Prop.
1994/95:156
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 mars 1995
Ingvar Carlsson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan
Sverige och Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av
Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon.
Det föreslås vidare att riksdagen godkänner ett protokoll om att 1972 års
överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bot-
tenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön skall
tillämpas som avgränsning av Sveriges ekonomiska zon och Finlands konti-
nentalsockel och fiskezon norr om ön Märket i avvaktan på en teknisk revi-
sion.
I propositionen lämnas vidare förslag till en ändring i lagen (1966:374) om
Sveriges sjöterritorium. Genom den föreslagna lagändringen utsträcks det
svenska territorialhavet något i Bottenviken utanför Haparanda, i Norra Kvar-
ken, i Bottenhavets sydligaste del samt i Ålands hav. Lagändringen föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att detta skall kunna
ske i anslutning till att överenskommelsen med Finland träder i kraft.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 156
Omtryckt
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Lagtext............................................... 3
3 Ärendet och dess beredning.............................. 4
4 Bakgrund............................................. 4
5 Närmare om det rättsliga läget............................ 4
6 Ingångna avgränsningsavtal.............................. 6
7 Överläggningarna med Finland........................... 6
8 Överenskommelsen och protokollet....................... 8
9 Överväganden......................................... 9
9.1 Överenskommelsen................................. 9
9.2 Protokollet........................................ 9
9.3 Lagen om Sveriges sjöterritorium..................... 10
Bilaga 1 Överenskommelsen................................. 11
Bilaga 2 Protokollet........................................ 14
Bilaga 3 Kartskiss över avgränsningama i Ålands hav och norra
Östersjön före ikraftträdandet av 1994 års överenskom-
melse............................................. 14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde.................. 16
Prop. 1994/95:156
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner överenskommelsen den 2 juni 1994 mellan Sverige och Finland
om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska
zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon,
2. godkänner protokollet om tillämpning av överenskommelsen den 29 sep-
tember 1972 mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinental-
sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön såsom avgränsning av svensk ekonomisk zon och av finländsk kon-
tinentalsockel och fiskezon i avvaktan på att en teknisk revision av avgräns-
ningen har genomförts,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges
sjöterritorium.
Prop. 1994/95:156
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges
sjöterritorium
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §'
Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden och inre vat-
ten belägna vattenområdet med en bredd av tolv nautiska mil eller 22 224 me-
ter från de baslinjer som anges i 4 §.
Territorialhavet sträcker sig dock
f) i Bottenviken, Bottenhavet,
Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön ej utöver den fastställda
gränsen mot Finland och, i de områ-
den där sådan gräns saknas, ej utöver
någon av de gränslinjer för kontinen-
talsockeln och Sveriges ekonomiska
zon som överenskommits med Fin-
land och ej heller utöver mittlinjen
mellan de svenska och finska baslin-
jerna.
f) i Bottenviken, Bottenhavet,
Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön ej utöver den fastställda
gränsen mot Finland och, i de områ-
den där sådan gräns saknas, ej utöver
någon av de gränslinjer för kontinen-
talsockeln och Sveriges ekonomiska
zon som överenskommits med Fin-
land.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1993:786.
Regeringen beslutade den 26 maj 1994 - efter överläggningar med utrikes-
nämnden - att underteckna en överenskommelse med Finland om avgräns-
ning i Ålands hav och norra Östersjön av svensk ekonomisk zon och av fin-
ländsk kontinentalsockel och fiskezon.
Regeringen beslutade vidare att underteckna ett protokoll till överenskom-
melsen den 29 september 1972 om avgränsning av kontinentalsockeln i Bot-
tenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön. I proto-
kollet fastställs att avgränsningslinjen norr om ön Märket mellan den svenska
ekonomiska zonen och den finländska fiskezonen, i avvaktan på en teknisk
revision, skall följa den kontinentalsockelgräns som avtalats mellan Sverige
och Finland i 1972 års överenskommelse.
Överenskommelsen och protokollet undertecknades i Stockholm den 2 juni
1994.
Avtalshandlingama är upprättade på svenska och finska språken. Båda tex-
terna äger lika giltighet. Överenskommelsen och protokollet finns i bilaga 1
respektive bilaga 2. Den finska texten finns tillgänglig i Utrikesdepartemen-
tet.
Beredning har skett med Fiskeriverket, Kustbevakningen och Sjöfartsver-
ket.
