Prop.
1994/95:160
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 februari 1995
Ingvar Carlsson
Pierre Schori
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås ett nytt program för Sveriges samarbete med
Central- och Östeuropa, omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998.
För denna period föreslår regeringen att totalt fyra miljarder kronor
(4 010,3 miljoner kronor) ställs till förfogande, varav 1 718,7 miljoner
kronor under det förlängda budgetåret 1995/96.
I propositionen föreslås också att den särskilda exportkreditgarantiramen
för Central- och Östeuropa höjs från en till två miljarder kronor.
Regeringen redovisar i propositionen sina överväganden med avseende
på det fortsatta östsamarbetets inriktning och utformning. Till grund härför
ligger den översyn som Kommittén för analys av utvecklingssamarbete
utfört i enlighet med riksdagens önskemål och på uppdrag av regeringen
och som redovisats i departementsserien under titeln Sveriges samarbete
med Central- och Östeuropa (Ds 1994:134). En sammanfattning av
redovisningen och de inkomna remissvaren ingår som bilagor till
propositionen.
I propositionen anger regeringen även övergripande riktlinjer till den
nya myndigheten som regeringen föreslår skall bildas och inom vilken en
särskild avdelning skall bildas med ett samlat ansvar för samarbetet med
Central- och Östeuropa.
Vidare redogörs i propositionen för regeringens syn på Sveriges roll i
Europeiska unionens (EU) program för samarbete med Central- och
Östeuropa samt på förhållandet mellan det fortsatta svenska bilaterala
samarbetet och EU:s samarbetsprogram.
Det samarbete som finansieras under littera G. och som behandlas i
denna proposition, är en del av det mer omfattande samarbete som
regeringen bedriver med Central- och Östeuropa. 1
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
Prop. 1994/95:160
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 4
2 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa......... 5
3 Ärendet och dess beredning....................... 15
4 Att främja en säkerhetsgemenskap .................. 17
4.1 Gemensam säkerhet........................ 17
4.2 De baltiska staterna........................ 18
4.3 Ryssland ............................... 20
4.4 Säkerhetsfrämjande insatser .................. 22
5 Att fördjupa demokratins kultur.................... 25
5.1 Demokratins former och rättsstaten............. 28
5.2 Stöd till folkrörelser och enskilda organisationer .... 29
5.3 Kultur ................................. 31
5.4 Jämställdhet ............................. 32
5.5 Forskning och utbildning.................... 33
6 Att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling...... 37
6.1 Stabilisering............................. 38
6.2 Strukturomvandling........................ 39
6.3 Sociala sektorn........................... 41
6.4 Det finansiella stödet i reformprocessen.......... 43
6.5 Näringslivsutveckling....................... 45
6.6 Exportkreditgarantiram...................... 49
6.7 Multilateralt och regionalt samarbete............ 51
6.8 Stöd till de finansiella sektorerna i Baltikum ...... 55
7 Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling........... 59
7.1 Förvaltningsstöd och kunskapsuppbyggnad........ 62
7.2 Åtgärdsprogrammet for Östersjön .............. 62
7.3 Energi ................................. 65
7.4 Kärnsäkerhet och strålskydd.................. 65
8 Samarbetsländema ............................. 68
8.1 Estland, Lettland och Litauen................. 68
8.2 Estland................................. 69
8.3 Lettland................................ 71
8.4 Litauen ................................ 73
8.5 Polen.................................. 74
8.6 Ryssland ............................... 76
8.7 Andra länder............................. 79
9 EU:s samarbete med Central- och Östeuropa........... 82 Prop. 1994/95:160
9.1 PHARE................................ 82
9.2 TACIS................................. 84
9.3 Europeiska investeringsbanken ................ 84
9.4 Sverige och EU:s östsamarbete................ 85
10 Regionalt samarbete ............................ 90
10.1 Östersjösamarbete......................... 91
10.2 Barentssamarbetet ........................ 92
10.3 Nordiskt samarbete ................... 93
11 Anslagsfrågor för budgetåret 1995/96 ................ 94
Bilaga 1 Sammanfattning av Sveriges samarbete med Central-
och Östeuropa (Ds 1994:134)................ 109
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser.............. 113
Bilaga 3 Sammanfattning av remissinstansernas yttranden över
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
(Ds 1994:134)........................... 116
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 16 februari 1995 ............................... 118
Prop. 1994/95:160
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att programmet för samarbete med Central- och Östeuropa
avser budgetåren 1995/96-1998,
2. till Samarbete med Central- och Östeuropa genom Den nya
myndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 725 000 000 kr,
3. till Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska
institutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
75 000 000 kr,
4. till Övriga bidrag till samarbete med Central- och Östeuropa för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 368 199 000 kr,
5. till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 48 000 000 kr,
6. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
7. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 ikläda staten
betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till
länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst
300 000 000 kr,
8. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av
statsgarantier för exportkreditgarantigivning för vissa länder i
Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr
utöver tidigare medgivet belopp,
9. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1995/96 fa göra
utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om
högst 1 621 600 000 kr utöver anslagna medel för budgetåret
1995/96,
10. medger att högst 100 miljoner kronor av intäkter från investeringar
i u-länder far användas som säkerhet för upplåning på
kapitalmarknaden för vidare utlåning till projekt i Central- och
Östeuropa,
11. godkänner vad regeringen anfört rörande avräkning av
investerings garantier,
12. medger att den medelsreservation som vid utgången av budgetåret
1994/95 kan finnas kvar på reservationsanslaget G 1. Sveriges
samarbete med länderna i Central- och Östeuropa far tillföras de
nya anslagen under littera G. Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa.
Prop. 1994/95:160
Regeringen ställer upp fyra mål för samarbetet med Central- och
Östeuropa:
- främja en säkerhetsgemenskap,
- fördjupa demokratins kultur,
- stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Regeringen anser att utrikespolitiken bör präglas av ett samlat agerande
för säkerhet och solidaritet. Det program för samarbete med Central- och
Östeuropa som presenteras i det följande utgör en viktig del av svensk
utrikes- och säkerhetspolitk.
Länderna i Central- och Östeuropa genomgår sedan år 1989 en
genomgripande samhällsomvandling efter decennier av ofrihet och
misshushållning. Flera länder har kommit långt i att skapa ett
demokratiskt samhällssystem och en fungerande marknadsekonomi. Det
är en historisk uppgift att befasta denna omvandling och integrera
länderna i ett Europa som präglas av gemensam säkerhet, demokratins
kultur och en bärkraftig utveckling.
Länderna i Central- och Östeuropa har i olika former inlett eller
fördjupat samarbetet med Europarådet, Europeiska unionen,
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Västeuropeiska
unionen, NATO:s samarbetsråd och Partnerskap för fred. Många
regeringar i Central- och Östeuropa ser Europeiska unionen som den
starkaste kraften i denna integration. Flera av länderna önskar samtidigt
bli upptagna som medlemmar i NATO.
Sverige har ett starkt intresse av att genom utrikespolitiskt samarbete
främja demokratins och den sociala marknadsekonomins strukturer i
regionen, verka för en öppnare handel och en djupare ekonomisk
integration samt en intensifierad utrikes- och säkerhetspolitisk dialog med
länderna i Central- och Östeuropa. Detta sker såväl direkt bilateralt mellan
regeringar som i samarbetet inom EU och andra multilaterala
organisationer.
Det sker också, och kanske framför allt, genom det nätverk av kontakter
som sedan många år nu vävs samman mellan människor i de olika
länderna i Europa. Många människor i Sverige har först nu upptäckt den
kulturella rikedom som finns i grannländerna. Företag, organisationer,
universitet, kommuner och många aktörer skapar genom sitt väldiga
kontaktnät den allt djupare integration som är vårt samarbetes yttersta
mål.
Föreliggande propositon speglar inte på något fullständigt sätt denna
mångfald i relationerna med Central- och Östeuropa. Propositionen anger
ramar och riktlinjer för det samarbete som finansieras över
Utrikesdepartmentets littera G. Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa. Härutöver bedriver Utrikesdepartementet och andra delar av Prop. 1994/95:160
regeringen ett omfattande samarbete som endast i begränsad utsträckning
återspeglas i propositionen.
Regeringen föreslår i denna proposition att riksdagen beslutar om ett
program för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för de tre
budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Regeringen föreslår att programmet
skall omfatta totalt fyra miljarder kronor (4 010 miljoner kronor inklusive
Sveriges andel av EU-budgetens anslag till samarbete med Central- och
Östeuropa). För 1995/96 föreslås 1719 miljoner kronor. Samtidigt höjs
exportkreditgarantiramen från en till två miljarder kronor.
Samarbetet syftar ytterst till att främja säkerheten, demokratin och en
bärkraftig utveckling i hela Europa. Östersjöregionens betydelse för att
skapa ett dynamiskt norra Europa är en grundlinje i samarbetsprogrammet.
EU:s framtida utvidgning med de länder i Central- och Östeuropa som har
eller nu förhandlar om associationsavtal välkomnas. Sverige skall särskilt
arbeta för Estlands, Lettlands och Litauens fulla Europaintegration.
Sverige stödjer också EU:s strävan att knyta Ryssland och andra
östeuropeiska länder närmare till det europeiska samarbetet.
De snabba förändringarna i och de stora olikheterna mellan de central-
och östeuropeiska länderna nödvändiggör att programmet har en hög grad
av flexibilitet för att Sveriges bidrag, såväl bilateralt som genom EU och
annat internationellt samarbete, skall göra mest nytta. Den nya myndighet
som skapas för internationellt utvecklingssamarbete far en särskild
avdelning för samarbetet med Central- och Östeuropa. Programmet
möjliggör för myndigheten att under perioden bereda strategiska insatser
i olika länder och sektorer för totalt ca 1,7 miljarder kronor. Ett ökat
utrymme föreslås för säkerhetsfrämjande insatser, för samarbete via
enskilda organisationer samt för Svenska institutets kultur- och
utbildningsinsatser.
Fyra mål ställs upp. Samarbetet med Central- och Östeuropa skall
- främja en säkerhetsgemenskap,
- fördjupa demokratins kultur,
- stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Den historiska möjligheten att skapa en äkta säkerhetsgemenskap i Europa
måste tillvaratas. Sverige kan främja gemensam säkerhet särskilt i sitt
närområde genom att vidta förebyggande och förtroendeskapande åtgärder,
genom att stödja de suveräna baltiska staternas Europaintegration och
genom att möta de nya hoten mot säkerhet som utgörs av organiserad
brottslighet och andra s.k. lågnivåhot.
För svenskt vidkommande är det av högsta prioritet att i första hand
utveckla den gemensamma säkerheten i närområdet, kring Östersjön och
Barents hav.
Den gigantiska omdaningsprocessen i Ryssland kommer av allt att döma Prop. 1994/95:160
under överskådlig framtid att förbli den viktigaste säkerhetspolitiska
frågan för Sverige och Europa.
Totalt anslås 100 miljoner kronor för säkerhetsffämjande insatser
1995/96, med en planering för liknande nivå för 1997 och 1998. Detta
innebär en ökning med 10 miljoner kronor (varav 7 miljoner för en
tolvmånadsperiod).
Det är regeringens avsikt att såväl geografiskt som begreppsmässigt
vidga det tidigare suveränitetsstödet för att främja säkerheten i
Östersjöregionen. Organiserad brottslighet, flyktingsmuggling,
vapenförsäljning, olaga hantering av kärnbränsle och radioaktiva ämnen
samt skrotning av kemiska vapen m.m. är problem som måste bekämpas
i samarbete med de berörda länderna. Det behövs riktade insatser och ett
integrerat angreppssätt där gränsöverskridande samarbete kan ha en viktig
funktion.
I Estland, Lettland och Litauen utvecklas det säkerhetsfrämjande
samarbetet främst inom områdena kust- och gränsbevakning, polis och
tull, civilförsvar och räddningstjänst samt säkerhetspolitisk
kompetensuppbyggnad. Utbildningen av en baltisk fredsbevarande bataljon
fortsätter. Sverige medverkar till att länderna bygger upp en försvarsmakt
under demokratisk kontroll.
Sedan de demokratiska revolutionerna under slutet av 1980-talet har den
politiska rörelsen mot föll demokrati, fungerande rättstat, respekt för
mänskliga rättigheter och aktiva civila samhällen i grunden omvandlat
länderna i Central- och Östeuropa. De demokratiska utmaningarna ser
idag annorlunda ut. Särskilt utvecklingen i Ryssland visar på behovet av
fortsatt starkt stöd åt reformkraftema om demokratin ska prägla hela
Europa. Demokrati är mer än fria val och respekt för lag. Det är en kultur
där omsorg, kompromissens etik och respekt för minoriteter råder. Det är
en kultur som bärs upp av det civila samhällets alla aktörer.
Svenskt utvecklingssamarbete kan bidra till att fördjupa demokratins
kultur i Europa. Regeringen kommer att verka för att utveckla förståelsen
för demokratins idéer och möjligheterna till samarbete. Demokratistöd
berör en lång rad samhällsområden.
Regeringen beräknar att totalt över 200 miljoner kronor kommer att
användas för demokratirelaterade insater under 1995/96. En av de
viktigaste samarbetsformema är enskilda organisationers och folkrörelsers
insatser. Regeringen föreslår en ökning av utrymmet för sådana insatser
till 85 miljoner kronor vilket motsvarar en ökning på ca 10 miljoner
kronor på årsbasis. Regeringen föreslår också att en försöksverksamhet
med stöd via svenska partier inleds.
I reformprocessen är kvinnorna särskilt utsatta. Sveriges samarbete med
Central- och Östeuropa bör verka för jämställdhet. Insatser som syftar till
att förbättra möjligheterna för östeuropeiska kvinnor att forma
samhällsutvecklingen skall utgöra en integrerad del av samarbetet.
Betydande insatser kommer att göras i Estland och Lettland för att Prop. 1994/95:160
underlätta integreringen av de delar av befolkningen som inte har estniska
respektive lettiska till modersmål, bl.a. genom stöd till undervisningen i
de båda språken. Språkkunnande är en förutsättning för medborgarskap.
En snabbare integrering ökar möjligheten att utöva demokratiska
rättigheter och kan bidra till ökat förtroende mellan folkgrupper.
Svenska institutet stödjer en synnerligen viktig kulturverksamhet och ett
utbyte på högskole- och forskningsnivå. Akademiska och kulturella
kontakter är avgörande för att driva samhällsdebatten vidare. Till Svenska
institutet beräknas ett anslag om 75 miljoner kronor för 1995/96, vilket
innebär en ökning med 7,5 miljoner kronor (varav 5 miljoner för en
tolvmånadsperiod).
Omvandlingen till en fungerande marknadsekonomi har gått snabbt
framåt, samtidigt som länderna uppvisar betydande olikheter. Efter en
kraftig produktionsnedgång är tillväxten nu positiv i t.ex. de baltiska
staterna och flera länder i Centraleuropa. Svårigheterna är som störst i
Ryssland. Samtidigt är i alla de central- och östeuropeiska länderna risken
för omfattande arbetslöshet och sociala umbäranden i delar av
befolkningen frågor som kräver ökad uppmärksamhet. Social osäkerhet är
inte förenlig med bärkraftig ekonomisk omvandling.
Tillgång till marknaderna i Västeuropa är av mycket stor betydelse för
de central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling. EU:s s.k.
Europaavtal spelar här en viktig roll.
Huvuddelen av det svenska samarbetet avser stöd till ekonomisk
omvandling, utveckling och integration. Syftet är att bygga upp
marknadsekonomins institutioner, såväl företag som fackföreningar och
den offentliga sektom; att underlätta för handel och näringsliv, såväl
privat som kooperativ och offentlig och att främja investeringar. Stödet
utgörs både av kunskaps- och kapacitetsutveckling och av finansiellt stöd.
En särskild satsning görs inom sociala sektom. Insatser utvecklas inom
hälso- och sjukvård, lokal förvaltning, arbetsförmedling och andra
nyckelområden för en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Insatser till
stöd för handikappade bör också uppmärksammas.
Näringslivsutveckling är särskilt viktig. Samverkan med svenskt
näringsliv har ömsesidigt intresse för Sverige och länderna i Central- och
Östeuropa. De kontakter regeringen redan har haft med svenska
företagsledare och näringslivsorganisationer har gett värdefulla synpunkter
på frågor och problem som rör handeln med och investeringar i de
central- och östeuropeiska länderna. Regeringen kommer också att inbjuda
näringslivets aktörer till ett svenskt samrådsforum för östsamarbetet, där
gemensamma intressen avseende östsamarbetet kan diskuteras.
Svensk handel med Central- och Östeuropa har expanderat snabbt. För
att ytterligare främja export och investeringar avser regeringen att höja
exportkreditgarantiramen från en till två miljarder kronor, samt att ramen
öppnas också för export och investeringar i Ukraina, Vitryssland och Prop. 1994/95:160
Kazakstan med vissa begränsningar.
Det stöd om 300 miljoner kronor som utföstes till de baltiska staterna
1992 och som ännu ej utnyttjats, tas i anspråk för att stödja de finansiella
sektorerna, i form av stöd till banksektorns konsolidering samt eventuellt
ytterligare bidrag till det baltiska investeringsprogrammet.
Vissa ekonomiska sektorer som energiförsörjning, varudistribution eller
jordbruk kan bli föremål för strategiska, långsiktiga satsningar. Ett nära
samarbete inom EU, och med Europeiska återuppbyggnads- och
utvecklingsbanken (EBRD) och Världsbanken, liksom övrigt nordiskt och
internationellt samarbete är avgörande för de ekonomiskt orienterade
aktiviteterna.
Miljöfrågorna har från första början varit ett huvudelement i
östsamarbetet. Vid konferensen i Ronneby 1990 fördes det regionala
miljösamarbetet kraftigt framåt. Samarbetet med internationella
organisationer gav miljöfrågorna en högprioriterad ställning.
I denna proposition föreslår regeringen en sammanhållen miljöstrategi
för Östersjöregionen.
En samlad anslagspost om 169 250 000 kr för miljöinsatser under
1995/96 inrättas. Därutöver bereds ytterligare multilaterala insatser på
miljöområdet.
Kompetenta institutioner på miljöområdet är en förutsättning för
balanserade och välavvägda beslut till stöd för en hållbar miljö. Stöd för
uppbyggnaden av förvaltningar och institutioner i Central- och Östeuropa
blir ett viktigt inslag i samarbetet. Statens naturvårdsverk erhåller
särskilda medel för myndighetsuppbyggnad.
Behoven av investeringsmedel för miljöinsatser är stora men
möjligheterna att klara investeringar enbart med internationella krediter är
fortfarande begränsade. I samarbetsprogrammet kommer på miljöområdet
den nya myndigheten att fa i uppdrag att bereda investeringsprojekt inom
Östersjöprogrammet i samfinansiering med de internationella bankerna
och andra givarländer.
Det är angeläget att kämsäkerhetsinsatsema i Litauen, inom
kämämneskontrollen i OSS-statema och på strålskydds- och
avfallsområdet kan fortsätta bedrivas på ungefar samma nivå som hittills.
Därför kommer 83 miljoner kronor att användas för insatser som främjar
kärnsäkerhet och strålskydd. Det avser insatser genom Statens
kämkraftinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Härutöver finns under
anslagsposten för regeringens disposition medel reserverade för ett
eventuellt fortsatt bidrag till EBRDrs kämsäkerhetsfond. Totalt kan 128
miljoner kronor komma att satsas inom dessa områden. Samarbetet inom
ramen för EU fördjupas.
Samarbetsländema
Prop. 1994/95:160
Koncentrationen av det bilaterala samarbetet med Estland, Lettland,
Litauen, Polen och Ryssland är en konsekvens av Sveriges geopolitiska
läge och strävan att lämna ett bidrag till ett dynamiskt och demokratiskt
norra Europa. Med dessa länder finns många historiska och kulturella
band. Sverige har med dessa grannländer många gemensamma intressen.
Samarbetet med Estland, Lettland och Litauen kommer nu i hög grad
att syfta till ländernas fulla Europaintegration, efter den inledande
periodens stöd till självständigheten, genom insatserna for att befästa
suveräniteten och den första reformprocessen. Samarbetet med de baltiska
länderna, såväl bilateralt som multilateralt, kommer att ta det entydigt
största utrymmet i anspråk. Samarbetet kommer att anpassas såväl efter
de tre olika ländernas behov som till den breda regionala och europeiska
dimensionen.
Polen är som grannland till Sverige en viktig partner på de flesta
områden, såväl bilateralt som regionalt - inte minst inom ramen för
Östersjöpolitiken. Regeringen önskar fördjupa och intensifiera de svensk-
polska förbindelserna på samhällets olika områden. Samarbetet med de
polska Östersjölänen är av särskilt intresse. Svenska erfarenheter av den
europiska integrationsprocessen kan utgöra ett värdefullt element i strävan
att främja Polens fulla Europaintegration.
Samarbetet med Ryssland kommer att utökas. En geografisk prioritering
kommer att ges vårt närområde med städerna S:t Petersburg, Kaliningrad,
Pskov, Novgorod, Archangelsk och Murmansk med omgivande län samt
Karelen. Men även andra regioner i Ryssland där reformprocessen är av
särskilt intresse skall kunna komma i fråga för samarbete. Samarbetet med
den centrala regeringen i Moskva intar en särställning för insatser av en
övergripande nationell karaktär, t.ex. inom lagstiftning och central
förvaltning. Dessutom skall Sverige vidare verka för att förstärka
samarbetet inom Barentsprogrammet med regionala insatser i Ryssland.
Att Sverige koncentrerar det bilaterala östsamarbetet till närområdet får
inte utesluta att Sverige också har ett påtagligt samarbete också med andra
länder i Central- och Östeuropa. Dels har Sverige ett intresse av att
bilateralt utveckla kontakterna. Dels har Sverige en möjlighet att främja
det gemensamma intresset av alleuropeisk säkerhetsgemenskap, bärkraftig
uveckling och integration. Månghundraåriga kulturella och ekonomiska
relationer till Centraleuropa behöver utvecklas i ljuset av nutidens
utmaningar. Det gäller särskilt Slovakien, Tjeckiska republiken och
Ungern, som liksom ett antal andra länder med Europaavtal tagit
betydelsefulla steg mot EU-medlemskap. Det gäller också Vitryssland och
Ukraina, där samhällsomvandlingen fortfarande är i inledningsskedet.
Framgångsrika reformer är av stor betydelse för den bredare regionala
integrationen. Även med länderna i Kaukasus och Centralasien bör visst
samarbete kunna äga rum.
10
Prop. 1994/95:160
Insatserna i samarbetsländema far med nödvändighet olika profil,
beroende på ländernas utveckling och behov av stöd. Flexibiliteten är av
stor betydelse. Regeringen anser att en väl genomtänkt metodik är
nödvändig för att ge verksamheten tillräcklig stadga. Bildandet av den nya
biståndsmyndigheten skall ses i detta ljus.
Samarbetets utformning skall baseras på grundliga analyser av de olika
ländernas aktuella politiska och ekonomiska utveckling, en redovisning av
erfarenheterna av insatsernas dittillsvarande inriktning och utformning
samt en bedömning av de fortsatta behoven och önskemålen i fråga om
svenska insatser. De sektoriella prioriteringarna görs med utgångspunkt
från de övergripande målen och samarbetsländemas önskemål. Hänsyn tas
även till inriktningen av EU:s samarbete med respektive land, när
insatsområdena bestäms.
Geografiska och sektoriella prioriteringar kombineras och utgör basen
för regeringens beslut om östsamarbetets policyinriktning. För varje land
fastställer regeringen riktlinjer, som innefattar bedömningar av
storleksordningen av de möjliga samarbetsinsatsema inom olika sektorer
för planeringsperioden som helhet. På grundval av riktlinjerna utformar
biståndsmyndigheten de operativa målen för varje samarbetsland.
Anpassningen av samarbetet till ändrade förutsättningar gäller även
insatsernas art. Kunskaps- och kapacitetsutveckling framstår alltjämt som
ett strategiskt viktigt arbetsfält, även om innehåll och utformning får en
alltmera specialiserad prägel i takt med att reformerna i de central- och
östeuropeiska staterna avancerar. Inför den fortsatta anpassningen av lagar,
förordningar och föreskrifter till EU:s regelverk finns ett betydande behov
av tekniskt samarbete.
Det är samtidigt klart att närmandet mellan Europas länder ställer stora
krav på utbyggnaden av infrastrukturen. I och med att flertalet central-
och östeuropeiska länder genomför ekonomiska stabiliseringsprogram,
förbättras deras tillgång till de internationella finansieringsinstitutionernas
kreditgivning. Det tekniska samarbetet far som en av sina viktigaste
uppgifter att komplettera det finansiella stödet. Omvänt, kommer
kunskapsutvecklingen att i större utsträckning än tidigare förutsätta att det
finns möjlighet att finansiera anläggningar, där de förvärvade kunskaperna
kan tillämpas. Sverige skall, såväl i sitt bilaterala samarbete med Central-
och Östeuropa som inom ramen för EU:s östsamarbete, verka för en väl
balanserad kombination av tekniskt bistånd och finansiellt stöd.
Biståndsmyndighetema har under den tid som Sveriges östsamarbete
pågått, byggt upp en betydande fond av kunskaper och erfarenheter inom
sina respektive arbetsfält. Samordningen har förbättrats.
Sammanslagningen av BITS, SIDA och SWEDECORP (jämte SAREC)
är en konsekvens av denna utveckling. Ett samlat ansvar på verksnivå för
merparten av de svenska biståndsinsatserna kommer att innebära klarare
roller, högre effektivitet och tydlighet i samarbetet. En omfattande
kunskap och erfarenhet samlas i den särskilda avdelning för Central- och
Östeuropa som upprättas inom myndigheten. Denna blir därmed väl
lämpad att medverka i det analysarbete som nämns i det föregående. Det
11
blir lättare att åstadkomma en för varje sektor och land anpassad Prop. 1994/95:160
kombination av olika biståndsinstrument. Sammanslagningen erbjuder
bättre förutsättningar för effektivare insatser vad gäller upphandling,
konkurrensneutralitet samt utvärdering och uppföljning av
samarbetsinsatema. Behovet av att fa en mera samlad bild av det som
görs i ett visst land eller inom en viss sektor kan lättare tillgodoses. Den
nya myndigheten föreslås få förstärkta administrativa resurser.
Europeiska unionen har ett omfattande samarbete med Central- och
Östeuropa. Det innefattar politisk dialog, handelsfrämjande åtgärder,
ekonomiskt samarbete och tekniskt bistånd. Den del av EU:s stödprogram
som anknyter till de i propositionen behandlade aktiviteterna bedrivs
främst inom ramen för PHARE (1994: ca 9 miljarder kronor) för de
central- och östeuropeiska länderna och TACIS (1994: ca 4,5 miljarder
kronor) för OSS-ländema. För Sveriges deltagande i EU:s östsamarbete
avräknas från anslaget 502,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret
1995/96.
Sverige skall spela en aktiv roll i EU:s samarbete med Central- och
Östeuropa och medverka till att det vidareutvecklas och effektiviseras.
Regeringen kommer att arbeta för att ökad uppmärksamhet ägnas
Östersjöregionen inom såväl PHARE som TACIS. Vidare skall regeringen
verka för att miljöaspekterna, det medborgerliga inflytandet,
jämställdheten och den sociala tryggheten beaktas i relevanta sammanhang
i EU:s östsamarbete. Genom information och kontaktverksamhet bör goda
förutsättningar skapas för att kunskaper och erfarenheter hos svenska
företag, myndigheter och organisationer skall komma till användning i
EU:s östsamarbetsprojekt. Sveriges fortsatta bilaterala stöd till Central-
och Östeuropa kommer att kunna fungera förstärkande och kompletterande
i förhållande till det som bedrivs av EU.
EU:s stöd till länderna i Central- och Östeuropa sker inom ramen för
Europaavtalen och inom ramen för den strategi för de central- och
östeuropeiska ländernas integration i EU som antogs vid toppmötet i
Essen i december 1994.
Det regionala samarbetet med Norden inom Östersjö- och Barentsregionen
har intensifierats de senaste åren. Det regionala samarbetet har kommit att
fa allt större betydelse då det främjar gränsöverskridande samarbete,
förenar människor och främjar kulturell mångfald.
De nordiska länderna har samverkat bl.a. genom Nordiska ministerrådet.
Under de senaste åren har samarbetet utvidgats till att även gälla
närområdet. Ett nytt närområdesprogram har initerats och innebär förutom
fortsättning av insatser i Baltikum en generell utökning av
12
närområdesakti vitetema till nordvästra Ryssland avseende bland annat Prop. 1994/95:160
utbytes- och stipendieprogram och upprättandet av ett informationskontor
i S:t Petersburg.
Östersjörådet bildades år 1992 för att främja och fördjupa
Östersjösamarbetet. Östersjörådet har bland annat initierat upprättandet av
en Euro-fakultet i Riga. Det ekonomiska samarbetet har fått en alltmer
framskjuten plats. Östersjörådet verkar också genom flera EU-länder och
kommissionens deltagande som en brygga till EU. Sverige övertar
ordförandeskapet för Östersjörådet i maj 1995.
Barentssamarbetet, som startade 1993 har utvecklats genom att de fem
nordiska länderna, Ryssland och EG i januari 1993 undertecknade en
deklaration om samarbete i den euroarktiska Barentsregionen. Ett
Barentsprogram har utarbetats och omfattar samarbetsområden inom bland
annat miljö, regional infrastruktur, ekonomisk utveckling, turism och
hälsovård.
Multilaterala organ såsom de internationella finansieringsinstitutionerna,
FN-organen och Europarådet, spelar en viktig roll i samarbetet med
Central- och Östeuropa. Det gäller såväl finansiellt stöd till
reformprocessen som kunskapsöverföring inom de politiska och
ekonomiska sektorerna. Verksamheten finansieras i första hand med
organisationernas ordinarie resurser, men det förekommer också att
bilaterala medel kanaliseras via multilaterala organ.
En aktiv medverkan i de multilaterala organen är en förutsättning för att
Sverige skall kunna påverka deras verksamhet i en enligt svensk
bedömning önskvärd riktning. Ett nära samarbete med dessa organ ger
också ett ökat kunnande om den politiska och ekonomiska
omvandlingsprocessens villkor. Samfinansiering med multilaterala organ
ger ofta bilaterala insatser ökad genomslagskraft. Sverige skall hålla viss
beredskap att medverka i internationella initiativ vid sidan av dem som
finansieras med ordinarie bidrag. Anslagsposten Multilateralt stöd avser
bl.a. sådana insatser. Samordning mellan multilaterala och bilaterala
insatser, liksom mellan multilaterala insatser inbördes, är nödvändig.
13
Anslagsöversikt
Prop. 1994/95:160
1995/96
(miljoner kronor)
|
G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa | ||
|
genom Den nya myndigheten |
725 | |
|
1.1 Tekniskt samarbete och | ||
|
kapacitetsutveckling |
313 | |
|
1.2 Näringslivsutveckling |
75 | |
|
1.3 Enskilda organisationer |
85 | |
|
1.4 Miljösamarbete |
169 | |
|
1.5 Kärnsäkerhet och strålskydd |
83 | |
|
G 2. Samarbete med Central- och Östeuropa | ||
|
genom Svenska institutet |
75 | |
|
G 3. Övriga bidrag till samarbetet med | ||
|
Central- och Östeuropa |
368 | |
|
3.1 Säkerhetsfrämjande insatser |
100 | |
|
3.2 Multilateralt stöd |
135 | |
|
3.3 Till regeringens disposition |
133 | |
|
G 4. Avsättning för förlustrisker vad avser | ||
|
garantier för finansiellt stöd och | ||
|
exportkreditgarantier |
48 | |
|
G 5. Täckande av eventuella förluster i | ||
|
anledning av statliga garantier |
0 | |
|
Summa littera G. |
1 216 | |
|
Avräkning bidrag till EU:s budget |
503 | |
|
Totalt 1995/96 |
1 719 | |
|
Anslag 1997 |
1 145 | |
|
Anslag 1998 |
1 145 | |
|
Totalt 1995/96-1998 |
4 010 | |
14
Regeringen initierade på hösten 1989 ett svenskt samarbetsprogram för
Central- och Östeuropa omfattande en miljard kronor. Tyngdpunkten lades
på kunskapsutveckling, som bedömdes ha den största strategiska
betydelsen i förhållande till storleken på de anslagna medlen.
Demokratiska reformer, återupprättande av marknadsekonomi och
förbättrad miljö var de viktigaste målen. En tredjedel av programmet
avsåg Polen, där samhällsomvandlingen kommit längst. Den baltiska
självständighetsrörelsens framgångar öppnade vägen för ett kraftfullt
svenskt stöd.
Det bilaterala stödet kanaliserades huvudsakligen via bistånds-
myndighetema. BITS gavs i uppdrag att svara för huvuddelen av det
tekniska samarbetet, Swedfond och sedermera SWEDECORP för
näringslivssamarbetet. SIDA för insatserna genom enskilda organisationer
samt Svenska institutet för expertutbyte, samarbete inom högre utbildning,
forskning och kulturkontakter.
Genom multilaterala organ - bl.a. genom de för ändamålet särskilt
upprättade Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD)
och samordningsorganet G 24, bestående av de 24 OECD-ländema -
bidrog Sverige till projektfinansiering och makroekonomiskt stöd.
Samtidigt utvecklades allt närmare kontakter mellan olika delar av
samhället: statliga myndigheter, län och kommuner, universitet,
organisationer, folkrörelser och enskilda. Näringslivets satsningar har
kraftigt ökat det ekonomiska utbytet.
De baltiska staternas frigörelse på hösten 1991 och Sovjetunionens
sönderfall kort därefter skapade delvis nya förutsättningar och behov. En
treårsram inrättades omfattande en miljard kronor per år. Vissa nya
initiativ togs - bl.a. avsattes medel för att bistå Estland, Lettland och
Litauen i deras strävan att befästa sin återvunna självständighet, det s.k.
suveränitetsstödet. Insatserna i nordvästra Ryssland utökades. Det
bilaterala samarbetet kom därmed att omfatta hela det geografiska
närområdet, dvs. Polen, de baltiska staterna och nordvästra delen av
Ryssland.
Det andra treårsprogrammet löper ut den 30 juni 1995. Under de fem
år som samarbetet med Central- och Östeuropa i nuvarande former pågått,
har 3,6 miljarder kronor anvisats för ändamålet över Utrikes-
departementets huvudtitel. Sedan budgetåret 1992/93 redovisas medlen
under littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Betydande belopp
har dessutom avsatts för insatser över andra anslag, främst
Utrikesdepartementets anslag för utvecklingssamarbete, littera C, i vad
avser katastrofbistånd och humanitära insatser, samt över Miljö- och
naturresursdepartementets och Näringsdepartementets huvudtitlar,
avseende åtgärder i enlighet med regeringens klimatpolitiska propositioner
(prop. 1992/93:99 och 179). Härutöver har vissa andra departement och
myndigheter inom sina respektive verksamhetsområden finansierat insatser
till ett belopp som överstiger 150 miljoner kronor.
Samarbetet med Central- och Östeuropa avser ytterst att medverka till
att länderna kan delta fullt ut i det reguljära internationella samarbetet och
Prop. 1994/95:160
15
utbytet på alla områden. Biståndet i nuvarande form bör så småningom Prop. 1994/95:160
kunna fasas ut. Det råder emellertid, nationellt lika väl som internationellt,
stor enighet om att flertalet central- och östeuropeiska länder ännu under
en tid är i behov av särskilt stöd. Samtidigt uppvisar de berörda länderna
stora skillnader i fråga om politisk och ekonomisk utveckling. Samarbetet
bör alltså fortsätta men fortlöpande anpassas till de ändrade
förutsättningarna och till samarbetsländemas prioriteringar.
Regeringen har i sin regeringsdeklaration uttryckt avsikten att
intensifiera samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa. I
föreliggande proposition om ett nytt program for tiden 1 juli 1995 - 31
december 1998 anger regeringen riktlinjerna for det fortsatta samarbetet.
Det bygger på erfarenheterna av det hittillsvarande samarbetet, som på
riksdagens begäran blivit föremål for en översyn. Regeringen gav
Kommittén för analys av utvecklingssamarbete i uppdrag att göra en
sådan. Betänkandet lämnades till regeringen i december 1994. Dess
huvudinnehåll redovisas i bilaga 1. Remissinstansernas synpunkter på
utvärderingen sammanfattas i bilaga 3.
Vidare har programmet utformats under hänsynstagande till att Sverige
genom sitt medlemskap i Europeiska unionen fr.o.m. den 1 januari 1995
deltar i dess omfattande samarbete med Central- och Östeuropa.
Härigenom uppstår en ny relation mellan det bilaterala och det
multilaterala samarbetet.
Slutligen har konsekvenserna beaktats av den omorganisation av de
svenska biståndsmyndighetemas verksamhet som regeringen i oktober
1994 tog initiativ till. Den förstärkning av resurserna och förbättring av
samordningen som sammanslagningen av myndigheterna innebär
möjliggör en grundligare planering av verksamheten och ett effektivare
genomförande. Den nya myndighetens verksamhet diskuteras vidare i
avsnittet Anslagsfrågor.
Databas över projektsamarbetet med Central- och Östeuropa
Inom ramen for översynen har i samråd med biståndsmyndighetema och
Utrikesdepartementet en databas över det projektarbete som äger rum med
Central- och Östeuropa utarbetats. Formatet för databasen ansluter sig till
de rapporteringskrav som finns gentemot OECD, men har på vissa
punkter kompletterats och modifierats för att svara mot specifika svenska
krav. Under våren 1995 kommer en grundlig genomgång av databasen
med uppdateringar och korrigeringar samt komplettering med nya
variabler att ske i syfte att den skall vara färdigställd i samband med att
den nya biståndsmyndigheten inleder sin verksamhet. Regeringen kommer
för riksdagen senare redovisa fullständig statistik, bl.a. med fördelning
mellan länder och sektorer.
16
Regeringens bedömning:
- Samarbetet med Central och Östeuropa syftar till att främja en
säkerhetsgemenskap i Europa. Utrymmet for säkerhets främjande
insatser vidgas.
- Stödet till de suveräna baltiska staternas uppbyggnad av bl.a.
tull, polis, kustbevakning och säkerhetspolitisk kompetens utgör en
viktig del av de säkerhetsfrämjande insatserna.
- Säkerhetsfrämjande insatser skall i fortsättningen kunna
genomföras inom ett vidgat geografiskt område, bl.a. för att
motverka s.k. lågnivåhot.
Efter det kalla krigets slut har insikten vuxit om ett gemensamt regionalt
och globalt samöde och därmed vikten av ett breddat säkerhetsbegrepp.
Omvärldsförändringama, särskilt i Central- och Östeuropa, har ändrat
villkoren för den svenska säkerhetspolitiken. I Sverige och internationellt
finns en framväxande helhetssyn på säkerhetsfrågorna. Säkerhet kan inte
byggas enbart med militära medel.
Samtidigt som risken att Sverige skulle dras in i en större militär
konflikt har minskat i och med det kalla krigets slut, har nya
säkerhetsproblem uppstått. Det nordeuropeiska området är fortsatt
strategiskt betydelsefullt och anhopningen av trupp och materiel är
omfattande i vårt närområde. Sverige berörs också av många s.k.
lågnivåhot - miljöförstöring, bristande kärnsäkerhet, internationell
kriminalitet och okontrollerad migration, vilka endast kan motverkas
genom internationellt samarbete.
Dessa hot och den historiska klyfta som existerar mellan den västra och
östra delen av Europa samt strävan att utsträcka säkerhet och stabilitet
österut utgör bakgrunden till tillkomsten av North Atlantic Co-operation
Council (NACC), NATO:s Partnerskap för fred, Västeuropeiska unionenes
utvidgning i form av associerat partnerskap för central- och östeuropeiska
länder, EU:s stabilitetspakt samt inte minst EU:s Östeuropastrategi. Dessa
bidrar alla till ökad stabilitet och till att stärka den gemensamma
säkerheten. Även svensk politik visavi Central- och Östeuropa, i vilken
samarbetsprogrammet utgör ett viktigt instrument, skall söka motverka
spänningar och främja stabilitet.
Samarbetet med Central- och Östeuropa har en bred förankring hos det
svenska folket och i riksdagen. Det unikt breda engagemanget i
samarbetet från alla delar av det svenska samhället har haft ett stort värde.
Kontakterna mellan människor, företag, myndigheter och organisationer
bidrar till förtroende, utveckling och integration. Bredden och mångfalden
i relationerna med Central- och Östeuropa har också en viktig demokrati-
och säkerhetsfrämjande effekt.
