/239/EEG måste
kompletteras med hänsyn till nya finansiella instrument
och de möjligheter som andra finansiella institut
beviljats vid uppbyggnaden av sina fonder.

21.

17.  Inom ramen för en integrerad försäkringsmarknad bör
försäkringstagare, som på grund av sin ställning, storlek
eller slag av risk inte kräver särskilt skydd i den med-
lemsstat där risken är belägen, ges fullständig frihet att

välja vilken lag som skall tillämpas på deras 22.
försäkringsavtal.

Medlemsstaterna måste kunna säkerställa att de försäk-
ringsprodukter och de avtalshandlingar som, enligt
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla
tjänster, används för att täcka risker som är belägna
inom deras territorier överensstämmer med de särskilda
rättsregler till skydd för det allmänna bästa som är
tillämpliga. De tillsynssystem som skall tillämpas måste
motsvara den inre marknadens krav utan att vara en
förutsättning för att bedriva försäkringsverksamhet. Med
detta synsätt förefaller det inte berättigat med system
med förhandsgodkännande av avtalsvillkor. Det är
därför nödvändigt att införa andra system som är bättre
anpassade till den inre marknadens krav och som ger
varje medlemsstat möjlighet att garantera
försäkringstagare ett tillfredsställande skydd.

Om försäkringstagaren är en fysisk person bör försäk-
ringsföretaget upplysa denne om vilken lag som skall
tillämpas på avtalet och hur försäkringstagares klagomål
beträffande avtalen behandlas.

I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukför-
säkring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid
sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet.

18. Samordningen av försäkringsavtalsrätten är inte en 23.
förutsättning för att uppnå en inre marknad för försäk-
ringar. Den möjlighet, som ges medlemsstaterna att
föreskriva att deras respektive lagar skall tillämpas på
försäkringsavtal som täcker risker som är belägna inom
deras territorier, bör därför ge tillräckliga garantier för
försäkringstagare som behöver särskilt skydd.

19. Inom ramen för en inre marknad ligger det i
försäkringstagarnas intresse att ha tillgång Ull bredast
möjliga utbud av de försäkringsprodukter som finns att
tillgå inom gemenskapen så att de kan välja vad som
bäst motsvarar deras behov. Den medlemsstat där risken
är belägen har ansvaret för att det inte finns några
hinder inom dess territorium mot att tillhandahålla alla
de försäkringsprodukter som saluförs inom
gemenskapen, förutsatt att de inte strider mot de 24.
rättsregler till skydd för det allmänna bästa som gäller
i den medlemsstaten och att det allmänna bäsla inte
skyddas av hemlandets rättsregler, samt med kravet att
sådana rättsregler måste tillämpas utan diskriminering
på alla företag som är verksamma i den medlemsstaten
och vara objektivt nödvändiga samt stå i proportion till
det avsedda målet.

Arten och de sociala konsekvenserna av sjukförsäkrings-
avtal gör det berättigat för de behöriga myndigheterna
i den medlemsstat där risken är belägen att kräva att de
kontinuerligt underrättas om de allmänna och särskilda
avtalsvillkoren för att kunna avgöra om dessa avtal helt
eller delvis är ett alternativ till det skydd vid sjukdom
som ingår i socialförsäkringssystemet. En sådan kontroll
får inte vara en förutsättning för att produkterna skall få
tillhandahållas. Sjukförsäkring som helt eller delvis
ersätter det skydd vid sjukdom som ges genom
socialförsäkringssystemet skiljer sig på grund av sin
särskilda natur från andra former av skade- och
livförsäkring, i den utsträckning det är nödvändigt att
kontrollera att försäkringstagarna i realiteten har tillgång
till privat eller frivilligt tecknat skydd vid sjukdom
oberoende av sin ålder eller sitt hälsotillstånd.

I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda
rättsregler. Till skydd för det allmänna bästa är det
möjligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt
att de inte på ett otillbörligt sätt inskränker
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla
tjänster, dock att dessa bestämmelser måste tillämpas
lika, oavsett vilket hemland företaget har. Dessa
rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållanden i

325

Nr L 228/4

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

den enskilda medlemsstaten. I sådana rättsregler kan
föreskrivas öppet tillträde, enhetlig premiesättning för
varje avtalstyp och livsvarigt skydd. Detta mål kan även
uppnås genom att krav ställs på de företag som erbjuder
privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar att de
skall använda standardavtal som motsvarar det skydd
som ges i de lagstadgade socialförsäkringsprogrammen
med en premiesättning som inte får överskrida ett fast-
ställt maximum samt att de deltar i
förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är
att kräva att privat eller frivilligt tecknade
sjukförsäkringar tekniskt utformas på liknande sätt som
livförsäkringar.

25. På grund av den samordning som införts genom direktiv
73/239/EEG, efter ändring genom detta direktiv, är den
möjlighet som Tyskland ges i artikel 7.2 c i samma
direktiv att förbjuda att sjukförsäkring samordnas med
andra försäkringsklasser inte längre berättigad och
måste därför avskaffas.

26. Medlemsstaterna kan kräva att alla försäkringsföretag,
som på egen risk erbjuder obligatorisk
arbetsskadeförsäkring inom deras territorier, skall följa
de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som
ingår i deras nationella lagstiftning. Detta krav får dock
inte gälla bestämmelserna om finansiell tillsyn som
uteslutande är hemlandets ansvar.

27. För att utöva etableringsfriheten krävs att företaget är
stadigvarande representerat i filialstaten. För att det,
såvitt gäller ansvarsförsäkring för motorfordon, skall
kunna ta individuella hänsyn till försäkringstagarna och
de skadelidande är det nödvändigt med en organisation
i filialstaten som kan inhämta all nödvändig information
om ersättningskrav som gäller detta slag av risk och
som har tillräckliga befogenheter att företräda företaget
mot skadelidande i ersättningsfrågor och även att betala
ut sådan ersättning samt företräda företaget eller, om så
är nödvändigt, se till att företaget blir företrätt i domstol
och inför tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i
samband med sådana ersättningskrav.

territorium samtidigt bedrivs med stöd av etablerings-
friheten och av friheten att tillhandahålla tjänster. Den
valmöjlighet i detta avseende som direktiv 88/357/EEG
ger medlemsstaterna bör därför avskaffas.

29.  Det bör införas ett sanktionssystem som skall tillämpas
om ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken
är belägen inte följer de bestämmelser till skydd för det
allmänna bästa som det omfattas av.

30.   Vissa medlemsstater pålägger inte försäkringstrans-
aktioner någon form av indirekt beskattning, medan
flertalet medlemsstater tillämpar särskilda skatter och
andra former av avgifter som t.ex. extraavsättning till
garantifonder. I de olika medlemsstater där de tillämpas
är dessa skatter och avgifter av varierande struktur och
omfattning. Det är önskvärt att förhindra att de
skillnader som finns leder till en snedvridning av kon-
kurrensen i fråga om försäkringstjänster mellan
medlemsstaterna. I avvaktan på ytterligare samordning
bör detta problem kunna avhjälpas genom tillämpning
av skattesystemen och de övriga avgiftsformema i de
medlemsstater där riskerna är belägna, och det är med-
lemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så att dessa
skatter och avgifter betalas.

31.  Återkommande tekniska ändringar av de närmare
reglema i detta direktiv kan bli nödvändiga med hänsyn
till försäkringsbranschens fortsatta utveckling.
Kommissionen kommer, om och när så är nödvändigt,
att genomföra sådana ändringar efter samråd med den
försäkringskommitté som inrättats genom direktiv
91/675/EEG¹ och därvid utöva de verkställande
befogenheter som den givits genom fördraget.

32.  Det är nödvändigt att anta särskilda bestämmelser som
syftar till en smidig övergång från den befintliga
rättsordningen, då detta direktiv skall börja tillämpas,
till den ordning som införs genom direktivet utan att nå-
gon ytterligare arbetsbelastning läggs på de behöriga
myndigheterna i medlemsstaterna.

33.  Enligt artikel 8 c i fördraget bör hänsyn tas till graden
av de påfrestningar som för vissa ekonomier på skilda
utvecklingsnivåer blir nödvändiga. Över-
gångsbestämmelser bör därför antas så att tillämpningen
av detta direktiv kan införas gradvis i vissa med-
lemsstater.

28. Inom ramen för den inre marknaden får ingen medlems-

stat längre förbjuda att försäkringsverksamhet inom dess

' EGT nr L 374, 31.12.1991, s. 32.

326

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/5

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

I detta direktiv används följande beteckningar med de be-
tydelser som här anges:

a) försäkringsföretag: företag som har fått officiell auktorisa-
tion enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG.

b) filial: agentur eller filial till ett försäkringsföretag med
beaktande av artikel 3 i direktiv 88/357/EEG.

c) hemland: medlemsstat där det försäkringsföretag som
försäkrar en risk har sitt huvudkontor.

d) filialstat: medlemsstat där den filial som försäkrar en risk
är belägen.

e) medlemsstat där tjänsterna utförs: medlemsstat där en risk
är belägen, så som definierats i artikel 2 d i direktiv
88/357/EEG, om risken försäkras från ett försäkringsföre-
tag eller en filial i en annan medlemsstat.

1) ågarkontroll: förhållande mellan ett moderföretag och ett
dotterföretag, så som definierats i artikel I i direktiv
83/349/EEG¹, eller motsvarande förhållande mellan en
fysisk eller juridisk person och ett företag.

g) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett
företag, där innehavet representerar 10% eller mer av
kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett
väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

Vid tillämpning av denna definition på artiklarna 8 och 15
och på andra nivåer av ägande enligt artikel 15, skall
rösträtter som avses i artikel 7 i direktiv 88/627/EEG²
beaktas.

h) moderföretag: moderföretag, så som definierats i artikel 1
och 2 i direktiv 83/349/EEG.

i) dotterföretag: dotterföretag, så som definierats i artikel 1
och 2 i direktiv 83/349/EEG; ett dotterföretag till ett
dotterföretag skall också betraktas som dotterföretag till det
företag som ytterst är moderföretaget för dessa företag.

j) reglerad marknad: finansiell marknad, som av ett företags
hemland anses som en reglerad marknad, i avvaktan på att
en definition antas genom ett direktiv om investering-
stjänster, och som utmärks av

— en regelbunden verksamhet, och

— förhållandet att bestämmelser som har utfärdats eller
godkänts av de behöriga myndigheterna fastslår vill-
koren för marknadens verksamhet, tillträdet till mark-
naden och, om rådets direktiv av den 5 mars 1979 om
samordning för villkoren för upptagande av värdepapper
till officiell notering vid fondbörs (79/279/EEG)’ är till-
ämpligt, de villkor för upptagande till notering som
fastställs i det direktivet eller, om direktiv 79/279/EEG
inte är tillämpligt, de villkor som ett finansiellt in-
strument måste uppfylla för att faktiskt kunna omsättas
på marknaden.

En reglerad marknad kan, inom ramen för detta
direktiv, vara belägen i en medlemsstat eller i tredje
land. I det senare fallet måste marknaden vara godkänd
av hemlandet och uppfylla jämförbara krav. Varje
finansiellt instrument som omsätts på denna marknad
måste vara av en kvalitet som är jämförbar med
kvaliteten hos de instrument som omsätts på den
reglerade marknaden, eller de reglerade marknaderna,
i medlemsstaten i fråga.

k) behöriga myndigheter: nationella myndigheter som enligt
lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn
över försäkringsföretag.

Artikel 2

1. Detta direktiv skall tillämpas på de försäkringsformer och
verksamhetsformer som avses i artikel 1 i direktiv
73/239/EEG.

2.   Detta direktiv skall varken tillämpas på
försäkringsformer och verksamheter eller företag och
institutioner som inte omfattas av direktiv 73/239/EEG eller
på de organ som avses i artikel 4 i det direktivet.

Artikel 3

Utan hinder av artikel 2.2 skall medlemsstaterna vidta alla
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de etableringsmono-
pol inom vissa försäkringsklasser som beviljats organ etablera-
de inom deras territorier och som avses i artikel 4 i direktiv
73/239/EEG skall ha upphävts före den 1 juli 1994.

¹ EGT nr L 198, 18.7.1983. s. 1.

¹ EGT nr L 348, 17.12.1988, s. 62.

¹ EGT nr L 66, 13.3.1979, s. 21. Senast ändrat genom direktiv
82/148/EEG (EGT nr L 62. 5.3.1982, s. 22).

327

Nr L 228/6

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

AVDELNING B

ETABLERING INOM FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

Artikel 4

Artikel 6 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

"Artikel 6

Auktorisation av behörig myndighet skall föreskrivas för
direkt försäkringsverksamhet.

En ansökan om sådan auktorisation skall göras hos den
behöriga myndigheten i hemlandet av

a) varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna
stats territorium,

b) varje företag som, efter att ha beviljats sådan auktori-
sation som avses i första stycket, utvidgar sin verk-
samhet till en hel försäkringsklass eller till andra
försäkringsklasser."

Artikel 5

Artikel 7 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

"Artikel 7

1. En auktorisation skall vara gällande inom hela gemen-
skapen. Den skall ge företaget rätt att bedriva verksamhet
där med stöd antingen av etableringsfriheten eller friheten
att tillhandahålla tjänster.

2. En auktorisation skall beviljas för en viss försäkrings-
klass. Den skall omfatta hela försäkringsklassen, såvida
inte den sökande önskar försäkra endast en del av de risker
som hänför sig till försäkringsklassen enligt punkt A i
bilagan.

Dock skall följande gälla:

a) Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för de grupper
av försäkringsklasser som anges i punkt B i bilagan och
förser dem med däri angivna beteckningar.

b) En auktorisation som beviljas för en viss försäkrings-
klass eller grupp av försäkringsklasser skall även gälla
för underordnade risker som tillhör en annan försäk-
ringsklass, om villkoren i punkt C i bilagan är upp-
fyllda."

Artikel 6

Artikel 8 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

"Artikel 8

1. Hemlandet skall föreskriva att försäkringsföretag som
ansöker om auktorisation skall

a) anta någon av följande företagsformer:

— Belgien: "société anonyme/naamloze vennootschap",
"société en commandite par actions/commanditaire
vennootschap op aandelen*, "association d'assurance
mutuelle/onderlinge verzikeringsverenigung", "société
coopérative/coöperatieve vennootschap",

— Danmark: "aktieselskaber", "gensidige selskaber",

— Frankrike: "société anonyme", société d’assurance
mutuelle", "institution de prévoyance régie par le code
de la sécurité sociale", "institution de prévoyance régie
par le code rural", "mutuelles régies par le code de la
mutualité",

— Grekland: "arärvpiti eraipla", 'aXkriXaaipaXianKÖi;
avveraipuriiöq",

— Irland: "incorporated companies limited by shares or
by guarantee or unlimited",

— Italien: "societå per azioni", "societå cooperativa",
"mutua di assicurazione",

— Luxemburg: "société anonyme", "société en comman-
dite par actions", "associationd’assurances mutuelles",
"société coopérative",

— Nederländerna: "naamloze vennootschap", "onderlinge
waarborgmaatschappij",

— Portugal: "sociedade anönima", "mutua de seguros",

— Spanien: "sociedad anönima", "sociedad mutua",
"sociedad cooperativa",

— Storbritannien: "incorporated companies limited by
shares or by guarantee or unlimited", "societies registe-
red under the Industrial and Provident Societies Acts",
"societies registered under the Friendly Societies Acts",
de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen
"Lloyd's",

— Tyskland: "Aktiengesellschaft", "Versicherungsverein
auf Gegenseitigkeit", "Öffentlichrechtliches Wettbe-
werbsversicherungsuntemehmen".

Ett försäkringsföretag får även anta företagsformen Europa-
bolag (SE) när denna har införts.

Vidare får medlemsstaterna, i förekommande fall, etablera
företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstift-
ning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är

328

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/7

försäkringsrörelse på samma villkor som gäller för privat-
rättsligt verksamma företag.

b) begränsa sin verksamhet till försäkringsomrädet och sådan
verksamhet som är direkt anknuten till detta område med
uteslutande av all annan affärsverksamhet,

c) förete en verksamhetsplan enligt artikel 9,

d) inneha den minsta garantifond som föreskrivs i artikel
17.2,

e) faktiskt ledas av personer med gott anseende och med
lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkes-
mässig erfarenhet.

2. Ett företag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin
verksamhet till andra försäkringsklasser eller att utvidga en
auktorisation som endast täcker vissa risker inom en försäk-
ringsklass, skall förete en verksamhetsplan enligt artikel 9.

Företaget skall dessutom kunna visa att det har den solvens-
marginal som föreskrivs i artikel 16 och att det innehar den
större minsta garantifond som kan krävas enligt artikel 17.2
för sådana försäkringsklasser som auktorisationen utvidgats till
att omfatta.

3. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från au upp-
rätthålla eller införa lagar och andra författningar som före-
skriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning
samt an alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn
skall företes.

Medlemsstaterna får dock inte anta bestämmelser med krav på
förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och
särskilda försäkringsvillkor, premietariffer eller andra tryckta
handlingar som företaget avser att använda i sina mellan-
havanden med försäkringstagarna.

Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på för-
handsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna
premiehöjningar, utom då detta ingår som en del i allmänna
priskontrollsystem.

Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från au kräva att
företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18
i punkt A i bilagan, skall genomgå kontroller beträffande sina
direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrust-
ning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifika-
tioner och kvaliteten på den utrustning som dessa företag
förfogar över för att utföra de åtaganden som sammanhänger
med försäkringsklassen.

4. Ovannämnda bestämmelser får inte innebära att en ansökan
om auktorisation skall behandlas med hänsyn till marknadens
ekonomiska behov."

Artikel 7

Artikel 9 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

"ArtikeZ 9

Den verksamhetsplan som avses i artikel 8.1 c skall in-
nehålla uppgifter eller dokumentation om

a) de slag av risker som företaget avser att försäkra,

b) grundprinciperna för återförsäkring,

c) sammansättningen av minsta garantifonden,

d) uppskattade kostnader för uppbyggnaden av admini-
stration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt
för ändamålet avsatta medel och, om de risker som
skall försäkras tillhör försäkringsklass 18 i punkt A i
bilagan, de resurser som står till företagets förfogande
för tillhandahållande av den utlovade assistansen,

samt, därutöver, beträffande de tre första räkenskapsåren
om

e) uppskattade kostnader föradministrationen, medundan-
tag av kostnaderna för dess uppbyggnad, och i synner-
het löpande allmänna omkostnader och provisioner,

f)  uppskattade premier eller bidrag samt kostnader för
försäkringsersättningar,

g) en prognos för balansräkningen,

h) uppskattade finansiella medel avsedda att täcka försäk-
ringsförpliktelser och solvensmarginal."

Artikel 8

De behöriga myndigheterna i hemlandet får inte bevilja
auktorisation för försäkringsverksamhet förrän de har fått
information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska
eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalifice-
rade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter skall vägra auktorisation om de, med
hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull
ledning av försäkringsföretaget, bedömer att lämpligheten hos
aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är
tillfredsställande.

329

392L0049/S

Nr L 228/8

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

AVDELNING ID

SAMORDNING AV VILLKOREN FÖR FÖRSÄK-
RINGSRÖRELSE

Kapitel 1

Artikel 9

Artikel 13 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 13

1.  Hemlandet är ensamt ansvarigt för den finansiella till-
synen över försäkringsföretagen, även i fräga om den del
av deras verksamhet som de utövar via filialer eller med
stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.

2.  I den finansiella tillsynen skall ingå kontroll av försäk-
ringsföretagets hela verksamhet, av dess solvens, bildandet
av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa
enligt de regler som hemlandet fastställt, eller den praxis
som hemlandet följer med iakttagande av bestämmelser
som antagits på gemenskapsnivå.

Om företaget i fråga har auktorisation att försäkra risker
som förts till försäkringsklass 18 i punkt A i bilagan skall
tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i
tekniskt avseende som företaget förfogar över för att kunna
utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om
hemlandets lagstiftning föreskriver kontroll av sådana
resurser.

3. De behöriga myndigheterna i hemlandet skall kräva att
varje försäkringsföretag skall ha sunda metoder för admini-
stration och bokföring och adekvata rutiner för intern kon-
troll.'

Artikel 10

Artikel 14 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

"Artikel 14

Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en med-
lemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan med-
lemsstat skall filialstaten ge de behöriga myndigheterna i
hemlandet tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga
myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför
utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är
nödvändiga för den

finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i
filialstaten får medverka i denna kontroll.*

Artikel 11

Artikel 19.2 och 19.3 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas
med följande:

*2. Medlemsstaterna skall ålägga företag med huvud-
kontor inom deras territorium att periodiskt inge redovis-
ning tillsammans med statistisk dokumentation som behövs
för tillsyn. De behöriga myndigheterna skall utväxla sådan
information och dokumentation som behövs för tillsynen.

3. Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som behövs
för att se till att de behöriga myndigheterna har de be-
fogenheter och resurser som behövs för att övervaka den
verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag med huvud-
kontor inom respektive medlemsstats territorium, inklusive
verksamhet som bedrivs utanför dess territorium i enlighet
med rådsdirektiv som är tillämpliga på sådan verksamhet,
i syfte att kontrollera att direktiven genomförs.

Dessa befogenheter och resurser skall särskilt göra det
möjligt för de behöriga myndigheterna att

a) göra ingående undersökningar om ett företags ställning
och dess verksamhet som helhet, bl.a. genom att

—  inhämta uppgifter eller begära in handlingar
angående försäkringsrörelsen,

—  göra inspektion på plats i företagets lokaler,

b) vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande
företaget, dess ledning eller personer med avgörande
inflytande över företaget för att se till att verksamheten
bedrivs i överensstämmelse med de lagar och andra
författningar som företaget har att efterleva i varje
medlemsstat, och särskilt att företaget följer verksam-
hetsplanen till den del denna är tvingande, samt för att
förhindra eller undanröja missförhållanden som är till
förfång för de försäkrade,

c) se till att dessa åtgärder vidtas, om nödvändigt genom
tvångsmedel, vid behov på rättslig väg.

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna
befogenhet att inhämta alla upplysningar rörande försäk-
ringsavtal som innehas av förmedlare.'

330

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/9

Artikel 12

1. Artikel 11.2 — 11.7 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra
att gälla.

2. Varje medlemsstat skall, på de villkor som ställts upp i
nationell lag, ge företag med huvudkontor inom dess terri-
torium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna be-
stånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av
etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster,
till ett acceptkontor etablerat inom gemenskapen, dock under
förutsättning att de behöriga myndigheterna i acceptkontorets
hemland intygar att acceptkontoret har tillräcklig solvensmar-
ginal sedan överlåtelsen beaktats.

3. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta sådana
egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd anting-
en av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla
tjänster, skall filialstaten rådfrågas.

4. I de fall som avses i punkt 2 och 3 skall de behöriga myn-
digheterna i det överlåtande företagets hemland ge tillstånd till
överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande av de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där riskerna är belägna.

5. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som
rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de mottagit
begäran, lämna sina synpunkter eller sitt tillstyrkande till de
behöriga myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets
hemland. Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat
något svar inom denna tid skall detta tolkas som att de har
givit sitt stöd eller sitt tysta medgivande.

6. En överlåtelse som tillåtits med stöd av denna artikel skall
offentliggöras i den medlemsstat där risken är belägen i
överensstämmelse med nationell lag. Sådana överlåtelser skall
automatiskt bli gällande gentemot försäkringstagare, de försäk-
rade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför
rättigheter eller skyldigheter.

Denna bestämmelse skall inte inverka på medlemsstaternas rätt
att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en
fastställd tid efter en överlåtelse.

Artikel 13

1. Artikel 20 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med
följande:

•Artikel 20

Om ett företag inte följer bestämmelserna i artikel 15, får
den behöriga myndigheten, efter att först ha underrättat de
behöriga

myndigheterna i de medlemsstater där riskerna är belägna
om sin avsikt, i dess hemland förbjuda företaget att fritt
förfoga över sina tillgångar i detta land.

2.  I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett företag,
vars solvensmarginal underskrider det minimum som
föreskrivs i artikel 16.3, skall den behöriga myndigheten i
hemlandet begära att det upprättas en plan för att återställa
en sund finansiell ställning och att denna plan överlämnas
till myndigheten för godkännande.

I undantagsfall, då den behöriga myndigheten bedömer att
företagets finansiella ställning ytterligare kommer att
försämras, får myndigheten även inskränka företagets rätt,
eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina
tillgångar. Myndigheten skall underrätta de behöriga
myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas
territorier företaget bedriver verksamhet om de åtgärder
den vidtagit, varpå dessa på den första medlemsstatens
begäran skall vidta samma åtgärder.

3. Om företagets solvensmarginal nedgår under den i
artikel 17 angivna garantifonden, skall den behöriga
myndigheten i hemlandet begära att företaget överlämnar
en plan avseende kortfristig finansiering till myndigheten
för godkännande.

Myndigheten får vidare inskränka företagets rätt, eller helt
förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar.
Myndigheten skall i sådana fall underrätta de behöriga
myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas
territorier företaget bedriver verksamhet om detta, varpå
dessa på den förstnämnda myndighetens begäran skall vidta
samma åtgärder.

4. I de situationer som ange punkterna 1 — 3 får de
behöriga myndigheterna dessutom vidta alla behövliga
åtgärder till skydd för de försäkrades intressen.

5. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nöd-
vändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna
förbjuda företag att fritt förfoga över tillgångar som är
belägna inom dess territorium om företagets hemland begär
detta i de fall som ange punkterna 1—3, och hemlandet
skall i sådana fall ange vilka tillgångar som skall omfattas
av dessa åtgärder.*

Artikel 14

Artikel 22 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 22

1. Den auktorisation som ett försäkringsföretag beviljats
av den behöriga myndigheten i sitt hemland kan återkallas
av samma myndighet om företaget

331

Nr L 228/10

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

a)  inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, ut-
tryckligen avstår från den eller upphör att utöva
verksamhet under längre tid än sex månader, såvida
inte medlemsstaten i fråga har utfärdat bestämmelser
om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör,

b) inte längre uppfyller villkoren för etablering,

c) inte inom angiven tid kunnat vidta de åtgärder som
fastställts i en sådan rekonstruktions- eller finans-
ieringsplan som avses i artikel 20,

d) allvarligt åsidosätter de skyldigheter företaget har enligt
de bestämmelser det omfattas av.

När en auktorisation återkallas, eller upphör, skall den
behöriga myndigheten i företagets hemland anmäla detta till
de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna,
vilka skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att
företaget inleder ny verksamhet inom deras territorier med
stöd antingen av etableringsfriheten eller friheten att till-
handahålla tjänster. Den behöriga myndigheten i hemlandet
skall i samarbete med de övriga myndigheterna vidta alla
de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades
intressen och särskilt inskränka företagets rätt att fritt
förfoga över sina tillgångar enligt artikel 20.1, 20.2, andra
stycket, eller 20.3. andra stycket.

2. Varje beslut att återkalla en auktorisation skall åtföljas
av en närmare motivering och meddelas företaget."

Artikel 15

1. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk
person som avser att förvärva, direkt eller indirekt, ett kvalifi-
cerat innehav i ett försäkringsföretag underrättar de behöriga
myndigheterna i företagets hemland om storleken av det
tilltänkta innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den
som avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att
hans andel av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till
20 %, 33 % eller 50 %, eller så att försäkringsföretaget
kommer att få ställning av dotterföretag.

De behöriga myndigheterna i företagets hemland skall ha rätt
att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse
enligt föregående stycke gjorts, motsätta sig förvärvet om de,
med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av
försäkringsföretag, bedömer att lämpligheten inte är

tillfredsställande hos de personer som avses i föregående
stycke. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, fär de
föreskriva en viss tid inom vilken förvärvet skall vara genom-
fört.

2. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk
person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalifi-
cerat innehav i ett försäkringsföretag underrättar de behöriga
myndigheterna i företagets hemland om storleken av in-
nehavet. Underrättelse skall lämnas även av den som avser att
minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans andel
av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller
50 %, eller så att försäkringsföretagets ställning som dotter-
företag därigenom skulle upphöra.

3. Försäkringsföretaget skall, då det får kännedom därom,
underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemländer om
sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkrings-
företagets kapital som fär till följd att innehavanden överstiger
eller understiger något av de gränstal som anges i punkterna
1 och 2.

Varje försäkringsföretag skall också, minst en gång om året,
underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om namnen på
aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om
storleken på sådana innehav, så som framgår t.ex. av uppgif-
ter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och med-
lemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med
föreskrifter som gäller för börsregistrerade bolag.

4. Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i
punkt 1, utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara
till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av försäk-
ringsföretaget, kräva att de behöriga myndigheterna i hem-
landet vidtar åtgärder. Sådana åtgärder fär bl.a. bestå i
förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkstäl-
lande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten
till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier
eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller
juridiska personer, som underlåter att lämna sådana under-
rättelser, som avses i punkt 1. Om aktier eller andelar har
förvärvats trots att de behöriga myndigheterna i hemlandet har
motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de
åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtter-
na för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster
skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Artikel 16

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att alla personer, som
arbetar eller har arbetat för behöriga myndigheter, samt
revisorer och experter som är verksamma för behöriga

332

11.8.92

392L0049/S

Europeiskå gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/11

myndigheters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt.
Tystnadsplikten skall innebära att ingen förtrolig information
som erhälls i tjänsten fär röjas till någon person eller myndig-
het utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör
identifikation av enskilda försäkringsföretag, dock med
förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

Dock får, om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller
underkastats tvångslikvidation, förtrolig information som inte
berör tredje part, engagerad i försök att rädda företaget, yppas
vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 skall inte hindra medlemsstaternas
behöriga myndigheter att utbyta information i enlighet med
direktiv som gäller för försäkringsföretag. För sådan informa-
tion skall tystnadsplikt gälla enligt punkt 1.

3. Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal för utbyte av in-
formation med tredje länders behöriga myndigheter, om den
information som överlämnas är föremål för sekretess i motta-
garlandet som minst är likvärdig med den som föreskrivs i
denna artikel.

4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information
enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den
endast i tjänsten och där endast

— för att kontrollera att villkoren för att försäkringsföretag
skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att under-
lätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende
på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal,
redovisning och rutiner för administration samt intemkon-
troll,

— för att ålägga sanktioner,

— vid överklagande i administrativ ordning av beslut som
fattats av den behöriga myndigheten,

— vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 56
eller med stöd av särskilda bestämmelser i direktiv antagna
med avseende på försäkringsföretag.

5. Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra hinder
för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i
samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndig-
heter i olika medlemsstater i fall då informationen lämnas till

— myndigheter som ansvarar för den officiella tillsynen över
kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt
myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella mar-
knader.

— organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs
eller likvidation eller liknande förfaranden,

— personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk-
ringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ
som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garanti-
fonder lämna sådan information som är nödvändig för att
dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som
mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara
underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i punkt 1.

6. Medlemsstaterna fär vidare, utan hinder av punkterna 1 och
4, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information
lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som
ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finans-
iella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag samt till
personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt
för utövande av offentlig tillsyn.

Vidare skall medlemsstaterna föreskriva att sådan information
som erhållits med stöd av punkterna 2 och 5 och sådan som
erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel 14 i
direktiv 73/239/EEG aldrig får röjas i de fall som sägs i denna
punkt 6 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter
som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i
den medlemsstat i vilken inspektionen utfördes.

Kapitel 2

Artikel 17

Artikel 15 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 15

1. Hemlandet skall föreskriva att varje försäkringsföretag
gör tillräckliga tekniska avsättningar för hela verksamheten.

Storleken av dessa avsättningar skall bestämmas enligt de
regler som fastställs i direktiv 91/674/EEG.

2. Hemlandet skall kräva att varje försäkringsföretag
täcker de tekniska avsättningarna för sin verksamhet med
matchande tillgångar enligt artikel 6 i direktiv 88/357/EEG.
Då det gäller risker som är belägna inom Europeiska

333

Nr L 228/12

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

gemenskapen skall tillgångarna vara lokaliserade inom
gemenskapen. Medlemsstaterna får inte kräva att försäk-
ringsföretag skall lokalisera sina tillgångar i någon särskild
medlemsstat. Hemlandet får emellertid medge lättnader
beträffande tillgångarnas lokalisering.

3. Om hemlandet medger att tekniska avsättningar till
någon del utgörs av fordringar på återförsäkrare, skall den
fastställa det procenttal som tillåts. Hemlandet får i sådant
fall inte ange var de tillgångar som utgörs av sådana
fordringar skall lokaliseras.'

Artikel 18

Artikel 15a i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

'Artikel 15a

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje försäkrings-
företag med huvudkontor inom deras territorier som
meddelar försäkringar inom klass 14 i punkt A i bilagan (i
fortsättningen kallat 'kreditförsäkring') skall upprätta en
utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott
eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som
uppstår i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt regler som
hemlandet fastställt och som överensstämmer med någon av
de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan, vilka skall
anses inbördes likvärdiga.

3.  Utjämningsreserven får inte, till den del den beräknats
enligt metoderna i punkt D i bilagan, ingå i solvensmargi-
nalen.

4. Medlemsstaterna får befria försäkringsföretag med
huvudkontor inom deras territorier från skyldigheten att
upprätthålla en utjämningsreserv avseende kreditförsäkring,
om premierna eller bidragen för kreditförsäkring inte
uppgår till fyra procent av de totala premierna eller
bidragen och inte heller uppgår till 2 500 000 ecu.'

Artikel 19

Artikel 23 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

Artikel 20

De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall
vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet

som företaget bedriver så att dess investeringar, vilka skall
vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar säkerhet,
avkastning och likviditet.

Artikel 21

1. Hemlandet får inte godkänna att försäkringsföretag täcker
sina tekniska avsättningar med andra slag av tillgångar än
följande:

A.    Investeringar

a)  skuldförbindelser, obligationer och andra penning-
och kapitalmarknadsinstrument,

b)  utlåning,

c) aktier och andra andelar med rörlig avkastning,

d) andelar i företag för kollektiva investeringar i över-
låtbara värdepapper samt andra investeringsfonder,

e) mark, byggnader och rättigheter i fast egendom.

B.    Fordringar

f)  fordringar på återförsäkrare, inklusive återförsäk-
rares del av de tekniska avsättningarna,

g) depositioner och andra fordringar på försäkrings-
företag som avgivit återförsäkring,

h) fordringar på försäkringstagare och förmedlare som
härrör från verksamhet med direkt försäkring och
återförsäkring,

i)  fordringar som härrör från räddning och subroga-
tion,

j)  utestående skatteåterbäringar,

k) fordringar på garantifonder.

C.   Övrigt

l)  andra materiella anläggningstillgångar än mark och
byggnader, är värdet fastställts enligt en betryggan-
de avskrivningsplan,

m) kassa och bank, tillgodohavanden i kreditinstitut
och andra organ med tillstånd att motta insätt-
ningar,

n) förutbetalda anskaffningskostnader,

o) upplupna räntor och hyror samt andra upplupna in-
komster och förutbetalningar.

Då det gäller de försäkringsgivare som uppträder under
beteckningen Lloyd’s skall bland tillgångsslagen även ingå
garantier och remburser som utfärdats av kreditinstitut enligt

334

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/13

definitionen i direktiv 77/780/EEG¹ eller av försäkringsföretag
samt verifierbara belopp som härrör från livförsäkringsavtal
i den utsträckning de ingår i fonder som tillhör medlemmarna.
Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag medtagits
i första stycket skall inte innebära att alla former av tillgångar
automatiskt godkänns som täckning för tekniska avsättningar.
Hemlandet skall fastställa mer detaljerade regler med villkor
för användningen av godtagbara tillgångar. I samband med
detta kan hemlandet komma att kräva materiella säkerheter
eller garantier, särskilt i fråga om fordringar på återförsäk-
rare.

Då hemlandet fastställer och tillämpar dessa regler skall den
särskilt se till att följande principer iakttas:

i)     Tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar skall
värderas exklusive varje skuld som härrör ur förvärvet.

ii)    Alla tillgångar skall värderas på ett betryggande sätt
med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. I
synnerhet får andra materiella anläggningstillgångar än
mark och byggnader endast godkännas som täckning
för tekniska avsättningar om de är värderade enligt en
betryggande avskrivningsplan.

iii)    Lån - oavsett om de ges till företag, stater eller in-
ternationella organisationer, lokala eller regionala
myndigheter eller till fysiska personer - får endast god-
kännas som täckning för tekniska avsättningar om det
finns tillräckliga garantier för deras säkerhet, oavsett
om garantierna är grundade på låntagarens betal-
ningsförmåga, pantförskrivning, bankgarantier, garanti-
er som lämnats av försäkringsföretag eller andra
former av säkerhet.

iv)    Derivatinstrument, såsom optioner, standardiserade
terminsavtal (fiitures) och svappar med anknytning till
tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar får an-
vändas i den utsträckning som de bidrar till att minska
investeringsriskema eller underlättar en effektiv port-
följförvaltning. De måste värderas försiktigt och får
beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångar-
na.

v)    Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon
reglerad marknad får endast godkännas som täckning
för tekniska avsättningar om de är kortfristigt real-
iserbara.

¹ EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Senast ändrat genom direktiv
89/646/EEG (EGT Nr L 386, 30.12.1089, s. 1).

vi)    Lån till och fordringar hos tredje part får endast god-
kännas som täckning för tekniska avsättningar efter
avdrag för samtliga eventuella skulder till samma tredje
part.

vii)   Värdet av lån och fordringar som godkänns som
täckning för tekniska avsättningar måste beräknas med
försiktighet med vederbörlig hänsyn till risken för att
de inte kan realiseras. I synnerhet får lån till försäk-
ringstagare och förmedlare i samband med direkta
försäkringstransaktioner och återförsäkringstransaklio-
ner endast godkännas om de inte har varit förfallna till
betalning längre tid än tre månader.

viii)  Om bland tillgångarna ingår någon investering i ett
dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäk-
ringsföretagets investeringar för dess räkning, skall
hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som fastställs i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet
kan behandla andra dotterföretags tillgångar på samma
sätt.

ix)    Förutbetalda anskaffningskostnader får endast god-
kännas som täckning för tekniska avsättningar i den
utsträckning som detta är förenligt med beräkningen av
den tekniska avsättningen för icke intjänade premier.

2. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall, om
ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel
20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt
acceptera andra kategorier av tillgångar som täckning för
tekniska avsättningar.

Artikel 22

1. I fråga om tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar
skall hemlandet föreskriva att varje försäkringsföretag högst
får investera följande:

a) 10% av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i en
tomt eller en byggnad, eller i en grupp tomter eller
byggnader som är belägna så nära varandra att de faktiskt
bör betraktas som en investering.

b) 5% av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
aktier och andra överlåtbara värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier, obligationer, skuldförbindelser och
andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma
företag eller i lån till samma låntagare, allt sammantaget,
dock med undantag av lån till en statlig, regional eller lokal
myndighet eller till en internationell organisation i vilken
en eller flera medlemsstater är medlemmar. Denna gräns

335

Nr L 228/14

Europeisk» gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

får höjas till 10% om högst 40% av företagets tekniska
bruttoavsättningar investeras i lån eller värdepapper, varvid
mer än 5% av företagets tillgångar investeras hos var och
en av låntagarna och utgivarna.

c) 3% av sina sammanlagda tekniska bruttoavsältningar i lån
utan säkerhet, varav högst 1 % för varje enskilt lån utan
säkerhet, med undantag av lån till kreditinstitut, försäk-
ringsföretag — i den utsträckning detta är förenligt med
artikel 8 i direktiv 73/239/EEG — och investeringsföretag
som är etablerade i en medlemsstat.

d) 3% av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
kontanta medel.

e) 10% av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
aktier, andra värdepapper som kan jämställas med aktier
och skuldförbindelser som inte omsätts på någon reglerad
marknad.

2. Det faktum att någon gräns inte anges i punkt 1 för någon
viss kategori av investeringar innebär inte att tillgångar av
denna kategori skulle kunna godkännas som täckning för
tekniska avsättningar i obegränsad utsträckning. Hemlandet
skall fastställa närmare bestämmelser med villkor för använd-
ningen av godtagbara tillgångar. Den skall särskilt sörja för att
följande principer iakttas då dessa regler fastställs och tilläm-
pas:

i) Tillgångarna som motsvarar de tekniska avsättningarna
skall vara diversifierade och ha en sådan spridning att
frihet från ett alltför stort beroende av något särskilt slag
av tillgångar eller någon särskild investering eller marknad
säkerställs.

ii)    Investeringar som på grund av tillgångens art eller ut-
ställarens soliditet innebär en hög risknivå skall begrän-
sas till en betryggande nivå.

iii)    Vid begränsningar av vissa kategorier av tillgångar
skall hänsyn tas till hur återförsäkring behandlats vid
beräkningen av de tekniska avsättningarna.

iv)   Om bland tillgångarna ingår någon investering i ett
dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkrings-
företagets investeringar för dess räkning, skall hem-
landet vid tillämpningen av de regler och principer som
fastställs i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet
får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma
sätt.

v) Av de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna
skall den procentuella andel som utgörs av icke likvida
investeringar hållas på en betryggande nivå.

vi) Om bland företagets tillgångar ingår lån till, eller
skuldebrev som utfärdats av, vissa kreditinstitut får
hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som fastslås i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som dessa kreditinstitut innehar. Detta får
dock endast ske om kreditinstitutet har sitt huvudkontor
i en medlemsstat, är helägt av denna medlemsstat
och/eller lokala myndigheter i denna stat och dess
verksamhet, enligt dess stiftelseurkund och bolags-
ordning, består i att förmedla lån till staten eller lokala
myndigheter eller lån som garanteras av dessa eller lån
till organ som har nära samband med staten eller med
lokala myndigheter.

3. I samband med de närmare bestämmelserna med villkor för
användningen av godtagbara tillgångar skall medlemsstaten
tillämpa större restriktiv itet i fråga om

— lån utan bankgaranti, garanti från försäkringsföretag,
säkerhet mot inteckning eller annan form av säkerhet,
jämfört med lån med sådan säkerhet,

— fondföretag som inte är samordnade enligt direktiv
85/611/EEG¹ och andra investeringsfonder, jämfört med
fondföretag som är samordnade enligt det nämnda direkti-
vet,

— värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad,
jämfört med värdepapper som omsätts på en sådan mark-
nad,

— obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och
kapitalmarknadsinstrument som inte utfärdats av stater,
lokala eller regionala myndigheter eller företag i zon A,
enligt definitionen i direktiv 89/647/EEG¹, eller som
utfärdats av internationella organisationer till vilka inte
minst en medlemsstat i gemenskapen är ansluten, jämfört
med samma slag av finansiella instrument som utfärdats av
de ovannämnda organen.

4. Medlemsstaterna får höja den gräns som fastställs i punkt
1 b till 40% i fråga om vissa skuldförbindelser som utfärdats
av ett kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen som
enligt lag står under särskild offentlig tillsyn i syfte att skydda
innehavarna av sådana skuldförbindelser. Särskilt skall de
belopp, som härrör från de utfärdade skuldförbindelserna,
enligt lag investeras i tillgångar som, under hela giltighetstiden

¹ EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3. Ändrat genom direktiv
88/220/EEG (EGT Nr L 100, 19.4.1988, s. 31.)

¹ EGT nr L 386. 30.12.1989, s. 14.

336

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/15

för skuldförbindelserna, kan ticka fordringar som har sam-
band med dessa och som, i händelse av utställarens betal-
ningsoförmåga, prioriteras för återbetalning av kapital och
upplupen ränta.

5. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkringsföretag
skall investera i vissa slag av tillgångar.

6. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall, om
ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel
20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt
acceptera undantag från reglema i punkt 1 a — 1 e.

Artikel 23

Punkt 8 och 9 i bilaga 1 till direktiv 88/357/EEG skall ersättas
med följande:

'8. Försäkringsföretag får ha icke-matchande tillgångar till
täckning av de belopp som inte överstiger 20% av
deras förpliktelser i en viss valuta.

9. Varje medlemsstat får föreskriva att detta krav, när en
förpliktelse, enligt ovan beskrivna metoder, skall
motsvaras av tillgångar uttryckta i en medlemsstats
valuta, också skall anses uppfyllt när dessa tillgångar
är uttryckta i ecu."

