Prop.
1994/95:172
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1995
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Göran Persson
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås tillägg till de normgivningsbemyndiganden som
finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag. Tilläggen avser beräkningen av
kapitalbasen och av kapitalkravet för kreditrisker. Vidare föreslås en
justering av ett normgivningsbemyndigande i lagen (1983:890) om
allemanssparande och en ändring av en bestämmelse i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder som begränsar värdepappersfonders innehav av
andelar i andra fonder. Den sistnämnda ändringen, som är en anpassning
till EG-reglema om fondföretag, innebär att placeringsbegränsningen
utsträcks till att omfatta även andelar i sådana utländska fondföretag som
drivs i bolagsform (investeringsbolag).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 172
Prop. 1994/95:172
1 Förslag till riksdagsbeslut.........................3
2 Lagtext ....................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande........................4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder ......................5
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag..................7
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2015) om
ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse .....8
3 Ärendet och dess beredning........................9
4 Ändringar i reglerna om kapital täckning ...............10
5 Ändring i lagen om allemanssparande.................13
6 Ändring i lagen om värdepappersfonder................13
7 Ikraftträdande m.m............................14
8 Författningskommentar .........................15
8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890)
om allemanssparande.......................15
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder .....................15
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag.................16
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2015)
om ändring i lagen (1991:981) om värdepappers-
rörelse ...............................17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
Rättsdatablad
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
Prop. 1994/95:172
1. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
3. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
4. lag om ändring i lagen (1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.
1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 172
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:172
Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
29
Riksgäldskontoret svarar för admi-
nistration och kontroll av allemans-
sparandet och får meddela de före-
skrifter som behövs härför.
Föreslagen lydelse
§
Riksgäldskontoret svarar för admi-
nistration och kontroll av allemans-
sparandet. Regeringen eller, rfter
regeringens bemyndigande, Riks-
gäldskontoret får meddela närmare
föreskrifter om denna administra-
tion och kontroll.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
'Lagen omtryckt 1986:522.
Härigenom föreskrivs att 22 och 23 §§ lagen (1990:1114) om värde-
pappersfonder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
I en värdepappersfond får upp till
5 procent av fondens värde ingå
andelar i andra fonder. Om en
sådan fond förvaltas av samma
fondbolag som den egna fonden
eller av en förvaltare som direkt
eller indirekt har samma ledning
eller ägare som det egna fond-
bolaget, får andelarna innehas bara
efter tillstånd av Finansinspek-
tionen. Sådant tillstånd får lämnas
endast om den andra fonden, i en-
lighet med sina fondbestämmelser,
är inriktad på placeringar inom ett
visst geografiskt område eller en
viss ekonomisk sektor.
Om fonderna har sådan anknyt-
ning till varandra som anges i
första stycket, får förvaltaren inte
ta ut någon avgift för förvärv, för-
valtning eller inlösen av andelarna.
I en värdepappersfond får upp till
5 procent av fondens värde ingå
andelar i andra värdepappersfonder
eller i utländska fondföretag. Om
en sådan fond eller sådant fond-
företag förvaltas av samma för-
valtare som den egna fonden eller
av en förvaltare som direkt eller
indirekt har samma ledning eller
ägare som det egna fondbolaget,
får andelarna innehas bara efter
tillstånd av Finansinspektionen.
Sådant tillstånd får lämnas endast
om den andra fonden eller det ut-
ländska fondföretaget, i enlighet
med sina fondbestämmelser, har en
inriktning på placeringar inom ett
visst geografiskt område eller en
viss ekonomisk sektor.
Om värdepappersfonden har
sådan anknytning till den andra
fonden eller det utländska fondföre-
taget som anges i första stycket,
får förvaltaren inte ta ut någon
avgift för förvärv, förvaltning eller
inlösen av andelarna.
23 §2
Tillgångarna enligt 19 § får inte överstiga
1. för aktier, 5 procent av röstvärdet för samtliga av emittenten
utfärdade aktier,
2. för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av emitten-
tens utestående lån om de inte är utfärdade eller garanterade av en stat,
en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom
EES eller av något allmänt internationellt organ i vilket ett eller flera
länder inom EES är medlemmar,
3. för andelar i andra fonder, 10 3. för andelar i andra värde-
procent av andelarna i fonden. pappersfonder eller i utländska
'Senaste lydelse 1992:1320.
