Prop.
1994/95:179
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 mars 1995
Ingvar Carlsson
Leif Blomberg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
I propositionen föreslås att en bestämmelse skall föras in i utlänningslagen
om att utlänningars förväntade levnadssätt skall beaktas vid prövningen av
ansökningar om uppehållstillstånd. Endast otvetydigt konstaterad missköt-
samhet skall därvid beaktas. Anmärkningar mot en utlännings skötsamhet
måste alltid vägas mot de skäl utlänningen har för att få uppehållstillstånd.
När det gäller flyktingar föreslås ingen ändring. Vidare föreslås att tids-
begränsade uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag bör meddelas när
det råder tveksamhet om sökanden kommer att leva skötsamt och hederligt.
Möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd om utlänningen inte lever
skötsamt och hederligt vidgas också.
Vad gäller medborgarskapsärenden föreslås att tyngdpunkten i prövningen
av en sökandes levnadssätt bör ligga på en bedömning av om sökanden i
framtiden kan förväntas leva skötsamt och hederligt. Den bedömningen skall
göras mot bakgrund av sökandens tidigare levnadssätt. Den tid (karenstid)
som skall ha förflutit innan en sökande som begått brott tas upp till svensk
medborgare bör i större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning
av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. För den som begått ett grovt
brott bör något längre karenstider än i dag tillämpas.
Vidare föreslås i propositionen en uppmjukning av det generella kravet på
att uppehållstillstånd i princip skall ha beviljats före inresan i Sverige. Enligt
förslaget skall således uppehållstillstånd för bosättning kunna beviljas efter
inresan om utlänningen är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller 1
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
annars har särskild anknytning hit och det är uppenbart att utlänningen skulle Prop. 1994/95: 179
ha fått tillstånd om prövningen hade skett före inresan i Sverige.
Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som vunnit laga
kraft föreslås att en s.k. ny ansökan skall få bifallas i något större utsträck-
ning än i dag.
En ansökan om uppehållstillstånd för förlängning av en pågående vistelse
för besök eller annan tidsbegränsad vistelse skall kunna beviljas om utlän-
ningen kan åberopa vägande skäl för förlängningen.
I propositionen föreslås även ytterligare några smärre ändringar i ut-
länningslagen och medborgarskapslagen som i stor utsträckning innebär för-
tydliganden av nuvarande lagstiftning.
1 Förslag till riksdagsbeslut........................... 6
2 Lagtext....................................... 7
2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)................................ 7
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382)
om svenskt medborgarskap..................... 14
2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) .. 16
3 Ärendet och dess beredning......................... 18
4 Nuvarande ordning............................... 20
4.1 Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd . . 20
4.1.1 Asylberättigade utlänningar................ 20
4.1.2 Andra tillståndssökande än asylberättigade...... 22
4.1.3 Tidsbegränsade uppehållstillstånd............ 25
4.1.4 Återkallelse av uppehållstillstånd............ 26
4.2 Avvisning på grund av levnadssättet................ 27
4.3 Återkallande av medborgarskap................... 28
4.4 Levnadssättets betydelse i medborgarskapsärenden...... 29
4.5 Uppehållstillstånd för vissa anhöriga............... 31
4.5.1 Uppehållstillstånd för make/maka eller sambo... . 31
4.5.2 Uppskjuten invandringsprövning............ 32
4.5.3 Krav på uppehållstillstånd före inresa......... 34
4.5.4 Uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut ... 35
4.6 Uppehållstillstånd för besök..................... 38
4.7 Verkställighet i vissa fall av beslut om
avvisning och utvisning........................ 38
5 Riksdagens framställning........................... 39
6 Behovet av åtgärder............................... 40
6.1 Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd
och medborgarskap........................... 40
6.2 Uppehållstillstånd efter inresan................... 41
7 Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd...... 46
7.1 Uppehållstillstånd för asylberättigade utlänningar....... 46
7.2 Uppehållstillstånd för andra än asylberättigade......... 48
7.3 Tidsbegränsade uppehållstillstånd................. 49
7.4 Återkallelse av uppehållstillstånd.................. 50
7.5 Domstols utvisningsbeslut - myndighets beslut i
tillståndsärenden............................. 52
8 Avvisning..................................... 53
9 Utredning i ärenden om uppehållstillstånd................ 54
10 Återkallande av medborgarskap....................... 56
11 Levnadssättets betydelse i medborgarskapsärenden.......... 57
11.1 Krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt......... 57
11.2 Karenstider................................ 58
Prop. 1994/95:179
12 Utredning i medborgarskapsärenden....................
13 Uppehållstillstånd för vissa anhöriga...................
13.1 Uppehållstillstånd före lagakraftvunnet beslut.........
13.2 Uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut.........
14 Uppehållstillstånd för besök.........................
60 Prop. 1994/95:179
61
61
63
66
15 Verkställighet i vissa fall av beslut om avvisning och utvisning . . 67
16 Avslag på ansökan om uppehållstillstånd och samtidigt
beslut om avvisning eller utvisning.....................
17 Omhändertagande av pass...........................
18 Kvarhållande efter inresa...........................
69
70
71
19 Beslutsbehörighet vid beslut om förvar och uppsikt.......... 71
20 Ändring efter omprövning.......................... 72
21 Beslut avseende "fel" person......................... 73
22 Överklagande av Utlänningsnämndens beslut i
medborgarskapsärenden............................ 73
23 Författningskommentarer........................... 74
23.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) 74
23.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382)
om svenskt medborgarskap..................... 79
23.3 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429) ................................ 79
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet
Uppehållstillstånd och avvisning (SOU 1993:120)...... 80
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet Uppehållstillstånd och avvisning
(SOU 1993:120)............................. 81
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över betänkandet Uppehållstillstånd
och avvisning (SOU 1993:120)................... 84
Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Vandelns betydelse i
medborgarskapsärenden m.m. (SOU 994:33)......... 85
Bilaga 5 Lagförslag i betänkandet Vandelns betydelse i
medborgarskapsärenden m.m. (SOU 1994:33)........ 87
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över betänkandet Vandelns betydelse
i medborgarskapsärenden m.m. (SOU 1994:33)........ 88
Bilaga 7 Sammanfattning av betänkandet Särskilda skäl -
utformning och tillämpning av 2 kap. 5 § och andra 89
bestämmelser i utlänningslagen (SOU 1994:60)........ 89
Bilaga 8 Lagförslag i betänkandet Särskilda skäl - utformning och
tillämpning av 2 kap. 5 § och andra bestämmelser i
utlänningslagen (SOU 1994:60).................. 92
Bilaga 9 Förteckning över deltagare vid utfrågning
den 19 maj 1994............................. 99
Bilaga 10 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet Särskilda skäl - utformning och tillämpning
av 2 kap. 5 § och andra bestämmelser i utlänningslagen
(SOU 1994:60)............................. 100
Bilagall Lagförslag i prop. 1994/95:21.................... 101
Bilaga 12 Sammanfattning av en inom Kulturdepartementet
i november 1994 upprättad promemoria............. 103
Bilaga 13 Lagförslag i departementspromemorian.............. 104
Bilaga 14 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian...................... 106
Bilaga 15 Lagförslag i lagrådsremiss den 9 februari 1995 ........ 107
Bilaga 16 Lagrådets yttrande över lagrådsremiss
den 9 februari 1995 ........................... 115
Bilaga 17 Lagförslag i lagrådsremiss den 23 februari 1995........ 119
Bilaga 18 Lagrådets yttrande över lagrådsremiss
den 23 februari 1995 .......................... 121
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 .... 122
Prop. 1994/95:179
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Prop. 1994/95:179
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:179
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)’
dels att 7 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken före 7 kap. 10 § skall utgå,
dels att 2 kap. 4, 5, 6 och 11 §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 5 kap.
3 §, 6 kap. 1 och 9 §§, 7 kap. 17 § samt 8 kap. 7 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 kap. 4 b, 5 a och
5 b §§ samt 7 kap. 18 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller
som annars har särskild anknytning till Sverige,
2. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller
3. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning
ordnad på något annat sätt.
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Vid prövningen av en ansökan
om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänning-
en kan förväntas leva skötsamt och
hederligt.
4b§
Om det med hänsyn till utlän-
ningens förväntade levnadssätt råder
tveksamhet om uppehållstillstånd bör
beviljas, får ett tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd ges.
1 Lagen omtryckt 1994:515.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:179
5§
Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till asyl här,
2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem som
är stadigvarande bosatt i Sverige och
som han tidigare har sammanlevt
med utomlands, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
(tredje stycket se vid 5 b §)
En utlänning som vill ha uppe-
hållstillstånd i Sverige skall ha ut-
verkat ett sådant tillstånd före inresan
i landet. En ansökan om uppehålls-
tillståndfår inte bifallas efter inresan.
2. utlänningen av humanitära skäl
bör få bosätta sig här, eller
3. det annars finns synnerliga
skäl.
Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som
anges i andra stycket, om det följer
av en överenskommelse med främ-
mande stat.
Vad som föreskrivs i första
stycket hindrar inte heller att uppe-
hållstillstånd beviljas med stöd av
2 kap. 4 § första stycket 1, om det
är uppenbart att utlänningen skulle
ha fått uppehållstillstånd om pröv-
ningen hade skett före inresan i
Sverige.
Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som
anges i andra och tredje styckena,
om det följer av en överenskom-
melse med främmande stat.
5a§
En ansökan om uppehållstillstånd
som avser förlängning av en pågå-
ende vistelse här för besök eller
annan tidsbegränsad vistelse får trots
vad som föreskrivs i 5 § första
stycket bifallas, om utlänningen kan
åberopa vägande skäl för förläng-
ningen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:179
5 § tredje stycket
Om utlänningen skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får dock en
ansökan om uppehållstillstånd från
honom bifallas bara om ansökan
grundar sig på omständigheter som
inte har prövats förut i ärendet om
hans avvisning eller utvisning och
om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars finns synnerliga
skäl av humanitär art.
5b§
Om en utlänning skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får en ansökan om
uppehållstillstånd från honom trots
vad som föreskrivs i 5 § första
stycket bifallas, om ansökan grundar
sig på omständigheter som inte har
prövats förut i ärendet om hans av-
visning eller utvisning och om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars skulle strida mot
humanitetens krav att verkställa be-
slutet om avvisning eller utvisning.
6§
Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller vissa
slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
I fråga om arbetstillstånd tilläm- I fråga om arbetstillstånd tilläm-
pas 5 § första och andra stycket på pas 5 och 5 a §§ på motsvarande
motsvarande sätt. sätt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.
1. om han bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd,
2. om han handlat på ett sådant
sätt att det finns allvarliga anmärk-
ningar mot hans levnadssätt, eller
11 §2
Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas
1. om han inte försörjer sig på ett
ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd,
2. om han på grund av ett tidigare
ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas
komma att begå brott i Sverige eller i
något annat nordiskt land, eller
3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Återkallelse enligt första stycket
får endast ske om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt
här i två år med uppehållstillstånd.
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de ut-
länningar som omfattas av avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) även i andra fall än de som anges i första stycket.
Återkallelse enligt första stycket
får ske endast om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt här
i tre år med uppehållstillstånd.
2 Senaste lydelse 1994:1696.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:179
3 kap.
4§
En utlänning som avses i 1 § har rätt till asyl.
Asyl får dock vägras om
1. det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet
eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl,
2. det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 finns
särskilda skäl att inte bevilja asyl,
2. det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 på
grund av brottslighet eller någon
annan omständighet finns särskilda
skäl att inte bevilja asyl,
3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och
kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse
mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte
kommer att beviljas uppehållstillstånd där,
4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i
ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot för-
följelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller
till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han inte
har motsvarande skydd, eller
5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är
skyddad på det sätt som anges i 4.
Regeringen får föreskriva undantag från andra stycket 4 för de fall då
utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att
få sin ansökan om asyl prövad här.
4 kap.
2§
En utlänning får vidare avvisas
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa,
2. om han tänker söka sitt uppe-
hälle i Sverige eller i något annat
nordiskt land och det kan antas att
han inte kommer att försörja sig på
ett ärligt sätt eller att han kommer att
bedriva sådan verksamhet som krä-
ver arbetstillstånd utan att ha sådant
2. om det kan antas att han under
sin vistelse i Sverige eller i något
annat nordiskt land inte kommer att
försörja sig på ett ärligt sätt eller att
han kommer att bedriva verksamhet
som kräver arbetstillstånd utan att ha
sådant tillstånd,
tillstånd,
3. om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något
annat nordiskt land,
4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
5. om det med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den cen-
trala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att han
annars beger sig till det landet.
Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter ut-
länningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering eller
uppehållstillstånd.
6§
Om en ansökan om uppehållstill-
stånd avslås eller ett uppehållstill-
stånd återkallas medan utlänningen
befinner sig i Sverige skall samtidigt
beslut meddelas om avvisning eller
utvisning, om inte synnerliga skäl
talar mot detta.
Om en ansökan om uppehållstill-
stånd avslås eller ett uppehållstill-
stånd återkallas medan utlänningen
befinner sig i Sverige, skall sam-
tidigt beslut meddelas om avvisning
eller utvisning, om inte särskilda
skäl talar mot detta.
5 kap.
3§
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd får Statens in-
vandrarverk eller polismyndigheten
ta hand om hans pass eller annan
identitetshandling i avvaktan på att
han får tillstånd att vistas här eller
lämnar landet.
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd får Utlännings-
nämnden, Statens invandrarverk
eller polismyndigheten ta hand om
hans pass eller annan identitetshand-
ling i avvaktan på att han får tillstånd
att vistas här eller lämnar landet
Polismyndigheten får i samband
med verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning ta hand om
en handling som avses i första
stycket, i avvaktan på att verk-
ställigheten kan ske.
6 kap.
1§
För utredning i samband med in-
resa eller utresa eller i samband med
kallelse eller hämtning enligt 5 kap.
6 § får en utlänning hållas kvar,
dock inte längre än nödvändigt och
inte i något fall längre än sex tim-
mar, om inte beslut har meddelats
om förvar enligt 2 eller 3 §.
En utlänning är skyldig att stanna
kvar för utredning i samband med in-
resa eller utresa eller i samband med
kallelse eller hämtning enligt 5 kap.
6 §, dock inte längre än nödvändigt
och inte i något fall längre än sex
timmar, om inte beslut har meddelats
om förvar enligt 2 eller 3 §.
Vägrar utlänningen att fullgöra
denna skyldighet, får han kvarhållas.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:179
Den verkställande myndigheten
fattar beslut omförvar eller uppsikt,
när ett beslut om avvisning eller
utvisning har lämnats till myndig-
heten för verkställighet.
Utan hinder av första stycket får
ett beslut om förvar eller uppsikt
meddelas av Statens invandrarverk i
ett ärende där handlingarna ännu inte
har sänts över till Utlänningsnämn-
den och av en polismyndighet i ett
ärende där handlingarna inte har
överlämnats till Invandrarverket.
9§
Beslut om förvar eller uppsikt
fattas av den myndighet som hand-
lägger ärendet.
Handläggande myndighet är
polismyndigheten:
a) från det att begäran om inresa
eller ansökan om uppehållstillstånd
görs och till dess att ärendet tas emot
av Statens invandrarverk eller utlän-
ningen lämnat landet,
b) i och med att ett beslut om av-
visning eller utvisning tas emot för
verkställighet, även om en sådan an-
sökan som avses i 2 kap. 5 § tredje
stycket görs,
Statens invandrarverk:
i och med att ärendet tas emot och
till dess att beslut meddelas; över-
klagas beslutet eller får det verk-
ställas trots att det inte vunnit laga
kraft eller på annan grund, är verket
handläggande myndighet till dess
ärendet tas emot av Utlännings-
nämnden respektive polismyndig-
heten, och
Utlänningsnämnden:
i och med att ärendet tas emot och
till dess att beslut meddelas och
beslutet, i förekommande fall, tas
emot av polismyndigheten för
verkställighet.
När ett ärende tagits emot i det
departement som har till uppgift att
bereda ärendet, anses regeringen
som handläggande myndighet. Be-
slut i frågor om förvar eller uppsikt
fattas av det statsråd som skall
föredra ärendet. Beslut att ta eller
hålla kvar någon i förvar kan inte
fattas av regeringen. Motsvarande
gäller beträffande uppsikt.
I ett ärende där beslut om inhibi-
tion kan meddelas med stöd av
8 kap. 10 § första eller andra stycket
skall Utlänningsnämnden eller rege-
ringen inte anses som handläggande
myndighet innan beslut om inhibi-
tion meddelats.
12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning i
förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den
handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke skall
skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna
myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt
skall fortsätta att gälla.
7 kap.
17 §
Ansökan om uppehållstillstånd Ansökan om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ges enligt 2 kap. 5 b § ges in till och
in till och prövas av Utlännings- prövas av Utlänningsnämnden,
nämnden.
Prop. 1994/95:179
18 §
Har en utlänning lämnat oriktig
uppgift om sitt namn, sin nationalitet
eller annan omständighet av be-
tydelse för hans identitet och har
uppgiften tagits in i en myndighets
beslut, får myndigheten besluta om
rättelse.
8 kap.
7§
En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas även om det har
överklagats.
Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning får verkställas
fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjd-
förklaring.
Verkställighet får också ske om
utlänningen har avgett nöjdförklar-
ing beträffande en domstols dom
eller beslut om utvisning på grund
av brott och åklagaren medger det.
Verkställighet av utvisningen får
dock inte ske förrän en ådömd
fängelsepåföljd har avtjänats eller
verkställigheten av den har flyttats
över till ett annat land.
Verkställighet får också ske om
utlänningen har avgett nöjdförklaring
beträffande en domstols dom eller
beslut om utvisning på grund av
brott och åklagaren medger det.
Ett beslut om avvisning eller ut-
visning får dock inte verkställas
förrän en ådömd fängelsepåföljd har
avtjänats eller verkställigheten av den
har flyttats över till ett annat land.
Har allmänt åtal väckts mot utlän-
ningen får ett beslut om avvisning
eller utvisning inte verkställas förrän
åtalet har prövats slutligt, såvida inte
åtalet läggs ned.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
13
Härigenom föreskrivs att 6 och 12 §§ lagen (1950:382)* om svenskt
medborgarskap skall ha följande lydelse.
Prop. 1994/95:179
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §2
Utlänning, som
1. fyllt aderton år;
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt
3. fört en hederlig vandel, kan på
ansökan upptagas till svensk med-
borgare (naturaliseras).
Finnes det medföra gagn för riket
att sökanden upptages till svensk
medborgare eller har sökanden förut
ägt svenskt medborgarskap eller är
sökanden gift med svensk med-
borgare eller föreligga eljest med
hänsyn till sökandens förhållanden
särskilda skäl för dennes upp-
tagande till svensk medborgare, må
naturalisation beviljas, även om de i
första stycket stadgade villkoren
icke äro uppfyllda.
Frågor om naturalisation prövas
av Statens invandrarverk. Rege-
ringen avgör dock om naturalisation
skall beviljas på grund av att det är
till gagn för riket.
Förlorar sökande, som har
utländskt medborgarskap, ej detta i
och med sin naturalisation utan for-
dras härför medgivande av den
utländska statens regering eller
annan myndighet, må som villkor
för medborgarskapets förvärvande
stadgas, att sökanden inför Statens
invandrarverk inom viss tid styrker
att dylikt medgivande lämnats.
Utlänning kan på ansökan tas upp
till svensk medborgare (naturali-
seras) om han
1. fyllt arton år,
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i landet, samt
3. har levt skötsamt och hederligt
och kan förväntas även i framtiden
iaktta ett sådant levnadssätt.
Även om villkoren enligt första
stycket inte är uppfyllda kan natura-
lisation beviljas,
1. om det är till gagn för landet att
sökanden blir svensk medborgare,
2. om sökanden tidigare har varit
svensk medborgare eller är gift med
en svensk medborgare, eller
3. om det annars med hänsyn till
sökandens förhållanden finns sär-
skilda skäl för ett svenskt med-
borgarskap.
Frågor om naturalisation prövas
av Statens invandrarverk. Rege-
ringen avgör dock om naturalisation
skall beviljas på grund av att det är
till gagn för landet.
Om en sökande med utländskt
medborgarskap inte förlorar det i och
med sin naturalisation utan det för en
sådan verkan krävs ett medgivande
av den utländska statens regering
eller någon annan myndighet, kan
det som villkor för naturalisation
anges att sökanden inför Statens
invandrarverk inom viss tid styrker
att ett sådant medgivande lämnats.
* Lagen omtryckt 1984:682.
2 Senaste lydelse 1991:1574.
14
Nuvarande lydelse
I ett beslut om naturalisation skall
det bestämmas huruvida naturalisa-
tionen skall omfatta även sökandens
ogifta barn under aderton år.
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95: 179
I ett beslut om naturalisation skall
det bestämmas huruvida naturalisa-
tionen skall omfatta även sökandens
ogifta bam under arton år.
12 §3
Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas till Utlännings-
nämnden utom i fall som avses i andra stycket.
Beslut av en länsstyrelse, Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden
enligt 11 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Utlänningsnämndens beslut får
inte överklagas i andra fall än som
avses i andra stycket.
Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket ut-
länningslagen (1989:529).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
3 Senaste lydelse 1995:11.
15
Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
41 §2
Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende
1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt
tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller 33 § samma lag av beslut om
intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall
upphöra, angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård
enligt 16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk vård
enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller angående tillstånd eller
återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den
som genomgår rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brotts-
balken om särskild utskrivningsprövning,
2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller utskrivning
från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående om-
sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhänder-
tagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt
24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltningsdomstol
vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,
4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedel-
bart omhändertagande enligt 13 § samma lag,
5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos
polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlännings-
lagen hållits i förvar längre än tre dagar,
6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,
7. angående utvisning och anmälningsplikt enligt lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll,
8. angående uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlän-
ningslagen, om Utlänningsnämnden
meddelat beslut om inhibition i ären-
det om avvisning eller utvisning,
9. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om utlänningen hållits i
förvar sedan mer än tre dagar,
10. hos regeringen angående beslut enligt 11 § lagen om särskild utlän-
ningskontroll,
8. angående uppehållstillstånd en-
ligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen, om
Utlänningsnämnden meddelat beslut
om inhibition i ärendet om avvisning
eller utvisning,
1 Lagen omtryckt 1993:9.
2 Senaste lydelse 1994:141.
Prop. 1994/95:179
16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1994/95: 179
11. angående hemsändande av utlänning med stöd av 12 kap. 3 § utlän-
ningslagen,
12. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,
13. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om interna-
tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
14. ähgående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård
eller behandling,
15. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden ej lämnats,
16. hos allmän förvaltningsdomstol angående tillfälligt omhändertagande
enligt 37 §, tvångsisolering enligt 38, 39 eller 41 § eller upphörande av
tvångsisolering enligt 42 § smittskyddslagen (1988:1472).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
Efter bemyndigande av regeringen tillkallade chefen för Kulturdepartementet i
december 1992 en särskild utredare (hovrättslagmannen Gunnel Wennberg)
med uppdrag att göra en översyn av reglerna i utlänningslagen om utvisning
på grund av brott m.m. Utredningen har arbetat under namnet Utvisnings-
utredningen (Ku 1992:08).
Utvisningsutredningen lade i december 1993 fram delbetänkandet Uppe-
hållstillstånd och avvisning (SOU 1993:120) som behandlar den del av
utredningsuppdraget som rör betydelsen av en utlännings levnadssätt i
ärenden om uppehållstillstånd m.m.
Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i
bilagorna 1 och 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Arbetsmarknads-
departementet (dnr A95/83/Mp).
Utvisningsutredningen lade i februari 1994 fram sitt slutbetänkande
Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. (SOU 1994:33).
Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i
bilagorna 4 och 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Arbetsmarknads-
departementet (dnr A95/99/Mp).
Regeringen bemyndigade i april 1992 chefen för Kulturdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa delar
av utlänningslagstiftningen m.m. Med stöd av bemyndigandet förordnades
våren 1992 överdirektören Per-Erik Nilsson som särskild utredare. Ut-
redaren, som arbetat under namnet Utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. (Ku 1992:05) lade i april 1994 fram sitt slut-
betänkande Särskilda skäl - utformning och tillämpning av 2 kap. 5 § och
andra bestämmelser i utlänningslagen (SOU 1994:60). Några förslag i
betänkandet rör frågor som kan komma att behandlas också av nu pågående
utredningar om verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (Ku
1994:07) och om regeringens ansvar för praxis i utlänningsärenden och
prövningsförfarandet vid ansökan om uppehållstillstånd (Ku 1994:06). Dessa
frågor liksom övriga frågor i betänkandet som inte tas upp i denna propo-
sition bör inte bli föremål för lagstiftningsåtgärder för närvarande.
En sammanfattning av senast nämnda betänkande finns i bilaga 7.
Utredningens lagförslag finns i bilaga 8.
Synpunkter på betänkandet såvitt avser den del som rör möjligheterna att
bevilja uppehållstillstånd efter inresan har inhämtats vid en av Kulturdeparte-
mentet anordnad utfrågning med företrädare för närmast berörda myndigheter
samt några frivilligorganisationer. En förteckning över dem som deltog i ut-
frågningen finns i bilaga 9. En utskrift av vad som framfördes vid utfråg-
ningen finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr Ku94/1556/Mp). Be-
tänkandet i övriga delar har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 10. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A95/118/Mp).
Prop. 1994/95:179
18
Regeringen lade i prop. 1994/95:21 - efter att ha inhämtat yttrande av Prop. 1994/95: 179
Lagrådet - fram förslag i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i be-
tänkandet såvitt avser den del som rör möjligheterna att bevilja uppehålls-
tillstånd efter inresan. Regeringen följde därvid Lagrådets förslag till utform-
ning av lagtexten. Propositionens lagförslag finns i bilaga 11
Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet 1993/94:SfU27 Uppehålls-
tillstånd för anhöriga på eget initiativ tagit upp frågan om uppehållstillstånd på
grund av anknytning genom äktenskap eller sammanboende med en här i
landet bosatt person och därvid behandlat även möjligheterna att få
uppehållstillstånd när lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
föreligger. Prop. 1994/95:21 har återkallats av regeringen (skrivelse
1994/95:30) för att göra det möjligt att i ett sammanhang behandla frågan om
uppehållstillstånd på grund av anknytning både för den som har ett laga-
kraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning och för den som inte har ett
tidigare avlägsnandebeslut.
I en inom Kulturdepartementet i november 1994 upprättad promemoria har
behandlats möjligheterna att få uppehållstillstånd när det finns ett lagakraft-
vunnet beslut om avvisning eller utvisning. En sammanfattning av prome-
morian och dess lagförslag finns i bilagorna 12 och 13.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 14. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A95/134/Mp).
Regeringen beslutade den 9 februari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 15 och som främst behandlar betydel-
sen av en utlännings levnadssätt i ärenden om uppehållstillstånd och med-
borgarskap.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 16.
Lagrådet har påpekat att det i lagrådsremissen använda ordet vandel
numera måste betraktas som något ålderdomligt och förordat att i stället i
2 kap. 4 a § uttrycket "leva skötsamt och hederligt" skall användas. Det leder
till följdändringar även i andra paragrafer i utlänningslagen och lagen om
svenskt medborgarskap. Lagrådet har vidare föreslagit viss justering av den
föreslagna lagtexten i 2 kap. 4 b §, 3 kap. 4 §, 6 kap. 1 § samt 7 kap. 18 §
utlänningslagen. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag till
utformning av lagtexten.
Regeringen beslutade den 23 februari 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 17 och som behandlar möjligheterna att
få uppehållstillstånd efter inresan i Sverige.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 18. Lagrådet har föreslagit viss justering
av den föreslagna lagtexten i 2 kap. 5 § utlänningslagen. Regeringen har i
propositionen följt Lagrådets förslag.
19
Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) avses med asyl ett uppehållstillstånd
som beviljas en utlänning därför att
1. han är flykting,
2. han är krigsvägrare, eller
3. han, utan att vara flykting, inte vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter
till stöd för detta (s.k. de factoflykting).
Flyktingar
I 3 kap. 2 § UtlL definieras vem som skall anses som flykting. Definitionen
är hämtad från 1951 års Genéve-konvention angående flyktingars rättsliga
ställning och innebär att en utlänning skall anses som flykting, om han
befinner sig utanför det land som han är medborgare i, därför att han känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet
till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska
uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna
sig av detta lands skydd. I ett andra stycke anges att även statslösa personer
kan vara flyktingar om de av samma skäl befinner sig utanför det land där de
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.
I 3 kap. 4 § UtlL föreskrivs att en flykting har rätt till asyl i Sverige -
såvida det inte finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl eller utlänningen inte
har behov av skydd i Sverige på grund av att han eller hon redan har eller kan
bedömas ha möjlighet att få asyl i annat land.
Synnerliga skäl att inte bevilja asyl för en flykting kan vara hänsyn till
rikets säkerhet eller att det föreligger omständigheter som gör att Genéve-
konventionens skyddsbestämmelser inte är tillämpliga, som att sökanden
gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot freden eller grovt icke-
politiskt brott utanför skyddslandet (jfr Genéve-konventionen kap. 1 artikel
1 C samt F).
Endast i ett fåtal fall har det förekommit att någon som bedömts vara
flykting fått sin asylansökan avslagen på den grunden att det bedömts finnas
synnerliga skäl att inte bevilja asyl. Det har vid fall av grov icke-politisk
brottslighet förekommit exempelvis om sökanden dömts till 4-5 års fängelse
eller mer för grovt våldsbrott eller grovt narkotikabrott.
Ett skäl till att avslag förekommit endast i ett fåtal fall är de begränsningar
som ställts upp i fråga om verkställigheten. Enligt 8 kap. 2 § UtlL får visser-
ligen en utlänning sändas till ett land, där han riskerar förföljelse, om det inte
går att sända honom till något annat land och han genom ett synnerligen grovt
brott visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
20
säkerhet att låta honom stanna i Sverige. Detta gäller dock inte om den
förföljelse som hotar honom i det andra landet innebär fara för hans liv eller
annars är av särskilt svår beskaffenhet. I 8 kap. 1 § UtlL finns vidare ett
ovillkorligt förbud mot att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning till
ett land om det finns grundad anledning att tro att utlänningen där skulle vara i
fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr.
Med hänsyn till dessa begränsningar har återsändande ofta inte bedömts
kunna ske i de fall där avslag på grund av brottslighet aktualiserats och
avlägsnandebeslut har då heller inte meddelats.
De factoflyktingar och krigsvägrare
Som framgått av det föregående definieras en de factoflykting som en person
som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de
politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till
stöd för detta.
Enligt 3 kap. 3 § UtlL avses med krigsvägrare en utlänning som har
övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver
stanna i Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring.
I 3 kap. 4 § UtlL stadgas att de factoflyktingar och krigsvägrare har rätt till
asyl, om det inte finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.
"Särskilda skäl" att vägra asyl för de factoflyktingar och krigsvägrare kan
vara omständigheter som hänsyn till rikets säkerhet eller grov brottslighet
som nämnts ovan under avsnittet om flyktingar. Till skillnad från vad som
gäller i fråga om flyktingar får vidare hänsyn tas till Sveriges möjligheter att ta
emot utlänningar vid sidan av den reglerade invandringen (se bl.a. prop.
1983/84, s. 36).
Invandrarpolitiska kommittén anförde i sitt betänkande Invandrings-
politiken Förslag (SOU 1983:29, s. 126 f.) att särskilda skäl att vägra
tillstånd för den kategori som nu benämns de factoflyktingar även borde vara
vissa fall av asocialitet. De fall kommittén avsåg var vissa avvisnings- och
utvisningsgrunder enligt dåvarande utlänningslag, nämligen
- om det kan antas att utlänningen inte kommer att ärligen försörja sig,
- om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan om-
ständighet skäligen kan antas komma att begå brott,
- om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigt skäligen
kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig
underrättelseverksamhet,
- om han yrkesmässigt bedriver otukt eller i övrigt underlåter att ärligen
försörja sig, samt
- om han är missbrukare av alkohol eller narkotika och med anledning därav
befinns vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller leva på ett
grovt störande sätt.
