Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 april 1995
Mona Sahlin
Laila Freivalds
(Miljödepartementet)
Prop.
1994/95:181
I propositionen föreslås vissa ändringar i miljölagstiftningen till följd av
Sveriges anslutning till EU.
I miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen föreslås anpassningar av de
regler som infördes på grund av EES-avtalet. I propositionen bemyndigas
således regeringen att meddela föreskrifter som går utöver EG:s minimi-
direktiv i fråga om gränsvärden m.m.. Dessa föreskrifter skall inte
inverka på redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen. Vidare föreslås
en ändring av reglerna för omprövning av villkor för tillstånd till
miljöfarlig verksamhet. I hälsoskyddslagen bemyndigas regeringen att
meddela föreskrifter om luftkvalitet som går utöver EG:s minimidirektiv.
I hgen om kemiska produkter och renhållningslagen föreslås ändringar
som har till syfte att säkerställa tillämpningen av direkt gällande EG-
förordningar på miljöområdet. Ändringar föreslås när det gäller
tillsynsregler, bestämmelser om kompletterande föreskrifter och
bestämmelser om straffansvar.
I naturvårdslagen och hgen om förvaltning av samfälligheter föreslås
några lagtekniska justeringar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 181
Innehållsförteckning
Prop. 1994/95:181
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen
(1982:1080).......................... 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om
kemiska produkter...................... 10
2.4 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen
(1979:596)........................... 13
2.5 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)........................... 14
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter................ 16
3 Ärendet och dess beredning .................... 17
3.1 Lagrådet............................ 17
4 Miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen ............. 18
4.1 Föreskrifter för att genomföra EG-direktiv m.m. ... 18
4.2 Omprövning av villkor för tillstånd............21
5 Kemikalie- och avfallslagstiftningen................23
5.1 EG-fÖrordningar på kemikalie- och avfallsområdet .. 23
5.2 Export och import av kemikalier .............24
5.3 Risker med existerande ämnen...............25
5.4 Ämnen som bryter ned ozonskiktet............27
5.5 Avfallstransporter.......................29
6 Författningskommentar........................31
6.1 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen .... 31
6.2 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen .... 32
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kemiska
produkter............................33
6.4 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen .... 34
6.5 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen.....34
6.6 Förslaget till lag ändring i lagen om förvaltning av
samfälligheter.........................34
Bilaga 1 Hemställan från Statens naturvårdsverk om vissa för-
fattningsändringar m.m....................35
Bilaga 2 Departementspromemorian Ds 1995:9 ......... 38
2
Bilaga 3 Departementspromemorians lagförslag..........49
Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över departe-
mentspromemorian och hemställan från Statens
naturvårdsverk om vissa författningsändringar.....53
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag................58
Bilaga 6 Lagrådets yttrande......................67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 1995 . . 68
Rättsdatablad..................................69
Prop. 1994/95:181
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
2. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),
3. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter,
4. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
5. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter.
Prop. 1994/95:181
Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)2
dels att 5, 22, 24, 43 a och 45 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §3
Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga
de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de
försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller
avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även
efter det att verksamheten har upphört.
Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med
utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag
som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda
intressen.
Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till
‘Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för
grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20,
26.1.1980, s. 43, Celex 380L0068), rådets direktiv 76/464/EEG av
den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i
gemenskapens vattenmiljö (EGT nr L 129, 18.5.1976, s. 23, Celex
376L0464), rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om
gränsvärden och kvalitetsmål for kvicksilverutsläpp från klor-alkaliin-
dustrin (EGT nr L 81, 27.3.1982, s. 29, Celex 382L0176), rådets
direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och
kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L 291, 24.10.1983, s. 1,
Celex 383L0513), rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om
gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor
än klor-alkaliindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49, Celex
384L0156), rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om
gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT
nr L 274, 17.10.1984, s. 11, Celex 384L0491) och rådets direktiv
86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för
utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till
direktiv 76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s. 16, Celex
386L0280).
Prop. 1994/95:181
2Lagen omtryckt 1989:363.
3Senaste lydelse 1992:1543.
å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och Prop. 1994/95:181
betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksam-
heten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i
övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddelar de föreskrifter angåen-
de skyddsåtgärder, begränsning-
ar och försiktighetsmått i övrigt
som på grund av Sveriges av
riksdagen godkända åtaganden
enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
inte för åsidosättas.
5 a^
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om miljöfarlig verksamhet
meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som inte för
åsidosättas på grund av Sveriges
medlemskap i Europeiska unio-
nen.
Om det behövs, för regeringen
meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som går utöver
vadsom följer av medlemskapet.
22 §4
Den som fått tillstånd enligt
denna lag till miljöfarlig verk-
samhet kan inte på grund av
bestämmelse i lagen eller i häl-
soskyddslagen (1982:1080) eller
i renhållning slagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verk-
samheten eller att med avseende
på denna vidta försiktighetsmått
utöver vad som anges i till-
ståndsbeslutet, om inte annat
följer av 23-25 §§, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket
eller av föreskrifter som med-
Den som fått tillstånd enligt
denna lag till miljöfarlig verk-
samhet kan inte på grund av
bestämmelse i lagen eller i häl-
soskyddslagen (1982:1080) eller
i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verk-
samheten eller att med avseende
på denna vidta försiktighetsmått
utöver vad som anges i 611-
ståndsbeslutet, om inte annat
följer av 23-25 §§, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket
eller av sådana föreskrifter som
4Senaste lydelse 1992:1543.
delats med stöd av 5 § sista meddelats med stöd av 5 a § Prop. 1994/95:181
stycket. första stycket.
24 §
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöferlig verksamhet eller meddela nya villkor
för den
1. när tio år förflutit från det 1. när - från det att tiUstånds-
att tillståndsbeslutet vann laga beslutet vann laga kraft -förflutit
kraft, tio år eller den kortare tid som,
på grund av vad som följer av
Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen, föreskrivs av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tfllståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon
olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med an-
vändning av någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fell som avses i första stycket 4 får koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
Bestämmelserna i 38-40, 42
och 43 §§ gäller också i fråga
om sådan verksamhet som om-
fettas av föreskrifter enligt 8 a §
andra stycket.
a §
Bestämmelserna i 38-40, 41 a,
42 och 43 §§ gäller också i fråga
om sådan verksamhet som om-
fettas av föreskrifter enligt 5 a §
och 8 a § andra stycket.
45 §3
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av
2 § tredje stycket,
5Senaste lydelse 1992:1543.
underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med
2.
stöd av 10 §,
3. åsidosätter beslut, villkor
eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 § sista
stycket, 8 a andra stycket, 18 §
första stycket, 19-21 §, 21 a §
andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §,
29 § andra stycket, 38 a §,
38 b § andra stycket eller 41 §,
Prop. 1994/95:181
3. åsidosätter beslut, villkor
eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 a §,
8 a § andra stycket, 18 § första
stycket, 19-21 §§, 21 a § andra
stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 §
andra stycket, 38 a §, 38 b §
andra stycket eller 41 §,
4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av
43 § första stycket eller andra stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller
enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar veder-
börande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse
för prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om
gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet
begåtts med uppsåt och avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från
miljösynpunkt, döms till fängelse i högst två år.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt
första stycket för gärning som omfettas av föreläggandet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1994/95:181
Härigenom föreskrivs att 14 a § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får i den utsträckning det behövs
med hänsyn till Sveriges av
riksdagen godkända åtaganden
enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
meddela föreskrifter om gräns-
värden för högsta tillåtna halt i
luften av föroreningar i form av
kvävedioxid, svaveldioxid, sot
och bly.
14 a §'
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
sådana gränsvärden för högsta
tillåtna halt i luften av förore-
ningar i form av kvävedioxid,
svalveldioxid, sot och bly som
inte får åsidosättas på grund av
Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen.
Om det behövs, får regeringen
meddela föreskrifter om sådana
gränsvärden som går utöver de
försiktighetsmått som följer av
medlemskapet.
Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas skall
kommunen mäta förekomsten i luften av föroreningarna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av
mätresultat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
'Senaste lydelse 1992:1544.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:426) om kemiska
produkter
dels att 14, 20 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:181
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4ai
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter om
hantering, import och export av
kemiska produkter som behövs
till följd av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen.
14 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen skall i den ut-
sträckning regeringen föreskriver
även avse efterlevnaden av för-
ordningar som har beslutats av
Europeiska gemenskapen.
20 §*
Den som i fråga om kemiska produkter eller varor som avses i 1 §
andra stycket
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 §,
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5-13 §§ eller
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5-13 §§,
10
'Senaste lydelse 1990:239.
3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som Prop. 1994/95:181
åligger honom enligt 15 §,
4. med uppsåt eller av oakt-
samhet underlåter att göra an-
mälan eller att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EEG)
nr 2455/92 av den 23 juli 1992
om export och import av vissa
farliga kemikalier? eller att
lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 793/93 av
den 23 mars 1993 om bedömning
och kontroll av risker med exi-
sterande ämnen3,
5. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot förbud eller
underlåter att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EG) nr
3093/94 av den 15 december
1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet4 eller
6. med uppsåt eller av oakt-
samhet transporterar avfall i
strid med rådets förordning
(EEG) nr 259/93 av den 1 feb-
ruari 1993 om övervakning och
kontroll av avfallstransporter
inom, till och från Europeiska
gemenskapen3,
döms till böter eller fängelse i högst ett år.
I ringa fåll döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar for gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfettas av föreläggandet eller
förbudet.
2EGT nr L 251, 29.8.1992, s. 13 (Celex 392R2455)
3EGT nr L 84, 5.4.1993, s. 1 (Celex 393R0793)
4EGT nr L 333, 22.12.1994, s. 1 (Celex 394R3093)
5EGT nr L 30, 6.2.1993, s. 1 (Celex 393R0259)
11
21 §
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet lämnar oriktig upp-
gift om förhållande av betydelse
i ansökan eller annan handling
som avges enligt denna lag eller
föreskrift som meddelats med
stöd av lagen döms till böter.
Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet lämnar oriktig upp-
gift om förhållande av betydelse
i ansökan eller annan handling
som avges enligt denna lag,
rättsakter som avses i 20 § första
stycket 4, 5 eller 6 eller före-
skrift som meddelats med stöd av
denna lag döms till böter.
Prop. 1994/95:181
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
12
Härigenom föreskrivs att 1 § renhållningslagen (1979:596) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1994/95:181
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 s*
Med hushållsavfell avses i denna lag avfall och orenlighet som härrör
från hushåll och därmed jämförligt avfall.
Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och
slutligt omhändertagande.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får föreskriva att hushållsavfall
och annat avfall får införas till
eller utföras ur riket endast efter
särskilt tillstånd.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får
1. föreskriva att hushållsavfall
och annat avfall får föras in till
eller föras ut ur landet endast
efter särskilt tillstånd,
2. i övrigt meddela sådana före-
skrifter om begränsningar i fråga
om avfaUstransporter som följer
av Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen.
Med fastighetsinnehavare avses i lagen den som äger fastigheten eller
den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som fastighetsägare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
'Senaste lydelse 1993:1619.
13
Härigenom föreskrivs att 37, 40 och 41 §§ naturvårdslagen (1964:822)
skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:181
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud eller
föreskrift som meddelats enligt
5, 8, 10, 11, 14 §, 18 d § eller
19 § eller mot förbud enligt 20 §
andra stycket eller 21 § andra
stycket,
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud eller
föreskrift som meddelats enligt
5, 8, 10, 11, 14, 14 a - c §,
18 d § eller 19 § eller mot för-
bud enligt 20 § andra stycket
eller 21 § andra stycket,
2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej gärningen
är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten eller mot föreskrift som
meddelats enligt 16 § andra stycket,
3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa,
4. utför täkt eller åtgärd för markawattning utan att ha behövligt
tillstånd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor eller föreskrift som
har meddelats i samband med sådant tillstånd,
5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av
18 a § eller 20 § första stycket,
6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som
meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,
7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till
vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är
ringa, eller
8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är
förenat med tillstånd till vilthägn.
Har brott som avses i första stycket 1 och 4 begåtts med uppsåt och är
det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vitesför-
bud har överträtts, får inte dömas till straff för gärning som omfettas av
föreläggandet.
Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat,
om det ej är uppenbart oskäligt.
40 §
En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos
14
länsstyrelsen.
Prop. 1994/95:181
Beslut av annan statlig myn-
dighet än regeringen i ärende
enligt 13 §, 14 § tredje stycket,
17 §, 20 § andra stycket, 21 §,
22 §, 24 §, 24 a §, 39 § såvitt
avser annat än handräckning
eller 47 § får överklagas hos
kammarrätten. Beslut i övrigt
enligt denna lag av annan statlig
myndighet än regeringen får
överklagas hos regeringen.
Beslut av annan statlig myn-
dighet än regeringen i ärende
enligt 13 §, 14 b §, 17 §, 20 §
andra stycket, 21 § 22 §, 24 §,
24 a §, 39 § såvitt avser annat
än handräckning eller 47 § får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut i övrigt enligt denna lag
av annan statlig myndighet än
regeringen får överklagas hos
regeringen.
Statens naturvårdsverk får överklaga beslut enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
Finner en myndighet att den
inte kan helt bifålla en fram-
ställning från Fortifikationsverket
eller Vägverket om undantag
som avses i 76 § fjärde stycket,
skall ärendet hänskjutas till
regeringens prövning.
Förbud eller föreskrift enligt
11 eller 14 § och beslut enligt
15 § skall lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan.
Finner en myndighet att den
inte kan helt bifålla en fram-
ställning från Fortifikationsverket
eller Vägverket om dispens som
avses i 16 a § första stycket,
skall ärendet hänskjutas till
regeringens prövning.
§
Förbud eller föreskrift enligt
11, 14 eller 14 a - c § och
beslut enligt 15 § skall lända till
efterrättelse utan hinder av förd
klagan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
15
Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:181
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §
Registrering av samfällighets-
förening sker på ansökan av
föreningens styrelse. Har sam-
manträde för bildande av före-
ningen hållits enligt 20 § andra
stycket tredje punkten, får regi-
strering ske också på ansökan av
den som hållit sammanträdet.
Registrering av samfällighets-
förening sker på ansökan av
föreningens styrelse. Har sam-
manträde for bildande av före-
ningen hållits enligt 20 § andra
stycket andra punkten, får regi-
strering ske också på ansökan av
den som hållit sammanträdet.
Vid ansökningshandlingen skall fogas två bestyrkta avskrifter av
stadgarna samt en bestyrkt avskrift av protokoll från sammanträde enligt
20 §.
Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om föreningens post-
adress samt styrelseledamöternas fullständiga namn, bostads- och post-
adress och telefon. Om särskild firmatecknare utsetts, skall uppgift
lämnas också om denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
16
De svenska miljöreglerna har i flera avseenden anpassats till följd av
EES-avtalet och medlemskapet i EU. På några punkter behöver dock
miljöreglema kompletteras främst med hänsyn till medlemskapet i EU.
Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen den 20
december 1994 (dnr M94/5139/1) lämnat förslag bl.a. till ändringar i de
bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387) och hälsoskyddslagen
(1982:1080) som infördes med anledning av EES-avtalet. Naturvårdsver-
kets skrivelse fogas till denna proposition som bilaga 1. I en inom
Miljödepartementet upprättad departementspromemoria Vissa ändringar
i miljölagstiftningen till följd av EU-medlemskapet (Ds 1995:9) föreslås
ytterligare ändringar i miljöskyddslagen. Dessutom föreslås i pro-
memorian ändringar i lagen (1985:426) om kemiska produkter och i
renhållningslagen (1979:596).
