Prop.
1994/95:154
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 februari 1995
Lena Hjelm-Wallén
Sten Heckscher
(Justitiedepartementet)
I propositionen behandlas frågan om val i Sverige av företrädare i den
parlamentariska församlingen i Europeiska unionen, Europaparlamentet.
Enligt det avtal som reglerar Sveriges anslutning till unionen skall det i
Sverige väljas 22 företrädare i Europaparlamentet och det första valet
hållas inom två år efter det att Sverige blivit medlem av unionen.
I propositionen föreslås att
- det första valet hålls söndagen den 17 september 1995,
- valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den ordning som
tillämpas för val till riksdagen,
- hela landet skall utgöra en enda valkrets, eftersom det endast är fråga
om 22 mandat som skall fördelas, och
- den möjlighet för väljarna att rösta på person som avses få tillämpning
i de nationella valen från och med år 1998 skall komma till användning
också i valet till Europaparlamentet.
Förslaget tillgodoser de krav på enhetlighet som gemenskapsrätten
ställer, nämligen att den som är medborgare i någon medlemsstat och är
bosatt i Sverige skall ha rösträtt och vara valbar.
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
Prop. 1994/95:154
1 Förslag till riksdagsbeslut..................... 3
2 Lagtext ................................ 4
2.1 Förslag till lag om val till Europaparlamentet..... 4
2.2 Lag om ändring i lagen (1993:1404) om
brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i
Schweiz............................ 15
2.3 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481).......................... 17
3 Ärendet och dess beredning.................... 18
4 Europaparlamentet - dess roll och uppgifter ......... 18
5 EU-regler om valförfarandet................... 22
5.1 Valrättsakten......................... 23
5.2 Direktivet om unionsmedborgares rösträtt och
valbarhet........................... 24
5.3 Anslutningsakten.......................25
6 Tidigare val till Europaparlamentet - några iakttagelser . . 25
7 Ett svenskt valsystem........................ 27
7.1 Tidpunkt för val till Europaparlamentet ........ 29
7.2 Rösträtt och valbarhet................... 30
7.3 Valkretsindelning...................... 32
7.4 Spärregler .......................... 35
7.5 Röstning på person..................... 36
7.6 Vissa övriga frågor..................... 38
8 Vissa folkbokföringsfrågor .................... 40
9 Kostnader och ikraftträdande................... 42
10 Författningskommentar ...................... 42
10.1 Lagen om val till Europaparlamentet.......... 42
10.2 Lagen om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481).......................... 54
Bilaga 1 Lagförslag i promemorian Val till Europaparlamentet 55
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser 68
Bilaga 3 Akt om allmänna direkta val av företrädare i församlingen
(valrättsakten) 69
Bilaga 4 Rådets beslut den 1 februari 1993 om ändring av valrätts-
akten 76
Bilaga 5 Rådets direktiv 93/109/EG 78
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari
1995 ...................................... 85
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om val till Europaparlamentet,
- lag om ändring i lagen (1994:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz,
- lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
Prop. 1994/95:154
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid val år 1995 i Sverige till Europaparlamentet.
För val till Europaparlamentet är landet inte indelat i valkretsar.
Vid valet till Europaparlamentet tillämpas, om inte annat följer
av denna lag, i erforderliga delar bestämmelserna i vallagen (1972:620)
om ordinarie val till riksdagen.
Valmyndigheter
2 § Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap. 2 § vallagen
(1972:620) är central valmyndighet också för val enligt denna lag.
3 § Länsstyrelsen är regional valmyndighet.
4 § För genomförande av valet på lokal nivå svarar inom varje kom-
mun den valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).
Det som en kommun, en valnämnd och valförrättare är skyldiga
att göra enligt denna lag skall bekostas av kommunen.
Vem har rösträtt
5 § Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid
val enligt denna lag.
Rösträtt har därutöver den medborgare i någon av Europeiska
unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som inte utövat sin rösträtt
vid de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994 och som är
bosatt här i landet och senast på valdagen fyller 18 år.
Den som enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd
här i landet den 1 juli 1995 skall anses vara bosatt här.
6 § Närmare bestämmelser om röstlängd finns i 10 -16 §§.
Vem är valbar
7 § Valbar till Europaparlamentet är var och en som som har rösträtt
enligt denna lag. Unionsmedborgare är dock valbara under den ytter-
ligare förutsättningen att de enligt 19 § visar att de inte förlorat sin
valbarhet i sitt hemland vid val till Europaparlamentet.
Prop. 1994/95:154
Den är inte heller valbar som är
- ledamot av regeringen i en medlemsstat,
- ledamot av EG-kommissionen,
- domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i EG-
domstolen,
- ledamot av Revisionsrätten,
- medlem av Rådgivande kommittén i Europeiska kol- och stålge-
menskapen eller medlem av Ekonomiska och sociala kommittén i
Europeiska gemenskapen och i Europeiska atomenergigemenskapen,
- medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har
tillsatts enligt fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen, Europeiska gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen för att förvalta gemenskapernas medel eller för
att utföra en permanent och direkt förvaltningsuppgift,
- styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska
investeringsbanken, eller
- tjänsteman eller annars anställd i aktiv tjänst inom Europeiska
gemenskapernas institutioner eller till dessa knutna fackorgan,
Inte heller är den valbar som har kandiderat vid de val till
Europaparlamentet som ägt rum år 1994.
När skall val hållas
8 § Val förrättas den 17 september 1995.
9 § Vid val enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om valdistrikt i
3 kap. vallagen (1972:620). Den del av en kommun som vid val enligt
vallagen bildar ett valdistrikt utgör ett valdistrikt också vid val enligt
denna lag.
Länsstyrelsen får efter samråd med valnämnden besluta om
valdistrikt som omfattar fler röstberättigade än vad som sägs i 3 kap.
3 § vallagen.
10 § Frågan om vem som har rösträtt enligt 5 § avgörs på grundval av
en röstlängd som upprättats före valet.
Bestämmelserna i 4 kap. vallagen (1972:620) om allmän och
särskild röstlängd skall tillämpas i fråga om den som har rösträtt enligt
5 § första stycket.
11 § Unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt enligt 5 § andra
stycket skall senast den 1 juli 1995 skriftligen hos skattemyndigheten
anmäla sin önskan att tas upp i allmän röstlängd för val till Europapar-
lamentet.
Prop. 1994/95:154
I sin anmälan skall unionsmedborgare i en skriftlig försäkran Prop. 1994/95:154
- ange sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- ange den valkrets eller det område i hemstaten där de senast
var upptagna i röstlängd,
- försäkra att de inte utövat rösträtt vid de val till
Europaparlamentet som ägde rum i juni 1994.
Blanketter för anmälan skall finnas tillgängliga hos skatte-
myndigheten.
Beslut med anledning av anmälan skall meddelas så snart som
möjligt. Underrättelse om sådant beslut skall sändas till valmyndigheten
i den stat där väljaren är medborgare.
Rättelse av uppgifter i röstlängd
12 § I fråga om allmän och särskild röstlängd gäller bestämmelserna i
vallagen (1972:620) om rättelse och om överklagande av ett sådant
beslut.
13 § Unionsmedborgare som anser att röstlängden innehåller felaktiga
uppgifter om dem skall senast den 25 augusti 1995 skriftligen begära att
uppgifterna rättas. Detta gäller också dem som anser sig vara felaktigt
uteslutna ur röstlängden. Omständigheter som inträffat senare än den
1 juli 1995 får inte ligga till grund för rättelse.
Frågor om rättelse skall prövas av skattemyndigheten.
Centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om hur man
kan begära rättelse av röstlängden.
14 § När samtliga beslut om rättelser förts in i röstlängden skall den så
snart som möjligt sändas till den kommun där valdistriktet ligger.
15 § Får skattemyndigheten från en myndighet i någon annan med-
lemsstat meddelande om att en röstberättigad som finns upptagen i röst-
längd här i landet röstat vid valen till Europaparlamentet i juni 1994
skall myndigheten genast rätta allmän röstlängd.
Överklagande
16 § Skattemyndighetens beslut i ett ärende om rättelse får överklagas
bara i samband med att det val överklagas för vilket röstlängden har
upprättats. I ett sådant ärende får bara de bevis åberopas som har visats
upp för skattemyndigheten.
Prop. 1994/95:154
17 § En partibeteckning som är skyddad vid val till riksdagen enligt
bestämmelserna i vallagen (1972:620) är skyddad också vid val enligt
denna lag.
En partibeteckning kan också registreras för val som skall hållas
enligt denna lag. Då gäller bestämmelserna i 5 kap. vallagen om
registrering av partibeteckning vid val till riksdagen.
Ansökan om registrering skall göras senast den 22 maj 1995 för
att partibeteckningen skall vara skyddad vid val enligt denna lag.
18 § Kandidater skall anmälas till centrala valmyndigheten senast den
dag myndigheten bestämmer. Då gäller bestämmelserna i 5 kap.
vallagen (1972:620) om ordinarie val till riksdagen.
19 § Unionsmedborgare som inte samtidigt är svenska medborgare och
som önskar kandidera vid valet till Europaparlamentet den 17 september
1995 skall senast den 18 augusti 1995 lämna en försäkran till centrala
valmyndigheten. I den skall de
- ange sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- ange den valkrets eller det område i hemstaten där kandidaten
senast var upptagen i röstlängd, och
- försäkra att de inte kandiderat vid de val till Europaparlamentet
som ägde rum i juni 1994.
Till en sådan försäkran skall fogas ett intyg av den behöriga
myndigheten i hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad där eller
att denna diskvalifikationsgrund inte finns såvitt myndigheten vet.
20 § Vid val till Europaparlamentet skall användas valsedlar och
valkuvert som hålls till handa av centrala valmyndigheten.
21 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För valet skall
användas vita valsedlar.
På valsedlarna skall det finnas minst en rad där väljarna kan
skriva till namn, och en ruta intill vaije rad där väljarna genom
markering kan avge en personröst för ett av dessa namn. På valsedlar
som upptar namn på en eller flera kandidater skall det dessutom framför
varje namn finnas en ruta där väljarna genom markering kan avge en
personröst för det namnet.
I övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i 6 kap. 2 § andra
och tredje styckena vallagen (1972:620).
22 § Om en valsedel innehåller mer än ett kandidatnamn, skall namnen Prop. 1994/95:154
tas upp i en följd under varandra och förses med nummer som visar
ordningen mellan dem.
Namnen gäller själva valet samt, i den mån de inte därvid tas i
anspråk, val av ersättare för företrädare.
Innehåller en valsedel med registrerad partibeteckning flera namn
på kandidater, skall valsedeln, om partiet enligt 18 § anmält kandidater
för valet, som första och andra namn ta upp namn på kandidater som
finns på listan över kandidater partiet anmält. Innehåller en valsedel i
fall som nu sagts endast ett namn skall detta vara ett namn som finns
på listan över anmälda kandidater.
23 § Vallagens (1972:620) bestämmelser om beställning, kostnader,
förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och valkuvert skall gälla
också vid val enligt denna lag. Vad som där gäller för parti skall gälla
också för partier som deltar i val till Europaparlamentet.
Utöver vad som anges i 6 kap. 7 § vallagen skall centrala
valmyndigheten också förse valsedelsblankettema med sådana rader och
rutor som anges i 21 § andra stycket.
24 § I lokaler där röstning äger rum enligt denna lag skall väljarna ha
tillgång till
1. valsedlar för vaije parti som vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet;
valsedlarna skall vara försedda med
- parti- och valbeteckning,
- minst en rad där väljaren kan skriva till namn, och
- en ruta intill vaije rad där väljarna genom markering kan avge
en personröst för ett av dessa namn, och
2. blanketter till valsedlar som försetts med
- minst en rad där väljaren kan skriva namn, och
- en ruta intill vaije rad där väljarna genom markering kan avge
en personröst för ett av dessa namn.
Lantbrevbärare som tar emot valsedelsförsändelser bör medföra
sådana valsedlar.
Valsedlarna hålls till handa genom centrala valmyndigheten.
25 § Om den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, skall för
var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet upp-
rättas ett röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall
dessutom innehålla uppgifter om valet till ledning för den röstbe-
rättigade. I fråga om röstkort tillämpas i övrigt 7 kap. 1 § andra styck-
et, 2 § första och tredje styckena samt 3 § första - tredje styckena
vallagen (1972:620).
Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar 8
före valdagen.
Prop. 1994/95:154
26 § Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigade som på grund av
vistelse utomlands eller på annan ort inom landet eller av andra skäl
inte kan rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på Posten
Aktiebolags postkontor inom landet, hos en svensk utlandsmyndighet
eller på ett svenskt fartyg i utrikes fart.
I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster
som har lämnats på ett postkontor, hos en utlandsmyndighet eller på ett
fartyg tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen
i 8 - 12 kap. vallagen (1972:620).
I den lokal där val äger rum skall ett exemplar av denna lag och
av vallagen finnas tillgängliga.
27 § Länsstyrelsen får efter samråd med valnämnden besluta att
röstning på valdagen får ske också på andra röstmottagningsställen i
valdistriktet än som anges i 8 kap. 1 § vallagen (1972:620) varvid det
från bestämmelserna i 2, 3, 5 och 6 §§ i samma kapitel får göras de
avvikelser som behövs för detta. Med anledning av röstmottagning på
sådana röstmottagningsställen får nödvändiga avvikelser också göras vid
tillämpningen av 10-13 och 15 §§ i samma kapitel samt 9 kap. 1-3 och
5 §§.
28 § Centrala valmyndigheten får efter samråd med länsstyrelsen,
valnämnden och Posten Aktiebolag besluta att en valnämnd skall
ansvara for den röstmottagning som sägs i 10 kap. 2 § tredje stycket
vallagen (1972:620).
Preliminär rösträkning
29 § Rösterna räknas preliminärt i vallokalen och hos valnämnden.
Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972: 620).
Slutlig sammanräkning
30 § Vaije länsstyrelse skall göra en sammanräkning av valresultatet
i sitt län. Resultatet av sammanräkningarna skall ligga till grund för
centrala valmyndighetens slutliga sammanräkning för hela landet,
fördelning av mandaten mellan partierna och utseende av ledamöter och
ersättare.
Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. 1, 2, 4, 5 och 8 §§ vallagen
(1972:620). Med anmälda kandidater avses då sådana kandidater som
anmälts enligt 18 §.
31 § Utöver vad som följer av 14 kap. 4 § andra stycket vallagen Prop. 1994/95:154
(1972:620) gäller följande.
Namnen på valsedlar skall anses obefintliga, om ett valkuvert
innehåller flera valsedlar som alla bär samma partibeteckning men är
olika med avseende på personrösterna.
Namnen på en valsedel skall vidare anses obefintliga
1. om valsedeln inte är utformad för röstning på person enligt
vad som anges i 21 § andra stycket,
2. om det finns fler än en personmarkering på valsedeln eller det
inte klart framgår vilken kandidat som personmarkeringen avser, eller
3. om personmarkeringen kan antas vara gjord maskinellt.
Hur fördelningen av mandaten mellan partierna görs
32 § Mandaten fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av
valresultatet i hela landet. Vid mandatfördelningen används udda-
talsmetoden med första divisom jämkad till 1,4.
33 § Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela
landet får delta i fördelningen av mandaten.
34 § För vaije mandat som ett parti har erhållit utses en företrädare
samt ersättare för företrädaren.
Hur företrädare utses
35 § Ordningen mellan kandidatnamnen inom vaije parti fastställs
genom särskilda uträkningar. Vid vaije uträkning gäller en valsedel
endast för ett namn.
Valsedlar på vilka avgivits personröster ordnas gruppvis efter
partibeteckning. Därefter räknas antalet personröster för vaije namn i
gruppen. Personliga röstetal fastställs endast för kandidater som fått
personröster till ett antal som motsvarar minst fem procent av partiets
röstetal. Ett namns personliga röstetal är lika med det antal personröster
som har lämnats för namnet under en och samma partibeteckning.
Ordningsföljden mellan namnen bestäms på grundval av vaije namns
personliga röstetal. Det namn som har det största personliga röstetalet
tar första plats i ordningen, det som har det näst största personliga
röstetalet tar andra plats i ordningen och så vidare enligt samma grund.
Har flera namn lika stora personliga röstetal avgörs företrädet genom
lottning.
Får man inte fram tillräckligt många kandidatnamn när
valsedlarna ordnas enligt andra stycket, skall ordningsföljden bestämmas
enligt 14 kap. 6 § andra - femte styckena vallagen (1972:620).
Vid de uträkningar som görs sedan kandidatnamn ordnats enligt
andra stycket skall samtliga valsedlar med namn delta, varvid bortses
från de namn som tagit plats enligt andra stycket.
10
36 § Har en kandidat fått plats i ordningen for mer än ett parti och Prop. 1994/95:154
skulle kandidaten därför få mandat för mer än ett parti, skall kandidaten
tillträda det mandat, för vilket hans eller hennes personliga röstetal
enligt 35 § andra stycket är störst i förhållande till antalet avgivna röster
för partiet.
Har kandidaten inte tagit plats i ordningen på grundval av
personligt röstetal skall kandidaten tillträda det mandat, för vilket hans
eller hennes personliga jämförelsetal enligt 35 § tredje stycket är störst
i förhållande till antalet avgivna röster för partiet.
Har kandidaten fått plats i ordningen i kraft av personligt röstetal
skall det mandat som kandidaten inte tillträder besättas på grundval av
de sinsemellan likadana valsedlar, på vilka kandidaten fått flest
personröster jämte övriga valsedlar som tar upp samma namnordning.
Den som har det största personliga röstetalet enligt 35 § andra stycket
får mandatet. Vid lika tal avgörs företrädet genom lottning. Kan
mandatet inte besättas genom detta förfarande tillämpas fjärde stycket.
Har kandidaten fått plats i ordningen genom sitt jämförelsetal
enligt 35 § tredje stycket fastställs vid ny sammanräkning vem som
skall få det mandat som kandidaten inte tillträder på grundval av de
valsedlar som gällde för kandidatens namn när namnet fick plats i
ordningen. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst.
Röstvärdet skall tillgodoräknas det namn som står främst på valsedeln
och därvid skall iakttas att namnet på en kandidat som redan tillträtt
mandat för partiet skall anses som obefintligt. Den som får det högsta
röstetalet får mandatet. Mellan lika tal avgörs företrädet genom lottning.
Om till följd av denna paragraf två eller flera mandat inte har
till trätts, tillsätts de ett och ett allt efter storleken på de personliga
röstetalen enligt 35 § andra stycket i förhållande till antalet avgivna
röster för partiet. Kan inte samtliga mandat tillträdas genom detta
tillsätts de ett och ett allt efter storleken på jämförelsetalen för namnen
enligt 35 § tredje stycket.
Hur ersättare utses
37 § När en ersättare skall utses för en kandidat som fått plats i
ordningen enligt 35 § andra stycket på grundval av personligt röstetal
ordnas de valsedlar på vilka det lämnats personröster för namnet i
särskilda grupper. Grupperna bestäms med utgångspunkt i namnord-
ningen på valsedlarna så att sinsemellan likadana valsedlar bildar en
särskild grupp. Valsedlarna i den största av dessa grupper bildar en
grupp tillsammans med övriga valsedlar som tar upp samma namn-
ordning. Ersättarna utses på grundval av valsedlarna i denna grupp efter
storleken på sina personliga röstetal under förutsättning att röstetalen
uppgår till minst fem procent av partiets röstetal.
Det namn som har det största personliga röstetalet är utsedd till
ersättare för den företrädare som sammanräkningen avser. Vid lika tal
avgörs företrädet genom lottning. Kan inte ersättare utses genom detta
förfarande tillämpas tredje stycket.
När en ersättare skall utses för en företrädare som fått plats i Prop. 1994/95:154
ordningen på grundval av jämförelsetalet enligt 35 § tredje stycket görs
för vaije företrädare en sammanräkning inom det parti, för vilket
företrädaren har blivit vald. Vid vaije sammanräkning tas hänsyn endast
till de valsedlar som upptar företrädarens namn och som på grund av
detta gällde för detta namn, när det fick plats i ordningen. Vaije
valsedel gäller som hel röst. Röstvärdet skall tillgodoräknas det namn
som står främst på sedeln och därvid skall det iakttas att namnet på en
kandidat som utsetts till företrädare skall anses som obefintligt. Den
som får högsta röstetalet är utsedd till ersättare för den företrädare som
sammanräkningen avser. Mellan lika tal avgörs företrädet genom
lottning.
Om det antal ersättare som har utsetts enligt första - tredje
styckena är mindre än det antal som med tillämpning av 14 kap. 11 §
första stycket vallagen (1972:620) skall utses, tillämpas 14 kap. 11 §
andra stycket vallagen.
Kungörelse av valutgången
38 § När mandaten fördelats mellan partierna och besatts med
företrädare samt ersättare utsetts, tillkänneger centrala valmyndigheten
valets utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Därmed
är valet avslutat.
Ersättare för företrädare som har avgått
39 § Har en företrädare avgått före utgången av den tid för vilken han
eller hon har blivit vald, utser centrala valmyndigheten efter
underrättelse från Europaparlamentet till ny företrädare i den avgångnes
ställe den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen
står i tur att inträda. Därvid skall 14 kap. 13 § andra stycket vallagen
(1972:620) tillämpas.
Centrala valmyndigheten skall om möjligt utse två nya ersättare,
om antalet ersättare för en företrädare har gått ner till hälften eller
därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare har utsetts
till företrädare eller har avgått av annan orsak.
Centrala valmyndigheten utfärdar kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar om utgången av förrättning som avses i första och andra
stycket. Förrättningen är därmed avslutad.
12
Bevis
40 § För den som blivit utsedd till företrädare i Europaparlamentet
eller till ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast ett bevis om
detta. I beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti
och valkrets som han eller hon blivit utsedd för. Bevis för ersättare
skall dessutom innehålla uppgift om den eller de företrädare som
ersättaren utsetts till ersättare för och, om flera ersättare utsetts för
samma företrädare, ordningen mellan ersättarna.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från
förrättning vid vilken företrädaren eller ersättaren blivit utsedd. Bevis
skall tillställas den som blivit utsedd och Europaparlamentet samt
Valprövningsnämnden och riksdagens talman.
41 § Valprövningsnämnden skall granska bevis för företrädare och
ersättare och därvid pröva, om beviset blivit utfärdat i enlighet med
36 §. Granskningen skall avslutas så snart som möjligt. Berättelse om
granskningen skall ofördröjligen överlämnas till Europaparlamentet och
till riksdagens talman.
42 § Företrädare tillträder sitt uppdrag då deras behörighet prövats av
Europaparlamentet.
