Jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet
Prop.
1994/95:164
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 februari 1995
Ingvar Carlsson
Carl Tliam
(Utbildningsdepartementet)
Regeringen anser att utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och
män har gått alltför långsamt inom utbildningsområdet. I denna
proposition föreslås därför åtgärder för att påskynda utvecklingen på
såväl kort som lång sikt. Åtgärderna sätts in för att förstärka de
jämställdhetsinsatser som görs av kommunerna, universiteteten och
högskolorna. Hos dessa ligger ansvaret för att jämställdhet uppnås.
Förslagen innebär att skollagen ändras och resurser anvisas för bl.a.
doktorandtjänster, forskarassistenttjänster och professurer.
1 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 164
Innehållsförteckning
Prop. 1994/95:164
1 Förslag till riksdagsbeslut ..................... 3
2 Förslag till lagtext.......................... 4
3 Ärendet och dess beredning.................... 6
4 Allmänna utgångspunkter ..................... 6
5 Det offentliga skolväsendet .................... 7
5.1 Ändringar i skollagen................... 10
5.2 Jämställdhet som en pedagogisk fråga......... 11
5.3 Lärarnas kunskap och kompetens............ 15
5.4 Den statliga rektorsutbildningen ............ 17
5.5 Forsknings- och utvecklingsarbete m.m........ 18
5.6 Intagningen till gymnasieskolan............. 19
5.7 Kommunernas vuxenutbildning.............. 20
6 Högre utbildning och forskning................. 21
6.1 Allmänna utgångspunkter ................ 21
6.2 Grundläggande högskoleutbildning........... 23
6.3 Forskning.......................... 26
6.4 Forskarutbildning ..................... 31
6.5 Lärare och forskare vid universitet och högskolor . 33
6.5.1 Jämnare könsfördelning bland professorer .. 34
6.5.2 Jämnare könsfördelning bland
forskarassistenter ................. 38
6.5.3 Ändringar i högskoleförordningen....... 40
7 Sexuella trakasserier ....................... 40
8 Högskoleverkets ansvar ..................... 41
9 Vissa statistikfrågor........................ 41
Bilaga 1 Vi är alla olika (Ds 1994:98)
Sammanfattning av betänkandet.............. 43
Bilaga 2 Kartläggning och utvärdering av jämställdhetsprojekt
inom universitet och högskolor (Ds 1994:130)
Sammanfattning av betänkandet............. 51
Bilaga 3 Tabellhilaga.......................... 56
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 februari 1995 ........................... 63
Rättsdatablad................................ 64 2
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning för budgetåret 1995/96 anvisar
37,5 miljoner kronor utöver vad som föreslagits i
budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9 s. 260).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1994/95:164
Förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100)Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 9 §§ skollagen
(1985:1100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist
samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning
i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall
inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i
samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till
ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall
hänsyn tas till elever med särskilda
Verksamheten i skolan skall ut-
formas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värde-
ringar. Var och en som verkar in-
om skolan skall främja aktning för
varje människas egenvärde och
respekt för vår gemensamma miljö.
Särskilt skall den som verkar inom
skolan bemöda sig om att hindra
varje försök från elever att utsätta
andra för kränkande behandling.
behov.
Verksamheten i skolan skall ut-
formas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värde-
ringar. Var och en som verkar in-
om skolan skall främja aktning för
varje människas egenvärde och
respekt för vår gemensamma miljö.
Särskilt skall den som verkar inom
skolan främja jämställdhet mellan
könen samt bemöda sig om att hin-
dra varje försök från elever att
utsätta andra för kränkande be-
handling.
9 §3
Det offentliga skolväsendet för vuxna skall ge vuxna tillfälle att i
enlighet med individuella önskemål komplettera sin utbildning. Här-
igenom skall främst de som erhållit minst utbildning få möjlighet att
stärka sin ställning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet.
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
Senaste lydelse 1993:1679.
3 Senaste lydelse 1993:1679.
Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den Prop. 1994/95:164
anordnas i landet.
Verksamheten inom det offentliga
skolväsendet för vuxna skall utfor-
mas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värde-
ringar. Var och en som verkar in-
om det skolväsendet skall främja
aktning för varje människas egen-
värde och respekt för vår gemen-
samma miljö. Särskilt skall den
som verkar inom skolväsendet be-
möda sig om att hindra varje för-
sök från elever att utsätta andra för
kränkande behandling.
Verksamheten inom det offentliga
skolväsendet för vuxna skall utfor-
mas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värde-
ringar. Var och en som verkar in-
om det skolväsendet skall främja
aktning för varje människas egen-
värde och respekt för vår gemen-
samma miljö. Särskilt skall den
som verkar inom skolväsendet
främja jämställdhet mellan könen
samt bemöda sig om att hindra
varje försök från elever att utsätta
andra för kränkande behandling.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bilaga 9) anmäldes att
regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med en särskild proposition
om jämställdhet inom skolan, den högre utbildningen och forskningen.
Följande rapporter har utgjort underlag för regeringens ställningstagan-
den och förslag i förevarande proposition.
Rapporten Vi är alla olika (Ds 1994:98) från arbetsgruppen Kvinnligt
och manligt i skolan. Rapporten har remissbehandlats. En sammanfatt-
ning av rapporten lämnas som bilaga 1 till propositionen.
Kartläggning och utvärdering av jämställdhetsprojekt vid universitet och
högskolor (Ds 1994:130). En sammanfattning av rapporten lämnas som
bilaga 2 till propositionen.
Rapport med åtgärdsförslag avlämnad i november 1994 av Arbetsgrup-
pen för jämställdhet inom högre utbildning och forskning (JÄST-
gruppen). I rapporten framhålls bl.a. att medvetenheten om jämställd-
hetens betydelse, inte minst för kvaliteten i utbildningen och forskningen,
är påfallande låg på de flesta håll inom universitet och högskolor.
Projektresultat och reformförslag på området lämnas därför ofta
obeaktade i den fortlöpande verksamheten. JÄST-gruppen tillsattes år
1992 av dåvarande chefen för Utbildningsdepartementet. Såsom
arbetsgruppen själv har framhållit finns det behov av att ge den delvis
förändrade arbetsuppgifter. Nya direktiv kommer därför att lämnas.
Som ett led i beredningsarbetet för propositionen har vidare seminarier
om jämställdhet inom olika delar av utbildningsväsendet hållits med
representanter för universitet och högskolor, forskningsråd, fackliga
organisationer samt elev-, student- och föräldraorganisationer.
På grundval av den ovannämnda rapporten Vi är alla olika behandlas
jämställdhet som en pedagogisk fråga i propositionens avsnitt om det
offentliga skolväsendet. När det gäller universitet och högskolor ligger
tonvikten på frågor som gäller rekrytering och könsfördelning bland
studenter, forskarstuderande och lärare.
Prop. 1994/95:164
Sedan mitten av 1970-talet har jämställdhetsaspekter framhållits i olika
propositioner om skolan, den högre utbildningen och forskningen.
Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet har även behandlats i
propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105,
bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) och propositionen Jämställd-
hetspolitiken: Delad makt - delat ansvar (prop. 1993/94:147, bet.
1993/94:AU17, rskr. 1993/94:290-291). För första gången framläggs nu
en särskild proposition om jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsväsendet. Regeringen avser att i kommande propositioner på
utbildnings- och forskningsområdena följa upp de satsningar som här
föreslås.
Kommunerna skall, såsom huvudmän för skolan, enligt bl.a. läroplaner-
na verka för jämställdhet inom det offentliga skolväsendet. I högskole- Prop. 1994/95:164
lagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) åläggs universi-
tet och högskolor att i all sin verksamhet iaktta jämställdhet mellan
kvinnor och män. För alla skolor och högre lärosäten gäller jämställd-
hetslagen (1991:433), som behandlar jämställdheten i arbetslivet.
Universitet och högskolor skall dessutom följa förordningen (1984:803)
om jämställdhet i statlig verksamhet och bestämmelserna i med-
bestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet om jämställdhet
mellan kvinnor och män (MBA-S).
Utbildning hör till de faktorer som har en avgörande betydelse för
livskvalitet och chanser på arbetsmarknaden. Det är därför en central
uppgift att säkerställa att flickor och pojkar, kvinnor och män, får
utveckla alla sina möjligheter och får en lika kvalificerad utbildning.
Härigenom får båda könen samma utbildningsmässiga förutsättningar att
möta arbetsmarknadens framtida efterfrågan och att få trygga och
välavlönade arbeten.
Den bristande jämställdheten orsakar kvalitets- och kunskapsförluster
i verksamheten vid universitet och högskolor. På grund av kvinnornas
underrepresentation på många områden får viktiga perspektiv i undervis-
ning och forskning för liten uppmärksamhet och de slutsatser som dras
av forskningsresultat blir alltför snäva.
Jämställdhet mellan könen är också en demokratifråga och en maktfrå-
ga. Det är pojkarna som dominerar i skolans klassrum och det är männen
som har de högsta, mest inflytelserika och mest välavlönade posterna.
Kommunaliseringen av skolan liksom den ökade självständighet som
givits universitet och högskolor innebär att regering och riksdag inte
längre detaljstyr verksamheten. Det system med mål- och resultatstyrning
som numera används för den offentliga sektorn förstärker detta förhållan-
de. Denna form av styrning ger emellertid goda möjligheter för stats-
makterna att följa upp vilka resultat som nåtts, exempelvis beträffande
jämställdhet, och på grundval av resultaten vidta lämpliga åtgärder.
Skolan är landets största arbetsplats. I grundskolan går cirka 890 000
elever och i gymnasieskolan drygt 300 000. I grundskolan arbetar ca
87 000 lärare, varav drygt 70 procent är kvinnor, och i gymnasieskolan
cirka 29 000, varav 45 procent är kvinnor. Sammantaget är nästan två av
tre lärare i skolan kvinnor. Könsfördelningen bland lärarna i skolan
redovisas i bilaga 3, tabellerna 1 och 3. Länge var huvuddelen av
rektorerna män, men andelen kvinnliga skolledare har stadigt ökat.
Läsåret 1993/94 var nästan varannan skolledare kvinna.
Det offentliga skolväsendet skall verka för jämställdhet mellan könen.
Det har också bedrivits jämställdhetsarbete i olika former inom skolan i
flera decennier. Arbetet har, framför allt sedan 1980-talet, bedrivits
främst inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering. Insatserna
har ofta varit inriktade på den situation där könsskillnaderna tydligast 7
kommer till uttryck i skolsystemet, nämligen vid elevernas val av
utbildning och yrke. I detta sammanhang har flickornas könsbundna val Prop. 1994/95:164
setts som ett problem, medan pojkarnas lika könsbundna val knappast har
ifrågasatts. Kampanjer och olika former av insatser har således i mycket
hög utsträckning fokuserats på att ändra flickornas attityder och val.
Några genomgripande och bestående förändringar har man dock knappast
uppnått. Könsfördelningen bland de studerande i gymnasieskolans olika
programområden visas i bilaga 3, tabell 1.
Skolan ur ett jämställdhet sperspektiv
Skolan är inte en isolerad värld. Den verkar i ett samhälle, som präglas
av ett ojämnt maktförhållande mellan könen, där kvinnor generellt har
mindre makt och inflytande än män. Samhällets värderingar och
maktperspektiv återverkar på skolan. Samtidigt har skolan en unik
möjlighet att under de viktiga barn- och ungdomsåren påverka sina elever
och för dem öppna möjligheterna att vidga sina perspektiv och ta till vara
och utveckla de egna förutsättningarna, oberoende av könstillhörighet.
Skillnaderna är stora mellan individer av samma kön. Barn och
ungdomar präglas, förutom av sin könstillhörighet, också av sin sociala
och kulturella bakgrund och av sina intellektuella och känslomässiga
förutsättningar. De traditionella könsmönster som skolan, enligt läropla-
nerna skall motverka, kan se olika ut i olika sociala och etniska grupper.
Genomgående är dock kvinnornas underordnade ställning. Därför blir
också jämställdheten en komplex fråga, där det inte går att hitta enkla
lösningar. Det är inte heller en fråga som går att hantera fristående från
andra sammanhang.
Men det finns påvisbara skillnader mellan flickor och pojkar i skolan
i sättet att vara, i språk, i prestationer, i vad man vill arbeta med och hur
man arbetar, i val av ämnen och studieinriktning etc. De könsbundna
valen är lättast att se. Gymnasieskolan är en delvis könssegregerad skola,
där flickorna dominerar på barn- och fritids- samt omsorgsprogrammen
och pojkarna på de tekniska och industriinriktade.
När det gäller prestationerna i skolan pekar forskningen på att det finns,
visserligen små, men påvisbara skillnader. Flickorna tenderar att prestera
bättre i ämnen som språk, hemkunskap etc., medan pojkarna är bättre i
naturvetenskapliga ämnen, framför allt i fysik. Skillnaderna i prestationer
finns i hela den industrialiserade världen och ökar mellan tioårsåldem och
de sena tonåren.
Flickorna har, enligt aktuell statistik, genomgående högre betyg än
pojkarna i alla grundskolans ämnen utom i idrott och teknik. Betygens
spridning i grundskolan är större inom pojkgruppen än inom flick-
gruppen. Det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta
och bedöma flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från
pojkarnas situation och läggs upp på deras villkor. Härigenom bidrar
skolan till att bekräfta och konservera samhällets könsmönster.
En rad forskningsrapporter, som behandlar interaktionen i klassrummet,
visar att pojkarna ofta är mer synliga i klassrummet och får mer 8
uppmärksamhet. Lärarna ägnar mer tid åt pojkarna och flickorna avstår
från undervisning för att pojkarna skall bli hjälpta. Olika undersökningar Prop. 1994/95:164
tyder också på att pojkarna i skolan får hjälp med det de inte kan, medan
flickorna får stöd och uppmuntran i det de redan kan.
Internationella studier visar att pojkarna dominerar i klassrummet även
i gymnasieskolan, får mer uppmärksamhet, fler tillsägelser och fler
frågor.
I läromedlen saknas ofta elevernas, särskilt flickornas värld och
erfarenheter. Kvinnornas insatser i historien osynliggörs, vilket får
konsekvenser för flickornas självkänsla. Läromedlen har inte heller
införlivat aktuell genusforskning om flickors och pojkars olika förutsätt-
ningar och lärande. Deras spegling av världen blir inte mindre problema-
tisk mot bakgrund av att forskningen visar att flickorna tenderar att lita
mer till läroböckernas text än vad pojkarna gör.
Kommunal vuxenutbildning
Den kommunala vuxenutbildningens (Komvux) verksamhet är i sig
betydelsefull för att främja jämställdhet. Det är emellertid ändå viktigt att
även i vuxenutbildningen beakta de aspekter som tas upp i kommande
kapitel om jämställdhet som en pedagogisk fråga, som måste få genom-
slag i undervisningens uppläggning, metoder, läromedel etc.
Läsåret 1992/93 var andelen kvinnor bland eleverna i komvux 62
procent. Påbyggnadsutbildningarna hade störst andel kvinnor, 70 procent.
Andelen kvinnor har dock minskat något beroende på neddragningarna
inom kvinnodominerade omsorgsutbildningar. Kvinnorna dominerar i de
flesta ämnena i den grundläggande och den gymnasiala vuxenutbildnin-
gen.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9)
aviserat att direktiv för en vuxenutbildningsutredning skall fastställas i
början av år 1995. Utredningens översyn skall bl.a. ge underlag för att
fastställa vuxenutbildningens framtida inriktning och omfattning. I dessa
sammanhang avser regeringen att också aktualisera jämställdhetsaspekter.
I budgetpropositionen föreslås även att den kommunala vuxenutbildnin-
gen tillförs 1 500 nya platser för det s.k. basåret, en kompletterande
utbildning som ger behörighet för naturvetenskapliga och tekniska studier
på högskolan och sålunda kan öka antalet kvinnor inom dessa yrkes-
områden.
Riksdagen informeras
Regeringen har tagit del av de förslag som har utarbetats av arbetsgrup-
pen Kvinnligt och manligt i skolan samt av de remissvar som har lämnats
med anledning av gruppens slutbetänkande. Med den ansvarsfördelning
som i dag finns inom det offentliga skolväsendet, faller huvuddelen av de
förslag som arbetsgruppen har lämnat inom kommunernas och skolornas
ansvarsområde. Några förslag föranleder dock åtgärder från regeringens
sida. Däremot förutsätter de inte, utöver de tillägg till skollagen som
förordas, någon ny lagstiftning eller nya resurser. Regeringen bedömer
dock jämställdhetsfrågorna som så betydelsefulla för skolans framtida
utveckling, att vi ändå har valt att informera riksdagen om vår syn på
arbetsgruppens förslag samt att presentera de åtgärder regeringen avser
att vidta med anledning av dem. Med arbetsgruppens förslag avses i detta
kapitel de förslag som arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan har
presenterat i sin åtgärdsrapport Vi är alla olika (Ds 1994:98).
5.1 Ändringar i skollagen
Regeringens förslag: I skollagen åläggs skolans personal ett
särskilt ansvar för att främja jämställdhet mellan könen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 2 § första stycket
skollagen (1985:1100) skall alla barn och ungdomar, oberoende av kön,
geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Bestämmelsen innebär att ingen huvudman får utforma sitt skolväsende
så, att inte alla barn och ungdomar har lika tillgång till utbildningen.
Således får t.ex. inte kön utgöra grund för eller rent faktiskt leda till
särbehandling. Föredragande statsrådet påpekade i propositionen om
ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1990/91 :UbU4,
rskr. 1990/91:76), att det i detta inte enbart låg ett förbud mot uttryckliga
begränsningar i enskildas rätt till utbildning, utan även ett krav på att
utbildningen utformas så att inte deltagande i praktiken väsentligt
försvåras för någon på grund av sådana faktorer.
Allas lika tillgång till utbildning innebär alltså, enligt uttalanden i
propositionen, mer än att alla skall ha samma formella möjligheter att få
utbildning. Det ankommer på huvudmännen att utforma sitt skolväsende
och sin utbildning så att inte någon i realiteten förhindras att få del av
utbildning på grund av sitt kön, sin bostadsort eller sina ekonomiska
förhållanden.
Principen om lika tillgång till utbildning kompletteras i 1 kap. 2 § andra
och tredje styckena med vissa grundläggande föreskrifter om mål och
riktlinjer för skolan. I den nyss nämnda propositionen angavs att de flesta
av målen och riktlinjerna för utbildningarnas innehåll och omfattning
självfallet måste finnas i läroplanerna. Enligt föredragande statsrådet var
det emellertid väsentligt att i skollagen slå fast de grundläggande syftena
med utbildningen, färdriktningen för verksamheten.
Ett av skolans viktiga värdegrunder är aktningen för varje människas
egenvärde. En uttrycklig bestämmelse om detta finns i 1 kap. 2 § tredje
stycket, där det föreskrivs att var och en som verkar inom skolan skall
främja bl.a. aktning för varje människas egenvärde.
En motsvarande föreskrift för det offentliga skolväsendet för vuxna
finns i 1 kap. 9 § andra stycket. Som ett konkret exempel på vad detta
mål innebär nämndes i propositionen om ansvaret för skolan strävan mot
Prop. 1994/95:164
10
jämställdhet mellan könen.