Departementspromemorian fogas till denna proposition som bilaga 2.
De lagförslag som finns i promemorian finns i bilaga 3. Departe-
mentspromemorian och Naturvårdsverkets skrivelse har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av
remissyttrandena finns i bilaga 4.
Regeringen beslutade den 30 mars att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande har tagits in som bilaga 6. Vissa redaktio-
nella ändringar har gjorts i lagtexten.
Förslagen om ändring i naturvårdslagen och lagen om förvaltning av
samfälligheter, vilka förslag Lagrådet inte har granskat, faller i och för
sig inom Lagrådets granskningsområde. Förslagen är emellertid av sådan
enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats beträffande dessa båda
förslag.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 181
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter enligt miljöskyddslagen i fråga om försiktighetsmått
som går utöver EG:s minimidirektiv. På motsvarande sätt be-
myndigas regeringen att meddela föreskrifter enligt hälsoskydds-
lagen om luftkvalitet. Föreskrifter som går utöver vad som följer
av EG:s minimidirektiv skall inte inverka på redan givna tillstånd
enligt miljöskyddslagen.
Bestämmelserna om tillsyn i miljöskyddslagen kompletteras så att
tillsynsåtgärder kan vidtas för att säkerställa att kraven i de
föreskrifter som grundas på EG-direktiven uppfylls. Straffreglema
i miljöskyddslagen kompletteras så att straffansvar gäller för
överträdelser mot sådana föreskrifter som avses i första stycket.
Naturvårdsverkets förslag: Regeringen skall kunna meddela generella
föreskrifter som ställer strängare krav än Sveriges internationella
förpliktelser i fråga om miljöfarlig verksamhet. Föreskrifter som i fråga
om kravnivåer eller motsvarande överensstämmer med direktivet i fråga
skall kunna meddelas av en myndighet.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar
av flertalet remissinstanser. Sveriges Industriförbund förespråkar att
ändringarna inskränks till de språkliga justeringar som direkt föranleds
av att Sverige numera är medlem i EU. Om mera omfettande ändringar
görs bör rättstryggheten för tillståndshavare betonas. Koncessions-
nämnden för miljöskydd anför bl.a. att den föreslagna föreskriftsrätten
möter principiella betänkligheter då en sådan föreskriftsrätt synes kunna
utnyttjas utan någon annan begränsning än att frågan omfettas av ett EG-
direktiv eller någon annan internationell förpliktelse. Föreskriftsrätten
bör enligt nämnden grundas på vissa i lag angivna kriterier. Kon-
cessionsnämnden påpekar också att tillsynsbestämmelsema i miljöskydds-
lagen bör göras tillämpliga på de generella föreskrifterna.
Skälen för regeringens förslag: I samband med EES-avtalets
ikraftträdande infördes ett nytt fjärde stycke i 5 § miljöskyddslagen, där
det stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar de föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktig-
hetsmått i övrigt som inte får åsidosättas på grund av EES-avtalet (prop.
1992/93:60, bet. 1992/93:JoU10, rskr. 1992/93:139). Enligt 2a §
miljöskyddsförordningen (1989:364) meddelar Naturvårdsverket sådana
föreskrifter.
Naturvårdsverket har med utgångspunkt i Sveriges anslutning till EU
föreslagit att bestämmelsen i 5 § fjärde stycket miljöskyddslagen ändras,
så att det klart framgår att de nationella föreskrifterna vid behov kan gå
längre än de minimiregler som finns i EG-direktiven. Naturvårdsverket
motiverar sitt förslag med att det är nödvändigt att de föreskrifter som
Prop. 1994/95:181
18
meddelas på miljöskyddets område speglar en hög ambitionsnivå. Det Prop. 1994/95:181
kan därför enligt verket framstå som otillfredsställande att införa sådana
gränsvärden som motsvarar enbart den miniminivå som anges i ett EG-
direktiv, särskilt som detta ger omgivningen ett felaktigt intryck i de fall
kraven på verksamhetsutövaren sedan lång tid varit betydligt strängare
i Sverige.
Regeringen anser att det är viktigt att den svenska rättsordningen
verkligen speglar förhållandena i vårt land och den ambitionsnivå som
eftersträvas. Inte minst gäller detta för miljörättens vidkommande, där en
omfattande debatt har förts i fråga om vad ett svenskt medlemskap i EU
kan innebära för våra möjligheter att behålla nationella regler.
Med anledning av de synpunkter som framförs av Koncessionsnämnden
för miljöskydd bör understrykas att erfarenheterna från genomförandet
av EES-avtalet tydligt visar att det finns ett behov i vissa fall att gå
längre i de svenska föreskrifterna än vad som följer av EG-reglema.
Särskilt gäller detta äldre EG-direktiv som innehåller bestämmelser vilka
motsvarar en skyddsnivå som sedan länge passerats i Sverige. Kemikalie-
lagstiftningen, som är en relativt ny lagstiftning, har redan denna
möjlighet. Således har regeringen infört strängare gränsvärden än EG
föreskriver i fråga om metallhalten i avloppsslam för jordbruksändamål.
Det finns alltså starka skäl som talar för Naturvårdsverkets förslag att
också införa motsvarande möjlighet i miljöskyddslagen. Regeringen
föreslår därför att miljöskyddslagen ändras på så sätt att det anges att
regeringen får meddela generella föreskrifter i de fall det är lämpligt att
införa normer som går längre än vad som följer av EG:s minimidirektiv.
Föreskrifter som endast innebär ett genomförande av minimireglerna bör
liksom hittills kunna beslutas av en myndighet. Naturvårdsverkets
förslag bör sålunda, med vissa redaktionella ändringar och förtyd-
liganden, införas bland tillåtlighetsreglema i miljöskyddslagen.
I fråga om hur vidsträckt regeringens föreskriftsrätt skall vara bör
följande beaktas. Redan gällande ordning innebär för miljöskyddslagstift-
ningen att de kravnivåer eller miljökvalitetsregler som följer av EU-
medlemskapet skall införlivas i svensk rätt genom Naturvårdsverkets
försorg och att dessa föreskrifter gäller framför vad som sägs i enskilda
tillstånd. När en sådan ordning som Naturvårdsverket nu föreslår infors,
måste emellertid frågan om hur regeringens föreskrifter förhåller sig till
redan givna villkor i ett tillståndsbeslut klaras ut.
I samband med införandet av vissa områdesskydd med stöd av den
föreslagna 8 a § miljöskyddslagen uttalade Lagrådet (prop. 1984/85:10
s. 77) om förhållandet mellan givna villkor i ett tillståndsbeslut och
därefter meddelade generella föreskrifter "att ett individuellt tillståndsbe-
slut i växande utsträckning kan få ändrat innehåll på grund av senare
meddelade generella föreskrifter inger så pass starka betänkligheter av
principiell natur att den bör tillgripas endast om mycket tungt vägande
skäl kan åberopas härför”. Vid införandet av 5 § fjärde stycket miljö-
skyddslagen förelåg sådana skäl eftersom frågan var direkt förknippad
med Sveriges möjligheter att ingå EES-avtalet. Detta godtogs också av
Lagrådet. I förevarande ärende föreligger inga internationella för-
pliktelser som tvingar Sverige att införa strängare generella föreskrifter
19
än vad som följer av EG-reglema. Skälet att införa föreskrifterna är i Prop. 1994/95:181
stället att spegla den aktuella svenska ambitionsnivån i fråga om
skyddsnivåer eller motsvarande i de fäll EG:s bindande krav är så lågt
ställda att ett direkt svenskt införlivande skulle kunna ge det felaktiga
intrycket att EG-nivåema är godtagbara för svenskt vidkommande. Den
föreslagna ordningen förutsätter därför i praktiken dels att det aktuella
förhållandet reglerats genom ett EG-direktiv, dels att det i Sverige,
genom av riksdagen fastställda miljömål eller särskilda krav på åtgärder
för att förbättra tillståndet i miljön eller eljest, finns fastlagda andra och
högre krav om samma förhållande. Med andra ord avses regeringens
föreskrifter inte gå utöver vad som behövs för att åstadkomma en av
riksdagen beslutad eller på annat sätt etablerad skyddsnivå.
De villkor som Koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna
festställer liksom de krav miljömyndigheterna i övrigt uppställer torde
normalt spegla de svenska miljömålen. Det finns därför anledning att anta
att det inte finns något allmänt behov av att - i de fäll som kan bli
aktuella - låta de generella föreskrifterna gälla framför villkoren. Mot
bakgrund av detta och vad Lagrådet tidigare uttalat som förutsättning för
att låta generella föreskrifter ta över villkor i tillståndsbeslut, saknas
anledning att föreslå att de generella föreskrifter som är strängare än
EG:s minimidirektiv skall gälla framför villkor i redan givna tillstånd
enligt miljöskyddslagen. En sådan lösning i fråga om förutsättningar för
regeringen att meddela strängare föreskrifter och dessa föreskrifters
rättsverkan bör också tillgodose de påpekanden av principiell natur som
Koncessionsnämnden och Industriförbundet framfört. En annan fråga som
senare blir aktuell är om miljöskyddslagstiftningen skall ge vidare
möjligheter än i dag att införa generella föreskrifter i allmänhet i enlighet
med Miljöskyddskommitténs förslag. Denna fråga övervägs nu av
Miljöbalksutredningen.
Bestämmelsen om föreskrifter bör tas in som en ny 5 a § i miljöskydds-
lagen, som ersättning för nuvarande 5 § fjärde stycket. I övrigt bör
reglerna om verkan av tillstånd i 22 § ändras enligt vad som nu sagts och
en följdändring göras i straffreglema i 45 §.
Enligt 45 § miljöskyddslagen skall straffansvar gälla för överträdelser
av generella föreskrifter av det nu aktuella slaget. Som påpekas av
Koncessionsnämnden gäller dock inte tillsynsreglema enligt miljöskydds-
lagen i förhållande till de förpliktelser som följer av föreskrifterna.
Regeringen anser därför att det finns skäl att komplettera lagstiftningen
på denna punkt. Således bör 43 a § ändras så att även föreskrifter
utfärdade med stöd av 5 a § omfettas av tiUsynsbestämmelsema.
Dessutom bör möjligheten att förordna om rättelse enligt 41 a § omfetta
överträdelser av föreskrifter meddelade med stöd av 5 a §, liksom för
övrigt av föreskrifter enligt 8 a § andra stycket. Bland hänvisningarna till
tillsynsparagrafema bör därför även 41 a § ingå.
Samtidigt som miljöskyddslagen ändrades med anledning av EES-avtalet
ändrades hälsoskyddslagen på motsvarande sätt. 5 § fjärde stycket
miljöskyddslagen och 14 a § första stycket hälsoskyddslagen är i princip
uppbyggda på samma sätt. Enligt regeringens mening talar samma skäl 20
som motiverar en ändring i miljöskyddslagen för en motsvarande ändring
i hälsoskyddslagen. Regeringen föreslår därför att 14 a § första stycket Prop. 1994/95:181
i hälsoskyddslagen ändras så att regeringen får meddela generella
föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av förore-
ningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly också för de fåll
skyddsnivån i EG:s minimidirektiv i fråga om luftkvalitet ligger lägre än
vad som anses godtagbart för svenska förhållanden.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om omprövning av villkor
för tillstånd enligt miljöskyddslagen kompletteras, så att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
meddela föreskrifter som innebär att hänsyn tas till EG:s be-
stämmelser om obligatorisk omprövning.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i princip med
regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Statens naturvårdsverk framhåller att tillstånd enligt miljöskyddslagen
normalt inte ges till utsläpp i sig. Viss tveksamhet kan råda om den
föreslagna ändringen formellt uppfyller direktivens krav på tidsbe-
gränsade tillstånd. Koncessionsnämnden för miljöskydd anmärker att EG-
direktiven och promemorians motivtext talar om omprövning av tillstånd,
medan lagförslaget avser omprövning av villkor för tillstånd. Stockholms
kommun avstyrker förslaget till ändring i 24 § miljöskyddslagen och
framhåller att den föreslagna ändringen inte tillgodoser kravet på
tidsbegränsade tillstånd i rådets direktiv 80/68/EEG. Utgångspunkten bör
vara att hela tillståndet ska vara tidsbegränsat och formellt upphöra efter
en fyraårsperiod.
Skälen för regeringens förslag: Enligt rådets direktiv 80/68/EEG av
den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom
vissa farliga ämnen skall utsläpp av vissa ämnen i grundvattnet förbjudas.
För andra ämnen gäller krav på tillståndsprövning enligt bestämmelserna
i direktivet innan utsläpp får ske. Enligt artikel 11 gäller att tillstånden
skall meddelas för en begränsad tidsperiod och att de skall omprövas
minst vart fjärde år. Tillstånden kan därvid förnyas, ändras eller
upphävas. I rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening
genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö finns
en liknande bestämmelse om tidsbegränsning av tillstånd i artikel 3.5.
Enligt bestämmelsen krävs inte att omprövning skall ske vart fjärde år.
Det kravet finns dock i de dotterdirektiv som närmare anger gränsvärden
m.m. för de olika ämnena (artikel 3.2 i direktiv 82/176/EEG samt artikel
3.3 i direktiven 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och
86/280/EEG).
Miljöskyddslagen är uppbyggd kring en samlad prövning av utsläppen
från en miljöfarlig verksamhet. Utsläpp till vatten av det slag som avses 21
i direktiven utgör miljöfarlig verksamhet och omfettas därför av
miljöskyddslagens regelsystem. Villkor i tillstånd till miljöfarlig Prop. 1994/95:181
verksamhet kan omprövas enligt 24 § miljöskyddslagen, varvid gällande
villkor kan upphävas eller ändras eller nya villkor meddelas. En sådan
omprövning kan enligt 24 § första stycket 1 ske efter tio år. Under vissa
förutsättningar kan dock omprövning ske efter kortare tid enligt 24 §
första stycket 2-7.
De nämnda EG-direktiven omfettas av EES-avtalet. Vid den prövning
av behovet av lagstiftning som gjordes inför det avtalets ikraftträdande
ansåg regeringen (prop. 1992/93:60 s. 12) att det då inte fenns skäl att
införa regler om ändrade tider för omprövning av tillstånd till miljöfarlig
verksamhet. Bl.a. hänvisades till att frågan ingick i Miljöskydds-
kommitténs uppdrag att utarbeta ett förslag till miljöbalk.
I Miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk (SOU 1993:27)
föreslogs att omprövning av villkor för ett tillstånd till miljöferlig
verksamhet skulle kunna ske ”när tio år eller den kortare tid som följer
av Sveriges internationella förpliktelser har förflutit från det att tillstånds-
beslutet vann laga kraft”. I den sedermera återkallade propositionen
1994/95:10 med förslag till miljöbalk fenns en motsvarande bestämmelse
i 13 kap. 31 §. Arbetet med en miljöbalk fortsätter nu i Miljöbalksutred-
ningen, som fått nya direktiv (Dir. 1994:134).