Föredragande statsrådet godtog i prop. 1983/84:144 (s. 39 f.) vad kom-
mittén anfört. Föredraganden tilläde att vilken vikt som borde fästas vid s.k.
Prop. 1994/95:179
21
vandelssynpunkter självfallet blev beroende av tyngden av de omständigheter prOp 1994/95- 179
av humanitär-politisk art som sökanden åberopade. Någon klar praxis har inte
utvecklats när det gäller hur grov brottslighet eller asocialitet som det skall
vara fråga om för att asyl skall vägras en de factoflykting eller krigsvägrare.
Enligt 2 kap. 4 § UtlL får uppehållstillstånd ges till
- en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som
annars har särskild anknytning till Sverige,
- en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller
- en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning
ordnad på något annat sätt.
Det är således i dessa fall - till skillnad från i asylfallen - inte fråga om
någon rätt till uppehållstillstånd utan om en möjlighet för den tillstånds-
givande myndigheten att bevilja tillstånd. I åtskilliga fall föreligger dock en på
förarbeten grundad mycket fast praxis som innebär att tillstånd inte kan
vägras utan att det föreligger starka skäl som talar mot att tillstånd beviljas.
Av paragrafens sista stycke framgår att regeringen får föreskriva att uppe-
hållstillstånd kan ges även i andra fall
Till skillnad från vad som gäller för flyktingar, de factoflyktingar och
krigsvägrare finns det i fråga om ovan nämnda grupper inte uttryckt i
lagtexten i vilken mån hänsyn vid tillståndsprövningen skall tas till skäl som
talar mot beviljande av tillstånd. En sådan uttrycklig bestämmelse fanns i
1980 års utlänningslag liksom i tidigare utlänningslagar men togs bort genom
1989 års lag utan att några uttalanden om orsaken gjordes. Bestämmelsen i
1980 års utlänningslag innebar att uppehållstillstånd kunde vägras om det
antingen förelåg sådana omständigheter som nu finns angivna som
avvisningsgrunder i 4 kap. 2 § 2-4 UtlL eller om utlänningen yrkesmässigt
bedrev otukt eller underlät att ärligen försörja sig eller var missbrukare av
alkohol eller narkotika och med anledning därav befanns vara farlig för någon
annans personliga säkerhet eller leva på ett grovt störande sätt. Att utlän-
ningens levnadssätt ändå i praxis lagts till grund för avslagsbeslut kommer att
framgå av redovisningen i det följande.
Humanitära skäl
Enligt prop. 1988/89:86 (s. 147) kan det här vara fråga om personer som på
grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör nekas uppehålls-
tillstånd här. Vidare sägs bl.a. att hit också hör personer som inte omfattas av
reglerna om asyl i 3 kap. men där förhållandena i det land till vilket
utlänningen skulle behöva resa är sådana att det skulle te sig inhumant att
tvinga honom eller henne att återvända dit, exempelvis på grund av ett på-
gående krig. Den kortfattade beskrivningen i prop. 1988/89:86 avser en
22
mycket stor grupp människor. Så t.ex. har de flesta som flytt undan in- Prop. 1994/95: 179
bördeskriget i Bosnien fått stanna här av humanitära skäl. Motsvarande gällde
tidigare de som flydde undan inbördeskriget i Libanon.
I praxis har vid avgörande av ansökningar grundade på humanitära skäl
motsvarande bedömningar gjorts som i fråga om de factoflyktingar och
krigsvägrare när det gäller skäl som talar mot att tillstånd beviljas. En vägning
har då skett mellan tyngden av anmärkningarna mot utlänningens levnadssättt
och styrkan av de humanitära skälen. Förhållandena i Bosnien i dag och
tidvis tidigare i Libanon har dock varit sådana att det inte framstått som
möjligt att av vare sig humanitära eller praktiska skäl verkställa ett
avlägsnandebeslut dit. Tillstånd har då beviljats även om det varit fråga om
mycket allvarlig misskötsamhet. Att i några sådana fall ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljats kommer att behandlas närmare i avsnitt 4.1.3.
En särskild typ av humanitära skäl utgör de s.k. vistelsetidsreglema som
tillämpats från tid till annan. De två senaste exemplen utgörs av förord-
ningarna 1991:1999 och 1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlännings-
ärenden. Enligt den första förordningen skulle uppehållstillstånd få beviljas
för utlänningar som den 1 januari 1992 kommit att vistas i Sverige mer än 18
månader - eller i fråga om barnfamiljer ett år - efter det att ansökan om
uppehållstillstånd gjorts och som inte fått slutligt beslut i sitt ärende. Den
senare förordningen innebär att utlänningar som sökt asyl före den 1 januari
1993 på motsvarande sätt får beviljas uppehållstillstånd om ansökan avser
barn som den 1 januari 1993 var under 18 år eller gäller en familj med barn
som vid denna tid var under 18 år. Enligt båda förordningarna gäller att
tillstånd får beviljas om inte "särskilda skäl" talar däremot. Av förordnings-
motiven (1991:8 resp. 1994:1) framgår att ett särskilt skäl kan vara att
sökanden själv eller någon medlem av sökandens familj vid ankomsten eller
senare handlat på ett sådant sätt som ger anledning att ifrågasätta utlänningens
beredvillighet att iaktta grundläggande normer i det svenska samhället och att
brott kan vara en sådan omständighet.
Den praxis som utvecklats vid tillämpningen av båda de nämnda för-
ordningarna innebär att uppehållstillstånd har vägrats även vid fall av relativt
ringa brottslighet. Det har i vissa fall skett redan vid domar om 30 dagsböter
om brottet legat relativt nära i tiden. Om brott av lindrigare karaktär legat långt
tillbaka i tiden och det inte funnits några andra anmärkningar mot utlän-
ningens levnadssättt har det dock inte hindrat att uppehållstillstånd beviljats.
Anhöriga
Genom prop. 1983/84:144 Invandrings- och flyktingpolitiken har grunden
lagts för en mycket fast praxis när det gäller kretsen av anhöriga som bör
beviljas uppehållstillstånd. Denna praxis har senare bekräftats genom ut-
talanden i prop. 1988/89:86. Den innebär bl.a. att uppehållstillstånd regel-
mässigt beviljas för make/maka eller sambo, hemmavarande barn under
20 år, ensamstående förälder med minst ett vuxet barn bosatt i Sverige samt
åldriga föräldrar med majoriteten av de vuxna barnen bosatta i Sverige. Efter
23
en prövning av samtliga omständigheter i ärendet kan uppehållstillstånd Prop. 1994/95: 179
beviljas också i vissa andra fall, t.ex. om det rör sig om någon annan släkting
som alltid bott tillsammans med en familj som nu finns i Sverige eller en
person som har samtliga nära släktingar bosatta här (s.k. sista länk).
Som framgått ovan finns inte i nuvarande utlänningslag några bestämmel-
ser om att hänsyn skall tas till utlänningens levnadssätt vid prövning av an-
sökningar från anhöriga till här bosatta. Regeringen har emellertid i flera
vägledande beslut uttalat att anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och
hederlighet bör vägas in vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör be-
viljas på grund av anknytning. Trots anknytning som enligt fast praxis skulle
leda till att uppehållstillstånd beviljades har tillstånd sålunda vägrats för en
person som vid mer än ett tillfälle dömts till dagsböter för snatteri, för en
person som en gång godkänt strafföreläggande för snatteri och som visat
prov på asocialt beteende enligt incidentrapporter från en förläggning och som
därutöver stod under åtal för flera brott samt för en person som dömts till
fängelse sex månader för bl.a. varusmuggling.
Övrig invandring
Som framgått ovan får uppehållstillstånd ges också till en utlänning som har
fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning tryggad på något annat sätt.
Den senare kategorin består huvudsakligen av egna företagare och fria
yrkesutövare. Antalsmässigt är det fråga om mycket små grupper.
Med stöd av bemyndigandet i 2 kap. 4 § sista stycket UtlL har regeringen
utfärdat närmare föreskrifter om uppehållstillstånd för gäststuderande (3 kap.
4 § utlänningsförordningen /UtlF/). Under vissa förutsättningar skall således
tillstånd beviljas för gäststuderande, om inte särskilda talar mot det.
Med stöd av nämnda bemyndigande har regeringen vidare i 5 a och 5 b §§
UtlF föreskrivit att uppehållstillstånd skall beviljas för personer som har rätt
till det enligt EES-avtalet. Efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen är
dessutom rådets olika förordningar om den fria rörligheten för personer inom
unionen direkt gällande i Sverige.
Beträffande samtliga ovan nämnda grupper torde gälla att uppehålls-
tillstånd kan vägras på grund av utlänningens misskötsamhet i samma ut-
sträckning som gäller i fråga om anhöriga.
När det gäller tillstånd för EU-medborgare framgår av direktiv
64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder
som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är
berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa att staterna får
avvika från bestämmelserna om den fria rörligheten för personer endast av
hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Enligt direktivets artikel 3
skall åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet grunda
sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande. Direktivet torde
inte hindra att en prövning av utlänningens skötsamhet och hederlighet görs i
samma utsträckning som beträffande anhöriga.
24
Prop. 1994/95:179
Ett uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat uppehållstillstånd,
eller utan tidsbegränsning, permanent uppehållstillstånd. Tidigare gällde att en
utlänning som fick stanna i Sverige normalt beviljades ett första uppehålls-
tillstånd för ett år och att först därefter permanent uppehållstillstånd be-
viljades. Från år 1985 gäller emellertid att den som beviljas tillstånd för bo-
sättning i Sverige normalt beviljas permanent uppehållstillstånd från början.
Anledningen till ändringen var att det mycket sällan förekom att förlängning
av det första uppehållstillståndet vägrades på grund av misskötsamhet eller av
något annat skäl. Det framstod därför som ett slöseri med resurser att ha en
förnyad prövning efter ett år. Beträffande valet mellan tidsbegränsat
uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd anförde föredragande
statsrådet i prop. 1983/84:144 bl.a. följande (s.88):
"Liksom hittills bör emellertid generellt gälla, att verket alltid har frihet att
välja att utfärda ett tidsbegränsat uppehållstillstånd även till en utlänning som
avser att bosätta sig här och tillåts göra detta. Skäl kan ibland finnas till detta,
exempelvis när tveksamhet råder om utlänningens vandel eller försörjnings-
förmåga, när vistelsen här avses bli begränsad till viss tid eller utlänningen
har uttryckt önskan att endast få tidsbegränsat uppehållstillstånd."
Trots uttalandena i propositionen, som ju uttryckligen anger att ett skäl att
bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd kan vara tveksamhet om sökandens
skötsamhet, kom i praktiken permanent uppehållstillstånd att beviljas regel-
mässigt i alla fall där det var fråga om bosättning i Sverige. I några väg-
ledande beslut i april 1994 beviljade regeringen emellertid tidsbegränsat
uppehållstillstånd för personer som gjort sig skyldiga till brott och dömts till
strängare påföljd än böter eller dömts för upprepad brottslighet. Det rörde sig
om personer från Bosnien och Somalia som i normalfallet skulle ha beviljats
tillstånd av humanitära skäl och där domstolen inte beslutat om utvisning i
samband med domen i brottmålet. Verkställighet till hemlandet bedömdes
heller inte i något av fallen för närvarande vara möjlig med hänsyn till
situationen i sökandenas hemländer. I besluten uttalade regeringen bl.a.
följande:
"Om utlänningen begått brott kan det bli aktuellt att överväga om endast ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, som en form av prövotid, skall meddelas.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd för emellertid med sig nackdelar för
såväl samhället som den enskilde. Nackdelarna blir särskilt framträdande om
en sådan ordning används i större omfattning. Det är omständigheter som
måste vägas in vid bedömningen av om tidsbegränsat uppehållstillstånd bör
beviljas i det enskilda fallet. A andra sidan kan ett tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd vara motiverat i vissa fall för att ge tydliga signaler om att brottslighet
inte accepteras. Så kan vara fallet om det är fråga om brott där påföljden blir
svårare än böter eller när det är fråga om mindre allvarlig brottslighet som är
upprepad och systematisk."
25
I de aktuella fallen beviljades tidsbegränsade uppehållstillstånd för en tid Prop. 1994/95:179
av sex månader. Det framgår inte av besluten hur lång den prövotid, som det
talas om, skall vara.
I besluten sägs vidare att tidsbegränsade uppehållstillstånd för med sig
nackdelar för såväl samhället som den enskilde. Därmed torde främst avses
nackdelar för den enskilde i form av osäkerhet om framtiden och nackdelar
för samhället genom att de berörda personerna inte kommer att omfattas av
det kommunala flyktingmottagandet och att de, även om de har rätt att arbeta,
torde komma att få svårt att finna sysselsättning och att de därmed kommer att
belasta kommunernas socialtjänst.
Enligt 2 kap. 11 § UtlL får ett uppehållstillstånd återkallas
- om utlänningen inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan
verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,
- om utlänningen på grund av ett tidigare ådömt frihetsstraff eller någon
annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige
eller i något annat nordiskt land, eller
- om det med hänsyn till utlänningens tidigare verksamhet eller i övrigt kan
antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig under-
rättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Av 2 kap. 9, 10 och 12 §§ UtlL framgår att uppehållstillstånd kan åter-
kallas även i vissa andra fall. Återkallelse skall således ske om utlänningen
lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet såvida det inte kan antas att den
oriktiga uppgiften inte har inverkat på tillståndsbeslutet eller om andra sär-
skilda skäl talar emot det. Uppehållstillstånd får återkallas om utlänningen
medvetet har lämnat andra oriktiga uppgifter än om sin identitet eller medvetet
förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet. Ett per-
manent uppehållstillstånd skall vidare återkallas om utlänningens bosättning i
Sverige upphör.
Den återkallelsemöjlighet som nu finns i 2 kap. 11 § UtlL infördes år
1985. Avsikten var att göra det möjligt att utnyttja fördelarna med att bevilja
permanent uppehållstillstånd utan att först ha meddelat ett tidsbegränsat. Tids-
fristen för återkallelse var då ett år men utsträcktes genom 1989 års utlän-
ningslag till två år. Bakgrunden var att möjligheterna till utvisning på grund
av asocialitet samtidigt togs bort och tidsfristen om ett år för återkallelse
ansågs då vara alltför kort. Beträffande tvåårsfristen anförde föredragande
statsrådet i prop. 1988/89:86 bl.a. följande (s. 65):
"Eftersom det kan vara mycket svårt att få kontakt med personer, som för
ett asocialt eller kriminellt liv, bör återkallelse kunna ske även om utlänningen
inte personligen har kunnat underrättas om ärendet inom tvåårsfristen. Det
bör vara tillräckligt att detta registrerats hos Invandrarverket, oavsett om det
har anhängiggjorts genom en ingiven handling eller tagits upp ex officio.
26
Tvåårsfristen bör räknas från den tidpunkt då utlänningen började vistas i Pror) 1994/95- 179
landet med uppehållstillstånd."
I praxis har uppehållstillstånd återkallats på grund av utlänningens
bristande skötsamhet endast i undantagsfall. Det torde hänga samman med
dels att Invandrarverket får kännedom om sådana anmärkningar först på ett
sent stadium, ofta först efter tvåårstidens utgång, dels att ärenden av denna
typ tenderar att bli långt utdragna och att när ärendet är klart för beslut det ofta
föreligger starka skäl som talar emot återkallelse, exempelvis att det rör sig
om en familj med barn som fått stark anknytning hit genom en längre tid i
svensk skola.
Av 2 kap. 11 § sista stycket UtlL framgår att regeringen får föreskriva att
uppehållstillstånd får återkallas även i andra fall för utlänningar som fått
tillstånd i enlighet med EES-avtalet. Med stöd av bemyndigandet har
regeringen i 3 kap. 5 c § UtlF föreskrivit att ett uppehållstillstånd för den som
grundar sin rätt till vistelse här på EES-avtalet får återkallas om utlänningen
inte försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här.
Uppehållstillstånd för familjemedlem som är medborgare i en stat utanför
EES kan även återkallas om anknytningen till medborgaren i EES-staten bryts
och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan
grund.
Med hänsyn till den korta tid EES-avtalet varit i kraft är det naturligt att det
ännu inte finns någon praxis när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd i
dessa fall.
Förutsättningarna för avvisning på grund av bristande skötsamhet eller heder-
lighet finns angivna i 4 kap. 2 § 1-A UtlL. En utlänning får således avvisas
- om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat nordiskt
land och det kan antas att han inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt
eller att han kommer att bedriva sådan verksamhet som kräver arbets-
tillstånd utan att ha sådant tillstånd,
- om han på grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild
omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat
nordiskt land, eller
- om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att
han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Avvisning i ovan nämnda fall får enligt paragrafens sista stycke inte ske
senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om ut-
länningen har visering eller uppehållstillstånd.
Avvisning på någon av ovan angivna grunder sker mycket sällan i prak-
tiken. I samband med inresan föreligger endast i undantagsfall sådan kunskap
om utlänningen att bedömning kan göras att någon av de nämnda avvisnings-
27
grunderna föreligger. Den som söker tillstånd efter inresan gör det i allmänhet Prop. 1994/95: 179
inte under den allra första tiden av vistelsen här. Utlänningen kan då ofta inte
avvisas enligt 4 kap. 2 § UtlL eftersom det krävs att ett sådant beslut fattas
inom tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige.
Enligt 2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får inte någon medborgare
som är eller har varit bosatt i riket berövas sitt medborgarskap i något annat
fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i
allmän tjänst, blir medborgare i någon annan stat.
I förslaget till medborgarskapslag fanns i lagrådsremissen ett förslag om
frånkännande av medborgarskap (expatriering). För expatriering skulle enligt
förslaget krävas att den som naturaliserats dömts för vissa mycket grova
brott. Departementschefen anförde bl.a. följande (prop. 1950:217, s. 51 f.):
"De delegerades förslag, att naturaliserad person under särskilda förut-
sättningar skall kunna fråntagas svenskt medborgarskap, ha hos mig liksom
hos flera remissinstanser väckt vissa betänkligheter. Anledningen till mina
betänkligheter är bl.a. att medborgarskapet för naturaliserade personer skulle
undergå en viss principiell förändring samt att expatriering i regel skulle leda
till att den expatrierade bleve statslös. Avsaknaden av medborgarskapet
medför nämligen så betydande olägenheter för den enskilde, att man i princip
bör sträva efter att i möjligaste mån förhindra uppkomsten av statslöshet. Det
oaktat har jag, ehuru med stor tvekan, stannat för att i princip ansluta mig till
förslaget att expatriering under vissa begränsade förutsättningar skall kunna
ske. Till att börja med kan man icke bortse från att möjligheten till
expatriering kan vara av värde i vissa hänseenden. Frånsett att det känslo-
mässigt framstår som stötande att man ej skall kunna frånkänna den
medborgarskapet som i handling grovt svikit det land som upptagit honom
som sin medborgare kan framhållas följande. En expatriering av den som
dömts för landsförrädisk eller liknande verksamhet innebär, såsom de
delegerade påpekat, ett i viss mån ökat skydd för att han icke fortsätter sin
skadliga verksamhet. Den som frånkänts det svenska medborgarskapet kan
nämligen - i motsats till svenska medborgare - utvisas ur landet eller, om
utvisning ej är möjlig, underkastas andra ingripanden enligt utlännings-
lagstiftningen. Det är vidare ej uteslutet att blotta risken för expatriering kan
medverka till att hindra en naturaliserad från att gå främmande makts ärenden.
En starkt bidragande orsak till mitt ställningstagande har även varit, att de
flesta demokratiska länder med krigserfarenheter ansett sig icke kunna
undvara expatrieringsinstitutet."
Lagrådet anförde bl.a. följande (prop. 1950:217, s. 90 f.):
"Om naturaliserade i motsats till andra medborgare skulle kunna i nu
föreslagen ordning förlora sitt medborgarskap, kunde det med fog göras
gällande, att deras rättigheter och förmåner icke vore desamma som andra
medborgares. Ett införande av institutet expatriering i svensk rätt synes med
hänsyn härtill förutsätta en grundlagsändring."
28
Med hänsyn till Lagrådets ställningstagande lades något förslag om expa- Prop. 1994/95: 179
triering inte fram i propositionen. Departementschefen anförde emellertid att
det inte borde vara uteslutet att senare ta upp frågan till förnyat övervägande.
Rätten till och förlust av medborgarskap behandlas i flera internationella
konventioner som Sverige tillträtt. Den enda konvention som direkt tar upp
frågan om återkallande av medborgarskap är FN:s konvention om begräns-
ning av statslöshet, antagen av FN den 30 augusti 1961. Enligt artikel 8 i
konventionen skall en fördragsslutande stat inte beröva någon medborgar-
skapet om det skulle göra vederbörande statslös. Undantag görs dock för det
fall att medborgarskapet har erhållits genom osanna uppgifter eller bedrägligt
beteende.
Gällande bestämmelser om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap
finns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap (medborgarskapslagen).
Enligt 6 § första stycket medborgarskapslagen kan en utlänning på
ansökan upptas till svensk medborgare (naturaliseras) om vissa i paragrafen
närmare angivna villkor är uppfyllda. För naturalisation fordras att utlän-
ningen fyllt 18 år, sedan fem år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt
land sedan två år har hemvist i Sverige, samt "fört en hederlig vandel".
Naturalisation får beviljas även om de uppställda villkoren inte är uppfyllda,
om det är till gagn för Sverige eller sökanden förut varit svensk medborgare
eller är gift med en svensk medborgare eller om det annars med hänsyn till
sökandens förhållanden finns särskilda skäl för att han eller hon tas upp till
svensk medborgare.
Ansökan om naturalisation ges in till polismyndigheten i den ort där
sökanden är folkbokförd. Polisen skall göra den utredning som behövs för
ärendets prövning. Utredningen skall avse sökandens personliga förhållanden
samt frågan i vilken omfattning han eller hon fullgjort eventuell underhålls-
skyldighet och uppfyllt sina förpliktelser mot det allmänna. Polisen hämtar in
uppgifter från kronofogdemyndigheten och försäkringskassan samt i vissa
fall från socialnämnden. När utredningen är klar sänds den till Invandrar-
verket för beslut. Invandrarverket hämtar in utdrag ur polisregistret och kon-
trollerar med säkerhetspolisen.
I propositionen till medborgarskapslagen (prop. 1950:217) anfördes bl.a.
följande angående kravet på "hederlig vandel" (s. 42):
"Kravet på hederlig vandel synes lämpligen kunna ges den formuleringen
att sökanden skall ha fört en hederlig vandel. Härav följer emellertid inte att
en person, som vid något tillfälle begått ett brott, för all framtid bör vara
utesluten från möjlighet att erhålla svenskt medborgarskap. I praxis har man
också bortsett från en del i mindre grad klandervärda förhållanden och i viss
mån även från mera allvarliga sådana som ligger långt tillbaka i tiden."
29
Tidigare krävdes även att sökanden skulle ha möjlighet att försörja sig och Prop. 1994/95: 179
sin familj. I samband med att försörjningskravet avskaffades år 1976 anförde
föredragande statsrådet följande i prop. 1975/76:136 (s. 32 f.):
"Bristande försörjningsförmåga skall inte längre i och för sig utgöra
naturalisationshinder. En annan fråga är i vad mån en sökande som medvetet
underlåter att försöka ärligen försörja sig och i övrigt göra rätt för sig skall
kunna naturaliseras. Ett av villkoren enligt 6 § medborgarskapslagen för
naturalisation är att sökanden har fört en hederlig vandel.— I naturalisations-
ärenden utreds om sökanden har begått brott eller om det föreligger
vandelsanmärkningar av annat slag, såsom t.ex. misskötsamhet i arbetet,
spritmissbruk, försummad underhållsplikt och förfallna obetalda bötes- och
skatteskulder. I promemorian /Förvärv av svenskt medborgarskap, Ds A
1975:14/ (8.3.3) anförs att försörjnings villkorets avskaffande medför
konsekvenser i fråga om tillämpningen av vandelsvillkoret. I vissa av de fall
då en ansökan nu avslås på grund av sökandens bristande försörjnings-
förmåga får i stället prövas om vandelsvillkoret är uppfyllt. De fall som
åsyftas är sådana då sökanden inte gör vad som skäligen kan begäras för att
betala skatter, böter eller underhållsskulder eller för att försörja sig.
Naturalisation innebär att en utlänning under vissa givna förutsättningar be-
viljas svenskt medborgarskap. Någon absolut rätt härtill föreligger inte, även
om villkoren i och för sig är uppfyllda. Det måste vara rimligt att som
förutsättning för naturalisation till svensk medborgare uppställa vissa sköt-
samhetskrav. I detta hänseende krävs för närvarande att sökanden har fört en
hederlig vandel. Naturalisationsinstitutet förutsätter en diskretionär prövning
av medborgarskapsansökningar. Det är därför naturligt att utforma vandels-
villkoret liksom övriga villkor positivt, dvs. att uppställa krav på hederlig
vandel. Det nuvarande kravet att sökanden skall föra en hederlig vandel bör
behållas. Det får i praxis närmare anges i vilka fall vandelsvillkoret inte skall
anses uppfyllt. En sådan praxis finns sedan lång tid. Jag har inte för avsikt att
nu generellt ange ändrade riktlinjer för denna. Den omständigheten att
sökanden har uppburit socialhjälp eller underlåtit att betala skatter, böter och
underhåll kan i vissa fall få betydelse för vandelsprövningen. Det bör
emellertid endast i fall av mera allvarlig försummelse eller av asocialitet
komma i fråga att av nu nämnda skäl avslå en naturalisationsansökan".
Utredningen redovisar i sitt betänkande (SOU 1994:33) den praxis som
kommit att utvecklas rörande det s.k. vandelsvillkoret i medborgarskaps-
ärenden. Redovisningen bygger i stor utsträckning på uppgifter i Invandrar-
verkets handbok Medborgarskap. Från denna redovisning kan följande
nämnas.
En sökande som begått brott och dömts för detta kan - om övriga villkor
är uppfyllda - bli svensk medborgare efter en viss tid (karenstid) som varierar
med påföljden. Exempelvis skall i praxis tre år ha förflutit efter brottets be-
gående innan den som dömts till ett kortare fängelsestraff tas upp till svensk
medborgare. Om domen eller verkställigheten ligger nära tidpunkten för
medborgarskapsprövningen bedöms det i vissa fall lämpligt att vänta utöver
den uppställda karenstiden med att ta upp sökanden till svensk medborgare.
Även misstanke om brott vägs i vissa fall in vid prövningen. De karenstider
som gäller är följande:
30
De som dömts till:
kan tas upp till svensk
medborgare tidigast (karenstid)
Prop. 1994/95:179
Dagsböter 60 - 79
Dagsböter 80 -
1 år efter brottets begående
Fängelse 14 dagar
Fängelse 1 mån -
Fängelse 4 mån -
Fängelse 8 mån -
Fängelse 1 år-
Fängelse 2 - 3 år
Fängelse 4 - 5 år
Fängelse 6 år -
2 år efter brottets begående
3 år efter brottets begående
4 år efter brottets begående
5 år efter brottets begående
6 år efter brottets begående
7 år efter brottets begående
8 år efter brottets begående
Villkorlig dom
10 år eller mer efter brottets
begående
1 år från det att den lagstadgade
prövotiden om 2 år gått till ända,
dvs. minst 3 år från lagakraftvunnen
dom
Skyddstillsyn
1 år från det att den lagstadgade
prövotiden om 3 år gått till ända,
dvs. minst 4 år från den dag då
påföljden började verkställas.
Utöver vad som redovisats ovan finns även fast praxis hur man skall räkna
karenstider när t.ex. villkorlig dom eller skyddstillsyn har förenats med böter
eller fängelse. Har sökanden gjort sig skyldig till upprepad brottslighet
tillämpas vidare längre karenstider än de angivna.
Annan misskötsamhet än kriminalitet som kan medföra att en sökande inte
anses uppfylla det nuvarande s.k. vandelsvillkoret kan enligt handboken vara
underlåtenhet att fullgöra skattskyldighet, övriga förpliktelser mot det all-
männa eller underhållsskyldighet mot enskild. För att det i dessa fall skall
vara fråga om anmärkningar som kan medföra avslag är det inte tillräckligt att
konstatera att sökanden har t.ex. obetalda skatteskulder eller skulder på
bidragsförskott. Det krävs dessutom att sökanden har visat ovilja att göra rätt
för sig.
I några fall har en ansökan avslagits med hänvisning till vandelsvillkoret
eftersom sökanden inte tillfredsställande har kunnat förklara på vilket sätt han
försörjer sig. Det har med andra ord funnits anledning anta att sökanden
försörjt sig på ett oärligt eller asocialt sätt.
Enligt 2 kap. 4 § 1 utlänningslagen (1989:529) får uppehållstillstånd ges till
en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som
annars har särskild anknytning till Sverige. Det är således inte fråga om
någon rätt för anhöriga att få tillstånd och inte heller anges vilka anhöriga som
kan komma i fråga.
31
Av prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. framgår att avsikten med
uttrycket "nära anhörig" varit att beskriva den fasta praxis som utvecklats på
detta område och som riksdagen också vid flera tillfällen ställt sig bakom. Av
propositionen framgår vidare att till kretsen "nära anhöriga” räknas bl.a.
make/maka eller sambo och att anknytning till nära anhörig endast kan
åberopas i förhållande till en person som har beviljats uppehållstillstånd eller
som är bosatt här utan att behöva tillstånd.
Utöver vad som framgår av den nämnda propositionen kan nämnas att
enligt praxis tillstånd i princip inte beviljas om den ena parten är minderårig
eller om det är fråga om månggifte samt att homosexuella förhållanden
jämställs med heterosexuella.
Innan tillstånd beviljas sker en prövning av att förhållandet är seriöst.
Enligt vad som inhämtats från Statens invandrarverk bygger den prövningen
på uppgifter i ansökan om hur parterna lärt känna varandra, vilka kontakter de
haft därefter, vilken kännedom de har om varandras familje-, bostads- och
arbetsförhållanden samt om de kan kommunicera på ett gemensamt språk.
Det är enligt Invandrarverket inte möjligt att ställa upp någon generell regel
för hur länge parterna skall ha känt varandra för att tillstånd skall beviljas. Om
av föräldrar arrangerade äktenskap är ett känt inslag i det aktuella landets
kultur beviljas tillstånd även om parterna tidigare inte haft någon närmare
kontakt. För en svensk som under en semesterresa utomlands träffar någon
som han eller hon önskar sammanbo med anses å andra sidan ett par veckors
samvaro som alltför kort tid för att tillstånd skall beviljas. Har partema fått
kontakt via annons och aldrig träffats förutsätts en långvarig och flitig
brevväxling innan tillstånd beviljas. Prövningen av om ett äktenskap eller
sammanboende är att bedöma som seriöst sker med beaktande av seder och
bruk i olika kulturer.
Prop. 1994/95:179
Fram till början av 1970-talet utgjorde skenäktenskap och skenförhållanden
inte något problem vid tillståndsgivningen. Sedan regleringen av invand-
ringen vid denna tid skärpts började emellertid allt fler att åberopa äktenskap
eller sammanboende med någon här bosatt för att därigenom få uppehålls-
tillstånd i Sverige. Åtskilliga av dessa förhållanden upphörde efter mycket
kort tid och inte sällan visade det sig att partema aldrig haft någon närmare
kontakt med varandra och aldrig sammanbott. I ett försök att komma till rätta
med detta problem infördes i mitten av 1970-talet ett system med s.k.
uppskjuten invandringsprövning, vilket innebar att flera tidsbegränsade till-
stånd beviljades innan ett permanent tillstånd kunde påräknas och att det före
varje förlängning skedde en kontroll av att äktenskapet eller förhållandet
fortfarande bestod. Samtidigt uttalade Invandrarverkets styrelse att om om-
ständigheterna var sådana att mycket talade för att det var fråga om ett
skenförhållande kunde tillstånd inte påräknas - även om äktenskap ingåtts.