Av läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga
skolformerna, Lpo 94 och Lpf 94, framgår att skolan har ett ansvar för
att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjlighe-
ter och för att motverka traditionella könsmönster. Regeringen anser att
detta ansvar är så viktigt att det, tydligare än vad som är fallet i dag, bör
framgå redan av skollagen. Därför förordar vi nu en sådan ändring av
skollagen att det klart framgår att ett viktigt mål för skolan skall vara att
främja jämställdhet mellan könen.
När det gäller utformningen och placeringen av en sådan bestämmelse
kan det konstateras att också den särskilda föreskriften i 1 kap. 2 § tredje
stycket sista meningen om mobbning är att betrakta som ett förtydligande
av det övergripande målet att främja aktning för varje människas
egenvärde (prop. 1992/93:220 s. 86). Mot den bakgrunden bör det i
samma mening föreskrivas att den som verkar inom skolan särskilt skall
främja jämställdhet mellan könen. Ett motsvarande tillägg bör göras i 1
kap. 9 § andra stycket när det gäller det offentliga skolväsendet för
vuxna.
5.2 Jämställdhet som en pedagogisk fråga
Regeringens bedömning: Jämställdhet mellan könen bör lyftas
fram som en pedagogisk fråga, som förutsätter grundläggande
kunskaper om rådande könsmönster.
Rektorn bör som pedagogisk ledare i skolan ges ett särskilt ansvar
för att undervisningen planeras och läggs upp på ett sådant sätt, att
eleverna, oavsett kön, får likvärdiga möjligheter till utveckling och
lärande.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser instämmer,
många med eftertryck, i arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i
skolan bör ses som en pedagogisk fråga och ett tvärvetenskapligt
kunskapsområde. Många remissinstanser betonar rektorns och lärarnas
stora ansvar för att undervisningen läggs upp på ett sådant sätt att både
flickors och pojkars villkor och förutsättningar beaktas. Flera remiss-
instanser beklagar att rapporten inte också tar upp förskoleområdet och
några efterlyser en särskild behandling av invandrarbarnens situation.
Skälen för regeringens bedömning: Trots att jämställdhetsmålet sedan
länge funnits i skollag och läroplaner, visar inte minst arbetsgruppens
rapport att mycket återstår innan målet är nått. Det är därför angeläget
att, i samband med de stora förändringar som nu genomförs i skolan,
lyfta fram jämställdhetsmålet och visa på vägar att nå dit.
Arbetsgruppen argumenterar övertygande och får stöd av en stark
remissopinion för att jämställdhetsbegreppet bör få en delvis ny innebörd.
Prop. 1994/95:164
11
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i skolan
huvudsakligen bör hanteras som en pedagogisk fråga. Detta innebär att
det, som Högskolan i Kristianstad uttrycker det i sitt remissvar, handlar
om "det konkreta arbetet i (klass-)rum, om processer som är demokratis-
ka, jämställda och som bäddar för alla barns utveckling och lärande".
Ett sådant synsätt måste få konsekvenser för en rad områden: lärar-
utbildning och lärarfortbildning, forsknings- och utvecklingsarbete,
uppföljning och utvärdering, men framför allt för det dagliga arbetet i
skolan.
Regeringen kommer i det följande att redogöra för vår syn på jämställd-
het och peka på några områden, där särskilda insatser krävs. Vi redovisar
också för riksdagens information de åtgärder regeringen redan har
vidtagit eller planerar att vidta.
Det största ansvaret för att nå jämställdhetsmålen vilar emellertid på
skolans huvudmän och på dess lärare och ledare. De nu föreslagna
åtgärderna bör således ses som ett medel att ytterligare understryka och
förtydliga det uppdrag skolan redan har och som är uttryckt i de centrala
styrdokumenten.
Jämställdhetsbegreppet
Jämställdhet som begrepp är inte entydigt. En av arbetsgruppens
uppgifter har varit att, mot bakgrund av en systematisk genomgång av
den kunskap som finns om hur könstillhörigheten påverkar barns och
ungdomars uppväxt och skolgång, ge jämställdhetsbegreppet i skolan ett
innehåll, som kan vara en gemensam utgångspunkt för det fortsatta
arbetet.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att jämställdhet i skolan
bör innebära, att skolan skall ge flickor och pojkar likvärdiga villkor och
förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin fulla potential. Detta
förutsätter kunskaper om rådande könsmönster och om könstillhörig-
hetens betydelse för lärandet. Det förutsätter också en insikt om att
flickor och pojkar inte utgör några enhetliga grupper.
Med den innebörd som här ges jämställdhet mellan könen, kan de
verksamma i skolan inte inta ett könsneutralt förhållningssätt. Om flickor
och pojkar skall ges utrymme att utveckla sina individuella förutsättningar
utan att begränsas av könstillhörighet, måste de i undervisningen bemötas
utifrån en kunskap om likheter och olikheter mellan könen och om vad
fördomar om vad som är kvinnligt och manligt betyder i olika samman-
hang. Jämställdhetsfrågan kan därmed inte heller reduceras till en
attitydfråga, utan blir också en kunskapsfråga.
Undervisningen i skolan måste alltid utgå från elevernas egna förutsätt-
ningar och erfarenheter, men den skall också kunna komplettera med det
som flickor respektive pojkar specifikt behöver och kompensera för
eventuella brister. Pojkarna skall inte tillåtas att breda ut sig och lägga
beslag på utrymmet i skolan, varken fysiskt eller verbalt. Flickorna skall
uppmuntras att bli mer aktiva, ta ställning och uttrycka egna åsikter.
Prop. 1994/95:164
12
Könsaspekter i undervisningen
Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som
intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika
erfarenheter. I de enskilda ämnena bör lärarna beakta och belysa både
kvinnliga och manliga aspekter på ett ämnesområde. Remissvaren vittnar
om att jämställdhetsfrågomas behandling i skolans ämnen ofta är helt
beroende av den enskilde lärarens egen inställning, medvetenhet och
kunskap. Detta understryker vikten av att höja lärarnas kompetens.
Man vet i dag inte tillräckligt mycket om läroprocesserna i skolan, vad
eleven lär och hur. Men forskningen ger ändå belägg för att metoder,
stoffurval, provutformning etc. påverkar flickors och pojkars inlärning
olika.
I detta sammanhang vill vi gärna ta upp en speciell fråga, nämligen
undervisningen i sex och samlevnad. Rektor har ett särskilt ansvar för att
ämnesövergripande områden som t.ex. sex och samlevnad integreras i
undervisningen i olika ämnen. Just i sex- och samlevnadsundervisningen
finns det unika och viktiga tillfällen att ta upp frågor som rör relationerna
mellan könen; maktförhållanden, sexuella relationer, samspel mellan
kvinnor och män etc.
Sär- och samundervisning
Det finns också anledning att beröra frågan om sär- och samundervisning.
På flera håll i landet förekommer försöksverksamhet med enkönade
grupper och klasser. Elevgruppens sammansättning och organisation kan
antas ha betydelse för båda könen genom den inlärningsmiljö den formar.
Det finns dock mycket lite kunskap och forskning om effekterna av
könsindelade grupper och om sam- och särundervisning ur ett köns-
perspektiv. Många remissinstanser tar upp och kommenterar frågor om
sär- och samundervisning. Flera önskar att pröva enkönade grupper
ibland, men framhåller också att det är viktigt att flickor och pojkar lär
sig leva tillsammans.
Det finns en mycket klar utbildningspolitisk strävan att skolan skall vara
en sammanhållen skola för alla. Mot den bakgrunden är det inte önskvärt
att gå tillbaka till någon form av flick- och pojkskolor, eller flick- och
pojkklasser. Däremot bör försöksverksamhet med olika former av
enkönade grupper i speciella sammanhang fortsätta. Sådan verksamhet
kan bidra till att öka kunskaperna om och erfarenheterna av hur under-
visningen bör utformas för att motsvara både flickors och pojkars resp,
kvinnors och mäns förutsättningar och intressen.
Elev- och föräldrainflytande
En rad remissinstanser, inte minst studerandeorganisationema och Hem
och skola, har betonat vikten av ett ökat elev- och föräldrainflytande i
skolan och av att lyfta fram dessa perspektiv i jämställdhetsarbetet.
Prop. 1994/95:164
13
Regeringen delar remissinstansernas synpunkter och anser att det
självklart är viktigt att eleverna deltar och engagerar sig i skolans
jämställdhetsarbete.
I strävandena mot att öka elevinflytande i skolans arbete, är det
angeläget att se till att flickor och pojkar får samma möjligheter att delta
och påverka. Ett ökat elevinflytande får inte leda till att ett kön tillåts
dominera på det andras bekostnad, eller att spelreglerna utformas på ett
sätt som ensidigt gynnar det ena könet.
Vi vill också i likhet med några remissinstanser understryka vikten av
att föräldrarna informeras om med vilka mål och på vilket sätt man
tänker främja jämställdhet i skolan. Genom att ange klara mål för
verksamheten, ger man föräldrarna möjligheter att delta i arbetet.
Skolans ansvar
De frågor vi nu har berört rör skolans arbete och lärarnas professionella
ansvar. Staten styr genom klara mål i centrala styrdokument.
Styrdokumenten bör ses som en kedja, där staten i skollag, läroplaner,
programmål och kursplaner anger de allmänna målen. Dessa mål skall
sedan brytas ner till hanterbara och konkreta mål på skolnivå i skolplaner
och arbetsplaner. Målen skall slutligen följas upp och utvärderas på varje
nivå.
En naturlig följd av en skolas arbete med jämställdhetsfrågorna är att
mål och inriktning för detta tas upp i skolplaner och arbetsplaner. Många
remissinstanser poängterar också vikten av att jämställdhetsmål tas upp
i lokala styrdokument. Många lämnar också exempel på att detta sker,
medan andra pekar på brister härvidlag. Arbetsgruppens rapport och
remissen har uppenbarligen för många inneburit ett direkt incitament att
vidta åtgärder.
Genom konkreta målskrivningar på skolnivå ges förutsättningar för en
utvärdering och analys av jämställdhetsarbetets resultat. Eventuella
problem och bristande måluppfyllelse blir härigenom synliga och kan leda
till åtgärder. Utvärderingen kan leda till att man i en skola eller i en
kommun blir uppmärksammad på behov av fortbildning, ett förändrat
läromedelsutbud, ett större erfarenhetsutbyte, mer kunskap etc.
Regeringens åtgärder
I direktiven till Skolverkets fördjupade anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96 fick verket i uppdrag att följa och utvärdera jämställd-
heten i skolan.
Skolverket har på grundval av regeringens uppdrag utarbetat en strategi
för jämställdhetsfrågorna och arbetar för närvarande i ett övergripande
projekt. Uppgiften är bl.a. att följa utvecklingen av jämställdheten i
skolan och särskilt bevaka att jämställdhetsaspekter tas upp i samband
med utvärderings- och utvecklingsarbete inom Skolverket. Regeringen
avser att följa detta arbete.
Prop. 1994/95:164
14
Regeringen har också givit tilläggsdirektiv till den parlamentariska
kommitté som skall följa utvecklingen i gymnasieskolan att bl.a. följa hur
flickors och pojkars lika rätt och möjligheter främjas.
Regeringen aviserade vidare i 1995 års budgetproposition
(prop. 1994/95:100, bil. 9) sin avsikt att tillsätta en kommitté som skall
följa och stimulera skolans inre arbete. Kommittén skall bl.a. verka för
att intressanta exempel från skilda håll lyfts fram och på olika sätt sprids.
Några områden framhölls som särskilt intressanta ur regeringens
perspektiv, däribland klassers och skolors arbete med jämställdhetsfrågor.
5.3 Lärarnas kunskap och kompetens
Regeringens bedömning: Alla lärare bör få kunskaper om genus,
om jämställdhetsfrågor och om hur undervisningen kan utformas så
att den motsvarar båda könens förutsättningar och intressen.
Kunskapen skall ge dem kompetens att hantera jämställdhet i skolan
som en pedagogisk fråga. Fortbildning som ger kompetens på detta
område bör prioriteras.
Arbetsgruppens förslag: Lärarnas kunskap och kompetens inom
jämställdhetsområdet bör stärkas.
Remissinstanserna: Arbetsgruppens synpunkter får ett starkt stöd i
remissopinionen.
Skälen för regeringens bedömning:
Krav på kunskap och kompetens
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att alla lärare i skolan måste
ha kunskap om jämställdhetsfrågor och om dessas betydelse för undervis-
ningen.
Ansvaret för skolans arbete, för undervisningens organisation och
uppläggning, för valet av läromedel och pedagogiska metoder vilar på
skolans lärare och ledning. För att kunna uppfylla skollagens och
läroplanernas krav på att skolan skall verka för jämställdhet mellan
könen, krävs kunskap och kompetens.
Jämställdhet i skolan handlar i hög grad om undervisningens innehåll,
om att välja frågor och perspektiv så att de intresserar både flickor och
pojkar, om att kommunicera på ett sådant sätt att man når både flickor
och pojkar och om att se arbetssätt, stoffurval etc. också ur ett köns-
perspektiv. Detta gör det än mer relevant och nödvändigt att såväl
blivande som redan aktiva lärare har kunskaper om och insikter i
genusfrågornas betydelse för en individs utveckling. Från en grund-
läggande bas av kunskaper, insikter och erfarenheter måste varje lärare
sedan själv hitta ett positivt förhållningssätt till jämställdhetsfrågorna, för
att på ett medvetet och aktivt sätt kunna arbeta i läroplanens anda.
Universitet och högskolor ansvarar för innehåll och kursplaner för såväl
Prop. 1994/95:164
15
lärarutbildningen som för viss fortbildning. Regeringen återkommer till
frågorna om lärarutbildningen i avsnitt 6.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att fortbildningen av lärare
har en nyckelroll när det gäller att främja jämställdhetsarbetet i skolan.
Fortbildningen bör därför utvecklas så att den bättre svarar mot behov
och efterfrågan på kunskap och kompetens när det gäller att ge flickor
och pojkar likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande.
En självklar effekt av här lämnade förslag om att stärka jämställdhets-
arbetet i skolan är en prioritering av dessa frågor i fortbildningssamman-
hang. Det är således viktigt att Skolverket initierar och stödjer sådan
fortbildning, som har relevans för jämställdhetsarbetet.
Det är dock framför allt kommunerna i sin egenskap av huvudmän för
skolorna och därmed också arbetsgivare för lärarna, som har ansvaret för
att i den strategiska skol- och kompetensutveckling som nu äger rum i
och med skolans reformering, också satsa på jämställdhetsfrågorna.
Särskild uppmärksamhet åt naturvetenskap och teknik
Det finns särskild anledning att i detta sammanhang uppmärksamma
undervisningen i naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Forskningen
visar att det brister i kvaliteten på undervisningen i de naturvetenskapliga
ämnena, särskilt i grundskolans lägre årskurser. Mot bakgrund av bl.a.
forskningsrön om flickors och pojkars olika utvecklings- och mognadstakt
och dess relevans för mottaglighet för olika typer av kunskaper, finns det
anledning att tro att dessa brister i särskilt stor utsträckning missgynnar
flickor. Eftersom undervisningen i grundskolan lägger grunden för de
senare studierna på gymnasienivå, får bristerna i grundskolan också stor
betydelse för de könsbundna valen i gymnasieskolan och medför
svårigheter att rekrytera flickor till tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar, även till högskolan.
Undersökningar och försöksverksamhet visar också att undervisningen
i naturvetenskapliga ämnen på alla stadier måste förändras om man
långsiktigt skall kunna öka flickornas intresse och motivation för dessa
ämnen. En provvalsundersökning bland landets femtonåringar, som
Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde i november 1994, visar att
ungefär 700, dvs. endast cirka 8 procent, av landets drygt 50 000 flickor
planerar att välja det naturvetenskapliga programmets tekniska inriktning
i årskurs 2. Inom det naturvetenskapliga området i gymnasieskolan blir
fördelningen mellan flickor och pojkar enligt provvalet dock jämn. Se
närmare i bilaga 3, tabell 1.
För att öka intresset för teknik och naturvetenskap bland flickor har
olika åtgärder vidtagits; bl.a. har riksdagen sedan 1985 till kommunerna
anvisat särskilda medel för att anordna sommarkurser för flickor i teknik.
Det kan vara angeläget att, som ett komplement till skolundervisningen,
vidta speciella åtgärder och ta till vara erfarenheterna från dessa.
Samtidigt är det viktigt att betona att speciella projekt aldrig far ersätta
åtgärder i den ordinarie undervisningen och under ordinarie skoltid.
Skolverket och Verket för högskoleservice (VHS) fick sommaren 1993
Prop. 1994/95:164
16
i uppdrag att, under en period av fem år, gemensamt ansvara för att Prop. 1994/95:164
initiera åtgärder inom skolans och den högre utbildningens område som
syftar till att öka ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap.
Uppdraget ledde till startandet av det s.k. NOT-projektet, som arbetar
med olika projekt och insatser i detta syfte. Vi återkommer till de
tekniska och naturvetenskapliga högskoleutbildningarna i avsnitt 6.
Regeringen vill understryka att skolan i de stora satsningarna på ny
teknik, bl.a. Internet, måste lägga sig vinn om att ge alla elever
likvärdiga möjligheter att ta till sig den nya tekniken.
5.4 Den statliga rektorsutbildningen
Regeringens bedömning: Jämställdhetsfrågorna bör uppmärksam-
mas i den statliga rektorsutbildningen.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar upp rektorns viktiga
roll i jämställdhetsarbetet i skolan och tillstyrker arbetsgruppens förslag.
Skälen för regeringens bedömning: Skolverket ansvarar för den
statliga rektorsutbildningen. Utbildningen har utformats i enlighet med
det uppdrag som regeringen år 1992 har givit Skolverket att anordna en
grundläggande rektorsutbildning.
Rektorn har det pedagogiska ledarskapet i skolan. Rektorns roll som
pedagogisk ledare och som chef för lärarna och övrig personal betonas
inte minst i de nya läroplanerna för skolväsendet. Rektorn har det
övergripande ansvaret för att en skolas verksamhet som helhet inriktas på
att nå de riksgiltiga målen och ansvarar också för att en lokal arbetsplan
upprättas och för att skolans resultat följs upp och utvärderas.
Självklart gör detta rektorn till en nyckelperson också när det gäller en
skolas jämställdhetsarbete. En rektor måste således ha kunskap om
rådande könsmönster och dessas betydelse i skolarbetet. I dag behandlas
dessa frågor inte i den statliga rektorsutbildningen. Däremot tar ut-
bildningen upp frågor om kvinnligt och manligt ledarskap, vilket också
är relevant för jämställdhetsarbetet i skolan.
Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att se till att den statliga
rektorsutbildningen också skall behandla jämställdhetsfrågorna på ett sätt
som kan öka rektorernas kompetens att ta ansvar för hanteringen av
jämställdhet som en pedagogisk fråga i skolans vardag.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 164
5.5 Forsknings- och utvecklingsarbete m.m.
Regeringens bedömning: Forsknings- och utvecklingsarbete om
jämställdhet i skolan bör stödjas och stimuleras. Kunskap och
erfarenhet, forsknings- och utvecklingsresultat måste få en vidare
spridning till lärare, skolledare och andra berörda.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Många remissinstanser tar upp bristen på kunskap
och forskning kring vad som händer i klassrummet. Många betonar också
behovet av en koppling mellan forskningen och det lokala utvecklings-
arbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Det bedrivs i dag en inte obetydlig
genusforskning på skolområdet, främst vid universitetens pedagogiska
institutioner. Härutöver bedrivs också genusforskning inom en rad olika
forskningsdiscipliner.