Att miljöskyddslagens regler om omprövning på den aktuella punkten
strider mot bestämmelserna i de ovan nämnda EG-direktiven har i EES-
sammanhang påpekats av EFTA:s övervakningsmyndighet och ifrågasätts
inte heller i proposition 1992/93:60. Det fortsatta arbetet med miljö-
balken medför att en balk kan träda i kraft tidigast år 1998. Mot den
bakgrunden bör det nya förslaget till miljöbalk inte avvaktas när det
gäller omprövningstiden utan 24 § första stycket 1 miljöskyddslagen bör
ändras nu. Ändringen bör utformas som ett bemyndigande för rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om
kortare omprövningstid på grund av medlemskapet. Omprövningsmöjlig-
heten bör alltså avse villkoren för ett tillstånd, inte själva tillståndet,
vilket bäst överensstämmer med gällande ordning, som för övrigt torde
godtas av EU enligt de erfarenheter som vunnits vid implementeringen
av EES-avtalet.
Den nya regeln bör gälla även vid omprövning av villkor för tillstånd
som meddelats före ikraftträdandet. Den kortare omprövningstiden gäller
bara i förhållande till sådana villkor i tillstånden som avser utsläpp av de
ämnen som särskilt regleras genom de nämnda direktiven, vilka bör
framgå av en förordning eller av myndighetsföreskrifter.
22
Regeringens förslag: Ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som
kompletterar EG:s förordningar om kemiska produkter och av-
fallstransporter tas in i lagen om kemiska produkter och i ren-
hällningslagen. Myndigheternas tillsyn skall även avse de krav som
anges i EG-förordningarna.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan invänd-
ningar.
Skälen för regeringens förslag: EG:s miljöregler är i allmänhet
utformade som direktiv. På kemikalie- och avfallsområdet finns dock
några EG-förordningar. Förordningsformen väljs ofta för regler som
avser export till och import från tredje land. EG-reglema om export och
import av vissa farliga kemikalier, om ozonnedbrytande ämnen och om
avfallstransporter finns därför i förordningar. Det gemensamma
programmet för utvärdering av existerande kemikalier styrs också genom
en förordning.
Sedan Sverige blivit medlem i EU gäller EG-förordningama direkt
enligt 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen och behöver inte överföras till det svenska regel-
systemet. Däremot ställs det i förordningarna bl.a. krav på att medlems-
staterna skall säkerställa att de åligganden fullgörs som gäller för enskilda
enligt förordningarna. Detta kräver vissa lagändringar.
I det följande lämnas en närmare redogörelse för innehållet i för-
ordningarna och för konsekvenserna för den svenska lagstiftningen.
Därvid behandlas också de straffbestämmelser i kemikalielagstiftningen
som behöver ändras, så att de även omfattar överträdelser av EG-förord-
ningama. Det finns dock skäl att inledningsvis ta upp några andra
frågeställningar som är gemensamma för förordningarna.
EG-förordningama innehåller bindande regler som delvis ersätter den
svenska lagstiftningen. Det finns dock ofta ett behov av nationella regler
för att fylla ut EG.s bestämmelser, eftersom dessa normalt inte i detalj
reglerar t.ex. hur tillämpningen hos de ansvariga myndigheterna skall gå
till. Ett allmänt bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs
med anledning av Sveriges internationella åtaganden på kemikalieområdet
bör därför tas in i lagen om kemiska produkter, LKP, som en ny 4 a §.
Med hänsyn till EG-reglema om avfallstransporter bör en motsvarande
bestämmelse som rör sådana transporter tas in i 1 § renhållningslagen.
Genom dessa regler klargörs regeringens befogenheter på dessa områden
samtidigt som det erinras om att det utöver den svenska lagstiftningen
finns direkt verkande EG-regler.
De behöriga myndigheterna måste kunna utöva tillsyn för att säkerställa
Prop. 1994/95:181
23
att enskilda fullgör de skyldigheter som gäller enligt EG-förordningama. Prop. 1994/95:181
En sådan utökad tillsynsbefogenhet måste regleras i lag. Lämpligen bör
14 § LKP kompletteras med ett nytt stycke, av vilket framgår att
bestämmelserna om tillsyn i lagen i den utsträckning regeringen
bestämmer även gäller efterlevnaden av de skyldigheter som följer av
direkt verkande EG-regler. Regeringen kan sedan i förordningen
(1985:835) om kemiska produkter ange de EG-förordningar för vilka ett
tillsynsansvar skall gälla.
Regeringens forslag: EG-förordningen om export och import av
vissa kemikalier innehåller regler om anmälningsskyldighet före
export samt vissa krav på uppgiftslämnande och märkning. När
någon åsidosätter förordningen genom att underlåta att lämna
uppgifter eller att lämna felaktiga uppgifter skall detta leda till
straffansvar enligt lagen om kemiska produkter.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag: Genom rådets förordning (EEG) nr
2455/92 av den 23 Juli 1992 om export och import av vissa farliga
kemikalier införs i gemenskapen det internationella s.k. PIC-systemet
(Prior Informed Consent), ett system som främst har till syfte att
säkerställa att utvecklingsländerna på förhand får möjlighet att ta ställning
till om import av vissa särskilt farliga kemikalier skall godtas. Enligt
artikel 4 i förordningen gäller bl.a. att exportören skall anmäla till den
ansvariga myndigheten, när en kemikalie som omfattas av förordningen
för första gången skall exporteras till ett visst tredje land. Myndigheten
ombesörjer anmälan till mottagarlandet och underrättar kommissionen om
den planerade exporten. Vid därpå följande export av kemikalien till
samma tredje land skall exportören hänvisa till ett referensnummer som
erhålls från kommissionen. Kommissionen skall publicera uppgifter om
vilka restriktioner som gäller i förhållande till olika länder vid export av
kemikalierna. Exportlandets regler om klassificering och märkning av
kemiska produkter skall enligt artikel 7 tillämpas även vid export av
kemikalier som omfattas av förordningen.
Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som svarar för
tillämpningen av reglerna (artikel 3) och besluta om lämpliga rättsliga
eller administrativa åtgärder vid överträdelser av förordningens be-
stämmelser (artikel 6).
Bilagorna till förordningen har ändrats och uppdaterats två gånger
genom kommissionens förordning (EG) nr 41/94 av den 1 januari 1994
om ändring av bilaga 2 till rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om
export och import av vissa farliga kemikalier samt genom rådets
förordning (EG) nr 3135/94 av den 15 december 1994 om ändring av
24
bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import Prop. 1994/95:181
av vissa farliga kemikalier.
Förordningen nr 2455/92 ingår i EES-avtalet och har därför redan
föranlett ändringar i de svenska reglerna (prop. 1993/94:203 s. 289).
Genom ett särskilt regeringsbeslut har Kemikalieinspektionen utsetts till
ansvarig myndighet vid tillämpningen av förordningen. Kemikalieinspek-
tionen och Sprängämnesinspektionen har fått ett utvidgat bemyndigande
i 25 § andra stycket förordningen (1985:835) om kemiska produkter att
meddela föreskrifter vid export av kemikalier.
Kemikalieinspektionen har på grund av EES-avtalet inkorporerat EG-
förordningen i sina föreskrifter (KIFS 1994:7). Sedan Sverige blivit
medlem i EU gäller dock EG-fÖrordningen direkt. Bemyndigandet i 25 §
förordningen om kemiska produkter hänvisar nu bara till EES-avtalet.
Regeringen avser att ändra den hänvisningen till att avse medlemskapet.
Brott mot föreskrifter om uppgiftslämnande som begås med uppsåt eller
av oaktsamhet straffas enligt 20 § första stycket lagen (1985:426) om
kemiska produkter med böter eller fängelse i högst ett år. I andra stycket
sägs att ansvar inte utdöms i ringa fall. Enligt 21 § LKP kan bötesstraff
utdömas om någon med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift
om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges
enligt lagen eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen.
Dessa regler om straffansvar bör kompletteras. Underlåtenhet att göra
anmälan eller att lämna uppgifter enligt EG-förordningen bör kunna leda
till straff under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av
motsvarande nationella regler. Att lämna oriktig uppgift bör också kunna
föranleda straffansvar i de fall uppgiftslämnandet regleras direkt genom
EG-förordningen.
Regeringens förslag: För att säkerställa att uppgifter lämnas enligt
rådets förordning om utvärdering och kontroll av risker med
existerande ämnen införs straffansvar enligt lagen om kemiska
produkter vid underlåtenhet att lämna uppgifter liksom om felaktiga
uppgifter lämnas. När uppgifter skall lämnas är i vissa fall oklart
enligt EG-förordningen av skäl som hänför sig till tidpunkten för
Sveriges anslutning till EU. Kemikalielagstiftningen kompletteras
därför i detta avseende.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Försteget tillstyrks eller lämnas utan invänd-
ningar. Riksåklagaren framhåller dock beträffande uppgiftslämnande
enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 om utvärdering och kontroll av
risker med existerande ämnen att det vore önskvärt att uppgifterna kunde
lämnas förslagsvis den 1 oktober. Detta med hänsyn till att underlåtenhet
att lämna uppgifterna kan föranleda straffansvar.
Skälen för regeringens förslag: Rådets förordning (EEG) nr 793/93
25
av den 23 mars 1993 om utvärdering och kontroll av risker med Prop. 1994/95:181
existerande ämnen ställer krav på att tillverkare och importörer av ämnen
som finns med i den s.k. EINECS-fÖrteckningen (European Inventory of
Existing Commercial Substances) skall lämna vissa uppgifter direkt till
kommissionen. Uppgifterna gäller importerade eller tillverkade mängder
över tio ton, kemikalieklassificering enligt EG:s regler och användnings-
områden. För ämnen som tillverkas eller importeras i större kvantiteter
än 1 000 ton per år krävs kompletterande data om ämnenas farliga
egenskaper. På grundval av de uppgifter som erhålls skall kommissionen
göra upp en förteckning över prioriterade ämnen, som i första hand
behöver undersökas med avseende på farliga egenskaper. För varje
prioriterat ämne skall en bestämd medlemsstat utses, vilken stat svarar
för utvärderingen av de uppgifter som erhållits och vid behov lämnar
förslag till åtgärder. Riskbedömningen och behovet av åtgärder diskuteras
i en särskild kommitté. Åtgärderna kan t.ex. bestå i att kommissionen
lägger fram förslag till ändringar i och tillägg till direktiv som begränsar
användningen av farliga ämnen, i första hand rådets direktiv 76/769/EEG
av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemstatemas lagar och andra
författningar om begränsning av användning och utsläppande på
marknaden av vissa farliga ämnen och preparat. Medlemsstaterna skall
utse behöriga myndigheter som svarar för tillämpningen av reglerna och
besluta om lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder för att
säkerställa att rapporteringsskyldigheten följs.
Regler om hur riskbedömningen skall utföras av den medlemsstat som
fungerar som rapportör för ett visst ämne finns i kommissionens
förordning (EG) nr 1488/94 om principer för bedömningen av risker för
människor och miljö med existerande ämnen i enlighet med rådets
förordning (EEG) nr 793/93.
Riskbedömning av kemiska produkter regleras i Sverige i lagen
(1985:426) om kemiska produkter. Bestämmelser om skyldighet att lämna
uppgifter finns i 8 - 10 §§ LKP. I förordningen (1985:835) om kemiska
produkter finns regler i 12 - 15 a §§ om uppgiftslämnande till pro-
duktregistret. Kompletterande bestämmelser meddelas av Kemikaliein-
spektionen.
EG-förordningen ålägger medlemsstaterna att dels utse en eller flera
behöriga myndigheter som skall delta i genomförandet av förordningen
i samarbete med kommissionen, dels besluta om åtgärder i anledning av
överträdelser av rapporteringskraven. Den behöriga myndigheten har inte
några uppgifter när det gäller förhållandet till de enskilda uppgifts-
lämnama. Dessas uppgiftsskyldighet gäller direkt i förhållande till
kommissionen. Däremot sägs i EG-förordningen att medlemsstaterna får
kräva att samma uppgifter som lämnas till kommissionen skall lämnas till
den nationella myndigheten.
De kompletterande nationella regler som behövs för tillämpningen av
EG-förordningen i Sverige bör tas in i lagstiftningen om kemiska
produkter. För svenskt vidkommande bör Kemikalieinspektionen fullgöra
de uppgifter som ankommer på den ansvariga myndigheten enligt EG-
förordningen. För att säkerställa att uppgifter lämnas till kommissionen 26
enligt EG-förordningen bör vidare straffbestämmelserna i 20 och 21 §§
LKP kompletteras på samma sätt som nyss föreslagits i fråga om rådets Prop. 1994/95:181
förordningen (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och
import av vissa farliga kemikalier. Bestämmelser om tillsyn och andra
kompletterande bestämmelser kan meddelas med stöd av bemyndigandet
i den föreslagna 4 a §.
Det finns ett särskilt övergångsproblem vid tillämpningen av EG-
förordningen. Enligt artikel 3 skall uppgifter lämnas tolv månader och i
vissa fall 24 månader efter förordningens ikraftträdande. Tolvmånaders-
perioden löpte ut den 4 juni 1994 och hade således redan löpt ut när
Sverige blev medlem i EU. När EG-förordningen togs med i EES-avtalet
under hösten 1994 innehöll avtalet en övergångsregel som innebär att
24-månadersperioden skall tillämpas för samtliga uppgifter när det gäller
EFTA-statemas uppgiftslämnande (jfr. prop. 1994/95:90, bilaga 2). Detta
medför att samtliga uppgifter skall lämnas senast den 4 juni 1995 enligt
EES-avtalet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte med i Sveriges
anslutningsavtal med EU. Det finns därför ett behov av en komplette-
rande svensk bestämmelse som festslår när uppgifterna skall lämnas. En
sådan bestämmelse kan meddelas av regeringen eller den ansvariga
myndigheten med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 4 a § LKP.
Med hänsyn till att den nu aktuella lagstiftningen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1995 och i enlighet med vad Riksåklagaren anfört bör i en
sådan regel anges att de ifrågavarande uppgifterna skall lämnas senast
den 1 oktober 1995.
Regeringens förslag: Rådets förordning nr 3093/94 om ämnen som
bryter ned ozonskiktet ersätter delvis de nuvarande svenska
reglerna. EG-förordningen skall därför kompletteras med regler i
lagen om kemiska produkter om sanktioner vid överträdelser av
förpliktelserna i förordningen. Ytterligare bestämmelser om
tillämpningen och om tillsyn meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag: Gemenskapens awecklingsplan
beträffande ozonnedbrytande ämnen regleras i en helt ny förordning,
rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen
som bryter ned o&nskiktet, som ersätter den äldre förordningen (EEG)
nr 594/91. Förordningen trädde i kraft den 23 december 1994. För vissa
bestämmelser gäller att ikraftträdandet infäller fyra eller sex månader
därefter. EG-förordningen anknyter till den globala överenskommelsen
i det s.k. Montrealprotokollet, men innehåller en snabbare aweck-
lingsplan för vissa ämnen. De ämnen som regleras är desamma som i
Montrealprotokollet, dvs. CFC, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan,
metylbromid, HBFC och HCFC (artikel 1).
27
Utom i fråga om HCFC gäller enligt artikel 3 och 4 att varje producent Prop. 1994/95:181
är skyldig att tillse att framställning, utsläppande på marknaden och
användning för eget bruk av ämnena upphör vid angivna tidpunkter.