2Senaste lydelse 1992:1320.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fondföretag, 10 procent av an-
delarna i fonden eller det utländska
fondföretaget.
Om ett fondbolag förvaltar fler värdepappersfonder gäller bestäm-
melserna i första stycket 1 om röstvärdesbegränsning det sammanlagda
aktieinnehavet i fondema.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 § lagen (1994:2004) om kapital-
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
17 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
skall meddela närmare föreskrifter om
1. beräkningen av sådana kapi- 1. hur kapitalbasen skall beräk-
talandelar som avses i 2 kap. 6 § nas enligt 2 kap. 6 och 7 §§,
andra stycket B och C,
2. vilka poster som får räknas till kapitalbasen enligt 2 kap. 8 § och
omfattningen av dessa samt vilka icke likvida tillgångar som skall räknas
av från kapitalbasen enligt samma paragraf,
3. hur posterna skall värderas 3. beräkning av kapitalkraven
vid bestämmandet av kapitalkravet enligt 3 kap. 1 och 2 §§,
enligt 3 kap. 1 § tredje stycket,
4. vilka poster som skall ingå i handelslagret enligt 4 kap. 1 § och om-
fattningen av dessa,
5. beräkning av kapitalkraven enligt 4 kap. 2-8 §§,
6. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts
exponeringar enligt 5 kap. 1 och 3 §§,
7. hur konsolidering skall ske och hur kapitalbasen skall beräknas
enligt 6 kap. 6-9 §§,
8. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller
information som skall lämnas enligt 5 §,
9. omfattningen och fullgörandet av rapporteringsskyldigheten enligt
11 §•
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Prop. 1994/95:172
Härigenom föreskrivs att punkten 1 i ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:2015) om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 1 kap. 1 § tredje stycket och
3 b §, 5 kap. 2 §, de ändrade be-
teckningarna av 3 kap. 7 § a och
5 kap. 5 § samt upphävandet av
3 kap. 7 § och 5 kap. 2-4 §§, den
1 januari 1995 och i övrigt den
1 januari 1996.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 1 kap. 1 § tredje stycket och
3 b §, 5 kap. 2 §, de ändrade
beteckningarna av 3 kap. 7 § a och
5 kap. 5 § samt upphävandet av
3 kap. 7 § och 5 kap. 2-4 §§, den
1 januari 1995, i fråga om 5 kap.
1 § första stycket den 1 juli 1995
och i övrigt den 1 januari 1996.
Prop. 1994/95:172
Lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag innehåller nya bestämmelser om kapital-
täckning för marknadsrisker, stora exponeringar och tillsyn över finan-
siella företagsgrupper (prop. 1994/95:50, bet. 1994/95:NU12, rskr.
1994/95:164). I lagen ingår även bestämmelser om kapitaltäckning för
kreditrisker, som förts över från andra lagar. Bestämmelserna om kapital-
täckning för kreditrisker samt bestämmelserna om stora exponeringar och
tillsyn över finansiella företagsgrupper - utom i de delar som rör mark-
nadsrisker - trädde i kraft den 1 januari 1995. Lagens bestämmelser i
övrigt träder i kraft den 1 januari 1996.
Propositionen om nya kapitaltäckningsregler m.m. (1994/95:50) byggde
på en inom Finansdepartementet utarbetad promemoria, Ändringar i lag-
stiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning av nya
EG-direktiv, m.m. (Ds 1994:78). Promemorian hade remissbehandlats.
Kapitaltäckningslagen innehåller allmänna och övergripande bestämmel-
ser om bl.a. kapitaltäckning. I lagen finns bemyndiganden för regeringen
eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen att meddela föreskrifter
som kompletterar lagreglerna i skilda frågor. Föreskriftsrätten har i sin
helhet delegerats till Finansinspektionen. Det har emellertid visat sig att
föreskriftsrätten inte är tillräcklig för att fylla ut lagens bestämmelser om
kapitalbas och om kapitalkrav för kreditrisker i alla de avseenden som be-
hövs för att nå överensstämmelse med gällande EG-direktiv.