Prop. 1994/95:160
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
I Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa intar Östersjöområdet Prop. 1994/95:160
en särställning. Hit hör Estland, Lettland och Litauen samt Finland,
Danmark, Polen och Tyskland. Men hit hör också delar av vårt ryska
närområde, nämligen staden S:t Petersburg, Leningrads län, Pskovs län,
Kaliningradområdet samt i någon mån även Vitryssland och andra länder.
Sveriges samarbete bygger på en regional helhetssyn. Samarbetet i
Östersjöområdet grundas ytterst på intresset av säkerhetspolitisk stabilitet,
en fördjupning av demokratin och en dynamisk utveckling och integration
på alla samhällets områden. Detta är en huvuduppgift för svensk utrikes-
och säkerhetspolitik.
I Östersjöregionen finns en tusenårig tradition av handelsutbyte, liksom
av kontakter mellan människor och kulturer. Östersjöregionen har
förutsättningar att åter bli ett av Europas tillväxtområden. Från 1800-talets
slut och fram till revolutionsåret 1917 hörde S:t Petersburgsområdet till
Europas mest framstående i kulturellt, vetenskapligt, tekniskt och
industriellt hänseende. Även idag finns här en mycket stor potential. Med
närmare sex miljoner invånare är detta inte bara Östersjöområdets utan
hela norra Europas största stad. Om. eller snarare när. den ekonomiska
utvecklingen där tar fart kommer det att mycket starkt påverka
utvecklingen i hela Östersjöområdet, inklusive Sverige.
I än högre grad kan detta sägas om Polen. Med sina nära 40 miljoner
invånare är detta land Centraleuropas största. De ekonomiska reformerna
har i stor utsträckning varit framgångsrika. Tillväxttakten hör till de
högsta i Europa.
Sveriges engagemang för Östersjöområdet kommer till uttryck inom
agerandet i EU, i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE, tidigare ESK), i Östersjörådet, det nordiska samarbetet samt
genom bilateralt samarbete.
I det följande skall samarbetet beröras vad gäller dess bidrag till
säkerhet och stabilitet i vårt närområde.
I den svenska östersjöpolitiken spelar samarbetet med de baltiska staterna
(i det följande även kallade Baltikum) en central roll. Kontakterna med
Estland, Lettland och Litauen på alla nivåer i det svenska samhället är nu
mycket täta och vittförgrenade. Handeln utvecklas snabbt. De ryska
förbanden har i ordnade former och i enlighet med avtal dragits bort från
de tre länderna. Omvandlingen mot marknadsekonomi är på god väg.
Valutareformer har i kombination med en framgångsrik ekonomisk
stabilisering genomförts i alla tre länderna. Det demokratiska systemet har
visat sig fungera även i de politiska kriser som förekommit i de tre
länderna.
Svensk baltikumpolitik syftar till att fa alla parter att inse att det ligger
i deras egenintresse att betrakta de baltiska staterna som självständiga och
omistliga beståndsdelar av Europa.
Estlands, Lettlands och Litauens fortsatta och stärkta självständighet,
demokrati och ekonomiska utveckling utgör också ett svenskt
säkerhetspolitiskt intresse. Regeringen ser som en viktig uppgift att bidra Prop. 1994/95:160
till att upprätthålla stabiliteten i vårt närområde genom att verka for att
minimera friktion mellan de baltiska staterna och Ryssland. Denna uppgift
består även efter det ryska trupptillbakadragandet.
Den snabba och genomgripande samhällsomvandligen i Baltikum och
dess närområde har också uppenbarat nya hot och risker for stabilitet och
säkerhet i Östersjöregionen. Hit hör gränsöverskridande organiserad
brottslighet, flyktingsmuggling samt handel med vapen och radioaktiva
ämnen. Sverige skall verka aktivt for ett samarbete med berörda länder for
att bemöta dessa hot. De säkerhetsfrämjande insatserna utgör ett
instrument for stöd på detta område.
En central strävan för svensk politik i Baltikum är också att engagera
så många andra länder som möjligt, inte minst inom EU, i samarbetet
med de baltiska staterna. Därigenom ökar Estlands, Lettlands och Litauens
säkerhet. Baltikum är på intet sätt endast ett svenskt eller nordiskt
intresse.
Sveriges samarbete med Estland, Lettland och Litauen har genomgått
tre faser. Den första inleddes när de baltiska staterna återvann sin
självständighet i en process 1988-91. Under denna tid återupptäckte
Sverige grannfolken på andra sidan Östersjön. Ett omfattande stöd växte
fram i det svenska samhället för demokrati och självständighet i Estland,
Lettland och Litauen. Genom tidig närvaro i Tallinn, Riga och Vilnius
kunde Sverige lämna viktiga bidrag till den baltiska frihetsrörelsen, även
i tider när konflikterna skördade människoliv och en positiv utgång var
allt annat än säkrad. Ett omfattande politiskt och ekonomiskt samarbete
grundlädes. Den 29 augusti 1991 kunde Sverige inviga ambassader i de
återigen fria baltiska grannländerna Estland, Lettland och Litauen.
Under den andra fasen 1991-1994 konsoliderade de baltiska länderna
sin självständighet. De utvecklade moderna statsapparater, införde egna
valutor och inledde en genomgripande samhällsomvandling. Det var också
en prövande tid då många hinder behövde övervinnas, i de egna länderna,
i Ryssland och i Västeuropa. Under denna tid fortsatte det svenska stödet
att utvecklas, inte minst det s.k. suveränitetsstödet. Frihandelsavtal ingicks
år 1992, vilka gav de baltiska länderna fullt tillträde till den svenska
marknaden för industrivaror. Det faktum att EU upptog förhandlingar med
de baltiska staterna om frihandelsavtal hängde till stor del samman med
att Sverige, Norge och Finland i sina förhandlingar med EU krävde att fa
behålla frihandeln med Baltikum. Estland och Lettland lade med ett
omfattande lagstiftningsarbete grunden för att de många människor som
saknar medborgarskap skall kunna integreras i samhället. Såväl
förhandlingarna om trupputtåget som medborgarskapslagstiftningen ledde
till häftiga inrikespolitiska debatter samt återkommande friktioner med
Ryssland. I båda skeendena spelade Sverige och svenskt stöd en
betydande roll.
Den 31 augusti 1994 var det ryska militära uttåget från Baltikum i
princip fullbordat. Sverige följde förhandlingarna om trupptillbaka-
dragandet mellan Ryssland och de baltiska staterna noga. I de estniska
och lettiska fallen ställde Sverige i utsikt visst ekonomiskt stöd för att 19
underlätta dessa avtals ingående och genomförande. Sverige kommer att
folja upp samtliga dessa åtaganden och kommer likaledes att noga följa Prop. 1994/95:160
de lettisk-ryska och estnisk-ryska truppavtalens genomförande även i
andra relevanta avseenden.
Med Sveriges medlemskap i EU och de baltiska staternas frihandelsavtal
med EU har inletts vad som skulle kunna kallas svensk baltikumpolitiks
tredje skede. Ett rimligt antagande är att detta kommer att sträcka sig
något decennium framåt och avslutas när Estland, Lettland och Litauen
blivit EU-medlemmar. Detta tredje skede i svensk baltikumpolitik
kommer att präglas av stöd till ländernas fulla Europaintegration.
Det är ett starkt svenskt intresse att de baltiska länderna blir EU-
medlemmar. Ett delmål, som är på god väg att uppfyllas, är att de av
relevanta aktörer tillerkänns hörande till samma kategori som övriga
centraleuropeiska länder. Att motverka att balterna särbehandlas i
förhållande till övriga Centraleuropa är av stor betydelse för Estland,
Lettland och Litauen. Det ligger också i Sveriges intresse. Enligt
överenskommelse mellan EU-ländema skall Europaavtal framförhandlas
med Estland, Lettland och Litauen under första halvåret 1995, vilket
innebär en betydligt närmare knytning till EU samt ett
medlemskapsperspektiv.
Två tendenser kommer under detta skede att fa ett allt tydligare
genomslag i svensk baltikumpolitik. Samlingsbegreppet "Baltikum"
kommer att bli allt mindre relevant i takt med att Estland, Lettland och
Litauen utvecklas och deras särarter framträder allt mer. Sverige måste
därför i än högre grad utveckla en politik som är anpassad till den
specifika situationen i varje land. Samtidigt bör baltikumpolitiken i
ökande utsträckning ses som en del av en östersjöpolitik, där även Polen
och Ryssland, särskilt S:t Petersburg, Pskov- och Kaliningradområdena,
samt även Vitryssland, har sina självklara platser.
Baltikumpolitiken bör inlemmas såväl i en politik för norra Europa, som
en politik för hela Europa.
Utvecklingen i Ryssland är av central betydelse för det europeiska
integrationsarbetet och framväxten av nya säkerhetsstrukturer. Det är en
omdaning som rymmer mycken osäkerhet, men också erbjuder en i ordets
rätta bemärkelse unik möjlighet att långsiktigt bygga upp ett europeiskt
samarbete som befriats från maktpolitik och ideologisk konfrontation och
som baserats på demokratiska principer och respekt för mänskliga
rättigheter.
Omvandlingen innebär en svår och motsägelsefull väg från
övervakningssamhälle till rättsstat, från informationsmonopol till
yttrandefrihet och från stagnerad kommandoekonomi till en social
marknadsekonomi. Den utgör för en stor del av befolkningen också en
smärtsam revidering av vad den uppfattat som historiskt givet. Det
innebär att omvandlingen av Ryssland är ett lika tidskrävande som
problemfyllt företag. Under de senaste fyra åren har den demokratiska
utvecklingen hotats av kuppförsök vid två tillfallen. Tjetjenienkrisen har Prop. 1994/95:160
utsatt den ryska demokratin för ytterligare påfrestningar, men den har
också visat en viss livskraft genom den hårda kritiken mot våldet i
Tjetjenien. Kriget i Tjetjenien kommer att påverka såväl den
inrikespolitiska utvecklingen som förhållandet till Europa.
Även om den ryska demokratin fortfarande står i sin begynnelse har
många framsteg som för några år sedan framstod som otänkbara gjorts.
Enpartidiktaturen har omvandlats till ett pluralistiskt samhälle med ny
författning, med ett parlament valt i allmänna, fria flerpartival och ett
lagstiftningsarbete som syftar till att efter hand göra landet till en rättsstat.
En marknadsekonomi är på väg att utvecklas, även om framstegen i
reformarbetet varit varierande på olika centrala områden. Samtidigt har
imperiet upplösts i sin gamla form och Ryssland har förvandlats från
sovjetisk supermakt till stor federation. Den genomgripande omvandlingen
av hela samhället har samtidigt bidragit till ökad brottslighet och
korruption. Olika former av s.k. lågnivåhot har ökat i reformernas spår.
Sveriges övergripande uppgift i denna historiska omdaning är att så
långt som möjligt engagera Ryssland i det europeiska nätverket och förmå
Ryssland att likaledes kanalisera sina intressen och den kraft landet
representerar genom de europeiska institutionerna och inom de europeiska
normsystemen.
Utrikespolitiskt är Ryssland på väg att etablera sig som regional
stormakt i Europa med vilja till samarbete med väst men också med
långtgående anspråk på att fa sina egna nationella intressen tillgodosedda.
Sveriges relationer måste präglas av jämbördighet och ömsesidig respekt.
I det ligger också att vara uppriktiga och tydliga om att det nya Europas
regler gäller lika för alla stater t.ex. FN-stadgan och OSSE:s principer.
Det rymmer inte några särskilda rättigheter för stormakter. Att understyrka
att normerna och reglerna gäller lika för alla är ett uttryck för att vi tar
Rysslands strävan att bli medlem av den europeiska kretsen av stater på
allvar.
Partnerskapsavtal har ingåtts såväl med EU som med NATO. Även om
medlemskap idag är svårföreställbart är det troligt att det ekonomisk-
politiska samarbetet med EU kommer att utvecklas och utbytet med
NATO vidgas, till bl.a. det fredsbevarande området. En frivillig bindning
av Ryssland till de västeuropeiska strukturerna ger nya möjligheter till
samarbete och stärker säkerhet och stabilitet i Europa.
Sveriges och Finlands medlemskap i EU borde uppfattas som något
positivt av Ryssland, som bl.a. ser nya möjligheter till samarbete genom
att nordvästra Ryssland nu gränsar till EU. En viktig uppgift för Sverige
är att verka för att Ryssland engageras mer i det europeiska samarbetet
och binds till de europeiska multilaterala institutionerna. Sveriges
medlemskap i EU kommer ytterligare att underlätta denna uppgift. Vidare
öppnas nya kanaler för samarbete genom deltagandet i EU:s
biståndsprogram.
Det är främst genom en långsiktig uppbyggnad av demokratiska
institutioner och ett modernt näringsliv i de ryska regionerna som
välståndet i praktiken kan komma att öka för det ryska folket. När 21
konkreta förbättringar kan iakttas i vardagen, på lokalplanet, kommer
förtroendet för reformpolitiken kunna öka och fördelarna med Prop. 1994/95:160
demokratiska reformer och samarbete med omvärlden bli tydliga.
Det samarbete som syftar till att understödja de ekonomiska reformerna
och demokratiseringen bör därför omfatta såväl regionerna som centrala
myndigheter i Moskva.
Utvecklingen i Kaliningrad måste bedömas mot bakgrunden att området
är skilt från den ryska landmassan och att där finns en omfattande militär
närvaro. Samtidigt ligger ingen annan del av Ryssland så nära centrala
Europa. En rimlig bedömning är att den militära närvaron torde minska
efterhand. Intensifierade kontakter med Kaliningrad bör eftersträvas, bl.a.
bör stöd i olika former till den civila sektorn kunna övervägas.
Mot den bakgrund som ovan tecknats är det regeringens uppfattning att
ökade insatser bör göras för att främja en säkerhetsgemenskap i Europa.
Regeringen avser att vidga hittillsvarande stöd, främst det s.k.
suveränitetsstödet, till en anslagspost för säkerhetsfrämjande insatser.
Totalt anslås 100 miljoner kronor för 1995/96.
Utöver fortsatta insater för de baltiska staterna bör insatser kunna göras
även på annat håll, kanske framför allt i samarbete med Ryssland där
detta främjar en säkerhetsgemenskap i Europa.
De ovan relaterade hoten mot stabilitet och säkerhet understryker vikten
av samarbete mellan länderna. Särskilt kommer att eftersträvas regionala
projekt över gränstema.
Viktiga erfarenheter har vunnits genom suveränitetsstödet till de baltiska
staterna. Stöd för att stärka demokratins och rättsstatens institutioner har
viktiga säkerhetsfrämjande aspekter, inte minst beträffande s.k. lågnivåhot.
De erfarenheter de svenska aktörerna skaffat sig genom suveränitetsstödet
bör ligga till grund för ett vidgat säkerhetsfrämjande stöd i området. De
säkerhetsfrämjande insatserna i Baltikum skall fortsatt syfta till att befasta
den nationella suveräniteten och bygga upp vitala statsfunktioner.
Sedan de första suveränitetsstödsprojekten beslutades i december 1991,
har beslut om 150 miljoner kronor fattats inom suveränitetsstödet. För
innevarande budgetår finns 60 miljoner kronor anslagna för dessa
ändamål.
Stödet har utgått till kust- och gränsbevakning, polis och tull,
säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, civilförsvar och räddningstjänst.
Sverige har okcså medverkat till uppbyggnaden av en försvarsmakt under
demokratisk kontroll.
Insatserna inom suveränitetsstödet har genomförts bl.a. av
Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Kustbevakningen, Statens
räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, Överstyrelsen för civil
beredskap, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Försvarsmakten, Försvarets
materielverk, Försvarets forskningsanstalt samt Utrikespolitiska institutet.
Regeringen har beslutat om varje enskilt projekt.
Nära hälften, eller 48 %, av stödet har gått till kust- och
gränsbevakning, polis och tull. Merparten härav utgörs av 10
22
kustbevakningsfartyg samt utbildning av kustbevakningspersonal i de tre Prop. 1994/95:160
baltiska staterna. Den näst största posten avser utrikespolitiskt stöd i form
av engångsbelopp om 10 miljoner kronor per land som lämnades i
december 1991 för att underlätta det omedelbara återupprättandet av
internationella förbindelser. Alla tre länderna har fatt ett omfattande stöd
i uppbyggnaden av sin räddningstjänst.
Suveränitetsstödet har haft en civil och fredstida inriktning. Det som
berör det militära försvaret har utgjort den minsta andelen av
suveränitetsstödet och har främst omfattat ledarskapskurser i Sverige för
estniskt befal samt deltagande i svensk kadettutbildning av totalt ett tiotal
personer från alla tre länderna. Därutöver medverkar svensk militär
personal till utbildningen av den gemensamma baltiska bataljonen för
fredsbevarande insatser (BALTBAT). Förutom att kunna delta i FN:s
fredsbevarande insatser bidrar projektet till att förmedla kunskaper i
demokratisk kontroll över och demokratisk anda i krigsmakten,
språkkunskaper i stor skala samt ett internationellt deltagande. Stödet till
BALTBAT kommer framdeles att utgöra ett av de viktigaste
säkerhetsfrämjande projekten.
Framöver kommer även väsentliga insatser att göras för att stödja
uppbyggnaden av övervakningssystem för land- och sjögränsen i de tre
baltiska länderna.
Från svensk sida har eftersträvats en samverkan med andra länder i
suveränitetsstödet till de baltiska staterna. Detta har särskilt gällt de
nordiska länderna, USA, Storbritannien, Tyskland och EU-kommissionen.
Ett konkret exempel är samarbetet kring upprättandet och utbildningen av
BALTBAT.
De säkerhetsfrämjande insatserna i Baltikum kommer att fokusera på
ovannämnda områden. Särskilt kommer stöd till hela rättsprocessen -
polis, åklagare, domstol, kriminalvård och lagstiftning - att övervägas.
Bekämpande av de s.k. lågnivåhoten - organiserad brottslighet,
smuggling, illegal invandring - förtjänar kraftfulla stödinsatser. Behovet
av ett fortsatt utrikes- och säkerhetspolitiskt stöd i fråga om kompetens-
och kunskapsutveckling torde bestå. Långsiktighet i planering och
åtaganden är viktig.
Även utanför närområdet har säkerhetsfrämjande insatser genomförts
med finansiering från andra anslag. Som stöd till av OSSE koordinerade
insatser för att mildra effekterna i grannländerna av sanktionerna mot
Serbien-Montenegro har lämnats bidrag om 2,5 miljoner kronor för en
gränsövergång mellan Bulgarien och Rumänien. Vidare har Sverige utfast
bidrag om ca 44 miljoner kronor till två forskarcentra, som har upprättats
i Moskva (ISTC) och i Kiev (ISU). Syftet med dessa centra är att ge
experter på massförstörelsevapen möjlighet att använda sina kunskaper för
fredliga ändamål.
Inte minst för att underlätta de central- och östeuropeiska ländernas
agerande inom det internationella samarbetet görs en viktig insats genom
att med regelbunden kursverksamhet bidra till utbildningen av de
nyetablerade utrikesministeriernas diplomater.
De säkerhetsfrämjande insatserna bereds av Utrikesdepartemetet, i 23
samråd med främst Försvarsdepartementet och berörda myndigheter.
Regeringen kommer, bl.a. genom en nyligen utsedd särskild biträdande Prop. 1994/95:160
statssekreterare, att intensifiera insatserna och metodutvecklingen på detta
område.
24
Regeringens bedömning: Sverige skall bidra till att fördjupa
demokratins kultur i Central- och Östeuropa, en kultur som bärs
upp av det civila samhällets alla aktörer. Stödet kommer att inriktas
på bl.a. uppbyggnaden av rättsstatens institutioner, fria och
självständiga media, integreringen av minoriteter samt ökad
jämställdhet.
Ett av de viktigaste inslagen i demokratiarbetet är de insatser som
görs av folkrörelser och andra enskilda organisationer. Regeringen
bedömer det angeläget att öka möjligheterna för organ knutna till
politiska partier i Sverige att erhålla finansiering för insatser i
Central- och Östeuropa.
Regeringen vill också öka stödet till kulturutbyte, högskole- och
forskningssamarbete som är väsentliga för integrationen i den
västeuropeiska gemenskapen.
Den demokratiska omvandlingen i Central- och Östeuropa har omvandlat
länderna med en kraft och hastighet som varit oväntad för de flesta.
Kraven på politiska och ekonomiska reformer växte fram inifrån de
kommunistiska samhällena. Processen gavs i väst ett betydande allmänt
politiskt stöd. De västliga demokratiernas beredskap att aktivt stödja
frigörelsen med ekonomiskt stöd och expertstöd var emellertid begränsad
i inledningsskedet. Program för omfattande stödinsatser också för att
stärka demokratin har sedermera utvecklats - såväl bilateralt som
multilateralt.
Den demokratiska processen fortsätter att överlag utvecklas positivt i
regionen. I de flersta länder, som t.ex. i Sveriges närområde Polen och de
baltiska staterna, har demokratin konsoliderats på ett förtroendeingivande
sätt. Samtidigt uppvisar andra länder, bland dem Ryssland, fortfarande
betydande intem oenighet och oklarhet om synen på demokrati och
demokratins väsen.
Välförankrad demokrati är en förutsättning för stabilitet och säkerhet i
vårt närområde. Demokrati handlar inte bara om fria val och bygger inte
heller uteslutande på effektivitet. Den fungerande demokratin är en del av
en samhällskultur som bygger på olika erfarenheter. En förutsättning är
dock en gemensam syn om vissa grundläggande värden. Där måste finnas
en vilja att respektera mänskliga rättigheter, ett förtroende medborgarna
emellan och en vilja att verka för det gemensamma.
Respekten för de mänskliga rättigheterna är en förutsättning för att en
utveckling i demokratisk riktning skall kunna få fotfäste i samhället.
Bland dessa rättigheter är yttrandefriheten avgörande för ett öppet politiskt
klimat och partipolitisk mångfald. Fria och rättvisa val är ett uttryck för
befolkningens delaktighet i den politiska processen - men inte den enda.
Att bygga hållbara demokratiska strukturer och institutioner är en
långsiktig process på många olika nivåer. För en hållbar demokratisk
Prop. 1994/95:160
25
kultur krävs väl fungerande folkrörelser och partier som förmår uttala sina Prop. 1994/95:160
politiska intressen. Det krävs emellertid också demokratiska institutioner
som med öppenhet och ansvar utövar exekutiva, lagstiftande och dömande
funktioner. Fria och självständiga media spelar härvid en utomordentligt
viktig roll.
Brist på demokratisk kultur kan riskera att urholka förtroendet för
politiken, ibland också för demokratin och dess institutioner. Frustrationen
i ett samhälle kan ta sig olika uttryck, från ointresse för politiska frågor
via politikerförakt till antidemokratiska rörelser. Framväxten av
folkrörelser och medborgerliga organisationer som medför ett livfullt civilt
samhälle kan fånga upp frustration och engagera människor att påverka
samhällsutvecklingen i en positiv riktning. Det är därför viktigt att i tid
ta vara på den kraft och omsorg som demokratirörelsema i de
kommunistiska samhällena uppvisade under den politiska omvandlingens
första tid.
Det finns hot mot de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Men
dessa kan överkommas och förtroendet mellan medborgarna förstärkas. I
denna process kan internationellt samarbete spela en viktig roll.
Erfarenhetsutbyte och kapacitetsutveckling i bred bemärkelse mellan
människor, institutioner och organisationer kan lämna viktiga bidrag i
processen. Det breda engagemanget från alla delar av det svenska
samhället för att stärka demokratin - såväl på basplanet som på regional
och statlig nivå - är en god utgångspunkt för att ytterligare kunna
fördjupa demokratins kultur. Östsamarbetet bör, bland annat, stödja
uppbyggande av förtroendeingivande offentliga institutioner, utvecklandet
av ett civilt samhälle med livskraftiga folkrörelser och enskilda
organisationer och utbildningsinsatser för exempelvis journalister.
För Sverige är det av största vikt att öka och intensifiera det samarbete
som syftar till att utveckla och stärka demokratins kultur i Central- och
Östeuropa. Detta var också en huvudslutsats som drogs i den delrapport
till översynen som gjorts av Sveriges demokrati stöd.
I översynen beskrivs det svenska demokratistödet som volymmässigt
otillräckligt. Vidare konstateras att det inte bedrivits någon sammanhållen
och systematisk verksamhet för att stödja återupprättande och
konsolidering av demokratin i samarbetsländema. Det föreslås att den nya
myndigheten skall fa i uppdrag att utforma demokratistödet utifrån en
sammanhållen strategi.
Flera remissinstanser är kritiska till utredarens något snäva
demokratibegrepp. Det framhålls att alla insatser som innebär kontakter
mellan människor har en demokratikomponent. Invändningar förs fram
mot metoden att mäta demokrati stödet i andel av totalt beviljade anslag,
då detta inte kan anses på ett korrekt sätt mäta Sveriges bidrag till
demokratiutvecklingen i samarbetsländema.
Regeringen anser att stödet till konsolidering och utveckling av
demokrati, rättsstaten och de viktigaste samhällsinstitutionerna i
samarbetsländema är av central betydelse. Skall demokratimålet omsättas
i verklighet måste metodarbete ges större vikt och möjlighet att utvecklas.
Därför avser regeringen att under innevarande budgetår utarbeta ett
26
uppdrag till den nya myndigheten att ta fram ett förslag till strategi för
hur demokratistödet skall utformas och genomföras.
Förändringarna i statliga strukturer och i förhållandet mellan stat och
samhälle kommer att ta tid. Dessutom tillkommer omvandlingen av
människors syn på demokratins väsen. Demokrati kan inte påtvingas
utifrån, därtill är de egna nationella erfarenheterna alltför viktiga.
Länderna i Central- och Östeuropa kan dock i omvandlingsprocessen
använda erfarenheter utifrån - från länder med olikartade demokratiska
lösningar - för att bygga egna samhällssystem.
Demokratifrämjande insatser kan göras på många olika sätt och
genomsyras i viss utsträckning så gott som hela samarbetet. Vid sidan av
insatser som direkt syftar till att stärka demokratins och rättsstatens
former bör Sverige ge ett ökat stöd till enskilda organisationers arbete, till
kulturutbyte och till olika utbildningspogram. Regeringen uppskattar att
det samlade demokratirelaterade stödet under 1995/96 kan komma att
uppgå till över 200 miljoner kronor.
Det multilaterala stödet spelar härvidlag en viktig roll för att förmedla
sådana erfarenheter utan att förespråka en viss modell. De komparativa
fördelar multilaterala organisationer har på detta område måste tas tillvara.
Europarådet bedriver ett flertal samarbetsprogram, varav det största är
"Demosthenes". Verksamheten spänner över områden som mänskliga
rättigheter, media, utbildning, kultur, ungdomsfrågor, miljö, demokrati och
rättsutveckling. En variant av programmet, kallat "Demosthenes bis",
inrättades 1992 med inriktning på Ryssland och övriga OSS-stater.
Andra viktiga program är "LODE" och "Themis". "LODE" (LOcal
DEmocracy) syftar till utveckling av lokal demokrati i vid bemärkelse,
dvs. regionala och lokala myndigheters infrastruktur, administration,
maktfördelning, vallagar, minoritetsfrågor och gränsöverskridande samt
interregionala samarbetsfrågor. Verksamheten är länderindelad.
Samarbetsprogrammet "Themis" syftar till utbildning i demokrati,
mänskliga rättigheter och rättsstatens grundvalar för särskilda kategorier
av tjänstmän (åklagare, domare, poliser m.fl.).
Sverige har bidragit med drygt fyra miljoner till Europarådets program.
OECD samordnar flera multilaterala givares utbildningsinsatser för
offentlig administration. OECD inrättade år 1990 ett särskilt sekretariat för
stöd till den politiska och ekonomiska reformprocessen i Central- och
Östeuropa (Centre for Co-operation with European Economies in
Transition, CCET). Sekretariatet ger tekniskt stöd i form av politisk-
ekonomisk rådgivning samt arrangerar seminarier och konferenser där de
central- och östeuropeiska länderna och OECD-ländema diskuterar olika
aspekter av den ekonomiska reformpolitiken. Vid centret finns en
projektdatabas för humanitärt och tekniskt samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa. OECD har även inrättat ett regionalt
utbildningscentrum i skattefrågor i Köpenhamn.
I maj 1992 etablerade OECD ett program, SIGMA, för reformering av
statsförvaltningarna i Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckiska
republiken och Ungern tillsammans med EU/PHARE. SIGMA
integrerades i CCET:s verksamhet och har utvidgats att även omfatta
Estland, Lettland, Litauen, Albanien och Slovenien. Målsättningar är att
Prop. 1994/95:160
27
ge stöd till uppbyggandet av ändamålsenliga och effektiva institutioner Prop. 1994/95:160
som kan upprätthålla marknadsekonomi och utgöra en bas i pluralistiska
demokratiska samhällen.
Sverige har bidragit till CCET-sekretariatet med 5,4 miljoner kronor,
inklusive bidrag till SIGMA.
Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP) samordnar
världsorganisationens tekniska bistånd. FN kan främst genom UNDP spela
en roll exempelvis när det gäller demokratistöd och offentlig
administration. Sverige har bidragit med 4 miljoner kronor till UNDP:s
Baltic Trust Fund som använts för insatser på detta område.
I det uppdrag som regeringen avser utarbeta till den nya myndigheten
att ta fram ett förslag till strategi för demokrati stödet bör också analyseras
relationerna mellan bilaterala och multilaterala insatser.
Den omvandling som människorna idag genomför i länderna i Central-
och Östeuropa är resultatet av breda folkrörelsers intensiva arbete för
demokrati. Demokrati och politisk stabilitet kan endast nås genom ett
öppet och vittförgrenat medborgerligt inflytande samt väl förankrade och
fungerande rättsliga institutioner.
En framträdande målsättning i Sveriges utvecklingssamarbete har varit
och kommer att vara att på olika sätt stödja en omdaning och förändring
i de politiska systemen i länderna i Central- och Östeuropa. Den klara
avsikten är att skapa förutsättningar för att öka medborgarnas inflytande
och förbättra rättssäkerheten. Samarbetet skall främja organisatoriska
förändringar och stärka medborgarnas möjligheter att bli delaktiga i det
politiska livet. Det är viktigt att stödet för rättsstatens uppbyggnad
möjliggörs genom insatser på alla nivåer i samhällsstrukturen, alltså även
på lokal nivå.
Domstolsverket har sedan hösten 1991 avtal med Estland och Lettland
om kunskapsöverföring inom vissa områden av respektive lands
rättsväsende. Samarbetet har tre huvudinriktningar; studiebesök i Sverige
av domare från Estland och Lettland, seminarier i samarbetsländema med
föreläsare från domstolar och regeringskansliet i Sverige, rådgivning i
olika avseenden vad gäller lagstiftningsarbete. Genom nya avtal från år
1994 utsträcks rättsutvecklingssamarbetet till åklaragarväsendets och
kriminalvårdens områden. BITS finansierar arbetet.
Omvälvningar i samhällssystemen i Central- och Östeuropa har
förändrat förutsättningar för medierna. Utvecklingen går mot en fri och
oberoende press, radio och TV. Vidgade kontakter med massmedia,
journalistik och journalister i fungerande demokratier är en viktig faktor
i utvecklingen av en fri och oberoende journalistik. BITS har därför
finansierat fortbildning av journalister i Ryssland.
Stöd har även givits för migrationspolitiskt samarbete mellan staterna
i Östersjöområdet. Sverige har därvid gjort en utfästelse om ett stöd på
500 000 US dollar (ca 3 750 000 kr) till Internationella migrations-
organisationen (IOM) för sådan verksamhet. Arbetet utföres i nära
samarbete med de nordiska regeringarna och samordnas från IOM:s Prop. 1994/95:160
kontor i Helsingfors. Arbetet syftar främst till att underlätta för
återvändande ryssar från andra f.d. sovjetrepubliker.
Regeringen avser att vidareutveckla denna typ av insatser, samt även
stödja insatser som främjar kontakter mellan parlament och mellan
regeringsmaktens utövare, insatser för rättsväsendets utformning, t.ex.
lagstiftning och juristutbildning, samt bättre kännedom om den offentliga
förvaltningens organisation och arbete i ett modernt och öppet samhälle.
Svenskt stöd för lantmäteri och fastighetsregistering har stor betydelse för
att skapa fungerande äganderättsförhållanden.
Svenska kommuner deltar aktivt i arbetet med att främja demokrati i
Central- och Östeuropa genom det vänortssamarbete som sedan många år
bedrivs mellan kommuner i Sverige och länder på andra sidan Östersjön.
Med finansiering av BITS kan kommunerna genom Svenska
Kommunförbundet erhålla statliga medel för fördjupat vänortssamarbete.
De svenska kommunerna kan med sin erfarenhet och kunskap vara till
stort stöd och hjälp när det gäller kommunala nyttigheter samtidigt som
möjlighet att främja svenskt näringsliv ges. Kommunernas möjligheter att
under vissa förutsättningar bedriva tjänsteexport regleras i lagen
(1986:753) om kommunal tjänsteexport. Kommunerna kan också med stöd
av lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga
kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd, efter
regeringens tillstånd stödja ett land med t.ex. utrustning, rådgivning eller
utbildning.
Regeringen har anvisat sammanlagt 9 miljoner kronor för en
försöksverksamhet med regionalt samarbete mellan svenska länsstyrelser
och regionala organ i Östersjö- och Barentsregionema. Samarbetet avser
kunskapsöverföring inom länsstyrelsens verksamhetsområden. BITS, som
disponerar medlen, har fatt i uppdrag att utarbeta riktlinjer för och
utvärdera försöksverksamheten.
En viktig roll förutses det planerade internationella institutet för
demokrati och fria val (International Institute for Democracy and Electoral
Assistance) kunna komma att spela i samarbetet med länderna i Central-
och Östeuropa. Institutets övergripande syfte är att främja hållbar
demokrati.
Regeringen avser att undersöka det närmare behovet av stöd till de
nationella och lokal val som genomförs. Det är av stor betydelse att de
kommande valen i Ryssland kan genomföras under fullt demokratiska
former.
De enskilda organisationerna spelar en avgörande roll i formandet av
demokratiska samhällen. En stark folkrörelseorganisation och ett livligt
föreningsliv är oftast i sig ett skydd mot missbruk och övergrepp från
makthavarna i demokratiskt svaga länder. Folkrörelsernas bildande
verksamhet gör dem till ett framstående instrument för spridande av nya
tankesätt. Initiativ inom dessa rörelser har oftast större genomslagskraft
än vad statliga eller samhälleliga organ har. Ett viktigt led i det svenska Prop. 1994/95:160
stödet för folkrörelseorganisationer bör vara vara att genom dessa
organisationer främja kvinnors och ungdomars aktiva deltagande i
samhällsbyggandet. I arbetet med att bygga upp enskilda organisationer
i vårt närområde skapas en viktig grund för att stabilisera demokratin. Inte
minst väsentligt i det sammanhanget är att fa till stånd en väl fungerande
folkbildningsverksamhet.
Under 1993 genomfördes en utvärdering av bidragen till enskilda
organisationers samarbete med Central- och Östeuropa. Den konstaterade
att stödet till enskilda organisationer fungerade tillfredsställande. Vissa
förslag till effektivisering föreslogs och har genomförts.
I den nyligen gjorda översynen dras inga egentliga slutsatser om
effekterna av stödet till enskilda organisationer. Utredaren anser att
insatserna varit små och sinsemellan fristående. En sammanhållen strategi
på området har saknats.
Remissvaren framhåller all kontaktskapande verksamhet som central ur
ett demokratiskt perspektiv.
Regeringen anser att det är viktigt att ta vara på det engagemang och
intresse som den svenska allmänheten har visat för att hjälpa människorna
i regionen. Regeringen beräknar en ökning av anslagen för samarbete
genom enskilda organisationer, från 47 miljoner kronor 1994/95 till
85 miljoner kronor under det förlängda budgetåret 1995/96, en ökning
med ca 10 miljoner kronor på årsbasis.
Sveriges medlemskap i EU öppnar möjligheter för svenska
organisationer att erhålla finansiellt stöd från EU:s olika program, bl.a.
demokratiprogramet. Regeringen anser det angeläget att svenska
organisationer kan ta tillvara de möjligheter som EU:s program erbjuder.
Den nya myndigheten kommer ha en viktig samordningsfunktion för
sådana insatser. En informationsskrift kommer att ges ut för att underlätta
för de enskilda organisationerna.
En demokratisk rättstat kräver en parlamentarisk grundval med ett väl
förankrat partiväsende. Partisystemet i flera av samarbetsländema är
fortfarande i en utvecklingsfas. Många politiska partier som idag verkar
i Central- och Östeuropa har en svag ideologisk grund och saknar i flera
fall rikstäckande organisation. Det är viktigt att partier företräder breda
intressen och inte enbart en liten elit. Oppositionens roll är av central
betydelse.
I syfte att utreda möjligheterna till statsfinansierat stöd från organ
knutna till partier i Sverige till partier i mottagarländerna tillsatte
regeringen i december 1993 en utredning vars betänkande Demokratier
kräva dessa partier! (Ds 1994:63) överlämnades i maj 1994 och därefter
remissbehandlades.
Utredningen föreslår i betänkandet insatser av organ med anknytning till
svenska politiska partier i syfte att stödja partiuppbyggnad i Central- och
Östeuropa såväl som utvecklingsländer. Förslagen innebär att nu gällande
regler för samarbetet ändras, så att stöd till insatser med politiska
organisationer som givare och mottagare kan beviljas. Utredningen
föreslår att finanisieringen av den nya formen av demokratibistånd bör ske 30
genom att särskilda medel avsätts inom biståndsbudgeten för fördelning
till organ knutna till de riksdagspartier som vill bedriva Prop. 1994/95:160
demokratifrämjande samarbete. Fördelningen av medel föreslås grundas
på ett fast belopp om 300 000 kronor till varje riksdagsparti, samt ett
tillägg om 25 000 kronor per riksdagsmandat. En särskild samrådsnämnd
bör inrättas.
Regeringen anser att ett stöd till utvecklingen av partier i Central- och
Östueropa bör införas. Under förutsättning av riksdagens godkännande
och i samråd med riksdagspartierna, avser regeringen att inleda en
försöksverksamhet, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. För
demokratifrämjande insatser genom partianknutna organ i såväl Central-
och Östeuropa som i utvecklingsländer föreslår regeringen att 15 miljoner
kronor avsätts under 1995/96. Av dessa bör 4,5 miljoner kronor belasta
littera G och 10,5 miljoner kronor littera C. Det bör stå de partianknutna
organen fritt att välja geografisk fördelning av medlen.
Utöver detta direkta partianknutna stöd, anser regeringen att organ
knutna till partier även fortsättningsvis skall ha möjlighet att söka bidrag
via anslaget för stöd till folkrörelser och enskilda organisationer, såsom
föreslås i utredningen. Detta stöd kan vara mer allmänt inriktat, t.ex.
genom att främja kvinnors och ungdomars deltagande i politik och
samhällsliv, bidra till att skapa goda villkor för folkbildningsarbete och
liknande. Stödet bör ges till långsiktiga politiska demokratiinsatser. Härvid
skall de allmänna villkor för stöd genom folkrörelser och enskilda
organisationer gälla, som bl.a. innefattar organisationernas egeninsats.
Länderna kring Östersjön har starka kulturella band som endast har varit
avklippta under en kort tid sett ur ett historiskt perspektiv. Det kulturella
samarbetet är en viktig länk i strävandena att uppnå goda och varaktiga
grannlandsförbindelser.
Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella
kontakter genom bl.a. kulturutbyte. SI har sedan lång tid, med början
under 1960-talet, samarbetat med länderna i Central- och Östeuropa inom
kulturområdet. När SI fick ta ansvar för en del av östsamarbetet innebar
det därför inte några nya uppgifter för institutet. SI:s program för
kulturutbyte med Central- och Östeuropa finansierar ett brett utbyte, utan
avgränsning till närområdet. SI delar upp kulturutbytet i sex
huvudområden: film, litteratur, musik, teater/dans, utställningar och
tvärkulturella projekt. Under perioden 1990/91-1993/94 har sammanlagt
ca 16,8 miljoner kronor avdelats för kultursamarbete.
Från och med budgetåret 1993/94 finansieras även projekt inom det
kulturella Östersjöprojektet Ars Baltica, kulturevenemang där minst fem
av staterna kring Östersjön deltar. Programmet har lett till att
betydelsefulla kontaktskapande projekt har kunnat förverkligas, varav
främst kan nämnas Östersjöns översättar- och författarcentrum i Visby.