Kommissionen kan därefter besluta om att vissa mängder av de kontrolle-
rade ämnena skall tillåtas för s.k. viktiga användningsområden, där
alternativa produkter eller återvunna ämnen inte finns tillgängliga, och
utfärda licenser for dessa fåll till användarna. I vissa andra särskilt
angivna fall kan också behöriga myndigheter i medlemsstaterna medge
undantag från förbuden.
Import av ämnena kräver en importlicens, som utfärdas av kommissio-
nen (artikel 6). Importen avvecklas i samma takt som hanteringen inom
gemenskapen. Från länder som inte är parter i Monteralprotokollet är
import i princip förbjuden.
För HCFC är awecklingsplanen i stället utformad så att förbud
successivt införs för särskilt angivna användningsområden. Förbuden
gäller utsläppande på marknaden och för fri cirkulation samt import av
utrustning tillverkad efter ikraftträdandet (artikel 5).
Förordningen innehåller också vissa allmänna förpliktelser i artikel 14
och 15 att vidta åtgärder för att omhänderta ämnen som inte längre
används och för att förhindra läckage.
Producenter, importörer och exportörer av kontrollerade ämnen skall
lämna rapporter direkt till kommissionen enligt särskilda regler i artikel
17. Den behöriga tillsynsmyndigheten i medlemsstaten skall bistå
kommissionen när den fullgör sina uppgifter enligt förordningen (artikel
18). Medlemsstaterna skall besluta om straff vid överträdelser av
bestämmelserna i förordningen och de nationella regler som anknyter till
den (artikel 19).
De svenska bestämmelserna om ozonnedbrytande ämnen finns i
förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m, som utfärdats med
stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter, LKP. Ett arbete med att
anpassa den svenska förordningen till EG-förordningen pågår inom
regeringskansliet. En sådan anpassning är nödvändig främst beroende på
att vissa frågor som nu regleras i den svenska förordningen också
behandlas i EG-reglema. Det svenska regelsystemet kan därför begränsas
i omfattning. Några stora förändringar i sak behöver inte göras eftersom
EG-förordningen grundas på artikel 130s i Romfördraget och därför
innehåller minimiregler, vilket innebär att Sverige kan behålla en
strängare reglering i de fall det framstår som befogat.
Det faktum att en stor del av kontrollen av ozonnedbrytande ämnen i
framtiden kommer att regleras direkt genom EG-förordningen och inte
med stöd av LKP medför dock ett behov av utökade tillsynsbefbgenheter
for ansvariga myndigheter och sanktionsmöjligheter vid överträdelser av
EG-fÖrordningens regler. Regler om straff vid överträdelser av för-
pliktelserna i förordningen bör tas in i LKP. Straffbestämmelserna bör
bli tillämpliga vid brott mot förbuden i förordningen och när uppgifter
inte lämnas enligt förordningens krav eller oriktiga uppgifter lämnas.
Dessutom finns det ett allmänt behov av kompletterande svenska regler
när det gäller tillämpningen av EG-förordningen, bl.a. beträffande de 28
svenska myndigheternas tillämpning av bestämmelser om undantag från
forbuden i EG-förordningen i vissa fåll. Sådana föreskrifter kan meddelas Prop. 1994/95:181
med stöd av de bemyndiganden som föreslås i avsnitt 5.1.
Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i lagen om kemiska
produkter skall göras tillämpliga på överträdelser av reglerna i EG-
förordningen om avfallstransporter eftersom EG-fÖrordningen till
stora delar ersätter de svenska reglerna i förordningen om export
och import av farligt avfall. Dessutom kompletteras renhållnings-
lagen med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs
på grund av Sveriges medlemskap i EU.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar.
Skälen för regeringens förslag: I rådets förordning (EEG) nr 259/93
av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter
inom, till och från Europeiska gemenskapen finns regler om anmälan och
tillstånd vid avfallstransporter. Syftet med förordningen är att skapa ett
kontrollsystem för gränsöverskridande transporter av avfall. Förord-
ningen reglerar avfallstransporter såväl mellan medlemsländerna som från
och till EG i förhållande till tredje land. Förordningen är harmoniserad
med reglerna i Baselkonventionen 1989 om kontroll av gränsöver-
skridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall och
med OECD-rådets beslut 1992 om motsvarande kontroll.
I förordningen indelas avfall i olika klasser efter samma mönster som
finns i OECD-beslutet, dvs. avfallet förs upp på grön, gul eller röd lista.
Även förordningens kontrollsystem bygger i allt väsentligt på OECD-
beslutet. I förordningen görs skillnad på avfall för bortskaffande och för
återvinning. För avfall på den gröna listan som är avsett för återvinning
gäller begränsade kontrollåtgärder.
Den som avser att transportera avfall mellan medlemsländerna skall
enligt särskilda regler anmäla transporten till en behörig myndighet i
destinationslandet. Anmälan skall göras på en festställd fraktsedel. För
flertalet transporter krävs tillstånd av destinationslandet, men för några
typer av transporter räcker det med att inga invändningar mot trans-
porterna görs eller att eventuella invändningar klaras ut under en angiven
tid. Avsändarlandet och transitländer skall få en anmälan och får göra
invändningar mot transporten. I förordningen anges på vilka grunder
invändningar kan göras, t.ex. att den planerade transporten strider mot
nationella författningar om miljöskydd, allmän ordning, typer av
internationella åtaganden eller, vid avfell för återvinning, att åter-
vinningen inte kan anses ekonomiskt eller miljömässigt försvarbar.
För avfell som skall bortskaffas får medlemsstaterna dessutom antingen
generellt eller i det enskilda fellet förbjuda transporter av avfell i syfte
29
att genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och Prop. 1994/95:181
självförsörjning. Undantag gäller dock för farligt avfell som uppkommer
i så liten mängd att det vore oekonomiskt att ta hand om det i av-
sändar landet.
Export utanför gemenskapen av avfell för bortskaffande är förbjuden
till andra länder än de EFTA-länder som också är parter i Baselkon-
ventionen. Export av avfell för återvinning är förbjuden med undantag
av export till länder som omfettas av OECD-beslutet eller som är parter
i Baselkonventionen eller med vilka EG eller enskilda medlemsländer
ingått avtal som är förenliga med EG-lagstiftningen och Baselkon-
ventionen och uppfyller kraven på en miljöriktig hantering. Vid all export
måste mottagarlandet samtycka till importen. Export är vidare inte
tillåten, om det kan antas att avfellet inte kommer att hanteras på ett
milj ovänligt sätt i landet. Liksom vid avfellstransporter mellan med-
lemsländerna finns vid export av avfell regler om anmälningsförfarande
och godkännande av transporter. All export av avfell till de s.k. ACP-
statema är förbjuden. Även vid import av avfell till gemenskapen görs
åtskillnad på avfell för bortskaffande och för återvinning. Liknande regler
som för export gäller vid import både vad avser förbud mot import och
vad avser anmälnings- och tillståndsförferande. Konventionen innehåller
även regler om transit av avfellstransporter genom medlemsstaterna.
Om en transport inte kan fullföljas på avsett sätt skall avsändarmyndig-
heten se till att anmälaren återsänder avfellet till avsändaren. Vid illegala
transporter som anmälaren är ansvarig för skall avsändarmyndigheten
inom viss tid se till att avfellet återförs samt bortskaffas eller återvinns
på ett miljömässigt godtagbart sätt. Om mottagaren är ansvarig för en
illegal transport åvilar ansvaret destinationsmyndigheten. Om varken
anmälaren eller mottagaren är ansvarig för den illegala transporten skall
de behöriga myndigheterna samarbeta för att avfellet skall bortskaffas
eller återvinnas. Alla transporter skall vidare omfettas av en ekonomisk
garanti eller försäkring som täcker transportkostnaderna samt kostnaderna
för bortskaffning eller återvinning.
Den svenska lagstiftningen på området utgörs av förordningen
(1992:918) om import och export av ferligt avfell m.m. Den bygger
liksom EG:s regler på Baselkonventionen. Förordningen reglerar därför
i stora delar samma områden som EG-förordningen. I regeringskansliet
pågår ett arbete med att anpassa den svenska förordningen till EG:s
regler.
De svenska reglerna i förordningen om import och export m.m. bygger
på bemyndiganden att meddela föreskrifter om export och import i 1 §
tredje stycket renhållningslagen och på bemyndiganden i lagen om
kemiska produkter, LKP, särskilt 11 §. När det gäller straffbestämmelser
hänvisas i 23 § förordningen till LKP och till varusmugglingslagen.
Statens naturvårdsverk är enligt 22 § tillsynsmyndighet och behörig
myndighet enligt vad som följer av Sveriges internationella åtaganden,
dvs. Baselkonventionen.
EG-förordningen ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga rättsliga
åtgärder för att förbjuda och bestraffa illegala transporter. Vad som avses 30
med en illegal transport framgår av artikel 26 i förordningen. En be-
stämmelse om straffansvar vid illegal transport i förordningens mening Prop. 1994/95:181
bör tas in i 20 § LKP.
Medlemsstaterna skall enligt EG-förordningen utse behörig myndighet
att svara för tillämpningen av förordningen. Statens naturvårdsverk bör
utses till sådan myndighet. Vidare skall ett kontaktorgan utses som skall
svara för information och vägledning. Naturvårdsverket bör svara även
för denna uppgift. Verkets roll bör framgå av den svenska förordningen.
Naturvårdsverket bör också med stöd av det föreslagna tillägget till 14 §
LKP ges tillsynsbefogenheter när det gäller efterlevnaden av EG-
förordningen.
De svenska föreskrifter som behövs för att komplettera EG-för-
ordningen kan meddelas med stöd av de föreslagna bemyndigandena i
4 a § LKP och 1 § renhållningslagen.
5a§
Paragrafen, som är ny, reglerar möjligheten att meddela föreskrifter om
sådana försiktighetsmått som följer av eller är föranledda av Sveriges
medlemskap i EU. Paragrafen ersätter bestämmelsen i 5 § fjärde stycket,
som tillkom med anledning av EES-avtalet.
En skyldighet för Sverige att meddela generella föreskrifter av det slag
som avses i paragrafen finns i några av EG:s direktiv på miljöområdet.
En uppdelning har gjorts på två typer av föreskrifter. Första stycket blir
tillämpligt på föreskrifter med en skyddsnivå som helt överensstämmer
med EG:s minimidirektiv. Det andra stycket kan tillämpas när det finns
behov att meddela kompletterande föreskrifter som går utöver de
skyddsnivåer som kommer till uttryck i olika EG-direktiv. Med uttrycket
"om det behövs" avses det förhållandet att EG:s rättsakt är ett mini-
midirektiv och att det för svenskt vidkommande finns behov av före-
skrifter för att överbrygga skillnaden mellan den i direktivet avsedda
skydds- eller kravnivån och den i Sverige beslutade eller etablerade
nivån. Med beslutad respektive etablerad nivå avses framförallt av
riksdagen fastställda miljömål eller särskilda krav på åtgärder for att
förbättra tillståndet i miljön och praxis i fråga om villkor vid till-
ståndsprövning av miljöfarlig verksamhet liksom de värden som
rekommenderas av Naturvårdsverket i Allmänna råd eller motsvarande
information.
Av andra stycket följer att föreskrifter som går utöver EG:s mini-
midirektiv meddelas av regeringen. Rätten att meddela föreskrifter som
överensstämmer med EG:s minimidirektiv kan däremot delegeras till en
myndighet.
Föreskrifter som går utöver kraven i EG:s minimidirektiv skall inte
gälla framför villkor i redan givna tillstånd enligt miljöskyddslagen.
31
22 §
I första stycket har en tidigare hänvisning till 5 § sista stycket ersatts av
en hänvisning till 5 a § första stycket. Ändringen medför, såsom
framhållits under kommentaren till 5 a §, att föreskrifter som går utöver
krav i EG:s minimidirektiv inte skall gälla framför villkor i redan givna
tillstånd enligt miljöskyddslagen.
24 §
Ändringen i första stycket 1 medför att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med hänsyn till medlemskapet i EU får
föreskriva att en kortare omprövningstid för villkor i tillstånden än tio år
införs i de fell detta följer av medlemskapet i EU. Bestämmelsen gäller
även villkor som meddelats före ikraftträdandet. Som framgår av avsnitt
4.2 i den allmänna motiveringen krävs till följd av EG:s regler en
omprövningstid på fyra år beträffande villkor som avser utsläpp av vissa
ämnen i vatten.
43 a §
Behöriga tillsynsmyndigheter måste kunna utöva tillsyn för att säkerställa
att enskilda efterlever de förekrifter som meddelats i anledning av olika
EG-direktiv. Genom en hänvisning till föreslagna 5 a § kommer före-
skrifter som meddelats med stöd av 5 a § att omfettas av tillsynsbe-
stämmelsema.
Därutöver infors en hänvisning till 41 a § vilket ger tillsynsmyndigheten
möjlighet att föronlna om rättelse vid överträdelse av föreskrift meddelad
med stöd av 5 a §, liksom för övrigt av föreskrifter enligt 8 a § andra
stycket.
45 §
I första stycket tredje punkten har den tidigare hänvisningen till 5 § sista
stycket ersatts av en hänvisning till 5 a §.
14 a §
I paragrafen har införts bestämmelser som innebär en liknande reglering
av möjligheten att meddela föreskrifter som i 5 a § miljöskyddslagen. Be-
stämmelsen avser dock enbart gränsvärden för luftföroreningar. Enligt
andra stycket får regeringen meddela längre gående föreskrifter om
gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av vissa specificerade
föroreningar i de fell där skyddsnivån i EG:s minimidirektiv i fråga om
luftkvalitet ligger under den i Sverige beslutade eller etablerade skydds-
nivån. Med beslutad respektive etablerad skyddsnivå avses framförallt av
riksdagen festställda miljömål eller särskilda krav på åtgärder för att
förbättra tillståndet i miljön och praxis i fråga om villkor vid till-
ståndsprövning av miljöfarlig verksamhet liksom de rekommendationer
om luftkvalitet som beslutas av WHO eller Socialstyrelsen.
Prop. 1994/95:181
32
4a§
Paragrafen är ny och innehåller ett allmänt bemyndigande att meddela de
föreskrifter som behövs på kemikalieområdet med anledning av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen. EG-förordningar på kemikalie- och
avfallsområdet ersätter delvis den svenska lagstiftningen. Dessa för-
ordningar behöver ofta kompletteras med nationella regler om exempelvis
den praktiska utformningen av tillståndsprövning eller annan tillämpning
hos ansvariga myndigheter.
14 §
Det nya andra stycket innebär att bestämmelserna om tillsyn i lagen i den
utsträckning regeringen bestämmer även gäller efterlevnaden av de
skyldigheter som följer av direkt verkande EG-regler.
20 §
Ändringen i punkten 4 medför att straffansvaret utvidgas till att även
omfatta uppgiftslämnande som regleras direkt genom rådets förordning
(EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa
farliga kemikalier och genom rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den
23 mars 1993 om utvärdering och kontroll av risker med existerande
ämnen. Underlåtenhet att göra sådana anmälningar och lämna sådana
uppgifter som förutsätts i förordningarna blir således straffbelagda under
samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av motsvarande
nationella regler.
Punkten 5 innebär på samma sätt att straffansvaret utvidgas till att
omfetta överträdelser av förbuden i rådets förordning (EG) nr 3093/94
av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet liksom
underlåtenhet att lämna uppgifter enligt förordningen.