överklagande
43 § Centrala valmyndighetens beslut som fastställt utgången av val
får överklagas hos Valprövningsnämnden. På ett sådant överklagande
tillämpas de bestämmelser i 15 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
vallagen (1972:620) som avser riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma
kapitel.
Beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var
röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut som sägs i 4 kap.
4 och 16 §§ vallagen var utesluten från rösträtt, men också av ett parti
som deltagit i valet.
44 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
valet, för vilken en myndighet svarar, förekommit avvikelse från före-
skriven ordning eller har någon hindrat valet, förvanskat avgivna röster
eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt, skall Valpröv-
ningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har förekommit
har inverkat på utgången av valet, vid prövning av ett överklagande av
valet upphäva detta och förordna om nytt val eller, om rättelse kan
åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndig-
heten att vidta sådan rättelse.
Om ett visst beslut enligt bestämmelse i lag inte får överklagas
eller om det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet
som avses med beslutet inte åberopas vid ett överklagande som avses i
denna paragraf.
Prop. 1994/95:154
13
Prop. 1994/95:154
45 § Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom
bland allmänheten om tid och sätt för valet och om de bestämmelser i
övrigt som gäller för valet.
46 § Närmare föreskrifter om genomförande av val enligt denna lag
meddelas av regeringen eller, om regeringen bestämmer det, centrala
valmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
14
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ samt ikraftträdan-
debestämmelsen till lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbunds-
republiken Tyskland och i Schweiz skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid 1994 års ordinarie val till
riksdagen och det samtidiga
valet till kommun- och lands-
tingsfullmäktige samt vid extra
val till riksdagen och folkom-
röstning som infaller före 1997
års motsvarande val får röstbe-
rättigade som vistas i Förbunds-
republiken Tyskland eller i
Schweiz rösta genom att från
samma land sända sina valsedlar
till valnämnden med posten
(brevröstning).
Vid brevröstning tillämpas besi
inte annat följer av denna lag.
§
Vid 1994 års ordinarie val till
riksdagen och det samtidiga
valet till kommun- och lands-
tingsfullmäktige, vid 1995 års
val till Europaparlamentet samt
vid extra val till riksdagen och
folkomröstning som infaller före
1998 års motsvarande val får
röstberättigade som vistas i
Förbundsrepubliken Tyskland
eller i Schweiz rösta genom att
från samma land sända sina
valsedlar till valnämnden med
posten (brevröstning).
melserna i vallagen (1972:620), om
2§
Brevröstning skall gå till på följande sätt.
Väljaren lägger för vaije val själv in sin valsedel i ett valkuvert. I
närvaro av två vittnen lägger han sedan in iordningställda valkuvert i ett
ytterkuvert för brevröstningsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
skriver väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att
han gjort på detta sätt och att försändelsen har ställts i ordning i
Förbundsrepubliken Tyskland respektive Schweiz. På ytterkuvertet skall
väljaren också anteckna sitt personnummer. Vittnena intygar skriftligen
att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran samt att de inte känner
till något förhållande som strider mot de uppgifter väljaren lämnat på
ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn
eller makens bam får inte vara vittne, och inte heller väljarens sambo
eller sambos bam.
Sedan brevröstningsförsändelsen har gjorts i ordning enligt andra
stycket lägger väljaren in försändelsen tillsammans med sitt röstkort i
ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för
postbefordran till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i
allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1994/95:154
valnämnden i den kommun inom vilken den vallokal är belägen där den
särskilda röstlängden enligt 4 kap. 20 § vallagen (1972:620) skall finnas
tillgänglig.
Vid val till riksdagen, vid val
i hela landet till kommun- och
landstingsfullmäktige, och vid
en folkomröstning får brevröst-
ningsförsändelsen vara iordning-
gjord tidigast 24 dagar före
valdagen och skall avges senast
dagen före valdagen. Vid extra
val till riksdagen och folkom-
röstning samtidigt med sådana
val får brevröstningsförsän-
delsen vara iordninggjord tidi-
gast 20 dagar före valdagen.
Väljaren skall på ytterkuvertet
intyga att han inte ställt i ord-
ning försändelsen tidigare än
vad som nu har sagts. Försän-
delsen skall anses avgiven den
dag då den är poststämplad.
Brevröstningsforsändelsen bör
lämnas för postbefordan i så god
tid att den kan beräknas vara
valnämnden till handa senast
andra dagen efter valdagen.
Vid val till riksdagen, vid val
i hela landet till kommun- och
landstingsfullmäktige, vid val till
Europaparlamentet och vid en
folkomröstning får brevröst-
ningsförsändelsen vara iordning-
gjord tidigast 24 dagar före
valdagen och skall avges senast
dagen före valdagen. Vid extra
val till riksdagen och folkom-
röstning samtidigt med sådana
val får brevröstningsförsändel-
sen vara iordninggjord tidigast
20 dagar före valdagen. Välja-
ren skall på ytterkuvertet intyga
att han inte ställt i ordning
försändelsen tidigare än vad
som nu har sagts. Försändelsen
skall anses avgiven den dag då
den är poststämplad. Brevröst-
ningsförsändelsen bör lämnas
för postbefordran i så god tid att
den kan beräknas vara val-
nämnden till handa senast andra
dagen efter valdagen.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1994 och gäller till ut-
gången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1994 och gäller till ut-
gången av år 1998.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
16
Prop. 1994/95:154
Härigenom föreskrivs att 20 § folkbokföringslagen (1991:481) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelese
20 §
Den som kan antas under sin
normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under
minst ett år skall avregistreras
från folkbokföringen som ut-
flyttad om inte annat följer av
14 §. Även den som kan antas
komma att regelmässigt till-
bringa sin dygnsvila både inom
och utom landet skall avregist-
reras om han med hänsyn till
samtliga omständigheter får
anses ha sitt egentliga hemvist
utom landet.
Den som kan antas under sin
normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under
minst ett år skall avregistreras
från folkbokföringen som ut-
flyttad om inte annat följer av
andra stycket eller 14 §. Även
den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygn-
svila både inom och utom landet
skall avregistreras om han med
hänsyn till samtliga omständig-
heter får anses ha sitt egentliga
hemvist utom landet.
En vistelse utom landet som
föranleds av uppdrag som före-
trädare i Europaparlamentet
skall inte leda till avregistrering
enligt första stycket om
företrädaren har anknytning till
landet genom att disponera en
bostad här. På ansökan av före-
trädaren får dock skattemyndig-
heten besluta om avregistrering
under de förutsättningar som
anges i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
17
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
I april 1991 tillkallades en kommitté med uppdrag att lägga fram forslag
till grundlagsändringar m.m. infor ett svenskt medlemskap i EG. Kom-
mittén - Grundlagsutredningen infor EG - överlämnade i mars 1993
betänkandet EG och våra grundlagar (SOU 1993:14).
I kommitténs uppdrag ingick även att behandla frågan om hur val till
Europaparlamentet skall ske. Kommittén, som inte lämnade något
förslag till föreskrifter, angav emellertid efter vilka principer ett system
for val till Europaparlamentet bör kunna utformas.
Sedan det efter den svenska folkomröstningen i november 1994 stod
klart att Sverige skulle komma att träda in i Europeiska unionen
utarbetades i Justitiedepartementet en promemoria om val till
Europaparlamentet. Den lagreglering som föreslogs i promemorian, se
bilaga 1, tog sin utgångspunkt i de principer som Grundlagsutredningen
inför EG angett. Därutöver behandlades i promemorian vissa
folkbokföringsfrågor.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-
stanser som yttrat sig finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 94-4798).
Den lag om val till Europaparlamentet som nu föreslås avser
uttryckligen det första val som skall hållas här i landet före utgången av
år 1996. Det innebär att lagen måste omarbetas inför de val som skall
äga rum i samtliga medlemsländer år 1999. De grundläggande principer
som den nu föreslagna lagen bygger på bör därvid kunna vinna fortsatt
tillämpning, men åtskilliga bestämmelser om främst tidpunkter måste
ändras. Därtill kommer att det i Justitiedepartementet pågår ett arbete
med en ny vallag som till år 1998 skall ersätta vallagen (1972:620) i
fråga om regleringen av valen till våra nationella församlingar. Också
detta arbete kommer att kräva anspassningar av den nu aktuella lagen.
Europeiska unionen är inte en traditionell mellanstatlig organisation där
regeringsföreträdare förhandlar för att nå fram till en handlingslinje som
alla länder kan vara överens om. Men unionen är inte heller någon stat
där de avgörande besluten fattas av en folkvald församling som också
utser dem som skall styra riket. Unionen bär visserligen drag av båda
dessa beslutsformer men har organiserat sitt beslutsfattande på ett sätt
som saknar förebilder.
Det mellanstatliga draget är tydligt genom att unionens viktigaste
beslutsfattande sker i ministerrådet. Beredningen inför rådsbesluten sker
genom medlemsländernas ständiga representanter (dvs. EU-ländemas
diplomatiska företrädare) i Coreper (Comité des Representants
Permanents) och besluten fattas av regeringarnas företrädare. I några
viktiga frågor krävs enhälliga beslut men de flesta avgöranden kan, till
Prop. 1994/95:154
18
skillnad från de flesta mellanstatliga organisationer, ske genom Prop. 1994/95:154
majoritetsbeslut.
Medlemsländerna i rådet har alltså tillsammans den avgörande makten
att besluta om vilka gemensamma regler som skall gälla. Men det är
den av medlemsländerna oberoende kommissionen som ensam kan
initiera ett normgivningsärende i rådet. Kommissionen skall utgå från
gemenskapens, helhetens, intressen och inte främja något enskilt
medlemslands väl. Visserligen kan såväl rådet som Europaparlamentet
begära att kommissionen lägger fram ett förslag på ett visst område.
Men de kan inte kräva ett förslag med ett visst bestämt innehåll. Det är
bara kommissionen som bestämmer vilka förslag till gemensam
normgivning som skall presenteras och vad de förslagen skall innehålla.
Den likaledes oberoende EG-domstolen skall säkerställa att lag och
rätt följs när fördragen tolkas och tillämpas. En av dess viktigaste
uppgifter är då att företa en rättslig kontroll av hur gemenskapens
övriga institutioner utövar de befogenheter som medlemsländerna anför-
trott dem.
Till detta system av oberoende, överstatliga, gemenskapsinstitutioner
som balanserar medlemsländernas makt i rådet hör också Europaparla-
mentet. Även det är oberoende av medlemsländerna och deras rege-
ringar. Det fullföljer i stället ett uppdrag som getts av medlems-
ländernas folk i direkta val. Parlamentet har numera tillagts rätten att
godkänna dem som av medlemsländernas regeringar har nominerats till
ledamöter av kommissionen och parlamentet kan genom miss-
troendevotum framtvinga kommissionens avgång.
I dessa avseenden kan Europaparlamentet sägas vara en med ett natio-
nellt parlament jämförbar institution. Europaparlamentet saknar däremot
egna lagstiftande befogenheter. Dess väsentliga uppgift i besluts-
processen är att yttra sig över alla förslag till gemensam normgivning,
inte att fatta det slutliga beslutet.
Inom några viktiga, men väl avgränsade, områden har parlamentet
emellertid numera rätt att besluta tillsammans med rådet. Det innebär
att om de båda institutionerna inte kan enas är något beslut inte möjligt
att fatta. På dessa områden har Europaparlamentet alltså en ställning
som till en del påminner om den en folkvald församling har i t.ex. ett
federalt parlamentariskt tvåkammarsystem. En annan parallell är den
samfällda lagstiftningen i Sverige före år 1975.
Europaparlamentet i beslutsprocessen
Flertalet bestämmelser i Romfördraget föreskriver att Europa-
parlamentet måste ges tillfälle att yttra sig innan rådet fattar beslut. Det
är ett viktigt formkrav och EG-domstolen har i ett antal fall ogil-
tigförklarat beslut som rådet fattat utan att invänta parlamentets
ställningstagande.
Den grundläggande beslutsgången är alltså att den inledande be-
redningen av ett normgivningsärende sker hos kommissionen som där-
efter beslutar att lägga fram ett förslag till gemensam rättsakt. Förslaget
19
överlämnas till rådet som inleder sin beredningsprocess med att över- Prop. 1994/95:154
sända det till medlemsländernas representanter liksom till
Europaparlamentet for yttrande. Sedan förslaget beretts i rådets
arbetsgrupper och i Coreper och efter det att parlamentet yttrat sig
fattar rådet det slutliga beslutet i saken.
Det finns numera två mera utvecklade former for Europaparlamentets
deltagande i beslutsprocessen: samarbetsförfarandet (artikel 189c i Rom-
fördraget) och medbeslutandeförfarandet (artikel 189b).
Det gemensamma för dessa båda förfaranden är att parlamentet åter
kommer in i bilden vid det tillfälle i beslutsprocessen då rådet annars
skulle ha att fatta slutligt beslut i saken. I stället för att fatta ett slutligt
beslut antar rådet i sådana fall endast vad som kallas en gemensam
ståndpunkt. Denna rådets ståndpunkt underställs sedan parlamentet som
i en ”andra läsning” på nytt behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att om parlamentet förkastar rådets
gemensamma ståndpunkt måste rådet fatta beslut enhälligt. Parlamentet
har alltså möjlighet att hindra beslut som inte alla medlemsländer kan
enas om. Samarbetsförfarandet tillämpas främst inom området
transportpolitik, närmare föreskrifter om det gemensamma övervak-
ningsförfarandet inom ramen för den ekonomiska politiken, minimikrav
på arbetsmiljön, beslut som rör den europeiska socialfonden och den
europeiska regionala utvecklingsfonden samt beslut om åtgärder på
miljöpolitikens område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att parlamentet och rådet måste bli
eniga om förslaget. Om en sådan enighet inte kan uppnås faller
förslaget. I en särskild förlikningskommitté kan företrädare för rådet
och parlamentet försöka hitta en för båda institutionerna godtagbar
kompromiss. Parlamentet har alltså möjlighet att direkt och aktivt
påverka beslutets innehåll och att, om dess synpunkter inte vinner gehör
hos rådet, hindra att beslut alls fattas. Medbeslutandeförfarandet
tillämpas framför allt på frågor som rör den inre marknaden (de fyra
friheterna), normgivning till stöd för medlemsländernas eget handlande
inom de nya samarbetsområdena (folkhälsa, utbildning, kultur och
konsumentskydd) samt när det gäller att fastställa allmänna hand-
lingsprogram på forsknings- och miljöpolitikens områden.
Europaparlamentet har dessutom en roll att spela när gemenskapen
sluter avtal med tredje land. När det gäller internationella avtal i
allmänhet skall parlamentet ges tillfälle att yttra sig. När det gäller s.k.
associationsavtal krävs parlamentets samtycke. I fråga om att ta upp nya
medlemmar i unionen måste parlamentets samtycke beslutas av en ma-
joritet av dess ledamöter.
Europaparlamentets kontrollmaki
Parlamentet kan på flera sätt övervaka och kontrollera de övriga institu-
tionernas maktutövning. I parlamentet kan skriftliga och muntliga frågor
ställas till rådet och kommissionen och kommissionens allmänna årsrap-
port debatteras. Parlamentet granskar kommissionens redovisning av
20
gemenskapens räkenskaper och prövar frågan om ansvarsfrihet för kom- Prop. 1994/95:154
missionen. Dessutom kan, som redan nämnts, parlamentet rikta miss-
troendevotum mot kommissionen och därigenom framtvinga kommis-
sionsledamöternas avgång.
Enskilda medborgare har också möjlighet att genom Europa-
parlamentet få till stånd en granskning av gemenskapsinstitutionernas
handlande. Vaije unionsmedborgare har rätt att vända sig till
parlamentet med en skriftlig framställning (petition) i frågor som direkt
berör honom eller henne. I parlamentet finns ett särskilt utskott som
behandlar sådana framställningar. Parlamentet kan också tillsätta sär-
skilda undersökningskommissioner för att utreda påstådda missför-
hållanden vid tillämpningen av gemenskapsrätten. Slutligen skall
parlamentet utse en ombudsman som kan ta emot klagomål från
enskilda i medlemsländerna.
Parlamentet har också rätt att föra talan i EG-domstolen mot de
övriga institutionerna.
Europaparlamentet i arbete
I böljan bestod Europaparlamentet av 142 företrädare vilka utökades till
198 när Storbritannien, Irland och Danmark blev medlemmar år 1973.
I samband med att de första direktvalen hölls år 1979 ökades antalet
platser till 410. Sedan Grekland liksom Spanien och Portugal blivit
medlemmar kom parlamentet att bestå av 518 ledamöter. Till följd av
den tyska återföreningen har antalet ökats ytterligare, och vid de val
som ägde rum i juni 1994 skulle sammanlagt 567 mandat besättas. Vid
ett medlemskap för Sverige, Finland och Österrike kommer Europa-
parlamentet att utökas med ytterligare 59 företrädare från dessa länder
och således bestå av sammanlagt 626 företrädare.
I Europaparlamentet agerar företrädarna i första hand som
representanter för ett tiotal transnationella partigrupperingar - inte som
företrädare för det medlemsland i vilket de har valts. Parti-
grupperingarna motsvarar i stort dem som finns i medlemsländerna;
från europeiska högern över bl.a. europeiska folkpartiet och europeiska
socialdemokraters parti till vänsterkoalitionen. Eftersom valen till
Europaparlamentet äger rum vid ett och samma tillfälle för en mandat-
period om fem år kan den politiska majoriteten i parlamentet mycket väl
vara en annan än den som medlemsländernas regeringar företräder.
På samma sätt som i nationella parlament sker beredningsarbetet i
något av ett 20-tal utskott. Dessa utskott har i sin tur inte sällan ett eller
flera underutskott. Ett förslag till rättsakt från kommissionen över-
lämnas till parlamentet och bereds alltså där inom något av utskotten.
Inom utskottet utses en ”rapportör” (fr. rapporteuf) vars uppgift är att
inleda debatten i utskottet, att - med bistånd av utskottets kansli -
presentera utkast till betänkande och att bearbeta de övriga företrädamas
synpunkter och förslag till ändringar i syfte att åstadkomma ett
betänkande som kan samla en majoritet av företrädarna. Det är också
21
rapportören som presenterar utskottets betänkande inför parlamentets Prop. 1994/95:154
plenarsammanträde.
Plenarsammanträde hålls i regel under en veckas tid en gång i måna-
den. Förslag till ändringar i utskottens betänkanden kan då läggas fram
av andra utskott, av en partigrupp eller av minst 23 enskilda före-
trädare.
Det bör nämnas att parlamentets arbete sker under stor öppenhet,
t.o.m. dess utskottsförhandlingar är normalt offentliga. På så sätt har
parlamentet en stor betydelse för insynen i unionens arbete.
Sammanfattningsvis har Europaparlamentet genom Maastrichtfordraget
fått en mera framträdande roll i EU:s beslutsprocess - om än inom
avgränsade områden. Därutöver har parlamentet viktiga kontrollfunk-
tioner. En del av de kontrollfunktioner som lades fast i Maastrichtför-
draget - främst ombudsmannainstitutionen och parlamentets rätt att ta
emot skriftliga framställningar från enskilda - accentuerar ytterligare
parlamentets ställning som företrädare för folken i samtliga med-
lemsländer, för unionens medborgare. Därutöver behandlar parlamentet
på eget eller enskilda företrädares initiativ ärenden inom en lång rad
olika sakområden och av skiftande dignitet. Dess uttalanden i sådana
frågor kan vinna åtskillig uppmärksamhet men har inte någon formell
betydelse i unionens beslutsprocess.
Frågan om Europaparlamentets roll och ställning kommer att
behandlas vid den särskilda regeringskonferens mellan EU:s
medlemsländer som år 1996 skall se över Maastrichtfordraget.
Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens institutioner
som utses genom direkta val. Sådana val skall hållas i alla med-
lemsstater under fyra dagar i en bestämd tidsperiod i juni månad. Senast
hölls val i juni 1994. Nästa val kommer att äga rum i juni 1999.
Platserna fördelas mellan medlemsländerna på grundval av deras in-
vånarantal. Förhållandet mellan invånarantalet och platsfördelningen
gynnar klart de befolkningsmässigt små länderna. Tyskland som är till
invånarantalet det största landet har 99 platser. Storbritannien, Italien
och Frankrike har 87 platser var. Spanien har 64, Nederländerna har
31, Grekland och Portugal 25, Belgien 24, Danmark 16, Irland 15 och
Luxemburg 6 platser i parlamentet. Enligt anslutningsakten kommer,
som redan nämnts, Sverige att få 22, Österrike 21 och Finland 16 plat-
ser.
I artikel 138.3 i Romfördraget anges som mål att medlemmar till
Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt en för
alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har valen varit
direkta men valsättet är ännu inte enhetligt. Tills vidare väljs före-
trädare i Europaparlamentet enligt nationellt bestämda regler.
22
I artikel 8.b.2 i Romfördraget anges bl.a. att varje unionsmedborgare Prop. 1994/95:154
skall ha rösträtt och vara valbar vid val i den medlemsstat där han bor
men vars medborgare han inte är under samma förutsättningar som den
statens medborgare. En unionsmedborgare skall kunna välja mellan att
rösta i hemstaten eller bosättningsstaten. Han får alltså inte rösta eller
ställa upp som kandidat i mera än ett av unionens medlemsländer.
Vissa mera detaljerade, bindande bestämmelser om val av företrädare
i Europaparlamentet är redan i kraft i EU. Dessa måste beaktas när ett
nationellt valsystem skall utformas. Sådana bindande regler finns i en av
rådet beslutad akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 september
1976) om allmänna direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) (se
bilaga 3) samt i rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om
individuella arrangemang angående unionsmedborgamas rösträtt och
valbarhet (direktivet) (se bilaga 5).
Enligt artikel 1 i valrättsakten skall, såsom t.ex. vid riksdagsvalen i
Sverige, valen vara direkta och rösträtten allmän. Ingen får rösta mer
än en gång i samma val (artikel 8).
Parlamentets mandattid är fem år (artikel 3). Medlemsstaterna kan i
viss utsträckning välja valdag. Valet skall emellertid förrättas under
samma tidsperiod, nämligen från torsdag morgon till närmast följande
söndag (artikel 9.1). För det första direktvalet av ledamöter till
parlamentet år 1979 valde rådet en viss tidsperiod i juni månad. Sedan
den tidpunkten fastställts gäller den även för senare valtillfällen (artikel
10). Om det skulle visa sig omöjligt att hålla kommande val under den
tidsperioden skall rådet enhälligt bestämma en annan period som då
måste infalla under tiden maj-juli (artikel 10).
Det finns inte några bestämmelser om förhandsröstning. Röst-
räkningen får inte böija förrän röstningen i den sista medlemsstaten har
avslutats (artikel 9.2).