32
Invandrarpolitiska kommittén lämnade i sitt betänkande Invandrings- Prop. 1994/95: 179
politiken Förslag (SOU 1983:29) en redogörelse för den praxis som kommit
att utvecklas och föreslog att ett system med uppskjuten invandringsprövning
under två år borde behållas när det var fråga om s.k. snabba anknytningar,
dvs. fall där parterna känt varandra endast under en kortare tid. I prop.
1983/84:144 Invandrings- och flyktingpolitiken anförde föredragande stats-
rådet med anledning härav bl.a. följande (s. 73 f.):
"Jag anser också, i likhet med kommittén, att en ordning med uppskjuten
invandringsprövning måste tillämpas även i fortsättningen när UT söks på
grund av en nyligen etablerad anknytning till en här bosatt person. Behovet
av en sådan ordning har också allmänt understrukits vid remissbehandlingen.
Utan en sådan möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd
för anknytningen är seriöst, skulle det bli nödvändigt att inta en synnerligen
restriktiv hållning till invandring på denna grund, särskilt som stora svårig-
heter föreligger att redan före inresan göra en tillfredsställande utredning
rörande allvaret i parternas förhållande. Från den utgångspunkten är
ordningen alltså till förmån även för sökandena.
Det är samtidigt uppenbart att ordningen med uppskjuten invandrings-
prövning för den utlänning som berörs kan medföra allvarliga svårigheter i de
fall då förhållandet mellan parterna försämras eller bryts före tvåårstidens
utgång. Den utpressningsliknande situation som utlänningen då kan hamna i,
liksom den risk som kvinnor i vissa fall löper att bli socialt utstötta vid en
utvisning till hemlandet, är exempel på detta. I praxis tas emellertid avgörande
hänsyn till sådana omständigheter vid bedömningen av om utlänningen skall
få stanna. Jag delar kommitténs uppfattning att hänsyn i den situationen bör
tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, främst om utlänningen har
misshandlats eller annars blivit illa behandlad under sammanboendet, om det
finns barn i förhållandet, om sökanden riskerar att bli socialt utstött vid
återkomsten till hemlandet och om han eller hon har hunnit bli väl etablerad i
arbetslivet. Det är självfallet angeläget att undvika sådana beslut som framstår
som stötande för den allmänna rättskänslan. Jag anser vidare att det finns skäl
att i något högre grad än nu låta utlänningen få stanna kvar i Sverige när
förhållandet har upphört före tvåårstidens utgång.
Jag är emellertid inte för närvarande beredd att förorda en generell sänk-
ning av prövotiden från nuvarande två år. Ju närmare tvåårstiden äktenskapet
eller sammanboendet har kommit att vara, desto lägre krav bör dock kunna
ställas på tyngden av sådana tillkommande omständigheter av humanitär natur
som talar för att utlänningen skall tillåtas stanna kvar. Vad jag nu har sagt tar
självfallet sikte på de fall då förhållandet från början varit seriöst menat, i vart
fall från sökandens sida."
Systemet med uppskjuten invandringsprövning har därefter vid många
tillfällen kritiserats såväl i den allmänna debatten som i motioner i riksdagen.
Kritiken har framför allt inriktats på att särskilt kvinnor av rädsla för att bli
utvisade kan känna sig tvingade att stanna kvar i förhållanden där de blir
misshandlade eller på annat sätt illa behandlade. De motiv som anfördes i den
ovannämnda propositionen för systemet med uppskjuten invandrings-
prövning har dock varje gång frågan behandlats i riksdagen ansetts väga
tyngst. Den praxis som lades fast genom uttalandena i propositionen tillämpas
därför fortfarande.
33
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
Av 2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen framgår att en utlänning som vill
bosätta sig i Sverige skall ha beviljats uppehållstillstånd före inresan i landet.
En ansökan får dock bifallas efter inresan i landet om utlänningen
- har rätt till asyl här,
- skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande
bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands,
eller
- det annars finns särskilda skäl.
Det principiella kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före utlän-
ningens inresa i landet infördes den 1 april 1981 i den dåvarande utlännings-
förordningen (1981:137). Som motiv för den nya bestämmelsen anförde
föredragande statsrådet i prop. 1979/80:96 Ny utlänningslag (s. 32) bl.a.
följande:
"Den nuvarande möjligheten att under vistelse här som turist få till stånd en
fullständig prövning av en ansökan om tillstånd att arbeta och bosätta sig här i
Sverige medverkar till att handläggningen av utlänningsärenden tar lång tid.
Det är ett allmänt omvittnat faktum att väntetiden för de berörda utlänningarna
innebär en betydande psykisk press, bl.a. med hänsyn till att de i stor ut-
sträckning är hänvisade till socialhjälp för sitt uppehälle och till sysslolöshet.
Hotet om ett slutligt avslag på ansökningen och återsändande till hemlandet
upplevs alltmer pressande ju längre vistelsen här har varat och ju starkare
samhörigheten har blivit med Sverige genom personliga anknytningar och på
annat sätt. Verkställigheten av ett avlägsnandebeslut blir på motsvarande sätt
långt mer ingripande och svårare att uthärda än om avgörandet hade kommit
kort efter inresan Till detta kommer att samhället åsamkas betydande kostna-
der och att arbetsmarknaden störs genom omfattande illegala anställningar,
särskilt inom vissa branscher."
I propositionen framhölls vidare att vissa undantag måste göras från denna
huvudregel. Undantag borde således göras för utlänningar som var berättiga-
de till asyl och vilkas skydd garanterades genom uttryckliga bestämmelser i
utlänningslagen. När det gällde undantag i övrigt från huvudregeln framhöll
föredraganden i nämnda proposition (s. 34) att undantag för det första måste
göras för de klara familjesammanföringsfallen. Härmed avsågs då den situa-
tionen att en make/maka eller minderåriga barn kom hit för att förena sig med
den andra makan eller maken respektive med föräldrarna. I fråga om andra
familjesammanföringsfall borde det enligt föredraganden i allmänhet få anses
naturligt att kräva att frågan om uppehållstillstånd prövades före inresan. I
vissa fall kunde dock skälen även i dessa fall vara så ömmande att det skulle
vara stötande att kräva att utlänningen återvände hem för att söka tillstånd
därifrån. Allmänt sett var det dock enligt föredraganden angeläget att undan-
tagen begränsades genom en strikt tillämpning.
Bestämmelserna om att uppehållstillstånd i princip skall vara ordnat före
inresan i Sverige överfördes i stort sett oförändrade till 1989 års utlännings-
lag. I prop. 1988/89:86 gav föredraganden (s. 149) några exempel på när
särskilda skäl borde kunna anses föreligga att bevilja uppehållstillstånd efter
Prop. 1994/95:179
34
inresan. Ansökan borde således kunna beviljas om utlänningen hade ett till- Prop. 1994/95: 179
stånd som meddelats för annat ändamål än besök och som gick ut medan den
nya ansökan var föremål för prövning. Ett annat fall som enligt föredragan-
den inte var ovanligt var att det på grund av utlänningens hälsa eller höga
ålder framstod som orimligt att begära att ansökan skulle göras från hem-
landet. Ett annat exempel var att det kunde antas att utlänningen skulle bli
förhindrad att på nytt lämna sitt land om han eller hon återvände dit. Vidare
borde enligt föredraganden tillstånd kunna beviljas en utlänning som ansökt
om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en här i landet bosatt person
som han eller hon redan hade eller väntade barn med.
I praxis beviljas uppehållstillstånd i de klara familjesammanföringsfallen
med stöd av 2 kap. 5 § andra stycket 2. Har en anknytning genom äktenskap
eller sammanboende uppkommit efter inresan i Sverige krävs enligt praxis för
att tillstånd skall beviljas antingen att parterna sammanbott cirka ett år eller att
de har eller väntar barn tillsammans. Tillstånd beviljas då med stöd av 5 §
andra stycket 3. Enligt sistnämnda undantagsbestämmelse kan tillstånd också
beviljas för anhöriga utanför kärnfamiljen, exempelvis för föräldrar som bör
tillåtas bosätta sig hos barn här i landet. Det krävs då i praxis antingen att
sökanden är i 80-årsåldem eller att det med hänsyn till sökandens hälsotill-
stånd inte kan krävas att han eller hon skulle återvända till hemlandet för att ge
in ansökan därifrån.
Med stöd av 5 § andra stycket 3 beviljas också förlängt uppehållstillstånd i
vissa fall av längre tidsbegränsade vistelser här, exempelvis för studier eller
tidsbegränsade arbeten inom ramen för vad som brukar kallas internationellt
utbyte. De tidsbegränsade anställningar det främst är fråga om avser gäst-
forskare, anställda på chefsposter inom internationella företag samt profes-
sionella idrottsmän och tränare.
Av 5 § fjärde stycket framgår att regeringen får föreskriva om andra
undantag från kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan
om det följer av en överenskommelse med främmande stat. Med stöd av
denna bestämmelse har regeringen genom ändring (1992:1166) i utlännings-
förordningen (1989:547) föreskrivit att en ansökan om uppehållstillstånd för
en medborgare i ett land som ingår i EES-området skall kunna bifallas även
om den görs efter inresan. Detsamma gäller för nära familjemedlemmar till en
medborgare i ett EES-land oavsett sökandens medborgarskap. Den som efter
inresan i Sverige ansöker om uppehållstillstånd kan således beviljas tillstånd
utan hinder av bestämmelserna i 5 § första och andra styckena om han eller
hon ingår äktenskap med en här i landet bosatt medborgare i ett EES-land.
För den som ingår äktenskap med en svensk medborgare gäller däremot
bestämmelserna i 5 § första och andra styckena.
Före 1989 års utlänningslag fanns en omfattande reglering av möjligheterna
för en utlänning att få en ny prövning av rätten att stanna i Sverige i samband
med verkställigheten av ett avlägsnandebeslut. Bl.a. skulle ett ärende på Prop. 1994/95: 179
verkställighetsstadiet överlämnas av polismyndigheten till Invandrarverket om
det förelåg tungt vägande humanitära skäl samt om det var tveksamt om eller
hur verkställighet skulle ske. Föredragande statsrådet framhöll i prop.
1988/89:86 Ny utlänningslag att dessa detaljerade och komplicerade regler
saknade motsvarighet såväl i andra länders utlänningslagstiftning som i
svensk rätt när det gällde verkställighet av beslut inom andra rättsområden.
Statsrådet framhöll vidare att ett handläggningssystem, som erbjöd i det när-
maste obegränsade möjligheter att få ett ärende prövat på nytt, med nöd-
vändighet ledde till att handläggningstidema blev långa och att rättsosäkerhet
skapades.
Genom 1989 års utlänningslag infördes ett nytt system för prövning av
ansökningar när lagakraftvunnet beslut föreligger. Enligt 2 kap. 5 § tredje
stycket utlänningslagen får en ansökan om uppehållstillstånd, när lagakraft-
vunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger, bifallas endast om
ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut och om
utlänningen har rätt till asyl här eller det annars finns synnerliga skäl av
humanitär art. En sådan ansökan, som tidigare avgjordes av Invandrarverket,
prövas från den 1 juli 1994 av Utlänningsnämnden (7 kap. 17 § utlännings-
lagen).
Som motiv för den nya bestämmelsen anförde föredragande statsrådet i
prop. 1988/89:86 bl.a. följande (s. 119 f.):
"För att en ny ansökan skall kunna bifallas och ett tidigare meddelat
utvisnings- eller avvisningsbeslut alltså upphävas måste enligt min mening
krävas att det förs fram omständigheter, som inte har prövats i det tidigare
ärendet. Det får således aldrig bli fråga om en förnyad prövning av vad som
har förekommit i det ärendet, något som skulle innebära ett ställningstagande
till frågan om den tidigare bedömningen har varit riktig eller inte. Vidare
måste krävas att de omständigheter som åberopas antingen innebär att
utlänningen har rätt till asyl här eller innefattar synnerliga skäl av humanitär
art. En regel av denna innebörd har tagits in i den bestämmelse som uttrycker
huvudregeln att en ansökan om uppehållstillstånd inte kan beviljas så länge en
utlänning befinner sig i Sverige (2 kap. 5 § tredje stycket lagförslaget).
Jag vill understryka att det i stort sett alltid måste kunna krävas att
utlänningen lämnar alla relevanta uppgifter i ärendet om avvisning eller
utvisning. Vidare måste det kunna krävas att de nya omständigheter som
åberopas gör det uteslutet att avlägsna utlänningen ur landet. Principen att
uppehållstillstånd normalt skall sökas från hemlandet måste upprätthållas.
Exempel på fall där tillstånd bör vägras är alltså de där utlänningen på
verkställighetsstadiet åberopar anknytning till Sverige. Det är i dag inte
ovanligt att en asylsökande under vistelsen i Sverige inleder ett förhållande
med en i Sverige bosatt person. Om förhållandet haft tillräcklig varaktighet
redan när frågan om uppehållstillstånd prövas första gången leder detta inte
sällan till att utlänningen beviljas uppehållstillstånd även om asylskäl saknas.
Det är emellertid vanligt att ett förhållande inte har hunnit vara så lång tid
att det anses kunna motivera ett uppehållstillstånd på grund av anknytning när
tillståndsfrågan prövas; i sådana fall meddelas ett avlägsnandebeslut. Ibland
dröjer det emellertid innan verkställighet hinner ske och i verkställighets-
ärendet åberopas då i stället att förhållandet nu har haft tillräckligt lång var-
36
aktighet och att kanske ett bam hunnit födas. Utvisningsbeslutet kan då Prop. 1994/95: 179
komma att upphävas. Sådana förhållanden bör enligt min mening inte i
fortsättningen kunna leda till att en ny ansökan bifalls och att avvisnings- eller
utvisningsbeslutet upphävs. Av väsentlig betydelse för det system som jag
föreslår är att det inte får finnas skäl att förhala ett ärende.
Huvudregeln skall alltså vara att skäl, som kan åberopas från hemlandet
eller från något annat land dit utlänningen utan risk kan sändas, inte skall
kunna föranleda bifall till en ny ansökan som görs medan utlänningen
fortfarande är kvar i Sverige. Detta skall gälla oberoende av om de
omständigheter som åberopas har uppkommit före eller efter det att det första
ärendet avgjordes."
Frågan om vilka kriterier som skall gälla för bifall till ny ansökan har där-
efter behandlats i prop. 1993/94:94. Enligt i propositionen redovisad statistik
lämnar en mycket stor andel av dem som fått avslag på sina ansökningar hos
Utlänningsnämnden in en ny ansökan medan det är en mycket liten andel av
de nya ansökningarna som leder till bifall. Regeringen fortsatte sedan (s.
84 f.):
"Reformeringen av lagstiftningen år 1989 har uppenbarligen inte haft
avsedd effekt. Det förutsattes vid den nuvarande bestämmelsens tillkomst att
antalet ansökningar skulle bli mycket begränsat. Som framgått ges emellertid i
stor utsträckning en ny ansökan om uppehållstillstånd in då Utlännings-
nämnden avslagit överklagande över ett beslut om avvisning eller utvisning.
Invandrarverket har kommit att uppfattas som en slags "tredje" instans. Det är
en utveckling som varken var förutsedd eller avsedd. Att ny ansökan ges in i
den omfattning som sker i dag innebär att många utlänningar invaggas i en
oftast helt orealistisk förhoppning om att de kommer att få stanna här. Det kan
medföra att såväl verkställigheten som hemkomsten blir svårare än vad som
hade varit nödvändigt. Det kan heller inte bortses från det faktum att en del
ansökningar ges in enbart för att förhala verkställigheten. De många ansök-
ningarna medför en stor arbetsbelastning för Invandrarverket och bidrar
därmed till längre handläggningstider i alla ärenden. Det innebär i sin tur stora
kostnader för samhället."
För att minska antalet nya ansökningar föreslog regeringen i propositionen
en skärpning av kriterierna för bifall till en ny ansökan. Enligt förslaget skulle
en sådan ansökan kunna bifallas - förutom i de fall sökanden hade rätt till
asyl - om ett genomförande av avvisningen eller utvisningen skulle innebära
fara för utlänningens liv eller bestående men för hans psykiska eller fysiska
hälsa. Vidare föreslogs i propositionen en inskränkning av möjligheterna till
rättshjälp i denna typ av ärenden.
Socialförsäkringsutskottet godtog i sitt betänkande (1993/94:SfUl 1) i
huvudsak förslaget till inskränkning av möjligheterna till rättshjälp. Utskottet
sade sig vidare dela uppfattningen att antalet nya ansökningar medförde
problem, inte minst med tanke på att de bidrog till längre handläggningstider i
alla övriga ärenden. Utskottet ansåg emellertid att de dittillsvarande kriterierna
för bifall till ny ansökan och de uttalanden som tidigare gjorts i förarbeten
skulle gälla även i fortsättningen. Det blev också riksdagens beslut (rskr.
1993/94:188).
37
Den allmänna principen att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan i
Sverige infördes från den 1 april 1981 också för besöksfallen. Kraven för att
uppehållstillstånd skulle få beviljas efter inresan sattes dock lägre för den som
sökte uppehållstillstånd för besök än för den som sökte uppehållstillstånd för
bosättning. Enligt dåvarande utlänningsförordning (33 §) fick således uppe-
hållstillstånd "för viss kortare tid beviljas utlänning som har rest in i Sverige
för besök och som har vägande skäl för en förlängning av vistelsetiden".
När bestämmelserna om krav på att ett uppehållstillstånd i princip skall ha
beviljats före inresan i Sverige fördes över från den tidigare utlänningsförord-
ningen till 1989 års utlänningslag kom dock samma bestämmelser att gälla för
bosättningsfallen och besöksfallen. Det innebär att den nuvarande lagen stäl-
ler krav på att det skall finnas "särskilda skäl" för att en ansökan om uppe-
hållstillstånd för besök skall få beviljas efter inresan. Semantiskt skulle detta
kunna uppfattas som en skärpning i förhållande till tidigare bestämmelser där
det ställdes krav på "vägande skäl". Av prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag
m.m. framgår dock inte att någon skärpning varit avsedd. De tillämpande
myndigheterna torde heller inte ha vidtagit några ändringar i tidigare mycket
liberala praxis, som innebär att uppehållstillstånd för i vart fall ett kortare
besök beviljats så snart vistelsens karaktär av besök och inte bosättning gjorts
trolig.
Statens invandrarverk påpekade i en skrivelse till Arbetsmarknadsdeparte-
mentet den 10 juli 1991 (dnr. 211-91-4838) att lagstiftningens ordalag inte
stämde med den praxis som utvecklats när det gäller möjligheterna att bevilja
uppehållstillstånd för besök efter inresan i landet. Verket hemställde att
lagstiftningen skulle utformas så att besöksfallen och behovet av förlängning
reglerades särskilt. Enligt skrivelsen borde kraven för ett besökstillstånd inte
ställas högt, men det borde finnas något skäl till att ansökan inte från början
gjorts för hela den avsedda tiden. Regeringen uppdrog åt utredningen om
översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. att överväga frågan.
Av 8 kap. 7 § sista stycket UtlL framgår att en domstols dom eller beslut om
utvisning på grund av brott inte får verkställas förrän en ådömd fängelse-
påföljd har avtjänats eller verkställigheten av den har flyttats över till ett annat
land. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller fängelse-
påföljd och verkställighet av beslut om avvisning eller om utvisning som inte
har beslutats av domstol. Inte heller finns reglerat hur man skall förfara när
det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning och samtidigt
en förundersökning har inletts eller åtal har väckts mot utlänningen.
Det förekommer i ett fåtal fall per år att en utlänning döms till fängelse-
straff utan att domstolen beslutar om utvisning och det samtidigt föreligger ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Något formellt hinder
Prop. 1994/95:179
38
mot att omedelbart verkställa beslutet om avvisning eller utvisning finns då Prop. 1994/95:179
inte - trots att det ådömda fängelsestraffet inte avtjänats. Motsvarande pro-
blem kommer upp i något fler fall när det gäller en utlänning, som tidigare
meddelats ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som vunnit laga kraft, och
som gör sig skyldig till brott som skall utredas eller åtal väckts som ännu inte
prövats. Den omständigheten att det föreligger att lagakraftvunnet
avlägsnandebeslut utgör inte i sig grund för åklagaren att besluta om att inte
väcka åtal eller att dra tillbaka ett väckt åtal. Samtidigt finns det inget hinder i
utlänningslagen mot att det lagakraftvunna beslutet verkställs omedelbart även
om utlänningen står under åtal för ett mycket grovt brott.
I betänkandet 1993/94:SfU27 Uppehållstillstånd för anhöriga har social-
försäkringsutskottet på eget initiativ tagit upp frågan om bestämmelserna för
och hanteringen av uppehållstillstånd i asylärenden där utlänningen har
anknytning till en här i landet bosatt person. Utskottet anser i betänkandet att
det finns anledning för regeringen att skyndsamt se över hur anknytningar
som uppkommer under asyltid eller därefter skall hanteras och överväga
förändringar.
Utskottet redogör i betänkandet bl.a. för vissa motioner som tidigare
behandlats av utskottet och som då inte lett till några förslag från utskottets
sida. I motionerna uppges att en mängd svenska kvinnor skulle förmenas
rätten att leva tillsammans med sin man genom att Invandrarverket avslår
ansökningar om uppehållstillstånd med motiveringar som att förhållandet är
"oseriöst" eller av "icke tillräcklig varaktighet" eller att det är "för stor ålders-
skillnad" mellan parterna.
I betänkandet redovisas även uppgifter som lämnats av Återföreningen, en
sammanslutning av i huvudsak kvinnor, gifta eller sammanboende med män
som inte fått uppehållstillstånd i Sverige. Enligt dessa uppgifter skulle de
flesta av medlemmarnas män ha kommit hit som asylsökande och under den
långa väntetiden bildat familj. Föreningen uppgav också att den ursprungliga
asylansökan och utredningen låg till grund även för prövningen av en senare
anknytningsansökan. Någon särskild anknytningsutredning skulle oftast inte
ha gjorts om uppehållstillstånd söktes under vistelsen i Sverige.
Utskottet hänvisar i betänkandet vidare till det ovan citerade uttalandet i
prop 1988/89:86 om att en s.k. ny ansökan i princip inte bör kunna bifallas
enbart på grund av en åberopad anknytning genom äktenskap eller
sammanboende med någon här bosatt. Utskottet fortsätter därefter (s. 4):
"Enligt utskottets mening har emellertid utvecklingen därefter, inte minst
vad gäller antalet asylsökande och de långa väntetiderna, varit sådan att frågan
hur de uppkomna anknytningarna skall hanteras åter bör studeras. Inte minst
bör barnens situation beaktas i de fall utlänningen har eller väntar barn med
någon som är bosatt i Sverige.
Vid utskottets behandling av frågan i betänkandet 1993/94:SfU14
framkom uppgifter som tyder på att det finns skäl att se över formerna för hur
39
frågan om anknytning till Sverige skall hanteras och utredas i ett pågående prop 1994/95- 179
asylärende.
Utskottet vill även erinra om de skillnader som kan uppstå beroende på om
den anhörige i Sverige är svensk medborgare eller medborgare i ett annat
EES-land. En asylsökande som är gift med en medborgare i annat EES-land
än Sverige torde nämligen ha rätt att få uppehållstillstånd här.
Utskottet anser således att det finns anledning för regeringen att skyndsamt
se över hur anknytningar som uppkommer under asyltid eller därefter
hanteras och överväga förändringar i dessa avseenden."
Regeringens bedömning: Det är naturligt att kräva ett skötsamt och
hederligt beteende av en utlänning som önskar bosätta sig i Sverige.
Utlänningslagstiftningen anger inte i vilka fall och under vilka förutsätt-
ningar utlänningar kan vägras uppehållstillstånd med hänvisning till
deras levnadssätt. Detta har utvecklats i praxis. Med hänsyn till frågans
vikt och kravet på ett rättssäkert förfarande bör det i lag regleras när en
ansökan om uppehållstillstånd får avslås med hänvisning till sökandens
bristande skötsamhet och hederlighet.
När det gäller kravet på ett skötsamt och hederligt levnadssätt som
villkor för svenskt medborgarskap, finns det anledning att se över
såväl denna prövning som de s.k. karenstider som skall förflyta innan
den som begått brott kan tas upp till svensk medborgare.
Utredningen: Utvisningsutredningens förslag stämmer i huvudsak
överens med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker en klarare
reglering när det gäller vilken vikt ett skötsamt och hederligt levnadssätt skall
ha vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd. Den allmänna
inriktningen på utvisningsutredningens förslag tillstyrks genomgående av
myndigheterna bland remissinstanserna. Utredningens förslag avstyrks i
väsentliga delar av samtliga frivilligorganisationer.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av redovisningen
under avsnitten 4.1.1 och 4.1.2 har möjligheterna att avslå en ansökan om
uppehållstillstånd med hänvisning till sökandens levnadssätt helt utvecklats i
praxis. Inte minst av rättssäkerhetsskäl är det otillfredsställande att en så
viktig fråga inte är närmare reglerad. Att en ansökan om uppehållstillstånd
kan avslås med hänvisning till utlänningens levnadssätt bör komma till klart
uttryck i utlänningslagen.
Att utlänningar som beviljas uppehållstillstånd eller svenskt medborgar-
skap begår brott eller på annat sätt för ett gravt asocialt levnadssätt strax efter
40
det att tillstånd beviljats kan bidra till främlingsfientlighet och rasism. Det Prop. 1994/95: 179
drabbar den stora majoriteten laglydiga invandrare och det försvårar möjlig-
heterna att föra en human flykting- och invandringspolitik. Det finns därför
skäl att i något större utsträckning än i dag väga in bristande skötsamhet och
hederlighet vid prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd och svenskt
medborgarskap. För att göra detta möjligt måste de utredningar som ligger till
grund för avgörandena i dessa ärenden vara så grundliga att de gör det möjligt
att göra en reell prövning av utlänningens skötsamhet och hederlighet.
Regeringens bedömning: Det principiella kravet på att uppehålls-
tillstånd skall vara beviljat före inresan i Sverige bör behållas. Möjlig-
heterna att få uppehållstillstånd efter inresan bör dock vidgas för de fall
där det är uppenbart att ansökan skulle ha bifallits om den gjorts före
inresan. Likaså bör det finnas något större möjligheter än i dag att få
uppehållstillstånd för den som har ett lagakraftvunnet beslut om avvis-
ning eller utvisning. De krav som utlänningslagen anger för att
uppehållstillstånd för besök skall få beviljas efter inresan bör ändras så
att de bättre stämmer överens med den praxis som utvecklats.
Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens.
Departementspromemorian: Bedömningarna i departementsprome-
morian stämmer överens med regeringens.
Synpunkter vid utfrågningen: Samtliga närvarande vid utfrågningen
välkomnade förslaget att vidga möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd
efter inresan. Flera av de närvarande framförde samtidigt att det egentligen är
tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen som blivit alltför restriktiv och
att det borde finnas möjligheter att inom den nuvarande lagstiftningens ram
tillämpa en väsentligt mer generös praxis.
Remissinstanserna som yttrat sig över departementsprome-
morian: De flesta remissinstanserna tillstyrker att möjligheterna vidgas att
bevilja uppehållstillstånd när det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning
eller utvisning. Statens invandrarverk (SIV) avstyrker förslaget och framför
farhågor för att det skulle kunna leda till ett ökat antal skenäktenskap. SIV
ifrågasätter också i likhet med Justitiekanslem behovet av en särbehandling av
denna fråga och anser att förslagen bör avvakta resultatet av nu pågående
utredningar.
Skälen för regeringens bedömning: Nuvarande lagreglering och
praxis när det gäller möjligheterna för anhöriga till här bosatta personer att få
uppehållstillstånd har i den allmänna debatten kritiserats på flera punkter.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt nämnda betänkande 1993/94: SfU27 tagit
upp några av dessa, nämligen
41
- de materiella förutsättningarna för uppehållstillstånd på grund av anknyt- Prop. 1994/95: 179
ning genom äktenskap eller sammanboende,
- möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan, samt
- möjligheterna att få uppehållstillstånd när lagakraftvunnet beslut om av-
visning eller utvisning föreligger.
I den allmänna debatten har också stark kritik riktats mot de ibland långa
handläggningstidema i denna typ av ärenden.
De materiella förutsättningarna för att tillstånd skall beviljas på grund av
anknytning kommer att behandlas av en parlamentarisk kommitté (Ku
1994:10), som kommer att fortsätta det arbete som påbörjades av Invandrar-
och flyktingkommittén. Den nya kommittén skall redovisa sina överväganden
sommaren 1995.
Den kritik som förts fram när det gäller de materiella förutsättningarna för
tillstånd synes i stor utsträckning vara riktad mera mot bedömningarna i
enskilda fall än mot regelsystemet som sådant. I dag gäller att ett avslag på en
ansökan om uppehållstillstånd som görs från annat land inte kan överklagas.
Sökanden har dock alltid möjlighet att ge in ytterligare en ansökan. Mot bak-
grund av det stora antalet ansökningar som varje år avgörs av Invandrar-
verkets tillståndsbyrå kan det emellertid inte helt uteslutas att felbedömningar
kan ha skett i enskilda fall. Asylprocessutredningen (Ku 1994:06) har i
uppdrag att överväga om en allmän rätt bör införas att överklaga beslut om
avslag på en ansökan om uppehållstillstånd. Utredningen skall ha avslutat sitt
arbete i mars 1995.
När det gäller de tidigare långa väntetiderna bör framhållas att de i stor
utsträckning hängde samman med det exceptionellt stora antal asylsökande
som sökte sig hit åren 1992 och 1993 och att handläggningstidema nu kunnat
reduceras högst avsevärt.
Det är angeläget att de förslag som läggs fram i denna proposition kan
genomföras så snart som möjligt. Det finns inte skäl att avvakta nu pågående
utredningsarbete, som inte kommer att beröra de frågor som tas upp här.
Kravet på uppehållstillstånd före inresan
De skäl som tidigare anförts som motiv för att uppehållstillstånd i princip
skall ha beviljats före inresan i Sverige och som redovisats i avsnitt 4.5.3 är
alltjämt giltiga. Kravet utgör ett viktigt led i upprätthållandet av en reglerad
invandring. Det framstår också som rimligt att den som kommit hit för en
kortare tids vistelse men som under besöket i Sverige träffar någon som han
eller hon vill dela sitt liv med återvänder hem för att från hemlandet ge in en
ansökan om tillstånd för bosättning här och där avvaktar svar på ansökan. Det
principiella kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan i
Sverige bör därför finnas kvar.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt betänkande om att skillnader kan
uppstå beroende på om den anhörige i Sverige är svensk medborgare eller
medborgare i ett annat land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbets-
42
området (EES). En asylsökande som är gift med en medborgare i annat EES- Prop. 1994/95:179
land än Sverige torde enligt utskottet nämligen ha rätt att få uppehållstillstånd
här.
Det är i och för sig riktigt att det vid rättstillämpningen kan uppstå en viss
skillnad beroende på om den utlänning som söker tillstånd åberopar
anknytning till en svensk medborgare eller till en medborgare i ett annat EES-
land som vistas här med tillstånd. I det senare fallet ger EU-medlemskapet
eller EES-avtalet rätt till uppehållstillstånd och denna rätt finns även när
ansökan görs efter inresan. Skillnaden kommer emellertid att minska genom
de förslag som nu läggs fram om att vidga möjligheterna till uppehållstillstånd
efter inresan. Det måste också beaktas att ett av syftena med Europeiska
unionen och EES-avtalet är att underlätta arbetskraftens fria rörlighet inom
EU och EES-området. Att dessa regler i enstaka fall får till följd att anhöriga
tredjelandsmedborgare får en automatisk rätt till uppehållstillstånd som inte är
förenlig med de principer som i övrigt tillämpas för invandringspolitiken är
knappast ett tillräcklig skäl att ändra de senare reglerna. Syftet med reglerna
om att tillstånd skall sökas före inresan och den uppskjutna invandrings-
prövningen är som framgått av den tidigare redogörelsen att undvika kring-
gåendet av de principer som gäller.