Punkten 6 innebär att straffansvaret utvidgas till att omfetta över-
trädelser av förpliktelserna i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den
1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfellstransporter inom,
till och från Europeiska gemenskapen. Enligt artikel 26.5 i förordningen
skall medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga åtgärder för att förbjuda
och bestraffa illegala transporter. Sådana transporter definieras i artikel
26.1. Brott mot EG-förordningens bestämmelser om illegala transporter
leder således till straff under samma förutsättningar som gäller vid
överträdelse av de nationella reglerna.
21 §
Ändringen innebär att straffansvaret för oriktig uppgift utvidgas till att
omfetta även uppgifter som lämnas enligt de rättsakter som avses i 20 §
första stycket 4, 5 eller 6.
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 181
1 §
Tredje stycket har kompletterats med ett allmänt bemyndigande för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
de föreskrifter som behövs i fråga om avfellstransporter på grund av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
37 §
Genom lag (1994:1821) om ändring i naturvårdslagen, som trädde i kraft
den 1 januari 1995, delades den tidigare särskilda bestämmelsen till
skydd för växt- och djurarter, 14 §, i tre paragrafer (14, 14 a och
14 b §§). Bestämmelserna i 14, 14 a och b §§ innehåller bemyndiganden
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter till fredande av vilt levande exemplar av en djur-
eller växtart. Ett liknande bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer infördes i 14 c §, som syftar till
att skapa skydd för vilt levande djur- och växtarter eller naturmiljön mot
verksamhet som avser utsättande av exemplar av en vilt levande djur-
eller växtart i naturmiljön.
I 37 § första stycket 1 har, som en konsekvens av ändringarna, den
tidigare hänvisningen till 14 § ersatts av en hänvisning till 14 och
14 a - c §.
40 §
I andra stycket har, av samma skäl som framhållits under kommentaren
till 37 § den tidigare hänvisningen till 14 § tredje stycket ersatts av en
hänvisning till 14 b §.
Genom lag (1991:641) om ändring i naturvårdslagen överflyttades
bestämmelserna om strandskyddsdispens från 16 § till 16a §. Ifjärde
stycket har den tidigare hänvisningen till 16 § fjärde stycket därför ersatts
av en hänvisning till 16 a § första stycket.
41 §
Den tidigare hänvisningen till 14 § har, av samma skäl som framhållits
under kommentaren till 37 §, ersatts av en hänvisning till 14 eller
14 a - c §.
26 §
I första stycket andra punkten har den tidigare hänvisningen till 20 §
andra stycket tredje punkten ändrats till 20 § andra stycket andra
punkten. Ändringen är en justering på grund av tidigare lagstiftning och
innebär ingen förändring i sak.
Prop. 1994/95:181
34
STATENS NATURVÅRDSVERK
1994-12-20 749-5559-94
Miljö- och Naturresurs-
departementet
103 33 STOCKHOLM
Prop. 1994/95:181
Bilaga 1
Hemställan om vissa forfattningsänd ringar m.m.
Med anledning av erfarenheter som vunnits i samband med EES-avtalet
och inför ett förestående EU-medlemskap vill Naturvårdsverket anföra
följande beträffande det formella införandet av EG-direktiv på miljöom-
rådet.
1. Naturvårdsverket anser det nödvändigt att, då föreskrifter meddelas,
detta sker på en hög ambitionsnivå. Det kan därför i bland te sig
otillfredsställande om gränsvärdena i EGs minimidirektiv skall införas
rakt av i svensk lagstiftning. Detta kan ge fel signaler bl.a. i de fell där
de nationella kraven sedan lång tid tillbaka varit betydligt strängare. Det
är således viktigt dels att det finns klara och entydiga bestämmelser
huruvida Naturvårdsverket kan meddela föreskrifter om strängare krav
än de som finns i direktiven dels, om Naturvårdsverket inte har möjlighet
att göra detta, att det finns regler for hur man skall gå tillväga för att
meddela föreskrifter med en strängare generell kravnivå än EG-direk-
tiven. Ett sätt att lösa detta är att regeringen får meddela krav på en
strängare nivå än EGs minimidirektiv. Naturvårdsverket bör då ha
möjligheter att meddela föreskrifter med den kravnivå som finns i ett
direktiv.
2. I samband med att Sverige ansluter sig till EG bör "europeiska
ekonomiska samarbetsområdet" i 5 § 4 st miljöskyddslagen och 14 a §
hälsoskyddslagen kompletteras alternativt ersättas med en hänvisning till
"Sveriges anslutning till fördraget om upprättande av europeiska
gemenskapen". Alternativt kan man tänka sig den lösning som föreslås
i nedanstående förslag till lagtext.
3. I flera direktiv finns direkta eller indirekta krav på rapportering från
verksamhetsutövaren. Exempelvis finns i artikel 14 i rådets direktiv om
begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora
förbränningsanläggningar (88/609/EEG) krav på rapportering av
mätningar. I rådets direktiv om förhindrande av luftförorening från nya
kommunala avfellsfÖrbränningsanläggningar (89/369/EEG) artikel 9 och
i rådets direktiv om minskning av luftförorening från befintliga kommu-
nala avfallsanläggningar (89/429/EEG) artikel 8 finns krav på att
allmänheten skall få information om resultaten av kontrollmätningar. Om
ett krav på rapportering skall kunna ställas på verksamhetsutövaren är det
lämpligt att detta kommer till uttryck i lagstiftningen. Detta skulle kunna
ske genom ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att ställa sådant krav då det behövs för att
implementera EG-regler.
4. I artikel 7 och 8 rådets direktiv 88/609/EEG, i artikel 8 rådets Prop. 1994/95:181
direktiv 89/369/EEG och i artikel 7 rådets direktiv 89/429/EEG finns Bilaga 1
krav på vilka beslut den behöriga myndigheten skall lätta om fastställda
gränsvärden överskrids. Om ett direktivs gränsvärden införs i svensk rätt
genom regeringsförordning eller myndighetsföreskrifter kommer "behörig
myndighets* beslut i detta fåll rent faktiskt att innebära ett beslut om
undantag från förordningen eller myndighetsföreskriften. Behörig
myndighets möjlighet att fatta denna typ av beslut bör komma till uttryck
i lagstiftningen.
5. I artikel 7 i rådets direktiv om förorening genom utsläpp av vissa
farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (76/464/EEG) föreskrivs att
program skall upprättas. I artikel 17 i rådets direktiv om rening av
avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG) ställs krav på att ett
program upprättas för genomförande av direktivet. Det ligger nära till
hands att Naturvårdsverket upprättar dylika program. Detta bör dock
klargöras genom att SNV ges i uppdrag att upprätta sådant program.
6. I artikel 11 i rådets direktiv (76/464/EEG) krävs att den behöriga
myndigheten skall upprätta en förteckning över vissa utsläpp till vissa
vatten. Det faller sig naturligt att SNV upprättar denna förteckning. En
sådan uppgift bör klargöras genom att regeringen uppdrar åt Naturvårds-
verket att fullgöra denna uppgift.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan sagts hemställer Naturvårdsverket
att ändringar införs i miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen i enlighet
med bilagt förslag till författningsändringar.
att det klargörs vem som har ansvaret för förteckningar och program
enligt vad som anförs under punkt 5 och 6.
Mats Olsson
Kitty Victor
36
Förslag till författningsändringar
5 § 4 st miljöskyddslagen
Regeringen får i anledning av internationella förpliktelser som Sverige
åtagit sig meddela föreskrifter om
- skyddsåtgärder
- begränsningar av verksamhet
- utsläppsgränser
- kontroll
- rapportering
- försiktighetsmått i övrigt
För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig får
den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter
om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av förpliktelserna.
2 a § miljöskyddsförordningen
För att uppfylla förpliktelser som Sverige har åtagit sig får Statens
naturvårdsverk meddela föreskrifter om
- skyddsåtgärder
- begränsningar av verksamhet
- utsläppsgränser
- kontroll
- rapportering
- försiktighetsmått i övrigt
om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av förpliktelserna.
14 a § hälsoskyddslagen
Regeringen får, i anledning av internationella förpliktelser som Sverige
åtagit sig, meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i
luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly.
För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig får
den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter
om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av förpliktelserna.
9 a § hälsoskyddsförordningen
För att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig får
Statens naturvårdsverk meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta
tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid,
sot och bly om föreskrifterna inte går utöver vad som följer av för-
pliktelserna.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 1
37
Under hösten 1994 har ett stort antal ändringar i den svenska miljöregler-
na beslutats infor medlemskapet i EU. På några punkter behöver dock
kompletteringar göras. Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till
regeringen den 20 december 1994 (dnr. M94/5139/1) bl.a. lämnat förslag
till ändringar i de bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387) och
hälsoskyddslagen (1982:1080) som infördes med anledning av EES-
avtalet. I denna promemoria föreslås vissa andra lagändringar på grund
av medlemskapet. Det gäller dels en ändring av reglerna om omprövning
av tillstånd till miljöfarlig verksamhet som komplettering till natur-
vårdsverkets förslag, dels vissa bestämmelser för att säkerställa tillämp-
ningen av direkt gällande EG-förordningar på miljöområdet.
Förslagen till lagändringar framgår av avsnitt 4. Ändringarna bör träda
1 kraft den 1 juli 1995.
Förslag: Bestämmelserna om omprövning av tillstånd i miljö-
skyddslagen kompletteras, så att hänsyn tas till EG:s om be-
stämmelser om obligatorisk omprövning av tillstånden efter viss tid
när det gäller vissa vattenföroreningar.
Gällande EG-regler
Enligt rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för
grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen skall utsläpp av
vissa ämnen i grundvattnet förbjudas. För andra ämnen gäller krav på
tillståndsprövning enligt bestämmelserna i direktivet innan utsläpp får
ske. Enligt artikel 11 gäller att tillstånden skall meddelas för en be-
gränsad tidsperiod och att de skall omprövas minst vart fjärde år. Till-
stånden kan därvid förnyas, ändras eller upphävas.
I rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom
utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö finns en
liknande bestämmelse om tidsbegränsning av tillstånd i artikel 3.5. Enligt
bestämmelsen krävs inte att omprövning skall ske vart fjärde år. Det
kravet finns dock i de dotterdirektiv som närmare anger gränsvärden
38
m.m. förde olika ämnena (artikel 3.2 i direktiv 82/176/EEG samt artikel Prop. 1994/95:181
3.3 i direktiven 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och Bilaga 2
86/280/EEG).
I förslaget till nytt direktiv om en integrerad miljöprövning (IPPC,
integrated pollution prevention and control) är utgångspunkten i artikel
12 en tioårig omprövningsperiod för tillstånd till miljöfarlig verksamhet,
men samtidigt anges att andra perioder kan bestämmas genom särskild
gemenskapslagstiftning. Beslut om detta direktiv, som delvis kommer att
ersätta direktiv 76/464/EEG, har ännu inte fettats.
Ändrade regler om omprövning
Utsläpp i vatten av det slag som avses i direktiven utgör miljöfarlig
verksamhet och omfettas därför av miljöskyddslagens (1969:387)
regelsystem. Ett tillstånd till miljöferlig verksamhet kan omprövas enligt
24 § miljöskyddslagen, varvid gällande villkor kan upphävas eller ändras
eller nya villkor meddelas. En sådan omprövning kan enligt 24 § första
stycket 1 ske efter tio år. Om vissa särskilda villkor är uppfyllda, kan
dock omprövning ske efter kortare tid enligt 24 § första stycket 2-7. De
nämnda EG-direktiven ingår i EES-avtalet. Vid den prövning av behovet
av lagstiftning som gjordes inför det avtalets ikraftträdande ansåg
regeringen (prop. 1992/93:60 s. 12) att det då inte fenns skäl att införa
regler om ändrade tider för omprövning av tillstånd till miljöfarlig
verksamhet. Bl.a. hänvisades till att frågan ingick i miljöskyddskommit-
téns uppdrag att utarbeta ett förslag till miljöbalk.
I miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk (SOU 1993:27) föreslogs
att omprövning av ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet skulle kunna
ske ”när tio år eller den kortare tid som följer av följer av Sveriges
internationella förpliktelser har förflutit från det att tillståndsbeslutet vann
laga kraft”. I den sedermera återkallade propositionen 1994/95:10 med
förslag till miljöbalk fenns en motsvarande bestämmelse i 13 kap. 31 §.
Axbetet med en miljöbalk fortsätter nu i Miljöbalksutredningen, som fått
nya direktiv (Dir. 1994:134).
Att miljöskyddslagens regler om omprövning på den aktuella punkten
strider mot bestämmelserna i de ovan nämnda EG-direktiven har i EES-
sammmanhang påpekats av EFTA:s övervakningsmyndighet och
ifrågasätts inte heller i proposition 1992/93:60. Det fortsatta arbetet med
miljöbalken medför att en balk kan träda i kraft tidigast år 1997. Mot den
bakgrunden bör det nya förslaget till miljöbalk inte avvaktas när det
gäller omprövningstiden utan 24 § första stycket 1 miljöskyddslagen
ändras nu. Ändringen bör utformas enligt förslaget i prop. 1994/95:10.
Den nya regeln bör gälla även vid omprövning av tillstånd som
meddelats före ikraftträdandet. Den kortare omprövningstiden gäller bara
i förhållande till sådana villkor i tillstånden som avser utsläpp av de
ämnen särskilt regleras genom de nämnda direktiven. I vilka fell
bestämmelsen är tillämplig bör framgå av en förordning eller av
myndighetsföreskrifter. 39
Förslag: Bemyndiganden för regeringen eller en myndighet att
meddela föreskrifter som kompletterar EG:s förordningar om
kemiska produkter och avfellstransporter tas in i lagen (1985:426)
om kemiska produkter respektive renhållningslagen (1979:596).
Myndigheternas tillsyn skall även avse kraven i EG-förordningama.
EG:s miljöregler är i allmänhet utformade som direktiv. På kemikalie-
och avfallsområdet finns dock några EG-förordningar. Förordningsfor-
men väljs ofta för regler som avser export till och import från tredje
land. EG-reglema om export och import av vissa ferliga kemikalier, om
ozonnedbrytande ämnen och om avfellstransporter finns därför i
förordningar. Det gemensamma programmet för utvärdering av ex-
isterande kemikalier styrs också genom en förordning.
Sedan Sverige blivit medlem i EU gäller EG-fÖrordningama direkt
enligt 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveries anslutning till
Europeiska unionen och behöver inte överföras till det svenska regel-
systemet. Däremot ställs det i förordningarna bl.a. krav på att med-
lemsstaterna skall säkerställa att de åligganden fullgörs som gäller för
enskilda enligt förordningarna. Detta kräver vissa lagändringar.
En närmare redogörelse för innehållet i förordningarna och för
konsekvenserna för den svenska lagstiftningen lämnas i följande avsnitt.
Där behandlas också de straffbestämmelser i kemikalielagstiftningen som
behöver ändras, så att de även omfettar överträdelser av EG-förord-
ningama. Det finns dock skäl att inledningsvis ta upp några andra
frågeställningar som är gemensamma för förordningarna.