Av totalsumman för kultursamarbete har uppskattningsvis 63 % gått till
närområdet - de baltiska staterna, Polen och nordvästra Ryssland. Bland
dessa länder leder Estland statistiken, både vad gäller antal projekt och
sammanlagt belopp. Största antal beviljade projekt och totalt beviljade Prop. 1994/95:160
anslag har gått till utställningar, med musik på andra plats.
Översynen har pekat på vissa brister beträffande projektens
målformuleringar samt att uppföljning, utvärdering och redovisning av
resultat har varit otillräckliga och bör göras till viktiga inslag i styrningen
av programmen.
SI framför i sitt remissvar att man finner kritiken berättigad och att man
avser att se över dessa aspekter. SI meddelar vidare att arbetet med att
strama upp såväl riktlinjer som anvisningar redan har inletts.
SI kommer att få en aktivare roll som förslagsställare och initiativtagare
i takt med att erfarenheterna av genomförda kulturprojekt ökar. SI förutser
att man kommer att ha en viktig uppgift som samordnare och förmedlare
mellan kulturintressen i Sverige och de berörda länderna.
Kultur, information och allmänt utbyte är väsentliga för det allmänna
samarbetet och för integreringen av samarbetsländema och deras
befolkningar i den västeuropeiska gemenskapen. Regeringen avser stödja
gränsöverskridande kulturprojekt, särskilt mellan Ryssland och de baltiska
staterna.
Regeringen avser öka stödet genom Svenska institutet från 45 miljoner
kronor 1994/95 till 75 miljoner kronor under det förlängda budgetåret
1995/96.
Omvandlingsprocessen i Central- och Östeuropa har påverkat kvinnor och
män olika. Vissa yrken och branscher är dominerade av antingen män
eller kvinnor. I reform- och privatiseringsprocessen kan man se tendenser
att kvinnodominerade arbeten rationaliseras först. Samtidigt visar stigande
ohälsotal och sjunkande medellivslängd att många män har svårt att
hantera den ökade osäkerhet som omvandlingen inneburit för många. Det
är angeläget att kunskapen om reformprocessens olika påverkan på
kvinnor och män ökar. Ett könsrelaterat perspektiv bör anläggas på hela
östsamarbetet, från demokratistöd till näringslivssamarbete och stöd till
finansiella sektom, i syfte att nå bättre och effektivare resultat.
Traditionellt har kvinnor högre utbildningsnivå än män i Central- och
Östeuropa. Inte desto mindre visar statistiken att kvinnor i högre
utsträckning är arbetslösa. Det framtida östsamarbetet bör medverka till
att öka kvinnors möjligheter att stanna kvar på arbetsmarknaden. Det
förhållandet att bl.a. barnomsorgen försvinner som en följd av
företagsnedläggning och privatisering bör uppmärksammas, särskilt med
tanke på att privatiseringsprocessen fortfarande är i ett inledningsskede i
flera av samarbetsländema. Stöd till kvinnliga företagare och fortbildning
av kvinnor är områden där det gjorts insatser och som fortsatt bör
prioriteras. Ett effektivare utnyttjande av kvinnors potential bidrar till en
högre tillväxt i ekonomin som helhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en förutsättning för demokrati
och mänskliga rättigheter. Kvinnor och män måste ha samma rättigheter
och möjligheter att påverka sin egen framtid och fa del av de sociala,
ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Det är därför viktigt att Prop. 1994/95:160
vårt samarbete tar sin utgångspunkt i både kvinnors och mäns situation.
Samarbetet med Central- och Östeuropa bör genomsyras av en
medvetenhet om att kvinnors och mäns ekonomiska och sociala roller är
föränderliga. Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar många
kvinnor idag från att ta del av och bidra till ekonomisk tillväxt och
samhällets utveckling. Det kan t.ex. ta sig uttryck i att kvinnor ålagts hela
ansvaret for tillsyn av barn och hem eller att de inte i samma usträckning
som män betraktas som kreditvärdiga, och därmed hindras från att starta
foretag. Kunskapen om dessa hinder måste utvecklas i östsamarbetet
liksom i det övriga utvecklingssamarbetet. För att stärka kvinnans roll i
samhället krävs dessutom avsevärda attitydförändringar. Massmediernas
ansvar i förmedlingen av kvinnobilden bör uppmärksammas, i synnerhet
i samband med utbildningsinsatser for journalister.
Den politiska aktivitetsnivån hos kvinnor är låg i dagens Central- och
Östeuropa. Den kvinnliga representationen i parlamenten har sedan
reformprocessen inleddes i genomsnitt sjunkit från ca 28 % till omkring
9 %. Stöd till uppbyggnad av kvinnoorganisationer kan vara ett sätt att
engagera kvinnor i det politiska livet.
Aktiva kvinnor i Central- och Östeuropa finner idag problem att fa upp
frågan om jämställdhet på den politiska dagordningen. Ledande politiker
anser ibland att den ekonomiska omvandlingen måste klaras av först,
innan man kan börja diskutera frågor som kvinnors och mäns sociala
roller. Det är viktigt att i dialogen med samarbetsländema föra fram
frågan om jämställdhet som en viktig och central förutsättning för
demokrati och hållbar utveckling.
Tillgången på könsuppdelad statistik är i det närmaste obefintlig i
samarbetsländema. Detta försvårar för forskare och samhällsvetare att
studera omvandlingsprocessens olika effekter på kvinnor respektive män.
Betydelsefulla erfarenheter som finns på detta område från det övriga
utvecklingssamarbetet bör tas tillvara i östsamarbetet. Nordiska
ministerrådet planerar insatser för att förbättra situationen på
statistikområdet.
Det svenska östsamarbetet bör stödja insatser som syftar till att förbättra
möjligheterna för östeuropeiska kvinnor att själva formulera sina krav på
samhällsutvecklingen. Vidare bör insatserna uppmuntra kontaktskapande
verksamhet samt forskning och studier som tar hänsyn till
omvandlingsprocessens olika påverkan på kvinnor och män.
Inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa finansieras ett
stort antal kurser, utbildning på högskolenivå, seminarier och studiebesök.
Huvuddelen av utbildnings- och forskningssamarbetet i traditionell mening
handläggs av Svenska institutet.
Svenska institutet (SI) har under treårsperioden 1992/93-1994/95
anslagit sammanlagt 42 miljoner kronor, fördelat på drygt 100 projekt, för
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
högskolesamarbete med Central- och Östeuropa. Av de sammanlagda Prop. 1994/95:160
medel som SI erhåller från G 1-anslaget utgör högskolesamarbetet 35 %.
Genom SI:s stöd har ett drygt trettiotal universitet och högskolor
etablerat samarbete med systeruniversitet i Central- och Östeuropa.
Samarbetet har till största delen bestått av utbyten, planering och
genomförande av olika former av utbildning samt till en mindre del
forskningsverksamhet innefattande både forskning och forskarutbildning.
De flesta av projekten går att relatera till något eller några av de
övergripande målen (demokrati, ekonomisk omvandling och miljö). De
största beloppen (drygt 33 %) kan hänföras till ekonomi, följt av
demokrati (21 %) och miljö (18 %). I Baltikum regionalt, Ryssland och
Polen dominerar ekonomiskt inriktade insatser medan miljöprojekt
överväger i Estland och Litauen. Projektens geografiska fördelning visar
att nära hälften av det totala beloppet för högskolesamarbetet avser
Baltikum (48 %), följt av Ryssland (18 %) och Polen (10 %).
I översynen konstateras att SI har byggt upp en bra grund för ett
högskolesamarbete med Central- och Östeuropa och att det är ett viktigt
instrument i Sveriges ansträngningar att stödja demokratisering,
ekonomisk omvandling och miljö i Central- och Östeuropa. Den
geografiska spridningen och ämnesinriktningen anses vara väl balanserad.
I översynen lämnas rekommendationer för att göra programmet mer
effektivr, bl.a. genom att förbättra målformuleringen och ta fram mer
detaljerade ansökningsanvisningar. Vidare bör uppföljning, utvärdering
och redovisning av resultat förbättras.
SI har i sitt remissvar meddelat att dessa aspekter skall beaktas och att
ett arbete med att strama upp såväl riktlinjer som anvisningar redan har
inletts.
Översynen påpekar att programmet nästan helt saknar
forskningssamarbete. I översynen sägs dels att det bör ankomma på de
sektoriella delprogrammen att stödja forskning och forskningssamarbete
när så är påkallat, dels att det generellt bör avsättas medel för
forskningssamarbete mellan Sverige och länderna i Central- och
Östeuropa. I översynen sägs vidare att det bör ges prioritet att
vidmakthålla forskningsmiljöer, främst i vårt närområde samt att det bör
finnas vissa medel för projektsamarbete som ligger utanför de sektoriella
myndigheternas ansvarsområde.
I översynsarbetet har inte ingått den forskningsverksamhet som
finansieras över andra huvudtitlar än Utrikesdepartementets.
Ett brett anlagt forskningssamarbete sker dels via universitet och
högskolor, dels via Kungl. Vetenskapsakademin. Därutöver finns ett
stipendieprogram för forskningssamarbete med bl.a. Central- och
Östeuropa, som administreras av Svenska institutet men som finansieras
över Utbildningsdepartementets huvudtitel. Via stipendieprogrammet
finansieras även en gästprofessur i svenska språket vid universitetet i
Tartu.
Vidare har Sverige redan före inträdet i Europeiska unionen deltagit i
dess fjärde ramprogram för forskning och teknisk utveckling, vars s.k.
andra aktivitet avser samarbete med utvecklingsländer och länder i 34
Central- och Östeuropa. Verksamheten, som faller inom Utbildnings-
departementets ansvarsområde och har EU-rådet för FoU-samarbete som Prop. 1994/95:160
koordinerande svensk myndighet, ger svenska forskare möjlighet att
ansöka om bidrag till sådana projekt som genomförs tillsammans med
kollegor i bl.a. de central- och östeuropeiska länderna.
Översynen föreslår att förutsättningarna för att stödja högre utbildning
inom juridik och offentlig förvaltning bör utredas. Regeringen avser
undersöka möjligheterna att stödja ett projekt om juristutbildning i
Lettland.
Som ett komplement till de stipendieprogram som administreras av SI
avser regeringen inrätta ett program för mindre fältstudier i Central- och
Östeuropa avsett för svenska högskolestuderande.
Regeringen anser att högskolesamarbete och forskningssamverkan är
betydelsefullt för förverkligandet av demokratimålet. Sl:s program för
högskolesamarbete är ett viktigt instrument för att långsiktigt bygga upp
bestående institutioner för högskoleutbildning och forskning. Det utgör
således ett viktigt komplement till det direkta forskningsstöd via svenska
universitet och högskolor och stipendieprogram via Svenska institutet som
lämnas med anslag från Utbildningsdepartementet.
Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:150 bil. 7, bet.
1992/93:UU33, rskr. 1992/93:410) att bidra med 45 miljoner kronor till
upprättandet av en handelshögskola i Riga för budgetåren
1993/94-1995/96. Projektet har upprättats på initiativ av Handels-
högskolan i Stockholm och utgör Sveriges bidrag till Östersjörådets
utbildningsinitiativ Euro-Faculty. Projektet sträcker sig i sin helhet fram
t.o.m. 2002/03. I propositionen angavs att den totala kostnaden har
beräknats till drygt 122 miljoner kronor. I propositionen sades vidare att
en analys av verksamheten skall göras i samband med budgetarbetet
hösten 1995. Analysen skall utgöra underlag för beslut om storleken av
den fortsatta finansieringen av verksamheten och om eventuella
förändringar under den återstående verksamhetsperioden.
Utrikesutskottet meddelade i sitt betänkande (UU 1992/93:33) att
regeringen förutsätts tillvarata alla möjligheter att pressa kostnaderna och
att ställningstagande till den fortsatta verksamheten far ske i anslutning till
prövningen av budgeten för 1996/97.
Villkoren för statens engagemang i handelshögskolan i Riga är reglerade
i ett särskilt avtal mellan staten (Utbildningsdepartementet) och
Handelshögskolan i Stockholm. I avtalet har angivits statens bidrag till
verksamheten t.o.m. budgetåret 1995/96 (intill juni månads utgång) är 45
miljoner kronor. Handelshögskolan skall enligt samma avtal inför våren
1995 efter förebild av den fördjupade anslagsframställningen göra en
analys av verksamheten som underlag för beslut om storleken av det
fortsatta bidraget och eventuella förändringar i verksamheten under
perioden 1995/96-2002/2003.
Utbildningen, som är tvåårig, inleddes i juli 1994. Ca 50 studenter har
antagits det första läsåret. Handelshögskolan är öppen för studenter från
alla de tre baltiska staterna. Fullt utbyggd kommer skolan att ta in 100
studenter årligen.
I den prövning som skall göras inför nästa budgetperiod bör möjligheter 35
till besparingar föreslås och förutsättningarna för alternativa
finansieringsformer övervägas. Det svenska näringslivets stora intresse för Prop. 1994/95:160
projektet bör kunna möjliggöra viss företagsfinansiering av den fortsatta
verksamheten.
36
Regeringens bedömning:
- En socialt hållbar ekonomisk omvandling skall stödjas. En
särskild satsning görs inom sociala sektorn.
- Regeringen avser att utvidga exportkreditgarantiramen.
Utökningen möjliggör för export och investeringar även i Ukraina,
Vitryssland och Kazakstan.
- Regeringen avser lämna ett omfattande stöd för att stärka de
finansiella sektorerna i Baltikum.
De senaste fem årens omvandlingsprocess i Central- och Östeuropa har
inneburit omvälvande förändringar i samtliga länder i regionen.
Utvecklingen har varierat kraftigt mellan länderna eftersom de har följt
olika reformstrategier och haft skilda utgångslägen. Ett antal länder har
redan kommit långt på vägen mot en fungerande marknadsekonomi och
har uppnått höga tillväxttal. Andra länder, framför allt inom Oberoende
Staters Samvälde (OSS), har inte genomfört mer än de mest elementära
reformerna, och befinner sig i en fortsatt ekonomisk nedgång.
Erfarenheterna visar tydligt att det med hjälp av radikala ekonomiska
reformer är möjligt att införa marknadsekonomins grundläggande element
och vända fallet i ekonomin på relativt kort tid. Det står också klart att
det är de politiska förutsättningarna som är avgörande för om reformerna
ska kunna bli tillräckligt genomgripande.
Vissa reformer har snabbt kunnat genomföras medan andra med
nödvändighet tar längre tid. Flertalet stater har på ett tidigt stadium
liberaliserat priserna och utrikeshandeln, infört näringsfrihet och
privatiserat småskaliga företag. Omstruktureringen av industrin,
privatiseringen av storföretagen och reformerna av bankväsendet tar längre
tid, men dessa processer har satts i gång i flertalet länder. Reformer inom
jordbruket, speciellt inom det storskaliga statsjordbruket, har i allmänhet
varit komplicerade, inte minst politiskt.
Omvandlingsprocessen innebär en möjlighet för länderna att komma
bort från de stora fattigdoms- och miljöproblem som den centralstyrda
ekonomin orsakade. I takt med att ekonomin förbättras genom att handeln
och den privata sektorn expanderar kan människor fa en höjd
levnadsstandard. När den ineffektiva tunga industrin läggs ned eller
omstruktureras minskar utsläppen. På sikt blir det därmed möjligt att
komma till rätta med den omfattande miljöförstöringen. Samtidigt innebär
reformerna att många riskerar att fa det sämre under en övergångsperiod.
Detta gäller till exempel människor som har arbetat inom industrier vars
produkter inte längre efterfrågas och människor som av olika skäl inte kan
försörja sig på egen hand. Till den grupp som drabbats hårt av
omställningen hör pensionärer, handikappade och arbetslösa liksom
ensamstående familjeförsörjare med små barn. Dessa grupper har svårt att
Prop. 1994/95:160
37
skaffa sig de extrainkomster som ofta är nödvändiga for att klara av de
dagliga utgifterna.
Under den centralstyrda ekonomins tid fanns trots ofriheten och
avsevärda brister en social struktur som innebar en viss grundtrygghet.
Alla hade laglig rätt till arbete och företagen stod ofta for sociala tjänster
som barnomsorg och subventionerat boende. I och med att företagen
hamnar under ett ökande tryck att rationalisera sin verksamhet får detta
ofta som konsekvens att de skär ner på det till företagen knutna sociala
skyddsnätet. Det är därför viktigt att det sociala skyddsnätet reformeras.
Med väl avvägda reformer möjliggörs en ekonomisk omvandling som är
socialt och miljömässigt hållbar.
Internationellt stöd till de ekonomiska reformerna kan påskynda
utvecklingen och underlätta omställningen för befolkningen. Detta gäller
såväi finansiellt stöd för att mildra de makroekonomiska övergångs-
problemen som stöd till att utveckla de marknadsekonomiska
institutionerna.
Prop. 1994/95:160
I flertalet centralstyrda ekonomier förvärrades de redan stora obalanserna
under åren före systemskiftet. När reformerna inleddes med att priserna
liberaliserades var det nödvändigt att förhindra att de ofrånkomliga
prisökningarna övergick i en långvarigt hög inflation. Både enskilda
människor och företag har svårt att fatta riktiga beslut om inflationen är
hög. Ytterligare problem med hög inflation är svårigheten för hushåll och
företag att upprätthålla ett önskvärt sparande. Anpassningen till ett nytt
ekonomiskt system och ekonomiska förbättringar försvåras därför avsevärt
under sådana förhållanden.
Erfarenheterna från reformerna visar också att länder som har fått ned
inflationen har lyckats vända fallet i ekonomin och uppnått tillväxt som
ser ut att kunna bli varaktig, medan länder med fortsatt hög inflation har
haft det betydligt svårare. När inflationen är hög är det få som vill
investera i långsiktiga projekt, eftersom ekonomiska beslut av
nödvändighet blir kortsiktiga. Erfarenheterna visar också att det är svårt
att få ned inflationen med en utdragen stabiliseringsprocess. Det krävs
radikala och konsekventa stabiliseringsprogram uppbackade av stöd från
omvärlden för att uppnå stabilitet.
Stabilisering är i hög grad ett politiskt problem. Det gäller för staten att
hålla emot när intressegrupper, främst jordbruket och den tunga industrin,
kräver subventioner. Eftersom partierna i många av dessa länder är relativt
svaga, kommer allmänintresset ofta till korta gentemot de starka
intressegrupperna. Resultatet blir ofta stöd till företag i stället för till
människor och en hög inflation som försvårar utvecklingen. Inflationen
är dubbelt skadlig för befolkningen. Dels leder den till otillfredställande
inkomstomfördelningar, dels skapar den osäkerhet bland människor. Den
sociala stressen bidrar till stigande ohälsotal.
Grunden för stabiliseringspolitiken är att hålla nere budgetunderskottet.
Det är svårt eftersom skattesystemen i allmänhet fortfarande är
rudimentära, och de statliga inkomsterna minskar kraftigt under Prop. 1994/95:160
systemskiftet. Genomgripande skattereformer är således nödvändiga för
att öka skatteuppbörden och på så vis fa ned budgetunderskottet. Det är
också viktigt att budgetunderskottet, som ofta uppstår även om reformerna
är långtgående, kan finansieras på ett sätt som inte ökar inflationen.
Därför är det nödvändigt att utveckla instrument som statsskuldväxlar för
statens upplåning.
Internationella valutafonden (IMF) har en nyckelroll för stödet till den
makroekonomiska stabiliseringen och därmed för reformprocessen i stort.
Efter att IMF har förhandlat fram ett reformprogram med regeringen i det
aktuella landet, öppnas möjligheter till bl.a. skuldavskrivningar och
ytterligare multilaterala och bilaterala krediter. IMF har kritiserats för att
inte ha givit tillräckligt stort stöd till bl.a. Ryssland under reformernas
kritiska inledningsskede. Ett resultat av denna kritik är att en ny
kreditfacilitet har öppnats som är skräddarsydd för att kunna ge stöd till
länder som befinner sig i övergång mellan en centralstyrd ekonomi och
en marknadsekonomi.
Grunden för strukturomvandlingen är att näringsfrihet införs och att ett
pluralistiskt ägande uppkommer. Människor måste ges rätt att utöva
ekonomisk aktivitet i den form de finner bäst, vare sig detta är i privata
eller kooperativa former. Samtidigt kan det i vissa fall vara befogat med
fortsatt statligt ägande. Exempel på när detta kan vara aktuellt är
kollektivtrafik, sjukvård och övrig social omsorg.
Även om näringsfrihet tidigt infördes i flertalet länder, har den i många
fall inte varit tillräckligt långtgående. Därmed har statsapparaten ofta
kunnat behålla alltför mycket av sitt inflytande över ekonomin, vilket har
skapat korruption och hållit tillbaka utvecklingen av ett livskraftigt små-
och nyföretagande. Detta pekar på ett problem i reformprocessen som har
uppmärksammats alltför litet: den offentliga administrationen har inte
förändrats tillräckligt snabbt för att kunna hantera övergången till
marknadsekonomi på ett effektivt sätt. När gamla beteendemönster dröjer
kvar, är risken stor för att administrationen försenar utvecklingen.
Utrikeshandelns avreglering har i många länder gått långt. En viktig
orsak har varit de central- och östeuropeiska ländernas strävan att närma
sig EU, och EU:s och EFTA:s villighet att sluta frihandelsavtal. Att
liberalisera utrikeshandeln är en viktig del av reformpolitiken. Genom
avreglering utsätts inhemska monopolföretag för konkurrens, vilket leder
till att en riktig prisstruktur kan uppkomma. De inhemska företagen utsätts
också för ett behövligt omvandlingstryck, vilket ökar effektiviteten och
förbättrar kvaliteten. Avreglering av utrikeshandeln skapar också större
intresse för utländska företag att investera.
Avreglering och anpassning av handelspolitiken är också ett led i
närmandet till det internationella samarbetet på utrikeshandelns område.
Inom ramen för EFTA:s frihandelsavtal och samarbetsdeklarationer med
vissa länder i Central- och Östeuropa har Sverige bidragit med
39
finansiering av projekt på det handelspolitiska området. EFTA-ländema Prop. 1994/95:160
har också stött viss stipendieverksamhet liksom ett avtal med EU om
gemensamma projekt på bl.a. statistik och standardiseringsområdena.
Ett flertal av länderna i Central- och Östeuropa ansöker för närvarande
om medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO). Sverige har aktivt
stöttat dessa ansökningar. Dessutom innebär anslutningsprocessen att
ansökarlandet måste se över hela sin handelspolitik. Därmed främjas
uppbyggnaden av ett fungerande rättssystem. Särskilt kan nämnas att
Sverige givit teknisk assistans i form av rådgivning till framfor allt de
baltiska länderna i samband med WTO-ansökningar.
Handelsströmmarna har också radikalt förändrats i och med
avregleringen. Under den centralstyrda ekonomins tid var det politiska
överväganden som styrde de reglerade handelsflödena, medan
transportkostnader och andra ekonomiska aspekter var av underordnad
betydelse. En stor del av handeln var därför irrationell och kunde inte
överleva efter övergången till marknadsekonomi.
Problem med betalningssystem och oklarheter rörande avtalssituationen
på handelsområdet har lett till att nedgången i handeln mellan östländerna
har blivit större än vad övergången till marknadsekonomi i sig gav
anledning till. Dessa problem har varit speciellt svåra i de av OSS-
ländema som inte har genomfört lyckade valutareformer. Sammanbrottet
i handeln mellan östländerna har emellertid för många uppvägts av utökad
handel med väst. EU:s handelspolitik med begränsningar inom jordbruks-
och tekoindustri, där länderna i Central- och Östeuropa har goda
möjligheter att hävda sig, har förhindrat en kraftigare ökning av handeln.
Viktiga liberaliseringar av EU:s handelspolitik har emellertid skett inom
ramen för Europaavtalen. Sverige kommer att fortsätta verka i denna
riktning. I takt med att betalningssystemen förbättras och handelsavtal
ingås mellan länderna i Central- och Östeuropa expanderar också handeln
mellan dessa.
Privatisering av de statliga storföretagen är nödvändig för att dessa ska
ges tillräckligt starka drivkrafter för effektiv och efterffågestyrd
produktion. Det är också viktigt för att företagen ska kunna tvingas att stå
på egna ben och inte lyckas utverka subventioner när de drabbas av
svårigheter. Därmed är privatiseringen också en viktig del av
stabiliseringspolitiken. Det räcker emellertid inte med privatisering för att
utsätta företagen för ett tillräckligt starkt omvandlingstryck, ett fungerande
konkursförfarande måste också utvecklas. Dessa reformer tillhör
emellertid de svåraste under ett systemskifte, såväl av politiska som av
rent tekniska skäl.
Länderna har valt vitt skilda metoder för privatiseringen. De som har
kommit längst har använt sig av massprivatisering som går ut på att dela
ut privatiseringscheckar till befolkningen. Dessa kan lösas in mot aktier
i företag eller andelar i aktiefonder. Detta angreppssätt löser i sig inte
behovet av att fa starka ägare och effektiv ledning för företagen. Metoden
att inleda omstruktureringen av företagen för att därefter kunna sälja ut
dem har visat sig svårare. Tanken har varit att köparna av företagen ska
bli starka ägare som driver fram effektiviseringar. Det har emellertid varit
40
svårt att attrahera sådana köpare, varför denna metod har medfört ett lägre Prop. 1994/95:160
privatiseringstempo.
När företagen väl har privatiserats är det viktigt att de far tillgång till
finansiering för att kunna klara av omställningen. Det krävs således att det
finansiella systemet utvecklas. Detta har emellertid visat sig speciellt
svårt, varför bristen på kapital är ett avgörande hinder för
strukturomvandlingen. En anledning till svårigheterna är de omfattande
bindningar som finns mellan många företag och banker. Dessa försvårar
omstruktureringar inom båda sektorerna.
Privatiseringen och omstruktureringen av jordbruket har varit en
komplicerad del av systemskiftet, särskilt i länder där stora statsjordbruk
dominerar. Företrädarna för de statliga jordbruken har varit
välorganiserade och har inte sällan motsatt sig reformer. De ineffektiva
statsjordbruken har därför ofta kunnat drivas vidare, i allmänhet med stora
subventioner. Samtidigt begränsar EU:s handelsregleringar incitamenten
att privatisera och effektivisera jordbruket.
Effektiviseringen innebär en allvarlig risk för omfattande arbetslöshet
på landsbygden eftersom en stor andel av befolkningen i flertalet länder
i Central- och Östeuropa är verksamma inom jordbruket. För att motverka
arbetslösheten är det viktigt att satsa på landsbygdsutveckling med bland
annat stöd till småföretagande.
Det storskaliga statliga jordbruket dominerade i flertalet länder under
kommunisttiden och omställningen mot ett småskaligt och effektivare
jordbruk har i allmänhet gått långsamt. Det finns emellertid olikheter på
jordbruksområdet mellan de olika reformländema. Till exempel skiljer sig
situationen i Polen och Estland från övriga länder. I Polen var redan vid
systemskiftet 80 % av jorden i privata händer. Problemet där har framför
allt varit att enheterna har varit alltför små och alltför illa utrustade för att
kunna bära sig. I Estland har avregleringen varit mycket långtgående,
vilket har lett till att de estniska bönderna har utsatts för hård konkurrens
från bland annat subventionerade EU-produkter.
Svårigheterna i privatiseringsprocessen och omstruktureringen tyder på
att det är från de privatiserade småföretagen och framför allt från de
nystartade företagen som tillväxten kan komma. För att ekonomin i sin
helhet ska kunna utvecklas väl, krävs det att de marknadsekonomiska
institutionerna förstärks genom förbättrad ekonomisk lagstiftning och
skärpt rättstillämpning. Även arbetsmarknadspolitiken måste förbättras för
att möjliggöra större flexibilitet och förnyelse i näringslivet. Att komma
till rätta med de strukturella svagheterna är en process som kommer att
ta lång tid, men som samtidigt innebär stora möjligheter till förbättringar.
När den ekonomiska tillväxten kommer i gång och statsfinanserna stärks
kan de stora behoven inom sociala sektorn bättre tillgodoses. Den
ekonomiska omvandlingen innebär att människor utsätts för problem som
arbetslöshet och inflation som de saknar erfarenhet av att hantera. Det
företagsbaserade sociala systemet rämnar när företagen är tvungna att
41
koncentrera sig på kommersiellt gångbar produktion, och måste ersättas Prop. 1994/95:160
med ett offentligt finansierat system. Detta nya system måste p.g.a.
resursbrister främst inriktas på att skydda särskilt utsatta grupper. Så gott
som överallt behöver den offentliga förvaltningen på lokal nivå utvecklas
på nytt.
En hög inflation har utgjort det allvarligaste sociala problemet i flertalet
länder under reformernas inledningsskede. Därefter har den ökande
arbetslösheten och brottsligheten utgjort allt större problem. Även om det
i allmänhet är svårt att uppskatta arbetslöshetens storlek i de berörda
länderna, är det klart att den på många håll har uppnått en hög nivå.
Under kommunisttiden fanns det en omfattande dold arbetslöshet. Detta
problem kvarstår till viss del vilket innebär att risken för massarbetslöshet
fortfarande finns kvar. När omstruktureringen tar fart kan nedläggning av
vissa företag innebära att hela orter står utan försörjning.
Arbetslöshetsersättning har införts i flertalet länder, men låga
ersättningsbelopp och fortsatt hög inflation har lett till att skyddet blivit
otillfredställande.
Den sociala stress som har utlösts av människors ökade osäkerhet har
på olika håll lett till en ökad dödlighet, minskande födelsetal ökade
ohälsotal och enligt många vittnesmål ett aggressivare samhälle. Speciellt
illa har Ryssland drabbats.
Medan män ofta har drabbats hårt av stress över att inte klara sin
försörjningsbörda, har ensamstående familjeförsörjare, oftast kvinnor, haft
det svårast rent ekonomiskt. Förklaringen är att de inte har kunnat skaffa
sig de extrainkomster som har varit nödvändiga för att behålla eller
förbättra sin ekonomiska standard. Eftersom det sociala skyddsnätet har
varit illa lämpat för de nya förhållandena, har utsatta människor inte fatt
tillräckligt stöd. Därför befinner sig många strax under fattigdomgränsen.
De sociala skyddsnäten har emellertid i allmänhet fungerat tillräckligt väl
för att undvika fattigdom i traditionell mening. Eftersom det är få som har
varit långvarigt arbetslösa, är flertalet människor också förhållandevis väl
tillgodosedda med bostad, kapitalvaror och kläder. Om
långtidsarbetslösheten ökar utan att det sociala skyddsnätet anpassas, är
det emellertid stor risk för att också den utpräglade fattigdomen ökar.
Vissa grupper är speciellt utsatta. En av dessa är de handikappade. Det
var tidigare vanligt att handikappade vårdades i kollektiv utanför städerna
för att de inte skulle synas i samhället. I dag är de i princip fria att fritt
röra sig i samhället, men för de flesta är friheten kraftigt begränsad
eftersom teknisk utrustning saknas. Över huvud taget är behandlingen av
de handikappade, och speciellt barnen, i många fall bristfällig. En annan
grupp som är utsatt är missbrukare. Alkoholismen har ökat kraftigt i
länder som har drabbats av den ökande sociala stressen. Stödet till
missbrukare och deras anhöriga är kraftigt eftersatt.
Sjukvården i Central- och Östeuropa står inför en omfattande
omstrukturering, vilket kan innebära åtgärder som decentralisering av
vårdansvaret till kommunerna, introduktion av bättre förebyggande
hälsovård och distriktsläkare för lokal samordning samt stängning av vissa
sjukhus. Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté (ÖEK) bildades 1992
och har sedan dess gjort många värdefulla insatser på hälso- och
42
sjukvårdens område. ÖEK:s stödinsatser är inriktade på tre huvudprogram; Prop. 1994/95:160
nämligen auskultationsverksamhet for läkare, sjuksköterskor och
tandläkare m.fl., utbildningsinsater för hälso- och sjukvårdspersonal i
samarbete med baltiska institutioner samt medverkan i uppbyggnad av s.k.
modellinstitutioner på särskilda centrala områden med hjälp av svensk
personal, materiel och utbildning. Den nya myndigheten bör se över
formerna för ett fortsatt stöd till ÖEK.
Frågor som rör arbetsmiljöskydd är ett annat område som behöver ses
över i de central- och östeuropeiska staterna. Arbetsskador och
yrkessjukdomar är vanligt förekommande. Trots formellt stränga regler
inom arbetsmiljöområdet är steget långt till att omsätta dessa regler i
praktisk handling. Bland de största hoten mot en dräglig arbetsmiljö är
förekomsten av buller, dålig luft samt kemikalier. Till farliga branscher
hör exempelvis skogsindustri, metallindustri samt kolindustri. I och med
reformprocessen är det viktigt att uppmärksamma frågor som rör
arbetsmiljöskydd särskilt mot bakgrund av att arbetsgivarna inte sällan
undviker förbättringar av arbetsförhållanden och arbetsmiljö, på grund av
att det ofta kortsiktigt leder till ökade utgifter. Insatser för att förbättra
arbetsmiljöskydd ger dock ökade möjligheter att kontrollera och förebygga
vrkesrelaterade säkerhets- och hälsorisker samt bidra till ökad
produktivitet genom att förebygga förslitningsskador. Fackförenings-
rörelsens insatser är här av stor betydelse. Från svensk sida har också
BITS exempelvis gjort insatser för att utveckla skyddsingenjörsutbildning
i Polen.
Översynen av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
rekommenderar en starkare satsning på tekniskt bistånd till den sociala
sektorn. De flesta remissvaren ställer sig positiva till detta förslag.
Regeringen anser att insatser behövs inom såväl arbetsmarknadspolitiken
som över hela det sociala området. Speciellt kan barnomsorgen samt
vården av äldre, handikappade och missbrukare nämnas. Eftersom
behoven är så omfattande är det inte möjligt att utifrån finansiera social
verksamhet i de aktuella länderna - det är erfarenhetsutbyte och
kapacitetsutveckling som måste vara de centrala medlen.
Vissa insatser har ägt rum genom enskilda organisationer, men också
genom till exempel Svenska institutets program för expertutbyte och BITS
projekt på arbetsmarknadsområdet. Dessa insatser bör prioriteras även i
fortsättningen och i vissa fall stärkas.
När länderna i Central- och Östeuropa inledde övergången till
marknadsekonomi var det mest akuta problemet de makroekonomiska
obalanserna. I takt med att stabiliseringsinsatsema givit resultat har
reformarbetet successivt ändrat inriktning. Strukturell förnyelse,
infrastruktur- och institutionsuppbyggnad har i ökad utsträckning ställts
i fokus. Denna förskjutning av prioriteringarna i reformarbetet ställer krav
på förändringar av de internationella stödinsatserna. Även formerna för
det fortsatta stödet kommer att behöva omprövas över tiden. ^3
Hittills har en stor del av det samlade stödet inriktats på att underlätta Prop. 1994/95:160
makroekonomisk stabilitet och liberalisering. En ansenlig del av de
internationella stödinsatserna har tagit form av renodlat tekniskt bistånd
och betalningsbalansstöd. Svenska insatser på sistnämda området har i
huvudsak kanaliserats via G 24-åtaganden. Denna typ av finansiellt stöd
till reformländema har tenderat att minska i takt med att bättre
makroekonomisk balans har uppnåtts.
EU överväger därför att satsa mer på strukturellt inriktade insatser. EU:s
särskilda program för Centraleuropa, PHARE, har delvis givits en ny
inriktning. I takt med att länderna själva har byggt upp expertkompetens
har betoningen på tekniskt bistånd minskat. En ökande andel av PELARE :s
resurser kommer fortsättningsvis att ägnas infrastruktursatsningar i
samarbete med andra finansiärer.
Ett viktigt mål för det svenska finansiella stödet är att de central- och
östeuropeiska ekonomierna på sikt skall integreras i EU. Ett framtida
medlemskap i EU kommer bl.a. att medföra strikta krav vad beträffar
möjligheterna att lämna subventioner och statsstöd.
Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att det svenska finansiella
stödet underlättar mottagarländernas strävan mot öppenhet och
konkurrensneutralitet. I så stor utsträckning som möjligt bör
marknadskonforma stödformer tillämpas. Inom vissa områden finns dock
stora investeringsbehov där finansiering kan behöva lämnas på andra
villkor än rent kommersiella. Det gäller investeringar för uthållig
utveckling på t.ex. miljöområdet, där kommersiell finansiering ännu inte
är realistisk.
När det gäller upphandlingen av biståndsfinansierade varor och tjänster
är det viktigt att kostnadseffektivitet och konkurrensneutralitet
upprätthålls.
De länder Sverige samarbetar med i närområdet har så utvecklade
ekonomier att det internationella finansiella stödet till den ekonomiska
omvandlingen primärt lämnas som lån eller garantier, ofta på
marknadsvillkor. Av det totala finansiella stödet utifrån har gåvor hittills
svarat för en relativt obetydlig del och det finns skäl att förmoda att det
successivt kommer att trappas ner. En sådan nedtrappning är naturlig i
takt med att mottagarländernas ekonomier stärks och inhemska
finansieringskällor utvecklas. Vidare torde det vara lättare att uppnå
kostnadseffektivitet och konkurrensupphandling vid låne- jämfört med
gåvofinansiering. Ytterligare fördelar är att mottagarsidans ansvar och
stödprojektens bärkraftighet ökar vid större andel egenfinansiering.
Slutligen innebär ökad lånefinansiering givetvis att de begränsade resurser
givarländema har till förfogande ofta kan ge bättre utväxling än vid ren
gåvofinansiering.
Det bilaterala svenska finansiella stödet till den ekonomiska
omvandlingen har i ett flertal fall haft formen av lån eller garantier.
Exempel på detta är den särskilda garantiramen, betalningsbalansstödet
och stöd till strukturlångivning. En avsevärd del har dock lämnats på
gåvovillkor.
I översynen föreslås att biståndsformerna i första hand koncentreras till 44
gåvor och garantier. SWEDECORP, Swedfund International AB, BITS
och Industriförbundet har i sina remissvar ställt sig kritiska till översynens Prop. 1994/95:160
förslag och anfört invändningar mot en begränsning av biståndsformerna
till gåvor och garantier.
Regeringen delar remissinstansernas syn att en begränsning av
biståndsformerna till i huvudsak gåvor och garantier kan ge ett alltför
snävt och begränsat handlingsutrymme och motverka nödvändig
flexibilitet. Det är viktigt att samarbetsformema anknyter till normala
marknadsekonomiska förbindelser och det är rimligt att stöd skall kunna
utgå när så är lämpligt, som krediter eller som riskkapital. Samtidigt kan
erinras om att statliga garantier är ett sätt att möjliggöra lånefinansiering,
samt att internationella överenskommelser reglerar villkoren for statsstöd
exportkreditgivning. Regeringen gav i regleringsbrevet 1993/94 BITS i
uppdrag att inom ramen för öststödet utreda förutsättningarna for
kreditfinansiering i samarbete med internationella finansierings-
institutioner. BITS föreslog efter en utredning att etablera en kreditfacilitet
i syfte att delfinansiera infrastruktur- och miljöinvesteringar i Sveriges
närområde. Avsikten är att de krediter som lämnas skall samfinansieras
med lån från internationella finansieringsinstitutioner. Det skall även vara
möjligt att använda faciliteten for rent bilaterala krediter. Enligt BITS bör
krediterna subventioneras i de fall då projektet ifråga inte kan generera en
marknadsmässig avkastning på investerat kapital men är avsett för ett land
som har behov vad gäller "offentliga finanser och valutaläge". Den nya
biståndsmyndigheten skall närmare utreda behov, möjligheter och risker
med att utnyttja kreditinstrumentet i samarbetet med Central- och
Östeuropa.
Tillväxt och välfärd förutsätter en effektiv offentlig sektor och ett väl
fungerande näringsliv. För att produktionen skall kunna växa krävs dels
en effektiv stat som öppnar ekonomin mot omvärlden och som anger
spelreglerna, dels fungerande marknader med en mångfald aktörer i
inbördes konkurrens. Den privata sektorn spelar en avgörande roll som
dynamisk utvecklingsfaktor.
Handeln och utvecklingen av näringslivet i Central- och Östeuropa intar
en central roll i Sveriges samarbete. För näringslivsutvecklingen spelar
möjligheten till investeringar av olika slag samt förekomsten av
samriskföretag m.m. en viktig roll. Tillträde till marknader i Västeuropa
och stabila handelspolitiska arrangemang med EU är av avgörande
betydelse för utvecklingen av de aktuella ländernas export. Dessa
förhållanden, liksom företagsklimatet i länderna, är av stor betydelse for
utländska företags intresse for direktinvesteringar.
