Prop.
1994/95:151
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 mars 1995
Mona Sahlin
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
I propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer att
stärka det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
För det första föreslår regeringen att det införs bestämmelser om s.k.
droit de suite. Upphovsmannen skall ha rätt till en ersättning på fem
procent av försäljningspriset vid yrkesmässig försäljning av exemplar av
hans konstverk. Rätten till ersättning skall inte gälla alster av
byggnadskonst och inte heller alster av brukskonst som har framställts i
flera identiskt lika exemplar. Rätt till ersättning skall finnas under
verkets skyddstid. Rätten skall vara personlig och inte kunna överlåtas.
Den skall kunna göras gällande endast av en organisation som
företräder ett flertal upphovsmän på området. Fordran på ersättning
skall vara preskriberad, om inte organisationen kräver den
ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det
kalenderår då försäljningen ägde rum. Den som yrkesmässigt säljer
konst skall vara skyldig att överlämna en redovisning till
organisationen, om denna begär det. I redovisningen skall anges de
ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast
föregående kalenderåren. Bestämmelserna om rätt till ersättning
begränsas så att de skall tillämpas på verk av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Regeringen får
förekriva om bestämmelsemas tillämpning med avseende på andra
länder.
För det andra föreslår regeringen att vissa av de upphovsrättsliga
skyddstiderna förlängs och att reglerna om skyddstiden ändras i några
andra avseenden. Skyddstiden för Utterära och konstnärtiga verk i 1
1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden for filmverk Prop. 1994/95:151
skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfettaren och kompositören av verkets
speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för
utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för
framförandet. Om en upptagning av framförandet har getts ut eller
offentliggjorts, skall utgångspunkten i stället vara tidpunkten för den
första av dessa åtgärder. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för
beräkningen av skyddstiden för framställare av ljud- och
bildupptagningar. Den som för första gången lovligen ger ut eller
offentliggör ett verk, for vilket skyddstiden har gått ut och som inte
tidigare har getts ut, skall ha en rätt som svarar mot de ekonomiska
rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten skall gälla i 25 år.
Skyddet begränsas så att det skall tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av sådana fysiska och juridiska personer som har
anknytning till Sverige. Regeringen får föreskriva att bestämmelserna
skall tillämpas med avseende på andra länder. Förslaget innebär att
Sverige uppfyller rådets direktiv 93/98/EEG om harmonisering av
skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.
I propositionen föreslår regeringen också en ändring av
upphovsrättslagens delegationsbestämmelse om kompetens för
regeringen att meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende
på andra länder. Regeringen skall få meddela föreskrifter om lagens
tillämpningsområde inte endast under förutsättning av ömsesidighet utan
också i de fall det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller
en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt.
Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 30 juni 1995.
Innehållsförteckning
Prop. 1994/95:151
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk............... 11
3 Ärendet................................. 12
4 Allmänna utgångspunkter...................... 14
5 Droit de suite ............................. 15
5.1 Införande av bestämmelser om droit de suite...... 15
5.2 Rättens närmare utformning ................ 18
6 Längre upphovsrättsligt skydd ...................23
6.1 Skyddstiden för litterära och konstnärtiga verk i
allmänhet............................23
6.2 Särskild skyddstid for filmverk............... 25
6.3 Skyddstiden för närstående rättigheter..........26
6.4 Outgivna verk.........................28
6.5 Några andra ffågor......................29
7 Ändring av delegationsbestämmelsen............... 30
8 Kostnader och resursbehov ..................... 32
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........... 32
10 Författningskommentarer ...................... 35
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk .....35
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk...............45
Bilaga 1 Sammanfattning av Upphovsrättsutredningens
förslag .............................46
Bilaga 2 Upphovsrättsutredningens lagförslag ...........47
Bilaga 3 Förteckning på remissinstanser ..............50
3
Bilaga 4 Rådets direktiv 93/98/EEG.................52
Bilaga 5 Sammanfattning av Justitiedepartementets promemoria 61 Prop. 1994/95:151
Bilaga 6 Promemorians lagförslag .................. 62
Bilaga 7 Förteckning på remissinstanser .............. 66
Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag ................ 67
Bilaga 9 Lagrådets yttrande ...................... 74
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 23 mars 1995 ............................... 75
Rättsdatablad.................................. 76
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 2 a kap., av följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 44 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a kap. Ersättning vid vidare-
försäljning av exemplar av
konstverk
26 j §
Om ett exemplar av ett konstverk
som har överlåtits säljs vidare
inom upphovsrättens giltighetstid
av en näringsidkare i hans
yrkesmässiga verksamhet, har
upphovsmannen rätt till ersättning
av säljaren. Upphovsmannen har
rätt till ersättning även i annat
fall, om försäljningen förmedlas av
en näringsidkare i dennes yrkes-
mässiga verksamhet. I ett sådant
fall skall ersättningen betalas av
näringsidkaren. Ersättningen skall
vara fem procent av försäljnings-
priset exklusive mervärdesskatt.
Prop. 1994/95:151
Upphovsmannen har dock inte Prop. 1994/95:151
rätt till ersättning,
1. om försäljningspriset exklusive
mervärdesskatt inte överstiger en
tiondel av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
2. om exemplaret av konstverket
är ett alster av byggnadskonst
eller
3. om exemplaret av konstverket
är ett alster av brukskonst som har
framställts i flera identiskt lika
exemplar.
Rätten till ersättning är personlig
och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död är, utan
hinder av 10 kap. 3 § första
stycket äktenskapsbalken, före-
skrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga pä rätten.
Endast organisation som före-
träder ett flertal svenska
upphovsmän på området har rätt
att kräva in ersättningen. Orga-
nisationen skall kräva in
ersättningen och betala beloppet
till den ersättningsberättigade,
efter avdrag för skälig ersättning
till organisationen för dess
omkostnader. Om organisationen
inte kräver den ersättningsskyldige
på ersättningen inom tre år efter
utgången av det kalenderår då
försäljningen ägde rum, är
fordringen preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig
skall på begäran av organi-
sationen redovisa de ersättnings-
grundande försäljningar som
gjorts under de tre närmast
föregående kalenderåren.
43 §
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året
efter det år, då upphovsmannen
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då upphovsmannen
1 Senaste lydelse 1970:488.
avled, eller, beträffande verk som
i 6 § sägs, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
avled eller, i fråga om verk som Prop. 1994/95:151
avses i 6 §, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår. Upp-
hovsrätt till ett filmverk gäller i
stället intill utgången av sjuttionde
året efter dödsåret för den sist
avlidne av huvudregissören, ma-
nusförfattaren, dialogförfattaren
och kompositören av musik som
har skapats speciellt för verket.
44
För verk, som offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten
intill utgången av femtionde året
efter det år, då verket offent-
liggjordes. Består verket av två
eller flera delar med inbördes
sammanhang, räknas tiden från
det år, då sista delen offentlig-
gjordes.
Blir upphovsmannen inom
nämnda tid angiven såsom i 7 §
sägs eller visas att han avlidit
innan verket offentliggjordes,
gäller vad i 43 § stadgas.
§2
För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur gäller upphovsrätten in-
till utgången av sjuttionde året
efter det år då verket offent-
liggjordes. Om verket består av
två eller flera delar, räknas tiden
för varje del för sig.
Om upphovsmannen inom den
tid som anges i första stycket
avslöjar sin identitet, gäller
bestämmelserna i 43 §.
För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman inte
är känd gäller upphovsrätten intill
utgången av sjuttionde året efter
det år då verket skapades.
44 a §
Om ett verk inte har getts ut
inom den tid som avses i 43 eller
44 §, har den som därefter för
första gången ger ut eller offent-
liggör verket sådan rätt till verket
som svarar mot de ekonomiska
rättigheter som innefattas i
upphovsrätten. Rätten gäller intill
utgången av tjugofemte året efter
2 Senaste lydelse 1970:488.
det år då verket gavs ut eller of- Prop. 1994/95:151
fentliggjordes.
45 §3
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då
framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år från
framförandet, efter det år då upp-
tagningen först gavs ut eller
offentliggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28
§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna paragraf.
46 §4
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år
då upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att upp-
tagningen förs över från en sådan
anordning till en annan.
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år
då upptagningen gjordes eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år frän
upptagningen, efter det år då upp-
tagningen först gavs ut eller
offentliggjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen förs
3 Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.
4 Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.
över från en sådan anordning till Prop. 1994/95:151
en annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,
19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b
och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar
än sådana som avses i 47 §.
60 §5
Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i
Sverige,
4. här uppfort byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fest förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av
filmverket som verkets producent.
Vid i 50 och 51 §§ stadgas äger
tillämpning på varje litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av
dess ursprung.
Bestämmelserna i 26 j §
tillämpas på verk av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a §
tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas också
på utgivningar och offentlig-
göranden av juridiska personer
som har säte i Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§
tillämpas på varje litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av
dess ursprung.
Senaste lydelse 1973:363.
62 §6
Regeringen får under förut-
sättning av ömsesidighet meddela
föreskrifter om denna lags
tillämpning med avseende på
andra länder. Regeringen får
också meddela föreskrifter om
lagens tillämpning på verk och
fotografiska bilder som först har
utgivits av en mellanfolklig
organisation och på inte utgivna
verk och fotografiska bilder som
en sådan organisation får ge ut.
Regeringen får, under förut-
sättning av ömsesidighet eller om
det följer av ett sådant avtal med
en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som
riksdagen godkänt, meddela
föreskrifter om denna lags
tillämpning med avseende på
andra länder. Regeringen får
också meddela föreskrifter om
lagens tillämpning på verk och
fotografiska bilder som först har
utgivits av en mellanfolklig
organisation och på inte utgivna
verk och fotografiska bilder som
en sådan organisation får ge ut.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra
stycket och 26 j § skall dock tillämpas.7
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har böijat att förfoga
över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder
av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga
åtgärder för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk
som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och
visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock
tillämpas.8
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före
ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna
om upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller
6 Senaste lydelse 1994:190.
7 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.
8 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.
Prop. 1994/95:151
10
televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller Prop. 1994/95:151
också för offentligt framförande av filmupptagningar.
6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som
framställs med stöd av punkt 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av
de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna
om giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock
alltid efter ikraftträdandet.
8. Det som sägs i punkt 2 - 7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser
framföranden och ljudupptagningar.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
11
Prop. 1994/95:151
I den här propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer
att stärka det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
(upphovsrättslagen).
För det första föreslår regeringen att upphovsmannen skall ha rätt till
en särskild ersättning när exemplar av hans konstverk säljs vidare, s.k.
droit de suite. Bildkonstnärerna lever ofta under mera besvärliga för-
hållanden än vad andra upphovsmän gör trots olika sorters insatser från
samhället. Det är en gammal tanke att man skulle kunna stärka deras
ställning genom att ge dem rätt till en upphovsrättslig ersättning när
exemplar av deras konstverk säljs vidare. Ett sådant system ligger i
linje med grundläggande upphovsrättsliga tankegångar och det finns
redan i många europeiska länder. Rätten kallas på franska för "droit de
suite". Detta skulle kunna översättas med "följdrätt", men i Sverige
(liksom i andra nordiska länder) brukar man alltid använda den franska
termen.
Droit de suite behandlades av Upphovsrättsutredningen, som
tillkallades år 1976. Utredningen redovisade sina överväganden i sitt
slutbetänkande, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30).
Där föreslog utredningen att man i upphovsrättslagen skulle införa en
rätt för konstnären och hans arvingar till ersättning vid yrkesmässig
vidareförsäljning av konstverk. Betänkandet remissbehandlades. En
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-
departementet (dnr Ju90/1020).
Den förra regeringen tog upp frågan om droit de suite i proposition
1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen men valde att inte lägga
fram några förslag till lagstiftningsåtgärder. Den hänvisade till att det
inom Europeiska gemenskapen (EG) pågick en studie som var avsedd
att ligga till grund for beslut huruvida ett initiativ skulle tas på området.
Först om kommissionens skulle besluta att inte göra detta borde, enligt
den dåvarande regeringen, frågan om en svensk lagstiftning tas upp på
nytt. Lagutskottet instämde, i sitt av riksdagen godkända betänkande, i
att det fanns anledning att avvakta arbetet inom EG innan något svenskt
initiativ togs (se bet. 1992/93:LU44 s. 11 f.). Utskottet underströk dock
att det utgick från att saken skulle komma att tas upp på nytt, om det
visade sig att kommissionen valde att inte göra något. Frågan
behandlades därefter på nytt av Lagutskottet i samband med proposition
1993/94:109 Fotografirättens integration i upphovsrätten (bet.
1993/94:LU16). Kommissionen har ännu inte lagt fram något förslag.
Ett ställningstagande i saken bör inte anstå längre. På grundval av
Upphovsrättsutredningens förslag lägger regeringen i propositionen fram
förslag till lagtext om droit de suite.
Vid tidigare riksdagsbehandling har frågan väckts huruvida en sådan
upphovsrättslig ordning bör kombineras med en offentligrättslig avgift
på konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Den frågan
måste beredas vidare innan regeringen kan ta ett slutligt ställnings-
tagande i saken.
12
En sammanfattning av Upphovsrättsutredningens förslag om droit de Prop. 1994/95:151
suite finns i bilaga 1. Det lagförslag som utredningen lade fram finns i
bilaga 2. En förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 3.
Det andra förslaget som regeringen tar upp i propositionen och som
kommer att stärka det upphovsrättsliga skyddet rör upphovsrättens
giltighetstid. Regeringen föreslår att de upphovsrättsliga skyddstiderna
skall vara längre än vad de är idag.
Rådet antog den 29 oktober 1993 ett direktiv om harmonisering av
skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter
(93/98/EEG). I direktivets ingress uttalas bl.a. att det finns skillnader
mellan de nationella lagar som reglerar skyddstiderna. Detta kan hindra
den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster. Det
kan också störa konkurrensen på den gemensamma marknaden. För att
den inre marknaden skall kunna fungera smidigt bör medlemsstaternas
lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana inom hela gemen-
skapen. Denna harmonisering bör gälla inte bara skyddstiderna i sig
utan också exempelvis reglerna om utgångspunkten för beräkningen av
varje skyddstid.
Under hösten 1994 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om
direktivet (De upphovsrättsliga skyddstiderna, Ds 1994:127). I
promemorian jämfördes de krav som direktivet ställer med gällande
regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen och förslag till lagändringar
lades fram. Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju94/4155).
Alldeles oavsett direktivets krav finns det goda skäl för att stärka det
upphovsrättsliga skyddet genom längre skyddstider. På grundval av
promemorians förslag lägger regeringen i propositionen fram förslag till
lagtext om längre skyddstider och vissa andra ändringar till följd av
direktivets bestämmelser.
Direktivet finns i bilaga 4. En sammanfattning av promemorian finns
i bilaga 5. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga
6. En förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 7.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 8.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 9.
I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar
gjorts i lagtexten.
Nordiskt samarbete
Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en
likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi
behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk
betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler
i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska
13
lösningar i det allt bredare europeiska samarbetet på upphovsrättens Prop. 1994/95:151
område.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför
överläggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och
ministerier i Danmark, Island, Finland och Norge. När det gäller EG-
direktivet om harmonisering av skyddstiderna har man vid
överläggningarna enats om vilken väg man skall gå när direktivet ger
valmöjligheter, t.ex. om övergångsbestämmelser. Också i övrigt har
man försökt att uppfylla direktivets föreskrifter på ett likartat sätt. Även
vid utarbetandet av förslaget om droit de suite har regeringen strävat
efter nordisk rättslikhet.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen
innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls,
inte bara i sakligt utan också i lagtekniskt hänseende.
Upphovsrätten är den del av rättssystemet som har att göra med
rättigheter till främst litteratur och konst. Enligt upphovsrättslagen har
författare, kompositörer, konstnärer och andra som skapar litterära och
konstnärliga verk vissa tidsbegränsade ensamrätter till sina verk. Rättig-
heterna uppkommer när verket skapats och varar normalt i 50 år efter
upphovsmannens död.
Upphovsrätten består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten.
Den ekonomiska rätten består av två delar, nämligen rätten att
framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för
allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten dels när det
framförs offentligt, dels när det visas offentligt och dels när exemplar
av verk sprids till allmänheten på annat sätt.
Också den ideella rätten består av två delar. För det första har
upphovsmannen en rätt att i den omfattning och på det sätt som god sed
kräver bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket
görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har han en rätt att
motsätta sig att verket ändras så att hans litterära eller konstnärliga
anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt for
allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är krän-
kande för honom.
I fråga om den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar. Dessa
finns i 2 kap. upphovsrättslagen. En viktig inskränkning är att ett
exemplar av ett verk - t.ex. ett konstverk - i princip fritt får spridas
vidare, om upphovsmannen har överlåtit exemplaret.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om rättigheter som står
upphovsrätten nära, s.k. närstående rättigheter. Dessa rättigheter
tillkommer utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.),
framställare av fonogram (grammofonskivor och andra ljudinspelningar)
och filmer (biograffilm och andra inspelningar av filmverk) samt radio- 14
och televisionsföretag. De här kategorierna av rättighetshavare har vissa
tidsbegränsade. ensamrätter att bestämma över utnyttjandet av sina Prop. 1994/95:151
prestationer.