EG-förordningama innehåller bindande regler som delvis ersätter den
svenska lagstiftningen. Det finns dock ofta ett behov av nationella regler
för att fylla ut EG:s bestämmelser, eftersom dessa ofta inte i detalj
reglerar t.ex. hur tillämpningen hos de ansvariga myndigheterna skall gå
till. Ett allmänt bemyndigande att meddela de föreskrifter som behövs
med anledning av Sveriges internationella förpliktelser på kemikalieom-
rådet bör därför tas in i lagen (1985:426) om kemiska produkter som en
ny 4 a §. Med hänsyn till EG-reglema om avfellstransporter bör en
motsvarande bestämmelse som rör sådana transporter tas in i 1 § ren-
hållningslagen (1979:596). Genom dessa regler klargörs regeringens
befogenheter på dessa områden samtidigt som det erinras om att det
utöver den svenska lagstiftningen finns direkt verkande EG-regler.
De behöriga myndigheterna måste kunna utöva tillsyn för säkerställa
att enskilda fullgör de skyldigheter som gäller enligt EG-fÖrordningama.
En sådan utökad tillsynsbefogenhet måste regleras i lag. Lämpligen bör
14 § lagen LKP kompletteras med ett nytt stycke, av vilket framgår att
bestämmelserna om tillsyn i lagen i den utsträckning regeringen
bestämmer även gäller efterlevnaden av de skyldigheter som följer av
direkt verkande EG-regler. Regeringen kan sedan i förordningen
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
40
(1985:835) om kemiska produkter ange de EG-förordningar för vilka ett Prop. 1994/95:181
tillsynsansvar skall gälla. Bilaga 2
Förslag: EG-förordningen om export och import av vissa kemi-
kalier innehåller regler om anmälningsskyldighet före export samt
vissa krav på uppgiftslämnande och märkning. Underlåtenhet att
lämna uppgifter eller lämnande av felaktiga uppgifter skall leda till
straffansvar enligt LKP.
Gällande EG-regler
Genom rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 Juli 1992 om
export och import av vissa farliga kemikalier införs i gemenskapen det
internationella s.k. PIC-systemet (Prior Infbrmed Consent), som främst
har till syfte att säkerställa att utvecklingsländerna på förhand får
möjlighet att ta ställning till om import av vissa särskilt farliga kemikalier
skall godtas. Enligt artikel 4 i förordningen gäller bl.a. att exportören
skall anmäla till den ansvariga myndigheten i medlemsstaten när en
kemikalie som omfattas av förordningen första gången skall exporteras
till ett visst tredje land. Myndigheten ombesörjer anmälan till mottagar-
landet och underrättar kommissionen om den planerade exporten. Vid
därpå följande export av kemikalien till samma tredje land skall
exportören hänvisa till ett referensnummer som erhållls från kommissio-
nen. Kommissionen skall publicera uppgifter om vilka restriktioner som
gäller i förhållande till olika länder vid export av kemikalierna. Export-
landets regler om klassificering och märkning av kemiska produkter skall
enligt artikel 7 tillämpas även vid export av kemikalier som omfettas av
förordningen.
Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som svarar för
tillämpningen av reglerna (artikel 3) och besluta om lämpliga rättsliga
eller administrativa åtgärder vid överträdelser av förordningens be-
stämmelser (artikel 6).
Bilagorna till förordningen har ändrats och uppdaterats två gånger
genom kommissionenens förordning (EG) nr 41/94 av den 1 januari 1994
om ändring av bilaga 2 till rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om
export och import av vissa farliga kemikalier samt genom rådets
förordning (EG) nr 3135/94 av den 15 december 1994 om ändring av
bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import
av vissa farliga kemikalier.
41
Förhållandet till svensk lagstiftning
Förordningen nr 2455/92 ingår i EES-avtalet och har därför redan
föranlett ändringar i de svenska reglerna (jfr. prop. 1993/94:203 s. 289).
Genom ett särskilt regeringsbeslut har Kemikalieinspektionen utsetts till
ansvarig myndighet vid tillämpningen av förordningen. Kemikalieinspek-
tionen och Sprängämnesinspektionen har fått ett utvidgat bemyndigande
i 25 § andra stycket förordningen (1985:835) om kemiska produkter att
meddela föreskrifter vid export av kemikalier.
Kemikalieinspektionen har på grund av EES-avtalet inkorporerat EG-
förordningen i sina föreskrifter (KIFS 1994:7). Sedan Sverige blivit
medlem i EU gäller dock EG-förordningen direkt. Bemyndigandet i 25 §
förordningen om kemiska produkter hänvisar nu bara till EES-avtalet.
Hänvisningen bör ändras till att avse medlemskapet.
Brott mot föreskrifter om uppgiftslämnande som begås med uppsåt eller
av oaktsamhet straffas enligt 20 § första stycket LKP med böter eller
fängelse i högst ett år. I andra stycket sägs att ansvar inte utdöms i ringa
fell. Enligt 21 § LKP kan
bötesstraff utdömas om någon med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan
handling som avges enligt lagen eller föreskrift som meddelats med stöd
av lagen.
Dessa regler om straffansvar bör kompletteras. Underlåtenhet att lämna
en anmälan enligt förordningen bör kunna leda till straff under samma
förutsättningar som gäller vid överträdelse av de nationella reglerna. Att
lämna oriktig uppgift bör också kunna föranleda straffansvar i de fell
uppgiftslämnandet regleras direkt genom EG-förordningen.
Förslag: För att säkerställa att uppgifter lämnas enligt enligt rådets
förordning om utvärdering och kontroll av risker med existerande
ämnen införs straffansvar enligt LKP vid underlåtenhet att lämna
uppgifter eller om felaktiga uppgifter lämnas. När uppgifter skall
lämnas är i vissa fell oklart enligt EG-förordningen av skäl som
hänför sig till tidpunkten för Sveriges anslutning till EU. Kemika-
lielagstiftningen kompletteras därför i detta avseende.
Gällande EG-regler
Rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om utvärdering
och kontroll av risker med existerande ämnen ställer krav på att
tillverkare och importörer av ämnen som finns med i den s.k. EINECS-
förteckningen (European Inventory of Existing Commercial Substances)
skall lämna vissa uppgifter direkt till kommissionen. Uppgifterna gäller
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
42
importerade eller tillverkade mängder över tio ton, klassificering enligt
EG:s regler och användningsområden. För ämnen som tillverkas eller
importeras i mer än 1 000 ton per år krävs kompletterande data om
ämnenas farliga egenskaper. På grundval av de uppgifter som erhålls
skall kommissionen göra upp en förteckning över prioriterade ämnen,
som i första hand behöver undersökas med avseende på fårliga egenska-
per. För vaije prioriterat ämne skall en bestämd medlemsstat utses, som
svarar för utvärderingen av de uppgifter som erhållits och vid behov
lämnar förslag till åtgärder. Riskbedömningen och behovet av åtgärder
diskuteras i en särskild kommitté. Åtgärderna kan t.ex. bestå i att
kommissionen lägger fram förslag till ändringar i och tillägg till direktiv
som begränsar användningen av farliga ämnen, främst direktiv
76/769/EEG. Medlemsstaterna skall utse behöriga myndigheter som
svarar för tillämpningen av reglerna och besluta om lämpliga rättsliga
eller administrativa åtgärder för att säkerställa att rapporteringsskyldig-
heten följs.
Regler om hur riskbedömningen skall utföras av den medlemsstat som
fungerar som rapportör för ett visst ämne finns i kommissionens
förordning (EG) nr 1488/94 om principer för bedömningen av risker för
människor och miljö med existerande ämnen i enlighet med rådets
förordning (EEG) nr 793/93.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
Förhållandet till svensk lagstiftning
Riskbedömning av kemiska produkter regleras i Sverige i LKP.
Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter finns i 8 - 10 §§ lagen.
I förordningen om kemiska produkter finns regler i 12 - 15 a §§ om
uppgiftslämnande till produktregistret. Kompletterande bestämmelser
meddelas av Kemikalieinspektionen.
EG-förordningen ålägger medlemsstaterna att dels utse en eller flera
behöriga myndigheter som som skall delta i genomförandet av för-
ordningen i samarbete med kommissionen, dels besluta om åtgärder i
anledning av överträdelser av rapporteringskraven. Den behöriga
myndigheten har inte några uppgifter när det gäller förhållandet till de
enskilda uppgiftslämnama. Dessas uppgiftsskyldighet gäller direkt i
förhållande till kommissionen. Däremot sägs i EG-förordningen att
medlemsstaterna får kräva att samma uppgifter som lämnas till kommis-
sionen skall lämnas till den nationella myndigheten.
De kompletterande nationella regler som behövs för tillämpningen av
EG-förordningen i Sverige bör tas in i lagstiftningen om kemiska
produkter. Kemikalieinspektionen bör i Sverige fullgöra de uppgifter som
ankommer på den ansvariga myndigheten enligt EG-förordningen. För
att säkerställa att uppgifter lämnas till kommissionen enligt EG-förord-
ningen bör straffbestämmelserna i 20 och 21 §§ LKP kompletteras på
samma sätt föreslagits ovan i fråga om förordningen om export och
import av vissa farliga kemikalier. Bestämmelser om tillsyn och andra
kompletterande bestämmelser kan meddelas med stöd av de bemyndigan- 43
den föreslagits ovan.
Det finns ett särskilt övergångsproblem vid tillämpningen av EG-
förordningen. Enligt artikel 3 skall uppgifter lämnas tolv månader och i
vissa fåll 24 månader efter förordningens ikraftträdande. Tolvmåna-
dersperioden löpte ut den 4 juni 1994 och hade således redan löpt ut när
Sverige blev medlem i EU. När EG-fÖrordningen togs med i EES-avtalet
under hösten 1994 innehöll avtalet en övergångsregel som innebär att
2 4-månadersperioden skall tillämpas för samtliga uppgifter när det gäller
EFTA-statemas uppgiftslämnande (jfr. prop. 1994/95:90, bilaga 2). Detta
medför att samtliga uppgifter skall lämnas senast den 4 juni 1995 enligt
EES-avtalet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte med i Sveriges
anslutningsavtal med EU. Det finns därför ett behov av en komplette-
rande svensk bestämmelse som festslår när uppgifterna skall lämnas. En
sådan bestämmelse kan meddelas av regeringen eller den ansvariga
myndigheten med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 4 a § LKP.
Med hänsyn till att den nu aktuella lagstiftningen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1995 bör i en sådan regel anges att de ifrågavarande upp-
gifterna skall lämnas senast den 1 augusti 1995.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
Förslag: Rådets förordning nr 3093/94 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet ersätter delvis de nuvarande svenska reglerna. EG-
förordningen kompletteras därför med regler i LKP om sanktioner
vid överträdelser. Ytterligare bestämmelser om tillämpningen samt
om tillsyn meddelas av regeringen eller en myndighet.
Gällande EG-regler
Gemenskapens awecklingsplan beträffande ozonnedbrytande ämnen
regleras i en helt ny förordning, rådets förordning (EG) nr 3093/94 av
den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, som
ersätter den äldre förordningen (EEG) nr 594/91. Förordningen trädde
i kraft den 23 december 1994. För vissa bestämmelser gäller att ikraftträ-
dandet infeller fyra eller sex månader därefter. EG-förordningen anknyter
till den globala överenskommelsen i det s.k. Montrealprotokollet, men
innehåller en snabbare awecklingsplan för vissa ämnen. De ämnen som
regleras är desamma som i Montrealprotokollet, dvs. CFC, haloner,
koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, metylbromid, HBFC och HCFC
(artikel 1).
Utom i fråga om HCFC gäller enligt artikel 3 och 4 att varje producent
är skyldig att tillse att framställning, utsläppande på marknaden och
användning för eget bruk av ämnena upphör vid angivna tidpunkter.
Kommissionen kan därefter besluta om att vissa mängder av de kontrolle-
rade ämnena skall tillåtas för s.k. viktiga användningsområden, där
alternativa produkter eller återvunna ämnen inte finns tillgängliga, och
utfärda licenser för dessa fell till användarna. I vissa andra särskilt
angivna fell kan också behöriga myndigheter i medlemsstaterna medge
undantag från förbuden.
Import av ämnena kräver en importlicens, som utfärdas av kommissio-
nen (artikel 6). Importen avvecklas i samma takt som hanteringen inom
gemenskapen. Från länder som inte är parter i Monteralprotokollet är
import i princip förbjuden.
För HCFC är awecklingsplanen i stället utformad så att förbud
successivt införs for särskilt angivna användningsområden. Förbuden
gäller utsläppande på marknaden och för fri cirkulation samt import av
utrustning tillverkad efter ikraftträdandet (artikel 5).
Förordningen inehåller också vissa allmänna förpliktelser i artikel 14
och 15 att vidta åtgärder för att omhänderta ämnen som inte längre
används och för att förhindra läckage.
Producenter, importörer och exportörer av kontrollerade ämnen skall
lämna rapporter direkt till kommissionen enligt särskilda regler i artikel
17. Den behöriga tillsynsmyndigheten i medlemsstaten skall bistå
kommissionen när den fullgör sina uppgifter enligt förordningen (artikel
18). Medlemsstaterna skall besluta om straff vid överträdelser av
bestämmelserna i förordningen och de nationella regler som anknyter till
den (artikel 19).
Förhållandet till svensk lagstiftning
De svenska bestämmelserna om ozonnedbrytande ämnen finns i
förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m, som utfärdats med
stöd av LKP. Ett arbete med att anpassa den svenska förordningen till
EG-förordningen pågår inom regeringskansliet. En sådan anpassning är
nödvändig främst beroende på att vissa frågor som nu regleras i den
svenska förordningen också behandlas i EG-reglema. Det svenska
regelsystemet kan därför begränsas i omfattning. Några stora föränd-
ringar i sak behöver inte göras på grund av EG-förordningen, som
grundas på artikel 130s i Romfördraget och därför innehåller minimi-
regler.
Det fektum att en stor del av kontrollen av ozonnedbrytande ämnen i
framtiden kommer att regleras direkt genom EG-förordningen och inte
med stöd av LKP medför dock ett behov av utökade tillsynsbefbgenheter
för ansvariga myndigheter och sanktionsmöjligheter vid överträdelser av
EG-forordningens regler. Dessutom finns det ett allmänt behov av
kompletterande svenska regler när det gäller tillämpningen av EG-
förordningen, bl.a. beträffande de svenska myndigheternas tillämpning
av bestämmelser om undantag från förbuden i EG-förordningen i vissa
fell. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av de bemyndiganden
som föreslås i avsnitt 3. Regler om straff vid överträdelser av för-
pliktelserna i förordningen bör tas in i LKP. Straffbestämmelserna bör
bli tillämpliga vid brott mot förbuden i förordningen och när uppgifter
inte lämnas enligt förordningens krav eller oriktiga uppgifter lämnas.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
45
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
Förslag: EG-förordningen om avfellstransporter ersätter till stora
delar de svenska reglerna i förordningen (1992:918) om export och
import av ferligt avfell m.m. Straffbestämmelserna i LKP görs
tillämpliga på överträdelser av reglerna i EG-förordningen.
Dessutom kompletteras renhållningslagen med ett bemyndigande
för regeringen eller en myndighet att meddela de föreskrifter som
behövs på grund av Sveriges internationella åtaganden på av-
fallsområdet.
Gällande EG-regler
I rådets förordning (EEG) nr 259 av den 1 februari 1993 om övervakning
och kontroll av avfallstransporter inom, till och frän Europeiska
gemenskapen finns regler om anmälan och tillstånd vid avfellstrans-
porter. Syftet med förordningen är att skapa ett kontrollsystem för
gränsöverskridande transporter av avfell. Förordningen reglerar
avfellstransporter såväl mellan medlemsländerna som från och till EG i
förhållande till tredje land. Förordningen är harmoniserad med reglerna
i Baselkonventionen 1989 om kontroll av gränsöverskridande transporter
av avfell avsett for återvinning och med OECD-rådets beslut 1992 om
motsvarande kontroll.