Många remissinstanser tar upp vikten av att stödja och stimulera
kontakten mellan teori- och kunskapsuppbyggnad och fältets fort-
bildnings- och utvecklingsarbete. Lunds universitet framhåller i sitt
remissvar att högskolorna borde kunna fungera som regionala utveck-
lingscentra och stödja lärare, som önskar bedriva klassrumsforskning.
Arbetsgruppen konstaterar att det finns kunskap om kön och könsskill-
nader inom många olika områden. Däremot efterlyser arbetsgruppen en
helhetssyn på jämställdhet i skolan som ett sammanhängande kunskaps-
område. Det beror enligt arbetsgruppen bl.a. på att kontakterna mellan
olika institutioner saknas eller är bristfällig. Arbetsgruppens debattantolo-
gi Visst är vi olika är ett försök att koppla ihop kunskap från olika
discipliner och institutioner.
Regeringens åtgärder
Arbetsgruppen framhåller att det behövs mer forsknings- och utveck-
lingsarbete för att jämställdhetsarbetet i skolan skall kunna utvecklas och
fördjupas. Arbetsgruppen exemplifierar t.ex. med behovet av forskning
om flickors resp, pojkars läroprocesser och strategier för lärande och om
den pedagogiska processen i klassrummet från ett könsperspektiv. En
mycket liten andel av de senaste tio årens pedagogiska avhandlingar har
tagit upp lärprocessema till behandling. Regeringen delar arbetsgruppens
uppfattning om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete inom nyss
nämnda områden. Vi kommer därför att uppdra åt Skolverket att i sitt
forskningspolitiska program initiera och stödja forskningsinsatser, som
har sin utgångspunkt i den pedagogiska processen i klassrummet, som ett
stöd för skolans pedagogiska jämställdhetsarbete.
Spridningen av kunskap är viktig. Arbetsgruppens debattantologi har
väckt betydande uppmärksamhet och tryckts i flera upplagor, vilket visar
att det finns en stor efterfrågan på material om jämställdhet. Skolverket
Prop. 1994/95:164
18
arbetar inom ramen för sin jämställdhetsstrategi aktivt med kunskapsprid- Prop. 1994/95:164
ning och håller för närvarande på att utveckla ett nätverk av personer och
skolor, som är intresserade av att ta del av varandras arbete på jämställd-
hetsområdet. Nätverket har redan rönt stor intresse och kan bli en viktig
länk när det gäller spridning av information och erfarenheter och därmed
bidra till kompetensutvecklingen. Regeringen anser Skolverkets initiativ
viktigt och förutsätter att projektet kommer att fortsätta och utvecklas.
Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning, att det är nödvändigt att
regelbundet samla ihop och publicera forskningsresultat på olika, för
jämställdhetsarbetet relevanta områden och kommer att initiera sådana
åtgärder.
5.6 Intagningen till gymnasieskolan
Fram till den 1 juli 1991 fanns det i gymnasieförordningen en bestämmel-
se om att underrepresenterat kön kunde tillgodoräkna sig extrapoäng vid
urvalet till gymnasieskolan. Om andelen intagna elever av ett kön på en
linje var mindre än 30 procent i hela landet kunde den sökande tillgodo-
räkna sig 0,2 extrapoäng vid urvalet. Under 1970- och 1980-talen
genomfördes också ett stort antal kampanjer för att få flickor att välja
tekniska utbildningar.
De otraditionella valen ökade dock inte i någon nämnvärd omfattning
trots dessa insatser. Många av de flickor som valde pojkdominerade linjer
avbröt sina studier på grund av att de saknade stöd och inte kände sig
välkomna. Många valde dessutom dessa linjer i tredje och fjärde hand
och var på så sätt inte tillräckligt motiverade att fullfölja utbildningen.
Pojkar kände sig i allmänhet mer välkomna på flickdominerade linjer. I
samband med försöken med de treåriga yrkesförberedande utbildningarna
(ÖGY) infördes en bestämmelse om att vissa utbildningar skulle
kvoteras. Minst 20 procent av det underrepresenterade könet skulle
återfinnas på linjen. Detta ledde mycket snart till dispenser från denna
bestämmelse, eftersom målet var orealistiskt.
Försök med könsstyrd praktisk arbetslivsorientering (prao) har dock
visat sig ha effekt, om den genomförs på rätt sätt. Ungdomarna har då
fått information om yrken som respektive kön i vanliga fall inte skulle ha
så stor kännedom om.
De nya gymnasieprogrammen är avsedda att i högre grad attrahera bägge
könen. Trots detta väljer flickor och pojkar traditionellt också i dag. Som
exempel kan nämnas industriprogrammet, där 208 av 3 508 elever f.n.
är flickor. I provvalet i november 1994 var andelen flickor som sökte till
industriprogrammet 16 procent, till fordonsprogrammet 5 procent och till
energiprogrammet 0 procent. Pojkarna var i klar minoritet bland de
sökande till omvårdnadsprogrammet och hantverksprogrammet.
I skollagens 1 kap. 2 § står att "Alla barn och ungdomar skall,
oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska
förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet
för barn och ungdom." Denna paragraf infördes genom riksdagens beslut
med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, bet. 1990/91 :UbU4, rskr. 1990/91:76). De nuvarande
bestämmelserna lämnar därför inte utrymme för könskvotering av de
sökande till gymnasieskolan.
Skollagen anger barns och ungdomars lika rätt till utbildning och om
kommunernas skyldighet att erbjuda utbildning på nationella program.
Kommunerna skall därvid anpassa platserna i de olika programmen med
hänsyn till elevernas önskemål. Mot bakgrund av detta bör man nu bättre
än tidigare kunna påverka ungdomars intresse för att göra icke köns-
bundna val. Detta är angeläget, bl.a. för att det är en förutsättning för en
jämnare könsfördelning i högskolan. Regeringen har, i samband med
arbetet med denna proposition, övervägt möjligheten att föreslå ett
återinförande av extrapoäng för underrepresenterat kön vid intagningen
till gymnasieskolan. Regeringen avstår dock från att lägga fram något
förslag i denna riktning med de motiveringar som framgår av det ovan
anförda.
5.7 Kommunernas vuxenutbildning
Regeringens bedömning: Kommunernas vuxenutbildning bör
särskilt uppmärksammas som en i sig viktig jämställdhetsåtgärd.
Skälen för regeringens bedömning: Vuxenutbildning är av väsentlig
betydelse för många lågutbildade kvinnor och därmed också för
jämställdheten på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att denna
verksamhet får utvecklas och utvidgas.
I ett samhälle där livslångt lärande är en förutsättning för att människor
skall kunna utvecklas i sitt arbete eller för att över huvud taget kunna
erhålla ett arbete, är vuxenutbildningen av den största betydelse för
kvinnors och mäns möjligheter. Detta är speciellt viktigt för grupper i
samhället med kort utbildning. Studier visar bl.a. att kvinnor tenderar att
välja kortare utbildningar än män. Med utbildning växer självförtroendet
och självtilliten och därmed ökar möjligheterna att få inflytande över den
egna situationen, både på arbetet och på fritiden.
Vuxenutbildningen tar emot en allt större andel invandrare. Utöver
verksamheten vid svenskundervisningen för invandrare, (sfr) är nära en
fjärdedel av alla elever i komvux är invandrare. I grundläggande
vuxenutbildning är drygt hälften av alla elever av utländsk härkomst,
varav de flesta är kvinnor. Vuxenutbildning är av stor betydelse för
många invandrarkvinnor. Förutom att ge möjlighet till utbildning och till
ett framtida yrke har vuxenutbildningen en viktig roll när det gäller att
ta upp och diskutera värderingar och normer som gäller i det svenska
samhället. Vissa invandrare kommer från länder med en väsentligt
annorlunda syn på kvinnans ställning i familjen och i samhället.
Skolväsendet har därför ett särskilt ansvar för att informera om
Prop. 1994/95:164
20
rättigheter och skyldigheter, om den svenska synen på jämställdhet och Prop. 1994/95:164
om de lagar och förordningar som gäller i Sverige.
6.1 Allmänna utgångspunkter
Universiteten och högskolorna är en studiemiljö för drygt 250 000
studenter och 15 000 doktorander. Av samtliga studerande är mer än
hälften kvinnor. Universiteten och högskolorna är också arbetsplatser för
omkring 45 000 anställda, varav cirka hälften är lärare och forskare. Två
tredjedelar av lärarna och forskarna är män. Anslagen till de statliga
universiteten och högskolorna uppgår budgetåret 1994/95 till cirka
17 miljarder kronor.
Den högre utbildningen och forskningen har stor betydelse för vårt lands
kulturella och ekonomiska utveckling. Den debatt som förs vid universitet
och högskolor påverkar det allmänna samhällsklimatet.
Denna sektor, som således spelar en betydande roll i samhällsutvecklin-
gen, leds i dag nästan uteslutande av män. Landets professorer är till 93
procent män. Dekanema och prodekanema, som har stor makt över
universitetens verksamhet, består till ca 90 procent av män. Prefekterna,
som i sin egenskap av institutionschefer har stort inflytande vid exempel-
vis lönesättningen för lärarna och vid fördelningen av doktorandtjänster,
består till 88 procent män. Rektorerna vid de statliga universiteten och
högskolorna är till 78 procent män. Förvaltningscheferna (eller mot-
svarande) vid universitet och fackhögskolor är med något enstaka
undantag män.
Detta skapar ett allvarligt demokratiskt problem. Kvinnorna saknas där
sådana beslut i högskolan fattas som är av betydelse inte bara för
forskningens och utbildningens omfattning och innehåll utan även för
samhällsutvecklingen i stort.
Obalansen mellan könen i den akademiska världen visar sig inte bara
i en traditionell hierarki utan märks även i uppdelningen i kvinno- och
mansdominerade ämnesområden. Denna uppdelning riskerar att bli än
mer markant i framtiden, eftersom mycket stora resurser går till tillämpad
forskning inom teknik, naturvetenskap och medicin, dvs. områden som
domineras av män.
Den sneda könsfördelning som präglar hela lärarkåren får således
negativa konsekvenser såväl för högskolans verksamhet som för samhället
i övrigt. Kvinnors erfarenheter, synsätt och problemformuleringar speglas
inte i tillräcklig omfattning i utbildningen och forskningen, vilket
påverkar verksamhetens kvalitet negativt. För att högsta möjliga
kunskapsnivå skall uppnås måste bägge könen ha likvärdiga möjligheter
att påverka såväl undervisningens som forskningens inriktning, innehåll
och form samt den miljö där den bedrivs. Dessutom skulle en större
andel kvinnliga lärare öka kvinnors synlighet i den akademiska världen
och därmed ge yngre kvinnor förebilder.
21
Ett könsperspektiv kan läggas på i stort sett alla aspekter av undervis- Prop. 1994/95:164
ning. Den bör därför läggas upp så att den behandlar bägge könens
verkligheter i exempel och problemformuleringar och så att både kvinnor
och män finner sig lika väl till rätta med t.ex. seminariekultur och
handledning. Lärarna måste söka skapa ett klimat i studiegrupperna som
gör att alla studerande, oavsett kön, stimuleras att yttra sig och delta.
Handledare av forskarstuderande har en mycket viktig funktion. De har
ett stort ansvar inte minst för att utforma sin handledning så att kvinnor
och män stöds i samma utsträckning. I dag är handledarna oftast män. Ett
ökat antal kvinnliga lärare/handledare skulle, som ovan nämnts, innebära
bl.a. att unga kvinnliga studerande får fler kvinnliga förebilder.
De åtgärder som hittills vidtagits för att främja jämställdheten mellan
kvinnor och män inom universitet och högskolor har visat sig alltför
långsamt verkande. Den rådande situationen är inte acceptabel. Det är
angeläget att lärosätena intensifierar sitt jämställdhetsarbete. Som stöd
för detta arbete tar regeringen nu initiativ till ett antal åtgärder, som
huvudsakligen inriktas på att åstadkomma en jämnare könsfördelning
inom olika lärarkategorier i högskolan. Åtgärderna syftar till att förbättra
främst kvinnornas möjligheter. Kostnaderna uppgår sammantaget till
116,5 miljoner kronor för en 12-månadersperiod. Av den totala satsnin-
gen föreslår regeringen ett nytillskott om 25 miljoner kronor för en 12-
månadersperiod (budgetåret 1995/96 37,5 miljoner kronor). Övrig
finansiering skall ske genom att medel disponeras inom ramen för
universitetens och högskolornas samt forskningsrådens anslag. Regerin-
gen kommer att i regleringsbrev särskilt ange belopp och ändamål.
Åtgärder som medför kostnader sammanfattas i följande tabell.
22
Åtgärd—
F arsLu i ngsråd-en—
(m ed v . i foass- och
prof-rekry tering).......
t bild-
.ILn.ix.eu.
— Forik.
r
Dok to rand tjänster
0,250--
0,313
ForsL.ass.tjänster-
P o std o k-stipen d ie t
ningi-
<1
G ä s tp r o fe s s u r er- -
(utländska-)---------
---ning*». —i-----oxli—
råd.... hög skolor.. _
.................... Upp.-;.................Upp.-..
_______i_ skattat-i___.sk.atta.d_i—
...........1 antal kostn/per*—
■ (mkr).--(m
Professurer......—
(en g än g ssatso-4-
(Angivna belopp avser en 12-månadersperiod)
30,0
30.0-
Prop. 1994/95:164
1 Anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning,
anslagsposten 2 Vissa särskilda åtgärder (7 miljoner kronor återstår för
fördelning).
2 Anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, Vissa
jämställdhetsåtgärder (ny anslagspost).
3 Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan.
4 Inom ramen för forskningsrådens anslag.
5 Inom ramen för anslagen till forskning och forskarutbildning fakultets-
anslagen.
6.2 Grundläggande högskoleutbildning
Regeringens bedömning: Universitet och högskolor bör intensifie-
ra arbetet med jämställdhetsfrågor. Ett mål bör vara att uppnå en
jämn fördelning av kvinnliga och manliga studenter på alla
utbildningsområden inom den grundläggande högskoleutbildningen.
Särskilt bör jämställdhetsarbetet intensifieras vad gäller lärar-
utbildningarna. Kunskap om jämställdhetsfrågor, könstillhörighetens
betydelse i undervisningen och den sociala miljön i klassrummet
måste finnas hos alla lärare. Ett ansvar bör läggas på den myndig-
het regeringen bestämmer att understödja och stimulera utbyte av
erfarenheter om insatser på jämställdhetsområdet mellan de
ansvariga för lärarutbildningarna vid universitet och högskolor.
Även inom tekniska utbildningar bör jämställdhetsarbetet särskilt
intensifieras.
Skälen for regeringens bedömning: Under senare år har det skett en
betydande expansion av den grundläggande högskoleutbildningen. Antalet
23
studenter, omräknat till heltidsstudenter, har ökat med cirka 30 procent Prop. 1994/95:164
sedan 1990-talets början. Läsåret 1993/94 fanns drygt 255 000 registrera-
de studenter på hel- och deltid. Antalet högskolenybörjare uppgick till
närmare 62 000. Härav utgjorde kvinnorna cirka 57 procent. Allt fler
kvinnor genomgår längre utbildningar. Kvinnorna utgör i dag 65 procent
av dem som examineras från utbildningar på 120-140 poängsnivån. Inom
utbildningar som omfattar mer än 140 poäng har andelen examinerade
kvinnor ökat från 35 till 42 procent under åren 1984-1994.
Enligt högskolelag och högskoleförordning har universitet och
högskolor det fulla ansvaret för innehållet i och organisationen av den
högre utbildningen. I lagens och förordningens inledande bestämmelser
anges det att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i
högskolornas verksamhet. Vidare finns i högskoleförordningen bestäm-
melser om tillträde till högskolan angivet, att vid i övrigt likvärdiga
meriter, urval får ske med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryterin-
gen av studenter från kraftigt underrepresenterat kön.
Det råder fortfarande en mycket ojämn könsfördelning bland studenter-
na inom många områden. Särskilt ojämn är den inom teknik, vård och
lärarutbildning. Könsfördelningen bland de examinerade inom olika
områden framgår av bilaga 3, tabell 2. Alla strävanden mot jämställdhet
kräver en lokal förankring för att få genomslag i organisationen. Denna
process pågår vid landets universitet och högskolor men måste intensifie-
ras.
Teknik och naturvetenskap
Under de senaste decennierna har andelen kvinnor i de tekniska ut-
bildningarna ökat på alla nivåer. Dessvärre är denna trend nu bruten.
Under de senaste åren har allt färre flickor sökt sig till tekniska ut-
bildningar. Detta är allvarligt även för rekryteringen till högskolan.
Ytterligare insatser krävs därför. Bl.a. är det viktigt att utbildningarna
läggs upp så att fler kvinnor attraheras.
På regeringens uppdrag bedrivs sedan år 1993 det sk. NOT-projektet,
som syftar till att att främja ungdomars intresse för naturvetenskap och
teknik (se avsnitt 5). Projektet väntas ha stor betydelse i arbetet med att
öka kvinnors/flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga
utbildningar.
Den behörighetsgivande förutbildning (basåret) är ett alternativ för
behörighet till högre studier inom i huvudsak naturvetenskap och teknik.
Ett syfte med basåret är att framför allt kvinnor skall stimuleras att söka
till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Vidare har Rådet för grundläggande högskoleutbildning givit stöd till
projekt för ökad jämställdhet inom naturvetenskaplig grundutbildning
samt ingenjörs- och civilingenjörsutbildning. Projekten syftar till att ändra
innehåll och arbetssätt i tekniska och naturvetenskapliga utbildningar för
att permanent öka rekryteringen av kvinnliga studenter till utbildningen.
Stockholms universitet har bedrivit ett projekt om kvinnor i matemati- 24
ken (KIM), vars mål är att få en jämnare könsfördelning på alla nivåer
inom ämnet och att stimulera fler kvinnor att gå vidare i studierna. Prop. 1994/95:164
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil.9)
och i propositionen Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan (prop.
1994/95:139) föreslagit åtgärder för att stimulera intresset för natur-
vetenskap och teknik. Personer med arbetslivserfarenhet och med annan
eller ingen akademisk utbildning skall under 1995 och 1996 erbjudas
9 000 platser för att kunna studera. De studerande skall erbjudas ett
förmånligt studiestöd. Detta innebär möjlighet för bl.a. kvinnor, som
tidigare inte valt studier inom teknik eller naturvetenskap, att nu välja en
sådan inriktning.
Lärarutbildning
Lärarutbildning finns vid flertalet universitet och högskolor. Lärarutbild-
ningarna för det offentliga skolväsendet svarar för närmare en femtedel
av universitetens och högskolornas alla examinerade studenter. Under
resten av 1990-talet kommer i genomsnitt drygt 6 300 nya lärare per år
att examineras för grundskolans och gymnasieskolans behov. Det är
viktigt att blivande lärare får kunskap om jämställdhetsfrågor och
tillägnar sig förmåga att tillämpa dessa kunskaper i sin undervisning.