Prop. 1994/95:156
Sveriges sjöterritorium regleras i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito-
rium. Av 1 § i denna lag framgår att sjöterritoriet omfattar inre vatten och
territorialhavet.
Utanför territorialhavsgränsen har Sverige inrättat en ekonomisk zon ge-
nom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon. Enligt 1 § i denna lag
föreskriver regeringen om zonens närmare avgränsning. Sådana föreskrifter
har beslutats genom förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
I den ekonomiska zonen har Sverige suveräna rättigheter bl.a. när det gäller
utnyttjande av naturresurser. Sverige har även skyldighet att bevara och för-
valta dessa resurser samt att svara för viss tillsyn och övervakning i zonen.
Enligt gällande folkrätt får en ekonomisk zon omfatta högst 200 nautiska
mil från de baslinjer vid kusten varifrån bredden av territorialhavet räknas.
Inte någonstans längs Sveriges kust kan Sverige i full utsträckning göra gäl-
lande en zon om 200 nautiska mil utan att möta andra staters anspråk på lik-
nande zoner. En avgränsning måste således ske.
Den fråga som nu aktualiseras är avgränsningen mellan Sverige och Fin-
land i Ålands hav och norra Östersjön.
Två internationella konventioner är relevanta för bedömningen av det rättsliga
läget, nämligen 1958 års Genévekonvention om kontinentalsockeln och 1982
års havsrättskonvention.
1958 års Genévekonvention om kontinentalsockeln har tillträtts såväl av Prop. 1994/95:156
Sverige (prop. 1964:197, bet. 1964:UU12, rskr. 1964:400, SÖ 1966:24) som
av Finland (år 1965). Den berättigar en strandstat att utöva suveräna rättighe-
ter över kontinentalsockeln i fråga om utforskning och utvinning av minera-
liska och andra icke-levande naturtillgångar. Enligt konventionen anses
sockeln sträcka sig ut till djupkurvan för 200 meter eller, utanför detta om -
råde, till det djup där tillgodogörande av naturresurser är möjligt.
I Sverige regleras frågor om kontinentalsockeln i lagen (1966:314) om kon-
tinentalsockeln. I lagen definieras kontinentalsockeln som havsbottnen och
dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför
Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med 1958 års
Genévekonvention.
På grund av närheten till andra staters kuster kan Sverige inte fullt ut göra
gällande anspråk på en kontinentalsockel enligt Genévekonventionen utan att
möta motsvarande anspråk från andra stater. I sådana fall skall, enligt Genéve-
konventionens artikel 6, avgränsningen mellan de berörda staternas sock-
elområden bestämmas genom avtal dem emellan. I avsaknad av avtal och så-
vida särskilda omständigheter inte föranleder annan avgränsningslinje, skall
gränsen bestämmas med tillämpning av mittlinjeprincipen. Denna innebär att
avgränsningen skall göras på lika avstånd från de närmaste punkterna på de
baslinjer varifrån bredden på vardera statens territorialhav beräknas.
1982 års havsrättskonvention trädde i kraft den 16 november 1994. Sverige
och Finland har undertecknat men ännu inte ratificerat denna konvention. I
betydelsefulla avseenden anses 1982 års konvention återspegla folkrättslig
sedvana. Konventionen är avsedd att behandla alla havsrättsliga frågor om
havens fredliga utnyttjande. Den är bl.a. tänkt att mellan fördragsslutande par-
ter ersätta 1958 års Genévekonvention om kontinentalsockeln.
1982 års havsrättskonvention introducerar begreppet ekonomisk zon (”ex-
clusive economic zone”). Inom en ekonomisk zon ges kuststaten dels rättig-
heter och skyldigheter som motsvarar de sedan tidigare gällande bestämmel-
serna om fiskezon och kontinentalsockel, dels vissa andra rättigheter och
skyldigheter på bl.a. miljörättens område. En ekonomisk zon får ha en bredd
av högst 200 nautiska mil räknat från baslinjerna vid strandstatens kust. Bero-
ende på geografiska omständigheter förekommer det att en kuststat inte kan
göra anspråk på en 200 nautiska mil bred ekonomisk zon utan att möta ett
motsvarande krav från en annan kuststat. I en sådan situation måste en av-
gränsning av den ekonomiska zonen göras.