I detta ärende behandlas vidare ett tillägg till ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:2015) om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse och en ändring av ett normgivnings-
bemyndigande i lagen (1983:890) om allemanssparande. Slutligen tas upp
en ändring av en bestämmelse i lagen (1990:1114) om värdepappersfond-
er som innehåller begränsningar för värdepappersfonder att placera sina
tillgångar i andelar utgivna av andra fonder.
Riksbanken, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Fondbolagens
Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen
har beretts tillfälle att komma in med synpunkter på ett utkast till denna
proposition.
Lagrådet
Förslaget om ändring i lagen om värdepappersfonder fäller inom Lag-
rådets granskningsområde. Förslaget är emellertid av sådan beskaffenhet
att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet be-
höver därför inte inhämtas över förslaget.
Prop. 1994/95:172
Regeringens förslag: Normgivningsbemyndigandena i lagen
(1994:2004) om kapital täckning och stora exponeringar för kredit-
institut och värdepappersbolag kompletteras med bemyndiganden för
regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen att med-
dela närmare föreskrifter om beräkning av kapitalbasen och av
kapitalkravet för kreditrisker.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:2015) om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
justeras så att bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket värdepappers-
rörelselagen träder i kraft den 1 juli 1995.
Bakgrund: Bestämmelser om kapitaltäckning för kreditrisker infördes
år 1990 i de lagar som då reglerade banker, finansbolag, fondkommis-
sionsbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut (prop. 1989/90:43, bet.
1989/90:NU15, rskr. 1989/90:103, SFS 1989:1086-1095). Dessa bestäm-
melser byggde på av Baselkommittén för banktillsyn år 1988 presenterade
rekommendationer om gemensamma kapitaltäckningsregler för interna-
tionellt verksamma banker samt på de förslag till kapitaltäckningsregler
som då fanns inom EG. Bestämmelserna om kapitaltäckning för kredit-
risker innebär att ett företag skall ha ett visst lägsta kapital (kapitalbas)
i förhållande till den kreditrisk som är förenad med företagets tillgångar
och åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). I bestämmelserna be-
skrivs dels kapitalbasens sammansättning och beräkning, dels den
närmare beräkningen av kapitalkravet för kreditrisker, dvs. riskklassifice-
ring och värdering av ett företags placeringar.
Enligt dessa äldre bestämmelser fanns möjlighet för regeringen att be-
myndiga Finansinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt
lag ankom på regeringen beträffande bl.a. riskklassificeringen och vär-
deringen av ett företags placeringar.
Vid årsskiftet 1994/95 fördes de bestämmelser om kapitaltäckning för
kreditrisker som då - enligt olika författningar - gällde för banker,
kreditmarknadsbolag, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappers-
bolag över till den nya lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag. I samband därmed gjordes vissa
smärre ändringar i bestämmelsernas lydelse. Bland annat ändrades ter-
minologin för att bättre spegla de tillgångar och åtaganden som fordrar
kapitaltäckning. Vidare gjordes vissa justeringar i lagtexten vad gäller in-
delningen av tillgångarna och åtagandena i olika riskgrupper för att nå
överensstämmelse med bestämmelserna om riskviktning i artiklarna 6 och
7 i direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG).
Kapitaltäckningslagen innehåller centrala och övergripande bestämmel-
ser om kapitaltäckning, stora exponeringar och tillsyn över finansiella
företagsgrupper. I lagen bemyndigas regeringen eller, efter vidaredelega-
10
tion, Finansinspektionen att meddela föreskrifter som fyller ut och Prop. 1994/95:172
preciserar lagens allmänt hållna regler (7 kap. 17 och 18 §§). Flera av
bemyndigandena avser frågor om kapitalbasen och om kapitaltäckning för
kreditrisker. Sålunda finns ett bemyndigande som gäller föreskrifter om
beräkningen av den kapitalandel av skatteutjämningsreserv och
periodiseringfond m.m. som får räknas in i kapitalbasens primära del (7
kap. 17 § 1). Vidare finns ett bemyndigande som avser föreskrifter om
hur tillgångar m.m. skall värderas vid bestämmandet av kapitalkravet för
kreditrisker (7 kap. 17 § 3).