Regeringen har därför i målbeskrivningarna i högskoleförordningens
examensordning för lärarexamina angivit att studenten, för att erhålla
lärarexamen, skall ha förmåga att belysa även jämställdhetsfrågor.
I grundskolan och gymnasieskolan finns för närvarande över 110 000
lärare. Flertalet har gått igenom en lärarutbildning där jämställdhets-
frågoma inte särskilt har betonats. Redan yrkesverksamma lärare bör
därför beredas möjlighet att få motsvarande kunskaper. Fortbildningen är
således en strategiskt viktig fråga när det gäller att utveckla jämställdhets-
arbetet i skolan. Universitetens och högskolornas utformning av denna
spelar en avgörande roll. I avsnitt 5 om skolväsendet har tankegångar
utvecklats om betydelsen av att läraren besitter kunskap om och kompe-
tens att bemöta flickor och pojkar utifrån deras delvis olika förutsättnin-
gar och erfarenheter. Den enskilda lärarens arbete i skolan för att främja
jämställdhet mellan flickor och pojkar inverkar på kommande generatio-
ners attityder och val.
Rekryteringen till lärarutbildningarna uppvisar en fortsatt snedfördelning
mellan könen. Totalt har den kvinnliga dominansen bland de studerande
inom lärarutbildningarna förstärkts något. Bilden ser dock olika ut
beroende på vilken studieinriktning det gäller. Könsfördelningen inom
olika studieinriktningar framgår av bilaga 3, tabell 1.
I rapporten Vi är alla olika (Ds 1994:98) har framhållits att regeringen
bör vara ännu tydligare vad gäller målen för lärarutbildningarna samt
övervaka att dessa uppfylls bättre. I remissyttrandena över rapporten
framhåller flertalet högskolor vikten av att jämställdhetsfrågorna
behandlas i lärarutbildningarna. Lärarhögskolan i Stockholm anför bl.a.
att "som stöd för högskolornas interna prioriteringar av jämställdhet är
det viktigt att regeringen och det nya högskoleverket klart och tydligt 25
markerar jämställdhet som ett angeläget kunskapsområde och en
pedagogisk fråga för lärarutbildningarna". Göteborgs universitet anser att
kunskaper om könsskillnader är viktiga men att detta kunskapsområde
hittills har varit otillräckligt behandlat i lärarutbildningarna. Remissvaren
ger en rad exempel på hur jämställdhetsfrågor på olika sätt tas upp i
utbildningarna. Flera högskolor noterar också att frågorna i och med de
nya läroplanerna för det offentliga skolväsendet har fått ökad aktualitet.
Regeringen anser att det är angeläget, särskilt vad gäller utbildningen
av lärare, att utbyte av erfarenheter sker mellan ansvariga för jämställd-
hetsfrågor inom universitet och högskolor. Som förebild kan nämnas
Nordiska ministerrådets jämställdhetsprojekt - Nordlilia - ett nätverks-
samarbete mellan lärarutbildningar i Norden. Detta har lett till ett ökat
intresse för jämställdhetsfrågor. För att även på det nationella planet
initiera och stimulera en utveckling, där arbetet med jämställdhetsfrågor
inom lärarutbildningarna lyfts fram och når ut till alla universitet och
högskolor, kommer regeringen senare föreslå att ett sådant ansvar läggs
på det nya högskoleverket (se även avsnitt 8).
Kanslersämbetet genomför för närvarande en utvärdering av grundskol-
lärarutbildningama. Regeringen har anmodat ämbetet att särskilt beakta
hur jämställdhetsmålen har tillgodosetts. Utvärderingen är ett första led
i den översyn av vissa förhållanden inom skolan som berör bl.a. lärarnas
kompetens och som aviserades i budgetpropositionen 1995.
Rapport om kartläggning av jämställdhetsåtgärder inom universitet och
högskolor
På uppdrag av Utbildningsdepartementet har en kartläggning och
utvärdering av jämställdhetsprojekt inom universitet och högskolor
genomförts (Ds 1994:130). I rapporten visas att totalt ca 950 jämställd-
hetsprojekt har bedrivits under tiden 1985-1994. Projekten är av mycket
olika karaktär och gäller exempelvis stöd till studerande, som väljer att
studera ämnen som domineras av det andra könet, förändringar i
utbildningens organisation och uppläggning, seminarier, nätverk etc. En
sammanfattning av rapporten finns som bilaga 2 till denna proposition.
6.3 Forskning
Forskning vid universitet och högskolor representerar ett omfattande
verksamhetsområde av mycket skiftande karaktär. De olika fakulteterna
skiljer sig åt när det gäller t.ex. metodik, teoribildningar, vetenskapliga
traditioner samt förhållandet mellan grundforskning och tillämpad
forskning. Det finns också skillnader i forskningsfinansiering och
förbindelser med yrkes- och näringsliv utanför högskolans ramar. Sådana
skillnader återspeglas även när det gäller jämställdheten mellan kvinnor
och män inom forskarsamhället.
En aspekt på jämställdhetsfrågan låter sig beskrivas i rent numerära
termer och gäller könsfördelningen bland forskarstuderande, lärare och
forskare. Denna aspekt behandlas huvudsakligen i avsnitt 6.5.
Prop. 1994/95:164
26
Inom det vetenskapliga området har jämställdhetsfrågan även en annan
sida, som handlar om samhällets behov av forskning inom områden där
kvinnoaspektema försummats och där mannens behov, fysiologi och
synsätt mer eller mindre oreflekterat gjorts till norm. Det kan gälla så vitt
skilda områden som invärtesmedicin och historia. Kvinno-, jämställdhets-
och genusforskning bör därför tillmätas sitt berättigade utrymme.
Dessa begrepp används ofta tillsammans men de betecknar något olika
ansatser eller inriktningar och har bildats vid olika tidpunkter. Kvinno-
forskning är närmast forskning i ett kvinnoperspektiv men används ibland
om all forskning om kvinnor. Jämställdhetsforskning innefattar inte
endast kvinnor utan syftar till ett bredare anslag utifrån en jämställdhets-
aspekt. Genusforskning har en motsvarighet i det engelska ordet "gender
research" och arbetar utifrån ett könsteoretiskt perspektiv. Genus
betecknar här kön och könsroller inte som biologiska utan som kulturella,
sociala eller historiska grundbegrepp.
Utgångspunkten för den forskning som bedrivs av kvinnor är dock i
allmänhet inte forskning i ett kvinno- eller könsteoretiskt perspektiv. Icke
desto mindre kan deras forskning i en av övervägande manliga värdering-
ar präglad, förment allmängiltig, forskningstradition framstå som litet vid
sidan av vad som anses som vetenskapligt centralt. Kvinnor kan t.ex.
intressera sig för andra forskningsområden, föra in andra problemställ-
ningar eller utgå från andra, kanske tvärvetenskapliga, metoder och
synsätt.
Genom att kvinnornas närvaro inom olika forskningsområden ökas, får
deras synsätt och preferenser bättre möjligheter att påverka inriktningen
och utformningen av verksamheten.
Prop. 1994/95:164
27
Vissa åtgärder inom forskningsområdet
Prop. 1994/95:164
Regeringens bedömning: I instruktionerna för Forskningsråds-
nämnden (FRN) och forskningsråden inom Utbildningsdepartemen-
tets ansvarsområde bör införas att dessa inom sina respektive
verksamhetsområden särskilt skall främja jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Regeringen avser att uppdra åt FRN att definiera och föreslå inom
vilka ämnen det kan finnas anledning att inrätta professurer eller
forskartjänster med inriktning mot genusforskning.
I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 har under åttonde
huvudtiteln, anslaget Utvecklingsarbete och internationell samver-
kan, föreslagits medel för internationell samverkan. Av dessa medel
har regeringen beräknat 14 miljoner kronor för en 12-månaders-
period (för budgetåret 1995/96 21 miljoner kronor) till post-
doktorala stipendier för svenska kvinnliga forskares vistelser vid
utländska forskningsinstitutioner. Vidare har regeringen beräknat
7,5 miljoner kronor för en 12-månadersperiod (för budgetåret
1995/96 11,25 miljoner kronor) till forskningsråden för gäst-
professurer för kvinnliga forskare inom framför allt naturvetenskap-
liga och tekniska områden.
Som planeringsförutsättning för båda de ovan nämnda insatserna
gäller att motsvarande belopp även bör avsättas årligen under
budgetåren 1997-1999.
Skälen för regeringens bedömning:
Ändring av forskningsrådens instruktioner
Forskningsråden har ett särskilt ansvar för den vetenskapliga utvecklingen
inom sina respektive ansvarsområden. Detta inbegriper ett ansvar för
kvaliteten inom forskningen i alla avseenden. Som bedömningsgrunder
i rådens arbete ingår helt naturligt den vetenskapliga och den etiska
kvaliteten hos olika projekt.
Kvinnors och mäns olika erfarenheter, synsätt och arbetsmetoder gör
att forskningsproblem formuleras olika, bearbetas olika och tolkas olika.
En större bredd i angreppssättet minskar risken för fördomsbaserade
felslut och är därför en viktig kvalitetsfaktor i forskningsarbetet.
Jämställdhet måste ses som ett kriterium på kvalitet när det gäller
vetenskaplig verksamhet och måste därmed beaktas i rådens arbete. Detta
gäller såväl vid bedömning och utformning av projekt som vid olika
tillsättningsärenden.
För att betona forskningsrådens och FRN:s ansvar för jämställdheten
inom sina verksamhetsområden kommer regeringen att på denna punkt
komplettera deras instruktioner.
28
Kvinno- och jämställdhet sforskning
Utredning om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning
Forskning med en könsteoretisk inriktning kan betraktas utifrån såväl ett
inomvetenskapligt perspektiv som en mer allmän jämställdhetsaspekt.
Regeringen har nyligen tillkallat en utredare, som bl.a. skall föreslå
åtgärder som främjar kvinno- och jämställdhetsforskningen (dir. 1995:8).
Utredaren skall särskilt undersöka hur uppgifterna att utreda, skapa
opinion och dela ut bidrag för att främja kvinno- och jämställdhets-
forskning bäst kan utformas samt även ge förslag angående stöd till
underrepresenterat kön. En förutsättningslös prövning skall företas som
visar om syftet kan uppnås genom att redan befintliga mydigheter ges
uppdrag eller om det på nationell nivå bör inrättas ett särskilt forsknings-
stödjande organ. I uppdraget ingår också en beskrivning av hur förslagen
kompletterar eller utvecklar befintliga resurser och institutioner.
Utredaren skall se på olika organisationsformer i ett internationellt,
särskilt nordiskt, perspektiv samt undersöka möjliga former för intema-
tionellet samarbete i dessa frågor. Förslag som kan föranledas av arbetet
kommer att beredas till 1997 års budgetproposition.
FRN:s särskilda uppdrag
Statsmakterna har tidigare givit FRN i uppdrag att informera om och
stödja kvinno- och jämställdhetsforskning i vid bemärkelse. FRN har
sedan år 1991 tilldelats särskilda projektmedel för detta ändamål.
Nämnden gör här en betydelsefull insats och har upparbetat god insikt
och kompetens när det gäller sådan forskning. FRN:s verksamhet
frikallar givetvis inte andra forskningsfinansiärer från att göra insatser
inom området. Forskningsprojekt med kvinno-, jämställdhets- eller
genusinriktning måste av skilda forskningsfinansiärer, däribland
forskningsråden, prövas och tillerkännas medel i samma mån, men också
med samma kvalitetskontroll, som all annan forskning.
Kartläggningen och utvärderingen av jämställdhetsprojekt inom
universitet och högskolor (Ds 1994:130) visar på den vetenskapliga
kvalitetshöjning som genusforskning kan tillföra. Genom att inrätta
parallellprofessurer i ämnen där forskning med ett genusperspektiv på ett
fruktbart sätt kan komplettera traditionella forskningsinriktningar kan nya
forskningshorisonter öppnas. Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att
i samråd med forskningsråden granska hela forskningsfältet och lämna
förslag på ämnen inom vilka det kan firmas anledning att inrätta
professurer eller forskartjänster med inriktning mot genusforskning.
Fora/centra för kvinnliga forskare
Fora/centra för kvinnliga forskare - benämningarna skiftar något - finns
vid samtliga universitet i landet och vid några av högskolorna. Det finns
Prop. 1994/95:164
29
f.n. åtta fora/centra, som tilldelas medel under åttonde huvudtiteln,
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor.
Fora/centra fungerar framför allt som nätverk för kvinnliga forskare
och har verksamt bidragit till att rekrytera kvinnliga forskare och
forskarstuderande och att förbättra villkoren för dessa. Fora har också
betytt mycket för utvecklingen av forskning ur ett könsperspektiv.
Forskning med ett kvinno-, jämställdhets- eller genusperspektiv har
tillfört flera vetenskapsområden en genomgripande förnyelse. Det är
viktigt att sådan forskning får möjlighet att utvecklas och förgrena sig i
olika riktningar.
Ansvaret för fora/centra för kvinnliga forskare vilar på universiteten
och högskolorna liksom all annan institutionell verksamhet.
Utbyte med utlandet
Forskarkarriären
I forskarkarriären finns många trösklar som varje forskare måste komma
över för att kunna ta sig vidare. Först gäller det att bli antagen till
forskarutbildning, få en rimlig finansiering och sedan genomföra
avhandlingsarbete och disputation. Nästa viktiga skede är det som
kommer alldeles efter avlagd doktorsexamen. För den som tänker sig en
framtida forskarkarriär gäller det att få möjlighet att meritera sig vidare
och få nya erfarenheter. Inom många ämnesområden är den s.k. post-doc-
tiden närmast avgörande för den framtida karriären. Den nydisputerade
bör helst under någon tid vistas i en framgångsrik och kreativ forsknings-
miljö utomlands för att få nya impulser och vidga sitt kompetensområde.
På detta stadium faller många kvinnliga doktorer bort. Här finns en av
de "flaskhalsar" som tydligast låter sig observeras. Orsakerna till detta
är naturligtvis flera. Det synes dock som om kvinnor under denna del av
sitt liv har större svårigheter än män att kunna vistas ett eller två år vid
ett utländskt universitet. Därmed får de också betydande svårigheter att
senare konkurrera med män om forskarassistent- och forskartjänsterna.
För att ge bättre finansiella möjligheter för de kvinnliga doktorer som
önskar en internationell meritering, avser regeringen att disponera medel
under det i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9)
föreslagna anslaget Utvecklingsarbete och internationell samverkan. 14
miljoner kronor för en 12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96 21
miljoner kronor) bör fördelas till forskningsråden för post-doktorala
stipendier för kvinnor. Som planeringsförutsättning bör gälla att motsva-
rande belopp avsätts årligen även under budgetåren 1997-1999.
En åtgärd för att underlätta för kvinnor att kunna fortsätta på forskarba-
nan är att den post-doktorala meriteringen utformas mer flexibelt än vad
som hittills varit fallet. Detta är något som universitet, högskolor och
forskningsråd bör överväga.
Prop. 1994/95:164
30
Gästprofessurer
Prop. 1994/95:164
Gästprofessurer ger unika möjligheter att inlemma framstående internatio-
nella forskare i en svensk forskningsmiljö. Detta innebär en väsentlig
vetenskaplig stimulans och bidrar till att ge unga forskare och studenter
nya perspektiv och förebilder. Forskningsråden har gästprofessurer, som
tillåter innehavarna att under ett år vistas vid ett eller flera svenska
lärosäten. Vid Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet finns
bl.a. en gästprofessur för framstående kvinnliga forskare, Kerstin
Hesselgrens professur, som lockat många prominenta innehavare från
olika discipliner.
Regeringen finner det angeläget att gästprofessurer för framstående
kvinnliga forskare inrättas även vid andra forskningsråd, framför allt
inom områden som har få svenska kvinnliga forskare. Särskilt inom vissa
naturvetenskapliga och tekniska områden råder stor brist på kvinnor på
högre nivåer i forskarkarriären. Gästprofessurerna kan här innebära
inspiration för kvinnor att söka sig till området i fråga och gå vidare. De
innebär även att hög internationell kompetens tillförs Sverige. Genom
gästprofessurerna har man även möjlighet att inom olika discipliner
sprida internationella impulser när det gäller forskning ur ett kvinno-
perspektiv och/eller med genusinriktning. Det är också viktigt att stärka
sådana forskningsinriktningar som många kvinnor visat att de finner
väsentliga, till exempel med en större samhällsrelevans eller ett tvär-
vetenskapligt anslag.
Regeringen avser därför att under åttonde huvudtiteln från anslaget
Utvecklingsarbete och internationell samverkan för en 12-månadersperiod
fördela 7,5 miljoner kronor (för budgetåret 1995/96 11,25 miljoner
kronor) till forskningsråden för gästprofessurer för kvinnliga forskare
inom framför allt naturvetenskapliga och tekniska områden. Gästpro-
fessurerna bör knytas till råden på samma sätt som redan befintliga
gästprofessurer. Som planeringsförutsättning bör gälla att motsvarande
belopp avsätts årligen under budgetåren 1997-1999.
6.4 Forskarutbildning
En betydligt större andel män än kvinnor fortsätter från den grundläggan-
de högskoleutbildningen till forskarutbildning och avlägger doktors-
examen. En jämförelse mellan examinationen från grundutbildningen
respektive från forskarutbildningen visar att män fortsätter till
doktorsexamen i nästan dubbelt så stor utsträckning som kvinnor. Inom
samtliga ämnesområden har männen en starkare tendens att gå vidare men
skillnaderna mellan könen varierar mellan områdena (se bilaga 3,
tabell 4).
31
Resurstillskott för doktorandtjänster
Regeringens bedömning: I budgetpropositionen (prop.
1994/95:100, bil. 9) föreslogs 37 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 för studiefinansiering inom forskarutbildningen som en av
de sysselsättningspolitiska åtgärderna. För att åstadkomma en
jämnare könsfördelning bland innehavarna av doktorandtjänster bör
30 miljoner kronor av beloppet disponeras för att antalet
doktorandtjänster som innehas av kvinnor skall kunna öka. Som
planeringsförutsättning bör gälla att motsvarande belopp avsätts
årligen under budgetåren 1997-1999.
Den myndighet regeringen bestämmer skall fördela dessa medel
till universitet och högskolor.
Skälen för regeringens bedömning: En ökning av antalet kvinnliga
doktorsexaminerade skulle av flera skäl ha stor långsiktig betydelse.
Sverige behöver fler forskarutbildade på arbetsmarknaden generellt. Inte
minst viktigt är det att bästa möjliga rekryteringsbas skapas för det stora
antal lärare som på grund av pensionsavgångar skall anställas inom
universitet och högskolor några år in på 2000-talet. Med ett större antal
kvinnor inom forskningen och undervisningen ökar verksamhetens bredd
och kvalitet. Det är således angeläget att universitet och högskolor
fortsätter sina ansträngningar att rekrytera och behålla fler kvinnliga
doktorander.
En god studiefinansiering är en av de viktigaste förutsättningarna för att
forskarutbildning skall kunna bedrivas koncentrerat och effektivt. Goda
ekonomiska villkor stimulerar även rekryteringen till forskarutbildning.