Artikel 74 i 1982 års havsrättskonvention ger inte någon precis vägledning
för hur avgränsningstvister rörande ekonomiska zoner skall lösas. Parterna
har att i enlighet med folkrätten sträva efter en ”skälig lösning”.
Enligt 1 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon får den ekono-
miska zonen inte utsträckas över en avgränsningslinje som överenskommits
med annan stat eller, i avsaknad av en sådan överenskommelse, över mittlin-
jen i förhållande till den andra staten. En avgränsning av den svenska ekono-
miska zonen innebär även en avgränsning av den svenska kontinentalsockeln.
I fråga om fiske i den svenska ekonomiska zonen finns föreskrifter i fiskela-
gen (1993:787) och när det gäller utvinning av mineraliska naturresurser på
havsbottnen i zonen är den tidigare nämnda lagen (1966:314) om kontinental- Prop. 1994/95:156
sockeln tillämplig.
Sverige träffade år 1968 avtal med Norge om avgränsning av kontinentalsock-
eln i Skagerack (prop. 1968:152, bet. 1968:UU14, rskr. 1968:413, SÖ
1969:3). Vidare ingick Sverige år 1978 avtal med dåvarande Tyska Demokra-
tiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln i Östersjön (prop.
1978/79:14, bet. 1978/79:UU7, rskr. 1978/79:47, SÖ 1978:42). Detta avtal
gäller alltjämt i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland. Med Danmark
slöts år 1984 avtal om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna i
Skagerack, Kattegatt och Östersjön (prop. 1984/85:131, bet. 1984/85:UU15,
rskr. 1984/85:239, SÖ 1985:54).
Med dåvarande Sovjetunionen träffades år 1988 en överenskommelse om
principer för avgränsning av vissa havsområden i Östersjön. Denna följdes
av en överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den
svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön, liksom
av en överenskommelse om ömsesidiga relationer på fiskets område i det tidi-
gare omtvistade området i Östersjön (prop. 1987/88:175, bet. 1987/88:UU33,
rskr. 1987/88:378, SÖ 1988:3, SÖ 1988:38 resp. SÖ 1988:39). Genom upp-
lösningen av Sovjetunionen har dess traktaträttsliga förpliktelser vad gäller
avgränsningen övertagits av de baltiska staterna och Ryska federationen.
Mellan Sverige och Polen slöts år 1989 en överenskommelse om avgräns-
ning av kontinentalsockeln (prop. 1988/89:87, bet. 1988/89:UU13, rskr.
1988/89:162, SÖ 1989:27).
Med Finland finns sedan tidigare ett avtal från år 1972 om avgränsning av
kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och ned till en
punkt i nordligaste delen av Östersjön (prop. 1972:123, bet. 1972:UU21, rskr.
1972:324, SÖ 1973:1). Denna avgränsning gäller sedan år 1977 även som
avgränsning av Sveriges och Finlands fiskezoner i Bottenhavet och Bottenvi-
ken fram till en punkt strax norr om Södra Kvarken (prop. 1977/78:107, bet.
1977/78:JoU19, rskr. 1977/78:235, SÖ 1978:16).
De svensk-finländska kontinentalsockel- och fiskezonsgränserna samman-
faller därför från Bottenviken i norr ned till en punkt norr om ön Märket.
Från denna punkt norr om ön Märket och ned till en punkt i nordligaste
delen av Östersjön, avtalad genom 1972 års överenskommelse, utgörs den ge-
mensamma fiskezonsgränsen av mittlinjen medan avgränsningen av konti-
nentalsockeln har en annan sträckning. Vid ön Märket i Södra Kvarken sam-
manfaller gränserna för territorialhav, kontinentalsockel och fiskezon.
Avgränsningen av området vid Bogskär, som behandlas i denna proposi-
tion, har tidigare inte reglerats i avtal mellan Sverige och Finland.
Den fråga som nu aktualiseras är avgränsningen mellan Sverige och Finland
i Ålands hav och norra Östersjön.
Sedan avgränsningsförhandlingama med dåvarande Sovjetunionen och Po- Prop. 1994/95:156
len avslutats, inledde Sverige år 1989 på nytt förhandlingar med Finland om
avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön. Vid den första förhandlings-
omgången kom parterna överens om att förhandlingarna inte enbart skulle
omfatta ett mellan Sverige och Finland omtvistat område söder om Bogskär
utan också sträckan från den punkt norr om ön Märket där kontinentalsockel-
gränsen och avgränsningen av fiskezonen mellan Sverige och Finland har
olika sträckning.