Sverige bidrar genom multilaterala organ, främst Internationella
valutafonden (IMF), Världsbanken (IBRD), Europeiska investeringsbanken
(EIB) och Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD).
Bidragen sker i form av makroekonomiskt stöd, dels investeringar i
infrastruktur som behövs for att säkra den mera långsiktiga
samhällsuppbyggnaden i de central- och östeuropeiska staterna. De
finansiella flöden som kommer våra grannländer tillgodo genom de Prop. 1994/95:160
internationella finansieringsinstituten är av avgörande betydelse för
reformarbetet. Det är en viktig uppgift för det tekniska samarbetet att
komplettera detta finansiella stöd genom att medverka till att det utnyttjas
effektivt. Ett nära samarbete inom EU och med EBRD och Världsbanken
när det gäller näringslivsutvecklingen i Central- och Östeuropa liksom
övrig nordisk och internationell samverkan på detta område är väsentlig.
Det planerade projektet mellan Sverige, Finland och Norge att
tillsammans med EBRD upprätta en riskkapitalfond för nordvästra
Ryssland är ett exempel på detta.
För svensk del har det bilaterala stödet till näringslivsutveckling gått via
SWEDECORP, BITS och Swedfund International AB.
SWEDECORP har haft till uppgift att bidra till att gynnsamma
förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna
genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer.
I samverkan med Swedfund har SWEDECORP bidragit till utvecklingen
av bärkraftiga företag i samarbetsländema genom riskkapitalinvesteringar.
Detta har främst skett i samarbete med svenskt näringsliv. En tredje
uppgift har varit att främja mottagarländernas handel samt svara för
information och rådgivning i fråga om avsättningsmöjligheter på den
svenska marknaden. Slutligen kan påminnas om att SWEDECORP i
Kaliningradområdet gjort insatser för att utveckla näringslivs-
förutsättningama i syfte att främja investeringar genom FN:s organ för
industriell utveckling (UNIDO).
BITS stöd har sin tonvikt på förvaltningsstöd inklusive lagstiftning och
institutionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. BITS har
bidragit till att utvidga och stärka Sveriges förbindelser med
samarbetsländema genom insatser i samarbete med svenska institutioner
och företag.
En viktig aspekt i en rättsstat och i en på privata initiativ grundad
ekonomi är väl definierade äganderätter. Sådana kan endast åstadkommas
genom ett fungerande lantmäterisystem. I Central- och Östeuropa har
fastighetsregistrering oftast saknats eller avbrutits genom politiska beslut.
I stället har planekonomiska system införts. En av grundförutsättningarna
för att en marknadsekonomi ska fungera väl har därmed saknats. Med
finansiering av BITS har flera stödinsatser till ett sammanlagt belopp av
ca 60 miljoner kronor på detta område igångsatts i främst de baltiska
staterna och Ryssland samt i Ukraina och Polen. I översynen av Sveriges
samarbete med Central- och Östeuropa konstateras att den långsiktiga
institutionsuppbyggnaden inom bl.a. området lantmäteri och
fastighetsregistrering varit ändamålsenlig. Ett fungerande lantmäterisystem
kan i en rättsstat bidra till en rationellt styrd förvaltning. ALMI
Företagspartner AB och dess 23 regionala dotterbolag arbetar med
information, rådgivning och finansiering riktat till små- och medelstora
företags kommersiella kontakter med Central- och Östeuropa. Ett
samarbete har därvid etablerats med SWEDECORP. Denna verksamhet
utgör ett exempel på insatser som med fördel skulle kunna mångfaldigas
i flertalet av länderna i Central- och Östeuropa, dvs. även utanför 46
närområdet.
Samarbetsländema behöver bygga upp eller reformera nationella Prop. 1994/95:160
förvaltningar som är ansvariga för telekommunikationer, post, jämvägs-
och vägtransporter, luftfart och sjöfart. Andra viktiga verksamhetsområden
är den eftersatta lagstiftningen inom affärsområdet liksom inom bank- och
finansväsendet. Effektivisering och besparingar inom energiområdet måste
genomföras. Stora delar av näringslivet inklusive jord- och skogsbruk
måste reformeras och även på dessa områden har BITS gjort viktiga
insatser.
Vad beträffar Swedfund International AB är dess uppgift att stimulera
till samverkan mellan företag i Sverige och i de central- och östeuropeiska
länderna genom riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Stöd kan ges i
form av aktiekapital och lån för utveckling av bärkraftiga företag.
Swedfund kan även lämna bidrag till förinvesteringsstudier.
Det stöd till näringslivsutveckling som givits genom SWEDECORP och
BITS kommer att fortsatt vara en av den nya biståndsmyndighetens
prioriterade uppgifter.
Vissa ekonomiska sektorer som bedöms vara av avgörande betydelse för
näringslivsutvecklingen i samarbetsländema bör identifieras och bli
föremål för strategiska långsiktiga satsningar. Som exempel på möjliga
områden kan nämnas energiförsörjning samt varu- och
livsmedelsdistribution. Stödet till näringslivsutvecklingen på landsbygden
bör också fortsätta. Med BITS stöd har t.ex. LRF genomfört flera insatser
i Baltikum för att stimulera utvecklingen av lantbrukarägda (kooperativa)
företag inom lantbruksservice och livsmedelsförädling. En liknande insats
genomförs för närvarande i Novgorod i Ryssland. Inom BITS planeras
även andra projekt syftande till utveckling av det privata jordbruket och
närstående industriföretag i våra samarbetsländer.
I översynen av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa bedöms
det som ändamålsenligt att rikta in näringslivsstödet på institutionella
frågor, inklusive lagstiftning, på rådgivning och annat generellt
småföretagarstöd samt på utbildning. Lagstiftning och rättsliga
institutioner anses ha fatt en alltför undanskymd roll i det svenska
näringslivsbiståndet. Regeringen delar uppfattningen som framförs i
översynen att detta stöd bör ges hög prioritet
De länder som haft störst framgång när det gäller att bygga upp ett
näringsliv är sådana som genom en konsekvent marknadsorienterad politik
har skapt utvecklingsmöjligheter för såväl inhemska som utländska
företag. De internationella företagens insater har bidragit till att accelerera
en institutionalisering av det företagskunnande, den kapacitetsuppbyggnad
och den teknologiöverföring som är ett nödvändigt villkor för att uppnå
utveckling och tillväxt.
I takt med att ekonomierna utvecklas och det skapas förbättrade
möjligheter för ett företagssamarbete, kan olika former av statliga
stödinsatser trappas ner. Under en övergångsperiod är det emellertid
viktigt med insatser som gör det attraktivt för företag att etablera sig i
Central- och Östeuropa. Många insatser görs redan inom ramen för
östsamarbetet och åtskilliga instrument finns som syftar till att främja
svenska företags investeringar i samarbetsländema. Flera av dessa insatser 47
och instrument har tillkommit efter dialog med företrädare för
näringslivet. Regeringen är beredd att fortsätta denna dialog i syfte att Prop. 1994/95:160
pröva vilka eventuellt ytterligare åtgärder som kan behövas för att
stimulera svenska foretag att göra direktinvesteringar i samarbetsländema
for att främja näringlivsutvecklingen där.
Utvecklingen av näringslivet i länderna i Central- och Östeuropa och
expansionen av handeln mellan dessa länder och Sverige underlättas av
ett aktivt engagemang från det svenska näringslivet. En nära samverkan
mellan regering och näringsliv är önskvärd. Ett långsiktigt nära samråd
mellan staten och näringslivet behövs utan att statens
konkurrensneutralitet visavi det svenska näringslivet åsidosätts. Det
behövs också en bättre samordning mellan statens och näringslivets
insatser i samarbetsländema samt ett effektivare utnyttjande av de
stödinstrument som redan existerar. Detta kan ske bl.a. genom systematisk
uppbyggnad av vårt kunnande och information om marknaderna, om
myndigheternas och samarbetsländemas planer samt om den svenska
resursbasen och dess kapacitet. Genom information och
kontaktverksamhet skapas också goda förutsättningar för att kunskaper
och erfarenheter inte bara hos myndigheterna i Sverige utan också hos
svenska organisationer och företag skall komma till användning i EU:s
östsam arbetsprogram.
För att främja näringslivets engagemang och öka möjligheterna att
beakta näringslivets synpunkter på de statliga insatserna har inom
Utrikesdepartementet tillsatts en näringslivssamordnare med uppgift att
främja kontakterna mellan regering och näringsliv. Regeringen kommer
också att inbjuda näringslivets aktörer till ett svenskt samrådsforum, där
gemensamma intressen avseende östsamarbetet kan diskuteras.
En viktig faktor utgör bevakningen av internationellt finansierade
projekt där Exportrådet har en central roll när det gäller information m.m.
En förstärkt stödorganisation har inrättats inom Utrikesdepartementet i
form av det s.k. projektexportsekretariatet, som är verksamt med att
förbättra denna typ av bevakning i samarbete med bl.a. Exportrådet.
Sekretariatet kommer också att fortsättningsvis utgöra en viktig faktor i
främjandet av näringslivets engagemang i östsamarbetet, inte minst när det
gäller information om EU:s PHARE- och TACIS-program.
Swedfund International AB
Under budgetåret 1993/94 fattade Swedfund investeringsbeslut om
åtagande till ett belopp om drygt 48 miljoner kronor i 12 projekt, varav
ca 28 miljoner kronor avseende nio projekt i Central- och Östeuropa.
Swedfunds resultat visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar
bistånd med affärsmässighet. Det uppsatta resultatmålet bör kunna nås.
Swedfund har i sin årliga anslagsskrivelse pekat på att en hög
efterfrågan på Swedfunds tjänster i Central- och Östeuropa kan komma
att medföra kapitalbrist och därmed möjlig begränsning av Swedfunds
verksamhet i regionen mot slutet av kalenderåret 1996. Swedfund har
hittills tilldelats 165 miljoner kronor i kapital. Av dessa medel har ca 70
miljoner kronor investerats och åtaganden i form av investeringsbeslut
gjorts uppgående till ungefar 95 miljoner kronor. Även om samtliga av 48
dessa åtaganden ej kommer att forverkligas gör Swedfund bedömningen
att ett flertal investeringar genomfors redan under kalenderåret 1995.
Eftersom investeringarna i Central- och Östeuropa är av yngre datum än
flertalet investeringar i u-länder är återflödet i form av utdelningar och
realisationsvinster ännu ringa. Swedfund gör bedömningen att denna
utveckling kommer att fortsätta och att Swedfunds likviditetsbehov för
budgetåret 1995/96 uppgår till ca 100 miljoner kronor.
Swedfund noterar att efterfrågan på kapital för investeringsverksamheten
i u-länder kommer att ligga under motsvarande efterfrågan för Central-
och Östeuropa. Samtidigt kommer försäljningar ur Swedfunds portfölj
1994/95 att innebära ett likviditetstillskott på ca 60 miljoner kronor och
likviditeten i u-landsverksamheten att förstärkas med ca 50 miljoner
kronor. Swedfund har mot den bakgrunden föreslagit att medel från u-
landsverksamheten används för att tillfälligt möta den ökande efterfrågan
i Central- och Östeuropa. På detta sätt skulle ingen ny medelstilldelning
erfordras.
Regeringen anser att medlen som Swedfund International AB disponerar
bör användas på ett flexibelt sätt inom bolaget. Swedfund far därför
använda högst 100 miljoner kronor av projektintäkter från investeringar
i u-länder som säkerhet för upplåning på kapitalmarknaden för vidare
utlåning till projekt i Central- och Östeuropa.
Prop. 1994/95:160
På regeringens förslag beslutade riksdagen våren 1993 att hos
Exportkreditnämnden (EKN) inrätta en särskild exportkreditgarantiram om
en miljard kronor för de baltiska länderna och Ryssland.
Syftet var att möjliggöra garantigivning till Baltikum och Ryssland i en
situation där EKN på grund av riskläget inte hade möjlighet att lämna
garantier inom sin normala verksamhet.
Regeringen har sökt utforma garantiramen så att risktagandet begränsas
samtidigt som man söker bidra till mottagarlandets ekonomiska
utveckling. Enligt de riktlinjer som uppställts prioriteras s.k. projektrisker,
dvs. affärer där återbetalning av krediter säkras av de inkomster projektet
genererar. Bland sådana projekt prioriteras främst projekt som är
valutaintjänande och affärer som samfinansieras med någon internationell
finansinstitution. I andra hand kan valutabesparande projekt komma
ifråga. Garantier avser i första hand affärer om högst 50 miljoner kronor.
I mars 1994 ändrades riktlinjerna på så sätt att EKN fick möjlighet att
täcka infrastrukturprojekt i de baltiska staterna även om de inte uppfyller
kraven vad gäller återbetalning. Kravet på valutaintjäning eller
valutabesparing kvarstår, men en direkt koppling till projektet är inte
nödvändig. Förutsättningen är här att projekten samfinansieras med en
internationell finansinstitution.
Den särskilda garantiramen har möjliggjorts genom att riksdagen avsatt
300 miljoner kronor för förlustrisker vad avser garantier under ramen.
Intresset från exporterande företag har varit stort. Framförallt har ett
stort antal mindre och medelstora företag som ej tidigare varit i kontakt
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
med EKN efterfrågat garantierna. Totalt har ca 160 ansökningar inkommit Prop. 1994/95:160
till ett värde av närmare tre miljarder kronor. EKN har per den 4 januari
1995 bifallit 71 ansökningar till ett värde av 696 miljoner kronor. Knappt
30 % av den totala ramen utgörs av garantiförbindelser, vilket innebär att
affaren har kommit till stånd och kontrakt undertecknats.
Engagemang per land framgår nedan:
|
Land |
Bifallna (4/1 1995) Belopp |
varav förbindelser |
|
Estland |
247 |
115 |
|
Lettland |
108 |
27 |
|
Litauen |
145 |
18 |
|
Ryssland |
196 |
122 |
|
Totalt |
696 |
282 |
Det är sannolikt att ramen relativt snart kan komma att bli fullt
utnyttjad. Detta har aktualiserat-frågan om en utvidgning. I skrivelse till
regeringen i oktober 1994 pekar EKN på att den nuvarande situationen
med utfästelser villkorade av framtida tillgängligt utrymme under ramen
är otillfredsställande. EKN:s bedömning är därför att ramen kommer att
behöva utökas med 1 miljard kronor.
EKN framhåller vidare att man fatt förfrågningar angående garantier för
andra OSS-länder som Kazakstan. EKN föreslår därför att ramen utökas
till att omfatta affärer även i vissa andra OSS-länder under förutsättning
att samfinansiering föreligger med internationella fmansinstitutioner. EKN
anför vidare att de kriterier regeringen har uppställt för prövning av
garantiärenden har varit ändamålsenliga.
I översynen om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa berörs
den särskilda exportkreditgarantiramen. Däri framhålls bl.a. att det finns
goda skäl för en särskild garantiram för Baltikum och Ryssland. I
utredningen påpekas vidare att den nuvarande riskbedömningen bör
omprövas och att en sådan omprövning borde göra det möjligt att utan
ytterligare riskavsättningar utvidga ramen.
I en av översynens delutredningar understryks att strävan, i syfte att
normalisera relationerna, bör vara att så snart som möjligt ersätta det
nuvarande finansiella stödet med kreditgivning på kommersiella villkor.
Som lämplig kanal för detta framhålls bl.a. EKN:s normala
garantigivning. Genom den särskilda garantiramen har EKN möjlighet att
acceptera något högre risk än normalt vilket anses nödvändigt under en
övergångsperiod. Villkoren för EKN:s särskilda garantiram möjliggör
också för nämnden att garantera samma typer av affärer som idag
finansieras genom den av SUKAB administrerade revolverande fonden för
motköpsaffärer. Nya medel kommer därför inte att tillföras denna fond
utöver de 10 miljoner kronor som regeringen avsatte år 1992.
50
För att underlätta övergången till normal garantigivning bör dock Prop. 1994/95:160
villkoren under den särskilda garantiramen i inte allt för hög grad avvika
från EKN:s normala verksamhet. I översynen framförs att EKN:s
riskbedömning och inte affarens storlek bör vara avgörande för om en
garanti skall utfardas, varför ett avskaffande av den generella
begränsningen till affarer om högst 50 miljoner kronor förordas.
Flera remissinstanser förordar att den särskilda garantiramen höjs. Två
av remissinstanserna förespråkar dessutom en utvidgning av ramen till att
inbegripa fler länder inom OSS respektive i sydöstra Europa. Slutligen är
flera remissinstanser av den uppfattningen att garantiramens riktlinjer bör
göras mindre restriktiva med avseende på samfinansiering, valutabesparing
och valutaintjänande, samt beträffande begränsningen till affarer om högst
50 miljoner kronor.
Som närmare framgår under anslaget G 4. Täckande av eventuella
förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och
Östeuropa avser regeringen att utvidga ramen med 1 miljard kronor till 2
miljarder kronor. Utökningen möjliggör for EKN att restriktivt pröva
enstaka affarer även på Ukraina, Vitryssland och Kazakstan under
förutsättning att samfinansiering föreligger med en internationell
finansinstitution.
Huvudansvaret for att genomföra reformer åvilar givetvis reformländema
själva. Förutsättningarna för att lyckas beror på i vilken utsträckning en
övergripande nationell samsyn om samhällets framtida utveckling. Utan
en konsekvent reformpolitik och effektiva styrsystem försvåras också
möjligheterna att genom utländskt bistånd och internationellt samarbete
påskynda och befästa processen.
Multilaterala organ som Världsbanken, Internationella valutafonden,
Europeiska återuppbyggnas- och utvecklingsbanken (EBRD), Europeiska
investeringsbanken (EIB), OECD, FN och dess fackorgan spelar en viktig
roll vid utformningen och genomförandet av reformerna. De har inom sina
respektive kompetensområden utvecklat omfattande program för
verksamhet i Central- och Östeuropa. I huvudsak finansieras denna
verksamhet av organisationernas ordinarie resurser. På åtskilliga områden
förekommer dessutom att bilaterala medel kanaliseras via multilaterala
organ.
Multilaterala och bilaterala insatser kan utformas så att de samverkar
och ömsesidigt förstärker varandra. Genom sina omfattande finansiella
resurser kan de multilaterala bankerna engagera sig i de stora
investeringar, t.ex. i infrastruktur eller sektorreformer, som är nödvändiga
i de foma planekonomierna och som enskilda länder, i vart fall mindre
industriländer som Sverige, inte har förutsättningar att klara av på egen
hand. När det gäller Central- och Östeuropa kan tre institutioner väntas
stå för huvuddelen av denna utlåning, nämligen Världsbanken, EIB och
EBRD. Genom Sveriges EU-medlemskap är vi numera medlem även i
EIB och har därmed möjlighet att arbeta aktivt inom samtliga dessa tre
institutioner. En aktiv medverkan innebär att vi på olika sätt bör söka Prop. 1994/95:160
påverka deras verksamhet i en enligt svensk bedömning önskvärd riktning.
Detta gäller såväl inriktningen på verksamheten i stort som fördelningen
av insatser på olika regioner och länder. Ett nära samarbete med
institutionerna öppnar vidare möjligheter att dra nytta av det kunnande
som byggts upp under ett antal år om den ekonomiska
omvandlingsprocessen.
Ett effektivt sätt att utöva sådan påverkan är att knyta bilaterala insatser
till multilaterala genom samfinansiering. Detta kan ske t.ex. genom att
särskilda tekniska biståndsfonder skapas. Sådana fonder kan utformas med
stor flexibilitet. Graden av inflytande över användningen av fonderade
medel avgörs till stor del av bidragsgivaren. För närvarande finns svenska
tekniska biståndsfonder i Världsbanken, EBRD och Internationella
finansieringsbolaget (IFC). Dessutom finns en speciell finansieringsfond
i EBRD inom ramen för Baltiska investeringsprogrammet. Andra exempel
på bilaterala insatser kopplade till multilaterala organ är den regionala
riskkapitalfonden för nordvästra Ryssland och ett bankprojekt i Baltikum.
Samfinansiering innebär också en möjlighet att med bilaterala medel
mjuka upp institutionernas mera marknadsmässiga lån, vilket kan vara
motiverat bl.a. för vissa miljöprojekt. Eftersom de multilaterala bankerna
normalt finansierar sin utlåning genom egen marknadsupplåning har de
små möjligheter att differentiera ränte- och återbetalningsvillkor.
Samfinansiering med bilaterala givare är den viktigaste metoden för att
åstadkomma sådan differentiering.
Det är visserligen inte möjligt för en samfinansiär att fa del av
institutionernas ställning som prioriterade långivare, men de kan genom
sina nära kontakter med mottagarlandet medverka till att samfinansiärens
intressen bevakas i händelse av betalningssvårigheter. Samfinansiering
innebär vidare en mera effektiv användning av tillgängliga medel än vad
insatser i enskilda, mindre projekt skulle göra, eftersom själva
projekthanteringen förenklas för samfinansiären. Den kan också bidra till
att öka flödet av resurser från Sverige, främst av privat karaktär, till
berörda länder. Effektiv resursanvändning och ökat resursflöde ligger i
både mottagares och givares intresse.
Ovanstående fördelar betyder givetvis inte att samfinansiering
regelmässigt är att föredra. En prövning måste ske från fall till fall innan
beslut fattas om uppläggningen av större bilaterala projekt. Inom ramen
för det svenska stödet kommer även framgent en sådan prövning att ske,
i synnerhet vad gäller de områden där de multilaterala organen har klara
komparativa fördelar som transport, energi och miljö.
Finansiellt stöd i form av betalningsbalansstöd
Internationella valutafondens (IMF) huvuduppgift är att genom olika
former av tekniskt bistånd och betalningsbalansstöd underlätta
grundläggande ekonomiska reformer som syftar till att uppnå
makroekonomisk stabilitet, t.ex. vad avser inflation och valutastabilitet.
IMF:s verksamhet i Central- och Östeuropa består i första hand av att
utarbeta program for makroekonomisk stabilisering och strukturella Prop. 1994/95:160
reformer. Sammanlagt har IMF tagit fram program för ett tjugotal länder
i regionen.
Finansieringsbehoven har emellertid visat sig vara så omfattande att
IMF:s och andra multilaterala finansiella institutioners insatser inte varit
tillräckliga. Som ett komplement till denna utlåning har därför OECD-
länder lämnat kompletterande betalningsbalansstöd till ett antal länder i
Central- och Östeuropa. Ett grundläggande villkor har varit att landet
ifråga kommit överens med IMF om ett reformprogram. Det har vidare
understrukits att stödet är en temporär insats som gradvis skall avvecklas.
För vissa länder, t.ex. Bulgarien och Rumänien, har det dock varit
nödvändigt att fortsätta med denna typ av insatser under flera år.
Den s.k. G 24-gruppen, som består av OECD-ländema samt IMF och
Världsbanken, bildades bl.a. för att under EU-kommissionens ledning
samordna det kompletterande betalningsbalansstödet till Central- och
Östeuropa. Enligt en informell nyckel fördelas det av IMF identifierade
finansieringsbehovet mellan G 24-ländema. EU har normalt åtagit sig att
täcka 50 % av finansieringsgapet. Sveriges andel har uppgått till 2,5 %,
utom vad beträffar Baltikum där Sverige frivilligt åtog sig att bidra med
10 %.
Lånen är medelfristiga och ges normalt på marknadsmässiga villkor som
reflekterar respektive långivares upplåningskostnad. I ett fall, Albanien,
har lån beviljats på mjuka villkor.
G 24 har mobiliserat kompletterande betalningsbalansstöd till ett flertal
länder i Central- och Östeuropa. Sverige har deltagit i flertalet insatser,
nämligen för Albanien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien,
dåvarande Tjeckoslovakien, Slovakien och Ungern. De svenska
åtagandena inom ramen för G 24 uppgår till ca 160 miljoner US dollar
(ca 1 200 miljoner kronor). Lånen har lämnats av Svensk Exportkredit
med garanti från Riksgäldskontoret. Riskavsättningar, motsvarande 10 %
av utestående och under innevarande budgetår planerade lån, har gjorts för
betalningsbalansstödet.
Det kompletterande betalningsbalansstödet till länderna inom OSS
samordnas av Världsbanken genom bankens s.k. konsultativa grupper.
Enskilda bidragsgivares andel av finansieringsgapet avgörs från fall till
fall. Sverige har bidragit med stöd till Kazakstan om 3 miljoner US dollar
(ca 22 miljoner kronor).
Som redan nämnts är syftet att det kompletterande
betalningsbalansstödet skall avvecklas successivt. För att underlätta en
gradvis integration av Central- och Östeuropa i ett utvidgat EU kommer
det att bli nödvändigt med olika former av finansiellt stöd. Detta stöd
kommer dock att lämnas i andra former än kompletterande
betalningsbalanslån.
Det svenska EU-medlemskapet innebär att de bilaterala insatserna av
betalningsbalansstöd till Central- och Östeuropa ersätts med deltagande i
EU:s gemensamma utlåning, som garanteras mot EU:s budget.
EU:s gemensamma betalningsbalansstöd har också kommit att omfatta
några OSS-länder, hittills Ukraina och Moldavien. Såvitt kan bedömas 53
kommer behovet av additionella bilaterala insatser från svensk sida att här
vara begränsat. Insatser kan dock komma att övervägas i länder som från Prop. 1994/95:160
svensk sida anses prioriterade, t.ex. om gemensamt EU-stöd inte kommer
till stånd. Ett visst utrymme för sådana insatser har följaktligen medtagits
under det för budgetåret 1995/96 upptagna anslaget G 4. Avsättning för
förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier.
Världsbanken (IBRD)
I fråga om Central- och Östeuropa har Världsbanken nämnt fem områden
som väsentliga: reformering och privatisering av näringslivet, etablerande
av nya institutioner till stöd för marknadsekonomin, modernisering av
infrastrukturen, stärkande av det sociala skyddsnätet och rehabilitering av
miljön. Vid sidan av direkt långivning är rådgivning, tekniskt bistånd och
utbildning viktiga arbetsinstrument.
Samtliga central- och östeuropeiska stater är medlemmar i
Världsbanken. De tre baltiska länderna ingår i samma valgrupp som
Norden. Världsbanken har en svensk konsultfond som administreras av
BITS på 54 miljoner kronor.
Inom Världsbanken har också inrättats en särskild konsultfond för den
sociala sektorn i Baltikum. Denna fond delfinansieras med 3 miljoner
kronor av Sverige. Det viktigaste enskilda projekt som Världsbanken och
Sverige samarbetar om avser stöd till de finansiella sektorerna i Baltikum.
Samfinansiering med Världsbanken förekommer vad gäller energi- och
miljöprojekt.
I Världsbanksgruppen ingår också det internationella
finansieringsbolaget (IFC). IFC har som målsättning att främja ekonomisk
utveckling genom att medverka till att upprätta privata företag och främja
produktiva investeringar i utvecklingsländer. Sverige avsatte 5 miljoner
kronor för 1992/93 för en konsultfond med IFC som administreras av
SWEDECORP. Fonden är till för att stödja etablering av små och
medelstora företag och näringsliv i allmänhet, främst i de baltiska
staterna.
Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD)
Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbankens verksamhet inriktas
särskilt på att utveckla den privata sektorn. Banken kan ge lån och olika
typer av garantier samt göra riskkapitalinvesteringar. Bankens verksamhet
har hittills varit inriktad mot olika former av företagsprojekt, inklusive
omstrukturering och privatisering, utveckling av den finansiella sektorn
samt investeringar på energi- och transportområdena.
EBRD:s grundkapital uppgår till totalt 10 miljarder ecu (ca 85 miljarder
kronor). Härav inbetalas 30 %. Resten är ett garantiåtagande som
infordras vid behov.
EBRD har utnyttjats för att kanalisera svenska bidrag för att upprätta en
konsultfond, bidrag till en riskkapitalfond för nordvästra Ryssland och 54
hantering av en del av Baltiska investeringsprogrammet.
BITS fick år 1991 regeringens uppdrag att upprätta en fond för tekniskt Prop. 1994/95:160
samarbete i EBRD om 15 miljoner kronor, som skulle utnyttjas för
svenska experttjänster i förberedelse, bedömning, uppföljning och
utvärdering av projekt som planeras och genomförs av EBRD i Central-
och Östeuropa. Totalt har 40 miljoner kronor tillförts fonden, varav 9
miljoner kronor är ointecknade.
Som en del i en överenskommelse om ett internationellt stödpaket för
Ryssland vid G 7-mötet i april 1993 gjordes ett indikativt åtagande från
EBRD att tillsammans med bankens medlemsländer skapa ett tiotal
regionala riskkapitalfonder på olika platser i Ryssland. Avsaknaden av en
fungerande finansiell sektor har visat sig utgöra en allvarlig hämsko för
förnyelse av ryska företag. Det är framför allt bristen på riskkapital som
utgör ett hinder för företagsutveckling. Fondema syftar till att angripa
detta problem. Hittills har beslut fattats om fyra fonder enligt i stort sett
samma modell. EBRDrs bidrag med medel för riskkapitalinvesteringar i
små och medelstora ryska företag utgör den ena delen av fonden. Den
andra delen utgörs av bilaterala bidrag från enskilda medlemsländer i form
av tekniskt bistånd i samband med riskkapitalinvesteringarna.
Sverige, Finland och Norge har gemensamt gjort bedömningen att det
är angeläget att EBRD:s satsning också innefattar nordvästra Ryssland.
Förutom att projektet är värdefullt i sig kan det ha katalytiska effekter på
andra tänkbara satsningar på företag i området. Vidare ser man från rysk
sida mycket positivt på insatser i detta område. Det finns också starkt
ryskt stöd för konceptet med regionala riskkapitalfonder. Sverige, Finland
och Norge avser att tillsammans med EBRD skapa en riskapitalfond för
nordvästra Ryssland. Investeringarna skall fokuseras på Murmansk,
Karelska republiken och Archangelsk, men utrymme finns även för
satsningar i S:t Petersburg-området. Totalt uppgår kostnaden till 6,67
miljoner USD eller drygt 53 miljoner kronor för vart och ett av de
deltagande länderna. En initial utbetalning om 800 000 kronor har gjorts
för att finansiera en första genomgång av företag i regionerna. Resterande
del eller ca 10,5 miljoner kronor per år skall erläggas under den
kommande femårsperioden, med början innevarande budgetår. Regeringen
har för avsikt att uppdra åt SWEDECORP att administrera den svenska
insatsen i riskkapitalfonden.
EBRD har upprättat en särskild kämsäkerhetsfond, vilken behandlas
under avsnittet Att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Sverige har
hittills bidragit med 9 miljoner ecu (motsvarande 80 miljoner kronor) till
denna fond.
Finansiell stabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik
reformering av de baltiska ländernas ekonomier. Mot denna bakgrund
avsattes 300 miljoner kronor i budgeten för 1992/93 för bidrag till
stabiliseringsfonder för de baltiska valutorna. Det visade sig emellertid
inte möjligt att nå tillräcklig internationell anslutning för att skapa sådana
fonder bl.a. mot bakgrund av att övergången till egna valutor gick
förhållandevis lätt. Medlen står därför ännu outnyttjade. Andra former av Prop. 1994/95:160
insatser för att främja finansiell stabilitet har därför övervägts. Stöd till
uppbyggnad av den finansiella sektorn har därvid prioriterats av såväl de
baltiska länderna själva som av andra tänkbara bistånds- och långivare. På
detta område finns det också en parallell med den polska
stabiliseringsfonden, som Sverige har bidragit till. En del av denna fond
har sedermera omvandlats till en fond för stöd till den finansiella sektorn
i Polen.
En biståndsinsats har förberetts för stöd till de finansiella sektorerna i
de baltiska länderna. Ett antal studier har utförts, i första hand genom
BITS försorg. Studierna har identifierat ett klart behov av externt stöd
samt lämnat förslag på i vilka former det bör ges. Stödet avses omfatta
dels tillskott av ägar- eller ägarliknande kapital till utvalda banker, dels
tekniskt bistånd i lämpliga former till dessa banker.
Projektet kan ses som ett komplement till Baltiska
investeringsprogrammet och till det ägarkapital som Swedfund
International AB tillfört de estniska och lettiska investeringsbankema.
Genom förstärkt kapitalbas och förbättrad kompetens kommer flera banker
i de baltiska länderna att bättre kunna möta de behov av medel- och
långfristig finansiering som den expanderande företagssektorn har. Det
svenska biståndet skall, liksom Baltiska investeringsprogrammet, ses som
ett igångsättningsstöd, vilket efter hand skall ersättas av kapitaltillskott
från privata investerare.
En utgångspunkt har varit att knyta de svenska insatserna till annat
internationellt stöd. I första hand planeras en nära koppling till de lån
Världsbanken ger till den finansiella sektorn i respektive land.
Världsbanken har redan fattat beslut om lånen till Estland och Lettland,
och ett beslut beträffande Litauen är nära förestående.
Det bör understrykas att strikta krav kommer att ställas på banker för
att komma ifråga för stöd. Världsbanken har uppställt en rad långtgående
krav på de banker som skall utnyttja Världsbankens lånefaciliteter. Vid
behov kommer dessa krav att kompletteras från svensk sida. Ett centralt
villkor är att åtgärder redan vidtagits för att avveckla eller på annat sätt
omhänderta de förfallna lån som ingår i flertalet baltiska bankers
portföljer. Den strikta konditionaliteten gör det sannolikt att endast ett
mindre antal banker i varje land kan komma i fråga för kapitalstöd.
Huvuddelen av den ram om 300 miljoner kronor, som tidigare avsatts
för bidrag till stabiliseringsfonder, avses att utnyttjas för stödet till de
finansiella sektorerna i Baltikum. Avsikten är att överföra 240 miljoner
kronor till en kapitalfond från vilken såväl riskkapitalinsatser som tekniskt
bistånd skall finansieras.
Olika former för hanteringen av stödet till de finansiella sektorerna har
övervägts. Särskilt viktigt är att finna en lämplig juridisk form och en
plats i den svenska institutionella strukturen som stämmer överens med
det övergripande önskemålet om ett sammanhållet öststöd. Det mest
ändamålsenliga har befunnits vara att knyta projektet till Swedfund
International AB. Ett helägt dotterbolag till Swedfund avses bildas. Detta
bolag kan efter hand komma att ta över Swedfunds övriga satsningar 56
inom finanssektom.
De små och medelstora företagen spelar en nyckelroll i utvecklingen av
en dynamisk privat sektor i de forna centralstyrda ekonomierna. När de
nordiska länderna 1990-91 började diskutera lämpliga gemensamma
insatser för att främja övergången till marknadsekonomi i de baltiska
staterna identifierades småföretagssektom som ett prioriterat område.
Inledningsvis fördes överläggningar om en gemensam baltisk
investeringsbank, lokaliserad utanför regionen, enligt ett förslag från
Nordiska investeringsbanken (NIB). En närmare granskning visade
emellertid att förslaget inte innefattade tillräckliga satsningar på tekniskt
bistånd till de baltiska staterna. Dessutom överskattades tillgången på
finansiellt gångbara projekt. Ett mera grundläggande institutionellt
uppbyggnadsarbete framstod som nödvändigt i samtliga tre länder.
De nordiska överläggningarna utmynnade i mars 1992 i en
överenskommelse om Baltiska investeringsprogrammet (BIP) som ligger
utanför det speciella närområdesprogrammet. BIP:s syfte är att främja
investeringar i små och medelstora företag i Estland, Lettland och
Litauen. Stödet lämnas dels i form av lån och riskkapital, dels som
tekniskt bistånd. Programmet administreras av NIB och av EBRD.
Dessutom förvaltar Nordiska projektfonden en speciell fond vars syfte är
att underlätta samarbete mellan företag i Norden och Baltikum genom
stöd till förstudier utförda av nordiska företag för att utveckla små och
medelstora företag i området.
Ett centralt inslag i BIP är upprättandet av nationella investeringsbanker
som skall kunna kanalisera nödvändiga medel till små och medelstora
företag. Avsaknaden av nationella finansiella institutioner som ägnar sig
åt medel- och långfristig utlåning är ett allvarligt hinder för framväxten
av privata företag i de baltiska länderna. De totala nordiska insatserna i
BIP uppgår till 75 miljoner ecu (ca 700 miljoner kronor), vartill kommer
30 miljoner ecu i samfinansiering från EBRD. Sveriges bidrag bestäms av
den nordiska fördelningsnyckeln. Programmet står öppet för bidrag från
andra givare. Sådana bidrag, främst avseende tekniskt bistånd, har också
lämnats direkt till eller parallellt med programmet från bl.a. EU,
Tyskland, Schweiz och USA. BIP gäller för en treårsperiod fram till
halvårsskiftet 1995. Under våren 1995 skall programmet utvärderas av den
investeringskommitté som övervakar dess tillämpning. På grundval av
denna utvärdering och efter ingående samråd med de baltiska länderna,
skall Nordiska ministerrådet besluta om programmets framtid.
Innan den detaljerade utvärderingen har skett är det svårt att ange hur
programmet skall drivas vidare och vilka ytterligare insatser som bör
komma i fråga. Den senaste statusrapporten från investeringskommittén
(oktober 1994) visar att i stort sett alla medel kommer att tas i anspråk,
även om utbetalning i ett fatal fall kan komma att ske efter den 1 juli
1995.1 rapporten konstateras också att BIP i stort sett blivit en framgång.
Uppbyggnadsarbetet måste dock fortsätta, framför allt i Litauen.
Inom ramen för BIP har dessutom stora satsningar gjorts på en regional
riskkapitalfond och på stöd till omstrukturering av existerande företag. Ett
exempel på sistnämnda typ av projekt är de gemensamma svensk-estniska
insatserna för textilföretaget Kreenholms. Det kommer att finnas behov
av att underlätta liknande projekt även efter programmets första
Prop. 1994/95:160
57
treårsperiod. Slutligen är det viktigt i sig att bygga vidare på det nordiska Prop. 1994/95:160
samarbetet i de baltiska staterna och att fullfölja ett gemensamt program
som samtidigt lyckats attrahera betydande additionella bidrag från andra
givare.
För de svenska inbetalningarna till BIP har hittills avsatts 50 miljoner
kronor per år. Härtill kommer en garanti om totalt ca 100 miljoner kronor
för NIB:s utlåning under programmet. Det är inte möjligt att precisera ett
belopp för kommande insatser innan utvärderingsarbetet slutförts. Den
preliminära bedömning som kan göras är att inbetalningarna till BIP bör
kunna reduceras, medan det är osäkert om ytterligare garantier behöver
ges under programmet.
Det förefaller lämpligt att från den ram om 300 miljoner kronor som
föreslås användas för att stärka de finansiella sektorerna i Baltikum,
finansiera eventuella ytterligare direkta svenska inbetalningar till BIP. En
förutsättning för detta är emellertid att den utvärdering av programmet
som kommer att ske under 1995 visar på en positiv bedömning av
programmets innehåll och resultat. Båda programmen syftar till att på
olika sätt underlätta den strukturomvandling av företag och finansiella
institutioner som är nödvändig om inte den ekonomiska reformprocessen
skall avstanna.
58
Regeringens bedömning: Målet för miljöinsatser i Central- och
Östeuropa skall vara att stödja miljösamarbete och åtgärder för att
bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön.
Förvaltningsstöd, institutionsuppbyggnad och katalytiskt stöd till
investeringar på koncesionella villkor inom ramen för
Östersjöprogrammet är centrala inslag i öststödet.
Kämsäkerhetshöjande åtgärder i Litauen, kämämneskontroll och
strålskyddssamarbete är ett väsentligt svenskt intresse. Insatser på
dessa områden skall fortsätta på en hög nivå.
Miljösituationen i länderna i Central- och Östeuropa kan i många
avseenden karaktäriseras som i det närmaste katastrofal. På grund av
planekonomins systemfel har år av misshushållning resulterat i en
omfattande utarmning av den fysiska miljön. Miljöförstörelsen har lett till
att många miljövärden gått förlorade för evigt och att människors fysiska
och psykiska välbefinnande lidit stor skada. Samtidigt bör emellertid
noteras att många viktiga naturområden och våtmarker förblivit orörda till
gagn för djurliv och flora.
Miljöförstöringen innebar väldiga påfrestningar på människorna i dessa
samhällen. Under 1980-talet växte en miljörörelse fram som blev en
murbräcka för den demokratiska omvandlingen. Till en början var rörelsen
mest aktiv i de centraleuropeiska staterna. En liknande process pågick i
Estland, Lettland och Litauen, där miljörörelsernas betydelse för dessa
länders frigörelse inte får underskattas.
De undermåliga energiråvaroma och teknikerna för uppvärmning,
elproduktion och industriell verksamhet utgör grunden för den
luftförorening som pågår idag. Exempel härpå är de oljeskifferbaserade
kraftverken i Estland och kolbaserade kraft- och värmeverk i Polen.