Manliga forskarstuderande har i högre grad än kvinnliga den mest
förmånliga formen av studiefinansiering, nämligen doktorandtjänst. En
särskild satsning för att öka andelen kvinnor bland innehavarna av
doktorandtjänster är, mot bakgrund av vad som ovan sagts, väl motive-
rad. Ökad jämställdhet inom forskarutbildningen bör samtidigt kunna
bidra till att stimulera och ge draghjälp åt jämställdhetssträvandena inom
den grundläggande högskoleutbildningen.
Regeringen har i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9)
föreslagit att medel skall anvisas för vissa särskilda åtgärder med
anledning av arbetsmarknadsläget. Bland dessa åtgärder ingår en ökning
av resurserna för studiestöd till forskarstuderande. Regeringen begärde
i budgetpropositionen riksdagens bemyndigande att fördela medel för
ändamålet under anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarut-
bildning.
Regeringen anförde i budgetpropositionen att dessa resurser främst
skulle gå till fakulteter som endast haft en svag ökning av antalet
forskarstuderande det senaste decenniet. Efter närmare överväganden
anser regeringen att en jämställdhetsaspekt bör anläggas vid fördelningen
av dessa resurser. Av de aktuella medlen bör 30 miljoner kronor avsättas
för att öka antalet doktorand tjänster som innehas av kvinnor. Som plane-
Prop. 1994/95:164
32
ringsförutsättning bör gälla att motsvarande belopp skall avsättas årligen Prop. 1994/95:164
för samma ändamål under budgetåren 1997-1999. Syftet med åtgärden är
att öka antalet kvinnor som avlägger doktorsexamen. Doktorandtjänstema
bör i första hand fördelas till de forskningsområden där processen från
grundutbildningsexamen till doktorsexamen resulterar i en markant
underrepresentation av kvinnor.
Regeringen kommer inom kort i en proposition om ett nytt högskole-
verk att föreslå att verket skall ha ett övergripande ansvar för uppföljning
och utvärdering av jämställdhetsarbetet inom universitet och högskolor.
Under förutsättning av riksdagens beslut om inrättande av det nya verket
och att fördelning av vissa medel till universitet och högskolor skall ingå
i dess uppgift avser regeringen ge verket i uppdrag att, efter fördjupad
analys, fördela de nu aktuella medlen. Medlen för ändamålet reserveras
under anslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning, an-
slagsposten 2, till dess att beslut om den nya myndigheten har fattats.
Därefter bör de överföras till den nya myndigheten för fördelning i
enlighet med riktlinjer från regeringen.
I 1 kap. 2 § högskolelagen anges att den statliga högskoleutbildningen
skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad
erfarenhet. En grundläggande förutsättning är att undervisningen bedrivs
av personer med erforderlig kompetens. Inom många utbildningar ligger
en stor andel av undervisningen på odisputerade högskoleadjunkter. Bland
dessa är andelen kvinnor hög. Det är därför också en jämställdhetsfråga
att högskoleadjunkterna får möjlighet att fullfölja sina doktorandstudier.
Det ingår i universitetens och högskolornas ansvar som arbetsgivare att
adjunkterna ges tillfälle att utveckla sin vetenskapliga kompetens.
6.5 Lärare och forskare vid universitet och högskolor
Antalet lärare vid svenska universitet och högskolor uppgår till drygt
14 000. Bland dessa är männen i klar majoritet, nämligen drygt 70 pro-
cent. Endast 7 procent av professorerna, 21 procent av lektorerna och
24 procent av forskarassistenterna är kvinnor. För anställning som
adjunkt, som inte kräver doktorsexamen, är bilden något annorlunda -
42 procent av dessa anställningar innehas av kvinnor.
Ett välkänt mönster, med allt färre kvinnor ju högre upp i hierarkin
man kommer, framträder tydligt inom alla fakulteter. Särskilt markant är
den låga andelen kvinnliga professorer inom de medicinska fakulteterna
i förhållande till den sedan länge förhållandevis stora kvinnliga rekryte-
ringsbasen där. Förhållandena inom olika fakultetsområden illustreras i
nedanstående diagram samt redovisas närmare i bilaga 3, tabell 6.
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 164
Prop. 1994/95:164
professor
1 947 m
147 kv. (7 %)
□ rrön
(antal)
Figur 2 Könsfördelning bland lärare vid universitet och högskolor 1993 (Källa: SCB)
Fördelningen mellan kvinnor och män bland universitets- och högskole-
lärama har ändrats ytterst litet de senaste åren. Detta beror bl.a. på att
åldersstrukturen bland de nu verksamma lärama inneburit att pensionsav-
gångarna varit begränsade. Såväl riksdag som regering har tidigare slagit
fast att i princip all högre utbildning skall förmedlas av disputerade lärare
(prop. 1992/93:42 om förstärkning av den grundläggande högskoleut-
bildningen m.m., bet. 1992/93:UbU5, rskr. 1992/93:159). Till följd av
den pågående expansionen av den högre utbildningen kommer ett stort
nyrekryteringsbehov att uppstå. Detta kommer att kvarstå under en följd
av år eftersom många universitets- och högskolelärare kommer att
pensioneras några år in på 2000-talet. Universitet och högskolor får
härigenom ett särskilt tillfälle att åtgärda den sneda könsfördelningen i
lärarkåren. Genom aktiva, systematiska åtgärder av olika slag bör fler
kompetenta kvinnor kunna tillsättas inom alla anställningskategorier.
6.5.1 Jämnare könsfördelning bland professorer
År 1883 disputerade den första kvinnan i Sverige. Först år 1937 utsågs
en kvinna till innehavare av en statlig professur. 50 år senare hade antalet
kvinnliga professorer ökat till 84, vilket motsvarade 5 procent. I dag
finns det knappt 150 kvinnor i professorskåren eller 7 procent. Könsför-
delningen vid olika fakulteter varierar dock något, vilket framgår av
diagrammet på nästa sida. Av diagrammet framgår såväl andelen kvinnor
bland det totala antalet professorer inom olika fakulteter som antalet
professurer vid fakulteterna. Bl.a. kan noteras den låga andelen kvinnliga
professorer inom fakulteter med ett stort antal professurer.
Regeringens åtgärder för att öka antalet kvinnliga professorer skall ses
mot bakgrund av professorernas roll dels som förebilder för studenter och
yngre forskare, dels som lärare och forskare. Genom sin position har de
stor inverkan på undervisning, val av forskningsområden, problem-
formuleringar, metodval, m.m. Professorer har även stort inflytande
utanför det egna lärosätet, t.ex. såsom medlemmar av forskningsfinansie-
rande organ. De anlitas även som experter och kommentatorer i skilda
34
sammanhang.
Prop. 1994/95:164
Figur 3 Könsfördelning bland professorer vid universitet och högskolor 1993 (Källa:
SCB)
Resursförstärkning för nya professurer
Regeringens förslag: Riksdagen anvisar 14,4 miljoner kronor för
en 12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96 21,6 miljoner
kronor) för inrättande av nya professurer för att åstadkomma en
jämnare könsfördelning. Medlen anvisas under anslaget Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning. Riksdagen anvisar
vidare under samma anslag ett engångsbelopp om 0,6 miljoner
kronor till forskningsråden för viss administration.
Regeringens bedömning: Totalt 10 miljoner kronor för en 12-
månadersperiod (för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor) av
universitetens och högskolornas fakultetsanslag och totalt 10
miljoner kronor för en 12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96
15 miljoner kronor) av forskningsrådens anslag bör samtidigt
disponeras för inrättande av nya professurer i syfte att åstadkomma
en jämnare könsfördelning.
Forskningsråden bör ges ansvaret för att i samråd med universitet
och högskolor fastställa inriktning och placering av de nya pro-
fessurerna. Universiteten och högskolorna bör ges ansvaret för
utlysning och tillsättning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare
framhållits går utvecklingen mot en jämnare könsfördelning inom
professorskåren utomordentligt långsamt; det totala antalet kvinnor är
fortfarande anmärkningsvärt lågt. Därför behövs en extraordinär insats
för att på kort sikt åstadkomma en betydande ökning av detta antal.
Denna engångssatsning - bestående av ett resurstillskott - kommer att
35
följas upp med en långsiktig åtgärd, där det åligger varje universitet och
högskola att själv åstadkomma förändringar inom ramen för sina
ordinarie resurser. Denna åtgärd beskrivs i det följande avsnittet om
rekryteringsmål.
Den engångssatsning som nu görs bör tillvaratas på det sätt som i ett
nationellt perspektiv ter sig som mest ändamålsenligt. Det är därför
angeläget att inrättandet av de nya professurerna sker i samverkan mellan
forskningsråden och universitet och högskolor.
Forskningsråden har genom sina uppdrag, sin sammansättning och sitt
arbetssätt nationell överblick över stora vetenskapsområden. Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forsknings-
rådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknik-
vetenskapliga forskningsrådet (TFR) kommer att ges i uppdrag att i
samråd med universitet och högskolor fastställa inriktning och placering
av de nya professurerna. Härvid skall ämnen väljas där könsfördelningen
bland professorerna nu är ojämn och där en förstärkning också är
motiverad från forskningens och forskarutbildningens utgångspunkter.
Vid valet av ämnen för de nya professurerna skall även beaktas att det
finns kvalificerade presumtiva sökande som tillhör det underrepresentera-
de könet.
Vid engångssatsningen bör s.k. positiv särbehandling vid behov
tillämpas, när detta kan ske. Med positiv särbehandling avses att en tjänst
tillsätts med en kompetent sökande av underrepresenterat kön, även om
vederbörande är mindre kvalificerad än medsökande av det andra könet.
Av 16 § andra stycket 2 jämställdhetslagen (1991:433) följer att positiv
särbehandling är tillåten, om den är ett led i strävanden att främja
jämställdhet i arbetslivet. I fråga om statliga tjänster måste dessutom
beaktas föreskriften i 11 kap. 9 § regeringsformen om att avseende skall
fästas endast vid sakliga grunder, när sådana tjänster tillsätts. Trots att
strävanden att främja jämställdhet är en saklig grund i regeringsformens
mening, torde föreskriften innebära att det finns en gräns för hur stor
skillnaden i kvalifikation får vara vid positiv särbehandling.
Universitet och högskolor skall svara för utlysning och tillsättning av
professurerna. I utlysningarna skall anges att ett syfte med professurerna
är att utjämna könsfördelningen bland professorerna och att, vid behov,
positiv särbehandling till förmån för det underrepresenterade könet
således kan komma att tillämpas vid tillsättningen.
Regeringens utgångspunkt är att för icke laborativa professurer skall i
detta fall beräknas en årskostnad på 900 000 kronor per år och för
laborativa professurer 1 400 000 kronor per år. Av de totalt 34,4 miljo-
ner kronor som avsätts för de nya professurerna utgör 14,4 miljoner
kronor en resursförstärkning. Professurerna finansieras i övrigt till lika
delar genom anslagsöverföringar från berörda forskningsråd och genom
omfördelning inom befintliga medel vid de lärosäten där tjänsten inrättas.
Sedan verksamheten kring professuren etablerats är det rimligt att
lärosätet ökar sin andel av finansieringen. Fr.o.m. budgetåret efter det att
placeringen är klar kommer medel motsvarande regeringens och
forskningsrådets andel av kostnaden att anvisas i budgetpropositionen
direkt till det berörda lärosätets fakultetsanslag. Det aktuella forsknings-
Prop. 1994/95:164
36
rådets anslag kommer att minskas med ett belopp som motsvarar rådets Prop. 1994/95:164
andel av kostnaden för professuren.
Mal för rekrytering av professorer
Regeringens bedömning: För varje universitet och högskola bör
mål anges avseende könsfördelningen bland de nyrekryterade pro-
fessorerna under kommande treårsperiod. Målet ges formen av ett
särskilt åtagande under anslaget för forskning och forskarutbildning
(fakultetsanslaget). Dessa mål bör första gången anges i budgetpro-
positionen för budgetåret 1997. Måluppfyllelsen bör årligen
redovisas i resultatredovisningen i högskolans årsredovisning. Slut-
redovisningen bör göras efter treårsperiodens slut. Processen
upprepas inför varje treårsperiod ända tills bägge könens andel av
professorerna vid högskolan uppgår till minst 40 procent.
Skälen för regeringens bedömning: Proceduren för att utjämna
könsfördelningen bland professorerna är, som beskrivits i föregående
avsnitt, en engångsåtgärd för att på kort sikt åstadkomma en förbättring
på den nivå där snedfördelningen är kraftigast. För att uppnå slutmålet -
en jämn könsfördelning på alla nivåer inom lärarkåren inom högskolans
alla ämnesområden - krävs däremot ett långsiktigt och systematiskt
arbete. Därför avser regeringen att införa rekryteringsmål, där det
ankommer på universiteten och högskolorna själva att ta ansvar för att
jämställdhetsarbetet ger synliga resultat. En sådan åtgärd har bl.a.
föreslagits av Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och
forskning (JÄST-gruppen).
Genom att rekryteringsmålen formuleras för professorer - den högsta
nivån i högskolans hierarki - åstadkommer man en gynnsam effekt för
kvinnor på alla nivåer inom forskarkarriären. För att universitet och
högskolor i framtiden skall kunna uppnå rekryteringsmålen måste de
genom olika åtgärder öka rekryteringsunderlaget. Dessa åtgärder måste
omfatta såväl grundutbildningen som forskarutbildningen samt kvinnors
villkor under den fortsatta akademiska karriären.
Sedan år 1993 vilar ansvaret för omfattning och inriktning av grundut-
bildning, forskarutbildning och forskning samt för verksamhetens
organisation i allt väsentligt på universiteten och högskolorna själva.
Inom de egna verksamhets- och befogenhetsramama avgör varje
högskoleenhet antalet professurer och deras inriktning. Det har föranlett
fakultets- och universitetsledningar att arbeta fram långsiktiga strategier
för verksamhetens utveckling inom respektive fakultet. Högskolorna har
här möjlighet att bl.a. beakta behovet av en jämnare könsfördelning. Att
förverkliga ett jämställt forskarsamhälle kräver inte extra resurser eller
ny lagstiftning, utan snarare medvetenhet, flexibilitet, uppfinnings-
rikedom, vilja och handlingskraft. Det ankommer därför på universitet
37
och högskolor att själva analysera situationen och finna de medel som Prop. 1994/95:164
inom olika områden och vid olika institutioner bäst främjar jämställdhet
och kvalitet.
Rekryteringsmålen underlättar för statsmakterna att följa och utvärdera
hur målen för jämställdhet mellan kvinnor och män uppfylls. Varje
högskoleenhet ges samtidigt ett ökat lokalt ansvar och nya möjligheter att
anpassa verksamheten utifrån lokala behov och förutsättningar.
Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i dessa
frågor. Regeringen återkommer till denna fråga i budgetpropositionen för
budgetåret 1997.
6.5.2 Jämnare könsfördelning bland forskarassistenter
Regeringens förslag: Riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för en
12-månadersperiod (för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor) för
inrättande av forskarassistenttjänster för personer som tillhör det
underrepresenterade könet. Medlen anvisas under anslaget Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning.
Regeringens bedömning: För inrättande av forskarassistent-
tjänster för personer som tillhör det underrepresenterade könet bör
samtidigt disponeras totalt 10 miljoner kronor av universitetens och
högskolornas fakultetsanslag och totalt 10 miljoner kronor av de
anslag som föreslagits forskningsråden - i båda fallen för en 12-
månadersperiod (för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor).
Som planeringsförutsättning bör gälla att motsvarande belopp,
dvs. totalt 30 miljoner kronor, skall kunna disponeras årligen under
ytterligare sex år.
Forskningsråden bör ges ansvaret för att i samråd med universitet
och högskolor fastställa inriktning och placering av de nya tjänster-
na. Universitet och högskolor bör ges ansvaret för utlysning och
tillsättning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Som tidigare
framhållits (avsnitt 6.3) är perioden närmast efter doktorsexamen ett
viktigt stadium i en forskarkarriär. Forskarassistenter anställs tills vidare
för högst två år i sänder och anställningen får normalt innehas under
högst sex år. De skall i huvudsak ägna sig åt forskning. En sådan
anställning erbjuder följaktligen en nybliven doktor stora fördelar när det
gäller att meritera sig vetenskapligt. För den vetenskapliga återväxten
inom olika ämnesområden spelar anställningar som forskarassistent en
avgörande roll.
Män får i betydligt större omfattning anställning som forskarassistent.
Som tidigare nämnts är endast 24 procent av forskarassistenterna kvinnor.
Könsfördelningen bland forskarassistenter inom olika fakultetsområden
illustreras i nedanstående diagram. Inom vissa ämnesområden finns det
många kvinnor inom såväl grundutbildning som forskarutbildning men
38
Prop. 1994/95:164
endast ett fåtal fortsätter inom forskarkarriären.
Figur 4 Könsfördelning bland forskarassistenter vid universitet och högskolor 1993
(Källa: SCB)
Ökade möjligheter för kvinnliga forskare att få forskarassistenttjänster
ger möjligheter för fler kvinnor att fortsätta sin karriär vid universitet och
högskolor. Deras förutsättningar att i framtiden konkurrera om professu-
rer förbättras samtidigt. Det är angeläget att andelen kvinnor bland
forskarassistenterna ökar markant. Regeringen föreslår därför att en
resursförstärkning görs för nya forskarassistenttjänster i syfte att
åstadkomma en jämnare könsfördelning. Det är angeläget att denna
satsning, liksom den som föreslagits i föregående avsnitt beträffande
professurer, fördelas på det sätt som i ett nationellt perspektiv är mest
ändamålsenligt. Forskningsråden kommer därför att ges i uppdrag att i
samråd med universitet och högskolor fastställa inriktning och placering
av de nya tjänsterna. Därvid skall ämnesområden väljas, där det råder en
ojämn könsfördelning bland forskarassistenterna. Universitet och
högskolor ges ansvaret för utlysning och tillsättning av forskarassistent-
tjänsterna. På samma sätt som i föregående avsnitt beskrivits när det
gäller de nya professurerna kan positiv särbehandling till förmån för
sökande av underrepresenterat kön komma att användas vid tillsätt-
ningen.
Varje forskarassistenttjänst som tillkommer inom ramen för denna
satsning skall finansieras till lika delar av en resursförstärkning, av
befintliga medel vid lärosätet vid vilket tjänsten kommer att inrättas och
av det berörda forskningsrådet. Resursförstärkningarna tillförs forsknings-
rådens anslag. De får disponeras för ändamålet under längst en sjuårspe-
riod. Forskningsråden skall alltså lämna bidrag till lärosätena med två
tredjedelar av kostnaderna för de forskarassistenttjänster som de till-
sammans med universitet och högskolor beslutat skall inrättas.
39
6.5.3 Ändringar i högskoleförordningen
Regeringens bedömning: Ändringar bör göras i högskoleförord-
ningens regler om befordringsgrunder för lärare, om tjänste-
förslagsnämndernas sammansättning samt om val av sakkunniga.