Regeringen anser dock att de undantagsbestämmelser i lagen som anger
när uppehållstillstånd får beviljas efter inresan har kommit att få en alltför
snäv utformning. Det gäller framfört allt i de fall utlänningen söker asyl här
men efter någon tid också åberopar familjeanknytning som skäl för bosättning
i Sverige. Det framstår som stötande att någon som söker uppehållstillstånd
efter inresan i landet, och som uppenbart skulle ha beviljats tillstånd om
prövningen gjorts före inresan, skall tvingas återvända till ett kanske avlägset
hemland för att därifrån ge in ansökan.
Tillämpningen av undantagsbestämmelserna har på denna grund blivit
föremål för allvarlig kritik i den allmänna debatten. Att medborgare i EES-
statema numera generellt kan få en ansökan om uppehållstillstånd prövad
efter inresan utgör vidare ett skäl för att liberalisera bestämmelserna för med-
borgare även i andra stater. Möjligheterna att få uppehållstillstånd efter
inresan i Sverige bör därför vidgas så att de omfattar de fall där det är
uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan.
Uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut
När det gäller anknytningar som uppkommer eller åberopas först efter laga-
kraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning måste bl.a. följande beaktas.
Som framgått av redovisningen i avsnitt 4.5.4 var väsentliga motiv för de
nya bestämmelserna i 1989 års utlänningslag att undvika den tidsutdräkt i
handläggningen som tidigare ordning gett upphov till och att få en
handläggning av utlänningsärenden som mer liknade den i andra förvaltnings-
ärenden och i andra länder. Den nuvarande utlänningslagen bygger i fråga om
verkställighet av avlägsnandebeslut på den mycket angelägna principen att
43
beslut av förvaltningsmyndigheter skall verkställas. Den principen kommer Prop. 1994/95: 179
till klart uttryck i ett par olika bestämmelser i utlänningslagen. Det gäller för
det första den strikta regleringen i 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen av
när en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas när det finns ett lagakraft-
vunnet beslut om avvisning eller utvisning. Principen kommer också till
uttryck i 8 kap. 12 § utlänningslagen där det föreskrivs att en utlänning som
har avvisats skall lämna landet inom två veckor och en utlänning som har
utvisats inom fyra veckor från det beslutet vann laga kraft, om inte annat
bestäms i beslutet.
Principen att avlägsnandebeslut skall verkställas kommer också till uttryck
i den s.k. Dublin-konventionen som EG-statema undertecknade år 1990.
Som en följd av EU-medlemskapet kommer också Sverige att ansluta sig till
denna konvention.
Mot bakgrund av vad ovan anförts kan det enligt regeringens bedömning
inte komma i fråga att ha generella regler som ger rätt till uppehållstillstånd för
den som brutit mot utlänningslagens bestämmelser och undandragit sig verk-
ställighet av ett lagakraftvunnet beslut och under denna tid får en anknytning
som enligt vanliga regler skulle kunna ligga till grund för uppehållstillstånd.
En sådan ordning skulle inte stämma överens med de grundläggande prin-
ciperna för utlänningslagstiftningen och för handläggningen av förvaltnings-
ärenden i allmänhet. Den skulle också kunna leda till upprepade prövningar
av nya ansökningar och därmed till lång tidsutdräkt i dessa ärenden; för-
hållanden som tidigare starkt kritiserats. Det kan heller inte bortses från att det
skulle uppmuntra till skenförhållanden. En ny möjlighet skulle öppnas för
den som fått avslag att ändå få stanna i landet. Vad nu anförts måste gälla
oavsett om den i Sverige bosatta parten är medborgare i ett EES-land eller
inte.
Vad ovan sagts hindrar inte att de nuvarande bestämmelserna i vissa fall
kan medföra resultat som kan te sig stötande. Det gäller då framför allt fall där
en anknytning uppstår eller åberopas först efter det att lagakraftvunnet beslut
om avvisning eller utvisning föreligger och det samtidigt är uppenbart att
uppehållstillstånd skulle ha beviljats om anknytningen åberopats innan slutligt
beslut meddelats i ärendet. Riksdagens framställning är ett uttryck för detta.
Det är i allmänhet fråga om fyra olika typer av skäl som brukar anföras av
sökande som inte vill eller anser sig kunna återvända till hemlandet för att
därifrån ge in en ansökan om uppehållstillstånd.
- Sökanden har fått avslag på en asylansökan men uppger sig inte våga
återvända till hemlandet av fruktan för trakasserier eller förföljelse där.
- Sökanden vill inte återvända till hemlandet därför att han eller hon kommer
att bli förhindrad att lämna det på nytt, ofta därför att han eller hon inte har
och inte heller tror sig kunna få en passhandling som berättigar till utresa.
- Sökanden kan i och för sig återvända men parterna vill inte vara åtskilda
under den tid det tar att få ansökan behandlad, inte sällan beroende på att
kvinnan väntar nedkomst inom kort eller nyligen har fått barn.
- Sökanden kan i och för sig återvända men uppger sig sakna ekonomiska
möjligheter att resa fram och tillbaka.
44
Ofta är det givetvis i praktiken fråga orrt en kombination av två eller flera Prop. 1994/95: 179
av nu angivna skäl.
Det rör sig således ofta om skäl som för parterna måste framstå som
mycket beaktansvärda. Den grundläggande principen att ett lagakraftvunnet
beslut skall verkställas innan en anknytning prövas måste dock av skäl som
tidigare anförts upprätthållas så långt som möjligt. Det framstår också som
stötande att ha en särskild reglering med möjlighet till positiva beslut som
enbart tar sikte på personer som trotsat reglerna om verkställighet. Enbart den
omständigheten att sökanden numera har en sådan anknytning hit som i och
för sig skulle kunna läggas till grund för uppehållstillstånd bör således inte
leda till bifall till en ny ansökan.
Undantag från huvudregeln bör dock göras i något större utsträckning än
för närvarande. Det gäller framför allt i situationer när en verkställighet skulle
innebära att parterna under lång tid hindrades från att träffas liksom då det
annars föreligger mycket starka humanitära skäl. De humanitära skälen avser
ofta i praktiken främst den härvarande parten, särskilt då det finns barn i
förhållandet.
Uppehållstillstånd för besök
När det gäller uppehållstillstånd för besök har den nuvarande bestämmelsen i
2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen, som redovisats i avsnitt 4.6, en ut-
formning som inte helt stämmer överens med den praxis som utvecklats.
Praxis är som nämnts mer generös än vad ordalydelsen i den nämnda be-
stämmelsen ger intryck av. Den praxis som i dag tillämpas då det gäller att
bevilja uppehållstillstånd för besök efter inresan förefaller väl avvägd.
Förlängning av tillstånd för en tidsbegränsad vistelse här för exempelvis
studier eller tidsbegränsat arbete beviljas i dag regelmässigt trots att sökanden
befinner sig i landet. Även på denna punkt bör nuvarande praxis behållas.
Lagbestämmelsen bör därför ändras så att den bättre stämmer överens med
tillämpningen.
45
Regeringens förslag: Nuvarande ordning som innebär att asyl får
vägras en flykting endast om synnerliga skäl talar emot det ändras inte.
När det gäller de factoflyktingar och krigsvägrare förs en uttrycklig
bestämmelse in i utlänningslagen om att brottslighet kan utgöra ett
särskilt skäl att inte bevilja asyl. Om brottsligheten ligger på gränsen till
vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag får även andra
allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt vägas in. De skäl
som talar emot att asyl beviljas skall vägas mot det skyddsbehov
utlänningen har.
Utredningen: Utvisningsutredningens förslag stämmer i huvudsak
överens med regeringens. Utredningen föreslår dock att även annan allvarlig
eller upprepad misskötsamhet än brottslighet skall kunna utgöra ett särskilt
skäl att vägra asyl.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt anser att det skulle vara värde-
fullt om det gavs klarare riktlinjer för hur allvarlig brottsligheten skall vara för
att hindra asyl samt att det bör utformas föreskrifter om vilka rutiner som
skall gälla för s.k. incidentrapporter från förläggningarna för asylsökande.
Rikspolisstyrelsen anför att det av en kommande proposition bör framgå vad
som avses med "allvarlig eller upprepad misskötsamhet". Utlännings-
nämnden framhåller att misstänkt brottslighet samt asocialitet och allmän
normlöshet bör få inverka endast då det i övrigt föreligger brottslighet som
ligger på gränsen för vad som ensamt skulle kunna hindra uppehållstillstånd.
Flera remissinstanser, främst bland frivilligorganisationema, anser att endast
fällande dom i brottmål bör få tillmätas betydelse i asylärendet.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.1.1 får asyl vägras en flykting endast om synnerliga skäl talar emot
det. "Synnerliga skäl” anknyter till de s.k. uteslutandegrundema i 1951 års
Genéve-konvention angående flyktingars rättsliga ställning (se kap. 1, artikel
1 C samt F i konventionen). Där framgår bl.a. att asyl får vägras om
sökanden gjort sig skyldig till brott mot freden eller krigsförbrytelse eller
grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet. Möjligheterna att vägra asyl
för den som är flykting i enlighet med Genéve-konventionen regleras således
i huvudsak av konventionens bestämmelser. Någon ändring är inte aktuell.
När det gäller krigsvägrare och de factoflyktingar har enligt vad som
redovisats i avsnitt 4.1.1 i tidigare förarbeten uttalats att asyl bör kunna
vägras med hänvisning till sökandens levnadssätt. Någon klar praxis har
dock inte utvecklats.
Regeringen bedömer att asyl bör kunna vägras krigsvägrare och de
factoflyktingar när det föreligger allvarliga anmärkningar mot deras sköt-
Prop. 1994/95:179
46
samhet och hederlighet. Detta bör komma till uttryck i utlänningslagen. I Prop. 1994/95: 179
princip bör det vara fråga om lagakraftvunnen dom som avser fängelsestraff
av inte alltför kort varaktighet för att ett avslag skall övervägas. Det är inte
möjligt att lägga fast hur långt fängelsestraff det skall vara fråga om för att ett
avslag på asylansökan skall aktualiseras. Det måste alltid bli fråga om en
bedömning i det enskilda fallet där också straffets längd måste vägas mot
utlänningens skyddsbehov. Det kan vidare finnas anledning att se inte bara till
straffets längd utan också till gärningens art. Grova oaktsamhetsbrott som
visserligen leder till fängelsestraff men där återfallsrisken normalt är liten
skulle därvid kunna anses som något mindre allvarliga än brott som lett till
fängelsestraff av samma längd men där återfallsrisken typiskt sett är större.
I motsats till utredningen bedömer regeringen att allvarlig eller upprepad
misskötsamhet som inte är konstaterad genom lagakraftvunnen dom inte
ensamt bör kunna leda till avslag. Endast då det är fråga om brottslighet som
ligger på gränsen till vad som ensamt skulle kunna hindra uppehållstillstånd
bör annan misskötsamhet kunna vägas in. Det måste då vara fråga om
förhållanden som är otvetydigt konstaterade, exempelvis en av utlänningen
erkänd gärning som kan bedömas komma att leda till fällande dom. Det kan
även vara fråga om annan misskötsamhet där de faktiska omständigheterna är
helt klarlagda. Som framgår av förslag i avsnitt 15 får dock ett avvisnings-
eller utvisningsbeslut inte verkställas om allmänt åtal väckts men inte prövats
- såvida åtalet inte läggs ned.
Regeringen vill i detta sammanhang något beröra de s.k. incidentrapporter
som upprättas på förläggningar för asylsökande. Dessa rapporter innehåller
bl.a. uppgifter om hot mot personal och om allmänt störande uppträdande och
upprättas primärt för att underlätta bedömningen av var en asylsökande bör
placeras och vilka åtgärder som bör sättas in. Rapporterna fyller inte de krav
som måste ställas på det underlag som i tillståndsärendet skall läggas till
grund för en bedömning av sökandens levnadssätt. I princip måste i detta
sammanhang krav ställas på att det skall vara fråga om förhållanden som i
vart fall lett till polisanmälan.
Vad ovan sagts gäller i första hand brottslighet och annan misskötsamhet i
Sverige. Den tillståndsgivande myndigheten torde endast i ett mycket
begränsat antal fall ha tillgång till uppgifter om brottslighet och andra
anmärkningar i fråga om skötsamheten i annat land. När uppgifter om
exempelvis brottslighet i annat land kommer fram måste hänsyn också tas till
att straffmätningen för samma brott kan skilja sig högst avsevärt mellan olika
länder. Bedömningen bör då ske med utgångspunkt i vilket straff som
sannolikt skulle ha utdömts i Sverige. Gärningar som inte är straffbelagda i
Sverige bör normalt inte vägas in även om de i ett annat land föranlett ett
fängelsestraff av avsevärd längd.
47
Regeringens förslag: I utlänningslagen förs in en bestämmelse om
att utlänningens skötsamhet och hederlighet skall beaktas vid prövning-
en av ansökningar om uppehållstillstånd. Endast otvetydigt konstaterad
misskötsamhet skall beaktas. Någon självständig betydelse skall så-
ledes inte tillmätas exempelvis s.k. incidentrapporter från förläggningar
för asylsökande. Anmärkningar i fråga om levnadssättet måste alltid
vägas mot de skäl utlänningen har för att få uppehållstillstånd.
Utredningen: Utvisningsutredningens förslag till lagtext stämmer i sak
överens med regeringens. Utredningen anser dock att även anmärkningar
som inte alltid är klart konstaterade skall kunna vägas in vid en samlad
bedömning av en tillståndssökandes skötsamhet och hederlighet.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Riksåklagaren och Rikspolis-
styrelsen anser att det bör ges riktlinjer för var gränsen skall gå för att
anmärkningar i fråga om levnadssättet skall medföra avslag på en ansökan.
Utlänningsnämnden och flera frivilligorganisationer anser i princip att endast
lagförd brottslighet bör ha inverkan. Nämnden framhåller vidare att nivån för
vad som kan tolereras bör vara låg. FARR framför att, när det gäller
barnfamiljer, barnens bästa och deras rätt till båda föräldrarna alltid måste
sättas främst.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande praxis, som innebär att
utlänningens skötsamhet och hederlighet vägs in vid prövning av ansökningar
om uppehållstillstånd, bör lagfästas. Samma principer bör därvid gälla i
tillämpliga delar som i fråga om asylberättigade utlänningar. Det innebär då
bl.a. att - förutom lagakraftvunna domar - endast otvetydigt konstaterad
misskötsamhet bör beaktas. Som anförts i föregående avsnitt kan det
exempelvis vara fråga om en av utlänningen erkänd gärning som kan be-
dömas komma att leda till fällande dom eller annan misskötsamhet där de
faktiska omständigheterna är helt klarlagda. Vilken tyngd som anmärkning-
arna skall ha för att uppehållstillstånd skall vägras måste också, i likhet med
vad som ovan föreslagits beträffande asylberättigade utlänningar, bli
beroende på en bedömning i det enskilda fallet. Spännvidden mellan de skäl
som icke asylberättigade utlänningar kan åberopa är dock väsentligt större än
när det gäller krigsvägrare och de factoflyktingar. Det kan här röra sig om
utlänningar som kan åberopa humanitära skäl av sådan styrka att avslag bör
kunna komma i fråga endast om det föreligger sådana skäl som skulle kunna
medföra avslag för en flykting. Det kan å andra sidan vara fråga om en
utlänning som åberopar anknytning till Sverige i någon form och där
anknytningen ligger på gränsen till vad som skulle kunna läggas till grund för
att bevilja tillstånd. I det senare fallet bör även mindre allvarliga anmärkningar
i fråga om levnadssättet kunna läggas till grund för ett avslag - givetvis under
förutsättning att det rör sig om otvetydigt konstaterade anmärkningar. När det
gäller anknytningsförhållanden där det finns barn med i bilden måste
Prop. 1994/95:179
48
självfallet stor hänsyn tas till barnens situation och om de skulle drabbas av Prop. 1994/95: 179
en separation från någon av föräldrarna.
Regeringens förslag: Tidsbegränsade uppehållstillstånd skall i
större utsträckning än i dag få meddelas under en prövotid när det råder
tveksamhet om en sökandes skötsamhet och hederlighet. En särskild
bestämmelse om det förs in i utlänningslagen.
Utredningen: Utvisningsutredningen anser i likhet med regeringen att
tidsbegränsade uppehållstillstånd bör användas i ökad omfattning när det
föreligger tveksamhet om sökandens skötsamhet och hederlighet. Utredning-
en anser dock i motsats till regeringen att detta bör kunna ske utan någon
lagändring.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall användas i större utsträck-
ning när det råder tveksamhet om utlänningens skötsamhet och hederlighet.
Göteborgs tingsrätt anser att detta inte bör ske endast genom en ändrad praxis
utan att det krävs en författningsändring. Caritas och Sveriges kristna råd -
Sveriges frikyrkosamråd anser att tidsbegränsade uppehållstillstånd bör
kunna användas även vid fall av grövre anmärkningar i fråga om levnadssättet
än vad utredningen tänkt sig och att "prövotiden" då bör kunna sättas så pass
lång som 4-5 år. Caritas framhåller vidare att användningen av tidsbegrän-
sade uppehållstillstånd bör regleras genom lag. Röda korset, Rädda Barnen,
Svenska flyktingrådet och SIOS avstyrker utredningens förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.1.3 finns - trots avsaknad av en uttrycklig lagbestämmelse - inget
som hindrar att tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas i större utsträck-
ning än för närvarande när det råder tveksamhet om sökandens skötsamhet
och hederlighet. Som framgår av redovisningen har det tvärtom i förarbeten
förutsatts att så skall kunna ske. I praxis har det emellertid skett endast vid ett
fåtal tillfällen.
Enligt regeringens bedömning bör tidsbegränsade uppehållstillstånd i
större utsträckning än för närvarande meddelas som en form av prövotid när
sökanden gjort sig skyldig till brott. Det kan te sig stötande att den som gjort
sig skyldig till relativt allvarlig brottslighet omedelbart därefter beviljas ett
permanent uppehållstillstånd. Enligt vad som uttalats i föregående avsnitt om
levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd bör självfallet - om
brottsligheten inte är så allvarlig att domstol beslutat om utvisning - i första
hand prövas om brottsligheten skall leda till ett avslag på ansökan om
uppehållstillstånd. Skäl att meddela ett tidsbegränsat uppehållstillstånd torde
därför i huvudsak föreligga om omständigheterna är sådana att uppehålls-
tillstånd borde vägras men det för tillfället inte skulle vara möjligt att verk-
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
ställa ett avlägsnandebeslut. Så kan vara fallet när förhållandena i sökandens Prop. 1994/95: 179
hemland gör en verkställighet dit omöjlig för tillfället men där en ändring av
förhållandena bedöms som möjlig inom överskådlig tid. Även i vissa fall när
anknytning till Sverige åberopas kan dock förhållandena vara sådana att det
inte framstår som rimligt att trots viss brottslighet avslå ansökan och att ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd under en prövotid då kan vara lämpligt.
Ett skäl att inte i större utsträckning bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd
av skäl som hänför sig till sökandens levnadssätt har tidigare angetts vara att
de personer det gäller då inte skulle komma att folkbokföras och omfattas av
det kommunala flyktingmottagandet och att kommunerna då heller inte skulle
få statlig ersättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. Om tidsbegränsat tillstånd beviljas under vad som i
praktiken blir en form av prövotid måste dock utgångspunkten vara att de
personer det gäller inte kommer att begå ytterligare brott och att det därför är
rimligt att anta att de efter en tid i regel kommer att beviljas permanent
uppehållstillstånd. Tillståndet kan då ses som en form av uppskjuten invand-
ringsprövning och folkbokföring kan då ske trots att det första tillståndet
avser en kortare tid än ett år. Därmed kommer också den nyssnämnda
ersättningsförordningen att bli tillämplig på alla som varit registrerade vid en
förläggning för asylsökande.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför emellertid nackdelar även för
den enskilde utlänningen. Utlänningen kommer i ett sådant fall att leva i
osäkerhet om framtiden, en osäkerhet som dock beror på hans eller hennes
eget handlande. Det är också troligt att den som har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd kommer att möta större svårigheter på arbetsmarknaden än
den som har ett permanent tillstånd.
Avsikten är således inte att tidsbegränsat uppehållstillstånd skall beviljas
alla utlänningar som gjort sig skyldiga till brott eller annan grov missköt-
samhet. Tidsbegränsat uppehållstillstånd bör i princip endast meddelas i de
fall som angetts ovan. Av EU-reglema följer vidare att uppehållstillstånd för
EU-medborgare inte kan tidsbegränsas av skäl hänförliga till utlänningens
levnadssätt.
Regeringens förslag: Möjligheterna att återkalla ett uppehålls-
tillstånd om utlänningen inte lever skötsamt och hederligt vidgas. För
att ett beviljat uppehållstillstånd skall återkallas måste dock krävas
allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet än vad som krävs för
att det första uppehållstillståndet skall vägras. Anmärkningarna måste
alltid vägas mot det skyddsbehov utlänningen har och mot de skäl i
övrigt utlänningen kan åberopa för sin bosättning i Sverige. Den tid
under vilken ett uppehållstillstånd får återkallas utsträcks från två till tre
år.
50
Utredningen: Utvisningsutredningen föreslår att de nuvarande be- Prop. 1994/95: 179
stämmelsema om återkallelse av uppehållstillstånd när en utlänning inte för-
sörjer sig på ett ärligt sätt avskaffas och att i stället en möjlighet införs att
återkalla ett uppehållstillstånd om inte utlänningen lever skötsamt och heder-
ligt. Utredningen anser vidare att det är naturligt att låta förutsättningarna för
återkallelse vara en återspegling av förutsättningarna för tillstånd. Den tid
under vilken ett uppehållstillstånd får återkallas föreslås utsträckt från två till
tre år.
Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt och Rikspolisstyrelsen till-
styrker i huvudsak utredningens förslag. Utlänningsnämnden framhåller att
en myndighet i princip måste vara förhindrad att återkalla ett uppehållstillstånd
enbart på grund av en brottmålsdom, i vilken domstolen efter övervägande
inte beslutat om utvisning. Nämnden ifrågasätter vidare om ett så vitt begrepp
som "hederlig vandel" står i överensstämmelse med EES-avtalets regler om
återkallelse. Bland annat Röda korset och FARR anser i likhet med utred-
ningen att förutsättningarna för återkallelse bör vara en återspegling av förut-
sättningarna för tillstånd. Caritas finner det däremot självklart att uppehålls-
tillstånd bör kunna vägras på betydligt svagare grunder än vad som gäller för
återkallelse. Caritas avstyrker därför förslaget i likhet med bl.a. Rädda
Barnen, Sveriges kristna råd - Sveriges frikyrkosamråd och Svenska
flyktingrådet.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om
återkallelse av uppehållstillstånd med hänvisning till utlänningens levnadssätt
har visat sig svåra att tillämpa. Det är enligt regeringens bedömning angeläget
att denna möjlighet finns och också kan tillämpas när det gäller utlänningar
som gjort sig skyldiga till mycket allvarlig misskötsamhet utan att det därför
föreligger ett av domstol meddelat beslut om utvisning. I motsats till utvis-
ningsutredningen anser emellertid regeringen i likhet med några remiss-
instanser att reglerna för återkallelse inte bör vara en återspegling av förut-
sättningarna för tillstånd. För att ett beviljat uppehållstillstånd skall återkallas
måste krävas betydligt allvarligare anmärkningar mot utlänningens sköt-
samhet och hederlighet än vad som krävs för att det första tillståndet skall
vägras. Återkallelse bör således komma i fråga endast om utlänningen dömts
till ett fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger
otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.
Består anmärkningarna enbart av en brottmålsdom där domstolen efter
övervägande inte beslutat om utvisning bör uppehållstillståndet dock inte åter-
kallas. Det skulle kunna te sig stötande om en domstol och en förvaltnings-
myndighet på samma bakgrundsmaterial skulle komma till olika resultat i
fråga om utlänningens rätt att stanna kvar här. Att läget kan vara annorlunda
innan det första uppehållstillståndet beviljats återkommer regeringen till i
avsnitt 7.5. En brottmålsdom där domstolen inte beslutat om utvisning bör
dock kunna vägas in i bedömningen när det förutom domen föreligger andra
allvarliga anmärkningar.
Regeringen bedömer att förslagen ovan inte strider mot direktiv
64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder
51
som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är Prop. 1994/95: 179
berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa och som
bland annat innebär att återkallelse av tillstånd och åtföljande beslut om ut-
visning skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget upp-
förande.
Ett problem när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd har inte sällan
varit att Statens invandrarverk på ett alltför sent stadium fått kännedom om
anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt. Tidsfristen för återkallelse
bör därför som utredningen föreslagit utsträckas från två år till tre år.
Regeringens bedömning: Den prövning som en förvaltnings-
myndighet gör när det gäller frågan om en utlänning skall beviljas
uppehållstillstånd är inte densamma som den prövning som en domstol
gör när det gäller om en utlänning skall utvisas. Något principiellt
hinder kan därför inte anses föreligga för en förvaltningsmyndighet att
vid bedömning av en utlännings skötsamhet och hederlighet i ett ärende
om uppehållstillstånd väga in även en dom där en domstol efter
prövning inte funnit skäl att utvisa en utlänning. Detta gäller i vart fall
innan det första uppehållstillståndet beviljats. Något annorlunda ställer
det sig om domstolen efter prövning funnit att en utlänning som sedan
tidigare har uppehållstillstånd inte bör utvisas. Det kan i ett sådant fall
framstå som stötande om en administrativ myndighet därefter skulle
besluta att utvisa utlänningen på i princip samma skäl som domstolen
prövat.
Utredningen: Utredningen anser att om en domstol har övervägt frågan
om utvisning och av andra skäl än att det föreligger verkställighetshinder
funnit att utvisning inte skall ske, saken bör anses vara avgjord i och med det.
Brottsligheten bör då inte ensam utgöra grund för att vägra uppehållstillstånd.
Annorlunda får man enligt utredningen se på frågan om det föreligger andra
anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet, t.ex. olika
former av ohederligt eller klandervärt beteende eller småbrottslighet som
föranlett åtalsunderlåtelse eller beivrats i summarisk straffprocess.
Remissinstanserna: Caritas har inget att erinra mot utredningens
synpunkter. Röda korset anser att utvisning av administrativ myndighet inte
bör vara möjlig när skyddsbehövande berörs och grunden skulle vara en dom
i förening med andra anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt.
Göteborgs tingsrätt och Utlänningsnämnden anser att det bör göras skillnad
mellan de fall där domstolen tagit ställning i utvisningsfrågan innan
utlänningen beviljats uppehållstillstånd och andra fall. Tingsrätten framhåller
beträffande de förra fallen att den administrativa myndighetens prövning av
52
en ansökan om uppehållstillstånd primärt gäller om utlänningen trots Prop. 1994/95:179
brottsligheten bör beviljas en förmån eller inte. Domstolens ställningstagande
i utvisningsfrågan gäller däremot om brottsligheten skall utlösa en påföljds-
liknande reaktion eller inte. Tingsrätten anser därför att den administrativa
myndigheten i större utsträckning än vad utredningen funnit bör kunna neka
uppehållstillstånd trots att domstolen inte meddelat utvisningsbeslut.
Skälen för regeringens bedömning: I likhet med Göteborgs tingsrätt
bedömer regeringen att det finns en klar skillnad mellan den prövning som en
förvaltningsmyndighet skall göra när det gäller frågan om en utlänning skall
beviljas uppehållstillstånd och den prövning som en domstol gör när det
gäller om en utlänning skall utvisas på grund av brott som han gjort sig
skyldig till. Som tingsrätten framhåller gäller förvaltningsmyndighetens pröv-
ning av en ansökan om uppehållstillstånd - såvida det inte är fråga om asyl -
primärt om utlänningen trots brottsligheten skall beviljas en förmån eller inte.
Domstolens prövning i utvisningsfrågan gäller däremot om brottsligheten
skall medföra en påföljdsliknande reaktion eller inte.
Ovanstående resonemang gäller i princip oavsett när domstolens över-
vägande i utvisningsfrågan sker. Som framhållits i avsnitt 7.4 kan det dock
för den enskilde te sig märkligt om en förvaltningsmyndighet och en domstol
på samma bakgrundsmaterial kommer till olika resultat när det gäller en
utlännings fortsatta rätt att vistas här. Ett tidigare beviljat uppehållstillstånd
bör därför inte återkallas enbart på grund av en dom i brottmål där domstolen
efter övervägande inte beslutat om utvisning.
Något hinder kan däremot inte anses föreligga mot att en förvaltnings-
myndighet avslår en ansökan om uppehållstillstånd med hänvisning till
sökandens levnadssätt när anmärkningen består av en brottmålsdom där
domstolen inte beslutat om utvisning. Att anmärkningarna måste vara särskilt
grova för att tillstånd skall vägras asylberättigade utlänningar och utlänningar
med mycket starka humanitära skäl framgår i avsnitten 7.1 och 7.2. Att det
krävs betydligt allvarligare vandelsanmärkningar för att återkalla ett beviljat
uppehållstillstånd än vad som krävs för att det första tillståndet skall vägras
framgår av avsnitt 7.4.
Regeringens bedömnig: Förutsättningarna för avvisning av en ut-
länning som kan antas komma att begå brott ändras inte för närvarande.
Utredningen: Utvisningsutredningens förslag innebär att en utlänning
skulle kunna avvisas om han under sitt besök genom propaganda eller
agitation kan antas komma att göra sig skyldig till hets mot folkgrupp eller
uppvigling. Detsamma skulle enligt förslaget gälla t.ex. musikgrupper eller
53
andra artister, vars texter innehåller budskap som det kan bedömas utgöra
brott att framföra.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen, Caritas och FARR tillstyrker
utredningens förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län och Utlännings-
nämnden framhåller att förslaget kan komma i strid med den grundlagsfästa
yttrande- och demonstrationsfriheten. Sveriges kristna råd - Sveriges fri-
kyrkosamråd avstyrker förslaget.
Skälen for regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i
4 kap. 2 § UtlL om avvisning med hänvisning till sökandens skötsamhet och
hederlighet tillämpas sällan. Huvudorsaken torde vara att myndigheterna
endast i undantagsfall i samband med utlänningens inresa har sådan känne-
dom om hans eller hennes levnadssätt att det är möjligt att göra någon
bedömning av om det föreligger grund för avvisning av nämnda skäl.
Bestämmelserna har emellertid heller inte ansetts göra det möjligt att avvisa en
utlänning som här i landet kan antas komma att göra sig skyldig till brott
såsom hets mot folkgrupp - såvida han eller hon inte tidigare dömts till
frihetsstraff. Det kan i vissa fall framstå som stötande att en utlänning inte kan
avvisas trots att det framstår som sannolikt att han eller hon här i landet
kommer att göra sig skyldig till uttalanden som är straffbelagda enligt svensk
lag.
Ett par remissinstanser har emellertid framfört farhågor för att en sådan
tillämpning skulle kunna komma i konflikt med den grundlagsfästa yttrande-
och demonstrationsfriheten. Med hänsyn till denna frågas stora vikt bör
utredningens förslag inte genomföras utan ytterligare beredning.
Regeringen förutsätter att frågan kommer att belysas av den flykting-
politiska kommittén (Ku 1994:10), som har i uppdrag att se över den svenska
flykting- och invandringspolitiken. Kommittén skall redovisa sina förslag den
1 juli 1995. Frågan om en ändring av avvisningsbestämmelsema i enlighet
med utvisningsutredningens förslag bör övervägas på nytt tillsammans med
övriga förslag från flyktingpolitiska kommittén.