För det fall en plats blir vakant under mandatperioden, t.ex. genom
att företrädaren har förlorat sin valbarhet, skall varje medlemsland
fastställa ett förfarande för hur platsen skall besättas för återstoden av
mandatperioden (artikel 12.1).
Enligt artikel 6.1 i valrättsakten är vissa ämbeten och sysslor oförenli-
ga med uppdrag som företrädare i Europaparlamentet, nämligen
uppdrag som
1. regeringsmedlem,
2. ledamot av EG-kommissionen,
3. domare, generaladvokat eller justitiesekreterare vid EG-domstolen,
4. ledamot av Revisionsrätten,
5. ledamot av EKSG:s rådgivande kommitté eller av EG:s och
Euratoms Ekonomiska och sociala kommitté
6. ledamot i kommitté eller annat organ som har tillsatts enligt fördra-
gen och som sköter gemenskapernas gemensamma medel eller som
utför en permanent och direkt förvaltningsuppgift,
7. styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska in- Prop. 1994/95:154
vesteringsbanken,
8. tjänsteman eller anställd i aktiv tjänst inom EG-institutioner eller
till dessa knutna fackorgan.
Vaije medlemsland kan bestämma att något ytterligare ämbete, upp-
drag eller syssla är oförenligt med uppdrag som företrädare i Europa-
parlamentet (artikel 6.2). Det är emellertid uttryckligen föreskrivet i
valrättsakten att ledamot av ett nationellt parlament samtidigt kan vara
företrädare i Europaparlamentet (artikel 5).
Maastrichtfordraget förutsätter att medlemsländerna tillerkänner unions-
medborgare rösträtt och valbarhet i val till Europaparlamentet på
samma villkor som gäller för de egna medborgarna. I fördraget före-
skrivs att rådet före den 31 december 1993 enhälligt skall utfärda
närmare bestämmelser.
Sådana närmare bestämmelser finns intagna i det redan tidigare om-
nämnda direktivet från december 1993. Utgångspunkten är den att en
unionsmedborgare skall kunna välja att delta i val till Europapar-
lamentet i den stat där han är medborgare (hemstaten) eller i den stat
han bor (bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som rätten
att ställa upp som kandidat i valet.
Direktivets föreskrifter syftar framför allt till att säkerställa dels att
ingen röstar mer än en gång i samma val och att ingen kandiderar i mer
än en medlemsstat, dels att den som enligt hemlandets lagstiftning för-
lorat sin valbarhet inte heller är valbar i bosättningsstaten.
Den unionsmedborgare som önskar rösta i bosättningsstaten har att
anmäla detta (artikel 8.1). För att bli upptagen i röstlängden skall en
sådan väljare dessutom i en skriftlig försäkran ange sin nationalitet och
adress i bosättningsstaten samt att rösträtten kommer att utövas endast i
bosättningsstaten (artikel 9.2). Den som önskar kandidera i bosättnings-
staten skall i en försäkran lämna motsvarande uppgifter (artikel 10.1).
Den berörda myndigheten i bosättningsstaten skall vidare kräva att
unionsmedborgare som ställer upp som kandidat visar ett intyg från
hemlandet att han inte förlorat sin valbarhet (artikel 10.2).
Bosättningsstaten skall underrätta hemstaten om medborgare i denna
som finns upptagna i röstlängden eller som kandiderar. Hemstaten skall
vidta lämpliga åtgärder som att säkerställa att dess medborgare inte
röstar mer än en gång eller kandiderar i mer än en medlemsstat (artikel
13).
I direktivet finns vissa ytterligare föreskrifter om tidsfrister,
handlingar som skall företes av den som vill utnyttja de rättigheter som
direktivet ger, informationsplikt för hem- och bosättningsstatens
myndigheter samt om vissa undantag som gäller främst Luxemburg.
24
I artikel 31 i anslutningsakten föreskrivs att inom två år från
anslutningen skall var och en av de nya medlemsstaterna för sitt folk, i
enlighet med bestämmelserna i valrättsakten, hålla ett allmänt direkt val
av företrädare i Europaparlamentet.
Dessutom föreskrivs att för tiden från anslutningen fram till valet
skall parlamentet i var och en av de nya medlemsstaterna inom sig utse
företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på det sätt som
medlemsstaten själv bestämmer.
För Sveriges del har riksdagen inom sig utsett 22 företrädare i
Europaparlamentet enligt lagen (1994:1650) om riksdagens val av
företrädare för Sverige i Europaparlamentet.
Något enhetligt valsystem finns, som redan konstaterats, inte. Vid valet
år 1989 gällde valrättsakten vilket innebar att valen ägde rum vid i hu-
vudsak samma tidpunkt i alla medlemsländerna. Därutöver tillämpade
alla länder samma rösträttsålder, 18 år. Vid valet år 1994 tillkom de
ytterligare gemensamma regler som följer av Maastrichtfordraget och av
det nyss omnämnda direktivet.
I övrigt förekommer alltjämt betydande skillnader mellan de olika
länderna när det gäller hur valen till Europaparlamentet är utformade.
Storbritannien avviker mest från de övriga eftersom man använder
majoritetsval i enmansvalkretsar. I samtliga andra länder tillämpas
någon form av proportionellt valsystem. Bland dessa länder skiljer sig
det irländska valsystemet mest markant från de övriga i och med att
man tillämpar systemet med s.k. single transferable vote, som
visserligen är ett proportionellt valsystem men som har ett mycket starkt
inslag av personval.
Tydliga skillnader märks dessutom mellan länderna när det gäller
frågan om valkretsar. De flesta länder har föredragit att låta det egna
landet utgöra en enda valkrets, vilket kanske kan förefalla naturligt när
det gäller länder som har att utse endast få ledamöter. Men även
Frankrike och Spanien tillämpar denna princip. Återigen avviker dock
Irland som har få ledamöter och som tillämpar ett system med flera
valkretsar.
Ett par länder, Tyskland och Frankrike, har särskilda spärrar. Partier-
na måste i dessa länder få minst fem procent av rösterna för att erhålla
mandat. På samma sätt som kan gälla vid val till nationella parlament
finns det dessutom indirekta spärregler i vissa medlemsländer. I en del
länder krävs det ett visst antal namnunderskrifter och det förekommer
också att det ställs krav på depositionsavgifter som endast återfås i hän-
delse av att en viss del av valmanskåren ger sitt stöd till kandidaten.
25
Den främsta förklaringen till det oenhetliga valsystemet är att Prop. 1994/95:154
länderna i huvudsak har velat tillämpa ett valsätt som så långt möjligt
liknar det som används i de nationella valen. Men det finns dock för
vaije land skillnader mellan det valsystem som tillämpas på nationell
nivå och det som används vid val till Europaparlamentet. Det land där
skillnaden är tydligast är Frankrike. På nationell nivå tillämpar
Frankrike för närvarande ett majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar,
medan ett proportionellt system används vid val till Europaparlamentet.
Frankrike använde visserligen under en period på 1980-talet ett
proportionellt valsätt även vid valen till nationalförsamlingen, men det
proportionella systemet för val till Europaparlamentet infördes redan vid
det första direkta valet år 1979.
Det tyska systemet för val till Europaparlamentet avviker också en del
från det till förbundsdagen. Vid val till Europaparlamentet tillämpas ett
renodlat proportionellt valsätt, medan systemet för val till förbunds-
dagen innehåller en blandning av proportionella val och majoritetsval.
De nuvarande medlemsländerna har alltså till stor del föredragit ett
proportionellt valsystem. En inkonsekvens finns t.o.m. i Storbritanniens
fasthållande vid majoritetsval, eftersom man tillämpar en form av
proportionellt valsätt på Nordirland - det tidigare nämnda systemet med
”single transferable vote”. Inte något av de länder som har ett
proportionellt valsystem på nationell nivå har infört något element av
majoritetsval när det gäller val till Europaparlamentet. Ett eventuellt
framtida enhetligt valsystem torde därför sannolikt bli av proportionellt
slag.
En jämförelse mellan medlemsstaternas system för val till Europapar-
lamentet ger vid handen att en utveckling sker mot ett enhetligt
valsystem av proportionell typ. Dessutom förefaller de flesta länder
föredra valsystem med en valkrets och valmetoder som gynnar partival.
Enskilda medlemsstater förefaller därmed gå i en riktning som är
motsatt den som diskuteras i samband med EU:s egna översyner av
valsystemet; man har i dessa diskussioner föredragit både en indelning
i valkretsar och inslag av personval. Det är främst två alternativ som
därvid diskuterats, ett tyskinspirerat valsystem som kombinerar majori-
tetsval med proportionell valmetod och ett renodlat proportionellt
valsystem med valkretsar som omfattar mellan 5 och 15 mandat.
I samtliga de fyra direktval som hittills har ägt rum har valdeltagandet
varit lägre än vad som är vanligt vid nationella val. Dessutom har
valdeltagandet sjunkit för vaije val, år 1979 var det 62,5 procent, år
1984 59 procent, år 1989 57,2 procent och år 1994 56,4 procent. De
länder som uppvisar ett högt valdeltagande och vilkas valsystem inte
avviker så mycket från det som gäller för de nationella valen -
Luxemburg, Belgien, Grekland och Italien - tillämpar samtliga någon
form av röstplikt. (Italien har formellt sett inte längre någon röstplikt,
men den som inte röstar blir registrerad.) Det genomsnitttiga
valdeltagandet i valen till Europaparlamentet minskar visserligen men
valdeltagandet kan skifta en del vid jämförelse över tid i enskilda
länder. Förklaringen till ett förhållandevis högt valdeltagande i enstaka 26
val beror ofta på att de sammanfaller med nationella val. Endast
Luxemburg har mandatperioder och valtidpunkter som gör det möjligt Prop. 1994/95:154
att alltid ha gemensam valdag for nationella val och val till
Europaparlamentet.
Valbeteendet vid val till Europaparlamentet skiljer sig från det vid val
till nationella parlament. Väljarna tenderar vid de förra valen mer än
vid de senare att stödja små partier. Ett av skälen härför kan vara att
det inte skall bildas någon regering med representationen i
Europaparlamentet som underlag. Det leder till att antalet partier bland
ett lands representanter i Europaparlamentet ofta är större än i de
nationella parlamenten. Vidare har valen till Europaparlamentet i många
länder fått en ganska tydlig prägel av proteströstande. Sådant röstande
kan ta sig olika uttryck. I en del fall röstar väljarna på de partier som
bildar opposition i det egna landet för att protestera mot den sittande
regeringen och dess politik. I andra fall är det en markerad protest mot
etablerade partier över huvud taget eller mot EU-systemet som sådant.
Det förekommer partier i Europaparlamentet som uttryckligen gått till
val på ett program att avskaffa EU som organisation.
Valkampanjerna inför valen till Europaparlamentet har i flertalet av
de 12 länderna bedrivits efter välkända inhemska mönster. Trots att
relationen mellan väljare och valda är annorlunda i fråga om Euro-
paparlamentet och trots att dessa val gäller ett övemationellt organ, har
valkampanjerna vanligtvis handlat om nationella frågor och bedrivits
som om det gällde nationella parlamentsval. I de få fall där valen till
Europaparlamentet sammanfallit med nationella val tycks också de först
nämnda helt ha kommit i skymundan.
Regeringens förslag: Val i Sverige av företrädare i
Europaparlamentet skall ske på ett sätt som så nära som möjligt
ansluter till den ordning som gäller vid val till riksdagen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har anslutit sig till den övergripande hållning som
redovisats i promemorian.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande medlemsländerna
tillämpar alltså, som framgått av avsnitt 6, vid val till Europaparla-
mentet ett valsystem som med vissa modifikationer - ansluter till det
system som används vid val till det nationella parlamentet.
Vårt nuvarande system för val till riksdagen är så utformat off man
får en fördelning av mandat mellan partierna som återspeglar
valresultatet i hela landet (riksproportionalitet), att riksproportionaliteten
inte rubbas genom konstlade partibildningar eller andra valtekniska
manövrer, att riksproportionaliteten inte heller rubbas genom ändringar
i valkretsindelningen, att en tillfredsställande och stabil regional
27
representation uppnås samt att det försvåras för mycket små partier att Prop. 1994/95:154
vinna representation i riksdagen.
I riksdagsvalet tillgodoses kravet på regional representation genom att
var och en av 29 valkretsar tilldelas sin andel av 310 fasta mandat. Kra-
vet på en riksproportionalitet som inte rubbas av valtekniska manövrer
eller genom ändringar i valkretsindelningen tillgodoses genom använd-
ningen av 39 utjämningsmandat.
Vidare är endast de partier som har fått minst fyra procent av rösterna
i hela landet berättigade att delta i mandatfördelningen. Ett parti som
inte nått upp till den spärren deltar dock i fördelningen av de fasta
valkretsmandaten i en valkrets där partiet har fått minst 12 procent av
rösterna.
Om huvuddragen i detta valsystem råder det en bred enighet i vårt
land. Det finns därför anledning även för Sverige att söka utforma
systemet för val till Europaparlamentet på ett sätt som så nära som
möjligt ansluter till den ordning som gäller vid riksdagsvalen.
Som ytterligare skäl för en sådan övergripande hållning kan anföras
att den kan tänkas främja ett högt valdeltagande i valen till Europaparla-
mentet. Om väljarna inte känner igen sig i det valsystem som utformas
är risken stor att de avstår från att rösta enbart på grund av att valmeto-
den förefaller främmande.
Risken för ett lågt svenskt valdeltagande vid valen till Europaparla-
mentet får emellertid ändå anses vara hög mot bakgrund av att det
ytterst sällan kommer bli möjligt att anordna riksdagsval samtidigt med
det valet. Det är knappast troligt att den svenska valperioden till riks-
dagen kommer att utökas till fem år eller att man kommer att ändra
tidpunkten för riksdagsvalet från hösten till juni. Sammanfallande val
kommer därför att kunna hållas endast om regeringen utlyser extra val
i samband med ett val till Europaparlamentet.
Ett annat skäl för att anknyta till vad som tillämpas vid riksdagsvalen
är att det förefaller ligga väl i linje med den ordning som tillämpas av
de flesta andra medlemsstater. En sådan ordning överensstämmer även
med de förslag till ett enhetligt EU-valsystem som diskuterats vid olika
tillfällen, dvs. ett proportionellt system med inriktning på partival.
Ett svenskt system för val till Europaparlamentet bör alltså så långt
möjligt utformas så att det ansluter till nu gällande ordning för riksdags-
val. Det innebär att den lag om val till Europaparlamentet som nu
föreslås - inför nästa Europaparlaments val år 1999 - kan komma att
behöva revideras med hänsyn till de förändringar i vallagen som kan
komma att ske inför 1998 års riksdagsval. Den nu föreslagna lagen
måste i vart fall ändras inför valen år 1999 mot bakgrund av att de
valen kommer att äga rum vid en annan tidpunkt på året än den som nu
föreslås för det första valet till Europaparlamentet (se avsnitt 7.1
nedan).
Den fråga som återstår är vilka modifikationer som för Europaparla-
mentsvalens del måste ske i förhållande till reglema för riksdagsval.
En första kategori av nödvändiga modifikationer är givetvis de som
följer av att gemenskapsrättsliga regler måste iakttas. Det gäller främst
28
(jfr avsnitt 5.1) den tidpunkt då val skall äga rum, mandattid samt rö- Prop. 1994/95:154
strätt och valbarhet i vissa avseenden.
En andra kategori av ändringar som förefaller nödvändiga att göra
hänger samman med det förhållandet att endast sammanlagt 22
företrädare skall väljas. Frågan är då om det övergripande kravet på
riksproportionalitet kan förenas med kravet på regional representation
och hur det i så fall skall ske.
För det tredje kan frågan ställas om de spärregler som återfinns i det
vanliga svenska valsystemet har sitt berättigande vid val till Europapar-
lamentet.
För det fjärde, slutligen, finns det anledning att diskutera om ett
inslag av personröstning bör finnas vid valet till Europaparlamentet.
Någon möjlighet till personröstning finns visserligen inte enligt nu
gällande vallag, men det råder en bred enighet om att en sådan
möjlighet bör finnas vid de nationella val som skall äga rum år 1998.
De nu nämnda frågorna kommer att diskuteras närmare i det följande.
Regeringens förslag: Allmänna direkta val av svenska företrädare
i Europaparlamentet skall hållas söndagen den 17 september 1995.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget när det
gäller tidpunkt för valet.
Skälen för regeringens förslag: Tidpunkten för de ordinarie val till
Europaparlamentet som kommer att äga rum från år 1999 och framåt
följer av gemenskapsrättsliga regler. Av valrättsakten och rådsbeslut
framgår att val skall förrättas under en viss tidsperiod i juni månad och
under den perioden äga rum från torsdag morgon till följande söndag.
Från svenska utgångspunkter förefaller det naturligt att anordna valen
på söndagen.
När det gäller det val av företrädare i Europaparlamentet som nu
närmast förestår har det i anslutningsakten föreskrivits att det måste äga
rum inom två år från Sveriges inträde i EU. Valet måste förrättas före
utgången av år 1996.
I Sverige skall inte något allmänt val äga rum förrän år 1998. Det är
därför inte möjligt för oss att samordna det första valet av företrädare i
Europaparlamentet med något annat allmänt val. Det kan nämnas att
man i Finland planerar att val till Europaparlamentet skall äga rum den
20 oktober 1996 i samband med de kommunalval som då skall förrättas.
Genom att slå samman valförrättningarna räknar man med att spara
nästan 100 miljoner mark.
Riksdagen har, som nämnts, inom sig utsett svenska företrädare i
Europaparlamentet för tiden intill dess direktvalda svenska ledamöter
har utsetts och tillträtt sina uppdrag. Detta förfarande har karaktären av
en övergångslösning. Det är rimligt att övergångsperioden blir kort så
29
att svenska företrädare så snart som möjligt i Europaparlamentet kan Prop. 1994/95:154
agera med den ytterligare legitimitet och auktoritet som följer av att de
utsetts av folket i direkta allmänna val. Mot den bakgrunden föreslås att
det första valet till Europaparlamentet anordnas söndagen den 17
september 1995, dvs. vid en tidpunkt som motsvarar den då allmänna
val brukar äga rum här i landet.
Regeringens förslag: Unionsmedborgare som inte samtidigt är
svenska medborgare ges rätt att rösta i valet till
Europaparlamentet och rätt att kandidera i det valet, under
förutsättning att de inte röstat eller kandiderat i hemstaten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot promemorians
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av regleringen i
Maastrichtfordraget och i direktivet är frågan egentligen inte om de
medborgare i andra medlemsstater som är bosatta i Sverige skall ges
rösträtt och vara valbara i det svenska valet till Europaparlamentet, utan
hur detta skall ske.
För svenska medborgare som är bosatta här i landet bör, liksom i
riksdagsvalen, allmän röstlängd komma till användning. I den tas upp,
för varje valdistrikt, svenska medborgare som den 1 juli är folkbokförda
i valdistriktet. En utskrift av allmän röstlängd får således, liksom annars
när val eller folkomröstning skall hållas, göras inför valet till Europa-
parlamentet. Svenska medborgare som inte är bosatta i riket tas efter
ansökan upp i särskild röstlängd.
Rösträtt
Direktivets regler bygger, som redan nämnts, på att unionsmedborgare
som önskar utöva rösträtt i bosättningsstaten skall anmäla det till en
myndighet i bosättningsstaten och därvid lämna en skriftlig försäkran
om vissa för rätten att rösta relevanta uppgifter.
I direktivet (artikel 3) anges vidare att den som inte är medborgare i
bosättningsstaten men som på viss dag före valdagen (referensdagen)
uppfyller de villkor för rösträtt och valbarhet som enligt den statens
lagstiftning gäller för de egna medborgarna i bosättningsstaten skall ha
rösträtt och vara valbar till Europaparlamentet.
Med tillämpning av direktivets bestämmelser bör den unions-
medborgare som önskar utöva rösträtt vid valet till Europaparlamentet
anmäla detta till skattemyndigheten och därvid skriftligen försäkra sin
nationalitet, sin adress här i landet samt att rösträtten kommer att utövas
endast vid valet i Sverige. Den här bosatta unionsmedborgaren kan då
föras upp i den allmänna röstlängd inför Europaparlamentsvalet som för
30
här bosatta svenska medborgare skall upprättas senast den 15 juli 1995. Prop. 1994/95:154
Den referensdag som bör gälla bör därför vara densamma som den dag
som avgör svenska medborgares rösträtt, dvs. den 1 juli 1995. En kon-
troll av de lämnade uppgifterna bör regelmässigt kunna inskränkas till
att avse att unionsmedborgaren på referensdagen är folkbokförd här i
landet. I övrigt lämnas givetvis uppgifterna i anmälan under straffansvar
enligt 15 kap. 11 § första stycket BrB.
Den som begärt att bli upptagen i röstlängden skall underrättas om det
beslut som fattas med anledning av hans begäran och, om hans begäran
lämnas utan bifall, ha samma rätt till överprövning som landets egna
medborgare (artikel 11).
Enligt direktivet (artikel 7) har bosättningsstaten rätt att kontrollera att
unionsmedborgare inte har förlorat sin rösträtt i sin hemstat. Det är från
svenska synpunkter främmande att frånta någon hans rösträtt. Någon
sådan kontroll som direktivet ger möjlighet till bör därför inte företas
från svensk sida.
Strävan efter ett enkelt valsystem och ett valsystem som så långt som
möjligt liknar det som redan finns på nationell nivå talar för att samma
kriterier som vid riksdagsvalet tillämpas när det gäller rösträtts- och
valbar hetsålder.
Valbarhet
Enligt direktivet skall, som tidigare framgått, en unionsmedborgare som
i bosättningsstaten vill kandidera till Europaparlamentet lämna en
försäkran om sin nationalitet, om sin adress i bosättningsstaten samt om
att han eller hon inte kandiderar vid europaparlamentsval i någon annan
medlemsstat (artikel 10.1). Vidare skall den som vill kandidera förete
ett intyg från behörig myndighet i hemstaten att valbarheten inte har
gått förlorad där (artikel 10.2).
Direktivets regler torde ha fått sin utformning mot bakgrund av att
vissa länder tillämpar ett system med officiell kandidatur. Här i landet
råder emellertid en i allt väsentligt fri nomineringsrätt. Kandidater
registreras hos oss endast som ett led i skydd för partibeteckning (5
kap. vallagen). Det förefaller mot den bakgrunden rimligt att direktivets
föreskrifter här i stället tillämpas som valbarhetsregler.