En regel bör införas om krav på redovisning av hur tjänsteförslags-
nämndema har beaktat jämställdhetsaspekten vid bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: För att främja jämställdhetsarbetet
generellt och för att stödja högskolornas arbete med att uppnå de
rekryteringsmål som kommer att införas, avser regeringen att göra vissa
ändringar i högskoleförordningen (1993:100). Avsnittet om befordrings-
grunderna för lärare bör kompletteras. Ett tillägg bör göras som tydliggör
att det vid behov är tillåtet med positiv särbehandling till förmån för
sökande av det kön som är underrepresenterat inom den aktuella
kategorin av anställda inom universitetet eller högskolan, om särbehand-
lingen är ett led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet.
Vidare bör en ändring i högskoleförordningens regler om tjänste-
förslagsnämndemas sammansättning och arbete införas. Båda könen skall
vara representerade i tjänsteförslagsnämndema. Bland de sakkunniga
skall, om inte synnerliga skäl föreligger, båda könen vara representerade.
Om det finns sökande av båda könen till en ledigförklarad anställning
skall tjänsteförslagsnämndema, när de redovisar skälen för sitt förslag,
ange hur de har beaktat jämställdhetsaspekten; alternativt skall de ange
varför denna aspekt inte har varit aktuell.
Regeringens bedömning: En bestämmelse om skyldighet för
universitet och högskolor att verka för att studenter inte utsätts för
sexuella trakasserier bör föras in i högskoleförordningen.
Skälen för regeringens bedömning: I olika sammanhang, bl.a. i
riksdagen och i skrivelser från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har
förts fram att studenterna vid universitet och högskolor bör ges ett bättre
skydd mot sexuella trakasserier. SFS har bl.a. betonat att under de
senaste åren ett antal undersökningar har gjorts om förekomsten av
sexuella trakasserier mot studenter vid universitet och högskolor.
Undersökningarna har visat att sådana trakasserier förekommer. Ett
sådant förhållande kan inte accepteras.
Den som sexuellt trakasserar någon annan kan dömas till ansvar enligt
regler i brottsbalken. I 4 kap. 7 § brottsbalken anges bl.a. att den som
handgripligen antastar eller genom hänsynslöst beteende på något annat
Prop. 1994/95:164
40
sätt ofredar någon skall dömas för ofredande. I 6 kap. 7 § andra stycket Prop. 1994/95:164
brottsbalken anges bl.a. att den som genom ord eller handling på ett
uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot någon annan
skall dömas för sexuellt ofredande.
En regel om sexuella trakasserier finns i 6 § jämställdhetslagen
(1991:433). Enligt denna bestämmelse skall arbetsgivaren verka för att
inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Lagen är
emellertid en arbetsrättslig lagstiftning och omfattar inte elever och
studenter.
Med anledning av propositionen Jämställdhetspolitiken: Delad makt -
delat ansvar (prop. 1993/94:147), väcktes motioner med innebörden att
jämställdhetslagens bestämmelser om sexuella trakasserier skulle ändras
till att omfatta även skolan och högskolan. I vissa motioner förordades att
jämställdhetslagen eller annan arbetsmarknadslagstiftning skulle utsträckas
till att i detta hänseende även avse utbildningsområdet. Riksdagen fann
det synnerligen angeläget att universitet och högskolor bemödar sig om
att komma till rätta med de problem som föreligger men att någon åtgärd
från riksdagens sida inte var påkallad (bet. 1993/94:AU17, rskr.
1993/94:290-291).
En regel om jämställdhet återfinns i 1 kap. 5 § högskolelagen
(1992:1434). Av den regeln framgår att jämställdhet mellan kvinnor och
män alltid skall iakttas i högskolornas verksamhet. Regeln har emellertid
visat sig otillräcklig för att förhindra sexuella trakasserier mot studenter-
na.
Regeringen avser därför att i högskoleförordningen (1993:100) föra in
en skyldighet för universitet och högskolor att verka för att studenter inte
utsätts för sexuella trakasserier.
Regeringen avser att inom kort föreslå riksdagen att en ny central
myndighet, Högskoleverket, inrättas på högskoleområdet med utgångs-
punkt i de förslag som Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets-
och högskolereform (RUT 93) lämnat i delbetänkandet Ett nytt hög-
skoleverk (SOU 1994:153). I betänkandet föreslås den centrala myndig-
heten bl.a. få som uppgift att genom utvärdering, uppföljning och analys
förse riksdag och regering med underlag för bedömningar och beslut samt
att utöva tillsyn över att verksamheten vid högskolorna bedrivs i
överensstämmelse med de regler och riktlinjer som lagts fast. Ett viktigt
område för uppföljnings- och utvärderingsansvaret samt tillsynen bör vara
jämställdhetsområdet.
Ett viktigt underlag för ett effektivt järnställdhetsarbete är statistik som
är könsuppdelad och lättillgänglig för användarna. I enlighet med för-
ordningen (1992:1668) om den officiella statistiken (ändrad 1994:1108)
41
skall individbaserad officiell statistik vara könsuppdelad, såvida inte
särskilda skäl talar emot det.
Verket för högskoleservice (VHS) har huvudansvaret för den officiella
statistiken inom högskoleområdet (SCB för forskningsstatistiken).
Motsvarande uppgift inom det övriga utbildningsområdet har Skolverket.
Såsom framgår av den ovannämnda förordningen skall all individbaserad
statistik som ingår i dessa myndigheters publikationer som huvudregel
vara könsuppdelad.
Regeringen vill understryka vikten av att köns-/jämställdhetsaspekter
beaktas vid alla moment i statistikproduktionen, dvs. såväl vid utformning
av mätinstrument som vid analys och presentation. Detta gäller i lika hög
grad inom skolområdet, inklusive den kommunala vuxenutbildningen och
högskoleområdet.
I syfte att förbättra det statistiska underlaget på utbildningsområdet när
det gäller könsaspekten avser regeringen förtydliga och komplettera
förordningen (1993:1153, ändrad 1994:1094) om redovisning av studier
m.m. vid universitet och högskolor. Bland annat skall i lärosätenas
årsredovisningar ingå könsuppdelade uppgifter om dekaner och prefekter.
Regeringen avser även att inom internationella organisationer som EU,
OECD och UNESCO verka för att kön införs som en variabel vid
utvecklingen av de gemensamma klassifikationssystemen för utbildnings-
statistik och anknutna områden för att i största möjliga utsträckning få in
könsuppdelade uppgifter från medlemsländerna.
Prop. 1994/95:164
42
En åtgärdsrapport från arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan om
jämställdhet i skolan som en pedagogisk fråga och ett kunskapsområde.
Framtida behov av kunskap och kompetens kräver jämställd-
het i skolan
Skolan har ett viktigt samhällsuppdrag genom att utbilda morgondagens
kvinnor och män. Vad behöver dagens flickor och pojkar för kunskaper
för att på bästa sätt kunna fungera i sina framtida livsroller? En god
förberedelse inför framtiden är att de i skolan får möjlighet att skaffa sig
goda baskunskaper inom olika områden. Den nya skolan som nu
genomförs, kommer att ge ökade möjligheter för flickor och pojkar att
få en så bred och ändamålsenlig kompetens som möjligt. Olika och nya
kombinationer måste prövas, så att eleverna inte går ut skolan med enbart
könsrelaterade kunskaper och könsspecifik kompetens.
Jämställdhet som värdegrund och förutsättning för skolans
planering
Det aktiva arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män innebär att
varje individ, oavsett kön, skall ha lika tillgång till utbildning och samma
möjligheter att utveckla sina personliga ambitioner, intressen och
talanger.
Jämställdhetsmålet finns med i skolans samtliga styrdokument (skolla-
gen, läroplaner och kursplaner). Detta innebär bl.a. att ansvaret för
jämställdhet i skolan som en pedagogisk fråga och som ett kunskapsområ-
de främst vilar på den pedagogiska ledningen, men framför allt på de
professionella i skolan.
När det gäller läromedlen så speglar dessa inte dagens värderingar,
utan de är fortfarande bärare av det traditionellt kvinnliga och manliga.
Det ankommer på skolan att påverka, ställa krav på och fråga efter
läromedel som utgår från könsskillnader och olikheter i flickors och
pojkars utveckling, intressen, behov och erfarenheter. Det är viktigt att
skolan agerar inom detta område så att förlegade och könsstereotypa
läromedel uppdateras eller tas ur produktion.
Dagens skola är inte anpassad till flickors och pojkars gemensamma
eller skilda behov. Den är framför allt inte anpassad för flickor och den
ger dessutom flickor och pojkar ojämlika förutsättningar och villkor för
lärande och kunskapsbildning.
Under nästan trettio år har skolan haft i uppdrag att verka för jämställd-
het. Sett i ett historiskt perspektiv är det inte särskilt lång tid som skolan
aktivt har arbetat för att förverkliga jämställdhetsmålens intentioner.
Detta förklarar till viss del att det ännu återstår mycket att göra.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
43
Könsskillnader, likheter och olikheter som pedagogisk fråga
och kunskapsområde
En förutsättning för reell jämställdhet i skolan är fördjupade och
breddade kunskaper och erfarenheter samt en ökad medvetenhet om
könstillhörighetens betydelse i skolan. Arbetet på alla nivåer måste bygga
på djup kunskap om könsskillnader. Det är därför viktigt att jämställdhet
betraktas som ett kunskapsområde och inte som en fråga om attityder och
värderingar på individuell nivå.
Eftersom jämställdheten i skolan är en pedagogisk fråga, innebär det
att skolan skall ta ansvar för val av pedagogiska metoder och läromedel
samt ta hänsyn till och planera utifrån olikheter mellan könen såväl
mognads- som kunskapsmässigt.
Arbetsgruppens definition av jämställdhet: "Jämställdhet i skolan
innebär att skolan skall ge flickor och pojkar likvärdiga villkor och förut-
sättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin fulla potential som
människa Detta förutsätter kunskaper om skillnader, likheter och
olikheter mellan könen och könstillhörighetens betydelse i skolan "
Den innebörd som Arbetsgruppen ger jämställdhet i skolan lyfter fram
skillnaderna, likheterna och olikheterna mellan könen, såväl de kulturella
och sociala som de biologiska.
Enligt skollagen skall alla elever ha lika tillgång till utbildning -
oberoende av kön. En vanlig tolkning är att "oberoende av kön" innebär
att skolan skall bortse ifrån kön. En konsekvens av detta är att det aktiva
jämställdhetsarbetet i skolan har utgått från att flickor och pojkar skall
behandlas som om könstillhörighet inte har någon betydelse, dvs. att
flickor och pojkar skall behandlas lika. Att aktivt bortse från könsskillna-
der och olikheter innebär att skolan förhåller sig könsneutral och att
eleven som begrepp innefattar båda könen och hanteras könsneutralt.
Skolan skall beakta och utgå ifrån könsskillnader och olikheter mellan
könen. Detta innebär att ”likabehandlingsprincipen" mellan flickor och
pojkar inte kan gälla. Både det kvinnliga och det manliga hos båda könen
måste bejakas för att flickor och pojkar skall få möjlighet att utveckla sin
personlighet, utan begränsningar för vad som av tradition anses som
kvinnliga och manliga egenskaper och domäner.
De dominansförhållanden som finns mellan kvinnor och män i
samhället återspeglar den kunskap som pojkar och flickor får i skolan. Ett
mönster som skolan fostrar in dem i. Emellertid har familjen ansvar för
den huvudsakliga fostran men skolan har dock "aktiv" del i dominanspro-
cessen genom att den fostrar pojkar och flickor in i tradionella mansroller
och kvinnoroller.
Om arbetet med jämställdhet i skolan skall ge resultat, måste könsspeci-
fika skillnader och könsrelaterade olikheter utgöra en reell planerings-
grund som överensstämmer med skolans värdegrund och övergripande
målsättning. Skolan kan därför inte betraktas, planeras och organiseras
som en könsneutral arbetsplats - varken för elever eller lärare. Könstill-
hörigheten har således inte enbart betydelse för undervisningens innehåll,
planering och genomförande. Den har dessutom betydelse for vilket
utrymme och inflytande flickor och pojkar har över inlärningssituation,
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
prestation, uppnådda resultat och arbetets bedömning. Som pedagogisk
fråga innebär jämställdhet att skolan skall planera och organisera sin
verksamhet så att den svarar mot flickors och pojkars olika behov av
kunskaper, fostran och identitetsskapande utifrån den mognads- och
kunskapsnivå de befinner sig på.
Erfarenheter av jämställdhetsarbetet i skolan
En förklaring till att jämställdhetsarbetet inte fått det resultat som
förväntats, är frågans komplexitet och karaktär, bristande legitimitet och
låga status jämfört med andra kunskapsområden. En annan förklaring är
att intresset för insatserna fokuserats på könsfördelningen i olika
grupperingar, utbildningsvägar, valsituationer och yrken. Detta har skett
genom att man i informations- och rekryteringskampanjer i första hand
syftat till att förändra flickorna och deras val. Flickorna har härigenom
kommit att definieras som problemet, medan pojkarnas situation, snedval,
villkor och förutsättningar har setts som mindre intressanta ur jämställd-
hetssynpunkt.
Idag är antalet flickor på de studieförberedande tekniska och natur-
vetenskapliga utbildningarna fler än tidigare. Denna framgång kan bero
på att dessa utbildningar inte i första hand ses som renodlade tekniska ut-
bildningar av flickorna, utan som allmänbildande och matnyttiga
breddutbildningar med stora valmöjligheter till fortsatta studier inom
skilda områden.
Frågan om val och intresse sammanhänger inte enbart med samhällets
attityder, utan också med skolans möjligheter att undervisa och stimulera
eleverna på deras egna villkor och genom att beakta könstillhörigheten.
Jämställdheten har för skolans del även varit kopplad till utbildnings-
frågor ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Genom sin anknytning till
arbetslivet och de vuxnas värld har jämställdheten i skolan till stor del
kommit att handla om personalpolitiska frågor. Visserligen är jämställd-
het en viktig personalpolitisk fråga, men den får inte blandas ihop med
jämställdhet i skolan som en pedagogisk fråga.
Mycket av jämställdhetsproblematiken har fokuserats inom problemom-
rådet "flickor och teknik". Dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) fick redan
år 1973 i uppdrag att utreda problemen inom den naturvetenskapliga
utbildningen. Resultatet blev att man skulle prioritera insatser på låg- och
mellanstadiet, på lärarutbildningarna samt stimulera flera flickor att söka
till naturvetenskaplig och teknisk utbildning. SÖ:s jämställdhetsarbete
inriktades också på att uppmuntra flickor att välja traditionellt manliga
utbildningar. Under år 1984 startade många kommuner sommarkurser i
teknik för flickor i årskurs 8 och 9 och idag har sådana sommarkurser
genomförts i de flesta av landets kommuner. Skolverkets uppföljning från
år 1993 visar att kurserna varit populära bl.a. beroende på de "flitpengar"
som flickorna fått. Denna kampanj var som intensivast under 1980-talet
och man lyckades höja andelen flickor i tekniska utbildningar till ungefär
20 procent. Men i slutet av årtiondet vände trenden och riksgenomsnittet
sjönk till 14 procent.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
När det gäller den tekniska utbildningen har Högskolan i Luleå alltid
haft en högre andel flickor än övriga tekniska högskolor. Detta beror
bl.a. på att man har en mer "flickvänlig" utbildningsprofil och att man
arbetar mer långsiktigt genom exempelvis Teknikens Hus, som har
inriktat sig på praktisk teknik med kvinnliga handledare.
En rapport från AMS visar att över 25 procent av de 900 flickor som
påbörjade en traditionell "pojklinje" i slutet av 1980-talet avbröt sin
utbildning redan under det första året. Ett starkt skäl till avhoppen är
dels lärarnas negativa attityd gentemot flickor på teknisk utbildning, dels
lärarnas oförmåga att lägga upp och planera sin undervisning utifrån
flickornas behov och intressen, vilket måste ses som ett pedagogiskt
problem.
Cirka 500 flickor i hela landet fullföljde utbildningen. Dessa flickor
mötte sedan stora svårigheter när de skulle försöka få jobb inom det
område som de utbildat sig för oberoende av om det var hög- eller
lågkonjunktur. Det bör i detta sammanhang påpekas att de flickor som
valt en otraditionell gymnasieutbildning har högre medelbetyg och större
ambitioner än sina manliga klasskamrater.
Lärarnas krav stämmer inte överens med elevernas förmåga och
kunskaper i naturvetenskap och teknik. För att få barn intresserade av
naturvetenskap är bra lärare den viktigaste enskilda faktorn. Lärarens
kompetens har stor betydelse för elevernas fortsatta utbildning. Det är
således skolans ansvar att ge kunskaper som inte diskvalificerar något av
könen för framtida möjliga val och livsroller. Flickornas val är dessutom
mer än pojkarnas beroende av deras sociala bakgrund. Undervisningen
måste ändras så att den bättre stämmer överens med flickornas intressen.
Varje människa måste få följa sina egna individuella förutsättningar och
intressen utan att riskera att bli utsatt för ett socialt tryck från om-
givningen, att välja efter tradionellt eller otraditionellt mönster. Det
handlar om att se till individen och att se gränsöverskridande på
könsskillnader.
Idag vet vi bl.a.:
- att flickornas avhopp från tradionella pojkutbildningar är stora,
- att kampanjer och information har kortvarig verkan,
- att lärarnas kunnighet i ämnet och pedagogiska kompetens har stor
betydelse,
- att en verklighetsanknuten och praktiskt relaterad undervisning i teknik
och naturvetenskap gynnar främst flickor,
- att frågan om val av utbildning och yrke inte enbart har med kön att
göra utan också med flickors (och pojkars) sociala bakgrund.
För skolans och lärarnas del handlar det således om att systematiskt och
med fördjupade kunskaper om könsskillnader och könstillhörighetens
betydelse anpassa inlärningssituationen och de pedagogiska metoderna
efter såväl enskilda individer som kön.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
46
Vad behöver åtgärdas, förändras och utvecklas - på lång och
kort sikt
Ansvaret för jämställdhet i skolan som pedagogisk fråga vilar på den
pedagogiska ledningen och på de professionella. För att klara detta krävs
kunskap om flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar. Det
räcker inte med att fortbilda redan verksamma lärare.
Lärarutbildningarna
Arbetsgruppen föreslår att regeringen är ännu tydligare vad gäller målen
för lärarutbildningarna samt tillser att lärarutbildningarna blir mer
ändamålsenliga för att motsvara såväl dagens som morgondagens
kompetenskrav.
Detta innebär att utrymme måste ges för kunskap om könsskillnader,
likheter och olikheter och om könstillhörighetens betydelse i skolsamman-
hang för att därmed ge lärarna en vidgad och ökad pedagogisk och
metodisk kompetens. För att uppfylla ett sådant krav måste lärarutbild-
ningarna i sina kursplaner redovisa på vilket sätt jämställdheten kommer
att tas upp i utbildningen.
Huvudansvaret för innehållet i lärarutbildningarna ligger på hög-
skolorna, som i första hand skall ansvara för att lärarnas utbildning
svarar mot de krav på kunskap och behov av kompetens som läroplaner
och kursplaner ställer, även utifrån ett köns- och jämställdhetsperspektiv.
Enligt Arbetsgruppens uppfattning uppfyller inte nuvarande lärarutbild-
ningar dessa krav. Lärarutbildningarna behöver därför utvecklas och
förändras.