Regeringen har i förordningen (1994:2024) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag överlåtit till
Finansinspektionen att meddela föreskrifter i de ämnen som omfattas av
normgivningsbemyndigandena i kapitaltäckningslagen. Finansinspek-
tionen har med stöd av bemyndigandena i förordningen meddelat vissa
föreskrifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker
(FFFS 1994:43). Med föreskrifterna har inspektionen integrerat allmänna
råd i samma ämnen.
Kapitaltäckningslagen
I samband med utarbetandet av Finansinspektionens föreskrifter har
kunnat konstateras att omfattningen av de bemyndiganden som getts in-
spektionen att komplettera lagens allmänt hållna bestämmelser med de
mer detaljerade bestämmelser som behövs för att rätt kunna genomföra
EG-reglema om kapitaltäckning för kreditrisker är otillräcklig. Finans-
inspektionen har valt att lämna allmänna råd i de frågor där nödvändig
föreskri ftsrätt saknas. Som exempel på sådana allmänna råd kan nämnas
en detaljerad redogörelse för vilka kapitaltillskott och reserver som efter
Finansinspektionens medgivande får räknas till primärt resp, supple-
mentärt kapital. Bland annat behandlas s.k. eviga förlagslån samt garanti-
och grundfonder. Ytterligare exempel är frågor om avräkning från pri-
märt och supplementärt kapital samt den närmare beräkningen av kapital-
kravet för kreditrisker avseende poster i och utanför balansräkningen.
Bristerna i föreskriftsrätten går tillbaka till bemyndigandena i kapital-
täckningslagen.
Det föreligger en skyldighet för Sverige som medlem i EU att genom-
föra EG:s direktiv i den svenska rättsordningen genom att införa direk-
tivets bestämmelser i lag eller annan författning. Med författning menas
lag eller förordning eller annan föreskrift som avses i 8 kap. regerings-
formen. Kännetecknande för sådana regler är att de är bindande för myn-
digheter och enskilda, samtidigt som de är generellt tillämpbara. All-
männa råd som meddelats av en myndighet har inte denna verkan. De är
att betrakta som rekommendationer om tillämpningen av en författning
och anvisar hur någon lämpligen kan handla i vissa hänseenden men
11
utesluter inte andra handlingssätt. Allmänna råd kan utfärdas av en myn-
dighet utan något uttryckligt bemyndigande.
Genomförande i den svenska rättsordningen av bestämmelser i EG-
direktiv kan således inte äga rum genom att en myndighet utfärdar all-
männa råd i ämnet. Av denna anledning bör normgivningsbemyndigan-
dena i 7 kap. 17 § kapitaltäckningslagen kompletteras för att göra det
möjligt för regeringen eller, efter vidaredelegation, Finansinspektionen
att meddela närmare föreskrifter om beräkningen av kapitalbasen och av
kapitalkravet för kreditrisker som uppfyller EG-kraven.
En sådan föreskri ftsrätt är även nödvändig för att inom en snar framtid
kunna genomföra det direktivförslag som lagts fram inom EU om änd-
ringar i bilaga 2 till direktivet om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut
(89/647/EEG). Det är troligt att direktivförslaget, COM(94)105, kommer
att antas under första halvåret 1995 och även träda i kraft under inneva-
rande år. Förslaget innebär att poster avseende räntebaserade och valuta-
kursrelaterade derivatkontrakt, som omlättas av avtal om bilateral nett-
ning, skall kunna få en förmånligare behandling i kapitaltäckningshän-
seende.
Prop. 1994/95:172
Vändepappersrörelselagen
Som tidigare framgått fördes bestämmelser om kapitaltäckning för kredit-
risker som vid tidpunkten för kapital täckningslagens ikraftträdande gällde
för bl.a. banker och värdepappersbolag enligt olika författningar över
från den särskilda lagstiftning som reglerar resp, företags verksamhet till
den nya kapitaltäckningslagen. På grund härav erhöll
5 kap. 1 § lagen om värdepappersrörelse, som enligt tidigare lydelse
innehöll de grundläggande kraven på kapitaltäckning för vissa värde-
pappersbolag, en ny lydelse. Första stycket i paragrafens nya lydelse
innehåller en erinran om att regler om kapitaltäckning och stora expo-
neringar finns i den nya kapitaltäckningslagen. Motsvarande ändringar
gjordes även i bl.a. bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag. De sistnämnda ändringarna har trätt i kraft den
1 januari 1995.