I förordningen indelas avfell i olika klasser efter samma mönster som
finns i OECD-beslutet, dvs. avfellet förs upp på grön, gul eller röd lista.
Även förordningens kontrollsystem bygger i allt väsentligt på OECD-
beslutet. I förordningen görs skillnad på avfell för bortskaffande och för
återvinning. För avfell på den gröna lista som är avsett för återvinning
gäller begränsade kontrollåtgärder.
Den som avser att transportera avfell mellan medlemsländerna skall
enligt särskilda regler anmäla transporten till en behörig myndighet i
destinationslandet. Anmälan skall göras på en festställd fraktsedel. För
flertalet transporter krävs tillstånd av destinationslandet, men för några
transporter räcker det med att inga invändningar görs eller kvarstår efter
viss tid. Även avsändarlandet och transitländer skall få en anmälan och
får göra invändningar mot transporten. I förordningen anges på vilka
grunder invändningar kan göras, t.ex. att den planerade transporten
strider mot nationella författningar om miljöskydd, allmän ordning osv.,
mot internationella åtaganden eller, vid avfell för återvinning, att
återvinningen inte kan anses ekonomiskt eller miljömässigt försvarbar.
För avfell som skall bortskaffas får medlemsstaterna dessutom antingen
generellt eller i det enskilda fallet förbjuda transporter av avfell i syfte
att genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och
självförsörjning. Undantag gäller dock för ferligt avfell som uppkommer
i så liten mängd att det vore oekonomiskt att ta hand om det i av-
sändarlandet.
46
Export utanför gemenskapen av avfåll för bortskaffande är förbjuden
till andra länder än de EFTA-länder som också är parter i Baselkon-
ventionen. Export av avfell för återvinning är förbjuden med undantag
av export till länder som omfettas av OECD-beslutet eller som är parter
i Baselkonventionen eller med vilka EG eller enskilda medlemsländer
ingått avtal som är förenliga med EG-lagstiftningen och Baselkon-
ventionen och uppfyller kraven på en miljöriktig hantering. Vid all export
måste mottagarlandet samtycka till importen. Export är vidare inte
tillåten om det kan antas att avfellet inte kommer att hanteras på ett
milj ovänligt sätt i landet. Liksom vid avfellstransporter mellan med-
lemsländerna finns vid export av avfell regler om anmälningsförfarande
och godkännande av transporter. All export av avfell till de s.k. ACP-
statema är förbjuden. Även vid import av avfell till gemenskapen görs
åtskillnad på avfell för bortskaffande och för återvinning. Liknande regler
som för export gäller vid import både vad avser förbud mot import och
vad avser anmälnings- och tillståndsförferande. Konventionen innehåller
även regler om transit av avfellstransporter genom medlemsstaterna.
Om en transport inte kan fullföljas på avsett sätt skall avsändarmyndig-
heten se till att anmälaren återsänder avfellet till avsändaren. Vid illegala
transporter som anmälaren är ansvarig för skall avsändarmyndigheten
inom viss tid se till att avfellet återförs samt bortskaffas eller återvinns
på ett miljömässigt godtagbart sätt. Om mottagaren är ansvarig för en
illegal transport åvilar ansvaret destinationsmyndigheten. Om varken
anmälaren eller mottagaren är ansvarig för den illegala transporten skall
de behöriga myndigheterna samarbeta för att avfellet skall bortskaffas
eller återvinnas. Alla transporter skall vidare omfettas av en ekonomisk
garanti eller försäkring som täcker transportkostnaderna samt kostnaderna
för bortforsling och återvinning.
Förhållandet till svensk lagstiftning
Den svenska lagstiftningen på området utgörs av förordningen (1992:918)
om import och export av ferligt avfell m.m. Den bygger liksom EG:s
regler på Baselkonventionen. Förordningen reglerar därför i stora delar
samma områden som EG-förordningen. I regeringskansliet pågår ett
arbete med att anpassa den svenska förordningen till EG:s regler.
De svenska reglerna i förordningen om import och export m.m. bygger
på bemyndiganden att meddela föreskrifter om export och import i 1 §
tredje stycket renhållningslagen (1979:596) och på bemyndiganden i
LKP, särskilt 11 §. När det gäller straffbestämmelser hänvisas i 23 §
förordningen till LKP och till varusmugglingslagen. Statens naturvårds-
verk är enligt 22 § tillsynsmyndighet och behörig myndighet enligt vad
som följer av Sveriges internationella åtaganden, dvs. Baselkonventionen.
EG-förordningen ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga rättsliga
åtgärder för att förbjuda och bestraffa illegala transporter. Vad som avses
med en illegal transport framgår av artikel 26 i förordningen. En be-
stämmelse om straffansvar vid illegal transport i förordningens mening
bör tas in i 20 § LKP.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
47
Medlemsstaterna skall enligt EG-förordningen utse behörig myndighet
att svara for tillämpningen av förordningen. Statens naturvårdsverk bör
utses till sådan myndighet. Vidare skall ett kontaktorgan utses som skall
svara för information och vägledning. Naturvårdsverket bör svara även
för denna uppgift. Verkets roll bör framgå av den svenska förordningen.
Naturvårdsverket bör också med stöd av det föreslagna tillägget till 14 §
LKP ges tillsynsbefogenheter när det gäller efterlevnaden av EG-
fÖrordningen.
De svenska föreskrifter som behövs för att komplettera EG-för-
ordningen kan meddelas med stöd av de föreslagna bemyndigandena i
4 a § LKP och 1 § renhållningslagen.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 2
48
Härigenom föreskrivs att 24 § miljöskyddslagen (1969:387) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:181
Bilaga 3
24 §'
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela nya villkor
för den
1. när tio år förflutit från det 1. när tio år eller den kortare
att tillståndsbeslutet vann laga tid som följer av Sveriges in-
kraft, temationella förpliktelser har
förflutit från det att tillståndsbe-
slutet vann laga kraft,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon
olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med an-
vändning av någon ny process eller reningsteknik,
7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fell som avses i första stycket 4 får koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
49
‘Senaste lydelse 1988:924.
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 181
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:426) om kemiska
produkter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4a §
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter som
behövs till följd av Sveriges
internationella åtaganden om
hantering, export och import av
kemiska produkter.
14 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.
\bd som sägs i första stycket
skall i den utsträckning regering-
en föreskriver även avse tillsyn
över efterlevnaden av direkt till-
ämpliga förpliktelser i rättsakter
som antagits av Europeiska ge-
menskaperna.
20 §*
Den som i fråga om kemiska produkter eller varor som avses i 1 §
andra stycket
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 §,
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5—13 §§ eller
3. med uppsåt
åligger honom enligt 15
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5-13 §§,
eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som
4. med uppsåt eller av oakt-
samhet underlåter att lämna
50
'Senaste lydelse 1990:239.
uppgifter enligt rädets förordning
(EEG) nr 793/93 av den 23 mars
1993 om utvärdering och kon-
troll av risker med existerande
ämnen eller enligt rädets förord-
ning (EEG) nr 2455/92 av den
23 Juli 1992 om export och
import av vissa farliga kemi-
kalier,
5. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot förbud eller
underlåter att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EG) nr
3093/94 av den 15 december
1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet eller
6. med uppsåt eller av oakt-
samhet transporterar avfall t
strid mot rådets förordning
(EEG) nr 259/93 av den 1 febru-
ari 1993 om övervakning och
kontroll av avfallstransporter
inom, till och frän Europeiska
gemenskapen,
döms till böter eller fängelse i högst ett år.
I ringa fell döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfettas av föreläggandet eller
förbudet.
21 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om
förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt
denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen döms till
böter.
Detsamma gäller i fråga om
uppgifter som lämnas enligt de
rättsakter som avses i 20 § första
stycket 4 och 5.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
51
Härigenom föreskrivs att 1 § renhållningslagen (1979:596) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §*
Med hushållsavfall avses i denna lag avfell och orenlighet som härrör
från hushåll och därmed jämförligt avfell.
Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och
slutligt omhändertagande.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får föreskriva att hushållsavfall
och annat avfell får införas till
eller utföras ur riket endast efter
särskilt tillstånd.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får föreskriva att hushållsavfall
och annat avfell får införas till
eller utföras ur riket endast efter
särskilt tillstånd och meddela de
föreskrifter i övrigt som behövs
tiU följd av Sveriges internatio-
nella åtaganden om begräns-
ningar i fråga om avfalls-
transporter.
Med festighetsinnehavare avses i lagen den som äger fastigheten eller
den som enligt 1 kap. 5 § festighetstaxeringslagen (1979:115) skall anses
som fastighetsägare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
'Senaste lydelse 1993:1619.
Sammanställning av remissyttranden över departe-
mentspromemorian (Ds 1995:9) Vissa ändringar i
miljölagstiftningen till följd av EU-medlemskapet
samt hemställan från Statens naturvårdsverk om
vissa författningsändringar
Prop. 1994/95:181
Bilaga 4
Efter remiss har yttranden över promemorian och hemställan avgetts av
Riksdagens ombudsmän (JO), Riksåklagaren, Kommerskollegium, Statens
naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Länsstyrelsen i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen
1 Örebro län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i
Jämtlands län, Stockholms kommun, Malmö kommun, Sundsvalls
kommun, Grossistförbundet Svensk Handel samt Sveriges Industriför-
bund.
Kemikalieinspektionen, Uppsala kommun, Naturskyddsföreningen, Lant-
brukarnas Riksförbund, Kemikontoret och Greenpeace har avstått från att
yttra sig.
Anders Bengtsson, Länsstyrelsen i Malmöhus län, har inkommit med
synpunkter på remissen.
Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen
i Jämtlands län, Malmö kommun och Sundsvalls kommun tillstyrker
förslagen eller lämnar dessa utan invändningar.
Kommerskollegium lämnar förslagen utan invändningar men framhåller
vikten av att Sverige som ett litet och konkurrensutsatt land eftersträvar
breda internationella lösningar på miljöproblemen där så är möjligt.
Hänsyn måste tas till konkurrensförutsättningarna för svensk produktion.
En svensk ambition måste vara att skynda på en skärpning av EU:s
miljölagstiftning. Kollegiet pekar på möjligheten att använda frivilliga
system som ett alternativ till nationell särlagstiftning.
Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker förslagen i departements-
promemorian och lämnar övriga förslag utan erinran.
Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslagen men framhåller att
sådana lagar och förordningar som direkt hävisar till EG-förordningar
eller direktiv bör ha dessa som en bilaga till författningstexten.
Stockholms kommun anmärker att remisstiden varit för kort för en
normal beredning av ärendet inom kommunen. Aktuella EG-förordningar
och direktiv borde ha bifogats remissen. Föreslagna författningsändringar
tillstyrks förutom ändringsförslaget till 24 § miljöskyddslagen vilket
avstyrks. Stockholms kommun anför vidare bl.a. att även andra
rättsakter än nu aktuella saknar godtagbar implementering, sannolikt Prop. 1994/95:181
beroende på att införandet inte remitterats till berörda organ. Således Bilaga 4
anger artikel 6 i rådets direktiv 85/337/EEG att medlemsstaterna skall
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de myndigheter
som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av ett
projekt ges möjlighet att yttra sig över en ansökan om tillstånd till
exempelvis infrastrukturprojekt. Trots att miljö- och hälsoskyddsnämnden
har tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen finns ingen formell rätt för
nämnden att yttra sig över större vägprojekt.
Grossistförbundet Svensk Handel tillstyrker de föreslagna ändringarna
och framhåller att det är viktigt att de spelregler som styr miljöarbetet
i Sverige är tydliga och ändamålsenliga.
Koncessionsnämnden för miljöskydd avstyrker Naturvårdsverkets förslag
under punkt 1 men biträder förslaget under punkt 2 på det sättet att 5 §
fjärde stycket miljöskyddslagen ändras redakionellt till att avse Sveriges
anslutning till EU. Enligt Koncessionsnämndens mening möter en
utvidgning av föreskriftsrätten starka principiella betänkligheter - och
detta oavsett om föreskriftsrätten anförtros regeringen eller Naturvårds-
verket. En sådan föreskriftsrätt synes enligt Naturvårdsverkets förslag
kunna utnyttjas utan någon annan begränsning än att frågan omfettas av
ett EG-direktiv eller någon annan internationell förpliktelse. Detta står i
dålig överensstämmelse med regeringsformens föreskrifter om norm-
givning (Jfr också Lagrådets kritik mot att vissa bemydniganden i
miljöbalkpropositionen var alltför vidsträckta, prop 1994/95:10, bilaga
13 s. 4). Föreskriftsrätten bör grundas på vissa i lag angivna kriterier,
t.ex. av det slag som föreslogs av Miljöksyddskommittén i 4 kap.
förslaget till miljöbalk (SOU 1993:27).
Koncessionsnämnden föreslår en lagändring i 43 a § miljöskyddslagen.
I samband med att 5 § fjärde stycket miljöskyddslagen infördes straffbe-
läde man genom en ändring av 45 § bl.a. åsidosättande av föreskrifter
som meddelats med stöd av förstnämnda stadgande. Överträdelser av
sådana föreskrifter bör också kunna vara föremål för ingripanden av
tillsynsmyndigheten enligt miljöskyddslagen. Därför bör 43 a § ändras så
att även föreskrifter av nu förevarande slag omfettas av tillsynsbe-
stämmelsema. Dessutom bör möjligheten att förordna om rättelse enligt
41 a § omfetta överträdelser av sådana föreskrifter, liksom för övrigt av
föreskrifter enligt 8 a § andra stycket. Bland hänvisningarna till
tillsynsparagrafema i 43 a § bör alltså även ingå 41 a §.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller bl.a. följande. I 13 kap.
10 § miljöbalkspropositionen (1994/95:10) intogs en bestämmelse om
bemyndigande för regeringen att utfärda vissa generella föreskrifter till
skydd för miljön. I bestämmelsen fenns även en möjlighet för regeringen
att, om det förelåg särskilda skäl, bemyndiga en myndighet att meddela 54
föreskrifter. Lagrummet var avsett att användas för att genom förordning
införliva rättsakter från EU. Miljöbalkspropositionen har återtagits för
överarbetning i delar som inte i första hand berör den av Naturvårdsver-
ket uppmärksammade problematiken. En ny miljöbalk kan väntas träda
i kraft först under 1997. Länsstyrelsen anser att en bestämmelse
motsvarande den i 13 kap. 10 § propositionen redan nu bör kunna
införas, länsstyrelsen har ingen erinran mot att Naturvårdsverket i det
sammanhanget ges ett myndighetsbemyndigande.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar uppfattningen att det är
viktigt att det finns klara och entydiga bestämmelser huruvida Natur-
vårdsverket kan meddela föreskrifter om strängare krav än de som finns
i EU:s s.k. minimidirektiv. Till grund för sådana föreskrifter från
Naturvårdsverket bör ligga ett beslut från regeringen som reglerar i vilka
delar av ett visst direktiv som naturvårdsverket kan utfärda mera långt
gående förskrifter.