Vid lärarutbildningarna är jämställdhet en sidofråga och hanteras
därmed inte som ett grundläggande kunskapsområde och pedagogisk
fråga. Jämställdhet finns t.ex. inte med som obligatoriskt kunskapsområ-
de. Det är fortfarande möjligt att välja till eller bort grundläggande
kunskaper om könstillhörighetens betydelse i skolsammanhang.
Det finns emellertid exempel på högskolor som arbetar med att få in
jämställdhet i sin lärarutbildning. En av dessa är Högskolan i Luleå där
man arbetat med ett projekt som heter "Jämställdhet inomförskollärar-
och fritidspedagogutbildningama"’. Projektet ingick som en del i det
nordiska treåriga (1992-1994) jämställdhetsprojektet Nord-Lilia, som
hade som mål att stimulera didaktiskt utvecklingsarbete inom lärautbild-
ningarna på jämställdhetsområdet.
Fortbildningen
Arbetsgruppen anser att fortbildningen bör utvecklas så att den bättre
svarar mot behov och efterfrågan på kunskap och kompetens inom
jämställdhetsområdet enligt den innebörd vi ger jämställdhet i skolan.
Därför bör de statliga fortbildningsmedlen prioritera jämställdhet i skolan
som pedagogisk fråga och pröva, utveckla och utvärdera modeller och
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
47
strategier som bättre svarar mot dessa krav genom att:
- Nya modeller prövas som främjar erfarenhetsutbyte mellan skolenheter,
som utgår från den lokala skolverksamhetens behov och som kopplar
skolornas och lärarnas intressen och behov till stöd och insatser av
kompetensutvecklande karaktär. Detta kan ske t.ex. genom nätverks-
byggande.
-Nya vägar prövas som underlättar kommunikation och information
mellan lärare och skolor inom landet och internationellt inom detta
område. Det kan exempelvis göras genom s.k. distansutbildning och
genom en ökad och breddad användning av modem informationsteknolo-
gi-
Arbetsgruppen konstaterar att det finns ett stort och växande intresse
för kunskap om könsskillnader, likheter och olikheter mellan flickor och
pojkar och om könstillhörighetens betydelse i skolsammanhang.
För att kunna bemöta främst flickors, men också pojkars, behov av
kunskap i naturvetenskap och teknik behöver särskilt grundskolläramas
kunskap och kompetens inom dessa ämnen radikalt höjas och fördjupas
ur ett könsperspektiv. Fortbildningen behöver därför utvecklas genom att
dels söka finna nya vägar, dels pröva andra modeller för att svara såväl
mot läramas behov av kompetensutveckling som mot en växande
efterfrågan. Det bör i detta sammanhang påpekas att fortbildningen ingår
som ett led i den strategiska skol- och ungdomsutveckling som nu äger
mm i och med reformeringan av skolan.
Den statliga rektorsutbildningen
Frågan om kvinnligt och manligt ledarskap beaktas i utbildningen.
Däremot behandlas inte flickors och pojkars olika villkor och förut-
sättningar och könstillhörighetens betydelse i skolan.
Den viktigaste uppgiften för rektor är att tillsammans med sin personal,
eleverna och föräldrarna utveckla skolans verksamhet mot en allt högre
grad av måluppfyllelse. Rektor har därmed uppdraget att både leda och
utveckla skolan i riktning mot skol-lagens och läroplanens mål. Jämställd-
het i skolan som värdegrund tillhör ett av skolans viktigaste mål att sträva
mot.
Ökat behov av forskning och utveckling om jämställdhet i skolan
En förutsättning för reell jämställdhet i skolan är fördjupade kunskaper
och erfarenheter samt ökad medvetenhet. Arbetet på alla nivåer i skolan
måste bygga på djup kunskap och flickors och pojkars olika förut-
sättningar och villkor. Det är därför väsentligt att jämställdhet i skolan
betraktas som ett kunskapsområde och inte som en fråga om enbart
attityder och värderingar på indivuell nivå.
Forskning om könsskillnadernas betydelse för skolsituationen bedrivs
främst vid universitetens pedagogiska institutioner. För att få den såväl
bredaste som djupaste kunskapen inom detta område är även annan
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
forskning om kön och könsskillnader viktig. För att få bättre kunskaper
i ämnet behöver vi få veta mer om t.ex.:
- Flickors och pojkars inlärningsprocesser och om den pedagogiska
inlärningsprocessen i klassrummet utifrån ett könsperspektiv,
- Vad lär flickor och pojkar av varandra och på vems villkor,
- Vad betyder exempelvis kön och social bakgrund för små flickor och
små pojkar och för den pedagogiska verksamheten.
Läroplaner och kursplaner ger skolan nya möjligheter till
flexibilitet och effektivitet
Skolan skall bemöta flickor och pojkar som individer och efter deras
behov, intressen och förutsättningar - inte som könlösa barn och elever.
Det gäller för skolan att se också flickor som individer och inte som en
grupp, vilket det finns tendenser till idag i högre utsträckning än när det
gäller pojkar. Utmaningen för skolan blir därmed att söka finna och
pröva "överlappande" strategier, metoder och modeller som inte
generaliserar problemen i undervisningen och i läroprocessen enbart efter
kön.
Den nya läroplanen (Lpo 94) ger nya möjligheter för skolan att
organisera sin skolverksamhet helt utifrån lokala behov, och möjliggör
behovsindelade grupperingar av flickor och pojkar. Skollagen fastslår
dessutom att flickor och pojkar skall ha en likvärdig utbildning.
Hinder som inte längre finns
När det gäller ämnenas introduktion tidsmässigt finns inte längre något
som hindrar att flickor och pojkar exempelvis studerar fysik redan från
skolstarten.
Beträffande lärarkompetens och lärarresurser finns det inte längre något
som hindrar att en lärares naturvetenskapliga kompetens och kunnande
kommer till användning även i de lägre årskurserna eller att en lärares
specifika kompetens och kunnande i läs- och skrivinlärning också
kommer främst pojkar, men även flickor, till godo i de högre årskurser-
na.
Kompetens skall kopplas till ämnes och ämnesdidaktiskt kunnande och
till konsten att motivera och lära såväl flickor som pojkar att lära och att
veckla hela sin potential som människa.
Behov av ökad flexibilitet utifrån könstillhörighet
Arbetsgruppen förslår att intagningen till det första skolåret görs
flexiblare. En sådan åtgärd skulle dels minska spännvidden åldersmässigt
mellan individer av lika och olika kön, dels skulle skolstarten avdramati-
seras. För att detta skall bli möjligt krävs en ändring av skollagen.
Det är dags för skolan att gå ifrån grupperingen av flickor och pojkar
efter kronologisk ålder. Den hårda ålderfixeringen i skolan hämmar
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
4 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 164
främst flickornas möjligheter att utvecklas och skaffa kunskaper i sin
egen takt. Men även för pojkarna innebär det nackdelar. En del pojkar
skulle må bättre av
att mogna ytterligare innan de börjar skolan. Barnen skulle med en
flexiblare intagning inte behöva vänta ett helt år utan kunna börja t.ex.
ett halvår tidigare.
Det kan vålla skolan problem att hantera vissa skillnader och olikheter
högre upp i årskurserna inom ramen för sin egen verksamhet. Flickor
kommer t.ex. i allmänhet in i puberteten två år tidigare än pojkar. Det
gäller här att grundskolan aktivt arbetar med att finna goda pedagogiska
lösningar för varje enskild flicka och pojke. De nya styrdokumenten för
skolan i form av läroplaner och kursplaner är konstruerade så att de
lämnar ett stort innehållsligt utrymme för planeringen på enskilda skolor.
Bakom "mål att sträva mot” ligger tanken att det inte skall finnas något
"tak" för den enskilda flickans respektive pojkens utveckling inom de
olika ämnena. Inom den vida ram, som t.ex. de nationella kursplanerna
för grundskolan ger, borde det vara möjligt att åstadkomma sådana an-
passningar och fördjupningar av ämnen att de tillgodoser varje flickas och
pojkes behov.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 1
Betänkandet Vi är alla olika (Ds 1994:98) har remitterats till Socialstyrel-
sen, Statens skolverk, Statens Institut för handikappfrågor i skolan,
Jämställdhetsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Lärarhögskolan i
Stockholm, Uppsala universitet, Högskolorna i Falun/Borlänge, Gävle/-
Sandviken och Örebro, Linköpings universitet, Lunds universitet,
Högskolorna i Kalmar, Kristianstad och Växjö, Göteborgs universitet,
Högskolan i Karlstad, Umeå universitet, Högskolan i Luleå, Mitthögsko-
lan, Stockholms stad, Södertälje kommun, Sundbybergs stad och till
Tierps, Uppsala, Eskilstuna, Trosa, Norrköpings, Söderköpings, Nässjö,
Gislaveds, Ljungby, Växjö, Hultsfreds, Gotlands, Karlskoma, Hässle-
holms, Åstorps, Lunds, Ystads, Göteborgs, Tjöms, Alingsås, Vårgårda,
Lidköpings, Skövde, Arvika, Bengtsfors,Hällefors, Karlskoga, Sala,
Borlänge, Sandvikens, Sundsvalls, Bräcke, Umeå, Dorotea, Luleå och
Överkalix kommuner samt till Svenska Kommunförbundet, Landstingsför-
bundet, Läramas Riksförbund, Lärarförbundet, Sveriges Skolledar-
förbund, Riksförbundet Hem och Skola, Elevorganisationen i Sverige,
Läromedelsförfattarnas Förening och Föreningen Svenska Läromedels-
producenter.
50
Betänkandet omfattar en kartläggning och utvärdering av de jämställdhets-
projekt som sedan 1985 bedrivits vid universitet och högskolor.
Kartläggning och utvärdering
Sedan 1985 har vid universitet och högskolor bedrivits cirka 950
jämställdhetsprojekt. Projekten omfattade beskrivningar av jämställdhets-
läget, analyser av orsakerna till bristande jämställdhet och åtgärder i syfte
att nå bättre förhållanden. Utredningen analyserar hinder för jämställdhet
och ger förslag till åtgärder.
Ett hinder för att integrera jämställdhetsarbetet i högskolans verksamhet
sammanhänger med att jämställdhet hittills främst uppfattats som en
rättvisefråga. Därigenom drivs det företrädelsevis av kvinnor som själva
har erfarit vad ojämställdhet innebär. Rättvisa är en grundläggande
princip i en demokratisk tradition, därför förnekar ingen att jämställdhet
skall bedrivas. Men varken kvinnor eller män ser de nyttovärden som
jämställdhet ger och engagerar sig därför inte aktivt - speciellt som vägen
dit kan innebära omfördelning av makt.
Om jämställdhet skall få genomslag i hela verksamheten måste
nyttoaspekterna synliggöras. Genusforskningen4 har visat hur kvinnor och
män utvecklar olika synsätt som kan ge upphov till en kreativ dialog i
högskolans forskning och undervisning.
Åtgärderna som utredningen föreslår framhåller jämställdhetens
nyttoaspekt. Högskolans jämställdhetsarbete är viktigt för alla för att
högskolorna till fullo skall kunna utnyttja den kvalitetspotential som finns
i en jämbördig samverkan mellan könen. Jämställdhetsarbete är således
inte en kvinnofråga.
Förståelse av den könsbetingade kunskapens värde leder till
jämställdhet
Forskning och undervisning som tar in genusaspekter förekommer både
inom högskolans institutioner och inom intresseföreningar som bildats av
studenter och lärare. Här spelar centra/fora för kvinnoforskning en
viktig roll genom att de medverkar i ungefär hälften av högskolans
genuskurser och i en tredjedel av seminarierna kring genusfrågor.
Genomslagskraften begränsas dock av att dessa kurser/seminarier sällan
är obligatoriska. Insikten når därför endast dem som har intresse och
Prop. 1994/95:164
Bilaga 2
4 Kvinnor och män utvecklar skilda ”genus" (skilda sociala kön) som sammanhänger
med att det biologiska könet påverkar hur flickor och pojkar bemöts av sin omgivning,
får olika förebilder och utvecklar könsrelaterade referensramar. Genusforskningen har
visat att detta förhållande ger upphov till skilda perspektiv på forskningens problemställ-
ningar och på undervisningens utformning.
51
avsätter tid för att delta. Många beslutsfattare och handledare har en
annan prioritering och blir därför inte delaktiga i genusdiskussioner som
annars kunde öka deras kompetens.
Utredningen ger flera förslag till att nyttiggöra genuskunskapen och ge
den högre status, genom:
inrättande av parallellprofessurer med genusperspektiv i ämnen där
forskningen har potential att berika ämnesområdets problemställning,
stöd till centra/fora för kvinnoforskning samt till nätverk som bildats
mellan kvinnliga studenter och lärare,
att fakultetsnämnder regelbundet arrangerar möten där genuskunskap
förmedlas till forskarhandledare och andra lärare,
diskussioner om genuskunskapens roll för ledarutveckling förs upp på
dagordningen för prefektmöten.
Jämställdhetsplaner kan vara ett aktivt instrument för
kvalitetsutveckling
Nyttan av att integrera genusforskning/genuskunskap i högskolans
verksamhet består i möjligheterna att få en jämbördig dialog mellan
företrädare för olika forskningsperspektiv. Jämställdhetsarbetet spelar här
en betydelsefull roll om det skapar en positiv attityd till likaberättigande.
För att så ska ske måste högskolans ledning tydliggöra sitt stöd för
jämställdhetsarbetet och utnyttja jämställdhetsplaner som ett led i
högskolans strategiska planering. För att underlätta detta:
att Svenska Akademiska Rektorskonferensen (SAR) och de Nya
Högskolornas Rektorskonvent (NHR) tar upp konkreta diskussioner som
visar hur jämställdhet infogas som en definierad faktor i högskolans
kvalitetsutvecklingsprogram,
att högskolans ledning, rektorer, prefekter och andra arbetsledare ger
jämställdhetsarbetet en framträdande roll i organisationen genom att utse
jämställdhetskommittéer, handläggare, ombud etc. som får befogenheter
att självständigt driva jämställdhetsarbetet inom fastställda ramar med
tillgång till egen budget och med rapporteringsskyldighet till styrelsen,
att högskolornas centrala grupper för jämställdhetsfrågor (kommittéer,
råd etc.) regelbundet inbjuder de som har hand om det dagliga
jämställdhetsarbetet, till möten för erfarenhetsåterföring,
att ledningen ger personalchefer, jämställdhetshandläggare etc. i
uppdrag att förmedla högskolans jämställdhetspolicy vid personal-
utbildning samt vid introduktion av nyanställda och nytillträdda
förtroendevalda,
att Utbildningsdepartementet skärper kraven på jämställdhetsplaner som
rör undervisning och forskning, speciellt vad avser behovet av konkreta
målformuleringar och regler för utvärdering,
att JämO tilldelas resurser att utvärdera hur högskolans
jämställdhetsplaner används som strategiskt instrument för högskolans
strategiska planering av jämställdhetsinsatser.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 2
52
Riktade insatser
Ovan har två vägar till jämställdhet skisserats, dels den som vitaliserar
högskolans verksamhet genom att stödja genusforskning och sprida
genuskunskap, dels den som skapar positiva attityder till jämställdhet
genom att ledningen engagerar sig aktivt och utvecklar
jämställdhetsplanen som ett aktivt instrument. Båda dessa vägar leder till
förståelse för genuskunskapens värde. Denna förståelse ger
förutsättningar för jämbördig samverkan mellan könen. Utredningen har
vidare analyserat behov av direkta insatser på fyra områden:
snedfördelningen i ungdomars utbildningsval som leder till en
könssegregerad arbetsmarknad,
sned könsbalans i högskolans hierarki som leder till att manliga
värderingar har prioritet vid val av forsknings- och utvecklingsprojekt
och försvårar ett kreativt utnyttjande av den resurs som genusskillnader
utgör,
könsrelaterad lönesättning som leder till konflikter mellan könen,
könskränkande särbehandling (såsom sexuella trakasserier) som
försämrar arbetsklimatet.
Snedfördelningen i ungdomars utbildningsval
Snedfördelningen i ungdomars utbildningsval sammanhänger bl.a. med
de förebilder som ungdomar möter under sin skoltid. Det låga antalet
manliga lärare i förskolan och grundskolan medför att pojkar saknar
förebilder som motiverar dem till lärarutbildning. Flickor möter desto fler
förebilder som visar dem att undervisning är ett kvinnligt yrke. Detta
förstärks av att lärare och sy o-konsulenter har liten erfarenhet av
otraditionella val. Därför kan de inte komplettera sina roller som
förebilder för flickorna med information om okonventionella
utbildningsval.
För att nå en jämnare könsfördelning behövs åtgärder som innebär;
att lärarutbildningen integrerar genuskunskap i alla ämnen,
att lärare inom skolans alla stadier samt syo-konsulenter och andra
rådgivare erbjuds fortbildning i ämnen som är aktuella för ungdomars
utbildningsval,
att fakulteter med sned könsfördelning bland studenterna medvetet
riktar rekryteringsåtgärder mot det underrepresenterade könet och visar
att utbildningen är meningsfull både för män och kvinnor. Det innebär att
ungdomarna måste få veta att undervisningsmetodik och läromedel
anknyter till såväl manliga som kvinnliga referensramar och att
utbildningen ger önskad kompetens.
Med hänsyn till oron för att krympande ungdomskullar fram till
sekelskiftet skall medföra brist på tekniker är det angeläget att fler
kvinnor söker teknisk utbildning - inte bara som begåvningsreserv utan
snarare som begåvningsresurs. Utvärderingar av de tekniska
högskolomas/fakulteternas rekryteringsinsatser visar på behovet av
långsiktigt hållbara åtgärder. För att utveckla effektiva insatser föreslås:
Prop. 1994/95:164
Bilaga 2
att regeringen ger stöd till ett forum för kvinnor i teknik där kvinnliga
tekniker kan samarbeta med näringslivet och med högskolans olika
fakulteter i syfte att systematisera relevant genuskunskap och arbeta fram
strategiska rekryteringsåtgärder,
att jämställdhetsansvariga i kontakt med yrkeslivsrepresentanter
utvecklar mentorprogram som ger näringslivet insikt om kvinnors
kompetens och visar kvinnor att det lönar sig att söka till teknisk
utbildning.
Könsobalansen i högskolans hierarki
Könsobalansen i högskolans hierarki sammanhänger med det manliga
tolkningsföreträdet och bibehålls genom att män väljer män till olika
uppdrag. Av tradition har män haft inflytelserika positioner och sam-
arbetat med andra män. Det innebär inte att män medvetet väljer bort
kvinnor för högre tjänster. Selektionen sker tidigare. Genom att många
män är omedvetna om genusskillnader utgår de ifrån att manliga synsätt
är allsmäktiga. De ser då inte den fördel som ligger i att stödja kvinnliga
adepter. Därigenom minskar kvinnors möjligheter att föra in annorlunda
synsätt i utbildning och forskning och därigenom berika högskolans
kreativitet.
Avgörande för att den hierarkiska obalansen ska minska är att fler
kvinnor rekryteras till forskning. Behovet av nätverk och av handledning
för handledare, d.v.s. förmedling av genuskunskap framhålls i betänkan-
det. Viktigare insatser är:
att parallellprofessurer med genusperspektiv stöds,
att nätverk och centra/fora för kvinnoforskning stöds,
att genuskunskap förmedlas.