Artikel 24

Artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följan-
de:

"1. Hemlandet skall föreskriva att alla försäkringsföretag
skall upprätthålla en tillräcklig solvensmarginal i för-
hållande till sin totala verksamhet.

Solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar i företaget
som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag
för immateriella värden. Här skall främst ingå följande:

— Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett
ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garanti-
kapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton,
förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

a) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas
att betalningar från dessa konton till medlemmar
endast får ske i den utsträckning detta inte medför
att solvensmarginalen understiger den föreskrivna
nivån eller, efter att företaget har upplösts, om
samtliga andra skulder i företaget har lösts.

b) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas
att, om sådana betalningar sker av annan anledning
än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de
behöriga myndigheterna skall underrättas minst en
månad i förväg och under denna period kunna
förbjuda utbetalningen.

c) De bestämmelser i stiftelseurkund och bolagsordning
som har samband med dessa konton får endast
ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat
sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket
dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som
anges i punkterna a och b.

— Hälften av ännu inte inbetalt aktiekapital eller garanti-
kapital, så snart den inbetalda delen av nämnda kapital
uppgår till 25%.

— Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar
ingångna försäkringsförpliktelser.

— Balanserad vinst.

— Fordran som ett ömsesidigt eller liknande försäkrings-
företag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar
i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksam-
hetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av
skillnaden mellan maximalt uttaxeringsbart bidrag och
faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana bidrag inte får
motsvara mer än 50% av marginalen.

— På begäran av företaget, som då har att styrka upp-
givna förhållanden, eventuella dolda reserver som
uppkommit genom undervärdering av tillgångar, i den
mån dessa dolda reserver inte är av exceptionell natur.

— Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital
får ingå, men med högst 50% av marginalen, varav
högst 25% får bestå av förlagslån eller kumulativa
preferensaktier med fast löptid, om följande minimi-
krav är uppfyllda:

a) För den händelse att försäkringsföretaget går i
konkurs eller likvidation skall det finnas bindande
avtal om att förlagslånekapital och preferensaktieka-
pital skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers
fordringar och inte får betalas förrän alla vid till-
fället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

b) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

c) För förlagslån med fast löptid skall den ursprungliga
löptiden vara minst fem år. Senast ett år före för-
fallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga
myndigheterna för godkännande lämna en plan för
hur solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller
ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut.

337

22 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Nr L 228/16

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

under minst fem år före förfallodatum sä vida inte den
andel av solvensmarginalen som motsvaras av lånet
gradvis har minskat. De behöriga myndigheterna får
tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om försäkringsföre-
taget ansöker om detta och förutsatt att dess solvens-
marginal inte därigenom faller under den föreskrivna
nivån.

d) Lån utan fast löptid måste ha minst fem års upp-
sägning, med undantag av de fall då de inte längre
kan anses ingå i solvensmarginalen eller då ett
förhandsgodkännande från de behöriga myndig-
heterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare
fallet skall försäkringsföretaget underrätta de be-
höriga myndigheterna senast sex månader före det
datum då det avser att göra förtidsinlösen, och
företaget skall därvid ange den faktiska och den
föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter
återbetalningen. De behöriga myndigheterna får
endast godkänna återbetalningen om försäkrings-
företagets solvensmarginal inte därigenom faller
under den föreskrivna nivån.

e) I låneavtalet får inte ingå någon klausul om att
skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter
utöver likvidation av försäkringsföretaget, kan
komma att förfalla till betalning före de avtalade
förfallodagarna.

f)   Låneavtalet får endast ändras om de behöriga
myndigheterna har förklarat sig inte ha några
invändningar mot den föreslagna ändringen.

Upp till 50% av solvensmarginalen får utgöras av sum-
man av sådant förlagslånekapital som avses i före-
gående strecksats och värdepapper utan fast löptid och
andra instrument, även andra kumulativa preferensak-
tier än sådana som avses i föregående strecksats, som
uppfyller följande villkor:

a) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller
utan den behöriga myndighetens förhandsgodkän-
nande.

b) Utställandeavtalet skall ge försäkringsföretaget
möjlighet att uppskjuta räntebetalningar.

c) Långivarens fordran på försäkringsföretaget skall i
sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga prioriterade
borgenärer.

d) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen
måste innehålla bestämmelser om att lånekapital och
obetalda räntor får användas till förlusttäckning och
möjliggöra för försäkringsföretaget att fortsätta sin
verksamhet.

e) Endast helt inbetalda belopp får beaktas."

Artikel 25

Senast tre år efter det att detta direktiv har börjat tillämpas
skall kommissionen lämna en rapport till försäkringskommittén
om behovet av ytterligare harmonisering i fråga om solvens-
marginalen.

Artikel 26

Artikel 18 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

■Artikel 18

1.  Medlemsstaterna får inte fastställa några regler för
valet av tillgångar som inte ingår i de tekniska avsättningar
som avses i artikel 15.

2.  Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 15.2,
artikel 20.1 — 20.3 och 20.5 samt artikel 22.1, sista
stycket, får medlemsstaterna inte begränsa försäkringsföre-
tagets fria förfogande över de tillgångar, vare sig de är lös
eller fast egendom, som ingår i auktoriserade försäkrings-
företags tillgångar.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall inte utgöra hinder
för sådana åtgärder som medlemsstaterna är berättigade att
vidta i egenskap av ägare till eller delägare i försäkrings-
företag, förutsatt att de försäkrades intressen tillgodoses."

Kapitel 3

Artikel 27

Artikel 7.1 f i direktiv 88/357/EEG skall ersättas med
följande:

"f> För risker som avses i artikel 5 d i direktiv 73/239/E-
EG får avtalsparterna fritt välja lag.”

Artikel 28

Den medlemsstat där risken är belägen får inte hindra en
försäkringstagare från att sluta avtal med ett försäkringsföretag
som auktoriserats på de villkor som anges i artikel 6 i direktiv
73/239/EEG, om detta avtal inte strider mot rättsreglerna till
skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är
belägen.

Artikel 29

Medlemsstaterna får inte anta bestämmelser med krav på
förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och

338

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/17

särskilda avtalsvillkor, premietariffer eller formulär och andra
tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med
försäkringstagarna. De får endast kräva att sådana avtalsvill-
kor och andra dokument företes vid enstaka tillfallen så att
deras överensstämmelse med de nationella bestämmelserna om
försäkringsavtal skall kunna kontrolleras, och detta krav får
inte vara en förutsättning för att företaget skall fä bedriva
verksamhet.

Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa system med
förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna
premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskon-
trollsystem.

Artikel 30

1. Artikel 8.4 b i direktiv 88/357/EEG skall utgå. Artikel 8.4
a i det direktivet skall därför ändras på följande sätt:

"a) Om inte annat följer av punkt c nedan skall artikel 7.2,
tredje stycket, gälla i de fall försäkringsavtalet ger
skydd i två eller flera medlemsstater, av vilka minst en
föreskriver obligatorisk försäkring."

2. Utan hinder av bestämmelser om motsatsen får en med-
lemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring kräva att de
allmänna och särskilda villkoren för den obligatoriska försäk-
ringen skall överlämnas till dess behöriga myndighet innan de
får spridas.

Artikel 31

1. Innan ett försäkringsavtal ingås skall försäkringsföretaget
informera försäkringstagaren om

— vilken lag som skall tillämpas på avtalet, om parterna inte
har fritt val, eller att partema fria kan välja vilken lag som
skall tillämpas, och i det senare fallet vilken lag försäkra-
ringsgivaren föreslår,

— pä vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande
avtalen handläggs och även, i förekommande fall, vilket
särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta
inskränker försäkringstagarens rätt att vidta rättsliga
åtgärder.

2. Den förpliktelse som avses i punkt 1 skall endast gälla om
försäkringstagaren är en fysisk person.

3. Bestämmelserna för genomförandet av denna artikel skall
fastställas enligt lagen i den medlemsstat där risken är
belägen.

AVDELNING IV

BESTÄMMELSER BETRÄFFANDE ETABLE-
RINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDA-
HÅLLA TJÄNSTER

Artikel 32

Artikel 10 i direktiv 73/239/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 10

1.  Ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial
inom en annan medlemsstats territorium skall underrätta
hemlandets behöriga myndigheter därom.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för varje
försäkringsföretag som önskar etablera en filial i en annan
medlemsstats territorium till underrättelse enligt punkt 1
samt att lämna uppgifter om följande:

a) Den medlemsstat inom vars territorium etableringen
avses ske.

b) En verksamhetsplan som bl.a. anger filialens tilltänkta
affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c)  Den adress i filialstaten där handlingar skall finnas
tillgängliga och till vilken handlingar kan sändas och
som också skall vara den adress till vilken samtliga
meddelanden till det befullmäktigade ombudet skall
sändas.

d) Namn på filialens befullmäktigade ombud som skall ha
tillräckliga befogenheter för att ingå rättshandlingar
som binder företaget i förhållande till tredje part och
för att företräda det inför myndigheter och domstolar
i filialstaten. Vad gäller Lloyd's får i händelse av tvist
i filialstaten på grund av ingångna förpliktelser de
försäkrade inte behandlas mindre gynnsamt än om
tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag.
Ombudet skall därför ha sådana befogenheter att talan
skall kunna väckas mot honom och att han skall kunna
ingå bindande rättshandlingar för försäkringsgivarna i
Lloyd’s.

Om företaget avser att dess filial skall försäkra risker i
klass 10 i punkt A i bilagan, exklusive fraktförares ansvar,
skall det avge en försäkran om att det har blivit medlem av
filialstatens nationella byrå och nationella garantifond.

3. I andra fall än då de behöriga myndigheterna i hem-
landet har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets
anseende, administrativa struktur eller finansiella situation

339

392L0049/S

Nr L 228/18

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

eller hyser tvivel om företagsledarnas eller det befullmäkti-
gade ombudets personliga lämplighet och yrkesmässiga
kvalifikationer och erfarenheter i samband med den
planerade verksamheten, skall de inom tre mänader frän
mottagandet av underrättelse enligt punkt 2 översända den
erhållna informationen till filialstatens behöriga myndighet
och underrätta det berörda företaget om detta.

De behöriga myndigheterna i hemlandet skall även intyga
att försäkringsföretaget har en minsta solvensmarginal, be-
räknad enligt artikel 16 och 17.

I fall då de behöriga myndigheterna i hemlandet vägrar att
sände den i punkt 2 omnämnda informationen till de be-
höriga myndigheterna i filialstaten skall skälen härför
lämnas till det berörda företaget inom tre månader från det
att fullständig information föreligger. En vägran eller
underlåtenhet att överlämna information skall kunna bli
föremål för domstolsprövning i hemlandet.

4. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksam-
het skall de behöriga myndigheterna i filialstaten inom två
månader från det att de mottagit underrättelse enligt punkt
3 i tillämpliga fall underrätta den behöriga myndigheten i
hemlandet om de villkor som, med hänsyn till det allmänna
bästa, gäller för verksamhet i filialstaten.

3. Efter underrättelse från de behöriga myndigheterna i
filialstaten eller, sedan den frist som avses i punkt 4 löpt ut
utan att någon underrättelse mottagits, får filialen etableras
och inleda sin verksamhet.

6. Om förändring sker i något av de avseenden som
uppgivits enligt punkt 2 b — 2 d skall försäkringsföretaget
lämna skriftligt besked till de behöriga myndigheterna i
hemlandet och i filialstaten minst en månad innan ändring-
en företas så att de behöriga myndigheterna i hemlandet
och i filialstaten kan fullgöra sina uppgifter enligt punkt 3
och 4.*

Artikel 33

Artikel 11 i direktiv 73/239/EEG skall upphöra att gälla.

Artikel 34

Artikel 14 i direktiv 88/357/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 14

Ett företag som första gången önskar utnyttja rätten att,
inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, driva
verksamhet i en eller flera medlemsstater skall dessförinnan
anmäla detta till de behöriga myndigheterna i hemlandet
och därvid ange vilka slag av risker det avser att försäkra.*

Artikel 35

Artikel 16 i direktiv 88/357/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 16

1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel
14 skall de behöriga myndigheterna i hemlandet till den
eller de medlemsstater inom vilkas territorier företaget
avser att, inom ramen för friheten att tillhandahålla
tjänster, driva verksamhet överlämna följande:

a)  Ett intyg om att företaget har en minsta solvensmargi-
nal, beräknad enligt artikel 16 och 17 i direktiv
73/239/EEG.

b) De försäkringsklasser företaget har auktoriserats att
erbjuda.

c)  De slag av risker som företaget avser att försäkra i den
medlemsstat där tjänsterna utförs.

De skall samtidigt underrätta det berörda företaget om
detta.

Varje medlemsstat, inom vars territorium ett företag avser
att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, försäkra
risker i klass 10 punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG
exklusive fraktförares ansvar, får kräva att företaget

— meddelar namn på och adress till den representant som
avses i artikel 12a. 4 i det direktivet,

— avger försäkran om att företaget har blivit medlem av
den nationella byrån och den nationella garantifonden
i den medlemsstat där tjänsterna utförs.

2. I fall då de behöriga myndigheterna i hemlandet inte
överlämnar i punkt 1 omnämnd information inom fastställd
tid skall de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin
vägran till företaget. En vägran skall kunna bli föremål för
domstolsprövning i hemlandet

3. Företaget får påbörja verksamheten det datum då det
enligt intyg mottog den i punkt 1 första stycket omnämnda
informationen.*

340

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/19

Artikel 36

Artikel 17 i direktiv 88/357/EEG skall ersättas med följande:

■Artikel 17

Varje ändring som ett företag avser att göra av de uppgifter
som avses i artikel 14 skall behandlas enligt det förfarande
som föreskrivs i artiklarna 14 och 16.*

Artikel 37

Artikel 12.2, andra och tredje styckena, artikel 12.3 och
artiklarna 13 och 15 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att
gälla.

Artikel 38

De behöriga myndigheterna i filialstaten eller i den medlems-
stat där tjänsterna utförs får föreskriva att de upplysningar de
enligt detta direktiv har rätt att begära beträffande den verk-
samhet som försäkringsföretag bedriver inom deras territorier
skall lämnas på det officiella språket, eller de officiella
språken, i den berörda medlemsstaten.

Artikel 39

1. Artikel 18 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Filialstaten eller den medlemsstat där tjänsterna utförs får
inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller
löpande redovisning av allmänna och särskilda villkor,
premietariffer eller av formulär och andra tryckta handlingar
för användning i mellanhavanden med försäkringstagarna. För
att kontrollera överensstämmelsen med nationell lagstiftning
rörande försäkringsavtal får denna stat, av företag som avser
att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium med
stöd av etableringsfriheten eller inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster, endast i enstaka fall kräva redovisning
av dess villkor och andra tryckta handlingar. Detta krav får
inte utgöra en förutsättning för att företaget skall få bedriva
verksamhet.

3. Filialstaten eller den medlemsstat där tjänsterna utförs får
inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan
eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om
detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 40

1. Artikel 19 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Varje företag som utövar verksamhet med stöd av etable-
ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster

skall till de behöriga myndigheterna i fdialstaten och/eller i
den medlemsstat där tjänsterna utförs överlämna alla handling-
ar som begärs från företaget vid tillämpning av denna artikel,
i den utsträckning även företag med huvudkontor i dessa med-
lemsstater har sådana skyldigheter.

3. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat konstate-
rar att ett företag som har filial där, eller utövar verksamhet
med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens
territorium, inte följer de rättsregler det omfattas av i denna
stat, skall myndigheterna anmoda företaget att vidta rättelse.

4. Om företaget i fråga underlåter att vidta de begärda
åtgärderna, skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaten
i fråga underrätta de behöriga myndigheterna i hemlandet om
detta. Dessa skall snarast vidta alla åtgärder som behövs för
att företaget skall åstadkomma rättelse av missförhållandet. De
behöriga myndigheterna i medlemsstaten i fråga skall under-
rättas om arten av sådana åtgärder.

5. Om företaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller
i medlemsstaten i fråga, trots de åtgärder som hemlandet
vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otill-
räckliga eller har inte har vidtagits i den medlemsstat det
gäller, får denna medlemsstat, efter att ha underrättat de
behöriga myndigheterna i hemlandet, vidta de åtgärder som
behövs för att hindra eller ingripa mot fortsatta överträdelser,
däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget
att ingå ytterligare försäkringsavtal inom dess territorium.
Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras
territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga
för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

6. Punkterna 3, 4 och 5 skall inte inverka på de berörda med-
lemsstaternas extraordinära befogenheter att vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra oegentligheter inom deras territorier.
Detta innebär också möjlighet att förhindra att försäkringsföre-
tag ingår nya försäkringsavtal inom berörda staters territo-
rium.

7. Punkterna 3,4 och 5 skall inte inverka på medlemsstaternas
rätt att ingripa mot överträdelser som begåtts inom deras ter-
ritorier.

8. Om det företag som har begått överträdelsen har ett
driftsställe eller innehar egendom i den berörda medlemsstaten
får de behöriga myndigheterna i den staten enligt nationell
lagstiftning tillämpa de administrativa påföljder i form av
tvångsmedel mot driftsstället eller egendomen som är före-
skrivna för överträdelsen.

9. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 4 — 8 och som
innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet

341

Nr L 228/20

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

av försäkringsverksamheten skall vara välgrundad och med-
delas det berörda företaget.

10. Vartannat år skall kommissionen till den försäkrings-
kommitté som upprättats genom direktiv 91/675/EEG över-
lämna en rapport med en sammanställning av det antal och de
olika typer av fall i varje medlemsstat där tillstånd har
förvägrats enligt artikel 10 i direktiv 73/239/EEG eller artikel
16 i direktiv 88/357/EEG, efter ändring genom detta direktiv,
eller där åtgärder har vidtagits enligt punkt 5. Medlemsstater-
na skall samarbeta med kommissionen genom att förse den
med den information som krävs för rapporten.

Artikel 41

Detta direktiv medför inte något hinder för försäkringsföretag
med huvudkontor i en medlemsstat att med alla tillgängliga
media marknadsföra sina tjänster i filialstaten eller den
medlemsstat där tjänsterna utförs med iakttagande av eventu-
ella regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring
som antagits till skydd för det allmänna bästa.

Artikel 42

1. Artikel 20 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Om ett försäkringsföretag träder i likvidation skall de
förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial
eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte
behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av
företagets övriga försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkra-
des och förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 43

1. Artikel 21 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. När en försäkring erbjuds med stöd av etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster skall försäkringsta-
garen, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken
medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen
med vilken avtalet skall ingås är belägen.

Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren skall
innehålla den information som avses i föregående stycke.

Bestämmelserna i de båda föregående styckena skall inte
tillämpas på sådana risker som avses i artikel 5 d i direktiv
73/239/EEG.

3. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd,
samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för
sökanden, skall finnas uppgift om adressen till huvudkontoret
eller, i tillämpliga fall, till den filial till försäkringsföretaget
som ger skyddet.

Varje medlemsstat får kräva alt namn på och adress till den
representant för försäkringsföretaget som avses i artikel 12a.4
i direktiv 88/357/EEG även skall anges i de handlingar som
avses i första stycket.

Artikel 44

1. Artikel 22 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Varje försäkringsföretag skall, uppdelat på verksamhet som
bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som
bedrivs inom ramen för friheten aa tillhandahålla tjänster,
underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om
summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner,
utan avdrag för återförsäkring, angivna per medlemsstat och
per grupp av försäkringsklasser samt även, vad gäller klass 10
punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, exklusive fraktför-
ares ansvar, skadefrekvens och genomsnittliga försäkringser-
sättningar.

Försäkringsklassema grupperas enligt följande:

— Olycksfall och sjukdom (1 och 2).

— FordonsfÖrsäkring (3, 7 och 10; sifferuppgifter för klass
10, exklusive fraktförares ansvar, anges separat).

— Brand och annan skada på egendom (8 och 9).

— Luftfart, sjöfart och transport (3, 4, 5, 6, 7, 11 och 12).

— Allmän ansvarighet (13).

— Kredit och borgen (14 och 15).

— Övriga försäkringsklasser (16. 17 och 18).

Den behöriga myndigheten i hemlandet skall inom rimlig tid
vidarebefordra en sammanställning av dessa uppgifter till varje
berörd medlemsstat som så begär.

Artikel 45

1. Artikel 24 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Detta direktiv skall inte inverka på medlemsstaternas rätt
att föreskriva att företag, som utövar verksamhet inom deras
territorier med stöd av etableringsfriheten eller friheten att
tillhandahålla tjänster på samma sätt som företag som fått

342

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/21

tillstånd där, skall ansluta sig till och delta i varje garantisys-
tem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringser-
sättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

Artikel 46

1. Artikel 25 i direktiv 88/357/EEG skall upphöra att gälla.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmoni-
sering skall, beträffande alla försäkringsavtal, uttag av
indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkrings-
premier kunna ske endast i den medlemsstat där risken är
belägen, i den betydelse som anges i artikel 2 d i direktiv
88/357/EEG, och även, såvitt avser Spanien, uttag av sådana
tilläggsavgifter som i lag föreskrivits till förmån för det
spanska "Consorcio de compensaciön de Seguros" för upp-
fyllandet av dess uppgifter i samband med ersättning för
förluster som uppkommer vid ovanliga händelser i den
medlemsstaten.

Med avsteg från artikel 2 d, första strecksatsen, i direktiv
88/357/EEG skall, vid tillämpningen av denna punkt, lös
egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss
medlemsstats territorium, med undantag för varor under
handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i denna
medlemsstat, även om byggnaden och dess innehåll inte
omfattas av samma försäkring.

Den lag som enligt artikel 7 i direktiv 88/357/EEG är till-
ämplig på avtalet skall inte inverka på den tillämpliga ord-
ningen för skatter och avgifter.

I avvaktan på kommande harmonisering skall varje med-
lemsstat med avseende på de företag, som försäkrar risker
inom dess territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser,
såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana
indirekta skatter och skatteliknande avgifter som skall betalas
i enlighet med första stycket.

AVDELNING V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 47

Tyskland får uppskjuta tillämpningen av artikel 54.2 andra
stycket första meningen till den 1 januari 1996. Under denna
period skall bestämmelserna i följande stycke gälla i den
situation som avses i artikel 54.2.

När det tekniska beräkningsunderlaget för premiema har
meddelats till de behöriga myndigheterna i hemlandet enligt

artikel 54.2 andra stycket tredje meningen skall dessa myndig-
heter utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter till de be-
höriga myndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen
så att de kan lämna synpunkter. Om de behöriga myndig-
heterna i hemlandet inte beaktar dessa synpunkter skall de på
ett utförligt sätt och med angivande av sina skäl underrätta de
behöriga myndigheterna i den medlemsstat där risken är
belägen.

Artikel 48

Medlemsstaterna får medge försäkringsföretag med huvud-
kontor inom deras territorier och för vilka värdet av byggna-
der och mark, som används för täckning av deras tekniska
avsättningar, vid anmälan av detta direktiv överstiger den i
artikel 22.1 a fastställda procentsatsen, en övergångstid, som
skall vara avslutad senast den 31 december 1988, för att följa
denna bestämmelse.

Artikel 49

Danmark får uppskjuta tillämpningen av detta direktiv på
obligatorisk arbetsskadeförsäkring till den 1 januari 1999.
Under denna period skall det undantag som föreskrivs för
arbetsskador i artikel 12.2 i direktiv 88/357/EEG fortsätta att
gälla i Danmark.

Artikel 50

Spanien får, till och med den 31 december 1996, och Gre-
kland och Portugal, till och med den 31 december 1998, på
avtal som gäller risker som uteslutande är belägna i en av
dessa medlemsstater, med undantag av de risker som avses i
artikel 5 d, i direktiv 73/239/EEG tillämpa följande över-
gångsförfarande:

a) Med avsteg från artikel 8.3 i direktiv 73/239/EEG och från
artiklarna 29 och 39 i det här direktivet får de behöriga
myndigheterna i dessa medlemsstater föreskriva att allmän-
na och särskilda villkor i försäkringsavtal skall meddelas
dem innan de får tillämpas.

b) Storleken på de tekniska avsättningar som gäller sådana
avtal som avses i denna artikel skall fastställas under
överinseende av den berörda medlemsstaten enligt statens
egna regler eller, om sådana saknas, enligt de förfaranden
som fastställts inom dess territorium enligt detta direktiv.
Medlemsstaten i fråga skall enligt de regler och den praxis
den antagit enligt detta direktiv övervaka au dessa tekniska
avsättningar motsvaras av likvärdiga och matchande
tillgångar och lokaliseringen av dessa.

343

Nr L 228/22

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

11.8.92

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

trätt i kraft bedriver verksamhet inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster.

Artikel 51

Följande tekniska anpassningar av direktiv 73/239/EEG och
88/357/EEG samt av detta direktiv skall antas enligt det förfa-
rande som fastställs i direktiv 91/675/EEG:

— Utvidgning av artikel 8.1 a i direktiv 73/239/EEG till att
omfatta även andra företagsformer.

— Ändringar i förteckningen i bilagan till direktiv 73/239/E-
EG, eller anpassning av dess terminologi, med hänsyn till
utvecklingen på försäkringsmarknadema.

— Precisering med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella
instrument av de poster som ingår i solvensmarginalen och
som uppräknas i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG.

— Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel
17.2 i direktiv 73/239/EEG med hänsyn till den ekono-
miska och finansiella utvecklingen.

— Ändringar, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella
instrument, av den förteckning över tillgångar som kan
godkännas som täckning för tekniska avsättningar som
lämnas i artikel 21 i detta direktiv samt av de regler för
spridning av investeringarna som fastställs i artikel 22.

— Förändringar av de lättnader beträffande matchnings-
reglema som fastställs i bilaga 1 till direktiv 88/357/EEG,
med hänsyn till utvecklandet av nya instrument för säkring
av valuta eller till de framsteg som gjorts mot en ekono-
misk och monetär union.

— Precisering av definitionerna i syfte att säkerställa en
likformig tillämpning av direktiv 73/239/EEG och
88/357/EEG samt av detta direktiv inom hela gemenska-
pen.

Artikel 52

1. Filialer, som har påbörjat sin verksamhet enligt de be-
stämmelser som gällde i den medlemsstat där de är etablerade
innan de bestämmelser som skall antas vid genomförandet av
detta direktiv trätt i kraft, skall anses ha följt det förfarande
som föreskrivs i artikel 10.1 — 10.5 i direktiv 73/239/EEG.
Från och med dagen för det ikraftträdande som avses i
föregående mening skall de omfattas av artiklarna 15, 19, 20
och 22 i direktiv 73/239/EEG samt av artikel 40 i det här
direktivet.

2. Artiklarna 34 och 35 skall inte inverka på sådana rättig-
heter som har förvärvats av försäkringsföretag som innan de
bestämmelser som antas för tillämpningen av detta direktiv

Artikel 53

Följande artikel skall införas i direktiv 73/239/EEG:

•Artikel 28a

1.  Varje medlemsstat skall, på de villkor som fastställs i
den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och
filialer, som upprättats inom dess territorium och som
omfattas av denna avdelning, helt eller delvis överlåter sina
bestånd av försäkringsavtal till acceptkontor som är
etablerade i samma medlemsstat, förutsatt att de behöriga
myndigheterna i den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall,
i den medlemsstat som avses i artikel 26 intygar att
acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har
nödvändig solvensmarginal.

2.  Varje medlemsstat skall, på de villkor som fastställs i
den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och
filialer, som upprättats inom dess territorium och som
omfattas av denna avdelning, helt eller delvis överlåter sina
bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med
huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att de
behöriga myndigheterna i den medlemsstaten intygar att
acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har
nödvändig solvensmarginal.

3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i den
nationella lagstiftningen, tillåter att agenturer eller filialer,
som upprättats inom dess territorium och som omfattas av
denna avdelning, helt eller delvis överlåter sina bestånd av
försäkringsavtal till en agentur eller filial, som omfattas av
denna avdelning och som upprättats i en annan medlems-
stat, skall medlemsstaten säkerställa att de behöriga
myndigheterna i acceptkontorets hemland eller, i till-
ämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 26 kan
intyga att acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till
överlåtelsen har nödvändig solvensmarginal, att lagstift-
ningen i acceptkontorets hemland tillåter en sådan över-
låtelse samt att hemlandet har medgivit överlåtelsen.

4.  I de fall som avses i punkterna 1, 2 och 3 skall den
medlemsstat där den överlåtande agenturen eller filialen är
belägen, om riskerna inte är belägna i samma stat, inhämta
medgivande från den medlemsstat där riskerna är belägna,
innan den godkänner överlåtelsen.

5. De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som
rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de mottagit
begäran, lämna sina yttranden eller medgivanden till de
behöriga myndigheterna i det överlåtande försäkringsföre-
tagets hemland. Om de rådfrågade myndigheterna inte
lämnar något svar inom denna tid skall detta anses lik-
värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

344

11.8.92

392L0049/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 6

Nr L 228/23

6. En överlåtelse som godkänts enligt denna artikel skall
offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning
i den medlemsstat där riskerna är belägna. Sådana överlåtelser
skall automatiskt vara giltiga mot försäkringstagare, försäkra-
de och varje annan person som har rättigheter eller skyldig-
heter till följd av de överlåtna avtalen.

Denna bestämmelse skall inte påverka medlemsstaternas rätt
att ge försäkringstagare möjlighet att säga upp försäkringsav-
talen inom en bestämd tid efter överlåtelsen."

Artikel 54

1. Utan hinder av andra bestämmelser får en medlemsstat, i
vilken avtal om försäkring mot riskerna i klass 2 i punkt A i
bilagan till direktiv 73/239/EEG helt eller delvis kan ersätta
det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade social-
försäkringssystemet, föreskriva att sådana avtal skall följa de
särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för
denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa, samt
att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring
meddelas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten
innan de börjar tillämpas.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkrings-
system som avses i punkt 1 tekniskt sen skall fungera på
liknande sätt som en livförsäkring, om

— premiema som skall betalas beräknas på grundval av
tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter
som är relevanta för den medlemsstat där risken är belägen
samt enligt de matematiska metoder som används inom
försäkringsverksamhet,

— en reserv upprättas för stigande levnadsålder,

— försäkringsgivaren endast får upphäva avtalet inom en
bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där
risken är belägen,

— avtalet innehåller bestämmelser om att premiema kan ökas
och ersättningarna minskas, även för löpande avtal,

— avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagaren
får byta sitt befintliga avtal mot ett avtal som överensstäm-
mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkrings-
företag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter
han förvärvat. Hänsyn skall särskilt tas till reserven för
stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast
krävas om ersättningsnivån skall höjas.

I detta fall skall de behöriga myndigheterna i den berörda
medlemsstaten offentliggöra de tabeller över sjukdomsfall och
andra relevanta uppgifter som avses i första stycket samt
överlämna dem till de behöriga myndigheterna i hemlandet.
Premiema skall, på välgrundade försäkringsmatematiska

antaganden, vara tillräckliga för att företagen skall kunna
uppfylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga
aspekter på deras finansiella situation. Hemlandet skall
föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen
skall överlämnas till dess behöriga myndigheter innan pro-
dukten släpps ut på marknaden. Denna punkt skall även gälla
vid ändringar av befintliga avtal.

Artikel 55

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag
som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring
inom deras territorier skall följa de särskilda bestämmelser
som finns för detta slag av försäkring i deras nationella
lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella
tillsynen för vilken hemlandet skall vara ensamt ansvarigt.

Artikel 56

Medlemsstaterna skall se till att beslut rörande ett försäk-
ringsföretag som fattas enligt de lagar och andra författningar
som antas enligt detta direktiv skall kunna bli föremål för
domstolsprövning.

Artikel 57

1.    Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1993
anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för
att följa detta direktiv och sätta dem i kraft senast den 1 juli
1994. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar sådana bestämmelser skall dessa
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv
utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 58

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 18 juni 1992.

Pä rådets vägnar

Vitor MARTINS

Ordförande

345

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/1

RÅDETS DIREKTIV 92/96/EEG

av den 10 november 1992

om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om
ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2 och 66 i
detta,

med beaktande av kommissionens förslag',

i samarbete med Europaparlamentet²,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande², och

med beaktande av följande:

1.   Det är nödvändigt att den inre marknaden för direkt
livförsäkring fullbordas med hänsyn till såväl
etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla
tjänster så att det blir enklare för försäkringsföretag med
huvudkontor i gemenskapen att fullgöra åtaganden inom
gemenskapen.

2.   Rådets andra direktiv 90/619/EEG av den 8 november
1990 om samordning av lagar och andra författningar
som avser direkt livförsäkring, som fastställer regler för
att underlätta det praktiska utnyttjandet av friheten att
tillhandahålla tjänster och som innebär ändring av
direktiv 79/267/EEG⁴, har redan väsentligt bidragit till

' EGT nr C 99, 16.4.1991, s. 2.

¹ EGT nr C 176, 13.7.1992, s. 93. och beslut av den 28 oktober
1992 (ännu inte offentliggjort i EGT).

’ EGT nr C 14, 20.1.1992, s. 11.

⁴ EGT nr L 330. 29.11.1990, s. 50.

förverkligandet av en inre marknad för direkt
livförsäkring genom att ge försäkringstagarna fullständig
frihet att utnyttja största möjliga livförsäkringsmarknad
tack vare att de inte behöver särskilt skydd i den
medlemsstat där åtagandet görs om de tar initiativ till
avtal med försäkringsföretag i en annan medlemsstat.

3.    Direktiv 90/619/EEG utgör därför ett viktigt steg i
sammanslagningen av de nationella marknaderna till en
integrerad marknad. Detta steg behöver kompletteras
med andra gemenskapsåtgärder i syfte att göra det
möjligt för alla försäkringstagare, oberoende av om de
själva tar initiativ eller inte, att ha tillgång till varje
försäkringsgivare med huvudkontor inom gemenskapen
som bedriver verksamhet där med stöd av etablerings-
friheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och att
därvid garanteras ett tillfredsställande skydd.

4.   Detta direktiv skall ingå i en samlad gemen-
skapslagstiftning som redan antagits och som innefattar
rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979
om samordning av lagar och andra författningar om
rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse²
och rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december
1991 om årsredovisning och sammanställd redovisning
för försäkringsföretag⁴.

5.   Den metod som valts är att sådan harmonisering skall
ske som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att

EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
andra direktivet 90/619/EEG (EGT nr L 330, 29.11.1990, s. 50.)
EGT nr L 374, 31.12.1991. s. 7.

346

Nr L 360/2

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

uppnå ömsesidigt erkännande av auktorisationer och
säkra system för kontroll sä att det blir möjligt att
bevilja en enda auktorisation som gäller i hela
gemenskapen, samt att tillämpa principen om hemlands-
tillsyn.

6.    Som en följd av detta skall hädanefter bedrivandet av
försäkringsrörelse vara underkastat en enda officiell
auktorisation som ges av de behöriga myndigheterna i
den medlemsstat där försäkringsföretaget har sitt
huvudkontor. En sädan auktorisation ger företaget rätt
att bedriva verksamhet inom hela gemenskapen med
stöd av etableringsfriheten och friheten aa tillhandahälla
tjänster. Den medlemsstat där en filial ligger eller där
tjänster tillhandahälls får inte längre kräva aa
försäkringsföretag som vill bedriva försäkringsrörelse
där och som redan har auktorisation i hemlandet skall
söka ny auktorisation. Direktiv 79/267/EEG och
90/619/EEG bör därför ändras i enlighet härmed.

7.    De behöriga myndigheterna i hemländerna skall
hädanefter ansvara för tillsynen av att försäkrings-
företagens ekonomi är sund, vilket bl.a. innebär kontroll
av deras solvensmarginal och skapandet av tillräckliga
tekniska avsättningar, samt att dessa avsättningar täcks
av matchande tillgångar.

8.    Utövandet av sådan verksamhet som avses i artikel
1.2 c i direktiv 79/267/EEG påverkar inte under några
förhållanden de befogenheter som tilldelats respektive
myndigheter med avseende på innehavare av tillgångar
som avses i bestämmelsen.

9.    Vissa bestämmelser i detta direktiv avser minimikrav.
Hemlandet får dock fastställa strängare regler för
försäkringsföretag som är auktoriserade av dess egna
behöriga myndigheter.

10.  De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna måste ha
de tillsynsmöjligheter som krävs för att säkerställa att
försäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett
korrekt sätt inom hela gemenskapen antingen
verksamheten utövas med stöd av etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster. Myndigheterna
måste särskilt ha möjlighet att införa lämpliga
skyddsåtgärder eller sanktioner i avsikt att förhindra
oegentligheter och brott mot bestämmelserna om tillsyn
över försäkringsverksamhet.

11.  Bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd
måste anpassas så att de överensstämmer med det
system med en enda auktorisation som införs genom
detta direktiv.

12. Den specialiseringsregel som har uppställts i direktiv
79/267/EEG bör uppmjukas så att de medlemsstater som
så önskar kan bevilja samma försäkringsföretag
auktorisation för de klasser som avses i bilagan till
direktiv 79/267/EEG och för de typer av försäkringar
som hänförs till försäkringsklass 1 och 2 i bilagan till
direktiv 73/239/EEG¹. Denna möjlighet får dock
underställas vissa villkor ifråga om redovisnings- och
likvidations regler.

13. Med hänsyn till skyddet av försäkringstagarna skall alla
försäkringsföretag införa lämpliga försäkringstekniska
avsättningar. Beräkningen av dessa avsättningar baseras
huvudsakligen på försäkringsmatematiska principer.
Dessa principer bör samordnas för att underlätta ett
ömsesidigt erkännande av de försiktighetsregler som
tillämpas i de olika medlemsstaterna.

14. Av försiktighetsskäl är det önskvärt att det inrättas en
miniminivå för samordning av de regler om begränsning
av räntesats vid beräkningar av de tekniska
avsättningarna. För att uppnå en sådan begränsning är
det lämpligt att låta medlemsstaterna fritt få välja vilken
metod som skall användas eftersom de metoder som
finns alla är lika riktiga, försiktiga och likvärdiga.

15.  De regler som styr spridningen, lokaliseringen och
matchningen av de tillgångar som används för att täcka
de tekniska avsättningarna måste samordnas för att
underlätta ett ömsesidigt erkännande av medlems-
staternas regler. Vid denna samordning måste man
beakta de åtgärder för liberalisering av kapitalrörelser
som antogs genom rådets direktiv 88/361/EEG av den
24 juni 1988 om genomförandet av artikel 67 i
fördraget² och de framsteg som gemenskapen gjort på
vägen mot en ekonomisk och monetär union.

16.  Hemländerna får dock inte kräva att försäkrings-
företagen skall investera de tillgångar som täcker de
tekniska avsättningarna i särskilda tillgångsslag,
eftersom ett

¹ Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om
samordning av lagar och andra författningar angående ratten att
etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än
livförsäkring (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3). Direktivet senast
ändrat genom direktiv 90/618/EEG (EGT nr L 330 29 11.1990
s. 44).

¹ EGT nr L 178, 8.7.1988, s. 5.

347

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/3

sådant krav skulle vara oförenligt med de Åtgärder för
liberalisering av kapitalrörelserna som antogs genom
direktiv 88/361/EEG.

17.  I avvaktan på att ett direktiv om investeringstjänster
antas som bland annat harmoniserar definitionen av
begreppet reglerad marknad måste en provisorisk
definition av begreppet göras i detta direktiv utan att
kommande harmonisering påverkas. Denna definition
kommer att ersättas med den som harmoniseras på
gemenskapsnivå och som kommer att lägga ansvaret på
marknadens hemland, medan ansvaret i detta direktiv
temporärt läggs på försäkringsföretagets hemland.

18.  Förteckningen över poster som får ingå i den
solvensmarginal som krävs enligt direktiv 79/267/EEG
måste kompletteras med hänsyn till nya finansiella
instrument och till de möjligheter som beviljats för
andra finansiella institut vid uppbyggnaden av sina
fonder.

19.   Harmoniseringen av försäkringsavtalsrätten är inte en
förutsättning för att uppnå en inre marknad för
försäkringar. Den möjlighet som ges medlemsstaterna
att föreskriva att deras respektive lagar skall tillämpas
på försäkringsavtal som täcker åtaganden inom deras
territorier bör därför ge tillräckligt skydd för
försäkringstagare.

20.  Inom ramen för en inre marknad ligger det i
försäkringstagarnas intresse att ha tillgång till bredast
möjliga utbud av försäkringsprodukter som finns att
tillgå inom gemenskapen så att de kan välja vad som
bäst motsvarar deras behov. Det åligger den
medlemsstat där åtagandet har gjorts att se till att det
inom dess territorium inte finns några hinder mot att
tillhandahålla alla försäkringsprodukter som saluförs
inom gemenskapen, förutsatt att produkterna inte strider
mot i medlemsstaten gällande lagstiftning till skydd för
det allmänna bästa och i den utsträckning skyddet för
det allmänna bästa inte säkerställts genom lagstiftning i
hemlandet, samt med kravet att sådana rättsregler
tillämpas på alla företag med verksamhet i
medlemsstaten utan diskriminering av något företag och
aa de är objektivt sea nödvändiga och står i proportion
till det åsyftade ändamålet.

21.  Medlemsstaterna måste kunna säkerställa att de
försäkringsprodukter och de avtalshandlingar som,
enligt etableringsfriheten eller friheten aa tillhandahålla
tjänster används för att täcka åtaganden

inom deras territorier, överensstämmer med de särskilda
rättsregler till skydd för det allmänna bästa som är
tillämpliga. De tillsynssystem som skall tillämpas måste
motsvara den inre marknadens krav utan att vara en
förutsättning för att bedriva försäkringsverksamhet. Med
deaa synsätt förefaller det inte berättigat med ett system
med förhandsgodkännande av avtalsvillkor. Det är
därför nödvändigt att införa andra system som är bättre
anpassade till den inre marknadens krav och som ger
varje medlemsstat möjlighet att garantera försäkrings-
tagare ett tillfredsställande skydd.

22.   För att tillämpa försäkringsmatematiska principer i
enlighet med detta direktiv får hemlandet kräva
regelbunden underrättelse om de tekniska grunderna för
beräkning av premienivåer och tekniska avsättningar,
dock med undantag för allmänna och särskilda
försäkringsvillkor och företagets premiesättning.

23.  På den inre marknaden för försäkringsområdet får
försäkringstagaren ett bredare och mer varierat utbud av
försäkringar att välja mellan. För att fullt ut kunna dra
nytta av denna mångfald och den ökade konkurrensen
skall försäkringstagaren ha tillgång till all den
information som är nödvändig för att kunna välja den
försäkring som bäst motsvarar hans behov. Detta
informationsbehov är så mycket större som åtagandena
kan sträcka sig över lång tid. Bestämmelser om
minimikrav måste därför harmoniseras, så att
försäkringstagare kan få klara och exakta besked om de
väsentliga egenskaperna hos de försäkringsprodukter
som erbjuds och uppgift om de organ till vilka
försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare kan
rikta klagomål.

24.  Marknadsföring av försäkringsprodukter är viktig för att
försäkringsrörelse skall kunna bedrivas på ett effektivt
sätt inom gemenskapen. Det måste därför vara tillåtet
för försäkringsföretag att använda alla sedvanliga
marknadsföringsmetoder i den medlemsstat där en filial
är belägen eller tjänster tillhandahålls. Medlemsstaterna
får dock kräva att försäkringsföretagen följer nationella
regler om marknadsföringens form och innehåll
oberoende av om dessa regler grundas på gemen-
skapslagstiftning om marknadsföring eller har införts av
medlemsstaten till skydd för det allmänna bästa.

25.  Inom ramen för en inre marknad får ingen medlemsstat
längre förbjuda att försäkringsverksamhet bedrivs inom
dess territorium, något som strider mot såväl

348

Nr L 360/4

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

etableringsfriheten som mot friheten att tillhandahålla
tjänster. Den rätt medlemsstaterna i detta hänseende
erhållit genom direktiv 90/619/EEG skall därför
upphävas.

26.  Det bör införas ett sanktionssystem som skall tillämpas
om ett försäkringsföretag inte uppfyller de bestämmelser
till skydd för det allmänna bästa som är tillämpliga i
den medlemsstat där ett åtagande görs.