Regeringens förslag: Utredningarna i ärenden om uppehålls-
tillstånd bör i större utsträckning än i dag ta upp förhållanden som
behövs för pröva om utlänningen fyller det krav på ett skötsamt och
hederligt levnadssättt som utgör en förutsättning för uppehållstillstånd.
För att underlätta utredningarna på denna punkt skall Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden få ha terminalåtkomst till vissa
uppgifter ur polisregistret.
Utredningen: Utredningen anser att en utlännings kriminalitet och
övriga skötsamhet alltid bör kontrolleras innan beslut fattas beträffande en
Prop. 1994/95:179
54
ansökan om uppehållstillstånd. Sökanden bör lämna uppgifter om sig själv Prop. 1994/95: 179
under straffansvar.
Remissinstanserna: Utlänningsnämnden anser att en översyn bör göras
av de informationsrutiner som finns mellan Invandrarverket, polismyndig-
heter och domstolar. Rikspolisstyrelsen anser att Invandrarverkets handlägg-
ning skulle underlättas om verket fick terminalåtkomst till uppgifter i
polisregister i samma utsträckning som i dag gäller för länsstyrelse i körkorts-
ärenden. Svenska kyrkans församlingsnämnd avvisar förslaget att en asyl-
sökande under straffansvar skulle åläggas att lämna ofördelaktiga uppgifter
om sig själv.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med utredningen bedömer
regeringen att det är angeläget att en utlännings skötsamhet och hederlighet
kontrolleras innan beslut fattas beträffande en ansökan om uppehållstillstånd.
Den blankett som Statens invandrarverk fastställt för ansökan om
uppehållstillstånd innehåller en försäkran som sökanden skall underteckna om
att de uppgifter som lämnas är riktiga och fullständiga. De uppgifter som
avses rör framför allt uppgifter om sökandens identitet och om sökandens
närmaste släktingar. Att utöka dessa uppgifter med att sökanden skall lämna
uppgifter även om sin skötsamhet och hederlighet under straffansvar synes
inte meningsfullt eller lämpligt. Uppgifter som avser levnadssättet före
ankomsten till Sverige är i allmänhet inte möjliga att kontrollera. Sökandens
skötsamhet och hederlighet i Sverige kan kontrolleras på bättre sätt än genom
sökandens egna uppgifter.
Utdrag ur polisregister tas alltid in av Invandrarverket när det gäller ansök-
ningar om bosättning som görs här i landet. Det är av praktiska skäl inte
möjligt att kontinuerligt fordra in nya utdrag så att dessa alltid är helt aktuella.
Enligt verkets egna riktlinjer får således utdragen inte vara äldre än tre
månader när beslut fattas i ärendet. Detta problem skulle kunna lösas om
Statens invandrarverk, som Rikspolisstyrelsen föreslagit, fick terminal-
åtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret.
Av 3 § lag (1965:94) om polisregister m.m. framgår att regeringen får för-
ordna att en myndighet, som har rätt att få utdrag ur polisregister, får ha
terminalåtkomst till polisregister. Med stöd av denna bestämmelse har rege-
ringen bestämt att länsstyrelser i körkortsärenden får ha terminalåtkomst till
polisregister såvitt avser uppgiften om en person förekommer i registret eller
inte. En sådan rätt för Invandrarverket skulle innebära att verket kunde fordra
in nytt aktuellt utdrag i de ärenden där det kan behövas och därmed säkerställa
att verket alltid kan fatta beslut på grundval av aktuella uppgifter om
sökandens vandel. Även Utlänningsnämnden har emellertid behov av att ha
tillgång till aktuella uppgifter när nämnden fattar beslut. Regeringen har
därför för avsikt att förordna att Statens invandrarverk och Utlännings-
nämnden får ha terminalåtkomst till polisregister såvitt avser uppgiften om en
person förekommer i registret eller inte.
55
Regeringens bedömning: Någon möjlighet att återkalla ett beslut
om naturalisation bör inte införas.
Utredningen: Utredningens bedömning stämmer helt överens med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ansluter sig till utred-
ningens bedömning. Hovrätten för Skåne och Blekinge anser att det bland
annat i terroristfall föreligger ett behov av att kunna återkalla ett svenskt
medborgarskap. Hovrätten hade därför önskat en grundligare genomgång av
frågan än vad som gjorts av utredningen. Kammarrätten i Stockholm, Läns-
rätten i Uppsala län, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen anser att en
återkallelseregel skulle fylla en funktion även om den skulle komma att
tillämpas i mycket begränsad omfattning. Rikspolisstyrelsen anför bl.a. att
det är stötande att en återkallelsemöjlighet saknas, i synnerhet om falska
uppgifter lämnats för att dölja ett kriminellt förflutet eller en terrorist-
anknytning.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns i och för sig starka
skäl som talar för att införa en möjlighet att återkalla ett svenskt medborgar-
skap som förvärvats på grundval av falska uppgifter. Det kan, som
Rikspolisstyrelsen framhållit, te sig stötande att det inte finns möjlighet att
återkalla medborgarskapet för en person som naturaliserats i en falsk identitet
som tillkommit för att dölja ett kriminellt förflutet eller en terroristanknytning.
Det finns dock samtidigt tungt vägande skäl som talar emot att införa en
återkallelsemöjlighet. En sådan möjlighet skulle bl.a. innebära att det skulle
komma att finnas två sorters svenskt medborgarskap, ett oåterkalleligt för den
som blivit svensk medborgare vid födseln och ett som kan återkallas för den
som förvärvat medborgarskapet genom naturalisation.
En person som berövats sitt svenska medborgarskap skulle vidare i de
flesta fall bli statslös. Huvudprincipen är nämligen att den som naturaliseras
måste avsäga sig sitt tidigare medborgarskap om han eller hon inte förlorar
det automatiskt. Det är sannolikt att den som berövas det svenska
medborgarskapet inte heller kan få tillbaka det tidigare. Avsikten med att åter-
kalla medborgarskapet är givetvis att det skall bli möjligt att avlägsna veder-
börande från landet. Det torde dock inte vara möjligt för den som blivit
statslös. Även i andra fall torde det inte sällan föreligga verkställighetshinder,
exempelvis om det rör sig om en person som skulle riskera tortyr eller
dödsstraff vid en verkställighet. Följden skulle således bli att det skulle
komma att finnas ett antal personer här i landet som blivit statslösa eller av
andra skäl inte kan avlägsnas härifrån. Det är självfallet otillfredsställande
med en grupp som i princip inte har rätt att vistas i Sverige men som på grund
av verkställighetsproblem ändå måste tillåtas bli kvar här, åtminstone för
tillfället. Det blir exempelvis tveksamt vilka rättigheter och skyldigheter som
dessa personer skall ha här i landet.
Prop. 1994/95:179
56
Som bl.a. Statens invandrarverk påpekat skulle en återkallelse av svenskt Prop. 1994/95:179
medborgarskap också kunna leda till familjerättsliga komplikationer exempel-
vis när barn blivit svenska medborgare i samband med att en förälder
naturaliserades.
Vid en vägning av skälen för och emot en möjlighet att återkalla ett beslut
om naturalisation finner regeringen att övervägande skäl talar emot att införa
en sådan möjlighet. För att i möjligaste mån undvika att svenskt medborgar-
skap beviljas på grundval av falska uppgifter anser regeringen, i likhet med
utredningen, att det är av största vikt att beslut om medborgarskap föregås av
en noggrann utredning om sökandens identitet och vandel. Regeringen
återkommer till denna fråga i avsnitt 12.
Regeringens förslag: Tyngdpunkten i prövningen av levnadssättet
skall ligga på en bedömning av sökandens framtida levnadssätt. Den
bedömningen skall göras mot bakgrund av sökandens tidigare levnads-
sätt.
Utredningens förslag: Utvisningsutredningens förslag stämmer i
huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten för Skåne och Blekinge, Svenska
kommunförbundet och Caritas instämmer i huvudsak med utredningens
förslag att prövningen av utlänningens skötsamhet och hederlighet skall avse
framtiden. Rikspolisstyrelsen, SIV och Brottsförebyggande rådet är tvek-
samma till förslaget om ett antagande om framtida hederlighet och skötsamhet
som krav för naturalisation och pekar på svårigheterna att göra en sådan
prognos. De flesta frivilligorganisationer avstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En förutsättning för att naturalisa-
tion skall beviljas är enligt gällande medborgarskapslag att utlänningen har
"fört en hederlig vandel". Bakom detta krav torde ligga dels att det kan
framstå som stötande om en utlänning som gjort sig skyldig till brott strax
därefter skulle tas upp till svensk medborgare, dels att man vill undvika att en
person som i framtiden kan antas komma att begå brott får svenskt
medborgarskap. Även om kravet i lagtexten har formulerats så att utlänningen
skall ha "fört en hederlig vandel" görs i själva verket i praxis en prognos om
utlänningens framtida levnadssätt; en prognos som grundas på utlänningens
tidigare levnadssätt. Att det i stor utsträckning är en fråga om en bedömning
av utlänningens framtida levnadssätt bör komma till klart uttryck i lagtexten.
57
Det kravet kan lämpligen formuleras så att utlänningen skall ha "levt skötsamt Prop. 1994/95: 179
och hederligt och kan förväntas iaktta ett sådant levnadssätt".
Den ändring som ovan föreslagits bör komma att få viss inverkan på de
s.k. karenstider som i dag tillämpas. Regeringen återkommer till denna fråga i
nästa avsnitt.
Regeringens bedömning: Den tid (karenstid) som skall ha förflutit
innan en utlänning som begått brott tas upp till svensk medborgare bör
i större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning av samtliga
omständigheter i det enskilda fallet. Dessa karenstider får endast ses
som en form av riktlinjer vid myndigheternas prövning av naturalisa-
tionsansökningar. En individuell prövning av samtliga omständigheter i
ärendet måste alltid göras. För den som begått ett grovt brott bör något
längre karenstider än i dag tillämpas.
Utredningen: Utvisningsutredningen föreslår en skärpning när det gäller
den tid (karenstid) som skall ha förflutit innan en utlänning som begått brott
kan tas upp till svensk medborgare. Utredningen lägger vidare fram en
mycket detaljerad förteckning över vilka karenstider som den anser bör gälla i
olika fall.
Remissinstanserna: Länsrätten i Uppsala län, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, SIV, Svenska kommunförbundet och Röda korset till-
styrker i huvudsak utredningens förslag. Hovrätten för Skåne och Blekinge
ifrågasätter lämpligheten av denna form av motivlagstiftning, dvs. att
myndigheterna förväntas ändra praxis enbart på grund av uttalanden i för-
arbeten. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget är alltför stelbent och
detaljerat och att förslaget bör utarbetas med färre olika karenstider än vad
utredningen föreslagit. Hovrätten delar i likhet med flera frivilligorganisa-
tioner heller inte utredningens uppfattning att karenstider skall gälla även vid
påföljd i form av penningböter. Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet
pekar på att karenstidemas utformning kan leda till stötande resultat i vissa
fall genom att tiden vid fängelsestraff räknas från brottets begående medan
den vid villkorlig dom och skyddstillsyn räknas från prövotidens utgång.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller vikten av att det sker en kontroll av
att sökanden verkligen haft faktiskt hemvist i Sverige, eftersom
vandelsprövningen annars kan bli ofullständig. Länsstyrelsen i Stockholms
län pekar på att det nuvarande s.k. vandelsvillkorets tillämpning i
anmälningsärenden rörande medborgare i annat nordiskt land kan leda till att
en anmälan måste bifallas trots att sökanden till fullo inte avtjänat ett ådömt
fängelsestraff.
58
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i betänkandet Prop. 1994/95: 179
redovisat följande förslag till vilka karenstider som bör tillämpas vid olika
påföljder för brott.
En utlänning kan tas upp till svensk medborgare tidigast sedan den för
varje fall angivna karenstiden löpt ut.
|
Penningböter |
Individuell prövning av |
|
Dagsböter 30- Dagsböter 60- Dagsböter 100- Fängelse 1 mån- Fängelse 4 mån- Fängelse 8 mån- Fängelse 1 år- Fängelse 2 år- Fängelse 4 år- Fängelse 6 år- |
1 år efter brottets begående 2 år efter brottets begående 3 år efter brottets begående 4 år efter brottets begående 5 år efter brotets begående 6 år efter brottets begående 7 år efter brottets begående 8 år efter verkställt straff 9 år efter verkställt straff 10 år eller mer efter verkställt |
|
Villkorlig dom |
1 år från det att den lag- |
|
Skyddstillsyn |
1 år från det att den lag- |
|
Övriga vandelsanmärkningar |
Individuell prövning av ka- |
Regeringen bedömer att dessa tider i huvudsak är väl avvägda. Regeringen
vill emellertid i likhet med utredningen betona att dessa karenstider måste ses
endast som riktpunkter för en bedömning av om villkoret om ett skötsamt och
hederligt levnadssätt kan anses vara uppfyllt. En individuell prövning måste
alltid göras. Det kan således finnas skäl att underskrida de av utredningen
föreslagna karenstidema när det är fråga om brott där återfallsrisken generellt
sett måste bedömas vara mycket låg som t.ex. vid vissa oaktsamhetsbrott. Å
andra sidan kan det liksom i hittillsvarande praxis finnas skäl att tillämpa
något längre karenstid för den som under vistelsen här vid upprepade tillfällen
dömts för brott, särskilt då det i brottsbilden ingår mycket grova brott.
Detsamma gäller om prövningen i medborgarskapsärendet ligger nära i tiden
för brottet eller straffets avtjänande.
59
Vidare måste tillses att en tillämpning av karenstidema inte leder till resultat Prop. 1994/95:179
som framstår som märkliga. Regeringen instämmer i och för sig med utred-
ningens förslag att karenstiden för den som dömts till villkorlig dom eller
skyddstillsyn bör räknas från prövotidens utgång. Detta får emellertid inte
leda till att utlänningen får vänta längre på sitt svenska medborgarskap än om
han eller hon i stället dömts till någon månads fängelse, där karenstiden
räknas från brottets begående. Att karenstiden vid fängelsestraff ofta räknas
från tidpunkten för brottet får liksom hittills heller inte leda till att med-
borgarskap beviljas förrän straffet tillfullo avtjänats.
Regeringens förslag: Utredningarna i ärenden om svenskt med-
borgarskap görs fylligare än i dag när det gäller frågor som kan ha
betydelse för prövningen av om villkoret om ett skötsamt och hederligt
levnadssätt är uppfyllt. För att underlätta utredningarna på denna punkt
skall Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden få ha terminal-
åtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret.
Utredningen: Utvisningsutredningen framhåller vikten av en ingående
och omsorgsfull prövning eftersom beslut om svenskt medborgarskap är
oåterkalleligt. En längre hemvisttid som villkor för naturalisation skulle
medföra att sökandens levnadssätt och identitet kunde utredas och prövas
bättre än för närvarande. Utredningen pekar på att det kan finnas anledning att
överväga en förlängning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap
men lägger inte fram något förslag om det.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan till-
styrker genomgående en mer noggrann kontroll i samband med ansökan om
svenskt medborgarskap. Bland annat Rikspolisstyrelsen anser att kontrollen
av sökandens identitet bör ges större vikt men ifrågasätter i övrigt om det är
möjligt att komma så mycket längre än i dag. Flera myndigheter instämmer i
utredningens uttalande att det kan finnas anledning att överväga en för-
längning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap. Frivilligorganisa-
tionerna anser genomgående att fem års kvalifikationstid är tillräckligt.
Svenska kyrkans församlingsnämnd anser att de fördelar som skulle stå att
vinna med en förlängning är försumbara jämfört med de nackdelar som
ytterligare väntan skulle innebära för det stora flertalet invandrare vilkas
levnadssätt är klanderfritt.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att det är av
stor vikt att prövningen i medborgarskapsärenden görs så noggrann som
möjligt, särskilt mot bakgrund av ställningstagandet i avsnitt 10 att någon
möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation inte bör införas. Det är i
sammanhanget mycket viktigt att kontrollen också innefattar i vilken utsträck-
60
ning sökanden rent faktiskt vistats i Sverige sedan uppehållstillstånd be- Prop. 1994/95: 179
viljades första gången.
Den rätt för Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden till
terminalåtkomst till uppgifter ur polisregister som föreslagits i avsnitt 9 bör
självfallet avse inte bara ärenden om uppehållstillstånd utan också ärenden om
svenskt medborgarskap. Därigenom säkerställs att beslut även i medborgar-
skapsärenden kan fattas på grundval av så aktuella uppgifter som möjligt om
sökandens skötsamhet och hederlighet.
Någon förlängning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap bör
inte genomföras för närvarande.
Regeringens förslag: Utlänningar skall efter inresan i Sverige
kunna beviljas uppehållstillstånd för bosättning inte bara om de har rätt
till asyl eller av humanitära skäl bör få bosätta sig här. De skall också
kunna beviljas uppehållstillstånd om det är uppenbart att de skulle ha
fått tillstånd på grund av anknytning om prövningen skett före inresan i
Sverige.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Synpunkter vid utfrågningen: Samtliga närvarande vid utfrågningen
instämde i syftet med utredningens förslag. Praktiskt taget samtliga framförde
samtidigt att utredningens förslag till lagtext, som innebär att tillstånd skulle
kunna beviljas efter inresan om det skulle vara inhumant mot utlänningen eller
någon honom närstående eller om det annars skulle överskrida rimlighetens
gränser att kräva att han lämnar landet, inte fyller de krav på klarhet som bör
ställas på en lagtext.
Remissinstanserna som yttrat sig över departementsprome-
morian: I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian
har några av frivilligorganisationema framfört att uppehållstillstånd alltid bör
kunna beviljas efter inresan när anknytning enligt 2 kap. 4 § första stycket 1
åberopas.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.5.3 har i förarbeten till den nuvarande lagstiftningen angetts några
situationer där uppehållstillstånd bör kunna beviljas efter inresan i landet -
utöver de fall då utlänningen har rätt till asyl här. Även i fortsättningen bör
undantag från huvudregeln göras i de fall som tidigare angetts, dvs. när
någon kommer hit för att förena sig med en nära familjemedlem som han eller
hon tidigare bott tillsammans med utomlands och när utlänningen efter
inresan i landet ingått äktenskap med eller inlett ett samboförhållande med
61
någon här bosatt eller parterna har eller väntar barn tillsammans. Till skillnad Prop. 1994/95:179
mot vad som tillämpas i dag bör i det senare fallet i fortsättningen något krav
inte ställas på att parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande bör i
stället, som utredningen föreslagit, vara om förhållandet kan bedömas vara
seriöst och om det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen
skett före inresan i Sverige. Den omständigheten att partema känt varandra
endast en kort tid kan dock givetvis medföra att anknytningen inte bedöms
vara av sådan karaktär att det framstår som uppenbart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om ansökan gjorts före inresan. Tveksamhet när det gäller
sökandens skötsamhet och hederlighet kan också medföra att det inte är
uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts från ett annat
land. Liksom hittills bör s.k. uppskjuten invandringsprövning tillämpas när
tillstånd beviljas på grund av ett äktenskap eller sammanboende som varat
endast en kortare tid.
För andra anhöriga, t.ex. föräldrar som önskar bosätta sig hos barn här i
landet, bör inte som i dag krav ställas på att sökandena har uppnått viss ålder
för att tillstånd skall kunna beviljas efter inresan. Om föräldrarna uppfyller
vanliga krav för bosättning här i landet saknas anledning att kräva att de skall
återvända till hemlandet för att därifrån ge in ansökan.
De situationer som beskrivits ovan bör kunna täckas genom att det i lag-
texten anges att tillstånd får beviljas efter inresan om det är uppenbart att
utlänningen skulle ha beviljats tillstånd på grund av anknytning om pröv-
ningen skett före inresan. Den bedömningen kan självfallet göras först i
samband med prövningen av ansökan.
Det ligger i sakens natur att krav på att tillstånd skall ha beviljats före in-
resan inte kan ställas om en utlänning har rätt till asyl eller av humanitära skäl
bör få bosätta sig här. I dag beviljas tillstånd med stöd av 2 kap. 5 § andra
stycket 3 när humanitära skäl föreligger. Det stora flertalet fall som får till-
stånd av humanitära skäl är asylsökande som inte haft tillräckliga skäl för att
beviljas asyl men som ändå bedöms böra få stanna här (politisk-humanitära
skäl). Det förekommer även att tillstånd beviljas av mer renodlat humanitära
skäl, t.ex. för en person som är svårt sjuk. I inget av dessa fall krävs att
sökanden lämnar Sverige för att ge in en ansökan om uppehållstillstånd. Mot-
svarande undantag från kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före
inresan måste självfallet gälla även i fortsättningen. Undantaget från huvud-
regeln beträffande denna kategori bör klart anges i lagtexten.
Några av de remissinstanser som yttrat sig över förslagen i departements-
promemorian om uppehållstillstånd för anhöriga har även tagit upp förslagen i
prop. 1994/95:21. Bland annat Utlänningsnämnden påpekar att förslaget i
den nämnda propositionen innebär att nuvarande 2 kap. 5 § första stycket 3
utgår. Nämnden framhåller att det är praktiskt taget omöjligt att ange alla
situationer som bör föranleda undantag från huvudregeln och att en regel som
i allmänna ordalag sätter gränsen för när undantag kan göras är erforderlig.
Nämnden anser vidare att det vore lämpligare att utforma undantaget från
huvudregeln när det gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning i en
separat mening. Det skulle enligt nämnden kunna ske genom att ange att, utan
62
hinder av 2 kap. 5 § första stycket, uppehållstillstånd får ges till en utlänning Prop. 1994/95: 179
med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1 om det står klart att utlänningen skulle
ha fått tillståndet om prövningen skett före inresan i Sverige.
De påpekanden som gjorts av främst Utlänningsnämnden bör föranleda
vissa ändringar i utformningen av 2 kap. 5 § första stycket i jämförelse med
det förslag som lades i prop. 1994/95:21. Ändringarna behandlas vidare i
författningskommentaren.
Regeringens förslag: Om en utlänning skall avvisas eller utvisas
enligt ett beslut som vunnit laga kraft, skall en s.k. ny ansökan från
utlänningen få beviljas om det skulle strida mot humanitetens krav att
verkställa beslutet om avvisning eller utvisning.
Departementspromemorian: Förslagen i departementspromemorian
stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker de före-
slagna lagändringarna. Några anser att uttrycket "strida mot humanitetens
krav" i 2 kap. 5 b § i promemorians lagförslag är oklart och ett par föreslår att
ordet "inhumant" skall användas i stället. Sveriges advokatsamfund föreslår
att uttrycket "stötande för rättskänslan" används.
SIV och Utlänningsnämnden påpekar att innebörden av den föreslagna
utformningen av lagtexten blir att lägre krav än i dag skall ställas också när
det gäller att bifalla ansökningar som vilar på enbart humanitär grund utan att
någon form av anknytning föreligger och att detta inte framgår av motiven.
SIV framhåller vidare att det erfarenhetsmässigt visat sig mycket svårt eller
omöjligt att utreda varför en utlänning inte kan få ett hemlandspass och där-
med skulle bli förhindrad att lämna hemlandet på nytt om han återsänds dit.
Utlänningsnämnden anser att förslaget i departementspromemorian på denna
punkt innebär att utlänningen skulle få hela bevisbördan när det gäller orsaken
till varför han eller hon inte kan få ett hemlandspass.
SIV framför också farhågor för att förslaget innebär en risk för ett ökat
antal skenförhållanden.
Några av frivilligorganisationema anser att de exempel som ges i prome-
morian ger uttryck för en alltför restriktiv tolkning av den föreslagna lagtexten
och ett par vänder sig särskilt mot vad som sägs i promemorian om att den
nya bestämmelsen måste tillämpas restriktivt. Svenska kyrkans församlings-
nämnd och Svenska flyktingrådet anser att tillstånd alltid bör beviljas när det
finns barn i ett förhållande. Föreningen Återföreningen vänder sig särskilt
mot att uttryck som lång tid och avsevärd tid används. Återföreningen anser
att särskild hänsyn bör tas till fall där verkställigheten inte kunnat genomföras
inom sex månader på grund av omständigheter utanför sökandens egen
kontroll. Återföreningen anser vidare att tillstånd alltid bör beviljas om den
63
svenska parten kan uppvisa läkarintyg som styrker psykiska problem hos sig Prop. 1994/95:179
själv eller hos berörda barn. Föreningen föreslår också att de nya bestämmel-
serna skall ges retroaktiv verkan.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.5.4 får en ansökan om uppehållstillstånd som görs här i landet, när
det finns ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, bifallas bara
om ansökan grundar sig på omständigheter som inte prövats tidigare och
sökanden har rätt till asyl här eller det annars finns synnerliga skäl av
humanitär art. Med synnerliga skäl av humanitär art avses i första hand skäl
som är hänförliga till sökanden själv. I något enstaka undantagsfall har dock
en ansökan beviljats trots att de humanitära skälen varit hänförliga främst till
en annan person än sökanden.
Den grundläggande principen att ett lagakraftvunnet beslut skall verkställas
innan en anknytning prövas måste, som framhållits i avsnitt 6.2, upprätt-
hållas. En viss uppmjukning borde dock gå att genomföra utan att de
principer som diskuterats träds för när, t.ex. i de fall det finns starka skäl att
anta att utlänningens anhöriga här i landet - oftast en kvinna med barn -
skulle lida allvarligt men av en separation. Att en ny ansökan kan bifallas
även i en sådan situation bör komma till bättre uttryck i lagtexten. Det kan ske
genom att nuvarande 2 kap. 5 § tredje stycket 2 ges en något vidare for-
mulering. Formuleringen "om det skulle strida mot humanitetens krav att
genomföra verkställigheten av avvisningen eller utvisningen" ger ett något
vidgat utrymme att bevilja uppehållstillstånd när ett lagakraftvunnet beslut om
avvisning eller utvisning föreligger.
En sådan lagändring bör leda till att något fler ansökningar än i dag bifalls
utan att den samtidigt medför en ökning av antalet ansökningar. Det är ange-
läget att verkställighet inte genomförs i fall som skulle te sig stötande och att
de tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra humanitära
skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör beviljas. Särskild hänsyn bör
tas till fall där vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet beslut om avvis-
ning eller utvisning kommit att bli lång på grund av förhållanden utanför
sökandens egen kontroll, t.ex. om verkställighet av praktiska skäl inte varit
möjlig under avsevärd tid. Någon gräns för hur lång tid som skall ha förflutit
efter lagakraftvunnet beslut för att tillstånd skall beviljas kan inte sättas upp.
Det måste alltid bli fråga om en sammanvägning av samtliga omständigheter i
varje enskilt fall.
Den föreslagna lagändringen skulle få följande konsekvenser för de olika
fall som beskrivits i avsnitt 6.2.
Liksom hittills bör en ansökan inte beviljas enbart därför att sökanden
uppger att han eller hon vid en återkomst skulle komma att bli utsatt för
trakasserier eller förföljelse - såvida inte nya omständigheter kommer fram
som gör att sökanden har rätt till asyl här. Utgångspunkten måste vara att
myndigheterna fattat ett riktigt beslut i asylärendet.
I de fall sökanden uppger att han eller hon skulle bli förhindrad att lämna
hemlandet på nytt om han eller hon återvänder dit måste man skilja mellan
olika situationer. Enbart den omständigheten att sökanden saknar pass och
64
kanske kommer att få svårigheter att få ett pass som berättigar till utresa från Prop. 1994/95:179
hemlandet bör inte automatiskt leda till att ansökan beviljas. Om orsaken
exempelvis är att sökanden gjort sig skyldig till brott eller har obetald
underhållsskyldighet i hemlandet bör uppehållstillstånd i regel inte beviljas -
såvida det inte är fråga om brottslighet som i Sverige knappast skulle leda till
påföljd. Annorlunda ställer det sig om det kan antas att svårigheter för
sökanden att få pass och utresetillstånd beror på någon form av trakasserier
från hemlandets myndigheter. Tillstånd bör då som regel beviljas. Som SIV
påpekat kan det många gånger vara svårt att utreda varför sökanden skulle ha
svårt att få ett hemlandspass. Det innebär dock inte att någon särskild bevis-
börda i detta avseende skulle läggas på utlänningen. Det måste alltid bli fråga
om att den tillämpande myndigheten mot bakgrund av alla kända fakta gör en
bedömning av vad som är sannolikt.
En annan vanlig orsak till svårigheter att få hemlandspass är att det rör sig
om en man som inte gjort värnpliktstjänstgöring. Inte heller i sådana fall bör
tillstånd automatiskt beviljas. Förhållandena kan dock vara sådana att det på
grund av att det är fråga om osedvanligt lång värnpliktstjänstgöring eller
tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden framstår som stridande
mot humanitetens krav att inte bevilja tillstånd. Det finns exempel på länder
där straffet för den som inte inställt sig i tid till sin militärtjänstgöring är att
tiden för militärtjänstgöringen fördubblas och att tjänstgöringen på så sätt kan
komma att bli mycket lång. I ett sådant fall bör det normalt anses att det skulle
strida mot humanitetens krav att inte bevilja tillstånd.
Det kan tänkas även andra situationer där det står klart att en person under
lång tid - på annan grund än problem med att få pass - skulle vara förhindrad
att på nytt lämna hemlandet om han eller hon återvänder dit. Omständig-
heterna kan då vara sådana att tillstånd bör beviljas. Man måste dock alltid se
till varför en person kan antas få svårigheter att återvända hit. Att sökanden
skulle tvingas avtjäna fängelsestraff för brott kan, såvida det inte är fråga om
ett politiskt färgat brott, regelmässigt inte medföra att tillstånd bör beviljas.
Tillstånd bör självfallet heller inte beviljas om det finns anledning att anta att
sökanden har verkat för en organisation som gjort sig skyldig till övergrepp
av olika slag eller om det eljest finns skäl hänförliga till allmän ordning och
säkerhet att inte bevilja tillstånd.
Att parterna inte vill vara åtskilda under den tid det tar att få en ansökan
från annat land prövad eller att sökanden uppger sig av ekonomiska skäl inte
kunna återvända för att ge in en ansökan bör normalt heller inte anses vara
tillräckliga skäl för att bevilja en ansökan.
Situationen kan dock vara annorlunda i det enskilda fallet. Så kan exem-
pelvis vara fallet om väntetiden kan komma att bli osedvanligt lång på grund
av praktiska svårigheter för sökanden att ge in en ansökan om uppehålls-
tillstånd från sitt hemland. Vidare måste barnens situation särskilt beaktas i
detta sammanhang. Ett barn måste i regel antas komma att lida sådan skada av
en långvarig separation att tillstånd bör beviljas. Enbart den omständigheten
att partema hunnit få ett gemensamt barn bör dock inte automatiskt leda till
bifall om utlänningen har möjlighet att utan större omgång ge in en ansökan
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
från annat land och att återvända hit om ansökan beviljas. I det enskilda fallet Prop. 1994/95: 179
kan emellertid kvinnans eller barnets fysiska eller psykiska hälsa vara sådan
att även en kortare separation från mannen eller fadern skulle kunna få svåra
följder. I sådana fall bör uppehållstillstånd beviljas.
Det måste betonas att vad ovan anförts endast är exempel på situationer där
sådana humanitära skäl kan tänkas föreligga som bör medföra att en ansökan
bifalls. Det är fråga om exemplifieringar och självfallet inte om någon full-
ständig uppräkning.
Regeringens förslag: Uppehållstillstånd för förlängning av en på-
gående vistelse här för besök eller annan tidsbegränsad vistelse skall få
beviljas efter inresan om utlänningen kan åberopa vägande skäl för en
förlängning.
Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen har dock inte tagit upp andra fall av tidsbegränsad vistelse än
besök.