Också rätten till fotografier regleras numera i upphovsrättslagen.
Fotografiska verk har samma skyddstid som konstverk, vilket innebär
att skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. För
sådana fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och
originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, upphör skyddet 50 år efter det år
då bilden togs. Innehållet i skyddet för alla fotografier är utformat i
enlighet med vad som gäller for konstverk.
I de närstående rättigheterna och i fotografirätten finns inskränkningar
som svarar mot vad som gäller för den egentliga upphovsrätten.
Lagstiftningen tillämpas på svenska verk och prestationer.
Upphovsrätten har dock en starkt internationell prägel. Till följd av
Sveriges anslutning till olika internationella konventioner tillämpas
lagstiftningen i betydande utsträckning också på verk och prestationer
med utländskt ursprung. Den viktigaste konventionen är Bemkon-
ventionen for skydd av litterära och konstnärliga verk från år 1886. Den
senaste reviderade versionen är från år 1971. Drygt 100 länder har
anslutit sig till konventionen, bl.a. alla EU:s medlemsländer, Japan,
Förenta staterna och senast också Ryska federationen. En annan viktig
konvention är Internationella konventionen om skydd for utövande
konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag (Romkon-
ventionen) från år 1961. Drygt 40 länder har anslutit sig till
konventionen, bl.a. i stort sett alla EU:s medlemsländer och Japan men
inte Förenta staterna. Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen åt verk
och prestationer från stater som är anslutna till någon av dessa kon-
ventioner. Det finns regler om detta i den internationella upphovs-
rättsförordningen (1994:193).
Den upphovsrättstiga lagstiftningen är av betydelse for vårt samhälle
på flera sätt. Den är en grund for det litterära och konstnärliga
skapandet. När det gäller utformningen av regelverket gör sig olika
intressen gällande. Upphovsmännens och de närstående rättighets-
havamas individuella rättigheter måste tillgodoses. Men att författare,
kompositörer, konstnärer och andra har ett fullgott upphovsrättstigt
skydd är också till nytta för hela samhället. Samtidigt måste hänsyn tas
till dem som konsumerar verken och prestationerna. Utgångspunkten för
den upphovsrättsliga lagstiftningen måste vara en avvägning av sådana
intressen.
Regeringens förslag: I upphovsrättslagen skall det införas regler
om rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av
konstverk, s.k. droit de suite.
15
Upphovsrättsutredningens förslag: Stämmer överens med Prop. 1994/95:151
regeringens (se betänkandet s. 540 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan någon invändning. Några
remissinstanser har avstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Med uttrycket "droit de suite" avser
man att upphovsmannen har rätt till särskild ersättning när ett exemplar
av hans konstverk säljs vidare. Det finns bestämmelser om saken i
Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Enligt
artikel 14.1 har upphovsmannen en icke överlåtbar rätt till del i de
försäljningar av verket som görs sedan han själv har avhänt sig det. I
artikel 14.2 sägs att skyddet dock kan påkallas endast om lagstiftningen
i det land som upphovsmannen tillhör medger ett sådant skydd.
Bakgrunden till dessa regler är i korthet den här.
En av upphovsmannens ekonomiskt mest betydelsefulla rättigheter är
att han ensam kan bestämma om och på vilka villkor som exemplar av
hans verk skall spridas till allmänheten. Han har uteslutande rätt att
göra verket tillgängligt för allmänheten (2 § första stycket
upphovsrättslagen), och verket görs tillgängligt för allmänheten bl.a.
när exemplar bjuds ut till försäljning eller på något annat sätt sprids
vidare (tredje stycket i samma paragraf). Detta brukar man kalla för
upphovsmannens spridningsrätt. Men spridningsrätten sträcker sig
givetvis inte hur långt som helst. När ett exemplar av verket med
upphovsmannens samtycke väl har överlåtits, kan han inte hindra att
exemplaret sprids vidare (19 § första stycket, i paragrafens lydelse
enligt förslaget i prop. 1994/95:58). Hans spridningsrätt är konsumerad.
Reglerna om konsumtion av spridningsrätten innebär att ett exemplar
av ett verk - t.ex. ett konstverk - fritt kan spridas bland allmänheten
genom försäljning, om upphovsmannen en gång har överlåtit
exemplaret. Principen gäller visserligen för alla upphovsmän. Men
reglerna slår olika hårt mot olika grupper av upphovsmän. De träffar
bildkonstnärerna hårdare.
Som har redovisats i avsnitt 4 består upphovsrätten av två ekonomiska
delar: rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket
tillgängligt för allmänheten, dvs. spridningsrätten. För en författare är
det främst rätten att framställa exemplar som är av ekonomisk
betydelse; spridningsrätten är inte lika betydelsefull. Om allmänheten
uppskattar hans verk, kan han ju begära kompensation i form av royalty
när verket skall ges ut i nya upplagor. För kompositörer är för-
hållandena ungefär desamma när det är fråga om utgivning av noter.
Dessutom kan kompositörer och textförfattare begära ersättning när
deras verk framförs offentligt, t.ex. vid konserter eller i radio eller TV.
Dessa kategorier av upphovsmän kan således i stor utsträckning dra
nytta av upphovsrätten. Bildkonstnärer däremot kan inte på samma sätt
utnyttja den ekonomiska delen av sin upphovsrätt. Normalt begränsar
sig konstnärernas rättigheter till överlåtelsen av själva
originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av
en ganska liten upplaga. Det är därför som principen om konsumtion av
16
spridningsrätten slår kraftigare mot bildkonstnärerna än vad den gör Prop. 1994/95:151
mot andra upphovsmän.
Detta bidrar säkert till att många bildkonstnärer lever under sämre
ekonomiska förhållanden. Och samtidigt kan det vara så att andra säljer
exemplar av deras konstverk vidare till höga priser utan att de själva får
något utbyte av den vinst som görs på deras arbete. Det är givet att
detta kan uppfattas som orättvist. Det finns tungt vägande
kulturpolitiska skäl for att ge bildkonstnärerna - och deras efterlevande
- rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras
verk ger upphov till. Det är också en gammal tanke att man skulle
kunna stärka deras ställning genom att ge dem en sådan rätt i
upphovsrättslig utformning. Men också mera rent upphovsrättsliga
argument kan anföras till stöd för detta. När ett exemplar av ett
konstverk säljs vidare görs det ju tillgängligt for en ny personkrets som
kan tillgodogöra sig verket direkt. Precis som när kompositörer har rätt
till ersättning när deras verk framförs offentligt kan det på goda grunder
göras gällande att bildkonstnärer skall ha rätt till ersättning när deras
verk görs tillgängliga för allmänheten genom vidareförsäljning.
Det är sådana här överväganden som ligger bakom principen om droit
de suite och artikel 14 i Bemkonventionen.
Enligt Bemkonventionen är det inte fråga om någon minimirättighet
som upphovsmännen måste ha. Länderna kan själva välja om de vill
införa rättigheten eller inte. Många europeiska länder har valt att göra
detta. Bland annat Belgien, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland
har gjort det. Även i Norden finns sådan lagstiftning. Regler om droit
de suite finns i Danmark, Island och Norge. I Finland har regeringen
nyligen föreslagit riksdagen att en sådan rätt till ersättning skall införas
(RP 287/1994 rd).
Upphovsrättsutredningen förordade i sitt slutbetänkande Översyn av
upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) att även vi i Sverige skulle
införa en rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av
konstverk. Vid remissbehandlingen välkomnades förslaget av det helt
övervägande antalet remissinstanser. Den dåvarande regeringen valde
ändå att inte lägga fram något förslag i saken (jfr prop. 1992/93:214
Ändringar i upphovsrättslagen s. 47). Den hänvisade till att det inom
EG pågick en studie om reglering av rätt for konstnärer till ersättning
vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga till
grund för beslut huruvida kommissionen skulle ta ett initiativ på
området. När riksdagen tog ställning till propositionen utgick den från
att frågan skulle komma att tas upp på nytt, om det visade sig att
kommissionen valde att inte lägga fram något förslag. Riksdagen har
även senare behandlat frågan om införande av droit de suite.
Enligt regeringens uppfattning bör ett ställningstagande i saken inte
anstå längre. I EG:s arbetsprogram år 1990 nämndes ersättning för
vidareförsäljning men utan att man lyckades presentera något förslag. I
början av år 1995 meddelade kommissionen visserligen att frågan igen
var uppe till prövning. Men det är högst osäkert om kommissionen
verkligen kommer att lägga fram något förslag och hur ett sådant 17
förslag i så fall ser ut. Utvecklingen har visat att det kommer att ta lång
2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
tid innan det finns någon färdig rättsakt om harmonisering av Prop. 1994/95:151
medlemsländernas lagstiftning på området.
Som riksdagen tidigare har slagit fäst finns det tungt vägande kultur-
politiska och andra skäl för att ge konstnärerna rätt till en andel av det
ekonomiska utbyte som konsthandeln med deras verk ger upphov till. I
synnerhet bildkonstnärernas ekonomiska villkor är otillfredsställande
trots de insatser som samhället gör. Regler om droit de suite finns redan
i många länder, och de praktiska erfarenheterna är goda. Det helt
övervägande antalet remissinstanser har därför också välkomnat
Upphovsrättsutredningens förslag att vi infor en sådan rätt i Sverige.
Det fätal remissinstanser som varit kritiska (bl.a. Riksrevisionsverket,
Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk och Sveriges Konst- och
Antikhandlarförening) har egentligen inte haft några större invändningar
mot själva principen om droit de suite utan har i stället riktat in kritiken
mot den av utredningen föreslagna närmare utformningen av rätten.
Statens kulturråd har ansett att en upphovsrättslig ordning riskerar att
mest gynna dem som är i minst behov av ersättning. Kulturrådet har
därför förordat en offentligrättslig avgift.
Regeringen föreslår att det i upphovsrättslagen skall införas regler om
rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk, s.k.
droit de suite.
Frågan huruvida en sådan upphovsrättslig ersättning bör kombineras
med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte
omfettas av något upphovsrättsligt skydd måste beredas ytterligare.
Regeringen kan därför inte ta slutlig ställning i frågan i detta ärende.
Regeringens förslag: Upphovsmannen skall ha rätt till en
ersättning på fem procent av försäljningspriset vid yrkesmässig
försäljning av exemplar av hans konstverk. Rätten till ersättning
skall inte gälla alster av byggnadskonst och inte heller alster av
brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar. Rätt
till ersättning skall finnas under verkets skyddstid. Rätten skall
vara personlig och inte kunna överlåtas. Den skall kunna göras
gällande endast av en organisation som företräder ett flertal
upphovsmän på området. Fordran på ersättning skall vara
preskriberad, om inte organisationen kräver den ersättnings-
skyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det
kalenderår då försäljningen ägde rum. Den som yrkesmässigt
säljer konst skall vara skyldig att överlämna en redovisning till
organisationen, om denna begär det. I redovisningen skall anges
de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre
närmast föregående kalenderåren. Bestämmelserna om rätt till
ersättning begränsas så att de skall tillämpas på verk av den som
är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.
Regeringen får förekriva om bestämmelsernas tillämpning med
avseende på andra länder.
18
Upphovsrättsutredningens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens Prop. 1994/95:151
med regeringens (se betänkandet s. 540 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har
tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan någon invändning. Några
remissinstanser - bl.a. Riksrevisionsverket, Näringsfrihetsombuds-
mannen, Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk, Aktiebolaget Bukowski
Auktioner och Sveriges Konst- och Antikhandlarförening - har riktat
kritik mot utredningens förslag om den närmare utformningen av droit
de suite. Kritiken har främst gällt risk för att handeln med konstverk
blir byråkratisk och för att den flyttas utomlands.
Skälen för regeringens förslag: I det förra avsnittet har regeringen
konstaterat att det bör införas regler om droit de suite. Den närmare
utformningen av ersättningsrätten måste vara klar och enkel och passa
in i det upphovsrättsliga systemet. Som flera remissinstanser har
framhållit får rätten inte innebära någon omfattande byråkrati.
Erfarenheterna från andra länder visar att den risken finns. Samtidigt
måste det finnas ett smidigt och effektivt system for att göra gällande
krav på ersättning. Dessutom bör man sträva efter nordisk rättslikhet på
området. I huvudsak uppfyller Upphovsrättsutredningens förslag också
dessa villkor. Det är bara på ett par punkter som regeringen väljer att
föreslå andra lösningar.
Regeringen gör följande överväganden om rättens närmare utform-
ning.
I enlighet med de tankegångar som ligger bakom artikel 14 i
Bemkonventionen bör rätten till ersättning utformas som en individuell
rättighet som upphovsmannen har (men krav skall kunna göras gällande
endast av en organisation, se nedan). Detta är också utredningens
förslag.
Om den upphovsrättsliga skyddstiden för verket har gått ut vid
försäljningen, bör det inte finnas någon rätt till ersättning. Rätten bör
inte heller gälla för alla försäljningar. För det första bör - precis som
utredningen har föreslagit - det krävas att det rör sig om en
vidareförsäljning av exemplaret. Att det skall vara fråga om en
vidareförsäljning innebär att den försäljning som sker direkt från
konstnären inte omfattas. För det andra bör rent privata försäljningar
inte ge rätt till någon ersättning. Från principiell synpunkt saknas i och
for sig anledning att utesluta dessa försäljningar. Men det skulle vara
praktiskt helt omöjligt för upphovsmännen att kontrollera en sådan
ordning. Övervägande skäl talar alltså for att privata försäljningar inte
skall omfettas. Utgångspunkten bör vara att upphovsmannen skall ha
rätt till ersättning av säljaren, om denne är näringsidkare och säljer
exemplaret av konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet.
Upphovsmannen bör även ha rätt till ersättning när säljaren visserligen
inte själv är en sådan näringsidkare men när försäljningen har kommit
till stånd genom att en näringsidkare förmedlat köpet i sin yrkesmässiga
verksamhet. Det är betydelsefullt att regleringen verkligen omfettar all
försäljning som inte är att betrakta som rent privat.
I linje med vad utredningen har förordat föreslår regeringen därför att 19
upphovsmannen skall ha rätt till ersättning av säljaren när exemplaret
säljs av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. Regeringen Prop. 1994/95:151
föreslår också att upphovsmannen skall ha rätt till ersättning även i
annat fåll om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes
yrkesmässiga verksamhet samt att ersättningen då skall betalas av
näringsidkaren.
Denna rätt till ersättning bör omfatta bildkonsten, dvs. sådana
konstverk som inte samtidigt har någon praktisk funktion, t.ex.
målningar, teckningar och grafik. Det förekommer försäljningar både av
originalexemplar och av utgivna mindre upplagor av verket. Som
utredningen har föreslagit bör det inte krävas att det skall röra sig om
originalexemplar för att ersättning skall utgå. Man måste försöka
undvika de problem som hänger ihop med bedömningen av om ett
exemplar kan sägas vara ett original eller inte. I stället kan man komma
ifrån de eventuellt negativa konsekvenser av en sådan här lösning
genom att ha bestämmelser om att rätt till ersättning inte skall finnas om
försäljningen understiger ett visst minsta pris (strax mer om detta).
Uppförda byggnadsverk bör inte omfattas av rätten till ersättning,
eftersom priset på sådana verk främst beror på annat än den
konstnärliga utformningen. Däremot finns det inte skäl att undanta
brukskonst, dvs. konstnärligt utformade bruksföremål, t.ex. glas,
keramik, möbler och textilier. Men det skulle naturligtvis inte vara
rimligt om ersättningsordningen omfattade all industriellt tillverkad
brukskonst. Som utredningen förordat är det lämpligt att skilja ut de fall
där flera identiskt lika exemplar av verket har framställts. Det är också
den väg man har valt att gå i Danmark.
Regeringen föreslår därför att rätten till ersättning skall gälla exemplar
av konstverk dock inte alster av byggnadskonst och inte heller alster av
brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar.
Främst av praktiska skäl bör - som nyss har påpekats - försäljningar
som understiger ett visst pris inte ge rätt till någon ersättning. Det
framstår som lämpligt att minimipriset kopplas till basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Då uppnår man också den
fördelen att den allmänna prisutvecklingen påverkar beloppets storlek.
Gränsen måste - så som bl.a. Aktiebolaget Bukowski Auktioner har
anmärkt i sitt remissyttrande - fastställas så att rätten till ersättning inte
kommer att omfatta alltför obetydliga belopp. Samtidigt bör
minimipriset bestämmas till ett så lågt belopp att man fångar upp
försäljningen av en stor del av de grafiska bladen och de flesta
målningarna. Ett minimipris på 3.000 - 4.000 kronor torde vara rimligt.