27.   I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte
föremål för någon form av indirekt beskattning medan
flertalet medlemsstater tillämpar särskilda skatter och
andra former av avgifter. Dessa skatter och avgifter
varierar avsevärt beträffande struktur och omfattning
mellan de medlemsstater där de förekommer. Det är
önskvärt att förhindra att de skillnader som finns leder
till snedvridning av konkurrensen i fråga om
försäkringstjänster medlemsstaterna emellan. I avvaktan
på ytterligare harmonisering bör detta problem kunna
avhjälpas genom tillämpning av skattesystemen och de
övriga avgiftsformerna i de olika medlemsstater där
åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att
vidta åtgärder så att sådana skatter och avgifter betalas.

28.  Det är viktigt att införa en gemenskapssamordning för
likvidation av försäkringsföretag. Det är hädanefter
väsentligt för det fall en försäkringsföretag skulle nåda
i likvidation an fastställa an det skyddssystem som finns
i varje medlemsstat säkerställer lika behandling av alla
som har fordringar på grund av försäkringsavtal oavsett
nationalitet och oavsett hur åtagandet har ingåtts.

29.  Återkommande tekniska ändringar av de närmare
reglema som fastställs i detta direktiv kan komma att
behöva göras med hänsyn till utvecklingen i
försäkringsbranschen. Kommissionen kommer, om och
när så behövs, an genomföra sådana ändringar efter
samråd med den försäkringskommitté som inrättats
genom direktiv 91/675/EEG', och därvid utöva de verk-
ställande befogenheter som den givits enligt fördraget.

30.   Det är nödvändigt att införa särskilda regler för att
säkerställa en smidig övergång från den befintliga
rättsordningen när detta direktiv blir tillämpligt, till den
ordning som införs genom direktivet. Det måste tillses
att dessa regler inte lägger ytterligare arbetsbörda på
medlemsstaternas behöriga myndigheter.

31. I enlighet med artikel 8c i fördraget bör hänsyn tas till
graden av de påfrestningar som för vissa ekonomier på
olika utvecklingsnivåer blir nödvändiga. Övergångs-
bestämmelser bör därför antas så att tillämpningen av
detta direktiv kan införas gradvis i vissa medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Definitioner och räckvidd

Artikel 1

I detta direktiv används följande beteckningar med de
betydelser som här anges:

a)   försäkringsföretag: ett företag som har fått officiell
auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 79/267/EEG.

b)    filial: en agentur eller filial till ett försäkringsföretag
med beaktande av artikel 3 i direktiv 90/619/EEG.

c)   åtagande: ett åtagande i någon av de försäkringsformer
eller verksamhetsformer som avses i artikel 1 i direktiv
79/267/EEG.

d)   hemland: den medlemsstat där huvudkontoret för det
försäkringsföretag som svarar för ett åtagande är
beläget.

e)   filialstat: den medlemsstat där den filial som gör ett
åtagande är belägen.

f)    den medlemsstat där tjänsterna utförs: den medlemsstat
där ett åtagande görs i enlighet med artikel 2 e i direktiv
90/619/EEG, om åtagandet täcks av ett försäkrings-
företag eller en filial i en annan medlemsstat.

g)    kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett
dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv
83/349/EEG², eller ett liknande förhållande mellan
någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

¹ Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983, grundat
på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr
L 193, 18.7.1983, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv
90/605/EEG (EGT nr L 317, 16.11.1990. s. 60).

¹ EGT nr L 374. 31.12.1991. s. 32.

349

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/5

h)    kvalificerat innehav, direkt eller indirekt ägande i ett
företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av
kapitalet eller samtliga röster eller som gör möjligt ett
väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

Vid tillämpning av denna definition på artiklarna 7 och
14 och på andra nivåer av ägande som avses i artikel
14, skall sådana rösträtter som avses i artikel 7 i
direktiv 88/627/EEG' beaktas.

i)    moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i
artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

j)     dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i

artiklarna 1  och  2 i  direktiv  83/349/EEG.  Ett

dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som
dotterföretag  till  det  företag   som ytterst  är

moderföretaget till dessa företag.

k)   reglerad marknad: en finansiell marknad som av ett
företags hemland betraktas som en reglerad marknad i
avvaktan på att en definition antas i ett direktiv om
investeringstjänster och som kännetecknas av

—  regelbunden verksamhet, och

—  förhållandet att bestämmelser som har utfärdats
eller godkänts av de behöriga myndigheterna
fastslår villkoren för marknadens verksamhet,
tillträdet till marknaden och, om rådets direktiv
79/279/EEG av den 5 mars 1979 om samordning
av villkoren för upptagande av värdepapper till
officiell notering vid fondbörs¹ är tillämpligt, de
villkor för upptagande till notering som fastställs i
det direktivet eller, om det direktivet inte är
tillämpligt, de villkor som ett finansiellt instrument
måste uppfylla för att faktiskt kunna omsättas på
marknaden.

En reglerad marknad kan, inom ramen för detta
direktiv, vara belägen i en medlemsstat eller i tredje
tand. I det senare fallet måste marknaden vara godkänd
av företagets hemland och uppfylla jämförbara krav.
Varje finansiellt instrument som omsätts pä denna
marknad måste vara av en kvalitet som är jämförbar
med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den
reglerade marknaden, eller de reglerade marknaderna,
i medlemsstaten i fråga.

¹ Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om sådana
uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett
större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT nr L 348, 17.12.1988,
s. 62.)

¹ EGT nr L 66, 13.3.1979, s. 21. Direkuvet senast ändrat genom
direkuv 82/148/EEG (EGT nr L 62. 5.3.1982. s. 22).

1) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som
enligt lag eller annan författning har behörighet att
utöva tillsyn över försäkringsföretag.

Artikel 2

1.    Detta direktiv skall tillämpas på de åtaganden och de
företag som avses i artikel 1 i direktiv 79/267/EEG.

2.    I artikel 1.2 i direktiv 79/267/EEG skall orden "och om
verksamheten är auktoriserad i vederbörande land" utgå.

3.    Detta direktiv skall varken tillämpas på försäkrings-
klasser och verksamheter eller företag och institutioner som
inte omfattas av direktiv 79/267/EEG eller på sådana organ
som avses i artikel 4 i det direktivet.

AVDELNING H

DIREKT LIVFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

Artikel 3

Artikel 6 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 6

Verksamhet som omfattas av detta direktiv får börja
bedrivas endast efter myndighets auktorisation.

Sådan auktorisation söks hos behörig myndighet i
hemlandet av

a)  varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom
denna stats territorium, och

b)  varje företag som efter att ha beviljats sådan
auktorisation som krävs enligt första stycket,
utvidgar verksamheten till en hel försäkringsklass
eller till andra försäkringsklasser."

Artikel 4

Artikel 7 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 7

I. En auktorisation skall gälla inom hela
gemenskapen. Den ger ett företag rätt att bedriva
verksamhet där med stöd antingen av etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster.

350

Nr L 360/6

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

2. En auktorisation skall beviljas för en viss
fårsäkringsklass som förtecknats i bilagan. Den skall
omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden
önskar försäkra endast vissa risker inom
försäkringsklassen.

De behöriga myndigheterna får begränsa den begärda
auktorisationen för en fårsäkringsklass till sådan
verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses
i artikel 9.

Varje medlemsstat får bevilja auktorisation får verk-
samhet i två eller flera försäkringsklasser om dess
nationella lagstiftning medger att verksamhet i sådana
försäkringsklasser bedrivs samtidigt.*

Artikel 5

Artikel 8 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

'Artikel 8

1. Hemlandet skall föreskriva att ett försäkringsföretag
som ansöker om auktorisation skall

a) anta någon av följande företagsformer:

— Belgien: "société anonyme/naamloze
vennootschap", "société en commandite par
actions/commanditaire vennootschap op
aandelen", "association d’assurance
mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging",
"société coopérative/coöperatieve vennoot-
schap",

— Danmark: "aktieselskaber", "gensidige
selskaber", "pensionskasser omfattet af lov om
forsikringsvirksomhed (tvärgående pensions-
kasser)",

— Frankrike: "société anonyme", "société
d’assurance mutuelle", "institution de pré-
voyance régie par le code de la sécurité
sociale", "institution de prévoyance régie par
le code rural", och "mutuelles régies par le
code de la mutualité",

- Grekland: [G],

— Irland: "incorporated companies limited by
shares or by guarantee or unlimited",
"societies registered under the Industrial and
Provident Societies Acts" och "societies
registered under the Friendly Societies Acts",

— Italien: "societå per azioni", "societå
cooperativa", "mutua di assicurazione",

— Luxemburg: "société anonyme", "société en
commandite par actions", "association
d’assurances mutuelles", "société coopéra-
tive",

— Nederländerna: "naamloze vennootschap",
"onderlinge waarborgmaatschappij",

— Portugal: "sociedade anönima", "mutua de
seguros",

— Spanien: "sociedad anönima", "sociedad
mutua", "sociedad cooperativa",

— Storbritannien: "incorporated companies
limited by shares or by guarantee or
unlimited", "societies registered under the
Industrial and Provident Societies Acts",
"societies registered or incorporated under the
Friendly Societies Act", de försäkringsgivare
som uppträder under namnet Lloyd’s,

— Tyskland: "Aktiengesellschaft", "Ver-
sicherungsverein auf Gegenseitigkeit",
"öffentlich-rechtliches Wettbewerbs-
versicherungsuntemehmen".

Ett försäkringsföretag får även anta företagsformen
Europabolag när denna har införts.

Medlemsstaterna får också, där så är lämpligt, etablera
företag inom ramen för gällande offentligrättslig
lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan
verksamhet är försäkringsrörelse på samma villkor som
gäller privaträttsligt verksamma företag.

b)  begränsa sin näringsverksamhet till verksamhet som
regleras i detta direktiv och sådan verksamhet som
är direkt anknuten till detta område med
uteslutande av all annan affärsverksamhet,

c)  förete en verksamhetsplan enligt artikel 9,

d)  inneha den minsta garantifond som föreskrivs i
artikel 20.2,

e)  faktiskt ledas av personer med gott anseende och
med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller
lämplig yrkesmässig erfarenhet.

2.  Ett företag, som ansöker om auktorisation att
utvidga sin verksamhet till andra försäkringsklasser eller
att utvidga en auktorisation som endast täcker vissa
risker inom en försäkringsklass, skall förete en
verksamhetsplan enligt artikel 9.

Företaget skall dessutom kunna visa att det har en sådan
solvensmarginal som föreskrivs i artikel 19 och sådan
garantifond som avses i artikel 20.1 och 20.2.

3.  Medlemsstaterna får dock inte anta bestämmelser
med krav på förhandsgodkännande av eller löpande
anmälan av allmänna och särskilda försäkringsvillkor.
premietariffer, tekniska grunder som särskilt används
för beräkning av premietariffer eller tekniska
avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar
som företaget avser att använda i sina mellanhavanden
med försäkringstagarna.

351

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/7

Trots innehållet i första stycket får hemlandet, för
kontroll av att försäkringsföretagets försäkrings-
matematiska grunder står i överensstämmelse med
nationella regler, kräva regelbunden underrättelse om de
tekniska grunder som använts vid beräkning av
premietariffer och tekniska avsättningar så länge detta
krav inte görs till förutsättning för au företaget skall få
driva rörelsen.

Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att
bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som
föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolags-
ordning samt att förete alla andra handlingar som krävs
för normal tillsyn.

Senast fem år efter det att direktiv 92/96/EEG* har trätt
i kraft skall kommissionen till rådet överlämna en
rapport om hur denna punkt har genomförts.

4. Ovannämnda bestämmelser får inte innebära att en
ansökan om auktorisation skall behandlas med hänsyn
till marknadens ekonomiska behov.

' EGT nr L 360, 9.12.1992, s. 1."

Artikel 6

Artikel 9 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 9

Den verksamhetsplan som avses i artikel 8.1 c och 8.2
skall innehålla uppgifter eller dokumentation om

a)  de slag av åtaganden som företaget avser att
försäkra,

b)  grundprinciperna för återförsäkring,

c)  sammansättningen av minsta garantifonden,

d)  uppskattade kostnader för uppbyggnaden av
administration och övriga nödvändiga företags-
funktioner samt för ändamålet avsatta medel,

därutöver, beträffande de tre första räkenskapsåren

e)  en plan med detaljerade uppskattningar av intäkter
och kostnader avseende direkt försäkring, mottagen
och avgiven återförsäkring,

f)  en prognos för balansräkningen,

g)  uppskattade finansiella medel avsedda att täcka
försäkringsförpliktelser och solvensmarginal."

Artikel 7

De behöriga myndigheterna i hemlandet får inte bevilja
auktorisation för försäkringsverksamhet förrän de har fått

information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska
eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har
kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter skall vägra auktorisation om de, med
hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull
ledning av försäkringsföretaget, bedömer att lämpligheten hos
aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är
tillfredsställande.

AVDELNING IH

HARMONISERING AV VILLKOR FÖR

FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

Kapitel 1

Artikel 8

Artikel 15 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 15

1.  Hemlandet är ensamt ansvarigt för den ekonomiska
tillsynen över försäkringsföretag, inbegripet den del av
verksamheten som företaget bedriver genom filial eller
med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Om de
behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ett
åtagande har gjorts har anledning att anta att
verksamheten i ett försäkringsföretag kan påverka dess
finansiella sundhet, skall de informera de behöriga
myndigheterna i företagets hemland. Dessa skall avgöra
om företaget följer de försiktighetsprinciper som
fastställs genom detta direktiv.

2.  Den finansiella tillsynen skall omfatta kontroll
avseende försäkringsföretagets hela verksamhet, dess
solvens, skapandet av tekniska avsättningar, däri
inbegripet premiereserv och de tillgångar som svarar
häremot, enligt de regler som hemlandet fastställt eller
den praxis som tillämpas i hemlandet, med iakttagande
av de bestämmelser som har antagits på gemenskaps-
nivå.

3.  De behöriga myndigheterna i hemlandet skall kräva
att varje försäkringsföretag har sunda metoder för
administration och bokföring och adekvata rutiner för
intern kontroll."

Artikel 9

Artikel 16 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 16

Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en
medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan

352

Nr L 360/8

392L0096/S

Europeislu gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

medlemsstat skall filialstaten ge de behöriga myndig-
heterna i hemlandet tillstånd att, efter att ha underrättat
de behöriga myndigheterna i filialstaten, själva eller
genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de
uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen
över företaget. Myndigheterna i filialstaten får med-
verka i denna kontroll.'

Artikel 10

Artikel 23.2 och 23.3 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas
med följande:

*2. Medlemsstaterna skall ålägga försäkringsföretag
med huvudkontor inom deras territorium att periodiskt
inge redovisning tillsammans med statistisk
dokumentation som behövs för tillsyn. De behöriga
myndigheterna skall utväxla sådan information och
dokumentation som behövs för tillsynen.

3. Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som
behövs för att säkerställa att de behöriga myndigheterna
har de befogenheter och de resurser som behövs för
övervakning av den verksamhet som bedrivs av
försäkringsföretag med huvudkontor inom respektive
medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som
bedrivs utanför dess territorium, i enlighet med rådets
direktiv som är tillämpliga på sådan verksamhet, i syfte
att kontrollera att direktiven genomförs.

Dessa befogenheter och resurser skall särskilt göra det
möjligt för de behöriga myndigheterna att

a)  göra ingående undersökningar om företagets
ställning och dess verksamhet som helhet, bl.a.
genom att

—  inhämta uppgifter eller begära in handlingar
angående försäkringsrörelsen,

—  göra inspektion på plats i företagets lokaler,

b)  vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder
beträffande företaget, dess ledning eller personer
med avgörande inflytande över företaget för att se
till att företagets verksamhet fortlöpande bedrivs i
enlighet med de lagar och andra författningar som
gäller för företaget i varje medlemsstat, och särskilt
att företaget följer verksamhetsplanen till den del
denna är tvingande, samt för att förhindra eller
mildra verkningarna av överträdelser som kan
skada försäkringstagarnas intressen,

c)  se till att dessa åtgärder vidtas, om nödvändigt
genom tvångsmedel, vid behov på rättslig väg.

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna
befogenhet att inhämta alla upplysningar angående
försäkringsavtal som innehas av förmedlare."

Artikel 11

1.   Artikel 6.2 — 6.7 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.    Varje medlemsstat skall, på de villkor som ställts upp i
nationell lag, ge företag med huvudkontor inom dess terri-
torium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna be-
stånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av
etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster,
till ett acceptkontor etablerat inom gemenskapen, dock under
förutsättning att de behöriga myndigheterna i acceptkontorets
hemland intygar att acceptkontoret har tillräcklig solvens-
marginal sedan överlåtelsen beaktats.

3.    Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta sådana
egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd anting-
en av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla
tjänster, skall filialstaten rådfrågas.

4.    I de fall som avses i punkt 2 och 3 skall de behöriga
myndigheterna i det överlåtande företagets hemland ge
tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande av
de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där åtagandet
har gjorts.

5.    De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som
rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de mottagit
begäran, lämna sina synpunkter eller sitt tillstyrkande till de
behöriga myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets
hemland. Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat
något svar inom denna tid skall detta tolkas som att de har
givit sitt stöd eller sitt tysta medgivande.

6.    En överlåtelse som tillåtits med stöd av denna artikel
skall offentliggöras i den medlemsstat där åtagandet har gjorts
i överensstämmelse med nationell lag. Sådana överlåtelser
skall automatiskt bli gällande gentemot försäkringstagare, de
försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen
medför rättigheter eller skyldigheter.

Denna bestämmelse skall inte inverka på medlemsstaternas rätt
att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en
fastställd tid efter en överlåtelse.

Artikel 12

1. Artikel 24 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med
följande:

•Artikel 24

1. Om ett företag inte följer bestämmelserna i
artikel 17 får den behöriga myndigheten i dess hemland,
efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i de

353

23 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/9

medlemsstater där åtagandet skett om sin avsikt,
förbjuda företaget att fria förfoga över sina tillgångar.

2.  I syfte aa återställa finansiell stabilitet i ett företag
vars solvensmarginal underskrider det minimum som
föreskrivs i artikel 19, skall den behöriga myndigheten
i hemlandet kräva att företaget för godkännande av
myndigheten framlägger en plan för hur en sund
finansiell ställning skall återställas.

I undantagsfall får den behöriga myndigheten när den
bedömer att företagets finansiella ställning kommer att
ytterligare försämras, även begränsa företagets rätt eller
helt förbjuda företaget att fritt förfoga över sina
tillgångar. Myndigheten skall därvid underrätta de
behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater inom
vilkas territorier företaget bedriver verksamhet om alla
åtgärder den har vidtagit, varpå dessa myndigheter på
den första medlemsstatens begäran skall vidu samma
åtgärder.

3.  Om föreUgets solvensmarginal nedgår under den
garantifond som anges i artikel 20, skall den behöriga
myndigheten i hemlandet begära att föreuget
överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering till
myndigheten för godkännade.

Myndigheten får vidare inskränka föreUgets rätt, eller
helt förbjuda föreuget, att fritt förfoga över sina
tillgångar. Myndigheten skall i sådana fall underrätta de
behöriga myndigheterna i andra medlemssuter inom
vilkas territorier föreuget bedriver verksamhet om
detta, varpå dessa myndigheter på den förstnämnda
myndighetens begäran skall vidu samma åtgärder.

4.  De behöriga myndigheterna får dessutom vidu alla
åtgärder som behövs för att säkerställa de försäkrades
intressen i de situationer som anges i punkterna 1—3.

5.  Varje medlemssut skall vidu de åtgärder som är
nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att
kunna förbjuda föreug att fritt förfoga över tillgångar
som är belägna inom dess territorium om föreUgets
hemland begär detta i de fall som anges i punkterna
1 — 3, och hemlandet skall i sådana fall ange vilka
tillgångar som skall omfattas av åtgärderna."

Artikel 13

Artikel 26 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

'Artikel 26

1. Den auktorisation som ett försäkringsföreUg
beviljats av den behöriga myndigheten i sitt hemland,
kan återkallas av samma myndighet om föreuget

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader,
uttryckligen avstår frän den eller upphör att driva
verksamhet under längre tid än sex månader, såvida

inte den berörda medlemssuten har utfärdat
bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall
automatiskt upphör,

b)  inte längre uppfyller villkoren för eublering,

c)  inte inom föreskriven tid kunnat vidu de åtgärder
som angivits i en sådan rekonstruktions- eller
finansieringsplan som avses i artikel 24,

d)  allvarligt åsidosätter de förpliktelser föreuget har
enligt de bestämmelser det omfattas av.

När en auktorisation återkallas eller upphör, skall den
behöriga myndigheten i föreUgets hemland anmäla detta
till de behöriga myndigheterna i de övriga medlems-
sutema, vilka skall vidu lämpliga åtgärder för att
hindra föreuget från att påbörja en ny verksamhet inom
deras territorier med stöd av reglema om
eubleringsffihet eller frihet att tillhandahålla tjänster.
Den behöriga myndigheten i hemlandet skall i samarbete
med de övriga myndigheterna vidu alla åtgärder som
behövs för att säkerställa de försäkrades intressen och i
synnerhet inskränka föreUgets rätt att fritt förfoga över
sina tillgångar enligt artikel 24.1, 24.2 andra stycket
eller 24.3 andra stycket.

2. Varje beslut att återkalla en auktorisation skall
åtföljas av noggranna uppgifter om skälen härför och
det berörda föreuget skall underrättas om beslutet."

Artikel 14

1.    Medlemssutema skall kräva att varje fysisk eller
juridisk person som avser att direkt eller indirekt förvärva ett
kvalificerat innehav i ett försäkringsföreUg först skall
underrätta de behöriga myndigheterna i föreUgets hemland om
storleken av det tilltänkU innehavet. En ägare skall likaså
underrätta de behöriga myndigheterna i föreUgets hemland om
han avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att
hans andel av rösteulet eller av kapiulet kommer att uppgå
till eller överstiga 20 %, 33 %, 50 % eller så att försäkrings-
föreuget kommer att fä ställning av dotterföreug.

De behöriga myndigheterna i föreUgets hemland skall ha rätt
att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse
som föreskrivs i försu stycket har lämnats, motsätta sig det
avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att
säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för försäkrings-
föreuget bedömer att lämpligheten hos de personer som avses
i föregående stycke inte är tillfredsställande. Om myndig-
heterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en
tidsgräns inom vilken förvärvet skall genomföras.

2.   Medlemssutema skall kräva att varje fysisk eller
juridisk person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett
kvalificerat innehav i ett försäkringsföreUg först skall
underrätta de behöriga myndigheterna i föreUgets hemland om

354

Nr L 360/10

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

storleken av innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den
som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att
hans andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %,
33 % eller 50 %, eller så att försäkringsföretagets ställning
som dotterföretag därigenom skulle upphöra.

3.    Försäkringsföretaget skall, då det får kännedom därom,
underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemländer om
sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkrings-
företagets kapital som får till följd att innehav överstiger eller
understiger något av de gränstal som anges i punkterna 1 och

2.

Varje försäkringsföretag skall också, minst en gång om året,
underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om namnen på
aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om
storleken på sådana innehav, så som framgår t.ex. av uppgif-
ter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och med-
lemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med
föreskrifter som gäller för börsregistrerade bolag.

4.    Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses
i punkt 1, utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att
vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av försäk-
ringsföretaget, kräva att de behöriga myndigheterna i hem-
landet vidtar åtgärder. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i
förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkstäl-
lande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten
till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier
eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller
juridiska personer, som underlåter aa lämna sådana under-
rättelser, som avses i punkt 1. Om aktier eller andelar har
förvärvats trots att de behöriga myndigheterna i hemlandet har
motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de
åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att
rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna
röster skall vara ogiltiga eller att de fir förklaras ogiltiga.

Artikel 15

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje person som
tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndigheter,
liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga
myndigheters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt.
Tystnadsplikten skall innebära att inga förtroliga upplysningar
som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller
myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som
omöjliggör identifikation av enskilda försäkringsföretag, dock
med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig
lagstiftning.

Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller
underkastats tvångslikvidation, får dock förtroliga uppgifter
som inte berör tredje part som strävar efter att rädda
företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella
förfaranden.

2.   Vad som sägs i punkt 1 skall inte hindra medlems-
staternas behöriga myndigheter att utbyta information i
enlighet med direktiv som gäller för försäkringsföretag. För
sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt punkt 1.

3.   Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal för utbyte av
information med behöriga myndigheter i tredje land, om den
information som överlämnas är föremål för sekretess i
mottagarlandet som minst är likvärdig med den som föreskrivs
i denna artikel.

4.    Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig informa-
tion enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den
endast i tjänsten och där endast

—   för att kontrollera att villkoren för att försäkringsföretag
skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att under-
lätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med
avseende på kontroll av tekniska avsättningar,
solvensmarginal, redovisning och rutiner för
administration samt intemkontroll,

—    för att ålägga sanktioner,

—   vid överklagande i administrativ ordning av beslut som
fattats av den behöriga myndigheten,

—   vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 50
eller med stöd av särskilda bestämmelser i direktiv
antagna med avseende på försäkringsföretag.

5.   Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra
hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter
i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndig-
heter i olika medlemsstater i fall då informationen lämnas till

—   myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen
över kreditinstitut och andra finansiella organisationer
samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella
marknader,

—   organ som har befattning med försäkringsföretags
konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden,

—   personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk-
ringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper

355

392L0096/S

9.12.92

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/11

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ
som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garanti-
fonder lämna sådan information som är nödvändig för att
dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som
mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara
underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i punkt 1.

6. Medlemsstaterna får vidare, utan hinder av punkterna 1
och 4, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss
information lämnas ut till andra organ inom deras centrala
förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över
kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och
försäkringsbolag samt till personer som företräder sådana
organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt
för utövande av offentlig tillsyn.

Vidare skall medlemsstaterna föreskriva att sådan information
som erhållits med stöd av punkterna 2 och 5 och sådan som
erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel 16 i
direktiv 79/267/EEG aldrig får röjas i de fall som sägs i denna
punkt utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter
som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i
den medlemsstat i vilken inspektionen utfördes.

Artikel 16

Artikel 13 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 13

1.  Med förbehåll för vad som anges i punkterna 3 och
7 får inget företag auktoriseras både enligt detta direktiv
och enligt direktiv 73/239/EEG.

2.  Medlemsstaterna får dock föreskriva att

—  företag som auktoriserats enligt detta direktiv även
kan få auktorisation i enlighet med artikel 6 i
direktiv 73/239/EEG för sådana risker som anges
i bilagan till det direktivet under försäkrings-
klassema 1 och 2,

—  företag som har auktoriserats enligt artikel 6 i
direktiv 73/239/EEG får auktoriseras i enlighet
med detta direktiv endast för sådana risker som
anges i bilagan till det direktivet under
försäkringsklassema 1 och 2.

3.  I den mån annat ej följer av punkt 6 får företag
som avses i punkt 2 och sådana som vid tidpunkten för
anmälan av detta direktiv samtidigt driver verksamhet

som täcks både av detta direktiv och av direktiv
73/239/EEG fortsätta därmed, under förutsättning att
det för varje verksamhetsform upprättas en särskild
förvaltning i enlighet med artikel 14.

4.  Medlemssutema får föreskriva att de föreug som
avses i punkt 2 skall för hela sin verksamhet följa de
redovisningsregler som gäller för föreug som
auktoriserats enligt detta direktiv. I avvakun på
samordning i detta avseende får medlemssutema även
i fråga om regler om likvidation föreskriva att
verksamhet som avser sådana risker som anges under
försäkringsklassema 1 och 2 i bilagan till direktiv
73/239/EEG och som bedrivs av föreug som avses i
andra stycket skall följa de regler som gäller för
livförsäkringsverksamhet.

5.  När ett föreug bedriver sådan verksamhet som
avses i bilagan till direktiv 73/239/EEG har finansiella,
affärsmässiga eller administrativa kopplingar till ett
annat föreug som bedriver verksamhet som avses i detta
direktiv, skall de behöriga myndigheterna i de
medlemssuter inom vilkas territorier huvudkontoren för
ovannämnda föreug är belägna säkerställa att respektive
föreugs redovisning inte förlorar i tydlighet genom
avul mellan föreUgen eller genom någon åtgärd som
skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och
intäkter.

6.  Varje medlemssut får föreskriva att föreug med
huvudkontor belägna inom dess territorium skall, inom
en tidsperiod som bestäms av medlemssuten, upphöra
med sådan samtidigt bedriven verksamhet som de
utövade vid den tidpunkt då detta direktiv anmäldes.

7.  Bestämmelserna i denna artikel skall ses över på
grundval av en rapport från kommissionen till rådet mot
bakgrund av en framtida harmonisering av likvidations-
reglema och i vart fall före den 31 december 1999."

Artikel 17

Artikel 35 i direktiv 79/267/EEG och artikel 18 i direktiv
90/619/EEG skall utgå.

Kapitel 2

Artikel 18

Artikel 17 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

■Artikel 17

1. Hemlandet skall föreskriva att varje försäkrings-
föreUg skapar tillräckliga försäkringstekniska

356

392L0096/S

Nr L 360/12

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

avsättningar, inklusive premiereserver, i förhållande till
företagets hela verksamhet.

Storleken på dessa avsättningar skall bestämmas enligt
de regler som fastställs i enlighet med följande
principer:

A. i) Storleken på de tekniska livförsäkrings-
avsättningama skall beräknas efter en
tillräckligt försiktig prospektiv försäkrings-
matematisk metod med beaktande av alla
åtaganden för framtiden såsom dessa framgår
av försäkringsvillkoren för varje gällande
avtal, inbegripet

—  alla garanterade förmåner inklusive
garanterade återköpsvärden,

—  återbäringsbelopp som försäkringstagarna,
kollektivt eller individuellt, är berättigade
till oavsett hur denna återbäring benämns
och oavsett om den är förvärvad,
deklarerad eller tilldelad,

—  alla optioner försäkringstagarna har rätt
till enligt avtalsvillkoren,

—  omkostnader inklusive provisioner,

med hänsyn till framtida premieintäkter.

ii)  En retrospektiv metod är tillåten, om det kan
visas att därmed beräknade tekniska
avsättningar inte blir lägre än enligt en
tillräckligt försiktig prospektiv beräkning eller
om en prospektiv metod inte är tillämplig för
den berörda avtalstypen.

iii) En försiktig beräkning är inte liktydig med en
beräkning på grundval av de värden som anses
mest sannolika, utan skall innehålla en
tillräcklig marginal för ogynnsamma avvikelser
från de relevanta faktorerna.

iv) Metoden vid beräkning av de tekniska
avsättningarna skall inte bara vara försiktig i
sig, utan måste vara det även med beaktande
av den metod som används vid värdering av de
tillgångar som svarar mot dessa avsättningar.

v)  Tekniska avsättningar skall beräknas separat
för varje avtal. Lämpliga approximeringar
eller genomsnittsbaserade beräkningar tillåts
emellertid när det är troligt att de ger ungefär
samma resultat som individuella beräkningar.
Principen om separat beräkning får inte på
något sätt hindra skapandet av ytterligare
avsättningar för allmänna risker som inte är
individualiserade.

vi) Om ett avtals beräknade återköpsvärde är
garanterat skall de beräknade premiereserverna

för avtalet vid varje tidpunkt
vara minst så stora som det garanterade
värdet vid samma tid.

B. Den räntesats som skall användas skall väljas med
försiktighet. Den skall bestämmas enligt de regler
som fastställs av den behöriga myndigheten i
hemlandet med tillämpning av följande principer:

a)  För alla avtal skall den behöriga myndigheten
i företagets hemland fastställa en eller flera
maximiräntesatser, varvid följande regler skall
tillämpas:

i)  Om avtal innehåller en garanterad
räntesats skall den behöriga myndigheten
i hemlandet fastställa en enda maximi-
räntesats. Denna räntesats får variera
beroende på i vilken valuta kontraktet har
upprättats, under förutsättning att den inte
överstiger 60 % av räntesatsen på stats-
obligationer i den valuta avtalet
upprättats. I det fall avtalet upprättats i
ecu, skall denna gräns bestämmas i
förhållande till de lån i ecu som gemen-
skapens institutioner har upptagit.

Om en medlemsstat, till följd av andra
meningen i föregående stycke, beslutar att
fastställa en maximiräntesats för avtal
upprättade i en annan medlemsstats
valuta, skall den först tillfråga den
behöriga myndigheten i den medlemsstat
i vars valuta avtalet har upprättats.

ii)  Om ett företags tillgångar inte värderats
till inköpspriset får en medlemsstat dock
kräva att en eller flera maximiräntesatser
beräknas med beaktande av avkastningen
på de motsvarande tillgångar företaget vid
tillfället har, med avdrag för en
försiktighetsmarginal och, i synnerhet i
fråga om avtal med periodisk premie,
dessutom med beaktande av den
förväntade avkastningen på framtida
tillgångar. Försiktighetsmarginalen och
den eller de maximiräntesatser som
tillämpas på den beräknade avkastningen
på framtida tillgångar skall fastställas av
den behöriga myndigheten i hemlandet.

b)  Fastställandet av en maximiräntesats innebär
inte att ett föreug är skyldigt att tillämpa en
räntesats som är så hög.

c)  Hemlandet kan besluu att inte tillämpa punkt
a för följande avulskategorier:

— Fondförsäkringsavul (unit-linked).

— Försäkringsavul med engångspremie för
en tid av högst åtta år.

357

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/13

— Försäkringsavtal utan rätt till återbäring
och livränteavtal utan återköpsvärde.

I de fall som avses i de sista två strecksatserna

i första stycket kan genom försiktigt val av
räntesats hänsyn tas till den valuta i vilken ett
avtal upprättats och till däremot svarande
tillgångar som företaget vid tillfället har och,
om föreUgets tillgångar us upp till marknads-
värde, den förvänude avkastningen på
framtida tillgångar.

Den räntesats som används får inte i något fall
vara högre än den avkastning som beräknats
på tillgångarna i enlighet med de redovisnings-
regler som gäller i hemlandet, minskad med
lämpligt avdrag.

d)  MedlemssUten skall kräva att ett föreug i sin
redovisning gör avsättning för aa täcka
ränteåuganden gentemot försäkringsUgare om
den nuvarande eller förvänude avkastningen
på föreUgets tillgångar inte är tillräcklig för
aa täcka sådana åuganden.

e)  Kommissionen och medlemssutemas behöriga
myndigheter som så begär skall underrättas om
de maximiräntesatser som fastställs enligt a.

C.  De sutistiskaberäkningselementenochanugandena
om omkostnader skall väljas med försiktighet och
med beakunde av i vilken sut åugandet gjorts,
vilket slags försäkring det är frågan om och de
förvaltningskostnader och provisioner som kan
förväntas.

D.  I fråga om försäkringar med rätt till återbäring får
i den metod som används för beräkning av tekniska
avsättningar hänsyn us, antingen implicit eller
explicit, till framtida återbäringar av varje slag i
överensstämmelse med övriga anuganden om den
framtida utvecklingen samt den nuvarande metoden
för fördelning av återbäring.

E.  Reservering för framtida omkostnader får göras
implicit, t.ex. genom att framtida premier beräknas
med avdrag för förvaltningskostnader. Den
sammanlagda reserveringen, antingen explicit eller
implicit, får dock inte vara mindre än vad resulutet
av en försiktig bedömning av framtida utgifter
skulle ge.

F.  Metoden för beräkning av tekniska avsättningar får
inte ändras från år till år på grund av godtyckliga
förändringar av metoden eller beräkningsgrunderna
och skall vara utformad så att återbäringsmedlen
fördelas på ett skäligt sätt under försäkringsavulens
löptid.

2. FörsäkringsföreUg skall ge allmänheten tillgång till
uppgifter om de grunder och metoder som används vid

beräkning av de tekniska avsättningarna, inklusive
avsättningar för återbäring.

3.  Hemlandet skall kräva av varje försäkringsföreUg
att de tekniska avsättningarna för dess samlade
verksamhet täcks av motsvarande tillgångar i enlighet
med artikel 24 i direktiv 92/96/EEG. I fråga om
verksamhet som utövas inom gemenskapen måste dessa
tillgångar finnas där. Medlemssutema får inte kräva att
försäkringsföreugen har sina tillgångar i en viss
bestämd medlemssut. Hemlandet får dock medge
lättnader i föreskrifterna om var tillgångarna skall
finnas.

4.  Om hemlandet medger att de försäkringstekniska
avsättningarna får täckas av fordringar hos åter-
försäkringsgivare skall de fastställa den tillåtna
procentsatsen. MedlemssUten får i sådant fall inte
framställa krav på var de tillgångar som motsvarar
dessa fordringar skall vara lokaliserade."

^rtikeZ 19

Premien för nya försäkringar skall utifrån rimliga
försäkringsmatematiska anuganden vara tillräcklig för att
försäkringsföreuget skall kunna uppfylla alla sina åuganden
och i synnerhet för att kunna skapa tillräckliga försäkrings-
tekniska avsättningar.

Vid denna bedömning får hänsyn us till alla delar av ett
försäkringsföreUgs ekonomiska situation. Dock får andra
medel än premier och därav härrörande avkastning inte
systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det
på lång sikt kan äventyra föreUgets soliditet.

Artikel 20

De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall
vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som
föreuget bedriver så att dess investeringar, vilka skall vara
diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar säkerhet,
avkastning och likviditet.

Artikel 21

1. Hemlandet får inte godkänna att försäkringsföreUg
täcker sina tekniska avsättningar med andra slag av tillgångar
än följande:

A. Investeringar

a) Skuldförbindelser, obligationer och andra penning- och
kapiulmarknadsinstrument.

358

Nr L 360/14

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

b)    utlåning,

c)    aktier och andra andelar med rörlig avkastning,

d)    andelar i företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper och andra investeringsfonder,

e)    mark, byggnader och rättigheter i fast egendom.

B.   Fordringar

f)    fordringar på återförsäkrare, inklusive återförsäkrares
del av de tekniska avsättningarna,

g)   depositioner och andra fordringar på försäkringsföretag
som avgivit återförsäkring,

h)   fordringar på försäkringstagare och förmedlare som
härrör från verksamhet med direkt försäkring och
återförsäkring,

i)     livförsäkringslån,

j)    utestående skatteåterbäringar,

k)    fordringar på garantifonder.

C.   Övrigt

l)    andra materiella anläggningstillgångar än mark och
byggnader, värderade efter en betryggande av-
skrivningsplan,

m)   kassa och banktillgodohavanden i kreditinstitut och
andra organ med tillstånd att motta insättningar,

n)    förutbetalda anskaffningskostnader,

o)   upplupna räntor och hyror samt andra upplupna
inkomster och förskottsbetalningar,

p)    återgångsrättigheter vid upplåtelse av fast egendom
(reversionary interests).

När det gäller de försäkringsgivare som uppträder under
beteckningen Lloyd’s skall bland tillgångsslagen också ingå
garantier och remburser utfärdade av kreditinstitut enligt
definitionen i direktiv 77/780/EEG' eller av försäkringsföretag
samt verifierbara belopp som härrör från livförsäkringsavtal
i den utsträckning de ingår i fonder som tillhör medlemmarna.

¹ Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om
samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och
driva verksamhet i kreditinstitut (EGT nr L 322, 17.12.1977,
s. 30). Direktivet senast ändrat genom direktiv 89/646/EEG (EGT
nr L 386, 30.12.1989, s. 1).

Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag medtagits
i första stycket skall inte innebära att alla former av tillgångar
automatiskt godkänns som täckning för tekniska avsättningar.
Hemlandet skall fastställa mer detaljerade regler med villkor
för användningen av godtagbara tillgångar. I samband med
detta kan hemlandet komma att kräva materiella säkerheter
eller garantier, särskilt i fråga om fordringar på återförsäk-
rare.

Då hemlandet fastställer och tillämpar dessa regler skall den
särskilt se till att följande principer iakttas:

i)    Tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar skall
värderas exklusive varje skuld som härrör ur förvärvet.

ii)   Alla tillgångar skall värderas på ett betryggande sätt
med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. I
synnerhet får andra materiella anläggningstillgångar än
mark och byggnader endast godkännas som täckning för
tekniska avsättningar om de är värderade enligt en
betryggande avskrivningsplan.

iii)   Lån — oavsett om de ges till företag, stater eller in-
ternationella organisationer, lokala eller regionala
myndigheter eller till fysiska personer — får endast god-
kännas som täckning för tekniska avsättningar om det
finns tillräckliga garantier för deras säkerhet, oavsett
om garantierna är grundade på låntagarens betal-
ningsförmåga,pantförskrivning,bankgarantier,garantier
som lämnats av försäkringsföretag eller andra former av
säkerhet.

iv)   Derivatinstrument, såsom optioner, standardiserade
terminsavtal (furnres) och svappar med anknytning till
tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar får an-
vändas i den utsträckning som de bidrar till att minska
investeringsriskema eller underlättar en effektiv port-
följförvaltning. De måste värderas försiktigt och får
beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångar-
na.

v)   Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon
reglerad marknad får tillåtas som täckning för tekniska
avsättningar endast om de är kortfristigt realiserbara
eller utgörs av ägarandelar i kreditinstitut eller
försäkringsföretag i den utsträckning som är tillåten
enligt artikel 8 i direktiv 79/267/EEG, eller i
investeringsföretag etablerade i en medlemsstat.

vi)   Lån till och fordringar hos tredje part får endast god-
kännas som täckning för tekniska avsättningar efter
avdrag för samtliga eventuella skulder till samma tredje
part.

359

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/15

vii)  Värdet av län och fordringar som godkänns som
täckning för tekniska avsättningar måste beräknas med
försiktighet med vederbörlig hänsyn till risken för att de
inte kan realiseras. I synnerhet får lån till försäkrings-
tagare och förmedlare i samband med direkta
försäkringstransaktioneiochåterförsäkringstransaktioner
endast godkännas om de inte har varit förfallna till
betalning längre tid än tre månader.

viii)  Om bland tillgångarna ingår någon investering i ed
dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäk-
ringsföretagets investeringar för dess räkning, skall
hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som fastställs i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet
kan behandla andra dotterföretags tillgångar på samma
sätt.

ix)   Förutbetalda anskaffningskostnader får godkännas som
täckning för tekniska avsättningar endast i den
utsträckning som detta är förenligt med beräkningen av
premiereserven.

2. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall,
om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av
artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt
acceptera andra kategorier av tillgångar som täckning för
tekniska avsättningar.

Artikel 22

1. I fråga om tillgångar som motsvarar tekniska avsätt-
ningar skall hemlandet föreskriva att varje försäkringsföretag
högst får investera följande:

a)    10 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar
i en tomt eller en byggnad, eller i en grupp tomter eller
byggnader som är belägna så nära varandra att de
faktiskt bör betraktas som en investering.

b)   5 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
aktier och andra överlåtbara värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier, obligationer, skuldförbindelser och
andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från
samma företag eller i lån till samma låntagare, allt
sammantaget, dock med undantag av lån till en statlig,
regional eller lokal myndighet eller till en internationell
organisation i vilken en eller flera medlemsstater är
medlemmar. Denna gräns får höjas till 10 % om högst

40 % av företagets tekniska bruttoavsättningar investe-
ras i lån eller värdepapper, varvid mer än 5 % av
företagets tillgångar investeras hos var och en av
låntagarna och utgivarna.

c)   5 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
lån utan säkerhet, varav 1 % för varje enskilt lån utan
säkerhet, med undantag av lån till kreditinstitut, försäk-
ringsföretag — i den utsträckning detta är förenligt med
artikel 8 i direktiv 79/267/EEG — och investerings-
företag som är etablerade i en medlemsstat. Gränserna
får höjas till 8 % respektive 2 % genom beslut från fall
till fall av den behöriga myndigheten i hemlandet.

d)   3 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i
kontanta medel.

e)    10 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar
i aktier, andra värdepapper som kan jämställas med
aktier och skuldförbindelser som inte omsätts på någon
reglerad marknad.