Synpunkter vid utfrågningen: De som vid utfrågningen framförde
synpunkter på frågan om besökstillstånd tillstyrkte att lagtexten bringas i
bättre överensstämmelse med praxis. Rikspolisstyrelsen och SIV ifrågasatte
om det finns anledning att ställa krav på att det skall finnas synnerliga skäl för
att besökstillstånd skall få beviljas för längre tid än det ursprungliga till-
ståndet.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.6 är nuvarande praxis när det gäller att efter en utlännings inresa i
landet bevilja uppehållstillstånd för besök mer generös än vad lagtextens
ordalag ger intryck av. Det saknas anledning att skärpa nuvarande praxis.
Lagtexten bör därför ändras så att den bättre motsvarar den praxis som
utvecklats. Bestämmelsen bör bilda en egen paragraf, 5 a §.
I likhet med vad som i dag gäller bör således uppehållstillstånd för besök
kunna beviljas efter inresan om det framstår som helt klart att det är fråga om
en vistelse för besök och att utlänningen inte kan antas komma att arbeta här
illegalt eller försöka bosätta sig här. I regel torde också få krävas att utlän-
ningen kan anföra något skäl till varför han eller hon inte från början sökt
tillstånd för hela den planerade vistelsen här.
I likhet med vad som framförts från ett par myndigheter vid utfrågningen
bedömer regeringen att det inte finns skäl att som utredningen föreslagit ställa
upp några särskilda krav för att tillstånd skall få beviljas för längre tid än det
ursprungliga tillståndet. Avgörande för bedömningen av om tillstånd bör be-
viljas bör inte vara längden av det första tillståndet utan om den sökta för-
66
längningen kan anses ha karaktär av besök och om utlänningen har någon Prop. 1994/95: 179
förklaring till varför han eller hon från början sökt endast ett kortare tillstånd.
Regeringen bedömer vidare att det heller inte finns skäl att som utred-
ningen föreslagit ställa upp en längsta tid för ett besökstillstånd. Längden av
det sökta tillståndet kan dock givetvis påverka bedömningen av om det är
fråga om ett rent besök. Det måste således tillhöra undantagen att det finns
skäl att bevilja tillstånd för besök för så lång tid som ett år. Fall kan dock
tänkas där exempelvis föräldrar som inte längre är yrkesverksamma bör
medges relativt långvariga uppehållstillstånd för besök hos barn här i landet.
Om tillstånd skulle beviljas för längre tid än ett år skulle sökanden kunna
komma att folkbokföras här och vistelsen skulle då i regel inte längre ha
karaktär av besök.
Som framgått av redovisningen för gällande praxis i avsnitt 4.5.3 beviljas i
dag förlängda uppehållstillstånd i vissa fall av tidsbegränsad vistelse här med
stöd av 2 kap. 5 § andra stycket 3 utlänningslagen. Framför allt gäststuderan-
de och gästforskare utgör relativt stora grupper och förlängt tillstånd beviljas i
praxis efter inresan utan krav på att det skall föreligga några särskilda skäl.
Förlängning av sådana tillstånd bör i stället beviljas med stöd av den nya
5 a §.
Regeringens förslag: Ett beslut om avvisning eller utvisning får
inte i något fall verkställas förrän en ådömd fängelsepåföljd har av-
tjänats eller verkställigheten har flyttats över till ett annat land. Verk-
ställighet får inte heller ske om allmänt åtal har väckts men inte prövats
såvida inte åtalet läggs ned.
Utredningen: Utredningen om översyn av vissa delar av utlännings-
lagstiftningen m.m. föreslår att, om det föreligger ett lagakraftvunnet beslut
om avvisning eller utvisning och samtidigt en av domstol ådömd fängelse-
påföljd som inte förenats med utvisning, domstolen skall få förordna att
avvisnings- eller utvisningsbeslutet får verkställas utan hinder av att påföljden
inte avtjänats. På motsvarande sätt skall ett lagakraftvunnet beslut om av-
visning eller utvisning få verkställas utan hinder av att utlänningen står under
åtal, om åklagaren medger det.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks med vissa reservationer av
Kammarrätten i Jönköping, Rikspolisstyrelsen, SIV, Utlänningsnämnden
och Sveriges advokatsamfund. Flera av dessa motsätter sig dock att åklagare
skall få besluta att ett väckt åtal inte skall prövas och påpekar vidare att det av
förslaget inte framgår vad som skall hända beträffande ett inte avtjänat straff
67
om utlänningen återvänder till Sverige. Förslaget avstyrks i allt väsentligt av Prop. 1994/95:179
Hovrätten för Västra Sverige, Huddinge tingsrätt och Riksåklagaren. Hov-
rätten anför bl.a. att den föreslagna ändringen innebär ett avsteg från den
grundläggande principen att ett i Sverige ådömt straff skall avtjänas här (eller
verkställigheten flyttas över till annat land) innan avvisning eller utvisning
sker. Även förslaget att en åklagare skall kunna besluta att ett väckt åtal inte
skall prövas ter sig enligt hovrätten främmande. Huddinge tingsrätt och
Riksåklagaren anser att i stället ett förtydligande bör föras in i 8 kap. 7 § UtlL
för att klargöra att ett beslut om avvisning eller utvisning inte i något fall får
ske innan en ådömd fangelsepåföljd har avtjänats.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redovisningen i
avsnitt 4.7 är det i dag inte reglerat hur man skall förfara när en utlänning har
dömts till fängelsepåföljd och det samtidigt föreligger ett lagakraftvunnet
beslut om avvisning eller utvisning som inte har beslutats av domstol. Inte
heller är det reglerat hur man skall förfara när det finns ett lagakraftvunnet
beslut om avvisning eller utvisning och samtidigt åtal har väckts men ännu
inte prövats.
Utredningen har föreslagit att en domstol som dömer en utlänning till
fängelsepåföljd som inte förenas med ett utvisningsbeslut samtidigt skall få
förordna att ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall få
verkställas utan hinder av att fängelsepåföljden inte avtjänats. På motsvarande
sätt skulle enligt utredningen ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller
utvisning få verkställas utan hinder av att utlänningen står under åtal, om
åklagaren medger det.
Utredningens förslag har mött stark kritik från flera remissinstanser. Bl.a.
har framförts att det inte framgår av förslaget vad som skall hända om en
utlänning återvänder till Sverige efter att ha avvisats eller utvisats utan att ha
avtjänat ett ådömt frihetsstraff. Den tyngsta kritiken avser dock att det är en
grundläggande princip att ett i Sverige ådömt frihetsstraff också skall avtjänas
här - såvida inte verkställigheten flyttas över till ett annat land.
Regeringen har i och för sig viss förståelse för utredningens förslag. Det
kan i vissa fall te sig onödigt att en utlänning skall avtjäna ett kortare
fängelsestraff här när det ändå föreligger ett lagakraftvunnet beslut om avvis-
ning eller utvisning. Det har också i praktiken förekommit att verkställighet
till ett tredje land inte längre varit möjlig på grund av den tidsutdräkt som
fängelsestraffet medfört.
Avgörande måste emellertid enligt regeringens bedömning vara att det
skulle te sig stötande om en utlänning skulle kunna begå brott här i landet
utan att i realiteten riskera någon form av påföljd. I likhet med vad som gäller
när en domstol dömt till fängelse och samtidigt beslutat om utvisning bör
därför föreskrivas att ett beslut om avvisning eller utvisning inte i något fall
får verkställas innan en ådömd fängelsepåföljd har avtjänats (eller verkställig-
heten har flyttats över till annat land). På motsvarande sätt bör föreskrivas att
ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas innan ett allmänt åtal
som väckts antingen prövats eller åtalet lagts ned. Att beslut om åtalsunder-
låtelse får meddelas även sedan åtal väckts framgår av 20 kap. 7 a § rätte-
68
gångsbalken. Om åtalet avser endast ett lindrigare brott torde åklagaren inte Prop. 1994/95:179
sällan vara beredd att meddela beslut om åtalsunderlåtelse när det föreligger
ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning.
Regeringens förslag: När en ansökan om uppehållstillstånd som
görs här i landet avslås, skall samtidigt meddelas beslut om avvisning
eller utvisning, om det inte finns "särskilda skäl" som talar emot det.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer överens med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har
tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Hovrätten för
Västra Sverige tillägger dock att hovrätten inte finner det klart framgå att det
finns behov av eller vinster med den föreslagna ändringen.
Skälen för regeringens förslag: Det är naturligt att den som befinner
sig i landet och som vägras uppehållstillstånd också skall lämna landet och att
huvudregeln därför bör vara att beslut om avvisning eller utvisning samtidigt
meddelas. Det nuvarande kravet på att det skall föreligga "synnerliga skäl" för
att i denna situation avlägsnandebeslut inte skall meddelas har dock medfört
att praxis på denna punkt blivit ytterst restriktiv. Det kan emellertid i vissa
situationer finnas skäl att avslå en ansökan om uppehållstillstånd utan att
samtidigt meddela beslut om avvisning eller utvisning. Det gäller exempelvis
om det framstår som sannolikt att sökanden vid ett avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd frivilligt kommer att lämna landet utan att något avlägs-
nandebeslut meddelas. Det kan också vara fråga om att det framstår som
tveksamt om det skulle vara möjligt att tvångsvis verkställa ett avlägsnande-
beslut men där sökanden sannolikt har möjlighet att på egen hand bege sig till
ett annat land. Lagstiftningen bör därför ändras så som utredningen före-
slagit. Att beslut om avvisning eller utvisning skall meddelas när en ansökan
om uppehållstillstånd avslås skall således fortfarande vara huvudregeln. Att
sådant beslut får underlåtas om det föreligger "särskilda skäl" innebär
emellertid en något större frihet för de tillämpande myndigheterna att besluta
så som framstår som praktiskt och lämpligt i det enskilda fallet.
69
Prop. 1994/95:179
Regeringens förslag: En polismyndighet skall ha möjlighet att ta
hand om en utlännings pass inte bara i samband med en ansökan om
uppehållstillstånd utan också i samband med verkställigheten av ett
beslut om avvisning eller utvisning, i avvaktan på att beslutet kan verk-
ställas.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. SIV pekar dock på att pass
också kan tas om hand som en form av uppsikt enligt 6 kap. 5 § UtlL och
anser att reglerna för omhändertagande av pass bör samordnas.
Skälen för regeringens förslag: Det är inte ovanligt att en utlännings
passhandling försvinner på verkställighetsstadiet och att det på goda grunder
kan antas att utlänningen själv förstört eller avhänt sig handlingen. Det med-
för regelmässigt en fördröjning av verkställigheten, ibland under avsevärd
tid, och medför därmed stora kostnader. I vissa fall kan verkställigheten på
detta sätt helt omöjliggöras.
Enligt 6 kap. 5 § UtlL kan visserligen en utlännings passhandling tas om
hand enligt reglerna för uppsikt. För beslut om uppsikt krävs emellertid att
samma förutsättningar föreligger som i fråga om beslut om förvar. Möjlig-
heterna att ta hand om en utlännings passhandling med stöd av 6 kap. 5 § är
därför mycket begränsade. Det finns enligt regeringens bedömning inte skäl
att ställa upp samma stränga förutsättningar för ett beslut om att ta hand om en
utlännings passhandling som för ett beslut om frihetsberövande. Samma
förutsättningar för omhändertagande av pass som enligt 5 kap. 3 § UtlL gäller
när en utlänning ansöker om uppehållstillstånd bör därför också gälla i sam-
band med verkställigheten.
Som Statens invandrarverk påpekat kan det ifrågasättas om det finns
behov av att ha kvar möjligheten att ta hand om en utlännings passhandling
som en form av uppsikt. Den föreslagna ändringen i 5 kap. 3 § innebär
emellertid att en passhandling kan tas om hand antingen i samband med en
ansökan om uppehållstillstånd eller i samband med en verkställighet.
Omhändertagande av en passhandling som en form av uppsikt kan däremot
ske även i vissa andra situationer. Med hänsyn härtill bör sistnämnda
bestämmelser inte ändras för närvarande. Det kan dock finnas anledning att
överväga frågan på nytt om det skulle visa sig att det inte längre föreligger
något reellt behov av att ha kvar möjligheten att ta hand om en utlännings pass
som en form av uppsikt.
70
Prop. 1994/95:179
Regeringens förslag: I 6 kap. 1 § utlänningslagen klargörs att
skyldigheten för en utlänning att under sex timmar stanna kvar för ut-
redning i ett ärende inte kräver beslut om förvar.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer i sak överens med regeringens.
Remissinstanser: Ingen av de remissinstanser som yttrat sig i denna del
har ifrågasatt att ett förtydligande av lagtexten behövs på denna punkt.
Hovrätten för Västra Sverige och SIV har dock synpunkter på formuleringen
av den föreslagna ändringen.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande utformning av 6 kap.
1 § UtlL har lett till en viss tvekan om en utlännings skyldighet att stanna kvar
för utredning skulle vara att anse som en form av frihetsberövande som
kräver beslut om förvar. Detta torde inte ha varit avsikten med bestämmelsen.
Avsikten torde ha varit att i likhet med vad som är fallet i fråga om
bestämmelserna i 23 kap. 9 § rättegångsbalken föreskriva en längsta tid under
vilken någon är skyldig att stanna kvar utan att beslut om tvångsåtgärd
behöver fattas. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § bör därför utformas så att denna
avsikt klart framgår av lagtexten.
Regeringens förslag: I 6 kap. 9 § utlänningslagen förs in be-
stämmelser som klart anger vilken myndighet som i olika situationer
skall fatta beslut om förvar och uppsikt.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker genomgående en
ändring av lagtexten så att det klarare framgår vilken myndighet som i en
given situation skall anses vara handläggande myndighet. De flesta som yttrat
sig har dock framfört olika lagtekniska synpunkter på utformningen av
lagändringen.
Skälen för regeringens förslag: Erfarenheten har visat att den nu-
varande utformningen av 6 kap. 9 § UtlL inte sällan ger upphov till tveksam-
het om vilken myndighet som i olika situationer skall anses vara den hand-
läggande myndigheten och därmed vara den som har att besluta om förvar
och uppsikt. Bestämmelsen bör som utredningen föreslagit förtydligas så att
71
det klarare framgår vilken myndighet som i olika situationer skall anses vara Prop. 1994/95:179
den handläggande myndigheten.
Regeringens förslag: Förvaltningslagens regler för omprövning av
beslut i samband med att ett beslut överklagas skall gälla också för
Statens invandrarverk.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har
ingen erinran mot att förvaltningslagens bestämmelser om omprövning skall
gälla även för Statens invandrarverk. SIV framhåller dock att en särskild reg-
lering i utlänningslagen synes överflödig om förvaltningslagens bestämmelser
skall gälla.
Skälen för regeringens förslag: Genom den förvaltningslag
(1986:223) som trädde i kraft den 1 januari 1987 blev myndigheterna skyl-
diga att under vissa förutsättningar ompröva beslut som myndigheten med-
delat som första instans. En förutsättning för omprövning enligt förvalt-
ningslagen är att beslutet är uppenbart oriktigt. Invandrarverket fick emellertid
enligt den bestämmelse som nu finns i 7 kap. 10 § UtlL en något vidare
möjlighet att ompröva sina beslut. Invandrarverket får således ompröva ett
beslut om det är "oriktigt" medan det enligt förvaltningslagen som nämnts
krävs att det skall vara "uppenbart oriktigt".
Huvudskälet till denna särlösning för Invandrarverkets del var att man ville
försöka minska antalet överklagandeärenden hos regeringen genom att ge
Invandrarverket större möjligheter att ompröva sina beslut. Detta skäl finns
emellertid inte längre sedan Utlänningsnämnden från den 1 januari 1992
övertagit regeringens roll som överklagandeinstans när det gäller Invand-
rarverkets beslut enligt utlänningslagen. Det finns därför heller inte skäl till att
omprövningsmöjlighetema skall vara annorlunda utformade när det gäller
ärenden enligt utlänningslagen än när det gäller förvaltningsärenden i
allmänhet.
Som Invandrarverket påpekat bör då nuvarande 7 kap. 10 § UtlL helt
kunna utgå.
72
Regeringens förslag: En ny bestämmelse om rättelse av beslut som
rör "fel" person skall föras in i utlänningslagen med rättegångsbalkens
rättelsebestämmelse som förebild.
Utredningen: Förslaget från utredningen om översyn av vissa delar av
utlänningslagstiftningen m.m. stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: Utlänningsnämnden och Sveriges advokatsamfund
tillstyrker förslaget i dess helhet. Advokatsamfundet tillägger att beslut bör
kunna undanröjas även om det inte vunnit laga kraft. Hovrätten för Västra
Sverige avstyrker förslaget i den del det ger möjlighet för en myndighet att
undanröja ett lagakraftvunnet beslut som myndigheten själv fattat. SIV anser
att förslaget inte fyller något praktiskt behov.
Skälen för regeringens förslag: Det är inte ovanligt att en utlänning
söker asyl eller uppehållstillstånd på annan grund i en annan identitet än den
riktiga. Identiteten är ofta svår att fastställa eftersom många helt saknar
tillförlitliga identitetshandlingar. Det är därför heller inte ovanligt att beslut
hinner meddelas innan den riktiga identiteten blir känd.
Innebär beslutet att tillstånd beviljats uppkommer i regel inga problem.
Huvudregeln är då enligt 2 kap. 9 § UtlL att tillståndet skall återkallas. Har
utlänningen utvisats på grund av brott är bestämmelsen i 30 kap. 13 § tredje
stycket rättegångsbalken om rättelse av beslut tillämplig. Har utlänningen
däremot avvisats eller utvisats enligt beslut av en förvaltningsmyndighet kan
beslutet inte ändras - i vart fall inte om inte utlänningen själv ansöker om
resning. Särskilt när avvisnings- eller utvisningsbeslutet är förbundet med
förbud att återvända till Sverige under viss tid är det angeläget att kunna ändra
felaktiga beslut. En rättelsebestämmelse som kan användas i sådana
situationer bör därför, som utredningen föreslagit, föras in i utlänningslagen
med rättelsebestämmelsen i rättegångsbalken som förebild.
Regeringens förslag: Genom ändring i medborgarskapslagen slås
fast att Utlänningsnämndens beslut i medborgarskapsärenden inte kan
överklagas till regeringen.
Skälen för regeringens förslag: Av 7 kap. UtlL följer att Utlän-
ningsnämndens beslut inte kan överklagas till regeringen. Något motsvarande
stadgande finns inte i medborgarskapslagen. Statens invandrarverks beslut i
Prop. 1994/95:179
73
naturalisationsärenden och vissa andra ärenden enligt medborgarskapslagen Prop. 1994/95: 179
kunde tidigare överklagas till regeringen. När Utlänningsnämnden inrättades
den 1 januari 1992 övertog nämnden regeringens tidigare roll som
överinstans i dessa ärenden. Av prop. 1991/92:30 om en särskild nämnd för
utlänningsärenden framgår (s. 28) att avsikten inte varit att det skulle vara
möjligt att överklaga Utlänningsnämndens beslut vidare till regeringen. Det
har heller inte i praktiken förekommit att så skett. Det bör dock uttryckligen
framgå av medborgarskapslagen att någon sådan möjlighet till överklagande
inte finns.
2 kap.
I paragrafen införs ett nytt tredje stycke. Innebörden av den nya bestämmel-
sen har närmare kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitten 7.1
och 7.2. I enlighet med Lagrådets förslag har den tidigare i olika
sammanhang använda termen "vandel" inte använts. I stället används i
paragrafen formuleringen att utlänningen kan förväntas leva "skötsamt och
hederligt".
Möjligheterna att vägra uppehållstillstånd med hänvisning till sökandens
levnadssätt har helt utvecklats i praxis. Av rättssäkerhetsskäl bör en be-
stämmelse om detta föras in i lagen. Samtidigt bör framgå att prövningen
skall göras med utgångspunkt i en bedömning av utlänningens förväntade
framtida levnadssätt. En sådan bedömning måste självfallet göras med
beaktande av utlänningens tidigare levnadssätt. Att tyngdpunkten läggs på en
bedömning av det framtida levnadssättet innebär dock att det kan finnas
anledning att se olika på tidigare brottslighet beroende på om det rör sig om
ett brott som begåtts med uppsåt eller om ett brott utan uppsåt eftersom
återfallsrisken i allmänhet måste bedömas vara väsentligt lägre vid den senare
typen av brott.
Paragrafen är ny. Den har utformats i enlighet med förslag av Lagrådet. I
likhet med vad som gäller i fråga om avslag på en ansökan om uppe-
hållstillstånd av skäl som hänför sig till utlänningens levnadssätt har möjlig-
heterna att av sådana skäl tidsbegränsa uppehållstillståndet för en utlänning
helt utvecklats i praxis. Kravet på rättssäkerhet måste anses vara sådant att
förutsättningarna för att tidsbegränsa ett uppehållstillstånd klart bör framgå av
lagtexten. Den nya bestämmelsen har närmare kommenterats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 7.3.
74
5 § Prop. 1994/95:179
Nuvarande 2 kap. 5 § har som utredningen föreslagit delats upp i tre para-
grafer, varav den första betecknas 5 §. I denna paragraf finns bestämmelser
om det principiella kravet på att uppehållstillstånd skall vara beviljat före
inresan i Sverige jämte undantagen från denna huvudregel. Paragrafen har
utformats i enlighet med förslag av Lagrådet.
Det första undantaget (punkt 1) har inte ändrats. Liksom hittills skall gälla
att den som har rätt till asyl är undantagen från huvudregeln.
Genom en ny punkt 2 görs undantag för de fall då en utlänning av huma-
nitära skäl bör tillåtas bosätta sig här (jfr 2 kap. 4 § första stycket 2 utlän-
ningslagen).
De allra flesta fall där uppehållstillstånd i dag beviljas med stöd av den nu-
varande punkten 3 kommer enligt förslaget att falla in antingen under den nya
punkten 2 eller under det nya tredje stycket. Det kan dock tänkas förekomma
ett mycket litet antal fall som inte kan hänföras till något av de nämnda nya
undantagen. Det finns därför behov av att ha kvar en allmän regel som med-
ger undantag från huvudregeln. Det kan exempelvis i något enstaka fall
tänkas röra sig om en person som av arbetsmarknadsskäl bör tillåtas bosätta
sig här. För att markera att det rör sig om absoluta undantagsfall bör punkt 3
utformas så att undantag får göras om det föreligger "synnerliga skäl" i stället
för som i dag om det finns "särskilda skäl".
I ett nytt tredje stycke har förts in undantag för utlänningar som bör tillåtas
bosätta sig här på grund av anknytning. Det har behandlats närmare i avsnitt
13.1. Den gamla punkten 2 i andra stycket ryms inom det nya tredje stycket.
Undantaget har tagits in i ett särskilt stycke i stället för som en punkt i
andra stycket för att markera att det finns en principiell skillnad mellan undan-
tagen i andra stycket och det i tredje stycket. För att undantaget i tredje stycket
skall vara tillämpligt krävs att det skall vara uppenbart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om utlänningen ansökt om tillstånd från annat land än
Sverige. Detta innebär att det normalt på befintligt utredningsmaterial skall
framstå som klart att tillstånd skulle ha beviljats. Det förhållandet att viss
kompletterande utredning kan behöva göras behöver dock inte automatiskt
leda till att bestämmelsen inte är tillämplig. En kontroll av uppgifter som
sökanden lämnat och som enkelt kan utföras behöver t.ex. inte innebära att
sökanden skall behöva lämna Sverige för att söka tillstånd utifrån.
Paragrafen är ny. Här behandlas förutsättningarna för att tillstånd för besök
och annan tidsbegränsad vistelse skall få beviljas efter inresan i landet.
Frågan har behandlats i avsnitt 14.
Paragrafen är ny och ersätter nuvarande 5 § tredje stycket. Förutom vissa
smärre redaktionella ändringar har förutsättningarna för bifall till en s.k. ny
75
ansökan enligt 5 § tredje stycket 2 ändrats. Ändringen behandlas närmare i Prop. 1994/95:179
avsnitt 13.2.
Ändringen har gjorts för att göra det möjligt att i något större utsträckning
än i dag bevilja en ny ansökan främst när det föreligger anknytning genom
äktenskap eller sammanboende. Ändringen innebär emellertid att något lägre
krav än i dag kan ställas även när renodlat humanitära skäl åberopas utan att
det föreligger någon form av anknytning till Sverige.
Uppdelningen av 5 § i tre paragrafer medför att en ändring av hänvisningen i
6 § måste göras.
Enligt gällande lag får ett uppehållstillstånd återkallas om utlänningen inte
försörjer sig på ett ärligt sätt eller om han på grund av ett tidigare ådömt
frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att
begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Enligt ändringen i första stycket får ett uppehållstillstånd återkallas om ut-
länningen handlat på ett sådant sätt att allvarliga anmärkningar föreligger mot
hans levnadssätt. Lagtexten har utformats något annorlunda än vad utvis-
ningsutredningen föreslagit för att markera att det krävs grövre anmärkningar
mot utlänningens skötsamhet och hederlighet för att återkalla ett beviljat
uppehållstillstånd än för att vägra ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 §.
Förslaget innebär inte bara en förenkling i förhållande till den nuvarande
lagtexten utan också en viss utvidgning av de materiella möjligheterna att
återkalla ett uppehållstillstånd. Till skillnad från i dag kommer således ett
uppehållstillstånd att kunna återkallas för den som dömts för brott som inte
medfört en frihetsberövande påföljd. Som framhållits i den allmänna
motiveringen i avsnitt 7.4 måste det dock i så fall vara fråga om mycket
allvarliga anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet. Det
kan exempelvis vara fallet om en person vid upprepade tillfallen dömts för
brott och därigenom visat sig inte vara beredd att följa grundläggande normer
i vårt samhälle.
Ändringen i andra stycket innebär att den tid under vilken frågan om
återkallelse av ett uppehållstillstånd måste väckas utsträcks från två år till tre
år räknat från den dag utlänningen bosatte sig här med uppehållstillstånd.
3 kap.
Paragrafen har utformats i enlighet med förslag av Lagrådet. I likhet med vad
som anförts i kommentaren till 2 kap. 4 § rörande uppehållstillstånd i
allmänhet bör det av lagtexten framgå att även asyl i vissa fall kan vägras om
utlänningen gjort sig skyldig till brott. Det bör ske genom att det i andra
stycket anges att särskilda skäl att vägra tillstånd för krigsvägrare och de
76
factoflyktingar kan vara utlänningens brottslighet. Till skillnad mot vad som Prop. 1994/95:179
föreslås i 2 kap. 4 § i fråga om uppehållstillstånd i allmänhet har här uttrycket
"brottslighet" i stället för "leva skötsamt och hederligt" använts för att
markera att det måste vara fråga om mycket allvarliga anmärkningar för att
asyl skall vägras med hänvisning till sökandens levnadssätt.
4 kap.
Ändringen i första stycket 2 har gjorts för att bättre beskriva de situationer där
bestämmelsen i dag tillämpas. En smärre redaktionell ändring har samtidigt
gjorts.
Avvisning på i bestämmelsen angiven grund sker huvudsakligen av utlän-
ningar som kommit hit på högst tillfälliga besök. Det är då något oegentligt att
som nuvarande lagtext tala om den "som tänker söka sitt uppehälle i Sverige",
vilket för tankarna till en person som har för avsikt att bosätta sig här.
Ändringen innebär att beslut om avvisning eller utvisning får underlåtas i
något större utsträckning än i dag i samband med att en ansökan om uppe-
hållstillstånd avslås.
5 kap.
Ändringen i första stycket innebär att även Utlänningsnämnden i samma
utsträckning som Statens invandrarverk eller en polismyndighet får ta hand
om en utlännings pass eller identitetshandling.
Ändringen i andra stycket innebär att en polismyndighet får ta hand om en
utlännings identitetshandling även i samband med verkställigheten av ett
beslut om avvisning eller utvisning i avvaktan på att verkställighet kan ske.
Beslut om omhändertagande av utlänningens identitetshandling kan då fattas
av polismyndigheten när det finns ett avvisnings- eller utvisningsbeslut som
vunnit laga kraft eller som eljest får verkställas.
6 kap.
Ändringen i första stycket är av närmast redaktionell art och har gjorts för att
klart markera att en utlännings skyldighet att stanna kvar för utredning inte
kräver beslut om förvar. Nuvarande bestämmelse tillämpas enligt fast praxis
på detta sätt redan i dag.
Andra stycket har lagts till på förslag av Lagrådet. Om utlänningen vägrar
att stanna kvar för utredning får beslutas att han eller hon skall hållas kvar
under högst sex timmar utan att beslut om förvar behöver meddelas.
77
* * Prop. 1994/95:179
Ändringarna i 9 § innebär ett förtydligande av vilken myndighet som i olika
situationer skall anses vara handläggande myndighet i ett utlänningsärende
och därmed behörig att fatta beslut om förvar eller uppsikt. Några sakliga
ändringar är inte avsedda.
Enligt tredje stycket skall beslut i frågor om förvar eller uppsikt i ärenden
hos regeringen fattas av det statsråd som har att föredra ärendet. I nuvarande
lagtext används uttrycket "det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
enligt denna lag". Den formuleringen leder tankarna till att det är ett statsråd
som har till uppgift att föredra samtliga ärenden enligt utlänningslagen.
Ändringen har gjorts för att markera att så inte behöver vara fallet. Från den 1
januari 1995 handläggs sålunda ärenden enligt 7 kap. 16 § inom Justitie-
departementet medan övriga ärenden enligt utlänningslagen handläggs inom
Arbetsmarknadsdepartementet.
Den utförligare regleringen i andra och tredje styckena av vilken
myndighet som skall anses vara handläggande myndighet gör det nödvändigt
att i ett nytt fjärde stycke ange att Utlänningsnämnden och regeringen i vissa
situationer inte skall anses som handläggande myndighet innan någon åtgärd
vidtagits i ärendet. Om det föreligger ett beslut om avvisning eller utvisning
som skall verkställas skall således Utlänningsnämnden respektive regeringen
anses som handläggande myndighet först om beslut om inhibition meddelas.
Så tillämpas också nuvarande bestämmelser.
7 kap.
Uppdelningen av 5 § i tre paragrafer medför att en följdändring måste göras
när det gäller hänvisningen i 17 §.
Paragrafen är ny och har formulerats i enlighet med förslag av Lagrådet. Den
har utformats med rättelsebestämmelsen i 30 kap. 13 § tredje stycket
rättegångsbalken som förebild.
8 kap.
Ändringen i fjärde stycket innebär att ett beslut om avvisning eller utvisning
inte i något fall får ske förrän en ådömd fängelsepåföljd har avtjänats eller
verkställigheten av den har flyttats över till ett annat land. Motsvarande skall
gälla om allmänt åtal har väckts på så sätt att verkställighet då inte får ske
förrän åtalet prövats eller läggs ned. Har dom meddelats med anledning av
åtalet måste denna självfallet ha vunnit laga kraft innan verkställighet får ske.
78
Ändringen i första stycket 3 innebär - i likhet med vad som föreslagits i fråga
om prövningen av ärenden om uppehållstillstånd - att tyngdpunkten i pröv-
ningen av utlänningens levnadssätt i medborgarskapsärenden skall ligga på en
bedömning av sökandens framtida levnadssätt. I medborgarskapsärenden
sker detta i stor utsträckning redan i dag. Ändringen innebär därför i
huvudsak en anpassning av lagtexten till rådande praxis.
Vidare har redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.
I ett nytt tredje stycke har förts in en bestämmelse av innebörd att
Utlänningsnämndens beslut i ärenden enligt medborgarskapslagen inte kan
överklagas till regeringen.
Uppdelningen av 2 kap. 5 § utlänningslagen i tre paragrafer medför att en
ändring av hänvisningen i 41 § 8 rättshjälpslagen måste göras.
79
Utredningen föreslår vissa preciseringar och även skärpningar i fråga om
kravet på skötsamhet hos dem som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige.