Regeringen föreslår därför att det skall finnas rätt till ersättning endast
om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt överstiger en tiondel av
gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Liksom i de flesta andra länder bör ersättningen utgå med en bestämd
procentsats på försäljningspriset. Alternativet är ett system enligt vilket
ersättningen beräknas efter värdestegringen. Det har visat sig att detta
inte fungerar i praktiken. Utredningens förslag om en andel på fem
procent har över lag gillats av remissinstanserna. Det är också samma
procentsats som gäller i bl.a. Danmark och som har föreslagits i 20
Finland. Regeringen föreslår därför att ersättningen skall motsvara fem
procent av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Detta innebär att Prop. 1994/95:151
ersättning kommer utgå oavsett om värdet har stigit eller sjunkit.
Av sociala skäl bör rätten till ersättning - i samklang med artikel 14 i
Bemkonventionen - inte kunna överlåtas under upphovsmannens livstid.
Efter hans död bör rätten övergå till efterlevande make och arvingar och
kunna testamenteras enligt vantiga regler.
Som tidigare har framhållits tillkommer rätten till ersättning upphovs-
mannen själv. De utländska erfarenheterna talar dock starkt för att det
inte är realistiskt att överlåta till den enskilde konstnären eller, efter
hans död, rättsinnehavama att kräva in ersättningen. Utredningen har
förordat att bevakningen och administrationen av rätten i stället handhas
av en organisation. Nästan alla remissinstanser har delat bedömningen
att detta är den bästa ordningen; upphovsmännens olika organisationer
på området är också villiga att ta på sig uppgiften. Kollektiv förvaltning
av rättigheter är inte heller ovanlig inom upphovsrätten.
Upphovsmännens organisationer har i dag stor erfarenhet av hur man
effektivt administrerar ersättningssystem som rör ett mycket stort antal
användare. Genom att upplåta åt en organisation att bevaka, kräva in
och betala ut ersättningen får man en samordning som dessutom
besparar konsthandeln ett stort antal ersättningskrav. På samma sätt som
i bl.a. Danmark (och i enlighet med vad som har föreslagits i Finland)
bör det föreskrivas att rätten till ersättning skall kunna göras gällande
endast av en organisation. Efter mönster av vad som föreskrivs i fråga
om avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen kan bestämmelsen
lämpligen utformas så att organisationen skall företräda ett flertal
svenska upphovsmän på området. Därigenom uppnår man att
organisationen är legitimerad att kräva in ersättningen oavsett om den
ersättningsberättigade är medlem i organisationen eller inte.
Regeringen föreslår därför att krav på ersättning skall kunna göras
gällande endast av en organisation som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området. Organisationen skall vara skyldig att kräva in
ersättningen och betala ut den insamlade ersättningen till den
ersättningsberättigade.
För att underlätta tillämpningen bör det - så som utredningen har
föreslagit - finnas en viss kortare preskriptionstid för upphovsmannens
fordran. Eftersom det rör sig om en fordran mot säljaren eller i vissa
fall mot en förmedlare, bör preskriptionen avbrytas om någon av dessa
ersättningsskyldiga krävs på betalning. I enlighet med vad som nyss har
föreslagits om den insamlande organisationens ställning bör endast krav
från organisationen medföra att preskriptionen avbryts. Regeringen
föreslår därför att en fordran på ersättning skall vara preskriberad, om
inte organisationen kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom
tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum.
I syfte att göra det möjligt att kontrollera om det finns rätt till
ersättning bör den näringsidkare som kan vara ersättningsskyldig
antingen som säljare eller som fömedlare vara skyldig att redovisa de
försäljningar för vilka det föreligger ersättningsskyldighet. Det bör vara
tillräckligt att detta görs om organisationen begär det. Utredningen har 21
ansett att redovsningen måste vara attesterad av en auktoriserad revisor,
men enligt regeringens mening är det inte nödvändigt att ha speciella Prop. 1994/95:151
föreskrifter om detta.
När det gäller reglernas tillämpningsområde finns det inte anledning
att låta rätten till ersättning tillämpas på varje konstverk som säljs
vidare i Sverige, oberoende av verkets ursprung. I stället bör
bestämmelserna tillämpas på verk av den som har anknytning till
Sverige. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om rätt till
ersättning enligt upphovsrättslagen skall tillämpas på verk av den som
är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Med
stöd av 62 § upphovsrättslagen får regeringen meddela föreskrifter om
tillämpning med avseende också på andra länder (se avsnitt 7).
Utredningen har föreslagit att ersättningsskyldigheten och
redovisningsskyldigheten skall sanktioneras med straffbestämmelser.
Som regeringens förslag är utformat har upphovsmannen en rätt till
ersättning av säljaren (eller i vissa fall av en förmedlare) när denne
säljer ett exemplar av konstverket vidare. Det rör sig då om fall där
spridningsrätten redan är konsumerad enligt bestämmelserna i 19 §
upphovsrättslagen men där den vidare spridningen ger upphovsmannen
en rätt till ersättning. Att inte betala ersättningen innebär inte något
intrång i den till verket knutna upphovsrätten och kan därmed inte
bestraffas enligt det allmänna straffstadgandet i 53 §. Det finns knappast
något större behov av särskilda straffbestämmelser i saken. Allmänt sett
vore det också olämpligt att bestraffa en underlåtenhet att uppfylla en
rent civilrättsligt förpliktelse att betala ersättning. Inte heller finns det
tillräckliga skäl att - vilket utredningen även har föreslagit - låta
skyldigheten att avge en redovisning vara straffsanktionerad. Enligt
regeringens förslag har organisationen rätt att få en redovisning om den
begär detta. För det fall en viss säljare eller förmedlare skulle vägra att
fullgöra den förpliktelsen kan organisationen säkerställa sin rätt enligt
vanliga regler, t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vites-
föreläggande av domstol.
Den närmare utformning av rätten som regeringen sålunda föreslår
innebär en klar och enkel ordning som passar väl in i upphovsrätten.
Samtidigt kommer det att finnas ett smidigt och effektivt system for att
göra gällande krav på ersättning. Genom förslaget undviker man risken
för en omfattande byråkrati. Förslaget står dessutom i samklang både
med den danska utformningen av rätten och med vad som nyligen har
föreslagits i Finland.
22
Regeringens förslag: Skyddstiden för litterära och konstnärliga
verk i allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. De särskilda
reglerna om skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk skall
inte tillämpas, om upphovsmannen avslöjar sin identitet inom
skyddstiden. Skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk som
ges ut i flera delar skall inte vara beroende av huruvida delarna
har ett inbördes sammanhang. För verk som inte har
offentliggjorts och vars upphovsman inte är känd skall
upphovsrätten gälla till utgången av 70 år efter det år då verket
skapades.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 16).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: 1 avsnitt 3 har nämnts att rådet
antagit ett direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt
och närstående rättigheter. Direktivet innehåller regler om skyddstiden
både for upphovsrätten och för de närstående rättigheterna. I detta
avsnitt behandlas direktivets regler om skyddstiden for litterära och
konstnärliga verk i allmänhet.
Artikel 1.1 föreskriver att upphovsrätten till ett litterärt eller
konstnärligt verk skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år
efter hans död oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes
tillgängligt för allmänheten. Artikel 1.2 föreskriver att skyddstiden för
verk med två eller flera upphovsmän skall räknas från den sist avlidne
upphovsmannens dödsdag. Direktivet omfattar enligt artikel 9 inte de
ideella rättigheterna, och någon skyldighet att utsträcka skyddstiden
även for dessa rättigheter föreligger alltså inte.
I svensk rätt finns bestämmelser om den upphovsrättsliga skyddstiden
i 43 § upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller upphovsrätt till ett
verk intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen
avled. Beträffande verk som har två eller flera upphovsmän vars bidrag
inte utgör självständiga verk sägs att tiden räknas från den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
Upphovsrättslagen skall alltså ändras så att direktivets krav på en
sjuttioårig skyddstid blir uppfyllt. Men alldeles oavsett direktivet finns
det enligt regeringens mening goda skäl för en längre skyddstid än vad
vi har i dag. En förlängning av skyddstiden kommer att ge bättre
förutsättningar for litterärt och konstnärligt skapande här i landet. Att
författare, kompositörer och konstnärer har möjlighet till ett fullgott
upphovsrättsligt skydd ligger i hela samhällets intresse. Den nya, längre
Prop. 1994/95:151
23
skyddstiden bör inte gälla bara för upphovsmännens ekonomiska Prop. 1994/95:151
rättigheter - vilket direktivet kräver - utan också för deras ideella
rättigheter. Som flera remissinstanser har framhållit talar mycket för att
de ideella rättigheterna kommer att få en större betydelse i framtiden än
vad de haft hittills. Ny teknik öppnar helt nya möjligheter vad gäller
t.ex. exemplarfiramställning och ändring av verket. Det är viktigt att
upphovsmannens ideella rättigheterna inte har ett sämre skydd än vad de
ekonomiska rättigheterna har.
Regeringen föreslår därför att skyddstiden för litterära och
konstnärliga verk i allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Den
längre skyddstiden kommer att gälla även för fotografiska verk (1 §
första stycket 5 upphovsrättslagen). I nästa avsnitt behandlas särskilda
regler för filmverk.
Vid sidan av denna allmänna förlängning av upphovsrättens
giltighetstid bör en del bestämmelser i upphovsrättslagen justeras i
enlighet med direktivets krav.
Artikel 1.3 föreskriver som huvudregel i fråga om anonyma och
pseudonyma verk att skyddstiden skall löpa under 70 år från det att
verket lagligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Den föreskrivna
skyddstiden skall inte tillämpas i två fåll. Då skall i stället den i artikel
1.1 angivna skyddstiden gälla. Det ena fallet är om upphovsmannens
pseudonym inte lämnar något utrymme för tvivel om hans identitet. Det
andra fallet är om upphovsmannen avslöjar sin identitet.
1 svensk rätt finns regler om skyddstiden för anonyma och pseudo-
nyma verk i 44 § upphovsrättslagen. Där sägs att när det gäller verk
som har offentliggjorts utan att upphovsmannen blivit angiven med sitt
namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signatur så gäller
upphovsrätten intill utgången av det femtionde året efter det år när
verket offentliggjordes. Ett verk anses vara offentliggjort när det
lovligen har gjorts tillgängligt for allmänheten (8 § första stycket).
Bestämmelsen i 44 § är alltså inte tillämplig på anonyma eller
pseudonyma verk om upphovsmannens pseudonym eller signatur är
allmänt känd. Uttrycket "allmänt känd" svarar mot vad som i direktivet
sägs om att pseudonymen inte lämnar något utrymme för tvivel om
upphovsmannens identitet. När det sedan gäller den andra undantags-
situationen i direktivet - att upphovsmannen avslöjar sin identitet - finns
motsvarande reglering i 44 § andra stycket. Enligt den bestämmelsen
skall skyddstiden inte räknas från offentliggörandet utan från dödsåret,
om upphovsmannen inom skyddstiden har blivit angiven på det sätt som
anges i 7 § eller om det visas att han avlidit inom den nämnda tiden.
Enligt 7 § skall, där annat inte visas, som upphovsman anses den vars
namn eller allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt
har satts ut på exemplar av verket eller angetts när detta gjorts till-
gängligt för allmänheten.
Dessa regler i upphovsrättslagen täcker delvis samma situationer som
dem som avses med direktivets undantagsbestämmelse men delvis
andra. De bör följaktligen ändras för att komma helt i överens-
stämmelse med direktivets regler. Regeringen föreslår därför att de sär- 24
skilda reglerna om skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk inte
skall tillämpas, om upphovsmannen avslöjar sin identitet under skydds- Prop. 1994/95:151
tiden. Om detta sker, skall i stället tillämpas den allmänna bestäm-
melsen om upphovsrättens giltighetstid (43 § upphovsrättslagen).
Artikel 1.5 handlar om verk som ges ut i delar. Skyddstiden skall då
beräknas för vaije del för sig.
I svensk rätt finns motsvarande regel i 44 § första stycket andra me-
ningen upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller i fråga om verk som
ges ut i flera delar med inbördes sammanhang att skyddstiden skall
räknas från den tidpunkt när den sista delen offentliggjordes. Eftersom
direktivets regel innebär att skyddstiden skall räknas för vaije del för
sig även om det finns ett inbördes sammanhang, måste upphovs-
rättslagen ändras för att komma i överensstämmelse med direktivet.
Regeringen föreslår därför att skyddstiden för anonyma och
pseudonyma verk som ges ut i delar inte skall vara beroende av
huruvida delarna har ett inbördes sammanhang.
Artikel 1.6 föreskriver att skyddet skall upphöra for sådana verk for
vilka skyddstiden inte räknas från upphovsmannens död och vilka inte
lagligen har gjorts tillgängliga for allmänheten inom 70 år efter det att
de skapades.
I svensk rätt finns inte någon motsvarande bestämmelse. Principiellt
sett är skyddstiden for ett anonymt eller pseudonymt verk i Sverige inte
begränsad så länge verket inte har offentliggjorts. Konsekvensen av
detta kan i vissa fall bli ett evigt skydd. Detta strider mot direktivets
krav, och upphovsrättslagen måste följaktligen ändras. Regeringen
föreslår därför att för verk som inte har offentliggjorts och vars
upphovsman inte är känd skall upphovsrätten gälla till utgången av 70
år efter det år då verket skapades.
Regeringens forslag: Skyddstiden för filmverk skall vara 70 år
från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets
speciella musik.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 19).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning.
Skälen for regeringens förslag: I det föregående avsnittet har
regeringen föreslagit en förlängning av skyddstiden for litterära och
konstnärliga verk i allmänhet. Direktivet innehåller vissa särskilda
regler som direkt eller indirekt rör skyddstiden för kinematografiska
eller audiovisuella verk, dvs. filmverk.
Artikel 2.1 föreskriver att ett filmverks huvudregissör skall anses som
dess upphovsman eller en av dess upphovsmän men att medlemsstaterna
får föreskriva att också andra skall anses som medupphovsmän. I
25
svensk rätt är huvudregissören till ett filmverk praktiskt taget undan-
tagslöst en av dess upphovsmän. Någon ändring av upphovsrättslagen
torde alltså inte vara påkallad.
Artikel 2.2 innehåller en huvudbestämmelse om skyddstiden för
filmverk. Bestämmelsen är en harmonisering av två olika rättstraditioner
på området. Enligt nordisk och kontinental rättstradition tillkommer
upphovsrätten till ett filmverk samtliga de upphovsmän som medverkar
vid skapandet av filmverket och skyddstiden räknas från den längst
levande upphovsmannens död. Enligt anglosaxisk rätt tillkommer
upphovsrätten till ett filmverk däremot principiellt producenten och
skyddstiden räknas inte från en upphovsmans dödsår utan från när
verket gjordes offentligt. Genom artikeln harmoniseras de här två
systemen. Det sker på ett sådant sätt att skyddstiden för ett filmverk
skall räknas från en upphovsmans död men att antalet upphovsmän som
skall beaktas begränsas. Sålunda skall skyddstiden vara 70 år räknat
från det att den siste inom en kategori av fyra personer har avlidit.
Kategorin består av huvudregissören, manusförfattaren, dialog-
författaren och kompositören av musik som har skapats särskilt for
användning i verket.
I svensk rätt finns det inte några särskilda lagbestämmelser om
skyddstiden för filmverk. I linje med det nyss sagda om nordisk
rättstradition på området kan åtskilliga personer anses ha lämnat sådana
bidrag till ett filmverk att de är upphovsmän till verket. Enligt 6 §
upphovsrättslagen gäller att om ett verk har två eller flera upphovsmän
vilkas bidrag inte utgör självständiga verk så tillkommer upphovsrätten
dem gemensamt. För sådana verk räknas skyddstiden enligt 43 § från
den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Denne behöver emellertid inte
tillhöra någon av de fyra personkategorier som nämns i direktivet utan
kan t.ex. vara en dräktdesigner.
Det anförda betyder att skyddstiden för ett filmverk med tillämpning
av de nuvarande reglerna i upphovsrättslagen kan bli en annan än den
som direktivet föreskriver. Lagen måste alltså på denna punkt anpassas
till direktivet. Regeringen föreslår därför att skyddstiden for filmverk
skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets
speciella musik.
Prop. 1994/95:151
Regeringens förslag: Utgångspunkten for beräkningen av
skyddstiden for utövande konstnärers prestationer skall vara
tidpunkten för framförandet. Om en upptagning av framförandet
har getts ut eller offentliggjorts, skall utgångspunkten i stället vara
tidpunkten för den första av dessa åtgärder. Motsvarande
utgångspunkt skall gälla för beräkningen av skyddstiden för
framställare av ljud- eller bildupptagningar.
26
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se Prop. 1994/95:151
promemorian s. 20, 21 och 22).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt
tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för förslaget: I de två föregående avsnitten har behandlats
direktivets regler om skyddstiden för upphovsrättsligt skyddade verk.
Direktivet innehåller även bestämmelser om skyddstiden för närstående
rättighetshavares prestationer. Det finns regler om utövande konstnärers
prestationer. Det finns också regler om rättigheter som tillkommer
framställare av ljud- och bildupptagningar och om rättigheter som
tillkommer radio- och televisionsföretag.