Vattenföroreningar härrör främst från industrier, orenat avloppsvatten och
jordbruk. Dessa är också betydande utsläppskällor för vattnet och miljön
i Östersjön.
Till bilden av negativa miljöföreteelser i Central- och Östeuropa hör
också kärnkraften och hanteringen av radioaktivt avfall som är en källa
till stor oro.
Skillnaderna i politisk och ekonomisk utveckling i Central- och
Östeuropa under den pågående omvandlingen innebär att förutsättningarna
för insatser och samarbete på miljöområdet är mycket olika.
Miljöfrågorna gavs från första början högsta prioritet i Sveriges
östsamarbete. Sverige var pådrivande i att lyfta fram betydelsen av
åtgärder för att förhindra ytterligare miljöförstöring. Sveriges och Polens
statsministrar var tillsammans initiativtagare till konferensen i Ronneby
år 1990 som har resulterat i ett åtgärdsprogram för Östersjön. Konferensen
samlade för första gången företrädare för Estland, Lettland och Litauen
tillsammans med övriga Östersjöstater. Det innebar en start inte bara för
59
ett helt nytt miljösamarbete utan också för hela det politiska samarbetet Prop. 1994/95:160
i regionen. På ett tidigt stadium uppmärksammades också de
internationella finansieringsinstitutionerna såsom Världsbanken, EBRD,
NIB och EIB på Östersjöregionens behov av miljöinsatser.
Ett brett och stort engagemang från dessa institutioners sida är en viktig
förutsättning för en framgångsrik miljöpolitik och de deltog som aktiva
samarbetspartners i den resursmobiliseringskonferens i Gdansk i Polen i
mars 1993 där samtliga bilaterala och och multilaterala insatser
redovisades. En deklaration antogs där länderna runt Östersjön
rekommenderas att bl.a. använda avgifter för att begränsa miljöskadliga
utsläpp.
Vidare skall enligt deklarationen olika finansieringslösningar användas
på effektivast möjliga sätt och gåvor och annat finansiellt stöd skall ställas
till förfogande för bl.a. projektförberedelser.
Inom ramen för den s.k. "Environment for Europe"-processen hålls
regelbunda miljöministerkonferenser. Vid dessa konferenser har
miljöfrågorna i Central- och Östeuropa i allt större utsträckning kommit
i fokus. Vid den senaste ministerkonferensen i Luzem i april 1993 antogs
principerna för ett miljöaktionsprogram för Central- och Östeuropa.
Aktionsprogrammet innehåller riktlinjer för politiska reformer,
institutionella åtgärder och miljöinvesteringar. Som en uppföljning av
aktionsprogrammets rekommendationer om politiska reformer och
institutionsuppbyggnad upprättades en särskild arbetsgrupp (Task Force)
med OECD som sekretariat. Ett särskilt samarbete med givarländer och
de internationella finansiella institutionerna har upprättats, den s.k. Project
Preparation Committee - PPC. Dess syfte är att främja finansieringen av
konkreta investeringar i miljöprojekt. Verksamheten finansieras helt
genom frivilliga bidrag från länderna. Nästa europeiska
miljöministerkonferens kommer att äga rum i Sofia i oktober 1995. Vid
konferensen kommer miljöfrågorna i Central- och Östeuropa att vara ett
centralt tema liksom finansieringen av miljöåtgärder och investeringar.
Ett av de första målen för det svenska samarbetet med Central- och
Östeuropa har varit att stödja åtgärder för att förbättra miljön. Med dessa
åtgärder har i första hand avsetts vattenrening, åtgärder mot
luftföroreningar och kämsäkerhetshöjande åtgärder.
Åtgärder i Central- och Östeuropa måste riktas såväl mot lokala
hälsorelaterade miljöproblem som mot gränsöverskridande föroreningar.
De flesta länder har skrivit på de internationella miljöavtal som reglerar
utsläpp till luft och vatten av vissa förorenande ämnen som t.ex. svavel,
kväveoxider och närsalter. Genom att åtgärda dessa utsläpp kommer man
normalt också åt andra miljöproblem av mer lokal karaktär. Även på
miljöområdet har det tekniska biståndet i form av kunskapsutvecklande
åtgärder som institutionsuppbyggnad m.m. varit det dominerande i början
av stödperioden. Förutsättningar har sedermera skapats så att en stor del
av det svenska miljöstödet nu går till investeringsinsatser. I de central-
och östeuropeiska länderna finns betydande områden med höga
naturvårdsvärden även i ett europeiskt perspektiv. Det är angeläget att
åtgärder i ökad utsträckning avser bevarande av den biologiska 60
mångfalden. Härvid avses förutom bevarandet av värdefull natur och
hotade växter och djur även ett hållbart nyttjande av naturresurserna inom Prop. 1994/95:160
de areella näringarna och en ekologiskt anpassad markanvändning i övrigt.
Miljöproblemens karaktär kräver olika angreppssätt. Lokala problem
skiljer sig från gränsöverskridande miljöproblem. Central- och Östeuropas
miljöproblem är såväl lokala som gränsöverskridande. De är starkt
kopplade till industrisamhällets utveckling och lösningarna liknar de som
de västeuropeiska länderna själva tillämpar. Den starka ekonomiska
omstruktureringen, med utslagning av många föråldrade
industrianläggningar, i Central- och Östeuropa har redan lett till att vissa
gränsöverskridande föroreningar minskat. I andra fall måste åtgärder till
för att klara jordbrukets omställningsproblem liksom för att ta hand om
orenat avloppsvatten.
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bil. 4 närmare redogjort för
sin syn på en hållbar utveckling. Regeringen har i skrivelse till riksdagen
(1993/94:252) redovisat hittillsvarande insatser inom miljöområdet i
Central- och Östeuropa.
För miljö- och kämsäkerhetsinsatser i Central- och Östeuropa har
ungefär en miljard kronor anvisats åren 1990/91-1994/95. Ett flertal
myndigheter och institutioner i Sverige har inom sitt kompetensområde
erhållit särskilda medel för miljöstöd. Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK) har anvisats totalt 227,5 miljoner kronor för
energieffektivisering och satsning på fömybara energislag i Baltikum och
Östeuropa. Statens kämkraftsinspektion (SKI) har anvisats 165,5 miljoner
kronor för kärnsäkerhet. Statens strålskyddsinsitut (SSI) har anvisats 37,1
miljoner kronor för strålskyddssamarbete. Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) har anvisats 25 miljoner kronor för miljöanpassat jordbruk inom
ramen för Östersjöprogrammet. Statens naturvårdsverk (SNV) har anvisats
totalt 44 miljoner kronor för i första hand förvaltningsstöd i direktkontakt
med mottagande myndigheter samt för stöd till utrustning och
investeringar i samband med vänortssamarbete. Kommunikations-
departementet disponerar 15 miljoner kronor för miljöanpassade
trafikmedel i de baltiska länderna.
Av de medel BITS disponerar för stöd till Central- och Östeuropa för
samtliga sektorer beräknas att medel i storleksordningen 150 miljoner
kronor använts för miljöinsatser eller insatser som har en påtaglig positiv
miljöeffekt. Härutöver har BITS erhållit 55 miljoner kronor för insatser
inom åtgärdsprogrammet i Östersjön. För investeringar i de värsta
föroreningskällorna i åtgärdsprogrammet för Östersjön har anslagits ca
210 miljoner kronor som disponerats av Miljödepartementet.
Svenska kommuner deltar aktivt i arbetet med miljön i Central- och
Östeuropa genom det vänortssamarbete som bedrivs mellan kommuner i
Sverige och länder på andra sidan Östersjön. Detta samarbete stödjs med
medel dels från BITS inom ramen för det fördjupade vänortssamarbetet
förmedlat genom Kommunförbundet dels genom särskilda medel från
Naturvårdsverket.
Från och med den 1 juli 1995 kommer miljöinsatserna att finansieras
över ett sammanhållet anslag. Eftersom miljöstödet erfordrar nära
samverkan med departement och myndigheter kommer regeringen att för 61
policy- och anslagsfrågor tillsätta en särskild beredningsgrupp.
Prop. 1994/95:160
En viktig forutsättning for att effektiva miljöåtgärder och
miljöinvesteringar skall kunna genomföras i Central- och Östeuropa är att
länderna förfogar över en förvaltnings- och institutionsuppbyggnad med
en sådan struktur och kompetens att den kan svara för en långsiktig
miljöstrategi. Många av dessa länder håller för närvarande på att bygga
upp miljöförvaltningar, utarbetar lagstiftning och regelverk och söker
lösningar vad gäller uppföljning och övervakning av olika miljöåtagärder.
Svenska myndigheter som har en lång och bred erfarenhet av
miljöarbete har goda förutsättningar att kunna göra en betydande insats
vad gäller kunskapsöverföring och förvaltningsstöd. En stor del av sådan
kunskapsöverföring och tekniskt samarbete har finansierats via BITS. Som
komplement till detta stöd har Statens naturvårdsverk disponerat medel för
bilateralt förvaltningsstöd och kunskapsöverföring.
En bas för samarbetet utgör de bilaterala avtal som Sverige ingått med
Estland, Lettland, Litauen och Ryssland om samarbete på miljöområdet.
En viktig del i Naturvårdsverkets förvaltningsstöd gäller utveckling av
det regionala samarbetet mellan länstyrelser och deras motsvarigheter i
samarbetsländema. Härmed tillvaratas länstyrelsemas kompetens inom
miljöområdet och deras kontaktnät i Östeuropa.
De största insatserna vad gäller miljöstöd går till åtgärdsprogrammet för
Östersjön.
Inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) har som nämnts
ovan ett åtgärdsprogram för Östersjön tagits fram gemensamt av alla
länder i tillrinningsområdet i nära samarbete med Världsbanken,
Europeiska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och
Nordiska investeringsbanken. Genomförandet av programmet samordnas
inom en kommitté inom HELCOM (PITF, Programme Implementation
Task Force).
I programmet beskrivs vilka åtgärder som bör vidtas under kommande
20-årsperiod för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Utöver de 132
konkreta utsläppskällor som identifierats beskriver programmet också
behoven av lagar och regleringar, miljömedvetenhet och utbildning hos
befolkningen samt kunskapsöverföring inom bl.a. dessa områden till
länderna i öst. Utsläppskälloma som tas upp i programmet är de objekt
som bedöms bör åtgärdas först. Utsläppskälloma består framför allt av
kommunala avlopp, industrier och jordbruk.
De totala kostnaderna för programmet har beräknats till 18 miljarder ecu
(ca 150 miljarder kronor), där ca hälften är kostnader för att åtgärda
utsläppskälloma och resten en uppskattning av kostnaden för
kunskapsuppbyggnad, stärkande av institutionella åtgärder samt ökad
miljökunskap. Kostnaderna är framför allt hänförliga till insatser i de
baltiska länderna, Polen och Ryssland samt östra Tyskland. Största delen
62
av kostnaderna är lokala kostnader dvs. sådana som betalas med inhemska Prop. 1994/95:160
medel.
Det svenska stödet till åtgärdsprogrammets genomförande i länderna
runt Östersjön uppgår hittills till ca 400 miljoner kronor. Det innebär att
Sverige kunnat bidra till väsentliga insatser för miljön i dessa länder.
Sverige har medverkat i kunskapsuppbyggnad med bl.a. planering och
projektering av avloppsreningsanläggningar i de baltiska staterna och
Polen, vilket resulterat i att ett flertal projekt nu är under genomförande
eller står i begrepp att påbörjas. Svenskt gåvobistånd har också lämnats
för tre anläggningar i Polen som nu är under färdigställande. Sverige är
också en huvudfinansiär för stora reningsanläggningar i Liepaja i Lettland
och Klaipeda i Litauen som påbörjas under 1995. Svenskt stöd planeras
också för en anläggning i Haapsalu som även denna kommer att påbörjas
under 1995. 1 dessa fall sker samfinansiering med bl.a. Världsbanken.
Som framgår ovan disponerar Naturvårdsverket 20 miljoner kronor för att
möjliggöra att kommunernas vänortssamarbete, framförallt vad gäller
avloppsrening, kan kompletteras med utrustning och investeringar.
Dessutom kan nämnas att 25 miljoner kronor anvisats för utbildning,
rådgivning och demonstration rörande miljöanpassat jordbruk.
Det nordiska finansieringsbolaget för miljöinvesteringar - Nordic
Environment Finance Corporation (NEFCO) - upprättades genom beslut
i Nordiska ministerrådet i mars 1990. NEFCOrs syfte är att med kapital
delta i finansiering av företag som tillverkar miljöutrustning och
tillhandahåller miljötjänster i Central- och Östeuropa. NEFCO:s
grundkapital uppgår till 300 miljoner kronor av vilket Sverige bidrar med
37,2 %, motsvarande ca 116 miljoner kronor vilket inbetalats under en
sexårsperiod. Vid sitt möte den 8 mars 1994 beslöt Nordiska miljö-
ministerrådet att verkställa en utvärdering av NEFCOrs hittillsvarande
verksamhet. Rapporten presenterades den 2 november 1994.
Utvärderingsrapportens huvudslutsats är att man förordar, med vissa
förändringar av NEFCO:s inriktning, att nytt kapital tillförs. NEFCO:s
styrelse tolkade detta som att rapporten anser att NEFCOrs hittillsvarande
prövotid nu avslutats och att NEFCO nu bör bli en permanent institution.
Styrelsen rekommenderade att man under ytterligare sex år, fr.o.m. 1
januari 1996, fördubblar NEFCO:s grundkapital till 80 miljoner ecu.
Bedömningen är att därefter intäkterna från återbetalda lån bör vara
tillräckligt stora för vidare verksamhet. I utvärderingsrapporten föreslås
att NEFCO bör göra tydligare miljöeffektivitetsbedömningar av projekten,
att man gör en starkare koncentration till närområdet, ökar den
uppsökande verksamheten, koncentreras sig på färre projekt med tydligare
miljöprofil, samt att man främst skall göra sina finansiella engagemang
i form av egenkapital. NEFCO:s styrelse framhöll i sina kommentarer till
rapporten att flertalet av rekommendationerna redan har initierats av
NEFCO. Det gäller en ökad koncentration av verksamheten till
närområdet, tätare samarbete med nationella finansieringsinstitut samt
bättre kvantifiering av miljöeffekterna. Vad gäller satsningar i huvudsak
på egenkapital tillstyrks även detta, men man framhåller att det finns
enskilda fall där projektanpassade lånearrangemang är den mer 53
ändamålsenliga finansieringsmetoden.
Utvärderingsrapporten och NEFCO:s styrelses kommentarer därtill Prop. 1994/95:160
utgjorde underlaget till den diskussion som ägde rum vid nordiska
miljöministermötet den 15 november 1994. De nordiska miljöministrarna
har förordat att fortsätta inbetalningarna till NEFCO på samma nivå som
hittills under perioden 1996-2001 för att öka grundkapitalet till 80
miljoner ecu.
Förvaltningsstödet förutsätter ett långsiktigt engagemang i direkta
institutionella kontakter med berörda miljöministerier och mångåriga
insatser. Utvecklingen i framförallt de baltiska staterna och Polen innebär
att dessa har kommit in i en fas där behoven av investeringar ökar. I
översynen konstateras att samarbetsländema inom överskådlig tid inte
torde ha tillräckliga resurser för att själva klara finansieringen, och att
möjligheterna att klara investeringarna enbart med krediter från
internationella finansiella institutioner är begränsade. Det är regeringens
mening att det på miljöområdet är motiverat att hålla beredskap för att
med medel på koncessionella villkor ge katalytiskt stöd till investeringar.
De erfarenheter som härvid gjorts och de former som redan har utvecklats
från samfinansieringar inom ramen för Östersjöprogrammet skall ligga till
grund för det uppdrag den nya myndigheten kommer att erhålla för stöd
på detta område. Det är även fortsättningsvis angeläget att eftersträva
samfinansiering med såväl de internationella bankerna som andra
givarländer.
I detta sammanhang är ett utvidgat nordiskt samarbete för att genomföra
miljösatsningar i närområdet av särskilt intresse. På initiativ av de
nordiska miljö- och finansministrarna genomför nu en arbetsgrupp under
Nordiska ministerrådet en studie om effektivisering och samordning av de
nordiska ländernas miljöinsatser i Central- och Östeuropa. En rapport
förväntas under februari månad 1995. Ett nordiskt stöd skulle kunna
lämnas som gemensam gåvofinansiering eller som garantier för utvidgad
långivning till miljöprojekt från Nordiska Investeringsbanken. Ett
eventuellt svenskt bidrag till sådana gemensamma satsningar förutses
finansieras genom omallokeringar inom den föreslagna posten för
miljöinsatser.
När det gäller insatsområden anser regeringen att stöd till
avloppsreningsanläggningar även fortsättningsvis skall ges prioritet i
samarbetet. Av de 132 föroreningskällorna inom Östersjöprogrammet är
ett femtiotal avloppsreningsanläggningar. Dessa reningsverk kan svårligen
finansieras med enbart kommersiell finansiering varför svenskt stöd kan
vara det tillskott som möjliggör att investeringen kan komma till stånd.
Det är angeläget att det svenska stödet går till insatser som är
kostnadseffektiva. Det kan innebära att utöver stöd till åtgärdsobjekt i
åtgärdsprogrammet kan insatser bli aktuella i mindre avloppsrenings-
anläggningar i framförallt Estland, Lettland och Litauen. Prioriteringen av
avloppsreningsanläggningar skall dock inte hindra att andra
kostnadseffektiva och väl motiverade insatser för Östersjön kan göras för
att förbättra miljön.
För miljöinsatser beräknar regeringen att anslå 169 250 000 kr.
Därutöver finns medel reserverade för ett eventuellt bidrag till NEFCO.
64
Energiförsörjningsfrågoma är viktiga för länderna i Central- och
Östeuropa. Energipriserna har mångdubblats när subventioner tagits bort
och anpassning gjorts till priserna på världsmarknaden. Åtgärder som
leder till energibesparing och övergång till inhemska bränslen har hög
prioritet. Det finns också behov av insatser som ökar effektivitet och
driftssäkerhet i elkraftsystemen. BITS har finansierat insatser inom
energisektorn på sammanlagt 48 miljoner kronor. Insatserna har främst
avsett rådgivning och utbildning riktad till nyckelpersoner i resp land,
samt förstudier inför investeringar. Den mest omfattande insatsen har
genomförts i samarbete med Världsbanken och avser upprustning av
ärrvärmesystem och övergång till inhemska bränslen i Estland. Till detta
projekt har också knutits en svensk kredit på 10 miljoner USD. Liknande
projekt i Lettland avseende fjärrvärmenät och övergång till inhemska
bränslen beredes f.n. av BITS.
Mot bakgrund av konventionen om klimatförändringar har riksdagen
beslutat om ett program för energieffektiviseringsåtgärder och insatser för
ökat utnyttjande av fömybara energikällor i de baltiska staterna och
Östeuropa (prop. 1992/93:179 bil. 4, bet. 1992/93:JoU 19, rskr.
1992/93:361).
Programmet utgör således en del av den svenska klimatpolitiken. Det
har också tydliga beröringspunkter med det samlade östsamarbetet.
NUTEK ansvarar för genomförandet av programmet. För dessa ändamål
har NUTEK anvisats totalt 227,5 miljoner kronor. Av totalt uppbundna
medel på 206 miljoner kronor har ca 70 miljoner kronor betalats ut. Våren
1995 skall den första uppföljningen av klimatkonventionen göras på den
första s.k. partskonferensen i Berlin.
I översynen drar utredarna slutsatsen att såväl BITS som NUTEK:s
program kan anses framgångsrika - om än utifrån skilda utgångspunkter.
Det råder emellertid diskrepans mellan målen för BITS respektive
NUTEK:s program och det behövs, enligt översynen, bättre samordning
mellan de två myndigheternas prioriteringar och insatser. En brist som
påtalas är avsaknaden av insatser för att underlätta Litauens framtida
kraftproduktion - som komplement till det direkt säkerhetshöjande stödet
och som alternativ till kämkraffsproduktionen vid Ignalina.
Regeringen kommer att fortlöpande följa programmen på energiområdet
i syfte att säkerställa att de bedrivs effektivt och att samordning sker
mellan de övergripande målen för miljö- och energistödet.
Den nya myndigheten kommer att ges i uppdrag att tillsammans med
NUTEK utarbeta ett förslag till hur energi- och miljöåtgärder i samarbetet
med Central- och Östeuropa bör samordnas.
De största svenska insatserna inom kärnsäkerhet och strålskydd går till
myndighetsstöd i Litauen och till säkerhetsförbättringar vid
kärnkraftverket Ignalina. Insatser görs också inom strålskydds- och
Prop. 1994/95:160
65
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
avfallsområdet i Estland och Lettland samt i nordvästra Ryssland och Prop. 1994/95:160
Vitryssland. De erfarenheter som vunnits från arbetet med
säkerhetshöjande åtgärder i Ignalina utgör dessutom grund for ett ökat
svenskt engagemang i Ryssland, särskilt i form av insatser vid
kärnkraftverket i S:t Petersburg (Sosnovyj Bor) som är av samma typ som
Ignalinaverket. Kärnsäkerhetsinsatsema inkluderar också arbete med att
stärka kontrollen av kärnämne i Litauen och ett antal OSS-stater och att
förbättra det fysiska skyddet vid kärnkraftverk och anläggningar där
kärnämne förvaras. På initiativ av Sverige har de nordiska länderna vänt
sig till internationella atomenergiorganet, IAEA, med en begäran om att
IAEA initierar ett ökat internationellt samarbete i fråga om radioaktivt
avfall i Ryssland, framförallt i Barentsregionen.
Samverkan inom bl.a. G 24:s kämsäkerhetskoordinering och med IAEA
har varit av stor betydelse för att åstadkomma samordnade
säkerhetshöjande effekter av hittills gjorda insatser.
Det kompletterande finansieringsinstrument som EBRD:s
kämsäkerhetsfond innebär har också lett till att väsentliga säkerhets-
investeringar kunnat göras i Ignalina och i Kozlodujreaktorema i
Bulgarien. F.n. pågår förhandlingar mellan EBRD och Ryssland om
finansiering av säkerhetshöjande åtgärder i kärnkraftverken på
Kolahalvön, i S:t Petersburg (Sosnovyj Bor) och i Novovoronezj i södra
Ryssland. Samarbetet mellan de länder som bidrar till kämsäkerhetsfonden
gör det också möjligt att ställa gemensamma krav på mottagarländerna om
avvecklingsplaner för de sämsta kärnkraftverken, förbättrad
energihushållning och på uppbyggnad av starka och oberoende
säkerhetsmyndigheter.
De svenska insatserna på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet
samordnas genom SKI resp. SSI. Genom myndigheternas breda
internationella kontaktnät har de svenska insatserna på kärnsäkerhets- och
strålskyddsområdet på ett effektivt sätt kunnat samordnas med andra
bilaterala och multilaterala insatser i Central- och Östeuropa.
Den koordineringsmekanism för de bilaterala kämsäkerhetsprogrammen
som etablerats genom G 24 samarbetet och den samordning som där sker
med insatser inom EU:s TACIS- och PHARE-program har visat sig
fungera väl och har tillsammans med EBRD:s kämsäkerhetsfond och i
samverkan med IAEA redan lett till påtagliga förbättringar såväl vad
gäller tekniska system som säkerhetstänkande i flera av mottagarstatema.
Den konvention om kärnsäkerhet som öppnades för undertecknande hos
IAEA under hösten 1994 och som regeringen tidigare redovisat för
riksdagen (skr. 1994/95:116) förväntas ytterligare stärka det internationella
kämsäkerhetsarbetet och den internationella insynen i de östeuropeiska
kämenergipro grammen.
Regeringen avser öka ansträngningarna att ta till vara möjligheterna till
ytterligare samordning med framför allt PHARE- och TACIS-
programmen.
De svenska kärnsäkerhetsinsatsema i Litauen och Ignalinaverket,
insatserna inom kämämneskontrollen i OSS-statema liksom insatserna på
strålskydds- och avfallsområdet i de baltiska staterna har rönt 66
internationell uppmärksamhet och har lett till att flera internationella
samverkans grupper kommit till stånd där Sverige genom framfor allt SKI Prop. 1994/95:160
och SSI givits ledande roller. Det är angeläget att den erkänt höga nivå
som upprätthålls i det svenska kärnsäkerhets- och strålskyddsarbetet även
fortsättningsvis kan komma de östeuropeiska samhällena till del på ett
aktivt och effektivt sätt.
Totalt avsätts för dessa insatser 83 miljoner kronor. Därutöver finns
under anslagsposten för regeringens disposition medel reserverade för
eventuellt fortsatt bidrag till EBRD:s kämsäkerhetsfond.
67
Regeringens bedömning: Sveriges bilaterala samarbete med de
central- och östeuropeiska länderna skall bidra till ett dynamiskt och
demokratiskt norra Europa. De många gemensamma intressena med
grannstaterna gör det naturligt att koncentrera insatserna till de
baltiska staterna, Polen och Ryssland.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas de baltiska staternas och
Polens fulla Europaintegration och strävandena att knyta Ryssland
närmare det europeiska samarbetet.
Sverige skall stärka sin närvaro i övriga länder med vilka
Europeiska unionen tecknat associationsavtal eller förhandlar om
sådana. Kontakterna på olika nivåer med Centraleuropa skall
utvecklas liksom med de närbelägna länderna inom Oberoende
Staters Samvälde (OSS).
Sommaren 1994, tre år efter frigörelsen från Sovjetunionen, undertecknade
Estland, Lettland och Litauen frihandelsavtal med Europeiska unionen,
EU. Vid sidan av den ekonomiska betydelsen var EU:s undertecknande
av frihandelsavtal med Baltikum av stort symbolvärde. Det var en
markering att de baltiska staterna hade tagit ytterligare ett avgörande steg
mot full europaintegration. Den politiska demokratin har befästs och
utvecklingen mot en social marknadsekonomi förefaller oåterkallelig.
Nästa steg är associationsförhandlingama med EU som inleddes i januari
1995 och som skall leda till Europaavtal och så småningom till EU-
medlemskap.
En viktig uppgift för Sverige blir att fortsätta stödja Estland, Lettland
och Litauen såväl politiskt som ekonomiskt. Som östersjöland och som
EU-medlem kan Sverige verka för de baltiska ländernas fulla
europaintegration. Det gäller både arbetet för att skapa en äkta
säkerhetsgemenskap i Europa och de vardagliga kontakterna på samhällets
alla olika områden som följer av grannskapsrelationer. Det gäller också
det stödjande samarbete som Sverige bedriver i bilaterala, regionala, EU-
relaterade och andra internationella sammanhang.
De intensiva svensk-baltiska kontakterna har resulterat i ett brett och
omfattande samarbete med de baltiska statema genom myndigheter,
företag och organisationer. Sverige är i själva verket ett av de största
samarbetsländema i Baltikum. Mer än 60 % av Sveriges sammanlagda
stöd till Central- och Östeuropa har gått till Estland, Lettland och Litauen.
Det svenska samarbetet underbyggs av ett brett engagemang i det svenska
samhället som har växt fram under de senaste sex åren på ett sätt som har
fa motsvarigheter.
De tre länderna har haft att bygga upp nationella strukturer och egen
kompetens på en lång rad områden, något som har gett samarbetet med
Prop. 1994/95:160
68
Estland, Lettland och Litauen en speciell karaktär. Exempel härpå är det Prop. 1994/95:160
s.k. suveränitetsstödet och stödet till de finansiella sektorerna.
I takt med att reformerna konsolideras, stabiliteten ökar, den baltiska
integrationen med Västeuropa fortsätter och ekonomierna utvecklas,
kommer det svenska samarbetet med Baltikum att anta nya former.
Estland återfick sin självständighet den 20 augusti 1991. Ett år senare, i
september 1992, hölls president- och parlamentsval. Nya parlamentsval
skall hållas i mars 1995.
Estlands politiska och ekonomiska situation påverkas av förhållandet till
Ryssland. I enlighet med det avtal om trupptillbakadragande som
undertecknades mellan Estland och Ryssland i juli 1994 lämnade de ryska
trupperna Estland den 31 augusti 1994.1 avtalet finns även bestämmelser
om de drygt 10 000 militärpensionärer som får stanna i Estland. En
separat överenskommelse har undertecknats om nedmonteringen av
kämreaktorema i Paldiski enligt vilken anläggningen skall överlämnas till
den estniska staten den 30 september 1995. Sverige har utfåst ekonomiskt
stöd för avtalens ingående och genomförande. Således har totalt 24
miljoner kronor avsatts för de svenska insatserna för nedmontering av
kämreaktorema, för repatriering av de ryska militärer som nu arbetar som
tekniker för att förbereda nedmonteringen samt för en fond för frivillig
återflyttning av ryska militärpensionärer från Estland.
Ett osäkerhetsmoment i de estnisk-ryska förbindelserna är den olösta
gränsfrågan liksom situationen för landets rysktalande befolkning.
I januari 1995 antog Estland en ny medborgarskapslag. Den förra lagen
godkändes i februari 1992 och byggde på 1938 års lag. I den nya lagen
förlängs bosättningskravet från två till fem år. För att bli estnisk
medborgare krävs dessutom kunskaper i estniska och en
lojalitets förklaring. Anklagelser om diskriminering av den rysktalande
befolkningen och brott mot de mänskliga rättigheterna har avvisats av
OSSE och Europarådet. Estland fick fullt medlemskap i Europarådet i maj
1993.
Det långtgående ekonomiska reformprogrammet har i stora stycken varit
mycket framgångsrikt. Kollapsen i östhandeln orsakade ett produktionsfall
och BNP sjönk kraftigt t.o.m. 1993. Den ekonomiska återhämtningen har
emellertid gått snabbare än väntat och med fortsatt exporttillväxt,
utländska direktinvesteringar samt en växande privat sektor väntas
tillväxttal om 5 % per år de närmaste åren.
Subventioner och prisregleringar har avskaffats och med skattehöjningar
har statsbudgeten kunnat balanseras. Reformprogrammets ankare var
valutareformen 1992 då den egna valutan kroon återinfördes med
lagstiftad fast kurs till D-marken. Tillsammans med centralbankens
återhållsamma penningpolitik har detta verkat stabiliserande på ekonomin
och inflationen har kunnat bringas ned till ett par procent i månaden.
Privatiseringen av de stora statliga företagen har dock gått långsamt. De
omoderna och miljöförstörande industrierna måste omstruktureras. Många
måste sannolikt läggas ned, vilket drabbar hela samhällen som ofta är Prop. 1994/95:160
beroende av en enda industri, särskilt i nordöstra Estland med en
dominerande rysk befolkning.
Estlands utrikeshandel har gjort en helomvändning - från ett närmast
totalt handelsberoende av Sovjetunionen vid tiden för frigörelsen ökar
handeln med Norden och övriga Västeuropa snabbt och svarar nu för
80 %. Finland har övertagit Rysslands roll som största handelspartner och
svarar för 30 % av Estlands utrikeshandel. Sveriges andel är 10 %.
Estland har även attraherat mer utländska investeringar än sina baltiska
grannar. Sverige investerar mest i Estland med Finland på andra plats.
Den starkt marknadsinriktade reformpolitiken i Estland har lett till
ökade ekonomiska klyftor i samhället. Det är särskilt pensionärerna, de
arbetslösa och landsbygdsbefolkningen som har fatt det sämre. Samtidigt
har den ekonomiska brottsligheten brett ut sig. Kriminalitet är idag ett
stort samhällsproblem och hämmar handel, investeringar och turism.
Av länderna i Central- och Östeuropa har Estland mottagit den största
andelen av det svenska stödet. Samarbetet har främst varit kopplat till
övergången från plan- till marknadsekonomi. BITS, som svarar för
huvuddelen av det tekniska samarbetet, har bidragit med ca 125 miljoner
kronor till ett 130-tal projekt. De största insatserna har gjorts inom
sektorerna offentlig förvaltning, energi och miljö, transporter och industri.
Som exempel på insatser kan nämnas ett större energieffektiviserings-
projekt tillsammans med Världsbanken, uppbyggnad av självständiga
förvaltningar inom tele, sjöfart, luftfart och vägväsende samt insatser inom
rättsväsende, affärslagstiftning, utveckling av banksystemet och
arbetsmarknadsinstitutioner.
SWEDECORP har i samarbete med NUTEK genomfört projekt
avseende småföretagsutveckling, som har omfattat utbildning,
affarsrådgivning, affarsförmedling, regional utveckling och stöd till
inrättande av regionala företagscentra. Vidare har SWEDECORP
finansierat industriell kunskapsöverföring inom träindustrin samt stödjer
med villkorslån inom ramen för StartÖst-programmet ca 25 svenska
småföretagsetableringar i landet. Swedfund International AB har fattat
beslut om engagemang ett tiotal samriskföretag samt deläganade i den
estniska investeringsbanken. SIDA har lämnat stöd genom enskilda
organisationer. Svenska institutet har förutom den reguljära verksamheten
med bl.a. expertutbyte, högskolesamarbete och kulturutbyte, fatt i särskilt
uppdrag att stödja undervisningen i estniska för Estlands rysktalande
befolkning och andra insatser för att underlätta integreringen i det estniska
samhället, inklusive stöd till den ryska kulturen i Estland.
I framtiden blir det knappast möjligt, eller nödvändigt, att bibehålla en
lika stor andel av det svenska stödet som hittills. Den snabba utvecklingen
i Estland gör att samarbetet kan inriktas på viktiga nyckelinsatser inom
vissa sektorer. Komplexiteten i samhällsomdaningen gör dock att en god
och flexibel beredskap bör finnas för insatser inom olika samhällssektorer.
Säkerhetsfrämjande insatser kommer som tidigare nämnts att fa fortsatt
hög prioritet, innefattande såväl säkerhetspolitiskt viktiga insatser som
insatser som bekämpar brottslighet. Regeringen prioriterar även insatser 70
som underlättar det civila samhällets fortsatta utveckling och fördjupade
kontakter med det svenska samhället. Regeringen kommer att stödja Prop. 1994/95:160
språkundervisning i estniska och andra insatser för att underlätta
integreringen av landets ryskspråkiga befolkning i det estniska samhället.
Vidare kommer miljösamarbetet att utvecklas och insatser för att främja
handel och investeringar fortsätta. En särskilt viktig insats är stärkandet
av den finansiella sektorns soliditet och effektivitet.
Sedan Lettland återfått sin självständighet i augusti 1991 ägde de första
demokratiska valen till parlamentet rum sommaren 1993. Nya val till
parlamentet äger rum i oktober 1995.
Lettland har uppnått ett avsevärt stabilare förhållande till Ryssland,
främst genom undertecknandet och ratificeringama av avtalen om ryskt
trupptillbakadragande. De ryska truppernas uttåg verkställdes - med vissa
avtalade undantag - den 31 augusti 1994. Avtalen innehåller även
överenskommelser om socialt skydd för de militära pensionärer som far
stanna i Lettland samt överenskommelse om rättslig status för
radarstationen vid Skrunda under dess tillfälliga drift t.o.m. augusti 1998
och avveckling senast i februari år 2000. Sverige har lämnat visst
ekonomiskt stöd för att underlätta avtalens ingående och genomförande.
Åtta miljoner kronor har lämnats till den s.k. Skrundafonden och syftar
till att användas för att förstöra den nyare f.d. sovjetiska
radaranläggningen där, som efter truppavtalets undertecknande har
övergått i lettisk ägo. Lika mycket har reserverats till en fond för frivillig
återflyttning av ryska militärpensionärer i Lettland.
Efter lång inre diskussion och utländsk kritik antogs en lettisk
medborgarskapslag den 22 juli 1994. Lagen uppfyller de krav som har
ställts upp av Europarådet. Därmed öppnades vägen för lettiskt
medlemskap i rådet den 10 februari 1995. Genom den nya
medborgarskapslagen skapades förutsättningar för huvuddelen av de
700 000 icke-medborgama bosatta i Lettland att i olika omgångar
1995-2003 förvärva medborgarskap. Ett huvudvillkor är dokumenterade
kunskaper i lettiska språket samt lettiska realia. Detta ställer mycket stora
krav på Lettland att kunna erbjuda språkundervisning i lettiska.
Den lettiska ekonomin vänder f.n. uppåt och positiva tillväxttal väntas
de närmaste åren om än från en låg nivå. Det ekonomiska
reformprogrammet har i stort sett varit framgångsrikt. De flesta priser har
liberaliserats och många subventioner har avskaffats, även om jordbruket
åtnjuter vissa förmåner.
Den lettiska valutan lats som introducerades 1993 har fortsatt att vara
stark. En stram penningpolitik bidrar till att säkra inflationen (30 %
1994).
Privatiseringen har gått långsammare än i de övriga baltiska staterna.
Det beror delvis på att medborgarskapsfrågan har förlamat mycket av den
politiska och juridiska processen. Privatiseringen har hittills koncentrerats
till jordbruket, bostäder, tjänster och distribution samt småindustri. Mer
komplicerad är privatiseringen av de stora statliga företagen. Det
sovjetiska arvet har gett Lettland en ineffektiv och energislukande Prop. 1994/95:160
industriell sektor. Efter flera förseningar väntas nu privatisering av de
stora statliga företagen komma igång.
Kollapsen i östhandeln drabbade den lettiska industrin hårt och
produktionen har mer än halverats sedan 1991. Nu är landet dock på väg
att fa en ny näringsstruktur. En växande och dynamisk privat sektor bidrar
mer och mer till sysselsättning och tillväxt. Tjänstesektorns starka
utveckling och betydelse för Lettlands ekonomi bör särskilt framhållas.
Den uppgår till drygt 50 % av BNP.
En betydande omorientering av handeln har ägt. Handeln med OSS-
statema har halverats (från 90 till 40 %). Ryssland är den största
handelspartnern.
Strukturella svårigheter finns dock for fortsatt ekonomisk utveckling i
form av bristande lagstiftning och rättstillämpning.
Den ekonomiska åtstramningen har fatt kännbara konsekvenser för stora
delar av befolkningen i form av sänkt köpkraft, innehållna löner,
arbetslöshet och ökande inkomstklyftor. Värst drabbade är pensionärerna
och landsbygdsbefolkningen, men även de stora, ofta välutbildade
grupperna inom hälsovården, utbildningsväsendet och andra delar av den
offentliga sektorn. Missnöjet har bl.a. yttrat sig i omfattande lärarstrejker.
Situationen på sjukhusen har försämrats. Korruption och ekonomisk
brottslighet utgör stora problem i Lettland. Utbredd organiserad
brottslighet och ökande kriminalitet utgör ett allvarligt hot mot
samhällsutvecklingen.
Svenskt stöd har lämnats på en rad för reformprocessen väsentliga
områden. Även i Lettland svarar BITS för en stor del av insatserna som
alltmer har inriktats på långsiktiga projekt, syftande till
institutionsuppbyggnad och ibland kopplade till investeringar som
finansierats av utvecklingsbankerna EBRD och IBRD. BITS har beslutat
om insatser för drygt 100 miljoner kronor i Lettland. Viktiga
projektområden är miljö och energi, offentlig förvaltning, industri och
transport, skogssektorns utveckling, lokalt självstyre samt uppbyggnad av
fastighetsregister för landreformen. Det största enskilda projektet avser
upprustning av ett vatten- och avloppsverk i Liepaja. Projektet kommer
att samfinansieras med bl.a. Världsbanken. Sverige lämnar ett gåvobistånd
om 50 miljoner kronor. SWEDECORPrs verksamhet i Lettland avser
utveckling av lettiska företags exportkompetens samt utveckling av
mindre och medelstor industri med hjälp av svensk personal. Ett av
Sveriges största enskilda projekt i Central- och Östeuropa utgör
inrättandet av en handelshögskola i Riga hösten 1994.
Lettland kommer även i fortsättningen att vara en prioriterad
samarbetspartner inom östsamarbetet. Sveriges roll kommer att skifta
karaktär i takt med att de lettiska behoven förändras. Det blir väsentligt
att ge stöd till lagstiftning, institutionsbyggande, goda förebilder vid
näringslivets modernisering. Stor vikt kommer att fastas vid stöd till
rättsområdet i vid bemärkelse. Bl.a. kommer förutsättningarna att stödja
juridisk utbildning att utredas. Gräns-, tull- och polissamarbete blir även
i framtiden viktigt. Regeringen avser vidare stödja språkundervisning i
72
lettiska for landets rysktalande befolkning och andra integreringsfrämjande Prop. 1994/95:160
åtgärder.