Till skillnad från vad som gäller beträffande rösträtten måste
direktivet förstås så att Sverige är skyldigt att se till att den som förlorat
sin valbarhet i hemlandet inte heller är valbar här. Frågan om valbarhet
i hemlandet måste därför behandlas vid den prövning som centrala
valmyndigheten har att göra då den fastställer vilka personer som skall
erhålla mandaten som ledamöter. För att en sådan prövning skall kunna
ske, måste centrala valmyndigheten ha tillgång till sådan försäkran och
sådant intyg som avses i direktivet. Av den anledningen bör det, i
enlighet med direktivets bestämmelser, föreskrivas att den unionsmed-
borgare som önskar kandidera vid val till Europaparlamentet senast viss
kortare tid före valet till centrala valmyndigheten ger in försäkran och
intyg om valbarhet.
Till centrala valmyndighetens prövning av valbarhet hör också att Prop. 1994/95:154
kontrollera att den som utses inte tillhör den undantagskrets som enligt
valrättsakten (artikel 6) inte är valbar.
Enligt artikel 5 i valrättsakten kan en ledamot av Europaparlamentet
vara medlem av det nationella parlamentet.
Valrättsaktens bestämmelser är bindande och det är därför i princip
inte möjligt att i nationella bestämmelser förbjuda riksdagsledamöter att
också vara ledamöter av Europaparlamentet. Ändå är sådana dubbla
mandat uttryckligen förbjudna i vallagstiftningen i Belgien, Spanien och
Grekland. Kommissionen har dock inte väckt talan om fördragsbrott
mot dessa stater. Detta kommer knappast heller att ske om inte Europa-
parlamentet så kräver. Eftersom Europaparlamentet självt förhåller sig
negativt till dubbla mandat kommer man sannolikt inte att ingripa i
saken.
På en skriftlig fråga ställd av en ledamot av Europaparlamentet år
1986 angående den belgiska lagstiftningen har kommissionen motiverat
sitt sätt att inte ingripa med att de största politiska partierna har i med-
lemsstaterna strävat att inte uppmuntra dubbla mandat eller t.o.m. för-
bjudit detta. Inom Europaparlamentet synes man utgå från att frågan
skall avgöras i medlemsstaterna genom politiska beslut. I praktiken har
endast ett litet antal av ledamöterna dubbla mandat.
För svensk del saknas anledning att i strid med valrättsaktens
uttryckliga föreskrift förbjuda dubbla mandat. Vart och ett av uppdragen
som riksdagsledamot och företrädare i Europaparlamentet är emellertid
i sig så betungande att dubbla mandat redan av den anledningen
knappast kan komma i fråga. Man bör därför kunna räkna med att om
en riksdagsledamot blir invald i Europaparlamentet, han eller hon ftån-
träder uppdraget som riksdagsledamot.
Regeringens förslag: Vid valet av svenska företrädare i
Europaparlamentet skall mandaten fördelas proportionellt med
hänsyn till valresultatet i landet som helhet. Någon indelning av
landet i valkretsar skall således inte förekomma.
Promemorians förslag: I promemorian föreslogs, i enlighet med
Grundlagsutredningen inför EG:s principella överväganden, att
mandaten skulle fördelas i två steg. I ett första steg skulle mandaten
fördelas mellan partierna, varvid hela landet betraktades som en
valkrets. I ett andra steg skulle de mandat partierna erhållit placeras i
tre valkretsar, en i norra, en i mellersta och en i södra Sverige.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i denna fråga.
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Krokoms kommun, Helsingborgs kommun och Övertomeå kommun
tillstyrker promemorians förslag i denna del medan Riksskatteverket,
Samhällsvetenskapliga fakultets nämnden vid Göteborgs universitet och
32
Stockholms stad avstyrker. Länsstyrelsen i Malmöhus län och Länssty- Prop. 1994/95:154
relsen i Dalarna är ytterst tveksamma till förslaget. Länsstyrelsen i
Stockholms län föreslår en alternativ metod för att fördela mandaten
mellan valkretsarna.
De remissinstanser som är kritiska till förslaget anför bl.a. att det
antal mandat som skall fördelas är så litet att en valkretsindelning inte
är meningsfull. Vidare anförs att den tekniska lösning som förordas i
promemorian riskerar leda till delvis oförutsägbara resultat. Samhälls-
vetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet uttalar att en
regional representation i stället bör åstadkommas på frivillig väg via
partiernas nomineringsprocesser.
Skälen för regeringens förslag: Vid riksdagsvalen fördelas, som
redan nämnts, först 310 fasta valkretsmandat. Därigenom säkerställs en
regional representation. Därefter tillgodoses kravet på riksproportionali-
tet genom fördelning av 39 utjämningsmandat.
Eftersom i valen till Europaparlamentet endast 22 företrädare skall
utses inställer sig frågan om en användning av valkretsar alls är möjlig
om det grundläggande kravet på riksproportionalitet skall kunna upp-
rätthållas. Om valkretsar alls skall komma till användning medför
antalet mandat att det inte kan bli fråga om mer än ett begränsat antal
kretsar. Det skulle t.ex., som föreslås i promemorian, kunna bli fråga
om en valkrets i södra, mellersta och norra Sverige.
För att valkretsar bör användas talar främst att valsystemet blir något
mer likt systemet för val till riksdagen, att en viss regional förankring
kan bli tydlig för väljare och valda samt att partier kan uppmuntras att
nominera personer med förankring utanför storstadsregionerna där en
stor del av väljarna finns.
Likheten med systemet för val till riksdagen skulle emellertid noga
taget inte bli särskilt påfallande. I riksdagsvalet är det fråga om val i
kretsar med fasta valkretsmandat och att först därefter en utjämning
sker för att åstadkomma riksproportionalitet. Enligt promemorians
förslag skulle ordningen vid val till Europaparlamentet bli den
omvända; först en fördelning utifrån valresultatet i landet som helhet
och därefter en placering av mandat i kretsar för att åstadkomma en viss
regional representation. Det måste bedömas som helt uteslutet att när
endast 22 mandat skall besättas tillskapa en ordning som rymmer såväl
fasta valkretsmandat som utjämningsmandat.
Den regionala förankring som ett system med kretsar skulle kunna
åstadkomma är långt ifrån lika tydlig som i riksdagsvalet. Det är, som
redan konstaterats, knappast tänkbart att ha fler valkretsar än de tre som
föreslås i promemorian. Det blir således fråga om såväl geografiskt som
befolkningsmässigt mycket stora kretsar. Man kan med fog ifrågasätta,
som t.ex. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs
universitet har gjort, vad väljarna i Göteborg och Kalmar (södra
kretsen), Stockholm och Värmland (mellersta kretsen) respektive
Norrbotten och Dalarna (norra kretsen) egentligen har gemensamt.
Ett system med valkretsar enligt promemorians förslag skulle
visserligen kunna sägas uppmuntra partierna att nominera personer med 33
förankring utanför storstadsregionerna men enligt förslaget skulle
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
partierna trots allt ha full valfrihet därvidlag. Något krav på Prop. 1994/95:154
bostadsband skulle nämligen inte ställas och något sådant krav finns ju
inte heller vid val till riksdagen. Mycket talar mot den bakgrunden för
att partiernas intresse av att tillgodose regionala intressen vid sina
nomineringar egentligen inte påverkas av om kretsar enligt
promemorians förslag kommer till användning eller inte. Man bör
kunna förutsätta att ett parti som önskar vinna stöd bland breda grupper
av landets befolkning i sin nomineringsprocess beaktar regionala
intressen, oavsett om landet utgör en enda krets eller delas in i tre
kretsar.
Mot att tillämpa ett system med valkretsar talar bl.a. att befolknings-
underlaget i t.ex. en valkrets i norr är sådant att den kommer att få av-
sevärt färre antal mandat än andra kretsar. De beräkningar som gjorts i
promemorian visar att den norra kretsen, även om Dalarna förs dit,
endast bör tilldelas fyra mandat medan de båda andra kretsarna skulle få
nio mandat vardera. Övertomeå kommun har ansett det orimligt att den
till ytan största kretsen endast skulle tilldelas fyra mandat och påpekat
att den önskvärda närheten mellan väljare och valda då skulle bli
omöjlig att upprätthålla. Det är inte uteslutet att t.ex. Norrland, till följd
av att partierna önskar konkurrera om de norrländska väljamas röster,
skulle kunna få en större representation i ett system utan valkretsar än
om dess mandat redan från början bestämts till endast fyra.
Härtill kommer att ett system med valkretsar för endast 22 mandat är
tekniskt svårt att konstruera utan att systemet kan leda till icke
önskvärda resultat. Det system som förordats i promemorian skulle,
som flera remissinstanser påpekat, kunna ge vissa orimliga utfall. Det
föreslagna systemet bygger på att valkretsarna tilldelas ett visst antal
mandat med hänsyn till antalet röstberättigade i vaije krets. Det faktiska
röstutfallet kan emellertid bli sådant att det inte fullt ut motsvarar den
tilldelningen. I promemorian föreslås därför en ordning enligt vilken
mandat kan flyttas från en till följd av röstutfallet överrepresenterad
krets till en underrepresenterad. Den föreslagna ordningen kan leda till
att ett parti tar mandat i en krets där det fått endast ett begränsat
väljarstöd. Det finns mot den bakgrunden, som t.ex. Länsstyrelsen i
Dalarna påpekar, en ”risk för att valutgången av väljare och partier kan
uppfattas som ett resultat mer av reglernas utformning och slumpen än
av väljarnas utslag”.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att avstå från
valkretsar vid valet till Europaparlamentet. Vid det valet skall således
hela landet betraktas som en valkrets vid mandatfördelningen. Det finns
emellertid, som redan konstaterats, goda skäl att räkna med att partierna
ändå kommer att beakta regionala intressen när de nominerar kandidater
till Europaparlamentet.
34
Prop. 1994/95:154
Regeringens förslag: Liksom vid riksdagsvalen skall endast
partier som fått minst fyra procent av rösterna i hela landet delta
i fördelningen av mandat.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid
Göteborgs universitet liksom Stockholms stad anser att någon spärr inte
bör gälla. Även Länsstyrelsen i Dalarna sätter en fyraprocentsspärr i
fråga.
Fakultetsnämnden anför bl.a. att en spärr syftar till att underlätta
regeringsbildning och att någon sådan ju inte är aktuell såvitt avser
Europaparlamentet. Fakultetsnämnden anser också att det ur
effektivitetssynpunkt kan vara värdefullt om ett parti som är
representerat i riksdagen, men som i valet till Europaparlamentet endast
får mellan tre och fyra procent av rösterna, ändå lyckas erövra ett
mandat.
Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Fakultetsnämnden anför också att den jämkade
uddatalsmetoden missgynnar små partier eftersom några utjämnings-
mandat inte kan förekomma. Fakultetsnämnden förordar därför att
någon form av valkvotsmetod i stället kommer till användning vid
mandatfördelningen.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de centrala argumenten för
införande av spärr är att underlätta regeringsbildandet genom att något
begränsa möjligheten för små partier att vinna säte i parlamentet. Den
synpunkten saknar, som fakultetsnämnden påpekat, relevans såvitt gäller
val till Europaparlamentet.
Det viktigaste argumentet för att trots allt behålla en fyraprocentsspärr
vid val till Europaparlamentet är givetvis den övergripande ambitionen
att så mycket som möjligt anknyta reglerna för val av representanter till
detta organ till dem som gäller för val till den svenska riksdagen.
Ett annat argument för bibehållande av fyraprocentsspärr vid valen till
Europaparlamentet är att man inte kan bortse från risken för att
valdeltagandet blir lägre än i riksdagsvalen. I Danmark, som vanligen
har ett högt deltagande i valet till folketinget, har det genomsnittliga
deltagandet i valen till Europaparlamentet varit 48,8 procent. Om ett så
lågt valdeltagande skulle komma att bli vanligt även i Sverige, skulle
det utan spärr kunna räcka med stöd av i mycket ungefärliga tal
100 000 väljare, dvs. cirka 1,5 procent av de röstberättigade, för att ett
parti skulle vinna säte i Europaparlamentet. En spärr av detta för
Sverige traditionella slag kan således motverka att partier med ett
mycket litet, men lätt mobiliserat, väljarstöd vinner säte i Europapar-
lamentet. Det proportionella valsystemet har, till följd av ett lågt
valdeltagande, över huvud bidragit till en ffagmentering av partistruk-
turen i Europaparlamentet. Som exempel kan nämnas att Tyskland och
Frankrike representeras i Europaparlamentet av fler partier än de med
35
säte i de nationella parlamenten, trots att det i dessa länder tillämpas Prop. 1994/95:154
spärrar vid valen till Europaparlamentet.
Ett ytterligare argument för bibehållande av en fyraprocentsspärr är
att den kan verka väljarmobiliserande. Erfarenheten från val till den
svenska riksdagen är visserligen att spärren kan verka återhållande på
sympatisörer till vissa partier men också att den kan tjäna som draghjälp
åt de partier som enligt opinionsmätningar ligger nära den ”magiska”
gränsen.
Regeringen anser att övervägande skäl talar för att den spärr på fyra
procent som tillämpas i riksdagsvalen bör tillämpas också i val till
Europaparlamentet. Däremot är givetvis en sådan särskild spärregel som
tillämpas i riksdagsvalet på 12 procent i en valkrets inte meningsfull.
Det föreslagna systemet bygger ju på att någon valkretsindelning inte
kommer till användning.
Fakultetsnämndens påpekande om att den jämkade uddatalsmetoden i
viss mån kan missgynna små partier när utjämningsmandat saknas har
visserligen fog för sig. Metoden innebär ju att ett partis röstetal
divideras med 1,4 innan partiet har tagit sitt första mandat. Regeringen
är emellertid för sin del inte beredd att föreslå att man skall avstå från
att tillämpa denna väl inarbetade mandatfördelningsmetod till förmån för
en oprövad ordning.
Regeringens förslag: Väljarna ges möjlighet att rösta på person i
enlighet med den ordning som föreslås gälla vid de nationella
valen år 1998 och som på försök tillämpats i några kommuner vid
valet år 1994.
Promemorians förslag: I promemorian behandlades inte frågan om
röstning på person.
Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Under de senaste 20 åren har flera
utredningar behandlat frågan om ett ökat inslag av personval i vårt
valsystem, vilket brukar karaktäriseras som ett renodlat partival.
Folkstyrelsekommittén framhöll i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor
(SOU 1987:6) att det var viktigt att man underlättar för väljarna att
inom ramen för sitt partival påverka vilka kandidater som väljs. Ett ökat
personvalsinslag skulle enligt kommittén uppmuntra väljarna att
intressera sig mer för åsikter och egenskaper hos de uppställda
kandidaterna och dessa skulle å sin sida anse det viktigt att informera
sig om väljamas inställning.
Personvalskommittén har i betänkandet Ökat personval (SOU
1993:21) redovisat olika modeller med inslag av personval och därvid
förordat ett system för frivillig personröstning enligt vad som betecknats
som en modifierad dansk modell. Grunddragen i den modellen är
följande. Partierna förutsätts liksom hittills presentera listor på vilka
36
kandidaterna rangordnats i enlighet med partiets nominering. Väljarna Prop. 1994/95:154
får en möjlighet att göra en markering intill ett av namnen på valsedeln
och avger därmed en personröst för den aktuella kandidaten. Att
personröstningen begränsas till endast ett namn är motiverat bl.a. av att
sammanräkningsforfarandet i annat fall skulle riskera att fördröjas på ett
oacceptabelt sätt. Avgörande för vilken eller vilka kandidater som skall
förklaras valda är antalet personröster på vaije kandidat under
förutsättning att kandidaten fått ett visst minsta antal personröster, dvs.
uppnått en spärr. Anledningen till spärregeln är att en kandidat som fått
ett mycket litet antal personröster inte skall kunna bryta den
rangordning som partiet gjort upp. Kommittén förordar att spärren för
riksdagsvalets del bör ligga mellan 5 och 10 procent av partiets röstetal
i en valkrets. I sitt lagförslag har kommittén bestämt spärren till 8
procent. Den kandidat som fått flest personröster blir vald först,
kandidaten med näst flest personröster blir vald därnäst osv., allt under
förutsättning att de kommit upp till spärren. Om inte alla mandat som
partiet vunnit kan tillsättas med kandidater som kommit över spärren,
övergår man till att utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket
innebär att listordningen i regel blir bestående.
De flesta remissinstanser som yttrat sig över Personvalskommitténs
betänkande har tillstyrkt en reform som innebär att personvalsmomentet
förstärkts.
Vid överläggningar mellan riksdagspartierna som hållits under år
1993 har bl.a. frågan om personval varit föremål för diskussioner.
Partierna enades därvid om att det i regeringsformen införs en
bestämmelse om att val till riksdagen sker genom röstning på parti med
möjlighet för väljarna att avge särskild personröst, att vid 1998 års val
personröstning enligt den modfierade danska modellen skall tillämpas
första gången samt att en personvalsreform bör föregås av försök
genom att det vid val till kommunfullmäktige i minst tre representativa
kommuner år 1994 skall vara möjligt för väljarna att personrösta.
En ändring i regeringsformen i enlighet med vad som sålunda över-
enskommits trädde i kraft den 1 januari 1995. I dess 3 kap. 1 § första
stycke föreskrivs nu (SFS 1994:1469) följande
Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild
personröst.
Försök med personröstning har vid 1994 års kommunfullmäktig val ägt
rum i Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg,
Östersund och Övertomeå (SFS 1994:285).
Det står således nu klart att det vid 1998 års allmänna nationella val
och framöver kommer att finnas möjlighet till personröstning. Starka
skäl talar därför för att valet till Europaparlamentet även i detta
avseende bör ske på ett sätt som ansluter till det som gäller vid val till
riksdagen. Även om den frågan inte berörts i den remitterade
promemorian med förslag till lag om val till Europaparlamentet är
37
frågan om personval, som framgått, så väl beredd att en sådan ordning Prop. 1994/95:154
kan genomföras.
Regeringen anser således att det vid 1995 års val till Europa-
parlamentet skall ges möjlighet för väljarna att avge personröst enligt
samma regler som förutses gälla för 1998 års riksdagsval.
En särskild fråga är hur många personröster en kandidat måste få för
att partiets rangordning skall sättas ur spel, dvs. vilken nivå som är
lämplig för en spärr. Personvalskommittén ansåg, som redan redovisats,
att en lämplig nivå utgjordes av intervallet 5-10 procent och förordade
8 procent i riksdagsvalet. Det är också den nivå som partierna enats om
vad gäller riksdagsvalet år 1998. Kommittén förordade också en slags
försiktighetsprincip, dvs. att man inledningsvis valde en relativt hög
spärmivå för att därefter, om så bedömdes erforderligt, sänka nivån.
Kommitténs överväganden bygger emellertid naturligen på den ordning
som gäller för riksdagsval med valkretsar. Den spärr som föreslås avser
således antalet personröster i förhållande till samtliga giltiga valsedlar
som avgetts för ett parti i en valkrets. Kommitténs beräkningar visade
att en spärr på 8 procent av partiernas röstetal vid riksdagsvalet år 1991
motsvarade som mest 14 877 röster (för Moderata samlingspartiet i
Stockholms län) och som minst 604 röster (for Vänsterpartiet i Uppsala
län).
Om det skall finnas en reell möjlighet att röst på person skall få
genomslag i valet till Europaparlamentet, då hela landet utgör en enda
valkrets, är det regeringens bedömning att spärren bör sättas vid den
undre gräns som Personvalskommittén föreslagit, dvs. 5 procent. En
sådan ordning innebär dock inte att det för riksdagsvalets del finns
anledning att frångå den spärmivå som man enats om bör gälla, dvs. 8
procent i valkrets.
Regeringens förslag: Länsstyrelse får besluta om större
valdistrikt än som följer av vallagens regler och om att
röstmottagning får ske på något annat ställe än i vallokal, t.ex.
genom ”ambulerande” röstmottagning. De kommunala
valnämnderna ges möjlighet att ta ansvar för den s.k.
institutionsröstning som sker söndagen före valdagen.
Promemorians förslag: I promemorian behandlas inte dessa frågor.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser har förordat att vissa av
inslagen i den försöksverksamhet som förekom vid valet år 1994 bör
tillämpas även vid valet till Europaparlamentet.
Skälen för regeringens förslag: Vallagsutredningen föreslog i sitt
delbetänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) en
rad åtgärder för att reformera valförfarandet från administrativ och
ekonomisk synpunkt. Vissa av de föreslagna åtgärderna, vilka bemötts
38
positivt av remissinstanserna, blev föremål för försöksverksamhet vid Prop. 1994/95:154
valet år 1994 (SFS 1993:1403).
Ett inslag i försöksverksamheten var att kommunerna gavs möjlighet
att ta över ansvaret for den röstmottagning som sker på sjukhus och
vissa andra vårdinrättningar söndagen före valdagen, den s.k.
institutionsröstningen. Det antogs att det kunde finnas fördelar i att
samla ansvaret för att organisera och genomföra all röstmottagning i
den kommunala valnämndens regi och därigenom kunna få en
effektivare organisation, trots att den nuvarande ordningen i och för sig
tycktes fungera väl.
Ett annat inslag var att valdistrikt kunde få omfatta fler röstberättigade
än enligt vallagens föreskrifter samt att röstmottagning kunde få ske
också på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i
vallagen. Avsikten var att finna lösningar som kunde tillgodose såväl
kostnads- som serviceproblem med den ordinarie organisationen
samtidigt som väljarnas valhemlighet garanterades och säkerheten i
förfarandet upprätthölls.
Flera remissinstanser har ansett att det borde ges möjlighet att
tillämpa dessa inslag i försöksverksamheten också vid valet till
Europaparlamentet. Regeringen faster därvid särskilt avseende vid att
Riksskatteverket som central valmyndighet förordat att så sker.
Riksskatteverket har också ansett att beslutanderätten, utom såvitt gäller
frågan om ansvaret för institutionsröstningen, med fördel kan anförtros
länsstyrelserna. Regeringen föreslår således att möjlighet till sådana
alternativa lösningar som nu redovisats ges också i valet till
Europaparlamentet.
Vad särskilt gäller frågan om större valdistrikt vill regeringen
anmärka att det visserligen inte är osannolikt att deltagandet i valet till
Europaparlamentet blir lägre än vid valen till riksdagen. Däremot får
det bedömas som ytterst osannolikt att deltagandet skulle komma att bli
på den nivå som brukar gälla för val till kyrkofullmäktige. Det bör
således inte komma i fråga att bestämma valdistrikten i enlighet med
vad som tillämpas vid kyrkofullmäktigvalen. Tvärtom måste det
garanteras att valen till Europaparlamentet kan genomföras i god
ordning även vid ett valdeltagande som endast mera obetydligt
understiger det som är vanligt i riksdagsvalen.
Lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och
i Schweiz bör ändras så att brevröstning kan komma till användning
även i valet till Europaparlamentet. I samband därmed bör med hänsyn
till den förlängda mandatperioden för riksdagen m.m. en justering ske i
bestämmelserna om under vilken tid och vid vilka val lagen är
tillämplig.
39
Regeringens förslag: En vistelse som föranleds av uppdrag som
företrädare i Europaparlamentet skall inte medföra att företrädaren
avregistreras från folkbokföringen som utflyttad, om företrädaren
har anknytning till Sverige genom att disponera en bostad här.
Skattemyndigheten får dock på ansökan av företrädaren besluta
om avregistrering.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian har dock föreslagits att undantaget från avregistrering
även skall omfatta företrädarens familj.
Remissinstanserna: Riksskatteverket (RSV), Skattemyndigheten i
Stockholms län och Skattemyndigheten i Kalmar län avstyrker
promemorians förslag. Enligt RSV:s mening bör förutsättningarna for
avregistrering från folkbokföringen ses över innan någon ändring sker.
Om en undantagsbestämmelse for företrädare i Europaparlamentet skall
införas bör det ske genom en ändring i 20 § folkbokföringslagen
(1991:481) med den innebörden att dygnsvilan som någon för
fullgörandet av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet tillbringar
utom landet inte skall beaktas vid bedömningen av om han skall
avregistreras. Övriga remissinstanser har inte haft något att erinra mot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 20 § folkbokföringslagen skall
den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt
tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från
folkbokföringen som utflyttad. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall
avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses
ha sitt egentliga hemvist utom landet. Vid bedömning av var en person,
som regelmässigt vistas både inom och utom landet, skall anses bosatt
tillmäts familjeförhållandena störst betydelse. En person som under sin
vistelse utomlands sammanbor med sin familj får normalt anses ha sitt
egentliga hemvist där. För en person som saknar familj bör anknytning
på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. Då en familj gemensamt
har en dubbel bosättning får det egentliga hemvistet bestämmas bl.a.
med ledning av vistelsens omfattning och bostädernas art (prop.
1990/91:153 s. 137).
Uppdraget som företrädare i Europaparlamentet förutsätter normalt
inte att företrädaren flyttar till Bryssel eller Strasbourg. Det ligger dock
i sakens natur att företrädaren för att utöva sitt uppdrag regelmässigt
tillbringar en inte obetydlig tid där. Det är osäkert vilken Europa-
parlamentets roll blir efter EU:s nästa fördragsgenomgång 1996. Det
kan inte uteslutas att arbetet i parlamentet kan komma att bli mer
omfattande och kräva närvaro i Bryssel eller Strasbourg i högre
utsträckning än vad som är fallet i dag.
Prop. 1994/95:154
40
För en ensamstående företrädare som regelmässigt kommer att Prop. 1994/95:154
tillbringa sin dygnsvila i såväl Sverige som Bryssel kan folkbokförings-
lagens bestämmelser innebära att han kommer att avregistreras från
folkbokföringen. Har företrädaren familj kommer han i regel att anses
ha sitt egentliga hemvist i Sverige om han sammanlever med sin familj
här. För det fall företrädaren däremot väljer att flytta själv eller
tillsammans med sin familj till t.ex. Bryssel innebär folkbokförings-
lagens bestämmelser att han kommer att avregistreras från folkbok-
föringen som utflyttad.
För riksdagsledamöter gäller enligt 10 § folkbokföringslagen att en
vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot inte skall
föranleda ändrad bosättning. Genom ändringar i folkbokföringslagen
som trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:94, bet.
1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159, SFS 1994:1975) skall en vistelse
som föranleds av uppdrag som riksdagsledamot inte heller leda till
ändrad bosättning om ledamoten har anknytning till annan fastighet
genom att disponera en bostad där. Skattemyndigheten kan dock på
ansökan besluta att ledamoten skall folkbokföras på fastighet där han
sammanlever med sin familj.
Arbetet i Europaparlamentet är i likhet med uppdraget som riksdags-
ledamot av sådan speciell karaktär att en definitiv avflyttning i regel är
utesluten. Det är också ofta nödvändigt att företrädarna behåller
bostadsanknytningen till sin hemort. De skäl som ligger bakom
särreglerna för riksdagsledamöter kan åberopas också för särskilda
bestämmelser om folkbokföring av de förtroendevalda i Europa-
parlamentet. Riksdagsledamöternas vistelse på tjänstgöringsorten skall
som ovan nämnts inte leda till ändrad bosättning. På samma sätt bör
den som har valts till företrädare i parlamentet som representant för ett
svenskt politiskt parti inte avregistreras från folkbokföringen på grund
av förhållanden som föranleds av uppdraget. Folkbokföringslagens
bestämmelser måste därför ändras för att möjliggöra folkbokföring i
Sverige även i det fall företrädaren anses ha sitt egentliga hemvist utom
landet.
I promemorian har föreslagits att även medföljande familj skall
omfattas av undantaget. I likhet med vad som gäller för riks-
dagsledamöter anser emellertid regeringen att det endast är företrädaren
som skall omfattas av undantaget. Den övriga familjens folkbokföring
får bedömas efter vanliga regler. Det är därvid företrädarens faktiska
vistelse som skall anses vara den familjeanknytning som skall tillämpas
på familjemedlemmarna.
Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen att bestämmelsen i
20 § folkbokföringslagen kompletteras med ett nytt stycke varav
framgår att en vistelse som föranleds av uppdrag som företrädare i
Europaparlamentet inte skall medföra avregistrering från folkbok-
föringen om företrädaren har anknytning till Sverige genom att
disponera en bostad här. Efter ansökan bör dock den företrädare som
önskar kunna bli avregistrerad från folkbokföringen som utflyttad även
om han har kvar en bostad i Sverige.
41
För andra grupper som arbetar i Europaparlamentet, t.ex. politiska Prop. 1994/95:154
sekreterare, är det inte på samma sätt som för de förtroendevalda nöd-
vändigt att de behåller bostadsanknytningen till Sverige. Något skäl att
låta bestämmelsen omfatta även dessa grupper kan därför inte anses
föreligga.
Riksskatteverket har uppskattat statens kostnader för genomförande av
valet till Europaparlamentet till cirka 140 miljoner kronor. I det belopp
som regeringen i budgetpropositionen har föreslagit för anslaget för
allmänna val ingår beräknade utgifter på 140 miljoner kronor för valet
till Europaparlamentet (prop. 1994/95:100, bilaga 3, s. 16).
Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare, valnämnds
ledamöter, utbildning, vallokaler osv. låter sig inte anges. Svenska
Kommunförbundet har i sitt remissyttrande krävt att staten ersätter
kommunerna för deras kostnader. De kostnader som uppkommer för
kommunerna vid val, extra val och folkomröstning kan emellertid inte
utgå ur det allmänna valanslaget och kommunerna får därför i vanlig
ordning bära de kostnaderna själva.
Lagen om val till Europaparlamentet föreslås träda i kraft den 1 maj
1995. Det bör då vara möjligt för valmyndigheterna att vidta de
förberedande åtgärder som erfordras.
1 §
Inledning vis anges i första stycket att lagen avser det första val av före-
trädare i Europaparlamentet som Sverige som ny medlem av Europeiska
unionen enligt anslutningsakten har att anordna under de två första åren
av ett medlemskap. I avsnitt 7.1 har föreslagits att detta första val skall
äga rum söndagen den 17 september 1995 (jfr 8 §).
I andra stycket föreskrivs att vid val till Europaparlamentet skall, till
skillnad mot vad som enligt 3 kap. 6 § första stycket RF gäller vid
riksdagsval, landet inte vara indelat i valkretsar (se avsnitt 7.3).
Av tredje stycket framgår att vallagens bestämmelser om ordinarie val
till riksdagen skall tillämpas i erforderliga delar om inte annat följer av
denna lag. Det innebär att vallagens regler gäller om t.ex. hur
valmaterialet skall förvaras under avbrott i förrättningen, vilka delar av
42
valmaterialet som skall arkiveras och hur länge. Det innebär också att Prop. 1994/95:154
lagen skall tillämpas vid efterträdarval (jfr 39 §) och eventuellt omval
(jfr 44 §) även om sådant val skulle komma att ske efter år 1995.
2-4 §§
Här regleras några frågor om valförfarandets organisation på olika
nivåer. Inte bara i fråga om valsystemet utan också beträffande ad-
ministrationen kring valet till Europaparlamentet måste det vara av
största betydelse att så långt möjligt tillämpa vad som gäller för natio-
nella val. För en fungerande valorganisation är det alltså viktigt att den
i allt väsentligt överensstämmer med vad som gäller för de nationella
valen. Skillnaderna mellan valet till Europaparlamentet och de
nationella valen är inte större än att det går att behålla och använda sig
av den valorganisation som vi redan har, såväl centralt och regionalt
som på lokal nivå.
5 §
I paragrafen anges vilka personer som har rätt att rösta i det svenska
valet till Europaparlamentet.
Bestämmelsen i första stycket innebär att, förutom de svenska med-
borgare som på valdagen fyller 18 år och är folkbokförda i Sverige,
även svenska medborgare som är bosatta utomlands har rösträtt.
I andra stycket anges i vilka fall icke svenska medborgare som är
bosatta här har rösträtt. Rösträtt har därvid den som är medborgare i ett
annat medlemsland (unionsmedborgare) och som inte utövat sin rösträtt
vid de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994. Det är
härvid fråga om en tillämpning av artikel 4.1 i direktivet (se avsnitt 5.2)
som föreskriver att ingen får rösta mer än en gång i samma val. För det
första val som skall äga rum här år 1995 måste den föreskriften förstås
på så sätt att ingen får rösta i Sverige som redan röstat i något annat
land vid val till den parlamentariska församling som i övrigt utsetts vid
val i juni 1994. Vidare föreskrivs att unionsmedborgare, liksom svensk
medborgare, senast på valdagen skall ha fyllt 18 år.
Av 11 § framgår att unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt vid
det svenska valet år 1995 har att göra en anmälan om det och att därvid
försäkra att vissa för rösträtten relevanta omständigheter är för handen,
bland dem att han eller hon inte röstat vid val till Europaparlamentet i
juni 1994. I 15 § föreskrivs att om skattemyndigheten får uppgift om att
den som finns upptagen i röstlängd här har röstat vid valen i juni 1994
skall myndigheten rätta röstlängden.
Av tredje stycket följer att den som den 1 juli 1995 är folkbokförd här
i landet skall anses vara bosatt här. För unionsmedborgare gäller såle-
des samma tidpunkt i detta avseende som för svenska medborgare.
6§
Se kommentaren till 10 - 16 §§.
43
7§
Prop. 1994/95:154
I denna paragraf regleras vem som är valbar som företrädare i Europa-
parlamentet. I första stycket, första meningen, anges som huvudregel
att, liksom vid nationella val här i landet, den som har rösträtt (jfr 5 §)
också är valbar. Det innebär att eftersom en unionsmedborgare som
röstat i 1994 års Europaparlamentsval inte har rätt att rösta i 1995 års
svenska val är han inte heller valbar i det valet. I andra meningen görs
för unionsmedborgare det undantaget att den som förlorat sin valbarhet
i hemlandet inte är valbar. Som utvecklats i avsnitt 7.2 utgör detta en
tillämpning av artikel 10.2 i direktivet som föreskriver inskränkningar i
rätten att kandidera. Även om det för svenskt vidkommande saknas
möjlighet till och intresse av att hindra någon från att ställa upp som
kandidat i valet till Europaparlamentet torde Sverige vara skyldigt att se
till att den som kandiderar i en annan medlemsstat inte utses till
företrädare i det val som äger rum här. Liksom i fråga om rösträtten (se
kommentaren till 5 §) bör vid valet 1995 det avgörande vara att den inte
är valbar som i någon annan medlemsstat kandiderat vid de val till sam-
ma parlamentariska församling som ägt rum i juni 1994.
Enligt paragrafen krävs att unionsmedborgaren på det sätt som
föreskrivs i 19 § visat att han inte förlorat sin valbarhet i sitt hemland
(se vidare kommentaren till 19 §).
I andra stycket föreskrivs, för såväl svenska medborgare som för
unionsmedborgare, att den som innehar vissa särskilt uppräknade
ämbeten eller uppdrag inte är valbar som företrädare i Europaparlamen-
tet. I den delen är bestämmelsen en tillämpning av bindande föreskrifter
i artikel 6 valrättsakten.
Prövningen av en persons valbarhet får, liksom sker i riksdagsvalen,
företas av centrala valmyndigheten då myndigheten enligt 34 § har att
utse svenska företrädare i Europaparlamentet. Till ledning för sin
prövning har myndigheten då bl.a. de uppgifter som lämnats i försäkran
enligt 19 §.
8 §
Paragrafen fordrar ingen särskild kommentar (jfr avsnitt 7.1).
9§
I första stycket föreskrivs att den valdistriktsindelning som gäller vid
allmänna val enligt vallagen skall gälla också vid val till Europapar-
lamentet. Detta är en förutsättning för att den väl fungerande valor-
ganisation som finns i landet skall kunna användas.
Enligt andra stycket får länsstyrelsen efter samråd med valnämnd
besluta om större valdistrikt än som följer av vallagens bestämmelser.
Motsvarande möjlighet har försöksvis tillämpats vid 1994 års allmänna
44
val (SFS 1993:1403), varvid emellertid beslutanderätten tillkom centrala Prop. 1994/95:154
valmyndigheten.
10 §
I paragrafens första stycke anges att frågan om huruvida rösträtt före-
ligger skall avgöras på grundval av röstlängd som upprättats före valet.
Enligt andra stycket skall vallagens regler om allmän och särskild
röstlängd tillämpas såvitt gäller svenska medborgare. Det innebär för
svenska medborgare att den som finns upptagen i allmän eller särskild
röstlängd som gäller för val till riksdagen även skall ha rösträtt vid val
till Europaparlamentet.
På sätt och tid som anges i vallagen (4 kap. 13 §), dvs. senast den 1
juli 1995, kan svenska medborgare bosatta utomlands infor val till
Europaparlamentet ansöka om att bli upptagna i den särskilda röstläng-
den.
H §
Bestämmelserna i denna paragraf gör det möjligt for unionsmedborgare
som är bosatta i Sverige att rösta här i landet (se avsnitt 7.2).
I första stycket anges att den unionsmedborgare som är bosatt här och
som önskar utöva rösträtt här i landet har att göra anmälan (jfr artikel
8.1 direktivet) om att han eller hon önskar bli upptagen i allmän
röstlängd för Europaparlaments valet 1995.
I andra stycket anges att den som gör en sådan anmälan som avses i
första stycket i en skriftlig försäkran skall lämna vissa för hans rätt att
rösta relevanta uppgifter (jfr artikel 9.2 direktivet). Den som gör an-
mälan har således att försäkra att de förutsättningar är för handen som
enligt 5 § andra stycket gäller för hans rätt att rösta, dvs. att han är
medborgare i någon av unionens medlemsstater, att han är bosatt här i
landet samt att han inte röstat i de val till Europaparlamentet som ägt
rum i juni 1994. Jämför beträffande den sist nämnda förutsättningen
kommentaren till 7 §. Uppgifterna i en försäkran lämnas under straff-
ansvar, 15 kap. 11 § första stycket BrB.
Enligt tredje stycket skall skattemyndigheten tillhandahålla blanketter
för anmälan.
I fjärde stycket föreskrivs att det skall fattas ett beslut i anledning av
ansökan så snart det kan ske samt att underrättelse om sådant beslut
skall sändas till valmyndigheten i den stat där den som avses med
beslutet är medborgare. Skattemyndighetens beslut att ta upp den som
gjort anmälan kan således grundas på dels uppgifterna i anmälan och i
försäkran, dels på en kontroll av att den som gjort anmälan var folkbok-
förd här i landet den 1 juli 1995. Om hemstatens valmyndigheter, sedan
de informerats om beslutet, skulle komma att uppge att personen i fråga
röstat vid valet till Europaparlamentet i juni 1994, skall röstlängd rättas
45
(15 §). Någon kontroll av att den som gjort anmälan inte har förlorat Prop. 1994/95:154
sin rösträtt i hemstaten bör emellertid inte ske (se avsnitt 7.2). Om en
uppgift av den innebörden ändå lämnas bör den lämnas utan avseende.
Skyldigheten att underrätta hemstaten följer av artikel 13 i direktivet
som föreskriver att bosättningsstaten skall, i tillräckligt god tid före
valet, förse hemstaten med information om medborgare i denna som
finns upptagna i röstlängden. Vidare föreskrivs att hemstaten skall, i
enlighet med sin nationella lagstiftning, vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att dess medborgare inte röstar mer än en gång.
Underrättelsen syftar således dels till att förse Finland och Österrike
med information om medborgare i dessa stater som anmält att de önskar
rösta i Sverige, dels till att svenska myndigheter skall kunna få
information från övriga medlemsstater i det fall att någon av dess
medborgare som anmält att han eller hon önskar rösta här redan utövat
sin rösträtt i någon annan medlemsstat.
12 - 14 §§
Bestämmelserna motsvarar vad som gäller enligt vallagen. I 13 §
föreskrivs att unionsmedborgare skall ha samma rätt som svenska
medborgare att begära rättelse av uppgift i röstlängd (jfr artikel 11.2
direktivet).
Med föreskriften i 13 § första stycket om att omständighet som
inträffat senare än den 1 juli 1995 inte får ligga till grund för rättelse
avses givetvis inte den omständigheten att skattemyndigheten tar emot
ett meddelande från en unionsmedborgares hemstat om att denne utövat
sin rösträtt vid val till Europaparlamentet där (15 §).
15 §
Det har i avsnitt 7.2 konstaterats att Sverige enligt direktivet torde vara
skyldigt att motverka att någon röstar två gånger i samma val till
Europaparlamentet. Som utvecklats i anslutning till 7 § bör detta för det
första svenska valet år 1995 vara att förstå så att den som tidigare röstat
vid val till samma parlamentariska församling, dvs. vid de val som ägde
rum i juni 1994, inte skall tillåtas rösta. I förevarande paragraf
föreskrivs därför att om det genom underrättelse från hemstaten står
klart att den som upptagits i röstlängd för unionsmedborgare röstat i
valet i juni 1994 skall röstlängden rättas genom att personens namn
stryks.
16 §
Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt vallagen.
46
Prop. 1994/95:154
17 §
I paragrafens första stycke anges att en partibeteckning som redan
genom vallagens bestämmelser är skyddad, också skall vara skyddad vid
val till Europaparlamentet. Eftersom det vid valet till Europaparlamentet
också är fråga om i första hand partival och de etablerade partierna kan
väntas komma att delta även i det valet, bör det skydd som redan finns
enligt vallagen gälla också utan att en ny registrering måste göras.
Det finns emellertid anledning anta, att även andra partier än de redan
registrerade kommer att vara intresserade av att delta i valet till
Europaparlamentet och kanske bara i detta val. För dessa partier ges
därför i andra stycket möjlighet att skydda sin partibeteckning. Därvid
är vallagens bestämmelser om förfarandet för att uppnå sådant skydd
tillämpliga liksom också reglema om centrala valmyndighetens åliggan-
den enligt 5 kap. 10 § och om överklagande i 5 kap. 11 § vallagen.
Det anges i tredje stycket att en sådan ansökan måste göras senast den
22 maj 1995. Av vallagens bestämmelser följer att ansökan om registre-
ring skall göras hos centrala valmyndigheten. Av 5 kap. 2 § vallagen
framgår att parti som ansöker om registrering skall ange för vilket slag
av val registrering söks. Om ett parti önskar erhålla skydd för partibe-
teckning såväl vid valet till Europaparlamentet som vid kommande
riksdagsval kan ett sådant skydd också erhållas under förutsättning att
ansökan, såvitt gäller valet till Europaparlamentet, sker senast den 22
maj 1995.
18 §
På motsvarande sätt som enligt 17 § skall vallagens bestämmelser om
anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning tillämpas också vid
valet till Europaparlamentet.
19 §
Paragrafen utgör en tillämpning av artiklarna 4.2, 10.1 och 10.2 i
direktivet.
Av bestämmelsen framgår att unionsmedborgare som önskar
kandidera vid det svenska valet till Europaparlamentet har att till
centrala valmyndigheten ge in dels en försäkran av visst innehåll (första
stycket), dels ett intyg från behörig myndighet i hemstaten (andra
stycket). Uppgifterna i en sådan försäkran lämnas under straffansvar (jfr
11 §)■
Av paragrafen jämförd med 7 § följer att den som inte lämnat
försäkran och intyg, eller som gjort det för sent, inte är valbar.
Eftersom sista dag för att lämna försäkran och intyg är den 18 augusti
1995 måste det i tidigare skeden ankomma på partierna att se till att de
47
som anmäls som kandidater också uppfyller villkoren för valbarhet. Prop. 1994/95:154
Centrala valmyndighetens prövning av en persons valbarhet får, som
påpekats i kommentaren till 7 §, ske då myndigheten enligt 34 § har att
utse svenska företrädare i Europaparlamentet.
20 §
Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 1 § och 8 kap. 8 § första stycket
vallagen.
21 §
I första stycket anges att valsedlarna skall vara lika till storlek och
material samt vita till färgen.
Av andra stycket framgår att alla former av valsedlar dessutom skall
vara så beskaffade att väljarna kan avge personröst (jfr avsnitt 7.5).
Enligt tredje stycket gäller i övrigt vallagens bestämmelser om vad
valsedlar skall eller bör innehålla.
22 §
Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § vallagen. Dess tredje stycke motsvarar
den ändring (SFS 1994:287) som skett i vallagen och som innebär att,
om partiet anmält kandidater för valet, valsedel med registrerad parti-
beteckning som upptar flera kandidater måste som första och andra
namn uppta namn på kandidater som tagits upp på listan över kandidater
partiet anmält. Bestämmelsen avser att hindra missbruk av den fria
nomineringsrätten.
23 §
Paragrafens första stycke innebär att samma villkor i fråga om be-
ställning, kostnader, förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och
valkuvert skall gälla för partier som enligt vallagen är berättigade till
dessa förmåner. Dessutom skall motsvarande gälla för partier som
enbart deltar i valet till Europaparlamentet om de uppfyller de
förutsättningar som finns angivna i vallagen i detta avseende. Det
innebär t.ex. att ett parti som fått ett visst antal röster i det valet kan
vara berättigat att få tillbaka erlagd förskottsbetalning eller vid nästa val
vara berättigat till kostnadsfria valsedlar eller kuvert.