Av förbiseende har emellertid ikraftträdandebestämmelsema till lagen
(1994:2015) om ändring i lagen om värdepappersrörelse inte kommit att
uppta bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket bland de bestämmelser
som skulle träda i kraft den 1 januari 1995. Detta bör nu rättas till.
12
Prop. 1994/95:172
Regeringens förslag: Bemyndigandet i 29 § lagen (1983:890) om
allemanssparande for Riksgäldskontoret att meddela föreskrifter om
administration och kontroll av allemanssparandet justeras så att det
gäller för regeringen eller, efter vidaredelegation, Riksgäldskontoret.
Skälen för regeringens förslag: I 29 § lagen om allemanssparande
finns ett bemyndigande för Riksgäldskontoret att meddela föreskrifter i
fråga om administrationen och kontrollen av allemanssparandet. Bemyndi-
gandet är oförändrat sedan lagen om allemanssparande infördes år 1984
(prop. 1983/84:30, bet. 1983/84:FiU13, rskr. 1983/84:32, SFS
1983:890). Riksgäldskontoret var då en myndighet under riksdagen.
Huvudmannaskapet för Riksgäldskontoret överfördes den 1 juli 1989
från riksdagen till regeringen (prop. 1986/87:143, bet. 1987/88:KU1 och
1988/89:FiU4, rskr. 1988/89:30). Det ändrade huvudmannaskapet får
verkningar för bemyndigandet i 29 §. Riksdagen anses nämligen - enligt
regeringsformen - inte kunna delegera normgivningskompetens direkt till
en förvaltningsmyndighet under regeringen, utan delegationen måste gå
via regeringen. Bemyndigandet bör därför justeras i enlighet härmed.
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 22 § lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder, som innehåller begränsningar i fråga om placer-
ingar i andra fonder, ändras så att den omfattar även andelar i ut-
ländska fondföretag som drivs i bolagsform.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagen om värdepappersfonder,
som trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:153, bet.
1990/91:NU4, rskr. 1990/91:47, SFS 1990:1114) skedde en nära nog
fullständig anpassning av det svenska regelverket till minimikraven i
rådets direktivet 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-
ningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värde-
papper (fondföretag). Den anpassning som härefter återstod och som i
huvudsak gick ut på att genomföra systemet med en enda auktorisation
och hemlandstillsyn för fondföretag infördes i svensk lagstiftning vid
EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:90, bet.
1992/93:NU10, rskr. 1992/93:110, SFS 1992:1320).
I 22 § lagen om värdepappersfonder finns en bestämmelse som - i
likhet med artikel 24 i EG-direktivet om fondföretag - innehåller be-
gränsningar för värdepappersfonder att förvärva andelar i andra fonder.
Bland annat föreskrivs att högst 5 % av värdepappersfondens tillgångar
13
får bestå av sådana andelar. Vid EES-avtalets ikraftträdande gjordes ett Prop. 1994/95:172
tillägg i 22 § såvitt avser placeringar i andelar i fonder som har viss sam-
hörighet med den förvärvande fonden (värdepappersfonden). Sådana
placeringar får göras endast under vissa förutsättningar och efter tillstånd
av Finansinspektionen. Tillägget bygger på artikel 24.3 i direktivet om
fondföretag.
Enligt direktivet kan fondföretag inte bara drivas i formen värde-
pappersfond utan även i bolagsform där spararna äger andelar i ett bolag
med variabelt aktiekapital. Den senare kategorien av fondföretag, som
inte förekommer i den svenska rättsordningen, har i direktivet benäm-
ningen investeringsbolag. Enligt artikel 24.4 i direktivet gäller den nyss
nämnda placeringsbegränsningen även värdepappersfonders förvärv av
andelar i sådana investeringsbolag med vilka fonden har intressegemen-
skap. En sådan begränsning måste givetvis gälla även för svenska värde-
pappersfonder, även om det för dem bara kommer att avse andelar i ut-
ländska investeringsbolag. Begränsningsreglema i 22 § lagen om värde-
pappersfonder har inte kommit att omfatta innehav av andelar i sådana in-
vesteringsbolag. För att nå överensstämmelse med direktivet även i detta
avseende bör det därför nu göras en justering i paragrafen.