Artikel 3.1 föreskriver att en utövande konstnärs rätt skall löpa ut 50
år efter framförandet. Om en upptagning av framförandet lovligen har
getts ut eller offentliggjorts inom 50 år från framförandet, skall enligt
artikeln utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden dock vara den
tidpunkt då upptagningen gavs ut eller offentliggjordes, beroende på
vilket som sker först.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för utövande
konstnärers rättigheter i 45 § andra stycket upphovsrättslagen. Enligt
bestämmelsen får ett framförande som har tagits upp på en anordning
genom vilken det kan återges inte utan den utövande konstnärens
samtycke föras över till en annan sådan anordning eller göras
tillgängligt för allmänheten förrän 50 år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes (i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop.
1994/95:58).
Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets
giltighetstid för utövande konstnärer är således en annan än vad som
föreskrivs i direktivet. Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att
lagen stämmer överens med direktivet. Regeringen föreslår därför att
utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för utövande
konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för framförandet eller, om
en upptagning av framförandet har getts ut eller offentliggjorts,
tidpunkten för den första av dessa båda åtgärder.
Artikel 3.2 föreskriver att fonogramframställares rättigheter skall löpa
ut 50 år efter upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller
lagligen offentliggörs under denna tid, skall enligt bestämmelsen
rättigheterna dock löpa ut 50 år efter dagen för första utgivning eller
offentliggörande, beroende på vilket som sker först. I artikel 3.3 finns
motsvarande bestämmelser om de rättigheter som tillkommer
producenter av den första upptagningen av en film.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för framställare av
ljud- eller bildupptagningar i 46 § första stycket upphovsrättslagen.
Enligt bestämmelsen får en grammofonskiva, en film eller en annan
anordning på vilken ljud eller rörliga bilder har tagits upp inte utan
framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmän-
heten förrän 50 år har förflutit från det år då upptagningen gjordes (i
paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58).
Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets 27
giltighetstid är således en annan än vad som föreskrivs i direktivet.
Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att lagen stämmer överens med Prop. 1994/95:151
direktivet. Regeringen föreslår därför att utgångspunkten för
beräkningen av skyddstiden för framställare av ljud- eller
bildupptagningar skall vara tidpunkten för upptagningen eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts, tidpunkten for den första
av dessa båda åtgärder.
Artikel 3.4 föreskriver att televisions- och radioföretags rättigheter
skall löpa ut 50 år efter det att utsändningen först överförs via tråd eller
trådlöst, inbegripet via kabel eller satellit.
I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för de rättigheter som
tillkommer radio- och televisionsföretag i 48 § andra stycket upphovs-
rättslagen. Enligt bestämmelsen får en ljudradio- eller televisions-
utsändning som har tagits upp på en anordning genom vilken den kan
återges inte utan företagets samtycke foras över från en sådan anordning
till en annan förrän 50 år har förflutit efter det år då utsändningen ägde
rum; anordningen får inte heller utan företagets samtycke spridas till
allmänheten förrän samma tid har förflutit (i paragrafens lydelse enligt
förslaget i prop. 1994/95:58). Begreppet "ljudradio- eller tele-
visionsutsändning" omfattar kabelsändning och sändning över satellit.
Upphovsrättslagen stämmer således överens med direktivet, och någon
lagändring bör enligt regeringens bedömning inte göras.
Regeringens förslag: Den som för första gången ger ut eller
offentliggör ett verk for vilket skyddstiden har gått ut och som
inte tidigare har getts ut skall ha en rätt som svarar mot de
ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten
skall gälla i 25 år. Skyddet begränsas så att det skall tillämpas på
utgivningar och offentliggöranden av sådana fysiska och juridiska
personer som har anknytning till Sverige. Regeringen får
föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas med avseende på
andra länder.
Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 23).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt
promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 4 föreskriver att en person
som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång för första gången
lagligen ger ut eller offentliggör ett verk som inte tidigare har getts ut
skall ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens ekonomiska
rättigheter. Skyddstiden för sådana rättigheter skall enligt artikeln vara
25 år från den dag då verket först lagligen gavs ut eller
offentliggjordes. Regeln ger en ny sorts skydd. Den syftar till att
uppmuntra och ge ett ekonomiskt utbyte vid utgivningar av nyupptäckta 28
verk vars upphovsrättsliga skyddstid har löpt ut. Ett exempel på detta är
när en okänd symfoni av Mozart plötsligt hittades i Odense i Danmark Prop. 1994/95:151
för några år sedan.
I svensk rätt är ett verk fritt när skyddstiden har gått ut (om man
bortser från de åtgärder som kan vidtas enligt 51 § upphovsrättslagen
när ett verk används på ett sätt som kränker den andliga odlingens
intressen). Detta gäller även om verket aldrig har getts ut. Upp-
hovsrättslagen stämmer således i detta avseende inte överens med
direktivet. En motsvarande bestämmelse måste alltså införas.
Regeringen föreslår därför att den som för första gången ger ut eller
offentliggör ett verk för vilket skyddstiden har gått ut och som inte
tidigare har getts ut skall ha ett skydd som motsvarar upphovsrättens
ekonomiska del och att skyddet skall gälla under 25 år.
Direktivet innehåller inte några regler om på vilka utgivningar och
offentliggöranden som artikel 4 skall tillämpas. Skyddet omfettas inte
heller av Bemkonventionen eller någon annan internationell
överenskommelse på området. Enligt regeringens mening framstår det
som naturligt att det nya skyddet tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av fysiska och juridiska personer som har anknytning
till Sverige. Med stöd av 62 § får regeringen meddela föreskrifter om
tillämpningen med avseende också på andra länder (se avsnitt 7).
Regeringens bedömning: Inga andra lagändringar bör göras.
Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se
promemorian s. 23 och 24).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians
bedömning eller lämnat den utan någon invändning.
Skälen for regeringens bedömning: Artikel 5 ger medlemsländerna
möjlighet att föreskriva ett särskilt skydd för kritiska och vetenskapliga
publikationer for vilka skyddstiden har gått ut eller som av någon annan
anledning är fria från upphovsrättslig synpunkt. Enligt artikeln är den
längsta tiden för ett sådant skydd 30 år från första lagliga utgivningen.
I svensk rätt skyddas kritiska och vetenskapliga verk på samma sätt som
andra verk, ofta som litterära verk. Följaktligen gäller vantiga
skyddstider också för sådana verk och de är fria, om skyddstiden har
gått ut. Enligt regeringens bedömning finns det inte någon anledning att
ha en särreglering för kritiska eller vetenskapliga publikationer.
Artikel 7.1 föreskriver att om ett verks ursprungsland enligt
Bemkonventionen är ett tredje land och om upphovsmannen till verket
inte är medborgare i en medlemsstat, så skall den skyddstid som
föreskrivs av medlemsstaterna löpa ut den dag då det skydd som gäller
i verkets ursprungsland löper ut och den får inte överstiga den tid som
festställs i artikel 1. Motsvarande bestämmelser för närstående
rättigheter finns i artikel 7.2. För svensk del ger de här artiklarna inte
anledning till några lagändringar. Sverige är anslutet till konventionerna
29
och ger enligt bestämmelserna i den internationella upphovsrätts- Prop. 1994/95:151
förordningen (1994:193) skydd åt upphovsmän och närstående
rättighetshavare från andra länder. Skyddet enligt svensk rätt gäller
dock inte när skyddstiden i verkets hemland respektive det land där
framförandet skedde har gått ut (3 §).
Regeringens förslag: Regeringen skall få meddela föreskrifter om
upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder inte
endast under förutsättning av ömsesidighet utan också i de fall det
följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt.
Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4 tillämpas
upphovsrättslagen på svenska verk och på svenska framföranden,
upptagningar och andra prestationer. Enligt 60 § skall lagens
föreskrifter om upphovsrätt sålunda tillämpas bl.a. på verk av svenska
medborgare eller personer som har sin vanliga vistelseort i Sverige och
på verk som först har getts ut i Sverige. Regler om tillämpningen av
lagens bestämmelser om närstående rättigheter finns i 61 §.
Huvudregeln är att bestämmelserna tillämpas på sådana framföranden,
ljudupptagningar och utsändningar som äger rum i Sverige och på
utsändningar där sändarföretaget har sitt säte i Sverige. I 61 § finns
även regler om lagens tillämpning som är grundade på svenskt
medborgarskap eller liknande. Exempelvis skall enligt paragrafens
andra stycke bestämmelserna i 49 § (katalogskyddet) som utgångspunkt
tillämpas på den som är svensk medborgare eller svensk juridisk
person.
Men upphovsrätten är ett rättsområde med en mycket stark
internationell anknytning, och Sverige är anslutet till flera
internationella konventioner, bl.a. till Bemkonventionen för skydd av
litterära och konstnärliga verk och till Internationella konventionen om
skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och
radioföretag (Romkonventionen). Konventionerna bygger på nationell
behandling. Med detta menas att en stat som har anslutit sig till en
konvention måste behandla medborgare i en annan medlemstat på
samma sätt som sina egna medborgare. Genom Sveriges anslutning till
konventionerna skyddas utländska verk och prestationer i betydande
grad här i landet.
Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på
andra länder finns i internationella upphovsrättsforordningen
(1994:193). Exempelvis skall enligt 2 § bestämmelserna om upphovsrätt
i upphovsrättslagen tillämpas på verk av den som är medborgare eller
har sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige, om det landet är
anslutet till Bemkonventionen. Regeringen har meddelat föreskrifterna i
30
förordningen med stöd av en delegationsbestämmelse i upphovs- Prop. 1994/95:151
rättslagen. Enligt 62 § får regeringen meddela föreskrifter om lagens
tillämpning med avseende på andra länder. Regeringen får dock -
enligt bemyndigandets nuvarande lydelse - meddela sådana föreskrifter
endast under förutsättning av ömsesidighet.
Till följd av medlemskapet i EU och EES-avtalet måste Sverige ge
skydd till andra länder även om det inte föreligger någon ömsesidighet.
Enligt artikel 6 i Romfördraget i dess lydelse enligt MaastrichtfÖrdraget
skall nämligen all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden
inom fördragets tillämpningsområde och samma princip finns även i
EES-avtalet (artikel 4). Principen om icke-diskriminering gäller för
upphovsrätt och närstående rättigheter och ett EES-lands lagstiftning får
inte utesluta andra samarbetsländers medborgare från sådana rättigheter
som lagen ger åt den egna statens medborgare (jfr EG-domstolens dom
den 20 oktober 1993 i "Phil Collins-målet”, domen är redovisad i
Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna,
Ds 1994:127 s. 27 f.). Av EES-avtalet följer alltså att de rättigheter
som upphovsrättslagen ger till svenska medborgare måste ges till alla
personer som är medborgare i något EES-land även om det inte
föreligger ömsesidighet. Också avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrätter (TRIPs) kräver i vissa fall att rättigheter på
upphovsrättslagens område ges till andra länder oberoende av
ömsesidighet (prop. 1994/95:35 Sveriges anslutning till Världs-
handelsorganisationen m.m. Del A s. 64 f.). För första gången i det
multilaterala internationella regelverket om immaterialrätt har man
infört en bestämmelse om mest-gynnad-nationsbehandling. Denna
innebär att alla de immaterialrättsliga förmåner som en medlem i
Världshandelsorganisationen beviljar någon annan medlems medborgare
måste - med vissa undantag - omedelbart och ovillkorligt ges till alla
andra medlemsländers medborgare.
I dag är föreskrifterna om upphovsrättslagens tillämpning med
avseende på andra länder samlade i internationella upphovsrätts-
förordningen. Den nuvarande delegationsbestämmelsen i 62 § förutsätter
dock ömsesidighet och ger därmed regeringen inte rätt att meddela alla
de föreskrifter om lagens tillämpning som är nödvändiga till följd av
EES-avtalet och TRIPs-avtalet. Om 62 § inte ändras, måste de
föreskrifter som inte grundas på ömsesidighet ges direkt i lagen medan
de andra föreskrifterna skulle finnas kvar i förordningen.
För den enskilde blir regelverket klarast och enklast, om samtliga
konventionsbundna föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpnings-
område med avseende på andra länder finns i internationella
upphovsrättsforordningen. Även av andra skäl är en sådan ordning mest
ändamålsenlig. En uppräkning i lagen av de länder gentemot vilka
bestämmelserna skall tillämpas kunde göra det nödvändigt med en
lagändring - och alltså en riksdagsbehandling - varje gång något land
ansluter sig till Världshandelsorganisationen. Riksdagen har vid flera
tillfallen också godtagit att denna typ av föreskrifter delegeras till
regeringen (jfr Lagrådet i prop. 1985/86:119 s. 51). Ett exempel på
detta finns på ett näraliggande område. Enligt 15 § lagen (1992:1685)
31
om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter får regeringen, under Prop. 1994/95:151
förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med
en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen
godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra
stater. Det är lämpligt att 62 § upphovsrättslagen utformas på samma
sätt som delegationsbestämmelsen i kretsmönsterlagen. Med ett sådant
bemyndigande från riksdagen kommer regeringen att ha kompetens att
meddela de föreskrifter om lagens tillämpning som är nödvändiga på
grund av EES-avtalet och TRIPs-avtalet. De konventionsbundna
föreskrifterna om lagens tillämpning kommer då också i fortsättningen
att finnas samlade i internationella uppphovsrättsförordningen. Samtidigt
är förutsättningarna för regeringens utnyttjande av riksdagens
bemyndigande tillräckligt begränsade.
Regeringen föreslår därför att 62 § upphovsrättslagen ändras så att
regeringen får meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende
på andra länder också i de fall det följer av ett sådant avtal med en
främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen
godkänt.
Lagförslagen medför i sig inte några ekonomiska konsekvenser for det
allmänna. Däremot kommer naturligtvis den som väljer att utnyttja ett
verk som åter blir upphovsrättsligt skyddat att kunna drabbas av en
kostnad som annars inte skulle ha akualiserats.
Artikel 10 i direktivet innehåller bestämmelser om tillämpningen i tiden
av direktivets bestämmelser.
I artikel 10.2 finns en regel av innebörd att skyddstiderna i direktivet
skall tillämpas på alla verk och prestationer som den 1 juli 1995 är
skyddade i åtminstone en medlemsstat enligt den nationella lag-
stiftningen där. Bestämmelsen innebär att skyddstiden i vissa fall
kommer att återupplivas.
De flesta av EU:s medlemsstater har för närvarande, i likhet med
Sverige, en skyddstid på 50 år. Men några länder har en längre tid. I
Tyskland är skyddstiden 70 år, i Spanien 60 år och i Frankrike 70 år
för vissa verk. Med hänsyn till EG-domstolens dom i det tidigare
nämnda "Phil Collins-målet” måste man utgå från att Tyskland kommer
att ge en sjuttioårig skyddstid till alla verk av medborgare från EES-
ländema. I Tyskland kommer det sålunda den 1 juli 1995 att finnas en
sjuttioårig skyddstid för verk som skapats av medborgare från något
EES-land. Eftersom skyddstiderna skall tillämpas på verk som den 1
juli 1995 är skyddade i åtminstone en medlemsstat, måste EES-ländema
vid uppfyllandet av direktivet ge en sjuttioårig skyddstid för alla verk av
personer som är medborgare i något EES-land. EES-ländema är alltså
32
skyldiga att återuppliva skyddet för verk där en sjuttioårig skyddstid Prop. 1994/95:151
inte har gått ut. Samma bedömning gjordes i Justitiedepartementets
promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna (Ds 1994:127), och
denna bedömning har godtagits av det helt övervägande antalet
remissinstanser. Även kommissionen har gett uttryck for samma
uppfattning (jfr kommissionens skrivelse till rådet den 19 januari 1995
[4346/95]). En annan uppfattning skulle för övrigt innebära att skyddet
i Sverige, för en viss tidsperiod, typiskt sett skulle bli sämre för
svenska upphovsmän än för tyska, franska och spanska upphovsmän (jfr
promemorians s. 27). En sådan ordning framstår inte som lämplig.
Den nya skyddstiden på 70 år som regeringen föreslår i
lagrådsremissen skall därför tillämpas även på verk som har skapats
innan de nya reglerna träder i kraft, oavsett om skyddstiden hade löpt ut
enligt de hittills gällande bestämmelserna. Detta innebär dock inte att en
sjuttioårig skyddstid kommer att ges till verk som inte har någon EES-
anknytning. I dessa fall skall den i Bemkonventionen angivna principen
om jämförelse av skyddstiden tillämpas (se artikel 7.1 i direktivet; jfr
också 3 § internationella upphovsrättsförordningen, 1994:193).
För att det inte skall kunna råda någon tvekan om att den nya
skyddstiden kan gälla retroaktivt for samtliga svenska verk bör den
förlängda skyddstiden träda i kraft så att den redan löper den 1 juli
1995. De föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni
1995.
Lagförslaget innebär sålunda att skyddet kommer att återupplivas för
vissa verk som enligt de nuvarande bestämmelserna redan hunnit bli fria
eller som kommer att bli fria före den nya lagens ikraftträdande. Det
kan dock inträffa att någon under den fria tiden hade börjat förfoga över
verket, genom att framställa exemplar av verket eller genom att göra
det tillgängligt för allmänheten. Det är därför nödvändigt med
övergångsregler som skyddar tredje man. I inledningen till direktivet
konstateras också att hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade
förväntningar är en del av gemenskapens rättsordning (punkten 27).