Av andra stycket framgår att centrala valmyndigheten, i tillägg till
vad som föreskrivs i 6 kap. 7 § vallagen, skall förse valsedels-
blankettema också med rader och rutor för personröstning (jfr 21 §
andra stycket).
48
24 §
Prop. 1994/95:154
Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt 6 kap. 9 § vallagen men har
modifierats med hänsyn till att personröstning skall kunna ske.
25 §
På samma sätt som gäller vid nationella val skall röstkort utfärdas.
Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före
valdagen. I övrigt gäller vallagens bestämmelser om röstkort.
Eftersom röstkort skall sändas ut senast 30 dagar före valdagen kan
det inträffa att det efter den tidpunkten till skattemyndighet ges in med-
delande från en unionsmedborgares hemstat om att denne utövat sin
rösträtt i hemstaten. Väljaren skall i sådant fall strykas ur röstlängden
(15 §). Även om röstkort utfärdats föreligger inte rösträtt i den
beskrivna situationen.
26 §
Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 1 § första stycket vallagen.
Även vid val till Europaparlamentet skall det finnas möjligheter att rösta
på annan plats och tid än som följer av huvudregeln om att röstning
skall ske på valdagen i vallokal.
Av andra stycket följer att vid röstning på annan tid och plats än på
valdagen i vallokal skall bestämmelserna i 8-12 kap. vallagen tillämpas.
Tredje stycket motsvarar 8 kap. 12 § första stycket vallagen.
27-28 §§
I paragraferna föreskrivs att länsstyrelsen får besluta om att röstning på
valdagen får ske på annat röstmottagningsställe än den vallokal som
avses i 8 kap. 1 § vallagen (27 §) samt att centrala valmyndigheten får
besluta att valnämnd får ansvara för den s.k. institutionsröstning som
äger rum söndagen före valdagen (28 §). Bestämmelsen i 27 § har
samband med föreskriften i 9 § andra stycket och syftar till att
röstmottagning skall kunna ske på fler ställen främst i valdistrikt som
omfattar fler röstberättigade än som förutsätts i vallagen. De avvikelser
som förevarande paragrafer ger möjlighet till, tillämpades på försök vid
1994 års allmänna val (SFS 1993:1403).
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
Prop. 1994/95:154
29 §
På motsvarande sätt som gäller för val till riksdagen skall den preli-
minära rösträkningen ske i vallokal och hos valnämnd. Den skall vara
offentlig och genomföras utan avbrott. Därvid gäller de regler för
förfarandet som ges i 13 kap. vallagen.
30 §
När det gäller den slutliga sammanräkningen skall den göras på i
huvudsak samma sätt som anges i vallagen för sammanräkning av
riksdagsvalet. Däremot skall den ordningen gälla, att det är centrala
valmyndigheten som skall göra den slutliga sammanräkningen för hela
landet. Denna ordning skiljer sig alltså från vad som enligt vallagen
gäller vid sammanräkningen av riksdagsvalet. Anledningen till detta är
det förhållandet att det vid valet till Europaparlamentet endast är 22
mandat som skall besättas och att det är fråga om en sammanräkning
med hela landet som en valkrets. Det är mot denna bakgrund angeläget
att länsstyrelsernas sammanräkningar sker snabbt eftersom de skall ligga
till grund för centrala valmyndighetens slutliga sammanräkning för hela
landet.
Denna ordning har varit föremål för vissa försök vid de allmänna
valen år 1994 (SFS 1993:1404).
31 §
I paragrafen ges i tillägg till 14 kap. 4 § andra stycket vallagen vissa
föreskrifter med anledning av att möjlighet skall finnas att avge person-
röst.
I andra stycket anges att om ett valkuvert innehåller flera valsedlar
som alla bär samma partibeteckning men är olika med avseende på
personrösterna, skall namnen på valsedlarna anses obefintliga. I sådant
fall tillfaller rösten i vanlig ordning partiet.
Enligt tredje stycket 1. och 2. skall namnen på en valsedel vidare
anses obefintliga om valsedeln inte är utformad för personröstning på
sätt som sägs i 21 § andra stycket eller om det finns fler än en
personmarkering på valsedeln eller det inte klart framgår vilken
kandidat som personmarkeringen avser.
Personmarkering bör göras med en kryssmarkering. Skulle en
valsedel i den därför avsedda rutan ha försetts med en personmarkering
utan att markeringen kan betecknas som ett kryss skall det emellertid
inte medföra att personrösten anses obefintlig. Naturligtvis kan
svårbedömbara fall förekomma. Utgångspunkten för bedömningen bör
då vara om väljaren kan antas ha velat uttrycka en preferens för en
särskild kandidat eller inte.
50
Förbudet i tredje stycket 3. mot maskinella markeringar är föranlett Prop. 1994/95:154
av önskemålet att hindra mera organiserade och omfattande former av
försåtliga förfaranden i syfte att vilseleda väljarna.
32 §
Samtliga 22 mandat fördelas proportionellt mellan partierna på grundval
av valresultatet i hela landet. Någon valkretsindelning förekommer
således inte (se avsnitt 7.3). Vid mandatfördelningen tillämpas, liksom
i riksdagsvalen (3 kap. 8 § tredje stycket RF), den jämkade uddatalsme-
toden.
33 §
Liksom i riksdagsvalen (3 kap. 7 § andra stycket RF) deltar endast
partier som fått minst fyra procent av rösterna i hela landet i fördel-
ningen av mandaten (se avsnitt 7.4).
34 §
I paragrafen föreskrivs att för vaije parti som ett parti erhållit utses en
företrädare samt ersättare för denne. Härigenom uppnås dels överens-
stämmelse med vad som gäller för riksdagsvalen (3 kap. 9 § RF), dels
att en nationell ordning finns för hur en plats i Europaparlamentet skall
besättas som blir vakant under mandattiden (artikel 12.1 valrättsakten).
35 §
I paragrafen föreskrivs på grund av möjligheten till personröstning en
delvis annan ordning än den som följer av 14 kap. 6 § vallagen. Första
stycket motsvarar emellertid 14 kap. 6 § första stycket vallagen och i
tredje stycket anges att om inte alla mandat besatts på grund av person-
röster, skall återstående mandat besättas med tillämpning av 14 kap. 6 §
andra-femte styckena vallagen.
I andra stycket anges utgångspunkten för ordnandet av kandidatnamn
som fått personröster och hur spärregeln är konstruerad. Spärren skall
beräknas med utgångspunkt i antalet giltiga röster för partiet. Kandidat-
namnen skall ordnas så att partiets mandat i första hand kommer att
besättas med kandidater som kommit över spärren och att det då är
antalet personröster för vaije kandidat som är avgörande för i vilken
ordning kandidaterna skall utses. Termen personligt röstetal används för
att ange det antal personröster som en kandidat har fått på valsedlar
med samma partibeteckning. Spärren utgörs av minst fem procent av
partiets röstetal. Om två eller flera kandidater har fått lika stora
personliga röstetal, skall företrädet dem emellan avgöras genom
lottning.
Genom hänvisningen i tredje stycket till vallagens regler klargörs att
för kandidater som inte fått så många personröster att de uppnått
spärren skall jämförelsetal beräknas på det sätt vallagen föreskriver.
51
Beräkningen av jämförelsetal skall alltså ske först sedan kandidatnamn Prop. 1994/95:154
ordnats på grund av personliga röstetal enligt andra stycket. I Jjärde
stycket markeras att vid beräkning av jämförelsetal i dessa fall skall
bortses från namn som tagit plats på grund av personröster. Någon
reduktion av jämförelsetal för de kandidater som inte nått upp till
spärren skall därför inte ske med anledning av att kandidatnamn
dessförinnan ordnats efter personliga röstetal.
36 §
Förevarande paragraf, som är föranledd av ordningen med
personröstning, har sin motsvarighet i 14 kap. 10 § tredje stycket
vallagen.
Av första stycket framgår att en kandidat som fått plats för mer än ett
parti och han eller hon till följd därav skulle erhålla mandat för mer än
ett parti, skall kandidaten tillträda mandat för det parti där han eller hon
relativt sett fått störst personligt röstetal. Det innebär att kandidaten
skall tillträda ett mandat som han eller hon vunnit på grund av
personröster före ett som erhållits genom jämförelsetal enligt
heltalsmetoden.
I de fall kandidaten fått mandat för flera partier på grund av jäm-
förelsetal blir, enligt andra stycket, storleken på dessa tal avgörande.
I tredje stycket regleras vem som skall besätta det mandat kandidaten
inte tillträder om han eller hon erhållit sitt mandat i kraft av personligt
röstetal och i Jjärde stycket regleras motsvarande situation då kandidaten
tillträtt ett mandat genom sitt jämförelsetal.
I femte stycket regleras i vilken ordningsföljd mandaten skall besättas
då flera mandat blivit lediga. Avgörande är kandidatens relativa
personliga röstetal respektive jämförelsetal. Ett mandat som blivit
obesatt därför att kandidaten tillträtt ett mandat på grund av personligt
röstetal skall besättas före ett som kandidaten vunnit till följd av
jämförelsetal.
37 §
I paragrafens första och andra stycken regleras förfarandet vid utseende
av ersättare för kandidater som blivit valda på personröster.
Utgångspunkten för att bestämma ersättarordningen är den lista som
mest bidragit till att den ordinarie ledamoten blivit vald. Med lista avses
i detta sammanhang en grupp av valsedlar som upptar samma namn och
har samma rangordning mellan namnen. De valsedlar på vilka det
avgetts en personröst för den kandidat som valts får alltså sorteras med
utgångspunkt i namnen och rangordningen mellan dessa så att man får
fram en grupp som är större än övriga. I normalfallet torde detta bli
partiets huvudlista utan strykningar. Denna grupp innehåller ett antal
valsedlar på vilka det avgetts en personröst för den ordinarie ledamoten.
Valsedlarna är även i övrigt identiska i fråga om namn och rang-
ordning. För att få fram det slutliga underlaget för ersättarordningen 52
skall till gruppen läggas övriga valsedlar som upptar samma namn och
rangordning. Bland dessa kan finnas valsedlar som saknar personröster Prop. 1994/95:154
och sådana som upptar en personröst för någon annan kandidat än den
som blivit vald. Att personröster avgetts for olika kandidater innebär
inte att valsedlarna skall anses vara olika i fråga om namn och
rangordning. Den sammanlagda gruppen kan alltså innehålla tre
kategorier av valsedlar, nämligen sådana som saknar en personröst,
sådana som har en personröst för den kandidat för vilken ersättare skall
utses och sådana som upptar en personröst for någon annan kandidat.
Ordningsföljden för utseende av ersättarna inom gruppen avgörs i
första hand av om det finns några kandidater som fått ett personligt
röstetal som når upp till eller överstiger spärren. Är så fallet utses
ersättarna i ordning efter storleken på de personliga röstetalen. Har
flera kandidater lika stora personliga röstetal får också här lottning
tillgripas. Om det inte finns några eller alltför få ersättarkandidater som
nått upp till spärren får ersättare utses med ledning av jämförelsetal på
sätt som föreskrivs i tredje stycket.
I tredje stycket anges hur ersättare utses för kandidater som blivit
valda på grundval av sitt jämförelsetal (jfr 14 kap. 7 § andra stycket
vallagen).
Om inte ett tillräckligt antal ersättare kan utses med tillämpning av
första-tredje styckena får, enligt Jjärde stycket, 14 kap. 11 § andra
stycket vallagen tillämpas, dvs. den kandidat som står i tur att erhålla
mandat för partiet får utses till ersättare.
38 §
Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 12 § vallagen.
39 §
Av artikel 12.2 valrättsakten framgår att Europaparlamentet skall
underrätta medlemsstaten om en plats blir vakant. Om så sker har
centrala valmyndigheten enligt första stycket att utse ny ledamot enligt
den ordning som gäller ersättarna emellan.
I andra stycket föreskrivs att centrala valmyndigheten har att utse
ytterligare ersättare när antalet ersättare blir för litet (jfr 14 kap. 14 §
vallagen).
Tredje stycket innehåller en regel om att förättning som avses i de
båda föregående styckena skall kungöras (jfr 14 kap. 14 a § vallagen).
40 och 41 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser som motsvarar vad som gäller
enligt vallagen.
53
42 §
Enligt artikel 11 valrättsakten prövar Europaparlamentet företrädarnas
behörighet. Det innebär att de företrädare som valts i valet den 17
september 1995 tillträder sedan centrala valmyndigheten utsett dem,
utfärdat bevis därom och Europaparlamentet prövat deras behörighet.
43 och 44 §§
Paragrafen motsvarar vad som gäller enligt vallagen.
45 och 46 §§
Paragraferna fordrar inte någon närmare kommentar.
Lagen bör träda i kraft den 1 maj 1995.
20 §
Paragrafen har kompletterats med ett nytt andra stycke wm framgår
att den som valts till företrädare i Europaparlamentet inte skall
avregistreras från folkbokföringen som utflyttad även om han med stöd
av huvudregeln i första stycket skulle anses ha sitt egentliga hemvist
utom landet. Detta gäller dock endast under förutsättning att han har
anknytning till landet genom att disponera en bostad här. Kravet på att
företrädaren skall ha kvar en bostad i landet innebär inte att bostaden
måste vara densamma som den han bodde i vid tillträdet. Företrädaren
bör givetvis ha möjlighet att byta bostadsort inom landet.
På ansökan av företrädaren skall skattemyndigheten kunna besluta att
avregistrera honom från folkbokföringen om förutsättningarna för detta
är uppfyllda. Skälet till detta är att inte omöjliggöra för den företrädare
som så önskar att avregistreras som utflyttad.
Undantaget i andra stycket gäller endast företrädaren och inte
eventuellt medföljande familj. Vid bedömningen av var familjen har sin
egentliga hemvist är det företrädarens faktiska vistelse som skall vara
den familjeanknytning som skall tillämpas på familjemedlemmarna.
Prop. 1994/95:154
54
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid val år 1995 i Sverige till Europaparlamentet.
Valmyndigheter
2 § Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap. 2 § vallagen
(1972:620) är central valmyndighet också för val enligt denna lag.
3 § Länsstyrelsen är regional valmyndighet.
4 § För genomförande av valet på lokal nivå svarar inom varje kom-
mun den valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972:620).
Det som en kommun, en valnämnd och valförrättare är skyldiga att
göra enligt denna lag skall bekostas av kommunen.
Vem har rösträtt
5 § Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid
val enligt denna lag.
Rösträtt har därutöver den medborgare i någon av Europeiska unio-
nens medlemsstater (unionsmedborgare) som inte utövat sin rösträtt vid
de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni 1994 och som är bosatt
här i landet och senast på valdagen fyller 18 år.
Den som enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd här i
landet den 1 juli 1995 skall anses vara bosatt här.
6 § Närmare bestämmelser om röstlängd finns i 23 -29 §§.
Vem är valbar
7 § Den som har rösträtt enligt denna lag är valbar till Europaparla-
mentet. Unionsmedborgare är dock valbar under den ytterligare förut-
sättningen att han inte förlorat sin valbarhet i sitt hemland vid val till
Europaparlamentet.
Den är inte heller valbar som är
Prop. 1994/95:154
Bilaga 1
55
- ledamot av regeringen i en medlemsstat,
- ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission,
- domare, generaladvokat eller justitiesekreterare i Europeiska ge-
menskapernas domstol,
- ledamot av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt,
- medlem av Rådgivande kommittén i Europeiska kol- och stålge-
menskapen eller medlem av Ekonomiska och sociala kommittén i
Europeiska gemenskapen och i Europeiska atomenergigemenskapen,
- medlem av sådana kommittéer eller andra organ som har tillsatts
enligt fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenska-
pen, Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen
för att förvalta gemenskapernas medel eller för att utföra en permanent
och direkt förvaltningsuppgift,
- styrelseledamot, direktionsledamot eller anställd i Europeiska
Investeringsbanken,
- tjänsteman eller annars anställd i aktiv tjänst inom Europeiska
gemenskapernas institutioner eller till dessa knutna fackorgan,
- har kandiderat vid de val till Europaparlamentet som ägt rum i juni
1994.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 1
När skall val hållas
8 § Val förrättas den 17 september 1995.
Valkretsar
9 § Vid val enligt denna lag är landet indelat i tre valkretsar. Dessa är
- södra Sveriges valkrets
- mellersta Sveriges valkrets
- norra Sveriges valkrets
Södra Sveriges valkrets omfattar Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län.
Mellersta Sveriges valkrets omfattar Stockholms, Uppsala, Söder-
manlands, Östergötlands, Gotlands, Värmlands, Örebro och Västman-
lands län.
Norra Sveriges valkrets omfattar Kopparbergs, Gävleborgs, Väster-
norrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
10 § Centrala valmyndigheten beslutar, senast den 8 maj 1995, hur
många mandat som skall föras till vaije valkrets. Vaije valkrets tillförs
ett mandat för vaije gång som antalet röstberättigade i valkretsen är
jämnt delbart med en tjugoandradel av antalet röstberättigade i hela
landet. Om inte alla mandat kan fördelas på detta sätt tillförs valkret- 56
sama de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som
uppstår vid beräkningen. Om överskottstalen är lika stora i två eller tre Prop. 1994/95:154
valkretsar skall lotten avgöra vilken valkrets som skall tillföras Bilaga 1
mandatet.
Antalet röstberättigade beräknas på grundval av uppgifterna i folk-
bokföringens register den 1 november 1994.
Mandatfördelning
11 § Mandaten fördelas först proportionellt mellan partierna på
grundval av valresultatet i hela landet. Vid denna mandatfördelning
mellan partierna används uddatalsmetoden med första divisom jämkad
till 1,4.
12 § De mandat partierna erhållit enligt 11 § fördelas därefter mellan
valkretsarna på grundval av valresultatet i vaije valkrets. Denna för-
delning av mandat sker på följande sätt.
Vid tilldelningen av mandat i valkrets divideras antalet avgivna giltiga
röster i valkretsen med det antal mandat som valkretsen har tilldelats
enligt 10 §. Därefter divideras varje partis röstetal i valkretsen med det
tal som erhållits. Partierna tilldelas därefter mandat i valkretsen efter
den sålunda erhållna kvoten.
Om mandatfördelningen enligt andra stycket medför att valkretsarna
tillförs ett antal mandat som avviker från den fördelning som följt av
beräkningen enligt 10 §, korrigeras den avvikelsen genom att det sist
erhållna mandatet flyttas. Om inte heller därvid överensstämmelse med
fördelningen enligt 10 § uppnås, flyttas det näst sist erhållna mandatet
och så vidare intill dess att överensstämmelse uppnås. Mandaten flyttas
därvid i den utsträckning det behövs för att uppnå överensstämmelse så,
att först den norra valkretsen erhåller mandat från den mellersta, den
mellersta från den södra och den södra från den norra. Därefter erhåller
den norra valkretsen mandat från den södra, den mellersta från den
norra och den södra från den mellersta.
13 § Endast partier som har fått minst fyra procent av rösterna i hela
landet får delta i fördelningen av mandaten.
14 § För vaije mandat som ett parti har erhållit utses en företrädare
samt ersättare för denne.
Valdistrikt
15 § Vid val enligt denna lag är valkretsarna indelade valdistrikt. Del
av kommun som vid val enligt vallagen (1972:620) bildar ett valdistrikt
utgör ett valdistrikt också vid val enligt denna lag.
Centrala valmyndigheten får efter samråd med länsstyrelse och
valnämnd besluta om valdistrikt som omfattar fler röstberättigade än 57
vad som sägs i 3 kap. 3 § vallagen.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 1
Partibeteckning skyddas genom registrering och anmälan av kandidater
16 § En partibeteckning som är skyddad vid val till riksdagen enligt
bestämmelserna i vallagen (1972:620) är skyddad också vid val enligt
denna lag.
En partibeteckning kan också registreras i anslutning till val som skall
hållas enligt denna lag. Bestämmelserna i 5 kap. vallagen om
registrering av partibeteckning vid val till riksdagen är därvid tillämp-
liga. Ansökan om registrering skall göras senast den 22 maj 1995.
17 § Anmälan av kandidater skall göras hos centrala valmyndigheten
senast den dag myndigheten bestämmer. Härvid gäller bestämmelserna
i 5 kap. vallagen (1972:620) om ordinarie val till riksdagen.
18 § Den som är unionsmedborgare utan att samtidigt vara svensk
medborgare och som önskar kandidera vid valet till Europaparlamentet
den 17 september 1995 skall i en till centrala valmyndigheten ställd för-
säkran senast den 18 augusti 1995 ange
- sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- den valkrets eller det område i hemstaten där han senast var upp-
tagen i röstlängd,
- att han inte kandiderat vid de val till Europaparlamentet som ägde
rum i juni 1994.
Till en sådan försäkran som avses i första stycket skall fogas ett intyg
av behörig myndighet i hemstaten att valbarheten inte har gått förlorad
där eller att denna diskvalifikationsgrund inte är för handen såvitt
myndigheten vet.
19 § Vid val till Europaparlamentet får användas endast valsedlar och
valkuvert som tillhandahålls av centrala valmyndigheten.
20 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För valet skall
användas vita valsedlar. I övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i
vallagen (1972:620) om valsedlar för val till riksdagen.
21 § Om en valsedel upptar mer än ett kandidatnamn, skall namnen tas
upp i en följd under varandra och förses med nummer som visar
ordningen mellan dem.
Namnen gäller själva valet samt, i den mån de inte därvid tas i
anspråk, val av ersättare för ledamöter.
Upptar valsedel med registrerad partibeteckning flera namn på kandi-
dater, skall valsedeln, om partiet enligt 17 § anmält kandidater för
valet, som första och andra namn uppta namn på kandidater som tagits
58
upp på listan över kandidater partiet anmält. Upptar valsedel i fall som Prop. 1994/95:154
nu sagts endast ett namn skall detta vara ett namn som tagits upp på Bilaga 1
listan över anmälda kandidater.
22 § Vallagens (1972:620) bestämmelser om beställning, kostnader,
förskottsbetalning m.m. i fråga om valsedlar och valkuvert skall gälla
också vid val enligt denna lag. Vad som där gäller för parti skall gälla
- förutom för sådana partier - också för partier som deltar i val till
Europaparlamentet.
23 § Frågan huruvida rösträtt enligt 5 § föreligger avgörs på grundval
av en före valet upprättad röstlängd.
Bestämmelserna i 4 kap. vallagen (1972:620) om allmän och särskild
röstlängd skall tillämpas i fråga om den som har rösträtt enligt
5 § första stycket.
24 § En unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt enligt 5 § andra
stycket skall senast den 1 juli 1995 skriftligen hos centrala valmyndig-
heten anmäla att han önskar tas upp i allmän röstlängd för valet till
Europaparlamentet.