I mars 1990 förklarade Litauen sig självständigt och drev därmed på den
process som ledde till de baltiska ländernas frigörelse. Efter att
självständigheten erkänts i augusti 1991 ägde de första demokratiska
parlamentsvalen rum hösten 1992. Nästa parlamentsval hålls hösten 1996.
Litauen har haft farre svårigheter med relationerna till Ryssland än sina
baltiska grannar. Ryssland drog tillbaka sina sista militärer från Litauen
den 31 augusti 1993. Frågan om militärtransit till och från Kaliningrad har
varit föremål för utdragna förhandlingar.
Litauen har förhållandevis små minoritetsgrupper. Medborgarskaps-
frågan kunde lösas tidigt. När landet återfick sin självständighet gavs i
princip alla i landet bosatta personer möjlighet att fa litauiskt
medborgarskap. Litauen fick fullt medlemskap i Europarådet samtidigt
som Estland, den 14 maj 1993.
De flesta ekonomiska indikatorer pekar på att den litauiska ekonomin
är på rätt väg. IMF förutspår tillväxt under 1995 med upp till 6 % under
förutsättning att regeringen förmår hålla fast vid sin nuvarande
ekonomiska politik. Inflationen är sjunkande och uppgick under 1994 till
drygt 45 %. Det ekonomiska reformprogrammet anses i stort sett vara
framgångsrikt. De flesta priser har liberaliserats och statliga subventioner
har tagits bort även om jordbruket åtnjuter vissa fördelar.
Litauen införde den 1 april 1994 ett sedelfondsarrangemang liknande
den estniska modellen. Den litauiska valutan litas, som är fullt uppbackad
av en utländsk valutareserv, har knutits till dollarn med en växelkurs om
4 litas per dollar. Arrangemanget har hittills varit en framgång. Inflationen
och räntorna sjunker och utländskt kapital kommer in i landet.
Litauen utarbetade tidigt ett omfattande privatiseringsprogram. Redan
under det första året av självständigheten antogs en rad lagar för att
överföra såväl stora som små statliga företag i privat ägo. Den största
delen av jordbruksmarken är privatiserad, över 90 % av bostäderna och
över hälften av de tidigare statliga företagen. Privatiseringsprocessen har
således kommit långt särskilt som man tar i beaktande att Litauen redan
från början privatiserat även produktionsföretag. Över hälften av den
arbetsföra befolkningen arbetar idag inom den privata sektorn.
Litauens handel med OSS-ländema omfattar ca 50 % och är sjunkande.
Största handelspartner är Ryssland, med Tyskland på andra plats. En
viktig inkomst för Litauen är transithandeln. Den absoluta merparten av
godset som hamnen i Klaipeda hanterar är transitvaror. Litauen vill
utnyttja sitt strategiska läge och sina historiska erfarenheter för att
fortsätta att bedriva en aktiv östhandel. Litauen faster även stor vikt vid
att utveckla kontakten med övriga Centraleuropa.
Flertalet litauer befinner sig i en svår ekonomisk situation. Över 60 %
av hushållens inkomster används till livsmedelskonsumtion. Pensionärer
som ej far hjälp av släkt och vänner har svårt att klara sig. Andra grupper
73
som upplever svårigheter är statstjänstemän, lärare och anställda inom de Prop. 1994/95:160
sociala och kulturella sektorerna. Korruptionen utgör ett allvarligt
problem. Förmögenheter har byggts upp på mer eller mindre olagligt sätt.
Den organiserade brottsligheten anses vara mindre än i Estland och
Lettland men utgör ändå ett betydande problem.
Det svenska stödet till Litauen har dominerats av insatser för att
förbättra säkerheten vid kärnkraftverket i Ignalina. Sammanlagt 155
miljoner kronor har hittills anvisats för dessa insatser. Viktiga
projektområden inom BITS verksamhet i Litauen är miljö, transporter,
offentlig förvaltning, skogssektorn, industri och lokalt självstyre samt
uppbyggnad av fastighetsregister för landreformen. BITS har finansierat
förstudier och planering av ett reningsverk i Kaunas och bidragit till ett
utvecklingsprogram av skogssektorn i Litauen. Avtal kommer inom den
närmaste tiden att tecknas med Litauen avseende upprustning av ett
vatten- och avloppsverk i Klaipeda. Inom programmet för fördjupat
vänortssamarbete finansieras ett projekt om demokrati och lokal
självstyrelse som pågår mellan tre svenska och tre litauiska kommuner.
SWEDECORP har finansierat företagsledarutbildning av chefer inom
näringslivet samt lämnat bidrag till den litauiska kooperationen för
utveckling av ett varuförsörjningssystem. Ett trettiotal svenska
företagsexperter, rekryterade av Sydsvenska handelskammaren och
finansierade av SWEDECORP och Arbetsmarknadsstyrelsen arbetar inom
privata företag och med uppgifter som anvisats av byggministeriet i
Litauen.
Stödet till den nationella säkerhetsmyndigheten och Ignalina kommer
även framöver att utgöra ett väsentligt inslag i samarbetet med Litauen.
Gränsbevakningen ges fortsatt stöd. Regeringen kommer även att utarbeta
ett mer omfattande och systematiskt stöd till rättsväsendet. På
demokratiområdet kommer erfarenheterna från det nämnda
demokratiprojektet att tas tillvara.
Det första demokratiska genombrottet i Central- och Östeuropa skedde i
Polen med rundabordsöverenskommelsen sommaren 1989. Polen har
sedan demokratiseringsprocessen inleddes genomgått en positiv utveckling
vad gäller såväl politiska som ekonomiska reformer. Polen är idag en
parlamentarisk demokrati som förbereder en ny konstitution och där
presidentval hålls i slutet av 1995. Som första stat bland reformländema
nådde Polen en vändpunkt i den ekonomisk utvecklingen under 1992. För
1994 beräknas tillväxten ha uppgått till ca 4,5 % - en av de högsta i
Europa. Ekonomiska problem i form av en fortsatt hög inflation och hög
arbetslöshet kvarstår. Stora regionala skillnader i arbetslöshetsnivå
förekommer.
Beträffande de grundläggande frågorna - att befasta den parlamentariska
demokratin, fortsatta reformer mot marknadsekonomi samt strävan mot
integration och medlemskap i EU och NATO råder idag i princip
parlamentarisk enighet. ?
Polens associationsavtal med den Europeiska unionen trädde i kraft den Prop. 1994/95:160
1 februari 1994. Liksom övriga associerade länder tillhör Polen genom sitt
Europaavtal den krets av länder som på sikt skall bli medlemmar i EU.
I Polen ses europaintegrationen och reformprocessen som mycket nära
sammanlänkade.
Sveriges samarbete med Polen har främst omfattat teknologiöverföring
på miljöområdet samt annan kapacitetsutveckling, huvudsakligen insatser
för att underlätta övergången till marknadsekonomi. BITS och
SWEDECORP har medverkat med olika insatser i denna process,
Swedfund International AB har gjort sin hittills största investering i
samband med privatiseringen av en pappertsfabrik.
Sveriges export till Polen har under flera år expanderat starkt. Polen är
idag Sveriges största exportmarknad i regionen. Även importen, där
tekoprodukter och möbler är stora varugrupper, visar under det senaste
året höga ökningstal. Svensk-Polska Handelskammaren driver ett aktivt
arbete för att stimulera handeln. Nyligen invigdes ett Sverigehus i
Szczecin där åtta svenska företag hyr lokaler. Handelskammaren erhåller
stöd från SWEDECORP.
Kultursamarbetet med Polen är livligt. Bland annat genomförde
Folkoperan i Stockholm ett samarbete med Panstwowa Operan i Gdansk.
Samarbetet finansierades av Svenska institutet. Regeringen faster stor vikt
vid att det svensk-polska kulturutbytet utvecklas.
Inom ramen for det fördjupade vänortssamarbetet har 30 projekt
genomförts i Polen. Den huvudsakliga inriktningen har varit kommunal
förvaltning och kommunal demokrati. Insatser har även gjorts inom social
service och turism.
I översynen föreslås att det bilaterala stödet med Polen skall fasas ut
med tanke på Polens långt gångna omvandling och integration med övriga
Europa. Den ekonomiska utvecklingen har gått något fortare i Polen än
i andra länder i Sveriges närområde. Trots detta kan nyckelinsatser vara
av betydelse inom flera samhällssektorer. Det är regeringens avsikt att i
nära dialog med polska regeringen och myndigheter identifiera sådana
insatser. Regeringen anser att Polen fortsatt bör inta samma prioriterade
ställning i östsamarbetet som övriga länder i närområdet.
Polen står fortfarande inför stora uppgifter på miljö- och energiområdet.
Sveriges miljöbistånd till Polen har varit framgångsrikt och rönt
uppskattning. Även i framtiden bör Sverige se miljö- och energiinsatser
i Polen som en viktig del av östsamarbetet, där vi har ömsesidigt intresse
av framsteg.
Sverige har aktuella erfarenheter från EU-integrationsprocessen, vilka
kan förmedlas till Polen liksom till andra länder i Central- och Östeuropa
som redan har, eller förhandlar om, associationsavtal med EU.
Polen prioriterar sakområdena miljö och energi, utveckling av mänskliga
resurser och småföretagarinriktade program. Vidare välkomnas insatser
inom socialförsäkrings-, omvårdnads-, handikappområdet samt
reformering av arbetsrätten.
Från polsk sida har framförts önskemål att Sverige koncentrerar sina
insatser till Östersjölänen. Regeringen finner denna prioritering naturlig
75
på grund av den geografiska närheten. Strategiska insatser på andra platser Prop. 1994/95:160
i Polen bör fortsatt vara möjliga.
I arbetet med att utforma Sveriges samarbete med Polen skall analyseras
hur inriktningen på samarbetet med Polen bör utvecklas.
Ryssland genomgår en väldig omvandling. Den sovjetiska
enpartidiktaturen har gett vika för ett pluralistiskt samhälle med ny
författning och ett parlament valt i allmänna, fria flerpartival. Ett
lagstiftningsarbete pågår i syfte att göra landet till en rättsstat. De
demokratiska traditionerna är emellertid svaga och den demokratiska
kulturen är fortfarande outvecklad. Självständiga medborgerliga
organisationer har först under senare tid börjat ta form. De politiska
partierna har fa medlemmar och är illa organiserade. Hoten mot
demokratin ligger i människomas misstro mot politiken och ibland även
till demokratin i sig. Även uttryckligt antidemokratiska rörelser har vunnit
gehör.
En marknadsekonomi är på väg att utvecklas även om den gamla
industristrukturen endast långsamt är på väg att omstruktureras. Samtidigt
har imperiet upplösts i sin gamla form och Ryssland har förvandlats från
sovjetisk supermakt till en stor euroasiatisk stat som söker samarbete.
Processen har inte varit smärtfri och de politiska turbulenserna många.
Ett kuppförsök 1991 ledde till Sovjetunionens upplösning. Ett annat
kuppförsök i oktober 1993 kostade hundratals människor livet.
Parlamentsvalet 12 december 1993 kunde dock genomföras under lugna
former. Trots att de reforminriktade partierna bara fick en tredjedel av
platserna i duman, det nya parlamentets andra kammare, har regeringen
fortsatt försöken att reformera den ryska ekonomin. Ett omfattande
privatiseringsprogram har genomförts och regeringens deklarerade avsikt
är att driva privatiseringen vidare. Regeringens budgetpolitik inriktas på
att få ned budgetunderskottet och inflationen, men svårigheterna är många.
Parlamentet är splittrat och påtryckningsgrupper inom främst jordbruket
och industrin har fortfarande stort inflytande på politiken.
Den ekonomiska krisen är långt ifrån över och produktionsfältet inom
industrin har fortsatt. Främst har det drabbat den tunga försvarsinriktade
industrin. I vissa delar av landet står många företag stilla i brist på
beställningar. Samtidigt finns i andra regioner en snabbt växande privat
sektor, främst inom handel och servicenäringarna. Inflationen var även
under 1994 hög, om än lägre än under närmast föregående år, och någon
varaktig stabilisering av rubelkursen och priserna har ännu inte uppnåtts.
De omfattande förändringarna har utsatt stora delar av befolkningen för
starka påfrestningar. Inkomstklyftorna har ökat och arbetslösheten är på
väg uppåt. Än så länge ligger den öppna arbetslösheten på en synbarligt
låg nivå, men undersysselsättningen är utbredd och många anställda far
inte ut sina löner. När omstruktureringen av den ryska industrin tar fart,
hotar massarbetslöshet.
76
Nedbrytningen av gamla trygghetsstrukturer i förening med ovissheten Prop. 1994/95:160
om framtiden avspeglas i försämrad folkhälsa och stigande dödstal.
Bristen på läkemedel och samhällets oförmåga av ekonomiska skäl att
upprätthålla en tillfredsställande sjukvård och sjukhusstandard förvärrar
situationen. Prisutvecklingen på livsmedel har gjort det mycket svårt för
framför allt äldre personer och sjuka att få tag på näringsriktig kost.
Brottsligheten ökar också och har liksom korruptionen blivit ett
allvarligt ekonomiskt och politiskt problem. Samhällsomvandlingen har
fört med sig en situation där regelverket och rättsfunktionema inte klarat
dem som velat utnyttja situationen. Arvet från den kommunistiska
perioden har bidragit till bristema i samhällssolidariteten.
Trots påfrestningarna har den politiska aktiviteten varit låg i landet. De
lokal- och regionalval som anordnats har lockat så få väljare att valen på
många håll måste göras om. En del av förklaringen till allmänhetens svala
intresse för valen är att partiväsendet ännu är svagt utvecklat. I december
1995 skall enligt författningen nya parlamentsval anordnas och nästa
presidentval är planerat till juni 1996.
I Rysslands övriga regioner har de centrifugala tendenserna dämpats
efter parlamentsvalet och införandet av en ny författning. Regionerna
strävar fortfarande efter ökat handlingsutrymme och bestämmanderätt men
söker inte konfrontation med centralmakten. Några republiker, bland dem
det oljerika Tatarstan, har fått sina relationer till centralmakten reglerade
i separata avtal. Kriget i Tjetjenien kommer att påverka såväl den
inrikespoltiska utvecklingen som dess förhållande till Europa.
Utrikespolitiskt har Ryssland de senaste åren allt tydligare demonstrerat
sin strävan att etablera sig som regional stormakt. I samarbetet med väst
verkar Ryssland för att bli integrerat i olika samarbetsstrukturer men
markerar att det måste bli fråga om "jämbördigt partnerskap" som tar
hänsyn till ryska nationella intressen. Ryssland har anslutit sig till
Partnerskap för fred men misstron mot en utvidgning av Nato består i
Moskva.
Relationerna till OSS-statema har de senaste åren hamnat i förgrunden
för den ryska utrikespolitiken. Från en trevande start har den ryska
politiken nu allt tydligare inriktats mot en återintegrering, främst på det
ekonomiska området, med övriga elva medlemsländer i OSS. Från
Baltikum har de ryska trupperna nu dragits bort. Ryssland har vid flera
tillfallen uttryckt missnöje med behandlingen av de stora ryska
befolkningsgrupperna i Estland och Lettland.
Ryssland har liberaliserat priserna och infört näringsfrihet, men befinner
sig fortfarande i en djup ekonomisk kris av statistiken att döma. Det bör
då emellertid framhållas att statistiken inte till fullo tar hänsyn till den
privata sektorn. Det ryska privatiseringsprogrammet har nått långt. Efter
att merparten av näringslivet nu har privatiserats, har processen kommit
in i sin andra fas, där investeringar och omstruktureringar är det centrala.
Många företag har avsättningsproblem och är konkursfårdiga men lever
ändå vidare. Detta beror dels på frånvaron av ett fungerande
konkursförfarande, dels på myndigheternas oro för de sociala
konsekvenser en nedläggning skulle kunna medföra i form av 77
massarbetslöshet m.m. Det senare gäller särskilt beträffande nyckelföretag
i ekonomiskt svaga regioner. Ryska regeringen och centralbanken har Prop. 1994/95:160
länge fortsatt att ge subventioner till industri och jordbruk, vilket har
försvårat kampen mot inflationen.
Den ryska exporten domineras av olja, gas, mineraler och metaller.
Utlandsskulden uppgår till ca 80 miljarder dollar och utgör en tung
belastning.
Den ryska ekonomin har gjort framsteg men har ännu inte uppnått
makroekonomisk stabilitet. För att den ekonomiska tillväxten skall komma
igång krävs det att inflationen varaktigt minskar. Politisk oenighet har
dock hittills försvårat förverkligandet av en långsiktig ekonomisk politik
som syftar till att stabilisera ekonomin och bekämpa inflationen.
Samarbetet med Ryssland inleddes 1988 med rundabordskonferenser
som under perestrojka-perioden arrangerades på hög central nivå. Efter
Sovjetunionens upplösning intensifierades samarbetet. Insatserna har
koncentrerats till närområdet nordvästra Ryssland.
Sveriges stöd till Ryssland har under den gångna treårsperioden uppgått
till drygt 300 miljoner kronor. Under de senaste två åren har Ryssland
svarat för drygt 12 % av det totala bilaterala och multilaterala stödet till
Central- och Östeuropa.
Sverige har bistått Ryssland med två stora rådgivningsinsatser på hög
central nivå. Den ena har skett genom Östekonomiska institutet och berört
det politisk-ekonomiska området. Det senare, som fortfarande pågår, sker
i Finansdepartementets regi. Insatsen bidrar till att långsiktigt utveckla
statliga institutioner med koncentration på skatteuppbörd, statlig
lånefinansiering och statlig utgiftskontroll. Med finansiering från SIDA,
BITS, SWEDECORP och Svenska institutet har kunskapsöverförande
insatser gjorts på främst områden som lokal förvaltning,
företagsledarutbildning, institutionsuppbyggande och utbildning. Inom
ramen för SWEDECORP:s StartÖst-program stöds kompetensutveckling
i ett tjugotal ryska småföretag.
Det är regeringens uppfattning att, så som föreslås i översynen,
samarbetet med Ryssland skall ges en högre prioritet än hittills. Insatserna
skall i första hand omfatta nordvästra Ryssland - städerna S:t Petersburg,
Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och Murmansk med
omgivande län samt Karelen. Därutöver bör emellertid närmare kontakter
också utvecklas med Moskva och andra delar av Ryssland, i synnerhet där
reformprocessen är av särskilt intresse. Även om de svenska resursernas
storlek sätter gränser för vad som är möjligt, bör de stora och industriellt
utvecklade regionerna i övriga Ryssland också vara öppna för svenskt
samarbete, i synnerhet näringslivsutvecklande och handelsfrämjande
insatser.
Målsättningen i utvecklingssamarbetet med Ryssland skall vara att
lämna stöd som kan främja den fortsatta reformprocessen,
demokratiseringen och stärkandet av rättsstaten samt den sociala
utvecklingen i landet. Samarbetet skall vara inriktat på
kapacitetsutvecklande åtgärder och institutionsuppbyggnad. Erfarenheter
från det hittillsvarande stödet skall tillvaratas. Insatser på områden som
lantmäteri- och fastighetsregistrering, företagsledarutbildning och stöd för 78
småföretagarutveckling har förutsättningar att även fortsättningsvis vara
framgångsrika, varför en breddning av stödet inom dessa sektorer är Prop. 1994/95:160
önskvärd.
Sverige skall utveckla samarbetet med det ryska närområdet med
insatser till stöd för enskilda organisationer och föreningsverksamhet.
Föreningsaktiviteter är ett viktigt instrument för att skapa det intresse och
den medvetenhet som är erforderlig för att befasta och utveckla
demokrati. Sveriges unika kunskaper och möjligheter på detta område bör
tillvaratas. I arbetet skall jämställdhetsfrågor ha en framskjutande plats.
Det redan etablerade samarbetet mellan svensk nykterhetsrörelse och ryska
organisationer bör stödjas. En demokratisk utveckling kan endast
säkerställas genom ett fungerande partiväsen och en fri oberoende press.
Det är en svensk angelägenhet att bidra till en sådan utveckling. Ett
sådant tillfälle är de förestående valen.
Samarbetet med det ryska närområdet torde också främjas av det
Sverigehus som i dagarna börjar byggas i S:t Petersburg. Huset har sin
grund i regeringens önskemål att inrätta ett kommersiellt och kulturellt
centrum i staden i syfte att utveckla de svensk-ryska förbindelserna.
En fördjupning och vidareutveckling av insatserna på miljö- och
kämsäkerhetsområdena är angeläget och av största betydelse för såväl
Ryssland som övriga länder runt Östersjön.
Ett säkerhetsfrämjande samarbete med Ryssland är av stor betydelse för
hela regionen. Sådana insatser kan vara att med svenskt stöd bidra till att
Ryssland kan uppfylla internationella åtaganden inom områden som
nedrustning, gränsskydd och migration. Ett inslag kan vara
gränsöverskridande samarbete med de baltiska staterna, ett annat
bekämpande av brottslighet.
Liksom Sverige, Norge och Finland ingår Ryssland i Barentssamarbetet.
Det är angeläget att detta samarbete fördjupas bland annat genom
regionala insatser i Barentsprogrammet.
Med Sveriges medlemskap i EU följer att alla ansträngningar skall göras
för att forma och medverka i det TACIS-program för nordvästra Ryssland
som för närvarande är under utarbetande.
Koncentrationen av det bilaterala östsamarbetet till Estland, Lettland,
Litauen, Polen och Ryssland är en konsekvens av den uppenbara strävan
att skapa ett dynamiskt och demokratiskt norra Europa. Vi delar med
dessa länder många historiska och kulturella band. Även det faktum att
kommunikationerna är lättare spelar en betydelsefull roll. Någon formell
internationell arbetsfördelning, när det gäller samarbetet med Central- och
Östeuropa, finns inte och bör inte heller eftersträvas, men det är ett
faktum att Sverige och de övriga nordiska staterna i andra givarländer
kommit att uppfattas som naturliga samarbetsparter till området runt
Östersjön.
Att Sverige fortsätter att prioritera grannländerna högt och inom ramen
för Europeiska unionens östsamarbete önskar medverka till ett ökat
engagemang från Unionens sida i Östersjöregionen, far inte utesluta att
Sverige samarbetar med övriga Central- och Östeuropa, ej heller med Prop. 1994/95:160
Kaukasus och Centralasien.
Dels har Sverige ett intresse av att bilateralt utveckla kontakterna. Dels
har Sverige en möjlighet att bidra till att främja det gemensamma intresset
av säkerhet och bärkraftig utveckling. Centraleuropa har haft stor historisk
och kulturell betydelse for Sverige. Månghundraåriga relationer behöver
utvecklas i ljuset av nutidens utmaningar. Många svenskar har under åren
engagerat sig för frihet, demokrati och utveckling i Centraleuropa. Andra
upptäcker först nu den kulturella rikedomen i Centraleuropa, Östeuropa,
Kaukasus och Centralasien. I det Europa och den värld, som tar form
måste Sverige utveckla nära relationer med de delar av Europa och Asien
som nu har trätt fram som självständiga aktörer.
Till de länder som hunnit långt i reformprocessen räknas Tjeckiska
republiken, Slovakien och Ungern. När det gäller den ekonomiska
omvandlingen har utrikeshandeln och prissystemet liberaliserats och såväl
småskalig som storskalig privatisering inletts. Dessa länder har även börjat
tackla de problem som uppkommer i samband med storskalig privatisering
och det relaterade området som gäller reformering av den finansiella
sektorn. Inte desto mindre finner t.o.m. de mest utvecklade länderna den
senare sektorn särskilt svår att hantera. Till bilden hör de svårigheter som
omvandlingsprocessen medfört i form av arbetslöshet, inflation och social
utslagning.
Bulgarien och Rumänien har inte hunnit lika långt i reformprocessen.
Ekonomiska reformer i form av stabilisering, prisliberalisering och
småskalig privatisering har inletts. Associationsavtalen med EU kommer
sannolikt att påskynda omvandlingsprocessen i dessa två länder. Det är en
viktig del av den europeiska integrationsprocess som nu pågår i området.
Ukraina och Vitryssland tillhör en annan grupp av geografiskt
närbelägna länder. Sedan demokratiska president- och parlamentsval
genomförts i Ukraina har förutsättningarna för en stabil och demokratisk
utveckling i detta inte minst säkerhetspolitiskt viktiga, stora land avsevärt
förbättrats. Ett mycket ambitiöst ekonomiskt reformprogram har lanserats
under hösten 1994 och vägen har stakats ut mot marknadsekonomi och
makroekonomisk stabilitet. Ukraina och Vitryssland har nått enighet med
IMF och Världsbanken om stabiliseringsprogram. Även Moldavien har
genomfört strukturella reformer med stöd av IMF och Världsbanken.
Reformprocessen är således i gång men ännu återstår många prövningar
för länderna och dess befolkningar.
Vad det gäller länderna i forna Jugoslavien kastar kriget i Bosnien sin
skugga över hela regionen. Det svenska katastrof- och flyktingbiståndet
i f.d. Jugoslavien uppgår sedan krisens början till drygt 900 miljoner
kronor. Betydande ansträngningar görs för att möjliggöra insatser för
mänskliga rättigheter, försoning och demokrati i hela regionen.
Katastrofbistånd har under de senaste åren förmedlats även till Albanien.
Makedonien har erhållit betalningsbalansstöd.
Sveriges samarbete med länderna utanför det geografiska närområdet
äger i huvudsak rum genom svensk medverkan i olika multilaterala organs
insatser. Av de organ och institutioner som omfattas av detta samarbete 80
är Internationella valutafonden, Världsbanken, G 24-gruppen och
Europeiska utvecklingsbanken och EU av stor betydelse. Samarbetet har Prop. 1994/95:160
dels formen av tekniskt bistånd, dels av samordnat finansiellt stöd.
Flertalet centraleuropeiska länder har varit mottagare. Reforminriktade
OSS-stater som Vitryssland och Ukraina förutses i stigande utsträckning
bli delaktiga av det multilaterala samarbetet.
Sverige bör verka for att stärka sin närvaro i Centraleuropa. Det är av
avgörande betydelse att stödet till dessa länder fullföljs under fortlöpande
anpassning av insatserna till den utveckling som äger rum. Samtidigt far
klyftan mellan dessa länder och de nya republikerna inom OSS inte
vidgas så att nya politiska och ekonomiska motsättningar uppstår. Det
förtjänar att erinras om att Ukraina är ett land med ungefar samma yta
och invånarantal som Frankrike. Huvudstaden i Vitryssland, Minsk, ligger
på ungefär samma avstånd från Stockholm som Berlin.
Viktigt är att Sverige genom medlemskapet i EU fått ökade möjligheter
att medverka i samarbetet med dessa länder. Som tidigare nämnts, går en
betydande del av PHARE-programmets medel till Polen, Tjeckiska
republiken, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Flera av de
större OSS-statema far betydande bistånd genom TACIS-programmet. Det
gäller även de transkaukasiska och centralasiatiska republikerna, som
behandlas på samma sätt som övriga OSS-stater, fastän de räknas som
utvecklingsländer (s.k. DAC-länder). Sverige har till dessa länder gett
katastrofhjälp från anslaget för utvecklingsbistånd. Dessa länder inklusive
staterna i f.d. Jugoslavien samt Albanien ingår emellertid inte i Sveriges
bilaterala samarbetsprogram med Central- och Östeuropa.
Sverige skall aktivt medverka i EU:s samarbetsprogram i samtliga dessa
länder. Genom arbetet i EU kan de svenska myndigheter, företag och
organisationer som är aktörer i samarbetet med Central- och Östeuropa fa
ökade kunskaper om flera mottagarländer. Därmed förbättras också
möjligheterna att delta i PHARE- och TACIS-projekten.
Det faktum att det svenska samarbetet utanför närområdet koncentreras
till medverkan i olika multilaterala organs insatser utesluter inte enstaka
bilaterala åtaganden i regionen. Begränsade svenska samarbetsprojekt skall
kunna göras i flertalet länder i regionen. Inte minst då det gäller de länder
som har associationsavtal med Europeiska unionen är det angeläget att
kontakterna förstärks. Ett utökat expertutbyte på olika nivåer tillhör de
samarbetsinstrument som på ett konkret sätt bidrar till utveckling och
integration utan att medföra stora kostnader. I detta sammanhang förutses
folkrörelser och enskilda organisationer kunna spela en viktig roll.
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
Regeringens bedömning:
- Sverige skall ta aktiv del i EU:s omfattande samarbete med
Central- och Östeuropa och medverka till att det vidareutvecklas
och effektiviseras.
- Regeringen kommer att arbeta för att EU:s östsamarbetsprogram
ägnar ökad uppmärksamhet åt Östersjöregionen.
- Regeringen skall verka for att miljöfrågorna, det medborgerliga
inflytandet, jämställdheten och den sociala tryggheten beaktas i alla
relevanta sammanhang i EU:s östsamarbete.
- Regeringen skall genom information och kontaktverksamhet
skapa goda förutsättningar för att kunskaper och erfarenheter hos
svenska företag, myndigheter, institutioner och organisationer
kommer till användning i EU:s östsamarbetsprojekt.
Som medlem i Europeiska unionen från den 1 januari 1995 deltar Sverige
i dess omfattande samarbete med Central- och Östeuropa. Detta samarbete
är av skiftande slag och tar sig olika former, bl.a. politisk dialog,
handelsfrämjande åtgärder, ekonomiskt samarbete och investeringar samt
tekniskt bistånd. En betydande del av insatserna görs inom ramen för de
båda programmen PHARE (för Centraleuropa, inklusive de baltiska
staterna) och TACIS (för länderna inom Oberoende Staters Samvälde,
samt Mongoliet). För närvarande avsätts 1 miljard ecu (över 9 miljarder
kronor) per år för PHARE-programmet och ca 500 miljoner ecu (drygt 4,5
miljarder kronor) per år för TACIS. Båda programmen finansieras över
EU:s reguljära budget och utgör knappt 2 % av denna. Samma procentsats
har använts vid framräknandet av den andel av det svenska samarbetet
med Central- och Östeuropa som bör avsättas för att bekosta Sveriges
deltagande i EU:s östsamarbetsprogram. Under det förlängda budgetåret
1995/96 skall det svenska bidraget till detta samarbete utgöra 502,5
miljoner kronor (335 miljoner kronor, räknat på tolv månader).
Frågan om relationerna till länderna i Central- och Östeuropa har under
senare tid getts hög prioritet inom EU. Med flertalet PHARE-länder finns
redan associationsavtal med sikte på framtida medlemskap, med de
baltiska staterna håller liknande avtal på att förhandlas fram. Med ett antal
länder inom Oberoende Staters Samvälde har särskilda partnerskaps- och
samarbetsavtal slutits. Stödprogrammen har i stigande utsträckning
kommit att knyta an till respektive avtals syften och innehåll.
PHARE-programmet inleddes år 1989 som ett biståndsprogram för Polen
och Ungern (därav förkortningen: Pologne et Hongrie, Aide å la
Reconstruction Economique). Kretsen av programländer har successivt
utvidgats och omfattar idag elva länder (Albanien, Bulgarien, Estland,
82
Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckiska Prop. 1994/95:160
republiken och Ungern). Namnet PHARE har, trots utvidgningen,
behållits, eftersom det på franska har betydelsen fyrtom.
PHARE är avsett att stödja ekonomisk omstrukturering och
demokratisering i Central- och Östeuropa. Stödet lämnas i form av
gåvomedel för att finansiera reformprogram i de mottagande länderna.
Tonvikten ligger på genomförbarhetsstudier, aktionsplaner, rådgivning och
utbildning. I vissa fall kan bidrag lämnas till inköp av nödvändig
basutrustning, vilket främst skett inom jordbruks-, transport- och
hälsovårdssektorema. Medlen är också avsedda att stimulera inhemska och
utländska investeringar samt utveckling av den privata sektorn. En del av
den för varje mottagarland fastställda landramen (upp till 25 %) far
användas för att täcka egenfinansieringsandelen av investeringar, för vilka
länderna erhåller stöd från de internationella finansieringsinstitutionerna.
PHARE-medlen far däremot inte användas för långivning.
Hittills har PHARE-medlen i stor utsträckning gått till de
centraleuropeiska staterna. Polen har erhållit ca en fjärdedel av det
ackumulerade anslaget sedan programmet påbörjades. Andra stora
mottagare är Ungern, Rumänien (mera än 10 % vardera), Tjeckiska
republiken, Slovakien och Bulgarien. Stödet till de baltiska länderna har
varit av begränsad omfattning, men de förutses få större uppmärksamhet
under de närmaste åren. Bl.a. mot bakgrund av den förutsedda
utvidgningen med de nordiska länderna har EU under år 1994 arbetat på
en särskild Östersjöstrategi som även berör östsamarbetets utveckling i
regionen.
Insatser syftande till utveckling av det privata näringslivet utgör en
betydande del - nära en fjärdedel - av PHARE-samarbetet. Utbildning
och forskning, hälso- och sjukvård samt omstrukturering av jordbruket är
andra stora insatsområden. Miljö, inklusive kärnsäkerhet, har svarat för
knappt 10 % av det hittillsvarande PHARE-programmet. Andelen insatser
inom sektorn social utveckling och sysselsättning har uppgått till 6,5 %,
men insikten om behovet av förstärkta insatser inom dessa områden ökar.
En del av medlen avsätts för regionalt samarbete i områden där EU-
stater och PHARE-länder har gemensam land- eller havsgräns (cross
border cooperation). Vissa humanitära hjälpinsatser, inklusive
livsmedelshjälp, finansieras också av PHARE-medel. Ett särskilt kontor,
ECHO (European Community Humanitarian Office), samordnar dessa
insatser.
PHARE-programmet innefattar, utöver de landramsbaserade
programmen, vissa specialprogram. Många av dem riktar sig till särskilda
kategorier av aktörer. Ett exempel är det av Europa-parlamentet initierade,
av European Human Rights Foundation administrerade
demokratiprogrammet (gemensamt med TACIS), som bidrar till insatser
genom enskilda organisationer. Inom den sociala sektorn finns en
motsvarighet i LIEN-programmet. TEMPUS (Trans-European Mobility
Scheme for University Studies), men separata delprogram för PHARE och
TACIS, vilket syftar till att stärka högskoleutbildningen i de central- och
östeuropeiska länderna. Programmen administreras av European Training 83
Foundation (ETF) i Turin, vars huvudsyfte är att stödja och utveckla
yrkesutbildningarna i Central- och Östeuropa. Små och medelstora foretag Prop. 1994/95:160
inom EU som önskar etablera samarbete med företag i Central- och
Östeuropa kan erhålla både samfinansieringsstöd och bidrag till
genomförandestudier, utbildningsinsatser m.m. via JOPP (PHARE Joint
Venture Programme).
Ett program för tekniskt bistånd till dåvarande Sovjetunionen inrättades
år 1991 och kom sedan att fortsätta att gälla för de stater som ingick i
Oberoende Staters Samvälde (OSS) jämte Georgien och Mongoliet.
(Georgien anslöt sig senare till OSS.) Programmet erhöll då namnet
TACIS (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent
States). Det avser alltså Ryssland, Ukraina, Vitryssland, de
transkaukasiska republikerna Armenien, Azerbajdjan och Georgien samt
de centralasiatiska republikerna Kazakstan, Kirgisistan, Tadzjikistan,
Turkmenistan och Uzbekistan. Syftet med TACIS-programmet är att
hjälpa de berörda länderna att överbrygga sina ekonomiska och sociala
problem vid övergången till marknadsekonomi och demokrati. Liksom
PHARE-medlen lämnas TACIS-bidragen i form av icke-
återbetalningsskyldiga gåvor, avsedda att finansiera tekniskt stöd och
kunskapsöverföring. TACIS-programmet är, i högre grad än PHARE,
inriktat på större, sammanhållna insatser, ofta med regionala
tyngdpunktsförskjutningar från ett år till ett annat.
Ryssland får del av den största delen av TACIS-samarbetet med de
enskilda länderna (36 % av stödet under åren 1991-1993). En rad
regionala subprogram möjliggör dock differentiering av insatserna. Den
näst största posten i TACIS-budgeten (motsvarande nära 30 %) avser de
program som täcker flera OSS-stater.
Sektoriellt upptar kärnsäkerhet en stor andel av TACIS-insatsema (under
åren 1991-1993 nära 19 % eller 256 miljoner ecu). Omstrukturering av
statliga företag och utveckling av det privata näringslivet kommer på
andra plats (15 %). Stöd för administrativa reformer och till jordbrukets
omvandling svarar vardera för mera än 10 % av TACIS-budgeten.
Också TACIS innefattar vissa specialprogram, t.ex. "partnerskap"
mellan regioner, städer, institutioner och organisationer i EU-statema och
OSS-statema och Bistro-programmet för snabba finansieringsinsatser (via
EU:s delegation i Moskva) till smärre projekt. Vidare finns, som nämnts
i avsnittet om PHARE, flera för PHARE och TACIS gemensamma
program, avseende bl.a. demokratistöd, universitetssamarbete och sociala
insatser genom enskilda organisationer.
En annan viktig del av EU:s östsamarbete avser den utlåning som sker
från Europeiska investeringsbanken (EIB). Banken lånar ut till
infrastrukturella projekt, främst i telekommunikations-, energi- och
84
transportsektorerna. Ofta är dessa projekt knutna till s.k. transeuropeiska Prop. 1994/95:160
nätverk. Dessutom finansierar EIB industriprojekt, i synnerhet med
inriktning på små och medelstora foretag. Under perioden 1990-93 lånade
banken ut drygt 1,8 miljarder ecu (ca 17 miljarder kronor) till länder i
Centraleuropa. Bankens utlåning sker på marknadsvillkor. Ett nära
samarbete har utvecklats med kommissionen, vilket gör det möjligt i
många fall att kombinera lånefinansiering från EIB med bidrag från
PHARE till förstudier och annat tekniskt samarbete.
I maj 1994 fastställdes en ny ram för EIB:s utlåning till Centraleuropa
och till de tre baltiska statema. Ramen uppgår till 3 miljarder ecu (ca 27
miljarder kronor) för en treårsperiod. Beslutet är ett led i EU:s
ansträngningar att hjälpa länderna i fråga i integrationen med Västeuropa.
Banken har ännu inte engagerat sig i utlåning till OSS-länder.
För Sverige handlar det nu om att ta aktiv del i utformningen och
genomförandet av EU:s samarbete med Central- och Östeuropa. I fråga
om de övergripande målsättningarna råder stor överensstämmelse mellan
EU:s insatser och de svenska insatserna. Verksamheten inleddes samtidigt
och arbetsuppgifterna var desamma. Önskan att medverka till en
genomgripande integration mellan Europas stater är gemensam. Nu
förestår arbetet med att öppna Europeiska unionen för nya medlemmar.
På Europeiska Rådets möte i Essen i december 1994 antogs en samlad
Östeuropa-strategi, som innefattar en rad konkreta initiativ i syfte att
förbereda de associerade central- och östeuropeiska statema för ett
framtida medlemskap. Grunden utgörs av de associationsavtal som slutits
eller håller på att framförhandlas. En vitbok om de åtgärder
associationsländema behöver vidta för att delta i den inre marknaden är
under utarbetande och kommer att presenteras i juni 1995.1 enlighet med
de beslut som fattades vid Europeiska Rådets möte i Köpenhamn 1993,
deltar de länder med vilka associationsavtal ingåtts, i en "strukturerad
dialog" med EU, som bl.a. innefattar deltagande i möten i anslutning till
EU:s ministerrådsmöten. I förberedelsearbetet ingår även utvecklandet av
PHARE-programmet. Stöd till EU-anpassningen av lagstiftningen i
associationsländema och ökade insatser på infrastrukturområdet blir allt
viktigare. I tilläggsprotokoll till associationsavtalen ges PHARE-ländema
också möjlighet att delta i de reguljära EU-programmen på olika områden,
förutsatt att överenskommelse nås om finansieringen.
Sverige stöder EU:s utvidgning österut. EU måste anta den historiska
utmaningen och fördjupa sitt arbete för att sprida demokrati, välstånd och
stabilitet österut inom ramen för en hållbar utveckling. De central- och
östeuropeiska staternas väg till medlemskap måste underlättas genom en
mera öppen handelspolitik, en fördjupad och konkret säkerhets- och
utrikespolitisk dialog, i vilken även Ryssland och de övriga OSS-statema
måste engageras, samt stöd till att bygga upp och konsolidera
demokratiska och marknadsekonomiska strukturer. Den stabilitetspakt,
som Frankrike tagit initiativ till och som syftar till att samordna
ansträngningarna att lösa existerande eller möjliga motsättningar i Central- Prop. 1994/95:160
och Östeuropa, kan också komma att främja regionalt samarbete och
samförståndslösningar, inte minst på ett praktiskt plan.