Enligt artikel 10.3 skall direktivet inte påverka sådana utnyttjanden som
har skett före den 1 juli 1995 och medlemsstaterna skall anta de
nödvändiga bestämmelserna for att särskilt skydda rättigheter som har
förvärvats av tredje man.
En redan vidtagen åtgärd - t.ex. framställning av exemplar av ett verk
- skall naturligtvis inte kunna angripas med stöd av den återupplivade
upphovsrätten. Inte heller bör de nya reglerna gripa in i rådande
avtalsförhållanden. Om någon genom ett avtal har getts rätt att förfoga
över verket, skall han alltså inte förlora den rätt som han fått. De nya
bestämmelserna bör således inte tillämpas när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Övergångsbestämmelser av detta slag föreslogs också i den nyss
nämnda promemorian från Justitiedepartementet. Vid remiss-
behandlingen av promemorian har dock flera remissinstanser - bl.a.
Hovrätten för Västra Sverige och Sveriges Advokatsamfund - kritiserat
de föreslagna övergångsbestämmelserna för att dessa inte ger ett 33
tillräckligt skydd för den som under den fria tiden börjat att förfoga
3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
över ett verk. Remissinstanserna har framhållit att det är viktigt att Prop. 1994/95:151
projekt som inletts när verket var fritt får avslutas på rimliga villkor.
Enligt regeringens bedömning är denna kritik väl grundad. Eftersom
förfogandet var lovligt under den fria tiden, har den som gjorde det ett
berättigat intresse att utan hinder av de nya bestämmelserna få
tillgodogöra sig det arbete och de kostnader som han har lagt ned på
företaget. Detta gäller inte minst för förfogande i form av
exemplarframställning av litterära och musikaliska verk. Här rör det sig
ju ofta om mycket långsiktiga projekt med stora investeringar. Det finns
naturligtvis även ett allmänt intresse i att investeringar inte går förlorade
genom att ett utnyttjande måste upphöra eller inte kan sättas igång.
Sådana intressen måste skyddas genom särskilda övergångsregler.
Frågan hur intressena bäst tillgodoses utan att det slår ut det
upphovsrättsliga skyddet har därför åter tagits upp vid särskilda
överläggningar mellan ansvariga departement och ministerier i de
nordiska länderna. Vid de nordiska överläggningarna har frågan
diskuterats ingående. Man har nått full enighet om hur övergångs-
reglerna bör utformas.
Den som under den fria tiden har böijat att förfoga över ett verk
genom att framställa exemplar av verket bör få avsluta den planerade
verksamheten utan hinder av att skyddet återupplivas. Det bör även
finnas ett skydd för den som under den fria tiden förberett ett sådant
förfogande, t.ex. genom dyra investeringar. Samma rätt bör därför
tillkomma den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa
exemplar av verket. Att det - trots den återuppväckta upphovsrätten -
under en obegränsad tid skulle finnas rätt till förfogande över verket är
emellertid knappast motiverat och det skulle dessutom kunna föranleda
missbruk. Rätten att fortsätta med exemplarframställningen bör därför
gälla under en viss övergångstid. Liknande regler till skydd for tredje
man är för övrigt vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter
återupplivas (jfr 74 § andra stycket patentlagen [1967:837] och 5
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [1993:1406] om
ändring i patentlagen).
Exemplar av verk som har framställts före ikraftträdandet eller under
övergångsfristen bör fritt få visas och spridas. Undantag bör dock göras
för uthyrning och utlåning (19 § andra stycket upphovsrättslagen, i
paragrafens lydelse enligt proposition 1994/95:58).
Av praktiska skäl bör verk, som ingår i upptagningar avsedda for
radio- eller televisionsutsändning och som gjordes under den fria tiden,
få användas for sådana utsändningar under en övergångstid utan att
användaren skall behöva inhämta upphovsmannens samtycke. Detsamma
bör gälla for offentligt framförande av filmupptagningar. Bland andra
Sveriges Radio Aktiebolag har efterlyst övergångsregler med detta
syfte.
När det gäller de närstående rättigheterna finns det goda skäl för att så
långt som möjligt behandla dem på samma sätt som upphovsrätten.
Retroaktivitet bör gälla for de nya bestämmelserna om framföranden
och andra prestationer på de närstående rättigheternas område från 34
samtliga EES-ländema. Samma övergångsregler bör också gälla. En
sådan ordning innebär att regelsystemet blir enkelt och klart och har Prop. 1994/95:151
också gillats av de flesta remissinstanserna.
I proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt
skyddade verk, m.m. har regeringen föreslagit en övergångs-
bestämmelse enligt vilken vissa övergångsbestämmelser till lagen
(1986:367) om ändring i upphovsrättslagen skall gälla. Dessa över-
gångsbestämmelser innebär i korthet att de nya bestämmelser om
skyddstid som då infördes skulle gälla också äldre prestationer enligt 45
- 48 §§ men enbart om skyddstiden enligt de då gällande äldre
bestämmelserna ännu inte hade gått ut. Eftersom de regler som
regeringen nu föreslår innebär ett återupplivande av skyddet för
rättigheter enligt 45 och 46 §§ där skyddstiden har gått ut, bör
övergångsbestämmelserna inte längre gälla såvitt avser dessa rättigheter.
I artikel 10.1 sägs att om en skyddstid löper i ett EU-land den 1 juli
1995 och är längre än den som föreskrivs i direktivet skall detta inte
innebära att den skyddstiden förkortas. Denna situation torde för svensk
del kunna komma i fråga i undantagsfall beträffande filmverk. Dessa är
i dag skyddade 50 år från den sist avlidne upphovsmannens död. Enligt
de nya bestämmelserna skall skyddstiden räknas från den sist avlidne
personens död inom en av fyra bestämda upphovsmannakategorier,
nämligen huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren eller
kompositören av den speciella musiken. Om den sist avlidne
upphovsmannen till verket är t.ex. en dräktdesigner, skulle de nya
bestämmelserna kunna komma att medföra en kortare skyddstid än den
som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Med hänsyn till sådana
situationer bör det i lagen införas en regel om att de nya reglerna inte i
något fall får medföra att en kortare skyddstid kommer att gälla än i
dag.
Också den föreslagna regeln om upphörande av skyddet för icke
offentliggjorda okända verk i fråga om vilka skyddstiden i dag är evig
skulle i och för sig kunna medföra en inskränkning av skyddstiden. Men
någon undantagsregel i denna situation kan här inte komma i fråga,
eftersom det skulle innebära en permanentning av den nuvarande
situationen och strida mot direktivet.
2 a kap. Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk
26 j §
Öm ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare inom
upphovsrättens giltighetstid av en näringsidkare i hans yrkesmässiga
verksamhet, har upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren.
Upphovsmannen har rätt till ersättning även i annat fall, om
35
försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga Prop. 1994/95:151
verksamhet. I ett sådant fall skall ersättningen betalas av
näringsidkaren. Ersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt.
Upphovsmannen har dock inte rätt till ersättning,
1. om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en
tiondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. om exemplaret av konstverket är ett alster av byggnadskonst eller
3. om exemplaret av konstverket är ett alster av brukskonst som har
framställts i flera identiskt lika exemplar.
Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket
äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente
tillämpliga pä rätten.
Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på
området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in
ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter
avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader.
Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen
inom tre är efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum,
är fordringen preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen
redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre
närmast föregående kalenderåren.
Paragrafen, som är ny och finns under ett nytt kapitel, innehåller
bestämmelser om droit de suite. Den är tillämplig på verk av den som
är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige (60 §
tredje stycket). Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet
eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela
föreskrifter om paragrafens tillämpning med avseende på andra länder
(62 §).
Första stycket
I paragrafens första stycke anges de grundläggande bestämmelserna
om droit de suite. När ett exemplar av ett konstverk med
upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare
(19 § första stycket, i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop.
1994/95:58). Under vissa förutsättningar har upphovsmannen rätt till
ersättning när exemplaret sprids vidare. Enligt första stycket har
upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren, om ett exemplar av ett
konstverk har överlåtits och därefter inom upphovsrättens giltighetstid
säljs vidare av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. I
första stycket sägs också att upphovsmannen har rätt till ersättning även
i annat fall, om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes
yrkesmässiga verksamhet. I andra stycket anges när upphovsmannen
inte har någon rätt till ersättning trots att förutsättningarna i första
stycket är uppfyllda.
För att rätt till ersättning skall finnas krävs således att det rör sig om
försäljning av ett exemplar av ett konstverk. Begreppet "konstverk"
omfattar inte bara sådan konst som inte samtidigt fyller ett praktiskt
ändamål, t.ex. målningar, teckningar och grafik. Det omfattar också
36
brukskonst, t.ex. glas, keramik, möbler och textilier, samt Prop. 1994/95:151
byggnadskonst. I bestämmelsens andra stycke undantas dock från
ersättningsrätt alster av byggnadskonst och alster av sådan brukskonst
som har framställts i flera identiskt lika exemplar. I övrigt omfattar
rätten till ersättning alla typer av konstverk, dvs. även fotografiska verk
(jfr 1 § första stycket 5). Det uppställs inte något krav på att exemplaret
skall kunna betecknas som original eller liknande.
Det krävs också att försäljningen äger rum under upphovsrättens
giltighetstid, annars finns inte någon rätt till ersättning. Likaså krävs att
exemplaret har överlåtits tidigare. Exemplaret skall ha övergått till en
ny ägare genom köp, byte eller gåva. Den första överlåtelsen av
exemplaret ger alltså inte rätt till någon ersättning. Däremot ger vaije
följande försäljning rätt till ersättning, om förutsättningarna i övrigt är
uppfyllda.
Vidare krävs att det är en näringsidkare som säljer exemplaret av
konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet. Upphovsmannen har då rätt
till ersättning av säljaren. Även om säljaren inte är en näringsidkare
som säljer exemplaret i sin yrkesmässiga verksamhet kan
upphovsmannen ha rätt till ersättning, men då bara om försäljningen
förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.
Näringsidkaren kan förmedla köpet t.ex. som agent eller mäklare.
Upphovsmannen har då rätt till ersättning av näringsidkaren, dvs. den
som förmedlat köpet. Om näringsidkaren handlar som kommissionär,
vilket ofta är fallet vid auktion, föreligger inte något förmedlingsfall.
Näringsidkaren är då i paragrafens mening att betrakta som säljare och
är ersättningsskyldig redan av det skälet.
Ersättningens storlek skall vara fem procent av försäljningspriset efter
avdrag for mervärdesskatt. Ersättning skall således betalas oavsett om
det inträffat en värdestegring eller inte.
Rätten till ersättning är individuell och tillkommer upphovsmannen.
Rätten gäller gentemot säljaren eller den som förmedlat köpet. Det är
alltså denne som är skyldig att betala upphovsmannens ersättning. Enligt
paragrafens fjärde stycke får dock endast en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området kräva in ersättningen. I
fjärde stycket finns även en bestämmelse om preskription av
upphovsmannens fordran på ersättning.
Andra stycket
I paragrafens andra stycke anges när upphovsmannen inte har rätt till
ersättning trots att förutsättningarna i första stycket är uppfyllda.
Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om försäljningspriset
exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tiondel av gällande
basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Han har inte
heller rätt till ersättning om exemplaret av konstverket är ett alster av
byggnadskonst. Han har slutligen inte rätt till ersättning om exemplaret
av konstverket är ett alster av brukskonst som har framställts i flera
identiskt lika exemplar.
37
Tredje stycket Prop. 1994/95:151
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att rätten till ersättning är
personlig och inte kan överlåtas. Detta innebär att rätten i sig inte får
utmätas (5 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken). En annan sak är
att belopp som har betalats på vanligt sätt kan vara föremål för verk-
ställighet. Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga på rätten. Motsvarande bestämmelse finns for
upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död (41 § första stycket).
Några särskilda begränsningar i möjligheten att disponera över rätten
genom testamente är inte föreskrivna.
Fjärde stycket
I paragrafens fjärde stycke finns bestämmelser om rättens
administration. Bestämmelserna är besläktade med reglerna om
avtalslicens i 26 i §. I stycket finns även en bestämmelse om
preskription.
Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen och gäller enligt
huvudregeln gentemot säljaren. Krav på ersättning kan dock göras
gällande endast av en organisation som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området. Detta innebär att upphovsmannen inte själv får
kräva in sin ersättning av den ersättningsskyldige. Organisationen är
ensam legitimerad att göra detta. Organisationen är skyldig att kräva in
ersättningen och betala den insamlade ersättningen till upphovsmannen
eller, efter dennes död, den som är ersättningsberättigad. Organi-
sationen får och skall kräva in ersättning också i de fall där
upphovsmannen är okänd eller inte har tagit kontakt med
organisationen.
Upphovsmannens fordran mot den som är ersättningsskyldig enligt
första stycket är preskriberad, om inte organisationen har gjort gällande
krav på ersättningen hos den ersättningsskyldige inom tre år efter
utgången av det kalenderår då den aktuella försäljningen ägde rum.
Femte stycket
I paragrafens sista stycke finns regler om skyldighet att redovisa
försäljningar, om det begärs av den organisation som enligt fjärde
stycket administrerar rätten till ersättning. På begäran skall den som är
ersättningsskyldig enligt första stycket överlämna en redovisning till
organisationen. Redovisning skall göras av den näringsidkare som är
ersättningsskyldig som säljare och den näringsidkare som är ersättnings-
skyldig som förmedlare. I redovisningen skall anges de ersättnings-
grundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående
kalenderåren. Fullgörande av redovisningsskyldigheten kan säkerställas
t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning eller genom ett vitesföreläggande
av domstol.
38
43 §
Upphovsrätt till ett verk gäller intill utgången av sjuttionde året efter
det år då upphovsmannen avled eller, i fråga om verk som avses i 6 §,
efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Upphovsrätt till ett film-
verk gäller i stället intill utgången av sjuttionde året efter dödsåret för
den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren
och kompositören av musik som har skapats speciellt för verket.
Paragrafen innehåller en generell bestämmelse om den upphovsrättsliga
skyddstiden. Paragrafen har ändrats i två avseenden. Till en början har
skyddstiden förlängts från 50 till 70 år (artikel 1.1 i direktivet). Vidare
har det inforts särskilda skyddstidsbestämmelser i fråga om filmverk
(artikel 2.2). För sådana verk skall skyddstiden räknas från dödsåret för
den siste av en kategori bestående av fyra personer, nämligen huvud-
regissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av den
speciella filmmusiken. Detta betyder inte att upphovsrätten till ett
filmverk inte kan tillkomma andra sorters upphovsmän. Upphovsrätten
tillhör samtliga dem som genom sitt skapande har bidragit till filmverket
(jfr 6 §). Att det finns andra upphovsmän till filmverket som lever efter
det att den siste i den nyssnämnda kategorin har avlidit påverkar dock
inte skyddstiden för filmverket.
44 §
För verk som har offentliggjorts utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller
signatur gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det
år då verket offentliggjordes. Om verket består av två eller flera delar,
räknas tiden för varje del för sig.
Om upphovsmannen inom den tid som anges i första stycket avslöjar
sin identitet, gäller bestämmelserna i 43 §.
För verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte är
känd gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det är
då verket skapades.
I paragrafen finns bestämmelser om skyddstiden for anonyma eller
pseudonyma verk som har offentliggjorts. Förutom språkliga justeringar
har den ändringen gjorts att skyddstiden har förlängts från 50 till 70 år
(artikel 1.3 i direktivet). Vidare har beräkningen av skyddstiden för
verk som ges ut i flera delar gjorts oberoende av om delarna har ett
inbördes sammanhang (artikel 1.5); vaije del räknas för sig. Andra
stycket har ändrats så att paragrafen inte blir tillämplig om upphovs-
mannen avslöjar sin identitet (artikel 1.3). Slutligen har ett nytt tredje
stycke lagts till paragrafen. Den nya bestämmelsen handlar om verk
som har en okänd upphovsman och som inte har offentliggjorts. För
sådana verk skall utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden vara
det år då verket skapades (artikel 1.6).
44 a §
Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,
har den som därefter för första gången ger ut eller offentliggör verket
sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som
innefattas i upphovsrätten. Rätten gäller intill utgången av tjugofemte
året efter det år då verket gavs ut eller offentliggjordes.
Prop. 1994/95:151
39
Paragrafen, som är ny, ger vissa rättigheter åt den som ger ut eller Prop. 1994/95:151
offentliggör ett verk som inte har getts ut inom den "vanliga"
skyddstiden. Bestämmelserna tillämpas på utgivningar och offent-
liggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige och på utgivningar och offentliggöranden av
juridiska personer som har säte i Sverige (60 § fjärde stycket).
Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela föreskrifter
om paragrafens tillämpning med avseende på andra länder (62 §).
Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,
har den som därefter for första gången offentliggör eller ger ut verket
sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som
innefattas i upphovsrätten; det nya skyddet gäller i 25 år (artikel 4 i
direktivet).