Flyktingar, krigsvägrare och s.k. de factoflyktingar har rätt till uppehålls-
tillstånd (asyl). En flykting får vägras asyl endast om det föreligger synner-
liga skäl att inte bevilja asyl. Härmed avses i princip endast mycket grov
brottslighet. Utredningen föreslår ingen förändring av den bestämmelsen.
Krigsvägrare och de factoflyktingar får vägras asyl om det föreligger sär-
skilda skäl. Därmed avses främst brottslighet som dock inte behöver vara av
så allvarlig art som när fråga är om en flykting. Utredningen föreslår att en
ansökan om asyl skall kunna avslås om det med hänsyn till utlänningens
brottslighet eller annan allvarlig eller upprepad misskötsamhet eller annars
finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.
Uppehållstillstånd får beviljas bl.a. utlänningar med nära anhöriga i
Sverige och utlänningar som av humanitära skäl bör få bosätta sig här. I
dessa fall är det inte fråga om någon rätt till uppehållstillstånd. Som en förut-
sättning för uppehållstillstånd i dessa fall föreslår utredningen att det skall
kunna förväntas att utlänningen för en hederlig vandel. Detta innebär att
brottslighet, även i mindre omfattning, och allmän normlöshet bör kunna
motivera avslag i vissa fall. Vid ställningstagandet till en ansökan om uppe-
hållstillstånd måste dock alltid en avvägning ske med utgångspunkt i de skäl
som åberopas som grund för ansökan.
Utredningen föreslår att det i tveksamma fall ges tillfälligt uppehålls-
tillstånd i stället för permanent tillstånd.
Även sedan ett uppehållstillstånd meddelats måste det kunna krävas att ut-
länningen sköter sig och följer samhällets regler. Ett uppehållstillstånd bör
därför, i nära överensstämmelse med vad som för närvarande är fallet, kunna
återkallas om utlänningen brister i de förutsättningar som utgjorde grund för
beviljande av tillståndet. Den tid under vilken återkallelse kan aktualiseras bör
förlängas från nuvarande två till tre år.
En utlänning som vill resa in i Sverige får under vissa förutsättningar av-
visas, antingen direkt vid gränsen eller inom kortare tid efter inresan. Utred-
ningen föreslår att möjligheterna till avvisning ökas i fråga om utlänningar
som kan befaras komma att begå brott.
Tillgången på uppgifter som behövs för att bedöma om en tillstånds-
sökande utlänning uppfyller vandelskraven bör enligt utredningens mening
förbättras.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 1
80
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 11 §§, 3 kap. 4 § samt 4 kap. 2 §
utlänningslagen (1989:529)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller
som annars har särskild anknytning till Sverige,
2. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller
3. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning
ordnad på något annat sätt.
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Vid prövningen av en ansökan
om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall utlänningens vandel
beaktas.
Uppehållstillstånd får ges till den
som kan förväntas föra en hederlig
vandel.
11 §
Om utlänningen har rest in i landet, får
1. om han inte försörjer sig på ett
ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd.
2. om han på grund av ett tidigare
ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas
komma att begå brott i Sverige eller i
något annat nordiskt land, eller
ett uppehållstillstånd återkallas
1. om han bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd.
2. om han inte för en hederlig
vandel, eller
Återkallelse enligt första stycket
får ske endast om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt här
i tre år med uppehållstillstånd.
3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverk-
samhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.
Återkallelse enligt första stycket
får endast ske om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt
här i tvä år med uppehållstillstånd.
' Lagen omtryckt 1994:515.
81
6 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 179
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de utlän-
ningar som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) även i andra fall än de som anges i första stycket.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 2
3 kap.
4§
En utlänning som avses i 1 § har rätt till asyl.
Asyl får dock vägras om
1. det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet
eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl.
2. det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 finns
särskilda skäl att inte bevilja asyl.
2. Det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 på
grund av brottslighet eller annan all-
varlig eller upprepad misskötsamhet
eller annars finns särskilda skäl att
inte bevilja asyl.
3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och
kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse
mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte
kommer att beviljas uppehållstillstånd där.
4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i
ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot
förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats
eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han
inte har motsvarande skydd, eller
5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är
skyddad på det sätt som anges i 4.
Regeringen får föreskriva undantag från andra stycket 4 för de fall då
utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att
få sin ansökan om asyl prövad här.
4 kap.
2§
En utlänning får vidare avvisas
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka.
samt för sin hemresa,
2. om han tänker söka sitt uppe-
hälle i Sverige eller i något annat
nordiskt land och det kan antas att
han inte kommer att försörja sig på
ett ärligt sätt eller att han kommer att
bedriva sådan verksamhet som krä-
ver arbetstillstånd utan att ha sådant
tillstånd,
2. om det kan antas att han under
sin vistelse i Sverige eller i något
annat nordiskt land inte kommer att
försörja sig på ett ärligt sätt eller att
han kommer att bedriva sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd,
82
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. om han på grund av tidigare
ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas
komma att begå brott i Sverige eller i
något annat nordiskt land.
3. om han på grund av tidigare
ådömt frihetsstraff, vad som annars
är känt om hans person eller någon
annan särskild omständighet kan
antas komma att begå brott i Sverige
eller i något annat nordiskt land,
Prop. 1994/95:179
Bilaga 2
4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller
5. om det med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den
centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att
han annars beger sig till det landet.
Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter
utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering eller
uppehållstillstånd.
83
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 3
Efter remiss har yttrande över förslaget avgivits av Riksdagens ombudsmän
(JO), Justitiekanslem (JK), Hovrätten för Nedre Norrland, Göteborgs tings-
rätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län. Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen (RPS), Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande
rådet, Riksrevisionsverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Statens invandrarverk (SIV), Utlänningsnämnden, Svenska kyrkans försam-
lingsnämnd, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
röda korset, Rädda Barnens riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Caritas
Sverige, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flyktingmot-
tagningar (RIB), Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige
(SIOS), Svenska flyktingrådet och Sveriges kristna råd - Sveriges frikyrko-
samråd. Dessutom har yttrande kommit in från Flyktinggruppernas och asyl-
kommittéernas Riksråd (FARR).
Riksåklagaren har till sitt yttrande bifogat yttranden från överåklagarna vid
åklagarmyndigheterna i Stockholm och Malmö.
Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet har lämnat ett gemensamt ytt-
rande.
84
En utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare (naturaliseras)
om vissa i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap angivna villkor är
uppfyllda. För naturalisation fordras att utlänningen fyllt arton år, sedan fem
år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, sedan
två år har hemvist här i riket, samt fört en hederlig vandel.
Det förekommer att svenskt medborgarskap beviljas på grundval av falska
uppgifter, som varit av avgörande betydelse för beslutet. Detta förhållande
aktualiserar frågorna om ett sådant beslut om naturalisation kan vara en
nullitet (verkningslöst) resp, om det bör införas en möjlighet att återkalla
medborgarskap som förvärvats med hjälp av bedrägliga metoder.
När det gäller frågan om ett beslut om naturalisation kan sakna verkan
konstaterar utredningen att stor försiktighet alltid måste iakttas vid antagandet
att ett gynnande förvaltningsbeslut är en nullitet. Försiktigheten gör sig
gällande med ökad styrka ju större betydelse beslutet har för den enskilde.
Rättsverkningarna av ett naturalisationsbeslut är betydande. Med hänsyn
härtill kan enligt utredningens uppfattning ett beslut om naturalisation, även
om det fattats på grundval av falska uppgifter, på den grunden i allmänhet inte
anses vara en nullitet.
Någon möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation som meddelats på
grundval av falska uppgifter bör enligt utredningens mening inte införas.
Utredningen har vid sitt ställningstagande särskilt beaktat att en person som
berövas sitt medborgarskap i allmänhet skulle bli statslös men samtidigt
sannolikt svår att avlägsna ur landet. Det skulle skapa en ny kategori personer
i landet, icke önskvärda och utanför de normala integrationsprocesserna.
Detta förhållande skulle medföra negativa konsekvenser inte bara för den
enskilde och Sverige utan även för t.ex. barn som blivit svenska medborgare
i samband med förälderns naturalisation.
Ett bättre sätt att undvika att naturalisation sker på grundval av falska
uppgifter är att mycket noggrant kontrollera utlänningens vandel och identitet
före ett ställningstagande till medborgarskap. Denna kontroll bör därför göras
mer omfattande än vad som för närvarande är fallet.
När det gäller kravet på hederlig vandel som villkor för naturalisation
föreslår utredningen att prövningen tydligare inriktas på att göra en
bedömning av hur sökanden kan komma att uppföra sig i framtiden. För att
möjliggöra en prognos om ett framtida levnadssätt bör en skärpt granskning
ske i medborgarskapsärenden.
Innan en utlänning som dömts för brott kan komma i fråga för svenskt
medborgarskap skall enligt gällande ordning en s.k. karenstid utan
misskötsamhet förflyta. Tidens längd är beroende av brottets allvarlighet.
Utredningen föreslår förlängning av karenstidema, särskilt när det gäller
narkotikabrott, grov integritetskränkande brottslighet och allvarlig ekonomisk
brottslighet.
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 4
85
För att möjliggöra att sökandens vandel och identitet skall kunna utredas Prop. 1994/95: 179
bättre än för närvarande kan det enligt utredningen finnas anledning överväga Bilaga 4
en förlängning av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap för andra än
nordiska medborgare. Något förslag härom läggs dock inte fram.
86
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§1
Utlänning, som
Utlänning kan på ansökan tas upp
till svensk medborgare (naturali-
seras) om han
1. fyllt arton år,
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket, samt
3. fört och kan förväntas komma
att föra en hederlig vandel.
1. fyllt aderton år;
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt
3. fört en hederlig vandel, kan på
ansökan upptagas till svensk med-
borgare (naturaliseras).
Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk
medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller är
sökanden gift med svensk medborgare eller föreligga eljest med hänsyn till
sökandens förhållanden särskilda skäl för dennes upptagande till svensk
medborgare, må naturalisation beviljas, även om de i första stycket stadgade
villkoren icke äro uppfyllda.
Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen
avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är till gagn för
riket.
Förlorar sökande, som har utländskt medborgarskap, ej detta i och med
sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den utländska statens
regering eller annan myndighet, må som villkor för medborgarskapets
förvärvande stadgas, att sökanden inför Statens invandrarverk inom viss tid
styrker att dylikt medgivande lämnats.
I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida naturalisationen
skall omfatta även sökandens ogifta barn under aderton år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1991:1574.
87
Efter remiss har yttrande över betänkandet kommit in från Riksdagens
ombudsmän, Justitiekanslem, Hovrätten för Skåne och Blekinge, Kammar-
rätten i Stockholm, Länsrätten i Uppsala län, Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen, Brottsförebyggande rådet, Riksrevisionsverket, Statskontoret,
Statens invandrarverk, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Svenska kyrkans församlingsnämnd, Svenska kommun-
förbundet, Landstingsförbundet, Svenska röda korset, Rädda Barnen,
Sveriges advokatsamfund, Caritas, Samarbetsorgan för invandrarorgani-
sationer i Sverige (SIOS), Svenska flyktingrådet och Sveriges kristna råd -
Sveriges frikyrkosamråd. Yttrande har vidare kommit in från Afro-
svenskamas riksförbund.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från Överåklagaren vid Åklagar-
myndigheten i Stockholm samt från regionåklagarmyndighetema i Malmö och
Västerås.
Rikspolisstyrelsen har bifogat ett yttrande från Säkerhetspolisen.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 6
88
Uppehållstillstånd efter inresa
Enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen skall den utlänning som vill bosätta sig i
Sverige ha beviljats uppehållstillstånd före inresan. Detta är huvudregeln från
vilken undantag får göras.
När det gäller tillämpningen av 5 § andra stycket knyter sig intresset
primärt till innebörden/tolkningen av begreppet "särskilda skäl". Att den som
är berättigad till asyl skall få stanna här följer redan av vår anslutning till 1951
års Genéve-konvention och den kvalificerade anknytning som beskrivs i
andra stycket 2 kan endast vålla smärre, om ens några, tillämpningssvårig-
heter. Det kan konstateras att de som är kritiska till den nuvarande ordningen
inte sällan skjuter in sig på regleringen som sådan när det egentligen är sättet
att tillämpa den på som man är missnöjd med; generellt sett kan hävdas att
kritiken egentligen gällt och gäller den, som det anses, alltför restriktiva
tillämpningen av dispenskriteriet "särskilda skäl" (2 kap. 5 § andra stycket 3).
Jag delar uppfattningen att den nuvarande regleringen med krav på tillstånd
före inresan i första hand genom det sätt på vilken den - i principiell överens-
stämmelse med direktiven - tillämpas, framstår som alltför rigid och ogenerös
på gränsen till inhuman. Å andra sidan är det obestridligen så att kravet på att
uppehållstillstånd skall ha ordnats före inresan utgör såväl ett viktigt led i
upprätthållandet av den reglerade invandring som statsmakterna bestämt sig
för, som ett verksamt medel för kontroll av de personer som av skilda skäl
vill komma hit. Regleringen fyller sålunda en definitiv funktion och jag är inte
beredd att förorda att den avskaffas; huvudregeln bör alltså öven fortsätt-
ningsvis vara den att uppehållstillstånd skall ha sökts och erhållits före in-
resan. Däremot bör tillämpningen avgjort kunna mjukas upp och "förmänsk-
ligas". Jag menar alltså att betydligt större hänsyn bör kunna tas till de
mänskliga inslagen i ett ansökningsärende än vad dagens hårt schabloniserade
tillämpning medger eller anses medge. Överhuvudtaget bör tillämpningen
enligt min mening individualiseras och undantag från huvudregeln medges
där det saknas grundad anledning att ifrågasätta motiven bakom den gjorda
ansökan. Det förhållandet att Sverige genom EES-avtalet fått ge avkall på sin
"suveränitet" när det gäller att avgöra vem som skall få uppehållstillstånd och
att uppehållstillstånd för EES-medborgare får beviljas efter inresan kan givet-
vis inte undgå att påverka tillämpningen även när det gäller andra utlänningar.
En reglering enligt ovan blir - lika litet som den nuvarande - särskilt väl
ägnad att användas på besöksfallen. En förlängning i sådana fall bör få be-
viljas om utlänningen önskar förlänga en vistelse för enbart besök och det
finns skäl för en sådan förlängning. Bestämmelsen bör emellertid uttryckligen
Prop. 1994/95:179
Bilaga 7
89
ange att förlängning inte får avse längre tid än det ursprungliga meddelade Prop. 1994/95:179
eller annars gällande tillståndet. En längsta tid bör också fastställas, den kan Bilaga 7
lämpligen sättas till ett år. Dessa längsta tider bör dock kunna överskridas om
det föreligger "synnerliga skäl" för det. Regleringen av "besöksfallen" bör
samlas i en egen paragraf.
Avvisning/utvisning och fängelsepåföljd
Om det föreligger ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning och
samtidigt en av domstol ådömd fängelsepåföljd som inte förenats med
utvisning, skall domstolen kunna förordna att avvisnings- eller utvisnings-
beslutet får verkställas utan hinder av att påföljden inte har avtjänats. På
motsvarande sätt skall ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
få verkställas utan hinder av att utlänningen står under åtal, om åklagaren
medger det.
Avslag/återkallelse och samtidigt förordnande om av/eller utvisning
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller om ett sådant tillstånd
återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om
avvisning eller utvisning meddelas. Beslut om avvisning eller utvisning
behöver dock inte meddelas om det finns anledning att anta att utlänningen
redan lämnat landet eller om det annars finns särskilda skäl som talar mot
beslut om avvisning eller utvisning.
Omhändertagande av pass
En polismyndighet skall ha möjlighet att ta hand om en utlännings pass inte
bara i samband med en ansökan om uppehållstillstånd utan också i samband
med verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning, i avvaktan på
att verkställighet kan ske.
Kvarhållande efter inresa m.m.
Bestämmelsen om skyldigheten för en utlänning att stanna kvar för utredning
bör utformas som en motsvarighet till den bestämmelse om skyldighet att
stanna kvar för förhör som finns i 23 kap. 9 § rättegångsbalken.
Beslutsbehörighet vid förvar och uppsikt
I vaije ärende kan uppstå situationer där det kan diskuteras vilken myndighet
som är "handläggande" och som därmed har att svara för beslut om förvar
eller uppsikt. Nuvarande författningstext ger inte i alla lägen ett direkt och
90
tydligt svar på frågan vilken myndighet som skall anses vara handläggande. Prop. 1994/95: 179
Förslaget till ny lagtext innehåller inte några reella sakliga nyheter. Syftet är Bilaga 7
att ge paragrafen en sådan utformning att kraven på tydlighet och
tillämpbarhet tillgodoses bättre än för närvarande.
Ändring efter omprövning
Den i förhållande till förvaltningslagen vidgade möjlighet som Statens
invandrarverk har att ompröva ett tidigare meddelat beslut bör inte finnas
kvar. Förvaltningslagens bestämmelser om omprövning bör gälla även för
Invandrarverket.
Beslut avseende "fel" person
En ny bestämmelse om rättelse av beslut rörande en person som lämnat fel-
aktiga uppgifter om sin identitet bör föras in i utlänningslagen. Bestämmelsen
bör utformas med rättegångsbalkens rättelsebestämmelse som förebild.
91
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)
dels att nuvarande 2 kap. 5 § skall betecknas 5 a §,
dels att 4 kap. 6 och 9 §§, 5 kap. 3 §, 6 kap. 1 och 9 §§, 7 kap. 10 § samt
8 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 5 b och 5 c §§
samt 7 kap. 17 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5§
Föreslagen lydelse
2 kap.
5a§
Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till asyl
här,
2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem som
är stadigvarande bosatt i Sverige och
som han tidigare har sammanlevt
med utomlands, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
Om utlänningen skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får dock en an-
sökan om uppehållstillstånd från
honom bifallas bara om ansökan
grundar sig på omständigheter som
inte har prövats förut i ärendet om
hans avvisning eller utvisning och
om
En utlänning som vill bosätta sig i
Sverige skall ha fått uppehållstill-
stånd innan han reser in i landet.
Görs ansökan om uppehållstillstånd
efter inresan får den inte bifallas.
Detta gäller dock inte om det skulle
strida mot Sveriges internationella
åtaganden, vara inhumant mot utlän-
ningen eller någon som står honom
nära eller annars överskrida rimlig-
hetens gränser att kräva att utlän-
ningen lämnar landet för att utifrån
ansöka om uppehållstillstånd.
Görs ansökan om uppehållstillstånd
av en utlänning som befinner sig i
landet men som enligt ett lagakraft-
vunnet förordnande skall avvisas
eller utvisas härifrån gäller bestäm-
melserna i 5 c §.
92
Nuvarande lydelse
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars finns synnerliga
skäl av humanitär art.
Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som an-
ges i andra stycket, om det följer av
en överenskommelse med främman-
de stat.
Föreslagen lydelse
5b§
En ansökan om uppehållstillstånd
för att förlänga en pågående vistelse
här för besök eller av liknande an-
ledning får bifallas om utlänningen
kan åberopa sakliga skäl för för-
längningen. Därvid gäller dock att
förlängningen inte, med mindre det
föreligger synnerliga skäl, får gälla
längre tid än det ursprungliga till-
ståndet och inte i något fall längre än
ett år
Prop. 1994/95:179
Bilaga 8
5c§
Föreligger det ett lagakraftvunnet
förordnande om att en utlänning
skall avvisas eller utvisas ur landet,
får en ansökan om uppehållstillstånd
från honom bifallas medan han be-
finner sig i Sverige bara om ansökan
grundar sig på omständigheter som
inte prövats förut i ärendet om hans
avvisning eller utvisning och om
1. han har rätt till asyl här, eller
2. det annars föreligger synner-
liga skäl av humanitär art.
4 kap.
6§
Om en ansökan om uppehålls-
tillstånd avslås eller ett uppehålls-
tillstånd återkallas medan utlänning-
en befinner sig i Sverige skall sam-
tidigt beslut meddelas om avvisning
eller utvisning, om inte synnerliga
skäl talar mot detta.
Avslås en ansökan om uppehålls-
tillstånd eller återkallas ett sådant
tillstånd medan utlänningen befinner
sig i Sverige, skall samtidigt för-
ordnas att utlänningen skall avvisas
eller utvisas. Sådant förordnande får
underlåtas om det finns anledning
anta att utlänningen redan har lämnat
landet eller annars särskilda skäl talar
mot att det meddelas.
93
Nuvarande lydelse
När en domstol enligt 34 kap.
brottsbalken beslutar att förändra en
påföljd, som en utlänning har dömts
till förutom utvisning, får domstolen
även meddela det beslut beträffande
utvisningen, som förändringen av
påföljd ger anledning till.
Föreslagen lydelse
§
Dömer domstolen en utlänning,
som enligt ett lagakraftvunnet för-
ordnande av en utlänningsmyndighet
skall avvisas eller utvisas från
landet, till fängelsepåföljd utan att
samtidigt förordna om hans utvis-
ning på grund av brottet, skall dom
stolen avgöra om fängelsepåföljden
skall avtjänas eller inte innan av-
visningen eller utvisningen verk-
ställs.
Står en utlänning, som skall av-
visas eller utvisas enligt ett laga-
kraftvunnet förordnande av en ut-
länningsmyndighet, under åtal för
gärning på vilken kan följa fängelse,
skall åklagaren avgöra om åtalet
skall prövas eller inte innan avvis-
ningen eller utvisningen verkställs.
När en domstol enligt 34 kap.
brottsbalken beslutar att förändra en
påföljd, som en utlänning har dömts
till förutom utvisning, får domstolen
även meddela det beslut beträffande
utvisningen, som förändringen av
påföljd ger anledning till.
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 8
5 kap.
3§
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd får Statens
invandrarverk eller
polismyndigheten ta hand om hans
pass eller annan identitetshandling i
avvaktan på att han får tillstånd att
vistas här eller lämnar landet.
Utlänningsnämnden, Statens
invandrarverk eller
polismyndigheten får ta hand om
pass eller annan identitetshandling
för en utlänning som vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd. Handlingen får
behållas till dess utlänningen får det
begärda tillståndet eller lämnar
landet.
Polismyndigheten får i samband
med verkställigheten av ett
förordnande om avvisning eller
utvisning ta hand om handling, som
avses i första stycket, i avvaktan på
att verkställigheten kan ske.
94
Nuvarande lydelse
6 kap.
1§
För utredning i samband med
inresa eller utresa eller i samband
med kallelse eller hämtning enligt
5 kap. 6 § får en utlänning hållas
kvar, dock inte längre än nödvändigt
och inte i något fall längre än sex
timmar, om inte beslut har med-
delats om förvar enligt 2 eller 3 §.
Beslut om förvar eller uppsikt
fattas av den myndighet som hand-
lägger ett ärende om uppehålls-
tillstånd, avvisning eller utvisning. I
ärenden som handläggs av rege-
ringen får det statsråd, som har till
uppgift att föredra ärenden enligt
denna lag, under handläggningen
besluta om förvar eller uppsikt. Be-
slut att ta eller hålla någon i förvar
kan inte fattas av regeringen. Mot-
svarande gäller beträffande uppsikt.
Den verkställande myndigheten
fattar beslut om förvar eller uppsikt,
när ett beslut om avvisning eller
utvisning har lämnats till myndig-
heten för verkställighet.
Utan hinder av första stycket får
ett beslut om förvar eller uppsikt
meddelas av Statens invandrarverk i
ett ärende där handlingarna ännu inte
har sänts över till Utlännings-
nämnden och av en polismyndighet
där handlingarna inte har över-
lämnats till Invandrarverket.
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:179
Bilaga 8
En utlänning är inte, om han inte
tas i förvar enligt 2 eller 3 §, skyldig
att stanna kvar för utredning i sam-
band med inresa eller utresa eller i
anledning av kallelse eller hämtning
med stöd av 5 kap. 6 § längre än sex
timmar.
9§
Beslut om förvar eller uppsikt
fattas av den myndighet som hand-
lägger ärendet.
Handläggande myndighet är
1 polismyndigheten
a) från och med att begäran om
inresa eller ansökan om uppehålls-
tillstånd görs och, i förekommande
fall, till dess ärendet tagits emot av
Statens invandrarverk
b) i och med att ett beslut med
förordnande om avvisning eller ut-
visning mottas för verkställighet,
även om en sådan ansökan som
avses i 2 kap. 5 c § därefter görs.
2 Statens invandrarverk i och
med att en ansökan om uppehålls-
tillstånd tas emot och till dess beslut
har fattats; överklagas beslutet eller
får det verkställas utan hinder av att
det inte vunnit laga kraft eller på
annan grund är verket handläggande
myndighet till dess ärendet tagits
emot av Utlänningsnämnden respek-
tive polismyndigheten.
3 Utlänningsnämnden i och
med att ärendet tas emot och till dess
beslut fattats och beslutet, i före-
kommande fall, tagits emot av polis-
myndigheten för verkställighet.
95
Nuvarande lydelse
Polismyndigheten får också fatta
beslut om att tillfälligt ta en utlän-
ning i förvar eller ställa honom
under uppsikt, om det inte finns tid
att avvakta den handläggande myn-
dighetens beslut. Beslut med stöd av
detta stycke skall skyndsamt an-
mälas till den myndighet som hand-
lägger ärendet, och denna myndig-
het skall därefter omedelbart pröva
om beslutet om förvar eller uppsikt
skall fortsätta att gälla
Föreslagen lydelse
När ett ärende tagits emot i det
departement som har att bereda
frågor som avses i denna lag, anses
regeringen som handläggande myn-
dighet. Beslut i frågor om förvar
eller uppsikt fattas av det statsråd
som har att föredra sådana frågor.
Är såväl Invandrarverket,
Utlänningsnämnden eller rege-
ringen som polismyndigheten att
anse som handläggande myndighet,
är verket respektive nämnden att
anse som sådan, om någon av dem
med stöd av 8 kap. 9 eller 10 § för-
ordnat att verkställigheten skall av-
brytas.
Ett ärende skall, efter det att
expediering har skett, anses som
mottaget av den andra myndigheten
vid tjänstetidens början andra dagen
efter den då expediering skedde, om
inte lagen (1930:173) om beräkning
av lagstadgad tid föranleder annat.
Handläggande myndighet har att
pröva om ett av annan myndighet
meddelat beslut om förvar eller
uppsikt skall bestå eller inte.
En polismyndighet får tillfälligt ta
en utlänning i förvar eller ställa
honom under uppsikt, även om
myndigheten inte enligt andra stycket
är handläggande myndighet, förut-
satt att omständigheterna är sådana
att den handläggande myndigheten
beslut inte hinner avvaktas. Ett
sådant beslut av polismyndigheten
skall skyndsamt anmälas till den
handläggande myndigheten, som har
att utan dröjsmål pröva om förvaret
eller uppsikten skall bestå.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 8
96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 8
Finner Statens invandrarverk att
ett beslut som verket har meddelat
som första instans är oriktigt på
grund av nya omständigheter eller
av någon annan anledning, skall
verket ändra beslutet om det inte blir
till nackdel eller skulle sakna be-
tydelse för utlänningen.
Omprövning får ske även om
beslutet överklagas till Utlännings-
nämnden. Sedan Invandrarverket
har överlämnat handlingarna i ären-
det till Utlänningsnämnden, får
verket ompröva sitt beslut bara om
Utlänningsnämnden begär yttrande
från verket
10 §
Finner Statens invandrarverk, till
följd av överklagande eller av annan
anledning, att ett beslut som verket
har meddelat som första instans är
uppenbart oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan
anledning, skall verket ändra be-
slutet, om det inte därigenom skulle
bli till nackdel eller skulle sakna
betydelse för utlänningen (om-
prövning).
Sedan Invandrarverket efter ett
överklagande överlämnat ärendet till
Utlänningsnämnden, får verket om-
pröva sitt beslut bara om nämnden
begär yttrande från verket
7 kap.
17 §
Har en utlänning lämnat oriktiga
uppgifter om sitt namn, sin
nationalitet eller annan omständighet
av betydelse i identitetshänseende
och har beslut fattats på grundval av
dessa uppgifter, får den myndighet,
som fattat beslutet, besluta om
rättelse. Har beslutet vunnit laga
kraft får den myndighet, som senast
beslutade i ärendet, besluta om
rättelse av sitt avgörande och
samtidigt undanröja det oriktiga
beslutet.
97
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
7§
En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas även om det har
överklagats.
Statens invandrarverks beslut om Statens invandrarverks förord-
Prop. 1994/95:179
Bilaga 8
avvisning eller utvisning får verk-
ställas fastän beslutet inte har vunnit
laga kraft, om utlänningen har avgett
nöjdförklaring.
Verkställighet får också ske om
utlänningen har avgett nöjdförkla-
ring beträffande en domstols dom
eller beslut om utvisning på grund
av brott och åklagaren medger det.
Verkställighet av utvisningen får
dock inte ske förrän en ådömd
fängelsepåföljd har avtjänats eller
verkställigheten av den har flyttats
över till ett annat land
nande om avvisning eller utvisning
får verkställas fastän förordnandet
inte har vunnit laga kraft, om ut-
länningen har avgett nöjdförklaring.
Domstols dom eller beslut om
utvisning på grund av brott får
verkställas om utlänningen förklarat
sig nöjd med domen eller beslutet
och åklagaren medger att verk-
ställighetfår ske, förutsatt att ådömd
fängelsepåföljd har avtjänats eller
verkställigheten av den har flyttats
över till ett annat land.
Föreligger beträffande en utlän-
ning ett lagakraftvunnet förordnande
om avvisning eller utvisning och
samtidigt en av domstol ådömd
fängelsepåföljd som inte förenats
med utvisning, får förordnandet om
avvisning eller utvisning verkställas
utan hinder av att påföljden inte
avtjänats, om domstolen bestämt att
så får ske. Verkställigheten av för-
ordnandet som nu sagts beträffande
utlänning som står under åtal får, om
åtalet avser brott som kan förskylla
fängelse, också ske, förutsatt att
åklagaren medger det
98
Prop. 1994/95:179
Bilaga 9
Kammarrätten i Jönköping
Huddinge tingsrätt
Rikspolisstyrelsen
Arbetsmarknadsstyrelsen
Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering
Statens invandrarverk
Utlänningsnämnden
Sveriges advokatsamfund
Svenska Röda korset
Rädda Barnen
Föreningen Återföreningen
Oscar Thurén
Britt Bjömeke
Hans Rosenqvist
Ing-Marie Hansson
Christina Persson
Bemt-Inge Wretby
Kenneth Fluor
Ulla Stigenberg
Per Stadig
Eva Ulfvebrand
Anders Sundqvist
Sylvia Skarin Agha
Riksdagens ombudsmän, som inte deltog vid utfrågningen, har kommit in
med ett yttrande. Härutöver har yttrande kommit in från en enskild person.
99
Förteckning över remissinstanser som avgett
yttrande över betänkandet Särskilda skäl -
utformning och tillämpning av 2 kap. 5 § och andra
bestämmelser i utlänningslagen (SOU 1994:60)
Efter remiss har yttrande över förslaget avgivits av Riksdagens ombudsmän
(JO), Justitiekanslem (JK), Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
Jönköping, Huddinge tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen (RPS),
Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statens
invandrarverk (SIV), Utlänningsnämnden, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska Röda korset,
Svenska kyrkans församlingsnämnd och Sveriges kristna Råd - Sveriges
Frikyrkosamråd. Yttrande har dessutom kommit in från en enskild person.
Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid länsåklagar-
myndighetema i Stockholm, Göteborg och
Malmö. Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i
Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.
Svenska kyrkans församlingsnämnd har inget eget yttrande utan hänvisar
till yttrandet från Sveriges kristna råd, där Svenska kyrkan är representerad.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 10
100
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)*
dels att 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 2 kap. skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 1994/95:179
Bilaga 11
Föreslagen lydelse
2 kap.
5§
Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas.