2. Det faktum att någon gräns inte anges i punkt 1 för
någon viss kategori av investeringar innebär inte att tillgångar
av denna kategori skulle kunna godkännas som täckning för
tekniska avsättningar i obegränsad utsträckning. Hemlandet
skall fastställa närmare bestämmelser med villkor för använd-
ningen av godtagbara tillgångar. Den skall särskilt sörja för att
följande principer iakttas då dessa regler fastställs och tilläm-
pas:

i) Tillgångarna som motsvarar de tekniska avsättningarna
skall vara diversifierade och ha en sådan spridning att
frihet från ett alltför stort beroende av något särskilt
slag av tillgångar eller någon särskild investering eller
marknad säkerställs.

ii)    Investeringar som på grund av tillgångens art eller
utställarens soliditet innebär en hög risknivå skall
begränsas till en betryggande nivå.

iii)   Vid begränsningar av vissa kategorier av tillgångar skall
hänsyn tas till hur återförsäkring behandlats vid be-
räkningen av de tekniska avsättningarna.

iv) Om bland tillgångarna ingår någon investering i ett
dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkrings-
företagets investeringar för dess räkning, skall hem-
landet vid tillämpningen av de regler och principer som
fastställs i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får
behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt.

360

Nr L 360/16

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

v)   Av de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna
skall den procentuella andel som utgörs av icke likvida
investeringar hållas på en betryggande nivå.

vi)   Om bland företagets tillgångar ingår lån till, eller
skuldebrev som utfärdats av, vissa kreditinstitut får
hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer
som fastslås i denna artikel beakta de underliggande
tillgångar som dessa kreditinstitut innehar. Detta får
dock endast ske om kreditinstitutet har sitt huvudkontor
i en medlemsstat, är helägt av denna medlemsstat
och/eller lokala myndigheter i denna stat och dess
verksamhet, enligt dess stiftelseurkund och bolags-
ordning, består i att förmedla lån till staten eller lokala
myndigheter eller lån som garanteras av dessa eller lån
till organ som har nära samband med staten eller med
lokala myndigheter.

3.   I samband med de närmare bestämmelserna med villkor
för användningen av godtagbara tillgångar skall medlemsstaten
tillämpa större restriktivitet i fråga om

—    lån utan bankgaranti, garanti från försäkringsföretag,
säkerhet mot inteckning eller annan form av säkerhet,
jämfört med lån med sådan säkerhet,

—   fondföretag som inte är samordnade enligt direktiv
85/611/EEG¹ och andra investeringsfonder, jämfört med
fondföretag som är samordnade enligt det nämnda
direktivet,

—   värdepapper som inte omsätts på någon reglerad
marknad, jämfört med värdepapper som omsätts på en
sådan marknad,

—   obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och
kapitalmarknadsinstrument som inte utfärdats av stater,
lokala eller regionala myndigheter eller företag i zon A,
enligt defmitionen i direktiv 89/647/EEG², eller som
utfärdats av internationella organisationer till vilka inte
minst en medlemsstat i gemenskapen är ansluten,
jämfört med samma slag av finansiella instrument som
utfärdats av de ovannämnda organen.

4.    Medlemsstaterna får höja den gräns som fastställs i
punkt 1 b till 40 % i fråga om vissa skuldförbindelser som

¹ Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om
samordning av lagar och andra författningar som avser föreug för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)
(EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet ändrat genom
direktiv 88/220/EEG (EGT nr L 100, 19.4.1988, s. 31).

³ Rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om
kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (EGT nr L 386, 30.12.1989,
s. 14).

utfärdats av ett kreditinstitut med huvudkontor inom gemen-
skapen som enligt lag står under särskild offentlig tillsyn i
syfte att skydda innehavarna av sådana skuldförbindelser.
Särskilt skall de belopp, som härrör från de utfärdade
skuldförbindelserna, enligt lag investeras i tillgångar som,
under hela giltighetstiden för skuldförbindelserna, kan täcka
fordringar som har samband med dessa och som, i händelse av
utställarens betalningsoförmåga, prioriteras för återbetalning
av kapital och upplupen ränta.

5.    Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings-
företag skall investera i vissa slag av tillgångar.

6.    Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall,
om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av
artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt
acceptera undantag frän reglema i punkt 1 a — 1 e.

Artikel 23

1.    I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är
direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag eller till
värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett
försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, skall de
tekniska avsättningarna avseende förmånerna så nära som
möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där
uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

2.    I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är
direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat
referensvärde än de som avses i punkt 1, skall de tekniska
avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt
motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara
referensvärdet eller, i det fall uppdelning på andelar inte har
skett, av tillgångar med tillräcklig säkerhet och
omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de
tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

3.    Artiklarna 20 och 22 skall inte tillämpas på tillgångar
som innehas för att svara mot förpliktelser som är direkt
knutna till sådana förmåner som avses i punkterna 1 och 2.
Hänvisningar till de tekniska avsättningar som nämns i artikel
22 skall avse tekniska avsättningar med undantag för sådana
som avser denna typ av förpliktelser.

4.    1 fall förmåner som avses i punkterna 1 och 2 innefattar
en garanterad avkastning på investeringen eller någon annan
garanterad förmån, skall motsvarande ytterligare

361

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/17

tekniska avsättningar omfattas av reglema i artiklarna 20, 21
och 22.

Artikel 24

1.    Vid tillämpning av artikel 17.3 och artikel 28 i direktiv
79/267/EEG skall medlemsstaterna följa bilaga 1 till detta
direktiv i fråga om matchningsregler.

2.    Denna artikel skall inte tillämpas på åtaganden som
avses i artikel 23 i detta direktiv.

Artikel 25

Artikel 18 andra stycket punkt 1 i direktiv 79/267/EEG skall
ersättas med följande:

"1. Av tillgångar i företaget som är fria från alla
förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella
värden. Särskilt skall följande tillgångar ingå:

— Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett
ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garanti-
kapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton,
förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

a)  I stiftelseurkund och bolagsordning skall
föreskrivas att betalningar från dessa konton
till medlemmar endast får ske i den
utsträckning detta inte medför att solvens-
marginalen understiger den föreskrivna nivån
eller, efter att företaget har upplösts, om
samtliga andra skulder i företaget har lösts.

b)  I stiftelseurkund och bolagsordning skall
föreskrivas att, om sådana betalningar sker av
annan anledning än att ett enskilt medlemskap
skall upphöra, de behöriga myndigheterna
skall underrättas minst en månad i förväg och
under denna period kunna förbjuda utbetal-
ningen.

c)  De bestämmelser i stiftelseurkund och
bolagsordning som har samband med dessa
konton får endast ändras om de behöriga
myndigheterna har förklarat sig inte ha några
invändningar mot ändringen, vilket dock inte
påverkar tillämpningen av de kriterier som
anges i punkterna a och b.

— Hälften av ännu inte inbetalt aktiekapital eller
garantikapital, så snart den inbetalda delen av
nämnda kapital uppgår till 25 %.

— Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar
ingångna försäkringsförpliktelser.

— Balanserad vinst.

— Kumulativt preferensaktiekapital och förlags-
lånekapital får ingå, men med högst 50 % av
marginalen, varav högst 25 % får bestå av
förlagslån eller kumulativa preferensaktier med
fast löptid, om följande minimikrav är
uppfyllda:

a) För den händelse aa försäkringsföretaget
går i konkurs eller likvidation skall det
finnas bindande avtal om att förlags-
lånekapital och preferensaktiekapital skall
ha prioritet efter alla övriga borgenärers
fordringar och inte får betalas förrän alla
vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande
villkor:

b)  Endast helt inbetalda medel får beaktas.

c)  För förlagslån med fast löptid skall den
ursprungliga löptiden vara minst fem år.
Senast ett år före förfallodatum skall
försäkringsföretaget till de behöriga
myndigheterna för godkännande lämna en
plan för hur solvensmarginalen skall
kunna behållas på, eller ökas till, den
föreskrivna nivån då lånet löper ut, under
minst fem år före förfallodatum såvida
inte den andel av solvensmarginalen som
motsvaras av lånet gradvis har minskat.
De behöriga myndigheterna får tillåta
förtidsinlösen av sådana lån, om
försäkringsföretaget ansöker om detta och
förutsatt att dess solvensmarginal inte
därigenom faller under den föreskrivna
nivån.

d)  Lån utan fast löptid måste ha minst fem
års uppsägning, med undantag av de fall
då de inte längre kan anses ingå i
solvensmarginalen eller då ett förhands-
godkännande från de behöriga myndig-
heterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I
det senare fallet skall försäkringsföretaget
underrätta de behöriga myndigheterna
senast sex månader före det damm då det
avser att göra förtidsinlösen, och företaget
skall därvid ange den faktiska och den
föreskrivna solvensmarginalen, såväl före
som efter återbetalningen. De behöriga
myndigheterna får endast godkänna
återbetalningen om försäkringsföretagets
solvensmarginal inte därigenom faller
under den föreskrivna nivån.

362

Nr L 360/18

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

e)  I låneavtalet får inte ingå någon klausul om att
skulden, under vissa särskilt angivna
omständigheter utöver likvidation av
försäkringsföretaget, kan komma att förfalla
till betalning före de avtalade förfallodagama.

f)  Låneavtalet får endast ändras om de behöriga
myndigheterna har förklarat sig inte ha några
invändningar mot den föreslagna ändringen.

— Upp till 50 % av solvensmarginalen får utgöras av
summan av sådant förlagslånekapital som avses i
föregående strecksats och värdepapper utan fast
löptid och andra instrument, även andra kumulativa
preferensaktier än sådana som avses i föregående
strecksats, som uppfyller följande villkor:

a)  De får inte återbetalas på innehavarens initiativ
eller utan den behöriga myndighetens
förhandsgodkännande.

b)  Utställandeavtalet skall ge försäkringsföretaget
möjlighet att uppskjuta räntebetalningar.

c)  Långivarens fordran på försäkringsföretaget
skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga
prioriterade borgenärer.

d)  Handlingarna vid utställandet av värde-

papperen måste innehålla bestämmelser om att
lånekapital och obetalda räntor får användas
till förlusttäckning och möjliggöra för
försäkringsföretaget   att   fortsätta   sin

verksamhet.

e)  Endast helt inbetalda belopp får beaktas.'

Artikel 26

Senast tre år efter det att detta direktiv har börjat tillämpas
skall kommissionen lämna en rapport till Försäkrings-
kommittén om behovet av ytterligare harmonisering i fråga om
solvensmarginalen.

Artikel 27

Artikel 21 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

■Artikel 21

1. Medlemsstaterna får inte fastställa några regler för
valet av tillgångar som inte ingår i de tekniska
avsättningar som avses i artikel 17.

2.  Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel
17.3, artikel 24.1 — 24.3 och artikel 24.5 samt artikel
26.1 andra stycket, får medlemsstaterna inte begränsa
försäkringsföretagets fria förfogande över de tillgångar,
vare sig de är fast eller lös egendom, som ingår i
auktoriserade försäkringsföretags tillgångar.

3.  Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte
utgöra hinder för sådana åtgärder som medlemsstaterna
är berättigade att vidta i egenskap av ägare till eller
delägare i försäkringsföretag, förutsatt att de försäkrades
intressen tillgodoses.*

Kapitel 3

Artikel 28

Medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en
försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett
försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges
i artikel 6 i direktiv 79/267/EEG om detta avtal inte strider
mot rättsreglerna till skydd för det allmänna bästa i
medlemsstaten för åtagandet.

Artikel 29

Medlemsstaterna får inte anta bestämmelser med krav på
förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och
särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder
för beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar eller
formulär och andra tryckta handlingar för användning i
mellanhavanden med försäkringstagarna.

Utan hinder av första stycket och i uteslutande syfte att
kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande
försäkringsmatematiska principer, får hemlandet föreskriva
regelmässig underrättelse om de tekniska grunderna för
premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar. Detta
krav är inte en förutsättning för att företaget skall få bedriva
sin verksamhet.

Senast fem år efter det att detta direktiv börjat tillämpas skall
kommissionen till rådet överlämna en rapport om
genomförandet av bestämmelserna.

Artikel 30

1. I artikel 15.1 första stycket i direktiv 90/619/EEG skall
orden "i något av de fall som avses i avdelning Hl’ utgå.

363

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/19

2. Artikel 13.2 i direktiv 90/619/EEG, skall ersättas med
följande:

*2. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa punkt 1 på
avtal med en giltighetstid om sex månader eller mindre
och inte heller i fall då försäkringstagaren, på grund av
sin ställning eller på grund av de omständigheter under
vilka avtalet ingåtts, är i behov av detta särskilda skydd.
Medlemsstaterna skall i sina regler särskilt ange i vilka
fall punkt 1 inte skall tillämpas.*

Artikel 31

1.    Innan ett försäkringsavtal ingås skall minst den
information som förtecknats i punkt A i bilaga 2 lämnas till
försäkringstagaren.

2.    Försäkringstagaren skall under hela avtalstiden hållas
informerad om ändringar ifråga om information förtecknad i
punkt B i bilaga 2.

3.    Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts, kan kräva av
försäkringsföretagen aa de lämnar information utöver den som
förtecknats i bilaga 2 endast om det är nödvändigt för att
försäkringstagaren rätt skall förstå de väsentliga delarna av
åtagandet.

4.    Närmare regler för genomförandet av denna artikel och
bilaga 2 skall fastställas av den medlemsstat där åtagandet har
gjorts.

AVSNITT IV

BESTÄMMELSER BETRÄFFANDE
ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET
ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 32

Artikel 10 i direktiv 79/267/EEG skall ersättas med följande:

'Artikel 10

1.  Ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial
inom en annan medlemsstats territorium skall underrätta
hemlandets behöriga myndigheter därom.

2.  Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för
varje försäkringsföretag som önskar etablera en filial i
en annan medlemsstats territorium till underrättelse
enligt punkt 1 samt att lämna uppgifter om följande:

a) Den medlemsstat inom vars territorium
etableringen avses ske.

b)  En verksamhetsplan som bl.a. anger filialens
tilltänkta affärsverksamhet och organi-
sationsstruktur.

c)  Den adress i filialstaten där handlingar skall finnas
tillgängliga och till vilken handlingar kan sändas
och som också skall vara den adress till vilken
samtliga meddelanden till det befullmäktigade
ombudet skall sändas.

d)  Namn på filialens befullmäktigade ombud; denne
skall ha tillräckliga befogenheter för att ingå rätts-
handlingar som binder företaget i förhållande till
tredje part och för att företräda det inför
myndigheter och domstolar i filialstaten. Vad gäller
Lloyd’s får i händelse av tvist i filialstaten på grund
av ingångna förpliktelser de försäkrade inte
behandlas mindre gynnsamt än om tvisten hade
förts mot företag av sedvanligt slag. Ombudet skall
därför ha sådana befogenheter att ulan skall kunna
väckas mot honom och att han skall kunna ingå
bindande rättshandlingar för försäkringsgivarna i
Lloyd’s.

3.  I andra fall än då de behöriga myndigheterna i
hemlandet har anledning att ifrågasätta försäkrings-
föreugets anseende, administrativa struktur eller
finansiella situation eller hyser tvivel om föreUgs-
ledamas eller det befullmäktigade ombudets personliga
lämplighet och yrkesmässiga kvalifikationer och
erfarenheter i samband med den planerade verksam-
heten, skall de inom tre månader från mottagandet av
underrättelse enligt punkt 2 översända den erhållna
informationen till filialsutens behöriga myndighet och
underrätta det berörda föreuget om detta.

De behöriga myndigheterna i hemlandet skall även
intyga att försäkringsföreUget har en minsU solvens-
marginal, beräknad enligt artiklarna 19 och 20.

I fall då de behöriga myndigheterna i hemlandet vägrar
att sända den i punkt 2 omnämnda informationen till de
behöriga myndigheterna i fdialsuten skall skälen härför
lämnas till det berörda föreuget inom tre månader från
det att fullständig information föreligger. En vägran
eller underlåtenhet att överlämna information skall
kunna bli föremål för domstolsprövning i hemlandet.

4.  Innan ett försäkringsföreugs filial inleder sin
verksamhet skall de behöriga myndigheterna i
fdialsuten inom två månader från det att de motugit
underrättelse enligt punkt 3 i tillämpliga fall underrätta
den behöriga myndigheten i hemlandet om de villkor
som, med hänsyn till det allmänna bäsu, gäller för
verksamhet i fdialsuten.

364

Nr L 360/20

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

5. Efter underrättelse från de behöriga myndigheterna
i filialstaten eller, sedan den frist som avses i punkt 4
löpt ut utan att någon underrättelse mottagits, får filialen
etableras och inleda sin verksamhet.

6. Om förändring sker i något av de avseenden som
uppgivits enligt punkt 2 b — 2 d skall försäkringsföre-
taget lämna skriftligt besked till de behöriga myndighe-
terna i hemlandet och i filialstaten minst en månad innan
ändringen företas så att de behöriga myndigheterna i
hemlandet och i filialstaten kan fullgöra sina uppgifter
enligt punkterna 3 och 4.'

Artikel 33

Artikel 11 i direktiv 79/267/EEG skall utgå.

Artikel 34

Artikel 11 i direktiv 90/619/EEG skall ersättas med följande:

'Artikel 11

Ett företag som första gången önskar utnyttja rätten att,
inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, driva
verksamhet i en eller fler medlemsstater skall
dessförinnan anmäla detta till de behöriga myndig-
heterna i hemlandet och därvid ange vilka slag av
åuganden det avser att försäkra.'

Artikel 35

Artikel 14 i direktiv 90/619/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 14

1. Inom en månad efter den anmälan som avses i
artikel 11 skall de behöriga myndigheterna i hemlandet
till den eller de medlemssuter inom vilkas territorier
föreuget avser att driva verksamhet inom ramen för
friheten att tillhandahålla tjänster överlämna följande:

a)  Ett intyg om aa föreuget har en minsu
solvensmarginal, beräknad enligt artiklarna 19 och
20 i direktiv 79/267/EEG.

b)  De försäkringsklasser föreuget har auktoriserats att
erbjuda.

c)  De slag av åuganden som föreuget avser att
försäkra i den medlemssut där tjänsterna utförs.

De skall samtidigt underrätta det berörda föreuget om
detta.

2.  I fall di de behöriga myndigheterna i hemlandet
inte överlämnar i punkt 1 omnämnd information inom
fastställd tid skall de inom samma tidsperiod meddela
skälen för sin vägran till företaget. En vägran skall
kunna bli föremål för domstolsprövning i hemlandet.

3.  Företaget får påbörja verksamheten det datum då
det enligt intyg mottog den i punkt 1 första stycket
omnämnda informationen.'

Artikel 36

Artikel 17 i direktiv 90/619/EEG skall ersättas med följande:

•Artikel 17

Varje ändring som ett föreug avser att göra av de
uppgifter som avses i artikel 11 skall följa det
förfarande som föreskrivs i artiklarna 11 och 14.'

Artikel 37

Artiklarna 10, 12, 13, 16, 22 och 24 i direktiv 90/619/EEG
skall utgå.

Artikel 38

De behöriga myndigheterna i filialsuten eller i den medlems-
sut där tjänsterna utförs får föreskriva att de upplysningar de
enligt detta direktiv har rätt att begära beträffande den verk-
samhet som försäkringsföreUg bedriver inom deras territorier
skall lämnas på det officiella språket, eller de officiella
språken, i den berörda medlemssuten.

Artikel 39

1.    Artikel 19 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.    Filialsuten eller den medlemssut där tjänsterna utförs
får inte anu bestämmelser om krav på förhandsgodkännande
eller löpande redovisning av allmänna och särskilda
försäkringsvillkor, premieuriffer, tekniska grunder för
premieberäkning och beräkning av tekniska avsättningar, eller
av formulär och andra trycku handlingar för användning i
mellanhavanden med försäkringsugarna. För att kontrollera
överensstämmelsen med nationell lagstiftning rörande
försäkringsavul får de av föreug som avser att bedriva
försäkringsverksamhet inom dess territorium med stöd av
eubleringsfriheten eller inom ramen för friheten att till-
handahålla tjänster, endast i ensuka fall kräva redovisning av

365

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/21

dess villkor och andra tryckta handlingar. Detta krav får inte
utgöra en förutsättning för aa företaget skall få bedriva
verksamhet.

Artikel 40

1.    Artikel 20 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.   Varje företag som utövar verksamhet med stöd av
etableringsfriheten eller friheten an tillhandahålla tjänster skall
till de behöriga myndigheterna i filialstaten och/eller i den
medlemsstat där tjänsterna utförs överlämna alla handlingar
som begärs från företaget vid tillämpning av denna artikel, i
den utsträckning även företag med huvudkontor i dessa med-
lemsstater har sådana skyldigheter.

3.   Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat
konstaterar att ett företag som har filial där, eller utövar
verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster
inom statens territorium, inte följer de rättsregler det omfattas
av i denna stat, skall myndigheterna anmoda företaget att vidta
rättelse.

4.    Om företaget i fråga underlåter att vidta de begärda
åtgärderna, skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaten
i fråga underrätta de behöriga myndigheterna i hemlandet om
detta. Dessa skall snarast vidta alla åtgärder som behövs för
att företaget skall åstadkomma rättelse av missförhållandet. De
behöriga myndigheterna i medlemsstaten i fråga skall under-
rättas om arten av sådana åtgärder.

5.    Om företaget fortsätter att överträda rättsregler som
gäller i medlemsstaten i fråga, trots de åtgärder som hem-
landet vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig
otillräckliga eller inte har vidtagits i den medlemsstat det
gäller, får denna medlemsstat, efter att ha underrättat de
behöriga myndigheterna i hemlandet, vidta de åtgärder som
behövs för att hindra eller ingripa mot fortsatta överträdelser,
däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget
att ingå ytterligare försäkringsavtal inom dess territorium.
Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras
territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga
för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

6.    Punkterna 3 — 5 skall inte inverka på de berörda
medlemsstaternas extraordinära befogenheter attvidta lämpliga
åtgärder för att förhindra eller bestraffa oegentligheter inom
deras territorier. Detta innebär också möjlighet att förhindra
att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda
staters territorium.

7.    Punkterna 3 — 5 skall inte inverka på medlemsstaternas
rätt att ingripa mot överträdelser som begåtts inom deras
territorier.

8.    Om det företag som har begått överträdelsen har ett
driftsställe eller innehar egendom i den berörda medlemsstaten
får de behöriga myndigheterna i den staten enligt nationell
lagstiftning tillämpa de administrativa påföljder i form av
tvångsmedel mot driftsstället eller egendomen som är före-
skrivna för överträdelsen.

9.    Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 4 — 8 och som
innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av
försäkringsverksamheten skall vara välgrundad och meddelas
det berörda föreuget.

10.   Vartannat år skall kommissionen till Försäkrings-
kommittén överlämna en rapport med en sammanställning av
det anul och de olika typer av fall i varje medlemssut där
tillstånd förvägrats enligt artikel 10 i direktiv 79/267/EEG
eller artikel 14 i direktiv 90/619/EEG, efter ändring genom
detta direktiv, eller där åtgärder vidugits enligt punkt 5.
Medlemssutema skall samarbeU med kommissionen genom
att förse den med den information som krävs för rapporten.

Artikel 41

Detta direktiv medför inte något hinder för försäkringsföreUg
med huvudkontor i andra medlemssuter att med alla
tillgängliga media marknadsföra sina tjänster i filialsuten eller
i den medlemssut där tjänsterna utförs, med iakttagande av
eventuella regler för formen och innehållet i sådan
marknadsföring som anugits till skydd för det allmänna bäsu.

Artikel 42

1.    Artikel 21 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.    Om ett försäkringsföreUg träder i likvidation skall de
förpliktelser som följer av avul som tecknats genom en filial
eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte
behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av
föreUgets övriga försäkringsavul uun hänsyn till de
försäkrades och förmånsugarnas nationalitet.

Artikel 43

1.    Artikel 23 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.    Varje försäkringsföreUg skall, uppdelat på verksamhet
som bedrivs med stöd av eubleringsfriheten och verksamhet
som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster,
underrätta den behöriga myndigheten i sitt hemland om

366

Nr L 360/22

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

premiebelopp, utan avdrag för återförsäkring, angivna per
medlemsstat och för varje försäkringsklass, I — IX, såsom de
definierats i bilagan till direktiv 79/267/EEG.

Den behöriga myndigheten i hemlandet skall inom rimlig tid
vidarebefordra en sammanställning av dessa uppgifter till varje
berörd medlemsstats behöriga myndighet, som begär detta.

Artikel 44

1.    Artikel 25 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.    Utan att det påverkar tillämpningen av senare
harmonisering skall, beträffande alla försäkringsavtal, uttag av
indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkrings-
premier kunna ske endast i den medlemsstat där ett åtagande
gjorts, i den betydelse som anges i artikel 2 e i direktiv
90/619/EEG och även, såvitt avser Spanien, uttag av sådana
tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska
"Consorcio de compensacién de seguros" för uppfyllandet av
dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som
uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.

Den lag som enligt artikel 4 i direktiv 90/619/EEG är
tillämplig på avtalet skall inte inverka på den tillämpliga
ordningen för skatter och avgifter.

I avvaktan på kommande harmonisering skall varje medlems-
stat, med avseende på de företag som gör åtaganden inom dess
territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller
åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter
och skatteliknande avgifter som skall betalas i enlighet med
första stycket.

AVSNITT V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 45

Medlemsstaterna får medge försäkringsföretag med huvud-
kontor inom deras territorier och för vilka värdet av
byggnader och mark, som används för täckning av deras
tekniska avsättningar, vid anmälan av detta direktiv överstiger
den i artikel 22.1 a fastställda procentsatsen, en övergångstid
som skall vara avslutad senast den 31 december 1998 för att
följa den bestämmelsen.

Artikel 46

1.    Artikel 26 i direktiv 90/619/EEG skall utgå.

2.   Spanien och Portugal får till och med den 31 december
1995, och Grekland till och med den 31 december 1998,

tillämpa följande övergångsförfarande med avseende på avtal
där någon av nämnda medlemsstater är den medlemsstat där
åtagandet görs:

a)   Med avsteg från artikel 8.3 i direktiv 79/267/EEG och
från artiklarna 29 och 39 i det här direktivet, får de
behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater
föreskriva att allmänna och särskilda villkor i
försäkringsavtal skall meddelas dem, innan de får
tillämpas.

b)   Storleken på de tekniska avsättningar som gäller sådana
avtal skall fastställas under överinseende av den berörda
medlemssuten enligt sutens egna regler eller, om
sådana saknas, enligt de förfaranden som fastställts i
den suten enligt detta direktiv. Medlemssuten i fråga
skall enligt de regler och den praxis den anugit enligt
detta direktiv övervaka att dessa tekniska avsättningar
motsvaras av likvärdiga och matchade tillgångar samt
lokaliseringen av dessa.

AVSNITT VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 47

Följande tekniska anpassningar av direktiv 79/267/EEG och
direktiv 90/619/EEG samt av detta direktiv skall anus enligt
det förfarande som har fastställts i direktiv 91/675/EEG:

—    Utvidgning av artikel 8.1 a i direktiv 79/267/EEG till
att omfatta även andra föreugsformer.

—    Ändringar i förteckningen i bilagan till direktiv
79/267/EEG, eller anpassning av dess terminologi med
hänsyn till utvecklingen på försäkringsmarknadema.

—   Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya
finansiella instrument, av de poster som ingår i solvens-
marginalen och som uppräknas i artikel 18 i direktiv
79/267/EEG.

—   Ändring av den minsu garantifond som föreskrivs i
artikel 20.2 i direktiv 79/267/EEG med hänsyn till den
ekonomiska och finansiella utvecklingen.

—   Ändringar, med hänsyn till tillkomsten av nya
finansiella instrument, av den förteckning över
tillgångar som kan godkännas som täckning för tekniska
avsättningar som lämnas i artikel 21 i detta direktiv
samt av de regler för spridning av investeringarna som
fastställs i artikel 22 i detta direktiv.

—   Förändringar av de lättnader beträffande matchnings-
reglema som fastställs i bilaga 1 till detta direktiv med
hänsyn till utvecklandet av nya instrument för
valuusäkring eller de framsteg som gjorts mot en
ekonomisk och monetär union.

367

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/23

Precisering av definitionerna i syfte att säkerställa en
likformig tillämpning av direktiv 79/267/EEG och
90/619/EEG samt av detta direktiv inom hela gemenska-
pen.

Tekniska anpassningar nödvändiga för reglema om
bestämmande av högsta tillåtna räntesatser, i enlighet
med artikel 17 i direktiv 79/267/EEG med ändring i
detta direktiv, särskilt med hänsyn tagen till de framsteg
som gjorts mot en ekonomisk och monetär union.

Artikel 48

1.    Filialer, som har påbörjat sin verksamhet enligt de
bestämmelser som gällde i den medlemsstat där de är
etablerade innan de bestämmelser som skall antas vid
genomförandet av detta direktiv trätt i kraft, skall anses ha
följt det förfarande som föreskrivs i artikel 10.1 — 10.5 i
direktiv 79/267/EEG. Frän och med dagen för det
ikraftträdande som avses i föregående mening skall de
omfattas av artiklarna 17, 23, 24 och 26 i direktiv
79/267/EEG samt av artikel 40 i det här direktivet.

2.    Artiklarna 11 och 14 i direktiv 90/619/EEG, med
ändringar genom detta direktiv skall inte inverka på sådana
rättigheter som har förvärvats av försäkringsföretag som innan
de bestämmelser som antas för tillämpningen av detta direktiv
trätt i kraft bedriver verksamhet inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster.

Artikel 49

Följande artikel 31a skall införas i direktiv 79/267/EEG:

'Artikel 31a

1.  Varje medlemsstat skall, på de villkor som fastställs
i den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och
filialer, som upprättats inom dess territorium och som
omfattas av denna avdelning, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till acceptkontor som är
etablerade i samma medlemsstat, förutsatt att de
behöriga myndigheterna i den medlemsstaten eller, i
tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 30
intygar att acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till
överlåtelsen har nödvändig solvensmarginal.

2.  Varje medlemsstat skall, på de villkor som fastställs
i den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och
filialer, som upprättats inom dess territorium och som
omfattas av denna avdelning, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag
med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsas att
de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten intygar
att acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till
överlåtelsen har nödvändig solvensmarginal.

3.  Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i
den nationella lagstiftningen, tillåter att agenturer eller
filialer, som upprättats inom dess territorium och som
omfattas av denna avdelning, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till en agentur eller
filial, som omfattas av denna avdelning och som
upprättats i en annan medlemsstat, skall medlemsstaten
säkerställa att de behöriga myndigheterna i accept-
kontorets hemland eller, i tillämpliga fall, i den
medlemsstat som avses i artikel 30 kan intyga att
acceptkontoret även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen
har nödvändig solvensmarginal, att lagstiftningen i
acceptkontorets hemland tillåter en sådan överlåtelse
samt att hemlandet har medgivit överlåtelsen.

4.  I de fall som avses i punkterna 1—3 skall den
medlemsstat där den överlåtande agenturen eller filialen
är belägen, om åtagandet inte gjorts i samma stat, in-
hämta medgivande från behöriga myndigheter i den
medlemsstat där åtagandet gjorts, innan den godkänner
överlåtelsen.

5.  De behöriga myndigheterna i de medlemsstater som
rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de
mottagit begäran, lämna sina yttranden eller
medgivanden till de behöriga myndigheterna i det
överlåtande försäkringsföretagets hemland. Om de
rådfrågade myndigheterna inte lämnar något svar inom
denna tid skall detta anses likvärdigt med ett
tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6.  En överlåtelse som godkänts enligt denna artikel
skall offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell
lagstiftning i den medlemsstat där åtagandet gjorts.
Sådana överlåtelser skall automatiskt vara giltiga mot
försäkringstagare, försäkrade och varje annan person
som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de
överlåtna avtalen.

Denna bestämmelse skall inte påverka medlemsstaternas
rätt att ge försäkringstagare möjlighet att säga upp
försäkringsavtalen inom en bestämd tid efter över-
låtelsen.'

Artikel 50

Medlemsstaterna skall se till att beslut rörande ett
försäkringsföretag som fattas enligt lagar och andra
författningar som antas enligt detta direktiv skall kunna bli
föremål för domstolsprövning.

Artikel 51

1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1993 anta
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att

368

Nr L 360/24

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

följa detta direktiv och sätta dem i kraft senast den 1 juli                                 Artikel 52

1994. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
När en medlemsstat antar sädana bestämmelser skall dessa
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en Utfärdat i Bryssel den 10 november 1992.
sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter
om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemssut själv
utfärda.                                                                             Pä rådets vägnar

2. Medlemssutema skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de anur inom det område som omfattas av detu direktiv.

R. NEEDHAM

Ordförande

369

24 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

9.12.92

392L0096/S

Prop. 1994/95:184
Bilaga 7

Europeiska gemenskapernas officiella tidning                           Nr L 360/25

BILAGA 1

MATCHNINGSREGLER

Den valuta i vilken försäkringsgivarens åtaganden skall betalas bestäms i enlighet med följande
regler:

1.    När försäkringssumman enligt avtalet är uttryckt i en viss valuta, skall försäkringsgivarens
förpliktelser anses betalbara i samma valuta.

2.   Medlemssutema får befria föreugen från skyldigheten att täcka tekniska avsättningar,
inklusive premiereserv, med valuumatchande tillgångar, om en tillämpning av ovanstående
regler skulle medföra aa föreuget för aa uppfylla principen om valuumatchning skulle bli
nödsakat aa ha tillgångar i en valuu som inte motsvarar mer än 7 % av tillgångarna i andra
valutor.

3.   Medlemssutema får välja att inte kräva av föreugen aa de skall tillämpa principen om
valuumatchning beträffande förpliktelser som är beulbara i annan valuU än valuun i någon
av gemenskapens medlemssuter, om investeringarna i nämnda valutor är reglerade, om
överföringsrestriktioner gäller för valuun eller om, av liknande skäl, valuun inte är lämplig
för att täcka tekniska avsättningar.

4.   Föreugen behöver inte ha valuumatchande tillgångar då de belopp som skall täckas inte
överstiger 20 % av deras åuganden i en viss valuu.

De toula tillgångarna i samtliga valutor sammanugna skall emellertid minst motsvara
föreugens toula åuganden i dessa valutor sammanugna.

5.    Varje medlemssut får föreskriva att detta krav, när en åtgärd, enligt ovan beskrivna
metoder, skall motsvaras av tillgångar uttrycku i en medlemssuts valuu, också skall anses
uppfyllt när dessa tillgångar är uttrycku i ecu.

370

Nr L 360/26

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

9.12.92

BILAGA 2

INFORMATION TILL FÖRSÄKRINGSTAGARE

Innan ett försäkringsavtal ingäs (A) eller under avtalets löptid (B) skall försäkringstagaren lämnas
följande skriftliga information, vilken skall vara klart och tydligt formulerad och avfattad pä ett
officiellt spräk i den medlemssut där Sugandet gjorts.

Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringsugaren begär det och
medlemssutens lagstiftning tillåter det eller om försäkringsugaren har frihet att välja tillämplig
lag-

A. Innan försäkringsavtal ingås

Uppgifter otn försäkringsföretaget

Uppgifter om åtagandet

a) 1. Företagets namn och juridiska
associationsform

a) 2. Medlemsstat i vilken huvudkontoret, och
i tillämpliga fall den agentur eller den
filial där avtalet ingås, är beläget

a) 3. Huvudkontorets adress och i tillämpliga
fall adressen till den agentur eller den
filial som ingår avtalet

a) 4. Definition av förmåner och optioner

a) 5. Avtalets löptid

a) 6. Hur avtalet kan avbrytas

a) 7. Hur premier skall betalas och
premieperioder

a) 8. Hur återbäring beräknas och fördelas

a) 9. Angivande av återköpsvärde, fribrevs-
värde och i vilken omfattning dessa är
garanterade

a) 10. Uppgifter om premier för varje förmån,
såväl huvudförmåner som, i tillämpliga
fall, tilläggsförmåner

a) 11. I fråga om fond försäkring sav tal (unit-
linked) uppgifter om de andelar till vilka
förmånerna är knutna

a) 12. Uppgift om vilka slags tillgångar som
fondförsäkringsavtal är baserade på

a) 13. Sättet för utövandet av uppsägningsrätten

a) 14. Allmän information om de skatteregler
som gäller för aktuell försäkringstyp

a) 15. Sättet för handläggning av klagomål på
försäkringsavtal från försäkringstagare,
försäkrade eller förmåns tag are och, i
förekommande fall, förekomsten av ett
särskilt organ som handlägger sådana
klagomål utan inskränkning av rätten att
vidta rättsliga åtgärder.

a) 16. Vilken lag som skall tillämpas på avtalet
om partema inte har fritt val eller, om
partema har frihet att välja vilken lag som
skall tillämpas, den lag försäkringsgivaren
föreslår

9.12.92

392L0096/S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:184

Bilaga 7

Nr L 360/27

B. Under försäkringsavtalets löptid

Förutom de allmänna och särskilda försäkringsvillkoren skall följande uppgifter lämnas till
försäkringsugaren under den tid avulet gäller:

Uppgifter om försåkringsförcuget	Uppgifter om åtagandet
b) 1. Vaije ändring av företagets namn, associationssform, huvudkontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den agentur eller den filial där avtalet ingåtts	b) 2. Alla uppgifter som är upptagna i punkt a 4 - 12 i avsnitt A vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet b) 3. Årligen uppgift om återbäringssituationen

372

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)
dels att 7 kap. 5-7 §§ skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 6 § skall betecknas 7 kap. 3 §, 7 kap. 2 §
skall betecknas 7 kap. 4 §, 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 §, 7 kap.
4 § skall betecknas 7 kap. 6 §, 7 kap. 9 a § skall betecknas 7 kap.
10 f §, 7 kap. 10 a § skall betecknas 7 kap. 11 § och 7 kap. 11 § skall
betecknas 7 kap. 11 a §,

dels att 1 kap. 2, 5 och 10 §§, 2 kap. 3-5, 8 och 18 §§, 2 a kap. 1 och
2 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. nya 3-6 §§, 8-10 §§, nya 11 §, 12, 15, 17 och
19 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 5 §, 11 kap. 7 §, 12 kap. 8 och 13 §§,
14 kap. 26 §, 15 kap. 1-6 §§, 19 kap. 1-3, 10, 11, 13 och 13 a §§,
21 kap. 2 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Verksamhet i ett annat land
inom EES”,

dels att det i lagen skall införas 21 nya paragrafer, 1 kap. 9 a §, 2 a
kap. 3-6 §§ och 3 kap. 2 a-2 c §§, 7 kap. 2, 8 a, 10 b-10 g, 11 a och 17
b §§, 14 kap. 26 a och b §§, 19 kap. 11 a § samt närmast före
2 a kap. 1 och 4 §§ två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §‘

Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra för-
fattningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.

Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns i lagen
(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-
rörelse i Sverige och i lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela särskilda föreskrifter
om bedrivande avförsäkringsrörel-
se för att uppfylla Sveriges åtagan-
den till följd av avtal mellan Euro-
peiska gemenskaperna och ett land
utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

lenaste lydelse 1993:1304.

373

Bestämmelserna om livförsäkring,
med undantag för 1 kap. 8 a §
samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§,

- får tillämpas för skadeförsäk-
ringar som avses i 2 kap. 3 a §
första stycket klasserna 1 och 2
samt för avgångsbidragsförsäk-
ringar,

- behöver inte tillämpas för såda-
na livförsäkringar som avses i
2 kap. 3 b § första stycket klasser-
na 1 b och 4 om premien är beräk-
nad och bestämd för längst fem år.

Bestämmelserna om livförsäkring,
med undantag för 1 kap. 8 a §
samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får
tillämpas för skadeförsäkringar
som avses i 2 kap. 3 a § första
stycket klasserna 1 och 2 samt för
avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna om livförsäk-
ring, med undantag för 1 kap. 8 §
samt 7 kap. 2, 22, 23 och 26 §§,
behöver inte tillämpas för sådana
livförsäkringar som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klasserna 1 b
och 4 om premien är beräknad och
bestämd för längst fem är.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera
livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av
försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livför-
säkringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i
2 kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 9, 9 a,
10 a och 11 §§, 8 kap. 18 § samt
14 kap. 7, 21 och 24—28 §§.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i
7 kap. 2 och 11 a §§, 8 kap. 18 §
samt 14 kap. 7, 21 och 24-28 §§.

9 a §

Med ett kvalificerat innehav avses
enligt denna lag ett direkt eller in-
direkt ägande i ett företag, om inne-
havet representerar tio procent
eller mer av kapitalet eller av samt-
liga röster eller annars möjliggör
ett väsentligt inflytande över led-
ningen av företaget.

För skadeförsäkring avses enligt
denna lag med land där risken är
belägen

1. när försäkringen avser bygg-
nad eller byggnad och dess inne-
håll, till den del byggnaden och
innehållet täcks av samma försäk-
ring, det land som egendomen är
belägen i,

2. när försäkringen avser regi-
streringspliktigt fordon, det land
där registreringen skall ske,

3. när försäkringen har en giltig-
hetstid av fyra månader eller
mindre och oberoende av försäk-

^enaste lydelse 1993:1304.

374

ringsklass täcker rese- eller semes- Prop. 1994/95:184
terrisker, det land där försäkrings- Bilaga 8
tagaren har tecknat försäkringen,

4. i andra fall än de som om-
fattas av 1—3, om försäkrings-
tagaren är en fysisk person, det
land där försäkringstagaren har sin
vanliga vistelseort eller, om försäk-
ringstagaren är en juridisk person,
det land där det etableringsställe
som försäkringen gäller är beläget.

För livförsäkring avses enligt
denna lag med land där åtagandet
skall fullgöras, om försäkringstaga-
ren är en fysisk person, det land
där försäkringstagaren har sin
vanliga vistelseort eller, om försäk-
ringstagaren är en juridisk person,
det land där det etableringsställe
som försäkringen gäller är beläget.

10
I fråga om livförsäkringar, som
gäller endast för dödsfall och med-
delas för en tid av längst fem år
eller mot en premie som är beräk-
nad och bestämd för längst fem år
i sänder, får undantag medges från
bestämmelserna om livförsäkring.
Från bestämmelserna om förbud
mot fondemission i 4 kap. 1 § och
vinstutdelning i 12 kap. 2 § samt
bestämmelserna om kapitalbas,
garantibelopp och solvensmaiginal

1 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte
medges.

Undantag från denna lag får med-
ges i fråga om mottagna återför-
säkringar, i den mån det prövas
skäligt. Undantag för ett mottag-
ande bolag som avses i gärde
stycket 3 skall vara förenligt med
Sveriges förpliktelser i fråga om
direkt försäkring enligt avtalet den

2 maj 1992 om Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet.

§³

I fråga om livförsäkringar, som
gäller endast för dödsfall och med-
delas för en tid av längst fem år
eller mot en premie som är beräk-
nad och bestämd för längst fem år
i sänder, får undantag medges från
bestämmelserna om livförsäkring.
Från bestämmelserna om förbud
mot fondemission i 4 kap. 1 § och
vinstutdelning i 12 kap. 2 §, be-
stämmelserna om beräkning av
premiereserv i 7 kap. 2 § samt
bestämmelserna om kapitalbas,
garantibelopp och solvensmarginal
i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23
och 26 §§ får dock undantag inte
medges.

Undantag från denna lag får med-
ges i fråga om mottagna återförsäk-
ringar, i den mån det prövas
skäligt. Undantag för ett mot-
tagande bolag som avses i fjärde
stycket 3 skall vara förenligt med
EG:s rättsakter i fråga om direkt
försäkring.

³Senaste lydelse 1993:1304.

375

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser
från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller
rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för

1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse
under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgens-
försäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a §
tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten
från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en
miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bo-
lagets delägare,

2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt
2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner
och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande
200 000 ecu,

3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant
bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om
direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt för-
säkringsavtalen.

Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

2 kap.

3
Stiftarna skall upprätta en bolags-
ordning som skall underställas rege-
ringen för stadfästelse. Till ansö-
kan om koncession skall fogas en
plan för den tilltänkta verksam-
heten. Avser bolagets rörelse sådan
försäkring för vilken grunder skall
upprättas enligt 6 § eller därför att
med stöd av 1 kap. 5 § bestämmel-
serna om livförsäkring tillämpas
skall grunderna fogas till verksam-
hetsplanen. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela föreskrif-
ter om vad verksamhetsplanen skall
innehålla.

Regeringen prövar att bolags-
ordningen och grunderna överens-
stämmer med denna lag och med
andra författningar samt om och i
vad mån särskilda bestämmelser

§⁴

Stiftarna skall ansöka om konces-
sion samt upprätta en bolagsord-
ning som skall underställas rege-
ringen för stadfästelse.