Rätten enligt paragrafen är inte begränsad till någon viss typ av verk
utan gäller för alla sorters verk (jfr 1 §). Verket får dock inte ha getts
ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §, dvs. enligt huvudregeln 70 år
efter det år då upphovsmannen avled. Bestämmelsen gäller också för de
fall där ett verk av historiska skäl aldrig har varit föremål för något
upphovsrättsligt skydd men där upphovsmannen har varit död i mer än
70 år. Rätten tillkommer den som för första gången offentliggör eller
ger ut verket. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen har gjorts
tillgängligt for allmänheten (8 § första stycket). Ett verk anses utgivet
när ett exemplar med upphovsmannens samtycke har spritts till
allmänheten (8 § andra stycket). Den som först vidtar någon av de två
åtgärderna får rätten. Det betyder att den som gör verket tillgängligt för
allmänheten - t.ex. genom ett offentligt arkiv - kan åberopa rätten
gentemot den som senare ger ut verket. Att rättighetshavaren får de
ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten innebär att han
har en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa
exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (2 §
första stycket), givetvis med de inskränkningar som följer av 2 kap.
Däremot har han inte några rent ideella rättigheter till verket (3 §).
Genom paragrafen ges sålunda en rätt som helt svarar mot den
ekonomiska delen av upphovsrätten. Ansvarsbestämmelsen i 53 §
tillämpas alltså vid intrång i rätten.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första
stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke foras över från en sådan
anordning till en annan eller göras tillgängligt for allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femiio år från
40
framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offent- Prop. 1994/95:151
liggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28
§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna paragraf.
Paragrafen handlar om de utövande konstnärernas rättigheter.
Utgångspunkten för skyddstidens beräkning är det år då framförandet
skedde. Om upptagningen av framförandet ges ut eller offentliggörs
inom femtio år från framförandet, räknas dock skyddstiden inte längre
från framförandet utan från det år då den första av de nämnda
åtgärderna vidtogs (artikel 3.1 i direktivet). Begreppen "utgivning” och
"offentliggörande" är definierade i 8 §.
46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud
eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke
eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har
getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det
år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergöran-
de anses även att upptagningen fors över från en sådan anordning till en
annan.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,
19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b
och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar
än sådana som avses i 47 §.
Paragrafen handlar om skyddet för framställare av ljudupptagningar och
framställare av upptagningar av rörliga bilder. Utgångspunkten för
skyddstidens beräkning är det år då upptagningen gjordes. Om
upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år därifrån,
räknas dock skyddet inte längre från det år då upptagningen gjordes
utan från det år då den första av nämnda åtgärder vidtogs (artikel 3.2
och 3.3 i direktivet). Begreppen "utgivning" och "offentliggörande" är
definierade i 8 §.
60 §
Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i
Sverige,
4. här uppfort byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fest förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av
filmverket som verkets producent.
41
Bestämmelserna i 26 j § tillämpas på verk av den som är svensk Prop.
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a § tillämpas pä utgivningar och
offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på
utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i
Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.
I paragrafen finns bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpnings-
område. Förutom redaktionella ändringar har föreskrifter intagits i
tredje stycket om tillämpningen av reglerna i 26 j § och i fjärde stycket
om tillämpningen av reglerna i 44 a §.
Tredje stycket
Enligt paragrafens tredje stycke tillämpas bestämmelserna i 26 j § på
verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort
i Sverige. Upphovsrättslagen ger alltså inte någon rätt till ersättning vid
vidareförsäljning av konstverk åt den som inte har en sådan anknytning
till Sverige. En sådan rätt, t.ex. för personer som är medborgare i något
annat EES-land, kan i stället följa av regeringsföreskrifter enligt 62 §.
Fjärde stycket
Enligt paragrafens fjärde stycke tillämpas bestämmelserna i 44 a § på
alla utgivningar eller offentliggöranden av den som är svensk
medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna
tillämpas också på offentliggöranden och utgivningar av juridiska
personer som har säte i Sverige. Detta innebär att utgivningar av denna
krets skyddas i Sverige enligt 44 a § oavsett var utgivningen har ägt
rum. Om bestämmelsens tillämplighet på t.ex. personer som är med-
borgare i något annat EES-land kan regeringen föreskriva enligt 62 §.
62 §
Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer
av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig
organisation som riksdagen godkänt, meddela föreskrifter om denna
lags tillämpning med avseende på andra länder. Regeringen får också
meddela föreskrifter om lagens tillämpning på verk och fotografiska
bilder som först har utgivits av en mellanfolklig organisation och på inte
utgivna verk och fotografiska bilder som en sådan organisation får ge
ut.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att i förordning
meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende bl.a. på andra
länder. I dessa fall får regeringen meddela föreskrifter om lagens
tillämpning under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av
ett avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som
riksdagen godkänt. Ett exempel på ett sådant avtal är EES-avtalet.
Enligt artikel 4 i EES-avtalet är all diskriminering på grund av
nationalitet förbjuden inom avtalets tillämpningsområde. Av EES-avtalet
följer således att t.ex. rätt till ersättning enligt 26 j § skall ges till alla
1994/95:151
42
personer som är medborgare i något EES-land (jfr 60 § tredje stycket). Prop. 1994/95:151
Med stöd av bemyndigandet i paragrafen får regeringen meddela de
nödvändiga föreskrifterna.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som
har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De
exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra
stycket och 26 j § skall dock tillämpas.
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga
över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder
av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig
och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock
längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga
åtgärder för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk
som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och
visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock
tillämpas.
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före
ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna
om upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller
televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller
också för offentligt framförande av filmupptagningar.
6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som
framställs med stöd av punkt 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av
de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna
om giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock
alltid efter ikraftträdandet.
8. Det som sägs i punkt 2-7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.
Enligt punkt 1 träder den nya reglerna i kraft den 30 juni 1995.
Punkt 2 innehåller regeln att de nya föreskrifterna skall tillämpas
också för de verk som har kommit till före ikraftträdandet. Detta
innebär att den förlängda skyddstiden gäller för alla verk som skyddas
enligt den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen. Skyddet återupplivas
bl.a. för sådana verk där skyddstiden visserligen gått ut enligt de gamla
bestämmelserna men där 70 år inte förflutit från upphovsmannens
dödsår. Tredje mans intressen skyddas genom bestämmelser i punkt 3 -
6 vilka tar sikte på verk där skyddstiden gått ut men där den nu
återupplivas.
Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller
förfoganden som gjorts innan de nya reglerna träder i kraft. De nya
föreskrifterna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före
ikraftträdandet. Detta innebär t.ex. att om någon har framställt
exemplar före ikraftträdandet under sådan tid då upphovsrätten inte Prop. 1994/95:151
längre gäller, så kan förfogandet inte angripas med stöd av de nya
reglerna. Inte heller tillämpas de nya reglerna på rättigheter som
förvärvats före ikraftträdandet. Detta innebär att de nya föreskrifterna
inte griper in i rådande avtalsförhållanden. Utgångspunkten är att
exemplar av ett verk som har framställts med stöd av de äldre bestäm-
melserna får spridas och visas i fortsättningen. Bestämmelserna om
uthyrning och utlåning i 19 § andra stycket (i paragrafens lydelse enligt
förslaget i prop. 1994/95:58) och om ersättning i 26 j § tillämpas dock.
Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller
vissa förfoganden som görs sedan de nya reglerna trätt i kraft. Om
någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre
bestämmelserna men innan de nya reglerna träder i kraft böijat förfoga
över ett verk genom att framställa exemplar av det, så får han fortsätta
med och avsluta den planerade exemplarframställningen även sedan de
nya reglerna trätt i kraft. Den som har upphovsrätten kan således inte
åberopa rätten gentemot den som börjat framställa exemplar under den
fria tiden utan denne har rätt att avsluta den planerade framställningen.
Avgörande är således vad han har planerat. Exempelvis kan hans planer
avse omtryckning av exemplar av ett verk eller utgivning av flera band.
Han får då avsluta denna planerade framställning, men han får inte gå
längre än vad som är nödvändigt eller sedvanligt. Övergångs-
bestämmelserna ger honom inte heller under några omständigheter rätt
att fortsätta med förfogandet längre än till den 1 januari 2000. Samma
rätt att avsluta ett planerat förfogande har den som under den fria tiden
vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av verket.
Exempel på sådana åtgärder är framställning av tekniska hjälpmedel for
tryckning och andra väsentliga investeringar. Andra exempel kan vara
att avtala med skådespelare om medverkan i en filmupptagning eller
med musiker om medverkan i en fonogramupptagning. De exemplar
som framställs med stöd av dessa bestämmelser under övergångstiden
får fritt spridas vidare och visas. Bestämmelserna om uthyrning och
utlåning i 19 § andra stycket (i paragrafens lydelse enligt förslaget i
prop. 1994/95:58) och om ersättning i 26 j § tillämpas dock. Av punkt
6 följer att de övergångsvis framställda exemplaren under vissa
förutsättningar kan användas vid offentliga framföranden.
Punkt 5 innehåller regler som ger rätt att under en övergångstid
använda upptagningar for radio- och televisionsutsändning utan
upphovsmannens samtycke. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd
för radio- eller televisionsutsändning och upptagningen är framställd
under den fria tiden, så får den användas för radio- eller televi-
sionsutsänding till den 1 januari 2000. Om ett verk ingår i en
filmupptagning som är framställd under den fria tiden, får upptagningen
framföras offentligt under samma övergångstid.
Punkt 6 innehåller en regel som ger rätt att under vissa förutsättningar
använda de upptagningar som framställs med stöd av övergångsregeln i
punkt 4 vid offentliga framföranden. Det som sägs i punkt 5 tillämpas
också på dessa upptagningar.
44
Punkt 7 innehåller en regel som innebär att äldre skyddstidsbe- Prop. 1994/95:151
stämmelser gäller, om de nya bestämmelserna skulle medföra en för-
kortning av skyddet för ett visst verk. Bestämmelsen i 44 § tredje
stycket tillämpas dock alltid.
Enligt punkt 8 har bestämmelserna i punkt 2-7 motsvarande
tillämpning på sådana framföranden och upptagningar som avses i 45
och 46 §§.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser
framföranden och ljudupptagningar.
Förslaget innebär att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till den
lagändring som föreslås i prop. 1994/95:58 inte längre skall gälla såvitt
avser framföranden och ljudupptagningar.
Punkt 6 i de övergångsbestämmelser som föreslås i prop. 1994/95:58
föreskriver i fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar
för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli
1986 att vissa övergångsbestämmelser till lagen (1986:367) om ändring
i upphovsrättslagen skall gälla. De sistnämnda övergångs-
bestämmelserna innebär i korthet att de nya bestämmelser om skyddstid
som då infördes skulle gälla också äldre prestationer enligt 45 - 48 §§
upphovsrättslagen men enbart om skyddstiden enligt de då gällande
bestämmelserna ännu inte hade gått ut.
De regler som föreslås i propositionen om ändring i upphovsrätts-
lagen medför att skyddstiden i vissa fall kan komma att återupplivas.
Punkten 6 i övergångsbestämmelserna skall därför inte längre gälla i
dessa fall, dvs. såvitt avser framföranden (45 §) och ljudupptagningar
(46 §).
45
Prop. 1994/95:151
Bilaga 1
Som ett resultat av Upphovsrättsutredningens särskilda översyn av
bildkonstnärernas rättigheter föreslås i betänkandet införandet av en ny
rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförädlingen av konstverk, s.k.
droit de suite. i 25 § upphovsrättslagen finns bestämmelser om
spridningsrätten till konstverk. Rätten till ersättning bör inforas i 25 §.
Bestämmelserna om droit de suite bör utformas som en rätt for
konstnären till andel av försäljningspriset vid vidareförsäljningen av sina
verk. Rätten bör bara omfatta offentlig vidareförsäljning som sker på
auktioner eller genom konsthandeln. En sådan avgränsning innebär att
försäljning som sker privat faller utanför tillämpningsområdet.
Ersättningsordningen bör omfatta den s.k. bildkonsten. Det bör inte
uppställas något krav på att verken skall kunna betecknas som original
eller liknande. Uppförda byggnadsverk bör inte omfattas. Brukskonst
bör inte omfattas om verket har framställts i flera identiska exemplar.
Den föreslagna ersättningsordningen bör utformas som en individuell
rätt som tillkommer upphovsmannen. Den bör gälla under verkets
skyddstid enligt bestämmelserna i upphovsrättslagen. Rätten bör inte
kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död bör rätten dock kunna
övergå till efterlevande make och arvingar och testamenteras enligt
vanliga regler. Om konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade
och inte heller disponerat över rätten genom testamente, bör
ersättningen, i stället for att tillfalla allmänna arvsfonden, övergå till
den organisation som skall förvalta drott de suite-ersättningama för att
användas till kollektiva ändamål.
Ersättningen bör beräknas på försäljningspriset exklusive
mervärdesskatt eller annan offentlig avgift. En minimigräns för
avgiftsgrundande försäljningspris bör fastställas i administrativ ordning.
Bevakningen och administrationen av rätten bör handhas av en
organisation. Rätten till ersättning bör kunna göras gällande endast av
en enda organisation. Organisationen bör godkännas av regeringen.
För att göra det möjligt att kontrollera att den ersättningsskyldige
fullgör sina skyldigheter bör det föreskrivas att denne på begäran av
organisationen är skyldig att redovisa vilka försäljningar som har ägt
rum under de tre närmast föregående kalenderåren genom att förete en
förteckning som är attesterad av en auktoriserad revisor. Ersättnings-
och uppgiftsskyldigheten bör sanktioneras genom straffbestämmelser.
46
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 15 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 9, 10, 12 - 14, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 25, 27, 45,
46, 48, 49, 53, 58 och 60 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 52 a §§, av
följande lydelse.
Prop. 1994/95:151
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
/--/
25
Sedan upphovsmannen överlåtit
exemplar av konstverk eller verket
utgivits, må exemplar, som
överlåtits eller omfattas av
utgivningen, spridas vidare samt
verket visas offentligt på annat sätt
än genom film eller television.
/--/
Föreslagen lydelse
§
Sedan upphovsmannen överlåtit
exemplar av konstverk eller verket
utgivits, får exemplar, som
överlåtits eller omfattas av
utgivningen, spridas vidare samt
verket visas offentligt på annat sätt
än genom film eller television. Vid
vidarespridning genom försäljning
som sker yrkesmässigt har
upphovsmannen rätt till ersättning
som föreskrivs i 25 a §.
47
25 a §
Ersättning som avses i 25 §
första stycket andra meningen
utgår med fem procent av
försäljningspriset efter avdrag av
skatt och offentliga avgifter.
Ersättningen utges av den som
yrkesmässigt saluhåller eller
förmedlar försäljning av
konstverket.
Första stycket gäller inte
byggnad och inte heller alster av
brukskonst, som framställts i flera
identiska exemplar.
Avser vidareförsäljningen verk
framställda av ädelmetall eller
verk vari ingår ädelsten, skall
värdet av metallen eller stenen
dras av från försäljningspriset
innan beräkning av ersättning sker
enligt första stycket.
Ersättningen utgår inte om
försäljningspriset, sedan avdrag
gjorts enligt första och tredje
styckena, underskrider det
minimipris som regeringen
fastställer.
Rätten till ersättning är personlig
och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död övergår
rätten enligt reglerna i
ärvdabalken. Efterlämnar
upphovsmannen inte någon som är
berättigad enligt dessa regler
övergår rätten till den i sjätte
stycket nämnda organisationen i
stället för till allmänna
arvsfonden.
Rätten till ersättning kan endast
göras gällande av en organisation
som företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området och som
godkänts av regeringen.