En utlänning som vill ha uppe-
hållstillstånd i Sverige skall ha be-
viljats sådant tillstånd före inresan i
landet. Om ansökan om uppehålls-
tillstånd görs efter inresan får den
inte bifallas.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till asyl här,
2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem som
är stadigvarande bosatt i Sverige och
som han tidigare har sammanlevt
med utomlands, eller
3. det annars finns särskilda skäl.
(tredje stycket se vid 5 b §)
Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas
även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en
överenskommelse med främmande stat.
2. utlänningen av humanitära skäl
bör få bosätta sig här, eller
3. det är uppenbart att utlänningen
skulle ha fått uppehållstillstånd med
stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1
om utlänningen ansökt om tillstånd
från annat land än Sverige.
5a§
En ansökan om uppehållstillstånd
som avser förlängning av en på-
gående vistelse här för besök eller
annan tidsbegränsad vistelse får,
utan hinder av 5 § första stycket,
bifallas om utlänningen kan åberopa
vägande skäl för förlängningen.
1 Lagen omtryckt 1994:515.
101
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
Nuvarande lydelse
5 § tredje stycket
Om utlänningen skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får dock en an-
sökan om uppehållstillstånd från
honom bifallas bara om ansökan
grundar sig på omständigheter som
inte har prövats förut i ärendet om
hans avvisning eller utvisning och
om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars finns synnerliga
skäl av humanitär art.
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
5 b § BilaSa 11
Om en utlänning skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får en ansökan om
uppehållstillstånd från honom, utan
hinder av 5 § första stycket, bifallas
om ansökan grundar sig på om-
ständigheter som inte har prövats
förut i ärendet om hans avvisning
eller utvisning och om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars finns synnerliga
skäl av humanitär art.
6§
Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse visst slag eller vissa slag
av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
I fråga om arbetstillstånd tilläm- I fråga om arbetstillstånd tilläm-
pas 5 § första och andra stycket på pas 5 och 5 a §§ på motsvarande
motsvarande sätt. sätt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.
7 kap.
17 §
Ansökan om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ges in
till och prövas av Utlännings-
nämnden.
Ansökan om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 b § ges in till och
prövas av Utlänningsnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
102
I promemorian framhålls att den nuvarande utlänningslagen i fråga om
verkställighet av avlägsnandebeslut bygger på den mycket angelägna
principen att beslut av förvaltningsmyndigheter skall verkställas. Denna
grundläggande princip innebär att ett lagakraftvunnet beslut måste verkställas
innan en anknytning prövas i ett ärende om uppehållstillstånd. Denna princip
måste upprätthållas så långt som möjligt.
Undantag från huvudregeln bör dock kunna göras i något större
utsträckning än för närvarande. Det gäller framför allt i situationer när en
verkställighet skulle innebära att parterna under lång tid hindrades från att
träffas liksom då det annars föreligger mycket starka humanitära skäl, de
humanitära skälen avser ofta i praktiken främst den härvarande parten,
särskilt då det finns barn i förhållandet.
Om en utlänning skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som vunnit laga
kraft skall en s.k. ny ansökan från honom beviljas om det skulle strida mot
humanitetens krav att genomföra verkställigheten. En sådan lagändring bör
leda till att något fler ansökningar än i dag bifalls.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 12
103
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)2
dels att 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 2 kap. skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, av
följande lydelse.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5§
Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppe-
hållstillstånd görs eller prövas, får
ansökan inte bifallas.
En utlänning som vill ha uppe-
hållstillstånd i Sverige skall ha be-
viljats sådant tillstånd före inresan i
landet. Om ansökan om uppehålls-
tillstånd görs efter inresan får den
inte bifallas.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till asyl här,
2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem
som är stadigvarande bosatt i
Sverige och som han tidigare har
sammanlevt med utomlands, eller
3. det annars finns särskilda
skäl.
(tredje stycket se vid 5 b §)
Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas
även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en
överenskommelse med främmande stat.
2. utlänningen av humanitära skäl
bör få bosätta sig här, eller
3. det är uppenbart att utlänningen
skulle ha fått uppehållstillstånd med
stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1
om utlänningen ansökt om tillstånd
från annat land än Sverige.
5a§
En ansökan om uppehållstillstånd
som avser förlängning av en på-
gående vistelse härför besök eller
annan tidsbegränsad vistelse får,
utan hinder av 5 § första stycket, bi-
fallas om utlänningen kan åberopa
vägande skäl för förlängningen.
1 Endast ändringen i 2 kap. 5 b § behandlas i denna promemoria. Övriga
lagändringar ingick i den återkallade propositionen.
2 Lagen omtryckt 1994:515.
104
Nuvarande lydelse
5 § tredje stycket
Om utlänningen skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som
har vunnit laga kraft, får dock en
ansökan om uppehållstillstånd från
honom bifallas bara om ansökan
grundar sig på omständigheter
som inte har prövats förut i ärendet
om hans avvisning eller utvisning
och om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars finns synnerliga
skäl av humanitär art.
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95: 179
5b§ Bilaga 13
Om en utlänning skall avvisas
eller utvisas enligt ett beslut som har
vunnit laga kraft, får en ansökan om
uppehållstillstånd från honom, utan
hinder av 5 § första stycket, bifallas
om ansökan grundar sig på om-
ständigheter som inte har prövats
förut i ärendet om hans avvisning
eller utvisning och om
1. utlänningen har rätt till asyl
här, eller
2. det annars skulle strida mot
humanitetens krav att genomföra
verkställigheten av awisningen eller
utvisningen
6§
Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse visst slag eller vissa slag
av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
I fråga om arbetstillstånd tilläm- I fråga om arbetstillstånd tilläm-
pas 5 § första och andra stycket på pas 5 och 5 a §§ på. motsvarande
motsvarande sätt. sätt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.
7 kap.
17 §
Ansökan om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ges
in till och prövas av Utlännings-
nämnden.
Ansökan om uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 b § ges in till och prö-
vas av Utlänningsnämnden.
Denna lag träder i kraft den OO xxx 1995.
105
Prop. 1994/95: 179
Bilaga 14
Efter remiss har yttrande över promemorian avgivits av Riksdagens ombuds-
män (JO), Justitiekanslem (JK), Kammarrätten i Jönköping, Rikspolis-
styrelsen (RPS), Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering, Statens invandrarverk (SIV), Utlänningsnämnden,
Sveriges advokatsamfund, Svenska röda korset, Svenska kyrkans för-
samlingsnämnd, Rädda Barnen, Sveriges Kristna Råd, Svenska flykting-
rådet, Caritas och Föreningen Återföreningen.
Yttrande har vidare avgivits av Flyktinggruppernas och Asyl-
kommittéernas Riksråd (FARR).
106
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)*
dels att 7 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken före 7 kap. 10 § skall utgå,
dels att 2 kap. 4 och 11 §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 3 §,
6 kap. 1 och 9 §§ samt 8 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 4 b § och 7 kap.
18 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller
som annars har särskild anknytning till Sverige,
2. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller
3. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning
ordnad på något annat sätt.
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Vid prövningen av en ansökan
om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänning-
en kan förväntas föra en hederlig
vandel.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 15
2 kap.
4b§
Om det med hänsyn till utlän-
ningens vandel råder tveksamhet om
uppehållstillstånd bör beviljas, får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ges
under en prövotid.
11 §2
Om utlänningen har rest in i landet,
1. om han inte försörjer sig på ett
ärligt sätt eller bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd,
får ett uppehållstillstånd återkallas
1. om han bedriver sådan verk-
samhet som kräver arbetstillstånd
utan att ha sådant tillstånd,
* Lagen omtryckt 1994:515.
2 Senaste lydelse 1994:1696.
107
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. om han handlat på ett sådant
sätt att det finns allvarliga anmärk-
ningar mot hans vandel, eller
2. om han på grund av ett tidigare
ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas
komma att begå brott i Sverige eller i
något annat nordiskt land, eller
3. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat
Återkallelse enligt första stycket
får endast ske om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt
här i två år med uppehållstillstånd.
Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd får återkallas för de ut-
länningar som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES) även i andra fall än de som anges i första stycket.
nordiskt land.
Återkallelse enligt första stycket
får ske endast om frågan har väckts
innan utlänningen har varit bosatt här
i tre år med uppehållstillstånd.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 15
3 kap.
4§
En utlänning som avses i 1 § har rätt till asyl.
Asyl får dock vägras om
1. det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet
eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl,
2. det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 finns
särskilda skäl att inte bevilja asyl.
2. det beträffande en utlänning
som omfattas av 1 § 2 eller 3 på
grund av brottslighet eller annan sär-
skild anledning finns skäl att inte be-
vilja asyl,
3. utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och
kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskommelse
mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte
kommer att beviljas uppehållstillstånd där,
4. utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i
ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot för-
följelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller
till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han inte
har motsvarande skydd, eller
5. utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är
skyddad på det sätt som anges i 4.
Regeringen får föreskriva undantag från andra stycket 4 för de fall då
utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att
få sin ansökan om asyl prövad här.
4 kap.
2§
En utlänning får vidare avvisas
1. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa,
108
Nuvarande lydelse
2. om han tänker söka sitt uppe-
hälle i Sverige eller i något annat
nordiskt land och det kan antas att
han inte kommer att försörja sig på
ett ärligt sätt eller att han kommer att
bedriva sådan verksamhet som
kräver arbetstillstånd utan att ha
sådant tillstånd,
3. om han på grund av tidigare
ådömt frihetsstraff eller någon annan
särskild omständighet kan antas
komma att begå brott i Sverige eller i
något annat nordiskt land,
Föreslagen lydelse
2. om det kan antas att han under
sin vistelse i Sverige eller i något
annat nordiskt land inte kommer att
försörja sig på ett ärligt sätt eller att
han kommer att bedriva verksamhet
som kräver arbetstillstånd utan att ha
Prop. 1994/95:179
Bilaga 15
sådant tillstånd,
3. om han på grund av tidigare
ådömt frihetsstraff, vad som annars
är känt om hans person eller någon
annan särskild omständighet kan
antas komma att begå brott i Sverige
eller i något annat nordiskt land,
4. om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelse-
verksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller
5. om det med stöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sank-
tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.
En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den cen-
trala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att han
annars beger sig till det landet.
Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter ut-
länningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering eller
uppehållstillstånd.
6§
Om en ansökan om uppehållstill-
stånd avslås eller ett uppehållstill-
stånd återkallas medan utlänningen
befinner sig i Sverige skall samtidigt
beslut meddelas om avvisning eller
utvisning, om inte synnerliga skäl
talar mot detta.
5 kap.
3§
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd får Statens in-
vandrarverk eller polismyndigheten
ta hand om hans pass eller annan
identitetshandling i avvaktan på att
han får tillstånd att vistas här eller
lämnar landet.
Om en ansökan om uppehållstill-
stånd avslås eller ett uppehållstill-
stånd återkallas medan utlänningen
befinner sig i Sverige skall samtidigt
beslut meddelas om avvisning eller
utvisning, om inte särskilda skäl
talar mot detta.
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd får Utlännings-
nämnden, Statens invandrarverk
eller polismyndigheten ta hand om
hans pass eller annan identitets-
handling i avvaktan på att han får till-
stånd att vistas här eller lämnar
landet
9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 179
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
Polismyndigheten får i samband Bilaga 15
med verkställigheten av ett beslut om
avvisning eller utvisning ta hand om
en sådan handling i avvaktan på att
verkställigheten kan ske.
6
För utredning i samband med in-
resa eller utresa eller i samband med
kallelse eller hämtning enligt 5 kap.
6 § får en utlänning hållas kvar,
dock inte längre än nödvändigt och
inte i något fall längre än sex tim-
mar, om inte beslut har meddelats
om förvar enligt 2 eller 3 §.
kap.
1 §
En utlänning är skyldig att stanna
kvar för utredning i samband med in-
resa eller utresa eller i samband med
kallelse eller hämtning enligt 5 kap. 6
§, dock inte längre än nödvändigt
och inte i något fall längre än sex
timmar, om inte beslut har meddelats
om förvar enligt 2 eller 3 §.
Beslut om förvar eller uppsikt
fattas av den myndighet som hand-
lägger ett ärende om uppehållstill-
stånd, avvisning eller utvisning. I
ärenden som handläggs av regering-
en får det statsråd, som har till upp-
gift att föredra ärenden enligt denna
lag, under handläggningen besluta
om förvar eller uppsikt. Beslut att ta
eller hålla kvar någon i förvar kan
inte fattas av regeringen. Mot-
svarande gäller beträffande uppsikt.
Den verkställande myndigheten
fattar beslut omförvar eller uppsikt,
när ett beslut om avvisning eller
utvisning har lämnats till myndig-
heten för verkställighet.
Utan hinder av första stycket får
ett beslut om förvar eller uppsikt
meddelas av Statens invandrarverk i
ett ärende där handlingarna ännu inte
har sänts över till Utlänningsnämn-
den och av en polismyndighet i ett
ärende där handlingarna inte har
överlämnats till Invandrarverket.
Beslut om förvar eller uppsikt
fattas av den myndighet som hand-
lägger ärendet.
Handläggande myndighet är
1 polismyndigheten
a) från det att begäran om inresa
eller ansökan om uppehållstillstånd
görs och till dess ärendet tagits emot
av Statens invandrarverk eller utlän-
ningen lämnat landet,
b) i och med att ett beslut om av-
visning eller utvisning tas emot för
verkställighet, även om en sådan an-
sökan som avses i 2 kap. 5 § tredje
stycket görs,
2 Statens invandrarverk i och
med att ärendet tas emot och till dess
att beslut har fattats; överklagas be-
slutet eller får det verkställas trots att
det inte vunnit laga kraft eller på
annan grund är verket handläggande
myndighet till dess ärendet tagits
emot av Utlänningsnämnden respek-
tive polismyndigheten, och
3 Utlänningsnämnden i och
med att ärendet tas emot och till dess
att beslut fattats och beslutet, i före-
kommandefall, tagits emot av polis-
myndigheten för verkställighet.
110
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
När ett ärende tagits emot i det Bilaga 15
departement som har till uppgift att
bereda frågor som avses i denna lag,
anses regeringen som handläggande
myndighet. Beslut i frågor om förvar
eller uppsikt fattas av det statsråd
som har att föredra ärendet. Beslut
att ta eller hålla någon i förvar kan
inte fattas av regeringen. Motsvar-
ande gäller beträffande uppsikt.
I ett ärende där beslut om inhibi-
tion kan meddelas med stöd av
8 kap. 10 § första eller andra stycket
skall Utlänningsnämnden respektive
regeringen inte anses som handägg-
ande myndighet innan beslut om in-
hibition meddelats.
Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning i
förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta den
handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke skall
skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och denna
myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt
skall fortsätta att gälla.
7 kap.
18 §
Har en utlänning lämnat oriktiga
uppgifter om sitt namn, sin nationali-
tet eller annan omständighet av be-
tydelse i identitetshänseende och har
beslut fattats på grundval av dessa
uppgifter får den myndighet som
fattat beslutet besluta om rättelse.
8 kap.
7§
En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas även om det har
överklagats.
Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning får verkställas
fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjd-
förklaring.
111
Nuvarande lydelse
Verkställighet får också ske om
utlänningen har avgett nöjdförklar-
ing beträffande en domstols dom
eller beslut om utvisning på grund
av brott och åklagaren medger det.
Verkställighet av utvisningen får
dock inte ske förrän en ådömd
fängelsepåföljd har avtjänats eller
verkställigheten av den har flyttats
över till ett annat land.
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
Verkställighet får också ske om Bilaga 15
utlänningen har avgett nöjdförklaring
beträffande en domstols dom eller
beslut om utvisning på grund av
brott och åklagaren medger det.
Ett beslut om avvisning eller
utvisning får inte verkställas förrän
en ådömd fängelsepåföljd har av-
tjänats eller verkställigheten av den
har flyttats över till ett annat land.
Har allmänt åtal väckts mot ut-
länningen får ett beslut om avvisning
eller utvisning inte verkställas förrän
åtalet prövats eller lagts ned.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
112
Härigenom föreskrivs att 6 och 12 §§ lagen (1950:382)* om svenskt
medborgarskap skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Utlänning, som
Föreslagen lydelse
6 §2
1. fyllt aderton år;
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket; samt
3. fört en hederlig vandel, kan på
ansökan upptagas till svensk med-
borgare (naturaliseras).
Finnes det medföra gagn för riket
att sökanden upptages till svensk
medborgare eller har sökanden förut
ägt svenskt medborgarskap eller är
sökanden gift med svensk med-
borgare eller föreligga eljest med
hänsyn till sökandens förhållanden
särskilda skäl för dennes upp-
tagande till svensk medborgare, må
naturalisation beviljas, även om de i
första stycket stadgade villkoren
icke äro uppfyllda.
Frågor om naturalisation prövas
av Statens invandrarverk. Rege-
ringen avgör dock om naturalisation
skall beviljas på grund av att det är
till gagn för riket.
Förlorar sökande, som har ut-
ländskt medborgarskap, ej detta i
och med sin naturalisation utan
fordras härför medgivande av den
utländska statens regering eller
annan myndighet, må som villkor
för medborgarskapets förvärvande
stadgas, att sökanden inför Statens
invandrarverk inom viss tid styrker
att dylikt medgivande lämnats.
Utlänning kan på ansökan tas upp
till svensk medborgare (naturali-
seras) om han
1. fyllt arton år,
2. sedan fem år eller, i fråga om
dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har
hemvist här i riket, samt
3. fört och kan förväntas komma
att föra en hederlig vandel.
Även om dessa villkor inte är
uppfyllda kan naturalisation beviljas,
- om det är till gagn för landet att
sökanden blir svensk medborgare,
- om den sökande tidigare har
varit svensk medborgare eller är gift
med en svensk medborgare, eller
- om det med hänsyn till den
sökandes förhållanden finns sär-
skilda skäl för ett svenskt med-
borgarskap.
Frågor om naturalisation prövas
av Statens invandrarverk. Rege-
ringen avgör dock om naturalisation
skall beviljas på grund av att det är
till gagn för landet.
Om en sökande med utländskt
medborgarskap inte förlorar det i och
med sin naturalisation utan krävs det
för detta ett medgivande av den
utländska statens regering eller
någon annan myndighet, kan det
som villkor för att få medborgar-
skapet anges att den sökande inför
Statens invandrarverk inom viss tid
styrker att ett sådant medgivande
lämnats.
* Lagen omtryckt 1984:682.
2 Senaste lydelse 1991:1574.
113
Nuvarande lydelse
I ett beslut om naturalisation skall
det bestämmas huruvida naturalisa-
tionen skall omfatta även sökandens
ogifta barn under aderton år.
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179
I ett beslut om naturalisation skall Bilaga 15
det bestämmas huruvida naturalisa-
tionen skall omfatta även sökandens
ogifta barn under arton år.
12 §3
Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas till Utlän-
ningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket.
Beslut av en länsstyrelse, Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden
enligt 11 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Utlänningsnämndens beslut får
inte överklagas i andra fall än som
avses i andra stycket.
Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket ut-
länningslagen (1989:529).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
3 Senaste lydelse 1995:11.
114
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-02-20
Närvarande: Justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad,
Enligt en lagrådsremiss den 9 februari 1995 (Arbetsmarknadsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
2 kap.
4§
De föreslagna ändringarna i utlänningslagen avser främst den betydelse som i
ärenden om uppehållstillstånd skall tillmätas frågan om utlänningen kan för-
väntas iaktta ett skötsamt levnadssätt. I den föreslagna bestämmelsen används
härvid termen vandel. I det nya tredje stycket i förevarande paragraf anges
sålunda att vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt para-
grafen skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
Ordet vandel måste numera betraktas som något ålderdomligt. Det framstår
också säkerligen för många som svårförståeligt. Beskrivningen i förvarande
bestämmelse är dessutom för snäv på så sätt att det inte torde vara avsett att
endast kräva att utlänningen skall vara hederlig. Han skall också vara skötsam
i sitt levnadssätt. Med hänsyn till vad nu sagts förordar Lagrådet att be-
stämmelsen ges den lydelsen att utlänningen kan förväntas "leva skötsamt och
hederligt".
Om termen vandel utmönstras i förevarande paragraf, bör följdändringar
göras i 4 b och 11 §§.
4b§
I denna paragraf, som är ny, föreskrivs att, om det med hänsyn till utlän-
ningens vandel råder tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas, ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för ges under en prövotid.
Vad som i bestämmelsen sägs om prövotid har inte föranlett andra
föreskrifter om innebörden därav, t ex om vad utlänningen har att iaktta under
sådan tid. Det ligger i sakens natur att. när frågan om uppehållstillstånd tas
Prop. 1994/95:179
Bilaga 16
115
upp till omprövning vid utgången av den tid för vilken det tidsbegränsade
tillståndet har gällt, vad som blir känt om utlänningens förhållanden under
denna tid skall beaktas. Enligt den allmänna motiveringen förhåller det sig
dessutom så, att skäl att meddela tidsbegränsat uppehållstillstånd främst
föreligger när omständigheterna är sådana att uppehållstillstånd borde vägras
men det för tillfället inte är möjligt att verkställa ett avlägsnandebeslut; i
sådana fall torde det inte finnas anledning att utlänningen skall vara under-
kastad en prövotid.
På grund av det anförda förordar Lagrådet att orden "under en prövotid"
får utgå ur bestämmelsen.
Om vad Lagrådet i det föregående har föreslagit beträffande 4 § godtas,
bör vidare ordet vandel i förevarande paragraf bytas ut mot "förväntade
levnadssätt".
H§
I denna paragraf, som reglerar frågan om återkallelse av uppehållstillstånd då
utlänningen har rest in i landet, anges i första stycket 2 i förslaget att
tillståndet får återkallas, om han handlat på ett sådant sätt att det finns
allvarliga anmärkningar mot hans vandel.
Om termen vandel i föregående bestämmelse ersätts av andra uttryck enligt
vad Lagrådet har förordat, bör samma ord i förevarande bestämmelse bytas ut
mot "levnadssätt".
3 kap.
4§
Enligt paragrafens andra stycke 2 i dess nuvarande lydelse får asyl vägras om
det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 1 och 3 finns särskilda skäl
att inte bevilja asyl. I lagrådsremissen föreslås att orden "finns särskilda skäl"
ändras till "på grund av brottslighet eller annan anledning finns skäl".
Av författningskommentaren kan utläsas att syftet med lagändringen är att
det lagtexten uttryckligen skall framgå att asyl i vissa fall kan vägras om
utlänningen gjort sig skyldig till brott. Som den föreslagna bestämmelsen
utformats innebär den att möjligheterna att vägra asyl vidgas betydligt. Enligt
vad som upplysts vid lagrådsföredragningen har detta dock inte varit
avsikten. Bestämmelsen bör därför utformas så att det för att vägra asyl
alltjämt krävs att det finns särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vidare bör
bestämmelsen jämkas i redaktionellt hänseende.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att förevarande paragrafs
andra stycke 2 ges följande lydelse:" det beträffande en utlänning som
omfattas av 1 § 1 eller 3 på grund av brottslighet eller någon annan
omständighet finns särskilda skäl att inte bevilja asyl."
Prop. 1994/95:179
Bilaga 16
116
6 kap.
Prop. 1994/95:179
Bilaga 16
I paragrafen föreskrivs i dag att en utlänning får hållas kvar högst viss tid för
utredning bl.a. i samband med inresa eller utresa. Enligt det remitterade
förslaget skall det i stället föreskrivas att en utlänning i samma situationer och
med samma tidsbegränsning är skyldig att stanna kvar för utredning.
Avsikten med ändringen är enligt författningskommentaren att klart markera
att en utlännings skyldighet att stanna kvar för utredning inte är att anse som
någon form av frihetsberövande som kräver särskilt beslut.
Lagrådet vill för sin del inte motsätta sig att paragrafen omarbetas så att det
uttryckligen anges att utlänningen har en skyldighet att under angivna förut-
sättningar stanna kvar för utredning under högst viss tid. Efter en sådan
ändring torde det stå helt klart bl.a. att det i normalfallet - då utlänningen full-
gör denna skyldighet - inte behövs något särskilt beslut om tvångs-
ingripande. Enligt Lagrådets mening bör det emellertid även i fortsättningen
klart framgå av paragrafen att en utlänning som vägrar att stanna kvar för
utredning i enlighet med bestämmelserna får kvarhållas. Det rör sig ju i sådant
fall om ett frihetsberövande (se t.ex. betänkandet, SOU 1975:75, Medborger-
liga fri- och rättigheter s. 337 f). Det är mot den bakgrunden angeläget att
befogenheten att kvarhålla utlänningen erhåller ett klart och otvetydigt lagstöd
(jfr 2 kap. 8 och 12 §§ regeringsformen).
I enlighet med det sagda bör den föreslagna bestämmelsen kompletteras
med en andra mening av förslagsvis följande lydelse:
"Vägrar utlänningen att fullgöra denna skyldighet, får han kvarhållas."
7 kap.
18 §
I denna paragraf, som är ny, har tagits upp en bestämmelse om rättelse av
beslut med 390 kap. 13 § tredje stycket rättegångsbalken som förebild. I
bestämmelsen föreskrivs att, om en utlänning har lämnat oriktiga uppgifter
om sitt namn, sin nationalitet eller annan omständighet av betydelse i
identitetshänseende och beslut har fattats på grundval av dessa uppgifter, den
myndighet som fattat beslutet får besluta om rättelse.
Lagrådet har inte någon erinran mot att myndigheter, som har meddelat
beslut i utlänningsärenden, ges befogenhet att i efterhand själva rätta uppgift
om utlänningens identitet i beslutet, i fall det visar sig att uppgiften som denne
har lämnat härom var oriktig. Vad som anförts i den allmänna motiveringen i
remissen (s. 50) kan emellertid uppfattas som om bestämmelsen är avsedd att
ge myndigheterna rätt att ändra sina beslut i sak. Där ange sålunda bl.a. att det
är angeläget att kunna få bort felaktiga beslut ur olika register och förteck-
ningar samt att det inte bör möta något hinder mot att "i denna situation" låta
en myndighet undanröja lagakraftvunna beslut som den själv har fattat. Det i
bestämmelsen använda uttryckssättet "har beslut fattats på grundval av dessa
uppgifter" ger också visst stöd för nämnda uppfattning.
117
Med anledning härav vill Lagrådet framhålla att bestämmelsen inte ger Prop. 1994/95: 179
utlänningsmyndighetema annan befogenhet än att rätta oriktiga identitets- Bilaga 16
uppgifter. Om uppdagandet av rätta förhållandet angående en utlännings
identitet anses böra medföra ändring i sak av det meddelade beslutet, måste
till stöd härför åberopas någon annan bestämmelse.
Den föreslagna bestämmelsen bör jämkas i förtydligande syfte och kan
förslagsvis ges följande lydelse:
"Har en utlänning lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin nationalitet eller
annan omständighet av betydelse för hans identitet och har uppgiften tagits in
1 en myndighets beslut, får myndigheten besluta om rättelse."
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om upptagande av utlänning till svensk
medborgare (naturalisation). I första stycket 3 anges att utlänning kan på
ansökan naturaliseras om han fört en hederlig vandel. I lagrådsremissen
föreslås att bestämmelsen ändras så att det krävs att utlänningen "fört och kan
förväntas komma att föra en hederlig vandel".
Lagrådet har i anslutning till granskningen av förslaget till ändring av
2 kap. 4 § utlänningslagen anfört, att ordet vandel numera måste betraktas
som något ålderdomligt, och har föreslagit att uttrycket "föra en hederlig
vandel” byts ut mot "leva skötsamt och hederligt". Enligt Lagrådets mening
bör också i lagen om svenskt medborgarskap ordet vandel utmönstras.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att första stycket 3 i
förevarande paragraf ges följande jämkade lydelse:
"3. har levt skötsamt och hederligt och kan förväntas även i framtiden
iaktta ett sådant levnadssätt."
118
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)*
dels att 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse,
dels att det i 2 kap. skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
5§
Prop. 1994/95:179
Bilaga 17
Om utlänningen befinner sig i
Sverige när ansökan om uppehålls-
tillstånd görs eller prövas, får an-
sökan inte bifallas.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till asyl här,
2. utlänningen skall återförena
sig med en nära familjemedlem som
är stadigvarande bosatt i Sverige och
som han tidigare har sammanlevt
med utomlands, eller
3. det annars finns särskilda skäl,
(tredje stycket se vid 5 b §)
En utlänning som vill ha uppe-
hållstillstånd i Sverige skall ha
beviljats ett sådant tillstånd före
inresan i landet. Om ansökan om
uppehållstillstånd görs efter inresan
får den inte bifallas.
2. utlänningen av humanitära skäl
bör få bosätta sig här, eller
3. det annars finns synnerliga
skäl.
Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får
bifallas även i andra fall än som
anges i andra stycket, om det följer
av en överenskommelse med främ-
mande stat.
Trots första stycket får uppe-
hållstillstånd beviljas med stöd av 2
kap. 4 § första stycket 1 om det är
uppenbart att utlänningen skulle ha
fått uppehållstillstånd om han ansökt
om tillstånd från något annat land än
Sverige.
Regeringen får föreskriva att en
ansökan om uppehållstillstånd får bi-
fallas även i andra fall än som anges
i andra och tredje stycket, om det
följer av en överenskommelse med
främmande stat.
1 Lagen omtryckt 1994:515.
119
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1994/95:179 5 a § Bilaga 17 En ansökan om uppehållstillstånd |
|
5 § tredje stycket Om utlänningen skall avvisas 1. utlänningen har rätt till asyl 2. det annars finns synnerliga |
5b§ Om en utlänning skall avvisas 1. utlänningen har rätt till asyl 2. det annars skulle strida mot |
6§
Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller vissa
slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
|
I fråga om arbetstillstånd tilläm- |
I fråga om arbetstillstånd tilläm- |
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.
7 kap.
17 §
|
Ansökan om uppehållstillstånd |
Ansökan om uppehållstillstånd |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
120
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-02-28
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 23 februari 1995(Arbetsmarknadsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
2 kap.
5§
Enligt paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse får en ansökan om
uppehållstillstånd inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när
ansökan görs eller prövas. I lagrådsremissen föreslås att första stycket skall
bestå av två meningar. Enligt den första skall en utlänning som vill ha uppe-
hållstillstånd i Sverige ha beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet.
Enligt den andra meningen får ansökan om uppehållstillstånd inte bifallas om
den görs efter inresan.
Lagrådet noterar här att den nya andra meningen inte innehåller någon
motsvarighet till det nuvarande förbudet mot att bifalla en ansökan, om utlän-
ningen befinner sig i Sverige när ansökan prövas. Såvitt framgår av lagråds-
remissen är emellertid någon ändring i detta avseende inte avsedd. Mot den
bakgrunden bör andra meningen ändras i förtydligande syfte. Avfattningen av
första meningen bör jämkas redaktionellt.
Med hänvisning till det anföra förordar Lagrådet att första stycket ges
följande lydelse:
"En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall utverka ett
sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte
bifallas efter inresan."
Lagrådet vill påpeka att denna lydelse av andra meningen medger att en an-
sökan som har gjorts medan utlänningen är i Sverige kan bifallas, om utlän-
ningen har lämnat landet när ansökningen prövas. Om en sådan tillämpning
inte skulle vara önskvärd, bör lydelsen jämkas till närmare överensstämmelse
med den nuvarande bestämmelsen.
Om första stycket ändras i enlighet med Lagrådets förslag bör även det nya
tredje stycket ges ändrad avfattning. Lagrådet förordar att tredje stycket ges
följande lydelse.
"Vad som föreskrivs i första stycket hindrar inte heller att uppehållstill-
stånd beviljas med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1, om det är uppenbart att
utlänningen skulle ha fått uppehållstillstånd om prövningen hade skett före
inresan i Sverige."
Prop. 1994/95:179
Bilaga 18
121
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995
Prop. 1992/93: 179
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallen, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson,
Tham, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Leif Blomberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:179 Ändringar i utlänningslagen
(1989:529).
122
gotab 48209, Stockholm 1995