När det gäller Sveriges närområde, arbetar Europeiska unionen på ett
särskilt Östersjöprogram. Sverige kommer att aktivt medverka till dess
utformning. Genom utvidgningen av EU med Sverige och Finland ökar
Östersjöregionens betydelse i dess förbindelser med Central- och
Östeuropa. De gemensamma intressen som sammanhänger med
belägenheten vid samma innanhav och det omfattande samarbete på olika
områden som denna intressegemenskap ställer i utsikt, skall stödjas, inte
minst genom att till fullo använda de instrument som EU:s
samarbetsprogram ställer till förfogande. Målet skall vara att utveckla
Östersjöområdet i vid bemärkelse till en på en gång stabil och dynamisk
del av Europa.
Sveriges aktiva engagemang i EU:s stödprogram förutsätter
representation i de organ som svarar för policy och praktisk handläggning
samt väl förberett deltagande i de möten där medlemmarna ges tillfälle att
påverka samarbetets innehåll och utformning. Huvudansvaret härför åvilar
regeringen. Sveriges representation i Bryssel förutsätts spela en
betydelsefull roll, då det gäller att följa mötesverksamheten i EU:s organ.
Då det gäller projektbedömning och den dagliga verksamheten bör den
kunskap och erfarenhet utnyttjas som kommer att finnas samlad i den nya
biståndsmyndigheten. De svenska utlandsmyndigheterna i EU:s
medlemsstater och i de central- och östeuropeiska länderna har viktiga
uppgifter i de löpande kontakterna med myndigheter och personer som är
knutna till EU:s östsamarbete.
Både EU och Sverige har hittills prioriterat kunskapsutveckling, medan
hårdvaruleveranser reserverats för projekt, där sådana utgör en nödvändig
förutsättning för eller framstår som en oundgänglig del av
kunskapsöverföringen. Det är samtidigt klart att tillgången på stora
finansiella resurser - sammanlagt ungefar femton gånger mera än det
belopp som står till det svenska biståndsprogrammets förfogande - gjort
det möjligt för EU att utveckla en annan metodik än den som använts i
det svenska bilaterala samarbetet. EU kan utforma sammanhållna program
och gå in i enskilda projekt av betydande omfattning. Stora belopp kan
avsättas under ett enda budgetår. I gengäld har man inte sällan valt
engångsinsatser, avsedda att ge en kraftig injektion som sedan far följas
upp av mottagarlandet eller andra givare.
Den multilaterala karaktären på EU-samarbetet innebär emellertid också
vissa problem. Beslutsprocessen är ofta utdragen vilket, trots
kommissionens ambitioner att påskynda arbetet, leder till fördröjningar.
I vissa fall har man kunnat inrätta snabbförfaranden för att stödja smärre
projekt, men det är annars uppenbart att EU-apparaten är mindre lämplig
för begränsade insatser som bör göras med minsta möjliga tidsutdräkt.
Det föreligger också vissa klara skillnader i fråga om prioriteringarna,
såväl geografiskt som sektoriellt. PHARE-programmet har ägnat de tidiga
reformländema i centrala Europa stor uppmärksamhet. Sverige har i sitt
bilaterala samarbete koncentrerat sig på närområdet, dvs. Östersjö- och 86
Barentsregionema. I Ryssland har EU tagit sig an bl.a. Ural och sydvästra
Ryssland, medan Sverige även här prioriterat den mest närbelägna delen Prop. 1994/95:160
(nordvästra Ryssland).
De sektoriella skillnaderna har delvis att göra med det historiska
förhållandet att EU-samarbetet redan från början hade en mycket stark
inriktning på stöd till den ekonomiska omvandlingen, framför allt
privatiseringen. Efter hand har målsättningen att underlätta ett framtida
EU-medlemskap gett stödet till PHARE-ländema en ny dimension. Som
nämnts i det föregående, har utbyggnad av infrastrukturen och hantering
av de sociala problemen i samhällsomvandlingens spår kommit att bli
viktiga inslag, men även i dessa fall är anknytningen till det ekonomiska
reformarbetet uppenbar.
I det svenska östbiståndet intog miljösamarbetet redan i det första
treårsprogrammet en framskjuten plats. Även stödet till reformeringen av
den offentliga förvaltningens olika grenar (rättsutvecklingsbistånd, bistånd
inom Finansdepartementets ansvarsområde, fastighetsregistrering m.m.)
har hela tiden haft en stark ställning i det svenska samarbetet med
Central- och Östeuropa. En social dimension av det ekonomiska
reformarbetet är, liksom arbetsmarknadsinsatser, områden där Sverige har
särskilda möjligheter. Även de erfarenheter av säkerhetsfrämjande insatser
som Sverige gjort genom suveränitetsstödet ger Sverige en förhållandevis
stark ställning som part i östsamarbetet.
Sveriges aktiva roll i EU:s samarbete med Central- och Östeuropa
motiveras givetvis främst av viljan att genom ytterligare en kanal - och
en mycket betydelsefull sådan - medverka till de central- och
östeuropeiska ländernas utveckling och därigenom till integrationen i
Europa. Uppgiften är att tillsammans med övriga medlemsstater i EU
vidareutveckla och effektivisera de samarbetsinstrument som finns, i syfte
att ge stödet till Central- och Östeuropa största möjliga pregnans och
genomslagskraft. Sverige kommer samtidigt att verka för att de kunskaper
och erfarenheter som vunnits i det bilaterala programmet, liksom de
intressen och värderingar som är vägledande för de fortsatta nationella
insatserna i Central- och Östeuropa, beaktas även i EU-samarbetet.
I vad avser de geografiska prioriteringarna, har Sverige intresse av att
verka för ett förstärkt EU-engagemang i Östersjöregionen. De baltiska
statema måste innefattas i de medlemskapsförberedande aktiviteterna, så
snart associationsavtalen med dem är klara. I Polen, där såväl EU som
Sverige är betydande samarbetsparter, möjliggör den gynnsamma
utvecklingen av reformpolitiken ett allt bredare spektrum av insatser med
inriktning på den framtida integrationen. Där illustreras emellertid även
behovet av att samordna såväl EU:s olika insatser sinsemellan som EU:s
och de enskilda givarländemas insatser. Sverige kommer att ägna
samordningsfrågorna betydande uppmärksamhet. I Östersjöregionen
aktualiseras även möjligheterna till samverkan mellan PHARE och
TACIS. Inte minst S:t Petersburgs- och Kaliningradområdenas geografiska
läge gör gemensamma insatser angelägna. Andra närbelägna områden,
såsom Barentsregionen och de ryska respektive vitryska områden som
gränsar till Estland, Lettland och Litauen, bör också uppmärksammas.
87
Särskilt intresse bör ägnas den utvidgning av EU:s gränsöverskridande Prop. 1994/95:160
regionala samarbete i Östersjöområdet som är under utveckling, bl.a. som
en följd av Sveriges och Finlands EU-medlemskap.
Sverige bör genom EU-samarbetet skaffa sig goda kunskaper om de
centraleuropeiska statema och aktivt medverka i insatserna i dessa länder.
Deras utveckling far den största betydelse i den fortsatta europeiska
integrationsprocessen. För bedömningen av Rysslands utveckling är det
av vikt att noggrant folja och bidra till de projekt som genomförs inom
TACIS-programmets ram i andra delar av landet än de som ingår i det
svenska närområdet.
Sverige har intresse av att i EU:s samarbetsprogram erinra om
betydelsen av en balanserad utveckling i Central- och Östeuropa.
Miljöaspekterna, det medborgerliga inflytandet, jämställdheten och den
sociala tryggheten är element som bör beaktas i alla relevanta
sammanhang.
För alla kategorier av program och projekt gäller att informationen till
potentiella aktörer måste fungera väl. Den erfarenhet av samarbete med
Central- och Östeuropa som byggts upp inom myndigheter, institutioner,
organisationer och företag skall tillvaratas och vidareutvecklas. Allmänt
informationsutbyte med näringslivet om EU:s östsamarbete kommer att
äga rum i det tidigare nämnda samrådsforum som regeringen avser
inbjuda till. För näringslivets möjligheter att delta i EU-projekten sker
bevakningen och informationsspridningen genom Exportrådet och
handelskontoren. En särskild uppgift åligger det i Utrikesdepartementet
upprättade projektexportsekreteriatet (PES). Information till folkrörelser
och enskilda organisationer, liksom till regionala och lokala organ, vilka
alla spelar en betydelsefull roll också i EU:s östsamarbete, kommer att
lämnas genom biståndsmyndigheten.
En annan väsentlig uppgift har att göra med förhållandet mellan
östsamarbetet genom EU och det återstående bilaterala samarbetet.
Den självklara utgångspunkten är att dubbelarbete skall undvikas. När
det står klart att en insats med fördel ges större omfattning -
resursmässigt, geografiskt eller sektoriellt - bör EU ha ett övergripande
ansvar. Exempel på projekt av detta slag återfinns inom områdena
miljövård och infrastrukturutveckling. Likaså bör samordning genom EU-
programmen vara en fördel då det gäller sådana utbildnings- och
rådgivningsinsatser, där det är önskvärt att de verkar i samma riktning.
Risken är annars att mottagarlandet får ta del av kunskaper och
erfarenheter som är sinsemellan svårförenliga. Insatsområden, där sådana
överväganden är centrala, är exempelvis rättsutveckling och
standardisering.
De bilaterala svenska insatser som anses önskvärda inom
programområden, som omfattas av EU:s östsamarbete, bör i första hand
inriktas på delsektorer eller länder där svenska kunskaper och
erfareneheter är särskilt relevanta. I en del fall bör sådana insatser kunna
fungera som katalysatorer for projekt genom EU:s program. I andra fall
kan Sverige vara vägröjare. Inom demokratiområdet gäller detta
exempelvis offentlighetsfrågoma. De baltiska statema, där Sverige och de 88
övriga nordiska länderna redan har omfattande verksamhet, är ett exempel
på specifik landinriktning. Det ligger nära till hands att Sverige - i Prop. 1994/95:160
tillämpliga fall i samverkan med de andra nordiska länderna - åtar sig att
inom ramen för sådana EU-program som täcker hela eller stora delar av
Central- och Östeuropa, svara för insatserna i Baltikum. En
arbetsfördelning av liknande slag tillämpas redan i andra sammanhang,
exempelvis i det internationellt koordinerade kämsäkerhetssamarbetet i
Central- och Östeuropa - Sverige har där tagit på sig huvudansvaret för
insatserna vid den litauiska anläggningen Ignalina. I Polen, där såväl EU
som Sverige är starkt representerade, ter det sig mera naturligt att ge
svenska insatser en sektorsprofil, t.ex. inom en del av ett gemensamt
miljöprogram där svenska kunskaper och erfarenheter ter sig särskilt
relevanta. Sverige skall, som tidigare nämnts, också spela en aktiv roll i
strävan att effektivisera instrumenten och förenkla handläggningsrutinema
i EU-programmen.
Vid sidan av de bilaterala insatser som kan bli aktuella som
förstärkningar av och komplement till EU-samarbetet, finns områden inom
vilka det såväl i Sverige som i samarbetslandet finns ett starkt intresse av
fortsatt bilateral aktivitet. Inom flera sektorer har svenska insatser fatt en
sådan omfattning att det, inte minst mot bakgrund av vad som sagts ovan
om önskvärdheten av att undvika stora olikheter i rådgivning och
utbildning, är angeläget att de fortsätter och vidareutvecklas. Ett exempel
härpå är fastighetsregistrering, ett insatsområde av stor betydelse som
förutsättning för privatisering och utbyggnad av små och medelstora
företag. Ryska myndigheter har medvetet valt den svenska modellen och
avstått från att utnyttja expertis från vissa andra länder. Att identifiera
sådana sektorer, inom vilka det svenska bilaterala östsamarbetet
fortsättningsvis skall koncentreras, blir en viktig deluppgift i det
analysarbete som den nya biståndsmyndigheten skall utföra.
89
Prop. 1994/95:160
Regeringens bedömning: Det regionala samarbetet kommer att bli
alltmer betydelsefullt. Regeringen kommer att påverka samarbetet
genom att:
- bidra till gränsöverskridande regionalt samarbete genom EU,
- främja det regionala samarbetet inom Östersjörådet särskilt under
det år Sverige är ordförande i Östersjörådet,
- stödja genomförandet av Barentsprogrammet,
- påverka nordiska närområdesaktiviteter.
Regionalt samarbete har blivit en väsentlig del av det multilaterala
samarbetet med Central- och Östeuropa. I vissa fall, såsom i Östersjö-
regionen, har samverkan mellan länderna eller enskilda regioner i länderna
kunnat bygga på en redan existerande intressegemenskap. Gemensamma
nordiska initiativ har spelat en betydande roll och det nordiska samarbetet
förutsätts även framöver vara en viktig katalysator för regional samverkan.
Det är också Europeiska unionens strävan att stärka relationerna mellan
regionerna och att utveckla ett samarbete som engagerar flera länder i
projekten. Inom ramen för EU:s regionalpolitiska verksamhet finns sär-
skilda strukturprogram som syftar till ökade kontakter mellan regioner och
enskilda kommuner. Dessa kan numera även utnyttjas för samarbete med
Central- och Östeuropa. Ett initiativ med mera direkt anknytning till
samarbetet med de central- och östeuropeiska länderna är det i det
följande nämnda gränsöverskridande regionala samarbete (cross border
cooperation, CBC), för vilket en särskild del av PHARE-programmet har
avsatts. EU-kommissionen har framlagt ett förslag om gränsöverskridande
samarbete i Östersjöområdet, till vars vidare utformning Sverige kommer
att aktivt bidra. Avsikten är att genom samfinansiering medverka till att
samordna sådana insatser från enskilda givarländer till olika PHARE-
länder som är av gemensamt intresse, framför allt inom sektorerna miljö,
transporter och regional utveckling.
En annan form av regionalt samarbete är den Östersjökonferens om
organiserad brottslighet som ägt rum. Konferensen har utmynnat i ett
förslag om ett system med nationella kontaktpunkter i Östersjöländerna.
Även i främjandet av det regionala samarbetet har FN en viktig roll att
spela. I ett Europa som präglas av ekonomiskt starka regioner
samarbetsorgan är det angeläget att FN-organens roll noga definieras.
FN:s olika organ bör härvid också internt samordna sina insatser i
Central- och Östeuropa för att därmed undvika fragmentisering och
konkurrens mellan FN-organen. UNDP bör stå för samordningen mellan
FN-organen på landnivå.
90
Östersjörådet
Östersjörådet bildades på tysk-danskt initiativ i mars 1992 vid en
utrikesministerkonferens i Köpenhamn for att främja och fördjupa
Östersjösamarbetet. Medlemmar i rådet är Danmark, Norge, Sverige,
Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. EG-
kommissionen har också en representant i rådet.
Östersjörådet, som har blivit ett forum för regionala samarbetsfrågor
sammanträder på utrikesministemivå en gång per år under roterande
ordförandeskap. I maj månad 1994 övergick ordförandeskapet från Estland
till Polen. Sverige övertar ordförandeskapet efter Polen i maj 1995. Mellan
ministermötena sammanträder en ämbetsmannakommitté.
Östersjörådet har bildat följande arbetsgrupper:
- kärnsäkerhet,
- demokrati,
- ekonomiskt samarbete.
Östersjörådet är inget operativt organ med egen budget. Östersjörådet
har initierat inrättandet av en fakultet för högre utbildning (Euro-faculty).
Sveriges bidrag utgörs av upprättandet av en handelshögskola i Riga.
Vidare har Östersjörådet inrättat en befattning som kommissarie för
demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inbegripet
rättigheterna för personer som tillhör minoriteter. Kostnaderna för nämnda
insatser finansieras via anslag för östsamarbetet.
Andra frågor som regelbundet diskuteras är energi, miljö, kärnsäkerhet,
turism och gränspassageproblem. Det ekonomiska samarbetet har fatt en
alltmer framskjuten plats. Genom att finna regionala lösningar vad gäller
infrastruktur för kommunikationer och energi kan billigare och rationellare
insatser utvecklas.
Öster sjövisionen
Sverige initierade 1992 ett samarbete mellan länderna runt Östersjön med
syfte att utveckla ett långsiktigt hushållsperspektiv i hanteringen av
markanvändningsfrågor, ett närmare samarbete och en starkare identitet
i Östersjöregionen. Som ett första led i arbetet har en rapport utarbetats,
"Visions and strategies around the Baltic Sea 2010", med en
lägesbeskrivning och första förslag till åtgärder. Initiativet har av EU
uppmärksammats såsom en framgångsrik arbetsform för
gränsöverskridande samarbete. Vid planministermötet i Tallinn i december
1994 beslutades att tillsätta en "Committee on spatial development in the
Baltic Sea region" (CSD/BSR) med uppgift att föra arbetet vidare i
samordning med det arbete som bedrivs inom andra regionala
organisationer, särskilt Östersjörådet och EU. Regeringen bedömer att
kommitténs arbete ger ett värdefullt bidrag till arbetet med att bredda
underlaget för utvecklingsinsatser och samarbete i området och främjar
integrationen med EU. Sverige deltar aktivt i kommitténs arbete.
Prop. 1994/95:160
91
Östersjöinstitutet Prop. 1994/95:160
Östersjöinstitutet i Karlskrona är en från centrala myndigheterna fristående
institution med uppgift att vara en mötesplats för aktörer på olika nivåer
inom Östersjösamarbetet och själv medverka vid nätverksbyggande och
informationsspridning kring detta samarbete. Regeringen har bidragit till
verksamheten genom en till institutet knuten tjänsteman i
Utrikesdepartementet. Östersjöinstitutet överväger f.n. sina framtida
verksamhets- och finansieringsformer. Resultatet av dessa överväganden
kommer att läggas till grund för regeringens ställningstagande om fortsatt
stöd till Östersjöinstitutet.
Sedan 1000-talet har ett utbyte ägt rum mellan det som idag är de
nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och västra Ryssland, ett
naturligt samarbete på grund av likartade klimat- och miljöförhållanden.
Ett mer formaliserat samarbete mellan de nordiska länderna utvecklades
i samband med bildandet av Nordkalottkommittén. Efter det att en viss
samordning av det bilaterala samarbetet med Murmansk oblast (län) i
Ryssland inletts inom ramen för Nordkalottkommittén i början av 1990-
talet utvidgades nordkalottsamarbetet 1992 till att delvis också omfatta
Murmansk och Archangelsk oblast. Efter ett gemensamt beredningsarbete
mellan central och regional nivå bildades Barentsregionen.
Vid ett utrikesministermöte i Kirkenes den 11 januari 1993
undertecknade de fem nordiska länderna, Ryssland och EG-kommissionen
en deklaration om samarbetet i vad som kommit att kallas den
euroarktiska Barentsregionen.
I deklarationen anges följande samarbetsområden: miljö, ekonomiskt
samarbete, tekniskt-vetenskapligt samarbete, regional infrastruktur,
urbefolkningar, mänskliga och kulturella förbindelser samt turism.
Med deklarationen bildades det euroarktiska Barentsrådet. Rådet skall
normalt mötas en gång om året på utrikesministemivå. Rådsmöten kan
även hållas av andra fackministrar och på ämbetsmannanivå.
Samtidigt bildades ett regionalt Barentsråd - "Regionrådet" - bestående
av styresmännen i regionens län dvs. de tre länen i Norge, Finnmark
fylkeskommune, Nordland fylkeskommune och Troms fylkeskommune,
i Sverige Norrbottens län, i Finland Lapplands län och i Ryssland
Murmansk oblast, Archangelsk oblast och republiken Karelen. En
representant för urbefolkningarna ingår även i Regionrådet.
Ordförandeskapet för Barentsrådet innehas av Finland och
ordförandeskapet för Regionrådet övertogs i januari månad 1995 av
Norrbotten efter Finnmarks fylke.
Regionrådet för Barentssamarbetet beslöt den 27 juni 1994 i Rovaniemi
i Finland att anta ett Barentsprogram till en kostnad av 151 miljoner
norska kronor för tidsperioden 1994-1999. Programmet omfattar 74 projekt
och är utarbetat av 10 arbetsgrupper med representanter för berörda
länder. Regionrådet har ingen gemensam budget för Barentssamarbetet.
92
Finansieringen av aktuella projekt sker olika i de nordiska länderna. I Prop. 1994/95:160
Sverige finansieras projekten via medel anvisade under littera
G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Projektmedel far därför sökas
hos behörig myndighet enligt de riktlinjer som fattats av regering och
riksdag. Länsstyrelsen har förslagit att de far disponera vissa anvisade
medel för mindre projekt och för förstudier.
Regeringen finner Barentssamarbetet angeläget. Förutom att regeringen
ser positivt på insatser för den ryska delen i Barentsregionen kommer
Sverige genom medlemskapet i EU få möjlighet att påverka inriktningen
av insatserna till nordvästra Ryssland. Ansökningar om projektmedel
kommer att underlättas genom att en ny myndighet för biståndsinsatser
avses att inrättas från och med den 1 juli.
Inom ramen för Nordiska ministerrådets (NMR) aktiviteter har ett särskilt
samarbetsprogram utarbetats för länderna i Central- och Östeuropa med
fokus på de baltiska statema, Polen och Ryssland. Samarbetsministrama
beslöt vid sitt möte i Nuuk på Grönland den 27-28 juni 1994 att godkänna
ett förslag till arbetsprogram för Nordens närområden 1995 omfattande en
budget på 50 miljoner danska kronor. Av Sveriges bidrag för år 1995 har
13 750 000 kronor finansierats via anslag för östsamarbetet.
Det nya närområdesprogrammet innebär - förutom fortsättning av
aktiviteterna i Baltikum - en generell utökning av närområdesaktivitetema
till nordvästra Ryssland avseende bl.a. utbytes- och stipendieprogram och
upprättandet av ett informationskontor i S:t Petersburg.
93
I proposition 1994/95:100 bil. 4 har regeringen föreslagit riksdagen att i
avvakten på en särskild proposition i ämnet beräkna anslag för samarbetet
med Central- och Östeuropa. Regeringen tar nu upp dessa anslagsfrågor.
Ett program avseende samarbete med Central- och Östeuropa beräknas
uppgå till totalt 4 010 300 000 kr för budgetåren 1995/96-1998.
Kostnaden uppgår till 1 718 700 000 kr för bugetåret 1995/96 och
1 145 800 000 kr vardera för budgetåren 1997 och 1998.
Som en följd av Sveriges medlemskap i EU kommer vissa insatser att
kanaliseras via EU. Från anslagsbeloppet för budgetåret 1995/96 har
därför avdragits 502 500 000 kr för avgift till EU.
Under littera G. Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
föreslår regeringen att 1 216 200 000 kr anvisas för budgetåret 1995/96
(18 månader). Detta motsvarar på en 12-månaders period 810 800 000 kr.
Detta belopp består på en tolvmånadersperiod av 1 000 000 000 kr minus
avdrag för EU-medlemskap med 335 000 000 kr och ökat med
145 800 000 kr som under innevarande budgetår finns anvisade på ett
anslag under fjortonde huvudtiteln anslaget A 8. Miljöinsatser i
Östersjöregionen.
En del av insatserna som finansierats inom anslaget är av flerårig
karaktär. Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen
att inom ramen för ett fortsatt samarbetsprogram för Central- och
Östeuropa fa göra utfästelser under budgetåret 1995/96 om högst
1 621 600 000 kr utöver anslagna medel för budgetåret 1995/96.
Som en följd av de förslag som regeringen lämnat i denna proposition
förordas att medel för samarbetet med Central- och Östeuropa för
budgetåret 1995/96 ställs till regeringens förfogande över följande anslag.
Prop. 1994/95:160
94
G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa
genom Den nya myndigheten
varav
1. Tekniskt samarbete och
kapacitetsutveckling
2. Näringslivsutveckling
3. Stöd genom enskilda organisationer
4. Miljö
5. Kärnsäkerhet och strålskydd
G 2. Samarbete med Central- och Östeuropa
genom Svenska institutet
G 3. Övriga bidrag till samarbete med
Central- och Östeuropa
varav
1. Säkerhetsfrämjande insatser
2. Multilateralt stöd
3 Till regeringens disposition
G 4. Avsättning för förlustrisker vad avser
garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier
G 5. Täckande av eventuella förluster i
anledning av statliga garantier till
länder i Central- och Östeuropa
312 750 000 kr
75 000 000 lo-
SS 000 000 kr
169 250 000 kr
83 000 000 kr
100 000 000 kr
135 000 000 kr
133 199 000 kr
725 000 000 kr
75 000 000 kr
368 199 000 kr
48 000 000 kr
1 000 kr
Prop. 1994/95:160
Summa littera G
1 216 200 000 kr
G I. Samarbete med Central- och Östeuropa genom Den nya
myndigheten
Nytt anslag (förslag) 725 000 000 kr
varav 483 000 000 kr beräknat för juli 1995 - juni 1996
Över detta anslag beräknar regeringen medel till följande ändamål:
bilateralt samarbete i Central- och Östeuropa avseende
- tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling,
- näringslivsstöd,
- stöd genom enskilda organisationer,
- miljö,
- kärnsäkerhet och strålskydd.
För budgetåret 1994/95 finns följande anslag och anslagsposter uppförda
på statsbudgeten för dessa ändamål nämligen
95
Tredje huvudtiteln
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
1. Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS) 233 000 000 kr
2. Styrelsen for internationell utveckling (SIDA) 47 000 000 kr
3. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP) 50 000 000 kr
4. Kärnsäkerhet m.m. 30 000 000 kr
Fjortonde huvudtiteln
A 8. Miljöinsatser i Östersjöregionen (delvis
inkluderande vissa åtgärder för
kärnsäkerhet och strålskydd)
145 800 000 kr
Ovan nämnda anslag förs samman till ett nytt anslag. Utgående
reservationer under tredje huvudtiteln för budgetåret 1994/95 för ovan
angivna anslag far föras över till det nya anslaget.
Såsom redovisats i regeringens proposition 1994/95:100 bil. 4 har
regeringen beslutat föreslå en sammanslagning av myndigheterna BITS,
SWEDECORP, SIDA och SAREC till en ny sammanhållen
biståndsmyndighet. Den nya myndighetens verksamhet avses inkludera
också samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Beslutet om
inrättande av en ny biståndsmyndighet är av stor betydelse för det svenska
samarbetet med Central- och Östeuropa. Ett samlat ansvar på verksnivå
för merparten av de svenska biståndsinsatserna kommer att innebära bättre
samordning, klarare roller, högre effektivitet och tydlighet i samarbetet,
något som också efterlysts i översynen av samarbetet.
Samarbetet med Central- och Östeuropa har speciell karaktär.
Samarbetsländema har strukturella problem som sammanfaller med många
andra av Sveriges samarbetsländer. Samtidigt rör det sig om länder med
en hög utvecklingsnivå. Det faktum att samarbetet rör grannländer ger det
också en särprägel, där det ömsesidiga intresset är ett påtagligt inslag.
För att hålla samman och maximera kompetensen i östbiståndet bör det
organisatoriskt ha en särställning i den nya myndigheten. Såväl
landkompetens som ämnes- och sakområdeskompetens skall återfinnas i
en särskild avdelning för samarbete med Central- och Östeuropa.
Avdelningen skall tillförsäkras god analytisk och operationell kapacitet.
Avdelningen bör utgöra en naturlig kontaktpunkt för samarbetsländema
vad gäller merparten av de svenska biståndsinsatserna i Central- och
Östeuropa.
Den nya myndigheten skall i sin verksamhet ge prioritet åt Sveriges
närområde. Detta är Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Detta
utesluter emellertid inte att den nya myndigheten i enlighet med vad som
ovan angetts kan göra särskilt motiverade, enstaka insatser också i länder
utanför närområdet. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ges
Ukraina och Vitryssland.
Den nya myndigheten kommer att förfoga över alla instrument som
BITS, SWEDECORP och SIDA använt i östsamarbetet.
Prop. 1994/95:160
96
Den nya myndigheten skall genomfora insatser på de områden som av Prop. 1994/95:160
regeringen i denna proposition angivits som huvudmål for samarbetet
samt i övrigt följa de riktlinjer som angetts ovan. Myndigheten skall
planera för insatser på motsvarande nivå under budgetåren 1997 och 1998,
dvs. totalt ca 1,7 miljarder kronor för de tre budgetåren.
Regeringen avser att under det treåriga programmets varaktighet
noggrant beakta och följa samhällsutvecklingen i samarbetsländema. Ett
fördjupat analysarbete inleds. Härigenom kan samarbetets inriktning och
innehåll anpassas och göras mer ändamålsenligt. Det är samtidigt viktigt
att väl dokumenterade behov av långsiktiga insatser tillgodoses. Den
närmare inriktningen kommer därför att baseras på riktlinjer som
regeringen kommer att utarbeta för samarbetet med de prioriterade
länderna. Dessa skall av den nya biståndsmyndigheten vidareutvecklas
med konkreta landprofiler och operativa mål för i första hand de
prioriterade länderna.
Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling samt näringslivsstöd
Under dessa anslagsposter finansieras verksamheter som hittills
finansierats från skilda anslag för BITS och SWEDECORP. Deras
verksamhet har formellt och innehållsmässigt betydande likheter och
kommer i den nya myndigheten att ingå i den särskilda avdelningen för
samarbete med Central- och Östeuropa. Den framtida utformningen av
verksamheten inom den nya myndigheten bör ta till vara nya
samordningsmöj li gheter.
Tekniskt samarbete och kapacitetsutveckling
BITS redovisar i sin anslagsframställning för planerade insatser om 400
miljoner kronor till stöd för omvandlingsprocessen i Central- och
Östeuropa. Erfarenheterna från hittillsvarande samarbete och utvecklingen
i regionen har inneburit att det av BITS lämnade stödet utgör en
integrerad del av större program. I högre grad genomförs långsiktiga och
större insatser för att utveckla och införa system och arbetsmetoder inom
skilda organisationer, ofta i direkt anslutning till mer omfattande program
eller investeringar.
BITS pekar i medelsframställningen på vikten av att särskilda medel
anvisas för påfyllnad av konsultfondema i Världsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken. Dessa fonder har enligt BITS visat sig vara
ändamålsenliga och verkningsfulla.
BITS föreslår att en sakfinansierad tjänst inrättas vid EU för PHARE-
programmet för en period om högst 3 år. Tjänsten skulle kunna utnyttjas
för vissa andra ändamål, bl.a. med avseende på TACIS-programmet samt
underlätta samordningen i regionen mellan det bilaterala östsamarbetet
och EU:s verksamhet. Den årliga kostnaden för tjänsten beräknas till ca
1 miljoner kronor för en utsänd senior handläggare.
7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
Beträffande kursverksamheten anför BITS att det stora intresse som Prop. 1994/95:160
visats för denna talar för att medel också för 1995/96 ställs till förfogande
för ändamålet.
Regeringen anser det viktigt att det tekniska samarbetet och
kapacitetsutvecklingen fortsätter med god kvalitet och förutser att gjorda
erfarenheter gör det möjligt att i framtiden integrera projekten i större
program och koncentrera dem till mer långsiktiga insatser.
Regeringen beräknar att 312 750 000 kr bör användas för tekniskt
samarbete och kapacitetsutveckling för budgetåret 1995/96. Beloppet
inkluderar även nödvändiga avsättningar för påfyllnad av konsultfondema,
vilka far beslutas av den nya myndigheten. Av beloppet avses 18 000 000
kr att användas för administrativ verksamhet avseende insatser inom
Central- och Österupa.
Regeringen avser återkomma med riktlinjer avseende tjänster vid EU för
den nya myndigheten.
Näringslivsstöd
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har
inkommit med en fördjupad anslagsframställning för perioden
1995/96-1998. SWEDECORP:s verksamhet skall bidra till att främja
framväxten av en fungerande marknadsekonomi. Den huvudsakliga
målgruppen är små- och medelstora företag samt institutioner som främjar
deras intressen. Verksamheten är indelad i tre grenar:
kompetensutveckling, affärsutveckling och kapitalförsörjning. Alla
grenarna är väl lämpade för regionen.
Miljön där SWEDECORP verkar karaktäriseras av att det saknas
fungerande nätverk och privata näringslivsorganisationer. Det har därför
tagit tid att fastställa behoven avseende kompetensutveckling.
SWEDECORP har också gjort erfarenheten att det kan vara svårt att finna
lämpliga organisationer i Sverige för kompetensutveckling på
institutionsnivå. SWEDECORP anser att otydliga gränser mellan olika
biståndsmyndigheter har skapat problem när det gäller att bygga upp och
överföra kompetens på institutionsnivå.
Inom området affärsutveckling har initiativet till projekt hittills i
allmänhet kommit från företag och organisationer i Sverige, vilka visat ett
stort, spontant intresse för S WEDECORP:s verksamhet och för långsiktigt
företagssamarbete.
SWEDECORP förutser att med erhållna erfarenheter och kunskaper i
kombination med en utveckling av näringslivet i regionen dess roll som
kontaktförmedlare och nätverksbyggare kommer att öka. Projekten
förutses då i större omfattning komma att baseras på de lokala företagens
och institutionernas kompetens- och utvecklingsbehov. Vad avser området
kapitalförsörjning noterar SWEDECORP att detta är en sektor i stort
behov av stödinsatser som är både kapital- och personalkrävande.
SWEDECORP gör bedömningen att dess verksamhet bör expandera i
Lettland, Litauen och det ryska närområdet. Stödet till Estland bedöms
kunna trappas ned successivt. 98
För den framtida verksamheten föreslår SWEDECORP att verksamheten Prop. 1994/95:160
i Central- och Östeuropa fördelas på kompetensutveckling 30 %,
affärsutveckling 40 % och kapitalförsöijning 30 %.
SWEDECORP hemställer att regeringen fastställer myndighetens förslag
till verksamhetsfördelning och inriktning på det näringslivsstödet till
Central- och Östeuropa.
För budgetåret 1995/96 föreslår SWEDECORP att 100 miljoner kronor
anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Vidare begär
myndigheten att få göra åtaganden som tillsammans med tidigare
utfästelser motsvarar ingående reservation samt två gånger det belopp som
ställts till förfogande. SWEDECORP föreslår ett ramanslag för
verksamhet och förvaltning i Central- och Östeuropa.
I enlighet med SWEDECORP:s bedömning bör en helhetsanalys av
mottagarlandets utveckling och behov ligga till grund också för
näringslivsstödets utformning. En viktig uppgift för samarbetet med
Central- och Östeuropa inom ramen för den nya myndigheten är att
utnyttja näringslivets stora intresse för långsiktigt näringslivssamarbete i
regionen. Särskilda ansträngningar bör göras för att bidra till att säkra
tillgången på kapital och förbättra villkoren för produktiv verksamhet i
regionen. Den nya organisationen av biståndsadministrationen kommer att
underlätta en helhetssyn på näringslivsstödet, där insatser på mikronivån
kan kompletteras med institutions- och förvaltningsstöd.
Regeringens avsikt är att den nya biståndsmyndigheten skall, vad
beträffar näringslivsstöd arbeta enligt de mål och övriga riktlinjer som
angivits i denna proposition.
Regeringen beräknar att 75 000 000 kr bör användas för näringslivsstöd
för budgetåret 1995/96.
Stöd genom enskilda organisationer
Den nya myndigheten skall överta den hantering som tidigare skötts av
SIDA.
SIDA har för samarbetet i Central- och Östeuropa träffat ramavtal med
Naturskyddsföreningen, LRF, LO/TCO, Olof Palmes Internationella
Centrum, Rädda Barnen och Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté.
Övriga organisationer som exempelvis kvinno- och ungdoms-
organisationer, kooperationen och nykterhetsrörelsen har projektavtal.
Kretsen av ramorganisationer förutses vidgas varigenom effektiviteten i
stödet förväntas öka.
Det är SIDA:s bedömning att engagemanget hos enskilda organisationer
för Central- och Östeuropa är fortsatt stort och att allt fler organisationer
övergår till ökad långsiktighet i stödet.
För att förenkla för de många organisationer som är verksamma både
i Central- och Östeuropa och i u-länder anser SIDA att likartade regler
bör eftersträvas när det gäller de båda anslagen. Således bör utrymme
finnas inom de medel som anslås även för information, täckning av
administration, erfarenhetsutbyte och utvärderingar.
99
Mot bakgrunden av att intresset för samarbete med organisationer i Prop. 1994/95:160
Central- och Östeuropa är fortsatt stort och mot bakgrunden av avsikten
att utvidga ramsamarbetet föreslår SIDA att anslaget för budgetåret
1995/96 uppgår till 95 miljoner kronor.
Regeringen anser att samarbetet genom enskilda organisationer spelar
en mycket viktig roll i samarbetet med Central- och Östeuropa. Kontakter
och stöd genom folkrörelser och enskilda organisationer utgör ett av de
allra viktigaste instrumenten för att stödja den framväxande demokratin
i samarbetsländema. Regeringen beräknar att 85 000 000 kr bör användas
för stöd genom enskilda organisationer för budgetåret 1995/96.
Miljö
Såsom tidigare har framgått i denna proposition anser regeringen att
miljöinsatser är av central betydelse i stödet till Central- och Östeuropa.
Av särskilt intresse är en väl avvägd politik för miljöstödet i
Östersjöområdet - inom ramen för Östersjöprogrammet och i
Barentsrådet.
Regeringen anser att 169 250 000 kr bör användas för milljöinsatser för
budgetåret 1995/96, varav 13 500 000 kr beräknas anvisas till Statens
naturvårdsverk för kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd. Övriga
medel bör i huvudsak användas för investeringar inom åtgärdsprogrammet
för Östersjön.
Kärnsäkerhet och strålskydd
Statens kämkraftinspektion (SKI) anger i sin anslagsframställan att
samarbetet är inriktat på områdena myndighetssamarbete i form av
uppbyggnad av den litauiska säkerhetsmyndigheten VATESI,
industrisamarbete i form av uppbyggnad av Ignalinas egna resurser och
kompetens på materialkontroll genom överföring av modem utrustning,
kunskaper och erfarenheter samt tekniska förbättringar innefattande
leverans av underlag och utrustning för systemförbättringar.
Det internationella samarbetet kring säkerheten vid reaktorerna i
Ignalina är mycket omfattande. Samordning av insatser från olika håll är
helt nödvändig för att ett effektivt stöd till uppbyggnad av säkerheten
skall kunna ske. Samarbetet bedrivs vid sidan av det bilaterala genom EU,
G 24, IAEA och EBRD. SKI förutsätter att arbetet kan fortgå i oförändrad
omfattning varigenom samordningen säkerställs framdeles.
För budgetåret 1995/96 anger SKI ett medelsbehov på 66,6 miljoner
kronor för att fortsätta det pågående arbetet med säkerhetsförbättringar.
Härvidlag har hänsyn tagits till EBRD.s kämsäkerhetsfond (Nuclear
Safety Account, NSA) och övriga internationella och nationella projekt
som pågår eller är planerade. För innevarande budgetår har SKI erhållit
38,5 miljoner kronor.
Regeringen anser det viktigt att samarbetet kan bedrivas på ungefär
samma nivå och beräknar att SKI skall erhålla 55 miljoner kronor för jqq
dessa kämsäkerhetsinsatser för budgetåret 1995/96.
Utöver insatser som genomfors av SKI har regeringen for budgetåret Prop. 1994/95:160
1995/96 beräknat ett behov av ytterligare bidrag till EBRD:s
kämsäkerhetsfond. För ändamålet har reserverats högst 45 miljoner
kronor.
SKI genomfor ett särskilt stödprogram för kontroll av kärnämne i
Oberoende Staters Samvälde (OSS) och Baltikum. Sådan kontroll har
särskild betydelse for att förhindra spridning av kärnvapen och
kämvapenteknologi. Åtgärdsprogrammet for kämämneskontroll omfattar
idag insatser i Kazakstan, Ukraina, Litauen och Vitryssland, vilka med
IAEA inlett diskussioner om kontrollavtal enligt icke-spridningsfordraget.
Länderna har ett behov av fungerande kontrollsystem så att deras
åtaganden gentemot IAEA kan uppfyllas. SKLs stödinsatser syftar till att
hjälpa länderna etablera erforderliga kontrollsystem for kärnämne,
genomfora acceptabel nivå på fysiskt skydd och export/importkontroll av
kärnämne, material och kärnteknisk utrustning, dvs. de element som ingår
i icke-spridningsregimen. Insatserna samordnas med andra givare genom
IAEA.
SKI anfor i sin anslagsframställan att den internationella koordinationen
förutsätter en fortsatt svensk medverkan om nuvarande mål skall uppnås.
Sveriges medlemskap i EU innebär att ytterligare samordning krävs, även
om gemensamma EU-insatser kommer att bli mycket begränsade.