I anmälan skall sökanden i en skriftlig försäkran ange
- sin nationalitet och sin adress i Sverige,
- den valkrets eller det område i hemstaten där väljaren senast var
upptagen i röstlängd,
- att väljaren inte utövat rösträtt vid de val till Europaparlamentet som
ägde rum i juni 1994.
Blanketter för anmälan skall finnas tillgängliga hos centrala val-
myndigheten.
Beslut i anledning av anmälan enligt första stycket skall meddelas så
snart det kan ske. En kopia av beslutet skall sändas även till valmyn-
digheten i den stat där personen är medborgare.
Rättelse av uppgifter i en röstlängd
25 § I fråga om allmän och särskild röstlängd gäller bestämmelserna i
vallagen (1972:620) om rättelse och om överklagande av ett sådant
beslut.
26 § En unionsmedborgare som anser att röstlängd innehåller felaktiga
uppgifter om honom skall senast den 25 augusti 1995 skriftligen begära
att uppgifterna rättas. Detta gäller också den som anser sig vara
felaktigt utesluten ur röstlängden. Omständighet som inträffat senare än
den 1 juli 1995 får inte ligga till grund för rättelse.
Frågor om rättelse skall prövas av centrala valmyndigheten.
59
Centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om hur man kan Prop. 1994/95:154
begära rättelse av röstlängden. Bilaga 1
27 § När samtliga beslut om rättelser förts in i röstlängden skall den så
snart som möjligt sändas till den kommun där valdistriktet ligger.
28 § Får centrala valmyndigheten från en myndighet i någon annan
medlemsstat meddelande om att en röstberättigad som finns upptagen i
röstlängd här i landet röstat vid valen till Europaparlamentet i juni 1994
skall centrala valmyndigheten genast rätta särskild röstlängd eller
meddela berörd skattemyndighet som skall rätta allmän röstlängd i
aktuellt avseende.
Överklagande
29 § Centrala valmyndighetens beslut i ett ärende om rättelse får
överklagas bara i samband med att det val överklagas för vilket röst-
längden har upprättats. I ett sådant ärende får bara de bevis åberopas
som har visats upp för centrala valmyndigheten.
30 § I den mån centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, skall
för var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet
upprättas ett röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet
skall dessutom innehålla uppgifter om valet till ledning för den röstbe-
rättigade. I fråga om röstkort tillämpas i övrigt 7 kap. 1 § andra styck-
et, 2 § första och tredje styckena samt 3 § första - tredje styckena
vallagen (1972:620). Röstkorten skall sändas till de röstberättigade
senast 30 dagar före valdagen.
31 § Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där
väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av
vistelse utomlands eller på annan ort inom landet eller av annat skäl
finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får
rösta på Posten Aktiebolags postkontor inom riket, hos svensk utlands-
myndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.
I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som
har avgivits på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg
tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 8 -
12 kap. vallagen (1972:620).
I lokal där val äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av
denna lag och av vallagen.
60
Preliminär rösträkning
32 § Rösterna räknas preliminärt i vallokal och hos valnämnd.
Därvid tillämpas bestämmelserna i 13 kap. vallagen (1972: 620).
Slutlig sammanräkning
33 § Varje länsstyrelse skall göra en sammanräkning av valresultatet i
sitt län. Resultatet av sammanräkningarna skall ligga till grund för
centrala valmyndighetens slutliga sammanräkning för hela landet och
vaije valkrets, fördelning av mandaten mellan partierna och utseende av
ledamöter och ersättare.
Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. I, 2, 4 och 5 §§ vallagen
(1972:620).
Med anmälda kandidater avses därvid sådana kandidater som blivit
anmälda enligt 17 §.
Hur fördelningen av mandaten mellan partierna görs
34 § Centrala valmyndigheten skall fördela mandaten mellan partierna
med tillämpning av 11 - 13 §§.
Hur företrädare och ersättare utses
35 § Centrala valmyndigheten skall för vaije valkrets bestämma ord-
ningsföljden mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar och på
grundval därav utse företrädarna enligt den ordning som anges i 36 § så
att den kandidat som står först i ordningen besätter det första mandatet,
den som står näst i ordningen det andra och så vidare efter samma
grund.
36 § Ordningen mellan kandidatnamnen och utseende av ersättare för
företrädare inom vaije parti fastställs genom särskilda uträkningar, allt
i enlighet vad som gäller för riksdagsval enligt 14 kap. 6 och 7 §§
vallagen (1972:620). I övrigt tillämpas bestämmelserna i 14 kap. valla-
gen i erforderliga delar.
Bevis
37 § För den som blivit utsedd till företrädare i Europaparlamentet
eller till ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom.
I beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och
Prop. 1994/95:154
Bilaga 1
61
valkrets som han blivit utsedd for. Bevis för ersättare skall dessutom Prop. 1994/95:154
innehålla uppgift om den eller de företrädare som han utsetts till ersät- Bilaga 1
tare för och, om flera ersättare utsetts för samma företrädare, ordningen
mellan ersättarna.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från för-
rättning vid vilken företrädaren eller ersättaren blivit utsedd. Bevis skall
tillställas förutom den som blivit utsedd och Europaparlamentet, även
Valprövningsnämnden och riksdagens talman.
38 § Valprövningsnämnden skall granska bevis för företrädare och
ersättare och därvid pröva om beviset blivit utfärdat i enlighet med
37 §. Granskningen skall vara avslutad senast dagen innan det första
sammanträdet i Europaparlamentet for mandatperioden eller, i fråga om
bevis som kommer in till Valprövningsnämnden därefter, så snart det
kan ske. Berättelse om granskningen skall ofördröjligen överlämnas till
Europaparlamentet, men också till riksdagens talman.
Överklagande
39 § Beslut, varigenom centrala valmyndigheten fastställt utgången av
val, får överklagas hos Valprövningsnämnden. Överklagandet prövas av
Valprövningsnämnden i den sammansättning denna hade vid tiden för
valet. I fråga om sådan talan tillämpas i övrigt bestämmelserna i 15
kap. 4 § tredje och fjärde styckena vallagen (1972:620) som avser
riksdagen samt 5, 6 och 9 §§ samma kapitel.
Beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var röstberättigad
vid valet samt av den som enligt beslut som sägs i 4 kap. 4 och 16 §§
vallagen var utesluten från rösträtt, men också av ett parti som deltagit
i valet.
40 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
valet, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från före-
skriven ordning eller har någon hindrat valet, förvanskat avgivna röster
eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt, skall
Valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har
förekommit har inverkat på utgången av valet, vid prövning av ett
överklagande av valet upphäva detta i den omfattning som behövs och
förordna om nytt val i hela landet eller beträffande ett eller flera om-
råden som bildar valkrets eller, om rättelse kan åstadkommas genom
förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan
rättelse.
Om enligt bestämmelse i lag ett visst beslut inte får överklagas eller
om det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som
avses med beslutet inte åberopas vid ett överklagande som avses i denna
paragraf.
Av 25 § följer att bestämmelserna i 4 kap. 6 § och 18 § första stycket
vallagen (1972:620) om överklagande av ett beslut i samband med ett 62
överklagande av ett val mot en skattemyndighets respektive centrala
valmyndighetens beslut om rättelse av röstlängd skall tillämpas i fråga Prop. 1994/95:154
om överklagande av val enligt denna lag. Bilaga 1
41 § Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom
bland allmänheten om tid och sätt for valet och om de bestämmelser i
övrigt som gäller för valet.
42 § Närmare föreskrifter om genomförande av val enligt denna lag
meddelas av regeringen eller, om regeringen bestämmer det, centrala
valmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
63
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen
till lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland
och i Schweiz skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid 1994 års ordinarie val till
rikdagen och det samtidiga valet
till kommun- och lands-
tingsfullmäktige samt vid extra
val till riksdagen och folkom-
röstning som infaller före 1997
års motsvarande val får röstbe-
rättigade som vistas i Förbunds-
republiken Tyskland eller i
Schweiz rösta genom att från
samma land sända sina valsedlar
till valnämnden med posten
(brevröstning).
Vid brevröstning tillämpas
bestämmelserna i vallagen
(1972:620), om inte annat följer
av denna lag.
Vid 1994 års ordinarie val till
riksdagen och det samtidiga
valet till kommun- och lands-
tingsfullmäktige, vid 1995 års
val till Europaparlamentet samt
vid extra val till riksdagen och
folkomröstning som infaller före
1998 års motsvarande val får
röstberättigade som vistas i
Förbundsrepubliken Tyskland
eller i Schweiz rösta genom att
från samma land sända valsedlar
till valnämnden med posten
(brevröstning).
Vid brevröstning tillämpas
bestämmelserna i vallagen
(1972:620), om inte annat följer
av denna lag.
Brevröstning skall gå till på
följande sätt.
Väljaren lägger för vaije val
själv in sin valsedel i ett valku-
vert. I närvaro av två vittnen
lägger han sedan in iordning-
ställda valkuvert i ett ytterkuvert
för brevröstningsförsändelse och
tillsluter detta. Därefter skriver
väljaren på ytterkuvertet en
försäkran på heder och samvete
att han gjort på detta sätt och att
försändelsen har ställts i ordning
i Förbundsrepubliken Tyskland
respektive Schweiz. På ytter-
kuvertet skall väljaren också
anteckna sitt personnummer.
Brevröstning skall gå till på
följande sätt.
Väljaren lägger för vaije val
själv in sin valsedel i ett valku-
vert. I närvaro av två vittnen
lägger han sedan in iordning-
ställda valkuvert i ett ytterkuvert
för brevröstningsförsändelse och
tillsluter detta. Därefter skriver
väljaren på ytterkuvertet en
försäkran på heder och samvete
att han gjort på detta sätt och att
försändelsen har ställts i ordning
i Förbundsrepubliken Tyskland
respektive Schweiz. På ytter-
kuvertet skall väljaren också
anteckna sitt personnummer.
64
Vittnena intygar skriftligen att
väljaren egenhändigt under-
tecknat försäkran samt att de
inte känner till något förhållande
som strider mot de uppgifter
väljaren lämnat på ytterkuvertet.
Vittnena skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller bam eller
makens bam får inte vara vittne,
och inte heller väljarens sambo
eller sambos bam.
Sedan brevröstningsförsändel-
sen har gjorts i ordning enligt
andra stycket lägger väljaren in
försändelsen tillsammans med
sitt röstkort i ett omslagskuvert
och tillsluter detta. Därefter
lämnas försändelsen för postbe-
fordran till valnämnden i den
kommun där väljaren är upp-
tagen i allmän röstlängd eller,
om väljaren är upptagen i
särskild röstlängd, till valnämn-
den i den kommun inom vilken
den vallokal är belägen där den
särskilda röstlängden enligt 4
kap. 20 § vallagen (1972:620)
skall finnas tillgänglig.
Vid val till riksdagen, vid val
i hela landet till kommun- och
landstingsfullmäktige och vid en
folkomröstning får brevröst-
ningsförsändelsen vara iord-
ninggjord tidigast 24 dagar före
valdagen och skall avges senast
dagen före valdagen. Vid extra
val till riksdagen och vid folk-
omröstning samtidigt med
sådana val får brevröstningsför-
sändelsen vara iordninggjord
tidigast 20 dagar före valdagen.
Väljaren skall på ytterkuvertet
intyga att han inte ställt i ord-
ning försändelsen tidigare än
vad som nu har sagts. Försän-
delsen skall anses avgiven den
dag då den är poststämplad.
Brevröstningsförsändelsen bör
lämnas för postbefordran i så
Vittnena intygar skriftligen att Prop. 1994/95:154
väljaren egenhändigt under- Bilaga 1
tecknat försäkran samt att de
inte känner till något förhållande
som strider mot de uppgifter
väljaren lämnat på ytterkuvertet.
Vittnena skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller bam eller
makens bam får inte vara vittne,
och inte heller väljarens sambo
eller sambos bam.
Sedan brevröstningsförsändel-
sen har gjorts i ordning enligt
andra stycket lägger väljaren in
försändelsen tillsammans med
sitt röstkort i ett omslagskuvert
och tillsluter detta. Därefter
lämnas försändelsen för postbe-
fordan till valnämnden i den
kommun där väljaren är upp-
tagen i allmän röstlängd eller,
om väljaren är upptagen i
särskild röstlängd, till valnämn-
den i den kommun inom vilken
den vallokal är belägen där den
särskilda röstlängden enligt 4
kap. 20 § vallagen (1972:620)
skall finnas tillgänglig.
Vid val till riksdagen, vid val
i hela landet till kommun- och
landstingsfullmäktige, vid val till
Europaparlamentet och vid en
folkomröstning får brevröst-
ningsförsändelsen vara iord-
ninggjord tidigast 24 dagar före
valdagen och skall avges senast
dagen före valdagen. Vid extra
val till riksdagen och folkom-
röstning samtidigt med sådana
val får brevröstningsförsän-
delsen vara iordninggjord tidi-
gast 20 dagar före valdagen.
Väljaren skall på ytterkuvertet
intyga att han inte ställt i ord-
ning försändelsen tidigare än
vad som nu har sagts. Försän-
delsen skall anses avgiven den
dag då den är poststämplad. 65
Brevröstningsförsändelsen bör
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
god tid att den kan beräknas
vara valnämnden till handa
senast andra dagen efter valda-
gen.
lämnas for postbefordan i så god Prop. 1994/95:154
tid att den kan beräknas vara Bilaga 1
valnämnden till handa senast
andra dagen efter valdagen.
Denna lag träder i kraft den
1 janauri 1994 och gäller till
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1994 och gäller till
utgången av år 1998.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.
66
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)
dels att 20 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande
lydelse.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 a §
Vad som sägs i 14 § gäller
även den som på grund av
uppdrag som företrädare i
Europaparlamentet regelmässigt
tillbringar sin dygnsvila utom
landet. På ansökan av före-
trädaren får dock skattemyndig-
heten besluta att han skall
avregistreras från folkbokförin-
gen som utflyttad.
20 §
Den som kan antas under sin
normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under
minst ett år skall avregistreras
från folkbokföringen som utflyt-
tad om inte annat följer av 14 §.
Även den som kan antas komma
att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila både inom och utom
landet skall avregistreras om
han med hänsyn till samtliga
omständigheter får anses ha sitt
egentliga hemvist utom landet.
Den som kan antas under sin
normala livsföring komma att
regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under
minst ett år skall avregistreras
från folkbokföringen som ut-
flyttad om inte annat följer av
14 eller 14 a §. Även den som
kan antas komma att regelmäs-
sigt tillbringa sin dygnsvila både
inom och utom landet skall
avregistreras om han med
hänsyn till samtliga omständig-
heter får anses ha sitt egentliga
hemvist utom landet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
67
Yttranden över promemorian Val till Europaparlamentet (dnr 94-4798)
har till Justitiedepartementet avgetts av Valprövningsnämnden, Data-
inspektionen, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Stockholms län,
Skattemyndigheten i Kalmar län, Samhällsvetenskapliga fakultets-
nämnden vid Universitetet i Göteborg, Samhällsvetenskapliga
fakultetsnämnden vid Universitet i Umeå, Länsstyrelsen i Stockholms
län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län,
Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Dalarna, Länsstyrelsen i
Västerbottens län, Stockholms stad, Helsingborgs kommun, Göteborgs
kommun, Gävle kommun, Krokoms kommun, Övertomeå kommun,
Posten Aktiebolag och Svenska Kommunförbundet.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 2
68
AKT
om allmänna direkta val av företrädare i församlingen
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
Artikel 1
Församlingens företrädare for folken i de
stater som slutit sig samman i gemenskapen
skall väljas genom allmänna direkta val.
3. Företrädarnas mandattid skall börja och
sluta vid samma tidpunkt som den period som
avses i punkt 2.
Artikel 2
Antalet företrädare valda i varje medlemsstat
är följande:
Belgien 24
Danmark 16
Tyskland 81
Frankrike 81
Irland 15
Italien 81
Luxemburg 6
Nederländerna 25
Förenade kungariket 81
Artikel 3
1. Företrädarna skall väljas for en period av
5 år.
Artikel 4
1. Företrädarna skall rösta individuellt och
personligen. De får inte bindas av några
instruktioner eller uppdrag.
2. Företrädarna skall åtnjuta den immunitet
och de privilegier som gäller for försam-
lingens ledamöter enligt det protokoll om
immunitet och privilegier for Europeiska
gemenskaperna som är fogat till Fördraget
om upprättandet av ett gemensamt råd och en
gemensam kommission for Europeiska
gemenskaperna.
Artikel 5
Uppdraget som företrädare i församlingen är
förenligt med att vara ledamot av parlamentet
i en medlemsstat.
Artikel 6
1. Uppdraget som företrädare i församlingen
är inte förenligt med att vara
- ledamot av regeringen i en medlemsstat,
2. Denna femårsperiod skall böija då den
första sessionen öppnas efter vaije val.
Valperioden kan förlängas eller förkortas
enligt artikel 10.2 andra stycket.
ledamot av Europeiska gemenskapernas
kommission,
69
- domare. generaladvokat eller
justitiesekreterare i Europeiska
gemenskapernas domstol.
- ledamot av Europeiska gemenskapernas
revisionsrätt,
- medlem av Rådgivande kommittén i
Europeiska kol- och stålgemenskapen
eller medlem av Ekonomiska och sociala
kommittén i Europeiska ekonomiska
gemenskapen och i Europeiska
atomenergigemenskapen,
- medlem av sådana kommittéer eller andra
organ som har tillsatts enligt fördragen
om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska
gemenskapen och Europeiska
atomenergigemenskapen för att förvalta
gemenskapernas medel eller för att utföra
en permanent och direkt
förvaltningsuppgift.
- styrelseledamot, direknonsledamot eller
anställd i Europeiska Investeringsbanken,
- tjänsteman eller annan anställd i aktiv
tjänst inom Europeiska gemenskapernas
institutioner eller till dessa knutna
fackorgan.2. Dessutom kan vaije
medlemsstat, under de förutsättningar
som anges i artikel 7.2, fastställa
nationella regler om oförenlighet.
3. Sådana företrädare i församlingen på vilka
punkterna 1 och 2 blir tillämpliga under den
femårsperiod som avses i artikel 3, skall
ersättas enligt artikel 12.
stålgemenskapen, artikel 138.3 i Fördraget
om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen och artikel 108.3 i Fördraget
om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen skall församlingen
utarbeta ett förslag till en enhetlig valordning.
2. Tills dess att en enhetlig valordning träder
i kraft och om inte annat följer av de övriga
bestämmelserna i denna akt, skall
valförfarandet regleras av vaije medlemsstats
nationella föreskrifter.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
Artikel 8
Vid val av företrädare i församlingen får
ingen rösta mer än en gång.
Artikel 9
1. Val till församlingen skall hållas den dag
som vaije medlemsstat fastställer; denna dag
skall för samtliga medlemsstater infalla under
samma period, som skall böija en torsdag
morgon och sluta närmast följande söndag.
2. Rösträkningen får inte böija förrän valet
har avslutats i den medlemsstat vars väljare
skall rösta sist inom den period som anges i
punkt 1.
3. Om en medlemsstat beslutar att omröstning
skall ske i två omgångar for val till
församlingen, skall den första omgången äga
rum inom den period som avses i punkt 1.
Artikel 10
1. För det första valet skall rådet enhälligt
Artikel 7 och efter att ha hört församlingen bestämma
den period som avses i artikel 9.1.2. De
följande valen skall äga rum inom samma
1. Enligt artikel 21.3 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och
70
period under det sista året av den femårstid
som avses i artikel 3.
Artikel 12
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
Om det visar sig omöjligt att under den
perioden hålla valen i gemenskapen, skall
rådet enhälligt och efter att ha hört
församlingen bestämma en annan period som
inte får infalla mer än en månad före eller en
månad efter den enligt föregående stycke
bestämda perioden.
1. Tills dess att den enhetliga valordning som
avses i artikel 7.1 träder i kraft och om inte
annat följer av de övriga bestämmelserna i
denna akt, skall varje medlemsstat fastställa
ett lämpligt förfarande för hur en plats, som
blir vakant under den femåriga mandattid som
avses i artikel 3, skall besättas för den
återstående mandattiden.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 22 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen,
artikel 139 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen och
artikel 109 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen, skall
församlingen utan särskild kallelse
sammanträda den första tisdagen sedan en
månad har förflutit efter utgången av den i
artikel 9.1 avsedda perioden.
4. Det avgående församlingens befogenheter
skall upphöra när det nya församlingen
sammanträder första gången.
Artikel 11
Tills dess att den enhetliga valordning som
avses i artikel 7.1 träder i kraft, skall
församlingen pröva företrädarnas behörighet.
I detta syfte skall församlingen beakta de
valresultat som medlemsstaterna officiellt har
tillkännagivit och avgöra sådana tvister som
kan uppkomma på grund av bestämmelserna
i denna akt, dock inte tvister som uppkommer
på grund av nationella bestämmelser som
akten hänvisar till.
2. Om en plats blir vakant på grund av
gällande nationella bestämmelser i en
medlemsstat skall medlemsstaten underrätta
församlingen, som skall beakta denna
underrättelse.
I alla andra fall skall församlingen fastställa
när en plats är vakant och underrätta
medlemsstaten om detta.
Artikel 13
Om det visar sig nödvändigt att besluta om
åtgärder för att genomföra denna akt, skall
rådet på förslag från församlingen och efter
att ha hört kommissionen enhälligt besluta om
sådana åtgärder. Rådet skall först ha försökt
komma överens med församlingen i en
förlikningskommitté som skall bestå av rådet
och företrädare för församlingen.
Artikel 14
Artikel 21.1 och 21.2 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen, artikel 138.1 och 138.2 i
Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen och artikel 108.1
och 108.2 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska atomenergigemenskapen skall
upphöra att gälla den dag, då det första
71
församlingen somvalts enligt denna akt
sammanträder enligt artikel 10.3.
Artikel 15
Denna akt är upprättad på danska, engelska,
franska, iriska, italienska, nederländska och
tyska språken, vilka samtliga texter är lika
giltiga.
Bilagorna I — III skall utgöra en integrerad
del av denna akt.
En förklaring av Förbundsrepubliken
Tysklands regering är fogad till denna akt.
Artikel 16
Bestämmelserna i denna akt träder i kraft den
första dagen i den månad som följer efter det
att den sista av de anmälningar som avses i
beslutet har tagits emot.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
Utfärdad i Bryssel den tjugonde september nittonhundrasjuttiosex.