Till ansökan skall fogas en plan
för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vad
verksamhetsplanen skall innehålla.

Regeringen prövar att bolagsord-
ningen överensstämmer med denna
lag och med andra författningar
samt om och i vad mån särskilda
bestämmelser behövs med hänsyn

⁴Senaste lydelse 1993:1304.

376

behövs med hänsyn till omfatt-
ningen och arten av bolagets verk-
samhet.

Regeringen stadfäster bolags-
ordningen och grunderna samt be-
viljar koncession, om den plan-
erade verksamheten kan antas
komma att uppfylla kraven på en
sund försäkringsverksamhet. Kon-
cession beviljas tills vidare eller,
om särskilda omständigheter föran-
leder detta, för bestämd tid, högst
tio år, och därutöver till det löp-
ande räkenskapsårets slut. Konces-
sion får inte vägras av det skälet
att det inte behövs något ytterligare
försäkringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller
första-tredje styckena i tillämpliga
delar.

Om bolagsordningen eller grun-
derna ändras skall även ändringen
stadfästas. Regeringen kan uppdra
åt Finansinspektionen att i regerin-
gens ställe meddela stadfästelse i
sådana fall som inte är av princip-
iell betydelse eller som i övrigt inte
är av synnerlig vikt.

Avser ändringen en utvidgning av
bolagets rörelse eller en väsentlig
omläggning av rörelsen, gäller i
övrigt 3 § första-tredje styckena i
tillämpliga delar.

till omfattningen och arten av
bolagets verksamhet.

Regeringen stadfäster bolags-
ordningen och beviljar konces-
sion,om den planerade verksam-
heten kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund försäkringsverk-
samhet och den som kommer att
äga ett kvalificerat innehav i
bolaget kan antas inte motverka en
sund utveckling av verksamheten i
bolaget. Koncession beviljas tills
vidare eller, om särskilda omstän-
digheter föranleder detta, för
bestämd tid, högst tio år, och där-
utöver till det löpande räkenskaps-
årets slut. Koncession får inte väg-
ras av det skälet att det inte behövs
något ytterligare försäkringsbolag.

Vid förlängning av en koncession
som har beviljats ett försäkrings-
bolag för bestämd tid gäller
första^än/e styckena i tillämpliga
delar.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

5

Vid ändring av en bolagsordning
eller av en beviljad koncession
gäller 3 § i tillämpliga delar.
Regeringen kan bestämma att
Finansinspektionen skall meddela
beslut om stadfästelse av ändring
av bolagsordning eller om ändring
av koncession i fall som inte är av
principiell betydelse eller i övrigt
av synnerlig vikt.

5 §⁶

Bolagsordningen skall ange

för samtliga försäkringsbolag

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om
verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäk-
ring,

⁵Senaste lydelse 1993:1304. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs,
lenaste lydelse 1994:1941.

377

4. området för verksamheten, om
det gäller direkt försäkring i Sve-
rige,

5. i förekommande fall, att bola-
get skall driva försäkringsrörelse i
utlandet,

6. antalet eller lägsta och högsta
antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelse-
suppleanter, som får utses av
bolagsstämman, samt tiden för
styrelseledamöternas och revisorer-
nas uppdrag,

7. sättet att sammankalla bolags-
stämman,

8. vilka ärenden som skall före-
komma på den ordinarie stämman,

9. de regler enligt vilka bolags-
stämman får förfoga över bolagets
vinst,

10. i vilken utsträckning bolaget
är skyldigt att teckna återförsäk-
ring, om det gäller annan försäk-
ring än livförsäkring,

för försäkringsaktiebolag

11. aktiekapitalet eller, om detta
utan ändring av bolagsordningen
skall kunna bestämmas till lägre
eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet, varvid mini-
mikapitalet inte får vara mindre än
en fjärdedel av maximikapitalet,

12. aktiernas nominella belopp,
för ömsesidiga försäkringsbolag

13. garantikapitalet,

14. regler för hur rösträtten skall
utövas och hur beslut skall fattas
på bolagsstämman, varvid särskilt
skall anges om och i vilken ut-
sträckning delägarnas rösträtt skall
utövas genom utsedda delegerade
samt i vilken utsträckning rösträtt
skall tillkomma garanterna,

15. intill vilket belopp och i
vilken ordning delägarna är person-
ligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser, om inte uteslutande bo-
lagets tillgångar svarar för bolagets
förpliktelser,

16. antal och sammanlagt belopp
av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses
bildat,

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

4. om bolaget skall driva försäk-
ringsrörelse utanför EES,

5. antalet eller lägsta och högsta
antalet av de styrelseledamöter,
revisorer och eventuella styrelse-
suppleanter, som får utses av
bolagsstämman, samt tiden för
styrelseledamöternas och reviso-
rernas uppdrag,

6. sättet att sammankalla bolags-
stämman,

7. vilka ärenden som skall före-
komma på den ordinarie stämman,

8. de regler enligt vilka bolags-
stämman får förfoga över bolagets
vinst,

9. i vilken utsträckning bolaget
är skyldigt att teckna återförsäk-
ring,

10. aktiekapitalet eller, om detta
utan ändring av bolagsordningen
skall kunna bestämmas till lägre
eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet, varvid mini-
mikapitalet inte får vara mindre än
en fjärdedel av maximikapitalet,

11. aktiernas nominella belopp,

12. garantikapitalet,

13. regler för hur rösträtten skall
utövas och hur beslut skall fattas
på bolagsstämman, varvid särskilt
skall anges om och i vilken ut-
sträckning delägarnas rösträtt skall
utövas genom utsedda delegerade
samt i vilken utsträckning rösträtt
skall tillkomma garanterna,

14.  intill vilket belopp och i
vilken ordning delägarna är person-
ligen ansvariga för bolagets för-
pliktelser, om inte uteslutande bo-
lagets tillgångar svarar för bolagets
förpliktelser,

75. antal och sammanlagt belopp
av de försäkringar som skall vara
tecknade innan bolaget kan anses
bildat,

378

17. vilken begränsning som skall
gälla för mottagen återförsäkring i
förhållande till den direkta försäk-
ringen, om verksamheten avser så-
väl direkt försäkring som mottagen
återförsäkring,

18. i vilken ordning garanterna
skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt

19. om och i vilken ordning rän-
ta skall betalas på garantikapitalet
och vinst delas ut till garanterna
och i vilken ordning garanti-
kapitalet skall återbetalas.

I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller
ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter
firman.

7 6. vilken begränsning som skall
gälla för mottagen återförsäkring i
förhållande till den direkta försäk-
ringen, om verksamheten avser så-
väl direkt försäkring som mottagen
återförsäkring,

17. i vilken ordning garanterna
skall betala in det tecknade garanti-
kapitalet samt

18. om och i vilken ordning rän-
ta skall betalas på garantikapitalet
och vinst delas ut till garanterna
och i vilken ordning garanti-
kapitalet skall återbetalas.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

§⁷

Teckning av aktier eller för ömse-
sidiga försäkringsbolag teckning av
försäkringar i bolaget skall ske på
sti ftelseurkunden eller på tecknings-
lista som innehåller avskrift av
stiftelseurkunden. Till stiftelse-
urkunden skall fogas avskrifter av
koncessionsbeslutet och bolagsord-
ningen.

8
Teckning av aktier eller för ömse-
sidiga försäkringsbolag teckning av
försäkringar i bolaget skall ske på
stiftelseurkunden eller på tecknings-
lista som innehåller avskrift av stif-
telseurkunden. Till stiftelse-
urkunden skall fogas avskrifter av
koncessionsbeslutet, bolagsord-
ningen och de grunder som anges
i 6§.

Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte
göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Finansinspek-
tionen före bolagets registrering.

Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig.
Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen före bolagets regist-
rering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.

18 §’

Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara in-
för domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan

i mål rörande bolagsbildnmgen ocr
de tecknade aktiebeloppen eller de
tal.

För en åtgärd som vidtas på bo-
lagets vägnar före registreringen
svarar de som har deltagit i åtgär-
den eller beslutet om denna soli-
dariskt. När bolaget har registre-

11 övrigt vidta åtgärder för att erhålla
belopp som tecknats som garantikapi-

För en åtgärd som vidtas på bo-
lagets vägnar före registreringen
svarar de som har deltagit i åtgär-
den eller beslutet om denna soli-
dariskt. När bolaget har registre-

⁷Senaste lydelse 1994:1941.

⁸Senaste lydelse 1994:1941.

379

rats, övergår ansvaret på bolaget,
om förpliktelsen följer av stiftelse-
urkunden eller grunderna eller ha
tillkommit efter det att bolaget har
bildats.

rats, övergår ansvaret på bolaget,
om förpliktelsen följer av stiftelse-
urkunden eller har tillkommit efter
det att bolaget har bildats.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Har ett avtal för bolaget slutits före registreringen med en medkontra-
hent som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, om något
annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast

1. om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som före-
skrivs i 13 § eller

2. om Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har avskri-
vit en sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget.

Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han från-
träda avtalet innan bolaget har registrerats.

2 a kap. Gränsöverskridande
verksamhet⁹

1 §
Om ett försäkringsbolag avser att
från Sverige eller frän en agentur
eller filial i ett annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbets-
området (EES-land) marknadsföra
försäkringar avseende risker be-
lägna i ett tredje land och detta
skall ske på annat sätt än genom
en där etablerad agentur eller
filial, skall bolaget underrätta
Finansinspektionen om sin avsikt
med angivande av i vilket land
marknadsföringen skall ske och
vilket slag av risker den skall
avse. Första stycket gäller också
när ett försäkringsbolag avser att
ändra eller utvidga sådan verksam-
het till att avse ett nytt slag av
risker eller på något annat väsent-
ligt sätt.

Finansinspektionenfår från bola-
get infordra en plan för den till-
tänkta verksamheten.

Finansinspektionen skall pä be-
gäran av bolaget, om förutsättning-
ar därtill föreligger, utfärda ett

2 a kap. Vzrksamhet i ett annat
land inom EES

Sekundäretablering

10

Ett försäkringsbolag som avser att
inrätta en filial eller agentur
(sekundäretablering)i ett annat
land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet skall underrätta
Finansinspektionen.

Underrättelsen enligt första
stycket skall innehålla

1.  uppgift om i vilket land
sekundäretableringen skall inrättas,

2.  en plan för den tilltänkta
verksamheten, med angivande av
sekundäretableringens organisation
och vilket slags försäkringsverk-
samhet som skall drivas där,

3. uppgift om sekundäretable-
ringens adress, och

4. uppgift om vem som är före-
trädare för sekundäretableringen.
Om ett försäkringsbolag från en
sekundäretablering skall meddela
försäkringar som anges i 2 kap.
3 a § första stycket 10 (motor-
fordonsansvar) och som inte uteslu-
tande avserförsäkring avfraktföra-
res ansvar, skall underrättelsen

⁹Senaste lydelse 1993:1304.

¹⁰Senaste lydelse 1993:1304.

380

intyg som utvisar att bolaget har
en tillräcklig kapitalbas enligt
7 kap. 22-27 §§ och att bolagets
koncession tillåter det att driva
verksamhet utanför det land där
det fasta driftställe är beläget från
vilket marknadsföringen skall ske.
Skall marknadsföringen ske från
Sverige skall intyget även utvisa
vilka försäkringsklasser bolagets
koncession omfattar och att inspek-
tionen inte har någon erinran mot
att bolaget marknadsför försäkring-
ar i ett annat land. Intyg skall ut-
färdas om den planerade verksam-
heten kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund försäkringsverk-
samhet i det land där
marknadsföringen skall ske och det
kan antas att den inte leder till
skada för verksamheten här i lan-
det.

2
Ett försäkringsbolag som avser att
marknadsföra försäkringar i Sve-
rige från en agentur eller filial i ett
annat EES-land avseende risker
belägna här i landet skall under-
rätta Finansinspektionen om sin av-
sikt.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela föreskrif-
ter om vilka handlingar som skall
fogas till underrättelsen.

Försäkringsbolaget får starta
verksamheten när Finansinspek-
tionen har fått del av de handling-
ar som avses i andra stycket.

Ett försäkringsbolag får inte
ändra de slag av risker som skall
försäkras förrän det anmält de änd-
ringar som skall företas till Finans-
inspektionen. \bd som anges i
första-tredje styckena skall gälla
även när bolaget avser att på
något väsentligt sätt utvidga sin
verksamhet.

enligt första stycket dessutom
innehålla

1. en uppgift om vem som är före-
tagets representant enligt 5 § tra-
fikskadelagen (1975:1410), och

2. en förklaring att bolaget är
medlem i etableringslandets mot-
svarighet till Trafikförsäkrings-
föreningen och i landets nationella
garantifond.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela före-
skrifter om vad den i andra
stycket 2 angivna verksamhets-
planen i övrigt skall innehålla.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Finansinspektionen skall, om förut-
sättningarna enligt andra stycket är
uppfyllda, inom tre månader från
det att inspektionen har tagit emot
en sådan underrättelse som avses i
1 § meddela den behöriga myndig-
heten i det land där sekundäreta-
bleringen skall upprättas om
underrättelsen. Till Finansinspek-
tionens meddelande skall fogas ett
intyg att försäkringsbolaget har en
tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap.
8 a § och 7 kap. 22-27 §§.

Ett meddelande enligt första
stycket skall lämnas om det inte
finns skäl att ifrågasätta att

1. försäkringsbolagets organisa-
tion är ändamålsenlig,

2. försäkringsbolagetsfinansiella
situation är tillfredsställande med
hänsyn till den planerade verksam-
hetens art och omfattning, och

3. företrädaren för sekundäreta-
bleringen har tillräcklig kompetens
och erfarenhet och i övrigt är läm-
pad att leda verksamheten vid
sekundäretableringen.

“Senaste lydelse 1993:1304.

381

Finansinspektionen skall sam- Prop. 1994/95:184
tidigt som den lämnar meddelandet Bilaga 8
enligt första stycket underrätta
försäkringsbolaget om att ett
sådant meddelande lämnas.

\krksamheten vid sekundäreta-
bleringen får inledas två månader
efter det att Finansinspektionen
lämnat det meddelande som avses
i första stycket.

Om Finansinspektionenfinner att
förutsättningar för att upprätta en
sekundäretablering inte föreligger,
skall inspektionen meddela beslut
om det inom tre månader från det
att inspektionen tagit emot en
underrättelse enligt 1 §.

3§

Om något av de förhållanden som
angivits iförsäkringsbolagets under-
rättelse till Finansinspektionen
enligt 1 § skall ändras sedan en
sekundäretablering har upprättats,
skall försäkringsbolaget underrätta
inspektionen och den utländska be-
höriga myndigheten minst en
månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionenfinner att
ändringen inte får göras, skall in-
spektionen meddela beslut om det
inom en månad från det att under-
rättelsen kom in till inspektionen.
Den utländska behöriga myndighe-
ten skall genast underrättas om
beslutet.

Gränsöverskridande verksamhet

4§

Ett försäkringsbolag som avser att
från Sverige ellerfrån en sekundär-
etablering i ett annat land inom
EES meddela försäkringar för ris-
ker belägna i eller för åtaganden
som skall fullgöras i ett annat
land, och detta skall ske på annat
sätt än genom en sekundäretable-
ring i det landet (gränsöverskridan-
de verksamhet), skall underrätta
Finansinspektionen om det. I
underrättelsen skall det anges vil-
ket eller vilka slag av risker eller

382

åtaganden försäkringarna skall om-
fatta.

5 §

Finansinspektionen skall inom en
månad från det att en underrättelse
enligt 4 § tagits emot meddela den
behöriga myndigheten i det land
där den gränsöverskridande verk-
samheten skall drivas om under-
rättelsen. Till Finansinspektionens
meddelande skall fogas ett intyg
om att försäkringsbolaget har en
tillräcklig kapitalbas enligt 1 kap.
8 a § och 7 kap. 22-27 §§, en upp-
lysning om vilka försäkringsklasser
bolagets koncession omfattar.

Finansinspektionen skall samti-
digt som den lämnar meddelandet
enligt första stycket underrätta för-
säkringsbolaget om att meddelan-
det lämnats.

Gräns överskridande verksamhe-
ten enligt 4 § får inledas när
Finansinspektionen underrättat
bolaget enligt andra stycket.

Om Finansinspektionenfinner att
förutsättningar för att bedriva
gränsöverskridande verksamhet inte
föreligger, skall inspektionen med-
dela beslut om det inom en månad
från att en underrättelse enligt 4 §
togs emot.

6§

Om något av de förhållanden som
angivits i en underrättelse enligt
4 § skall ändras sedan den överskri-
dande verksamheten inletts, skall
bestämmelserna i 4 och 5 §§ till-
lämpas.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

3 kap.

2
Aktier kan fritt överlåtas och för-
värvas, om något annat inte följer
av 3 § eller i övrigt av lag.

Den som förvärvar aktier skall
inom en månad anmäla förvärvet
tillfinansinspektionen, om det med-

,12

Aktier kan fritt överlåtas och för-
värvas, om något annat inte följer
av bestämmelserna i detta kapitel
eller i övrigt av lag.

Ett direkt eller indirekt förvärv
av aktier i ett försäkringsaktie-
bolag, som medför att förvärvarens

¹² Senaste lydelse 1992:1241

383

för att förvärvarens andel av aktie-
kapitalet eller röstetalet för samt-
liga aktier i bolaget kommer att
överskrida något av gränsvärdena
tio, tjugo, fyrtio och femtio pro-
cent.

sammanlagda innehav utgör ett
kvalificerat innehav enligt 1 kap.
9 a §, får ske bara efter tillstånd
av Finansinspektionen. Detsamma
gäller förvärv som innebär att ett
kvalificerat innehav ökas så att det
uppgår till eller överstiger 20, 33
eller 50 procent av aktiekapitalet
eller röstetalet för samtliga aktier
eller så att försäkringsaktiebolaget
blir dotterföretag.

Finansinspektionen skall ge till-
stånd till förvärv enligt andra
stycket, om det kan antas att för-
värvaren inte kommer att utöva sitt
inflytande på ett sätt som motver-
kar en sund utveckling av försäk-
ringsbolagets verksamhet.

Inspektionen får föreskriva en
viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras.

Inspektionen skall meddela beslut
i ett ärende enligt andra stycket
inom tre månader från det att an-
sökan om tillstånd gjordes.

2a$

Den som avser att avyttra ett kvali-
ficerat innehav eller en så stor del
av ett kvalificerat innehav att det
återstående innehavet kommer att
understiga någon av de i 2 § an-
givna gränserna skall underrätta
Finansinspektionen om detta.

2b §

Ett försäkringsaktiebolag skall årli-
gen till Finansinspektionen anmäla
namnen på de aktieägare som har
ett kvalificerat innehav av aktier i
bolaget samt storleken på inneha-
ven.

När ett försäkringsaktiebolag får
kännedom om att bolagets aktier
blivit föremål för ett sådant förvärv
som avses i 2 § eller för en sådan
avyttring som avses i 2 a §, skall
bolaget snarast anmäla förvärvet
eller avyttringen till Finansinspek-
tionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

384

2c§

Om ägaren till ett kvalificerat inne-
hav av aktier utövar eller kan an-
tas komma att utöva sitt inflytande
på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av försäkringsbolagets
verksamhet, får Finansinspektionen
besluta att aktierna inte får företrä-
das vid bolagsstämman.

Om ägaren till ett kvalificerat
innehav av aktier har underlåtit att
ansöka om tillstånd till ett förvärv
som avses i 2 § eller har förvärvat
aktier i strid med Finansinspek-
tionens beslut, får inspektionen be-
sluta att aktierna inte får företrä-
das vid bolagsstämman eller att
röster avgivna för sådana aktier
skall vara ogiltiga.

Finansinspektionen får också före-
lägga aktieägare som sägs i första
och andra styckena att avyttra en
så stor del av aktierna att inne-
havet därefter inte är kvalificerat.

Aktier som omfattas av ett beslut
av inspektionen enligt första, andra
eller tredje stycket skall inte med-
räknas när det fordras samtycke av
ägare till en viss del av aktierna i
bolaget för att ett beslut skall bli
giltigt eller en befogenhet skall få
utövas.

7 kap.

2 §

Premiereserven för en livförsäk-
ringsrörelse skall beräknas så att
den alltid motsvarar summan av
premiereserverna för varje försäk-
ring ökad med ett för bolaget
gemensamt beräknat särskilt tillägg
som anses behövligt för att möta
förluster på grund av att försäk-
ringar upphör iförtid. Annanför-
säkringsmatematiskt vedertagen be-
räkningsmetod får användas, om
premiereserven beräknad enligt
sådan metod ger i stort sett samma
resultat som om den hade beräk-
nats för varje försäkring.

Premiereserven för en försäkring
utgör skillnaden mellan det för-
väntade kapitalvärdet av bolagets
framtida utgifter för försäkringen

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

385

25 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

och det förväntade kapitalvärdet av
de premier bolaget ytterligare kan
ha att uppbära för försäkringen
(prospektiv beräkningsmetod).
Annan försäkringsmatematiskt
vedertagen beräkningsmetod får
användas, om premiereserven
beräknad enligt en sådan metod
inte blir lägre än om en prospektiv
beräkningsmetod hade använts
eller, om den metoden inte är möj-
lig att tillämpa för försäkringen.
Beräkningen skall grundas på så-
dana antaganden som sägs i 5 §
första och andra styckena.

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen skall meddela närmare före-
skrifter om beräkning av premie-
reserv för en livförsäkringsrörelse.
Föreskrifterna skall ange högsta
tillåtna antaganden om räntesats
och vilka försäkringar som, med
hänsyn till sin beskaffenhet, inte
skall omfattas av en sådan bestäm-
melse.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

3
För livförsäkringar skall, om det
inte med hänsyn till försäkringar-
nas särskilda naturfinns anledning
till undantag, grunder upprättas för

1. beräkning av försäkringspre-
mier,

2. beräkning av premiereserv,

3. försäkringstagarnas rätt till
återköp och fribrev,

4. belåning av försäkringsbrev
hos bolaget,

5. verkan av underlåtenhet att
betala premie,

6. försäkringstagarens rätt när
försäkringen i andra fall än som
avses i 3 eller 5 upphör i förtid
eller bolaget i övrigt inte har an-
svar för försäkringsfallet,

7. återbäring till försäkringsta-
garna,

8. skyldighet att teckna
återförsäkring och

13

För livförsäkringar skall grunder
upprättas för

1. beräkning av försäkringspre-
mier och premiereserv,

2. beräkning av tekniska äterköps-
värden, samt

3. återbäring till försäkringsta-
garna.

¹³Senaste lydelse av förutvarande 2 kap. 6 § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a.
att fjärde stycket upphävs.

386

9. förräntning av försäkrings-
belopp som förfallit till betalning.

Om andra skadeförsäkringar än
sådana beträffande vilka bestäm-
melserna om livförsäkring tilläm-
pas med stöd av 1 kap. 5 § skall
meddelas för längre tid än tio år,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv for försäk-
ringarna liksom för bestämmande
av försäkringstagarnas rätt närför-
säkringen upphör i förtid eller bo-
laget i övrigt inte har ansvar för
försäkringsfallet.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör
annan försäkring än livförsäkring,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv och rätt till
återköp.

Om grunder för livförsäkring
finns ytterligare bestämmelser i
7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8§
andra stycket vilka i tillämpliga
delar även gäller för premiereserv-
grunder enligt tredje stycket.

4
De grunder som nämnts i 2 kap.
6 § skall avse att trygga bolagets
förmåga att fullgöra sina förpliktel-
ser enligt ingångna försäkringsavtal
och att meddela försäkringar till en
kostnad som är skälig med hänsyn
till försäkringens art.

Om grunderna inte längre fyller
det avsedda ändamålet skall styrel-
sen och verkställande direktören
genast vidta åtgärder för att få
grunderna ändrade.

Om andra skadeförsäkringar, än
sådana som bestämmelserna om
livförsäkring tillämpas för med
stöd av 1 kap. 5 §, meddelas för
längre tid än tio år, skall grunder
upprättas for beräkning av premie-
reserv för försäkringarna. Finans-
inspektionen får medge undantag
härifrån, om det med hänsyn till
försäkringarnas särskilda beskaf-
fenhet finns anledning till det.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör
annan försäkring än livförsäkring,
skall grunder upprättas för beräk-
ning av premiereserv och tekniska
återköpsvärden.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela närmare före-
skrifter om hur grunderna redaktio-
nellt skall ställas upp.

§¹⁴

De grunder som anges i 3 § skall
avse att trygga bolagets förmåga att
fullgöra sina förpliktelser enligt in-
gångna försäkringsavtal och att
meddela försäkringar till en kost-
nad som är skälig med hänsyn till
försäkringens art.

Om grunderna inte längre fyller
det avsedda ändamålet skall styrel-
sen och verkställande direktören
genast se till att grunderna ändras.

¹⁴Förutvarande 2 §.

387

5
Grunderna för beräkning av försäk-
ringspremier (premiegrundema)
och premiereserv (premiereserv-
grundema) för livförsäkringsrörel-
sen skall innehålla antaganden om
dödlighet och andra riskmått, rän-
tefot samt driftskostnader. Grun-
derna får också innehålla föreskrif-
ter om särskilda säkerhetstillägg.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

§¹⁵

Grunderna för beräkning av försäk-
ringspremier (premiegrundema)
och premiereserv (premiereserv-
grundema) för livförsäkringsrörel-
sen skall innehålla de antaganden
om dödlighet och andra riskmått,
räntefot samt driftskostnader som
krävs för beräkningen. Grunderna
får också innehålla föreskrifter om
särskilda säkerhetstillägg.

Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskost-
nader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag
av försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelser från kravet att
vaije antagande för sig skall vara betryggande får dock ske om det i grun-
derna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder
detta.

Premiereservgrundema skall be-
stämmas så att premiereserven all-
tid utgör summan av

1. skillnaden mellan det förvän-
tade kapitalvärdet av bolagetsfram-
tida utgifter för löpande försäk-
ringar och det förväntade kapital-
värdet av de premier bolaget ytter-
ligare kan ha att uppbära för dessa
försäkringar och

2. det belopp som anses behöv-
ligt för att möta förluster genom att
försäkringar upphör i förtid.

Om premiegrunderna innehåller
föreskrifter om särskilda säkerhets-
tillägg, skall premiereservgrunder-
na ange på vilket sätt hänsyn skall
tas till dessa säkerhetstillägg när
kapitalvärdet av framtida utgifter
beräknas.

Premiereservgrundema skall inne-
hålla regler för beräkning av den
del av premiereserven som skall an-
ses belöpa på varje försäkring. Vid
bedömande av frågan huruvida
ändring av premiereservgrundema
för redan tecknade försäkringar bör
ske, skall för vaije antagande hän-
syn tas till den säkerhet som finns
i övriga antaganden för ifrågava-
rande försäkringar samt till stor-
leken av de särskilda säkerhets-
tilläggen.

Premiereservgrundema skall
bestämmas i enlighet med 2 §.

Vid bedömningen av om ändring
av premiereservgrundema för
redan tecknade försäkringar bör
ske, skall för vaije antagande hän-
syn tas till den säkerhet som finns
i övriga antaganden för försäkring-
arna samt till storleken av de sär-
skilda säkerhetstilläggen.

Första-jjärde styckena gäller

¹⁵Förutvarande 3 §

388

även för premiereservgrunder en- Prop. 1994/95:184

ligt 3 § tredje stycket.                Bilaga 8

6
Om det på grund av ändrade för-
hållanden krävs en väsentlig ökning
av premiereserven för redan teck-
nade livförsäkringar, får särskilda
premiereservgrunder (övergångs-
grunder) stadfästas för en bestämd
tid.

Har bolaget tillfälligt lidit avse-
värd förlust till följd av att till-
gångarna sjunkit i värde eller död-
ligheten överstigit vad som har an-
tagits i grunderna eller genom
andra liknande omständigheter, får
övergångsgrunder dessutom stad-
fästas, om det inte finns anledning
att anta att bolaget skall råka på
obestånd och om grunderna kan
anses främja försäkringstagarnas
intresse.

I öveigångsgrundema får, utan
hinder av bestämmelserna i 3 § om
premiereservgrunder, föreskrivas
att vid beräkning av premiereser-
ven det förväntade kapitalvärdet av
bolagets framtida utgifter skall
minskas med kapitalvärdet av den
vinst som väntas uppkomma i rör-
elsen under den tid övergångsgrun-

dema gäller.

Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sam-
manhängande tid än tio år.

För stadfästelse av övergångs-
grunderna gäller 2 kap. 4 §. Som
villkor för stadfästelsen får bestäm-
mas att bolaget i det register som
anges i 10 a § skall införa även
andra tillgångar än dem som avses
där.

¹⁶

Om det på grund av ändrade för-
hållanden krävs en väsentlig ökning
av premiereserven för redan teck-
nade livförsäkringar eller för sådan
livränta eller sjukränta som enligt
1 kap. 5 § tillhör annan försäkring
än livförsäkring, får särskilda
premiereservgrunder (övergångs-
grunder) upprättas för en bestämd
tid.

Har ett bolag tillfälligt lidit avse-
värd förlust till följd av att till-
gångarna sjunkit i värde eller död-
ligheten överstigit vad som har an-
tagits i grunderna eller genom
andra liknande omständigheter, får
övergångsgrunder upprättas, om
det inte finns anledning att anta att
bolaget skall råka på obestånd och
om grunderna kan anses främja för-
säkringstagarnas intresse.

I öveigångsgrundema får, utan
hinder av bestämmelserna i 2 §,
föreskrivas att vid beräkning av
premiereserven det förväntade
kapitalvärdet av bolagets framtida
utgifter skall minskas med kapital-
värdet av den vinst som väntas upp-
komma i rörelsen under den tid
öveigångsgrundema gäller.

¹⁶Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1989:1081. Ändringen innebär bl.a. att sista
stycket upphävs.

389

Grunderna beträffande återbäring
till försäkringstagarna skall inne-
hålla regler för

1. användning av återbäringsfon-
den,

2. tilldelning av återbäring samt

3. förräntning av återbärings-
medel.

Reglerna för tilldelning av åter-
bäring skall ange hur tilldelningen
skall ske. Den tilldelade återbär-
ingen skall utbetalas omedelbart
eller vid en bestämd senare tid-

Grundema för återbäring till för-
säkringstagarna skall innehålla reg-
ler för beräkning och fördelning av
återbäring samt användning av
återbäringsfonden.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

punkt eller också tillgodoräknas
försäkringstagaren som nedsättning
av premien eller utvidgning av för-
säkringsförmånerna.

Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av
reglema om tilldelning av återbäring.

9
Ett belopp motsvarande försäk-
ringstekniska skulder för livförsäk-
ringar skall alltid redovisas i föl-
jande slag av tillgångar:

1. obligationer eller andra skuld-
förbindelser som utfärdats eller
garanterats av staten,

2. obligationer, som utfärdats av
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypo-

8a§

Senast samtidigt som grunder för
livförsäkring enligt 3 § första
stycket, 5, 6 eller 8 § används,
skall de tillställas Finansinspek-
tionen.

Till grunderna skall fogas en
redogörelse för de konsekvenser
grunderna får för försäkrings-
tagarna och försäkringsbolaget.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter
om vad redogörelsen skall inne-
hålla.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också vid
ändring av grunder.

§¹⁷

Ett försäkringsbolag som driver
direkt försäkringsrörelse skall ha
tillgångar, till ett belopp som mot-
svarar försäkringstekniska skulder
för egen räkning, placerade i
enlighet med bestämmelserna i 9 a-
10 e §§ (skuldtäckning).

Med försäkringstekniska skulder
för egen räkning avses de försäk-
ringstekniska skulderna inklusive

¹⁷Senaste lydelse 1993:1304.

390

tekskassa, Svenska bostadskredit-
kassan, Svenska skeppshypoteks-
kassan, Skeppsfartens sekundärlå-
nekassa eller av Nordiska investe-
ringsbanken, eller andra av nu an-
givna kreditinstitut utfärdade skuld-
förbindelser, med undantag av så-
dana för den allmänna rörelsen av-
sedda förskrivningar som medför
rätt till betalning först efter ut-
färdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),

3. obligationer, utfärdade eller
garanterade av ett svenskt bank-
aktiebolag, en svensk sparbank
eller en central föreningsbank,
eller av ett sådant bankinstitut eller
av Riksbanken utfärdade andra
fordringsbevis, med undantag av
förlagsbevis,

4. obligationer eller andra skuld-
förbindelser, utfärdade eller garan-
terade av en svensk kommun,

5. av ett svenskt näringsföretag
utfärdade obligationer som offent-
ligen utbjudits av ett svenskt bank-
aktiebolag eller Nordiska investe-
ringsbanken,

6. skuldförbindels er för vilka bo-
laget äger säkerhet genom

panträtt i en jordbruks-, bostads-
kontors- eller affärsfastighet inom
70 procent av fastighetens upp-
skattade värde eller, om pantvärdet
har fastställts för fastigheten enligt
gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bos-
tadsbyggandet, inom 75 procent av
pantvärdet,

panträtt i tomträtt, till vilken hör
en byggnad som är avsedd för
bostads-, kontors- eller affärsända-
mål, inom 70 procent av det upp-
skattade värdet av byggnaden eller
någon annan egendom som hör till
tomträtten eller, om pantvärde har
fastställts för egendomen enligt
nämnda bestämmelser, inom 75
procent av pantvärdet, allt med
den ytterligare begränsning som
Finansinspektionen föreskriver med
hänsyn till tomträttsavtalets inne-
håll eller någon annan omständig-
het eller

mottagen äterförsäkring och med
avdrag för avgiven återförsäkring.

Finansinspektionen får, om åter-
försäkringen inte bidrar till att
minska bolagets risktagande, för
visst fall bestämma att avdrag inte
får göras för avgiven återförsäk-
ring.

Ett försäkringsbolag skall till
Finansinspektionen lämna uppgift
om de försäkringstekniska skulder-
nas storlek, hur dessa har beräk-
nats samt avgiven äterförsäkring
och dess storlek. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen skall meddela
närmare föreskrifter om uppgifts-
skyldigheten.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

391

panträtt i en fastighet, som helt
eller delvis är inrättad för industri-
ell verksamhet, eller i en tomträtt
till vilken hör byggnad som helt
eller delvis är inrättad för sådan
verksamhet, inom 60 procent av
det uppskattade värdet av egen-
domen, såvitt avser tomträtt med
den ytterligare begränsning Finans-
inspektionen föreskriver med hän-
syn till tomträttsavtalets innehåll
eller någon annan omständighet,

varvid dock en förutsättning för
att panträtt i fastigheten eller tomt-
rätten skall godkännas — utom i
fråga om sådant lån till en svensk
kommun för vilket Finansinspek-
tionen har medgett undantag — är
att tillhörande byggnader skall
vara brandförsäkrade i försäkrings-
bolag som avses i denna lag eller
i utländskt försäkringsföretag med
rätt att driva försäkringsrörelse här
i landet,

7.  inhemska eller utländska
värdehandlingar, som till sin art
och till den säkerhet de erbjuder
kan anses jämförliga med några av
de under 1-6 nämnda, varvid dock
värdehandlingar, som enligt sin
lydelse skall inlösas i främmande
valuta, får användas för redovis-
ning endast i den mån de motsva-
rar försäkringstekniska skulder för
egen räkning för försäkringar i
samma valuta,

8. lån mot säkerhet i bolagets
försäkringsbrev inom återköpsvär-
det,

9. värdet av åtetförsäkringsgi-
varnas ansvarighet på grund av de
livförsäkringar som har övertagits
i form av återförsäkring, dock en-
dast i den mån ansvarigheten över-
stiger värdet av reservdeposition
som har ställts av återförsäkrings-
givare hos det avgivande bolaget
och i den omfattning som rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen
föreskriver,

10. försäkringsbolagets egna fas-
tigheter och tomträtter,

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

392

11. aktier i dotterbolag, som har
till ändamål att äga fastigheter
eller tomträtter (fastighetsbolag),

12. medel på konto i bank.

Om ett försäkringsbolag har
hållit kvar tillgångar som motsva-
rar en avgiven livåterförsäkring,
får återförsäkringsgivaren använda
sin fordran hos det avgivande bola-
get för redovisning av försäkrings-
tekniska skulder för den mottagna
livåterförsäkringen.

Med det uppskattade värdet avses
det värde som försäkringsbolaget
bestämt på grundval av en särskild
värdering.

Utan hinder av första stycket får
ett belopp motsvarande högst
20 procent av de försäkringsteknis-
ka skuldemaför egen räkning redo-
visas i andra tillgångar än som av-
ses i första stycket, dock inte i
aktier.

Med försäkringstekniska skulder
för egen räkning förstås den del av
dessa skulder som överstiger värdet
av återförsäkringsgivarnas ansva-
righet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

9a§

Utöver de begränsningar, som föl-
jer av bestämmelserna i 10-
10 e §§, skall följ ande gälla för de
tillgångar som används för skuld-
täckning. Tillgångarna skall plac-
eras på ett sådant sätt att lämplig
riskspridning uppnås. Tillgångarna
skall, med beaktande av bolagets
försäkringsåtaganden och föränd-
ringar i framtida värde och avkast-
ning, placeras så att bolagets betal-
ningsberedskap är tillfredsställande
och den förväntade avkastningen
tillräcklig.

10
Om ett försäkringsbolag för längre
tid än tio är meddelar andra skade-
försäkringar än sådana beträffande
vilka bestämmelserna om livförsäk-
ring tillämpas med stöd av 1 kap.

§¹⁸

För skuldtäckning som avses i 9 §
får följande tillgångar användas:

1. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som svenska staten, en

¹⁸Senaste lydelse 1993:1304

393

5 §, skall i fråga om redovisning
av premiereserv för sådana för-
säkringar bestämmelserna i 9 §
första stycket 1-7 och 9-12, andra
och fjärde styckena samt 9 a § till-
lämpas.

För skadeförsäkringar som med-
delas för kortare tid än tio år och
beträffande vilka inte bestämmel-
serna om livförsäkring tillämpas
med stöd av 1 kap. 5 § skall föl-
jande gälla. De medel som motsva-
rar försäkringstekniska skulderna
skall placeras med hänsyn till det
slag av försäkringsverksamhet som
försäkringsbolaget bedriver, varvid
risken för framtida växlingar i till-
gångarnas avkastning och värde
samt risken för valutakursförluster
skall beaktas. Dessutom gäller vad
som i 9 a § första stycket sägs om
var tillgångar skall vara lokalise-
rade.

Regeringen eller, rfter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall föreskriva hur
stor del av de försäkringstekniska
skulderna som får motsvaras av
äterförsäkringsgivares ansvarighet
på grund av de försäkringar som
övertagits i form av återförsäkring
samt meddela närmare föreskrifter
om hur risken för valutakursför-
luster skall beaktas.

svensk kommun eller därmed jäm-
förlig samfällighet svarar för.

2. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som Europeiska gemen-
skaperna eller vissa utländska
stater eller centralbanker svarar
för.

3. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som en utländsk kom-
mun eller därmed jämförlig ut-
ländsk samfällighet med brfogenhet
att kräva in offentlig uppbörd sva-
rar för.

4. Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som vissa internatio-
nella organisationer svarar för.

5. Fordringar pä premie eller
andra fordringar på försäkrings-
tagare som har samband med för-
säkringsavtal, om rättssubjekt
angivna i 1-4 svarar för fordran.
Ett försäkringsbolag som ingår i en
koncern, och vars verksamhet ute-
slutande består i att försäkra risker
inom koncernen, får för skuldtäck-
ning även använda fordringar som
bolag inom koncernen svarar för.
Om en fordran enligt denna punkt
varit förfallen till betalning längre
tid än tre månader, får den dock
inte användas för skuldtäckning.

6. Skuldförbindelser med säker-
het i bolagets livförsäkringsbrev,
inom återköpsvärdet.

7. Medel på konto i svensk eller
utländsk bank.

8. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som Allmänna pen-
sionsfonden, ett kreditinstitut eller
ett värdepappersbolag med tillstånd
enligt 3 kap. 4 § första stycket 4
och 5 lagen (1991:981) om värde-
pappersrörelse svarar för. Med
kreditinstitut avses bank, kredit-
marknadsbolag, Svenska skepps-
hypotekskassan, Konungariket Sve-
riges stadshypotekskassa och Sve-
riges allmänna hypoteksbank.

9. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som ett utländskt kre-
ditinstitut svarar för.

10. Obligationer och andra skuld-
förbindelser som ett publikt aktie-
bolag eller ett motsvarande ut-
ländskt bolag svarar för.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

394

11. Akiier och andra värde- Prop. 1994/95:184
papper som kan jämställas med Bilaga 8

aktier, som har getts ut av ett pub-
likt aktiebolag, ett publikt bank-
aktiebolag, ett publikt försäkrings-
aktiebolag eller ett motsvarande ut-
ländskt bolag, med undantag av
bolag som avses i 12.

12.  Aktier och andra värde-
papper som kan jämställas med
aktier, som har getts ut av ett
publikt aktiebolag, eller ett mot-
svarande utländskt bolag, under
förutsättning att bolaget har till
uppgift att äga sådana tillgångar
som anges i 13.

13. Fastigheter, tomträtter och
byggnader samt andelar i sådan
egendom.

14. Skuldförbindelser som fysiska
personer och andra subjekt än de
som anges i 1-4 och 8-10 svarar
för och som panträtt i fastighet
eller tomträtt lämnats som säkerhet
för. Panträtten skall ligga inom en
viss andel av fastighetens eller tomt-
rättens värde. Regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen skall meddela
föreskrifter om andelens storlek
och om värdering av fastigheter
och tomträtter för tillämpningen av
bestämmelserna i denna punkt.

15. Skuldförbindelser som fysiska
personer och andra subjekt än de
som anges i 1-4 och 8-10 svarar
för och som annan betryggande
säkerhet än panträtt i fastighet
eller tomträtt lämnats som säkerhet
för.

16. Kontanter.

17.  Andelar i värdepappers-
fonder och placeringar i utländska
fondföretag som är underkastade
lagstiftning eller annan offentlig
reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet,
om de förvaltade tillgångarna
huvudsakligen består av tillgångar
som får användas för skuldtäck-
ning.

18. Beslutad överskjutande skatt.

19. Återförsäkringsgivares for-
dran hos det avgivande försäkrings-

395

bolaget (återförsäkringstagaren), Prop. 1994/95:184
om återförsäkringstagaren har hål- Bilaga 8
lit kvar tillgångar som motsvarar
en avgiven återförsäkring.

Andra fondpapper än som som
avses i 10 a § första stycket 1, får
dock endast användas för skuld-
täckning om de är kortfristigt reali-
serbara eller är föremål för handel
på en reglerad marknad som är
öppen för allmänheten.

Aktier och andra värdepapper
som kan jämställas med aktier,
som har getts ut av ett privat aktie-
bolag får användas för skuldtäck-
ning under förutsättning att bolaget
är ett dotterbolag som anges i
10 a § första stycket 1.

Regeringen eller, efter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela före-
skrifter om vilka utländska stater
som avses i första stycket 2-3, 7,
9-12 och 17, vilka utländska cent-
ralbanker som avses i första stycket
2 och om vilka internationella
organisationer som avses i första
stycket 4.

Tillgångar får användas för skuld-
täckning endast till den del de inte
belastas av panträtt eller annan
säkerhetsrätt.

För att tillgångar enligt första
stycket 13 skall få användas för
skuldtäckning skall byggnader som
hör till fastigheter och tomträtter
vara brandförsäkrade. Detsamma
gäller byggnader som hör till fastig-
heter och tomträtter som utgör
säkerhet för skuldförbindelser en-
ligt första stycket 14.

Förlagsbevis och förlagsandels-
bevis skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i 10 b och 10 c §§
jämställas med tillgångar som an-
ges i första stycket 11 och 12.

Finansinspektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge att
även andra slag av tillgångar än
som anges i första stycket tillfälligt
får användas för skuldtäckning.

396

10 a §                          Prop. 1994/95:184

Aktier och andelar i dotterföretag Bilaga 8
får användas för skuldtäckning om
dotterföretaget

1. har till uppgift att direkt eller
indirekt äga tillgångar som avses i
10 § första stycket,

2. är ett försäkringsaktiebolag
eller

3. är ett sådant finansiellt före-
tag som avses i 17 a §.

Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i 10 b och 10 c §§ skall
de tillgångar som tillhör ett dotter-
företag som anges i första stycket 1
behandlas som om tillgångarna
ägts direkt av försäkringsbolaget.

För att aktier och andelar i
dotterföretag som har till uppgift
att äga tillgångar som avses i 10 §
första stycket 13 eller 14, skall fä
användas för skuldtäckning, skall
byggnader som hör till fastigheter
och tomträtter vara brandförsäk-
rade.

10 b §

Av det belopp som skall skuld-
täckas får en andel om högst

- 75 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 7-10, varav högst 50 pro-
centenheter får motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 10,

- 25 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 11,

- 25 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 12-14,

-10 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 15 och

- 3 procent motsvaras av till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 16.

Andra fondpapper än som avses
i 10 § första stycket 17 och 10 a
första stycket 1, och som inte om-
sätts på någon reglerad marknad
som är öppen för allmänheten, får
uppgå till högst 10 procent av de

397

tillgångar som används för skuld-
täckning.

Vid tillämpningen av bestämmel-
serna i första stycket skall även
beakias ett försäkringsbolags in-
direkta ägande av tillgångar genom
dess innehav av andelar i värde-
pappersfonder eller placeringar i
utländska fondföretag som används
för skuldtäckning.

Finansinpektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge till-
fälliga avvikelser från de begräns-
ningar som anges i första och
andra styckena.

10 c §

Värdet av en enskild placering får
motsvara högst följande andelar av
det belopp som skall skuldtäckas:

1. Fem procent av en fastighet,
tomträtt eller byggnad, eller en
grupp av sådan egendom, om egen-
domen eller egendomarna är be-
lägna på ett sådant sätt att de ur
risksynpunkt utgör en investering.
Motsvarande skall gälla för ande-
lar i sådan egendom.

2. Fem procent av aktier och
andra värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier, obligationer
eller skuldförbindelser från samma
emittent eller samma låntagare, om
inte annat följer av 3.

3.  Tio procent av aktier och
andra värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier, obligationer
eller skuldförbindelser från samma
emittent eller låntagare, om denne
är sådant rättsubjekt som anges i
10 § första stycket 8 eller 9. Det
sammanlagda innehavet av sådana
tillgångar får uppgå till högst 40
procent av det belopp som skall
skuldtäckas. Andelen aktier eller
andra värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier från samma
emittent får dock inte överstiga fem
procent av det belopp som skuld-
täckas.

4. Tio procent av andelar i värde-
pappersfonder som förvaltas av
samma fondbolag eller fondföretag.

Begränsningarna i första stycket

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

398

2 och 3 skall tillämpas på mot-
svarande sätt för grupper av emit-
tenter eller låntagare med inbördes
anknytning. Med en sådan grupp
avses två eller flera fysiska eller
juridiska personer som utgör en
helhet från risksynpunkt därför att
någon av dem har, direkt eller in-
direkt, ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
de utan att stå i sådant förhållande
har sådan inbördes anknytning att
någon eller samtliga av de övriga
kan råka i betalningssvärigheter
om en av dem drabbas av finans-
iella problem.

Begränsningarna i första stycket
2 och 3 gäller inte tillgångar som
anges i 10 § första stycket 1-5.

Regeringen eller, rfter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får inom de ramar
som anges i första stycket meddela
ytterligare föreskrifter om lämplig
riskspridning.

Finansinspektionen får, om det
finns särskilda skäl, medge till-
fälliga avvikelser från de begräns-
ningar som anges i första stycket.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

10 d§

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall, i fråga om
skadrförsäkring, finnas inom EES
om risken är belägen inom EES
och, i fråga om livförsäkring,
finnas inom EES om verksamheten
utövas inom EES. För risker och
verksamheter utanför EES skall de
tillgångar som används för skuld-
täckning finnas i Sverige.

Finansinspektionen får medge
undantag från bestämmelserna i
första stycket.

10 e§

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall placeras så att
risken för valutakursförluster be-
gränsas.

Regeringen eller, rfter regerin-
gens bemyndigande, Finansinspek-
tionen skall meddela föreskrifter
om högsta tillåtna valutakursrisk.

399

10
Om inte annat medges av Finans-
inspektionen eller följer av 12 §
skall de tillgångar som används för
redovisning av försäkringstekniska
skulder för livförsäkringar finnas i
Sverige. Denna begränsning gäller
dock inte för återförsäkringsgivares
ansvarighet på grund av de försäk-
ringar som övertagits i form av
återförsäkring.

Vid redovisning enligt 9 § skall
tillgångarna värderas enligt
11 kap. med de undantag som
nämns i tredje och Jjärde styckena.

Tillgångar som nämns i 9 §
första stycket 10 får redovisas till
högst den andel av uppskattat
värde eller fastställt pantvärde som
anges i 9 § första stycket 6 och
endast i den utsträckning fastig-
heterna och tomträtterna inte ut-
nyttjats för pantsättning. För tomt-
rätter får Finansinspektionen be-
stämma ytterligare begränsningar
enligt vad som sägs i 9 § första
stycket 6. För fastigheter och tomt-
rätter som inte omfattas av 9 §
första stycket 6 fastställer Finans-
inspektionen i varje särskilt fall det
värde som får redovisas.

Aktier enligt 9 § första stycket 11
skall redovisas till det lägsta av det
uppskattade värdet av aktierna och
det värde som skulle ha fastställts
enligt tredje stycket om fastigheter
och tomträtter ägts direkt av för-
säkringsbolaget. Om försäkringsbo-
laget inte äger samtliga aktier i
fastighetsbolaget, beaktas endast så
stor del av fastigheternas värde
som svarar mot aktieinnehavet. Om
fastighetsbolaget äger fastigheter
och tomträtter såväl i Sverige som

§”

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt
11 kap. med de undantag som an-
ges i andra och tredje styckena.
Vid värderingen skall avdrag göras
för skulder som hänför sig tillför-
värvet av tillgången. Vid värde-
ringen av fordringar på annan än
försäkringstagare skall avdrag
göras för belopp som gäldenären
har att fordra av bolaget.

Regeringen eller, rfter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela före-
skrifter om vilket värde som till-
gångar som anges i 10 § första
stycket 13 högst får tas upp till.

För sådana aktier i dotterbolag,
som med stöd av 10 a § första
stycket 1 används för skuldtäck-
ning, får inte högre värde fast-
ställas än det värde som skulle ha
fastställts för tillgångarna samman-
lagt, rfter avdrag för bolagets skul-
der, om de ägts direkt av försäk-
ringsbolaget. Om försäkringsbola-
get inte äger samtliga aktier i
dotterbolaget, beaktas endast så
stor del av tillgångarnas värde som
svarar mot aktieinnehavet.

¹⁹Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 9 a § 1993:1304. Ändringen innebär bl.a.
att första, femte och sjätte styckena upphävs.

400

i utlandet, beaktas endast de som
är belägna i Sverige.

Med det uppskattade värdet avses
det värde som försäkringsbolaget
bestämt på grundval av en särskild
värdering.

Som villkor för att tillgångar en-
ligt 9 § första stycket 10 och 11
skall fä redovisas till täckande av
försäkringstekniska skulder gäller
att till fastigheter och tomträtter
hörande byggnader är brandförsäk-
rade.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

10 g§

Ett försäkringsbolag skall upprätta
riktlinjer för placering av medel
som används för skuldtäckning.

Liyförsäkringstagare och den
som avser att teckna en livförsäk-
ring i bolaget skall informeras om
det huvudsakliga innehållet i rikt-
linjerna. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela före-
skrifter om hur informationen skall
lämnas och om vad den skall
innehålla.

11
Ett försäkringsbolag skall fora ett
register som vid vaije tidpunkt ut-
visar de tillgångar som motsvarar
försäkringstekniska skulder enligt
9 § och premiereserv enligt 10 §
första stycket.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas till täckning av försäk-
ringstekniska skulder enligt 9 §
eller premiereserv enligt 10 §,
skall detta antecknas i registret.

Styrelsen och verkställande direk-
tören skall se till att det till
Finansinspektionen sänds in dels
beräkningar av försäkringstekniska
skulder respektive premiereserv,
dels kopior av registret.

§²⁰

Ett försäkringsbolag skall föra ett
register som vid vaije tidpunkt ut-
visar de tillgångar som används för
skuldtäckning och tillgångarnas
värde.

Om en tillgång, som antecknats
i registret har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas för skuldtäckning, skall
detta antecknas i registret.

■^Senaste lydelse av förutvarande 7 kap. 10 a § 1993:1304

401

26 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

11
Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) omfattar de tillgångar
som i enlighet med föreskrifterna i
9 och 9 a §§ finns upptagna i det
register som anges i 10 a §, när
bolaget försätts i konkurs eller ut-
mätning äger rum.

Förmånsrätten följer med fordran
som grundas på avtal om

1. livförsäkring,

2. annan skadeförsäkring än be-
träffande vilken bestämmelserna
om livförsäkring tillämpas med
stöd av 1 kap. 5 §, om den medde-
las för längre tid än tio år, eller

3. återförsäkring avseende sådan
försäkring som sägs i 1 och 2.

Fordran enligt 1 eller 2 har föret

§²¹

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:479) följer med fordran som
grundas på avtal om

1. livförsäkring

2. annan skadeförsäkring än för
vilken bestämmelserna om livför-
säkring tillämpas med stöd av
1 kap. 5 §, om den meddelats för
längre tid än tio år, eller

3. återförsäkring avseende sådan
försäkring som sägs i 1 och 2.

Förmånsrätten omfattar de till-
gångar som finns upptagna i det
register som anges i 11 § när bo-
laget försätts i konkurs eller ut-
mätning äger rum.

ide framför fordran enligt 3.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

12 §²²

Om ett försäkringsbolag driver
verksamhet i ett annat EES-land
genom agentur, filial eller gräns-
överskridande verksamhet och det
krävs tillstånd i det landet för verk-
samheten, skall för den delen av
verksamheten bestämmelserna i det
landet gälla för

1.  beräkning av försäkrings-
tekniska skulder,

2. redovisning av tillgångar mot-
svarande de försäkringstekniska
skulderna,

3. var dessa tillgångar skall vara
lokaliserade och hur de skall skyd-
das mot valutakursförluster, samt

4.  såvitt avser livförsäkring,
återbäring samt försäkringars fri-
brevs- och återköpsvärde.

Ett försäkringsbolag får inte ingå
borgen eller ställa annan säkerhet,
om inte Finansinspektionen medger
det för visst fall. Detta gäller inte
åtaganden som gjorts i sådan
direkt skadeförsäkringsrörelse som
anges i 2 kap. 3 a § första stycket
14 och 15.

15

Ett försäkringsbolag eller dess om-
bud får inte medge en enskild för-
säkringstagare eller en grupp av
försäkringstagare direkt eller in-
direkt nedsättning av livförsäk-
ringspremier som bolaget bestämt
enligt fastställda grunder. Ned-

Ett försäkringsbolag eller dess om-
bud får inte till fördel för en en-
skild försäkringstagare eller grup-
per av försäkringstagare medge
direkt eller indirekt nedsättning av
livförsäkringspremier som bolaget
bestämt enligt upprättade grunder.

²¹Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1993:1304
lenaste lydelse 1993:1304

402

sättning av premier får dock ske
genom återbäring i överensstäm-
melse med fastställda grunder.

Nedsättning av premier får dock
ske genom återbäring i överens-
stämmelse med upprättade grun-
der.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

17

Ett försäkringsbolag får inte utan Finansinspektionens medgivande äga
större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som
svarar mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga
aktier. Tillhör försäkringsbolaget en koncern, skall bestämmelsen gälla
koncernen. Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett
innehav motsvarande fem procent av röstetalet i aktiebolaget, bortses från
aktier som innehas av bankföretag i koncernen eller av dotterföretag till

bankföretagen.

Första stycket skall inte tillämpas
på aktier eller andelar i försäkrings-
bolag eller i juridiska personer vars
verksamhet uteslutande har till
föremål att äga aktier i försäkrings-
aktiebolag, att tillskjuta garanti-
kapital i ömsesidiga försäkrings-
bolag, att förvalta försäkringsbola-
gens fastigheter eller att biträda
försäkringsbolag vid rörelsens be-
drivande.

Beträffande försäkringsbolags rätt att äga aktier eller andelar i företag
som driver någon form av finansiell verksamhet gäller 17 a §.

Om inte annat följer av andra
meningen skall första stycket inte
tillämpas på aktier eller andelar i
försäkringsbolag eller i juridiska
personer vars verksamhet uteslu-
tande har till uppgift att äga aktier
i försäkringsaktiebolag, att till-
skjuta garantikapital i ömsesidiga
försäkringsbolag, att förvalta för-
säkringsbolagens fastigheter eller
att biträda försäkringsbolag vid
rörelsens bedrivande. Första
stycket skall tillämpas på aktier
eller andelar i juridiska personer
med uppgift att direkt eller indirekt
äga tillgångar som avses i 10 §
första stycket i den män tillgång-
arna inte utgörs av aktier eller an-
delar i publika försäkringsaktie-
bolag eller motsvarande utländska
bolag.

17 b §

Optioner och terminskontrakt eller
andra liknande finansiella instru-
ment får användas för att sänka
den finansiella risken i ett för-
säkringsbolag. Sådana instrument
får dessutom användas för att
effektivisera förvaltningen av
bolagets tillgångar om detta kan
ske utan att bolagets risk överstiger

^Senaste lydelse 1993:1304.

403

den risknivå bolaget får ha utan att
använda sådana instrument.

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finans-
inspektionen, får meddelaföreskrif-
ter om tillämpningen av bestäm-
melserna i första stycket.

19 §^M

Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-
ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses
i brevet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Om ett försäkringsbolag mark-
nadsför försäkringar genom gräns-
överskridande verksamhet i ett
annat EES-land skall försäkrings-
tagarna underrättas om i vilket
land det fasta driftställe som av-
talet skall ingås med är beläget.
Sådan information skall även
finnas på varje handling som läm-
nas till försäkringstagarna. Avtalet
ochförsäkringsansökan, om den är
bindande, skall innehålla adress
till försäkringsbolagets huvudkon-
tor och till den agentur eller filial
som avtalet ingås med. Om försäk-
ringen omfattar den försäkrings-
klass som anges i 2 kap. 3 a §
första stycket 10, skall avtalet och
en bindande försäkringsansökan
även innehålla namn och adress till
den representant som företräder för-
säkringsbolaget vid skadefall.

Väd som sägs i andra stycket
gäller inte när marknadsföringen
avser

1. de försäkringsklasser som an-
ges i 2 kap. 3 a § första stycket
4-7, 11 och 12,

2. de försäkringsklasser som an-
ges i 2 kap. 3 a § första stycket 14
och 15, om försäkringstagaren är
näringsidkare och risken avser
näringsverksamheten, eller

3. de försäkringsklasser som an-
ges i 2 kap. 3 a § första stycket 3,
8-10,13 och 16, om försäkringsta-
garen är näringsidkare och minst
två av följande förutsättningar är

Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Finansin-
spektionen meddelar närmare före-
skrifter om vilken information som
ett försäkringsbolag skall lämna till
försäkringstagarna och till den som
avser att teckna en försäkring i
bolaget.

^Senaste lydelse 1993:1304

404

uppfyllda enligt senast fastställda
resultat- och balansräkning:

a) försäkringstagaren har en
balansomslutning som uppgår till
minst ett belopp motsvarande
6 200 000 ecu,

b) försäkringstagaren har en
bruttoomsättning som uppgår till
minst ett belopp motsvarande
12 800 000 ecu,

c) försäkringstagaren har haft i
genomsnitt minst 250 personer an-
ställda.

Om försäkringstagaren ingår i en
koncern som avger koncernredovis-
ning skall förutsättningarna i tredje
stycket gälla koncernen.

Innan ett avtal om livförsäkring
ingås genom sådan gränsöverskrid-
ande verksamhet som avses i
2 a kap. 2 § skall försäkrings-
bolaget till försäkringstagaren
överlämna en handling där försäk-
ringstagaren uppmärksammas pä
att försäkringsbolaget är under-
kastat tillsynsreglerna i det land
där det försäkrande fasta drift-
stället är beläget. Försäkrings-
tagaren skall skriva under hand-
lingen. Handlingen skall överens-
stämma med formulär som fast-
ställs av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

8 kap.

7 §

Styrelsen svarar för bolagets oiganisation och för förvaltningen av bola-
gets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande för-
valtningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.
Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta
åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verk-
samhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte
kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant
fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Styrelsen skall se till att oiganisationen i fråga om bokföringen och
medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verk-
ställande direktören skall söija för att bolagets bokföring fullgörs i

405

överensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medels-
förvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

Styrelsen skall se till att sådana
riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g §
upprättas och att de följs. Styrelsen
skall fortlöpande pröva om riktlin-
jerna behöver ändras.

Styrelsen ansvarar för att upp-
gifter enligt 7 kap. 9 § jjärde
stycket lämnas och att informa-
tionsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g
§ andra stycket fullgörs.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

8
Beslut om ändring av grunderna
lättas av styrelsen. Ändringen skall
sedan den stadfästs genast anmälas
för registrering av styrelsen eller
verkställande direktören. Ändrings-
beslutet får inte verkställas förrän
det har registrerats.

§

Beslut om antagande och ändring
av grunder fattas av styrelsen.

10 kap.

5 §
Den kan inte vara revisor som

1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning
i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller bi-
träder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kont-
roll däröver,

2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad
eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller
är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget
vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll där-
över,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en
person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i rätt
upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres sys-
kon, eller

4. på annat sätt än genom be-
låning av livförsäkringsbrev enligt
grunderna står i låneskuld till bo-
laget eller något annat företag i
samma koncern eller har förplikt-
elser för vilka ett sådant företag
har ställt säkerhet.

I dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderbolaget.

Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller
andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst an-
ställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna

4. på annat sätt än genom be-
låning av livförsäkringsbrev med
stöd av försäkringsavtal står i låne-
skuld till bolaget eller något annat
företag i samma koncern eller har
förpliktelser för vilka ett sådant
företag har ställt säkerhet.

406

revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning Prop. 1994/95:184
det är förenligt med god revisionssed.                                    Bilaga 8

11 kap.

7 §

Andra tillgångar än anläggningstillgångar anses som

gångar.

Värdehandlingar, som svarar
mot försäkringstekniska skulder en-
ligt 7 kap. 9 § första stycket 1-7
eller mot premiereserven enligt
7 kap. 10 § i den utsträckning
denna paragraf hänvisar till 7 kap.
9 § första stycket 1-7, får tas upp
till högre värde än vad som följer
av bestämmelserna i bokföringsla-
gen. De får dock högst tas upp till
samma värde som i närmast före-
gående balansräkning eller, om
värdehandlingen anskaffats under
räkenskapsåret, anskaffningsvärdet.
Detta gäller endast om värdehand-
lingarna kan avyttras till ett värde,
som motsvarar detta högre värde,
vid tidpunkter som får anses till-
fredsställande med hänsyn till de
försäkringsutfästelser som värde-
handlingarna säkerställer.

Andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket och som utgörs
av reversfordringar som förfäller eller kan sägas upp till betalning av för-
säkringsbolaget först efter längre tid än ett år, får, om det finns särskilda
skäl till det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaff-
ningsvärdet.

12 kap.

8 §

Om en förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsäkrings-
bolag inte kan täckas på det sätt som anges i 7 §, skall förlusten, i den
mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets an-
svarighet för löpande livförsäkringar och tilldelad återbäring sätts ned.

Nedsättningen skall verkställas
på ett sätt som är skäligt med hän-
syn till förlustens orsak och andra
omständigheter. För nedsättningen
skall grunder (nedsättningsgrunder)
upprättas. Om stadfästelse av ned-
sättningsgrunderna gäller bestäm-
melserna i 2 kap. 3 §.

omsättningstill-

Värdehandlingar som används för
skuldtäckning enligt 7 kap. 10 §
första stycket 1-4, 8-10, 14 och 15
far tas upp till ett högre värde än
vad som följer av bestämmelserna
i bokföringslagen. De får dock
högst tas upp till samma värde som
i närmast föregående balansräkning
eller, om värdehandlingen anskaf-
fats under räkenskapsåret, anskaf-
fningsvärdet. Detta gäller endast
om värdehandlingarna kan avyttras
till ett värde, som motsvarar detta
högre värde, vid tidpunkter som
får anses tillfredsställande med
hänsyn till de försäkringsutfästelser
som värdehandlingarna säkerstäl-
ler.

Nedsättningen skall verkställas
på ett sätt som är skäligt med hän-
syn till förlustens orsak och andra
omständigheter. För nedsättningen
skall grunder (nedsättningsgrunder)
upprättas.

407

13
Bestämmelserna i 12 § första
stycket utgör inte något hinder för
försäkringsbolag att i enlighet med
reglerna i grunderna lämna lån
mot säkerhet i försäkringsbrev.

I fråga om lån eller säkerhet för förvärv av aktier i bolaget eller annat
bolag i samma koncern får Finansinspektionen medge undantag från 12 §
om det behövs på grund av särskilda omständigheter. Ett sådant undantag
far dock inte medges vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån

eller ställer säkerhet.

F

Bestämmelserna i 12 § första
stycket utgör inte något hinder för
försäkringsbolag att i enlighet med
bestämmelser i försäkringsavtalen
lämna lån mot säkerhet i försäk-
ringsbrev.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

I andra fall än som avses i första och andra stycket får Finansinspek-
tionen medge undantag från 12 § om det finns synnerliga skäl.

14 kap.

26
När ett livförsäkringsbolag har trätt
i likvidation eller försatts i kon-
kurs, skall beståndet av livför-
säkringar om möjligt överlåtas till
ett eller flera andra försäkrings-
bolag. Ett avtal om överlåtelse
skall godkännas av Finansinspek-
tionen för att bli giltigt.

Om inspektionen anser att ett av-
tal skall godkännas, skall inspek-
tionen Post- och Inrikes Tidningar
och i övrigt på ett ändamålsenligt
sätt kungöra avtalets innehåll. Kun-
görelsen skall innehålla föreläg-
gande för försäkringstagarna att
inom en bestämd tid, minst en
månad efter kungörelsens utfärd-
ande, hos inspektionen anmäla om
de har något att invända mot av-
talet. Även den som inte är för-
säkringstagare men som har för-
värvat rätt pä grund av en för-
säkring skall fä möjlighet att fram-
föra invändningar.

Ett beslut om godkännande av ett
avtal skall inspektionen genast
registrera. När registrering sker,
övergår ansvaret för det överlåtna
försäkringsbeståndet på det över-
tagande bolaget. Styrelsen och
verkställande direktören i detta
bolag skall underrätta försäkrings-

§“

När ett livförsäkringsbolag har trätt
i likvidation eller försatts i kon-
kurs, skall beståndet av livför-
säkringar om möjligt överlåtas till
en eller flera andra försäkrings-
givare. Ett avtal om överlåtelse
skall godkännas av Finansinspek-
tionen för att bli giltigt. Överlåtelse
får ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

^Senaste lydelse 1994:1941

^senaste lydelse 1991:1767.

408

tagarna och dem som förvärvat rätt
på grund av en försäkring om över-
låtelsen och de eventuella änd-
ringar i villkoren som överlåtelsen
medför. Finansinspektionenbestäm-
mer på vilket sätt underrättelsen
skall ske.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

26 a §

Om inspektionen anser att ett avtal
skall godkännas, skall inspektionen
i Post- och Inrikes Tidningar och i
övrigt på ett ändamålsenligt sätt
kungöra avtalets innehåll. Kun-
görelsen skall innehålla föreläg-
gande för försäkringstagarna att
inom en bestämd tid, minst en
månad efter kungörelsens utfärd-
ande, hos inspektionen anmäla om
de har något att invända mot av-
talet. Även den som inte är för-
säkringstagare, men som har för-
värvat rätt på grund av en för-
säkring, skall få möjlighet att
framföra invändningar.

Om beståndet av livförsäkringar
som skall överlåtas består av åtag-
anden som skall fullgöras utom-
lands, skall Finansinspektionen
innan godkännande lämnas ge de
behöriga myndigheterna i det land
där åtagandena skall fullgöras till-
fälle att yttra sig. Om överlåtelsen
avser försäkringsavtal som tecknats
genom en sekundäretablering i ett
annat land, skall även de behöriga
myndigheterna i det landet ges till-
fälle att yttra sig.

Finansinspektionen får pröva
frågan om godkännande av avtalet
när myndigheterna som avses i
andra stycket yttrat sig eller, om
de inte yttrat sig, tre månader efter
det att de gavs tillfälle att yttra sig.
26 b §

Finansinspektionen skall godkänna
ett avtal om överlåtelse om

1. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats,

409

varvid hänsyn tagits till sådan för-
mån som kan ha medgivits i enlig-
het med 23 a § första stycket lagen
(1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva för-
säkringsrörelse i Sverige, och

2. behörig myndighet i det land
där åtaganden skall fullgöras, sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäk-
ringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige,
skall kapitalbasen intygas av
behörig myndighet. Med behörig
myndighet avses, för EES-försäk-
ringsgivare, den behöriga myndig-
heten i dess hemland och, för för-
säkringsgivare hemmahörande i ett
land utanför EES, den behöriga
myndigheten i det EES-land som
övervakar försäkringsgivarens
soliditet.

Ett beslut om godkännande av ett
avtal skall inspektionen genast
registrera. När registrering sker,
övergår ansvaret för det överlåtna
försäkringsbeståndet på den över-
tagande försäkringsgivaren. Är den
övertagande försäkringgivaren ett
försäkringsbolag eller en annan
försäkringsgivare med koncession i
Sverige, skall den övertagande för-
säkringsgivaren underrätta för-
säkringstagarna och dem som för-
värvat rätt på grund av en för-
säkring om överlåtelsen och de
eventuella ändringar i villkoren
som överlåtelsen medför. Finans-
inspektionen bestämmer på vilket
sätt underrättelsen skall lämnas.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

15 kap.

27

1 §
Ett försäkringsbolag (det över-
låtande bolaget) får med Finans-
inspektionens tillstånd helt eller
delvis överlåta sitt försäkringsbe-
stånd till en annan försäkrings-
givare som har koncession i Sve-

Ett försäkringsbolag (det överlåtan-
de bolaget) får med Finansinspek-
tionens tillstånd helt eller delvis
överlåta sitt försäkringsbestånd till
en annan försäkringsgivare (den
övertagande försäkringsgivaren).
Överlåtelse får ske till

²⁷Senaste lydelse 1993:1304.

410

rige (den övertagande försäkrings-
givaren).

Om försäkringsbeståndet består
av försäkringar som har meddelats
genom gränsöverskridande verksam-
het, får överlåtelsen med inspek-
tionens tillstånd också ske till en
försäkringsgivare med fast drift-
ställe i det land där riskerna är be-

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

lägna.

Ett avtal om överlåtelse skall för att bli giltigt godkännas av bolags-
stämman i det överlåtande bolaget. Överlåtelse av försäkringsbeståndet
kan ske utan hinder av att det överlåtande bolaget har trätt i likvidation.

Följande handlingar skall hållas tillgängliga för aktieägarna respektive
de röstberättigade under minst en vecka före den bolagsstämma vid vilken
frågan om godkännande av överlåtelseavtalet skall behandlas, samt läggas
fram på stämman,

1. ett förslag till bolagsstämmans beslut,

2. avtalet om överlåtelse,

3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av
vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för bolaget och försäk-
ringstagarna,

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3 samt

5. om årsredovisningen inte skall behandlas på stämman, de handlingar
som avses i 4 kap. 7 § första stycket 1-3.

Handlingarna skall genast sändas till de aktieägare respektive till de
röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

3
Senast fyra månader efter det att
beslutet om godkännande av avtalet
om överlåtelse registrerats skall
såväl överlåtande som övertagande
försäkringsgivare ansöka om
Finansinspektionens tillstånd att
verkställa avtalet. Sådant tillstånd
får inte ges om försäkringstagarnas
rätt därigenom försämras.

Om den övertagande försäkrings-
givaren har koncession i Sverige
och det försäkringsbestånd som
överlåtelsen avser består av för-
säkringar som har meddelats gen-
om gränsöverskridande verksam-
het, får tillstånd ges endast om
behörig myndighet i det land där

§²⁸

Ansökan om tillstånd till över-
låtelsen skall göras av såväl det
överlåtande bolaget som den över-
tagande försäkringsgivaren senast
fyra månader efter det att beslutet
om godkännande av avtalet om
överlåtelse registrerats. Om an-
sökan inte har gjorts inom före-
skriven tid eller om ansökan har
avslagits, skall Finansinspektionen
förklara att frågan om överlåtelse
har fallit.

Tillstånd att verkställa över-
låtelseavtalet skall ges om

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras,

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den den kapitalbas
som krävs sedan överlåtelsen be-
aktats varvid hänsyn tagits till

²⁸Senaste lydelse 1993:1304.

411

riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen och den övertagande
försäkringsgivaren där uppfyller
kraven för gräns överskridande verk-
samhet med de försäkringar som
överlåtelsen avser.

I de fall som avses i 1 § andra
stycket får tillstånd ges endast om
behörig myndighet i det land där
riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen.

Är den övertagande försäkrings-
givaren en utländsk försäkrings-
givare krävs för tillstånd, utöver
vad som anges i första-tredje
styckena, att behörig myndighet i
försäkringsgivarens hemland inty-
gar att försäkringsgivaren har er-
forderlig kapitalbas sedan över-
låtelsen beaktats.

sådan förmån som kan ha medgi-
vits i enlighet med 23 a § första
stycket lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige,
och

3. behörig myndighet i det land
där riskerna är belägna eller där
åtaganden skall fullgöras sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

Saknar den övertagande för-
säkringsgivaren koncession att
driva försäkringsverksamhet i
Sverige, skall kapitalbasen intygas
av behörig myndighet. Med be-
hörig myndighet avses, för EES-
försäkringsgivare, den behöriga
myndigheten i dess hemland och,
för försäkringsgivare hemma-
hörande i ett land utanför EES,
den behöriga myndigheten i det
EES-land som övervakar försäk-
ringsgivarens soliditet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Finansinspektionen kan förelägga försäkringsgivarna att komma in med
den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen skall
kunna fastställa att försäkringstagarnas rätt inte försämras.

4 g²⁹

Om ansökan om Finansinspek-
tionens tillstånd inte har gjorts
inom föreskriven tid eller om an-
sökan har avslagits, skall Finans-
inspektionen förklara att frågan om
överlåtelsen har fallit.

Skall ansökningen inte genast avslås skall Finansinspektionen i Post-
och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som Finansinspek-
tionen finner lämpliga kungöra ansökningens innehåll med uppgift om att
ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har träffats och var avtalet
och annan utredning hålls tillgänglig. Kungörelsen skall vidare innehålla
föreläggande för de försäkringstagare, vilkas försäkringar är avsedda att
överlåtas, att på bestämd tid — minst en månad efter kungörelsens utfär-
dande — hos Finansinspektionen anmäla om de har något att erinra mot
ansökningen. Omfattar avtalet livränta, som utgår till personer som inte
är försäkringstagare i det överlåtande bolaget, skall även dessa personer
ges möjlighet att anmäla om de har något att erinra mot ansökningen.

Finansinspektionen skall
innan tillstånd lämnas ge
den behöriga myndigheten i

^Senaste lydelse 1991:1767. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

412

5
Sedan tillstånd att verkställa avtalet
lämnats, skall Finansinspektionen
genast registrera beslutet. När regi-
strering skett, övergår ansvaret för
det överlåtna försäkringsbeståndet
på det övertagande bolaget.

6
Sedan överlåtelsen verkställts, skall
styrelsen och verkställande direk-
tören i det övertagande bolaget om
överlåtelsen underrätta varje för-
säkringstagare eller livräntetagare
som berörs av den. Finansinspek-
tionen bestämmer på vilket sätt
underrättelsen skall ske.

det land där riskerna är
belägna eller där åtagandena skall
fullgöras tillfälle att yttra sig. Om
överlåtelsen avser försäkringsavtal
som tecknats genom en sekundär-
etablering i ett annat land, skall
även den behöriga myndigheten i
det landet ges tillfälle att yttra sig.

Finansinspektionen får
pröva ansökan om till-
stånd att verkställa över-
låtelseavtalet när myndig-
heterna som avses i andra stycket
yttrat sig eller, om de inte yttrat
sig, tre månader efter det att de
gavs tillfälle att yttra sig.

S³⁰

Sedan tillstånd att verkställa avtalet
lämnats, skall Finansinspektionen
genast registrera beslutet. När regi-
strering skett, övergår ansvaret för
det överlåtna försäkringsbeståndet
på den övertagande försäkrings-
givaren.

§³¹

Sker överlåtelsen till ett för-
säkringsbolag eller en annan för-
säkringsgivare med koncession i
Sverige skall, sedan överlåtelsen
verkställts, den övertagande för-
säkringsgivaren lämna en underrät-
telse om överlåtelsen till varje
försäkringstagare eller livränte-
tagare som berörs av den. Finans-
inspektionen bestämmer på vilket
sätt underrättelsen skall lämnas.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

19 kap.

32

1 §
Finansinspektionen skall verka för
en sund utveckling av försäkrings-
väsendet. Inspektionen skall i sin
tillsynsverksamhet ha ett sådant
nära samarbete med övriga EES-
länders tillsynsmyndigheter som
föranleds av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.

Finansinspektionen skall verka för
en sund utveckling av försäkrings-
väsendet. Inspektionen skall i sin
tillsynsverksamhet samarbeta med
motsvarande utländska tillsynsmyn-
digheter i den utsträckning som
följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.

“Senaste lydelse 1991:1767.

³¹Senaste lydelse 1991:1767.

³² Senaste lydelse 1993:1304

413

Styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall, när
bolaget har böljat sin verksamhet, genast underrätta Finansinspektionen
om det.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

2
Om koncession beviljats för ett för-
säkringsbolag och bolaget därefter
inte anmälts för registrering inom
föreskriven tid, skall regeringen
efter anmälan av finansinspek-
tionen förklara koncessionen för-
verkad. Detsamma gäller om bola-
get inte har böljat sin verksamhet
inom tre månader från det bolaget
registrerades eller om anmälningen
för bolagets registrering genom
lagakraftägande beslut blivit av-
skriven eller avslagen.

Om registrering av beslut,
ordnar regeringen.

i³³

Regeringen skall, efter anmälan av
Finansinspektionen, förklara kon-
cession som beviljats för ett för-
säkringsbolag förverkad om

1. bolaget inte har anmälts för
registrering inom den tid som an-
ges i 2 kap. 13 §,

2.  bolaget inte har börjat sin
verksamhet inom tre månader från
det bolaget registrerades

3. anmälningen för bolagets regi-
strering genom lagakraftägande be-
slut blivit avskriven eller avslagen,
eller

4. bolaget under längre tid än
sex månader inte drivit verksamhet.

>m koncessionen har förverkats, för-

3
Styrelsen, verkställande direktören
och andra befattningshavare i an-
svarig ställning i försäkringsbolag
skall lämna Finansinspektionen de
upplysningar om verksamheten
som inspektionen begär. Om bola-
get driver verksamhet i ett annat
EES-land, skall de lämna motsva-
rande upplysningar till behörig
myndighet i det landet i enlighet
med där gällande bestämmelser.

Styrelsen, verkställande direktören
och andra befattningshavare i an-
svarig ställning i ett försäkrings-
bolag skall lämna Finansinspek-
tionen de upplysningar om verk-
samheten som inspektionen begär.
Om bolaget driver verksamhet i ett
annat land inom EES, skall de
lämna de upplysningar till behörig
myndighet i det landet som den be-
höver för att fullgöra sina uppgifter
i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsbolag skall
lämna till inspektionen.

Styrelsen och verkställande direk-
tören i de aktiebolag vilkas verk-
samhet uteslutande har till föremål
att biträda försäkringsbolag är
skyldiga enligt 3 § och 9 § första

10 §

Skyldigheten enligt 3 och 9 §§ att
lämna upplysningar och hälla till-
gångar och handlingar tillgängliga
för granskning gäller även för

³³Senaste lydelse 1991:1767

■^Senaste lydelse 1993:1304

414

stycket att lämna upplysningar och
hålla tillgångar och handlingar till-
gängliga för granskning. Det-
samma gäller ordföranden och verk-
ställande direktören eller motsva-
rande befattningshavare i tarifföre-
ningar, skaderegleringsnämnder,
villkors nämnder och andra organ
som biträder försäkringsbolag vid
rörelsens bedrivande samt styrelsen
och verkställande direktören i
annat aktiebolag än nu sagts, om
det med bolagets samtycke före-
skrivits i villkor för medgivande
enligt 7 kap. 17 § att inneha aktier
i bolaget.

1.  styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande i ett
företag som uteslutande biträder ett
försäkringsbolag eller som försäk-
ringsbolaget har ett bestämmande
inflytande i,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befatt-
ningshavare i skadereglerings-
nämnd, villkorsnämnd eller i annat
liknande organ, som biträder ett
försäkringsbolag samt

3.  styrelsen och verkställande
direktör i ett aktiebolag, om det
med bolagets samtycke föreskrivits
en sådan skyldighet som villkor för
medgivande att inneha aktier i bo-
laget enligt 7 kap. 17 §.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

11 §³⁵

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbola-
gets verksamhet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta
rättelse om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen (1975:1410) eller
lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar eller från bolagsordningen eller grun-
derna, om sådana finns,

3. de tillgångar, i vilka försäk-
ringstekniska skulder redovisas,
inte är tillräckliga,

2. bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse,

3. försäkringsbolagets riktlinjer
för placering av tillgångar som an-
vänds för skuldtäckning inte på ett
tillfredsställande sätt beaktar vad
som sägs i 7 kap. 9 a-10 e §§,

4. de tillgångar som används för
skuldtäckning inte är tillräckliga
eller inte är placerade enligt
7 kap. 9 a-10 e §§,

5.  försäkringsbeståndet inte är
tillräckligt för erforderlig risku-
tjämning eller

6. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsbola-
gets verksamhet.

4. försäkringsbeståndet inte är
tillräckligt för erforderlig risku-
tjämning eller

5. det i övrigt finns allvarliga an-
märkningar mot försäkringsbola-
gets verksamhet.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen en-
ligt 7 kap. 23 eller 25 §, skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller
dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell stäl-
lning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapi-

³⁵Senaste lydelse 1993:1304.

415

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Om ett försäkringsbolag driver
verksamhet i ett annat land inom
EES och bolaget inte rättar sig
efter Finansinspektionens eller be-
hörig utländsk myndighets anmo-
dan om rättelse, skall inspektionen
vidta de åtgärder som behövs för
att förhindra fortsatta överträdelser.
Inspektionen skall underrätta den
behöriga utländska myndigheten
om vilka åtgärder som vidtas.

talbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garanti-
beloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livför-
säkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje
stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upp-
rätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande
av kapitalbasen.

Om ett försäkringsbolag driver
gränsöverskridande verksamhet
och bolaget inte rättar sig efter
Finansinspektionens eller behörig
utländsk myndighets anmodan om
rättelse, skall inspektionen vidta de
åtgärder som behövs för att för-
hindra fortsatta överträdelser. In-
spektionen får förbjuda bolaget att
bedriva gränsöverskridande verk-
samhet.

Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom
bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Följer bolaget inte gällande
bestämmelser om redovisning och
täckning av försäkringstekniska
skulder eller uppfyller bolaget inte
gällande krav på garantibelopp,
får regeringen efter anmälan av
Finansinspektionen förbjuda bola-
get att förfoga över sina tillgångar
i Sverige eller begränsa bolagets
förfoganderätt. Om bolaget driver
verksamhet i ett annat EES-land
och beslutet grundas på att bola-
gets kapitalbas understiger en
tredjedel av solvensmarginalen
eller garantibeloppet, skall inspek-
tionen underrätta den behöriga
myndigheten i det landet och, om
det behövs, begära att denna vidtar
motsvarande åtgärder.

Finansinspektionen får begränsa
bolagets förfoganderätt eller för-
bjuda bolaget att förfoga över sina
tillgångar i Sverige, om

1. bolaget inte följer gällande
bestämmelser om skuldtäckning,

2.  bolagets kapitalbas under-
stiger en tredjedel av solvens-
marginalen eller inte uppfyller
gällande krav på garantibelopp,

3.  bolagets kapitalbas under-
stiger solvensmarginalen och det
finns särskilda skäl att anta att
bolagets finansiella ställning ytter-
ligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt
för att skydda de försäkrades in-
tressen vid beslut om förverkande
av bolagets koncession enligt 2 §
eller enligt åttonde stycket.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverk- samheten skall dri-
vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.

En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-
känts enligt tredje stycket, eller

3. i annat fell allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksam-
heten.

416

11 a §

Finansinspektionen skall anmäla
beslut enligt 77 § sjätte stycket om
förbud eller begränsning i rätten
att förfoga över tillgängar till de
behöriga myndigheterna i de EES-
länder där bolaget enligt underrät-
telse bedriver försäkringsverk-
samhet enligt 2 a kap. 1 och 4 §§.
Sådant beslut skall dessutom an-
mälas till behöriga myndigheter i
de EES-länder där bolaget har till-
gångar. Finansinspektionen skall
anmäla beslut enligt 2 och 11 §§
om förverkande av koncession till
behöriga myndigheter i övriga län-
der inom EES.

Finansinspektionenfär i samband
med anmälan enligt första stycket
begära att den behöriga utländska
myndigheten i samarbete med
inspektionen vidtar motsvarande åt-
gärder. Har bolagets koncession
förklarats förverkad får begäran
avse att den utländska myndigheten
även i övrigt vidtar de åtgärder
som behövs för att skydda de för-
säkrades intressen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

13
Finansinspektionens beslut om att
förbjuda gränsöverskridande verk-
samhet enligt 19 kap. 77 § fjärde
stycket får överklagas hos kammar-
rätten. Inspektionens beslut om att
avslå en begäran om att utfärda in-
tyg enligt 2 a kap. 7 § fjärde
stycket eller om att förelägga eller
utdöma vite enligt 21 kap. 2 § får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid överkla-
gande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

Finansinspektionens beslut enligt
2 a kap. 2, 3, 5 eller 6 § får över-
klagas hos kammarrätten. Inspek-
tionens beslut om att förelägga
eller utdöma vite enligt 21 kap. 2 §
får överklagas hos länsrätten.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande. Inspektionens
beslut i övrigt enligt denna lag får
överklagas hos regeringen.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller om verk-
samhetens drivande enligt 11 § sjunde stycket skall gälla omedelbart.

Om överklagande av vissa beslut finns bestämmelser i 20 kap. 7 §.

³⁶Senaste lydelse 1995:54.

417

27 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

13
Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fettat beslut sex
månader efter det att ansökningen
gavs in, får sökanden begära för-
klaring av kammarrätten att ärendet
onödigt uppehålls. Har regeringen
inte meddelat beslut sex månader
efter det att kammarrätten avgett
en sådan förklaring, skall det anses
som att ansökningen har avslagits.

§³⁷

Har regeringen i ett ärende om
koncession inte fettat beslut sex
månader efter det att ansökan gavs
in, eller har Finansinspektionen i
ett ärende enligt 2 a kap. 2 § inte
fattat beslut inom tre månader,
eller i ett ärende enligt 2 a kap. 3,
5 eller 6 §, inom en månad, får
sökanden begära förklaring av
kammarrätten att ärendet onödigt
uppehålls.

Efter det att kammarrätten avgett
sådan förklaring skall ansökan an-
ses ha avslagits om beslut inte har
meddelats

-inom sex månader i ett ärende
om koncession,

-inom tre månader i ett ärende
enligt 2 a kap. 2 §, eller

-inom en månad i ett ärende en-
ligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

21 kap.

2
Finansinspektionen kan vid vite
förelägga verkställande direktören
och styrelseledamöterna att fullgöra
sina skyldigheter enligt denna lag
eller andra författningar att

1. till Finansinspektionen sända
eller revisionsberättelser,

P⁸

Finansinspektionen kan förelägga
verkställande direktören och
styrelseledamöterna att fullgöra
sina skyldigheter enligt denna lag
eller andra författningar att

in behöriga redovisningshandlingar

2. hos inspektionen göra behöriga anmälningar för registrering, eller

3. på bolagets brev, fekturor och orderblanketter lämna sådana uppgif-
ter som anges i 17 kap. 5 §.

Föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåten-
het att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut för-
faller eller bolaget blir skyldigt att träda i likvidation.

Finansinspektionen kan förena Finansinspektionen kan förena
annat föreläggande enligt denna föreläggande eller förbud enligt
lag än som avses i första stycket denna lag med vite,
med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall den mot vilken föreläggandet riktas
genast skriftligen underrättas om detta.

Följs inte ett sådant vitesföreläggande som avses i första stycket kan
Finansinspektionen döma ut vitet.

³⁷Senaste lydelse 1993:1304.

³⁸Senaste lydelse 1994:1941.

418

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3 §,
10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den dag regeringen bestämmer och i övrigt
den 1 juli 1995.

2. I fråga om försäkringsbolag som har koncession och som har bildats
före den 1 juli 1995 gäller 2 kap. 5 § i dess äldre lydelse till utgången av
juni 1996.

3. Bestämmelserna i 7 kap. 12 § om borgensförbindelser m.m. gäller
inte sådana förbindelser som ingåtts före lagens ikrafträdande.

4. För sådana placeringar hos ett livförsäkringsbolag som vid lagens
ikraftträdande överskrider gränserna i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och
3 skall följande gälla.

Senast den 31 december 1999 skall placeringarna ha nedbringats till de
nivåer som anges i 7 kap. 10 c § första stycket 2 och 3.

Om en placering överstiger tjugo procent av det belopp som skall skuld-
täckas skall den senast den 30 juni 1996 ha nedbringats under denna nivå.

En placerings andel av det belopp som skall skuldtäckas får inte öka.

I inget fell får andelen aktier eller andra värdepapper som kan jäm-
ställas med aktier från samma emittent överstiga fem procent av det be-
lopp som skall skuldtäckas.

5. För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av nya
7 kap. 3 §, gäller fortferande de upphävda bestämmelserna i 7 kap. 5-
7 §§ och 8 § första och andra styckena.

För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet
av nya 7 kap. 3 § fortferande gäller skall upprättade grunder även där-
efter ha fortsatt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts
bestämmelserna i grunderna om

1. villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp,

2. försäkringstagarnas rätt till fribrev,

3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget,

4. verkan av underlåtenhet att betala premie,

5. försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fell än som avses
i 1, 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för för-
säkringsfellet,

6. villkoren för tilldelning av återbäring, och

7. förräntning av försäkringsbelopp som förfellit till betalning.

För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 7 kap. 8 a §
endast tillämpas beträffande grunder för

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,

2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt

3. återbäring till försäkringstagarna.

6. Ett försäkringsbolag som vid lagens ikraftträdande äger aktier eller
andelar i juridiska personer med uppgift att äga tillgångar som avses i
7 kap. 10 § första stycket behöver inte Finansinspektionens medgivande
enligt 7 kap. 17 § för detta innehav om sådant medgivande inte krävdes
före lagens ikraftträdande.

419

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1302) om EES-
försäkringsgivares verksamhet i Sverige

dels att 3 och 4 kap., 5 kap. 1-11 §§, 6 kap. 6-8 §§, 7 kap. 2 §, 8 kap.
7 och 9 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 1 och 4 §§, 6 kap. 1, 2, 7 och
9 §§ skall utgå,

dels att punkterna 2-4 i övergångsbestämmelsen till lagen (1993:1302)
om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 5 kap. 12 § skall betecknas 2 kap. 6 §, nuvarande

5 kap. 13 § skall betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 5 kap. 14 § skall
betecknas 6 kap. 6 §, nuvarande 6 kap. 10 § skall betecknas 8 kap.

4 a §, och nuvarande 6 kap. 11 § skall betecknas 6 kap. 10 §,

dels att 1 kap. 2, 3 och 5 §§, 2 kap. 1-5 §§, den nya 6 §, 6 kap. 1, 3-
6, 9 §§ och den nya 10 §, 7 kap. 1 och 3 §§, 8 kap. 1 och 4-6 §§ skall
ha följande lydelse,

dels att rubriken till 6 kap. skall lyda "Finansinspektionens uppgifter
m.m.",

dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 §§ skall sättas närmast före
2 kap. 4 a §§,

dels att det i lagen skall föras in två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och

6 kap 5 a §, samt närmast före 2 kap. 2 och 6 §§ två nya rubriker av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §*

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i
2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i
2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för
sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna

1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd
för längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i

2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt
för avgångsbidragsförsäkringar.

Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera
livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av för-
säkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföre-
tag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjuk-
ränta som tillhör skadeförsäkring

^Ändringen innebär att femte stycket upphävs.

420

gäller de särskilda bestämmel-
serna om livförsäkring i 3 kap. 2 §
andra stycket, 3 § första och
andra styckena, 5 kap. 2-7 och
9-11 §§ samt 7 kap. 2 § i tillämp-
liga delar.

3 §²

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Med EES-land där risken är be-
lägen avses i denna lag

1. när försäkringen avser byg-
gnad eller byggnad och dess inne-
håll, till den del byggnaden och
innehållet täcks av samma för-
säkring, det EES-land i vilket
egendomen är belägen,

2. när försäkringen avser regi-
streringspliktigt fordon, det
EES-land där registreringen skall
ske,

3. när försäkringen har en giltig-
hetstid av fyra månader eller
mindre och oberoende av försäk-
ringsklass täcker rese- eller
semesterrisker, det EES-land där
försäkringstagaren har tecknat för-
säkringen,

4. i andra fall än dem som ut-
tryckligen omfattas av 1-3, om för-
säkringstagaren är en fysisk per-
son, det EES-land där försäkrings-
tagaren har sin vanliga vistelseort
eller, om försäkringstagaren är en
juridisk person, det EES-land där
det driftställe som försäkringen
gäller är beläget.

Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkrings-
givarens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning
skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga
ledning finns.

Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafik-
skadelagen (1975:1410).

I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid
av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för
längst fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestäm-

²Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

³Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

421

melserna om livförsäkring samt, i män av behov, besluta att bestäm-
melser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället.

Regeringen eller, efter regerin-
gens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får i fråga om sådan liv-
försäkring som avses i 2 kap. 3 b §
första stycket klass 3 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) medge
undantag från 5 kap. 5 § och, om
det finns särskilda skäl, från övriga
bestämmelser om livförsäkring. Ett
undantag skall vara förenligt med
Sveriges förpliktelser i fråga om
försäkring enligt avtalet den 2 maj
1992 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

2 kap.

Etablering

1

Försäkringsgivare som avses i 1
kap. 1 § får driva försäkrings-
rörelse här i landet, om tillstånd
(koncession) därtill lämnats av
regeringen. Rörelsen skall drivas

1. genom en generalagent som
syssloman,

2. genom ett avdelningskontor
med självständig förvaltning
(filial), eller

3. såvitt avser försäkringsgivare
i en försäkringssammanslutning,
genom en generalrepresentation.

§

En försäkringsgivare som i sitt
hemland har tillstånd att driva
försäkringsrörelse får driva verk-
samhet här i landet

1. från en sekundäretablering
med början två månader efter det
att Finansinspektionen från den
behöriga myndigheten i försäkrings-
givarens hemland tagit emot en
underrättelse med sådant innehåll
som anges i 4 § första och andra
styckena,

2.  genom gränsöverskridande
verksamhet, så snart Finans-
inspektionen frän en behörig
myndighet i försäkringsgivarens
hemland mottagit en underrättelse
med sådant innehåll som anges i
4 a §.

En generalagent skall vara bosatt
här i landet. Han får inte vara
underårig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 §föräldra-
balken. Som generalagent får även
svensk juridisk person anlitas. För
fullgörande av de skyldigheter som
åligger generalagenten skall den
juridiska personen utse ett ombud
som uppfyller kraven i första och
andra meningarna.

Den utländska försäkringsgivaren
skall utfärda fullmakt för general-
agenten att ingå för försäkrings-

422

givaren bindande rättshandlingar
med tredje man samt ta emot stäm-
ning för den utländska försäkrings-
givaren och själv eller genom
annan tala och svara för denne.

För verksamhet som drivs genom
filial gäller även bestämmelserna i
lagen (1992:160) om utländskafili-
aler m.m. \hrkställande direktör
för en utländsk försäkringsgivares
filial skall dock vara bosatt i
Sverige.

En generalrepresentation för för-
säkringsgivare i en försäkrings-
sammanslutning skall förestås av
ett ombud som uppfyller kraven i
andra stycket. De till sammanslut-
ningen hörande försäkringsgivarna
skall utfärda fullmakt för ombudet
att vid tvister som rör ingångna
försäkringsavtal ingå för för-
säkringsgivarna bindande rätts-
handlingar och att ta emot stäm-
ning för försäkringsgivarna och
själv eller genom annan tala och
svara för dem. Särskilda bestäm-
melser om ombud för försäkrings-
givare iförsäkringssammanslutning
finns i 4 kap. Med företrädare av-
ses i denna lag generalagent, verk-
ställande direktör för en filial samt
ombud för generalagent och för
försäkringsgivare i en försäkrings-
sammanslutning. Finansinspek-
tionen skall efter ansökan lämna
förhandsbesked om huruvida
koncession enligt första stycket
krävs för en planerad verksamhet.

Ett sådant förhandsbesked är
bindande för den myndighet som
har lämnat beskedet. Om reg-
eringen har beslutat i fråga om
förhandsbesked är även Finans-
inspektionen bunden av detta
besked.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Gränsöverskridande verksamhet Sekundäretablering

Efter anmälan till Finans-
inspektionen får en försäk-
ringsgivare marknadsföra för-
säkringar här i landet från ett fast
driftställe i ett annat EES-land

Med sekundäretablering enligt 1
avses

1. en generalagent

2. ett avdelningskontor med

423

(gränsöverskridande verksamhet).
Marknadsföring som avser livför-
säkringar och som riktas till en-
skilda personligen skall ske genom
förmedling av en försäkringsgivare
som har koncession att genom ett
fast driftställe i Sverige driva för-
säkringsrörelse här och som tillhör
samma koncern som försäkrings-
givaren eller som denne har sam-
arbetsavtal med.

Efter tillstånd av Finansinspek-
tionen (koncession) får sådan
marknadsföring som avses i första
stycket andra meningen ske utan
förmedling av en försäkringsgivare
med koncession i Sverige

självständig förvaltning (filial), Prop. 1994/95:184
eller                                 Bilaga 8

3. såvitt avser försäkringsgivare

i en försäkringssammanslutning, en
generalrepresentation.

Gränsöverskridande verksamhet får
inte avse försäkring av följande
risker enligt 2 kap. 3 a § första
stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713):

1. arbetsolycksfall (klass 1),

2.   civilrättsligt ansvar för
kärnenergi och produktansvar för
läkemedel (klass 13), och

3. byggnadsarbeten, om sådan
försäkring är obligatorisk (klass 9
och 13).

Den som deltar i koas surans avtal
avseende stora risker på annat sätt
än som ledande försäkringsgivare
behöver inte göra sådan anmälan
som avses i 2 §.

Bestämmelserna i 2 § om livför-
säkring tillämpas även på verk-
samhet avseende tontiner och så-
dan kapitaliseringsverksamhet som
grundas på försäkringstekniska be-
räkningar.

En generalagent skall vara bosatt
här i landet. Han får inte vara
underärig, i konkurs eller under-
kastad näringsförbud eller ha för-
valtare enligt 11 kap. 7 §föräldra-
balken. Som generalagent får även
svensk juridisk person anlitas. För
att fullgöra de skyldigheter som
åligger en generalagent skall den
juridiska personen utse ett ombud
som uppfyller dessa krav.

Den utländskaförsäkringsgivaren
skall utfärda fullmakt för general-
agenten att ingå för försäkrings-
givaren bindande rättshandlingar
med tredje man samt ta emot
stämning för den utländska för-
säkringsgivaren och själv eller
genom annan tala och svara för
denne.

För verksamhet som drivs genom
filial gäller även bestämmelserna i
lagen (1992:160) om utländska fili-
aler m.m. En verkställande direk-
tör för filialen skall dock vara bo-
satt i Sverige.

En generalrepresentation för för-
säkringsgivare i en försäkrings-
sammanslutning skall förestås av
ett ombud som uppfyller kraven i
andra stycket. De försäkringsgivare
som hör till sammanslutningen
skall utfärda fullmakt för ombudet
att vid tvister som rör ingångna
försäkringsavtal ingå för för-

424

säkrings givarna bindande rätts- Prop. 1994/95:184 handlingar och att ta emot stäm- Bilaga 8 ning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Ombudet ansvarar för den verk- samhet som försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndig- heters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för för- säkringsgivare i en försäkrings- sammanslutning.

Annan verksamhet säkringsrörelse

än för-

4
Om det finns särskilda skäl, får en
försäkringsgivare som har fått så-
dan koncession som anges i 1 §
medges att driva annan rörelse här
i landet än försäkringsrörelse. Med-
givande lämnas av regeringen
eller, efter regeringens bemynd-
igande, av Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett med-
givande enligt första stycket åter-
kallas av den som får lämna sådant
medgivande.

§

En underrättelse enligt 1 § 1 om
sekundäretablering skall innehålla

1. uppgifter om sekundäretabler-
ingens adress och om vem som
skall vara dess företrädare,

2. en plan över den tilltänkta
verksamheten med angivande av
etableringens organisation och
vilket slags försäkringsverksamhet
som skall drivas där, och

3. intyg utfärdat av hemlands-
myndigheten om försäkrings-
givarens kapitalbas.

För verksamhet som avser för-
säkringar angivna i 2 kap.
3 a § första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) (motor-
fordonsansvar) och som inte ute-
slutande avser försäkring av frakt-
förares ansvar, skall en under-
rättelse dessutom innehålla

1. uppgift om vem som är för-

säkringsgivarens representant en-
ligt 5   § trafikskadelagen

(1975:1410), och

2.  en förklaring att försäk-
ringsgivaren är medlem i Trafik-
försäkringsföreningen.

425

Om försäkringsgivaren avser att Prop. 1994/95:184
ändra sin verksamhet i fråga om Bilaga 8
förhållanden som anges i första
stycket 1 och 2, får ändringen
göras tidigast en månad efter det
att försäkringsgivaren underrättat
Finansinspektionen om ändringen.

Gränsöverskridande verksamhet

4 a §

En underrättelse enligt 1 § 2 om
att en försäkringsgivare skall med-
dela försäkringar här i landet från
ett fast driftställe i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) (gränsöver-
skridande verksamhet) skall inne-
hålla

1. uppgift om vilket eller vilka
slag av risker eller åtaganden för-
säkringarna skall täcka, och

2. intyg utfärdat av hemlands-
myndigheten om

a) försäkringsgivarens kapital-
bas, och

b) vilka försäkringsklasser för-
säkringsgivarens koncession om-
fattar.

För verksamhet som avser för-
säkringar angivna i 2 kap.
3 a § första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) (motor-
fordons ansvar) och som inte ute-
slutande avser försäkring av frakt-
förares ansvar, skall en under-
rättelse dessutom innehålla

1. uppgift om vem som är för-

säkringsgivarens representant
enligt 5   § trafikskadelagen

(1975:1410), och

2.  en förklaring att försäk-
ringsgivaren är medlem i Traftk-
försäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att
ändra sin verksamhet i fråga om
förhållanden som anges i första
och andra styckena, får ändringen
göras tidigast en månad efter det
att Finansinspektionen underrättats
om ändringen.

426

Separationsprincipen

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

5 §⁴

Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som
försäkringsgivaren driver i sitt hemland.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
försäkringsrörelselagen( 1982:713),
direkt livförsäkringsrörelse, får här
i landet förenas endast med direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses
i 2 kap. 3 a § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkrings-
rörelselagen samt med rörelse av-
seende återförsäkring (indirekt
försäkring) av försäkring enligt
någon av dessa klasser och liv-
försäkring om inte annat följer av
Jjärde stycket.

En försäkringsgivare som i sitt
hemland förenar direkt livför-
säkringsrörelse med någon annan
skadeförsäkringsrörelse än sådan
som avses i andra stycket, får
genom agentur eller filial här i
landet endast driva skadeför-
säkringsrörelse om inte annat följer
av jjärde stycket.

Utöver vad som följer av andra
och tredje styckena får direkt liv-
försäkringsrörelse och skadeförsäk-
ringsrörelse här i landet bedrivas
av samma försäkringsgivare om
sådan verksamhet samtidigt be-
drevs här vid tidpunkten för under-
tecknandet av avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbets-
området, den 2 maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och
skadeförsäkringsrörelse som här i
landet bedrivs av samma försäk-
ringsgivare enligt andra eller Jjärde
stycket skall hållas åtskilda hos
försäkringsgivaren.

6
En försäkringsgivare eller före-
trädare får inte till fördel för en-
skilda försäkringstagare eller

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
försäkringsrörelselagen(1982:713),
direkt livförsäkringsrörelse, får här
i landet förenas endast med direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses
i 2 kap. 3 a § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkrings-
rörelselagen samt med rörelse av-
seende återförsäkring (indirekt
försäkring) av försäkring enligt
någon av dessa klasser och liv-
försäkring om inte annat följer av
tredje stycket.

Utöver vad som följer av andra
stycket får direkt livförsäkrings-
rörelse och skadeförsäkringsrörelse
här i landet bedrivas av samma
försäkringsgivare om sådan verk-
samhet samtidigt bedrevs här den 2
maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och
skadeförsäkringsrörelse som här i
landet bedrivs av samma försäk-
ringsgivare enligt andra eller tredje
stycket skall hållas åtskilda hos
försäkringsgivaren.

Övriga bestämmelser

§⁵

En försäkringsgivare eller före-
trädare får inte till fördel för en
enskild försäkringstagare eller

⁴Ändringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs.

⁵Förutvarande 5 kap. 12 §.

427

grupper av försäkringstagare, på
annat sätt än genom återbäring,
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkrings-
premier som försäkringsgivaren
enligt fastställda grunder bestämt
för sin rörelse här i landet.

grupp av försäkringstagare, på Prop. 1994/95:184
annat sätt än genom återbäring, Bilaga 8
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkrings-
premier som försäkringsgivaren,
enligt grunder eller andra tekniska
beräkningar tillämpar för sin
rörelse här i landet.

6 kap. Om tillsyn över
försäkringsverksamheten

Tillsynens inriktning

1
Verksamhet som bedrivs enligt
denna lag skall stå under tillsyn av
Finansinspektionen i den utsträck-
ning som följer av lagen. Inspek-
tionen skall verka för en sund ut-
veckling av verksamheten.

Inspektionen skall lämna de upp-
gifter till behöriga myndigheter i
försäkringsgivarnas hemländer som
dessa myndigheter behöver för
kontroll av försäkringsgivarnas
soliditet samt i övrigt ha ett sådant
nära samarbete med övriga
EES-länders behöriga myndigheter
som föranleds av avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet.

3
Företrädaren skall lämna Finans-
inspektionen de upplysningar som
inspektionen begär om försäkrings-
givaren och den verksamhet som
denne driver här i landet genom
etablering.

Företrädaren skall hålla till-
gångar samt räkenskaper och
andra handlingar tillgängliga för
granskning av Finansinspektionen.

6 kap. Finansinspektionens
uppgifter m.m.

§

Finansinspektionen skall följa den
verksamhet som drivs enligt denna
lag i den utsträckning som behövs
för tillämpningen av lagen. Inspek-
tionen skall, i samarbete med den
behöriga myndigheten iförsäkrings-
givarens hemland, verka för en
sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna
uppgift till behöriga myndigheter i
en försäkringsgivares hemland, om
dessa myndigheter behöver upp-
giften för sin tillsyn över en för-
säkringsgivares verksamhet, samt i
övrigt ha ett nära samarbete med
behöriga myndigheter.

Efter anmälan till Finans-
inspektionen kan en behörig
myndighet i en försäkringsgivares
hemland företa undersökning hos
en sekundäretablering här i landet.

§

En försäkringsgivare som driver
försäkringsverksamhet här i landet
enligt 2 kap. skall lämna Finans-
inspektionen de uppgifter som den
behöver för att fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag.
Försäkringsgivaren skall även hålla
de tillgångar, räkenskaper och
andra handlingar tillgängliga för
inspektionens granskning som
inspektionen behöver för att full-

428

göra sina uppgifter enligt denna Prop. 1994/95:184
lag-                                  Bilaga 8

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare
skall lämna till inspektionen.

4
Skyldighet enligt 3 § att lämna upp-
lysningar och hålla tillgångar och
handlingar tillgängliga för gransk-
ning åligger även

1.  styrelsen och verkställande
direktören i aktiebolag som driver
verksamhet här i landet med före-
mål uteslutande att biträda utländsk
försäkringsgivare som driver rör-
else här i landet,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befat-
tningshavare i tarifförening, skade-
regleringsnämnd, villkorsnämnd
eller annat liknande organ, som här
i landet biträder sådan försäk-
ringsgivare vid rörelsens be-
drivande, och

3. personer som är införda i en
förteckning som anges i 4 kap. 2 §.

5
Finansinspektionen får meddela de
erinringar i fråga om försäkrings-
givares verksamhet här i landet
som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall före-
lägga försäkringsgivaren att vidta
rättelse, om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag
eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av denna lag eller grun-
derna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är till-
fredsställande med hänsyn till om-
fattningen och beskaffenheten av
försäkringsgivarens rörelse,

3. de tillgångar som motsvarar
värdet av de försäkringstekniska

§

Skyldigheten enligt 3 § att lämna
upplysningar och hålla tillgångar
och handlingar tillgängliga för
granskning gäller även för

1. styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande i ett
företag som i sin verksamhet här i
landet uteslutande biträder en ut-
ländsk försäkringsgivare som för-
säkringsgivaren har ett bestäm-
mande inflytande i,

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande befat-
tningshavare i skadereglerings-
nämnd, villkorsnämnd eller annat
liknande organ, som här i landet
biträder utländsk försäkringsgivare
i bedrivande av dess rörelse.

§

Om en försäkringsgivare över-
träder denna lag eller en föreskrift
som har meddelats med stöd av
denna lag eller på annat sätt visar
sig olämplig att driva försäkrings-
verksamhet här, får Finansinspek-
tionen förelägga försäkringsgivaren
att vidta rättelse. Om försäkrings-
givaren inte följer föreläggandet
skall inspektionen underrätta be-
hörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får
inspektionen förbjuda försäkrings-
givaren att fortsätta sin marknads-
föring och att ingå nya försäkrings-
avtal om risker som är belägna här
i landet eller, när det gäller liv-
försäkring, om försäkringsåtag-
anden som skall fullgöras här i
landet. Innan ett förbud meddelas
skall inspektionen underrätta be-

429

skulderna inte längre är tillräck-
liga, eller

4. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkrings-
givarens verksamhet.

Om ett föreläggande enligt första
stycket inte har följts inom den be-
stämda tiden och det anmärkta för-
hållandet inte heller på något
annat sätt undanröjts, skall
Finansinspektionen anmäla detta
till regeringen.

Följer en försäkringsgivare inte
gällande bestämmelser om redo-
visning och täckning av försäk-
ringstekniska skulder får rege-
ringen, efter att ha underrättat
behörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland, förbjuda för-
säkringsgivaren att fritt förfoga
över sina tillgångar i Sverige.

5 a
Om behörig myndighet i en för-
säkringsgivares hemland inskränker
försäkringsgivarens rätt att förfoga
över sina tillgångar, skall Finans-
inspektionen på begäran av
myndigheten vidta samma åtgärder
beträffande försäkringsgivarens till-
gångar i Sverige.

Finansinspektionen får besluta
hur skadeförsäkringsverksamhet
skall drivas efter ett sådant beslut
som avses i jjärde och femte
styckena. För livförsäkringsverk-
samhet skall bestämmelserna i
7 kap. 2 § tillämpas.

hörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland.

I brådskande fall får Finans-
inspektionen, utan att den behöriga
myndigheten underrättats enligt
första stycket,vidta de åtgärder
som anges i andra stycket för att
hindra att ytterligare överträdelser
sker.

Finansinspektionen får i bråd-
skande fall och utan att den ut-
ländska behöriga myndigheten
underrättas även förordna ett om-
bud att på försäkringsgivarens
vägnar ta emot stämning och i
övrigt företräda denne med av-
seende på redan meddelade för-
säkringar. Till dess att kungörelse
skett av sådant förordnande får
försäkringstagare, om försäkrings-
givaren inte är en försäkrings-
sammanslutning, sätta in förfallen
försäkringspremie hos Finans-
inspektionen med samma verkan
som om den blivit betald till för-
säkringsgivaren.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

§⁶

Om en behörig myndighet i en för-
säkringsgivares hemland inskränker
en försäkringsgivares rätt att för-
foga över sina tillgångar, skall
Finansinspektionen på begäran av
myndigheten vidta samma åtgärder
i fråga om försäkringsgivarens till-
gångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda
den behöriga myndigheten i för-
säkringsgivarens hemland vid verk-
ställighet av ett beslut om hur
försäkringsverksamheten skall
drivas efter det att den myndig-
heten beslutat

- att försäkringsgivaren inte får
fortsätta sin marknadsföring eller
ingå nya försäkringsavtal, eller

-  att inskränka försäkrings-
givarens rätt att förfoga över sina
tillgångar.

6 §⁷

Om företrädaren inte kan utöva sitt Om en företrädare avsäger sig sitt
uppdrag, om han avsäger sig det uppdrag, om fullmakten återkallas
eller om fullmakten återkallas, eller om företrädaren av annan an-

430

^Förutvarande 6 kap. 5 § femte-sjätte styckena.

'Förutvarande 5 kap. 14 §.

skall Finansinspektionen för tiden
till dess hindret upphört eller en ny
företrädare blivit befullmäktigad
och godkänd förordna ett ombud
att på försäkringsgivarens vägnar
ta emot stämning och i övrigt före-
träda denne med avseende på
redan meddelade försäkringar. Ett
sådant förordnande skall inspek-
tionen genast kungöra i Post- och
Inrikes Tidningar. Till dess att en
sådan kungörelse skett får, beträf-
fande andra försäkringsgivare än
försäkringsgivare i försäkrings-
sammanslutning, försäkringstagare
hos inspektionen sätta införfallen
försäkringspremie med samma ver-
kan som om den blivit betald till
försäkringsgivaren.

Om Finansinspektionen finner att
någon utan koncession driver till-
ståndspliktig verksamhet, skall in-
spektionen förelägga denne att
inom viss tid ansöka om koncession
eller vidta de ändringar i verksam-
heten som inspektionen anger eller
också upphöra med verksamheten.

Bestämmelsen i andra stycket
skall i tillämpliga delar gälla om
Finansinspektionen finner att någon
driver gränsöverskridande verk-
samhet utan att anmälan skett.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

ledning inte kan utöva sitt upp-
drag, skall åtgärder som anges i
5 § första-tredje stycket vidtas. Om
det med hänsyn till skyddet av för-
säkringstagarnas intressen är nöd-
vändigt, får inspektionen, för tiden
till dess hindret upphört eller en ny
företrädare blivit befullmäktigad,
förordna ett ombud i enlighet med
5 § jjärde stycket.

9 §⁸

Om det kan antas att någon driver
sådan verksamhet att denna lag är
tillämplig, får Finansinspektionen
förelägga denne att lämna de upp-
lysningar om verksamheten som
behövs för att bedöma om lagen är
tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att
någon driverförsäkringsverksamhet
utan att förutsättningarna enligt
2 kap. är uppfyllda, skall in-
spektionen förelägga denne att upp-
höra med verksamheten. In-
spektionen skall genast underrätta
behörig myndighet i försäkrings-
givarens hemland om förelägg-
andet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkrings-
givaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna för-
säkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens
räkning.

10
Försäkringsgivare som omfattas av
denna lag skall med årliga avgifter
bekosta Finansinspektionens verk-
samhet enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.

§’

Regeringen får föreskriva att en
försäkringsgivare som enligt denna
lag driver verksamhet från en
sekundäretablering här i landet,
skall betala årliga avgifter till
Finansinspektionen. Regeringen
skall i så fall meddela närmare
föreskrifter om hur avgiften skall
beräknas.

431

Andringen består bl.a. i att tredje stycket upphävs.
^Förutvarande 11 §.

7 kap.

1 §

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Om en försäkringsgivare upphör
att driva försäkringsrörelse här i
landet, åligger det försäkrings-
givaren att med bifogande av giltig
fullmakt hos Finansinspektionen
uppge ombud, som godkänns av in-
spektionen, att på försäkrings-
givarens vägnar företräda denne
med avseende på redan meddelade
försäkringar. För tiden intill dess
sådan anmälan har skett får
Finansinspektionen förordna ett
ombud med nämnda befogenhet.
Inspektionen skall genast införa
kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar om godkännandet eller
förordnandet. Intill dess sådant
kungörande har skett, får för-
säkringstagare hos Finansinspek-
tionen sätta in förfallen för-
säkringspremie med samma verkan
som om den blivit inbetald till för-
säkringsgivaren.

3
En försäkringsgivare som har kon-
cession enligt 2 kap. 1 § får med
Finansinspektionens tillstånd helt
eller delvis överlåta sitt för-
säkringsbestånd till en annan för-
säkringsgivare som i Sverige har
fått koncession att driva sådan för-
säkringsrörelse.

Om det försäkringsbestånd som
överlåtelsen avser består av för-
säkringar som meddelats genom
gränsöverskridande verksamhet,får

Om en försäkringsgivare till följd
av ett beslut av behörig myndighet
i hemlandet inte längre får driva
försäkringsrörelse här i landet,
skall Finansinspektionen vidta de åt-
gärder som behövs för att hindra
att försäkringsgivaren fortsätter
verksamheten eller inleder ny verk-
samhet. Inspektionen skall, på be-
gäran av och i samarbete med be-
hörig myndighet i försäkringsgiv-
arens hemland,

-förbjuda försäkringsgivaren att
förfoga över sina tillgångar i
Sverige eller begränsa försäkrings-
givarens förfoganderätt, eller

-förbjuda försäkringsgivaren att
fortsätta sin marknadsföring eller
att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen skall i övrigt
vidta de åtgärder som behövs till
skydd för de försäkrades intressen.
Inspektionen skall även i övrigt bi-
träda hemlandets myndighet i ange-
lägenheter som rör avvecklingen av
försäkringsgivarens verksamhet här
i landet. Inspektionen får därvid
vidta sådana åtgärder som in-
spektionen kan besluta om för ett
svenskt försäkringsbolag.

§

När Finansinspektionen av en be-
hörig myndighet i ett annat EES-
land ges tillfälle att yttra sig över
en fråga om tillstånd till en över-
låtelse av ett försäkringsbestånd
som meddelats under verksamhet
som drivits med stöd av denna lag,
skall inspektionen lämna sitt sam-
tycke om

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras, och

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Finansinspektionen skall yttra sig
inom tre månader.

432

tillstånd ges endast om behörig
myndighet i det land där riskerna
är belägna samtycker till över-
låtelsen och den övertagande för-
säkringsgivaren där uppfyller
kraven för gränsöverskridande
verksamhet med de försäkringar
som överlåtelsen avser.

Är den övertagande försäk-
ringsgivaren en utländsk EES-
försäkringsgivare krävs för till-
stånd, utöver vad som anges i
andra stycket, att behörig myndig-
het i försäkringsgivarens hemland
intygar att försäkringsgivaren har
erforderlig kapitalbas sedan över-
låtelsen beaktats.

En försäkringsgivare som har fått
koncession enligt 2 kap. 1 § får
med Finansinspektionens tillstånd
helt eller delvis överlåta sitt för-
säkringsbestånd som består av för-
säkringar som meddelats genom
gräns överskridande verksamhet till
en EES-försäkringsgivare med fast
driftställe i det land där riskerna
är belägna. Tillstånd får medges
endast om behörig myndighet i
övertagande försäkringsgivares
hemland intygar att försäkrings-
givaren har erforderlig kapitalbas
sedan överlåtelsen beaktats och be-
hörig myndighet i det land där
riskerna är belägna samtycker till
överlåtelsen.

Ansökan om tillstånd skall göras
av såväl överlåtare som över-
tagare. Vid ansökningen skall fo-
gas det avtal, som träffats angå-
ende överlåtelsen. Med avseende
på ansökningen gäller vidare vad i
15 kap. 3 § andra stycket och 4 §
andra stycket försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) föreskrivs i
tillämpliga delar.

Om ansökningen bifalls, skall
överlåtaren anses fritagen från sina
förpliktelser på grund av det över-
låtna försäkringsbeståndet, vilka
förpliktelser i stället skall åvila
övertagaren. Angående underrät-
telse om verkställd överlåtelse skall
bestämmelsen i 15 kap. 6 § för-
säkringsrörelselagen tillämpas.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Finansinspektionen skall innan
den yttrar sig ge berörda för-
säkringstagare och livräntetagare
tillfälle att anmäla om de har
något att invända mot överlåtelsen.
Därvid skall vad som föreskrivs i
15 kap. 4 § första stycket för-
säkringsrörelselagen (1982:713)
gälla i tillämpliga delar.

433

28 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela närmare
föreskrifter om de handlingar som
skall bifogas en ansökan om till-
stånd.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

8 kap.

Finansinspektionen skall i Post-
och Inrikes Tidningar kungöra

1. beviljande av koncession eller
utvidgning av koncession,

2. godkännande av företrädare
eller ändring av grunderna,

3. ändring i bolagsordning eller
liknande handling som innefattar
ändring av försäkringsgivarens
firma,

4. förverkande av koncession,
och

5.  tillstånd till överlåtelse av
försäkringsbestånd.

Finansinspektionen skall i Post-
och Inrikes Tidningar kungöra

1. förordnande av ett ombud
enligt 6 kap. 5 eller 6 §,

2. beslut om att förbjuda eller
begränsa försäkringsgivarens rätt
att förfoga över sina tillgångar här
i landet, och

3.  beslut om att lämna sitt
samtycke till överlåtelse av
försäkringsbestånd.

Ett ombud, som enligt 5 kap. 14 §
eller 7 kap. 1 § förordnats av
Finansinspektionen, har rätt att få
ersättning av försäkringsgivaren
med det belopp som bestäms av in-
spektionen.

5 §¹⁰

En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla
meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna för-
säkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som

avses i brevet.

I meddelanden till allmänheten
om företagets fonder skall särskilt
anges beloppet av ännu inte in-
betalade förbindelser av delägare
eller garanter om dessa belopp in-
räknats i fonderna.

Om en försäkringsgivare mark-
nadsför försäkringar avseende
andra risker än stora risker genom
gränsöverskridande verksamhet i
ett annat EES-land, skall för-
säkringstagarna underrättas om i
vilket land det fasta driftställe som
avtalet skall ingås med är beläget.
Sådan information skall även

Ett ombud, som enligt 6 kap. 5
eller 6 § förordnats av Finans-
inspektionen, har rätt att få er-
sättning av försäkringsgivaren med
det belopp som bestäms av inspek-
tionen.

Regeringen eller, rfter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela när-
mare föreskrifter om den in-
formation som en försäkringsgivare
skall lämna till försäkringstagarna
och till den som avser att teckna en
försäkring hos försäkringsgivaren.

434

¹⁰Ändringen innebär bl.a. att tredje och femte stycket upphävs.
finnas på varje handling som
lämnas till försäkringstagarna. Av-
talet och försäkringsansökan, om
den är bindande, skall innehålla
adress till försäkringsgivarens
huvudkontor och till den agentur
eller filial som avtalet ingås med.

Om försäkringen omfattar denför-
säkringsklass som anges i 2 kap.
3 a § första stycket 10 försäkrings-
rörelselagen (1982:713) skall av-
talet och en bindande försäkrings-
ansökan även innehålla namn och
adress till den som företräder för-
säkringsgivaren vid skadefall.

Innan ett avtal om livförsäkring
ingås genom gränsöverskridande
verksamhet i andra fall än som av-
ses i 2 kap. 2 § andra stycket skall
försäkringsgivaren till försäkrings-
tagaren överlämna en handling där
försäkringstagaren uppmärksam-
mas på att försäkringsgivaren är
underkastad tillsynsreglerna i det
land där det försäkrande fasta
driftstället är beläget. Försäkrings-
tagaren skall skriva under hand-
lingen. Handlingen skall överens-
stämma med formulär som fast-
ställs av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

6 §
Finansinspektionens beslut om

1.  att avslå en ansökan om
koncession enligt 3 kap. 3 eller
4§,

2. att förbjuda en försäkrings-
givare att förfoga över sina till-
gångar enligt 6 kap. 5 § femte
stycket eller

3. att återkalla koncession för
gränsöverskridande verksamhet
eller förbjuda sådan verksamhet
enligt 6 kap. 8 § tredje eller fjärde
stycket

får överklagas hos kammar-
rätten.

Finansinspektionens beslut om att
avslå en ansökan om att utfärda in

it

Följande beslut av Finans-
inspektionen, får överklagas hos
kammarrätten, nämligen beslut

1. att förbjuda en försäkrings-
givare att fortsätta med sin mark-
nadsföring eller ingå nya för-
säkringsavtal,

2.   att inskränka en för-
säkringsgivares rätt att förfoga
över sina tillgångar enligt 6 kap.
5 eller 5 a § eller 7 kap. 1 §, eller

3. att inte lämna sitt samtycke till
en överlåtelse av ett försäkrings-
bestånd enligt 7 kap. 3 §

Finansinspektionens beslut omatt
förena ett föreläggande med vite
får överklagas hos länsrätten.

435

Senaste lydelse 1995:102.

tyg enligt 3 kap. 6 § tredje stycket
eller om att förelägga vite får
överklagas hos länsrätten. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.

Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten av läns-
rättens avgörande.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall
gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. En försäkringsgivare med säte i ett land inom EES, som har kon-
cession att driva försäkringsrörelse i Sverige, får fortsätta att driva verk-
samheten här i landet enligt bestämmelser i denna lag.

3. Försäkringsgivare, som avses i punkt 2 och som har deponerat
värdehandlingar i bankinstitut enligt 6, 10 och 15 a §§ lagen (1950:272)
om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige skall återfå de deponerade tillgångarna.

4. Om Finansinspektionen när denna lag träder i kraft, förvaltar ett så-
dant administrationsbo som avses i 7 kap. 2 § i dess äldre lydelse före
den 1 juli 1995, skall den bestämmelsen tillämpas för förvaltningen av
administrationsboet.

436

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt ^ProP- 1994/95:184
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse Bilaga 8
i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige¹

dels att 13 a, 36 och 38 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 38 § skall utgå,

dels att 1-2 a, 6, 7, 9, 10-13, 14-16, 19, 21, 24 a, 25 och

29 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 12 a §, 29 a-
29 c §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1
Denna lag innehåller bestämmelser
om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse
i Sverige. Lagen gäller inte för
sådana försäkringsgivare som om-
fattas av lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet
i Sverige.

§²

Denna lag innehåller bestämmelser
om rätt för utländska försäkrings-
företag att driva försäkringsrörelse
i Sverige. Lagen gäller inte för
sådana försäkringsgivare som om-
fattas av lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet
i Sverige. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela särskilda
föreskrifter om bedrivande av för-
säkringsrörelse för att uppfylla
Sveriges åtaganden till följd av
avtal mellan Europeiska gemen-
skaperna och ett land utanför
Europeiska ekonomiska samarbets-
omrädet (EES).

Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom
generalagent som syssloman här i landet, om det har fått tillstånd av
regeringen (koncession) till detta.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huru-
vida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den myndighet
som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhands-
besked är även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får
ett utländskt försäkringsföretag som har erhållit koncession medges att
genom generalagenten driva annan rörelse här i landet än försäkrings-

¹ Lagen omtryckt 1989:1082.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:1083
13 a § 1993:1305

36 § 1991:270

38 § 1993:1305

lenaste lydelse 1993:1305.

437

rörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter regeringens be- Prop. 1994/95:184
myndigande, Finansinspektionen.                                       Bilaga 8

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas av
den som får lämna sådant medgivande.

Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland.

2 §³

Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan
försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland.

Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges
i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713). Med livförsäkring av-
ses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse
avseende återförsäkring av livförsäkring.

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för
16a§,

- får tillämpas också för sjuk-
och olycksfallsförsäkringar som av-
ses i 2 kap. 3 a § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkringsrörel-
selagen samt för avgångsbidrags-
försäkringar,

- behöver inte tillämpas för såda-
na livförsäkringar som avses i
2 kap. 3 b § första stycket klasser-
na 1 b och 4 om premien är beräk-
nad och bestämd för längst fem år.

Ersättning, som utges i form av
livränta eller sjukränta, tillhör
endera livförsäkring eller annan
försäkring beroende på vilket av
dessa slag av försäkringar som har
meddelats. Har en sådan ränta in-
köpts i ett livförsäkringsbolag,
skall den dock i detta bolag höra
till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring i
6 § sjunde stycket, 7 § tredje styc-
ket, P § första stycket, 10-13 samt
14, 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga
delar.

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för

16 a §, får tillämpas också för
sjuk- och olycksfallsförsäkringar
som avses i 2 kap. 3 a § första
stycket klasserna 1 och 2 för-
säkringsrörelselagen samt för av-
gångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om
livförsäkring, med undantag för 10
§ jjärde stycket och 16 a §, be-
höver inte tillämpas för sådana liv-
försäkringar som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klasserna 1 b
och 4 försäkringsrörelselagen om
premien är beräknad och bestämd
för längst fem år.

Ersättning, som utges i form av
livränta eller sjukränta, tillhör
endera livförsäkring eller annan
försäkring beroende på vilket av
dessa slag av försäkringar som har
meddelats. Har en sådan ränta in-
köpts i ett livförsäkringsföretag,
skall den dock i detta företag höra
till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta
som tillhör annan försäkring än liv-
försäkring gäller de särskilda be-
stämmelserna om livförsäkring i
10, 15 tredje och fjärde stycken,

17 och 28 §§ i tillämpliga delar.

³Senaste lydelse 1993:1305.

438

2 a §⁴

Denna lag gäller inte återförsäk-
ring. Särskilda bestämmelser om
trafikförsäkring finns i trafik-
skadelagen (1975:1410).

I fråga om livförsäkring endast
för dödsfall, som meddelas för en
tid av längst fem år eller mot en
premie som är beräknad och be-
stämd för längst fem år, får
regeringen eller, rfter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
medge undantag frän de särskilda
bestämmelserna om livförsäkring
samt besluta att bestämmelser som

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Regeringen eller, efter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i fråga om sådan
livförsäkring som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klass 3 för-
säkringsrörelselagen (1982:713)
medge undantag från 13 § och, om
det finns särskilda skäl, från övriga
bestämmelser om livförsäkring. Ett
undantag skall vara förenligt med
Sveriges förpliktelser i fråga om
försäkring enligt avtalet den 2 maj
1992 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

särskilt gäller skadrförsäkring skall
tillämpas i stället. Undantag får
dock inte medges från bestäm-
melserna om beräkning av premie-
reserv i 10 § Jjärde stycket.

Regeringen eller, efter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i fråga om sådan
livförsäkring som avses i 2 kap.
3 b § första stycket klass 3 för-
säkringsrörelselagen (1982:713)
medge undantag från 13 § och, om
det finns särskilda skäl, från övriga
bestämmelser om livförsäkring. Ett
undantag skall vara förenligt med
EG:s rättsakter i fråga om
försäkring.

6 §⁵

Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till
Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget
yttrande.

Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten,
dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finans-
inspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till
ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades
in.

Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och
särskilt för skadeförsäkring.

Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen god
tagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre

⁴Senaste lydelse 1993:1305.

⁵Senaste lydelse 1993:1305.

439

belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och be
skaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det
finns skäl till det.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge företag undantag
från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a §.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall inne-
hålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.

Om rörelsen skall avse livför-
säkring, skall enligt 11 § upprättas
särskilda grunder för verksamhe-
ten. Grunderna, som skall bifogas
ansökningen om koncession, skall
underställas regeringen för stad-
fästelse.

Om rörelsen avser livförsäkring,
skall enligt 11 § upprättas särskilda
grunder för verksamheten.

7 §⁶

Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den
planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund
försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen general-
agenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs
någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständig-
heter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räken-
skapsårets slut.