Bestämmelserna om kapital täckning för kreditrisker i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde-
pappersbolag trädde i kraft den 1 januari 1995. Av Finansinspektionen
med stöd av bemyndigandena i kapitaltäckningslagen meddelade före-
skrifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker
(FFFS 1994:43) har också trätt i kraft den dagen. Med hänsyn till att de
ytterligare normgivningsbemyndiganden i kapitaltäckningslagen som nu
föreslås avses att ligga till grund för föreskrifter som egentligen redan
borde ha funnits på plats är det angeläget att ändringen i den lagen vidtas
så snart som möjligt. Regeringen föreslår därför att ändringen skall träda
i kraft den 1 juli 1995. Även övriga ändringsförslag bör träda i kraft den
dagen.
Ändringarna föranleder inte några statsfinansiella kostnader. Förslaget
om ändring i kapitaltäckningslagen kommer, utöver visst föreskrifts-
arbete, inte att medföra några nya eller utökade arbetsuppgifter för
Finansinspektionen.
14
Prop. 1994/95:172
En justering av normgivningsbemyndigandet har gjorts med anledning av
att Riksgäldskontoret numera är en myndighet under regeringen. Bestäm-
melsen har i övrigt kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 5).
Ändringar har gjorts i paragrafen i syfte att nå full överensstämmelse
med motsvarande regler i EG-direktivet om fondföretag (85/611/EEG).
Enligt direktivet (artikel 24) avser de aktuella placeringsbegränsningama
inte bara andelar i andra värdepappersfonder utan även andelar i inves-
teringsbolag, som också är en form av fondföretag som omfattas av
direktivets bestämmelser. Att begränsningarna avser även innehav av an-
delar i investeringsbolag kommer inte till uttryck i den nuvarande
lydelsen av paragrafen. Detta avhjälps genom att placeringsbegräns-
ningama enligt den nya lydelsen omfattar andelar i utländska fbndföretag.
Begreppet utländska fondföretag inrymmer nämligen, förutom utländska
värdepappersfonder, även den form av kollektiva investeringar i värde-
papper som sker i utländska investeringsbolag.
Med termen förvaltare, som förts in i andra stycket andra meningen,
avses beträffande svenska värdepappersfonder fondbolag eller, för de fon-
der som drivs med stöd av tillstånd enligt 3 § (s.k. nationella fonder),
också annan förvaltare än fondbolag.
Som nämnts bygger bestämmelserna i den förevarande paragrafen på
de begränsningsregler som finns i artikel 24 i EG-direktivet om fond-
företag. Begränsningarna avser andelar i fonder eller fondföretag som är
av öppen typ och som uppfyller de grundrekvisit för fondföretag som
anges i artikel 1.2 i direktivet. I artikeln sägs att fondföretag är sådana
företag
- som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper med kapital från allmänheten och som tillämpar principen
om riskspridning, och
- vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med
medel ur företagets tillgångar.
Genom införlivandet av EG-direktivet om fondföretag som skett i lagen
om värdepappersfonder uppfyller de svenska värdepappersfonderna dessa
grundrekvisit. Detta gäller även i fråga om sådana fonder som drivs med
15
stöd av tillstånd enligt 3 § såvida inte fonden är av sluten typ, dvs. när Prop. 1994/95:172
andelarna inte är inlösningsbara hos fonden utan andelsinnehavaren kan
omvandla sina andelar till kontanter endast genom att sälja andelarna till
någon annan.
Begränsningsregeln i paragrafen omfattar även andelar i fondföretag
från länder utanför EES.