Pour le royaume de Belgique, son representant
Voor het Koninkrijk Belgie, zijn Vertegenwoordiger
le ministre des affaires étrangéres du royaume de Belgique
De Minister van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk Belgie
R. VAN ELSLANDE
For kongeriget Danmark, dets repraesentant
kongeriget Danmarks udenngsokonomimmister
Ivar N0RGAARD
72
Fur die Bundesrepublik Deutschland, ihr Vertreter
Der Bundesminister des Auswärtigen der Bundesrepublik Deutschland
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
Hans-Dietrich GENSCHER
Pour la République fran^aise, son représentant
le ministre des affaires étrangéres de la République francjaise
Louis DE GUIRINGAUD
For Lreland, its Representative
Thar ceann na hÉireann, a hlonadai
The Minister for Foreign Affairs of lreland
Aire Gnothai Eachtracha na hÉireann
Gearöid MAC GEARA1LT
Per la Repubblica italiana, il suo rappresentante
il ministro degli Affari esten della Repubblica italiana
Amaldo FORLANI
Pour le grand-duché de Luxembourg, son representant,
membre du gouvernement du grand-duché de Luxembourg
Jean HAMILIUS
Voor het Koninkrijk der Nederlanden, zijn Vertegenwoordiger
De Staatssecretans van Buitenlandse Zaken van het Koninkrijk der Nederlanden
L. J. BRINKHORST
For the United Kingdom of Great Britain and Northern lreland, their representative
The Minister for Foreign Affairs and of the Commonwealth of the United Kingdom of
Great Britain and Northern lreland
A. CROSLAND
73
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 154
BILAGA I
Prop. 1994/95:154
Bilaga 3
De danska myndigheterna får besluta om de dagar då val av ledamöter till församlingen skall äga rum
på Grönland.
BILAGA 11
Förenade Konungariket skall tillämpa bestämmelserna i denna akt endast på Förenade Konungariket.
BILAGA m
Förklaring om artikel 13
Det föreligger enighet om att förlikningskommittén i fråga om sitt förfarande skall följa
bestämmelserna i punkterna 5—7 för det förfarande som fastställdes i församlingens, rådets och
kommissionens gemensamma förklaring av den 4 mars 1975.*
74
Europeiska gemenskapernas officiella tidning, nr C 89, den 22 april 1975.
|
Förklaring av Förbundsrepubliken Tysklands regering |
Prop. 1994/95:154 Bilaga 3 |
Förbundsrepubliken Tysklands regering förklarar att akten om allmänna direkta val av ledamöter av
församlingen skall tillämpas på Land Berlin.
Med beaktande av Frankrikes, Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands och Amerikas
Förenta Staters rättigheter och skyldigheter skall Berlins parlament välja företrädare till de platser
som inom Förbundsrepubliken Tysklands kvot tillfaller Land Berlin.
75
E.2 — Rådets beslut av den 1 februari 1993 om ändring av den akt Prop. 1994/95:154
om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet som Bilaga 4
bifogats rådets beslut av den 20 september 1976
EGT nr L 33, 9.2.1993, s.15.
SOM BEAKTAR artikel 21.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och
stålgemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 138.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
SOM BEAKTAR artikel 108.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen,
SOM BEAKTAR Europaparlamentets resolution av den 10 juni 1992, särskilt punkt 4
i denna1,
SOM AVSER att verkställa slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11
och 12 december 1992 om fördelningen av platserna i Europaparlamentet från och med
år 1994 för att ta hänsyn till Tysklands enande och till en förväntad utvidgning,
BESLUTAR OM följande ändringar av den akt som bifogats rådets beslut 76/787/EKSG,
EEG, Euratom av den 20 september 19762, ändrad genom artikel 10 i anslutningsakten
för Spanien och Portugal, och rekommenderar medlemsstaterna att anta ändringarna i
enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.
Artikel 1
Artikel 2 i den akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet som
bifogats rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 och som
ändrats genom artikel 10 i anslutningsakten för Spanien och Portugal, skall ersättas med
följande:
"Artikel 2
Antalet företrädare valda i varje medlemsstat är följande:
Belgien
Danmark
Tyskland
Grekland
Spanien
25
16
99
25
64
76
Frankrike
Irland
Italien
Luxemburg
Nederländerna
Storbritannien
87
15
87
6
31
Prop. 1994/95:154
Bilaga 4
87."
Artikel 2
Medlemsstaterna skall genast anmäla till generalsekreteraren i Europeiska
gemenskapernas råd när de har avslutat det förfarande som enligt deras
konstitutionella bestämmelser krävs för att anta bestämmelserna i artikel 1.
Bestämmelserna träder i kraft den första dagen i månaden efter mottagandet av den
sista av dessa anmälningar. De skall tillämpas första gången vid valen till
Europaparlamentet år 1994.
Artikel 3
Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Det träder i kraft den dag det offentliggörs.
Utfärdat i Bryssel den 1 februari 1993
På rådets vägnar
N. HELVIG PETERSEN
Ordförande
EGT nr C 176, 22.5.1992, s. 72.
EGT nr L 278, 8.10.1976.
77
RÅDETS DIREKTIV 93/109/EG
av den 6 december 1993
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är
medborgare
(93/109/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD
HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel
8b.2 i detta.
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets
yttrande1, och
med beaktande av följande:
Fördraget om upprättandet av Europeiska
unionen markerar en ny fas i processen med
att skapa en allt fastare sammanslutning
mellan de europeiska folken. En av unionens
uppgifter är att på ett konsekvent och
solidariskt sätt organisera förbindelserna
mellan medlemsstaternas folk. I dess
grundläggande mål ingår att stärka skyddet av
medlemsstaternas medborgares rättigheter och
intressen genom att införa ett
u nionsmedborgarskap
I avdelning II i Fördraget om upprättandet av
Europeiska unionen, som innehåller
bestämmelser om ändring av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen i syfte att upprätta Europeiska
gemenskapen, införs ett unionsmedborgarskap
för alla medborgare i medlemsstaterna, som
därigenom far ett antal rättigheter.
EGT nr C 329, 6.12.1993.
Den rösträtt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet i bosättningsstaten som
fastställs i artikel 8b.2 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen är
exempel på tillämpningen av principen om
icke-diskriminering mellan en medlemsstats
medborgare och medborgare i andra
medlemsstater och en naturlig följd av den
räti att fritt röra sig och uppehålla sig som
föreskrivs i artikel 8a i det fördraget.
I artikel 8b.2 i Romfördraget behandlas
endast möjligheten att utöva rösträtten och
valbarheten vid val till Europaparlamentet,
utan att det påverkar tillämpningen av artikel
138.3 i Romfördraget, i vilken föreskrivs att
en i alla medlemsstater enhetlig ordning skall
fastställas för dessa val. Bestämmelsens
huvudsakliga syfte är att avskaffa det med-
borgarskapskrw som för närvarande måste
vara uppfyllt i de flesta medlemsstater för att
dessa rättigheter skall kunna utövas.
Tillämpningen av artikel 8b. 2 i Romfördraget
förutsätter inte harmonisering av
medlemsstaternas valsystem. Med hänsyn till
principen om proportionalitet enligt artikel 3b
tredje stycket i Romfördraget får inte
gemenskapens lagstiftning på detta område gå
utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
målet i artikel 8b.2 i Romfördraget.
Syftet med artikel 8b.2 i Romfördraget är att
säkerställa att alla unionsmedborgare, vare
sig de är medborgare i den medlemsstat där
de är bosatta eller inte, kan utöva sin rösträtt
78
och sin valbarhet vid val till
Europaparlamentet i den staten på samma
villkor. De villkor, bl.a. vad gäller
bosättningens varaktighet och bevis på denna,
som gäller for medborgare i andra
medlemsstater bör därför vara identiska med
de villkor som i förekommande fall gäller för
medborgare i medlemsstaten i fråga.
Den rösträtt och valbarhet vid val till
Europaparlamentet i bosättningsstaten som
föreskrivs i artikel 8b. 2 i Romfördraget
ersätter emellertid inte rösträtten och
valbarheten i hemstaten. Unions medborgarnas
frihet att välja i vilken medlemsstat de vill
delta i europeiska val måste respekteras,
samtidigt som det säkerställs att denna frihet
inte missbrukas av personer som röstar eller
ställer upp för val i mer än ett land.
unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet Prop. 1994/951154
för rösträtt och som bor i medlemsstaten utan Bilaga 5
att vara medborgare där överstiger 20 % av
det totala antalet unionsmedborgare som
uppfyller ålderskravet för rösträtt och som
bor i medlemsstaten, och det är därför viktigt
att medlemsstaten i fråga i enlighet med
artikel 8b i fördraget kan fastställa särskilda
bestämmelser vad gäller kandidatlistornas
sammansättning.
I vissa medlemsstater har personer som är
bosatta där men som är medborgare i någon
annan medlemsstat rösträtt vid val till det
nationella parlamentet, och vissa
bestämmelser i detta direktiv behöver därför
inte tillämpas i dessa medlemsstater.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Vaije undantag från de allmänna
bestämmelserna i detta direktiv måste, i
enlighet med artikel 8b.2 i Romfördraget,
vara motiverat med hänsyn till särskilda
problem i en medlemsstat. Varje undantag
måste enligt sakens natur kunna tas upp till
förnyad prövning.
Sådana särskilda problem kan uppstå i en
medlemsstat där antalet unionsmedborgare
som uppfyller ålderskravet för rösträtt och
som bor i medlemsstaten utan att vara
medborgare där är betydligt högre än
genomsnittet. Undantag är motiverade om
dessa medborgare utgör mer än 20 % av
väljarkåren. Dessa undantag måste baseras på
kriteriet om bosättningens varaktighet.
Unions medborgarskapet har till syfte att
underlätta unionsmedborgares integration i
värdlandet, och det är i detta sammanhang
förenligt med fördragets avsikt att undvika
polarisering mellan nationella och icke-
nationella listor över kandidater.
Risken för polarisering gör sig särskilt
gällande i en medlemsstat där antalet
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
l.I detta direktiv fastställs närmare
bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid
val till Europaparlamentet for unions-
medborgare som är bosatta i en medlemsstat
där de inte är medborgare.
2.Bestämmelserna i detta direktiv skall inte
påverka medlemsstaternas bestämmelser om
rösträtt och valbarhet för de av deras
medborgare som bor utanför deras respektive
valterritorier.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
1. europaparlamentsval: allmänna direkta
val av företrädare i Europaparlamentet
79
enligt rättsakten av den 20 september
1976*,
2. valterritorium-. en medlemsstats
territorium där medlemsstatens folk
väljer företrädare i Europaparlamentet i
enlighet med den ovannämnda rättsakten
och inom dennas ramar, enligt vallag-
stiftningen i medlemsstaten i fråga,
3. bosättningsstat: en medlemsstat där en
unions-medborgare är bosatt men där
han eller hon inte är medborgare,
4. hemstat: den medlemsstat där
unionsmedborgaren är medborgare,
5. väljare: en unionsmedborgare som har
rösträtt vid europaparlamentsval i
bosättningsstaten enligt detta direktiv,
6. valbar person: en unionsmedborgare
som i bosättningsstaten är valbar till
Europaparlamentet enligt detta direktiv,
7. röstlängd: antingen ett sådant officiellt
register över alla röstberättigade i en
valkrets eller ett område som en behörig
myndighet upprättar och håller aktuellt
enligt bosättningsstatens vallagstiftning,
eller folkbokföringen,
om den innehåller uppgifter om rösträtt,
8. referensdag: den eller de dagar då
unionsmedborgare enligt bosättnings-
statens lagstiftning skall uppfylla
villkoren för rösträtt och valbarhet i den
staten,
9. försäkran: en försäkran som avges
under straffansvar enligt nationell rätt.
a) är unionsmedborgare enligt artikel 8.1
andra stycket i fördraget,
b) inte är medborgare i bosättningsstaten
men som uppfyller de villkor för rösträtt
och valbarhet som enligt den statens
lagstiftning gäller för de egna
medborgarna
skall i bosättningsstaten ha rösträtt vid
europaparlaments^ och vara valbar till
Europaparlamentet om han eller hon inte har
förlorat sin rätt enligt artikel 6 eller 7.
I fall då medborgare i bosättningsstaten måste
ha varit medborgare under en viss tid för att
vara valbara, skall unionsmedborgare anses
uppfylla detta krav, om de varit medborgare
i en medlemsstat under den tiden.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
Artikel 4
1. Väljare skall utöva sin rösträtt antingen i
bosättningsstaten eller i hemstaten. Ingen får
rösta mer än en gång vid samma val.
2. Ingen far kandidera i mer än en
medlemsstat vid samma val.
Artikel 5
1 fall då medborgare i bosättningsstaten måste
ha varit bosatta i den statens valterritorium
under en viss tid för att få rösta eller för att
vara valbara, skall unionsmedborgare anses
uppfylla det villkoret, om de varit bosatta i en
annan medlemsstat under den tiden. Denna
bestämmelse skall inte hindra att det ställs
särskilda krav på bosättningens varaktighet
för vissa valkretsar eller områden.
Artikel 3
Den som på referensdagen
Artikel 6
EOT nr L 278, 8.10.1976, s. 5.
1. Unionsmedborgare som bor i en
medlemsstat utan att vara medborgare där och
80
som genom ett straffrättsligt eller civilrättsligt
beslut har förlorat sin valbarhet enligt
bosättningsstatens eller hemstatens
lagstiftning, skall inte vara valbara till
Europaparlamentet.
2. En unionsmedborgare, som i
bosättningsstaten vill kandidera till
Europaparlamentet men som inte kan visa upp
det intyg som anges i artikel 10.2, skall
vägras att kandidera.
Artikel 7
1. Bosättningsstaten har rätt att kontrollera
att unionsmedborgare, som anmält att de vill
utöva sin rösträtt där, inte har förlorat den
rätten i hemstaten genom ett civilrättsligt eller
straffrättsligt beslut.
2. För detta ändamål kan bosättningsstaten
översända till hemstaten den försäkran som
avses i artikel 9.2. Hemstaten skall i god tid
och på lämpligt sätt lämna de upplysningar av
betydelse som normalt finns tillgängliga;
dessa upplysningar får endast omfatta det som
är strikt nödvändigt för genomförandet av
denna artikel och far inte utnyttjas för något
annat ändamål. Om upplysningarna visar att
försäkran innehåller oriktiga uppgifter, skall
bosättningsstaten vidta lämpliga åtgärder för
att hindra att personen i fråga röstar.
3. Hemstaten får, i god tid och på lämpligt
sätt, lämna bosättningsstaten alla upplysningar
som är nödvändiga för genomförandet av
denna artikel.
Artikel 8
1. Väljare kan utöva sin rösträtt i
bosättningsstaten, om de har anmält att de vill
göra det.
2. Om röstning är en skyldighet i
bosättningsstaten, skall den som gjort en
sådan anmälan vara skyldig att rösta.
KAPITEL II
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
UTÖVANDE AV RÖSTRÄTTEN OCH
RÄTTEN ATT KANDIDERA
Artikel 9
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder
som behövs för att väljare, som anmäler att
de önskar det, skall bli upptagna i röstlängden
i tillräckligt god tid före valet.
2. För att en väljare skall bli upptagen i
röstlängden skall samma krav på bevis gälla
som för statens egna medborgare. Väljaren
skall dessutom i en skriftlig försäkran ange
a) sin nationalitet och sin adress i
bosättningsstatens valterritorium,
b) i fall då det har betydelse, den valkrets
eller det område i hemstaten där väljaren
senast var upptagen i en röstlängd,
c) att rösträtten kommer att utövas endast i
bosättningsstaten.
3. Bosättningsstaten får kräva att väljaren
dessutom
a) i sin försäkran enligt punkt 2 anger att
rösträtten i hemstaten inte har gått
förlorad,
b) visar upp en giltig identitetshandling, och
c) anger vilken dag han eller hon bosatte sig
i den staten eller i någon annan
medlemsstat.
4. Väljaren skall stå kvar i röstlängden på
samma villkor som statens egna medborgare
tills han eller hon stryks från den på egen
begäran eller därför att villkoren för rösträtt
inte längre är uppfyllda.
81
Artikel 10
1. När en valbar person vill kandidera till
Europaparlamentet skall samma krav på bevis
om valbarheten gälla som för landets egna
medborgare. Den valbara personen skall
dessutom i en försäkran ange
a) sin nationalitet och sin adress i
bosättningsstatens valterritorium,
b) att han eller hon inte kandiderar vid
europapariaments-val i någon annan
medlemsstat,
c) i fall då det har betydelse: den valkrets
eller det område i hemstaten där han
eller hon senast var upptagen i en
röstlängd,
2. Vidare skall begäran att få kandidera
vara åtföljd av ett intyg från de behöriga
myndigheterna i hemstaten att valbarheten
inte har gått förlorad där eller att denna
diskvalifikationsgrund inte är för handen
såvitt myndigheterna vet.
3. Bosättningsstaten får dessutom kräva att
en giltig identitetshandling visas upp. Den får
också kräva besked om vilken dag personen
blev medborgare i en medlemsstat.
Artikel 11
1. Bosättningsstaten skall lämna den som
begärt att bli upptagen i röstlängden eller som
begärt att få kandidera en underrättelse om de
åtgärder som vidtas eller det beslut som fattas
med anledning av begäran.
2. Den som vägras att bli upptagen i
röstlängden eller att få kandidera skall ha
samma rätt till överprövning som
lagstiftningen i bosättningsstaten ger de egna
medborgarna.
AmåeZ 12
Bosättningsstaten skall i god tid och på
lämpligt sätt underrätta väljare och valbara
personer om villkor och närmare
bestämmelser för utövande av rösträtten och
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
rätten att kandidera.
Arrike/ 13
Medlemsstaterna skall utbyta den information
som är nödvändig för genomförandet av
artikel 4. För detta ändamål skall
bosättningsstaten, på grundval av den
förklaring som avses i artiklarna 9 och 10, i
tillräckligt god tid före valet förse hemstaten
med information om medborgare i denna som
finns upptagna i röstlängden eller som
kandiderar. Hemstaten skall, i enlighet med
sin nationella lagstiftning, vidta lämpliga
åtgärder för att säkerställa att dess
medborgare inte röstar mer än en gång eller
kandiderar i mer än en medlemsstat.
KAPITEL III
UNDANTAG OCH
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
Artikel 14
1. Om antalet unionsmedborgare som
uppfyller ålderskravet för rösträtt och som
bor i en medlemsstat utan att vara
medborgare där den 1 januari 1993 utgör mer
än 20 % av det totala antalet
unionsmedborgare som uppfyller ålderskravet
för rösträtt och som är bosatta i
medlemsstaten, får staten, trots vad som
föreskrivs i artikel 3, 9 och 10 bestämma
a) att endast den får rösta som har varit
bosatt i medlemsstaten under en minsta
tid vilken inte får överstiga fem år,
b) att endast den skall vara valbar som har
varit bosatt i medlemsstaten under en
minsta tid vilken inte får överstiga tio år.
82
Dess* bestämmelser skall inte påverka
tillämpningen av de åtgärder i fråga om listor
över kandidater som en medlemsstat kan vidta
och som tar sikte på att främja integrationen
av sådana unionsmedborgare som inte är
medborgare i medlemsstaten.
Unionsmedborgare, som har bosatt sig
utanför hemstaten och som därför eller på
grund av bosättningens varaktighet inte är
röstberättigade eller valbara där, skall inte
omfattas av sådana krav på en viss tids
bosättning som avses i första stycket.
2. Om det i en medlemsstats lagstiftning
den 1 februari 1994 föreskrivs att medborgare
i en annan medlemsstat som är bosatta i den
förstnämnda medlemsstaten har rösträtt vid
val till det nationella parlamentet och därför
på samma villkor som medlemsstatens egna
väljare kan upptas på röstlängden, behöver
den förstnämnda medlemsstaten, trots vad
som föreskrivs i detta direktiv, inte tillämpa
artikel 6-13 på dessa medborgare.
3. Senast den 31 december 1997 och
därefter 18 månader före varje
europaparlamentsval skall kommissionen till
Europaparlamentet och rådet överlämna en
rapport i vilken den kontrollerar om undantag
för den berörda medlemsstaten i enlighet med
artikel 8b. 2 i Romfördraget fortfarande är
motiverat samt föreslår att nödvändiga
anpassningar görs.
Medlemsstater som utnyttjar möjligheten till
undantag enligt punkt 1 skall till
kommissionen lämna alla nödvändiga
upplysningar om bakgrunden.
Arriie/ 15
Följande särskilda bestämmelser skall gälla
för det fjärde direkta europaparlamentssalet:
a) Unionsmedborgare som den 15 februari
1994 redan har rösträtt i
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
bosättningsstaten och som finns upptagna
i röstlängden i denna stat behöver inte
uppfylla formaliteterna i artikel 9.
b) De medlemsstater där röstlängderna har
färdigställts före den 15 februari 1994
skall vidta de åtgärder som behövs för att
väljare som vill utöva sin rösträtt där
skall bli upptagna i röstlängden i
tillräckligt god tid före valet
c) I medlemsstater där inga särskilda
röstlängder upprättas utan i stället
folkbokföringen innehåller uppgifter om
rösträtt och där röstning inte är en
skyldighet, kan denna ordning även
tillämpas på väljare som finns upptagna
i folkbokföringen och som, efter det att
de individuellt har underrättats om sina
rättigheter, inte har anmält att de vill
utöva sin rösträtt i hemstaten. De
förstnämnda medlemsstaterna skall till
hemstaten sända över den handling som
visar den av dessa väljare uttryckta
avsikten att rösta i bosättningsstaten.
d) Medlemsstater som genom lagstiftning
reglerar det interna förfarandet för
nominering av kandidater för politiska
partier och grupper, kan föreskriva att
sådana förfaranden som i enlighet med
den lagstiftningen inleddes före den 1
februari 1994 och de beslut som fattats i
samband med detta skall förbli giltiga.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
83
Artikel 16
Senast den 31 december 1995 skall
kommissionen till Europaparlamentet och
rådet överlämna en rapport om tillämpningen
av detta direktiv vid europaparlamentsxalet i
juni 1994. På grundval av denna rapport kan
rådet genom ett enhälligt beslut som fattas på
förslag från kommissionen och efter samråd
med Europaparlamentet anta bestämmelser
om ändring av detta direktiv.
Artikel 17
Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv senast den 1 februari 1994. De
skall genast underrätta kommissionen om
detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser
skall de innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om
hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.
Artikel 18
Detta direktiv träder i kraft samma dag som
det offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 19
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 6 december 1993.
Prop. 1994/95:154
Bilaga 5
På rådets vägnar
W. CLAES
Ordförande
84
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1995
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Peterson, Hellström, Thalén, Wallström, Tham, Blomberg,
Heckscher, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Heckscher
Regeringen beslutar proposition 1994/95:154 Val till
Europaparlamentet m.m..
85
gotab 48067, Stockholm 1995