Sveriges Industriförbund förespråkar i första hand att ändringarna
inskränks till de språkliga justeringar som direkt föranleds av att Sverige
numera är medlem i EU. Andra och mer omfettande ändringar bör anstå
i avvaktan på miljöbalksutredningens förslag. Om det ändå övervägs att
göra mer omfettande ändringar och att införa en sådan "två-stegsraket"
som förspråkas av Naturvårdsverket vari det uttryckligen görs skillnad
mellan föreskrifter på "miniminivå" och föreskrifter som innebär
strängare krav, vill förbundet betona vikten av rättstrygghet för in-
nehavare av tillstånd enligt miljöskyddslagen. Industriförbundet accepte-
rar att föreskrifter som är nödvändiga för att uppfylla förpliktelser som
följer av EU-medlemskapet ges företräde framför individuella tillstånd.
Däremot bör inte komma ifråga att ge föreskrifter som går längre än vad
som är nödvändigt för att uppfylla medlemskapets förpliktelser, företräde
framför tillstånd meddelade enligt miljöskyddslagen. Rätten att utfärda
föreskrifter som går längre än minimikraven bör förbehållas regeringen.
Statens naturvårdsverk tillstyrker i stort de förslag till lagändringar med
anledning av EU-medlemskapet, som görs i promemorian. I frågan om
ändrade regler för omprövning enligt miljöskyddslagen vill dock
Naturvårdsverket fästa uppmärksamhet på följande. Tillstånd enligt ML
ges normalt inte till utsläpp i sig. Enligt 24 § ML är det inte heller
tillståndet utan villkoren som ör föremål för omprövning. Viss tveksam-
het kan därför råda om den nu föreslagna ändringen formellt sett
uppfyller direktivens krav på tidsbegränsade tillstånd som, kan förnyas,
ändras eller upphävas.
Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att man i miljöskydds-
lagen skiljer mellan tillstånd och villkor för tillstånd. Ett tillstånd gäller
i princip för all framtid (22 §) medan villkor för tillstånd kan omprövas
under ivssa förutsättningar som anges i 24-28 §§. I den remitterade
promemorian skiljer man inte mellan omprövningstid för tillstånd och för
villkor enligt mljöskyddslagen. I motiven talas genomgående om
omprövning av tilstånd utom i näst sista meningen på sid 2 som talar om
Prop. 1994/95:181
Bilaga 4
villkor i tillstånden - medan förslaget till ändring i 24 § miljöskyddslagen
avser omprövning av villkor. Detta skapar osäkerhet om vad som
egentligen avses. Koncessonsnämnden utgår från att det är fråga om
tidpunkterna för villkorsprövning. Motivtexten bör anpassas så att detta
tydligare framgår. Skulle man däremot avse en omprövning av själva
tillståndet måste den lagtekniska lösningen bli en annan.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget men
framhåller att samlade omprövningar omfettande all typ av miljöpåverkan
bör eftersträvas.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län framhåller vikten av en funktionell
vattenplanering. Omprövningskraven bör därför knytas till både EU-krav
och inhemsk vattenplanering.
Stockholms kommun framhåller att den föreslagna ändringen i 24 §
miljöskyddslagen inte tillgodoser ändringsbehovet enligt rådets direktiv
80/68/EEG artikel 11. Den föreslagna "minimalistiska" regleringen
innebär nackdelar ut kontroll- och tillsynssynpunkt. Utgångspunkten bör
därför vara att hela tillståndet ska vara tidsbegränsat och formellt
upphöra efter en fyraårsperiod.
Riksdagens ombudsmän (JO), tillstyrker förslaget med följande tillägg.
I motivuttalandena till den föreslagna ändringen av 20 § första stycket 4
lagen om kemiska produkter framhålls bl.a. att underlåtenhet att anmäla
export skall vara straffbart. I den föreslagna lydelsen av lagtexten anges
det straffbara som underlåtenhet att lämna uppgifter enligt särskilt
angivna EG-förordningar. Underlåtenhet att göra anmälan har därmed
inte straffsanktionerats. Bestämmelsen bör kompletteras i detta hän-
seende. JO framhåller också att den av Naturvårdsverket föreslagna
ändringen av 9 a § häsloskyddsfÖrordningen torde avse 9 b § i för-
ordningen. Detta förhållande påpekas också av Stockholms kommun och
Malmö kommun.
Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget men framhåller att de
materiella reglerna om tillämpliga bedömningsgrunder vid export och
import av ferligt avfell i förordningen om export och import av ferligt
avfell inte ersätts av EG-förordningen om avfellstransporter. Vissa slag
av avfell bör dessutom regleras strängare än vad som föreskrivs i nämnda
EG-förordning.
Riksåklagaren tillstyrker förslaget men framhåller beträffande det
övergångsproblem som nämns i promemorian avseende uppgiftslämnande
enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 om utvärdering och kontroll av
risker med existerande ämnen att det vore önskvärt om uppgifterna kunde
lämnas förslagsvis den 1 oktober. Detta med hänsyn till att underlåtenhet
att lämna uppgifte na kan föranleda straffansvar.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 4
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar bedömningarna i
promemorian men tillägger följande. Föreslagen lydelse av lagen om
kemiska produkter 20 § första stycket 5 bör på något sätt textmässigt
även vara knuten till CFC-föroidningen. Ifråga om den föreslagna
lydelsen av 21 § lagen om kemiska produkter bör övervägas om inte "4
och 5" bör bytas mot "4, 5 och 6*.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 4
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 181
Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöskyddslagen (1969:3st)2
dels att 5, 22, 24, 43 a och 45 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §’
Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga
de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de
försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller
avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även
efter det att verksamheten har upphört.
Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med
utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag
som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda
intressen.
Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till
å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och
betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksam-
'Jfr rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för
grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (EGT nr L 20,
26.1.1980, s. 43, Celex 38OLOO68), rådets direktiv 76/464/EEG av
den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i
gemenskapens vattenmiljö (EGT nr L 129, 18.5.1976, s. 23, Celex
376L0464), rådets direktiv 82/176/EEG av den 22 mars 1982 om
gränsvärden och kvalitetsmål for kvicksilverutsläpp från klor-alkaliin-
dustrin (EGT nr L 81, 27.3.1982, s. 29, Celex 382L0176), rådets
direktiv 83/513/EEG av den 26 september 1983 om gränsvärden och
kvalitetsmål för kadmiumutsläpp (EGT nr L 291, 24.10.1983, s. 1,
Celex 383L0513), rådets direktiv 84/156/EEG av den 8 mars 1984 om
gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor
än kloralkaliindustrin (EGT nr L 74, 17.3.1984, s. 49, Celex 384LO1-
56), rådets direktiv 84/491/EEG av den 9 oktober 1984 om gränsvär-
den och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyklohexan (EGT nr L
274, 17.10.1984, s 11, Celex 384LO491) och rådets direktiv 86/280/E-
EG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp
av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv
76/464/EEG (EGT nr L 181, 4.7.1986, s 16, Celex 386L0280).
2Lagen omtryckt 1989:363.
3Senaste lydelse 1992:1543.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
58
heten samt kostnaden for skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i
övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
meddelar de föreskrifter angåen-
de skyddsåtgärder, begränsning-
ar och försiktighetsmått i övrigt
som pä grund av Sveriges av
riksdagen godkända åtaganden
enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
inte får åsidosättas.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
5ai
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om miljöfarlig verksamhet
meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som inte får
åsidosättas på grund av Sveriges
medlemskap i Europeiska unio-
nen.
Om det behövs, får regeringen
meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som går utöver
vadsom följer av medlemskapet.
22 5*
Den som fått tillstånd enligt
denna lag till miljöfarlig verk-
samhet kan inte på grund av
bestämmelse i lagen eller i häl-
soskyddslagen (1982:1080) eller
i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verk-
samheten eller att med avseende
på denna vidta försiktighetsmått
utöver vad som anges i till-
ståndsbeslutet, om inte annat
följer av 23-25 §§, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket
eller av föreskrifter som med-
delats med stöd av 5 § sista
stycket.
Den som fått tillstånd enligt
denna lag till miljöfarlig verk-
samhet kan inte på grund av
bestämmelse i lagen eller i häl-
soskyddslagen (1982:1080) eller
i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verk-
samheten eller att med avseende
på denna vidta försiktighetsmått
utöver vad som anges i till-
ståndsbeslutet, om inte annat
följer av 23-25 §§, 29 § andra
stycket eller 40 § andra stycket
eller av sådana föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 a §
första stycket.
‘Senaste lydelse 1992:1543.
59
24 §
Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller upphäva
gällande villkor för en miljöferlig verksamhet eller meddela nya villkor
för den
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
1. när tio år förflutit från det
att tillståndsbeslutet vann laga
kraft,
1. när tio år har förflutit från
det att tillståndsbeslutet vann
laga kraft eller den kortare tid
som regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestäm-
mer föreskriver på grund av vad
som följer av Sveriges med-
lemskap i Europeiska unionen.
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten
genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett
förbud framstår som en alltför ingripande åtgärd,
3. när villkor som gäller för verksamheten åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon
olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud
framstår som en alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med an-
vändning av någon ny process eller reningsteknik,
7. om användandet av någon ny teknik for mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fell som avses i första stycket 4 får koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden.
Bestämmelserna i 38-40, 42
och 43 §§ gäller också i fråga
om sådan verksamhet som om-
fettas av föreskrifter enligt 8 a §
andra stycket.
a §
Bestämmelserna i 38-40, 41 a,
42 och 43 §§ gäller också i fråga
om sådan verksamhet som om-
fettas av föreskrifter enligt 5 a §
och 8 a § andra stycket.
45 §5
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av
2 § tredje stycket,
2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med
60
5Senaste lydelse 1992:1543.
stöd av 10 §,
3. åsidosätter beslut, villkor
eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 § sista
stycket, 8 a andra stycket, 18 §
första stycket, 19-21 §, 21 a §
andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §,
29 § andra stycket, 38 a §,
38 b § andra stycket eller 41 §,
3. åsidosätter beslut, villkor
eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 a §,
8 a § andra stycket, 18 § första
stycket, 19-21 §§, 21 a § andra
stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 §
andra stycket, 38 a §, 38 b §
andra stycket eller 41 §,
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av
43 § första stycket eller andra stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller
enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar veder-
börande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse
för prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen, döms, om
gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet
begåtts med uppsåt och avsett förpliktelse av väsentlig betydelse från
miljösynpunkt, döms till fängelse i högst två år.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt
första stycket för gärning som omfettas av föreläggandet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
61
Härigenom föreskrivs att 14 a § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
14 a §*
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får i den utsträckning det behövs
med hänsyn till Sveriges av
riksdagen godkända åtaganden
enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
meddela föreskrifter om gräns-
värden för högsta tillåtna halt i
luften av föroreningar i form av
kvävedioxid, svaveldioxid, sot
och bly.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
sådana gränsvärden för högsta
tillåtna halt i luften av förore-
ningar i form av kvävedioxid,
sval ve ldioxid, sot och bly som
inte för åsidosättas på grund av
Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen.
Om det behövs, för regeringen
meddela föreskrifter om sådana
gränsvärden som går utöver de
försiktighetsmått som följer av
medlemskapet.
Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas skall
kommunen mäta förekomsten i luften av föroreningarna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av
mätresultat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
62
‘Senaste lydelse 1992:1544.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:426) om kemiska
produkter
dels att 14, 20 och 21 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4a§
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter om
hantering, export och import av
kemiska produkter som behövs
till följd av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen.
14 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynen skall i den ut-
sträckning regeringen föreskriver
även avse efterlevnaden av för-
ordningar som har beslutats av
Europeiska gemenskapen.
20 §*
Den som i fråga om kemiska produkter eller varor som avses i 1 §
andra stycket
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 §,
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5-13 §§ eller
2. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot föreskrift,
villkor eller förbud som med-
delats med stöd av 5-13 §§,
‘Senaste lydelse 1990:239.
63
3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 15 §,
4. med uppsåt eller av oakt-
samhet underlåter att gOra an-
mälan eller att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EEG)
nr 2455/92 av den 23 juli 1992
om export och import av vissa
farliga kemikalier2 eller att
lämna uppgifter enligt rådets
förordning (EEG) nr 793/93 av
den 23 mars 1993 om utvär-
dering och kontroll av risker med
existerande ämnen3,
5. med uppsåt eller av oakt-
samhet bryter mot förbud eller
underlåter att lämna uppgifter
enligt rådets förordning (EEG)
nr 3093/94 av den 15 december
1994 om ämnen som bryter ned
ozonskiktet4 eller
6. med uppsåt eller av oakt-
samhet transporterar avfall i
strid mot rådets förordning
(EEG) nr 259/93 av den 1
februari 1993 om övervakning
och kontroll av avfallstransporter
inom, till och från Europeiska
gemenskapen1,
döms till böter eller fängelse i högst ett år.
I ringa fell döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfettas av föreläggandet eller
förbudet.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
2EGT nr L 251, 29.8.1992, s. 13 (Celex 392R2455)
3EGT nr L 84, 5.4.1993, s. 1 (Celex 393RO793)
4EGT nr L 333, 22.12.1994, s. 1 (Celex 394R3O93)
5EGT nr L 30, 6.2.1993, s. 1 (Celex 393RO259)
64
21 §
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om
förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt
denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen döms till
böter.
Detsamma gäller i fråga om
uppgifter som lämnas enligt de
rättsakter som avses i 20 § första
stycket 4, 5 eUer 6.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
65
Härigenom föreskrivs att 1 § renhållningslagen (1979:596) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:181
Bilaga 5
1 §*
Med hushållsavfall avses i denna lag avfell och orenlighet som härrör
från hushåll och därmed jämförligt avfell.
Med hantering avses i lagen uppsamling, förvaring, bortforsling och
slutligt omhändertagande.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får föreskriva att hushållsavfall
och annat avfell får införas till
eller utföras ur riket endast efter
särskilt tillstånd.
Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer
får föreskriva att hushållsavfall
och annat avfell får införas till
eller utföras ur riket endast efter
särskilt tillstånd. Regeringen får
i övrigt meddela sådana före-
skrifter om begränsningar i fråga
om avfallstransporter som följer
av Sveriges medlemskap i Euro-
peiska unionen.
Med festighetsinnehavare avses i lagen den som äger fastigheten eller
den som enligt 1 kap. 5 § festighetstaxeringslagen (1979:1152) skall
anses som fastighetsägare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
66
'Senaste lydelse 1993:1619.
Prop. 1994/95:181
Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-04-04
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 30 mars 1995 (Miljödepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Anna
Dixelius.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 1995
Närvarande: statsråden Sahlin, ordförande, Hjelm-Wallén, Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren,
Ulvskog, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regegringen beslutar proposition 1994/95:181 Vissa ändringar i miljö-
lagstiftningen till följd av EU-medlemskapet.
68
Prop. 1994/95:181
|
Författni ngs rubrik |
Bestämmelser som |
Celemummer för |
|
Miljöskyddslagen |
5 a, 22, 24», 43 a, 45 §5 |
»380L0068, 376L0464, 382L0176, 383L0513, 384L0156, 384L0491, |
|
Hälsoskyddslagen (1982:1080) |
14 a § | |
|
Lagen (1985:426) |
4 a, 14 §§ | |
|
Renhållningslagen (1979:596) |
1 5 | |
|
Naturvårdslagen (1964:822) |
37, 40, 41 §§ |
69
gotab 48329, Stockholm 1995