För budgetåret 1995/96 begär SKI for kämämneskontroll 12,5 miljoner
kronor. För innevarande budgetår har for ändamålet anvisats 5 miljoner
kronor.
Regeringen anser det angeläget att programmet for kämämneskontroll
under budgetåret 1995/96 kan hållas på en hög nivå och beräknar att SKI
skall erhålla 10 miljoner kronor för ändamålet.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) inledde budgetåret 1991/92 projekt
Strålskydd Öst. Projektet finansierades till en böljan med medel från
Utrikesdepartementet. Sedan 1993/94 har medlen anslagits över
Miljödepartementets anslag. Projektet syftar till att göra insater for att på
lång sikt förbättra strålskyddet och utveckla säkerhetstänkandet i
samarbetsländema och att göra akuta strålskyddsinsatser. Insatserna består
av myndighetsuppbyggnad, beredskap, arbetarskydd, utsläpp vid
kärnkrafts- och forskningsreaktorer, instrumentering, avveckling, avfall
och omgivningskontroll. Även Statens räddingsverk, Arbetarskydds-
styrelsen rn.fl. myndigheter medverkar i projektet. Samarbetet innefattar
främst de baltiska statema och Ryssland. Insatser görs också i Polen,
Ukraina, Vitryssland och Ungem.
SSI bedömer kvaliteten på det utförda arbetet som god och noterar att
samarbetsländema visar ett stort intresse for fortsatt samarbete med SSL
SSI har i sin anslagsframställan äskat 30 miljoner kronor for budgetåret
1995/96. För innevarande budgetår har for ändamålet anvisats 12 miljoner
kronor.
Regeringen anser att framförallt stödet till myndighetsuppbyggnad på
strålskyddsområdet och det kämenergirelaterade strålskyddet är mycket
angeläget och beräknar att SSI skall erhålla 18 miljoner kronor for detta
ändamål. ini
På begäran av Estland och Ryssland har under svensk ledning Prop. 1994/95:160
organiserats en internationell referensgrupp för avveckling av
kämreaktorema vid Paldiski-basen i Estland. Gruppen kallad Paldiski
International Expert Reference Group (PIERG) samordnas på svensk sida
av Statens strålskyddsinstitut. För det särskilda programmet inom ramen
för PIERG har reserverats åtta miljoner kronor varav fem miljoner
kvarstår reserverade.
Sammanlagt beräknar regeringen behovet av anslagsmedel för
kärnsäkerhet och strålskydd till 83 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att 725 000 000 kr anvisas anslaget Samarbete med
Central- och Östeuropa genom Den nya myndigheten för budgetåret
1995/96.
G 2. Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska
institutet
Nytt anslag (förslag) 75 000 000
varav 50 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringen föreslår att medel anvisas över detta anslag till följande
ändamål:
- kontakter med Central- och Östeuropa,
- utbyte inom utbildning och forskning,
- kultur- och erfarenhetsutbyte.
För budgetåret 1994/95 är motsvarande medel anvisade under anslaget
G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa som en särskild
anslagspost.
Regeringen föreslår vidare att utgående reservation för budgetåret
1994/95 för ovan angivna anslagspost överförs till det nya anslaget.
Svenska institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella
kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning, samt genom
kultur- och erfarenhetsutbyte.
För innevarande budgetår disponerar SI 45 miljoner kronor för
samarbete med Central- och Östeuropa, vilket innebar en ökning med 10
miljoner kronor jämfört med föregående år. Drygt en tredjedel av anslaget
användes för högskolesamarbete. Stödet till institutionssamarbete på det
akademiska området ökar medan budgeten för stipendier hålls på
oförändrad nivå. Fortsatt stöd lämnas till undervisning i svenska i Central-
och Östeuropa. SI hoppas kunna stödja ett nytt lektorat i Kaliningrad.
Samtliga institutioner i regionen far stöd i form av undervisningsmaterial,
bokgåvor m.m. SI avser även ge stöd till undervisningen i svenska vid
vissa skolor i de baltiska statema. Kulturprogrammet Ars Baltica inom
Östersjösamarbetet har fått ökade resurser. Det nya översättar- och
författarhuset i Visby ger SI ytterligare en möjlighet att främja och
aktivera kulturutbytet i Östersjöområdet. SI har fått i särskilt uppdrag att
stödja språkundervisningen i estniska och lettiska för Estlands och
Lettlands rysktalande befolkning.
SI meddelar i sin anslagsframställning för budgetåret 1995/96 att man Prop. 1994/95:160
avser fortsätta att satsa på expertutbyte och seminarier i
kunskapsöverforande syfte. Ett urval faktablad och skrifter skall översättas
till östeuropeiska språk. Olika projekt planeras på den högre utbildningens
och forskningens område: stipendievistelser i Sverige för studenter,
forskare och universitetslärare; kurser vid universitet i eller utanför
Sverige; svenska universitetslärares undervisning vid central- och
östeuropeiska universitet. Beträffande svenskundervisningen kommer SI
under de närmaste åren att göra stora satsningar framför allt i Baltikum.
Avsikten är att höja kunskapsnivån hos de baltiska svensklärarna, förbättra
läromedelstillgången och öka möjligheterna till vidareutbildningen i
Sverige for svenskstuderande. SI planerar särskilda satsningar på
undervisningen vid lärarhögskolorna. SI vill vidare medverka till att stödja
bevarandet av kultur och kulturinstitutioner genom utbildning,
personutbyte och evenemang for att stärka den kulturella identiteten i en
spirande marknadsekonomi där kulturen inte prioriteras.
Regeringen anser att kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre
utbildningens och forskningens område är viktiga inslag i uppbyggandet
av ett långsiktigt och varaktigt samarbete mellan forskare och
institutioner. Som ett komplement till de stipendieprogram som
administreras av SI avser regeringen inrätta ett program för mindre
fältstudier i Central- och Östeuropa avsett for svenska högskolestuderande.
Svenska institutets program for expertutbyte och kultursamarbete är
viktiga instrument for att stärka demokratin och öka förståelsen mellan
länderna. SI bör sträva efter ett ökat gränsöverskridande samarbete mellan
länderna i Central- och Östeuropa. Svenskundervisningen bör fortsätta
liksom stöd till språkutbildning i estniska och lettiska for ländernas
rysktalande befolkning och till andra integreringsfrämjande åtgärder.
Regeringen planerar genom Svenska institutet att lämna ett bidrag till
Ingenjörs vetenskapsakademien for forskningssamarbete med länderna i
Central- och Östeuropa.
Regeringen föreslår att anslaget till Svenska institutet ökas med
7 500 000 kr till 75 000 000 kr.
Av beloppet avses 1 600 000 kr användas for administrativ verksamhet
avseende insatser inom Central- och Österuopa.
G 3. Övriga bidrag till samarbete med Central- och Östeuropa
Nytt anslag (förslag) 368 199 000
varav 245 466 000 beräknat for juli 1995 - juni 1996
Över detta anslag beräknar regeringen medel till följande ändamål:
- säkerhetsfrämjande insatser,
- multilateralt stöd,
- medel till regeringens disposition for oförutsedda insatser.
För budgetåren 1993/94 och 1994/95 är motsvarande medel anvisade
under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa 103
som särskilda anslagsposter. Regeringen föreslår att utgående reservationer Prop. 1994/95:160
för budgetåret 1994/95 för dessa far föras över till det nya anslaget.
Säkerhetsfrämjande insatser
För att främja gemensam säkerhet i regionen i enlighet med vad som
anförts i denna proposition bör säkerhetsfrämjande insatser kunna stödjas
i Baltikum samt i andra delar av Central- och Östeuropa.
De säkerhetsfrämjande insatserna i Baltikum syftar till att befästa
Estlands, Lettlands och Litauens suveränitet. Insatserna avser stöd till
kust- och gränsbevakning, polis- och tullväsende, säkerhetspolitisk
kompetensuppbyggnad, civilförsvar och räddningstjänst samt militärt
försvar.
Regeringen anser att medlen avseende säkerhetsfrämjande insatser bör
ökas till 100 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Multilateralt stöd
Regeringen finner det angeläget att stödja det samarbete som bedrivs
inom ramen för internationella organisationer och har för avsikt att aktivt
delta i utformningen av det internationella samarbetet. Utgångspunkten är
att de internationella organen effektivt skall koordinera sin verksamhet i
syfte att undvika dubbelarbete. Regeringen vill vidare verka för att de
huvudsakligen skall finansiera sin verksamhet genom ordinarie resurser.
Det är angeläget att möjligheterna till samfinansiering mellan bilaterala
och multilaterala program och projekt tas till vara. Genom särskilda,
extrabudgetära bidrag kommer regeringen främst att stödja insatser och
funktioner av betydelse för den vidare reformprocessen och på områden
som idag är underrepresenterade i det internationella samarbetet. Särskild
hänsyn skall härvid tas till de insatser som Sverige genom sitt
medlemskap i Europeiska unionen bidrar till. Som exempel härpå kan
nämnas demokrati, sociala konsekvenser av den ekonomiska
omställningen samt insatser som främjar samarbete mellan
reformländema.
Det är viktigt att de internationella organen utifrån sin specifika
kompetens och kollektiva uppbyggnad ges ekonomiska förutsättningar att
delta i omformningen av samhällena i Central- och Östeuropa.
Regeringen beräknar att 135 000 000 kr bör användas för multilateralt
stöd för budgetåret 1995/96. I detta belopp inryms medel för svenskt
deltagande vid en eventuell fortsättning av NEFCO:s verksamhet.
Till regeringens disposition
Utvecklingen i Central- och Östeuropa har skett snabbt och det är
nödvändigt att ha medel tillgängliga för att regeringen snabbt skulle kunna
genomföra nya insatser. Som exempel kan anges att under innevarande
budgetår har 24 miljoner kronor anvisats för stöd i samband med
104
tillbakadragandet av ryska trupper från Lettland och Estland. Även för det Prop. 1994/95:160
kommande budgetåret finns behov av flexibilitet varför vissa medel bör
finnas till regeringens disposition för att anpassas till förändrade behov
och oförutsedda insatser.
Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1995/96 avses bland
annat användas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan
svenska departement och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna
i Central- och Östeuropa.
I denna anslagspost ingår även beräknade kostnader för
handelshögskolan i Riga med 7 030 000 kr samt 2 000 000 kr för övriga
miljöinsatser. Eventuella bidrag till EBRD:s kämsäkerhetsfond (NSA)
kommer även att belasta denna anslagspost.
Regeringen avser täcka utgifter för administrativa kostnader i
utrikesförvaltningen för insatser i Central- och Östeuropa från detta
anslag.
Sammantaget beräknar regeringen behovet av anslagsmedel till
regeringens disposition till 133 199 000 kr.
Regeringen föreslår att 368 199 000 kr anvisas anslaget Övriga bidrag
till samarbete med Central- och Östeuropa för budgetåret 1995/96.
1993/94 Utgift - Reservation
1994/95 Anslag 240 000 000
1995/96 Förslag 48 000 000
varav 32 000 000 för juli 1995 -juni 1996
255 000 000
Anslaget disponeras för avsättning för förlustrisker vad avser garantier för
finansiellt stöd och exportkreditgarantier till länder i Central- och
Östeuropa. Av anslaget framgår också ramen för det betalningsansvar
staten ikläder sig i form av statsgarantier.
Finansiellt stöd
Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att
påskynda reformprocessen. Detta kan bland annat avse
betalningsbalansstöd eller ett mer strukturellt inriktat stöd kopplat till
utlåning från internationella organisationer. Efter särskilt regeringsbeslut
kan finansiellt stöd lämnas i form av statliga garantier för krediter till
länderna i Central- och Östeuropa.
För att täcka eventuella förluster, som kan uppstå med anledning av
statliga garantier för finansiellt stöd, måste riskavsättningar göras. Ett
riktmärke för hur stora de totala riskavsättningama bör vara är de 10 % av
totala utestående krediter som EU tillämpar för liknande åtaganden. Detta
betyder att tidigare gjorda svenska avsättningar kan komma att justeras i
efterhand. 105
8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 160
Riksdagen har medgett att staten ikläder sig betalningsansvar i form av Prop. 1994/95:160
statsgarantier för finansiellt stöd med 800 miljoner kronor vardera av
budgetåren 1991/92, 1992/93, 1993/94 samt med 650 miljoner kronor for
budgetåret 1994/95. Under samma tidsperiod har garantierna utnyttjats
med 754 miljoner kronor, 555 miljoner kronor, 257 miljoner kronor samt
10 miljoner kronor for budgetåret 1994/95. Ytterligare garantiåtaganden
under budgetåret 1994/95 beräknas inte uppkomma. Avsättningar har
hittills gjorts med 195 miljoner kronor.
För budgetåret 1995/96 beräknas garantier för finansiellt stöd inte bli så
omfattande som tidigare med hänsyn till att Sveriges bilaterala insatser
vad gäller betalningsbalansstöd kommer att ersättas med deltagande i
EU:s gemensamma utlåning. Vissa insatser kan dock bli aktuella i länder
som Sverige anser prioriterade, t.ex. om gemensamt EU-stöd inte kommer
till stånd. Finansiellt stöd kan även bli aktuellt för infrastruktur- och
miljöprojekt som av svenska eller nordiska organ samfinansieras med
internationella institutioner. Överläggningar pågår, bl.a. inom ramen för
det nordiska samarbetet, om sådana insatser i närområdet. Mot bakgrund
av dessa faktorer föreslås de statliga garantiåtagandena för budgetåret
1995/96 uppgå till 300 miljoner kronor. Av detta totala utrymme har
hälften eller 150 miljoner kronor beräknats för garantier avseende
samfinansiering av infrastruktur- och miljöprojekt. Ianspråktagande av
denna del av garantiutrymmet förutsätter att ytterligare avsättningar görs
från för budgetåret 1995/96 anslagna medel under littera G. avseende
miljöinsatser. Dessa avsättningar skall avspegla framtida förlustrisker.
Som framgår ovan har staten åtagit sig betalningsansvar för sammanlagt
1 576 miljoner kronor och gjort avsättningar på sammanlagt 195 miljoner
kronor. Då riskavsättningama bör utgöra 10 % av betalningsansvaret bör
avsättningen uppgå till 158 miljoner kronor i stället för 195 miljoner
kronor. För perioden till och med budgetåret 1994/95 har härigenom en
positiv differens på 37 miljoner kronor uppstått. Regeringen föreslår att
15 miljoner kronor av dessa medel reserveras som avsättning avseende
betalningsansvar för finansiellt stöd för budgetåret 1995/96 vilket hänför
sig till hälften av de föreslagna garantiåtagandena under perioden i
enlighet med ovan redovisade uppdelning. Resterande 22 miljoner kronor
föreslås, i enlighet med vad som anges nedan, reserveras som avsättning
för förlustrisker för den föreslagna utökade exportkreditgarantiramen.
Exportkreditgarantiram
På regeringens förslag beslutade riksdagen våren 1993 att inrätta en
särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor för de baltiska
länderna och Ryssland. Regeringen anser att den särskilda ramen utgör ett
värdefullt instrument för att främja svenska företags engagemang i de
baltiska länderna och Ryssland och för utveckling av ländernas näringsliv.
Mot bakgrund av den pågående reformprocessen och det ekonomiska läget
i de aktuella länderna kommer det även framgent att finnas ett behov av
den typ av extraordinära åtgärder som den särskilda garantiramen utgör.
106
Då det fortsatt finns en stor efterfrågan från näringslivet att utveckla Prop. 1994/95:160
handeln och utrymmet under den tidigare beslutade miljardramen kan
komma att bli fullt utnyttjad relativt snart anser regeringen att ramen bör
utvidgas med 1 miljard kronor till 2 miljarder kronor.
Även om EKN från och med januari 1995 restriktivt kan lämna
medellånga och långa garantier inom sin ordinarie verksamhet på de tre
baltiska länderna innebär detta inte, enligt regeringens bedömning, att
behovet av den särskilda garantiramen försvinner. Skälet är bl.a. att EKN
i sin normala garantigivning ställer krav på i första hand statsgaranti och
att utrymmet för garantier är begränsat. Dessa garantier förväntas i första
hand avse infrastrukturprojekt som inte kan täckas under den särskilda
ramen. Längre affarer med Ryssland kan för närvarande täckas endast
inom den särskilda exportkreditgarantiramen.
Hittillsvarande kriterier för projekturval har enligt regeringens
bedömning varit ändamålsenliga. En ändring av riktlinjerna skulle kunna
leda till en alltför kraftig ökning av förlustriskerna.
Enligt riktlinjerna anges bl.a. att ramen bör utnyttjas för affarer på högst
50 miljoner kronor men att garantier bör kunna ifrågakomma även på
större belopp. Detta har också skett i ett antal fall. Regeringen anser
därmed att det inte finns anledning att ändra på riktlinjerna i detta
avseende.
EKN har i sin skrivelse från oktober 1994 tagit upp frågan om avräkning
av investeringsgarantier mot den särskilda ramen beroende på om garantin
omfattar täckning av den s.k. transfereringsrisken eller ej. Regeringen
anser vad gäller de länder som omfattas av den särskilda ramen att
investeringsgaranti, inklusive eventuell transfereringsrisk, skall avräknas
mot EKN:s ordinarie investeringsgarantiram i de fall där EKN bedömer
att risken är godtagbar mot bakgrund av de riktlinjer som finns för EKN:s
normala prövning av investeringsgarantier. I de fall där EKN gör
bedömningen att garantin kan ges enligt de riktlinjer som gäller för den
särskilda ramen bör hela garantin avräknas mot den särskilda ramen.
Även om garantigivningen under den särskilda ramen inriktas på
projektrisker måste EKN vid prövning av garantiärenden också givetvis
beakta landriskaspekter.
Regeringen noterar att EKN mot denna bakgrund, och med hänvisning
till försämrad landrisk, beslutat iaktta restriktivitet vad gäller
garantigivning på Ryssland.
Om riskläget i Ryssland inte förbättras bör de totala förbindelserna
avseende Ryssland uppgå till högst en fjärdedel av garantiramen.
Regeringen förutsätter att EKN till regeringen anmäler sådana förändrade
omständigheter som påverkar bedömningarna vad gäller förlustrisker och
riktlinjer för garantigivning, särskilt avseende Ryssland.
Regeringen anser att en utökning av ramen till 2 miljarder kronor också
möjliggör för EKN att restriktivt pröva enstaka affärer på Ukraina,
Vitryssland och Kazakstan under förutsättning att samfinansiering
föreligger med en internationell finansieringsinstitution.
En utvidgning av ramen aktualiserar frågan om avsättningar för
eventuella framtida förluster. En jämförelse av riskläget idag och när 107
beslutet om ramen fattades år 1993 pekar mot en förbättring i de tre
baltiska länderna medan riskläget snarast försämrats i Ryssland. En Prop. 1994/95:160
helhetsbedömning av riskläget för affarer inom ramen pekar dock mot en
förbättring varför en viss utökning av ramen kan ske utan att ytterligare
avsättningar görs. För en utökning av ramen med 1 miljard kronor bedöms
dock att ytterligare avsättningar med sammanlagt 100 miljoner kronor bör
göras under den kommande treårsperioden. För budgetåret 1995/96 föreslår
regeringen att 48 miljoner kronor anvisas för avsättningar samt att 22
miljoner kronor får disponeras av tidigare reservationer som anvisats för
avsättning för finansiellt stöd i enlighet med vad som angivits tidigare.
För de återstående 30 miljonerna avser regeringen att göra avsättningar
med 15 miljoner kronor för vardera budgetåret 1997 och 1998.
Om kostnaden för förluster överstiger det belopp som tidigare avsatts
bör överskjutande belopp belasta anslaget G 5. Täckande av eventuella
förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och
Östeuropa.
Regeringen beräknar behovet av anslagsmedel under detta anslag för
förlustrisker vad avser garantier för exportkreditgarantier till 48 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96.
1993/94 Utgift
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Anslaget disponeras för täckande av evnetuella förluster i anledning av
statliga garantier avseende finansiellt stöd och exportkreditgarantier till
länder i Central- och Österuopa i de fall avsättningen under anslaget G 4.
Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier ej är tillräcklig. Kostnader som belastar detta anslag
skall finansieras i första hand med anslag under littera G. och i andra
hand genom omfördelningar inom statsbudgeten. Anslaget bör föras upp
med ett formellt belopp på 1 000 kr.
108
Sammanfattning av Sveriges samarbete med Central- och
Östeuropa (Ds 1994:134)
Kommittén för analys av utvecklingssamarbete (KAU) fick i
tilläggsdirektiv den 27 januari 1994 i uppdrag att ombesörja en studie av
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Studien har genomförts
av Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbete (SAU) och kan bäst
beskrivas som en översyn av samarbetet. Uppdraget begränsades till att
endast omfatta bilateralt samarbete som finansieras med medel från anslag
under tredje huvudtitelns litera G. Samarbete med Central- och Östeuropa,
samt den verksamhet som finansieras inom ramen för Miljö- och
naturresursdepartementet, Näringsdepartementet och Kommunikations-
departementet. Dessa anslag har beviljats på grundval av de s.k.
klimatpropositionema (1992/93:99 och 179).
En kartläggning av det hittillsvarande samarbetet presenteras i kapitel 2.
En kortfattad beskrivning av Östsamarbetets framväxt ges. En genomgång
görs av Östsamarbetets organisation, anslagskonstruktion, olika former av
stöd, landval och val av sektorer.
Utgångspunkter och allmänna förutsättningar för samarbetet analyseras
i kapitel 3, bl.a. beskrivs den ekonomiska och politiska situationen i
mottagarländerna i korta ordalag. Utvärderingen tar upp vissa principer för
Östsamarbetet, här betonas att samarbetet är en del av vår östpolitik och
bör stå i samklang med våra utrikespolitiska strävanden i allmänhet och
vårt förhållande till Central- och Östeuropa i synnerhet. Systemskiftet
präglas av stora teoretiska och praktiska svårigheter. Utredarna anser att
det främst är kvardröjande brister från kommunisttiden i de politiska och
ekonomiska strukturerna som sätter hämsko på utvecklingen.
Östsamarbetet bör främst riktas mot sådana systembrister. Vidare anser
SAU att Östsamarbete bör utformas utifrån målet att skapa "normala"
relationer till alla stater i närområdet. De avråder från att bygga upp
svåravecklade samarbetsstrukturer. Man bör utnyttja stödinstrument som
ligger nära de instrument som används i ett reguljärt samarbete. Man
poängterar att Östsamarbetet präglas av att intressena är alltigenom
ömsesidiga.
Utöver ovanstående utgångspunkter nämns en rad faktorer som bör vara
vägledande för samarbetets innehåll och genomförande: den begränsade
medelsvolymen, Sveriges särskilda förutsättningar (geografisk närhet,
starkt folkligt engagemang, organisatoriska struktur inom förvaltningen
och kompetensen inom denna), andra staters och multilaterala organs
insatser till stöd åt Central- och Östeuropa osv.
I kapitel 4 görs en analys av det hittillsvarande Östsamarbetets
inriktning och ändamålsenlighet. Inledningsvis påtalar man att studien är
en översyn av det svenska östsamarbetet. Det är ännu för tidigt att
bedöma effekterna av samarbetet. Utvärderama har kommit fram till att
samarbetets allmänna inriktning varit väl avvägd och dess
ändamålsenlighet god. Miljöinsatserna har tagit ett stort utrymme inom
samarbetet (26 %), vilket svarar väl mot behoven i regionen.
Prop. 1994/95:160
Bilaga 1
109
Demokratistödet har däremot varit underdimensionerat (7 %) och kritik Prop. 1994/95:160
framförs mot att policy- och metodarbetet inom detta område ej drivits Bilaga 1
tillräckligt målmedvetet, även om en förbättring ägt rum det senaste året.
Stödet på näringslivsområdet (14 %) far ett gott betyg. Dock anser
utvärderama att lagstiftning och institutionella frågor borde ha getts högre
prioritet. Suveränitetsstödets (4 %) huvudbeståndsdelar har varit väl valda
men SAU anser att verksamheten bör vidgas väsentligt. Stöd till handel
och investeringar (9 %) befinner sig i ett inledande skede och SAU har
svårt att bedöma vilken inverkan de kan ha haft på det handelsutbyte som
nu snabbt expanderar.
Samarbetets genomförande analyseras i kapitel 5. Flera av
delrapporterna riktar in sig på projektens produktivitet (uppnått sina
prestationer till lägsta möjliga kostnad jämfört med alt. projekt med
samma prestationer) snarare än på deras kostnadseffektivitet. Bland annat
redovisas följande synpunkter.
- Styrning och biståndsformer. Östsamarbetet präglas av ett stort antal
biståndsformer, organisationer och anslag. Bland biståndsformer
skiljer man mellan gåvor, garantier, krediter och riskkapital. SAU har
funnit att Östsamarbetet kanaliseras via tretton huvudorganisationer
som får medel från sju olika anslagsposter. Utvärderama anser att
detta försvårar styrning och samordning och går därmed ut över
effektiviteten av medelsanvändningen.
- Medelsanvändning. Man kommer fram till att bruket av medel
(instrument) inte svarar helt mot statsmakternas intentioner.
Kunskapsöverföring, som skall dominera, har tagit 37 % av anslagen
i anspråk medan finansiellt stöd och andra former av penningstöd
brukat 57 % av anslagen. Kopplingen mellan utbildnings- och
kunskapsöverföringsinsatser och institutionsuppbyggande rekommen-
deras att få större uppmärksamhet framöver. SAU anser att man borde
ha satsat mer på riktad utbildning i nära anslutning till
hårdvaruleveranser. Vad gäller det framtida bruket av krediter anser
utvärderama att man noga skall överväga om kreditgivning bör ske
bilateralt eller multilateralt.
- Myndigheternas arbetssätt. Myndigheterna, som inledningsvis saknade
beredskap att handlägga Östsamarbetet och därför hade åtskilliga
problem har visat en god förändringseffektivitet.
- Bärkraftighet. Verksamhetens förmåga att leva vidare när det statliga
stödet upphör är svårbedömt i detta skede av samarbetet. Utredningen
föreslår att myndigheterna bör ägna ökad uppmärksamhet åt
utveckling av indikatorer, mätningar och utvärderingar som tar sikte
på bärkraftigheten. Man påpekar att det finns erfarenheter på detta
område från u-landsbiståndet att ta till vara på.
- Upphandling. I betänkandet nämns brister i myndigheternas
upphandlingsrutiner, som man utan större svårigheter skulle kunna
komma till rätta med. Andelen av upphandling som sker i konkurrens
bör kunna öka, även om SAU ser begränsningar för hur långt man
kan komma på den punkten. Man påpekar också vikten av att
förmedla kunskap i upphandlingsfrågor till mottagarländerna. 110
- Utbildningsverksamheten. Inom ramen för Östsamarbetet finansieras
ett stort antal kurser, utbildning på högskolenivå, seminarier och
studiebesök. Verksamhetens ändamålsenlighet och kvalitet har inte
analyserats utan SAU har valt att studera vissa grundläggande
faktorer; beslutsunderlag, direktiv, redovisning och återkoppling. Man
har funnit brister på samtliga områden och rekommenderar att
enhetliga och samordnande rutiner arbetas fram.
- Utvärderingar. SAU anser att utvärderingsverksamheten kan förbättras
och därmed bidra till ökat effektivitet i det framtida Östsamarbetet.
Man poängterar att samarbetetspartners i mottagarländerna engageras
i utvärderingsarbetet. Det visar sig dock att utvärderingar på
Östområdet håller något bättre kvalitet än utvärderingar inom u-
biståndet.
- Makroekonomisk effektivitet. SAU har noterat att makroekonomiska
övervägande i stort sett saknas inom Östsamarbetet. Vidare har man
fatt intrycket att konditionalitet saknas i samarbetet med Central- och
Östeuropa. Man finner det troligt att avsaknanden av konditionalitet
varit till nackdel för Östsamarbetets effektivitet.
- Slutligen berörs i kapitel 5 också myndigheternas intemadministrativa
kostnader och de specifika myndigheternas arbetssätt.
Kapitel 6 innehåller förslag och rekommendationer för det framtida
Östsamarbetet.
- De fyra målsättningarna har varit väl valda, men SAU föreslår vissa
modifieringar av formuleringarna och en väsentlig förändring.
Miljömålet förslås lyda "att stödja miljösamarbete och åtgärder för
att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön, och att
minska riskerna för stora miljökatastrofer". SAU anser att det
marknadsekonomiska målet bör förtydligas så att den sociala
dimensionen lyfts fram liksom vikten av miljömässig uthållighet.
Målet föreslås lyda "att stödja en ekonomisk utveckling på
marknadsekonomisk grund som är socialt och miljömässigt hållbar".
Demokratimålet bör behållas men föreslås få en något modiferad
formulering "att stödja en konsolidering och utveckling av demokratin
och rättsstaten". Suveränitetsmålet bör omformas. Baltikums
suveränitet förblir central men målet bör också betona vikten av
stabilitet i området - såväl inre som yttre - samt vikten av samarbete.
Målet får härigenom karaktären av ett säkerhetspolitisk mål. Målet
föreslås lyda "att stödja suveränitet, stabilitet och samarbete, särskilt
i vårt närområde
- Beträffande valet av samarbetsländer anser SAU att fortsatt prioritet
bör ges åt Estland, Lettland och Litauen, som hittills erhållit 69 % av
stödet. Ryssland som endast mottagit 8 % av stödet föreslås få ett
större utrymme i budgeten, det gäller särskilt nordvästra Ryssland.
Polens andel (17 %) kan reduceras.
- Utvärderama avstår från att göra en generell prioritering över
sakområden för Östsamarbetet eftersom förutsättningar förändras över
tiden och samarbetsländemas behov varierar. Vissa viktiga områden
nämns dock: rättsväsendet och offentlig förvaltning; åtgärder som
stödjer ett regionalt och alleuropeiskt samarbete; sociala sektorer;
111
demokrati; marknadsekonomins förutsättningar; handel; miljö och Prop. 1994/95:160
kärnsäkerhet; åtgärder som främjar Baltikums suveränitet samt inre Bilaga 1
och yttre stabilitet i vårt närområde.
- Såvitt gäller medel (instrument) och arbetssätt rekommenderar SAU
en koncentration till biståndsformerna garantier och gåvor.
Kunskapsöverföringens relativa andel föreslås öka. Prioritet bör ges
åt medel att säkra projektens bärkraftighet. Vissa förbättringar kan
göras av upphandlingsrutiner och utvärderingssystem. Makro-
ekonomiska övervägande bör beaktas i högre grad än hittills.
- Utvärderama föreslår att en sammanhållen strategi bör utformas för
Östsamarbetet. Denna skulle täcka alla anslag och alla myndigheter.
Strategin bör innehålla riktlinjer för val av länder, prioriterade
sakområden, riktlinjer angående instrument, arbetssätt och andra
faktorer som är viktiga för genomförandet. Strategin bör vara ett
politiskt dokument som ger regeringen möjlighet att få genomslag för
sina prioriteringar och politik i övrigt.
- Jämställdhet och andra genderaspekter bör uppmärksammas mer i
Östsamarbetet.
- Slutligen konstateras att Sveriges medlemskap i EU får flera
konsekvenser på Östsamarbetet. Sverige bör påverka EU:s öststöd så
att detta får en inriktning som stämmer med våra prioriteringar.
Medlemskapet talar också för en koncentration av insatserna.
112
Prop. 1994/95:160
Bilaga 2
Remissinstanser som
anmodats yttra sig:
Yttrande Avstår
från
yttrande
Ej svarat
Ambassaden Moskva X
Ambassaden Riga X
Ambassaden Tallinn X
Ambassaden Vilnius X
Ambassaden Warszawa X
BITS X
Exportkreditnämnden X
Försvarsmakten X
Försvarets forskningsanstalt X
Generaltul Istyrelsen X
Generalkonsulatet S:t Petersburg X
Kustbevakningen X
Lantmäteriverket X
Luftfartsverket X
Länsstyrelsen i Jönköpings län X
Länsstyrelsen i Kristianstads län X
Länsstyrelsen i Norrbottens län X
Länsstyrelsen i Västmanlands län X
Länsstyrelsen i Östergötlands län X
Närings- & teknikutvecklingsverket X
Rikspolisstyrelsen X
Riksrevisionsverket X
SIDA X
Sjöfartsverket X
Statens Kämkraftinspektion X
Statens Naturvårdsverk X
Statens Räddningsverk X
Statens Strålskyddsinstitut X
Statskontoret X
Sveriges Lantbruksuniversitet X
SWEDECORP X
Swedfund International AB X
Svenska institutet X
Vägverket X
113
Remissinstanser som beretts
tillfälle att yttra sig:
Prop. 1994/95:160
Yttrande Avstår Ej svarat Bilaga 2
från
yttrande
AB Svensk Exportkredit
Ambassaden Budapest
Ambassaden Bukarest
Ambassaden Helsingfors
Ambassaden Kiev
Ambassaden Köpenhamn
Ambassaden Oslo
Ambassaden Prag
Ambassaden Reykjavik
Ambassaden Rom
Ambassaden Sofia
Ambassaden Wien
Ambassaden Zagreb
Arbetsmarknadsstyrelsen
AMU International
BIFO
Domstolsverket
Exportrådet
EBRD - nordiska kontoret
Grossistförbundet Svensk Handel
Göteborgs universitet
Handelshögskolan, Stockholm
Hälso- och sjukv. Östeuropakom.
IBRD - nordiska kontoret
Industriförbundet
Ingenj örsvetenskapsakademin
Kommerskollegium
Kriminalvårdsstyrelsen
Kungl. Skogs- & lantbruksakademin
Kungl. Vetenskapsakademin
Lantbrukarnas Riksförbund
Landstingsförbundet
LO-TCO s biståndsnämnd
Lunds universitet
Länsstyrelsen i Blekinge län
Länsstyrelsen i Gotlands län
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
Länsstyrelsen i Gtbgs & Bohus län
Länsstyrelsen i Hallands län
Länsstyrelsen i Jämtlands län
Länsstyrelsen i Kalmar län
Länsstyrelsen i Kopparbergs län
Länsstyrelsen i Kronobergs län
Länsstyrelsen i Malmöhus län
114
|
Yttrande |
Avstår |
Ej svarat |
Prop. 1994/95:160 Bilaga 2 | |
|
Länsstyrelsen i Skaraborgs län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Stockholms län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Södermanlands län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Uppsala län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Värmlands län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Västerbottens län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Västemorrlands län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Älvsborgs län |
X | |||
|
Länsstyrelsen i Örebro län |
X | |||
|
Naturskyddsföreningen |
X | |||
|
Olof Palmes Internationella Centrum |
X | |||
|
Riksbanken |
X | |||
|
Riksdagens revisorer |
X | |||
|
Riksförsäkringsverket |
X | |||
|
Riksåklagaren |
X | |||
|
Rädda Barnen |
X | |||
|
SAREC |
X | |||
|
Swedish Int. Liberal Centre |
X | |||
|
Stockholms universitet |
X | |||
|
Svenska kommunförbundet |
X | |||
|
Sv. Vatten- och avloppsverksför. |
X | |||
|
Umeå universitet |
X | |||
|
Uppsala universitet |
X | |||
|
Utrikespolitiska institutet |
X | |||
|
Östekonomiska institutet, Stockholm |
X | |||
|
Östersjöinstitutet |
X |
115
Översynen har utsänts till 104 instanser för remissyttrande. Alla de 34
myndigheter och organisationer som anmodades inkomma med svar har
gjort detta. Av de 70 som bereddes möjlighet att inkomma med yttrande
har 37 instanser begagnat sig av den möjligheten.
Inga invändningar framförs av remissinstanserna mot översynens
allmänna slutsats att det hittillsvarande östsamarbetet fungerat väl.
Så gott som samtliga remissinstanser är positiva till samordningen av
de nuvarande biståndsmyndigheterna i en organisation. Överskådligheten
och krånglig byråkrati, menar Exportrådet, som hittills försvårat för
företagen att hitta rätt kommer därmed att elimineras.
Det absoluta flertalet av remissinstanserna är införstådda med
översynens förslag till modifieringar av målen i biståndet. De instämmer
också i översynens förslag till sakområden. Norrbottens län och Rädda
barnen lägger stor tonvikt vid det sociala målet, medan SWEDECORP har
invändningar mot ett sådant mål av skälet att det skulle bli alltför
kostnadskrävande. Ett stort antal instanser, framför allt inom den
ekonomiska sektorn, pekar på miljön som ett viktigt målområde.
Industriförbundet ser gärna att det kompletteras med luftrening och
Exportrådet förespråkar att även områden som jordbruk, hälso- och
sjukvård, transporter och kommunikationer ges högre prioritet. Förslag
finns från Lantmäteriverket att upphöja dess verksamhet till ett eget
sakområde. Förslag finns även att identifiera strategiska samhällsområden
och förse varje sådant område med en egen programstyrelse. Några av de
regionala myndigheterna ser gärna att de tilldelas ett geografiskt
områdesansvar med tillhörande anslagstilldelning i Ryssland och de
baltiska statema.
Beträffande landval råder fa invändningar mot översynens förslag. Med
vissa nyanser är flertalet remissinstanser eniga om att Sveriges närområde
skall prioriteras. Viss oro finns för att en prioritering av nordvästra
Ryssland skall ske på bekostnad av de baltiska statema (ex. Stockholms
universitet och Försvarets forskningsanstalt). Länsstyrelsen i Gävleborgs
län menar att biståndet till Ryssland skall förenas med en
konditionalitetsaspekt, nämligen krav på demokrati och fredlig utveckling.
Andra varnar för en alltför snabb utfasning av Polen i biståndet, bl.a.
Riksförsäkringsverket. Ett par instanser understryker att suveränitetsmålet
även skall omfatta Ryssland (Kustbevakningen och Norrbottens län).
Några instanser - Svenska institutet, Skogs- och lantbruksakademien,
ambassaderna i Moskva och Sofia - menar att en alltför strikt låsning till
närområdet vore olyckligt; de menar att insatser bör kunna göras även i
Ukraina och Vitryssland samt i andra länder och centralt i Ryssland när
behovet är påkallat av strategiska skäl.
Remissinstanserna är genomgående positiva till översynens förslag till
strategisk styrning av samarbetet.
Prop. 1994/95:160
Bilaga 3
116
Så gott som alla remissinstanser betonar vikten av långsiktighet och Prop. 1994/95:160
ökade anslag i biståndet. Detta gäller inte minst instanser inom Bilaga 3
utbildningssektom, som önskar större anslag för forskning och utbildning.
Framfor allt länsstyrelserna menar att den regionala kompetensen inte
utnyttjas fullt ut. De framhåller att ett ökat ansvar på regional nivå med
delegerad beslutanderätt och tilldelning av medel avsevärt skulle höja
biståndets kvalitet. De vill även se årliga avsättningar for
vänortssamarbete.
Gemensamt för instanser inom ekonomisektorn är att de vill se en större
koncentration på investeringar och handel än rent gåvobistånd. En ännu
större krets instanser betonar förslaget att biståndet skall kunna
kombineras med investeringsstöd och viss utrustning. I övrigt är
instanserna genomgående positiva till och erkänner bistånd i form av
kunskapsöverförande åtgärder och institutionsuppbyggnad som
kostnadseffektivt och värdefullt. Biståndsmyndighetema är av en annan
åsikt än översynen vad gäller koncentrationen till formerna gåvor och
garantier. BITS, SWEDECORP och Swedfund har invändningar mot en
begränsning av detta slag.
Ett flertal instanser instämmer i förslaget att EKN:s särskilda
garantiram skall behållas. Samtidigt pläderar framför allt de handels- och
ekonomiinriktade instanserna för en ökning av ramen och en liberalisering
eller ett borttagande av nuvarande villkor i kreditgivningen.
Industriförbundet föreslår en höjning till 3 miljarder kronor. EKN menar
i sitt svar att en höjning är möjlig enligt de villkor, som översynen
förordar.
Flera av instanserna tar även upp Sverige och EU. De instämmer i
översynens redovisning och förslag beträffande konsekvenserna av EU-
medlemskapet och Sveriges framtida agerande i EU:s samarbetsprogram
med Central- och Östeuropa. I remissvaren understryks att Sverige måste
bevaka sina intressen i såväl TACIS som PHARE samt också verka för
en avbyråkratisering av administrationen i dessa. Exportrådet önskar
erhålla uppdraget att inom ramen för det fortsatta biståndet och sin egen
existerande organisation bevaka svenska företags intressen i Bryssel.
117
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Blomberg,
Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Schori
Regeringen beslutar proposition 1994/95:160 Sveriges samarbete med
Central och Östeuropa.
118
gotab 48039, Stockholm 1995