Organisationen ansvarar för att
ersättningen, efter avdrag för
organisationens omkostnader,
tillställs den som är berättigad till
ersättning. Krav mot organi-
sationen preskriberas efter tre år
Prop. 1994/95:151
Bilaga 2
|
från utgången av det är då Prop. 1994/95:151 Den som yrkesmässigt saluhåller | |
|
/—/ |
53 § [Ansvarsbestämmelse] |
|
/--/ |
Den som uppsåtligen eller av 60 § [Lagens tillämpningsområde] |
|
/—/ |
Det som föreskrivs i 25 a § |
/—/
[Vad gäller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser hänvisas till
SOU 1990:30 s. 52]
49
4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
Prop. 1994/95:151
Bilaga 3
Yttrande över Upphovsrättsutredningens betänkande Översyn av
upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) har avgetts av Hovrätten för
Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Kungl. biblioteket (KB),
Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Universitets- och högskoleämbetet
(UHA), Statens kulturråd, Riksrevisionsverket (RRV), Närings-
frihetsombudsmannen (NO), Juridiska fekultetsstyrelsen vid Lunds
universitet, Statens konstråd, Närradionämnden, Nordiska muséet,
Statens sjöhistoriska muséer, Konstvetenskapliga institutionen vid
Uppsala universitet, Svenska kyrkans centralstyrelse, AB Stockholms
Auktionsverk, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),
Arkitektförbundet, Folkbildningsförbundet, BONUS, Konstnärernas
riksorganisation (KRO), Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Föreningen Svenska tonsättares
internationella musikbyrå (STIM), Svenska Teaterförbundet,
Kooperativa förbundet (KF), Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska
artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska
Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrättsråd,
Svenska gruppen av the International Federation of the Phonographic
Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska museiföreningen,
Svenska Musikförläggareföreningen, Tidningarnas Arbets-
givareföreningen (TA), Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU),
Sveriges Advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges Industriförbund, Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna
samfundens råd, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Sveriges
Radio AB (SR), Synskadades Riksförbund, Teatrarnas Riksförbund
(TR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska
Journalistförbundet, Örebro Länsbibliotek, Grafiska sällskapet,
Stiftelsen Upplandsmuseet, Museet i Örnsköldsvik, Stiftelsen Hallands
länsmuseer, Bildleverantörers Förening, Södermanlands museum,
Tekniska museet, Riksförbundet för Hembygdsvård, Arbetets museum,
Försvarets civilförvaltning, Krigsarkivet, Annonsörföreningen,
Jämtlands läns museum, Föreningen Stockholms Företagsminnen,
Föreningen arkivverksamma i landsting och kommun, Mariestads
missionsförsamling, Statens försvarshistoriska museer, Stiftelsen
Skaraborgs länsmuseum, Landstingsarkivet i Stockholms läns landsting,
Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, Arbetar-
rörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm, Näringslivets Arkivråd,
Arkitekturmuseet, AB Bukowski-Auktioner, Sveriges Författarförbund,
Svenska Konstnärsförbundet, Riksarkivet, SRF Tal & Punkt AB,
Örebromissionen, Folkrörelsernas arkivförbund, Museichefskollegiet i
Stockholm, Livrustkammaren/Skoklosters Slott/Hallwylska Museet,
Statens handikappråd, Statens lantmäteriverk, Föreningen Svensk
Fackpress, Sveriges Reklamförbund, Värmlands museum, Folkens
museum-etnografiska, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska
museer, Konstnärsnämnden, Stockholms stadsmuseum, Dialekt- och
ortnamnsarkivet samt Svenskt visarkiv, Önskefoto AB, Statens
50
musiksamlingar, Sveriges författarfond, DIK-förbundet, Statens Prop. 1994/95:151
konstmuseer, Svenska arkivsamfundet och Bibliotekstjänst AB. Bilaga 3
Universitets- och högskoleämbetet har gett in och hänvisat till
yttranden av Stockholms universitetsbibliotek, Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Rektorsämbetet vid
Uppsala universitet. Biblioteksnämnden vid Uppsala universitet,
Samhällsvetenskapliga institutionen vid Linköpings universitet,
Linköpings universitetsbibliotek, Rektorsämbetet vid Göteborgs
universitet, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs
universitet, Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid
Göteborgs universitet, Linjenämnden för bild- och formutbildningar vid
Göteborgs universitet, Biblioteksnämnden vid Göteborgs
universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Kungl. Tekniska
Högskolan (KTH) och Sveriges lantbruksuniversitetsbibliotek.
51
Prop. 1994/95:151
Bilaga 4
av den 29 oktober 1993
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA
DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:
1. I Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och
Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen)
festställs endast kortare skyddstider för de rättigheter som
konventionerna avser, vilket innebär att avtalsslutande stater har
möjlighet att föreskriva längre tider. Vissa medlemsstater har utnyttjat
denna möjlighet. Härtill kommer att vissa medlemsstater inte har tillträtt
Romkonventionen.
2. Av denna anledning finns det skillnader i den nationella lagstiftning
som reglerar skyddstiderna för upphovsrätt och närstående rättigheter,
vilket kan hindra den fria rörligheten för varor och friheten att
tillhandahålla tjänster samt störa konkurrensen på den gemensamma
marknaden. För att den inre marknaden skall kunna fungera smidigt bör
medlemsstaternas lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana
inom hela gemenskapen.
'EGT nr C 92, 11.4.1992, s.6 och
EGT nr C 27, 30.1.1993, s. 7.
2EGT nr C 337, 21.12.1992, s. 205, och
beslut av den 27 oktober 1993 (ännu inte offentliggjort i EGT).
3EGT nr C287, 4.11.1992, s.53.
52
3. Harmoniseringen måste gälla inte bara skyddstiden i sig, utan också Prop. 1994/95:151
vissa tillämpningsföreskrifter, såsom dagen från vilken vaije skyddstid Bilaga 4
beräknas.
4. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas
tillämpning av bestämmelserna i artikel 14a.2 b-d och 14a.3 i
Bemkonventionen.
5. Den kortaste skyddstid som fastställs i Bemkonventionen, nämligen
upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död, var avsedd att ge
skydd för upphovsmannen och de två första generationerna
efterlevande. Den genomsnittliga livslängden i gemenskapen har ökat så
mycket att denna skyddstid inte längre är tillräcklig för att täcka två
generationer.
6. Vissa medlemsstater har föreskrivit en längre tid än 50 år efter
upphovsmannens död för att uppväga de verkningar som världskrigen
haft på utnyttjandet av upphovsmäns verk.
7. För att skydda närstående rättigheter har vissa medlemsstater infört
en tid på 50 år efter den lagliga utgivningen eller det lagliga
offentliggörandet.
8. Enligt den ståndpunkt som gemenskapen intagit inför Uruguay-
rundans förhandlingar inom ramen för GATT bör skyddstiden för
framställare av fonogram vara 50 år efter den första utgivningen.
9. Att ta tillbörlig hänsyn till redan förvärvade rättigheter är en av de
allmänna rättsprinciper som skyddas av gemenskapens rättsordning. En
harmonisering av skyddstiderna för upphovsrätt och närstående
rättigheter kan därför inte leda till en minskning av det skydd som
rättshavare för närvarande har inom gemenskapen. För att begränsa
effekterna av övergångsåtgärdema så långt som möjligt och för att den
inre marknaden skall kunna fungera i praktiken bör harmoniseringen av
skyddstiderna ske på lång sikt.
10. I sitt meddelande av den 17 januari 1991 "Uppföljning av
grönboken - kommissionens arbetsprogram inom området upphovsrätt
och närstående rättigheter" understryker kommissionen att
upphovsrätten och närstående rättigheter bör harmoniseras på en hög
skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter är av grundläggande betydelse
för det intellektuella skapandet, och att skyddet av dessa rättigheter
säkerställer att skapandet upprätthålls och utvecklas, vilket är av
intresse för upphovsmännen, kulturindustrin, konsumenterna och
samhället i dess helhet.
11. För att upprätta en hög skyddsnivå som både uppfyller den inre
marknadens krav och behovet av att skapa en rättslig miljö som bidrar
till en harmonisk utveckling av litterärt och konstnärligt skapande inom
53
5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
gemenskapen, bör skyddstiden harmoniseras så att den för upphovsrätt Prop. 1994/95:151
fastställs till 70 år efiter upphovsmannens död eller 70 år efter det att Bilaga 4
verket lagligen görs tillgängligt for allmänheten, och för närstående
rättigheter till 50 år efter den händelse som gör att skyddstiden börjar
löpa.
12. Samlingsverk skyddas i enlighet med artikel 2.5 i Bemkonventionen
om de utgör intellektuella skapelser på grund av innehållets urval och
arrangemang. Dessa verk skyddas som sådana, utan att det påverkar
tillämpningen av upphovsrätten till vart och ett av de verk som utgör en
del av ett sådant samlingsverk. Särskilda skyddstider får därför
tillämpas för verk som ingår i samlingsverk.
13. I alla fall där en eller fler fysiska personer identifieras som
upphovsmän bör skyddstiden beräknas från deras död. Frågan om
upphovsmannaskap till hela eller en del av ett verk är en sakfråga som
får bedömas av de nationella domstolarna.
14. Skyddstiderna bör beräkas från den 1 januari året efter den
relevanta händelsen enligt Bern- och Romkonventionema.
15. I artikel 1 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om
rättsligt skydd for datorprogram4 föreskrivs att medlemsstaterna skall ge
datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt
Bemkonventionen. Genom det här direktivet harmoniseras skyddstiden
för litterära verk inom gemenskapen. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG,
vilken endast inför tillfälliga bestämmelser angående skyddstiden för
datorprogram, bör därför upphävas.
16. I artiklarna 11 och 12 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19
november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om vissa
upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga
området5 fastställs endast kortare tillåtna skyddstider, om inte annat
följer av en ytterligare harmonisering. Det här direktivet medför en
sådan ytterligare harmonisering. Dessa artiklar bör därför upphävas.
17. Skyddet av fotografier i medlemsstaterna regleras av olika
ordningar. För att uppnå en tillräcklig harmonisering av skyddstiden for
fotografiska verk, särskilt sådana som på grund av sin konstnärliga eller
yrkesmässiga karaktär är av betydelse för den inre marknaden, är det
nödvändigt att ange den nivå av originalitet som krävs i detta direktiv.
Ett fotografiskt verk skall enligt Bemkonventionen anses som originellt
om det rör sig om upphovsmannens egna intellektuella skapelse och
avspeglar hans personlighet, utan hänsyn tagen till andra
4EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42.
5EGT nr L 346, 27.11.1992, s. 61.
54
bedömningsgrunder såsom värde eller syfte. Skyddet av andra typer av Prop. 1994/95:151
fotografier bör överlåtas till nationell lagstiftning. Bilaga 4
18. För att undvika skillnader i skyddstiden vad gäller närstående
rättigheter är det nödvändigt att fastställa samma utgångspunkt for
beräkning av skyddstiden inom hela gemenskapen. Framförande,
upptagning, överföring, laglig utgivning och lagligt offentliggörande,
d.v.s. de medel som finns för att på alla relevanta sätt göra föremålet
för den närstående rättigheten tillgängligt för allmänheten, bör tas i
beaktande vid beräkningen av skyddstiden, oavsett i vilket land
uppförandet, upptagningen, överföringen, den lagliga utgivningen eller
det lagliga offentliggörandet sker.
19. Televisions- och radioföretags rättigheter till sina utsändningar,
antingen dessa överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via kabel eller
satellit, bör inte vara evig. Det är därför nödvändigt att skyddstiden
endast beräknas från den första överföringen av en viss utsändning.
Avsikten med denna bestämmelse är att undvika att en ny skyddstid
böljar löpa om en utsändning är identisk med en tidigare utsändning.
20. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att behålla eller införa
andra närstående rättigheter, särskilt i samband med skydd för kritiska
och vetenskapliga publikationer. För att säkerställa överskådlighet på
gemenskapsnivå är det dock nödvändigt att medlemsstater som inför nya
närstående rättigheter underrättar kommissionen om detta.
21. Det bör göras klart att den harmonisering som genomförs genom
detta direktiv inte är tillämplig på ideella rättigheter.
22. För verk vars ursprungsland enligt Bemkonventionen är ett tredje
land och vars upphovsman inte är medborgare i en medlemsstat, bör en
skyddstidsjämförelse ske, i det att den skyddstid som ges inom
gemenskapen inte får överstiga den tid som fastställs i detta direktiv.
23. Om en rättshavare som inte är medborgare i en medlemsstat har rätt
till skydd enligt en internationell överenskommelse bör skyddstiden för
närstående rättigheter vara den som festställs i detta direktiv, med det
undantaget att den inte bör överstiga den tid som festställts i det land
där rättshavaren är medborgare.
24. Skyddstidsjämförelsen bör inte medföra att medlemsstater kommer
i konflikt med sina internationella förpliktelser.
25. För att den inre marknaden skall fungera smidigt bör detta direktiv
tillämpas från och med den 1 juli 1995.
26. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att anta bestämmelser om
tolkning, anpassning och vidare genomförande av sådana avtal om
55
utnyttjande av skyddade verk och andra skyddade prestationer som Prop. 1994/95:151
ingåtts före den förlängning av skyddstiden som detta direktiv medför. Bilaga 4
27. Hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar är
en del av gemenskapens rättsordning. Medlemsstaterna får därför
särskilt föreskriva att upphovsrätt och närstående rättigheter som under
vissa omständigheter återupplivas genom detta direktiv, inte får leda till
att personer som i god tro inlett utnyttjandet av verken vid en tidpunkt
då dessa verk inte var skyddade av upphovsrätt skall behöva betala för
detta.
Artikel 1
1. Upphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk enligt artikel 2 i
Bemkonventionen skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år
efter hans död, oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes
tillgängligt för allmänheten.
2. I fråga om verk med gemensamt upphovsmannaskap skall den
skyddstid som avses i punkt 1 beräknas från den sist avlidna
upphovsmannens dödsdag.
3. I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall skyddstiden vara 70
år efter det att verket lagligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Om
det pseudonym som upphovsmannen antagit inte medger något tvivel
om hans identitet eller om upphovsmannen avslöjar sin identitet under
den tid som avses i första meningen, skall dock den skyddstid som
fästställs i punkt 1 tillämpas.
4. Om en medlemsstat föreskriver särskilda bestämmelser om
upphovsrätt för kollektiva verk eller om att en juridisk person skall
anses som rätts ha vare, skall skyddstiden beräknas enligt punkt 3, utom
i fall när de fysiska personer som har skapat verket identifieras som
upphovsman i de exemplar av verket som görs tillgängliga för
allmänheten. Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka
tillämpningen av rättigheter som tillkommer de identifierade
upphovsmän vars identifierbara bidrag ingår i sådana verk, där
punkterna 1 och 2 skall tillämpas på bidragen.
5. Om ett verk utges i band, delar, häften, nummer eller avsnitt och
skyddstiden beräknas från den dag då verket lagligen gjordes tillgängligt
för allmänheten, skall en separat skyddstid gälla för vaije sådan del.
6. Skyddet skall upphöra för verk för vilka skyddstiden inte beräknas Prop. 1994/95:151
från upphovsmannens eller upphovsmännens död och som inte lagligen Bilaga 4
gjorts tillgänliga för allmänheten inom 70 år efter det att de skapades.
Artikel 2
1. Huvudregissören till ett filmverk eller audiovisuellt verk skall anses
som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna
kan föreskriva att andra skall anses som medupphovsmän.
2. Skyddstiden för filmverk eller audiovisuella verk skall löpa ut 70 år
efter den tidpunkt då den sist avlidne av följande personer dör, oavsett
om dessa personer anses som medupphovsmän eller inte:
huvudregissören, filmmanusets författare, författaren till dialogen och
kompositören till musik som särskilt skapats för att användas i
filmverket eller det audiovisuella verket.
Artikel 3
1. Utövande konstnärers rättigheter skall löpa ut 50 år efter dagen för
framförandet. Om en upptagning av framförandet ges ut lagligen eller
lagligen offentliggörs under denna tid, skall rättigheterna dock löpa ut
efter 50 år från den dag då verket först gavs ut eller offentliggjordes,
beroende på vilken dag som kommer först.
2. Fonogramframställares rättigheter skall löpa ut 50 år efter
upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller lagligen
offentliggörs under denna tid skall rättigheterna dock löpa ut 50 år efter
den dag då verket först gavs ut eller offentliggjordes, beroende på
vilken dag som kommer först.
3. De rättigheter som tillkommer producenter av den första
upptagningen av en film skall löpa ut 50 år efter upptagningen. Om
filmen ges ut lagligen eller lagligen offentliggörs under denna tid skall
rättigheterna dock löpa ut 50 år efter den dag då verket först gavs ut
eller offentliggjordes, beroende på vilken dag som kommer först.
Uttrycket "film" skall avse ett kinematografiskt eller audiovisuellt verk
eller rörliga bilder, med eller utan ljud.
4. Televisions- och radioföretags rättigheter skall löpa ut femtio år efter
det att utsändningen först överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via
kabel eller satellit.
Artikel 4
En person som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång for första
gången lagligen ger ut eller lagligen offentliggör ett inte tidigare utgivet
verk skall ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens
ekonomiska rättigheter. Skyddstiden för sådana rättigheter skall vara 25
år från den dag då verket först lagligen gavs ut eller lagligen
offentliggjordes.
Artikel 5
Medlemsstaterna får skydda kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk
som inte längre skyddas av upphovsrätt. Skyddstiden för sådana
rättigheter skall vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen
gavs ut.
Artikel 6
Fotografier som är originella på så sätt att de är upphovsmannens egna
intellektuella skapelse skall skyddas enligt artikel 1. Inga andra
bedömningsgrunder skall tillämpas för rätten till skydd.
Medlemsstaterna för fastställa skydd for andra fotografier.
Artikel 7
1. Om ett verks ursprungsland enligt Bemkonventionen är ett tredje
land och om upphovsmannen till verket inte är medborgare i en
medlemsstat, skall den skyddstid som föreskrivs av medlemsstaterna
löpa ut den dag då det skydd som gäller i verkets ursprungsland löper
ut, och den får inte överstiga den tid som festställs i artikel 1.
2. De skyddstider som föreskrivs i artikel 3 skall också tillämpas om
rättshavaren inte är medborgare i en medlemsstat, förutsatt att
medlemsstaterna ger honom skydd. Utan att det påverkar tillämpningen
av medlemsstaternas internationella förpliktelser skall dock den
skyddstid som ges av medlemsstaterna löpa ut senast den dag då det
skydd som ges i det land där rättshavaren är medborgare löper ut, och
den får inte överstiga den tid som festställs i artikel 3.