I samband med beviljandet av
koncessionen stadfäster regeringen
enligt 11 § upprättade grunder för
verksamheten om dessa överens-
stämmer med denna lag och andra
författningar.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i
2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspek-
tionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av prin-
cipiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Å ändring av stadfästa grunder
skall ock sökas regeringens stad-
fästelse. I regeringens ställe äger
Finansinspektionen besluta i sådant
ärende, om det icke är av princi-
piell betydelse eller eljest av syn-
nerlig vikt. Ansökningen skall in-
lämnas till Finansinspektionen.

Ansökan om förlängning av kon-
cession, som beviljats för bestämd

Ansökan om förlängning av kon-
cession, som beviljats för bestämd

⁶Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

⁷Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

440

sex
den

som beviljat koncessionen. Ansök-
ningen skall inlämnas till tid, skall
prövas av den myndighet
Finansinspektionen senast sex
månader före utgången av den
löpande koncessionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

som beviljat koncessionen. Ansök-
ningen skall inlämnas till tid, skall
prövas av den myndighet
Finansinspektionen sist
månader före utgången av
löpande koncessionen.

Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess
godkännande av generalagenten.

Har ändring av grunder stadfästs
eller har förlängning av koncession
beviljats eller ny generalagent bli-
vit godkänd, skall Finansinspek-
tionen låta införa kungörelse därom
i Post- och Inrikes Tidningar.

Har förlängning av koncession
beviljats eller ny generalagent bli-
vit godkänd, skall Finansinspek-
tionen låta införa kungörelse därom
i Post- och Inrikes Tidningar.

10 §⁸

Det åligger generalagenten att för vaije räkenskapsår enligt formulär,
som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets
verksamhet inom landet.

För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket
innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen en-
ligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.
För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra
stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna
i 6 § fjärde stycket.

I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder,
som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets
ansvarighet på grund av

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfäll (ersättnings-
reserv),

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfäll (skadebehand-
lingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäk-
ringsrörelse som inte har förfällit till betalning.

Vid beräkning av premie-reserv
för livförsäkringsrörelsen gäller
7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).

11
För livförsäkring skola, om icke
med hänsyn till försäkringens sär-
skilda natur anledning till undan-
tag föreligger, grunder upprättas
⁸Senaste lydelse 1993:1305.
⁹Senaste lydelse 1982:1083.

§’

För livförsäkringar skall grunder
upprättas för beräkning av
försäkringspremier och premie-
reserv samt beräkning av tekniska
återköpsvärden.

441

beträffande

1.  beräkning av försäkrings-
premier och premiereserv;

2. försäkringstagares rätt till
återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev
hos företaget;

4. verkan av underlåten premie-
betalning;

5. försäkringstagares rätt när,
annorledes än av anledning som
avses under 2 eller 4, försäkringen
upphör i förtid eller företaget eljest
är fritt från ansvarighet för för-
säkringsfall-,

6.  förräntning av försäkrings-
belopp som förfallit till betalning.

12
Med avseende på de i 11 § under
1-4 angivna grunderna skall vad i
7 kap. 3 §, 4 § första-fjärde styck-
ena samt 5-7 ^försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) stadgas äga mot-
svarande tillämpning. Beträffande
övergångsgrunder enligt 7 kap. 4 §
första-fjärde styckena nämnda lag
gäller vad i 9 § här ovan är i
fråga om ändring av grunder stad-
gat om stadfästelse och kungörande
därav. Som villkor för stadfästelse
av övergångsgrunder får bestäm-
mas, att företaget skall införa till-
gångar utöver vad som motsvarar
de försäkringstekniska skulderna i
det register som avses i 15 §.

¹⁰Senaste lydelse 1989:1082.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

För sådan livränta eller sjuk-
ränta som enligt 2 § tillhör annan
försäkring än livförsäkring skall
grunder upprättas för beräkning av
premiereserv och tekniska åter-
köpsvärden. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela närmare
föreskrifter om hur grunderna
redaktionellt skall ställas upp.

_§i°

För de i 11 § första stycket angivna
grunderna för beräkning av försäk-
ringspremier och premiereserv
samt för de i 11 § andra stycket
angivna grunderna för beräkning
av premiereserv gäller 7 kap. 5
och 6 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713) i tillämpliga delar.

12 a §

Senast samtidigt med att grunder
som har angetts i 11 § första styck-
et används, skall de tillställas
Finansinspektionen. Till grunderna
skall fogas en redogörelse för de

442

13
Tillgångar motsvarande värdet av
de försäkringstekniska skulderna
för livförsäkring skall vid varje
tidpunkt redovisas i sådana till-
gångar som anges i 7 kap. 9 §
första stycket 1-8 och 10-12 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) eller,
i den mån Finansinspektionen med-
ger det, värdet av återförsäkrings-
givarnas ansvarighet på grund av
livförsäkringar, som har övertagits
i återförsäkring.

I de tillgångar som skall motsva-
ra värdet av de försäkringstekniska
skulderna får räknas in 90 procent
av deponeringen enligt 6 och 10 §§
under förutsättning att deponering-
en till den delen består av värde-
handlingar som avses i första
stycket och inte beaktas enligt
16 a § första stycket tredje
meningen.

Utan hinder av första
stycket får ett belopp, motsvarande
högst tjugo procent av de för-
säkringstekniska skuldernaför egen
räkning, redovisas i andra till-
gångar än sådana som nämns i
första stycket, dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skul-
dernaför egen räkning förstås den
del av de försäkringstekniska skul-
derna, som icke motsvarar värdet
av återförsäkringsgivarnas ansva-
righet.

De tillgångar som motsvarar vär-
det av de försäkringstekniska
skulderna skall finnas i Sverige,

"Senaste lydelse 1993:1305. Ändringen i:
upphävs.

konsekvenser grunderna fårförför-
säkringstagarna och försäkrings
företaget. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får meddela närmare
föreskrifter om vad redogörelsen
skall innehålla.

Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller också vid
ändring av grunder.

§^U

Om ett försäkringsföretag driver
direkt försäkringsrörelse, skall vad
som sägs om skuldtäckning i 7 kap.
9 § första-tredje styckena, 9 a-10 c
§§, 10 e § samt 10f § försäkrings-
rörelselagen (1982:713) eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av någon av dessa
bestämmelser gälla för företaget.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

I de tillgångar som skall an-
vändas för skuldtäckning får räknas
in 90 procent av deponeringen
enligt 6 och 10 §§ under förut-
sättning att 6deponeringen till den
delen består av värdehandlingar
som avses i 7 kap. 10 § första
stycket 1-4, 8-10, 14 och 15
försäkringsrörelselagen (1982:713)
och inte beaktats enligt 16 a §
första stycket tredje meningen.

De tillgångar som används för
skuldtäckning skall finnas i
Sverige.

nebär bl.a. att tredje och fjärde styckena

443

dock med undantag för återförsäk
ringsgivares ansvarighet på grund
av livförsäkringar som övertagits i
form av återförsäkring. 1 övrigt
gäller vid tillämpningen av denna
paragraf bestämmelserna i 7 kap.
9 a § andra-sjätte styckena försäk-
ringsrörelselagen.

14
Värdehandlingar får vid redovis-
ning enligt 13 § ej upptagas till
högre värde än som följer av be-
stämmelserna i bolföringslagen
(1976:125) om värdering av om-
sättningstillgångar. De får dock tas
upp till samma värde som beräk-
nats närmast föregående räken-
skapsår eller, om värdehandlingen
anskaffats under räkenskapsåret,
anskaffningsvärdet. Detta gäller
endast om värdehandlingarna kan
avyttras till ett värde, som motsva-
rar detta högre värde vid tidpunk-
ter som får anses tillfredsställande
med hänsyn till de försäkringsut-
fästelser som värdehandlingarna
säkerställer.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Generalagenten skall se till att
det till Finansinspektionen lämnas
uppgift om de försäkringstekniska
skuldernas storlek, hur dessa har
beräknats samt om avgiven återför-
säkring och dess storlek. Reg-
eringen eller, rfter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter
om uppgiftsskyldigheten.

§¹²

Generalagenten skall se till att
sådana riktlinjer som anges i 7
kap. 10 g § försäkringsrörelselagen
(1982:713) upprättas och att
riktlinjerna följs. Generalagenten
skall vidare fortlöpande pröva om
riktlinjernas behöver ändras.

Generalagenten skall se till att
försäkringstagarna och den som
avser att teckna en lirförsäkring i
företaget informeras om det huvud-
sakliga innehållet i riktlinjerna.
Regeringen eller, rfter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om hur
informationen skall lämnas och vad
den skall innehålla.

15
Generalagenten skall föra ett regis-
ter som vid vaije tidpunkt utvisar
de tillgångar som motsvarar de för-
säkringstekniska skulderna enligt
13 §.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas till täckning av försäk-
ringstekniska skulder enligt 13 §,
skall detta antecknas i registret.

§¹³

Generalagenten skall föra ett regis-
ter som vid vaije tidpunkt utvisar
de tillgångar som används för
skuldtäckning och tillgångarnas
värde.

Om en tillgång, som antecknats
i registret, har upplåtits med sådan
rätt att dess fulla värde inte kan
utnyttjas för skuldtäckning, skall
detta antecknas i registret.

¹²Senaste lydelse 1982:1083.

¹³Senaste lydelse 1993:1305.

444

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen

(1970:979) omfattar de tillgångar
som i enlighet med föreskrifterna i
13 § finns upptagna i registret, när
företaget försätts i konkurs eller ut-
mätning äger rum eller särskild ad-
ministration träder in. Förmåns-
rätten följer med fordran som
grundas på avtal om livförsäkring
eller på avtal om återförsäkring av-
seende livförsäkring. En fordran på
grund av ett avtal om livförsäkring
har företräde framför återförsäk-
ringstagares fordran.

Generalagenten skall se till att
det till försäkringsinspektionen
sänds in dels beräkningar av de för-
säkringstekniska skulderna, dels
kopior av registret.

16
Tillgångar som ett utländskt för-
säkringsföretag enligt 6, 10 och
15 a §§ deponerat i bankinstitut
och som inte beaktats enligt 16 a §
första stycket tredje meningen eller
avsatts till täckande avförsäkrings-
tekniska skulder enligt 75 § får an-
vändas endast till betalning dels av
fordringar på grund av försäkrings-
avtal, som tillhör företagets rörelse
här i landet, dels av böter, viten,
avgifter och ersättningar som i an-
ledning av denna rörelse kan åläg-
gas företaget, generalagenten eller
av företaget utsett ombud som av-
ses i 4 § andra stycket eller 27 §,
dels, i händelse av särskild admi-
nistration av ett företags livförsäk-
ringsrörelse här i landet, av admi-
nistrationsboets fordran hos före-
taget.

¹⁹
A de livförsäkringspremier, som ut-
ländskt försäkringsföretag jämlikt
fastställda grunder bestämt för sin

Försäkringstagarnas förmånsrätt
enligt 4 a § förmånsrättslagen
(1970:979) följer med fordran som
grundas på avtal om

1. livförsäkring, eller

2. återförsäkring avseende liv-
försäkring.

Förmånsrätten omfattar de till-
gångar som finns upptagna i det
register som anges i första stycket,
när företaget försätts i konkurs
eller utmätning äger rum eller sär-
skild administration träder in.

Fordran enligt 1 har företräde
framför fordran enligt 2.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Tillgångar som ett utländskt försäk-
ringsföretag enligt 6,  10 och

15 a §§ deponerat i bankinstitut
och som inte beaktats enligt 16 a §
första stycket tredje meningen eller
använts för skuldtäckning, får an-
vändas endast till betalning av

1. fordringar på grund av försäk-
ringsavtal, som tillhör företagets
rörelse här i landet,

2. böter, viten, avgifter och er-
sättningar som i anledning av
denna rörelse kan åläggas före-
taget, generalagenten eller ombud
som utsetts av företaget enligt 4 §
andra stycket eller 27 § och

3.  ett administrationsbos for-
dringar hos företaget i händelse av
särskild administration av före-
tagets livförsäkringsrörelse här i
landet.

§¹⁵

Ett försäkringsföretag eller dess
företrädare får inte till fördel för
en enskild försäkringstagare eller

^,4Senaste lydelse 1993:1305.

¹³Senaste lydelse 1982:1083.

445

rörelse här i riket, må till fördel
för enskild försäkringstagare eller
grupp av försäkringstagare varken
direia eller indirekt nedsättning
medgivas vare sig av företaget
eller dess ombud annorledes än
genom återbäring.

grupper av försäkringstagare, på
annat sätt än genom återbäring,
medge direkt eller indirekt ned-
sättning av de livförsäkringspremi-
er som företaget enligt upprättade
grunder bestämt för sin rörelse här
i landet.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

21 §¹⁶
Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet,
skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt
hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift av innebörd att före-
taget genom att fullgöra i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta
värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare
eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska
staten.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-
ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring, som av-
ses i brevet.

Regeringen eller, efter reg-
eringens bemyndigande, Finans-
inspektionen meddelar närmare
föreskrifter om den information
som ett försäkringsföretag skall
lämna till försäkringstagarna och
till den som avser att teckna en
försäkring i företaget.

I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges
beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser av delägare eller garanter om
dessa belopp inräknats i fondema.

24 a
Skyldighet enligt 24 § första stycket
att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar till-
gängliga för granskning åligger
även styrelsen och verkställande
direktören i aktiebolag som driver
verksamhet här i riket med föremål
uteslutande att biträda utländskt
försäkringsföretag som driver
rörelse här i riket, så ock ord-
förande och verkställande direktör
eller motsvarande befattnings-
havare i tarijförening, skade-
regleringsnämnd, villkorsnämnd
eller annat liknande organ, som här
i riket biträder sådant företag vid
rörelsens bedrivande.

§¹⁷

Skyldigheten enligt 24 § att lämna
upplysningar och hålla tillgångar
och handlingar tillgängliga för
granskning gäller även för

1.  styrelsen och verkställande
direktören eller motsvarande före-
trädare i ett företag som i sin verk-
samhet här i landet uteslutande bi-
träder ett utländskt försäkrings-
företag eller som försäkrings-
givaren har ett bestämmande in-
flytande i, samt

2. ordförande och verkställande
direktör eller motsvarande före-
trädare i skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande
organ, som här i landet biträder

¹⁶Senaste lydelse 1993:1305.

¹⁷Senaste lydelse 1982:1083.

446

sådant företag   vid rörelsens Prop. 1994/95:184

bedrivande.                        Bilaga 8

25 §¹⁸

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäk-
ringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om
inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag
eller föreskrifter som har medde-
lats med stöd av denna lag eller
grunderna, om sådana finns,

1. avvikelse skett från denna lag,
trafikskadelagen (1975:1410) eller
föreskrifter som har meddelats med
stöd av någon av dessa lagar eller
grunderna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är till-
fredsställande med hänsyn till om-
fattningen och beskaffenheten av
företagets rörelse,

2. grunderna inte längre är till-
fredsställande med hänsyn till om-
fattningen och beskaffenheten av
bolagets rörelse,

3. i bankinstitut enligt 6, 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats ge-

nom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anled-
ning,

4. de tillgångar som motsvarar
värdet av de försäkringstekniska
skulderna inte är tillräckliga eller

5. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsföre-
tagets verksamhet.

4.  försäkringsföretagets rikt-
linjerna för placeringen av till-
gångar som används för skuld-
täckning inte på ett tillfreds-
ställande sätt beaktar vad som sägs
i 13 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§ och
10 e § försäkringsrörelselagen
(1982:713),

5. de tillgångar som används för
skuldtäckning inte är tillräckliga
eller inte är placerade enligt 13 §
samt 7kap. 9 a-10 c §§ och 10 e §
försäkringsrörelselagen
(1982:713),

6. det i övrigt finns allvarliga
anmärkningar mot försäkringsföre-
tagets verksamhet.

Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvens-
marginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en
plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen
till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer
som anges i 16 a §, eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte
har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall
inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande över-
lämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen.

Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fell företaget
medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finans-
inspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet

¹⁸Senaste lydelse 1993:1305.

447

som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis
förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finans-
inspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i
Sverige.

Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom
den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något
annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till
regeringen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Följer företaget inte gällande
bestämmelser om redovisning och
täckning av försäkringstekniska
skulder eller uppfyller företaget
inte gällande krav på garanti-
belopp, får regeringen efter an-
mälan av Finansinspektionen för-
bjuda företaget att helt eller delvis
förfoga över sina tillgångar. Om
företaget medgetts förmåner enligt
23 a § och någon annan myndighet
än Finansinspektionen har tillsyn
över soliditeten skall regeringen,
innan åtgärd vidtas, underrätta den
behöriga myndighet som kontrol-
lerar företagets soliditet.

Finansinspektionen fårförbjuda ett
försäkringsföretag att förfoga över
sina tillgångar i Sverige eller be-
gränsa ett försäkringsföretags för-
foganderätt om

1. företaget inte följer gällande
bestämmelser om skuldtäckning,

2. företagets kapitalbas under-
stiger en tredjedel av solvens-
marginalen eller inte uppfyller
gällande krav på garantibelopp,

3. företagets kapitalbas under-
stiger solvensmarginalen och det
finns särskilda skäl att anta att
bolagets finansiella ställning ytter-
ligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt
för att skydda de försäkrades
intressen vid ett beslut om för-
verkande av företagets koncession.

Om företaget medgetts
förmåner enligt 23 a § och någon
annan myndighet än Finansinspek-
tionen har tillsyn över soliditeten,
skall regeringen underrätta den be-
höriga myndighet som kontrollerar
företagets soliditet innan åtgärd
vidtas.

Om företaget driver verksamhet
eller har tillgångar placerade i ett
annat EES-land, skall Finans-
inspektionen underrätta den be-
höriga myndigheten i det landet om
beslut som fattats i enlighet med
sjätte stycket och, om det behövs,
begära att den behöriga myndig-
heten i samarbete med inspektionen
vidtar motsvarande åtgärder.

Finansinspektionen skall anmäla
beslut om förverkande av kon-
cession till de behöriga myndig-
heterna i de EES-länder där före-
taget bedriver försäkringsverk-
samhet. Inspektionen får i samband
härmed begära att den utländska

448

myndigheten i samarbete med in-
spektionen vidtar de åtgärder som
behövs för att skydda de för-
säkrades intressen.

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett
sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena.

Regeringen kan förklara konces- En koncession kan förklaras för-
sionen förverkad om så svåra miss- verkad av regeringen om företaget
förhållanden föreligger att försäk- 1. inte längre uppfyller kraven
ringsverksamheten bör upphöra. för koncession,

2. inte inom angiven tid har vid-
tagit åtgärderna i en plan som har
godkänts enligt tredje stycket, eller

3. i annat fall allvarligt åsido-
sätter gällande bestämmelser för
verksamheten.

Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation
förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets
soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet
till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliditet är
otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i
Sverige förverkad.

Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finans-
inspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

29
Ett utländskt försäkringsföretag får
med Finansinspektionens tillstånd
överlåta hela sitt till verksamheten
här i landet hörande försäkrings-
bestånd eller del därav till svenski
försäkringsbolag eller utländski för-
säkringsföretag, som har kon-
cession för det slag av försäk-
ringsrörelse det är frågan om. Har
den övertagandeförsäkringsgivaren
säte i ett EES-land får Finans-
inspektionen medge tillstånd bara
om behörig myndighet i försäk-
ringsgivarens hemland intygar att
försäkringsgivaren har erforderlig
kapitalbas sedan överlåtelsen be-
aktats.

§”

Ett utländskt försäkringsföretag
(det överlåtande företaget) får med
Finansinspektionens tillstånd helt
eller delvis överlåta sitt försäk-
ringsbestånd till en annan för-
säkringsgivare (den övertagande
försäkringsgivaren). Överlåtelsefår
ske till

1. ett svenskt försäkringsbolag,
eller

2. en utländsk försäkringsgivare
som har koncession i Sverige eller
som är auktoriserad i ett land inom
EES.

29 a
Ansökan om tillstånd skall göras
av såväl överlåtare som över-
tagare. Det avtal, som träffats an-
gående överlåtelsen, skall fogas till
ansökningen. För ansökningen
¹⁹Senaste lydelse 1993:1305.
^^Förutvarande 29 § andra stycket.

_§20

Ansökan om tillstånd skall göras
av såväl det överlåtande företaget
som den övertagande försäkrings-
givaren. Det avtal som träffats an-
gående överlåtelsen skall fogas till

449

29 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 184

gäller 15 kap. 3 § femte stycket ansökningen. För ansökningen Prop. 1994/95:184
och 4 § andra stycket försäkrings- gäller 15 kap. 3 § jjärde stycket Bilaga 8
rörelselagen (1982:713).             och 4 § första stycket försäkrings-

rörelselagen (1982:713).

Tillstånd att verkställa över-
låtelseavtalet skall ges om

1. försäkringstagarnas rätt inte
försämras,

2. den övertagande försäkrings-
givaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats,
varvid hänsyn tagits till sådan
förmån som kan ha medgivits i
enlighet med 23 a § första stycket,
och

3. behörig myndighet i det land
där riskerna är belägna eller där
åtaganden skall fullgöras, sam-
tycker till överlåtelsen eller inte
har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäk-
ringsgivaren koncession att driva
försäkringsverksamhet i Sverige,
skall kapitalbasen intygas av be-
hörig myndighet. Med behörig
myndighet avses, för EES-
försäkringsgivare, den behöriga
myndigheten i dess hemland och,
för försäkringsgivare hemma-
hörande i ett land utanför EES,
den behöriga myndigheten i det
EES-land som övervakar för-
säkringsgivarens soliditet.

29 b §

Finansinspektionen skall innan till-
stånd lämnas ge den behöriga
myndigheten i det land riskerna
finns eller där åtagandena skall
fullgöras tillfälle att yttra sig.
Finansinspektionen får pröva an-
sökningen om tillstånd att verk-
ställa överlåtelseavtalet när myndig-
heterna yttrat sig eller, om de inte
yttrat sig, tre månader efter det att
de gavs tillfälle att yttra sig.

29 c §²¹

När ansökan bifallits, övergår an- Om Finansinspektionen bifaller an-
svaret för det överlåtna försäk sökningen, övergår ansvaret för det

²¹Förutvarande 29 § tredje stycket.

450

ringsbeståndet på den övertagande
försäkringsgivaren. Försäkrings-
tagare och livräntetagare som be-
rörs av överlåtelsen skall under-
rättas om den enligt vad som anges
i 15 kap. 6 § försäkringsrörelse-
lagen.

överlåtna försäkringsbeståndet på
den övertagande försäkrings-
givaren. Försäkringstagare och liv-
räntetagare som berörs av över-
låtelsen skall underrättas om den
enligt vad som anges i 15 kap. 6 §
försäkringsrörel selagen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

1. Denna lag träder ikraft såvitt avser 11 § den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 juli 1995.

2. För livförsäkringar som har meddelats före ikraftträdandet av 11,
gäller fortferande de upphävda bestämmelserna i 11 § och 7 kap. 5-7 §§
försäkringsrörelselagen (1982:713).

För försäkringar som avses i första stycket och som vid ikraftträdandet
av 11 § fortferande gäller skall upprättade grunder även därefter ha fort-
satt giltighet om inte till försäkringsvillkoren har överförts bestäm-
melserna i grunderna om

1. villkoren för försäkringstagares rätt till återköp,

2. försäkringstagares rätt till fribrev,

3. belåning av försäkringsbrev hos företaget,

4. verkan av underlåten premiebetalning,

5. försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fell än som avses i
1, 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har ansvar för
försäkringsfellet, och

6. förräntning av försäkringsbelopp som förfellit till betalning.

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan för-
säkring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket, vad som
sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats
före ikraftträdandet av 11 §.

För sådana försäkringar som avses i första stycket skall 12 a §§ endast
tillämpas beträffende grunder för

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,

2. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt

3. återbäring till försäkringstagarna.

451

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Mid i 13 § stadgas äge ej tillämp-
ning å försäkringsavtal, för vilka
enligt lag regler om påföljd därav,
att premie ej erlägges, skola finnas
i särskilda för försäkringsgivarens
verksamhet stadfästa grunder.

Ej heller skall vad i 16 § är stad-
gat äga tillämpning, då i sådana
grunder skola meddelas bestämmel-
ser om den rätt, som må tillkomma
försäkringstagaren, därest försäk-
ring upphör i förtid.

17 §

Bestämmelserna i 13 § gäller inte
försäkringar för vilka försäkrings-
givarens grunder innehåller be-
stämmelser om verkan av under-
låtenhet att betala premie.

Bestämmelserna i 16 § gäller
inte försäkringar för vilka försäk-
ringsgivarens grunder innehåller
bestämmelser om försäkringstaga-
rens rätt när försäkringen upphör
i förtid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

452

2.5 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (\910-.919)¹ skall ha
följande lydelse.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

4
Förmånsrätt följer med försäk-
ringstagares fordran hos försäk-
ringsföretag i den egendom och i
den omfattning som anges i 7 kap.
11   § försäkringsrörelselagen

(1982:713), 15 § tredje stycket
lagen (1950:272) om rätt för ut-
ländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige och 5
kap. 9 § tredje stycket lagen
(1993:1302) om EES-försäkrings-
givares verksamhet i Sverige.

Föreslagen lydelse

§²

Förmånsrätt följer med försäk-
ringstagares fordran hos försäk-
ringsföretag i den egendom och i
den omfattning som anges i 7 kap.
11 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) och 15 § tredje-/styckena lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att
driva försäkringsrörelse i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

'Lagen omtryckt 1975:1248.
lenaste lydelse 1993:1310.

453

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:272) om understödsföre-
ningar

dels att 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

24 §'

Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäk-
ringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än
försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar,
nämligen

1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garante-
rats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Kon-
ungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svenska Bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av
Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats
av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen av-
sedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, spar-
bank eller central föreningsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats
av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garantera-
de av kommun,

5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offent-
ligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank, eller Nordi-
ska investeringsbanken,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av pant-
rätt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom
fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fast-
ställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för
bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan
tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med
den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att före-
skriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektio-
nen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas,

lenaste lydelse 1992:1624.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

454

vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäk- Prop. 1994/95:184
ringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,           Bilaga 8

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall
infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämför-
liga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1-6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med

de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning,
eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäk-
ringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda
i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven
redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbin-
delser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i
samma stycke 1-5 och 7.

Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har
medgett det

fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskat-
tade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom
som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen
enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av
bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt

två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens
uppskattade värde.

Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har
bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje
stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket
6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.
Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av förening-
ens försäkringsfonder, redovisas i
andra värdehandlingar än som förut
sagts, dock ej i aktier eller andelar
i aktiefond, och i tillgångar som
nämns i första stycket 9 utöver där
angiven gräns.

Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av förening-
ens försäkringsfonder, redovisas i
andra värdehandlingar än som förut
sagts, dock ej i aktier eller i an-
delar i värdepappersfond, och i
tillgångar som nämns i första
stycket 9 utöver där angiven gräns.

24 a §

Finansinspektionen kan efter ansö-
kan av en understödsförening bes-
luta att föreningen i stället för
24 §, skall tillämpa 7 kap. 9 a-
10 g §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713) och föreskrifter som
meddelats med stöd av de bestäm-
melserna samt punkt 4 i övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1995:000) om ändring i försäk-

455

ringsrörelselagen.

Understödsförening får icke utan
Finansinspektionens medgivande
äga mer än en tjugondei av aktier-
na i svenskt eller utländskt aktiebo-
lag eller, om aktierna har olika röst-
värde, större antal än att röstetalet
för aktierna utgör högst en tjugon-
del av röstetalet för samtliga akti-
er.

Understödsförening får icke utan
Finansinspektionens medgivande
äga andel i aktiefond.

25 §²

Understödsförening får inte utan
Finansinspektionens medgivande
äga mer än en tjugondei av aktier-
na i svenskt eller utländskt aktiebo-
lag eller, om rösterna har olika
röstvärde, större antal än att röste-
talet för aktierna utgör högst en
tjugondei av röstetalet för samtliga
aktier.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Denna lag träder i kraft 1 juli 1995.

lenaste lydelse 1992:1624. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

456

2.7 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen
(1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 5 § trafikskadelagen (1975:141g)¹ skall ha
följande lydelse.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

5 §²
Trafikförsäkring meddelas av för-
säkringsanstalt som har fått till-
stånd därtill av regeringen. För-
säkringsanstalt som har fått sådant
tillstånd är skyldig att på begäran
meddela trafikförsäkring.

I tillstånd som avses i första
stycket kan skyldigheten att med-
dela trafikförsäkring begränsas till
att gälla försäkring åt personer
som tillhör viss yrkesgrupp eller
intressegrupp eller som är bosatta
inom visst område.

Utöver vad som följer av första
stycket får trafikförsäkring med-
delas av en utländsk EES-försäk-
ringsgivare som för sådan försäk-
ring har gjort anmälan enligt
2 kap. 2 § första stycket lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgi-
vares verksamhet i Sverige och som
har utsett en representant för sig
här i landet. En försäkringsgivare
som har gjort sådan anmälan är
skyldig att på begäran meddela
trafikförsäkring. Finansinspektio-
nen kan på ansökan begränsa
denna skyldighet till att avse perso-
ner som tillhör viss yrkesgrupp
eller intressegrupp eller som är bo-
satta inom visst område.

En representant som avses i
tredje stycket skall vara bosatt i
Sverige eller vara en svensk juri-
disk person. Försäkringsgivaren
skall utfärda en fullmakt för rep-
resentanten att gentemot skadeli-
dande företräda försäkringsgivaren
och att själv eller genom annan tala
och svara för denne angående för-
säkringsfall.

'Lagen omtryckt 1977:949.
lenaste lydelse 1993:1307.

Föreslagen lydelse

Trafikförsäkring/år meddelas av

1. en försäkringsgivare som har
fått tillstånd till det av regeringen,
samt

2. en försäkringsgivare som är
verksam här i landet enligt lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgi-
vares verksamhet i Sverige.

En försäkringsgivare som får
meddela trafikförsäkring är skyldig
att på begäran meddela trafikför-
säkring. 1 ett tillstånd enligt första
stycket 1 kan dock skyldigheten
begränsas till att gälla försäkring
åt personer som tillhör en viss
yrkesgrupp eller intressegrupp eller
som är bosatta inom ett visst om-
råde. Finansinspektionen kan efter
ansökan medge motsvarande be-
gränsning för försäkringsgivare
som driver verksamhet här som av-
ses i första stycket 2.

En försäkringsgivare som avser
att meddela trafikförsäkring genom
gränsöverskridande verksamhet
med stöd av 2 kap. 1 § lagen om
EES-försäkringsgivares verksamhet
i Sverige men som inte har fast
driftställe i Sverige skall ha en
representant här i landet. Repre-
sentanten skall vara bosatt i Sveri-
ge eller vara en svensk juridisk
person. Försäkringsgivaren skall
utfärda en fullmakt för representan-
ten att gentemot skadelidande före-
träda försäkringsgivaren och att
själv eller genom annan tala och
svara för denne angående försäk-
ringsfell. Representanten skall även
ha behörighet att företräda försäk-
ringsgivaren vid kontroll av om det

457

30 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 184

Representanten skall även ha be-
hörighet att företräda försäkrings-
givaren vid kontroll av om giltig
trafikförsäkring föreligger. Ytterli-
gare föreskrifter om villkor beträf-
fande representanten får meddelas
av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen.

finns giltig trafikförsäkring. För-
säkringsgivaren skall informera
försäkringstagarna om vem som är
försäkringsgivarens representant
och om dennes adress. Ytterligare
föreskrifter om villkor beträffande
representanter får meddelas av
regeringen eller, efter regeringens
bemy ndigande.F inansinspektionen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

458

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om
motortävlingsförsäkring

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:357) om motortävlingsför-
säkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§
Motortävlingsförsäkring meddelas
av försäkringsanstalt som har fått
tillstånd därtill av regeringen.
Försäkringsanstalt som har fått
sådant tillstånd är skyldig att på
begäran meddela motortävlingsför-
säkring och att utfärda bevis där-
om enligt formulär som försäk-
ringsinspektionen fastställer.

Motortävlingsförsäkring får bara
meddelas av en försäkringsgivare
som har tillstånd till det samt av en
försäkringsgivare som är verksam
här i landet enligt lagen
(1993:1302) om EES-försäkrings-
givares verksamhet i Sverige.

En försäkringsgivare som får
meddela motortävlingsförsäkring är
skyldig att på begäran meddela
motortävlingsförsäkring och att ut-
färda bevis därom enligt formulär
som Finansinspektionen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

459

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:508) om ^ProP- 1994/95:184
försäkringsmäklare                                          Bilaga 8

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 §’

För att en fysisk person skall bli registrerad som försäkringsmäklare
krävs att han

1. inte är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller har
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte genom anställning eller uppdrag hos något försäkringsföretag
eller på annat sätt är beroende av försäkringsgivarintressen,

3. har en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan åläggas honom
om han åsidosätter sina skyldigheter,

4. har en tillfredsställande utbild- 4. har en tillfredsställande utbild-

ning för den verksamhet som skall ning för den verksamhet som skall
bedrivas, och                        bedrivas eller, om han varit verk-

sam som mäklare i annat land, har
förvärvat kunskap på annat sätt,
och

5. i övrigt är lämplig som försäkringsmäklare.

Sådan försäkring som avses i första stycket 3 krävs inte om mäklarens
verksamhet bedrivs uteslutande för en juridisk person som är registrerad
som försäkringsmäklare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

lenaste lydelse 1994:2011.

460

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 1, 4-6, 8 och 10-11 §§ lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder¹ skall ha följande

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkringsav-
talet skall placeras i en eller flera
värdepappersfonder.

4
Försäkringsbolaget skall placera in-
betalda premier för försäkringen i
den eller de värdepappersfonder
som försäkringstagaren från tid till
annan bestämmer.

Försäkringsbolaget har dock rätt att
i sina villkor begränsa antalet fon-
der i vilka inbetalda premier får
placeras.

5
Utdelning från en värdepappers-
fond på andelar som förvärvats
enligt 4 § får användas endast för
förvärv av nya fondandelar, utbe-
talning enligt försäkringsavtalet
eller täckning av försäkringstaga-
rens kostnader för försäkringen.

Föreslagen lydelse

§²

Denna lag gäller livförsäkringar
där premiema enligt försäkringsav-
talet skall placeras i en eller flera
värdepappersfonder eller i utländ-
ska fondföretag som är underkasta-
de lagstiftning eller annan offentlig
reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela föreskrifter om vilka
utländska fondföretag som avses.

§³

Försäkringsbolaget skall placera in-
betalda premier för försäkringen i
den eller de värdepappersfonder
eller utländska fondföretag som
försäkringstagaren från tid till
annan bestämmer.

Försäkringsbolaget har dock rätt att
i sina villkor begränsa antalet fon-
der eller fondföretag i vilka inbe-
talda premier får placeras.

§⁴

Utdelning från en värdepappers-
fond eller ett utländskt fondföretag
på andelar som förvärvats enligt
4 § får användas endast för förvärv
av nya fondandelar respektive pla-
ceringar i utländska fondföretag
samt för utbetalning enligt försäk-

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1117.

²Senaste lydelse 1993:936.

³Senaste lydelse 1993:936.

“Senaste lydelse 1993:936.

461

ringsavtalet eller täckning av för-
säkringstagarens kostnader för för-
säkringen.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

6
Inlösen av fondandelar får, utöver
vad som följer av 4 §, ske endast
för utbetalning enligt försäkrings-
avtalet eller täckning av försäkring-
stagarens kostnader för försäkring-
en.

8
Ett försäkringsbolag som driver
rörelse enligt denna lag får redovi-
sa belopp motsvarande försäkrings-
tekniska skulder i andra slag av
tillgångar än som anges i 7 kap.
9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).

Inlösen av fondandelar eller an-
delar i utländska fondföretag får,
utöver vad som följer av 4 §, ske
endast för utbetalning enligt för-
säkringsavtalet eller täckning av
försäkringstagarens kostnader för
försäkringen.

§

Ett försäkringsbolag som driver
rörelse enligt denna lag får an-
vända andelar i värdepappersfon-
der och placeringar i utländska
fondföretag för skuldtäckning utan
de begränsningar som anges i
7 kap. 10 b och 10 c §§ försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) i den
utsträckningförsäkringsbolagetinte
bär den finansiella risken.

10 §

För ett försäkringsbolag som driver rörelse enligt denna lag gäller inte
vad som föreskrivs för livförsäkringsbolag i försäkringsrörelselagen
(1982:713) i fråga om

1. förbud enligt 4 kap. 1 § mot fondemission,

2. förbud enligt 12 kap.

2 § mot vinstutdelning och

3. skyldighet enligt 12 kap. 5 §

att avsätta årsvinst till en återbä-
ringsfond.

2. förbud mot vinstutdelning,

3. skyldighet enligt 12 kap 5 §
att avsätta årsvinst till en återbä-
ringsfond och

4. placering av tillgångar enligt
7 kap. 10 e §.

Försäkringsbolagets egna kapital skall delas upp i bundet eget kapital och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust på det sätt som föreskrivs i
11 kap. 10 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen.

Försäkringsbolaget far dela ut vinst till aktieägare enligt vad som före-
skrivs för skadeförsäkringsbolag i 12 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

11
Om inte årsvinsten sätts av till en
återbäringsfond, skall försäkrings-
bolaget inrätta en reservfond för
avsättningar enligt vad som före-
skrivs för skadeförsäkringsbolag i

§³

Om inte årsvinsten sätts av till en
återbäringsfond, skall försäkrings-
bolaget inrätta en reservfond för
avsättningar enligt vad som före-
skrivs för skadeförsäkringsbolag i

⁵Senaste lydelse 1993:1306.

462

12 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713). Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i samband med
stadfästelse av grunderför bolagets
verksamhet meddela närmare vill-
kor i fråga om avsättning till re-
servfonden.

12 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713). Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen får i samband med att
grunder för bolagets verksamhet
tillställs Finansinspektionen enligt
7 kap. 8 a § försäkringsrörelsela-
gen (1982:713) meddela närmare
bestämmelser i fråga om avsättning
till reservfonden.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

463

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2005) om P^roP- 1994/95:184
ändring i sekretesslagen (1980:100)                           Bilaga 8

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'

dels att 8 kap. 5 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:2005) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1994:2005) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1994:2005 Föreslagen lydelse

8 kap.

5 §

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillstånds-
givning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepap-
persmarknaden, eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.

I ärende hos statlig myndighet om
innehav av aktier i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag och värdepap-
persbolag gäller sekretess för upp-
gift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden om det
kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inte för beslut av
myndigheten och inte heller för
uppgift som erhållits från annan
myndighet om uppgiften inte är
sekretessbelagd där.

I ärende hos statlig myndighet om
innehav av aktier i bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag, värdepap-
persbolag och i försäkringsaktiebo-
lag gäller sekretess för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden om det kan antas
att den enskilde lider skada eller
men om uppgiften röjs. Sekretess
gäller inte för beslut av myndighe-
ten och inte heller för uppgift som
erhållits från annan myndighet om
uppgiften inte är sekretessbelagd
där.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i
övervakning enligt insiderlagen (1990:1342), för sådan uppgift om en-
skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten.
Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första - tredje styckena för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som

'Lagen omtryckt 1992:1474.

464

myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin-
spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från
motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga om denna sekretess tilläm-
pas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fell förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm-
nas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 8

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996.                      juli 1995.

465

Lagrådet

Utdrag ut protokoll vid sammanträde 1995-02-24

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 9 februari 1995 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Håkan
Nyholm och hovrättsassessorn Lena Friman Blomgren.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

2 a kap. 1 §

I författningskommentaren anges med hänvisning till artikel 3 i EG:s
andra skadeförsäkringsdirektiv och andra livförsäkringsdirektiv att första
stycket i paragrafen utformats så att bestämmelserna om sekundäretable-
ring är tillämpliga inte bara på filialer och agenturer utan också på
liknande etableringsformer. Avsikten har enligt Lagrådets mening inte
kommit till tydligt uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att sekundär-
etablering definieras som att ett försäkringsbolag avser att upprätta en
filial, agentur eller annat liknande driftställe i ett annat land inom EES.

7 kap. 10 §

Av första stycket 19 framgår att som skuldtäckning hos ett försäkrings-
bolag som meddelat återförsäkring får användas bolagets fordran på det
återförsäkrade bolaget som grundas på att det sistnämnda bolaget har
hållit kvar tillgångar som motsvarar återförsäkringen (deposition för åter-
försäkring). Föreskriften väcker frågan hur de deponerade tillgångarna
redovisas hos återförsäkringstagaren och om den föreslagna ordningen
innebär att samma tillgång beaktas vid skuldtäckning två gånger, jfr
7 kap. 9 § i förslaget.

Förutsättningar har inte förelegat för att utreda frågan närmare under
lagrådsbehandlingen. Lagrådet förutsätter att så sker under lagstiftnings-
ärendets fortsatta handläggning.

Prop. 1994/95:184

Bilaga 9

466

7 kap. 10 f §

Prop. 1994/95:184

Bilaga 9

Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering av tillgångar som
används för skuldtäckning. Enligt första stycket tredje meningen skall vid
värderingen av fordringar på annan än försäkringstagaren avdrag göras
för belopp som gäldenären har att fordra av bolaget. Denna föreskrift ut-
gör inte någon egentlig värderingsregel utan en regel om avräkning av
skulder. Föreskriften bör därför bilda ett eget första stycke i paragrafen
med följande lydelse:

"Fordringar på annan än försäkringstagaren skall beaktas endast till den
del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget."

7 kap. 17 b §

Enligt paragrafens andra mening får de finansiella instrumenten användas
under förutsättning bl.a. att det kan ske utan att bolagets risk överstiger
den risknivå bolaget får ha utan att använda sådana instrument. Någon
särskild föreskrift om en generell högsta tillåtna risknivå finns emellertid
inte utan meningen är tydligen att anknyta till en risknivå som är förenlig
med kravet på en sund försäkringsverksamhet (jfr 2 kap. 3 § fjärde
stycket). Föreskriften bör formuleras i enlighet härmed.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder

1 §

I paragrafen anges att lagen gäller livförsäkringar där premiema enligt
försäkringsavtalet skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller
i utländska fondföretag som är underkastade lagstiftning eller annan
offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller
för värdepappersfonder här i landet. I föreskrifter av regeringen eller
Finansinspektionen skall anges vilka utländska fondföretag som omfattas
av med svensk lag överensstämmande lagstiftning och på vilka lagen om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder därför är
tillämplig.

Med denna uppläggning av paragafen inställer sig frågan vad som
gäller för livförsäkringar där premiema enligt försäkringsavtalet skall
placeras i utländska fondföretag av annat slag. Enligt vad som upplysts vid
föredragningen är avsikten att placeringar i andra utländska fondföretag
än dem som avses i paragrafen inte skall vara tillåtna. Detta bör i så fall
komma till tydligt uttryck. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande
lydelse:

"Denna lag gäller livförsäkringar där premiema enligt försäkringsav-
talet skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller i utländska
fondföretag. Premiema får placeras i utländska fondföretag, om företagen

467

är underkastade lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsent-
ligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här
i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans-
inspektionen skall meddela föreskrifter om vilka stater de utländska
fondföretagen skall vara belägna eller ha sitt säte i."

Prop. 1994/95:184

Bilaga 9

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

468

Finansdepartementet                                        Prop. 1994/95:184

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,

Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,

Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Persson

Regeringen beslutar proposition 1994/95:184 Genomförande av EG:s
tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv.

469

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:184

Författningsrubrik	Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upp- repar ett normgiv- ningsbemyndigande	Celexnummer för bakomliggande EG-regler
Lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen (1982:713)	1 kap. 2 §, 2 kap. 3 §, 2 a kap. 1 och 2 §§, 7 kap. 2, 3, 8 a, 9, 10, 10 c, 10 e-g, 17 b och 19 §§ samt 19 kap. 3 §	391LO371, 391D0370 392L0049, 392LOO96
Lag om ändring i lagen (1993:1302) om EES-försäkrings- givares verksamhet i Sverige	6 kap. 3 och 10 §§, 7 kap. 3 § samt 8 kap. 5 §	392L0049, 392L0096
Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings- rörelse i Sverige	1, 6, 11, 12 a, 13, 14 och 21 §§	391L0371, 391DO37O 392L0049, 392LOO96
Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar		392LOO49, 392L0096
Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)	5 §	392L0049
Lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäk- ring		392LOO49
Lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare		377L0092
Lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkring med an- knytning till värde- pappersfonder	1 §	392L0096

470

gotab 48201, Stockholm 1995