Till följd av upplösningen av Sovjetunionen och Finlands behov av att reda
ut de nya gränsförhållandena med Ryska federationen och Estland, kom par-
terna år 1991 överens om att låta de svensk-finländska förhandlingarna vila
till dess att de nya gränsförhållandena var reglerade.
Under år 1993 återupptogs förhandlingarna mellan Sverige och Finland.
Förhandlingarna omfattade dels en revision av avgränsningslinjema i Ålands
hav, dels avgränsningen i det mellan Sverige och Finland omtvistade området
söder om Bogskär (1 559,6 km2).
Kontinentalsockellinjen i Bottenhavet enligt 1972 års avtal sträcker sig
norrifrån mot ön Märket. Söder om Märket fortsätter linjen rakt söderut och
sedan i sydöstlig riktning i en rak sträckning till en punkt strax sydväst om
Bogskär. Den tillämpade fiskegränsen utgörs emellertid av mittlinjen mellan
Sverige och Finland, vilket medför att fiskezonsgränsen slingrar sig fram och
tillbaka över kontinentalsockelgränsen. Detta har fått till följd att det finns sex
områden - s.k. fiskefickor - som ligger på den andra statens kontinental-
sockel. I fyra fall ligger dessa fickor på svensk kontinentalsockel. Två fickor
är svensk fiskezon på finländsk kontinentalsockel. Båda parter har kommit
överens om att fickorna skall elimineras och att fiskegränsen skall följa konti-
nentalsockellinjen. Områdena har ytberäknats. Det ”ägoutbyte” som äger
rum då fiskefickoma elimineras innebär att Sverige får 335,8 km2 fiskezon,
medan Finland får 122,5 km2.
Resultatet blir att Sverige erhåller ett överskott om 213,3 km2 fiskezon. För
detta överskott kompenseras Finland vid fördelningen av det omtvistade om-
rådet söder om Bogskär. På svensk sida har tagits till utgångspunkt att kom-
pensation skall ske till 50 procent, eftersom havsområdet redan delvis tillhör
Sverige (kontinentalsockeln är svensk). Denna ståndpunkt har accepterats av
Finland. För en sjunde ficka, som är helt finländsk, belägen inom tolv nautiska
mil från Bogskär och som Finland avstår till Sverige, lämnas ersättning till
100 procent.
En kartskiss över avgränsningama i Ålands hav och norra Östersjön före
ikraftträdandet av 1994 års överenskommelse finns i bilaga 3.
Finland har inlett en översyn av sina bestämmelser rörande territorialhavet.
En proposition innehållande förslag till ändringar i lagen om gränserna för
Finlands territorialvatten har förelagts den finländska riksdagen. I propositio-
nen föreslås bl.a. att bredden av det finländska territorialhavet skall utvidgas
från fyra till tolv nautiska mil. Vidare genomför Finland en översyn av sina
baslinjer.
Sverige och Finland har i överläggningar varit ense om att respektive lands
gränsdragning i görligaste mån bör förenklas. Av hänsyn till Finland har Sve-
rige i Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet och Ålands hav på några plat-
ser hållit tillbaka terrorialhavets utsträckning. Det har ansetts att om kontinen-
talsockelgränsen och fiskezonsgränsen ligger utanför mittlinjen mellan de
svenska och finländska baslinjerna, så bör det svenska territorialhavet ändå
inte utan avtal med Finland utsträckas över mittlinjen (prop. 1978/79:27,
s. 11). Begränsningen framgår av 3 § andra stycket f i lagen (1966:374) om
Sveriges sjöterritorium. Parterna har enats om att skäl saknas att behålla
denna begränsning.
I inledningen till överenskommelsen konstaterar parterna att de enats om av-
gränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av svensk ekonomisk zon och
finländsk kontinentalsockel och fiskezon. Parterna beaktar även de begräns-
ningslinjer som fastställts dels i den topografiska gränsbeskrivningen som un-
dertecknades i Torneå den 19 januari 1811 efter freden i Fredrikshamn år
1809, dels de begränsningslinjer som fastställts i konventionen från år 1921
angående Ålandsöamas icke-befästande och neutralisering.