Fler kvinnor på högre tjänster uppnås först då en allsidig bedömning
av såväl manliga som kvinnliga sökande sker inom sakkunniggrupper och
tjänsteförslagsnämnder. Eftersom en stor del av professorerna och många
lektorer går i pension vid sekelskiftet finns en unik möjlighet att snabbt
åstadkomma förbättringar genom;
att regeringen ger fortsatt stöd till högskoleadjunkters forskarutbildning
med särskild inriktning mot kvinnliga adjunkter,
att reglerna för val av sakkunniga och tillsättning av tjänsteförslags-
nämnder ändras i syfte att öka dessa gruppers möjligheter att göra en
allsidig bedömning av sökandes kompetensprofiler även den del som
omfattar genuskunskap.
Könsrelaterad lönesättning
Könsrelaterad lönesättning anses - av kartläggningen att döma - inte vara
ett stort problem inom forskar- och lärarkåren. I och med att den
individuella lönesättningen blir allt vanligare har orsakerna till
löneskillnader börjat analyseras och bl.a. hänförts till otidsenlig
Prop. 1994/95:164
Bilaga 2
54
arbetsvärdering. Därför föreslås att regeringen ger fortsatt stöd till
utveckling av arbets värderingssystem som är anpassade till högskolans
verksamhet och leder till könsneutral lönesättning.
Sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier, dvs. ovälkomna verbala eller handgripliga sexuella
handlingar, har fått stor uppmärksamhet under senare år. Som orsak till
trakasserierna har hänförts att högskolans kultur försvårar samverkan
mellan kvinnor och män. Flera universitet och högskolor har utarbetat
åtgärdsprogram för att förebygga och motverka sexuella trakasserier.
Ännu finns ingen redovisad utvärdering som ger anledning att föreslå
andra jämställdhetsprogram än de som nu prövas. Däremot finns
anledning att vidga arbetet till samtliga högskolor genom att regeringen
uppdrar åt högskolan att förebygga och motverka förekomsten av sexuella
trakasserier.
Jämställdhet går att värdera ekonomiskt
Genom att anlägga ett ekonomiskt synsätt på jämställdhet skulle mycket
kunna vinnas. Medvetenhet om att bristande jämställdhet även har
ekonomiska konsekvenser är viktig, inte minst när universitet och
högskolor måste anpassa sig till snävare ekonomiska ramar.
I rapporten beskrivs olika typer av kostnadsberäkningar för att få fram
bra beslutsunderlag. Risken finns dock att en övervärdering sker av vad
som går att kvantifiera, något som måste beaktas i användandet av
kvantitativa termer på kvalitativa data.
Rapporten visar även att jämställdhetsinsatser riktade mot studenter kan
vara lönsamma. Om t.ex. en jämställdhetskurs ökar 20 studenters
motivation5 för studierna med 10 procent6 och den ökade motivationen
kvarstår under två och ett halvt år, ger den ökade prestationen hos dessa
20 studenter ett bidrag till verksamheten på 140 000 kronor. Det lönar
sig således att vårda sina resurser.
En förutsättning för att kunna kontrollera måluppfyllelsen är att det
görs ändamålsenliga utvärderingar av verksamheten. En modell för
utvärdering, som bygger på principen om regelbunden återkoppling,
presenteras i rapporten. Med hjälp av den kan verksamheten fortlöpande
förbättras.
Prop. 1994/95:164
Bilaga 2
5 Ett resultat som bl.a. framkommit i utvärderingar av KTHs mentorprogram.
6 Dvs. de ökar sin årsprestation från 80 procent till 90 procent eller från 32 poäng till 36
poäng.
55
Prop. 1994/95:164
Bilaga 3
|
Tabell 1. |
Procentandel flickor/kvinnor bland studerande och lärare per |
|
Tabell 2. |
Examinerade i grundutbildningen vid universitet och |
|
Tabell 3. |
Avlagda doktorsexamina, genomsnitt för treårsperioder |
|
Tabell 4. |
Andel kvinnor och män som tar doktorsexamen i procent av |
|
Tabell 5. |
Könsfördelningen bland lärare inom utbildningsväsendet |
|
Tabell 6. |
Könsfördelningen bland professorer, lektorer och forskar- |
56
Tabell 1. Procentandel flickor/kvinnor bland studerande och lärare Prop. 1994/95:164
per område* Bilaga 3
|
STUDERANDE |
Övriga |
Teknik |
Mate- |
Sam- |
Huma- |
Vård, |
|
Gymnasieskolor | ||||||
|
Provval till åk 1 inför ht-95 |
48 |
8 |
54 |
61 |
87 |
92 |
|
Elever i årskurs 2, 92/93 |
27 |
15 |
49 |
60 |
88 |
89 |
|
Avgångna 93/94 |
31 |
17 |
51 |
62 |
88 |
90 |
|
Universitet/högskolor, 92/93 | ||||||
|
Högskolenybörjare |
78 |
20 |
37 |
54 |
65 |
81 |
|
Registrerade i grundutbildn. |
79 |
20 |
39 |
54 |
65 |
78 |
|
Examinerade, grundutbildn. |
82 |
19 |
44 |
58 |
63 |
85 |
|
därav minst treåriga utbildningar |
78 |
23 |
48 |
58 |
58 |
54 |
|
Ämneslärare/gymnasielärare |
47 |
64 |
91 | |||
|
Vårdlärare |
91 | |||||
|
Grundskollärare åk 1-7 |
87 | |||||
|
Grundskollärare åk 4-9 |
72 | |||||
|
Antagna i forskarutbildning |
53 |
26 |
36 |
41 |
47 |
42 |
|
Registrerade i forskarutbildn. |
43 |
24 |
32 |
40 |
45 |
41 |
|
Examinerade fr. forskarutbildn. |
38 |
16 |
30 |
40 |
43 |
30 |
|
LÄRARE, HT 1993 | ||||||
|
Gymnasieskolor och Komvux | ||||||
|
Gymnasielärare |
54 |
13 |
28 |
39 |
63 |
92 |
|
Komvuxlärare |
69 |
3 |
32 |
36 |
75 |
94 |
|
Universitet och högskolor | ||||||
|
Timlärare vid UoH |
51 |
28 |
34 |
45 |
46 |
57 |
|
Högskoleadjunkter |
45 |
20 |
29 |
42 |
52 |
50 |
|
Forskarassistenter |
18 |
12 |
16 |
24 |
46 |
34 |
|
Högskolelektorer |
20 |
7 |
15 |
24 |
37 |
26 |
|
Professorer |
6 |
3 |
4 |
9 |
15 |
5 |
* Område
Teknik avser teoretiska ämnen och program/linjer inom gymnasieskolan och Komvux,
både linjer/ program och kurser på högskolenivå samt motsvarande fakultet.
Naturvetenskap inkluderar teoretiska studieförberedande ämnen och program/linjer i
gymnasieskolan, bl.a biologi, data, fysik, kemi, matematik, miljövård och naturkunskap.
Samhällsvetenskap inkluderar här juridik, tvärvetenskap och ekonomi.
Humaniora inkluderar teologiska, konstnärliga och estetiska utbildningar och kurser.
Vård, omsorg och medicin omfattar omvårdnads-, omsorgs- och tandvårdsämnen i
gymnasieskolan, utbildningen vid vårdhögskolor samt inklusive medicinska utbildningar
inom grundutbildningen, dock exkl. odontologi, farmakologi och veterinärmedicin vid UoH.
Övriga områden avser bl.a. yrkesinriktade utbildningar i gymnasiet och Komvux, lärarut-
bildningar, lärare vid UoH (ej administrativ personal) som har tjänstgöring inom admini-
stration och bibliotek, samt skogs- och jordbruksutbildningar.
(Källa:SCB)
Prop. 1994/95:164
Bilaga 3
Tabell 2. Examinerade i grundutbildningen vid universitet och högskolor,
genomsnitt för treårsperioder
Antal, årsgenomsnitt
kvinnor + män
Procentandel
kvinnor
|
85/86- 87/88 |
88/89- 90/91 |
91/92- 93/94 |
85/86- 87/88 |
88/89- 90/91 |
91/92- 93/94 | |
|
Humaniora och teologi | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
633 |
592 |
432 |
68 |
68 |
69 |
|
Examina 120-140 p |
504 |
656 |
844 |
57 |
63 |
65 |
|
Examina längre än 140 p |
34 |
56 |
109 |
45 |
49 |
52 |
|
Konstnärliga utbildningar | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
52 |
49 |
69 |
42 |
43 |
53 |
|
Examina 120-140 p |
93 |
75 |
88 |
59 |
62 |
59 |
|
Examina längre än 140 p |
192 |
205 |
194 |
53 |
57 |
52 |
|
Juridik och samhällsvetenskap | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
1924 |
1655 |
1376 |
59 |
58 |
59 |
|
Examina 120-140 p |
4101 |
4476 |
5112 |
55 |
55 |
57 |
|
Examina längre än 140 p |
654 |
982 |
1350 |
47 |
54 |
54 |
|
Vård | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
8063 |
7513 |
6417 |
91 |
91 |
90 |
|
Examina 120-140 p |
59 |
67 |
752 |
87 |
74 |
87 |
|
Examina längre än 140 p |
38 |
42 |
36 |
91 |
95 |
96 |
|
Medicin och odontologi | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
31 |
31 |
49 |
67 |
70 |
75 |
|
Examina längre än 140 p |
1191 |
968 |
955 |
48 |
47 |
49 |
|
Lärarutbildningar | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
5917 |
5352 |
5814 |
79 |
83 |
85 |
|
Examina 120-140 p |
1174 |
574 |
1544 |
70 |
70 |
83 |
|
Examina längre än 140 p |
1037 |
722 |
708 |
60 |
63 |
64 |
|
Teknik | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
1299 |
1896 |
2573 |
9 |
13 |
14 |
|
Examina 120-140 p |
21 |
44 |
176 |
10 |
10 |
18 |
|
Examina längre än 140 p |
2434 |
2591 |
2816 |
18 |
21 |
21 |
|
Naturvetenskap | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
233 |
235 |
283 |
98 |
99 |
98 |
|
Examina 120-140 p |
591 |
645 |
584 |
42 |
44 |
45 |
|
Examina längre än 140 p |
209 |
213 |
329 |
45 |
49 |
52 |
|
Lant- och skogsbruk | ||||||
|
Examina kortare än 120 p |
260 |
277 |
267 |
12 |
13 |
12 |
|
Examina längre än 140 p |
194 |
192 |
157 |
38 |
45 |
43 |
|
Övriga examina ** |
223 |
35 |
51 |
51 |
51 |
59 |
Totalt
31161 30144 33085
64 64 63
* Inklusive påbyggnadsutbildningar. Medicin inkluderar här veterinärmedicin. Naturvetenskap
inkluderar farmakologi.
** "Övriga" omfattar högskoleexamen på fristående kurs, högskoleexamen, individuella linjer och
vissa examina enligt äldre studieordning (1977 års reform).
58
Tabell 3. Avlagda doktorsexamina, genomsnitt för treårsperioder Prop. 1994/95:164
Bilaga 3
Årligt antal Procentandel kvinnor
kvinnor + män
|
1985/86- 1988/89- 1991/92- |
1985/86- 1987/88 |
1988/89- 1991/92- | ||||
|
1987/88 |
1990/91 |
1993/94 |
1990/91 |
1993/94 | ||
|
Doktorsexamina | ||||||
|
Filosofie doktorsex. (Hum) |
89 |
89 |
110 |
44 |
39 |
48 |
|
Teologie doktorsex. |
12 |
10 |
11 |
17 |
16 |
15 |
|
Filosofie doktorsex. (Sam) |
92 |
115 |
151 |
27 |
34 |
39 |
|
Juris doktorsex. |
9 |
10 |
7 |
15 |
23 |
20 |
|
Ekonomie doktorsex. |
22 |
23 |
26 |
9 |
23 |
24 |
|
Doktorsex. inom medicin |
312 |
372 |
407 |
25 |
29 |
32 |
|
Doktorsex. inom odontologi |
22 |
18 |
13 |
33 |
45 |
23 |
|
Farmacie doktorsex |
16 |
11 |
11 |
43 |
39 |
47 |
|
Filosofie doktorsex. (Mat-Nat) |
217 |
242 |
271 |
21 |
25 |
27 |
|
Teknologie doktorsex. |
152 |
177 |
264 |
7 |
10 |
16 |
|
Agronomie doktorsex. |
18 |
12 |
18 |
22 |
43 |
38 |
|
Skoglig doktorsex. |
7 |
6 |
9 |
0 |
6 |
7 |
|
Veterinärmedicine doktorsex. |
8 |
10 |
10 |
35 |
34 |
66 |
|
Totalt |
976 |
1095 |
1308 |
23 |
27 |
30 |
(Källa: SCB)
59
Tabell 4. Andel kvinnor och män som tar doktorsexamen i procent Prop. 1994/95:164
av examinerade från grundutbildningen. Bilag3 3
Grundutbildning,
examina om minst
120 poäng,
årsgenomsnitt,
antal
1985/86 - 1987/88
Kvinnor Män
Område
|
Humaniora, teologi |
309 |
237 |
|
Samhällsvetenskap, |
2414 |
1963 |
|
Medicin, odontologi, |
596 |
612 |
|
Matematik, natur- |
212 |
307 |
|
Teknik |
517 |
2032 |
|
Doktorsexamina*, 1991/92 - 1993/94 |
Doktorsexamina i procent av % | ||
|
Kvinnor |
Män |
Kvinnor M |
län |
|
46 |
54 |
15 |
23 |
|
58 |
99 |
2 |
5 |
|
117 |
219 |
20 |
36 |
|
63 |
164 |
30 |
53 |
|
34 |
176 |
7 |
9 |
Totalt
4048 5151
318 712
8 14
* Exklusive examinerade med utländsk grundexamen
(Källa: SCB)
60
Tabell 5. Könsfördelningen bland lärare inom utbildningsväsendet
hösten 1993
Prop. 1994/95:164
Bilaga 3
Antal (cirka) Procent-
andel
|
Kvinnor |
Män |
Totalt |
kvinnor | |
|
Barnomsorg | ||||
|
Förskollärare |
43841 |
1779 |
45620 |
96 |
|
Grundskolor | ||||
|
Lärare i årskurs 1-3 |
24842 |
3844 |
28686 |
87 |
|
Lärare i årskurs 4-6 |
21733 |
9673 |
31406 |
69 |
|
Lärare i årskurs 7-9 |
16469 |
13366 |
29835 |
55 |
Gymnasieskolor
Gymnasielärare i teoretiska
|
ämnen |
10300 |
11400 |
21700 |
47 |
|
Gymnasielärare i yrkes- |
3400 |
4400 |
7800 |
44 |
Övriga skolor
Lärare i sär-, specialskolor och
|
Svenska för invandrare, Sfi |
5739 |
1665 |
7404 |
77 |
|
Komvuxlärare i teoretiska | ||||
|
ämnen |
3460 |
3650 |
7110 |
49 |
|
Komvuxlärare i yrkesin- | ||||
|
riktade ämnen |
1410 |
580 |
1990 |
71 |
|
Folkhögskolelärare |
1550 |
1826 |
3376 |
46 |
Universitet och högskolor
|
Vårdhögskolelärare |
1321 |
184 |
1505 |
88 |
|
FoU-lärare |
44 |
46 |
90 |
49 |
|
Timlärare |
2208 |
2736 |
4944 |
45 |
|
Högskoleadjunkter |
2474 |
3438 |
5912 |
42 |
|
Forskarassistenter |
271 |
848 |
1119 |
24 |
|
Högskolelektorer |
1055 |
3925 |
4980 |
21 |
|
Professorer |
145 |
1949 |
2094 |
7 |
|
Totalt (brutto*) |
140261 |
65309 |
205570 |
68 |
* Inklusive viss dubbelräkning av lärare som undervisar på två eller flera skolor/ stadier.
(Källor: SCB, Landstingsförbundet och Folkbildningsrådet)
61
Tabell 6. Könsfördelningen bland professorer, lektorer och Prop. 1994/95:164
forskarassistenter per fakultetsområde, 1990 och 1993 Bilaga 3
Antal,
kvinnor + män
Procentandel
kvinnor
Profes- Lek- Forskar-
sorer torer assi-
stenter
Profes- Lek- Forskar-
sorer torer assi-
stenter
Fakultetsområde
|
Humaniora, teologi |
1990 |
161 |
455 |
121 |
17 |
30 |
40 |
|
1993 |
173 |
611 |
132 |
15 |
37 |
46 | |
|
Konstnärliga utb. |
1990 |
50 |
49 |
2 |
14 |
23 |
0 |
|
1993 |
55 |
54 |
3 |
16 |
25 |
0 | |
|
Juridik |
1990 |
49 |
58 |
7 |
18 |
17 |
29 |
|
1993 |
45 |
79 |
3 |
16 |
23 |
33 | |
|
Samhällsvetenskap |
1990 |
200 |
843 |
130 |
7 |
22 |
18 |
|
1993 |
240 |
979 |
132 |
9 |
24 |
23 | |
|
Medicin |
1990 |
491 |
463 |
179 |
5 |
19 |
27 |
|
1993 |
521 |
532 |
219 |
5 |
26 |
34 | |
|
Odontologi |
1990 |
55 |
117 |
19 |
13 |
33 |
21 |
|
1993 |
58 |
107 |
17 |
16 |
32 |
29 | |
|
Farmakologi |
1990 |
14 |
23 |
8 |
0 |
35 |
38 |
|
1993 |
15 |
26 |
7 |
0 |
31 |
14 | |
|
Naturvetenskap |
1990 |
261 |
741 |
243 |
4 |
14 |
16 |
|
1993 |
284 |
841 |
310 |
4 |
15 |
16 | |
|
Teknik |
1990 |
502 |
727 |
136 |
3 |
7 |
5 |
|
1993 |
504 |
822 |
204 |
3 |
7 |
12 | |
|
Lantbruksvetenskap |
1990 |
59 |
34 |
16 |
5 |
18 |
38 |
|
1993 |
57 |
17 |
22 |
7 |
24 |
27 | |
|
Skogsvetenskap |
1990 |
61 |
19 |
25 |
2 |
0 |
20 |
|
1993 |
52 |
33 |
27 |
2 |
6 |
11 | |
|
Veterinärmedicin |
1990 |
36 |
19 |
8 |
8 |
42 |
38 |
|
1993 |
34 |
14 |
14 |
12 |
36 |
43 | |
|
Övriga områden* |
1990 |
46 |
653 |
19 |
11 |
18 |
48 |
|
1993 |
56 |
865 |
29 |
32 |
22 |
34 |
1990 1985 4201 913
6 18 22
7 21 24
Totalt
1993 2094 4980 1119
* Övriga "områden" omfattar här tvärvetenskap, lärarutbildningar, datacentraler, universitets-
bibliotek, central förvaltning, forskningsinstitut samt mindre och medelstora högskolor.
(Källa: SCB)
62
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Tham
Regeringen beslutar om proposition 1994/95:164 Jämställdhet mellan
kvinnor och män inom utbildningsområdet.
63
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som inför, Celexnummer för upprepar ett regler normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
1 kap. 2 och 9 §§ |
gotab 48048, Stockholm 1995
Prop. 1994/95:164
64