För andelar i fonder eller fondföretag som är av sluten typ gäller inte
den förevarande paragrafen utan de allmänna begränsningarna för värde-
pappersfonders placeringar i fondpapper som finns i 18, 19, 23 och 24
§§•
Ändringen i punkten 3 i paragrafens första stycke är en följdändring till
den ändring som gjorts i 22 §. Begränsningen i punkten 3 avser samma
andelar i värdepappersfonder och utländska fondföretag som omfattas av
bestämmelserna i 22 §.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller, efter vidarede-
legation, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter som i olika
avseenden kompletterar de i lagen intagna bestämmelserna. Genom än-
dringen i paragrafen har bemyndigandena i punkterna 1 och 3 utvidgats.
De nya bemyndigandena innebär att möjlighet skapas för Finansinspek-
tionen att - efter vidaredelegation av föreskriftsrätten från regeringen -
utfärda de föreskrifter som behövs för att fullt ut genomföra bestäm-
melserna i EG-direktiven om kapitalbasen i kreditinstitut (89/299/EEG)
och om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (89/647/EEG) i den
svenska rättsordningen. Härigenom banas också väg för att i
Finansinspektionens föreskrifter kunna omhänderta ett genomförande av
det förslag till ändring i direktivet om kapitaltäckningsgrad,
COM(94)105, som förväntas bli antaget av rådet under 1995. Direktivän-
dringen medför att ränte- och valutabaserade derivatkontrakt, som om-
fattas av avtal om bilateral nettning, kan ges en förmånligare behandling
i kapitaltäckningshänseende än vad som nu är möjligt.
Vidgningen av bemyndiganden i punkterna 1 och 3 innebär att vad som
för närvarande står där kommer att innefattas i de nya lydelserna.
De föreskrifter som Finansinspektionen avses meddela med stöd av
punkten 1 rörande kapitalbasens beräkning kan avse omfattningen och
värderingen av dels de kapitaltillskott och reserver som enligt 2 kap.
16
6 § får räknas som primärt och supplementärt kapital, dels de poster som Prop. 1994/95:172
skall räknas av från detta kapital enligt 2 kap. 7 §. I föreskrifterna kan
också närmare utvecklas de i 2 kap. 6 § tredje stycket redovisade förut-
sättningarna för att de skuldförbindelser som anges i detta stycke skall få
räknas som supplementärt kapital. Vidare kan i föreskrifter anges under
vilka förutsättningar sådana kapitaltillskott och reserver som avses i 2
kap. 6 § fjärde stycket kan få ingå i kapitalbasen. Föreskriftsrätten på-
verkar emellertid inte det förhållandet att det krävs särskilt medgivande
av Finansinspektionen för att räkna sådana ytterligare tillskott och
reserver som avses i detta stycke som primärt eller supplementärt kapital.
Bemyndigandet innebär således inte att det generellt kan föreskrivas att
andra poster än de som anges i 6 och 7 §§ får beaktas vid beräkningen
av kapitalbasen.
I fråga om beräkningen av kapitalkravet för kreditrisker enligt punkten
3 kan föreskrifterna avse bl. a. den närmare indelningen av fordringarna
i olika riskklasser och hur posterna skall värderas vid bestämmandet av
kapitalkraven enligt 3 kap. 1 och 2 §§.
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 4). Det är en-
dast första stycket i 5 kap. 1 § som skall träda i kraft den 1 juli 1995.
Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse som är kopplad till
de nya krav på startkapital för värdepappersbolag som införs den 1
januari 1996 och berörs därför inte av den aktuella ändringen i ikraft-
trädandebestämmel serna.
17
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995
Prop. 1994/95:172
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,
Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Persson
Regeringen beslutar proposition 1994/95:172 Komplettering av norm-
givningsbemyndigandena i kapitaltäckningslagen m.m.
18
Författningsrubrik
Bestämmelser som
infor, ändrar,
upphäver eller upp-
repar ett normgiv-
n ingsbemy nd i gande
eller införlivar
EG-regler med
svensk rätt.
Celexnummer för
bakomliggande EG-regler
Lag om ändring i
lagen om kapital-
täckning och stora
exponeringar för kredit-
institut och värde-
pappersbolag
7 kap. 17 §
392LOO3O, 392L0121
393LOOO6, 389L0299
389LO647
Lag om ändring i
lagen (1990:1114)
om värdepappers-
fonder
22-23 §§
385LO611
19
gotab 48261, Stockholm 1995