I artikel I beskrivs avgränsningslinjen som de räta linjer (geodetiska linjer)
som förbinder de i artikel 2 angivna punkterna. Positionerna för dessa punkter
har bestämts med avseende på geografisk längd och bredd i enlighet med det
internationella geografiska systemet ”World Geodetic System 1984”. Av-
gränsningslinjen har åskådliggjorts på den till överenskommelsen fogade kar-
tan.
I artikel 2 finns en uppräkning av de i artikel 1 nämnda koordinatema. Den
norra utgångspunkten för avgränsningslinjen utgörs av den punkt söder om
Märket där Sveriges och Finlands sjöterritorier upphör att gränsa till varandra.
Därefter följer avgränsningslinjen ett antal punkter fram till punkt 5. Denna
koordinat kommer att utgöra utgångspunkt för fastställandet av en s.k.
trestatspunkt mellan Sverige, Finland och Estland. Punkterna 2, 3 och 4 i
överenskommelsen motsvarar punkterna 15, 14 respektive 13 i 1921 års
Ålandskonvention.
I artikel 3 förbinder sig parterna att inte utan föregående konsultationer
utvidga respektive lands sjöterritorier i Ålands hav norr om Svenska Björn.
Finland förbinder sig att vid Bogskär inte utvidga sitt sjöterritorium väster
om den i artikel 2 överenskomna avgränsningslinjen.
Av artikel 4 följer att överenskommelsen träder i kraft trettio dagar efter
det att parterna meddelat varandra att överenskommelsen godkänts. När avta-
let träder i kraft upphör tillämpligheten av överenskommelsen av den 29 sep-
tember 1972 mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinental-
sockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön, i den utsträckning överenskommelsen avser området söder om
Märket, samt överenskommelsen den 2 december 1977 mellan Sverige och
Finland om vissa gränsfrågor (SÖ 1978:16).
I ett protokoll överenskommer parterna att koordinatpunktema 1 till 10 i
1972 års avtal om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenha-
vet Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, i avvaktan på en teknisk
Prop. 1994/95:156
revision av avgränsningen norr om Märket, skall tillämpas som avgränsning Prop. 1994/95:156
av svensk ekonomisk zon och finländsk fiskezon och kontinentalsockel mel-
lan nämnda koordinater.
9.1 Överenskommelsen
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
överenskommelsen den 2 juni 1994 mellan Sverige och Finland om
avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekono-
miska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon.
Skälen för regeringens förslag: Överenskommelsen innebär en tillfreds-
ställande lösning av gränsproblemen i Ålands hav och norra Östersjön. Över-
enskommelsen får anses vara väl förankrad i gällande folkrätt. Den uppdel-
ning av det omtvistade området, som nu uppnåtts med Finland, motsvarar den
uppdelning - 75 procent för Sverige och 25 procent för den andra parten -
som Sverige under år 1988 uppnådde med dåvarande Sovjetunionen beträf-
fande det tidigare omtvistade området öster om Gotland.
Eftersom avgränsningslinjen kommer att gå närmare Bogskär än tolv sjö-
mil bör observeras att avtalet innehåller en klausul i vilken Finland förbinder
sig att inte utsträcka sitt territorialhav väster om den avgränsningslinje som
de båda länderna nu har kommit överens om.
Nuvarande avgränsningar i Ålands hav och norra Östersjön är svåra att
övervaka för svenska myndigheter. När 1994 års överenskommelse träder i
kraft erhålls en enda avgränsning, vilket underlättar övervakningen.
Genom avgränsningsöverenskommelsen med Finland har Sverige kommit
ytterligare ett steg mot det slutliga målet, som är att få yttergränsema för den
svenska ekonomiska zonen fastställda i förhållande till alla grannländer.
9.2 Protokollet
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
protokollet om tillämpning av överenskommelsen den 29 september
1972 mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsock-
eln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av
Östersjön såsom avgränsning av svensk ekonomisk zon och finländsk
kontinentalsockel och fiskezon intill dess att en teknisk revision av av-
gränsningen har genomförts.
Skälen för regeringens förslag: Antagandet av protokollet medför att
1972 års avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet och
Ålands hav norr om ön Märket skall tillämpas som avgränsning av den
svenska ekonomiska zonen och av den finländska fiskezonen och kontinental- Prop. 1994/95:156
sockeln. Denna avgränsning kommer i ett senare skede bli föremål för en tek-
nisk revision. Med teknisk revision avses att koordinatema skall definieras
med modem mätteknik.