3. Medlemsstater som då detta direktiv antas särskilt i enlighet med sina
internationella förpliktelser ger en längre skyddstid än den som följer av
Prop. 1994/95:151
Bilaga 4
58
bestämmelserna i punkterna 1 och 2, får behålla detta skydd till dess Prop. 1994/95:151
internationella överenskommelse om skyddstiden för upphovsrätt eller Bilaga 4
närstående rättigheter har ingåtts.
Artikel 8
De skyddstider som föreskrivs i detta direktiv beräknas från den 1
januari det år som följer på den händelse som ger upphov till skyddet.
Artikel 9
Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av
medlemsstaternas bestämmelser om de ideella rättigheterna.
Artikel 10
1. Om en skyddstid som är längre än den motsvarande skyddstid som
föreskrivs i detta direktiv redan löper i en medlemsstat på den dag som
avses i artikel 13.1 skall detta direktiv inte medföra att skyddstiden
förkortas i den medlemsstaten.
2. De skyddstider som fastställs i detta direktiv skall tillämpas på alla
verk och prestationer som skyddas i minst en medlemsstat på den dag
som avses i artikel 13.1, i enlighet med de nationella bestämmelserna
om upphovsrätt eller närstående rättigheter eller som uppfyller
kriterierna för skydd enligt direktiv 92/100/EEG.
3. Detta direktiv skall inte påverka sådana utnyttjanden som skett före
den dag som avses i artikel 13.1. Medlemsstaterna skall anta de
nödvändiga bestämmelserna för att särskilt skydda rättigheter som
förvärvats av tredjeman.
4. Medlemsstater behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.1 på
filmverk eller audiovisuella verk som skapats före den 1 juli 1994.
5. Medlemsstaterna får fastställa den dag från vilken artikel 2.1 skall
tillämpas, förutsatt att den dagen inte är senare än den 1 juli 1997.
Artikel 11
Teknisk anpassning
1. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG skall upphöra att gälla.
59
2. Artiklarna 11 och 12 i direktiv 92/100/EEG skall upphöra att gälla. Prop. 1994/95:151
Bilaga 4
Artikel 12
Medlemsstaterna skall omgående till kommissionen anmäla eventuella
officiella förslag om att föreskriva nya närstående rättigheter, inbegripet
de viktigaste orsakerna för att införa dem och den skyddstid som
planeras.
Artikel 13
1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 1995 sätta i kraft de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla artikel 1-11 i
detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras
skall vaije medlemsstat själv utfärda.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.
2. Medlemsstaterna skall tillämpa artikel 12 från dagen för anmälan av
detta direktiv.
Artikel 14
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 29 oktober 1993.
Pä rådets vägnar
R.URBAIN
Ordförande
60
Prop. 1994/95:151
Bilaga 5
Den Europeiska Gemenskapens ministerråd antog den 29 oktober 1993
ett direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa
närstående rättigheter. I promemorian föreslås att den svenska
lagstiftningen anpassas till innehållet i direktivet. Detta föranleder vissa
ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i allmänhet - inklusive
fotografiska verk - skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden för
filmverk skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av
huvudregissören, manusförfattaren, dialogforattaren och kompositören
av verkets speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av
skyddstiden för utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten
for framförandet eller, om en upptagning av framförandet har getts ut
eller offentliggjorts, tidpunkten för den första av de båda sistnämnda
åtgärderna. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för beräkningen av
skyddstiden för framställare av fonogram och upptagningar av rörliga
bilder. Den som för första gången lovligen ger ut eller offentliggör ett
verk för vilket skyddstiden har gått ut och som är outgivet skall ha ett
upphovsrättsligt skydd under 25 år.
Det föreslås att lagstiftningen träder i kraft den 30 juni 1995.
6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151
Prop. 1994/95:151
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43, 44, 45 och 46 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 44 a och 44 b §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
43
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året
efter det år, då upphovsmannen
avled eller, beträffande verk som i
6 § sägs, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
44
För verk, som offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten
intill utgången av femtionde året
efter det år, då verket
offentliggjordes. Består verket av
två eller flera delar med inbördes
sammanhang, räknas tiden frän
det är, dä sista delen offentlig-
gjordes.
Blir upphovsmannen inom
nämnda tid angiven såsom i 7 §
sägs eller visas att han avlidit
Föreslagen lydelse
§
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då upphovsmannen
avled eller, i fräga om verk som
avses i 6 §, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår. Upp-
hovsrätt till ett filmverk gäller i
stället intill utgången av sjuttionde
året efter dödsåret för den sist
avlidne av huvudregissören,
manusförfattaren, dialogförfattaren
och kompositören av musik som
har skapats speciellt för verket.
§
För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur gäller upphovsrätten intill
utgången av sjuttionde året efter
det år då verket offentliggjordes.
Om verket består av två eller flera
delar räknas tiden för varje del för
sig.
Om upphovsmannen inom
nämnda tid avslöjar sin identitet,
gäller bestämmelserna i 43 §.
62
innan verket offentliggjordes,
gäller vad i 43 § stadgas.
Prop. 1994/95:151
Bilaga 6
44 a §
För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman inte
är känd gäller upphovsrätten intill
utgången av sjuttionde året ffter
det år då verket skapades.
44 b §
Om ett verk varken har getts ut
eller offentliggjorts inom den tid
som avses i 43 - 44 a §§, har den
som därefter för första gången ger
ut eller offentliggör verket, med de
begränsningar som anges i 2 kap.,
de rättigheter till verket som sägs i
2 § intill utgången av tjugofemte
året efter det år då verket gavs ut
eller offentliggjordes.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt for allmänheten.
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgänglig för
allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke överföras
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgänglig for
allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då
framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes.
I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande
gäller 47 §.
63
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27 och
28 §§, 39 § första meningen, 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna paragraf.
46 §
Prop. 1994/95:151
Bilaga 6
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig för allmänheten femtio
år har förflutit efter det år då upp-
tagningen gjordes. Som efter-
görande anses även att upp-
tagningen överförs från en sådan
anordning till en annan.
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig för allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år
då upptagningen gjordes eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen forst gavs ut eller offent-
liggjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen
överförs från en sådan anordning
till en annan.
I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande
gäller 47 §.
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,
19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b
och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar
än sådana som avses i 47 §.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. Med de undantag som anges i punkt 3 tillämpas de nya före-
skrifterna även på verk och prestationer som har kommit till före
ikraftträdandet.
3. Sådana exemplar av ett verk eller en prestation som har framställts
med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De
nya föreskrifterna tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder
som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller
hänvisningen till 19 § andra stycket tillämpas dock alltid från tiden for
ikraftträdandet.
4. Om vid tillämpning av de nya föreskrifterna skyddstiden för ett
visst verk blir kortare än den skulle ha blivit vid tillämpning av äldre
bestämmelser tillämpas de äldre bestämmelserna om skyddstid.
Detsamma gäller i fråga om framföranden och upptagningar som avses
64
i 45 och 46 §§. Bestämmelsen i 44 a § tillämpas dock alltid från Prop. 1994/95:151
ikraftträdandet. Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt
6 i övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
65
Prop. 1994/95:151
Bilaga 7
Yttrande över Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga
skyddstiderna (Ds 1994:127) har avgetts av Hovrätten för Västra
Sverige, Stockholms tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet, Statens kulturråd, Kungl. biblioteket,
Konkurrensverket, Riksåklagaren, Handelshögsolan i Stockholm,
Bildleverantöremas förening, föreningen BONUS, Konstnärliga och
Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och Copyswede,
föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Svenska Bokförläggare-
föreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, föreningen
Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Konstnärernas
Riksorganisation (KRO), Konstnärsnämnden, Svenska Artisters och
Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Fotografernas
Upphovsrättsråd, Svenska gruppen av the International Federation of the
Phonographic Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska
musikförläggareforeningen, Svenska Konstnärsförbundet, Svenska
Teaterförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges författarförbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio Aktiebolag, Sveriges
Television Aktiebolag, Teatrarnas Riksförbund, Svenska
Tidningsutgivareföreningen, International Magazine Service och Statens
musiksamlingar samt av enskilda.
66
Prop. 1994/95:151
Bilaga 8
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 26 j och 44 a §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a kap. Ersättning vid
vidareförsäljning av exemplar av
konstverk
26 y §
Om ett exemplar av ett konstverk
som har överlåtits säljs vidare
inom upphovsrättens giltighetstid
av en näringsidkare i hans
yrkesmässiga verksamhet, har
upphovsmannen rätt till ersättning
av säljaren. Upphovsmannen har
rätt till ersättning även i fall då
säljaren inte är en näringsidkare
som nyss sagts, om köpet
förmedlas för säljaren av en
näringsidkare i dennes yrkes-
mässiga verksamhet. I ett sådant
fall skall ersättningen betalas av
näringsidkaren. Ersättningen skall
vara fem procent av försäljnings-
priset exklusive mervärdesskatt.
Upphovsmannen har dock inte
någon rätt till ersättning,
1. om försäljningspriset exklusive
mervärdesskatt inte överstiger en
tiondel av gällande basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
67
43
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av femtionde året
efter det år, då upphovsmannen
avled, eller, beträffande verk som
i 6 § sägs, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår.
2. om exemplaret av konstverket
är ett alster av byggnadskonst
eller,
3. om exemplaret av konstverket
är ett alster av brukskonst som har
framställts i flera identiskt lika
exemplar.
Rätten till ersättning är personlig
och kan inte överlåtas. Efter
upphovsmannens död är, utan
hinder av 10 kap. 3 § ftjrsta
stycket äktenskapsbalken, före-
skrifterna om bodelning, arv och
testamente tillämpliga pä rätten.
Endast en organisation som
företräder ett flertal svenska
upphovsmän på området får kräva
in ersättningen. Organisationen
skall kräva in ersättningen och
betala den insamlade ersättningen
till den ersättningsberättigade,
efter avdrag för skälig ersättning
till organisationen för dess
omkostnader. Om organisationen
inte kräver den ersättningsskyldige
på ersättningen inom tre år efter
utgången av det kalenderår då
försäljningen ägde rum, är
fordringen preskriberad.
Den som är ersättningsskyldig
skall på begäran av organi-
sationen redovisa de ersättnings-
grundande försäljningar som
gjorts under de tre närmast
föregående kalenderåren.
§'
Upphovsrätt till ett verk gäller
intill utgången av sjuttionde året
efter det år då upphovsmannen
avled eller, i fråga om verk som
avses i 6 §, efter den sist avlidne
upphovsmannens dödsår. Upp-
hovsrätt till ett filmverk gäller i
stället intill utgången av sjuttionde
året efter dödsåret för den sist
Prop. 1994/95:151
Bilaga 8
1 Senaste lydelse 1970:488.
68
avlidne av huvudregissören, ma- Prop. 1994/95:151
nusförfattaren, dialogförfattaren Bilaga 8
och kompositören av musik som
har skapats speciellt för verket.
44
För verk, som offentliggjorts
utan att upphovsmannen blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur, gäller upphovsrätten
intill utgången av femtionde året
efter det år, då verket offent-
liggjordes. Består verket av två
eller flera delar med inbördes
sammanhang, räknas tiden från
det år, då sista delen offentlig-
gjordes.
Blir upphovsmannen inom
nämnda tid angiven såsom i 7 §
sägs eller visas att han avlidit
innan verket offentliggjordes,
gäller vad i 43 § stadgas.
44
§2
För verk som har offentliggjorts
utan att upphovsmannen har blivit
angiven med sitt namn eller med
sin allmänt kända pseudonym eller
signatur gäller upphovsrätten in-
till utgången av sjuttionde året
efter det år då verket offent-
liggjordes. Om verket består av
två eller flera delar, räknas tiden
för varje del för sig.
Om upphovsmannen inom den
tiden avslöjar sin identitet, gäller
bestämmelserna i 43 §.
För verk som inte har offent-
liggjorts och vars upphovsman inte
är känd gäller upphovsrätten intill
utgången av sjuttionde året rfter
det år då verket skapades.
a §
Om ett verk inte har getts ut
inom den tid som avses i 43 eller
44 §, har den som därefter för
första gången ger ut eller offent-
liggör verket sådan rätt till verket
som svarar mot de ekonomiska
rättigheter som innefattas i
upphovsrätten. Rätten gäller intill
utgången av tjugofemte året efter
det år då verket gavs ut eller of-
fentliggjordes.
2 Senaste lydelse 1970:488.
69
45 §3
Prop. 1994/95:151
Bilaga 8
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,
genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring
göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har
Ett framförande som har tagits
upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan
konstnärens samtycke föras över
från en sådan anordning till en
annan eller göras tillgängligt för
allmänheten förrän femtio år har
förflutit efter det år då förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. framförandet skedde eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes.
Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket
andra meningen och andra stycket, 21, 22 , 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28
§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om
framföranden som avses i denna paragraf.
46
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig for allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år
då upptagningen gjordes. Som
eftergörande anses även att upp-
tagningen fors över från en sådan
anordning till en annan.
§4
En grammofonskiva, en film
eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits
upp får inte utan framställarens
samtycke eftergöras eller göras
tillgänglig for allmänheten förrän
femtio år har förflutit efter det år
då upptagningen gjordes eller, om
upptagningen har getts ut eller
offentliggjorts inom femtio år
därifrån, efter det år då upptag-
ningen först gavs ut eller offent-
liggjordes. Som eftergörande
anses även att upptagningen förs
över från en sådan anordning till
en annan.
3 Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.
4 Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.
70
Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, Prop. 1994/95:151
19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b Bilaga 8
och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna
paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar
än sådana som avses i 47 §.
60 §5
Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på
1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige,
2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom
riket,
3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i
Sverige,
4. här uppfört byggnadsverk,
5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt
är fast förenat med marken.
Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt
rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning
utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat
visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av
filmverket som verkets producent.
Mid i 50 och 51 §§ stadgas äger
tillämpning på vaije litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av
dess ursprung.
Bestämmelserna i 26 j §
tillämpas pä verk av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna i 44 a §
tillämpas på utgivningar och
offentliggöranden av den som är
svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige.
Bestämmelserna tillämpas också
på utgivningar och offentlig-
göranden av juridiska personer
som har säte i Sverige.
Bestämmelserna i 50 och 51 §§
tillämpas på vaije litterärt eller
konstnärligt verk, oberoende av
dess ursprung.
5 Senaste lydelse 1973:363.
71
62 §s
Regeringen får under förut-
sättning av ömsesidighet meddela
föreskrifter om denna lags
tillämpning med avseende på
andra länder. Regeringen får
också meddela föreskrifter om
lagens tillämpning på verk och
fotografiska bilder som först har
utgivits av en mellanfolklig
organisation och på inte utgivna
verk och fotografiska bilder som
en sådan organisation får ge ut.
Regeringen får, under förut-
sättning av ömsesidighet eller om
det följer av ett sådant avtal med
en främmande stat eller en
mellanfolklig organisation som
riksdagen godkänt, meddela
föreskrifter om denna lags
tillämpning med avseende på
andra länder. Regeringen får
också meddela föreskrifter om
lagens tillämpning på verk och
fotografiska bilder som först har
utgivits av en mellanfolklig
organisation och på inte utgivna
verk och fotografiska bilder som
en sådan organisation får ge ut.
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till
före ikraftträdandet.
3. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre
bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De nya bestämmelserna
tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder som har vidtagits
eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Vad som sägs i
19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.7
4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de
äldre bestämmelserna men före den 30 juni 1995 har börjat att förfoga
över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder
av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig
och sedvanlig utsträckning avsluta den planerade framställningen till den
1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande
förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att
framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som framställs
med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. Vad
som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.’
5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller
televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av
upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före
den 30 juni 1995, får upptagningen utan hinder av de nya
bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid användas för radio-
6 Senaste lydelse 1994:190.
7 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.
’ 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.
Prop. 1994/95:151
Bilaga 8
72
eller televisionsutsändning till den 1 januari 2000. Detta gäller också för Prop. 1994/95:151
offentligt framförande av filmupptagningar. Bilaga 8
6. Det som sägs i 5 tillämpas också på upptagningar som framställs
med stöd av 4.
7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av
de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid
tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna
om upphovsrättens giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket
tillämpas dock alltid från tiden för ikraftträdandet.
8. Det som sägs i 2 - 7 tillämpas också på framföranden och
upptagningar som avses i 45 och 46 §§.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att 6
övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser
framföranden och ljudupptagningar.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.
73
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 16 mars 1995.
Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Ä.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag
Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1994/95:151
Bilaga 9
74
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995
Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,
Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1994/95:151 Droit de suite och
längre upphovsrättsligt skydd.
75
Prop. 1994/95:151
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler
Lag om ändring i lagen 62 §
(1960:729) om
upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
Lag om ändring i lagen
(1995:000) om ändring i
lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
393L0098
393L0098
gotab 48197, Stockholm 1995
76