9.3 Lagen om Sveriges sjöterritorium
Regeringens förslag: I 3 § andra stycket f lagen (1966:374) om Sveri-
ges sjöterritorium skall hänvisningen till respektive lands baslinjer tas
bort.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito-
rium anger avgränsningen av det svenska sjöterritoriet. 3 § första stycket i
lagen fastställer huvudprincipen att det svenska territorialhavet får ha en
bredd av högst tolv nautiska mil. På grund av avståndet till angränsande sta-
ters kuster kan dock Sverige inte alltid göra anspråk på ett tolv nautiska mil
brett territorialhav utan att stöta på motsvarande krav från andra länder. Ett
antal undantag från huvudprincipen i 3 § första stycket har därför meddelats
i paragrafens andra stycke. Det nu relevanta undantaget återfinns i andra
stycket punkten f. Enligt detta stadgande kan det svenska territorialhavet i
Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön inte
utsträckas utöver den fastställda gränsen med Finland och, i områden där så-
dan gräns saknas, inte utöver någon av de gränslinjer för kontinentalsockeln
och Sveriges ekonomiska zon som överenskommits med Finland. Svenskt ter-
ritorialhav kan inte heller utsträckas över mittlinjen mellan de svenska och
finländska baslinjerna.
3 § andra stycket f i lagen anger således tre fall där territorialhavet inte får
uppgå till fulla tolv nautiska mil. Det tredje av dessa undantag föreskriver
att territorialhavet inte får utsträckas utöver mittlinjen mellan de svenska och
finländska baslinjerna. Undantaget tar sikte på de fall där de överenskomna
kontinentalsockel- och fiskezonsgränsema löper bortom mittlinjen från
svensk sida sett och har införts av hänsyn till Finland. I överläggningar har
parterna enats om att skäl saknas att behålla denna begränsning.
Genom att begränsningen tas bort utvidgas det svenska territorialhavet nå-
got dels i Bottenviken utanför Haparanda, dels i Norra Kvarken, dels i Botten-
havets sydligaste del, dels i Ålands hav. Några hinder mot dessa förändringar
har i överläggningar med Finland inte ansetts föreligga ur folkrättslig eller
annan synvinkel.
Vidare kan lagrummet i sin nuvarande lydelse tolkas så att en eventuell
förändring av de finländska baslinjerna skulle få omedelbar effekt för ut-
sträckningen av det svenska sjöterritoriet. I syfte att undvika oklarheter i
denna fråga är det regeringens bedömning att 3 § andra stycket f också av
detta skäl bör ändras så att hänvisningen till respektive lands baslinjer tas bort.
Lagändringen bör träda i kraft i anslutning till ikraftträdandet av överens-
kommelsen med Finland. Det föreslås att regeringen ges befogenhet att ge-
nom förordning besluta om lagens ikraftträdande.
10
Överenskommelse mellan Konungariket Sverige
och Republiken Finland om avgränsningen i
Alands hav och norra Östersjön av Sveriges
ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel
och fiskezon
Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering,
som har beslutat att enas om avgränsningen i Ålands hav och norra Öster-
sjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiske-
zon,
som beaktar de begränsningslinjer, som fastställts dels år 1811 i den efter
freden i Fredrikshamn upprättade topografiska gränsbeskrivningen, dels ge-
nom konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöamas icke-befäs-
tande och neutralisering,
har kommit överens om följande:
Prop. 1994/95:156
Bilaga 1
Artikel 1
Avgränsningslinjen mellan å ena sidan Sveriges ekonomiska zon och å andra
sidan de områden av kontinentalsockeln där Finland utövar suveräna rättighe-
ter i fråga om utforskning och utvinning av naturtillgångar samt Finlands fis-
kezon utgörs av räta linjer (geodetiska linjer), som förbinder de i artikel 2
angivna punkterna.
Positionerna för dessa punkter har bestämts med avseende på geografisk
längd och bredd i enlighet med ”World Geodetic System 1984”.
Avgränsningslinjen återges på en till denna överenskommelse fogad karta.
Artikel 2
Den norra utgångspunkten för avgränsningslinjen är den punkt söder om Mär-
ket där Sveriges och Finlands sjöterritorier upphör att gränsa till varandra.
Punkten har koordinatema 60° 14,115' N 19°06,162' O (punkt 1).
Från punkt 1 går avgränsningslinjen genom följande punkter i angiven ord-
ningsföljd:
|
latitud |
longitud | |
|
Punkt 2 |
60°ll,501'N |
19°04,992' 0 |
|
Punkt 3 |
59°47,501'N |
19°39,497'0 |
|
Punkt 4 |
59°26,70r N |
20°09,200' 0 |
|
Punkt 5 |
58°51,776'N |
20°28,276' 0 |
Söder om punkt 5 skall avgränsningslinjen sträcka sig fram till den punkt
varom överenskommelse träffas med berörd tredje stat.
De i denna artikel angivna punkterna 2, 3 och 4 motsvarar de i 1921 års
Ålandskonvention såsom 15, 14 respektive 13 betecknade punkterna.
11
Artikel 3
Sveriges regering och Finlands regering förbinder sig att inte utvidga länder-
nas respektive sjöterritorier i Ålands hav norr om Svenska Björn utan före-
gående konsultationer med varandra.
Finland förbinder sig att inte vid Bogskär utvidga sitt sjöterritorium väster
om den i artikel 2 överenskomna avgränsningslinjen.
Artikel 4
Denna överenskommelse träder i kraft trettio dagar efter den dag då avtalspar-
terna meddelat varandra om överenskommelsens godkännande.
När denna överenskommelse träder i kraft upphör
- överenskommelsen den 29 september 1972 mellan Sverige och Finland
om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands
hav och nordligaste delen av Östersjön, i den utsträckning överenskommelsen
avser området söder om Märket samt
- överenskommelsen den 2 december 1977 mellan Sverige och Finland om
vissa gränsfrågor.
Upprättad i Stockholm den 2 juni 1994 i två exemplar, vart och ett på
svenska och finska språken, vilka båda texter äger lika giltighet.
Prop. 1994/95:156
Bilaga 1
För Konungariket
Sveriges regering
Margaretha af Ugglas
För Republiken
Finlands regering
Matti Kahiluoto
12
13
I anslutning till den i dag undertecknade överenskommelsen mellan Konung-
ariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering om avgränsningen
i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands
kontinentalsockel och fiskezon har de båda parterna avtalat följande i avvak-
tan på en teknisk revision av avgränsningslinjen norr om Märket.
Från punkt 65°31,8' N 24°08,4' O till punkt 60°22,3' N 19°09,5' O (punkt
1 och 10 i överenskommelsen den 29 september 1972 om avgränsning av kon-
tinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen
av Östersjön) skall gränsen för Sveriges ekonomiska zon och Finlands fiske-
zon följa den kontinentalsockelgräns som avtalats genom överenskommelsen
den 29 september 1972.
Upprättat i Stockholm deri 2 juni 1994 i två exemplar, vart och ett på
svenska och finska språken, vilka båda texter äger lika giltighet.
Prop. 1994/95:156
Bilaga 2
För Konungariket
Sveriges regering
Margaretha af Ugglas
För Republiken
Finlands regering
Matti Kahiluoto
Prop. 1994/95:156
Bilaga 3
Kartskiss över avgränsningama i Ålands hav och norra
Östersjön före ikraftträdandet av 1994 års
överenskommelse
Av kartskissen framgår nu gällande svenska respektive finländska baslinjer
och territorialgränser. Dessutom framgår mittlinjen som slingrar sig över
1972 års raka kontinentalsockelgräns. Tillsammans skapar dessa båda linjer
sex av de så kallade fiskefickoma (I-VI). Även det mellan Sverige och Finland
tidigare omtvistade området framgår av kartskissen. Den avgränsningslinje
som avtalats den 2 juni 1994 följer 1972 års raka kontinentalsockelgräns och
löper vidare söderut genom det tidigare omtvistade området. Den sjunde fis-
kefickan uppstår mellan 1994 års avgränsningslinje och den norra begräns-
ningen av det tidigare omtvistade området.
14
Prop. 1994/95:156
Bilaga 3
it) SJÖFARTSVERKET
'—' Siökartewdelninsen
Godkänd för spridning 1605-9560115.
Prop. 1994/95:156
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1995.
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,
Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulv-
skog, Sundström, Johansson
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Regeringen beslutar proposition 1994/95:156 Godkännande av överenskom-
melse mellan Sverige och Finland om avgränsning i Ålands hav och norra
Östersjön, m.m.
fOtab 48110. Stockholm 1995
16